1.1  Bakgrund

År 2023 trädde ändringen av diskrimineringslagen (1325/2014) i kraft, genom vilken bland annat skyldigheten att upprätta en likabehandlingsplan utvidgades. Ändringen baserade sig på regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering. Till lagen fogades en ny 6 a §, där det föreskrivs om skyldigheten att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken. Enligt bestämmelsen ska anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken bedöma hur deras verksamhet påverkar olika befolkningsgrupper och hur likabehandling i övrigt uppnås i deras verksamhet, samt vidta de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. Anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken ska dessutom se till att varje verksamhetsställe för småbarnspedagogik har en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. Undantag utgör de aktörer inom familjedagvården och den kommunala öppna småbarnspedagogiska verksamheten som kommunen ska utarbeta gemensamma likabehandlingsplaner för.  

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering ska verksamhetsförutsättningarna för alla kommuner stärkas genom en fortsatt avveckling av normer inom kommunernas nuvarande verksamhetsfält. För detta ändamål inleder regeringen ett avregleringsprogram för den kommunala sektorn. Till programmet kopplas i tillämpliga delar all sektorslagstiftning som styr kommunerna. Dimensioneringen av kommunernas verksamhet och uppgifter reduceras och den detaljerade regleringen av genomförandet minskas. Ett starkt och engagerat Finland, Förhandlingsresultat om regeringsprogrammet 16.6.2023, s. 53. 

Det finanspolitiska ministerutskottet beslutade 21.5.2024 att en av metoderna för att lätta på kommunernas uppgifter är att ändra diskrimineringslagen så att man i stället för planering per verksamhetsställe utarbetar en plan som gäller hela kommunen eller verksamhetsanordnaren.  

1.2  Beredning

Regeringspropositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. Under den egentliga beredningen diskuterade man med centrala ministerier och andra myndigheter. 

Utkastet till regeringsproposition var ute på remiss 4.7–6.8.2024. På grund av tidsplanen som är bunden till budgetberedningen var man tvungen att avvika från de allmänna anvisningarna för hörande i fråga om längden på remissbehandlingen. 

Regeringens proposition har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning 10.9.2024. 

Beredningsunderlaget till regeringspropositionen finns i den offentliga tjänsten på https://valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskoden: OM045:00/2024 .  

2.1  Nationell lagstiftning

2.2  Diskriminering inom småbarnspedagogiken

Inom småbarnspedagogiken har man observerat att det förekommer bland annat rasism och diskriminering, precis som i resten av samhället. Enligt undersökningar är mobbning ganska vanligt inom den finländska småbarnspedagogiken. I fråga om mobbning utgörs riskgruppen särskilt av barn med invandrarbakgrund och barn som behöver stöd. Kirves, L., & Sajaniemi, N. (2012). Bullying in Early Educational Settings. Early Child Development and Care, 182(3-4), 383-400. ; Laine, K., Neitola, M., Auremaa, J., & Laakkonen, E. (2010). Longitudinal study on the co-occurrence of peer problems at daycare centre, in preschool and first grade of school. Scandinavian Journal of Educational Research, 54(5), 471–485. . https://doi.org/10.1080/03004430.2011.646724 Enligt en finländsk pro gradu-undersökning har upp till 84 procent av S2-lärarna observerat rasism i vardagen på daghemmet. Rasism i vardagen uppträder på många olika sätt, till exempel som undvikande, öknamn, kränkande gester och förtal i arbetsgemenskapen. Familjer och arbetstagare med invandrarbakgrund exkluderas också från gemenskapen. Arjen rasismi varhaiskasvatuksessa: varhaiskasvatuksen suomenopettajien näkemyksiä arjen rasismista päiväkodeissa. Sanna-Kaisa Front 2019, Helsingfors universitet, magisterprogrammet i pedagogik, studieinriktningen småbarnspedagogik, pro gradu-avhandling. Enligt undersökningar skiljer sig verkligheten på verksamhetsställena åt och rasism identifieras inte alltid i småbarnspedagogiken. Repo, L., Paananen, M., Eskelinen, M., Mattila, V., Lerkkanen, M.-K., Gammelgård, L., Ulvinen, J., Marjanen, J., Kivistö, A. & Hjelt, H. (2019). Småbarnspedagogikens kvalitet i vardagen – Genomförandet av planer för småbarnspedagogik på daghem och inom familjedagvård. Publikationer 15:2019. Nationella centret för utbildningsutvärdering. . Sanna-Kaisa Front 2019; Loukola, Saara 2023, ' “Not in Our Daycare”? Commitments and Obstacles to Antiracism in Finnish ECEC', Early Childhood Education Journal, öppet tillgänglig på . https://www.karvi.fi/sites/default/files/sites/default/files/documents/KARVI_1519.pdf 

I en utredning som diskrimineringsombudsmannen publicerade år 2020 framgick det också att rasism förekommer och måste bemötas på alla utbildningsnivåer, från småbarnspedagogik till andra stadiet och ända till högskolan. Av de svarande som hade deltagit i utbildning i Finland hade till och med 67 procent upplevt diskriminering eller trakasserier på grund av hudfärg i utbildningen. Nästan en tredjedel av de svarande som upplevde diskriminering i utbildningen hade redan före skolåldern upplevt diskriminering i småbarnspedagogiken. Utredning av diskriminering som upplevts av personer med afrikansk bakgrund, diskrimineringsombudsmannen 2020, tillgänglig på . https://yhdenvertaisuusvaltuutettu.fi/sv/publikationer 

2.3  Internationella konventioner och EU-lagstiftning

Internationella konventioner om mänskliga rättigheter innehåller inga bestämmelser om planering av likabehandling eller någon detaljerad definition av genom vilka åtgärder likabehandling ska främjas. De förutsätter emellertid att stater som förbundit sig till konventionerna inte bara avhåller sig från åtgärder som kränker likabehandlingen, utan även aktivt skyddar individer mot rättsöverträdelser som riktar sig mot dem. Enligt artikel 4 i Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (FördrS 2/1998) förbinder sig konventionsparterna att vid behov vidta tillräckliga åtgärder för att främja fullständig och effektiv likabehandling inom alla områden av ekonomin och samhällslivet samt det politiska livet och kulturlivet mellan personer som tillhör nationella minoriteter och majoritetsbefolkningen. I detta avseende ska konventionsparterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda omständigheterna för personer som tillhör nationella minoriteter. 

Enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 7 och 8/1976, nedan MP-konventionen) och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (FördrS 6/1976, nedan ESK-konventionen) tillförsäkras de rättigheter som erkänns i konventionerna envar utan åtskillnad av något slag. I artikel 26 i MP-konventionen finns det dessutom en särskild bestämmelse om jämlikhet enligt vilken alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan åtskillnad av något slag. Artikel 26 i konventionen förutsätter att lagen i detta avseende ska förbjuda all åtskillnad och garantera alla personer ett likvärdigt och effektivt skydd mot varje åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som övervakar ESK-konventionen, uppmärksammade i sina slutsatser om Finlands sjunde periodiska rapport år 2021 mobbning och diskriminering av elever med olika minoritetsbakgrund i skolorna. Kommittén rekommenderade att skolornas läroplaner ska omfatta ”främjande av förståelse och tolerans samt förbud mot diskriminering”. Dessutom ska man utbilda undervisningspersonalen i likabehandling och jämställdhet, genomföra ett åtgärdsprogram för att förebygga mobbning, våld och trakasserier i småbarnspedagogiken, skolor och läroanstalter samt säkerställa alla barns rätt till inkluderande undervisning. Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Slutsatser om Finlands sjunde periodiska rapport (E/C.12/FIN/CO/7), 5.3.2021, stycke 47. 

Den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (FördrS 37/1970) förutsätter att stater som förbundit sig till konventionen bland annat åtar sig att med alla lämpliga medel och utan dröjsmål föra en politik som syftar till att avskaffa rasdiskriminering i alla dess former (artikel 2), förbjuder och upphör med rasdiskriminering i alla dess former samt tillförsäkrar rätten för var och en, utan åtskillnad på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, till likhet inför lagen (artikel 5). Konventionen förutsätter också att konventionsstaterna åtar sig att vidta omedelbara och effektiva åtgärder, särskilt på områdena undervisning, utbildning, kultur och information, i syfte att bekämpa fördomar som leder till rasdiskriminering och att främja förståelse, tolerans och vänskap mellan nationer och mellan rasgrupper eller etniska grupper och att sprida kunskap om ändamålen och grundsatserna i Förenta nationernas stadga, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Förenta nationernas förklaring om avskaffande av alla former av rasdiskriminering samt denna konvention (artikel 7). 

Enligt artikel 2 i konventionen om barnets rättigheter (FördrS 59/1991) ska konventionsstaterna respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag och oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Enligt artikel 3 ska vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, barnets bästa komma i främsta rummet. I sin allmänna kommentar nr 14 (2013) om barnets bästa har kommittén för barnets rättigheter preciserat att förbudet mot diskriminering inte är en passiv skyldighet, som förbjuder alla former av diskriminering vid utövandet av rättigheter, utan det kräver också att staten vidtar lämpliga proaktiva åtgärder för att säkerställa att alla barn ges möjlighet att jämlikt åtnjuta dessa rättigheter. Enligt artikel 4 i konventionen vidtar konventionsstaterna alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. För att genomföra de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete. Kommittén för barnets rättigheter har i sin allmänna kommentar nr 5 (2003) konstaterat att staterna, oavsett deras ekonomiska förhållanden, förutsätts vidta alla möjliga åtgärder för att tillgodose barnets rättigheter och i detta sammanhang fästa särskild uppmärksamhet vid de barn som är i mest utsatt ställning. Dessutom har FN:s kommitté för barnets rättigheter i sin allmänna kommentar nr 7 (2006) rekommenderat staterna att inkludera utbildning om mänskliga rättigheter i undervisning som ges under tidig barndom, och att sådan utbildning bör präglas av delaktighet och öka barnens känsla av egenmakt, samt ge dem praktiska möjligheter att utöva sina rättigheter och sitt ansvar på sätt som är anpassade till deras intressen, angelägenheter och den fortlöpande utvecklingen av deras förmågor. Små barns utbildning i mänskliga rättigheter bör förankras i vardagsfrågor i hemmet, inom barnomsorg och förskoleverksamhet, och i andra samhällsmiljöer som små barn kan identifiera sig med. 

Syftet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FördrS 26 och 27/2016) är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. I artikel 4 i konventionen åtar sig konventionsstaterna att nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, inklusive barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem vid utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Enligt artikel 5 i konventionen erkänner konventionsstaterna att alla människor är lika inför och enligt lagen och utan någon diskriminering berättigade till lika skydd och lika förmåner enligt lagen. Dessutom ska konventionsstaterna förbjuda all diskriminering på grund av funktionsnedsättning och garantera personer med funktionsnedsättning lika och effektivt rättsligt skydd mot diskriminering på alla grunder. Enligt artikel 7 i konventionen, som gäller barn med funktionsnedsättning, ska konventionsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder som behövs för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn. I alla åtgärder som rör barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna ska dessutom säkerställa att barn med funktionsnedsättning har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem, varvid deras åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad på samma villkor som för andra barn, och att de för att utöva denna rättighet erbjuds stöd anpassat till funktionsnedsättning och ålder. Artikel 8 i konventionen innehåller åtaganden för att förbättra kunskaperna om personer med funktionsnedsättning och deras kapacitet samt vad de kan tillföra och för att främja respekten för deras rättigheter och värdighet samt bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar och skadliga sedvänjor. Dessa åtgärder omfattar bland annat att på alla nivåer i undervisningssystemet, inklusive hos alla barn från tidig ålder, uppmuntra en inställning präglad av respekt för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Enligt artikel 24 i konventionen erkänner konventionsstaterna rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning och för att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett inkluderande utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande. I detta sammanhang listar artikeln flera olika åtgärder för att trygga rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning.  

Enligt artikel 14 i Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (FördrS 18 och 19/1990, sådan som den lyder senare ändrad i FördrS 71 och 72/1994, FördrS 85 och 86/1998, FördrS 8 och 9/2005, FördrS 6 och 7/2005 samt FördrS 50 och 51/2010; Europakonventionen) ska åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention säkerställas utan diskriminering på någon grund. Även artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen (FördrS 8 och 9/2005) innehåller ett förbud mot all slags diskriminering. 

EU-lagstiftningen innehåller skyldigheter att framför allt förbjuda och förhindra diskriminering, men inga direkta skyldigheter att planera likabehandling eller vidta andra åtgärder för att främja likabehandling. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller bland annat bestämmelser om jämlikhet inför lagen och om förbud mot diskriminering. Genom lagen om likabehandling har man genomfört rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, det vill säga diskrimineringsdirektivet, samt rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling, det vill säga direktivet om likabehandling i arbetslivet.  

2.4  Statsrådets åtgärdsprogram

Flera handlingsprogram på statsrådsnivå innehåller åtgärder som anknyter till främjandet av likabehandling, även inom småbarnspedagogik.  

I utkastet till statsrådets handlingsprogram för att bekämpa rasism och främja likabehandling, som utarbetats på grundval av statsrådets meddelande om främjande av likabehandling, jämlikhet och icke-diskriminering i det finländska samhället, föreslås bland annat ett utvecklingsprogram för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor som ska omfatta hela utbildningssystemet och som syftar till att stödja och följa upp utarbetandet av lagstadgade jämställdhets- och likabehandlingsplaner och förbättra deras effektivitet som ett verktyg för att främja jämställdhet och likabehandling. Ny fart på likabehandlingen i Finland. Statsrådets handlingsprogram för att bekämpa rasism och främja likabehandling, utkast 30.4.2024. 

I genomförandeplanen för den nationella barnstrategin som antogs som statsrådets principbeslut den 6 juni 2024 ingår en utredning till stöd för likabehandlings- och jämställdhetsplanerna inom småbarnspedagogiken och för att öka kunskapsbasen. Statsrådets principbeslut om planen för genomförandet av den nationella barnstrategin. Statsrådets principbeslut SHM/2024/64, godkänt vid statsrådets allmänna sammanträde 6.6.2024. Utredningen nämns även i utkastet till handlingsprogram för att bekämpa rasism och främja likabehandling. I genomförandeplanen för barnstrategin ingår som åtgärd även webbutbildning om effekterna av trakasserier och diskriminering samt förebyggande och bekämpning av dessa. Syftet med utbildningen är att öka förståelsen för dessa fenomen bland dem som arbetar med barn samt att ge praktiska verktyg för att förebygga och bekämpa diskriminering och trakasserier. I utbildningen ges deltagarna konkreta verktyg för att behandla ämnet med barn och unga samt som stöd för planeringen av likabehandling i småbarnspedagogiken och läroanstalterna.  

2.5  Bedömning av nuläget

Eftersom ändringarna i diskrimineringslagen och jämställdhetslagen har varit i kraft under en mycket kort tid och det ännu inte har gjorts till exempel någon utredning eller forskning om ämnet, kan man inte ännu verifiera de faktiska effekterna av regleringen av likabehandlings- och jämställdhetsplaneringen inom småbarnspedagogiken. I beredningen av regleringen bedömdes det att planeringen av likabehandling inom småbarnspedagogiken skulle ha positiva effekter på barnen och i synnerhet på förverkligandet av rättigheterna för de barn och barnfamiljer som är i mest utsatt ställning. Likabehandlingsplaneringen bedömdes bidra till att fästa uppmärksamhet vid innehållet i den småbarnspedagogik som erbjuds barn och att säkerställa att personal, barn och deras familjer alla bemöts på ett jämlikt sätt. Ändringen bedömdes främja personalens möjligheter att beakta barnens situationer och likabehandlingsplaneringen bedömdes fästa personalens uppmärksamhet vid aktivt främjande och genomförande av likabehandling. Inkluderandet av barnen i planeringen bedömdes stödja barnens förmåga att möta och respektera olikheter och mångfald och i bästa fall även öka barnens medvetenhet om sina egna rättigheter. Medvetenheten om likabehandlingsplaneringen bedömdes sänka tröskeln för barnens vårdnadshavare att diskutera med personalen till exempel om bekymmer och utmaningar som gäller genomförandet av likabehandling eller frågor som gäller diskriminering.  

Inom forskningen har man ansett att det är viktigt med systematisk människorättsfostran för barn och unga, vilken även innefattar likabehandling. I småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen är det möjligt att jämna ut skillnader som beror på familjebakgrunden hos barn och unga och öka de jämlika möjligheterna att uppnå ett aktivt medborgarskap. Det har observerats att demokrati- och människorättsfostran i skolorna skiljer sig åt på andra stadiet, varför förutsättningarna för en samhällsaktiv verksamhet byggs upp redan i ett tidigt skede med hjälp av gemensam fostran och utbildning för alla. Gretschel A., Rautiainen, M., Vanhanen-Nuutinen, L. & Tarvainen, K. (2023). Demokrati- och människorättsfostran i Finland: Lägesbild och rekommendationer 2023. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2023:24, tillgänglig elektroniskt på -6; samt Kestilä-Kekkonen, E & Sipinen, J. (2024) Skolans betydelse i den politiska socialiseringen. I verket Högstadielärare och demokratifostran. Uppfattningar, resurser och genomförandemöjligheter. E. Kestilä-Kekkonen, J. Sipinen och A.Tiihonen (red.) Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2024:3, tillgängliga elektroniskt på . http://URN.fi/URN:ISBN:978-952-383-329 

Den uttryckliga bestämmelsen om planeringsskyldigheten inom småbarnspedagogiken klargjorde situationen inom förskoleundervisningen i fråga om planeringsskyldigheter. Likabehandlingsplaneringen gällde tidigare förskoleundervisning när den ordnas i skolan, men inte förskoleundervisning som ordnas i samband med daghem. Således innehöll systemet också skillnader inom förskoleundervisningen före regleringen av planeringsskyldigheterna.  

I samband med reformen av diskrimineringslagen gällde den centrala kritiken mot planeringsskyldigheten inom småbarnspedagogiken att man såg att målen för ändringen redan förverkligades på grundval av tidigare lagstiftning och att det i den föreslagna skyldigheten endast är fråga om en skyldighet till ytterligare dokumentation. Inom småbarnspedagogiken ska man till exempel beakta bestämmelserna om syftet med småbarnspedagogiken i lagen om småbarnspedagogik, som bland annat är att erbjuda alla barn likvärdiga möjligheter till småbarnspedagogik, främja likabehandling och jämställdhet samt ge färdigheter att förstå och respektera den allmänna kulturtraditionen samt vars och ens språkliga, kulturella, religiösa och livsåskådningsmässiga bakgrund. I de riksomfattande grunderna för planen för småbarnspedagogik beaktas likabehandling och jämlikhet som värdegrund för planen. Samtidigt förverkligas målen enligt grunderna för planen för småbarnspedagogik inte på alla verksamhetsställen på det sätt som grunderna förutsätter enligt den bedömning av småbarnspedagogiken som Nationella centret för utbildningsutvärdering gjort. På de flesta verksamhetsställen som erbjuder småbarnspedagogik uppfylls de innehållsmässiga mål som fastställts i grunderna för planen för småbarnspedagogik väl, men på en del daghem och i en del familjedagvårdsgrupper uppfylls målen måttligt eller svagt. Enligt bedömningen främjades uppfyllandet av målen av tillräckliga personalresurser, en motiverad och yrkeskunnig personal samt en gemensam diskussion om implementeringen av den lokala planen för småbarnspedagogik i verksamhetsställets vardag, medan uppfyllandet av målen försvårades av brådska, brist på gemensam diskussion och oklarheter angående begreppen som användes. Lassi Kannel, Julia Kuusiholma-Linnamäki, Heidi Harju-Luukkainen, Noora Heiskanen, Arniika Kuusisto, Vesa Kulmala: Genomförandet av lokala planer för småbarnspedagogik på daghem och inom familjedagvård. Nationella centret för utbildningsutvärdering, Publikationer 28:2023. Tillgänglig elektroniskt på . https://www.karvi.fi/sv/publikationer/genomforandet-av-lokala-planer-smabarnspedagogik-pa-daghem-och-inom-familjedagvard 

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Orpos regering ska verksamhetsförutsättningarna för kommunerna stärkas genom en fortsatt avveckling av normer inom kommunernas nuvarande verksamhetsfält. Ett starkt och engagerat Finland, Förhandlingsresultat om regeringsprogrammet 16.6.2023, s. 53. Kommunförbundet har 13.6.2024 publicerat en sammanställning av förslagen till avveckling av städernas och kommunernas normer. I sammanställningen föreslås sammanlagt 92 normlättnader från kommunens olika sektorer. Som ett förslag till lättnad föreslås upphävande av planeringsskyldigheterna för varje småbarnspedagogiskt verksamhetsställe, där det också finns en planeringsskyldighet på kommunnivå. Som sådana planer nämns bland annat jämställdhets- och likabehandlingsplaner för varje småbarnspedagogiskt verksamhetsställe. På så sätt skulle arbetstiden för de anställda på daghemmen förläggas mer på arbetet med barnen och de administrativa uppgifterna förenklas. Mindre byråkrati och smidigare service lokalt. Kommunförbundets sammanställning av förslagen till avveckling av städernas och kommunernas normer 2024 (på finska) Kommunförbundet 2024, s. 9; publikationen finns tillgänglig elektroniskt på . https://www.kuntaliitto.fi/julkaisut/2024/2278-vahemman-byrokratiaa-paikallisesti-paremmin-toimivia-palveluita 

Trots att skyldigheten att främja och planera likabehandling per verksamhetsställe har bedömts ha många positiva effekter, orsakar den även administrativt merarbete för de småbarnspedagogiska verksamhetsställena. På de småbarnspedagogiska verksamhetsställena har man också i övrigt märkt av utmaningar till exempel när det gäller tillräckliga personalresurser. Minskningen av det administrativa arbetet skulle göra det möjligt att koncentrera arbetstiden till det grundläggande arbetet med barnen, vilket kan anses vara i enlighet med barnens bästa. Det är möjligt att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken även genom en lättare reglering och utan att en likabehandlingsplan utarbetas på varje småbarnspedagogiskt verksamhetsställe. Genomförandet av likabehandling kan granskas och åtgärder som främjar likabehandling kan planeras också mer centralt. Enbart en likabehandlingsplan som utarbetas för varje verksamhetsställe löser inte eventuella likabehandlingsproblem inom småbarnspedagogiken. Det är viktigare att påverka medvetenheten om likabehandling och verksamhetssätten inom småbarnspedagogiken. Detta kan genomföras även utan likabehandlingsplaner som utarbetas för varje verksamhetsställe, till exempel genom att koncentrera arbetet med att främja och planera likabehandling till anordnarna av småbarnspedagogik och serviceproducenterna inom småbarnspedagogiken. Lagen om småbarnspedagogik och grunderna för planen för småbarnspedagogik vägleder också till att beakta likabehandling i småbarnspedagogiken.  

4.1  De viktigaste förslagen

Det föreslås att bestämmelsen om skyldigheten att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken enligt diskrimineringslagen ändras så att skyldigheten att utarbeta en likabehandlingsplan för varje småbarnspedagogiskt verksamhetsställe stryks.  

Anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken ska dock fortsättningsvis ha en allmän skyldighet att bedöma hur deras verksamhet påverkar olika befolkningsgrupper och hur likabehandling i övrigt uppnås i deras verksamhet samt att vidta de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. Det föreslås att anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken dessutom ska utarbeta en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. En sådan plan kan emellertid i fortsättningen utarbetas gemensamt så att den gäller alla verksamhetsställen som anordnarna av småbarnspedagogik och serviceproducenterna inom småbarnspedagogiken ansvarar för. Skyldigheten föreslås gälla alla anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken.  

Ett undantag från planeringsskyldigheten utgörs av aktörer inom familjedagvården och den kommunala öppna småbarnspedagogiken. I fråga om dessa ansvarar kommunen för likabehandlingsplaneringen som en del av likabehandlingsplaneringen för småbarnspedagogiken inom kommunen. 

Kommunerna ska fortsättningsvis omfattas av bestämmelsen om myndigheternas skyldighet att främja likabehandling och utarbeta en likabehandlingsplan för sin verksamhet enligt 5 § i diskrimineringslagen. Bestämmelsen omfattar redan nu all kommunal verksamhet, inklusive småbarnspedagogik. I praktiken är det ändamålsenligt att kommunerna sköter främjandet och planeringen av likabehandling inom småbarnspedagogiken som en del av detta främjande och denna planering.  

Propositionen påverkar inte de skyldigheter enligt jämställdhetslagen som anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken har att främja jämställdhet och utarbeta en jämställdhetsplan för varje småbarnspedagogiskt verksamhetsställe. Propositionen påverkar inte heller det som föreskrivs i annan lagstiftning, såsom i lagen om småbarnspedagogik. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Ett alternativ till den lösning som nu föreslås är att paragrafen om skyldigheten att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken upphävs helt. Då upphör skyldigheten att främja likabehandling inom hela småbarnspedagogiken och man återgår till rättsläget som gällde före 2023. Främjandet av likabehandling inom småbarnspedagogiken har emellertid ansetts viktigt. Om hela skyldigheten att främja likabehandling upphör innebär det att de positiva effekterna av att främja likabehandling inte förverkligas. Om hela skyldigheten slopas utesluts särskilt småbarnspedagogik som genomförs av privata aktörer helt från skyldigheten att främja likabehandling, eftersom myndigheternas skyldighet att främja likabehandling i varje fall kvarstår för kommunerna. Då förpliktar lagen inte privata serviceproducenter inom småbarnspedagogiken att bedöma hur likabehandling förverkligas eller vidta åtgärder för att främja likabehandling. Skyldigheterna att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken skullde således bero på om småbarnspedagogiken ordnas av en privat aktör eller av kommunen. Då skulle även barn som får småbarnspedagogik och deras familjer försättas i olika ställning när det gäller att främja likabehandling beroende på om de omfattas av småbarnspedagogik som genomförs av en offentlig eller privat aktör.  

Ett annat alternativt sätt att lätta på uppgifterna är att föreskriva att anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken ska vara skyldiga att bedöma hur likabehandling förverkligas i deras verksamhet och vidta åtgärder för att främja likabehandling, men att de inte har den föreslagna skyldigheten att utarbeta en likabehandlingsplan. Då behöver arbetstid inte läggas på att utarbeta och registrera en likabehandlingsplan, men likabehandling ska ändå bedömas och främjas. Särskilt i kommunerna skulle arbetsmängden dock inte i praktiken skilja sig från den föreslagna lösningen, eftersom likabehandlingsplaneringen inom småbarnspedagogiken och den tillhörande registreringen skulle kunna göras i samband med kommunernas likabehandlingsplan enligt 5 §. Utan utarbetandet av en likabehandlingsplan skulle det emellertid vara svårt att i efterhand bedöma hur skyldigheten att främja likabehandling har genomförts och vilka åtgärder som har vidtagits för att främja likabehandling. Då skulle det vara svårare att övervaka uppgiften att främja likabehandling. 

Om lagstiftningen lämnas med det nuvarande innehållet, kvarstår de nuvarande skyldigheterna att utarbeta likabehandlingsplaner på alla småbarnspedagogiska verksamhetsställen för alla anordnare av småbarnspedagogik och serviceproducenter inom småbarnspedagogiken. Om lagstiftningen inte ändras underlättas inte skyldigheterna för anordnarna av småbarnspedagogik och serviceproducenterna inom småbarnspedagogiken och de besparingar som skulle fås genom en lättnad av uppgifterna uppnås inte. Man har emellertid beslutat att genomföra skrivningen i regeringsprogrammet om att lätta på kommunernas uppgifter bland annat genom att avstå från skyldigheten att planera likabehandling på varje småbarnspedagogiskt verksamhetsställe. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Det är inte känt att det i andra länder uttryckligen skulle ha föreskrivits om skyldigheten att främja likabehandling inom småbarnspedagogiken.  

I 3 kap. i Sveriges diskrimineringslag (2008:567) föreskrivs det om skyldigheten att vidta aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter. Skyldigheten gäller arbetsgivare och utbildningsanordnare. Till skyldigheten hör att undersöka om det finns risker för diskriminering eller repressalier eller om det finns andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter, analysera orsaker till upptäckta risker och hinder, vidta de förebyggande och främjande åtgärder som skäligen kan krävas, och följa upp och utvärdera detta arbete. Arbetet med aktiva åtgärder ska genomföras fortlöpande och åtgärder ska planeras och genomföras så snart som möjligt. Arbetsgivare av en viss storlek och utbildningsanordnare ska under året skriftligen dokumentera arbetet med aktiva åtgärder. 

I 4 kap. i Norges lag om likabehandling och förbud mot diskriminering (Lov om likestilling og forbud mot diskriminering) föreskrivs det om aktiva likabehandlingsskyldigheter. Skyldigheten att främja likabehandling genom aktiva, riktade och systematiska åtgärder gäller myndigheter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och arbetsgivare. Myndigheterna förutsätts ge en redogörelse för hur de beaktar likabehandling och icke-diskriminering i sin verksamhet. Redogörelsen ska ges i myndigheternas årsrapport eller någon annan rapport som ges årligen eller i något annat dokument som är tillgängligt för allmänheten. Skyldigheten för myndigheterna gäller också privata aktörer som sköter offentliga uppgifter, såsom privata läroanstalter. Arbetsgivarna ska dokumentera de åtgärder som de har vidtagit för att främja likabehandling. Alla offentliga företag samt privata företag av en viss storlek omfattas dessutom av särskilda bestämmelser om bedömning av likabehandlingsrisker och vidtagande av åtgärder på basis av de risker som upptäckts. 

9.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har inget samband med andra regeringspropositioner.  

9.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2025 och avses bli behandlad i samband med den. Genom förslaget minskar kostnaderna som orsakas av likabehandlingsplanering på det sätt som beskrivs i avsnitt 4.2.1.1. Den relaterade ändringen allokeras till budgetmomentet 28.90.30 Statsandel för kommunal basservice.