Allmänt
I propositionen föreslås det att det till 2 § i lagen om funktionshinderservice (675/2023) fogas en ny bestämmelse som avgränsar lagens tillämpningsområde. Enligt bestämmelsen ordnas service för personer med funktionsnedsättning för personer med funktionsnedsättning vars nödvändiga behov av hjälp och stöd som beror på en begränsning i funktionsförmågan avviker från det behov av hjälp och stöd som vanligen hänför sig till det aktuella livsskedet. Syftet med ändringen är enligt propositionen att förtydliga regleringen om hur man skiljer mellan å ena sidan det behov av hjälp och stöd som vanligen hör till olika livsskeden och å andra sidan ett sådant nödvändigt behov av hjälp och stöd som följer av en funktionsnedsättning eller sjukdom och som ska tillgodoses genom service enligt lagen om funktionshinderservice.
Enligt propositionen syftar preciseringen av bestämmelsen om tillämpningsområdet till att säkerställa att lagen förblir en speciallag för personer med funktionsnedsättning som tryggar tillgången till särskild service för personer med funktionsnedsättning i deras olika livsskeden, samt tryggar deras grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter. Ett ytterligare mål är att trygga välfärdsområdenas förutsättningar att finansiera funktionshinderservicen.
Av grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 44/2025 rd) framgår det att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet föreslår dock att regleringen preciseras till vissa delar.
Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom propositionens syften och tillstyrker propositionen, men med de ändringar som föreslås nedan. Utskottet betonar dock, på det sätt som anges nedan, vikten av styrning, uppföljning och utvärdering av genomförandet av lagändringen samt av att säkerställa att välfärdsområdena har tillräckliga resurser för att trygga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
Bakgrund till regleringen
Riksdagen antog den 1 mars 2023 en ny lag om funktionshinderservice, vars ikraftträdandetidpunkt fastställdes till den 1 oktober 2023. Under riksdagsbehandlingen slopades med anledning av grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 79/2022 rd) lagförslagets så kallade åldersavgränsningen, vars syfte var att betona socialvårdslagens (1301/2014) betydelse som allmän lag som svarar mot befolkningens servicebehov i stort och i synnerhet den äldre befolkningens behov och att bibehålla lagen om funktionshinderservice som en speciallag som tillgodoser tjänsterna för personer med funktionsnedsättning vilka är långvarigt beroende av tjänsterna.
Senare sköts ikraftträdandet av den nya lagen om funktionshinderservice upp genom en ändringslag (lag om ändring av 41 och 42 § i lagen om funktionshinderservice (953/2023) till ingången av 2025. Senareläggningen av ikraftträdandet berodde på skrivningen i regeringsprogrammet om att tillämpningsområdet för den antagna lagen om funktionshinderservice ska preciseras så att lagen förblir en speciallag och att ändamålsenliga tjänster för personer med funktionsnedsättning och en hållbar finansiering av dem ska säkerställas.
I en proposition till riksdagen hösten 2024 med förslag till lagar om ändring av lagen om funktionshinderservice och 4 § i socialvårdslagen (RP 122/2024 rd) föreslogs det att tillämpningsområdet för den antagna lagen om funktionshinderservice preciseras. Riksdagen godkände lagförslagen i övrigt, men strök under behandlingen 2 § 3 mom. i lagförslaget om ändring av lagen om funktionshinderservice på grund av grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 44/2024 rd). Enligt momentet skulle det ordnas service för en person med funktionsnedsättning endast om personens nödvändiga behov av hjälp och stöd avviker från vad som är vanligt i det livsskede som personen befinner sig i. Grundlagsutskottet ansåg att de bedömningsgrunder som hänför sig till livsskeden är godtagbara, men menade att även med beaktande av propositionens motivering i fråga om livsskedena är bestämmelsen i 2 § 3 mom. i lagförslag 1 anmärkningsvärt öppen och lämnar rum för tolkning. Utskottet konstaterade att en precisering av bestämmelsen är en förutsättning för att förslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Med beaktande av lagens planerade ikraftträdande vid ingången av 2025 och tidsfristen för de propositioner som hänför sig till budgetpropositionen var det inte möjligt att under riksdagsbehandlingen göra de preciseringar av bestämmelsen som grundlagsutskottet föreslog (ShUB 28/2024 rd).
När riksdagen antog propositionen (RP 122/2024 rd) förutsatte den i ett uttalande att statsrådet följer upp och skyndsamt bedömer konsekvenserna av lagen om funktionshinderservice och vidtar åtgärder för att precisera detaljregleringen och bestämmelsen om tillämpningsområdet, om det behövs för att lagen ska förbli en speciallag avsedd för personer med funktionsnedsättning (RSv 188/2024 rd).
Precisering av tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 44/2025 rd)
Det föreslås att det i 2 § 1 mom. i lagen om funktionshinderservice ska föreskrivas att lagen innehåller bestämmelser om särskild service för personer med funktionsnedsättning. Syftet med bestämmelsen är enligt propositionen att betona funktionshinderservicens karaktär av särskild service. Dessutom föreslås det att det till 2 § 4 mom. fogas en ny bestämmelse om livsskeden som avgränsar lagens tillämpningsområde och som enligt propositionen hjälper att tillsammans med andra bestämmelser om tillämpningsområdet bedöma vem som har rätt att få funktionshinderservice. De föreslagna bestämmelserna är avsedda att komplettera regleringen om lagens tillämpningsområde. Utöver dessa ändringar föreslås tekniska ändringar i 2 §.
Enligt propositionen (s. 19) är avsikten med propositionen inte att väsentligt ändra målgruppen för personer som får funktionshinderservice. Avsikten är dock fortfarande att tidigare missgynnade grupper, såsom personer med autismspektrumtillstånd och personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska omfattas bättre av lagen. Enligt propositionen (s. 10) kan den föreslagna bestämmelsen om livsskeden inverka på ställningen särskilt för sådana enstaka äldre personer som före preciseringen av bestämmelsen kunde ha fått funktionshinderservice i stället för avgiftsbelagda allmänna tjänster.
I 2 § 4 mom. i lagförslaget föreslås en definition av livsskeden och en förteckning över livsskeden. Enligt den föreslagna bestämmelsen avses med livsskeden i lagen om funktionshinderservice tidsperioder som hör till människans allmänna levnadslopp och som är förenade med för dem typiska utvecklingsfaser och uppgifter. Livsskeden enligt den föreslagna bestämmelsen är barndomen, ungdomen, vuxenlivet och ålderdomen. I specialmotiveringen (s. 24—30) beskrivs de olika livsskedena och typiska drag i anslutning till dem.
Vid bedömningen av rätten till funktionshinderservice i olika livsskeden ska bedömningen enligt det föreslagna 2 § 4 mom. göras som en del av den individuella processen för bedömning av servicebehovet. Enligt propositionen (s. 34) är avsikten att som en del av den individuella processen för bedömning av servicebehovet bedöma när det är fråga om ett vanligt behov som hänför sig till livsskedet hos personen med funktionsnedsättning och när det är fråga om ett behov som avviker från det. Enligt propositionen ska det för varje person göras en individuell bedömning av servicebehovet och en bedömning av om personens behov kan tillgodoses med service enligt den primära lagstiftningen. Bestämmelsen främjar enligt motiven tillgodoseendet av rättsskyddet för personer med funktionsnedsättning och betonar att ett beslut inte kategoriskt kan basera sig enbart på personens livsskede.
I den bedömning som nämns ovan ska man enligt det föreslagna 2 § 4 mom. dessutom beakta servicens kontinuitet vid övergången från ett livsskede till ett annat. I propositionsmotiven (s. 23) sägs det att när tillgodoseendet av självbestämmanderätten, delaktigheten och ett självständigt liv för en person med funktionsnedsättning är beroende av tjänster, är det nödvändigt att se till att servicen fortgår flexibelt från ett livsskede till ett annat. I den föreslagna bestämmelsen finns också en hänvisning till paragrafen om lagens syfte.
Enligt grundlagsutskottets bedömning (GrUU 44/2025 rd) har den nu föreslagna bestämmelsen om beaktande av livsskedet preciserats jämfört med den bestämmelse som utskottet tidigare bedömt (GrUU 44/2024 rd). Trots att bestämmelsen fortfarande är något vag, uppfyller den enligt utskottet i sin föreslagna form villkoren i 80 § i grundlagen om att en lag ska vara exakt och noggrant avgränsad.
Enligt grundlagsutskottets utlåtande bör med tanke på regleringen det anses vara viktigt att den bedömning som hänför sig till livsskedena enligt det föreslagna 2 § 4 mom. alltid görs som en del av den individuella processen för bedömning av servicebehovet. Utskottet anser att mycket rigida och detaljerade definitioner kan vara problematiska och rentav uteslutande i den praktiska tillämpningen. Grundlagsutskottet anser det viktigt att den nu föreslagna regleringen betonar bedömningens individuella karaktär och att enbart en persons ålder inte kan leda till att personen ställs utanför lagens tillämpningsområde. Grundlagsutskottet anser att bestämmelserna om individuell bedömning också utifrån den ståndpunkt som intas i propositionen kan främja tillgodoseendet av rättsskyddet för personer med funktionsnedsättning. I detta sammanhang betonar grundlagsutskottet dock vikten av att grunderna för den individuella bedömningen och förfarandet vid bedömningen regleras så tydligt som möjligt. Social- och hälsovårdsutskottet bör enligt utskottet precisera bestämmelserna till denna del. Dessutom konstaterar utskottet att statsrådet noga bör följa hur lagen fungerar och vilka konsekvenser den har för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
Bedömning av den föreslagna regleringen
Social- och hälsovårdsutskottet anser att det för att trygga och främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning är viktigt att lagen om funktionshinderservice i och med den föreslagna regleringen förblir en speciallag avsedd för personer med funktionsnedsättning. Genom lagen ska rättigheterna för de personer med funktionsnedsättning tryggas, för vilka tjänster enligt den primära lagstiftningen inte är tillräckliga eller lämpliga. Utskottet betonar i likhet med propositionen att en persons ålder i sig inte kan leda till att lagen om funktionshinderservice inte tillämpas, utan rätten att få tjänster i olika livsskeden ska bedömas som en del av den individuella bedömningen av servicebehovet. Utskottet anser det också viktigt att bedömningen beaktar kontinuiteten i tjänsterna vid övergång från ett livsskede till ett annat.
För jämförelsens skull konstaterar utskottet att Sverige, Norge och Danmark har åldersgränser (65 eller 67 år) som begränsar målgruppen för tjänsterna. Den nu föreslagna regleringen utesluter enligt propositionen (s. 24) inte på samma sätt som åldersgränsen definitivt en person i något livsskede från lagens tillämpningsområde, utan syftet är att göra det lättare att skilja mellan å ena sidan det sedvanliga behovet i olika livsskeden och å andra sidan ett sådant behov på grund av funktionsnedsättning som ska tillgodoses genom service som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice.
Vid utskottets utfrågning understödde en del sakkunniga propositionen och ansåg att den förtydligar tillämpningen av lagen, bidrar till att lagen förblir en speciallag för personer med funktionsnedsättning samt förbättrar klienternas och tjänsteinnehavarnas rättsskydd, likabehandlingen av klienterna och i synnerhet rättigheterna för barn, unga och äldre med funktionsnedsättning. Andra förhöll sig kritiska till propositionen eller ansåg att det är för tidigt att ändra lagens tillämpningsområde, eftersom välfärdsområdena inte har hunnit samla tillräcklig erfarenhet av lagens genomförande för att kunna bedöma dess konsekvenser eller eventuella behov av ändringar. Upprepade och snabbt genomförda ändringar ansågs också försvåra lagens genomförande och försämra rättssäkerheten och förutsägbarheten.
Som kritiska iakttagelser vid sakkunnigutfrågningen framfördes att den föreslagna bestämmelsen fortfarande inte är tillräckligt exakt och att begreppet ”livsskede” är problematiskt i lagstiftningen, eftersom det lätt leder till olämplig tillämpning och till att en del missgynnas. Det framfördes också att man i stället för att använda begreppet livsskede bör konkretisera behovet av särskild service genom att i högre grad beakta olika funktionsnedsättningar som påverkar människans funktionsförmåga individuellt. Vissa ansåg att den föreslagna regleringen är onödig, eftersom bestämmelserna i den gällande lagen om funktionshinderservice redan nu styr tillämpningen så att lagen i enlighet med propositionens syfte förblir en speciallag. En del av de sakkunnig föreslog för sin del att regleringen kompletteras med att den individuella livssituationen ska beaktas, om det föreskrivs om avgränsning utifrån livsskede.
I flera sakkunnigyttranden ansågs det att den avgränsning utifrån livsskede som föreslås i lagen de facto handlar om en åldersavgränsning som försätter äldre personer med funktionsnedsättning i en mindre fördelaktig ställning än andra personer med funktionsnedsättning uttryckligen på grund av deras ålder. I anslutning till detta konstaterades det att de ekonomiska skäl som anges för avgränsningen inte är en godtagbar grund för särbehandling av äldre personer med funktionsnedsättning. Dessutom framfördes det vid sakkunnigutfrågningen att en skärpning av lagens tillämpningsområde hotar tillgången till behövlig funktionshinderservice för barn med funktionsnedsättning och deras familjer samt för unga med funktionsnedsättning som håller på att bli självständiga. I vissa yttranden bedömdes det att personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning och autistiska personer löper risk att missgynnas.
Utskottet konstaterar att bestämmelsen om livsskeden, som avgränsar lagens tillämpningsområde, styr yrkesutbildade personer inom socialvården vid tolkningen och tillämpningen av lagen när det gäller att bedöma när det är fråga om ett särskilt servicebehov som beror på funktionsnedsättning och när det är fråga om ett stödbehov som vanligen hör till livsskedet. Utskottet anser därför att en precisering av tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice är motiverad för att lagen ska förbli en speciallag avsedd för personer med funktionsnedsättning, även om det vid sakkunnigutfrågningen också framfördes att klientens livsskede och livssituation redan nu beaktas vid bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av klientplanen. Social- och hälsovårdsutskottet hänvisar dessutom till grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 44/2025 rd), enligt vilket den föreslagna bestämmelsen om beaktande av livsskedet i sin föreslagna form uppfyller kraven på exakthet och noggrann avgränsning i 80 § i grundlagen. Social- och hälsovårdsutskottet betonar att införandet av en bestämmelse om livsskede i lagen om funktionshinderservice inte under några omständigheter får leda till åldersdiskriminering av personer med funktionsnedsättning och betonar vikten av individuell bedömning vid bedömningen av rätten att få funktionshinderservice i olika livsskeden.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets utlåtande vissa preciseringar i lagförslaget. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att sista meningen i 2 § 4 mom. preciseras så att bedömningen av rätten att få funktionshinderservice i olika livsskeden ska göras individuellt som en del av bedömningen av servicebehovet enligt 4 § och enligt 36 och 37 § i socialvårdslagen. Genom den föreslagna bestämmelsen betonas att bedömningen av rätten att få funktionshinderservice i olika livsskeden ska göras individuellt. Bedömningen ska göras som en del av bedömningen av servicebehovet hos personer med funktionsnedsättning. I detta sammanhang föreslås det att bestämmelsen, för att öka informativiteten, kompletteras med hänvisningar till bestämmelserna om bedömning av servicebehovet i lagen om funktionshinderservice och socialvårdslagen. Utöver dessa preciseringar föreslår utskottet lagtekniska ändringar i 2 § som inte har några innehållsmässiga konsekvenser för regleringen.
Utöver det ovan nämnda föreslår utskottet att 4 § i lagförslaget kompletteras med ett nytt 2 mom. Enligt det föreslagna 4 § 2 mom. ska det vid bedömningen av servicebehovet på det sätt som förutsätts i 2 § 4 mom. göras en individuell bedömning av när det är fråga om ett behov av hjälp och stöd som vanligen hör till livsskedet och när det är fråga om ett behov som avviker från det. Dessutom ska bedömningen av en persons individuella servicebehov enligt det föreslagna 2 mom. innehålla en bedömning av om personens behov kan tillgodoses genom service enligt någon av de lagar som avses i 2 § 3 mom. Syftet med den nya bestämmelsen i 4 § 2 mom. är att precisera bestämmelsen om bedömning av servicebehovet och betona den individuella karaktären hos den bedömning som hänför sig till livsskedena, det vill säga att rätten att få funktionshinderservice i olika livsskeden inte kategoriskt kan grunda sig enbart på personens livsskede och att en persons ålder i sig inte kan leda till att lagen inte tillämpas.
Flera sakkunniga lyfte fram att propositionen står i strid både med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och med ställningstagandena och avgörandet om Finland från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som övervakar konventionen. Kommittén ansåg i sina slutsatser om Finland i september 2025 (CRPD/C/FIN/CO/1) att en avgränsning utifrån livsskede i lagen om funktionshinderservice skulle innebära diskriminering på grund av ålder och strida mot definitionen av funktionsnedsättning i artikel 1 i konventionen. Kommittén uttryckte oro över att de föreslagna ändringarna kan utesluta många personer med funktionsnedsättning från den service som konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kräver (kommittérapportens punkter 8 c och 8 d angående artikel 5 i konventionen). Enligt propositionen (s. 38) tog FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning ställning till det utkast till proposition som var på remiss, och kommittén har inte haft tillgång till den slutliga versionen av propositionen. Propositionen har ändrats och kompletterats utifrån kommitténs slutsatser med beaktande av de farhågor som kommittén framfört.
Grundlagsutskottet har uttryckt sin uppfattning i fråga om den oro som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning delgett Finland över att tillämpningen av livsskedeskriteriet kan leda till diskriminering på grund av ålder. Grundlagsutskottet anser att det faktum att lagens tillämpningsområde och bestämmelserna om beviljande av olika tjänster i enlighet med lagens syfte tillämpas med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna bidrar till att lindra de nämnda problemen och förhindra att det uppstår praxis som är diskriminerande uttryckligen på grund av ålder. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer till denna del i grundlagsutskottets uppfattning. Utskottet konstaterar dock att statsrådet måste följa och styra tillämpningen av lagändringen i välfärdsområdena för att förebygga uppkomsten av ovan nämnda diskriminerande praxis och, om det uppstår diskriminerande tillämpningspraxis, vid behov vidta åtgärder för att precisera regleringen.
Verkställighet, styrning och uppföljning av lagen
Vid utskottets sakkunnigutfrågning framfördes olika farhågor i anslutning till verkställigheten av den nya lagen om funktionshinderservice, som redan trätt i kraft. Det framfördes bland annat att välfärdsområdena i och med lagens ikraftträdande starkt betonar att tjänster enligt socialvårdslagen ska ges företräde. Det framhölls också att personer med funktionsnedsättning i nuläget inte får de tjänster de behöver och att antalet personer som missgynnas ökar. Dessutom framfördes det att välfärdsområdena i vissa situationer har sänkt den tidigare servicenivån för tjänster enligt lagen om funktionshinderservice och att lagen verkar ha blivit en sparlag. I fråga om propositionen framfördes det att den inte beaktar lagstiftningen som helhet och problemen med samordningen, och inte heller den faktiska genomföringen av den primära lagstiftningen i välfärdsområdena. I detta sammanhang framfördes det att den primära lagstiftningen inte innehåller några motsvarigheter till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice eller att tjänsterna i praktiken inte motsvarar de individuella behoven hos personer med funktionsnedsättning.
När riksdagen hösten 2024 godkände propositionen om precisering av lagens tillämpningsområde (RP 122/2024 rd) gjorde den ett uttalande där den förutsatte att statsrådet styr genomförandet av lagen om funktionshinderservice så att en samordnad tillämpning av lagen på riksnivå och en jämlik tillgång till service för personer med funktionsnedsättning säkerställs i de olika områdena. Dessutom förutsatte riksdagen i ett uttalande att statsrådet följer hur ändringarna i lagen om funktionshinderservice påverkar tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och i synnerhet rättigheterna för eventuella förbisedda grupper och språkliga rättigheter samt att statsrådet vid behov vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen (RSv 188/2024 rd).
Social- och hälsovårdsutskottet hänvisar till riksdagens ovannämnda uttalanden och sitt tidigare betänkande (ShUB 28/2024 rd) och betonar att genomförandet av både den gällande lagstiftningen och den nu aktuella lagändringen bör styras så att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och rätten till service för personer med funktionsnedsättning faktiskt tillgodoses. Utskottet betonar att verkställigheten av lagstiftningen förutsätter styrning från social- och hälsovårdsministeriet och tillsynsmyndigheterna för att välfärdsområdena ska tillämpa lagen om funktionshinderservice enhetligt och för att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska tillgodoses på det sätt som lagstiftningen förutsätter. När det gäller den nu aktuella lagändringen konstaterar utskottet att den praktiska tillämpningen av bestämmelsen om livsskeden, som begränsar lagens tillämpningsområde, också kräver tydliga och konkreta anvisningar i välfärdsområdena. De anvisningar som Institutet för hälsa och välfärd har tagit fram stöder redan nu tillämpningen av lagen, och det är viktigt att de utnyttjas systematiskt också i fortsättningen.
Med hänvisning till sitt tidigare betänkande (ShUB 28/2024 rd) och till det som konstateras i grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 44/2025 rd) anser social- och hälsovårdsutskottet det vara viktigt att följa och bedöma konsekvenserna av att tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice preciseras och hur lagen fungerar för att därigenom säkerställa att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning tillgodoses.
Ekonomiska konsekvenser
Till följd av de ändringar som gjordes vid riksdagsbehandlingen av lagen om funktionshinderservice (RP 191/2022 rd) avsattes i den tekniska planen för de offentliga finanserna 2024—2027 anslag på 25,2 miljoner euro för 2024, 32,4 miljoner euro för 2025, 35,5 miljoner euro för 2026 och 35,9 miljoner euro för 2027 för genomförandet av lagen. Efter att åldersavgränsningen slopats under riksdagsbehandlingen av lagen var det likväl inte möjligt att grundligt bedöma lagens kostnader, så det var osäkert om finansieringen skulle räcka till för att tillhandahålla tjänster enligt den nya lagen. I den tekniska planen för de offentliga finanserna för 2024—2027 gjordes därför en ramreservering på 100 miljoner euro, vilket utgjorde en utökning i förhållande till det budgeterade anslaget(RP 122/2024 rd, s. 8). Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet baserade sig den grovt beräknade ramreserveringen på 100 miljoner euro på ett scenario där den förstärkta lagstiftningen om funktionshinderservice skulle ha utvidgat tillämpningsområdet för tjänsterna, särskilt när det gäller äldres servicebehov, mer än vad som bedömts under riksdagsbehandlingen. Det fattades dock inga politiska beslut om att överföra ramreserveringen till välfärdsområdenas anslagsmoment och finansiera lagstiftningen om funktionshinderservice, eftersom man stannade för att precisera lagens tillämpningsområde.
I regeringsprogrammet för statsminister Orpo förband man sig till att den reviderade lagstiftningen om funktionshinderservice (RP 191/2022 rd) skulle medföra en merkostnad för välfärdsområdena på högst 100 miljoner euro per år. I den proposition om justering av tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice som lämnades hösten 2024 (RP 122/2024 rd) fanns det dock enligt motiveringen (s. 66) inte behov av att använda hela det tilläggsanslag som reserverats för propositionen, eftersom de preciseringar av tillämpningsområdet som föreslogs i propositionen innebar att antalet klienter som berörs av service enligt lagen om funktionshinderservice inte avsevärt skiljer sig från bedömningen i regeringens ursprungliga proposition (RP 191/2024 rd). Ikraftträdandet av lagen uppskattades i propositionen (RP 122/2024 rd) öka välfärdsområdenas nettoutgifter med 24,8 miljoner euro 2025, med 31,2 miljoner euro 2026, med 37,3 miljoner euro 2027 och med 29,4 miljoner euro 2028.
Eftersom bestämmelsen om livsskeden i 2 § 3 mom. i propositionen från hösten 2024 (RP 122/2024 rd) ströks ur lagförslaget under riksdagsbehandlingen, föreslog social- och hälsovårdsutskottet i sitt betänkande (ShUB 28/2024 rd) att det i samband med budgetpropositionen reserveras 45 miljoner euro enligt finansministeriets förslag för genomförandet av lagförslaget. Detta skulle stärka förutsättningarna för genomförandet. Tillägget jämfört med budgetpropositionen var alltså 20,2 miljoner euro utöver det belopp på 24,8 miljoner euro som redan reserverats. Finansministeriet konstaterade i sin utredning till social- och hälsovårdsministeriet under riksdagsbehandlingen att strykningen av 2 § 3 mom. har en kostnadsökande effekt, men betonade att ministeriet inte hade haft möjlighet att göra en grundlig konsekvensbedömning av helheten på grund av den tid som stod till förfogande, vissa förslag till bestämmelser med kostnadsverkningar i propositionen plus konsekvenskedjorna och det svaga faktaunderlaget gällande strykningen av 2 § 3 mom. (ShUB 28/2024 rd). Social- och hälsovårdsutskottet konstaterade i sitt betänkande (ShUB 28/2024 rd) att statsrådet noggrant måste följa tillämpningen och verkställigheten av den föreslagna lagen. Dessutom konstaterade utskottet att statsrådet noggrant måste bedöma välfärdsområdenas kostnader för genomförandet av lagen i samband med utarbetandet av en tilläggsbudget samt i tilläggsbudgeten till fullt belopp ta in välfärdsområdenas kostnader till följd av ändringarna i skyldigheterna enligt den föreslagna lagstiftningen på det sätt som förutsätts i 9 § i finansieringslagen.
Vid riksdagsbehandlingen hösten 2024 reserverades 45 miljoner euro för 2025 för verkställigheten av lagen om funktionshinderservice i enlighet med social- och hälsovårdsutskottets betänkande (ShUB 28/2024 rd). I samband med att propositionen (RP 122/2024 rd) antogs, gjorde riksdagen ett uttalande där den förutsatte att statsrådet på det sätt som krävs i 9 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering från och med lagens ikraftträdande tillförsäkrar välfärdsområdena tillräckliga resurser för att säkerställa servicen för personer med funktionsnedsättning (RSv 188/2024 rd).
I den nu aktuella propositionen föreslås det att tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice avgränsas med en bestämmelse om livsskeden vars konsekvenser bedöms motsvara den bestämmelse om livsskeden som riksdagen hösten 2024 strök ur lagförslaget. Enligt propositionen (s. 8) kan därför de 20,2 miljoner euro som för säkerhets skull reserverats för att trygga förutsättningarna för verkställigheten av lagen kunna dras av från välfärdsområdenas finansiering från och med 2026.
Utskottet hänvisar i fråga om finansieringen av välfärdsområdena till riksdagens uttalande (RSv 188/2024 rd) och sitt tidigare betänkande (ShUB 28/2024 rd) och betonar att statsrådet också i samband med den nu aktuella ändringen av lagens tillämpningsområde måste säkerställa att välfärdsområdena har tillräckliga resurser för att trygga tjänster för personer med funktionsnedsättning.