Ekonomiska utsikter och utmaningar
Planen för de offentliga finanserna 2024—2027 bygger på finansministeriets prognosEkonomisk översikt hösten 2023. Finansministeriets publikationer 2023:65., som publicerades i oktober. Utifrån prognosen väntas Finlands ekonomiska tillväxt bli ungefär noll 2023, men tillta till 1,2 procent 2024 och ligga på 1,6 procent 2027. I början av regeringsperioden har det ekonomiska läget försämrats av att priserna och räntorna stigit, vilket minskar den privata konsumtionen och investeringarna. Inflationen beräknas dock snabbt avta, och hushållens stärkta köpkraft samt investeringar i anslutning till hållbar tillväxt förutspås påskynda den ekonomiska tillväxten från och med 2024. Prishöjningen och räntestegringen syns också i utgifterna för de offentliga finanserna, liksom många av de åtgärder som höjer utgiftsnivån och som infördes redan under förra valperioden.
Finansministeriets ekonomiska prognos ansågs vid utskottets sakkunnigutfrågning vara något mer optimistisk än andra ekonomiska prognoser som offentliggjorts under hösten, särskilt i fråga om 2024. Allmänt taget uppskattades den ekonomiska tillväxten vara mellan cirka 0 och 1 procent. Exempelvis Finlands Bank förutspår en tillväxt på endast 0,2 procent 2024Finlands Banks interimsprognos 15.9.2023..
Till de strukturella problemen i Finlands ekonomi hör en svag produktivitetstillväxt och blygsamma investeringar i produktion. Produktivitetsökningen fördröjs bland annat av att forsknings- och produktutvecklingsverksamheten har relativt liten omfattning och av att unga har en lägre utbildningsnivå än i andra utvecklade industriländer. Även om sysselsättningsgraden har ökat betydligt under de senaste åren är arbetslöshetsgraden fortfarande hög och det råder brist på kompetent arbetskraft. Finansministeriet förutspår att sysselsättningsgraden stiger från 73,8 till 75,2 procent under ramperioden.
Inom de offentliga finanserna finns en permanent strukturell obalans mellan utgifter och inkomster. Finansministeriet beräknar att den offentliga sektorns bruttoskuld i relation till BNP stiger från 74,2 till 81,6 procent från 2023 till 2027. Skuldkvoten i de offentliga finanserna har påtagligt fjärmat sig från de övriga nordiska länderna.
Av undersektorerna i de offentliga finanserna uppvisar statsförvaltningen det största underskottet och det massiva underskottet och skuldsättningen fortsätter. Även lokalförvaltningen beräknas fortfarande uppvisa ett litet underskott under ramperioden, både när det gäller välfärdsområdena och när det gäller den kommunala ekonomin. Välfärdsområdenas egna besparingar beaktas i prognosen i den mån man har fått tillräcklig visshet om dem. Arbetspensionsanstalternas överskott beräknas uppgå till drygt en procent under de närmaste åren och de övriga socialfondernas saldo kommer att ligga nära balans.
Utskottet betonar att den ekonomiska utvecklingen är förenad med betydande osäkerhetsfaktorer, såsom världsekonomins utveckling, hur länge kriget i Ukraina pågår, omfattningen av andra konflikter i världen och räntenivån. På grund av osäkerheten är det ännu viktigare än tidigare att balansera de offentliga finanserna. De allt mer skuldsatta offentliga finanserna står inför utmaningar som redan tidigare funnits, såsom utgiftstrycket till följd av den åldrande befolkningen och minskade skatteinkomster när befolkningen i arbetsför ålder minskar. Dessutom ökar utgifterna under ramperioden bland annat på grund av stödet till Ukraina och försvarets strategiska upphandlingar.
Det är bra att beakta att det ekonomiska läget i Finland kan utvecklas sämre än väntat. Ett särskilt problem kan anses vara situationen inom byggbranschen, även om regeringens projekt inom mark- och vattenanläggningsarbeten till vissa delar uppväger de svaga utsikterna för husbyggnation. Nybyggnationen håller på att sjunka i nästan samma takt som under finanskrisen, så det är ytterst viktigt att regeringen noga följer hur situationen utvecklas och reagerar vid behov.
Regeringens finanspolitiska mål
Regeringen har som mål att stärka de offentliga finanserna och vända skuldsättningstrenden i Finland. Avsikten är att det nominella saldot i de offentliga finanserna ska förbättras så att underskottet är högst en procent i förhållande till BNP 2027. Målen för det strukturella saldot har också ställts upp sektorvis (för statsfinanserna, den kommunala ekonomin, välfärdsområdesförvaltningen, arbetspensionsanstalterna och övriga socialskyddsfonder).
Regeringen utfäster sig att under valperioden permanent stärka de offentliga finanserna med 6 miljarder euro på 2027 års nivå. Avsikten är att genom regeringens beslut anpassa utgifterna med ett nettobelopp på cirka 4 miljarder euro. Dessutom strävar man genom strukturpolitiska åtgärder efter att stärka de offentliga finanserna med cirka 2 miljarder euro.
Utskottet anser utifrån inkommen utredning att det råder bred enighet om regeringens mål. Det uttrycktes dock oro över att uppnåendet av målen är förenat med betydande osäkerhet och att det sannolikt behövs ytterligare åtgärder under valperioden samt flexibilitet och utvidgning av metodarsenalen. Utskottet anser att oron är befogad och välkomnar att regeringen i enlighet med regeringsprogrammet aktivt följer genomförandet av åtgärdspaketet och vid behov har förbundit sig att reagera med ersättande åtgärder. Det är också viktigt att regeringen ser allvarligt på de risker som borgens- och garantiansvar medför i de offentliga finanserna.
Med den målsättning som beskrivs ovan överskrider Finland fortfarande under hela valperioden skuldkriteriet för de offentliga finanserna (60 procent i förhållande till BNP) enligt stabilitets- och tillväxtpakten och även uppnåendet av det medelfristiga MTO-målet (det strukturella saldot i de offentliga finanserna -0,5 procent i förhållande till BNP) återstår efter 2027. Det är dock bra att notera att det pågående arbetet med att utveckla de finanspolitiska reglerna i EU fortfarande gör det oklart vilken betydelse uppföljningen av dessa indikatorer har i det kommande regelverket.
Den finanspolitiska linjen
För att nå de ovannämnda målen genomför regeringen ambitiösa reformer som påskyndar tillväxten. Regeringens sysselsättnings- och tillväxtåtgärder i kombination med direkta anpassningsåtgärder skapar enligt planen för de offentliga finanserna förutsättningar för att få de offentliga finanserna i balans 2030. För att skuldkvoten ska kunna stabiliseras måste de offentliga finanserna stärkas med ett belopp som motsvarar i genomsnitt minst 0,5 procent av BNP per år. För att utvecklingen av skuldsättningen ska kunna bromsas förutsätts det att de offentliga finanserna stärks med sammanlagt 9 miljarder euro över två valperioder.
Utskottet stöder regeringens finanspolitiska linje och anser att det är nödvändigt att bryta skuldsättningsutvecklingen inom de offentliga finanserna. Den eftersträvade anpassningsnivån skulle, om den genomförs enligt planen för de offentliga finanserna, räcka till för att få skuldkvoten att minska något i slutet av valperioden. Å andra sidan bedömer sakkunniga som utskottet hört att nedgången blir tillfällig och att skuldkvoten börjar öka på nytt i slutet av årtiondet. En mer långvarig sänkning av skuldkvoten förutsätter i vilket fall som helst en hållbar anpassning under flera valperioder, i synnerhet en minskning av de stora offentliga utgifterna.
Finansministeriet bedömer att regeringens finanspolitik 2023 och 2024 är stimulerande, 2025 tämligen neutral och sedan åtstramande mot slutet av regeringsperioden. Det rådande konjunkturläget talar enligt utskottet för regeringens finanspolitiska inriktning, som också vid utskottets sakkunnigutfrågning ansågs peka åt rätt håll.
Utskottet anser det motiverat att största delen av anpassningen under innevarande regeringsperiod måste genomföras genom att utgifterna fås under kontroll. Detta stöds av iakttagelser om vad som skett i fråga om utgifternas och skatternas andel av BNP i Finland och hur dessa har utvecklats i de övriga nordiska länderna. Eftersom skatteuttaget i Norden ligger i täten internationellt är det inte realistiskt att en höjning av skatteuttaget kan lösa problemet med underskottet i de offentliga finanserna. Utgiftsnivån har redan länge varit högre i Finland än i Sverige och Danmark. Dessutom ökar de åldersrelaterade offentliga utgifterna hos oss mer och utbudet av arbetskraft utvecklas sämre än i Norden i övrigt.
Utskottet noterar dock att skatteuttaget var 43 procent 2022 och att finansministeriet bedömer att det kommer att sjunka till cirka 40 procent senast 2027. Nedgången beror bland annat på hur styrningseffekten av punktbeskattningen av exempelvis fossila bränslen fungerar. Regeringen har dock slagit fast att den inte genom sina beslut kommer att skärpa det totala skatteuttaget. I regeringsprogrammet bedöms den samlade effekten av skatteändringarna lindra beskattningen något, cirka 100 miljoner euro. Dessutom ökar sänkningen av arbetslöshetsförsäkringspremien skattebortfallet med cirka 700 miljoner euro netto.
Utskottet betonar vikten av åtgärder som stöder sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten samt den stora betydelsen av strukturella reformer. Regeringen har som mål att effektivisera produktiviteten och kostnadseffektiviteten inom den offentliga förvaltningen. Här gäller kärnfrågan välfärdsområdena, vars finansiering tar i anspråk mer än en fjärdedel av statsbudgeten. Utskottet går närmare in på finansieringen av välfärdsområdena nedan.
Regeringen genomför dessutom statsförvaltningens produktivitetsprogram med målet att uppnå en besparing på cirka 240 miljoner euro på 2027 års nivå. Till produktivitetsprogrammet hör såväl nyttjande av digitaliseringsmöjligheter som ett lokalprogram för den offentliga sektorn. Utskottet anser också att det är viktigt med en kritisk genomgång av statens förvaltningskostnader och omkostnader samt långsiktig strukturell utveckling av funktionerna och gallring av uppgifter utanför kärnverksamheten.
Rambestämmelsen för statsfinanserna
Utskottet välkomnar att regeringen har åtagit sig att iaktta ramförfarandet för statsfinanserna, som är ett centralt instrument för styrning av regeringens finanspolitik och grunden för en trovärdig ekonomisk politik.
Målet är att utgifterna inom ramen för statsfinanserna ska vara 1,5 miljarder euro mindre än i den ram för statsfinanserna som fastställdes den 23 mars 2023. I ramen för valperioden reserveras för oförutsedda utgiftsbehov en så kallad ofördelad reserv som stiger till 250 miljoner euro och för tilläggsbudgetar reserveras årligen 400 miljoner euro. Regeringen har också gått in för att reserverna inte ska nyttjas om utgiftstrycket inte kräver att de används fullt ut.
Utskottet välkomnar att regeringen i ramen har reserverat handlingsutrymme för oförutsedda utgiftsbehov. Också riktlinjen att inte använda reserverna om det inte är nödvändigt är välkommen med tanke på behovet att dämpa skuldsättningsutvecklingen i stort. Utskottet konstaterar att helhetsbilden av valperiodens utgiftslinje kompliceras av regeringens investeringsprogram, som ökar utgifterna av engångsnatur. Statens revisionsverk har lyft fram att det hade varit bättre att i högre grad finansiera de extra utgifter som investeringsprogrammet medför genom en särskild ramreservering i enlighet med rambestämmelsen och att inte särbehandla finansieringen genom strukturell korrigering av ramen.
Liksom statsrådet ser utskottet det som motiverat att det nya och tillfälliga försvarsmateriel och civila materiel samt humanitära bistånd som avsetts till stöd för Ukraina täcks utanför ramen. De här utgifterna beaktas som en strukturell korrigering av ramnivån, dvs. ramen för valperioden höjs i enlighet med utgifterna.
I rambestämmelsen ingår enligt utskottet också en behövlig undantagsmekanism som syftar till att den ekonomiska politiken ska kunna reagera på mycket exceptionella och betydande krissituationer utanför regeringens influensområde. Det är också positivt att avsikten då är att begränsa det finanspolitiska handlingsutrymmet till anslagsökningar som är nödvändiga med tanke på krisen utan att äventyra finanspolitikens trovärdighet.
Utskottet välkomnar att ramen är mer omfattande än tidigare; den inbegriper nu också välfärdsområdenas ekonomi, objekt som tidigare finansierats med tippningsvinstmedel samt understöden från Statens bostadsfond och Gårdsbrukets utvecklingsfond. Utanför ramen finns de konjunkturrelaterade utgifterna, såsom utkomstskyddet för arbetslösa, bostadsbidraget, det grundläggande utkomststödet samt lönegarantin. Ändringar i grunderna för dem beaktas dock i ramen. Utanför ramen står i regel också bland annat ränteutgifterna för statsskulden, mervärdesskatteutgifterna och finansplaceringarna.
Främjande av ekonomisk tillväxt
För att stoppa skuldsättningen inom de offentliga finanserna anser utskottet i likhet med regeringen att omfattande åtgärder för att främja den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen är nödvändiga.
Höjning av sysselsättningsgraden.
Regeringen har som mål att sysselsättningsgraden höjs till 80 procent fram till 2031. I enlighet med regeringsprogrammet uppstår välfärd genom arbete och företagande. Regeringen eftersträvar 100 000 nya sysselsatta senast 2027, vilket beräknas stärka de offentliga finanserna med mer än 2 miljarder euro. Regeringen har som ambition att förbättra sysselsättningen i första hand genom att göra det mindre attraktivt att stå utanför arbetslivet, vilket vid utskottets sakkunnigutfrågningar i huvudsak ansågs motiverat i den rådande permanenta bristen på arbetskraft.
Utskottet anser det vara viktigt att åtgärderna vidtas snabbt och med framförhållning för att effekterna ska bli synliga så snabbt som möjligt. De åtgärder som ger de största sysselsättningseffekterna gäller försämringen av det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa samt frysningen av indexhöjningarna av förmåner som är kopplade till folkpensions- eller konsumentprisindex. Med tanke på de offentliga finanserna kan det också anses motiverat att sträva efter att förbättra arbetsmarknadens funktion så att anställningsrisken minskar. Det påpekades också för utskottet att Finland fortfarande har hög strukturell arbetslöshet och att det när sysselsättningsgraden stiger kan finnas arbetslösa som har allt svårare att hitta jobb.
FoU-investeringar.
När det gäller att främja produktivitetsökningen sätter regeringen fokus på att öka finansieringen av forskning och utveckling (FoU) i enlighet med förra valperiodens parlamentariska överenskommelse. Regeringen har utfäst sig att nå målet att höja andelen av Finlands FoU-utgifter så att de utgör fyra procent av bruttonationalprodukten senast 2030. Lagen om statlig finansiering av forsknings- och utvecklingsverksamhet 2024—2030 (1092/2022) trädde i kraft vid ingången av 2023 och enligt den stiger det sammanlagda beloppet av statens FoU-fullmakter och anslag i statsbudgeten till 1,2 procent i relation till BNP fram till 2030. Detta innebär en ökning på cirka 2 miljarder euro jämfört med budgeten för 2023, vilket motsvarar en årlig höjning på i genomsnitt cirka 280 miljoner euro. För att den lagstadgade finansieringen för 2024 ska nås har FoU-finansieringen höjts med 264 miljoner euro. Regeringen har föreslagit att tillskottet särskilt ska riktas till stöd för företagens FoU-verksamhet, pilotförsök med forskarutbildning, fullmakt för Finlands Akademis forskningsprojekt och nationell medfinansiering av EU-projekt. Tillskotten för 2025—2027 har ännu inte anvisats under moment, men man har berett sig på detta genom en ramreservering.
Utskottet anser att FoU-satsningarna är ett mycket viktigt instrument för att stödja den framtida tillväxten och betonar särskilt vikten av att bedöma finansieringens effekter vid valet av inriktning under de kommande åren. Det är också viktigt att notera att uppnåendet av det nationella målet på 4 procent förutsätter att den offentliga finansieringen blir en ”hävstång” för ökade privata FoU-satsningar.
Investeringsprogram.
Regeringen har dragit upp riktlinjer för genomförandet av ett investeringsprogram av engångsnatur på 4 miljarder euro som finansieras genom statens kapitalinkomster, avveckling av kapitaliseringen av onoterade statsägda bolag och intäktsföringar ur bostadsfonden. Avsikten är att en betydande del av helheten ska användas för att åtgärda det eftersatta basunderhållet av transportinfrastrukturen, för projekt för utveckling av trafiken samt för att kapitalisera bolaget för entimmeståget till Åbo. Också den offentliga infrastrukturen för laddning av el och tankning av gas i trafiken utvecklas. Inom social- och hälsovården och utvecklingen av den ska finansiella resurser användas för höjning av FPA-ersättningar för läkares mottagningsarvode, stärkt styrning av välfärdsområdena, programmet för ett gott arbete, digitaliseringsprogrammet, det nationella programmet för hälsa och välfärd, stöd för de äldres funktionsförmåga och möjligheter att klara sig i hemmet samt närståendevårdare.
Utskottet anser att i synnerhet fungerande transporter är ett viktigt tillväxtstödjande element och anser att tilläggssatsningarna är viktiga. Vid valet av objekt som ska finansieras bör uppmärksamhet fästas bland annat vid beredskapen att genomföra projekt samt vid de prioriteringar som fastställts i planen Trafik 12. Också satsningarna på att utveckla social- och hälsovårdstjänsterna är viktiga.
Tillståndsförfaranden för investeringar.
Investeringar ska under ramperioden underlättas genom smidigare tillståndspraxis och en myndighetsreform. För ändamålet används sammanlagt cirka 32 miljoner euro av EU:s REpower-medel 2023—2026, vilket anvisas bland annat för utveckling av miljörelaterade tillståndsförfaranden och inrättande av samservice. Reformen kräver också anknytande ändringar i lagstiftningen.
Utskottet anser att ett smidigare tillståndsförfarande är ett viktigt sätt att påskynda investeringar och avveckla köerna när det gäller tillståndsansökningar. Reformen stöds också av tillskottet för rättsvården. Det påskyndar de rättsprocesser som ofta förekommer i samband med ansökningar.
Utbildning.
På mycket lång sikt kommer tillskottet för att förbättra resultaten av den grundläggande utbildningen att bidra till både produktivitet och sysselsättning. Den grundläggande utbildningen stärks med 50 miljoner euro 2024, varav den permanenta tilläggsfinansieringen stiger till 200 miljoner euro på 2027 års nivå.
Utskottet anser att det är ytterst viktigt med ett tillskott för att stärka de grundläggande färdigheterna, stödet för inlärning och studiehandledningen på andra stadiet. Utskottet lyfter också i vidare bemärkelse fram åtgärder för att höja utbildningsnivån. Andelen högskoleutbildade i de yngsta åldersklasserna har inte stigit på flera år, utan den har stannat på omkring 40 procent. Från att ha funnits bland de ledande OECD-länderna har Finland de senaste 15 åren sjunkit under genomsnittet. Regeringens tilläggsfinansiering av antalet nybörjarplatser vid högskolorna och planerna på att begränsa finansieringen av andra examina bidrar till att öka antalet platser för dem som ska avlägga den första examen. Sakkunniga lyfte fram att det finns skäl att satsa mer på utbildning och särskilt på högskoleutbildning än vad som anges i regeringsprogrammet. Effektiva åtgärder behövs också enligt utskottet på bred front.
Arbetskraftsinvandring.
Invandring på grund av arbete och studier är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och tillgång på arbetskraft. Utan ökad invandring minskar befolkningen i arbetsför ålder med 5 000–10 000 personer varje år under hela nästa decennium. Därför är det bra att bland annat den gynnsamma skattebehandlingen av utländska nyckelpersoner förlängs till sju år. Utskottet betonar också att Finlands budskap till personer som kommer till Finland för att studera och till utbildade personer som kommer för att arbeta bör vara positivt och välkomnande för att Finland ska kunna locka kompetent personal i den internationella konkurrensen. Det är viktigt att ta hänsyn till detta i alla migrationsfrågor.
Hur utgiftsnedskärningarna riktas
I regeringens riktlinjer riktas utgiftsnedskärningarna i stor utsträckning till social trygghet och social- och hälsovårdstjänster. Enligt utredning till utskottet är det svårt att undvika detta, eftersom social trygghet och social- och hälsovårdstjänster täcker merparten av de offentliga utgifterna. Dessutom har det gjorts utfästelser att under det kommande decenniet använda klart mer anslag än tidigare bland annat för försvaret och den inre säkerheten. För att trygga förutsättningarna för ekonomisk tillväxt är det också nödvändigt att den offentliga FoU-finansieringen under årtiondet stiger till en högre nivå än tidigare i enlighet med den nya lagstiftningen. Det råder bred politisk enighet om dessa riktlinjer. Utskottet betonar dessutom att tillväxtpolitiken inte heller talar för en minskning av utbildningsutgifterna.
Nedskärningarna i den sociala tryggheten väcker med fog frågan om inkomstfördelningens konsekvenser. Social- och hälsovårdsministeriets kalkyler över de planerade åtgärderna för 2024 visar att inkomstskillnaderna ökar. Med tanke på den inverkan som ökningen av sysselsättningen har, ser Ginikoefficienten för disponibla inkomster ut att stiga med drygt 2 procentenheter. Detta skulle innebära att inkomstskillnaderna grovt sett ligger på samma nivå som i Sverige, Frankrike, Nederländerna och Tyskland men blir klart större än i Norge och Danmark. Inkomstutjämningen mätt med skillnaden mellan Ginikoefficienterna för disponibla inkomster och marknadsinkomster visar att Finland fortfarande finns bland de OECD-länder som mest jämnar ut inkomsterna.
Utskottet anser det vara viktigt att konsekvenserna av ändringarna följs noggrant och att särskild uppmärksamhet fästs vid barnfamiljernas situation. Vid utfrågningen i utskottet betonades också risken för att nedskärningarna i den sociala tryggheten kumuleras för samma personer, vilket kommer att synas bland annat i ett ökat behov av utkomststöd.
Finansieringen av välfärdsområdena
I planen för de offentliga finanserna behandlas välfärdsområdenas ekonomi, konsekvenserna av statens åtgärder och den statliga finansieringen av välfärdsområdena som en helhet. I fråga om socialvården, hälso- och sjukvården och räddningsväsendet inkluderas också Helsingfors stad. Välfärdsområdena finansierar sin verksamhet i huvudsak med generell statlig finansiering. Dessutom får välfärdsområdena statsunderstöd, kundavgifter och andra verksamhetsintäkter samt finansiella intäkter.
De generella statliga finansiella resurserna till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen är cirka 24,7 miljarder euro 2024, vilket är cirka 4 miljarder euro mer än i den ordinarie budgeten för 2023. Förändringen förklaras till stor del av att cirka 1,9 miljarder euro av finansieringen för 2023 betalades ut redan i december 2022. Den finansiering som bokförs som välfärdsområdenas intäkter 2024 ökar totalt med cirka en miljard euro jämfört med 2023.
I enlighet med lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras grunden för den statliga finansieringen 2024 så att den motsvarar de kostnader som överförts från kommunerna till välfärdsområdena utifrån utfallet 2022. I finansieringen beaktas den uppskattade årliga ökningen av befolkningens behov av social- och hälsovårdstjänster, som höjs med 0,2 procentenheter åren 2023—2029 bland annat på grund av kostnaderna under övergångsperioden. Finansieringen höjs likaså med ett index som beaktar förändringarna i den allmänna inkomstnivån, konsumentpriserna och socialskyddsavgiften.
Finansieringen för 2023 var underdimensionerad. Den baserade sig på kommunernas budgetuppgifter för 2022, som var cirka 0,7 miljarder euro lägre än de bokslutsuppgifter som senare färdigställdes. Dessutom har höjningen av kostnadsnivån överstigit vad som prognostiserades hösten 2022. Enligt utredning till utskottet kan välfärdsområdenas sammanlagda underskott uppgå till cirka en miljard euro utifrån bokslutsprognoserna för 2023.
Enligt lagen justeras nivån på välfärdsområdenas generella finansiering i efterhand med två års fördröjning så att den motsvarar de faktiska kostnaderna i hela landet. Efterhandsjusteringen 2025 kommer således att öka de finansiella resurserna till välfärdsområdena, och regeringen har förberett sig på detta med en så kallad ramreservering i planen för de offentliga finanserna. Också för efterhandsjusteringarna 2026 och 2027 har det gjorts ramreserveringar. Från och med 2026 är avsikten dessutom att i efterhandsjusteringen beakta områdenas egenandel som stegvis stiger i enlighet med regeringsprogrammet.
I regeringsprogrammet beräknas en sparpotential på 0,9 miljarder euro för välfärdsområdenas egna åtgärder på 2027 års nivå. Varje välfärdsområde lägger självständigt fast riktlinjer för sina moderniserings- och anpassningsmetoder och effekterna av dessa åtgärder har inte beaktats i planen för de offentliga finanserna. Besparingarna realiseras i den generella finansieringen av välfärdsområdena utifrån efterhandsjusteringen. De sakkunniga som utskottet hört har framfört att genomförandet av dessa sparbeting är förenat med osäkerhet. Utskottet konstaterar dock att välfärdsområdena är skyldiga att täcka underskott i balansräkningen inom högst två år från ingången av året efter det år då bokslutet fastställdes, vilket skapar ett effektivt incitament att bereda förändringsprogram för att effektivisera verksamheten och hitta besparingar.
Utskottet har informerats om att kravet på att täcka underskottet är krävande för en del av välfärdsområdena bland annat på grund av den underdimensionerade finansieringen i den ursprungliga överföringskalkylen, vilket också kan leda till kortsiktiga anpassningslösningar och differentiering av välfärdsområdena och de tjänster som de producerar. Det har också framförts en önskan om att sänka skyldigheten att täcka underskotten de första 1—2 åren. Utskottet konstaterar att situationen varierar mellan välfärdsområdena och betonar att reglerna för att täcka välfärdsområdenas budgetrestriktioner och underskott bör vara incitament för en vettig ekonomi.
Utskottet anser att det är ytterst viktigt att effektivisera välfärdsområdenas verksamhet, öka genomslagskraften och införa förändringsprogram för välfärdsområdena för att dämpa kostnadsökningen och också trygga tillgången på personal. Genomförandet av åtgärderna förutsätter att statens styrning av välfärdsområdena lyckas — målsättningen och styrningen ska vara tydliga och ambitiösa och budgetrestriktionen får inte mjukas upp. I styrningen bör man också fästa uppmärksamhet vid en långsiktig reform i stället för kortsiktiga ändringar.
Utskottet välkomnar regeringens allmänna linje att det inte görs några betydande ändringar i finansieringsmodellen för välfärdsområdena under de första åren av verksamheten, att indexhöjningarna inte skärs ner och att uppgifterna och förpliktelserna lättas upp i stället för att utökas. På 2024 års nivå lättar regeringens åtgärder upp välfärdsområdenas uppgifter med cirka 130 miljoner euro jämfört med den tekniska planen för de offentliga finanserna våren 2023. Detta motsvarar en minskning med cirka en tredjedel av den uppgifts- och skyldighetsbörda som den föregående regeringen hade föreskrivit för välfärdsområdena för 2024. Exempelvis senareläggs ikraftträdandet av minimidimensioneringen på 0,7 för vårdpersonalen inom heldygnsomsorgen för äldre och lagen om funktionshinderservice preciseras.
Välfärdsområdena kompenseras fullt ut för kostnaderna för ändringarna i uppgifterna. Trots detta anser utskottet att regeringens riktlinjer om att skyldigheterna för välfärdsområdena inte skärps bland annat med beaktande av utmaningarna med tillgången på personal är viktiga. Detta ger välfärdsområdena större möjligheter till flexibel och kostnadseffektiv verksamhet för att tillgodose servicebehovet. Det är viktigt att också bedöma andra möjligheter att lätta upp regleringen bland annat för att utnyttja teknik och digitalisering och möjliggöra effektiv arbetstid.
I planen för de offentliga finanserna ska det enligt lagen om välfärdsområden bedömas om välfärdsområdenas finansiering räcker till för att sköta deras uppgifter som helhet och enligt välfärdsområde. Denna granskning har gjorts på riksnivå utifrån en kalkyl över utgiftstrycket och områdesspecifikt utifrån budgetuppgifter och bokslutsprognoser. Den välfärdsområdesspecifika informationen fördjupas i framtida planer för de offentliga finanserna, när ytterligare jämförbar och pålitlig information om områdenas verksamhet och ekonomi finns att tillgå. Utskottet betonar betydelsen av tillförlitlig och heltäckande jämförande information och kunskapsbaserad ledning och understryker vikten av att utveckla kunskapsunderlaget och statistikföringen så att välfärdsområdena har tillgång till aktuell och jämförbar information bland annat om servicebehovet, tillgången till service samt kostnaderna för och effekterna av servicen.
Den kommunala ekonomin
I och med social- och hälsovårdsreformen föll det utgiftstryck som föranleds av en åldrande befolkning bort ur den kommunala ekonomin. Trots detta råder det under ramperioden obalans mellan inkomster och utgifter inom den kommunala ekonomin. Kommunerna har i och med att uppgiftsfältet krymper mindre möjligheter till utgiftsanpassning, vilket ökar trycket på att höja skattesatserna. Kommunerna befinner sig också i mycket olika utgångsläge och differentieringen av den kommunala ekonomin syns tydligare än tidigare.
I den kommunala ekonomin ligger tyngdpunkten nu i högre grad än tidigare på kostnaderna för bildningsväsendet. Den kommunala ekonomin förändras också avsevärt när arbets- och näringstjänsterna överförs på kommunerna och kommunernas finansieringsansvar för utkomstskyddet för arbetslösa ökas, vilket ökar kommunernas statsandel med cirka 900 miljoner euro från och med 2025. I fortsättningen kommer sysselsättningsutvecklingen att ha en större inverkan än tidigare på den kommunala ekonomin. Utskottet välkomnar att regeringen har lagt fast riktlinjer för reformen av kommunernas finansiering och statsandelssystem så att de motsvarar kommunernas nya roll samt situationen efter reformen av social- och hälsovårdstjänsterna samt reformen av arbets- och näringstjänsterna.
För statsbidragen till kommunernas driftsekonomi allokeras totalt ungefär 5,1 miljarder euro 2024. De kalkylerade statsandelarna uppgår till cirka 3,7 miljarder euro, varav statsandelen för kommunal basservice är cirka 2,46 miljarder euro. Den kommunala ekonomin är under valperioden föremål för en så kallad indexbroms, vilket innebär att statsandelen minskar till följd av en besparing som motsvarar en indexhöjning med 1 procentenhet. Sammantaget är regeringens åtgärder dock relativt neutrala i fråga om den kommunala ekonomin, även om de konsekvenser som de omfattande förändringarna i de sociala trygghetsförmånerna har för den kommunala ekonomin är förenade med osäkerhet.
Regeringen har åtagit sig att kompensera kommunerna för de nya och utvidgade uppgifterna genom att finansiera uppgifterna fullt ut eller genom att avveckla andra skyldigheter. Utskottet anser det vara viktigt att uppgiftsändringarna täcks fullt ut och välkomnar att regeringen har lagt fast riktlinjer för att iaktta realistisk bedömning och personalkonsekvenser i statsandelsåliggandena.
Hållbar utveckling
I planen för de offentliga finanserna främjas målen för klimatneutralitet med sammanlagt cirka 2,3 miljarder euro år 2024 och satsningen sjunker till 1,6 miljarder euro senast 2027. Nivån för 2024 höjs av de anslag enligt Finlands plan för återhämtning och resiliens som löper ut 2026 samt av besluten om ett åtgärdspaket som stärker försörjningsberedskapen och självförsörjningsgraden i fråga om energi. Besluten fattades av ministerarbetsgruppen för beredskap utifrån riktlinjerna våren 2022. De finansiella resurserna minskar däremot till följd av de anpassningsåtgärder för de offentliga finanserna som överenskommits i regeringsprogrammet och som minskar bland annat produktionsstödet för förnybar energi.
Utskottet anser att anslagen för hållbar utveckling är viktiga och betonar valet av effektiva åtgärder i strävan efter klimatneutralitet, stärkande av den biologiska mångfalden och bekämpning av förlusten av biologisk mångfald i enlighet med regeringsprogrammet. Enligt klimatårsberättelsen (B 17/2023 rd) ligger takten för utsläppsminskningen i linje med klimatlagens mål för minskade utsläpp för 2030. Det är dock viktigt att fästa särskild uppmärksamhet vid klimatåtgärderna inom markanvändningssektorn för att uppfylla målen enligt EU:s LULUCF-förordning och göra en bred bedömning av metodurvalet med hänsyn till kostnadseffektiviteten. I enlighet med regeringsprogrammet är det också väsentligt att bereda en ny energi- och klimatstrategi där främjandet av investeringarna och energiomställningen inom industrin står i centrum.
Statens finansiella åtaganden och risker
Delområdena i statens största exponeringar består av statsskuld (151 miljarder euro i slutet av 2023), pensionsåtagande (97 miljarder euro 2022) samt statsborgen och statsgarantier (68,5 miljarder euro 2022). Den största ökningen under de senaste 10 åren har skett i beloppen av statsskuld samt statsborgen och statsgarantier. Även de borgensförbindelser som gäller Finnvera och de statliga fonderna har redan länge ökat stadigt. Staten kan också åläggas ansvar till exempel för att trygga kontinuiteten i samhällsfunktionerna.
Utskottet uttrycker sin djupa oro över ökningen av statens ekonomiska åtaganden och i synnerhet över den kraftiga ökningen av statsskulden och räntekostnaderna. Utskottet anser också ur denna synvinkel att det är nödvändigt att snabbt genomföra åtgärderna för att få de offentliga finanserna i balans. Enbart ränteutgifterna beräknas uppgå till 3,2 miljarder euro 2024 och gradvis stiga till 3,7 miljarder euro fram till 2027. De kostnader som uppstår när statens åtaganden realiseras kan dessutom komma att utgöra en stor ytterligare börda för samhällsekonomin. Ekonomiska beslut som blir bindande för staten samt hanteringen av åtagandena och riskerna bör således följas upp och bedömas noggrant. Det är också viktigt att aktivt bedöma om den ränteriskstrategi som ligger till grund för upplåningen är à jour.
Utskottet noterar dessutom att skuldsättningsutvecklingen i avgörande grad beror på skillnaden mellan den ekonomiska tillväxttakten och räntan på den offentliga skulden. När räntenivån på skulden i stor utsträckning bestäms utifrån den internationella räntenivån, betonar också detta vikten av ovannämnda åtgärder som främjar produktiviteten och den ekonomiska tillväxten.
Andra kommentarer enligt förvaltningsområde
I fråga om andra kommentarer beträffande olika förvaltningsområden hänvisar finansutskottet till utlåtandena från fackutskotten och går närmare in på dem i sitt budgetbetänkande för 2024.