Bestämmelserna om avgångsålder
Pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016) trädde i kraft den 1 januari 2017. Enligt den ska pensioneringen från och med 2018 senareläggas med tre månader per år till dess att en senareläggning på två år har uppnåtts 2025. Pensionslagen för den offentliga sektorn anger när rätten till pension börjar. Man kan gå i pension när den lägsta åldern för ålderspension uppnås. På motsvarande sätt upphör ett anställningsförhållande senast när avgångsåldern uppnås. Pensionslagen för den offentliga sektorn innehåller också bestämmelser om systemet med militärpensioner.
Enligt lagen graderas militärers lägsta ålder för ålderspension enligt födelseåret från 55 år och för flygare från 45 år uppåt. En militärs lägsta ålder för ålderspension är densamma som hans eller hennes avgångsålder, om den är högre än militärens lägsta ålder för ålderspension. Bestämmelserna om avgångsåldern i en militär tjänst vid gränsbevakningsväsendet finns i 35 a § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005). Huvudregeln är den att avgångsåldern i militära tjänster numera inträder tidigare än åldern för ålderspension i den nya pensionslagstiftningen. För att undvika ett läge där anställningen upphör vid uppnådd avgångsålder utan att rätten till ålderspension har inträtt föreslår regeringen att de berörda avgångsåldrarna höjs i enlighet med pensionsreformen.
Finansministeriet ansåg i sitt instruktionsbrev i januari 2016 att det är viktigt att pensionsreformen gäller alla personalgrupper i statens tjänst på lika grunder utan att någon grupp lämnas utanför ändringen. Regeringen föreslår med tanke på jämlikhet mellan personalgrupperna också höjning av avgångsåldrarna i Gränsbevakningsväsendets högsta militära tjänster, för dem som tjänstgör i uppgifter som förutsätter flygarutbildning och för de tjänstemän som tjänstgör i civila tjänster och omfattas av de så kallade gamla övergångsbestämmelserna. Det är inte nödvändigt att höja avgångsåldrarna för dessa tjänster eftersom personerna som tjänstgör i dem kan gå i ålderspension redan före sin avgångsålder, om förutsättningarna uppfylls, och de lägsta åldrarna för ålderspension inte är högre än de nuvarande avgångsåldrarna.
Grundlagsutskottet sade i sitt utlåtande (GrUU 23/2017 rd) att de föreslagna bestämmelserna om avgångsålder är förenliga med dess praxis. Men grundlagsutskottet påpekar också att förvaltningsutskottet bör säkerställa att de föreslagna bestämmelserna är så till vida heltäckande och konsekventa att de inte slumpmässigt i enskilda fall leder till en tillämpning där en tjänstemans rättsliga ställning kan försvagas oskäligt och i strid med lagförslagens mål och syfte. Förvaltningsutskottet slår utifrån inhämtad utredning fast att de föreslagna ändringarna inte påverkar uppkomsten av rätt till pension eller livslängdskoefficienten. Ändringen behandlar alla personalgrupper jämlikt. Avgångsåldern för dem som innehar militära tjänster och civila tjänster inom gränsbevakningsväsendet stiger gradvis i överensstämmelse med pensionslagen för den offentliga sektorn.
Omkring 100 personer är i dagens läge anställda i sådana civila tjänster inom gränsbevakningsväsendet där avgångsålder enligt de gamla övergångsbestämmelserna gäller. De sista tjänstemän som hör till denna grupp av anställda kommer att gå i pension i början av 2030-talet. Utskottet vill poängtera att gränsbevakningsväsendets tjänstemän i så god tid som möjligt måste få veta vilken avgångsålder de har enligt den nya lagstiftningen för att kunna anpassa sig till förändringen. Information som ges vid rätt tidpunkt är här av central betydelse.
Riksdagen behandlar samtidigt också en proposition med förslag till lag om ändring av 47 § i lagen om försvarsmakten (RP 30/2017 rd). I den föreslås det att bestämmelserna om avgångsåldern i fråga om tjänsterna inom försvarsmakten ändras för att motsvara senareläggningen av pensioneringen enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. Utskottet ser det som viktigt att lagförslagen i dessa två propositioner med ett inbördes samband träder i kraft samtidigt.
Gränsbevakningsväsendet har cirka 2 300 yrkesmilitärer. Enligt uppgift kommer det numerära behovet av en militärt yrkesutbildad ledningsreserv för de krigstida trupperna att minska med cirka 200 personer till följd av pensionsreformen. Det går inte att öka antalet yrkesmilitärer i tjänst utan tilläggsresurser. Vi blir tvungna att ersätta det minskande antalet yrkesutbildade militärer med reservister som fullgjort sin beväringstjänst och genomgått repetitionsövning. Utskottet påpekar att det emellertid inte går att nå samma kapacitet genom utbildning av reservister som med yrkesutbildad personal.
Tjänstgöringsförbindelser
Bestämmelser om de anställdas inom gränsbevakningsväsendet tjänstgöringsförbindelse finns i 27 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning. En tjänstgöringsförbindelse som en tjänsteman ingår innebär en viss inskränkning i dels rätten att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring, dels rätten till personlig frihet, som båda garanteras i grundlagen. Därför föreslås det att bestämmelsen om tjänstgöringsförbindelsen för dem som hör till flygande personal görs klarare genom ett uttryckligt omnämnande av arbetsgivarens rätt att med hänsyn till utbildning och behovet av en förbindelse överväga om förbindelsen behövs. Bestämmelserna om tjänstgöringsförbindelse för studerande som väljs ut med stöd av Gräns- och sjöbevakningsskolans urvalsprov förblir oförändrade.
Enligt grundlagsutskottets utlåtande uppfyller de föreslagna ändringarna de allmänna kraven på bestämmelser om tjänstgöringsförbindelse. Grundlagsutskottet understryker samtidigt att den som tar emot en tjänstgöringsförbindelse är skyldig att också i den praktiska tillämpningen sörja för och säkerställa att den studerade till alla delar förstår innebörden av tjänstgöringsförbindelsen, i synnerhet i fråga om ersättningsskyldighet, innan han eller hon lämnar en förbindelse.
Enligt inkommen utredning ska de som söker till en grundkurs för gränsbevakare informeras om att en förbindelse krävs redan i anknytning till urvalsprovet. De antagna får dessutom särskild information om vad tjänstgöringsförbindelsen innebär. Den studerande har dessutom rätt att anlita biträde när förbindelsen ska undertecknas. Samma förfarande tillämpas också i fråga om gränsbevakningsväsendets flygande personal.
De föreslagna ändringarna gör bestämmelserna om tjänstgöringsförbindelser tydligare och enhetligare vid gränsbevakningsväsendet, menar utskottet. Enligt inhämtad utredning kommer det i fortsättningen att krävas tjänstgöringsförbindelse av alla tjänstemän på vars utbildning arbetsgivaren satsat särskilt mycket. I de situationer där en tjänsteman har fått en kort och inte alltför dyr introduktion i sina uppgifter finns det inte nödvändigtvis någon grund för ett krav på tjänstgöringsförbindelse. Effekterna av en förbindelse på exempelvis tjänstemannens flygtillägg regleras i kollektivavtal.
Europeisk gräns- och kustbevakning
Genom propositionen föreslås också sådana ändringar i gränsbevakningslagen och polislagen som behövs för att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 avseende en europeisk gräns- och kustbevakning ska kunna verkställas. I artikel 19 i förordningen finns bestämmelser om av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) samordnat bistånd som medlemsstaternas behöriga myndigheter med stöd av ett beslut av rådet ska lämna en medlemsstat som inte själv vidtagit tillräckliga åtgärder för att garantera Schengenområdets funktion. Åtgärderna kan inbegripa bland annat organisation av snabba gränsinsatser, utplacering av teknisk utrustning och organisation av återvändandeinterventioner. Det värdland som leder insatsen och på vars territorium insatsen genomförs ska alltid förhandla om innehållet i insatsplanen med Frontex. Insatserna ska i alla lägen sättas i verket utifrån en insatsplan som värdlandet har godkänt.
Enligt det föreslagna 15 a § 2 mom. i gränsbevakningslagen är det statsrådets allmänna sammanträde som fattar beslut om åtgärder när Finland tar emot bistånd som avses i artikel 19. Utskottet erfar att det rör sig om ytterst teoretiska situationer. I praktiken blir det så att Finland ber om bistånd av de andra medlemsstaterna genom Frontex så fort läget vid våra egna gränser kräver det.
Befogenheterna för dem som ingår i av Frontex samordnade och utan Finlands begäran utplacerade snabba gränsinsatsenheter och interventionsenheter för återvändande är enligt förslaget desamma som i situationer där medlemmar av sådana grupper utplaceras på Finlands begäran. Andra EU-medlemsstaters gränsbevakare och poliser kommer även fortsättningsvis att här arbeta under finländska gränsbevakningsmäns och polismäns uppsikt och enligt deras instruktioner. Tjänstemän från andra EU-medlemsstater får använda maktmedel bara i finländska gränsbevakningsmäns eller polismäns närvaro.
Grundlagsutskottet såg inte de föreslagna bestämmelserna om gränsinsatsenheternas befogenheter som konstitutionellt problematiska. Utskottet påpekade ändå att en annan stats tjänstemän som lämnar bistånd måste få relevant introduktion i bland annat den gällande nationella lagstiftningen om befogenheter.
Förvaltningsutskottet påpekar utifrån inkommen utredning att de tjänstemän som deltar i gränsinsatser i andra medlemsstater kommer att få en ingående introduktion i de gällande befogenhetsreglerna i värdlandet. Insatsplanerna kommer att utarbetas av Frontex och värdlandet i samverkan, och de kommer att innefatta ett avsnitt om befogenheter. Dessutom kommer tjänstemännen när insatser inleds att ges tillfälle att delta i en introduktion i de relevanta nationella befogenhetsbestämmelserna. Befogenhetsfrågorna kommer att repeteras i början av varje arbetsskift.