Utskottet noterar att syftet med propositionen är att genomföra punkt 1 i bilagan till rådets direktiv om skydd av animalieproduktionens djur (98/58/EG, nedan animalieproduktionsdirektivet), där det står att djuren ska skötas av en kompetent och tillräckligt stor personal. Dessutom ska det i lagen tas in en bestämmelse om kravet enligt vissa direktiv att den som äger eller håller produktionsdjur är skyldig att förse personer som deltar i djurskötseln med instruktioner om och handledning i en ändamålsenlig skötsel. Eftersom det här allmänna kravet på instruktioner och handledning ska tas in i lagen ska en motsvarande ändring också göras i 26 b § genom att paragrafens 3 mom. upphävs. 

Bestämmelserna om vissa skyldigheter för dem som äger eller håller produktionsdjur och om kompetensen hos dem som sköter produktionsdjur ingår i den föreslagna 5 a §. Den som äger eller håller produktionsdjur ska se till att det finns ett tillräckligt antal behöriga djurskötare som sköter om djuren. Den som sköter om produktionsdjur ska ha sådan utbildning eller annan tillräcklig kompetens som behövs med beaktande av djurarten och som möjliggör en ändamålsenlig skötsel av djuren. De som äger eller håller djur ska förse de personer som de anställer eller anlitar för att sköta och hantera djuren med instruktioner och handledning i fråga om de krav som gäller djurens välbefinnande. 

Utskottet noterar att djurskötarens kompetens ska vara beroende av djurarten och skötseln av den djurarten på så sätt att skötseln är ändamålsenlig. Djurarten inverkar i hög grad på vilka kunskaper och färdigheter skötaren ska ha. Med skötsel av djur avses att djurets behov tillgodoses. Hit hör exempelvis vattning, utfodring samt renhållning och underhåll av djurhållningsplatsen. Dessutom ska djuret kunna tillfredsställa sina behov av grundläggande beteende, till exempel kunna röra på sig tillräckligt och söka mat. Kraven på utbildning och kompetens kan vara strängare när skötarens särskilda kunnande är avgörande för djurens välbefinnande av orsaker som gäller djurarten eller formen av djurhållning, står det i propositionsmotiven. Detta kan komma i fråga till exempel när antalet djur är mycket stort i förhållande till antalet skötare och det krävs särskilt kunnande för att hantera förhållandena på en djurhållningsplats som i stor utsträckning är maskinell. 

Enligt utredning måste ordet "tillräcklig" användas i bestämmelsen för att den ska vara flexibel och för att praktisk erfarenhet ska kunna betraktas som tillräcklig. Med "kompetens" avses de kunskaper och färdigheter som behövs i skötseln av djuren. Kompetens är en mer generell term men ändå tillräckligt specifik. I utredningen hänvisas det till 8 § i lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013). Enligt den bestämmelsen ska en person som utför försök, sköter eller avlivar djur ha visat att han eller hon har tillräckliga kunskaper och färdigheter för att utföra uppgiften innan han eller hon tar sig an den. Närmare bestämmelser om kraven på personalens utbildning och behörighet utfärdas enligt den bestämmelsen genom förordning av statsrådet. 

Utskottet noterar att också enligt den nu aktuella lagen ska närmare bestämmelser om innehållet i behörighetskraven vid behov utfärdas genom förordning (5 a § 3 mom.). Följaktligen anser utskottet att det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning är tillräckligt specificerat.  

Sakkunniga har påpekat att bemyndigandet i 5 a § 3 mom. bör kompletteras med en bestämmelse om behörig myndighet vid erkännande av yrkeskvalifikationer. Men det är i princip en fråga som bör regleras på lagnivå och därför kräver närmare granskning. Således menar utskottet att behovet av lagstiftning till denna del bör utredas i anknytning till totalreformen av djurskyddslagen. 

Det föreslagna 5 a § 2 mom. innehåller en definition av produktionsdjur. Här har sakkunniga särskilt framhållit att hästar bör beaktas i definitionen. Utifrån en utredning konstaterar utskottet att den föreslagna definitionen inte på något sätt avgränsar användningen av hästar som livsmedel. Däremot tydliggör den förhållandet mellan hästar och till exempel tillsynen över tvärvillkoren. Den föreslagna nationella bestämmelsen undantar nästan alla hästar i Finland från tillsynen över tvärvillkoren för djurs välbefinnande.  

Enligt uppgift varierar definitionen av produktionsdjur beroende på vilken lagstiftning det är fråga om. En samordning av definitionen har diskuterats, men det har varit svårt att formulera en enhetlig definition på grund av de olika dimensionerna i lagstiftningen inom hela förvaltningsområdet. Utskottet anser att det i samband med omarbetningen av djurskyddslagen behöver utredas vilka möjligheter det finns att ta fram en samordnad definition. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget.