I propositionen föreslår regeringen att antalet tingsrätter minskas från 27 till 20. Samtidigt ska vissa kategorier av ärenden koncentreras till färre tingsrätter än för närvarande. Lagutskottet anser att propositionen behövs och fyller sitt syfte och tillstyrker lagförslagen men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Bakgrunden till och målen för omstruktureringen av tingsrätterna samt sambandet med andra pågående projekt

Tingsrätterna inrättades som allmänna underrätter 1994, då häradsrätterna på landsbygden och rådstuvurätterna i städerna lades ner. Redan då minskades antalet underrätter från 97 till 70 tingsrätter. Sammanslagningen av de minsta tingsrätterna har stegvis fortsatt så att det år 2007 fanns omkring 50 tingsrätter. Vid den senaste strukturreformen 2010 halverades antalet till nuvarande 27. Då tog Lantmäteriverket över fastighetsinskrivningsärendena. Antalet hovrätter och förvaltningsdomstolar minskade 2014 på så sätt att det nu finns fem i stället för sex hovrätter och sex i stället för åtta förvaltningsdomstolar (RP 105/2014 rd). 

Nu föreslår regeringen att antalet tingsrätter ska minska med ytterligare sju. Från och med ingången av 2019 ska det således finnas 20 tingsrätter. Samtidigt ska tingsrätternas domkretsar utvidgas och verksamhetsställena bli färre. Syftena med reformen är att säkra kvaliteten på rättskipningen och domstolarnas funktionsförmåga när tingsrätternas omvärld förändras och de ekonomiska ramarna stramas åt. I bakgrunden finns bland annat reformprogrammet för rättsvården 2013–2025 och regeringen Sipiläs verksamhetsplan. 

Utskottet noterar att antalet tingsrätter föreslås bli minskat ganska snart efter den föregående strukturreformen, som genomfördes 2010. Tingsrätternas omvärld har förändrats relativt snabbt sedan den föregående reformen. I propositionsmotiven (s. 15–18) står det att antalet ärenden som behandlas vid tingsrätterna har minskat i synnerhet till följd av att fastighetsinskrivningsärendena har övertagits av Lantmäteriverket. Minskningen väntas fortsätta i och med de pågående reformerna. Likaså har kundtjänsten vid tingsrätterna förändrats och kommer fortsatt att förändras i och med att e-tjänster och videokonferenser förbättras och blir vanligare. Det betyder att medborgarna allt mer sällan personligen måste uträtta ärenden vid tingsrätten. Men allteftersom de ekonomiska ramarna stramas åt krävs det betydande ekonomiska investeringar när e-tjänster ska införas och tingsrätternas ärendehanteringssystem (AIPA) ses över. 

Efter en samlad analys av en inkommen utredning har utskottet stannat för synpunkten att strukturreformen är nödvändig för att tingsrätterna fortsatt ska kunna fungera och verksamheten hålla hög kvalitet. När de ekonomiska villkoren skärps går det inte längre att ha kvar nätverket av tingsrätter i samma omfattning som nu och inte heller att förse det med modern teknik som möjliggör e-tjänster och digitala arbetssätt eller behövliga säkerhetsarrangemang. Samtidigt har de ärenden som tingsrätterna behandlar blivit svårare i och med att samhället blivit mer komplext och internationellt, vilket ställer krav på tingsrätternas verksamhet och domarnas kompetens. Därför anser utskottet att tingsrätternas verksamhet och kärnkompetens kan utvecklas om enheterna blir större och domkretsarna utvidgas så som regeringen föreslår. I stora enheter blir det lättare att jämna ut arbetsmängden och bidra till domarspecialisering och användning av kollegiala sammansättningar. De här åtgärderna säkrar kvaliteten på rättskipningen och bidrar till det långvariga målet att tyngdpunkten i fråga om rättegångar ska förskjutas till tingsrätterna. 

Utskottet noterar också att omstruktureringen av tingsrätterna 2010 enligt bedömningar hade positiva effekter på deras verksamhet och effektivitet. Reformens effekter undersöktes vid tre olika tingsrätter 2013 (HMV Public Partner Oy). Även om slutsatserna inte kan generaliseras så att de kunde tillämpas på alla tingsrätter framgår det att tingsrätterna effektivare kan använda sina resurser när enheterna blivit större och att effektiviteten och ekonomin har förbättrats. Också justitieministeriets egen statistik stöder den här slutsatsen, för den visar att strukturreformen 2010 gjorde det möjligt att spara in åtminstone ungefär 3 miljoner euro, framför allt inom personal- och lokalkostnaderna. Liknande iakttagelser har gjorts gällande omstruktureringen av hovrätterna och förvaltningsdomstolarna 2014 (RP 153/2012 rd, LaUB 2/2013 rd). Men enligt uppgift finns det fortfarande skillnader mellan tingsrätterna i fråga om effektivitet och produktivitet bland annat på grund av att en del av tingsrätterna blev ganska små efter strukturreformen 2010. Skillnaderna återspeglas bland annat i handläggningstiderna och därmed också i likabehandlingen av medborgare. Också de här faktorerna talar för en omstrukturering av tingsrätterna. 

Samtidigt pågår en rad andra reformprojekt inom domstolsväsendet. För det första handlar det om inrättandet av ett domstolsverk. Frågan har nyligen behandlats av en kommission tillsatt av justitieministeriet (Justitieministeriet, Betänkanden och utlåtanden 23/2017). När strukturreformen behandlades i utskottet framfördes synpunkten att omstruktureringen av tingsrätterna bör skjutas fram så att domstolsverket kan sköta beredningen. Med tanke på de ovannämnda förändringarna i omvärlden ställer utskottet sig dock inte bakom förslaget, eftersom det domstolsverk som eventuellt kommer att inrättas kan inleda sin verksamhet tidigast 2019. Om verket ska ta hand om beredningen av reformen drar översynen av tingsrättsnätverket väsentligt ut på tiden. Man måste också beakta att en tillräckligt lång tid måste reserveras för att genomföra strukturreformen på grund av samarbetsförfarande, omläggningar av lokaler och tjänster plus ändringar i förordningar. För personalens arbetstrivsel är det också viktigt att besluten om genomförandet av och innehållet i strukturreformen fattas så snart som möjligt, eftersom det är tungt för personalen om framtiden är oviss. 

Vidare pågår ett projekt för att koncentrera de summariska tvistemålen till vissa tingsrätter (Justitieministeriet, Betänkanden och utlåtanden 12/2017). Enligt utredning är målet att centraliseringen ska träda i kraft samtidigt som den nu föreslagna strukturreformen eller så snart som möjligt därefter. Beredningen av den anknytande propositionen har emellertid blivit fördröjd och propositionen har ännu inte lämnats till riksdagen. Utskottet finner det är beklagligt, eftersom de summariska tvistemålen utgör en betydande del av tingsrätternas arbetsmängd. Därför hade centraliseringen av dem lämpligen kunnat behandlas samtidigt som den föreliggande reformen, framför allt med tanke på tingsrätternas personal- och lokalbehov. I sitt utlåtande menar också grundlagsutskottet att om reformer som gäller en och samma fråga genomförs som separata lagstiftningsprojekt, kan det innebära att utskottet tvingas bedöma en proposition utifrån bristfällig information och då inte kan väga in eventuella kumulativa effekter av de separata förslagen (GrUU 12/2017 rd, GrUU 43/2016 rd och GrUU 60/2014 rd). Omstruktureringen av tingsrätterna är i varje fall en förutsättning för att de summariska tvistemålen ska kunna behandlas koncentrerat, eftersom centraliseringen avses bli genomförd på grundval av det reformerade nätverket av tingsrätter. Således är det inte absolut nödvändigt att behandla båda reformerna samtidigt. Av de här orsakerna har utskottet inte inväntat propositionen om centralisering av summariska tvistemål, också med hänsyn till att detta hade fördröjt behandlingen av tingsrättsreformen. Men vid den fortsatta beredningen bör de samlade effekterna av tingsrättsreformen och centraliseringen av summariska tvistemål ägnas särskild uppmärksamhet. 

Av propositionsmotiven framgår det att tingsrättsreformen har koppling till den pågående landskapsreformen, eftersom tingsrätternas domkretsindelning avses följa landskapsindelningen. Vid riksdagsbehandlingen av lagstiftningen måste det enligt propositionsmotiven sålunda säkerställas att tingsrätternas domkretsar anpassas till landskapsindelningen (s. 45). 

Propositionen om landskapsreformen som avses i propositionsmotiven lämnades till riksdagen i januari 2017 (RP 15/2017 rd) men behandlingen pågår fortfarande i riksdagen. Den föreliggande tingsrättsreformen är ändå inte beroende av landskapsreformen på det sättet att godkännandet av landskapsreformen skulle vara ett villkor för att tingsrättsreformen ska kunna godkännas. Orsaken är att bestämmelser om tingsrätternas domkretsar utfärdas genom förordning av statsrådet. De ändringar som landskapsreformen förutsätter kan därför vägas in när förordningen utfärdas. Följaktligen behöver behandlingen av propositionen om landskapsreformen respektive tingsrättsreformen inte samordnas i riksdagen. 

Tingsrättsnätverkets omfattning och partens ställning

I propositionsmotiven (s. 22–25) uppger regeringen att målet för utformningen av tingsrättsnätverket bland annat har varit att tingsrätterna ska bli mer jämnstora i fråga om personal, ärendemängder och befolkningsunderlag. Nätverket ska så långt det går bli geografiskt heltäckande på så sätt att domstolarna och deras verksamhetsställen placeras på ett sätt som tryggar tillgången till rättsskydd med hänsyn till geografiska avstånd och befolkningens tyngdpunktsområden. Följaktligen har verksamhetsställena i mån av möjlighet förlagts till orter där behovet är störst. Syftet är också att funktionerna ska centraliseras till ett enda verksamhetsställe. Bakgrundsfaktorer som spelar in här är att behovet att personligen uträtta ärenden minskat och att domstolens ledning och personal ofta ställs inför utmaningar om arbetet är fördelat på flera verksamhetsställen. Tingsrätternas domkretsar är utformade även med hänsyn till landskapsindelningen, utsöknings-, åklagar- och polisdistrikten samt fullföljandet av de språkliga rättigheterna. 

Utifrån detta föreslår regeringen att det härefter ska finnas följande tingsrätter: Birkalands, Egentliga Finlands, Egentliga Tavastlands, Helsingfors, Kajanalands, Kymmenedalens, Lapplands, Mellersta Finlands, Norra Karelens, Norra Savolax, Päijänne-Tavastlands, Satakunta, Södra Karelens, Södra Savolax, Södra Österbottens, Uleåborgs, Västra Nylands, Ålands, Österbottens och Östra Nylands tingsrätt. Bestämmelser om dessa 20 tingsrätter ska finnas i domstolslagen (3 § i lagförslag 1). Tingsrätter ska finnas i Björneborg, Esbo, Helsingfors, Joensuu, Jyväskylä, Kajana, Kouvola, Kuopio, Lahtis, Mariehamn, Rovaniemi, Seinäjoki, S:t Michel, Tammerfors, Tavastehus, Uleåborg, Vanda, Vasa, Villmanstrand och Åbo. Genom reformen sammanslås Esbo och Västra Nylands tingsrätter, Mellersta Österbottens och Österbottens tingsrätter, Uleåborgs och Ylivieska-Brahestads tingsrätter samt Kemi-Torneå och Lapplands tingsrätter. Dessutom indelas Hyvinge tingsrätts domkrets så att de sydliga kommunerna och Östra Nylands, Tusby och Vanda tingsrätter sammanslås, medan de nordliga kommunerna i Hyvinge tingsrätts domkrets sammanslås med Egentliga Tavastlands tingsrätt. På så sätt minskar antalet tingsrätter med sju jämfört med nuläget. 

Med tanke på nätverkets geografiska täckning ska det enligt propositionen finnas ett tillräckligt antal kanslier och sammanträdesplatser. Bestämmelser om dessa ska med stöd av 2 kap. 4 § i domstolslagen (673/2016) utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Ett utkast till förordning ingår som bilaga till propositionen. Tanken har varit att andra verksamhetsställen än administrativa kanslier ska lämnas kvar bara om det finns särskilda skäl till det, till exempel geografiska avstånd. Följaktligen är avsikten att nätverket utöver tingsrätternas huvudsakliga verksamhetsställen ska innefatta fyra andra kanslier med personal och sammanträdesplatser. Enligt propositionen ska de här kanslierna finnas i Hyvinge, Karleby, Kemi och Ylivieska. Dessutom ska separata sammanträdesplatser finnas kvar på följande 12 orter: Borgå, Enare (Ivalo), Kauhava, Kittilä, Kuusamo, Nurmes, Nyslott, Raseborg, Raumo, Salo, Sodankylä och Utsjoki. Totalt finns det således 36 verksamhetsställen i nätverket. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande kommer tingsrättsnätverket att vara tillräckligt heltäckande med tanke på grundlagens 21 §. Förslaget bedöms inte sammantaget äventyra rätten för var och en att få sin sak behandlad av en behörig domstol eller rätten att få sin sak behandlad på behörigt sätt (GrUU 12/2017 rd). 

Under beredningen av reformen aktualiserades också två andra alternativ där antalet tingsrätter var antingen 17 eller 14 och antalet verksamhetsställen totalt 33 (Betänkanden och utlåtanden 14/2015). Det är alltså inte entydigt vilket antal tingsrätter och verksamhetsställen som är lämpligast med tanke på syftena med reformen. Det viktigaste enligt lagutskottets åsikt är ändå att tingsrättsnätverket ses som en helhet med hänsyn till syftena. Med avseende på geografisk täckning är inte enbart antalet tingsrätter betydelsefullt, utan också det sammanlagda antalet verksamhetsställen och deras läge. Därför anser utskottet att det föreslagna nätverket med 36 verksamhetsställen sammantaget kan betraktas som ganska heltäckande. Vissa verksamhetsställen är dock relaterade till särskilda frågor, till exempel förverkligandet av de språkliga rättigheterna. Utskottet går närmare in på de här frågorna nedan. 

Tingsrätternas och verksamhetsställenas geografiska läge har betydelse för tillgången till rättssäkerhet. Det faktum att antalet tingsrätter och verksamhetsställen minskar innebär ofrånkomligen att en del av medborgarna får betydligt längre väg till domstolen. Det kan orsaka ökade resekostnader och praktiska svårigheter för parterna. I propositionen menar regeringen ändå att parternas och deras biträdens resekostnader inte kommer att öka så mycket att det skulle ha avgörande betydelse för bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna över lag (s. 32). Behovet att ta sig till domstolen kan också minska om möjligheterna till e-tjänster och videokonferenser utökas och om statens samservicekontor kan användas för kundservice som tillhandahålls av domstolarna. Men de här sätten kräver både lagstiftningsåtgärder och praktiska åtgärder för att faktiskt bli tillgängliga för allmänheten. Därför ser utskottet det som nödvändigt att i fortsättningen ge akt på hur de här sätten fungerar och går att använda. 

På de orter där tingsrätten läggs ner kan också utbudet av andra juridiska tjänster som privata advokatbyråer och juridiska byråer minska, även om etableringen av juridiska tjänster också påverkas av andra faktorer än närheten till tingsrätten. Att nätverket av verksamhetsställen för offentlig rättshjälp är geografiskt sett relativt heltäckande är inte någon avgörande lösning, eftersom alla medborgare inte har möjlighet att få  

offentlig rättshjälp. Utskottet anser följaktligen att det är angeläget att följa upp hur reformen påverkar utbudet av juridiska tjänster. Enligt utskottet kan tillgången till juridiska tjänster förbättras om e-tjänsterna och fjärråtkomsten utvecklas. Dessutom bör det framöver undersökas om tillgången till rättssäkerhet kan bli bättre om privata rättsbiträden tillåts sköta så kallade utomprocessuella ärenden inom ramen för den offentliga rättshjälpen. 

Vissa aspekter på inriktningen av strukturreformen

De sakkunniga som utskottet hört har allmänt taget välkomnat målen för tingsrättsreformen, men till vissa delar har inriktningen av reformen fått kritik. Därför tar utskottet här upp några särskilda frågor kring detta. En bedömning av hur de språkliga rättigheterna tillgodoses finns nedan. 

Utskottet påpekar att omstruktureringen av tingsrätterna företrädesvis berör Helsingfors hovrättsdistrikt, det vill säga tingsrätterna i Nyland, som härefter ska vara tre i stället för sju. Alla administrativa kanslier som ska läggas ner finns i Nyland. Å andra sidan måste det beaktas att inga ändringar gjordes i Helsingfors hovrättsdistrikt vid den föregående strukturreformen. Över lag anser utskottet att det är motiverat och behövligt att nätverket blir tätare också i Helsingfors hovrättsdistrikt med hänsyn till det betydande antalet tingsrätter där och det faktum att en del av dem är relativt små. Avstånden i regionen är också förhållandevis korta och kommunikationerna bra. 

Dessutom noterar utskottet att Helsingfors hovrättsdistrikt utöver Helsingfors tingsrätt ska inbegripa två andra mycket stora tingsrätter, när Esbo och Västra Nylands tingsrätter slås samman till Västra Nylands tingsrätt och Östra Nylands tingsrätt ska bildas av Vanda tingsrätt tillsammans med nuvarande Östra Nylands tingsrätt, Tusby tingsrätt och Hyvinge tingsrätt. Vanda tingsrätt kan redan i nuläget anses vara en ganska stor enhet och de tingsrätter som den ska slås samman med ligger i en region med betydande befolkningsökning. Med hänsyn till dessa faktorer skulle det också vara ett möjligt alternativ att av de ovannämnda tingsrätterna bilda två tingsrätter i östra och mellersta Nyland i stället för en enda. Men med tanke på syftena med reformen och de ovannämnda generella grunderna för sammanslagning av tingsrätter har utskottet stannat för att godta regeringens förslag om en modell med en enda enhet. 

I och med reformen ska Uleåborgs och Ylivieska-Brahestads tingsrätter slås samman. Här vill utskottet peka på att polis- och tingshuset i Uleåborg är i dåligt skick och att det påverkar sammanträdesplatsen i Brahestad. Enligt utredning har renoveringen av polisens lokaler, som inleddes 2016, orsakat allvarliga problem med inomhusluften både i polishuset och i tingshuset. Alla polisfunktioner har flyttats bort och personalen arbetar i tillfälliga lokaler. Också en del av personalen från tingshuset arbetar i tillfälliga lokaler. I tingshuset gjordes en husbesiktning i somras och utifrån den planeras en ombyggnad av hela huset. Ombyggnaden väntas starta snart och bli klar i slutet av 2018 eller i början av 2019. Utskottet har inte tagit del av något kostnadsförslag för ombyggnaden. I fråga om polisfunktionerna har däremot inrikesministeriet, Polisstyrelsen, Uleåborgs polisinrättning och Senatfastigheter kommit överens om att göra en mer omfattande utredning av lokalalternativ före utgången av 2017. 

Utskottet uttrycker sin oro över polis- och tingshusets skick och problemen med inomhusluften över lag, för personalen bör kunna arbeta i en sund och säker arbetsmiljö. När det gäller polis- och tingshuset i Uleåborg ser utskottet det som förnuftigt att framöver också undersöka synergieffekterna av gemensamma lokalalternativ för inrikesministeriets och justitieministeriets förvaltningsområden. Dessutom framhåller utskottet att det bör säkerställas att Uleåborgs tingsrätt kan fungera trots problemen i tingshuset. En förutsättning är att tingsrätten har tillfälliga lokaler som behövs och lämpar sig för verksamheten under ombyggnaden, till exempel genom att använda sammanträdessalarna i Brahestad. 

I och med reformen kommer Norra Savolax tingsrätts domkrets att gå miste om kansliet i både Idensalmi och Varkaus, och det blir inte kvar någon sammanträdesplats heller. Antalet ärenden, avstånden eller nätverket som helhet är enligt uppgift inga faktorer som talar för att ha kvar de här kanslierna. Enligt utredning kräver reformen dock att Norra Savolax tingsrätts lokaler i Kuopio förnyas och får fler sammanträdessalar. Utskottet har inte tagit del av något kostnadsförslag för tillbyggnaden. När kansliet i Idensalmi läggs ner kommer polisen att bli tvungen att transportera fångar och andra personer som ska hämtas över längre sträckor, eftersom sammanträdena ska hållas i Kuopio ungefär 90 kilometer bort. Även om det enligt inrikesministeriets bedömning inte är fråga om någon omfattande arbetsmängd är det enligt utskottet förnuftigt och motiverat att ha som mål att minska polisens transportuppdrag, till exempel genom utökad användning av videoförhör. 

Språkliga rättigheter

Grundlagsutskottet poängterar i sitt utlåtande behovet att vid reformen av tingsrättsnätverket lägga särskild vikt vid de språkliga rättigheterna och vid att dessa rättigheter tillgodoses i praktiken, i synnerhet i starkt svenskspråkiga områden (GrUU 12/2017 rd). Lagutskottet är av samma uppfattning. För att de språkliga rättigheterna de facto ska bli tillgodosedda krävs det framför allt att de tvåspråkiga tingsrätterna har tillräckligt med personal som kan både finska och svenska. 

Redan nu gäller särskilda bestämmelser om krav på domarnas och kanslipersonalens språkkunskaper i syfte att garantera att det finns språkkunnig personal. Bestämmelser om krav på domarnas språkkunskaper finns i 10 kap. 9 § i domstolslagen. Av den som utnämns till domare krävs enligt den paragrafen utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsmajoritetens språk inom domstolens domkrets samt vid enspråkiga domstolar nöjaktig förmåga att förstå och i tal använda det andra språket eller vid tvåspråkiga domstolar nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda det andra språket. För att de tvåspråkiga tingsrätterna ska ha tillräckligt många domare som kan både finska och svenska föreskriver 10 kap. 10 § i domstolslagen om domartjänster för vilka det krävs särskilda språkkunskaper, nämligen utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsminoritetens språk inom domkretsen samt nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i majoritetens språk. Bestämmelser om hur många sådana här domartjänster med språkkrav det ska finnas vid var och en av de tvåspråkiga domstolarna utfärdas genom förordning av statsrådet (866/2016). 

Bestämmelser om behörighetsvillkor för kanslipersonal finns i statsrådets förordning om de språkkunskaper som krävs av vissa tjänstemän inom justitieministeriets förvaltningsområde (1126/2003). Kanslipersonalen vid en tvåspråkig tingsrätt ska enligt förordningen ha goda muntliga och skriftliga kunskaper i antingen finska eller svenska. Enligt förordningen ska det dessutom när kanslipersonal rekryteras till en tvåspråkig tingsrätt fästas avseende vid att tjänsteuppdrag som förutsätter användning av finska eller svenska kan tilldelas personer som behärskar språket i fråga. 

De här bestämmelserna om domare och kanslipersonal är särskilt betydelsefulla vid tvåspråkiga tingsrätter och deras betydelse framhävs vid de tvåspråkiga tingsrätter som ska slås samman i och med strukturreformen. Därför anser utskottet att kraven på personalens språkkunskaper framöver måste ägnas allt mer uppmärksamhet. 

Reformen innebär att antalet tvåspråkiga tingsrätter minskar från åtta till fem. De språkliga rättigheterna bör beaktas framför allt vid Österbottens och Nylands tingsrätter som är starkt svenskspråkiga samt vid Lapplands tingsrätt vars domkrets innefattar samernas hembygdsområde. Utskottet kommer med följande bedömning av reformen på den här punkten. 

Av befolkningen i Österbottens tingsrätts domkrets är ungefär 50 procent svenskspråkiga i nuläget, men när domkretsen blir större kommer andelen att sjunka till 39 procent. Det betyder att Österbottens tingsrätt, som i nuläget har svenska som majoritetsspråk, blir finskspråkig och att arbetsspråket ändras från svenska till finska. Ändringen påverkar dock inte handläggningsspråket, som fortsatt kommer att avgöras utifrån bestämmelserna i språklagen. Det betyder att svarandens språk i regel ska användas i brottmål och att någondera partens språk ska användas i tvistemål. 

Det framgår av propositionen att avsikten är att den svenskspråkiga befolkningens rättigheter i Österbotten för det första ska tillgodoses genom ett tillräckligt antal domartjänster med språkkrav enligt 10 kap. 10 § i domstolslagen. För dessa tjänster förutsätts utmärkta kunskaper i svenska. Dessutom måste man enligt propositionen försäkra sig om att ett tillräckligt antal personer med kunskaper i både finska och svenska ingår i tingsrättens övriga personal. Enligt utredning har det inte förekommit problem med att anställa domare och kanslipersonal som kan både finska och svenska i Österbotten, så i det här avseendet kommer förslaget inte att leda till problem i Österbotten. 

Beträffande tingsnotarier anser regeringen i propositionen att det härefter måste ses till att tillräckligt många språkkunniga domstolspraktikanter, alltså tingsnotarier, rekryteras till Österbottens tingsrätt. Frågan bör därför ägnas särskild uppmärksamhet i domarutbildningsnämnden. Grundlagsutskottet påpekar att när majoritetsspråket vid Österbottens tingsrätt ändras från svenska till finska påverkas också språkkunskapskraven för tingsnotarierna (GrUU 12/2017 rd). Utan specialarrangemang skulle antalet svenskspråkiga notarieplatser i hela landet vara bara två i stället för de nuvarande fem. Grundlagsutskottet framhäver vikten av att se till att den svenskspråkiga domstolspraktiken kan fortsätta och anser att det skulle vara möjligt till exempel att till vissa delar föreskriva om språkkraven för tingsnotarier på ett annat sätt än i den allmänna bestämmelsen. 

Lagutskottet instämmer och anser att de konkreta åtgärder som anges i propositionen inte räcker till för att se till att domstolspraktiken på svenska kan fortsätta. Enligt 3 § 3 mom. i lagen om domstolspraktik (674/2016) ska de allmänna behörighetsvillkoren för domare enligt 10 kap. 9 § i domstolslagen tillämpas på behörighetsvillkor som gäller språkkunskaperna för tingsnotarier. Det innebär att det inte finns några särskilda lagfästa krav på tingsnotariernas språkkunskaper på samma sätt som för domarna. Mot bakgrund av det som sagts ovan ser utskottet detta som problematiskt och föreslår därför nedan att bestämmelser om detta tas in i lagen om domstolspraktik (lagförslag 8). 

Andelen svenskspråkig befolkning kommer att förändras även i tingsrätternas domkretsar i Nyland, när Esbo och Västra Nylands tingsrätter respektive Östra Nylands och Vanda tingsrätter slås samman. I Västra Nylands tingsrätts domkrets är andelen svenskspråkiga i dag ungefär 21 procent och vid Esbo tingsrätt ungefär 9 procent, medan andelen svenskspråkiga i den ombildade Västra Nylands tingsrätts domkrets kommer att vara ungefär 14 procent. I Östra Nylands tingsrätts domkrets är andelen svenskspråkiga för närvarande 30 procent och vid Vanda tingsrätt ungefär 3 procent, medan den ombildade Östra Nylands tingsrätt kommer att ha ungefär 7 procent svenskspråkiga i sin domkrets. 

Med avseende på domarna kommer reformen enligt propositionen inte att leda till problem med att tillgodose de språkliga rättigheterna i Nyland, eftersom de nuvarande språkdomarna kommer att arbeta vid de tingsrätter som slås samman. Att tingsrätten bör ha tillräckligt med kanslipersonal som kan både finska och svenska väntas heller inte leda till problem i praktiken. Enligt propositionen är större enheter i regel mer attraktiva som arbetsplatser, så det väntas inte uppstå några problem med rekryteringen (s. 29–30). 

Sakkunniga har uttryckt oro över att kansliet i Raseborg kommer att läggas ner i Västra Nylands tingsrätts domkrets. I Raseborg kommer det bara att finnas en sammanträdesplats kvar när det administrativa kansliet är förlagt till Esbo. Den språkkunniga kanslipersonalen vid nuvarande Västra Nylands tingsrätt väntas inte flytta till Esbo, eftersom avståndet är långt och kollektivtrafikförbindelserna dåliga. Liknande farhågor har framförts gällande nuvarande Östra Nylands tingsrätt. Den ombildade Östra Nylands tingsrätt kommer att ha sitt huvudsakliga verksamhetsställe i Vanda, medan en sammanträdesplats blir kvar på det tidigare huvudsakliga verksamhetsstället i Borgå. Enligt bedömningar kommer det heller inte nödvändigtvis att bli så lätt att rekrytera ny motsvarande personal som regeringen uppger i propositionen. 

I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att den föreslagna lagstiftningen och de bestämmelser på lägre nivå som hör samman med den också kan ha negativa konsekvenser för hur de språkliga rättigheterna tillgodoses i praktiken. Grundlagsutskottet påpekar att tingsrättskanslier kommer att försvinna bland annat från orter där det tills vidare finns en tvåspråkig tingsrätt. Likaså fäster grundlagsutskottet uppmärksamhet vid synpunkten att de nuvarande tingsrätternas svenskspråkiga personal inte är villig att flytta till nya orter. Detta kan i princip försvåra möjligheterna att tillgodose de språkliga rättigheterna i praktiken. Å ena sidan ska man se till att de språkliga rättigheterna tillgodoses till exempel när man föreskriver om verksamhetsställen genom förordning eller fattar beslut om sådana (se också GrUU 21/2009 rd, GrUU 42/2006 rd). Men det är å andra sidan också nödvändigt att vid reformen vidta praktiska åtgärder för att tillgodose dessa rättigheter, menar grundlagsutskottet. Såsom det sägs i propositionen kan det t.ex. handla om att inrätta språkavdelningar, ge utbildning och i högre grad beakta språkkunskaper vid rekrytering. 

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande anser lagutskottet att det är nödvändigt att satsa på att tillgodose de språkliga rättigheterna genom olika konkreta åtgärder när kanslierna i Raseborg och Borgå läggs ner i enlighet med propositionen. Ett sätt är att placera språkdomare och vid behov också språknotarier vid Västra Nylands och Östra Nylands tingsrätter. Kunskaper i svenska bör också vägas in vid rekrytering och satsningar på kunskaper i svenska bör göras genom utbildning och inrättande av en språkavdelning om det behövs. Fokus bör ligga på språkkunnig kanslipersonal för att underlätta situationen för personalen och bidra till villigheten att fortsätta arbeta vid de nya tingsrätterna efter sammanslagningarna. Enligt utredning är det möjligt att det kommer att finnas personal kvar på sammanträdesplatserna i Raseborg och Borgå. Utskottet anser att den här möjligheten och också möjligheterna till distansarbete över lag är mycket viktiga för personalen. I vilket fall som helst är det följaktligen nödvändigt att framöver noga ge akt på reformens konsekvenser för hur de språkliga rättigheterna fullföljs i praktiken. 

Samernas hembygdsområde kommer fortsatt att i sin helhet höra till Lapplands tingsrätts domkrets, som utvidgas i och med reformen. Tingsrättens kansli i Sodankylä, som ligger närmast hembygdsområdet, kommer att läggas ner men en sammanträdesplats kommer att finnas kvar. Likaså kommer sammanträdesplatser att finnas kvar i Enare och Utsjoki som ligger i hembygdsområdet. I sitt utlåtande påpekar grundlagsutskottet att nedläggningen av kansliet i Sodankylä kan ha konsekvenser för rekryteringen av personal som behärskar samiska (GrUU 12/2017 rd). Lagutskottet ser det som angeläget att frågan särskilt vägs in när reformen genomförs rent konkret och att konsekvenserna till denna del följs upp. Situationen kan underlättas till exempel om personalen vid Lapplands tingsrätt får möjlighet att arbeta på sammanträdesplatserna eller i övrigt på distans nära hemorten. 

Ekonomiska konsekvenser

Den föreslagna strukturreformen kommer enligt propositionen att möjliggöra besparingar på ungefär 3–3,5 miljoner euro i personal- och lokalkostnaderna (s. 31). Beräkningen bygger på att personalen på längre sikt kommer att kunna minskas med ungefär 30–40 årsverken jämfört med nuvarande nivå. Det går att spara in på lokalkostnaderna genom att enheterna, kanslierna och sammanträdesplatserna blir färre. Enligt utredning väger beräkningarna in att det på vissa orter finns behov av tätare eller nya lokaler, vilket ger upphov till kostnader. Detta gäller särskilt Esbo och Vanda. I och med att verksamhetsställena blir färre minskar visserligen också investeringarna i säkerhetsarrangemang och AIPA-utrustning med sammanlagt cirka 2 miljoner euro och de årliga driftskostnaderna med cirka 2 miljoner euro. Besparingarna kan realiseras först i och med att reformen genomförs och under förutsättning att nätverket av tingsrätter och verksamhetsställen krymper i enlighet med propositionen. 

Sakkunniga har tvivlat på att omstruktureringen av tingsrätterna kommer att generera de besparingar som beskrivs ovan. Utskottet anser därför att de samlade ekonomiska konsekvenserna av reformen och andra anknytande utvecklingsprojekt såsom centraliseringen av summariska fordringsmål bör bevakas noga. 

Här vill utskottet särskilt lyfta fram projektet AIPA, vars tidsplan i somras förlängdes av justitieministeriet från slutet av 2018 till slutet av november 2021. Det nya digitala arbetssättet och det datasystem som ska finnas till stöd för det kommer dock att införas stegvis. Enligt justitieministeriet påverkar förlängningen inte tidsplanen för tingsrättsreformen. Utskottet anser ändå att en så här betydande förlängning är beklaglig och oroväckande med tanke på att strukturreformen bottnar i utvecklingen av digitaliseringen med tillhörande fördelar. Det är viktigt att ärendehanteringssystemet har fungerande och modern teknik när det slutligen kan börja användas i sin helhet. Dessutom är det angeläget att tingsrätternas e-tjänster främjas på andra sätt redan innan AIPA sätts i drift. 

Även om de ekonomiska konsekvenserna i propositionen väger in behovet att utrusta tingsrätternas samtliga verksamhetsställen med AIPA- och videoteknik har man vid beredningen av propositionen inte beaktat att verksamhetsställena ska ha utrustning för upptagningar av vittnesförhör. Utskottet menar att detta är beklagligt. När systemet med tillstånd till fortsatt handläggning i hovrätten infördes 2010 såg lagutskottet det som viktigt att man bedömer behovet av och möjligheterna att i tingsrätterna göra ljud- och bildupptagningar av utsagorna från personer som hörs i bevissyfte. Upptagningarna skulle sedan kunna användas av hovrätten i huvudförhandlingen som underlag för rättens bedömning av tilltron till bevisningen (LaUB 4/2010 rd). När systemet med tillstånd till fortsatt handläggning utvidgades några år senare godkände riksdagen ett uttalande utifrån lagutskottets betänkande (LaUB 24/2014 rd — RP 246/2014 rd, RSv 308/2014 rd). Följaktligen anser utskottet att det snarast bör göras en utredning i frågan. Arbetet med utredningen kommer att bli enklare efter strukturreformen när tingsrätternas verksamhetsställen blir färre. 

Personalens ställning

Besparingarna gällande personalen bygger som sagt på en möjlighet att på längre sikt minska tingsrätternas personal. Enligt utredning kommer minskningarna att drabba kanslipersonalen kraftigast. Reformen kommer alltså inte att leda till att domarna blir färre. Med tanke på personalen anser utskottet att det är ytterst viktigt att sträva efter att genomföra minskningen på det sätt som avses i propositionen, alltså utan att det i regel finns något behov av uppsägningar. 

Reformen kommer att innebära betydande ändringar för de anställda vars arbetsplats kommer att ligga upp till flera tiotals kilometer längre bort. Utskottet lägger vikt vid att reformen förbereds och genomförs med särskilt fokus på vilka villkor som ska gälla de anställda och att olägenheterna för dem minimeras. Det är viktigt att på alla sätt försöka stödja personalens möjligheter att fortsätta arbeta på samma orter som tidigare. Det finns också skäl att satsa på ledningen. 

Med tanke på personalen vid de domstolar som ska slås samman är det relevant hur omstruktureringen av domstolarna genomförs. Lagutskottet har i samband med omstruktureringen av hovrätterna och förvaltningsdomstolarna (RP 153/2012 rd, LaUB 2/2013 rd) tagit ställning till frågan. Utskottet anser att omorganiseringen av domstolarna kan genomföras antingen så att en domstol läggs ned och sammanslås med en annan domstol eller så att bägge domstolarna läggs ned och en ny domstol inrättas i stället för dem. Att domkretsen utvidgas innebär inte i sig att en ny domstol inrättas om namnet inte ändras. 

Vid den reform som föreslås i propositionen är det inte fråga om att inrätta nya domstolar utan om att sammanslå redan existerande domstolar. Reformen får följaktligen inte en sådan inverkan på personalens ställning vid den mottagande domstolen att den måste förflyttas och domarna utnämnas till sina tjänster på nytt. Det räcker alltså med att personalen vid den domstol som sammanslås med en annan domstol (och sålunda läggs ner) tillsammans med sina uppgifter flyttas över till den mottagande domstolen, med tillämpning av de ovannämnda bestämmelserna. Sålunda kommer personalen vid de domstolar som läggs ner i samband med reformen, dvs. Esbo, Hyvinge, Kemi-Torneå, Mellersta Österbottens, Tusby, Vanda och Ylivieska-Brahestads tingsrätter att i enlighet med sammanslagningarna förflyttas till en annan myndighet, alltså till Västra Nylands, Egentliga Tavastlands, Lapplands, Österbottens, Östra Nylands och Uleåborgs tingsrätter. Domarna vid de domstolar som läggs ner ska på nytt utnämnas till sina tjänster som överförs till de nya domstolarna. Trots detta behövs det inga särskilda övergångsbestämmelser eftersom de relevanta bestämmelserna ingår i statstjänstemannalagen (750/1994) och domstolslagen (2 kap. 6 § och 14 kap. 4 §). 

Uppföljning

I sitt utlåtande föreslår grundlagsutskottet att lagutskottet överväger ett uttalande om de faktiska konsekvenser ändringen av tingsrättsnätverket och den eventuella reformen av behandlingen av summariska ärenden som hänför sig till den har för den regionala tillgången till rättsskydd och tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna (GrUU 12/2017 rd). 

Lagutskottet konstaterar att omstruktureringen av tingsrätterna i flera avseenden är betydande. Därför är det motiverat att på bred front bevaka hur reformen fungerar och vilka effekter den får med hänsyn till den regionala tillgången till rättssäkerhet, fullföljandet av de språkliga rättigheterna, utbudet av juridiska tjänster samt de ekonomiska kostnaderna och besparingarna. Samtidigt bör man i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande ge akt på de samlade effekterna av tingsrättsreformen och den eventuella reformen av behandlingen av summariska tvistemål. Utskottet förutsätter därför att det får en utredning i frågan före utgången av 2022. Utskottet föreslår att ett uttalande godkänns (Utskottets förslag till uttalande). 

Koncentrering av särskilda ärendegrupper

I propositionen föreslår regeringen att särskilda ärendegrupper koncentreras till färre tingsrätter än nu. Exempelvis ska behandlingen av sjörättsärenden koncentreras till två i stället för sex tingsrätter och behandlingen av företagssaneringsärenden och utsökningsbesvär ska koncentreras till nio i stället för 14 tingsrätter. 

Utifrån en utredning ställer sig utskottet bakom förslaget att koncentrera ärendegrupperna enligt propositionen. Utskottet har ingenting att anmärka på de enskilda förslagen gällande vilka tingsrätter de olika ärendena ska koncentreras till. Det är i varje fall viktigt att se till att de tingsrätter som får särskilda ärendegrupper att behandla har tillbörliga resurser, eftersom centraliseringen innebär att ärendena och arbetsuppgifterna ökar.