Allmänt
Utskottet tillstyrker i övrigt propositionen men föreslår vissa ändringar i ikaftträdelsebestämmelsen i lagförslag 1 samt i lagförslag 8—9.
I propositionen föreslås en rad ändringar i skattelagar. Regeringen föreslår att skattestöd för frivilligt pensionssparande slopas och att beskattningsförfarandet, förskottsuppbörden och skatteuppbörden ändras. Dessutom gör propositionen det möjligt att anlita inhyrd arbetskraft för rådgivande telefonservice och uppgifter av biträdande art i beskattningen.
Nedan går utskottet in på de viktigaste ändringsförslagen. Utskottet har ingenting att invända mot förslagen om skyldigheter i anslutning till hyrt arbete på finska fartyg, registrering av begränsat skattskyldiga i förskottsuppbördsregistret och slopande av kvarhållande av skatteåterbäringar.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 15/2025 rd granskat förslaget om anlitande av inhyrd arbetskraft vid Skatteförvaltningen och förslaget om slopande av avdragbarheten för försäkringspremier för frivilliga individuella pensionsförsäkringar och inbetalningar enligt långsiktiga sparavtal. Lagförslagen kan enligt grundlagsutskottet behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
I fråga om anlitande av inhyrd arbetskraft anser grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 15/2025 rd, stycke 7) att kravet på ändamålsenlighet enligt 124 § i grundlagen uppfylls i den nu föreslagna regleringen. Med beaktande av att den inhyrda personalens uppgifter är avgränsade, arbetet sker under Skatteförvaltningens ledning och tillsyn, Skatteförvaltningen har skyldighet att se till att arbetstagarna har tillräcklig kompetens och att förslaget om att tjänsteansvaret ska tillämpas på inhyrda arbetstagare har grundlagsutskottet (GrUU 15/2025 rd, stycke 8) inte heller i övrigt något att anmärka på regleringens förhållande till 124 § i grundlagen.
När det gäller bestämmelserna om avdragbarhet för premier och inbetalningar konstaterar grundlagsutskottet i sitt utlåtande att den föreslagna regleringen är av betydelse framför allt med avseende på grundlagens 81 § om skatter och avgifter till staten (GrUU 15/2025 rd, stycke 13). Grundlagsutskottet anser att det nu aktuella förslaget till sin betydelse och sina konsekvenser inte kan jämställas med den situation som bedömdes i utlåtandet GrUU 21/2004 rd, och därför följer det inte av 15 § i grundlagen liknande krav på regleringen, till exempel i fråga om övergångstider. Grundlagsutskottet konstaterar att det inte har något att invända mot den föreslagna regleringen med avseende på 15 eller 81 § i grundlagen (GrUU 15/2025 rd, stycke 18).
Slopad skatteutgift för frivilligt pensionssparande
I propositionen föreslås det att inkomstskattelagens bestämmelser om avdragbarheten för försäkringspremier för frivilliga individuella pensionsförsäkringar och inbetalningar enligt långsiktiga sparavtal upphävs. Även avdragbarheten för premier för kollektivt tilläggspensionsskydd vilka betalats av en arbetstagare ska slopas. I fortsättningen kan en skattskyldig inte längre dra av ovan nämnda premier och inbetalningar i sin beskattning. Ändringarna avses träda i kraft vid ingången av 2027.
Slopandet av avdragbarheten för försäkringspremier påverkar i princip inte beskattningen av utbetalningar utifrån en frivillig individuell pensionsförsäkring eller ett långsiktigt sparavtal. Bland annat de nuvarande åldersgränserna för utbetalning av pension eller utbetalning enligt ett långsiktigt sparavtal tillämpas även framöver. Sparmedel som tagits ut i strid med de förutsättningar som föreskrivits i inkomstskattelagen ska beskattas förhöjt även efter att lagen trätt i kraft. Det föreslås nu inga ändringar i bestämmelserna om den partiella skattefriheten för premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring som tecknas av arbetsgivaren för en arbetstagare.
Enligt propositionen kan det i vissa situationer ur den skattskyldiges synvinkel anses vara orimligt att den skattskyldige inte kan ta ut sparmedel som förblivit små ur en pensionsförsäkring eller ett långsiktigt sparavtal utan förhöjningssanktion, i synnerhet om tiden till tidpunkten för uttag av pension fortfarande är lång. Därför föreslås det i propositionen att små sparmedel på högst 5 000 euro som flutit in i en frivillig individuell pensionsförsäkring eller ett långsiktigt sparavtal kan tas ut i två års tid efter att lagen trätt i kraft, utan att medlen beskattas förhöjt. En frivillig individuell pensionsförsäkring baserar sig på ett avtal mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget, vilket innehåller villkor om tidpunkterna för uttag av pension. Uttag av små sparmedel som engångsprestation förutsätter alltså även samtycke av försäkringsgivaren, även om detta inte leder till att utbetalningen beskattas förhöjt.
De i propositionen föreslagna ändringarna av bestämmelserna om frivilligt pensionssparande väntas öka skatteinkomsterna år 2027 med sammanlagt omkring 57 miljoner euro, även med beaktande av uppskattningen i anknytning till det förtida uttaget av små sparmedel. Enligt uppskattning ökar statens skatteintäkter med omkring 54 miljoner euro, varav andelen för förvärvsinkomstskatterna är 27 miljoner euro och skatten på kapitalinkomster 27 miljoner euro. Enligt uppskattning ökar kommunernas skatteinkomster med omkring 2,5 miljoner euro. Ändringarnas konsekvenser för församlingarnas och Folkpensionsanstaltens skatteinkomster väntas uppgå till sammanlagt 0,5 miljoner euro.
På grund av det stora antalet lagändringar och de övergångsbestämmelser som tillämpas på dessa har regleringen kring frivilliga individuella pensionsförsäkringar och långsiktiga sparavtal blivit en komplex helhet. Bestämmelserna om avdragbarhetskriterierna har ändrats i flera repriser under årens gång. Höjningarna av pensionsåldern för frivilligt pensionssparande och förlängningarna av betalningstiden för pension har i praktiken släckt nya pensionssparares intresse för frivilliga individuella pensionsförsäkringar och långsiktiga sparavtal. I propositionen hänvisas det till uppgifter om nyförsäljning av pensionsförsäkringar. Enligt propositionen visar uppgifterna att de frivilliga individuella pensionsförsäkringarna och långsiktiga sparavtalen permanent rasade i popularitet efter lagändringen 2013, då den nedre åldersgränsen för utbetalning av pension eller utbetalning enligt ett långsiktigt sparavtal steg från 63 till 68 år.
I propositionen hänvisar regeringen till att Finanssiala ry uppgett att det fanns omkring 420 000 försäkrade frivilliga individuella pensionsförsäkringar som tecknats av privatpersoner på sommaren 2024. Omkring 16 500 personer hade långsiktiga sparavtal. Även om försäljningen av nya frivilliga individuella pensionsförsäkringar och långsiktiga sparavtal är väldigt liten, är premierna för försäkringarna och inbetalningarna enligt långsiktiga sparavtal fortfarande avsevärda. Enligt årsanmälningsuppgifterna i propositionen betalade sammanlagt omkring 176 000 personer premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring till ett belopp av sammanlagt omkring 154 miljoner euro år 2023. Omkring 11 500 personer gjorde inbetalningar enligt ett långsiktigt sparavtal till ett belopp av sammanlagt omkring 11,6 miljoner euro.
Vid utskottets sakkunnigutfrågning har en del av dem som hörts motsatt sig slopandet av skatteutgiften för frivilligt pensionssparande och ansett att det fortsatt behövs incitament för det frivilliga pensionssparandet och att skatteutgiften inte bör slopas. Det har också lyfts fram att ändringen medför betydande it-kostnader för tjänsteleverantörerna. Å andra sidan har det också framförts att den minskade efterfrågan på produkter för pensionssparande bidrar till att mildra konsekvenserna av att rätten till skatteavdrag slopas. En del av dem som hördes ansåg att slopandet av avdragsrätten är en motiverad lösning som ökar neutraliteten i beskattningen av kapitalinkomster. Den föreslagna övre gränsen på 5 000 euro för engångsuttag av sparmedel har beroende på vem som hörts ansetts vara antingen för stor eller överhuvudtaget onödig eller så har man kritiserat möjligheten att ta ut små sparmedel i förtid.
Sammantaget anser utskottet att de föreslagna ändringarna i fråga om slopandet av skattestöd för frivilligt pensionssparande behövs och är angelägna. Ändringen är en av de tilläggsåtgärder som regeringen fattade beslut om våren 2024 och som ska förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna och skapa förutsättningar för att stoppa den tilltagande skuldsättningen. Syftet med ändringarna är att öka skatteinkomsterna och därmed stärka de offentliga finanserna. Målet är att övergå till ett mer neutralt och enhetligt skattesystem, där frivilligt pensionssparande ännu bättre kan jämställas med övriga former av sparande. Utskottet konstaterar dock att pensionsskyddsberedskapen är ett viktigt samhälleligt mål och att det med tanke på förutsägbarheten inte är önskvärt att man först skapar ett incitament för frivilligt pensionssparande, som sedan senare slopas. Även om det inte är fråga om retroaktiv lagstiftning och efterfrågan på produkter för pensionssparande har sjunkit betydligt, har förslaget konsekvenser för ett stort antal skattskyldiga.
I det föreslagna 34 a § 4 mom. i inkomstskattelagen står det att av en utbetalning som grundar sig på frivillig individuell pensionsförsäkring eller på långsiktigt sparavtal är endast avkastningen skattepliktig kapitalinkomst till den del utbetalningen har influtit på grund av premier eller inbetalningar som inte har fått dras av i beskattningen. Till denna del föreslår utskottet att ikraftträdandebestämmelsen i lagförslag 1 preciseras så att det föreslagna 34 a § 4 mom. i inkomstskattelagen tillämpas på utbetalningar som har influtit på grund av premier som betalats eller inbetalningar som gjorts efter lagens ikraftträdande. Pension som betalas på grund av premier som betalats eller inbetalningar som gjorts före 2027 är skattepliktig inkomst i sin helhet i enlighet med de gällande bestämmelserna.
Påförande av förskottsinnehållning för betalaren
I propositionens föreslås det att lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ ändras så att den förskottsinnehållning som påförs en betalare i en situation med försummelse schematiskt ska vara 40 procent av beloppet av betalningen, såvida det inte handlar om en betalning för vilken en annan förskottsinnehållningsprocent föreskrivits eller förordnats genom lag, förordning eller ett beslut av Skatteförvaltningen. Målet med den föreslagna ändringen uppges vara att återställa rättsläget för att motsvara den gällande lagens syfte och etablerad tillämpningspraxis samt att förenkla förfarandena för påförande av förskottsinnehållning. Enligt den gällande lagen är den förskottsinnehållning som påförs betalaren högst 40 procent av betalningen.
Bakom förslaget ligger högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2024:36, där det konstateras att det utifrån förarbetena till lagen kan dras en slutsats om att en förskottsinnehållning enligt 40 procent ska tillämpas schematiskt på löneinkomster, med avvikelse från ordalydelsen i lagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock särskilt med stöd av lagens ordalydelse och kravet på motsvarighet i förskottsuppbörden att man på förskottsinnehållningen på de löneinkomster som lagts till i de identifierade löntagarnas skattepliktiga inkomster skulle tillämpa löntagarnas verkliga skatteprocenter, i vilka de på grund av skatterevisionen tillagda löneinkomsterna hade beaktats. Fram till högsta förvaltningsdomstolens beslut hade enligt propositionen en schematisk innehållning på 40 procent av betalningsbeloppet använts som den förskottsinnehållning som påförs arbetsgivaren.
Sakkunniga har motsatt sig den schematiska förskottsinnehållningsprocent som föreslagits och bland annat framfört att förskottsinnehållning vid försummelse inte bör påföras schematiskt och att det är viktigt att kravet på motsvarighet i förskottsuppbörden består. Vid utfrågningen kritiserades också syftet med den gällande lagen. Å andra sidan har det också framförts att ett schematiskt förfarande är en motiverad lösning vid försummelse, även om det skulle leda till ett slutresultat som avviker från principen om motsvarighet i förskottsuppbörden. Vid utfrågningen har det ansetts att 40 procent är ett alltför stort procenttal, men det har också framförts att det inte ter sig som en oskälig påföljd för försummelse. Dessutom har det vid utfrågningen framförts att även om förskottsinnehållningen återbärs när inkomsttagaren betalar den slutliga skatten, blir skatteförhöjningarna och dröjsmålsräntorna en belastning för betalaren.
Sammantaget sett anser utskottet att den föreslagna ändringen i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ behövs och är ändamålsenlig. Förskottsinnehållning påförs betalaren om verkställandet av förskottsinnehållning har försummats. Påförande av förskottsinnehållning är en åtgärd som tryggar skatteinflödet och där det är motiverat att påföra förskottsinnehållning enligt en schematisk procentsats då betalaren försummat förskottsinnehållningen. Ett oförändrat skatteförhöjningsbelopp, även om betalarens betalningsskyldighet rättas i efterskott, anses i propositionen behövlig som administrativt tvång för att de skyldigheter som anknyter till förskottsuppbörden ska iakttas. Påförande av förskottsinnehållning enligt 30 procent tryggar dessutom enligt propositionen inte inflödet av skatter tillräckligt, eftersom beloppet av den förskottsinnehållning som påförts betalaren oftare kan bli mindre än beloppet av den skatt som påförs betalningsmottagaren, jämfört med en situation enligt propositionen, där förskottsinnehållning påförs enligt 40 procent. Med hänsyn till detta anser utskottet att förslaget om 40 procent är motiverat.
Utskottet konstaterar också att om den förskottsinnehållning som påförts betalaren är större än den skatt som påförts betalningsmottagaren genom beskattningsbeslutet, ska myndigheten rätta betalarens skyldighet att betala förskottsinnehållning så att den motsvarar den skatt som påförts mottagaren. När betalningsmottagaren betalat den skatt som påförts honom eller henne i sin helhet, undanröjs betalarens betalningsskyldighet. Om det vid domstol konstateras att den förskottsinnehållning som påförts betalaren är obefogad och förskottsinnehållning inte borde ha verkställts på betalningen, ska Skatteförvaltningen vid verkställigheten av beslutet utöver den påförda förskottsinnehållningen också avlyfta skatteförhöjningarna och dröjsmålsräntorna.
Möjliggörande av anlitande av inhyrd arbetskraft i uppgifter av biträdande art i telefonservicen och uppgifter av biträdande art i beskattningen
Det föreslås att lagen om Skatteförvaltningen ändras så att det framöver är möjligt att anlita inhyrd arbetskraft i uppgifter av biträdande art i telefonservicen vid Skatteförvaltningen och i uppgifter av biträdande art i beskattningen. Målet är att anlitande av inhyrd arbetskraft för offentliga förvaltningsuppgifter vid Skatteförvaltningen föreskrivs genom lag och att Skatteförvaltningen kan anlita inhyrd arbetskraft i synnerhet i uppgifter av biträdande art i telefonservicen för att jämna ut trängseltoppar. Genom att använda inhyrd arbetskraft kan Skatteförvaltningen garantera kundservice som är förenlig med god förvaltning i telefonservicen inom rimlig tid, även då efterfrågan på service är stor. Då har Skatteförvaltningen inte längre något behov av att upprätthålla en reserv av tjänstemän eller påbörja ett rekryteringsförfarande för att få visstidsanställda tjänstemän för dessa uppgifter av tillfällig art.
Enligt propositionen är det viktigt att kunna anlita inhyrd arbetskraft för att jämna ut trängseltoppar i telefonrådgivningen i och med den säsongsbetingade variationen i efterfrågan i rådgivningstjänsten. Den inhyrda arbetskraften ska anlitas bara när det behövs. För säkerhets skull konstateras det i den föreslagna bestämmelsen att inhyrd arbetskraft kan anlitas även i uppgifter enligt 2 b § i lagen om Skatteförvaltningen, vilka kan överföras för att skötas av en privat aktör. I detta fall kan Skatteförvaltningen på ett ändamålsenligt sätt anlita antingen inhyrd arbetskraft i de uppgifter av biträdande art som avses i lagen eller överföra uppgiften till en privat aktör baserat på ett avtal. Det är dock inte möjligt att överföra uppgifter av biträdande art i telefonservicen för att skötas av en privat aktör.
Med rådgivande telefonservice avses rådgivning om innehållet i beskattningslagstiftningen och myndighetsanvisningar om den. I den rådgivande telefonservicen sköts inte uppgifter som innebär utövande av beslutanderätt i fråga om beskattningen, står det i propositionen. Skatteförvaltningen har en skyldighet att se till att hyrda arbetstagare har tillräckligt kunnande om de arbetsuppgifter som tilldelas dem.
När Skatteförvaltningen skaffar inhyrd arbetskraft på det sätt som den föreslagna bestämmelsen möjliggör, har Skatteförvaltningen direkt lednings- och tillsynsrätt och med stöd av 1 kap. 7 § i arbetsavtalslagen har de hyrda arbetstagarna överförts till Skatteförvaltningens förfogande. Enligt förslaget tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar på personer som sköter uppgifter av biträdande art i telefonrådgivningen som inhyrd arbetskraft.
Vissa av dem som hördes i utskottet motsatte sig anlitande av inhyrd arbetskraft och ansåg att man i den rådgivande telefonservicen bör använda sig av tjänsteförhållanden för viss tid i stället för inhyrd arbetskraft. Men i propositionen står det att även ett förfarande med rekrytering av visstidsanställda för trängselsituationer skulle belasta Skatteförvaltningen och det vore utmanande att exakt förutse behovet av arbetskraft i förväg för trängselsituationer.
Vid utfrågningen lyftes också aspekter på dataskydd och säkerhet fram. Enligt propositionen ska det hyrda arbetet ske under Skatteförvaltningens ledning och övervakning med Skatteförvaltningens arbetsredskap, varvid Skatteförvaltningen övervakar att kraven på dataskydd och datasäkerhet iakttas i de arbetsuppgifter som utförs av hyrda arbetstagare. Behandlingen av personuppgifter av hyrda arbetstagare motsvarar det som även i övrigt gäller för motsvarande betjäningsuppgifter per telefon vid Skatteförvaltningen, vilka sköts av Skatteförvaltningens egen personal. Behörigheterna till informationssystemet begränsas till att gälla information som är behövliga i denna uppgift och övervakningen av behandlingen genomförs på samma sätt som för Skatteförvaltningens egen personal. Innan arbetet inleds ges hyrda arbetstagare en introduktion i de krav som gäller för bland annat dataskydd och sekretess för enskilda kunders beskattningsuppgifter. Enligt uppgift ska också säkerhetsutredningar av personer göras i fråga om hyrda arbetstagare.
Utskottet anser det motiverat att Skatteförvaltningen kan anlita inhyrd arbetskraft särskilt inom den rådgivande telefonservicen för att jämna ut trängseltoppar. Utskottet anser att förslagen om detta är motiverade. Genom att använda inhyrd arbetskraft kan Skatteförvaltningen garantera kundservice som är förenlig med god förvaltning i telefonservicen inom rimlig tid, även då efterfrågan på service är stor.
I den rådgivande telefonservicen ska de hyrda arbetstagarna enligt propositionsmotiven kunna ge identifierade kunder ge entydiga uppgifter om dem ur ett informationssystem, såsom information som framgår av systemet om det utsatta datumet för kundens skattedeklaration, förfallodagen för skatten och dess belopp eller referensnumret för skattebetalningen. Riksdagens biträdande justitieombudsman har påpekat att definitionen av rådgivande telefontjänst i den föreslagna bestämmelsen inte inbegriper denna möjlighet. Utskottet föreslår därför att 2 c § 2 mom. i lagförslag 9 kompletteras så att möjligheten införs.