Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.
Den föreslagna ändringen
Propositionen gäller en ändring av bestämmelsen om små kraftverk i fastighetsskattelagen. Ändringen berör i praktiken endast beskattningen av vindkraftsparker. — Bestämmelsen om små kraftverk är i sig allmängiltig och gäller alla kraftverk med en nominell effekt på högst 10 megavoltampere. Enligt bestämmelsen omfattas små kraftverk inte av den särskilda fastighetsskattesatsen för kraftverk, utan i stället av kommunens allmänna fastighetsskattesats (0,93—1,80 %)Utskottet behandlar samtidigt proposition RP 133/2017 rd, där regeringen föreslår en höjning av den allmänna fastighetsskattesatsen. Det nya intervallet är enligt propositionen 1,03—2,00 procent.. För andra kraftverk kan kommunen på motsvarande sätt fastställa en högre särskild skattenivå (högst 3,10 %).
Den föreslagna ändringen är rent strukturell och anknyter till hur skattegrunden bestäms. I nuläget bestäms gränsen för den nominella effekten för små kraftverk utifrån ett vindkraftverk som kan fungera självständigt. Enligt propositionen ska den nämnda gränsen i fråga om vindkraftsparker i fortsättningen bestämmas på grundval av den sammanlagda nominella effekten hos de enheter som ingår i parken. Det avgörande är huruvida kraftverken är anslutna till elnätet via en gemensam anslutningspunkt eller inte. Det villkoret uppfylls i fråga om flertalet av vindkraftsparkerna.
Ändringen eliminerar i sig inte det undantag som gäller små kraftverk och ändrar inte heller den effektgräns eller skattenivå som tillämpas på dem. Enskilda vindkraftverk omfattas alltså också i fortsättningen av skattelättnaden, liksom också andra små kraftverk såsom exempelvis vattenkraftverk och solkraftverk. För vindkraftsparker som utgörs av flera kraftverk kan skattebelastningen däremot öka avsevärt. De praktiska konsekvenserna av propositionen beror dock ytterst på om den kommun där kraftverket ligger utnyttjar det handlingsutrymme som propositionen tillåter och i så fall i vilken mån.
Propositionens konsekvenser
Det har framförts varierande uppfattningar angående de praktiska konsekvenserna av ändringen. I den exempelkalkyl som ges i propositionen skulle en ökning av fastighetsskattekostnaden minska vinsten efter skatt med något över 4 procent, medan avkastningen på investerat kapital skulle ligga kvar på nästan 10 procent. I relation till det har konsekvenserna ansetts vara ringa, särskilt med hänsyn till att elproducenten har rätt till inmatningspris i tolv år. Utöver avskrivningar tar kalkylen hänsyn till att fastighetsskatten är avdragbar i företagets inkomstbeskattning. Dessutom har det konstaterats att skattekostnaderna sjunker så småningom till följd av det åldersavdrag (2,5 %) som varje år görs på återanskaffningsvärdet.
I motiveringen konstateras likaså att ändringens konsekvenser för ett vindkraftsföretags resultat delvis också beror på vilket slags mekanism som väljs för det nuvarande produktionsstödssystemet, som upphör den 1 november 2017. Vilken mekanism som väljs påverkar också i vilken grad vindkraftsföretagens stigande fastighetsskattekostnad indirekt ökar beloppet av det produktionsstöd som betalas ut via statsbudgeten. Konstaterandet bygger på den nationella energi- och klimatstrateginStatsrådets redogörelse om nationell energi- och klimatstrategi fram till 2030 (Arbets- och näringsministeriets publikationer 5/2017)., där teknikneutrala anbudsförfaranden nämns som en lösning under övergångsperioden. Förfaranden bygger på att stöd ges endast till de investeringar i produktionen av förnybar el som är mest kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga.
Branschaktörerna och energiindustrin har å sin sida varit öppet kritiska till modellen. De har i synnerhet lyft fram behovet av stabila verksamhetsförutsättningar och även de politiska risker som uppstår om det under kort tid sker åtskilliga förändringar. Enbart de ändringar som trädde i kraft vid ingången av 2014 innebar att fastighetsskatten för vindkraftverk steg med 80 procent jämfört med året innan. Ökningen berodde på att åldersavdraget för vindkraftverksbyggnader sänktes från 10 till 2,5 procent, medan beskattningsvärdets minimivärde för ett vindkraftverk i drift höjdes till 40 procent från tidigare 20 procent.
Branschaktörerna och energiindustrin har likaså påpekat att det i motiven inte ges någon uppskattning av hur ändringarna påverkar de framtida investeringarna i vindkraft, när det efter den 1 november 2017 inte längre beviljas produktionsstöd på basis av tariffsystemet. Det har uttryckts oro över att Finland inte längre kommer att vara attraktivt för vindkraftsinvesteringar i jämförelse med Sverige, som är i färd med att sänka skatterna för kraftverk.
Också arbets- och näringsministeriet har påtalat den snabba förändringstakten och höjningarnas storleksordning. De föreslagna höjningarna är betydande för de kraftverk som omfattas av dagens produktionsstöd och vars lönsamhet beräknats utifrån en fastighetsskatt av en helt annan storleksordning. Ändringen bromsar dessutom upp ökningen av den kapacitet som byggs på marknadsvillkor eller ökar statens utgifter, i det fall att vindkraftskapaciteten byggs med statligt stöd. Ministeriet har också hänvisat till den nationella klimatstrategins mål att öka användningen av utsläppsfri, förnybar energi så att dess andel blir mer än 50 procent under 2020-talet.
Kommunfältet, som uppbär fastighetsskatten, stöder å sin sida propositionen. Kommunernas främsta argument är att de olika elproduktionsformerna behandlas mer neutralt och att kompensationen för kraftverkens negativa konsekvenser blir mer rättvis. Ändringen bedöms också göra vindkraften mer accepterad på lokal nivå, samtidigt som den säkrar en stabil skatteintäkt för den kommun där kraftverket ligger. Kommunförbundet har länge påpekat att de skatteintäkter som vindkraftverken genererar är små i jämförelse med andra typer av kraftverk. Det beror delvis på att fastighetsskatten inte berör konstruktionens maskiner och materiel, vilka dock står för en betydande del av byggkostnaderna för vindkraftverken.
Det har uppskattats att propositionen höjer skatteintäkterna med sammanlagt högst 3,3—4,4 miljoner euro per år fördelat på flera tiotal kommuner. Den största ökningen för en enskild kommun blir drygt 700 000 euro per år. Uppgifterna är dock på det hela taget osäkra, eftersom Skatteförvaltningens uppgifter om vindkraftverken inte är heltäckande. Avkastningsnivån är också beroende av de beslut som fattas i kommunerna.
Utskottets bedömning
Utskottet menar att de synpunkter som framförts under behandlingen allmänt taget är värda att beakta. Väsentliga synpunkter med tanke på propositionens acceptabilitet är dels skatteeffekterna, dels de faktorer som gäller neutral skattemässig behandling, allmänhetens acceptans och verksamhetsförutsättningarnas stabilitet.
De ekonomiska konsekvenserna slår tydligare mot de kraftverk som planerades utifrån det gällande produktionsstödet. Det har kanske inte varit möjligt att förutse att fastighetsskattebelastningen skulle öka på det sätt som skett. Av motiven framgår dock att också dessa kraftverk redan nu är mycket lönsamma, och ökningen av skattekostnaderna är med tanke på det inte okontrollerad. Vid planeringen av nya kraftverk och vid anbudsförfarandena enligt det nya stödsystemet kan skattehöjningen däremot tas i beaktande.
En positiv utveckling för avkastningen talar å sin sida för att den skattemässiga behandlingen av olika typer av kraftverk bör vara så neutral som möjligt. Det motsvarar också energi- och klimatstrategins mål i fråga om teknikneutrala anbudsförfaranden och ytterst om en elproduktion på marknadsvillkor.
Uppenbarligen kommer en del av de kommuner där det finns vindkraftverk att åtminstone i någon mån utnyttja det handlingsutrymme som ändringen tillåter. Praxis visar att kommunerna i regel tillämpat en skattenivå enligt den övre delen av skalan på kraftverken, till skillnad från vad som tillämpats på många andra föremål för fastighetsskatt. Planläggning och satsningar på vindkraft kan utgöra ett led i kommunens miljö- och näringspolitik. Ett bra exempel på det är Kristinestad, som har fattat ett klart beslut om att främja byggande av vindkraft i kommunen. Den föreslagna ändringen stöder den utvecklingen och kan enligt stadens bedömning mycket väl bidra till att öka acceptansen för vindkraft.
Utskottet omfattar avslutningsvis arbets- och näringsministeriets anmärkning om att det är motiverat att den nationella elmarknaden också fortsättningsvis är intressant för dem som driver bland annat vindkrafts- och solkraftsprojekt. Som bekant ökar investeringarna i sådana projekt kraftigt runtom i världen. Det är också därför angeläget att verksamhetsbetingelserna är förutsägbara och stabila. — I det sammanhanget bör det dock påpekas att många av de ändringar som nämns ovan ingår i den rapport främjande av vindkraft, "Tuulivoimaa edistämään", som lämnades av utredningsman Lauri Tarasti 2012Lauri Tarasti, Tuulivoimaa edistämään, Arbets- och näringsministeriets publikationer, Energi och klimat 21/2012.. Det gäller också de ändringar som genomfördes 2014, genom vilka avskrivningarna på vindkraftskonstruktioner ändrades så att de, på samma sätt som för andra kraftverk, motsvarar kraftverkets ekonomiska livslängd. Propositionen om ärendet (RP 76/2013 rd) lyfte dessutom fram de ändringar som nu är under behandling.
I ljuset av de synpunkter som relaterats ovan är utskottet redo att godkänna propositionen. Det bör också noteras att regeringen i ett annat lagförslag som är under behandling i riksdagen avstod från att höja den särskilda fastighetsskattesatsen för kraftverk (RP 133/2017 rd).
Propositionens konsekvenser för vindkraftsinvesteringar som görs efter ändringen av stödsystemet har dock inte specificerats. Av det skälet och för att säkra att investeringar görs också i fortsättningen föreslår utskottet två uttalanden.