Vid utfrågningen av sakkunniga ansågs propositionen behövas och den fick brett stöd. Propositionen minskar i överensstämmelse med målsättningen den administrativa bördan för utövare av småskalig företagsverksamhet, när omsättningen under räkenskapsperioden är högre än 10 000 euro, men högst 15 000 euro. Det finns uppskattningsvis 6 500 småföretagare som bedriver den typen av konsumentförsäljning. Av dem är omkring 40 procent verksamma inom servicebranschen. De är verksamma inom cirka 150 olika branscher, med störst representation bland frisersalonger och inom skönhetsvård. De här småföretagen överförs från den nedre gränsen för skattelättnad till skattefrihet. Därmed minskar beskattningen av dem i och med att de administrativa förpliktelserna lindras. Utskottet välkomnar propositionens lindrande effekt på beskattningen av småföretag. 

Höjd nedre gräns för registrering som skattskyldig bedöms inte ha några konsekvenser för rörelseidkare med försäljning huvudsakligen till företag, och propositionen ändrar således inte de administrativa skyldigheterna för sådana företag. Propositionen lindrar trots det beskattningen också för de företagen, eftersom deras skattelättnad för den nedre gränsen stiger. Det finns omkring 50 100 rörelseidkare med rätt att få lättnad inom ramen för den nedre gränsen som huvudsakligen säljer till företag och har en omsättning på mer än 10 000 men högst 30 000 euro. Utskottet välkomnar att också beskattningen av sådana småföretag lindras i det rådande ekonomiska läget, trots att propositionen inte minskar deras administrativa börda. 

Utfrågade sakkunniga föreslog att den nedre gränsen för skattskyldighet höjs till 20 000 euro och att den nedre gränsen för skattelättnad höjs till 50 000 euro. Förslaget motiverades med att det ytterligare underlättar för småföretagare och motiverar deltidsföretagare att bli heltidsföretagare. Utskottet anser det inte möjligt att höja gränserna i det här sammanhanget. 

Mervärdesskattebasen är fastlagd i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt och är bindande för Finland. Enligt momsdirektivet kan rådet ge en medlemsstat rätt att införa särskilda åtgärder som avviker från direktivet, exempelvis för att förenkla skatteuppbörden. Finland har på ansökan beviljats tillstånd att 2021–2024 från moms undanta skattskyldiga med en årlig omsättning på högst 15 000 euro. Redan av den anledningen går det enligt utskottet inte att höja den nedre gränsen mer än vad som föreslås i propositionen. 

Vid en bedömning av den nedre gränsen för skattskyldighet bör man enligt utskottet också beakta kraven på konkurrensneutralitet samt eventuell uppdelning av företagsverksamheten som ett medel för skatteplanering. Den nedre gränsen för skattskyldighet behandlar företag med omsättning kring gränsen och likartade verksamhetsförhållanden olika och kan snedvrida konkurrensen. Dessutom kan gränsen bli ett incitament för att dela upp verksamheterna, vilket orsakar ekonomiska effektivitetsförluster. Incitamentet förstärks när den nedre gränsen stiger. Utskottet anser därför att den föreslagna nedre gränsen är motiverad och stöder inte en höjning. 

Ett viktigt syfte med en lättnad avseende den nedre gränsen är att lindra de olägenheter som gränsen medför för företagens tillväxt och göra det lättare för företagarna att bli mervärdesskatteskyldiga. Det främjar samtidigt sysselsättningen. Det har inte kunnat påvisas att en lättnad avseende den nedre gränsen främjar dessa mål på ett ekonomiskt effektivt sätt. I förhållande till nyttan medför lättnaden mycket administrativt arbete för både Skatteförvaltningen och de skattskyldiga. Det finns heller ingenting som tyder på att en lättnad skulle ha sysselsättningsfrämjande effekter. Eftersom en höjd övre gräns för skattelättnaden bedöms medföra oproportionerligt stora kostnader i förhållande till nyttan, anser utskottet det inte motiverat att i det här sammanhanget ändra lättnaden avseende den nedre gränsen. Vidare påminner utskottet om att möjligheten för medlemsstaterna att tillämpa successiva skattelättnader, såsom lättnader avseende den nedre gränsen, försvinner från och med den 1 januari 2025 på grund av det ändrade momsdirektivet. 

Utskottet har uppmärksamgjorts på propositionens konsekvenser för lagstiftningen om kommersiellt fiske. Kommersiella fiskare delas in i två grupper utifrån lagen om fiske, och till denna del hänvisar lagen direkt till det omsättningsbelopp som anges i 3 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. Gruppernas rättigheter och skyldigheter skiljer sig från varandra. Utöver uppdelningen av kommersiella fiskare i grupper enligt lagen om fiske påverkas fiskarnas rättigheter och skyldigheter också av lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik och lagen om punktskatt på flytande bränslen. På samma sätt är stöd som beviljas på grundval av lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden och lagen om försäkringsstöd för kommersiellt fiske begränsade till att beviljas utifrån den omsättning som anges i 3 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. Följaktligen anser utskottet det viktigt att regeringen snabbt gör en bedömning av om lagstiftningen om kommersiellt fiske behöver ses över.