Regeringen föreslår att ikraftträdandebestämmelsen i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (nedan mottagningslagen) ändras så att giltighetstiden för de temporära bestämmelserna förlängs till den 11 juni 2026. 

Den temporära ändringen av mottagningslagen (746/2011) som gäller mottagningspenningens grunddel, brukspenningen och den kompletterande mottagningspenningen trädde i kraft den 1 augusti 2024. Vi föreslog redan då att propositionen förkastas, eftersom nedskärningen av mottagningspenningen ansågs oskälig särskilt på grund av indexfrysningen. Redan då påpekades det i flera sakkunnigyttranden till förvaltningsutskottet att propositionens konsekvensbedömning var bristfällig. 

Genom den temporära lagen eftersträvas besparingar på cirka 1,6 miljoner euro under tiden 1.1.2026–11.6.2026. Besparingarna ingår i den justerade ramen för 2025–2027. Nedskärningarna i mottagningspenningen har emellertid ökat kostnaderna för den kompletterande mottagningspenningen, eftersom den sänkta grunddelen har lett till att behovet av kompletterande stöd har ökat. Helsingfors stad och andra remissinstanser har ansett att det är osäkert om sparmålet kan uppnås, och enligt propositionen har kostnaderna redan ökat med 1,2 miljoner euro mellan åren 2024 och 2025. Den ökade ekonomiska rådgivningen och stödprocesserna belastar också de anställda. 

Propositionen berör särskilt ukrainare som flytt undan Rysslands anfallskrig. I januari 2024 utgjorde denna grupp cirka 79 procent av mottagningssystemets kunder. Beroendet av mottagningspenning kan inte anses vara kortvarigt, eftersom asylprocesserna ofta pågår i flera månader eller år. 

Det verkar därför som om propositionen de facto inte kommer att leda till besparingar i den omfattning som regeringen eftersträvar eller göra mottagningssystemet mindre attraktivt. Därför är det mycket svårt att anse att propositionen är socialt hållbar eller värd att stödja. 

Mottagningspenningen är precis som utkomststödet en förmån i sista hand som tillgodoser den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv enligt 19 § 1 mom. i grundlagen. När mottagningslagen stiftades fastställdes det att mottagningspenningens belopp skulle uppgå till 70 procent av utkomststödets grunddel. I början av denna valperiod var beloppet redan mycket lägre än så. Under denna valperiod har indexjusteringarna av mottagningspenningen frysts. Vidare har penningen minskats genom den temporära lagen, vars giltighetstid regeringen nu vill förlänga. 

Det är varken politiskt klokt eller etiskt hållbart att sänka de förmåner som tryggar försörjningen i sista hand till en så låg nivå att de inte ens räcker till för att täcka nödvändiga levnadskostnader, såsom kostnader för tillräcklig föda. 

Det är inte heller socialpolitiskt förnuftigt att göra sådana nedskärningar i de förmåner som tryggar försörjningen i sista hand att en betydande majoritet av förmånstagarna blir tvungna att ty sig till behovsprövat stöd, eventuellt i form av varor, trots att det är byråkratiskt besvärligt och bevisligen begränsar förmånstagarens egen handlingsförmåga. Efter sänkningen av mottagningspenningens nivå har ansökan om och beviljandet av kompletterande mottagningspenning, som är en behovsprövad förmån, ökat betydligt.