Allmänt

Med en intressebevakningsfullmakt kan en person på förhand ordna skötseln av sina egna angelägenheter i den händelse att han eller hon senare blir oförmögen att sköta sina angelägenheter på grund av sjukdom, störningar i de psykiska funktionerna eller försvagat hälsotillstånd eller av någon annan motsvarande orsak. I intressebevakningsfullmakten utser fullmaktsgivaren den fullmäktig som ska sköta hans eller hennes ärenden och fastställer dennes behörighet.  

En intressebevakningsfullmakt är ett lättare sätt än intressebevakning att ordna skötseln av en persons framtida angelägenheter. Intressebevakningsfullmakten har i praktiken visat sig vara ett populärt alternativ och den bedöms ha minskat behovet av att förordna en allmän intressebevakare för personer i behov av intressebevakning.  

Bestämmelser om intressebevakningsfullmakt finns i lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007), i vilken det nu föreslås ett flertal enskilda ändringar för att uppdatera och förtydliga lagstiftningen utifrån de erfarenheter som influtit av den praktiska tillämpningen. Avsikten är bland annat att göra det lättare att ge sedvanliga gåvor och företa rättshandlingar som gäller fastigheter samt att begränsa grunderna för jäv för intressebevakare och fullmäktige. Bestämmelser om allmän intressebevakning finns i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), som också föreslås bli uppdaterad bland annat i fråga om förmyndarmyndighetens tillståndskrav.  

Lagutskottet ställer sig bakom propositionens mål att främja tillgodoseendet av självbestämmanderätten för den som ger en intressebevakningsfullmakt, underlätta intressebevakarens verksamhet och minska den administrativa bördan för fullmäktige, intressebevakare och förmyndarmyndigheten. Samtidigt bör man beakta syftet med lagstiftningen om intressebevakning, det vill säga att skydda utsatta personer och se till att rättssäkerheten för dem som står under intressebevakning inte försämras. Utskottet anser att de ovannämnda målen har beaktats på ett balanserat sätt i propositionen. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Rättshandlingar som gäller fastigheter

För att företa rättshandlingar som gäller fastigheter förutsätts i jordabalken (540/1995) en preciserad fullmakt som uppfyller vissa formkrav. Enligt lagen om intressebevakningsfullmakt behöver de form- och preciseringskrav som jordabalken ställer på fullmakter dock inte uppfyllas, om det i en intressebevakningsfullmakt uttryckligen har bestämts att fullmäktigen med stöd av fullmakten får sälja eller på annat sätt överlåta en fastighet, ansöka om inteckning eller upplåta panträtt i en fastighet. I förarbetena till lagen motiveras lösningen med att om det inte alls skulle vara möjligt att avvika från principen i jordabalken, skulle fullmaktsgivaren ofta behöva förordnas en intressebevakare för exempelvis enstaka inteckningsärenden, även om fullmaktsgivarens angelägenheter annars sköts av en fullmäktig som avses i lagen om intressebevakningsfullmakt (se RP 52/2006 rd, s. 29).  

Det föreslås att lagen om intressebevakningsfullmakt ändras så att fullmäktigen är behörig att bestämma över fullmaktsgivarens fastighet direkt med stöd av intressebevakningsfullmakten utan att det krävs någon särskild bestämmelse i fullmakten om rättshandlingar som gäller fastigheter. Den föreslagna regleringen ska tillämpas på intressebevakningsfullmakter som upprättats efter lagens ikraftträdande. 

Den föreslagna ändringen är betydande både principiellt och från praktisk synpunkt. Fastigheter har av tradition ansetts ha en särställning jämfört med annan egendom, och därför har det i lagstiftningen ofta ställts särskilda krav på rättshandlingar som gäller fastigheter. I ljuset av den utredning som utskottet fått finns det dock inget särskilt behov av att i detta sammanhang betrakta fastigheter i en särskild ställning jämfört med fullmaktsgivarens övriga egendom. Utifrån erfarenheterna av tillämpningen har de nuvarande bestämmelserna snarare visat sig vara svåra att förstå. De har också lett till situationer som inte motsvarar fullmaktsgivarens vilja, när fullmakten inte innehåller något särskilt omnämnande av fastigheterna. I sådana situationer ska en intressebevakare förordnas att företräda fullmaktsgivaren i fråga om en rättshandling som gäller fastigheter. För rättshandlingen krävs förmyndarmyndighetens tillstånd. Att en uttrycklig bestämmelse om en fastighet ska tas in i intressebevakningsfullmakten kan anses problematiskt också därför att man när fullmakten upprättas inte alltid känner till eller kan förutse behovet av rättshandlingar som gäller fastigheter.  

Utskottet anser att den föreslagna ändringen i fråga om rättshandlingar som gäller fastigheter ur ett jämlikhetsperspektiv inte försvagar ställningen för den som ingått fullmakt i förhållande till andra människor, med beaktande av att intressebevakningsfullmakten ska upprättas när fullmaktsgivaren har förmåga att förstå fullmaktens betydelse. Fullmaktsgivaren kan också i fortsättningen begränsa fullmäktigens rätt att företa rättshandlingar som gäller en fastighet.  

Sammantaget har utskottet beslutat förorda den föreslagna ändringen. Eftersom det rör sig om en betydande ändring bör man aktivt informera om den i god tid innan reformen träder i kraft. Man bör också följa vilka konsekvenser ändringen har och hur den fungerar.  

Registrering av intressebevakning för minderåriga

Det föreslås att de förmögenhetsgränser, på basis av vilka ett intressebevakaruppdrag som gäller en minderårig förs in i registret över förmynderskapsärenden, höjs för att beakta den förändring som skett i penningvärdet. Förmögenhetsgränsen för registreringsskyldigheten höjs från nuvarande 20 000 euro till 30 000 euro och förmögenhetsgränsen för avförande ur registret höjs från nuvarande 15 000 euro till 20 000 euro. Ett intressebevakaruppdrag som gäller en minderårig kan fortfarande registreras av särskilda skäl, även om förmögenheten är mindre. Införande av intressebevakaruppdrag som gäller minderåriga i registret medför redovisningsskyldighet för föräldrar som är intressebevakare. 

Enligt utskottets uppgifter har det i samband med redovisningen i praktiken inte framkommit några särskilda problem med genomförandet av intressebevakningen för barn. Utskottet ställer sig bakom en höjning av förmögenhetsgränserna, men anser ändå att det är viktigt att följa vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har.  

När förmögenhetsgränserna höjs kan det i registret över förmynderskapsärenden finnas minderåriga vars förmögenhet har ett värde som överstiger 20 000 euro men underskrider 30 000 euro. Intressebevakaruppdraget som gäller den minderåriga finns således i registret över förmynderskapsärenden, trots att det inte hör dit, och därigenom omfattas det också av redovisningsskyldighet. Den gällande 66 a § i lagen om förmyndarverksamhet tillåter inte att dessa uppdrag avförs ur registret. Utskottet anser att det behöver vara möjligt att avföra uppdrag ur registret, och föreslår därför att ikraftträdandebestämmelsen kompletteras på det sätt som beskrivs närmare nedan. 

Behoven av att utveckla lagstiftningen om intressebevakning

Vid utskottsbehandlingen av propositionen har det framkommit att till exempel bestämmelserna om jäv för en intressebevakningsfullmäktig bör utvidgas ytterligare. Det har också ansetts nödvändigt att främja utnyttjandet av elektroniska tjänster. Utskottet anser att det utifrån de uppgifter som utskottet fått är viktigt att bedömningen av behoven att revidera lagstiftningen om intressebevakning fortsätter. Därför är det också positivt att justitieministeriet har inlett ett fortsatt projekt som gäller dessa frågor.