1. Lag om införselkontroll av djur och vissa varor
10 §. Rätt att utföra inspektion och att få uppgifter.
I sitt utlåtande granskar grundlagsutskottet 2 mom. om inspektioner i utrymmen som används för boende av permanent natur och kräver på de grunder som närmare framgår av utlåtandet att om inspektionsbefogenheten på hemfridsskyddade platser inte till alla delar förutsätts i kontrollförordningen, måste inspektionsrätten enligt 10 § i förslaget till lag om införselkontroll begränsas till vad som är nödvändigt med avseende på förordningen till den del inspektionsrätten gäller hemfridsskyddade platser. Den ändringen är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Utskottet konstaterar att det framgår av 10 § 3 mom. i grundlagen att det genom lag kan föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas. Tillämpningsområdet för lagen om införselkontroll omfattar förutom kommersiell införsel av djur och vissa varor även icke-kommersiell införsel av sällskapsdjur som omfattas av tillämpningsområdet för förordningen om sällskapsdjur (förflyttning med ägaren eller någon annan som denna bemyndigat) från ett tredjeland. I lagen om införselkontroll kan således den inskränkning av inspektionsrätten på hemfridsskyddade platser som grundlagsutskottet förutsätter i sitt utlåtande lämpligen göras genom att den rättsliga grunden för inspektionsrätten kopplas till sådan utredning av brott som avses i 10 § 3 mom. i grundlagen.
Som det står i motiveringen till propositionen är det fråga om misstanke om regleringsbrott eller smuggling om till exempel kraven på införsel av djur eller varor inte iakttas eller inte har iakttagits och det införda partiet redan finns inne i landet. Straffskalan för grundformen av regleringsbrott (46 kap. 1 § 7 punkten i strafflagen) och grundformen av smuggling (46 kap. 4 § i strafflagen) är böter eller fängelse i högst två år. Om bestämmelserna i 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll gällande inspektionsrätt i utrymmen som används för boende av permanent natur kopplas till ett nödvändighetskrav och dessutom till en misstanke om brott som bestraffas med fängelse, uppfyller bestämmelserna enligt utredning till utskottet kravet på åtgärder som ingriper i hemfriden enligt 10 § 3 mom. i grundlagen (utredning av brott).
Utskottet påpekar att man vid den offentliga införselkontrollen vanligtvis inte tvingas tillgripa inspektionsåtgärder i utrymmen som används för boende av permanent natur. Men det kan uppstå en sådan situation till exempel när ett sällskapsdjur har förts in i strid med bestämmelserna och en inspektion behöver utföras i någons bostad för att kontrollera sällskapsdjur som redan kommit in i landet (t.ex. i syfte att hindra rabiessmitta). Då uppfylls i regel också rekvisitet för regleringsbrott eller smugglingsbrott. Å andra sidan kan det också i fortskaffningsmedel (långtradare) finnas utrymmen som används för boende av permanent natur och som det är nödvändigt att inspektera i direkt anknytning till ankomsten till finskt tullområde eller ett särskilt skatteområde som hör till detta.
Enligt 13 § 1 mom. i tullagen (304/2016) har en tullman rätt att stoppa och kontrollera ett fortskaffningsmedel. Enligt 13 § 3 mom. i den lagen får utrymmen som används för boende av permanent natur i fortskaffningsmedlet dock kontrolleras endast vid sådan kontroll som sker i omedelbar anknytning till att fortskaffningsmedlet anländer till eller avlägsnar sig från Finlands tullområde eller ett särskilt skatteområde som hör till det. I sitt utlåtande (GrUU 10/2016 rd) om en proposition med förslag till tullag anser grundlagsutskottet att fortskaffningsmedel och boendeutrymmen i dem ligger i ett slags gränszon när det gäller hemfriden. Bestämmelserna i 13 § 3 mom. i tullagen är enligt grundlagsutskottet därför inte problematiska med avseende på 10 § 3 mom. i grundlagen, trots att det inte är fråga om en åtgärd som ingriper i hemfriden och som är nödvändig för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas, på det sätt som grundlagsbestämmelsen förutsätter.
Följaktligen ser jord- och skogsbruksutskottet ett behov av att föreslå att inspektionsrätten i utrymmen som används för boende av permanent natur enligt 2 mom. begränsas så att inspektion i regel kan utföras endast när det finns anledning att misstänka att införselkraven har överträtts eller överträds och att gärningen är straffbar enligt lag och kan leda till fängelsestraff (straffet för regleringsbrott och smuggling är böter eller fängelse i högst två år). Ett undantag från den här huvudregeln ska vara inspektioner som utförs i omedelbar anknytning till ankomsten till finskt tullområde eller ett särskilt skatteområde som hör till detta. De här inspektionerna ska inte beröras av kravet på brottsmisstanke. Detta är motiverat för att bestämmelsen i lagen om införselkontroll inte ska avvika från bestämmelserna i 13 § 3 mom. i den gällande tullagen och i praktiken medföra problem för inspektioner vid inresa. I utrymmen som används för boende av permanent natur i fortskaffningsmedel kan det finnas till exempel sällskapsdjur som ska kunna inspekteras för att övervaka att kraven på kommersiell införsel eller förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte iakttas innan djuren kommer in på finskt territorium.
Enligt 3 mom. ska den behöriga myndigheten av ”aktörer och andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag eller Europeiska unionens lagstiftning” få de uppgifter som är nödvändiga för utförande av offentlig kontroll. Utskottet påpekar att både kontrollförordningen och förordningen om sällskapsdjur innehåller ett flertal olika definitioner, som är begrepp och/eller definitioner som direkt tillämpas i medlemsstaterna. Exempelvis definieras begreppet ”aktör” i artikel 3.29 i kontrollförordningen. I artikel 3 i förordningen om sällskapsdjur ingår för sin del bland annat definitionerna ”ägare” och ”auktoriserad person” som skyldigheterna enligt förordningen gäller.
Utskottet anser dock att det för tydlighetens skull är nödvändigt att precisera vem den behöriga tillsynsmyndigheten har rätt att få uppgifter av för att utföra offentlig kontroll. Detta ska göras genom att momentet kompletteras med en hänvisning till de aktörer som avses i kontrollförordningen och förordningen om sällskapsdjur. Då är rätten att få uppgifter till dessa delar tydligt begränsad till de aktörer som omfattas av de skyldigheter att lämna uppgifter som föreskrivs i kontrollförordningen och förordningen om sällskapsdjur.
19 §. Avgifter för statliga myndigheters prestationer.
I sitt utlåtande påpekar grundlagsutskottet att det av 2 mom. inte framgår vilka omständigheter som ska regleras i de närmare bestämmelser som får utfärdas dels genom förordning av jord - och skogsbruksministeriet, dels genom förordning av finansministeriet. Bestämmelserna ska gälla de nationella arrangemang som avses i artiklarna 79—82 i kontrollförordningen och bestämmandet av avgifternas storlek.
Utskottet konstaterar att syftet med bestämmelsen är att jord- och skogsbruksministeriet enligt 8 § 2 mom. i lagen om grunderna för avgifter till staten ska utfärda närmare bestämmelser genom förordning om de nationella arrangemangen och bestämmandet av avgifternas storlek i fråga om de uppgifter som hör till Livsmedelsverket. Närmare bestämmelser om de uppgifter som hör till Tullen ska utfärdas genom förordning av finansministeriet.
Utskottet föreslår därför att momentet preciseras så att det tydligt framgår vilka frågor som får regleras genom närmare bestämmelser dels i förordningen av jord- och skogsbruksministeriet, dels i förordningen av finansministeriet.
20 §. Ändringssökande.
Utskottet föreslår en teknisk precisering i 3 mom.
21 §. Ikraftträdande.
Utskottet föreslår en teknisk precisering i 2 mom.
6. Lag om ändring av 4 och 23 § i foderlagen
4 §. Förhållande till annan lagstiftning.
Utskottet föreslår en teknisk precisering i paragrafen.
9. Lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter
Ingressen.
Riksdagen har godkänt regeringens proposition med förslag till växtskyddslag och lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter (RSv 17/2019 rd). Då ändrades 1 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) för att verkställa den administrativa påföljdsavgiften enligt växtskyddslagen.
I 15 § i lagförslag 1 (lagen om införselkontroll) i den föreliggande propositionen ingår ett förslag om påföljdsavgift inom införselkontrollen. Även denna påföljdsavgift ska verkställas på det sätt som anges i lagen om verkställighet av böter. Ett förslag om detta ingår i lagförslag 9 (lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter).
Utskottet konstaterar att bestämmelserna i den aktuella propositionen måste samordnas med de bestämmelser som redan godkänts i riksdagen och som ingick i propositionen med förslag till växtskyddslag och lag om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter.
Följaktligen föreslår utskottet ändringar i ingressen i lagförslaget.
1 §. Lagens tillämpningsområde.
Med hänvisning till det som sägs ovan i fråga om ingressen föreslår utskottet att 2 mom. ändras.