Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande ändringar och kommentarer.
Allmänt
Det föreslås ändringar i lagstiftningen om inrättande av nationalparker, naturparker och andra statliga naturskyddsområden som inrättats med stöd av 1923 års lag om naturskydd (71/1923). Antalet lagar som ändras är sammanlagt 21 och de gäller 28 nationalparker, 19 naturreservat samt 12 andra naturskyddsområden som inrättats genom lag.
Utskottet godkände den 29 november 2022 en ny naturvårdslag (MiUB 17/2022 rd — RP 76/2022 rd som träder i kraft den 1 juni 2023 (9/2023). Fridlysningsbestämmelserna för de nationalparker som inrättats med stöd av 1996 års naturvårdslag (1096/1996) har setts över så att de motsvarar den nya naturvårdslagen. Syftet med den aktuella propositionen är att ändra fridlysningsbestämmelserna för de naturskyddsområden som inrättats före ikraftträdandet av 1996 års naturvårdslag så att de är förenliga med den nya naturvårdslagen samt att lyfta upp de fridlysningsbestämmelser som utfärdats genom förordning på lagnivå på det sätt som grundlagen förutsätter. De föreslagna lagarna avses träda i kraft samtidigt som den nya naturvårdslagen den 1 juni 2023. Riksdagen har med anledning av miljöutskottets betänkande om Pallas-Yllästunturi nationalpark redan 2004 förutsatt att statsrådet vidtar åtgärder för att se till att lagstiftningen om nationalparker och naturreservat uppfyller kraven i 80 § i grundlagen (MiUB 17/2004 rd — RP 169/2003 rd, RSv 185/2004 rd). Till följd av detta krav ändrades naturvårdslagens bestämmelse om bemyndigande att utfärda förordning genom en ändring av naturvårdslagen (58/2011), men de enskilda lagarna om inrättande av naturskyddsområden och de fridlysningsbestämmelser på förordningsnivå som utfärdats med stöd av dem ändrades inte. Utskottet anser det vara viktigt att detta arbete nu fullbordas.
Syftet med propositionen är inte att ändra på gränserna för de nuvarande naturskyddsområdena eller göra betydande ändringar i de gällande fridlysningsbestämmelserna, utan avsikten är att de regionala specialbestämmelserna i huvudsak ska tas in i lagstiftningen som sådana. Det föreslås att bemyndigandena att utfärda förordning i lagarna om inrättande av skyddsområden upphävs. I och med det upphävs också de gällande förordningar som utfärdats med stöd av lagarna om inrättande av skyddsområden. Alla fridlysningsbestämmelser som gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas således i fortsättningen på lagnivå på det sätt som grundlagen förutsätter. Propositionen är ett led i den totala reformen av naturvårdslagen och bidrar således till att genomföra det mål i regeringsprogrammet för regeringen Marin enligt vilket förlusten av biologisk mångfald i Finland ska stoppas.
Samernas rättigheter som urfolk
Propositionen syftar till att bestämmelserna om beaktande av samernas rättigheter som urfolk i lagarna om inrättande av naturskyddsområden förenhetligas med den nya naturvårdslagen. Utgångspunkten är att gällande rättigheter att utöva samernas traditionella näringar inte ändras. Utskottet påpekar att sametinget i sitt yttrande till utskottet har framfört att det genom förordning bör utfärdas närmare bestämmelser om undantag som gäller samernas traditionella näringar. Däremot är detta inte längre möjligt på grund av ovannämnda omständigheter som hänför sig till grundlagen.
Till skillnad från andra naturreservat har renskötsel förbjudits i Malla naturreservat. Malla naturreservat är ett viktigt sommarbete för Käsivarsi renbeteslag och trots renskötselförbudet i den gällande förordningen utnyttjar renarna det oinhägnade reservatet som sommarbete. Antalet renar som betar i naturreservatet har enligt Forststyrelsens uppgifter ökat från och med 1990-talet och särskilt under det senaste decenniet. Renskötselförbudet i den nuvarande förordningen kan anses stå i strid med samernas i grundlagens 17 § 3 mom. tryggade rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur, där renskötseln ingår som en väsentlig del. Därför föreslås det att renskötsel ska vara tillåten i Malla naturreservat. Denna rätt måste dock balanseras i förhållande till det ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet som enligt grundlagens 20 § tillkommer alla. Av denna orsak föreslås det i 4 a § 2 mom. att Forststyrelsen i enlighet med vad som bestäms i 50 § 5 mom. i den nya naturvårdslagen kan begränsa renbetesgången i Malla naturreservat, om det utifrån naturvetenskapliga data är nödvändigt för att trygga arterna och naturtyperna i området.
Enligt den utredning som utskottet fått har man under beredningen av propositionen strävat efter att precisera begreppet lokalbefolkning i nationalparker och naturreservat inom samernas hembygdsområde så att det utöver en invånare i den kommun där nationalparken eller naturreservatet finns också gäller en medlem i det lokala samiska samhället, oberoende av boendekommun. Det gick inte hitta någon genomförbar lösning för att säkerställa medlemskap i det lokala samiska samhället och således har rätten att jaga, fiska samt plocka bär och svamp samt rätten att i Kevo naturreservat uppföra torvkåtor definierats utifrån personens hemkommun i enlighet med nuvarande praxis. Utskottet anser att ersättandet av begreppet lokalbefolkning i fridlysningsbestämmelserna med invånare i den kommun där naturskyddsområdet är beläget inte utvidgar kretsen av personer som har rätt att använda naturresurser och ändrar således inte nuläget. Lösningen kan således inte anses öka trycket på att använda naturresurser inom naturskyddsområdena inom samernas hembygdsområde och påverkar därmed inte samernas förutsättningar att upprätthålla och utveckla sin kultur. Utskottet påpekar dock att det med tanke på ett bättre beaktande av rättigheterna som ursprungsfolk kan vara skäl att i samband med den övriga utvecklingen av lagstiftningen se över om lösningen är tillräcklig.
Verksamhet som ändrar naturen och som är tillåten i nationalparker
Både i den gällande och den nya naturvårdslagen är utgångspunkten för fridlysningsbestämmelserna för nationalparker och naturreservat att verksamhet som förändrar naturen är förbjuden i områdena. Enligt 49 § 1 mom. i den nya naturvårdslagen är det till exempel förbjudet att på områdena uppföra byggnader eller konstruktioner och att anlägga vägar, att ta marksubstanser eller gruvmineral och att skada marken eller berggrunden.
Enligt 50 § i den nya naturvårdslagen är det trots 49 § tillåtet att i nationalparker och naturreservat vidta åtgärder som en ändamålsenlig skötsel och användning av området förutsätter och som inte äventyrar de syften för vilka området inrättades. Det är tillåtet att i områdena uppföra, restaurera och sätta i stånd sådana byggnader och konstruktioner och anlägga och underhålla sådana stigar som behövs för vård och övervakning av området, för forskning, för guidning av allmänheten, för besökarnas säkerhet och för utfärder och besök i området samt anlägga sådana vägar som behövs för guidning i området. Det är också tillåtet att använda och underhålla vägar, samhällstekniska konstruktioner och därtill hörande anläggningar i området. De samhällstekniska konstruktioner som avses i bestämmelsen är el-, kabel och telefonledningar samt konstruktioner till exempel i anslutning till datakommunikation, energi- och vattenförsörjning samt avlopp.
Med stöd av 50 § i den nya naturvårdslagen får nationalparker och naturreservat alltså användas och underhållas, och verksamheten kräver inte tillstånd av Forststyrelsen. Nya konstruktioner får ändå inte byggas. I 51 § i den nya naturvårdslagen anges de åtgärder som Forststyrelsen kan bevilja tillstånd för. I bestämmelsen har Forststyrelsen inte getts behörighet att bevilja tillstånd för byggande av samhällstekniska konstruktioner. Nationalparker och naturreservat betraktas inte som lämpliga områden för byggande, utan nödvändiga projekt ska i regel genomföras utanför dessa områden.
Alla tillstånd att avvika från fridlysningsbestämmelserna beviljas med stöd av 51 § i den nya naturvårdslagen av Forststyrelsen. Utskottet preciserar att om det i framtiden framkommer sådana samhälleligt betydelsefulla behov eller sådana åtgärder som är fördelaktiga i förhållande till syftet med inrättandet av en nationalpark eller ett naturreservat, och som inte tillåts enligt 50 eller 51 § i den nya naturvårdslagen, kan dessa vid behov tillåtas genom en lagändring. Det innebär alltså att bestämmelser om detta ska utfärdas i den lag som gäller området i fråga. I lagen om inrättande av nationalparker tillåts till exempel redan näringsverksamhet i Pallas-Yllästunturi och Koli nationalparker. Också i den aktuella propositionen föreslås det att det i fridlysningsbestämmelserna för Koli nationalpark tas in en bestämmelse om att anlägga ellinjer under jord, eftersom Forststyrelsen har förutsett att jordkabelprojekt inom den närmaste framtiden kommer att vara nödvändiga inom området för Koli nationalpark. I fråga om nya samhällstekniska konstruktioner eller andra byggprojekt ska man dock från fall till fall bedöma behovet av dem med tanke på det allmänna intresset, alternativa sätt att genomföra dem samt vilka konsekvenser de har för syftet med inrättandet av områdena. Största delen av nationalparkerna och naturreservaten ingår också i Finlands nätverk Natura 2000, och således ska bestämmelserna om Natura-områden beaktas vid prövning av områdesspecifika projekt.
Jakt
I propositionen föreslås det att de områdesspecifika bestämmelserna om jakt i huvudsak förblir oförändrade. Jakträtterna har i propositionen i huvudsak bibehållits som de är utan att de utvidgas eller utan att de begränsas mer än i nuläget. I Oulanka nationalpark utvidgas dock området för älgjakt något för att förtydliga bestämmelsen. Det föreslås att älgdrev i enlighet med nuläget inte tillåts i Noux och Koli nationalparker på grund av det stora antalet besökare i områdena. Med stöd av 51 § 1 mom. 3 punkten i den nya naturvårdslagen kan Forststyrelsen dock bevilja tillstånd för att avlägsna älg och vitsvanshjort i Noux och Koli nationalpark, om det behövs för att avvärja skador som dessa orsakar i trafiken. Dessutom föreslås det att undantaget som tillåter ripfångst med snara i Sompio naturreservat i Sodankylä slopas, eftersom ripfångst med snara enligt jaktlagstiftningen endast tillåts i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner.
Den nya naturvårdslagen ger Forststyrelsen befogenheter att tillåta undantag från förbuden i 49 §. Decimering av antalet individer av en art kan tillåtas om de blivit för talrika eller annars skadliga med tanke på tryggandet av naturskyddsområdets skyddsvärden. Det kan vara tillåtet att avlägsna individer av viltarter som avses i 5 § 1 mom. i jaktlagen från området också av orsaker som faller utanför naturskyddsområdets behov, det vill säga när individerna orsakar ett uppenbart hot mot människors säkerhet eller risk för betydande ekonomisk skada på egendom. I praktiken blir detta tillämpligt för att avvärja skador som hjortdjur orsakar i trafiken, för att förebygga skador som gråsälar orsakar yrkesfisket, för att begränsa skador som stora rovdjur orsakar boskaps- eller renhushållningen och för att avlägsna individer av björn och varg som orsakar fara. Förutom Forststyrelsens tillstånd till undantag ska man dessutom ha tillstånd enligt jaktlagen och eventuellt polislagen.
Förbud mot älgdrev i Noux nationalpark
Sakkunniga har framfört att det också i Noux nationalpark bör vara tillåtet av driva älg och vitsvanshjort enligt 50 § 1 mom. 10 punkten i den nya naturvårdslagen. I nuläget är detta förbjudet i Noux och ska enligt propositionen också vara det i fortsättningen.
Utskottet påpekar att det finns relativt lite forskning om hur bestånden av hjortdjur i nationalparkerna påverkar antalet trafikolyckor i de närliggande områdena. Ingen ny utredning har gjorts sedan den senaste från 2006. Trafikmängderna i Nyland är större än i Finland i genomsnitt och beståndet av vitsvanshjort är tätare än på andra håll i landet. Som det förs fram i utredningen från 2006 inträffar det flest hjortdjursolyckor i Nyland, där det över huvud taget finns många hjortdjur och mycket trafik, oberoende av skyddsområdena. Hittills har forskning inte påvisat att hjortdjuren koncentrerar sig till nationalparkerna. Det faktum att det på de högtrafikerade vägarna i närheten av Noux nationalpark inträffar fler olyckor än i genomsnitt i Finland, kan inte utan närmare utredning anses förklara att olyckorna beror på nationalparken. I Naturresursinstitutets undersökning om hjortdjurens inverkan på samhället, näringarna och ekosystemet (38/2021) konstateras det att det ökade beståndet av vitsvanshjort under 2010-talet tydligt har lett till fler trafikolyckor med vitsvanshjort. Flest olyckor med rådjur och vitsvanshjort har inträffat inom områdena för Egentliga Finlands och Nylands närings-, trafik- och miljöcentraler. På dessa områden utgjorde olyckorna med rådjur och vitsvanshjort cirka 22—26 procent av alla motsvarande olyckor i hela landet. Merparten av de hjortdjur som har orsakat trafikolyckor i närheten av Noux nationalpark har varit vitsvanshjort. Enligt Naturresursinstitutets uppskattning har beståndet av vitsvanshjort ökat till över 100 000 individer.
Utskottet anser att det ökade antalet olyckor som sker på grund av hjortdjur är mycket oroväckande och betonar att Forststyrelsen enligt den nya naturvårdslagen med hänsyn till trafiksäkerheten kan bevilja tillstånd att driva älg och vitsvanshjort i Noux nationalpark, om en reglering av beståndet utanför nationalparken inte är en tillräcklig lösning med tanke på trafiksäkerheten. Forststyrelsen bedömer vid tillståndsprövningen enligt 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen om jakt eller drevjakt på hjortdjur uttryckligen kan anses vara behövlig med tanke på trafiksäkerheten i nationalparksområdet.
Eftersom den nya naturvårdslagen redan innehåller en bestämmelse som gör det möjligt att svara mot de behov som berör trafiksäkerheten, finns det enligt utskottet inget behov av att separat tillåta drev av älg och vitsvanshjort med stöd av 50 § 1 mom. 10 punkten i den nya naturvårdslagen. Inom ramen för den föreslagna regleringen kan älg och vitsvanshjort drivas eller på annat sätt avlägsnas i Noux nationalpark om det krävs med tanke på trafiksäkerheten (eller risken för ekonomisk skada). Utskottet betonar att det faktum att 51 § 1 mom. 3 punkten i den nya naturvårdslagen blir tillämplig i Noux nationalpark förändrar situationen i en mer liberal riktning än i nuläget, vilket bör anses vara positivt med tanke på trafiksäkerheten.
I specialmotiveringen till 51 § 1 mom. 3 punkten i den nya naturvårdslagen konstateras det att även andra metoder för avlägsnande av djur än dödande av djur är möjliga vid tillståndsprövningen. Tillståndet i fråga innebär således inte nödvändigtvis tillstånd att döda djur, utan tillstånd kan beviljas till exempel endast för att driva bort djuren. Ett tillstånd enligt 51 § i naturvårdslagen ska uppfylla förutsättningarna för beviljande av undantag, alltså ska viltarten utgöra ett hot mot människors säkerhet eller orsaka risk för betydande ekonomisk skada.
Utskottet påpekar dessutom att omfattande drev av älg och vitsvanshjort i Noux och Koli nationalparker skulle strida mot den rikliga användningen av områdena för rekreation, i synnerhet Noux där besökarantalet är stort året runt. Noux och Koli nationalparker har de tredje och fjärde största besöksmängderna av Finlands nationalparker, och Noux är ett viktigt närrekreationsområde i huvudstadsregionen. Enligt Forststyrelsens besökaruppföljning är rekreationsanvändningen i Noux nationalpark mycket livlig ännu i september och oktober och också under vintermånaderna används området för rekreation. Också besöksmängderna i Koli hålls tämligen höga i september och oktober, efter den livligaste användningen av området i juli. Koli är dessutom till sin areal ett litet område, mindre än 3 000 hektar, samt till formen långt och smalt, vilket gör det svårare att samordna drevjakt med annan rekreationsanvändning i området. Även om jakt på älg eller vitsvanshjort utan vapen inte skulle orsaka en direkt säkerhetsrisk i nationalparkerna, ska även andra störningar i rekreationsanvändningen beaktas när de områdesvisa fridlysningsbestämmelserna övervägs.
Utskottet anser att hanteringen av i synnerhet sådana trafikolyckor, skördeskador och skador på växtligheten som orsakas av vitsvanshjort är en betydligt mer omfattande viltvårdsfråga än jakt i nationalparker och förutsätter också en ny bedömning av viltvårdsmetoderna. Utgångspunkten är att regleringen av hjortdjursbestånden genomförs utanför nationalparkerna.
En eventuell utvidgning av Noux nationalpark till rekreationsområden som ägs av Helsingfors stad är en separat fråga i propositionen. Enligt utredning till utskottet är en eventuell utvidgning av Noux med beaktande av områdets storlek och olika användningsbehov samhälleligt så betydande att utvidgningen behöver genomföras genom lag. En utvidgning av Noux nationalpark genom lag gör det också möjligt att se över fridlysningsbestämmelserna för nationalparken.
Undantag för renskötsel i Mustanrinnantunturi naturskyddsområde
Utskottet föreslår att lagen om Mustanrinnantunturi naturskyddsområde kompletteras så som närmare framgår av detaljmotiveringen med ett undantag som gäller renskötsel. Med ändringen tillåts det att i anslutning till renskötsel uppföra rengärden, ta träd, slå läger och göra upp eld enligt vad som bestäms i ordningsstadgan. Ett motsvarande undantag för renskötseln har tagits in i flera andra lagförslag i propositionen, såsom lagförslag 2, 3 och 6. Precis som i andra naturskyddsområden inom renskötselområdet tas det enligt nuvarande praxis ut en avgift för tagande av träd. Avgiften tas ut enligt det detaljhandelspris för skogsbruket som gäller vid tidpunkten i fråga. Ett tillfälligt läger i samband med renskötseln kan vid behov också slås för en längre tid, bara lägret inte är av permanent natur och lägerkonstruktionerna är tillfälliga. De åtgärder som nämns i bestämmelsen förutsätter inte tillstånd av Forststyrelsen. Renbeteslagen har på naturskyddsområden renvallar, som inrättats med stöd av den upphävda lagen om renskötsellägenheter (590/1969), där det finns sådana kojor som avses i bestämmelsen. Uppförandet av kojor ska även i fortsättningen gälla dessa renvallar. Uppförandet av konstruktioner som renskötseln förutsätter utanför renvallarna ska ske med markinnehavaren Forststyrelsens samtycke i enlighet med nuvarande praxis.
Försvarets och Gränsbevakningsväsendets uppgifter
I de gällande förordningarna finns bestämmelser om Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets verksamhet som avviker något från varandra. I en del områden kräver verksamheten tillstånd av Forststyrelsen, i andra inte. Den bestämmelse som föreslås i propositionen förenhetligar bestämmelserna. I propositionen föreslås att det i nationalparker som är på belägna i vissa statliga gräns- och havsområden ska vara tillåtet att bedriva sådan verksamhet som Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets lagstadgade uppgifter förutsätter samt att utveckla verksamheten. Utskottet anser att det här är nödvändigt och hänvisar till de paragrafändringar som utskottet föreslagit i sitt betänkande om naturvårdslagen (MiUB 17/2022 rd — RP 76/2022 rd) i fråga om att tillåta Gränsbevakningsväsendets övnings- och utbildningsverksamhet i statens övriga naturskyddsområden. Syftet med ändringen var att i den förändrade säkerhetspolitiska situationen säkerställa att Gränsbevakningsväsendet kan sköta sina lagstadgade uppgifter under alla förhållanden.