Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Kriget försvårade skolgången

koulu_iso.jpg

​Kriget försvårade skolgången

Skolåret 1939 började som vanligt den 1 september på Kauhajoki samlyceum. Eleverna vandrade till skolan dystrare än vanligt. Även om Kauhajoki låg långt från andra världskrigets fronter. Kriget började tynga ner var och en. Elevernas försök att fortsätta sitt vanliga liv avbröts när tre hundra reservister placerades på samlyceet den 10 oktober. Under en och en halv veckas tid försökte eleverna tillbringa tiden där hemma och i arbete, under stor oro för gossarna som skickats till den extra repetitionsövningen.

Skolarbetet inleddes på nytt den 27 oktober, men vardagen fortsatte inte länge, för vinterkriget bröt ut och riksdagen anlände till Kauhajoki den 1 december 1939. För Kauhajokiborna var det en stor stolthet att just deras lilla livskraftiga socken valts ut för detta hedersuppdrag. Trots stoltheten måste eleverna erkänna att de saknade skolan och den vanliga, trygga vardagen.

Riksdagens verksamhet i Kauhajoki avslutades den 12 februari 1940, men man kunde inte återuppta skolarbetet som normalt, eftersom skolans lokaler togs i bruk av krigssjukhuset. Vårterminen inleddes först den 1 augusti, och den varade endast en och en halv månad. Eleverna hittade trots allt någon slags silverkant i händelsen; de behövde inte delta i studentskrivningarna för att bli utexaminerade. År 1940 var procenten utexaminerade hela 93 %, som är ett stort hopp jämfört med andra år.

Vår skolgång skiljer sig på många sätt från skolgången under kriget. Då höll lärarna hårdare disciplin och man delade ut strängare straff, bland annat för förseningar och om någon störde under lektionen. Skillnaderna berodde dock inte helt på tidernas olika sätt att sköta ärenden, utan även bland annat på att kriget förändrade vardagen.

Idag orsakar lärarnas permitteringar eleverna gråa hår i förtid, under krigstiden stördes skolans verksamhet av att reservisterna, riksdagen och senare även krigssjukhuset placerades i skolan. Därför kunde man aldrig vara helt säker på att lektionen skulle kunna genomföras. Lektionerna hölls men klassrummen varierade.

Många gymnasister idag skulle sucka av lättnad om de inte skulle behöva delta i studentskrivningarna. Då var det helt möjligt. När man inte kunde ordna studentexamen på grund av kriget fick en del sin studentmössa utan att delta i skrivningarna.

Skolan påverkade även kraftigt hur eleverna tillbringade sin fritid. Hur skulle du känna dig om du skulle behöva fråga rektorn om lov att få höra till en förening utanför skolan? Om du hade varit gymnasist 75 år tidigare hade detta varit en normal del av din vardag. Eleverna uppmuntrades inte särskilt till politisk aktivitet, utan allt sådant var förbjudet. Idag försöker man hindra elever från att ha mössa på sig inomhus, på den tiden försökte lärarna kontrollera gymnasisternas allt för politiska klädessätt.

Eleverna fick inte använda några kännetecken som skulle visa att de tillhörde en politisk grupp eller organisation. Det var tillåtet att tillhöra skyddskåren och lottarörelsen samt många andra föreningar, och de verkade aktivt även på Kauhajoki samlyceum och andra läroverk.

Att tillhöra skyddskåren och Lotta Svärd-organisationen och det arbete dessa utfört flera år innan kriget hade utbildat och uppfostrad så väl vuxna som skolungdomar till att ta ansvar då kriget bröt ut. Om man upptäckte att en elev bröt mot reglerna, till exempel genom att delta i en politisk organisations möten, var eleven tvungen att skaffa ett intyg på att han/hon lämnat organisationen.

upotus_koulunkaynti.jpg
Lantmätarskolans pojkar gräver splitterskydd på samlyceets gård. Till vänster skolans direktör Oskari Valanne. Bild: Väinö Marttila.

Det har alltså skett många förändringar i skolan under en mycket kort tid. Även om också dagens skolgång har sina utmaningar är gymnasisternas liv friare än under kriget. En sådan här undantagssituation krävde flexibilitet av var och en. Även om riksdagens besök i Kauhajoki endast varade under några månader påverkade det elevernas liv så betydligt att vi ännu 75 år senare sitter framför våra moderna datorer och skriver om det.

Husmodersskolans kantin. Fr.v. Leena Pyhälä, Anja Panttila, Sinikka Marttila, Tyyne Pyhälä och Vilma Uusi-Kokko. Bild: Vilho Heinämies.