Den första självständighetstiden
Den nya lantdagens första år var politiskt instabila och beslutsfattarna ställdes inför många problem. Lantdagen upplöstes flera gånger, vilket ledde till att nyval ordnades nära nog varje år. Första världskriget och den ryska revolutionen påskyndade Finlands frigörelse från kejsardömet, och lantdagen förklarade sig som utövare av den högsta makten i Finland i november 1917. Några veckor senare antogs självständighetsförklaringen.
Lantdagens första år i det självständiga Finland präglades förutom av det tunga inbördeskriget också av oenighet om statsskicket. Slutligen stannade man för ett statsskick som republik, även om presidenten beviljades betydande befogenheter, bland annat att upplösa riksdagen. Den bärande principen för regeringsformen från 1919 har bibehållits i den gällande grundlagen: "Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen." Regeringen ska ha riksdagens stöd och riksdagsledamöterna har möjlighet att mäta regeringens förtroende med hjälp av interpellationer.
Parlamentarismen testades i praktiken på 1920- och 30-talen. Grunden för lagstiftningen i det självständiga Finland lades då mot bakgrund av dramatiska politiska motsättningar, och regeringarna blev ofta kortvariga. Det demokratiska systemet genomgick sin kanske största kris åren 1929–32, då Lapporörelsen inledde sin högerradikala verksamhet och hotade störta regeringen. Våldsamheterna och lagöverträdelserna motverkade småningom rörelsens syfte. Den borgerliga laglighetslinjen kvävde högerns ambitioner att överta makten och företrädarna för de politiska ytterligheterna förlorade sitt understöd. I det övriga Östeuropa ledde motståndet mot kommunismen till uppkomsten av auktoritära högerrörelser.
Riksdagens verksamhet fortsatte oavbrutet under kriget då den riksdag som valdes 1939, det s.k. långa parlamentet, satt ända fram till 1945. Under vinterkriget, från december 1939 till februari 1940, var riksdagen evakuerad till Kauhajoki. Av Europas krigförande länder var Finland och Storbritannien de enda där parlamentet sammanträdde också under krigstiden.