Ett fungerande polisväsende hör till en av grundpelarna i ett tryggt samhälle. Polisens verksamhetsförutsättningar har dock lidit märkbart under de senaste åren, då finansieringen har minskat på bekostnad av bland annat brottsutredningen och trafikövervakningen. Den bristande allokeringen av resurser till polisväsendet äventyrar polisens tillgänglighet samt möjligheterna till förebyggande brottsbekämpning. 

I budgetpropositionen för år 2017 väljer regeringen att skära ner i anslaget för polisväsendet med nästan 42 miljoner euro jämfört med år 2016. Till polisens största utgifter hör personalkostnaderna, vilket innebär att nedskärningen i finansieringen av verksamheten oundvikligen syns i polisens personalmängd. År 2010 uppgick antalet polismän till ca 7 850 årsverken, vilket bör anses vara en saklig nivå. I och med det omkostnadsmoment som föreslås ska antalet polismän sjunka till 7 110 årsverken. I en nordisk jämförelse är Finlands polisresurser märkbart knappare än i de övriga nordiska länderna. 

Den fortgående minskningen i personalresurser kommer att synas bland annat i att brottsutredningar tar längre tid och att färre brott blir utredda. År 2015 utreddes endast 52 procent av alla brott som kommit till polisens kännedom, medan motsvarande siffra år 2010 ännu var 62 procent. Nivån på övervakningen av allmän ordning och säkerhet sjunker oundvikligen då inte polisen kan närvara, varvid exempelvis mängden ordningsstörningar och ofog kan antas öka samtidigt som allt färre gärningsmän grips. Polisens aktionsberedskapstid förlängs och nåbarheten försvagas, speciellt i glest byggda områden. Även resurserna för exempelvis bekämpningen av grå ekonomi minskar och utvecklingsprojekt är tvungna att avbrytas på grund av sparåtgärderna. 

Minskningen av personalresurser är också en fråga om arbetshälsa för dem som arbetar inom polisförvaltningen. Samtidigt som personalresurserna minskar väntas enligt 2017 års budgetproposition ökad produktivitet, exempelvis inom tillståndsförvaltningen. Inbesparingarna i personalkostnader kräver antingen samarbetsförhandlingar eller att inga nya poliser anställs då det blir pensioneringar. Samtidigt väntas antalet dimitterade från polisyrkeshögskolan öka med nästa 200 personer jämfört med i år, trots att man försökt råda bot på polisarbetslösheten. 

Trafiksäkerheten har i allt större utsträckning genomförts med hjälp av automatisk trafikövervakning efter att Rörliga polisen avvecklades. Enligt 2017 års budgetproposition är målsättningen att hålla verkningsfullheten för trafikövervakningen på samma nivå, men samtidigt förväntas att en del av tiden som anvisats för trafikövervakningen även kommer att gå till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Avsikten är att hålla antalet fall av grovt rattfylleri och grovt äventyrande av trafiksäkerheten som polisen avslöjar på samma nivå som tidigare, trots att resurserna för närvaro i trafiken minskar. Säkerheten i trafiken kan antas minska på grund av detta. 

Omständigheterna i polisens verksamhetsområde har förändrats och det traditionella polisarbetet har utmanats av nya säkerhetshot som kräver en annan sorts verksamhet och expertis av polisen. Till dessa hör bland annat cyberbrottslighet, radikalisering och bekämpning av extremiströrelser och terrorism. Bekämpningen av de mer svårdefinierade säkerhetshoten kräver resurser, till exempel för utökat närvaro på internet. Den ökade invandringen har också medfört ett ökat behov att utreda bland annat fall av människohandel, där resurser för specialiseringsenheter eller -nätverk med expertis i dylika frågor borde finnas för att erbjuda stöd för vanliga poliser i utredningen. 

På basen av 2017 års budgetproposition kan polisens basservice väntas minska i fråga om tillgång, kvalitet och ramar. Det beräknas att förutsättningarna för avslöjande av dold brottslighet blir sämre och detta kan komma att synas framför allt i en minskning av avslöjanden om grov narkotikabrottslighet. Nedskärningen i resurserna kommer ytterligare att försvaga polisens tjänster och säkerheten i synnerhet i glest bebyggda områden exempelvis i norra Finland. Tillgången till service på svenska bör också tryggas så att det finns servicepunkter i tvåspråkiga områden som också kan betjäna medborgarna på svenska. Även den brådskande larmservicen måste kunna ges under alla omständigheter.