Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med ändringar. Ändringen gäller återbäringsbeloppet, som utifrån de preciserade förbrukningsuppgifterna fastställts till 8,46 cent per liter. 

Skördeskadeersättning

Propositionen gäller en skördeskadeersättning av engångsnatur som statsminister Sipiläs regeringen beslutade om i anknytning till förra årets tredje tilläggsbudget. Bakgrunden till stödet är höstens exceptionellt svåra skördeförhållanden och de därav ökande maskinkostnaderna och kostnaderna för spannmålstorkning. 

Höstens skördeskador uppskattas till totalt 100—150 miljoner euro, varav de extra kostnaderna för lätt brännolja uppgår till cirka 42 miljoner euro. Regeringen föreslår en ersättning på 25 miljoner euro, vilket betyder en återbäring på i genomsnitt 690 euro per jordbruksföretagare. Ersättningen betalas ut i samband med den normala årliga återbäringen, det vill säga i september i år. 

Utskottet förordar förslaget och anser att det finns sakliga och vägande skäl för det. Återbäringsbeloppet bör dock korrigeras nu när det finns mer exakta uppgifter om den förbrukade mängden lätt brännolja. I stället för propositionens 7,70 cent föreslår utskottet att återbäringen blir 8,46 cent per liter. 

Utskottet menar vidare att det föreslagna ersättningsförfarandet är motiverat. Det har tagits fram i samarbete mellan jord- och skogsbruksministeriet, finansministeriet och arbets- och näringsministeriet, och det har visat sig vara det bästa och mest praktiska alternativet. Att gå via skattesystemet är alltså endast ett sätt att sköta utbetalningen så snabbt och enkelt som möjligt utan något separat ansökningsförfarande. Utskottet menar att det valda alternativet sammantaget sett är flexibelt och kostnadseffektivt. 

Under utskottsbehandlingen tangerades också tidsplanen för utbetalningarna och behovet av att utveckla systemet för ersättning av skördeskador. I det följande tar utskottet i korthet upp dessa frågor. 

Tidsplanen för utbetalning av återbäringen

Att betala ut återbäringen via skattesystemet är som tidigare konstaterades ett flexibelt och enkelt alternativ. Modellen har också presenterats för Europeiska kommissionen, som anser att den innebär en temporär ändring av det gällande stödprogrammet och alltså inte är ett nytt stöd. Det bästa genomförandesättet med tanke på rättssäkerheten är därför att hålla fast vid tidsplanen för den ordinarie återbäringen. 

Tidpunkten för återbäringen är också bunden till det handläggningskoncept som tillämpas av Skatteförvaltningen. Det är frågan om cirka 40 000 ansökningar, varav kring hälften fortfarande görs upp manuellt. Flertalet av ansökningarna lämnas in till Skatteförvaltningen i samband med skattedeklarationen i slutet av februari. Med hänsyn till den tid som krävs för systemtestning samt de kontroller och utredningar som ansökningarna kräver är det svårt att i praktiken klara handläggningen snabbare. Förfarandet övervakas också av kommissionen. Gruppundantagsförordningen förutsätter att en anmälan görs till kommissionen inom 20 dagar efter det att en stödåtgärd trätt i kraft. Det verkar därför som om utbetalningen inte kan genomföras snabbare än vad som nu planeras. 

Utveckling av systemet

I samband med behandlingen av ärendet har det framkommit att staten inte längre har några effektiva verktyg för att ersätta skördeskador. Det tidigare tillämpade systemet för skördeskadeersättning upphörde 2015, och en modell som bygger på frivilliga försäkringar har visat sig fungera dåligt. Beslutet att betala ut ersättning via skattesystemet visade sig därför vara det i praktiken enda fungerande sättet. 

Det betydde emellertid att ersättningen måste inlemmas i det gällande systemet för återbäring av energiskatt. Ersättningen grundar sig på förbrukningen av lätt brännolja, som används mest för motorer (cirka 70 %) och näst mest i spannmålstorkningen (cirka 20 %). Lätt brännolja används däremot i tämligen ringa utsträckning för uppvärmning (cirka 6 %). Förbrukningen av lätt brännolja motsvarar därför på bästa sätt uttryckligen de kostnader som ökade till följd av det svåra skördeåret. 

Ersättningsgrunden är visserligen den mest tillförlitliga som står till buds, men kopplingen till den enskilde jordbrukarens förluster är ändå bara indirekt. Exempelvis faller de jordbrukare som använder flis för torkningen utanför tillämpningsområdet i det avseendet. Samtidigt kan ett överskjutande stöd tillfalla jordbrukare som de facto inte utsatts för någon skada. Det är likväl svårt att undgå dessa inexaktheter. Utifrån de ovannämnda förbrukningssiffrorna fördelas stödet ändå skäligen exakt, trots att andelen flistorkar i dag är cirka en femtedel. 

Sakkunniga har också påpekat att en ersättningsmodell som är knuten till lätt brännolja kan ge en signaleffekt. Modellen kan väcka förväntningar inför framtiden hos jordbrukarna, även om de fattat sina investeringsbeslut i ovetskap om den extra återbäringen. Det skulle strida mot den nationella energi- och klimatstrategins mål om att minska utsläppen av växthusgaser och halvera den inhemska användningen av importerad olja under 2020-talet. 

Ersättningen är avsedd att vara av engångsnatur och utskottet ser det som ytterst viktigt att hålla fast vid denna avsikt. Det måste därför, på ett eller annat sätt, utvecklas en godtagbar och fungerande modell för ersättningen av skördeskador. Utskottet hänvisade till detta bland annat i sitt senaste budgetbetänkande (FiUB 22/2017 rd). Samma sak påtalades av jord- och skogsbruksutskottet i dess budgetutlåtande (JsUU 22/2017 rd). Det skulle ge ökad säkerhet också i fråga om investeringar i förnybar energi och överlag höja de ungas tilltro till branschen trots de växande klimatriskerna.