Ändringen av 112 § i vallagen i lagförslag 3 innebär att den obligatoriska medlemsomröstningen slopas. Det försvagar den grundlags fästa demokratin. Propositionen är svagt motiverad och helt onödig. Jag föreslår att denna ändring inte görs, utan att ändringen stryks ur propositionen och att 112 § i vallagen förblir oförändrad.
Dessutom motsätter jag mig den ändring som grundlagsutskottet i sitt betänkande fogat till lagförslag 1 och 2, genom vilken redovisningsgränserna för valfinansiering enligt valfinansieringslagen och redovisningsgränserna för partistöd enligt partilagen höjs i enlighet med förändringen i levnadskostnadsindex. Öppenheten i valfinansieringen bör stärkas jämfört med nuläget, inte försvagas. Jag föreslår att dessa ändringar inte görs utan att lagförslagen till dessa delar godkänns i den form som föreslås i propositionen.
I övrigt instämmer jag i utskottets betänkande.
Höjningen av redovisningsgränserna i valfinansieringslagen och partilagen
Grundlagsutskottet föreslår i sitt betänkande att lagförslag 1 ändras så att gränserna för redovisning av valfinansiering höjs i enlighet med förändringen i levnadskostnadsindex. Dessutom föreslår grundlagsutskottet på motsvarande sätt att lagförslag 2 ändras så att redovisningsgränserna för stöd som ett parti får eller lån som partiet tar upp höjs.
Syftet med valfinansieringslagen (273/2009) är bland annat att öka öppenheten i valfinansieringen och informationen om kandidaternas eventuella bindningar. Justitieministeriet har i sin utredning till utskottet ansett att höjningen av gränserna med beaktande av lagens syfte inte kan anses vara förenlig med lagens anda eller den tidigare utvecklingen av lagstiftningen om valfinansiering, utan att ändringen innebär ett steg bakåt.
Ändringen skulle också strida mot vad tillsynsmyndigheten har framhållit om behovet av att ändra lagstiftningen. Statens revisionsverk har i sina berättelser till riksdagen om tillsynen över valfinansieringen (riksdagsvalet 2023, EU-valet 2024, presidentvalet 2024) och tillsynen över partifinansieringen (2023 och 2024) föreslagit att den nedre gränsen för det stöd som ska redovisas separat sänks eller slopas helt och hållet för juridiska personer. Utifrån tillsynspraxis skulle en sänkning av den nedre gränsen dock ge mycket mer insyn både i de politiska finansieringskällorna och i de oegentligheter som förekommer där.
Revisionsverket har uttryckt sin oro över att system i stor utsträckning baserar sig på frivillighet och inte har uppmuntrat till tillräcklig öppenhet och att lagens ursprungliga mål inte har nåtts. I det föregående riksdagsvalet 2023 underskred 57 procent av det externa stödet redovisningsgränsen. Enligt revisionsverket håller de redovisningsskyldiga fast vid sin rätt att inte offentliggöra de bidragsgivare som donerar mindre än 1 500 euro, även om lagen möjliggör större transparens.
Justitieministeriet har inte sett några grunder för att höja gränserna. Dessutom har justitieministeriet betonat att det i samband med lagändringar i vilket fall som helst bör reserveras tillräckligt med tid för en omsorgsfull lagberedning, en heltäckande konsekvensbedömning och en samrådsprocess.
Jag instämmer i justitieministeriets synpunkter och motsätter mig utskottets ändringar i lagförslag 1 och 2.
Medlemsomröstning vid kandidatuppställning
Regeringen föreslår att 112 § i vallagen ändras så att den obligatoriska medlemsomröstningen i samband med partiernas kandidatuppställning i riksdagsval slopas.
Enligt 2 § i grundlagen tillkommer statsmakten i Finland folket, som företräds av riksdagen. Till demokratin hör enligt paragrafen att den enskilde har rätt att ta del i och påverka samhällets och livsmiljöns utveckling. Enligt 25 § i grundlagen har registrerade partier och ett i lag bestämt antal röstberättigade rätt att ställa upp kandidater i riksdagsval. Enligt 2 § 1 mom. 3 punkten i partilagen ska ett partis stadgar säkerställa att demokratiska principer iakttas i föreningens beslutsfattande och verksamhet. Ett centralt syfte med ett politiskt partis verksamhet är att ställa upp kandidater i riksdagsvalet.
Bestämmelser om obligatorisk medlemsomröstning i anslutning till kandidatuppställningen vid riksdagsval finns i 112 § i vallagen (2.10.1998/714), enligt vilken ”ett parti inom valkretsen [ska] förrätta en på hemlig och lika rösträtt baserad medlemsomröstning”. Rösträtt vid denna medlemsomröstning har ”de inom valkretsen bosatta personmedlemmarna av partiet och dess basorganisationer”.
Medlemsomröstningen är utan tvekan en demokratisk beslutsform. Den bidrar i sig till att tillgodose demokratikravet i 2 § i grundlagen.
En bestämmelse om medlemsomröstning som motsvarar 112 § i den gällande vallagen fogades 1975 till lagstiftningen genom en ändring av lagen om riksdagsmannaval (319/1975). Bestämmelserna kom till för att partimedlemmarna i valkretsen i stället för partiernas centralledning skulle få besluta om kandidatuppställningen vid riksdagsval. Syftet med ändringen var att säkerställa att man vid kandidatuppställningen vid riksdagsval följer principen i 2 § 1 mom. 3 punkten i partilagen, enligt vilken stadgarna för ett registrerat parti ska säkerställa att demokratiska principer iakttas vid föreningens beslutsfattande och i dess verksamhet.
Bestämmelserna om medlemsomröstning har varit i kraft i 50 år. Ändringen motiveras i propositionen närmast med att reglerna för medlemsomröstning görs smidigare och att partiernas stadgar ges större tyngd vid uppställandet av kandidater. Det står klart att motiveringen inte baserar sig på genomförandet av demokratiprincipen, utan kanske på andra omständigheter som sammanhänger med organiseringen av partiernas praktiska verksamhet. Varken propositionen eller den utredning som utskottet fått lyfter fram några problem i den nuvarande regleringen.
Enligt propositionen behöver en medlemsomröstning inte heller ordnas, om partiet med hjälp av sina stadgar eller på något annat sätt ser till att de i valkretsen bosatta medlemmarnas demokratiska inflytande vid kandidatuppställningen förverkligas. Avsikten är att säkerställa att bestämmelsen genomförs så att justitieministeriet vid granskningen av stadgarna går igenom att partiernas beslutsfattande är demokratiskt, i samband med att partiet ska registreras i partiregistret eller när en stadgeändring ska godkännas.
Enligt 2 § i partilagen ska partiets stadgar, som granskas av justitieministeriet, säkerställa att de demokratiska principerna iakttas i föreningens beslutsfattande och i dess verksamhet. I praktiken har bestämmelsen om demokrati i detta sammanhang närmast ansetts vara programmatisk. Det är egentligen först på senare tid som justitieministeriet har fäst ökande uppmärksamhet vid detta. Frågan om huruvida stadgarna är demokratiska har aktualiserats i samband med registreringen av Sinimusta Liike ry. Högsta förvaltningsdomstolen återbröt på ansökan av justitieministeriet dess beslut att registrera Sinimusta Liike som ett parti, eftersom beslutet grundade sig på ett misstag och allmänintresset krävde att beslutet skulle återbrytas. Föreningens stadgar kunde inte anses säkerställa att demokratiska principer iakttas vid föreningens beslutsfattande och i dess verksamhet. (HFD:2024:63)
Propositionsmotiven eller den utredning som utskottet fått vid utfrågningen ger ingen vidare fingervisning om vilka skrivningar som konkret skulle krävas i stadgarna eller hur justitieministeriet i praktiken skulle bedöma om bestämmelserna om kandidatuppställning är tillräckliga med tanke på säkerställandet av de demokratiska principerna.
Vid en granskning av vilka kandidater som blivit invalda ser man att uppställandet av kandidater till riksdagsvalet historiskt sett i praktiken nästan helt och hållet har styrts av partierna, av orsaker som hänför sig till det finländska valsystemet. Efter riksdagsvalet 1987 har ingen kandidat utanför de registrerade partiernas listor blivit invald. Detta faktum understryker vikten av att de demokratiska principerna följs när partierna ställer upp kandidater. Dessutom är det med tanke på lika rätt att ta del i och påverka samhället motiverat att bestämmelser om förverkligandet av demokratiska principer utfärdas i lag och inte på olika sätt i olika partiers stadgar.
Också föreningslagen kräver ett visst folkstyre, eller snarare medlemsstyre, av en registrerad förening och alltså också av ett parti. Det framgår bland annat av principen om likabehandling av medlemmarna och av att utgångspunkten är att alla medlemmar ska ha rösträtt i föreningen.
I nuläget är beslutanderätten i kandidatuppställningen fördelad på tre olika nivåer: centralorganisationen, distriktsorganisationen och basorganisationerna (lokalföreningarna). Ett demokratiskt förfarande förutsätter att de medlemmar av partiet och dess lokalföreningar som bor i valkretsen svarar för kandidatuppställningen. Syftet med vallagen har inte varit att ge partiets centralorganisation bestämmande inflytande över kandidaterna i olika valkretsar. Medlemsomröstningen i kandidatuppställningen vid riksdagsval har effektivt säkerställt att beslutanderätten tillkommer medlemmarna. Om kravet på obligatorisk medlemsomröstning slopas är det sannolikt att partiernas makt att ställa upp kandidater i riksdagsvalet kommer att koncentreras betydligt starkare än i dag.
Jag anser att det inte är motiverat att ändra vallagens bestämmelser om medlemsomröstning på det sätt som föreslås i propositionen och utskottets betänkande.