7.1
Säkerhetsutredningslagen
19 §.När får en normal säkerhetsutredning av person göras. I paragrafens 1 mom. föreslås en ny 7 punkt, enligt vilken en normal säkerhetsutredning av person får göras i fråga om den som inom luftfarten ansvarar för eller utför säkerhetskontroll, tillträdeskontroll eller andra säkerhetsåtgärder på en flygplats behörighetsområde eller som i sina arbetsuppgifter annars har självständigt tillträde till en flygplats behörighetsområde. En normal säkerhetsutredning av person enligt säkerhetsutredningslagen uppfyller kraven på utökade säkerhetsprövningar enligt den ändrade punkt 11.1.3 i genomförandeförordningen.
Den första persongrupp som den föreslagna bestämmelsen gäller är personer som ansvarar för säkerhetsåtgärder inom luftfarten. Sådana personer är bland andra säkerhetsinstruktörer och personer som utför validering av luftfartsskydd i EU, som enligt de ändrade punkterna 11.5.1 och 11.6.3.5 i genomförandeförordningen ska genomgå en utökad säkerhetsprövning, samt säkerhetsansvariga vid företag som fungerar som en i genomförandeförordningen avsedd känd avsändare, säkerhetsgodkänd speditör, säkerhetsgodkänd leverantör eller känd leverantör. Enligt den ändrade punkt 11.1.2 i genomförandeförordningen ska personer som ansvarar för säkerhetsåtgärder, bland annat säkerhetsansvariga vid företag, enligt nationell prövning ha genomgått antingen en utökad eller en vanlig säkerhetsprövning med tillfredsställande resultat. På grund av de säkerhetsansvarigas särskilda ställning har en högre kravnivå valts för dem. Bestämmelser om de andra personer som avses i punkt 11.1.2 tas enligt förslaget in i 21 § 1 mom. i den nya 4 a-punkten.
Till den andra persongruppen hör personer som utför säkerhetskontroll, tillträdeskontroll eller andra säkerhetsåtgärder på en flygplats behörighetsområde, vilka enligt den ändrade punkt 11.1.1 i genomförandeförordningen ska genomgå en utökad säkerhetsprövning.
Den tredje persongruppen omfattar andra personer som i sina arbetsuppgifter har självständigt tillträde till en flygplats behörighetsområde. Enligt genomförandeförordningens punkt 1.2.2.2 krävs för tillträde till en flygplats behörighetsområde ett behörighetskort eller ett besättningsidentitetskort, som enligt den ändrade punkt 1.2.3.1 kan utfärdas under förutsättning att personen har genomgått en utökad säkerhetsprövning med tillfredsställande resultat. Detta gäller till exempel besättningsmedlemmar på luftfartyg, marktjänstpersonal, personal inom kommersiella tjänster på flygplatsen, såsom i butiker och restauranger, underhållspersonal, montörer, flygplansmekaniker, personal inom frakttjänster, personal inom flygkontroll och flygtrafiktjänst, förare av flygplatsfordon, personal inom flygplatsens administration, studerande inom branschen samt räddningspersonal.
21 §.När får en begränsad säkerhetsutredning av person göras. Till paragrafens 1 mom. fogas enligt förslaget en ny 4 a-punkt, som gör det möjligt att göra en begränsad säkerhetsutredning av person i fråga om den som har arbetsuppgifter inom luftfarten som anknyter till säkerhetskontroll, tillträdeskontroll eller andra säkerhetsåtgärder eller som arbetar med uppgifter som ger personen självständig tillgång till flygfrakt, flygpost, lufttrafikföretagens post och materiel, förnödenheter för användning ombord på luftfartyg eller varuleveranser till flygplatser efter att de har varit föremål för säkerhetsåtgärder. De personer som nämns i punkten ska enligt genomförandeförordningens ändrade punkt 11.1.2 genomgå antingen en utökad eller en vanlig säkerhetsprövning. En begränsad säkerhetsutredning av person enligt säkerhetsutredningslagen uppfyller kraven på vanliga säkerhetsprövningar enligt den ändrade punkt 11.1.4 i genomförandeförordningen.
De personer som avses i bestämmelsen arbetar på en flygplats utanför behörighetsområdet eller någon annanstans än på en flygplats inom organisationen för en i genomförandeförordningen avsedd känd avsändare, säkerhetsgodkänd speditör, säkerhetsgodkänd leverantör eller känd leverantör, och deras arbetsuppgifter omfattar säkerhetsåtgärder som gäller flygfrakt, flygpost, förnödenheter som används ombord eller varuleveranser till flygplatser. Vidare gäller bestämmelsen den som inte utför säkerhetsåtgärder men som har självständig tillgång till ovan avsedda försändelser eller förnödenheter efter att de har varit föremål för säkerhetsåtgärder.
Typiska arbetsuppgifter för anställda hos en känd avsändare är att packa, sända eller transportera flygfraktförsändelser. Typiska uppgifter för anställda hos en säkerhetsgodkänd speditör är uppgifter som speditör, chaufför och lagerpersonal. Säkerhetsgodkända speditörer utfärdar säkerhetsstatus för försändelser som levereras till en flygplats, varefter försändelsen inte längre behöver säkerhetskontrolleras. En säkerhetsgodkänd leverantör är ett företag som tillverkar och levererar produkter som är avsedda att användas, erbjudas och säljas ombord på ett luftfartyg under flygning. Av de anställda hos säkerhetsgodkända leverantörer ska de som sammanställer, förpackar, skyddar och transporterar förnödenheter till flygningar genomgå en säkerhetsutredning. En känd leverantör är ett företag som levererar varor för att säljas, användas eller på annat sätt tillhandahållas på en flygplats behörighetsområde. Sådana varor är exempelvis produkter för försäljning och användning i butiker och restauranger samt bränslen och isskydds- och avisningsmedel för användning på flygplatsen.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. 4 punkt ändras så att det inte längre med stöd av den görs säkerhetsutredningar av personer som har tillträde till för allmänheten stängda lokaler på flygplatser. I fortsättningen ska säkerhetsutredning av dessa personer få göras med stöd av 19 § 1 mom. 7 punkten.
51 §.Kontroll av oförvitligheten och tillförlitligheten med hjälp av samkörning av personregister. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till informationssystemet för polisärenden ersätts med en hänvisning till de uppgifter som avses i 5 § 1 och 2 mom. och 6 § i polisens personuppgiftslag. Ändringen hänför sig till en regleringslösning som gjordes i samband med revideringen av polisens personuppgiftslag, till följd av vilken det i lagen inte längre föreskrivs om vissa register utan om behandling för vissa ändamål. Motsvarande ändring har gjorts i 25 § 1 mom. 4 punkten i säkerhetsutredningslagen i samband med att polisens personuppgiftslag stiftades.
Till 1 mom. fogas en ny bestämmelse om användning av kriminalunderrättelseinformation som hänför sig till organiserad brottslighet och skyddspolisens underrättelseinformation vid kontroll av oförvitligheten och tillförlitligheten, när den ursprungliga normala säkerhetsutredningen av person har gjorts med stöd av 19 § 1 mom. 7 punkten för att kontrollera bakgrunden för personer som ansvarar för eller utför säkerhetsåtgärder på flygplatsen. Vid kontrollen ska man få använda kriminalunderrättelseinformation i enlighet med det förfarande och de begränsningar som föreskrivs i 25 § 2 mom. samt skyddspolisens underrättelseinformation enligt 48 § 1 mom. och 49 § i polisens personuppgiftslag. Genom ändringen genomförs den i genomförandeförordningens ändrade punkt 11.1.7 a föreskrivna mekanismen för löpande översyn av de villkor som ingår i en säkerhetsprövning. Genom användningen av skyddspolisens underrättelseinformation och kriminalunderrättelseinformation uppfylls punktens krav på användning av underrättelser vid kontinuerlig kontroll.
Bestämmelser om begränsad användning av kriminalunderrättelseinformation finns i 25 § 2 mom. i säkerhetsutredningslagen. Enligt momentets 1 punkt får centralkriminalpolisen göra en anmälan till skyddspolisen, om den som utredningen gäller, utifrån de uppgifter som avses i 8 § i polisens personuppgiftslag, har återkommande kontakter av permanent natur med sådana personer som enligt domstolsbeslut ansetts ha deltagit i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet eller som i en pågående förundersökning eller åtalsprövning misstänkts ha deltagit i sådan verksamhet, om kontakterna kan göra den som utredningen gäller mottaglig för extern osaklig påverkan och därmed riskera skyddet för ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen.
Enligt 25 § 2 mom. 2 punkten får anmälan göras, om centralkriminalpolisen utifrån de uppgifter som avses i 8 § i polisens personuppgiftslag och andra eventuella upplysningar anser att det föreligger grundad anledning att misstänka att den som utredningen gäller gjort sig skyldig till deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet och det är nödvändigt att förmedla informationen för att skydda ett intresse som ligger till grund för säkerhetsutredningen mot åtgärder eller påverkan från organiserade kriminella sammanslutningars sida eller för att förebygga brott.
Enligt 25 § 2 mom. 3 punkten får anmälan dessutom göras, om det i de uppgifter som avses i 8 § i polisens personuppgiftslag, i fråga om den som utredningen gäller, finns flera sådana anteckningar som till sin natur och sitt innehåll är betydande för bedömningen av personens tillförlitlighet och som sammantagna ger centralkriminalpolisen grundad anledning att misstänka att den som utredningen gäller kan äventyra skyddet för sådana sekretessbelagda handlingar och uppgifter i dem som personen fått i den arbetsuppgift som ligger till grund för utredningen och som hör till säkerhetsklass I eller II eller där obehörigt avslöjande eller obehörig användning av sekretessbelagda uppgifter i sådana handlingar i övrigt kan orsaka särskilt stor eller betydande skada för de allmänna intressen som avses i sekretessbestämmelsen, och därmed gynna organiserade kriminella sammanslutningars åtgärder, om det är nödvändigt att förmedla informationen för att skydda statens viktiga säkerhetsintressen mot åtgärder eller påverkan från organiserade kriminella sammanslutningars sida eller för att förebygga brott.
Bestämmelser om personuppgifter som skyddspolisen behandlar finns i 48 § 1 mom. och 49 § i polisens personuppgiftslag. Enligt 48 § 1 mom. i den lagen får skyddspolisen behandla personuppgifter som behövs för att skydda den nationella säkerheten, för att förhindra, avslöja och utreda verksamhet och förehavanden som hotar stats- och samhällsordningen eller statens säkerhet samt för att förhindra och avslöja brott som hotar stats- och samhällsordningen eller statens säkerhet.
52 §.Åtgärder på grundval av kontrollen. I paragrafen föreslås ändringar med anledning av de föreslagna ändringarna i 51 § i fråga om användningen av underrättelseinformation. Bestämmelserna i paragrafens 2 mom. utvidgas så att skyddspolisen trots sekretessbestämmelserna utöver brottsmisstankar och domar även ska lämna den som ansökt om säkerhetsutredning av person uppgifter som är nödvändiga för att avvärja ett allvarligt hot mot den nationella säkerheten och sådana uppgifter i den anmälan som avses i 25 § 2 mom. enligt vilka det finns grundad anledning att misstänka att personen har gjort sig skyldig till deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet eller att personen gynnar en organiserad kriminell sammanslutnings åtgärder. Genom bestämmelsen fullgörs skyldigheten enligt genomförandeförordningens ändrade punkt 11.1.7 a att underrätta den behöriga myndigheten, operatören eller den utfärdande verksamhetsutövaren om alla eventuella händelser som kan påverka den berörda personens pålitlighet.
Tröskeln för utlämnande av underrättelseinformation motsvarar den som föreskrivs i polislagens (872/2011) 5 a kap. 4 § 1 mom., enligt vilket en allmän förutsättning för användning av en metod för civil underrättelseinhämtning är att användningen av den är nödvändig för att få viktig information om sådan verksamhet som är föremål för civil underrättelseinhämtning och som allvarligt hotar den nationella säkerheten. På lämnandet av underrättelseinformation och kriminalunderrättelseinformation ska dessutom tillämpas förutsättningen i momentets första del, det vill säga att informationen skulle ha kunnat inverka på utfärdandet av ett intyg över säkerhetsutredning eller på säkerhetsutredningens innehåll.
Om en anmälan enligt 25 § 2 mom. innehåller information om en i 1 punkten i det momentet avsedd brottsmisstanke eller dom som gäller deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet, ska informationen meddelas i enlighet med den bestämmelse om brottsmisstankar och domar som redan finns i början av 52 § 2 mom. Skyddspolisen ska dessutom lämna sådana uppgifter i den anmälan som avses i 25 § 2 mom. enligt vilka det finns grundad anledning att misstänka att personen har gjort sig skyldig till deltagande i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet eller att personen gynnar en organiserad kriminell sammanslutnings åtgärder. Bestämmelsen utgör en hänvisning till de uppgifter som avses i 25 § 2 mom. 2 och 3 punkten.
Bestämmelser om sekretess för en sökande som fått sekretessbelagda uppgifter finns i säkerhetsutredningslagens 59 § och i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen).
Sista meningen i paragrafens 2 mom. ändras så att bestämmelsen i stället för arbetsgivare och uppdragsgivare gäller den som ansökt om säkerhetsutredning. Ändringen görs för att förenhetliga formuleringarna i momentet. Dessutom leder ändringen till att uppgifterna ska lämnas till flygplatsoperatören, om den i enlighet med det föreslagna 101 § 2 mom. i luftfartslagen har ansökt om säkerhetsutredning, och i så fall inte till arbetsgivaren.
I 3 mom. föreslås motsvarande ändring som i 2 mom. i fråga om säkerhetsutredningar av företag.
Det föreslås inga ändringar i 5 mom., som tillämpas på bedömning av betydelsen av uppgifterna om brottsmisstanke och brottslig gärning. Momentet är fortsättningsvis tillämpligt på bedömning av betydelsen av uppgifter om brottsmisstanke och brottslig gärning.
I det nya 6 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken det i de fall som avses i 2 och 3 mom. inte föreligger någon skyldighet att höra den som utredningen gäller i fråga om uppgifter som personen inte har rätt att ta del av enligt 11 eller 12 § i offentlighetslagen. Enligt 12 § i offentlighetslagen har var och en med de begränsningar som nämns i lagens 11 § 2 och 3 mom. rätt att ta del av de uppgifter som ingår i en myndighetshandling och som gäller personen själv, om inte något annat föreskrivs i lag. Enligt lagens 11 § 2 mom. föreligger inte rätt att ta del av en handling bland annat när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse (1 punkten). Bestämmelsen bör bedömas särskilt i förhållande till skyddspolisens underrättelseinformation samt kriminalunderrättelseinformation enligt 25 § 2 mom. i säkerhetsutredningslagen. Enligt 56 § 1 mom. och 42 § 1 mom. 3 punkten i polisens personuppgiftslag har den registrerade inte heller rätt till insyn i personregister som innehåller sådana personuppgifter.
7.2
Luftfartslagen
101 §.Säkerhetsprövning. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. Enligt momentets första mening får flygplatsoperatören i fråga om de personer som avses i paragrafens 1 mom. ansöka om säkerhetsutredning av person i enlighet med säkerhetsutredningslagen och trots sekretessbestämmelserna till personens arbetsgivare lämna uppgifter som framkommit vid utredningen eller vid kontroll enligt 51 § i säkerhetsutredningslagen, om uppgifterna är nödvändiga för säkerhetsprövningen. Paragrafens 1 mom. innehåller en hänvisning till förordningen om skyddsregler och de förordningar som Europeiska kommissionen antagit med stöd av den, i vilka det föreskrivs om säkerhetsprövning.
Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att göra det möjligt för flygplatsoperatören, som enligt 99 § i luftfartslagen svarar för genomförandet av de åtgärder och arrangemang för luftfartsskydd som förutsätts på flygplatsen, att ansöka om säkerhetsutredning av person. En säkerhetsutredning av person ska dessutom alltid grunda sig på säkerhetsutredningslagens 19–21 §. Flygplatsoperatören ska kunna ansöka om säkerhetsutredning av person bland annat i fråga om personer som rekryteras av en i genomförandeförordningen avsedd känd avsändare, säkerhetsgodkänd speditör, säkerhetsgodkänd leverantör eller känd leverantör. Bestämmelsen gör det möjligt att centralisera ansökningarna om säkerhetsutredning av person till flygplatsoperatören, som har helhetsansvar för säkerheten, och tryggar flygplatsoperatörens förutsättningar att få de uppgifter om innehållet i säkerhetsutredningar av personer som behövs för att flygplatsoperatören effektivt ska kunna fullgöra sin lagstadgade uppgift att svara för luftfartsskyddet.
Termen flygplatsoperatör definieras i 3 § 2 punkten i lagen om flygplatsnät och flygplatsavgifter (210/2011). Den största flygplatsoperatören i Finland är Finavia Abp, som har 21 trafikflygplatser. I Finland finns dessutom tre andra, mindre trafikflygplatser.
Enligt den ändrade genomförandeförordningen (bland annat punkterna 11.1.1 och 11.1.2) ska de som rekryteras ha genomgått en säkerhetsprövning med tillfredsställande resultat. Enligt den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. får flygplatsoperatören trots sekretessbestämmelserna till arbetsgivaren för den som säkerhetsutredningen gäller lämna uppgifter som framkommit vid utredningen. En förutsättning för att uppgifterna ska få lämnas ut föreslås vara att uppgifterna är nödvändiga för säkerhetsprövningen. En flygplatsoperatör som har ansökt om säkerhetsutredning av person ska med stöd av bestämmelsen till nödvändiga delar få lämna arbetsgivaren uppgifter som gäller bedömningen av personens tillförlitlighet, såsom straffregisteruppgifter, så att arbetsgivaren kan bedöma om personen kan anställas.
Vad som i 45 § 1 och 2 mom. i säkerhetsutredningslagen föreskrivs om den för vars räkning en säkerhetsutredning av person har gjorts och om sökanden ska enligt den andra meningen i det föreslagna 2 mom. även gälla arbetsgivare som har erhållit uppgifter. De bestämmelser som det hänvisas till gäller behandling av personuppgifter som erhållits vid säkerhetsutredning av person och förstörande av meddelandet om en säkerhetsutredning. I den tredje meningen i det föreslagna 2 mom. föreskrivs det för tydlighetens skull att 59 § 1 mom. i säkerhetsutredningslagen tillämpas på sekretess för arbetsgivare som har erhållit uppgifter. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att enhetliga normer i fråga om dataskydd och sekretess tillämpas på uppgifterna oberoende av om det är flygplatsoperatören eller arbetsgivaren som behandlar uppgifterna.
Enligt förslaget fogas till paragrafen också ett nytt 3 mom., enligt vilket flygplatsoperatören trots sekretessbestämmelserna ska lämna Transport- och kommunikationsverket sådana uppgifter som framkommit vid säkerhetsutredning av person eller vid kontroll enligt 51 § i säkerhetsutredningslagen, om uppgifterna är nödvändiga när beviljande eller återkallelse av ett sådant godkännande eller tillstånd som avses i 1 mom. bedöms. Denna skyldighet ska även gälla arbetsgivare som har ansökt om säkerhetsutredning av person i syfte att genomföra en säkerhetsprövning.
Enligt 3 § 1 mom. 2 punkten i luftfartslagen är Transport- och kommunikationsverket behörig nationell myndighet för luftfartsskydd. Därmed svarar verket enligt punkterna 6.3.1.1, 6.4.1.1 och 8.1.3.1 i genomförandeförordningen för att godkänna säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare och säkerhetsgodkända leverantörer. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att säkerställa att Transport- och kommunikationsverket får sådana uppgifter som har framkommit i samband med säkerhetsutredning eller kontroll av oförvitligheten och som är nödvändiga när beviljande eller återkallelse av ovannämnda godkännanden och tillstånd bedöms. Den sista meningen i momentet gäller situationer där en persons arbetsgivare har ansökt om säkerhetsutredning av personen i enlighet med säkerhetsutredningslagens 15 §. Arbetsgivaren ska ha motsvarande skyldighet att lämna uppgifter som flygplatsoperatören. Uppgifter som gäller personer som rekryteras av en känd leverantör ska i regel inte lämnas till Transport- och kommunikationsverket, eftersom det enligt punkt 9.1.3 i genomförandeförordningen är flygplatsoperatören som svarar för att godkänna kända leverantörer, och det därför inte är nödvändigt att lämna ut uppgifterna. Bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att få information finns även i luftfartslagens 153 §.