1.1
Växtskyddslag
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Tillämpningsområde. Lagen tillämpas som komplement till växtskyddsförordningen. Eftersom Europeiska unionens förordning är nationellt direkt tillämplig lagstiftning, är det möjligt att genom den nationella lagstiftningen komplettera förordningen endast inom ramen för det handlingsutrymme som ges i förordningen.
Bestämmelser om växtskyddsförordningens syfte och tillämpningsområde finns i artikel 1 i förordningen. Enligt den artikeln innehåller förordningen bestämmelser som fastställer de växtskyddsrisker som hänger samman med arter, stammar eller biotyper av patogener, djur eller parasitära växter som är skadliga för växter eller växtprodukter (enligt förordningen skadegörare) och åtgärder för att begränsa dessa risker till en acceptabel nivå. Även ogräs, andra än de som omfattas av bestämmelserna om främmande arter, kan enligt artikel 1.2 betraktas som växtskadegörare enligt växtskyddsförordningen, om de har konstaterats medföra växtskyddsrisker. Karantänskadegörare definieras i artikel 3.
I denna lag föreslås också bestämmelser om vissa andra åtgärder för att hantera växtskyddsrisker och förhindra spridning av skadegörare. När det är fråga om skadegörare och växtskyddsrisker som i princip inte omfattas av växtskyddsförordningens tillämpningsområde är det möjligt att nationellt utfärda kompletterande bestämmelser om skyddsåtgärder mot risker. Det är fråga om starkt nationella behov. Den nationella tillämpningen av förordningen kompletteras i enlighet med målen för växtskyddsförordningen. Nationella bestämmelser utfärdas bl.a. om förhindrande av spridning av skadegörare som inte förekommer permanent i Finland och som inte omfattas av växtskyddsförordningen och om makroorganismer som används för biologisk bekämpning och pollinering.
På tillsynen tillämpas kontrollförordningen med komplettering av förordningen på det sätt som förutsätts i den genom att utfärda bestämmelser om bl.a. behöriga myndigheter och påföljder.
2 §.Förhållande till annan lagstiftning.I åtgärder som gäller växtskydd gäller i fråga om unionsfinansiering som används för att bekämpa, förebygga eller utrota växtskadegörare finansieringsförordningen, som beskrivits närmare i avsnitt 2.2.3.
Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter gäller förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter och kompletterar Europeiska unionens förordning om invasiva främmande arter. En främmande art får inte hållas, födas upp eller odlas, planteras, sås eller på annat motsvarande sätt behandlas så att den kan komma ut i miljön. Enligt artikel 2.2 d i förordningen om invasiva främmande arter omfattas växtskadegörare inte av den förordningens tillämpningsområde.
Utöver vad som föreskrivs i växtskyddslagen ska skogsskadelagen tillämpas på skogsskador som förekommer i skog. I den lagen avses med skogsskada sådana sjukdomar och tillväxthämningar eller kvalitetsförsämringar som insekter, andra ryggradslösa organismer, svampar, bakterier och virus har vållat på växande träd i skog och som orsakar ekonomisk skada. I syfte att förhindra spridning eller uppkomst av omfattande skogsskador kan markägarna eller Finlands skogscentral åläggas att avlägsna träd från skogen eller att vidta andra nödvändiga åtgärder. Biologiska och mekaniska bekämpningsmetoder ska användas i första hand.
2 kap. Bekämpning av växtskadegörare
3 §.Aktörers skyldigheter. Bestämmelsen i 1 mom. motsvarar 8 a § i den gällande lagen. I bestämmelsen betonas det att aktören har det primära ansvaret för att upprätthålla ett gott växtskydd, för att förhindra att växtskadegörare sprids och för annan överensstämmelse med bestämmelserna.
Paragrafens 2 mom. motsvarar till innehållet 4 § 4 mom. 4 punkten i den gällande lagen. En registrerad aktör ska ha en person som ansvarar för växtskyddet. Denna person antecknas i ett register över yrkesmässiga aktörer för att tillsynsmyndigheterna ur registret lätt ska få reda på vem man kan kontakta i frågor som gäller växtskyddet.
I växtskyddsförordningen och kontrollförordningen ställs det krav på yrkesmässiga aktörers kompetens. De mest omfattande kraven gäller aktörer som utfärdar växtpass. Aktörerna undersöker i framtiden de växter för vilka det krävs växtpass inom ramen för sin egenkontroll, med vilken avsikten är att försöka hitta växtskadegörare innan de hinner sprida sig i större omfattning till växtproduktionen eller naturen. Inom myndighetstillsynen får inspektion av verksamheten större betydelse. Då spelar kompetensen hos de aktörer som använder växtpass en viktig roll när det gäller att upprätthålla en god växtskyddsstatus. Den för växtskyddet ansvariga person som utses för verksamheten kan vara aktören själv eller en person som är anställd i huvudsyssla hos aktören och som har den kompetens som krävs.
4 §.Åtgärder för att utrota växtskadegörare och förhindra att de sprids. I syfte att bekämpa växtskadegörare kan man beroende på omständigheterna använda olika begränsningsåtgärder enligt bilaga II till växtskyddsförordningen. I bilagan finns flera åtgärder som hänför sig till utrotning av växtskadegörare och förhindrande av att de sprids. Åtgärderna ska överensstämma med principerna i avsnitt 2 i bilaga II, såsom nödvändighet, proportionalitet och minimal påverkan.
Om en skadegörare sprider sig till ett naturskyddsområde är det också där möjligt att vidta nödvändiga bekämpningsåtgärder enligt växtskyddsförordningen genom att tillämpa 14 § 2 mom. i naturvårdslagen (1096/1996). I de naturskyddsområden som hör till Finlands Natura 2000 -nätverk gäller emellertid de s.k. Natura-paragrafer i 10 kap. i naturvårdslagen som grundar sig på EU:s fågel- och habitatdirektiv. I fråga om Naturaområdena ska den berörda NTM-centralen kontaktas innan åtgärder vidtas.
5 §.Bekämpning av växtskadegörare som inte förekommer permanent i Finland. Nationell bestämmelse. Bestämmelsen motsvarar till syftet 2 § 3 mom. andra meningen i den gällande lagen. Tillämpningen av artikel 31 i växtskyddsförordningen har begränsats när det gäller möjligheten att vidta strängare åtgärder än vad som bestäms i EU-lagstiftningen endast till förtecknade i EU reglerade karantänskadegörare, skadegörare som är föremål för nödfallsåtgärder och kvalitetsskadegörare. Således är det inte möjligt att med stöd av artikel 31 vidta strängare åtgärder i fråga om andra än i EU reglerade skadegörare. Däremot kan Livsmedelsverket vidta åtgärder som gäller nationella behov, om förutsättningarna i avsnitt 1 i bilaga I uppfylls i tillämpliga delar och principerna i avsnitt 2 i bilaga II iakttas.
Kommissionen ska enligt artikel 5.2 i växtskyddsförordningen genom en genomförandeakt upprätta en förteckning över EU-karantänskadegörare och enligt artikel 37.2 genom en genomförandeakt upprätta en förteckning över kvalitetsskadegörare. Det är dock viktigt att också bekämpning av andra skadegörare kan inledas så fort sådana skadegörare konstateras förekomma. Därför föreslås det att Livsmedelsverket dessutom utifrån nationella behov kan vidta åtgärder för att bekämpa en växtskadegörare som förekommer annanstans inom unionens territorium, men som ännu inte förekommer permanent i Finland. Förutsättningen är att skadegöraren uppfyller kriterierna i avsnitt 1 i bilaga I i tillämpliga delar. En sådan situation uppkommer om en sådan skadegörare sprider sig till Finland som inte tidigare förekommit här och som har en stor utbredning annanstans inom unionens territorium och således inte uppfyller kriterierna för EU-karantänskadegörare, men vars konsekvenser med tanke på växtskyddet skulle vara betydande.
6 §.Brådskande åtgärder i vissa situationer. Nationell bestämmelse. Paragrafen motsvarar till innehållet 11 § 4 mom. i den gällande lagen. Livsmedelsverket och NTM-centralerna ges möjlighet att på Livsmedelsverkets bekostnad i vissa situationer vidta de åtgärder enligt bekämpningsbeslutet som krävs för att bekämpa växtskadegöraren eller förhindra att den sprids. Ett sådant förfarande kan komma i fråga bl.a. vid bekämpning av koloradobaggen när det är fråga om ett begränsat litet område, såsom en hobbyodlares potatisland, och den avsedda åtgärden skulle kräva att jorden med skadegöraren hackas upp och de snäckor och larver som hittas bränns med gasbrännare. Vid heta arbeten ska det enligt räddningslagen (379/2011) vidtas tillräckliga försiktighetsåtgärder. Myndigheten ska utan dröjsmål kunna vidta sådana bekämpningsåtgärder som innefattar heta arbeten, om det gäller t.ex. hobbyodlares eller äldre personers små odlingslotter där det krävs att mindre åtgärder vidtas utan dröjsmål för att garantera att växtskadegörarna faktiskt elimineras. Förfarandet är redan etablerad praxis vid utrotning av koloradobaggen. Denna modell kan även komma i fråga vid bekämpning av päronpest, där bl.a. bortskaffande av häckar är ett arbete som kräver omsorg. Likaså kan modellen användas t.ex. i en situation där man är tvungen att fälla träd på privata gårdsplaner t.ex. vid bekämpning av asiatisk långhorning.
7 §.Livsmedelsverkets styrning av närings-, trafik- och miljöcentralens åtgärder. Livsmedelverket ska styra NTM-centralens åtgärder för att bekämpa skadegörare. Ansvaret för bekämpningen av skadegörare och bekämpningsbesluten fördelar sig mellan Livsmedelsverket och NTM-centralerna. Livsmedelsverket har riksomfattande ansvar för bekämpning av skadegörare och NTM-centralen ansvarar inom sitt verksamhetsområde för bekämpning av de förekomster av skadegörare som centralen hittat i samband med sin egen övervakning. Identifiering av förekomster av skadegörare, fastställande av förekomstens utbredning och bedömning av vilken bekämpningsåtgärd som är ändamålsenligast kan dock kräva sådan specialsakkunskap som endast Livsmedelsverket har. Livsmedelsverket ska styra NTM-centralens åtgärder för att utrota och förhindra spridningen av karantänskadegörare (=EU-karantänskadegörare och skadegörare för skyddad zon). Livsmedelsverket styr NTM-centralens åtgärder även för att utrota och förhindra spridningen av skadegörare som inte ingår i förteckningen över EU-karantänskadegörare, men som enligt en preliminär bedömning uppfyller förutsättningarna för att tas upp i förteckningen (artikel 29). Om det regionalt förekommer en särskilt skadlig skadegörare eller bekämpningsåtgärderna har särskilt skadliga verkningar, bör Livsmedelsverket ha möjlighet att förbehålla sig beslutanderätt i fråga om åtgärderna. I syfte att förhindra att skadegöraren sprids bör Livsmedelsverket då ha rätt att på NTM-centralens vägnar besluta om bekämpningsåtgärder. Då ansvarar Livsmedelsverket också för åtgärderna med bistånd av NTM-centralen. I fall där en skadegörare har spridit sig till flera NTM-centralers område ska Livsmedelsverket styra NTM-centralerna och samordna bekämpningsåtgärderna i syfte att tillämpa ett enhetligt tillvägagångssätt.
3 kap. Marknadsföring, användning och import av makroorganismer
8 §.Förutsättningarna för marknadsföring, användning och import av makroorganismer. Paragrafen motsvarar 9 a § i den gällande lagen och är en nationell bestämmelse. I unionslagstiftningen regleras inte denna fråga. För att användning i forskningssyfte ska beaktas föreslås det ett förtydligande i paragrafen. Enligt den gällande paragrafen ska aktören göra en anmälan om eller söka tillstånd för marknadsföring, användning och import av makroorganismer. Definitionen av aktör är dock problematisk både med tanke på användning i forskningssyfte och med tanke på enskilda personer. Därför föreslås det att formuleringen i paragrafen ändras så att var och en som har för avsikt att marknadsföra, använda och importera makroorganismer förutsätts göra en anmälan eller ansöka om tillstånd. Kravet på anmälan och tillstånd gäller tydligt också forskningsverksamhet och enskilda personer. Var och en som första gången marknadsför, använder eller importerar en makroorganismprodukt, måste göra en anmälan om eller ansöka om tillstånd för det, även om samma art har importerats tidigare. Makroorganismprodukten kan bestå utöver av makroorganismen även av andra organismer eller material. Livsmedelsverket behandlar anmälningar om och godkännanden av makroorganismer produktvis, eftersom det även kan ingå foderorganismer, bärarmaterial och annat som kan medföra en risk. Därför måste den som importerar göra en anmälan, även om samma art importeras, om produkten är en annan, t.ex. bärarmaterialet i produkten är ett annat.
9 §.Avbrytande av marknadsföring, användning eller import av makroorganismer och återkallande av tillstånd. Paragrafen motsvarar till innehållet 9 b § i den gällande lagen och är en nationell bestämmelse. I paragrafens rubrik har begränsningar av användningen ändrats till avbrytande av verksamhet, vilket motsvarar innehållet i paragrafen. Var och en som marknadsför, använder eller importerar makroorganismer ska avbryta verksamheten om det framkommer att makroorganismen kan utgöra en växtskyddsrisk. Tillståndet som gäller godkännande av en makroorganism kan också återkallas. Förbud mot användning av makroorganismer har flyttats till tvångsmedlen i 28 § 2 mom.
4 kap. Behöriga myndigheter
10 §.Jord- och skogsbruksministeriet. Enligt paragrafen hör den allmänna styrningen och tillsynen över verkställigheten av denna lag och Europeiska unionens lagstiftning om växtskydd och kontroll till jord- och skogsbruksministeriet.
11 §.Livsmedelsverket. Enligt förslaget hör det till Livsmedelsverkets uppgifter att på riksnivå planera, styra, utveckla och övervaka att en god växtskyddsstatus bibehålls. I paragrafen föreslås det att Livsmedelsverket ska ha ett riksomfattande ansvar för tillsynen över växtskyddet och för ordnande av övervakning i fråga om denna lag och Europeiska unionens lagstiftning. Livsmedelsverket föreslås vara den centrala myndighet som avses i artikel 3.3 a i kontrollförordningen och som ansvarar för organisationen av offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet i enlighet med kontrollförordningen och växtskyddsförordningen. Livsmedelsverket ska ansvara för de uppgifter som i EU-lagstiftningen föreskrivs för Europeiska unionens medlemsstater och de behöriga myndigheterna, om inte något annat anges i denna lag. I växtskyddsförordningen, kontrollförordningen och de delegerade akter och de genomförandeakter som antas med stöd av dem föreskrivs flera uppgifter som medlemsstaterna och den behöriga myndigheten ska utföra, till följd av vilket den som ansvarar för utförandet av uppgifterna ska utses så att inga luckor uppstår. Då är Livsmedelsverket den myndighet som har hand om medlemsstatens och den behöriga myndighetens uppgifter, om inte något annat särskilt föreskrivs i lagen. Livsmedelsverket är således den i artikel 4.2 b i kontrollförordningen avsedda myndighet som ska samordna samarbetet med kommissionen och övriga medlemsstater, och verket ska ansvara för medlemsstatens i artikel 119 i kontrollförordningen avsedda skyldigheter att vidta åtgärder när det gäller kommissionens kontroller.
I egenskap av nationell tillsynsmyndighet kan Livsmedelsverket också utöva tillsyn parallellt med NTM-centralerna och vid behov vid importkontroller parallellt med Tullen. Trots att importkontrollerna enligt 13 § hör till Tullens ansvar, kan det i vissa situationer finnas behov av gemensamma kontroller. Till den del det inte är fråga om kontroller som det föreskrivits att Tullen ansvarar för, ansvarar Livsmedelsverket för ordnandet av importkontrollerna inom hela riket. Vid importkontroller kan det i vissa fall vara ändamålsenligt att t.ex. en inspektör vid NTM-centralen som är nära importkontrollplatsen utför kontrollen. Sådana är exempelvis importkontrollerna av förpackningsmaterial på slutdestinationen. Även om en produkt anländer t.ex. till en hamn där det inte finns något tullkontor, kan en annan behörig myndighet som ligger närmast utföra den kontroll som krävs.
12 §.Närings-, trafik- och miljöcentralen. Enligt 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna sköter centralerna de uppgifter som särskilt föreskrivits för dem bl.a. inom verksamhetsområdet växthälsa.
Enligt paragrafen svarar NTM-centralen inom sitt verksamhetsområde för att denna lag och Europeiska unionens bestämmelser om växtskydd följs samt för att i enlighet med kontrollförordningen ordna offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. NTM-centralen är i artikel 3.3 b i kontrollförordningen avsedd behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde. Den kan i enlighet med nuvarande praxis inom sitt område svara för tillsynen över växtskyddet och bekämpningen av skadegörare. Livsmedelsverket styr NTM-centralernas åtgärder vid bekämpning av skadegörare. Bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan Livsmedelsverket och NTM-centralen när det gäller beslut om och genomförande av åtgärder vid bekämpning av särskilt skadliga skadegörare finns i 7 §.
13 §.Tullen. I 1 mom. föreskrivs det om Tullens uppgifter. Enligt 14 § 2 mom. i den gällande lagen utfärdas det bestämmelser om Tullens uppgifter genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet, efter att det först har avtalats om saken mellan jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet. Bestämmelser om myndigheters uppgifter ska dock utfärdas på lagnivå. Därför föreslås det att Tullens uppgiftshelheter anges i 1 mom. 1—6 punkten. Uppgifterna förslås vara de nuvarande uppgifter som det avtalas om och dessutom i kontrollförordningen och växtskyddsförordningen avsedd kontroll av aktörens förklaring vid transitering och kvittering i det elektroniska informationshanteringssystemet. I den föreslagna lagen föreskrivs det tydligt om behörigheten och skyldigheten att utföra uppgifterna. Närmare bestämmelser om de uppgifter som anges i 1 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Detta är behövligt bl.a. med tanke på de många rättsakter på lägre nivå som kommer att antas med stöd av EU-förordningen och för att samordna Tullens och andra behöriga myndigheters uppgifter med dem. Bemyndigandet att utfärda förordning begränsar bestämmelserna till precisering vid behov av de uppgifter som anges i lagen.
Tullen föreslås svara för dokument- och identitetskontroll och fysisk kontroll av frukt, bär och grönsaker som importeras från länder utanför Europeiska unionen. När det gäller frukt, bär och grönsaker ska Tullen svara för kontrollerna i sin helhet. Om Tullen vid kontrollen upptäcker föremål som omfattas av importförbud eller som saknar det sundhetscertifikat som krävs, tillåter Tullen inte att föremålen importeras. Tullen ska bl.a. utföra dokumentkontroll av sundhetscertifikat för barrträdsvirke som kommer från Ryssland. På de gränsövergångsställen där Tullen inte har verksamhet är det emellertid Gränsbevakningsväsendet som kontrollerar dokumenten för barträdsvirke från Ryssland. Tullen ska som ny uppgift i fortsättningen i unionens elektroniska informationshanteringssystem (IMSOC) kontrollera den förklaring från aktören som avses i artikel 47.1 a i växtskyddsförordningen och som det krävs att växter, växtprodukter och föremål som förs in från och fortsätter till tredjeländer genom transitering åtföljs av. Tullen ska kontrollera att förklaringen finns i IMSOC och kvittera utförseln av försändelsen i IMSOC. Vid resandeinförsel ska Tullen kontrollera att växter, växtprodukter och andra föremål åtföljs av det sundhetscertifikat som krävs och styr dem till växtskyddskontroll.
Tullen ska kontrollera de produkter som är på deras ansvar i enlighet med artikel 54 i kontrollförordningen och bestämmelserna om de kontrollfrekvenser som fastställs genom en genomförande akt som antas med stöd av den artikeln.
Utöver befogenheter enligt kontrollförordningen utövar Tullen befogenheter enligt tullagen (304/2016) vid utförandet av sina tillsynsuppgifter enligt växtskyddsförordningen.
14 §.Finlands skogscentrals uppgifter. Paragrafen motsvarar till innehållet i huvudsak 14 a § i den gällande lagen. Enligt den föreslagna paragrafen ger Finlands skogscentral Livsmedelsverket sakkunnighjälp vid beredningen och verkställigheten av ett beslut som avses i 4 och 5 § och som fattats i syfte att utrota skadegörare och förhindra att de sprids samt vid beredningen av ersättningsbeslut som avses i 32 §. Sakkunnighjälp gäller bekämpning av växtskadegörare som inte förekommer permanent i Finland, om skadegöraren kan utgöra en växtskyddsrisk för växande träd i skog.
Enligt 14 a § i den gällande lagen om skydd för växters sundhet kan Finlands skogscentrals enhet för offentliga tjänster anlitas vid beredningen av beslut om bekämpning av skadegörare. Lagen om Finlands skogscentral (418/2011) ändrades vid ingången av 2017 så att det vid Finlands skogscentral inte längre finns enheter (enheten för offentliga tjänster och affärsverksamhetsenheten). Vid Finlands skogscentral sköts numera endast offentliga förvaltningsuppgifter, varav en del inbegriper utövning av offentlig makt (t.ex. tillsyn över att skogslagen följs). Skogscentralen är tydligare än tidigare en inrättning som sköter myndighetsuppgifter. Skogscentralen får enligt lagen om Finlands skogscentral inte bedriva affärsverksamhet. Skogscentralens rättsliga ställning är en självständig offentligrättslig inrättning.
5 kap Tillsyn och register
15 §.Kontrollplaner. Enligt paragrafens 1 mom. ska Livsmedelsverket utarbeta en flerårig nationell kontrollplan. I 2 mom. föreslås bestämmelser om NTM-centralens och Tullens skyldighet att utarbeta kontrollplaner för den tillsyn som är på deras ansvar med beaktande av de behov som grundar sig på Livsmedelsverkets nationella plan.
I artikel 109 i kontrollförordningen föreskrivs det att behöriga myndigheter ska utföra kontroll utifrån en flerårig nationell kontrollplan. Livsmedelsverket ska samordna beredningen av kontrollplanen mellan alla behöriga myndigheter. Bestämmelser om kontrollplanens innehåll finns i artikel 110. Enligt artikel 111 ska kontrollplanen tillhandahållas allmänheten och uppdateras. Medlemsstaten ska för kommissionen utarbeta en årlig rapport enligt artikel 113 över resultaten av de kontroller som utförts enligt kontrollplanen.
I artikel 23 i växtskyddsförordningen föreskrivs det att medlemsstaten ska upprätta fleråriga inventeringsprogram. Inventeringsprogrammet ska vara mycket detaljerat och utarbetas med en noggrannhet som anger antalet inspektioner och prover. Livsmedelsverket utarbetar inventeringsprogrammet, som är riksomfattande.
Med hjälp av den nationella kontrollplanen kan Livsmedelsverket styra de andra behöriga myndigheterna att agera i enlighet med de principer, mål och prioriteringar som anges för tillsynsverksamheten. I den nationella planen anges antalet inspektioner som NTM-centralerna ska utföra per typ av inspektion och per sektor. Genom detta säkerställs det att kraven i kontrollförordningen och växtskyddsförordningen uppfylls på nationell nivå och att aktörerna behandlas på ett likvärdigt sätt i olika områden. Med hjälp av NTM-centralens årliga kontrollplan kan bl.a. tidpunkterna för inspektionerna specificeras utifrån den regionala situationen och arrangemangen för tillsynen säkerställas. Målet är att de behöriga myndigheternas ska utföra kontrollen enligt artikel 9.6 i kontrollförordningen på samma sätt, med beaktande av behovet av att anpassa kontrollen till den specifika situationen. Avsikten är att genom kontrollplanen främja planmässig kontroll och öppenhet för näringsutövarna.
16 §.Rätt att utföra inspektion och få uppgifter. Bestämmelser om allmänna krav på kontroll finns i artiklarna 9—15 i kontrollförordningen. Enligt artikel 9 ska riskbaserad kontroll utföras regelbundet och med lämplig frekvens. Med avvikelse från 39 § i förvaltningslagen (434/2003) ska kontroll utföras enligt artikel 9.4 i kontrollförordningen utan föranmälan, utom då en föranmälan är nödvändig och vederbörligen motiverad för att offentlig kontroll ska kunna utföras.
Enligt artikel 17.4 i växtskyddsförordningen ska vissa åtgärder och undersökningar genomföras oavsett om skadegöraren förekommer på mark eller i byggnader som är allmänna eller privata. Enligt skäl 14 i växtskyddsförordningen bör medlemsstaterna i vissa fall införa åtgärder för att utrota karantänskadegörare på växter på privat mark och i privata byggnader, eftersom utrotning av skadegörare endast kan lyckas om samtliga källor till angrepp avlägsnas. För detta ändamål bör medlemsstaternas behöriga myndigheter ha lagligt tillträde till denna mark och dessa byggnader. Detta kan innebära en begränsning av artikel 7 (respekt för privatlivet och familjelivet) och artikel 17 (rätt till egendom) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna begränsning bör vara nödvändig och proportionell för att tillgodose det allmänintresse som ligger bakom växtskyddsförordningen.
Enligt artikel 5.1 h i kontrollförordningen ska den behöriga myndighetens personal ha tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till deras dokumentation. Enligt artikel 15 ska aktörerna på begäran ge de behöriga myndigheternas personal tillgång till bl.a. aktörens lokaler, omgivningar och t.ex. aktörens datoriserade informationshanteringssystem. Enligt artikel 15.6 gäller dessa rättigheter även officiella växtskyddsinspektörer och de med delegerade uppgifter som inte är myndigheter.
I det föreslagna 2 mom. föreslås det dock i enlighet med grundlagsutskottets vedertagna praxis att det föreskrivs om utförande av inspektion i utrymmen som omfattas av hemfriden. Inspektioner och provtagningar i utrymmen som används för boende av permanent natur får utföras i syfte att uppfylla de krav som ställs i artiklarna 9—15 i kontrollförordningen, om det är nödvändigt att utföra inspektion för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller. Inspektioner får utföras endast av myndigheterna.
Det föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om den rätt för tillsynsmyndigheterna att få de uppgifter som krävs för att inspektionerna och tillsynen ska kunna skötas. Myndigheterna har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter, aktörer och andra som kraven i denna lag eller i Europeiska unionens lagstiftning gäller få de uppgifter som är nödvändiga för att utföra lagstadgade uppgifter. Till exempel Livsmedelsverket och NTM-centralen har rätt att av Tullen få sådana uppgifter från tulldeklarationer för import eller export utifrån vilka myndigheten kan rikta efterhandskontrollen rätt. Livsmedelverkets och NTM-centralens rätt att få nödvändiga uppgifter gäller också sådana myndigheter som inte utövar tillsyn enligt denna lag.
17 §.Provtagning utan identifiering vid distansförsäljning. I artikel 36 i kontrollförordningen föreskrivs det om provtagning av produkter som säljs genom distanskommunikation utan att det krävs identifiering. Enligt skäl 49 gäller artikeln handel som sker via internet eller andra former av distanskommunikation, från vilken de behöriga myndigheterna bör kunna skaffa prover genom anonyma beställningar (s.k. mystery shopping) för utförandet av kontroll. Produkter som beställts på detta sätt kan användas för offentlig kontroll.
Även om det finns bestämmelser om provtagning utan identifiering i kontrollförordningen, föreslås det av informativa skäl att en bestämmelse som till innehållet motsvarar artikel 36 i kontrollförordningen tas in i lagen. Distansförsäljningens betydelse har ökat. Det finns ett större behov än tidigare att för offentlig kontroll få prover av växter, växtprodukter och andra föremål som säljs genom distansförsäljning, för att myndigheterna ska kunna kontrollera bl.a. växtpassen för växter.
Anonymitet är viktigt för att det ska vara möjligt att se samma information på en webbplats som en konsument. När man använder en tillsynsdator utanför myndighetsnätet etableras kontakten inte via Livsmedelsverkets nät, utan t.ex. via en mobiltelefon. I sådana fall kan tillsynsdatorns IP-adress, dvs. internetprotokolladressen, inte kopplas och spåras till Livsmedelsverket. Med hjälp av tillsynsdatorn söker man information om produkter och ansvarig instans samt dokumenterar bevisen. Allt annat arbete görs med den egentliga myndighetsdatorn. Tillsynsdatorn har särskilda program för sparande av webbsidor. När den ansvariga instansen har identifierats kan tillsynen ske på samma sätt som tillsynen över andra aktörer som bedriver försäljning.
Om aktören inte iakttar bestämmelserna kan myndigheten enligt artikel 138.2 led i i kontrollförordningen beordra att de webbplatser som aktören driver eller använder läggs ned under en lämplig tidsperiod. Livsmedelsverket kan som tvångsmedel meddela aktören ett föreläggande om att webbplatsen ska läggas ned. För vidtagandet av åtgärden kan det i vissa fall behövas handräckning av Kommunikationsverket.
Enligt artikel 15.5 i kontrollförordningen ska aktörerna tillhandahålla den behöriga myndigheten aktuella uppgifter om åtminstone sitt namn och sin juridiska form samt bl.a. verksamhet som utförs genom distanskommunikation. De aktörer som bedriver distansförsäljning med växter, växtprodukter och andra föremål ska anmäla sig till Livsmedelsverkets register.
18 §.Undersökning av myndighetsprover samt officiella laboratorier. Bestämmelser om provtagning, testning och officiella laboratorier finns i artiklarna 34—42 i kontrollförordningen. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att behandling och undersökning av myndighetsprover som tas i Finland i enlighet med artikel 37 i kontrollförordningen ska utföras av Livsmedelsverket eller av ett officiellt laboratorium som utsetts av Livsmedelsverket och som finns i Finland eller i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
De metoder för provtagning och för laboratorieanalyser, laboratorietester och laboratoriediagnostik som avses i artikel 34.1—34.3 samt de krav på ackreditering av ett laboratorium som avses i arti0kel 37.4 e och 37.5 i kontrollförordningen tillämpas dock i enlighet med artikel 167.2 i den förordningen först från och med den 29 april 2022.
Ett officiellt laboratorium ska i enlighet med artikel 38 i kontrollförordningen informera den behöriga myndigheten, om resultaten av testningen visar på en risk för växtskydd eller tyder på bristande efterlevnad. Resultaten ska meddelas till den behöriga myndighet som utsåg laboratoriet för analysen, testet eller diagnostiken.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om att jord- och skogsbruksministeriet på framställning av Livsmedelsverket utser ett nationellt referenslaboratorium som avses i artikel 100 i kontrollförordningen.
Enligt 3 mom. för Livsmedelsverket ett register för tillsynsändmål över de utsedda officiella laboratorierna. I registret antecknas laboratoriets namn, kontaktuppgifter, kompetensområde, namnet på den person som ansvarar för undersökningarna, uppgifter om de tillsynsåtgärder som genomförts samt uppgifter om förändringar i verksamheten.
I artikel 39.2 i kontrollförordningen anges villkor för återkallande av ett beslut om utseende av ett laboratorium.
19 §.Utomstående officiell växtskyddsinspektör och delegering av vissa uppgifter till andra än myndigheter. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att Livsmedelsverket och NTM-centralen kan utse en utomstående fysisk person till officiell växtskyddsinspektör enligt artikel 3.33 i kontrollförordningen för att utföra särskilt angivna uppgifter som hänför sig till offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Enligt kontrollförordningen kan en officiell växtskyddsinspektör höra till den behöriga myndighetens personal eller vara en utomstående person. Denna person kan utföra både offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och ska ha lämplig utbildning för att utföra uppgiften i enlighet med kontrollförordningen. När den person som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet som omfattas av denna lags tillämpningsområde hör till den behöriga myndighetens personal anses personen vara officiell växtskyddsinspektör utan att särskilt utses till det. Enligt artikel 5.3 i kontrollförordningen ska ett beslut om utseende av en utomstående växtskyddsinspektör vara skriftligt och i det ska uppgifterna specificeras. I praktiken kan utomstående officiella växtskyddsinspektörer användas särskilt för inventeringsuppgifter inom växtskyddet, vilka är uppgifter som hör till i kontrollförordningen avsedd annan offentlig verksamhet.
I 2 mom. föreslås det att Livsmedelsverket och NTM-centralen under de förutsättningar som anges i artiklarna 28—33 i kontrollförordningen genom en fullmakt får delegera vissa uppgifter som hänför sig till offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet till ett eller flera organ. Till en fysisk person får endast uppgifter som hänför sig till offentlig kontroll delegeras, men inte uppgifter som hänför sig till annan offentlig verksamhet. En annan offentlig kontroll definieras i artikel 2.2. När det gäller växtskyddet är det möjligt att delegera uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen till en fysisk person med stöd av artikel 22.4 och med hänvisning till artikel 30 i kontrollförordningen. Förutsättningar för delegering av uppgifter är bl.a. att den person eller den personal vid ett organ till vilka uppgifter delegerats har sakkunskap och är kvalificerad och erfaren.
Delegeringen av uppgifter genom fullmakt motsvarar till stor del de bestämmelserna om auktoriserade inspektörer som finns i 15 § i den gällande lagen och som innebär sådan överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter som avses i 124 § i grundlagen. För närvarande har endast fysiska personer kunnat vara auktoriserade inspektörer.
Delegering av en uppgift kan också återkallas i enlighet med artikel 33 första stycket b i kontrollförordningen. Det andra stycket i artikeln begränsar dock inte befogenheten att återkalla uppgiften även av andra skäl. Ett sådant annat skäl kan vara en situation där den uppgift som delegerats inte längre behövs t.ex. därför att myndigheten inte längre har sådana arbeten att erbjuda.
I 3 mom. föreslås bestämmelser om att Livsmedelsverket svarar för utbildningen av den personal som sköter den offentliga kontrollen och annan offentlig verksamhet. Tullen ska inom sitt eget ansvarområde svara för inspektörernas utbildning och upprätthållandet av deras yrkeskompetens i samarbete med Livsmedelsverket, precis som nu. Livsmedelsverket utbildar Tullens personal i frågor som gäller växtskyddet, särskilt i fråga om växtskadegörare, som det är viktigt att ha kunskaper om för tillsynen. Livsmedelsverket avtalar årligen med Tullen om utbildningarna.
Enligt artikel 5.4 i kontrollförordningen ska personal som utför kontroll få utbildning för att utföra sina uppgifter. Det ska även säkerställas att en utomstående officiell växtskyddsinspektör och de till vilka uppgifter delegerats har tillräckliga kunskaper och tillräcklig kompetens innan de ges uppgifter att utföra. För att de krav på kompetens som ställs i unionslagstiftningen ska uppfyllas, ska Livsmedelsverket och Tullen för egen del se till att de som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet får tillräcklig utbildning för att utföra uppgifter inom växtskyddet.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om att de som utför uppgifter som utomstående för myndigheten utför uppgifterna under tjänsteansvar. Vid utförandet av uppgifterna iakttas de allmänna förvaltningslagarna. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
20 §.Handräckning. I paragrafen föreslås i enlighet med 23 § i den gällande lagen att den behöriga myndigheten vid behov kan få handräckning av polisen, gränsbevakningsväsendet, Tullen och räddningsmyndigheterna för utförandet av uppgifter enligt författningarna. Till exempel handräckning av polisen kan behövas i samband med bekämpningsåtgärder i enskilda fall, såsom i situationer där någon motsätter sig att träd fälls på privata gårdsplaner. Handräckning av Tullen eller gränsbevakningsväsendet för att stoppa en försändelse som strider mot bestämmelserna kan behövas på gränsövergångsställen och handräckning av räddningsmyndigheterna t.ex. vid bortskaffande av träemballage genom förbränning i särskilda fall.
21 §.Exportkontroll. Vid export av växter, växtprodukter och andra föremål till länder utanför EU kan den mottagande staten kräva sundhetscertifikat för säkerställande av att importkraven uppfylls. Bestämmelser om sundhetscertifikat för export från unionen finns i artikel 100 i växtskyddsförordningen. Den behöriga myndigheten ska kontrollera produkterna på begäran av exportören i enlighet med de krav som gäller den mottagande staten och, om ett exportparti transporteras via ett tredjeland, i enlighet med de eventuella krav som gäller transitering i den staten. Det är i första hand på exportörens ansvar att utreda de krav som gäller produkterna i exportlandet och vid transitering. Kontrollerna kan utföras av Livsmedelsverket eller NTM-centralen.
Enligt förslaget utfärdas intyg för exporten av Livsmedelsverket efter att det har försäkrat sig om att kraven uppfylls. Sundhetscertifikat kan utfärdas endast av en myndighet, och uppgiften kan inte delegeras till någon annan person. Den nationella växtskyddsmyndigheten har enligt standarden ISPM 7 ensamrätt att utfärda sundhetscertifikat. Den nationella växtskyddsmyndigheten i Finland är Livsmedelsverket.
Även enligt 2 § 7 punkten i lagen om Livsmedelsverket (371/2018) ska Livsmedelsverket sköta främjande och styrning av export av livsmedel samt djur, växter och produkter från dem. Enligt motiveringen till den bestämmelsen täcker bestämmelsen de uppgifter som avser främjandet, styrningen och tillsynen över exporten som Livsmedelsverket sköter och som gäller bl.a. deltagande i utredandet av krav som tredjeländer ställer och säkerställandet av att kraven uppfylls, deltagande i utarbetandet av olika handlingar samt ordnande av utbildning.
22 §.Underrättelse om begränsningar för fastighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar 12 § i den gällande lagen. Vid sidan av den som överlåter en fastighet, en del av den eller en byggnad är även tillsynsmyndigheten skyldig att i samband med överlåtelsen lämna uppgifter om förekomsten av växtskadegörare i den egendom som överlåts. Tillsynsmyndighetens skyldighet att lämna uppgifter förutsätter att en begäran om uppgifter lämnas in till den.
23 §.Maskinell underskrift. I paragrafen föreslås att beslut som utarbetats med hjälp av automatisk databehandling och handlingar som hänför sig till behandlingen av ett ärende får undertecknas maskinellt. Användning av maskinell underskrift är ett enklare förfarande än den elektroniska signering av handlingar som avses i 16 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), och därför föreslås det att en bestämmelse om saken tas in i lagen.
24 §.Den personuppgiftsansvarige och registeruppgifter. I 1 mom. föreslås det att Livsmedelsverket är personuppgiftsansvarig som för ett register över yrkesmässiga aktörer. Ändamålet med registret är skötsel av uppgifter som hänför sig till genomförandet av växtskyddsförordningen och kontrollförordningen. I skäl 36 i växtskyddsförordningen föreskrivs det att för att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning, bör vissa yrkesmässiga aktörer som åläggs skyldigheter genom denna förordning tas upp i register som upprättats av medlemsstaterna. Behandlingen av personuppgifter hänför sig till fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige i enlighet med artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.
Yrkesmässiga aktörer som bedriver verksamhet enligt artikel 65.1 i växtskyddsförordningen ska för registrering i registret över aktörer, innan de inleder sin verksamhet, till Livsmedelsverket lämna in en ansökan som innehåller de uppgifter som avses i artikel 66.2 i växtskyddsförordningen.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska i registret införas de uppgifter som avses i artikel 67 i växtskyddsförordningen. I registret ska också införas uppgifter om de inspektioner som tillsynsmyndigheten genomfört och resultaten av dem samt uppgifter om de påföljder som tillsynsmyndigheten påfört för brott mot bestämmelserna. Det är fråga om administrativa påföljder. I kontrollförordningen förutsätts det att aktörernas tidigare verksamhet vad gäller offentlig kontroll som de varit föremål för kontrolleras. Om det vid offentlig kontroll har säkerställts att aktören tidigare har iakttagit bestämmelserna, kan det inverka t.ex. enligt artikel 9.1 c i kontrollförordningen på den frekvens med vilken aktören kontrolleras och enligt artikel 79.3 d i kontrollförordningen minska bl.a. den avgift som tas ut för kontrollen hos aktören. Enligt 7 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen får personuppgifter som rör i artikel 10 i dataskyddsförordningen avsedda fällande domar i brottmål och överträdelser behandlas, om behandlingen av uppgifterna regleras i lag eller föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag (enligt 6 § 1 mom. 2 punkten). Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska vidta lämpliga skyddsåtgärder i enlighet med 6 § 2 mom. i dataskyddslagen.
Enligt 3 mom. kan NTM-centralen använda, uppdatera och lämna ut registeruppgifter i den omfattning dess lagstadgade uppgifter förutsätter det. NTM-centralen ska se till att de registrerades rättigheter tillgodoses i enlighet med dataskyddsförordningen.
Utgångspunkten när uppgifter förvaras är den definition av behovet att förvara som finns i 21 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), nedan informationshanteringslagen. Myndigheten fastställer förvaringstiden för uppgifterna med tanke på det uppdrag för vilket uppgifterna samlats in. Om t.ex. en aktör har meddelats ett beslut om bekämpning av växtskadegörare, ska uppgifterna bevaras så länge bekämpningsbeslutet är i kraft. I 4 mom. föreslås bestämmelser om att uppgifterna ska avföras ur registret i situationer där aktören har meddelat Livsmedelsverket att aktören upphör med sin verksamhet eller aktören de facto har upphört med sin verksamhet. Dessa uppgifter ska avföras när de inte längre behövs och senast tre år från det att den senaste uppgiften om aktören infördes. Det är inte ändamålsenligt att i registret bevara uppgifter om aktörer som inte längre bedriver verksamhet. Uppgifterna avförs dock inte så länge ett beslut om bekämpning av växtskadegörare som meddelats aktören är i kraft.
I fråga om uppgifter som lämnats till Tullen hänvisas det i 5 mom. till lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen (650/2019).
Enligt 6 mom. ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen och dataskyddslagen (1050/2018) tillämpas på behandling av personuppgifter. I det momentet tas det också in en ny bestämmelse där det görs ett undantag från artikel 18.1 a och b i dataskyddsförordningen. Med stöd av artikel 18 i dataskyddsförordningen har den registrerade rätt att kräva att behandlingen av personuppgifterna begränsas om han eller hon bestrider personuppgifternas korrekthet eller anser att behandlingen av personuppgifterna är olaglig.
Enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen är det under vissa förutsättningar möjligt att i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt begränsa utövandet av nämnda rättighet. Enligt artikel 23.1 i den förordningen ska det vara möjligt att i unionsrätten eller i en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet omfattas av införa en lagstiftningsåtgärd som begränsar tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12—22 och 34, samt i artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12—22, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig åtgärd i ett demokratiskt samhälle. I denna proposition kan man genom begränsningen säkerställa ”andra av unionens eller en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse” (led e) och ”en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även i enstaka fall, har samband med myndighetsutövning i fall som nämns i a—e och g” i artikel 23.1 i dataskyddsförordningen. Det är av allmänt intresse att den registrerade med krav som grundar sig på artikeln inte onödigt kan äventyra skötseln av en uppgift som grundar sig på unionslagstiftningen eller en nationell lag.
I de begränsningar som avses i artikel 23 i dataskyddsförordningen ska andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna respekteras. I denna proposition anses det att denna förutsättning uppfylls. Den registrerades rättsskydd har till väsentliga delar säkerställts i och med att myndigheterna och de som sköter offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta de allmänna förvaltningslagarna. Den registrerade kan i sitt ärende (t.ex. uppgifternas oriktighet eller olaglighet) utöva följande rättigheter enligt dataskyddsförordningen: den registrerades rätt till tillgång (artikel 15), rätt till rättelse (artikel 16) och rätt att lämna in klagomål till en tillsynsmyndighet (artikel 77). Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är att den personuppgiftsansvarige i stället för att begränsa behandlingen av personuppgifter, i enlighet med förvaltningslagen ska behandla den registrerades påståenden om att personuppgifterna är oriktiga och behandlingen av personuppgifterna olaglig. På det här sättet säkerställer man den registrerades rättsskydd.
I propositionen anses det att det finns tillräckliga grunder för att göra undantag från artikel 18.1 a och b i dataskyddsförordningen i fråga om de lagstadgade uppgifterna. Dessutom har frågan begränsats endast i fråga om en artikel (artikel 18) i dataskyddsförordningen och i fråga om den också endast i fråga om två led. I propositionen anses det att både den registrerades rättigheter och medlemsstatens viktiga allmänna intresse blir samordnade på ovan nämnda sätt.
25 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter. Innehållet i paragrafen motsvarar i huvudsak 24 § i den gällande lagen. Det föreslås att Skatteförvaltningen fogas till paragrafen bl.a. i syfte att bekämpa den grå ekonomin. Den rätt att lämna ut uppgifter som avses i paragrafen innebär i enlighet med ordalydelsen även utlämnande av uppgifter på eget initiativ utan att den mottagande myndigheten uttryckligen begär uppgifterna. Även avsikten med informationshanteringslagen är att främja utnyttjandet av information mellan myndigheterna. Rättsskyddet för en part eller en annan kund inom förvaltningen ska dock säkerställas.
6 kap. Tvångsmedel och påföljder
26 §.Administrativ påföljdsavgift. I propositionen föreslås för Livsmedelsverket som ny befogenhet att ålägga en påföljdsavgift i ett administrativt förfarande. Vid konstaterande av bristande efterlevnad av bestämmelserna ska orsaken till och omfattningen av den bristande efterlevnaden samt aktörens ansvar fastställas. De behöriga myndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att den berörda aktören åtgärdar den bristande efterlevnaden och förebygger ytterligare upprepningar. I artikel 138.2 i kontrollförordningen anges åtgärder som den behöriga myndigheten har till sitt förfogande, men förteckningen är inte heltäckande. Vid en administrativ påföljdsavgift är det i sak fråga om en ekonomisk påföljd av straffkaraktär, som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) och grundlagsutskottet har ansett kunna jämställas med straffrättsliga påföljder.
En administrativ påföljdsavgift kan enligt 1 mom. påföras av Livsmedelsverket. I detta moment specificeras vilka skyldigheter förseelserna kan gälla för att en påföljdsavgift ska kunna påföras. Tillämpningsområdet för den föreslagna avgiften föreslås omfatta försummelser som det är enkelt att bevisa och inte kräver utredningsmässiga åtgärder. Påföljdsavgiften föreslås vara minst 300 och högst 5 000 euro. Livsmedelsverket bedömer att påföljdsavgiften kommer att användas endast i undantagsfall. I första hand ska bristen eller förseelsen försöka åtgärdas genom att ge aktören en rättelseuppmaning.
Enligt 2 mom. ska påföljdens storlek bedömas med hänsyn till förseelsens art, skadlighet och hur ofta den upprepats. Proportionalitets- och ändamålsenlighetskraven på förvaltningsverksamheten ska uppfyllas vid påförandet av avgiften. Kraven på god förvaltning och rättssäkerhet ska beaktas. I fråga om påföljdsavgiften föreligger besvärsrätt. En påföljdsavgift som Livsmedelsverket påfört är verkställbar endast om den vunnit laga kraft och förvaltningsdomstolens avgörande i ett ärende som gäller sökande av ändring är verkställbart i enlighet med vad som anges till och med utgången av år 2019 i förvaltningsprocesslagen (583/1996) och från och med ingången av år 2020 i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).
I 3 mom. beaktas förbudet mot dubbel straffbarhet, enligt vilket flera påföljder av straffkaraktär inte får påföras en fysisk person för samma gärning. Förbudet omfattar även administrativa påföljder av straffkaraktär för en och samma gärning.
Enligt 4 mom. får påföljdsavgift inte påföras om det har förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks. Om det förflutit mer än sex månader sedan gärningen begicks eller om utredningen kräver mer tid finns det andra i lag föreskrivna tvångsmedel till förfogande. En påföljdsavgift preskriberas fem år efter den dag då avgiften påfördes.
Enligt förslaget finns bestämmelser om verkställighet av administrativa påföljdsavgifter i lagen om verkställighet av böter (672/2002). Därför föreslås det att den lagen ändras så att påföljdsavgift enligt den föreslagna växtskyddslagen fogas till lagens tillämpningsområde i 1 § i den lagen. För verkställigheten av påföljdsavgiften svarar Rättsregistercentralen, som redan har motsvarande verkställighetsuppdrag. När det gäller verkställbarheten av ett beslut iakttas från och med ingången av år 2020 lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Ingen ränta tas ut på påföljdsavgiften.
27 §.Föreläggande och förbud. I det föreslagna 1 mom. hänvisas det till de åtgärder i kontrollförordningen som den behöriga myndigheten kan använda, om aktören inte har iakttagit kraven i lagstiftningen. Kontrollförordningen innehåller heltäckande och detaljerade bestämmelser om den behöriga myndighetens åtgärder och befogenheter vid bristande efterlevnad av bestämmelserna. Artikel 138.2 i kontrollförordningen innehåller en förteckning som allt som allt omfattar 8 led (leden c—j) om åtgärder som kan tillämpas på växter, växtprodukter och andra föremål. De viktigaste av dem är kanske begränsande eller förbjudande av att varor släpps ut på marknaden (led d), destruktion av varor (led g), stängning av aktörens företag under en lämplig tidsperiod (led h), nedläggning under en lämplig tidsperiod av hela eller delar av aktörens verksamhet och, i förekommande fall, de webbplatser som aktören driver eller använder (led i), återkallande av registreringen eller godkännandet för anläggningen eller installationen tillfälligt eller slutgiltigt (led j). Förteckningen är inte uttömmande. Även andra åtgärder är möjliga. Som andra möjliga åtgärder har det till förslaget lagts till administrativ påföljdsavgift enligt 26 § och vite och tvångsutförande enligt 29 §.
Valet av åtgärder påverkas bl.a. av på vilket sätt bestämmelserna inte iakttagits i varje enskilt fall. Vilka åtgärder växtskyddsriskerna kräver är en fråga som den behöriga myndigheten får avgöra. Den behöriga myndigheten ska kunna visa att de valda åtgärderna är ändamålsenliga och proportionella.
Innan ett föreläggande om åtgärder meddelas ska den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 137 i kontrollförordningen utföra en undersökning, om bristande efterlevnad misstänks. I syfte att bekräfta eller undanröja en misstanke utförs det vid behov förstärkt offentlig kontroll av varor och aktörer eller så kan varor omhändertas beroende av vad som är lämpligt. Vad som avses med omhändertagande definieras i artikel 3.47 i kontrollförordningen. Skyldigheten att utreda ett ärende överensstämmer också med förvaltningslagens principer för god förvaltning.
Enligt 2 mom. kan marknadsföring, användning och import av i 8 § avsedda makroorganismer för biologisk bekämpning och pollinering förbjudas, om organismerna utgör en växtskyddsrisk. Momentet motsvarar 9 b § 3 mom. i den gällande lagen.
28 §.Överföring av beslutanderätt i vissa fall. Enligt 1 mom. kan Livsmedelsverket på NTM-centralernas vägnar fatta beslut om användning av administrativa tvångsmedel, om det område som påverkas av dem är större än en NTM-centrals område. Syftet med bestämmelsen är att besluten ska kunna fattas på ett centraliserat och enhetligt sätt. I 2 mom. föreslås det att Livsmedelsverket i vissa fall kan fatta beslut om användning av tvångsmedel också på en NTM-centrals område. Avsikten är dock inte att NTM-centralen på det här sättet t.ex. på grund av knappa resurser ska kunna överföra skötseln av uppgifter till Livsmedelsverket. Det är fråga om ett mycket exceptionellt förfarande som Livsmedelsverket kan tillgripa, om verket anser att det finns grundad anledning att betrakta NTM-centralens åtgärder som otillräckliga för att säkerställa växtskyddet. Livsmedelsverket kan i princip sköta ett övervakningsfall som hör till NTM-centralens uppgifter i sådana exceptionella fall där det ska anses behövligt att den centrala myndigheten ingriper med tanke på efterlevnaden av växtskyddsbestämmelserna och styrning av övervakningen, t.ex. om NTM-centralen inte vidtar åtgärder, trots att det finns ett uppenbart behov av att använda administrativa tvångsmedel. Situationen kan bli problematisk om det inte har föreskrivits villkor för Livsmedelsverkets åtgärder.
29 §.Vite eller tvångsutförande. Paragrafen motsvarar till innehållet 28 § i den gällande lagen, men den har utvidgats till att kunna tillämpas av alla behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten kan förena en förpliktande åtgärd, ett föreläggande eller ett förbud som meddelats med stöd av lagen med vite eller med hot om att de försummade åtgärderna vidtas på den försumliges bekostnad. Detta föreslås gälla i 4 och 5 § avsedda begränsningar eller skyldigheter för att utrota växtskadegörare och förhindra att de sprids samt i 27 § avsedda förelägganden och förbud.
Vite döms ut av den myndighet som förelagt det. Vid föreläggande och utdömande av vite iakttas viteslagen (1113/1990). Hänvisningen till viteslagen gäller också vitesbeloppet. Enligt 8 § i viteslagen ska vitesbeloppet bestämmas med beaktande av huvudförpliktelsens art och omfattning, den förpliktades betalningsförmåga och övriga omständigheter som inverkar på saken. På vitesbeloppet inverkar således åtminstone näringsverksamhetens omfattning och omsättningens storlek samt hur näringsidkaren förhåller sig till de uppmaningar som tillsynsmyndigheten tidigare har gett med stöd av den föreslagna lagen.
30 §.Straffbestämmelser. I 1 mom. föreslås det att de gärningar anges som strider mot bestämmelserna och som kan leda till straffrättsligt straffansvar. Brottsrekvisitet kan uppfyllas förutom på grund av en faktisk gärning även på grund av en försummelse. Gärningen kan också vara sådan att den faktiskt eller mycket sannolikt utgör en växtskyddsrisk. En gärning som uppfyller rekvisitet kan begås antingen uppsåtligen eller av oaktsamhet. Benämningen på gärningen är äventyrande av växtskyddet, vilket motsvarar äventyrande av växters sundhet i 29 § i gällande lag, och straffarten kan vara endast bötesstraff.
Om den behöriga myndigheten har förenat ett föreläggande eller förbud som meddelats med stöd av 27 § med vite, föreslås det för undvikande av överlappningar att det i 2 mom. tas in bestämmelser om att den som brutit mot föreläggandet eller förbudet inte kan dömas till straff för samma gärning, om vitet har dömts ut genom ett beslut som vunnit laga kraft.
I 3 mom. föreslås det att det i lagen tas in en bestämmelse om att göra en utredningsbegäran i fråga om en överträdelse av lagstiftningen. Enligt förslaget är det den behöriga myndigheten som ska anmäla förseelser till åtalsprövning. En anmälan behöver inte göras, om förseelsen som helhet betraktad och med beaktande av förhållandena är uppenbart ringa.
7 kap. Skadestånd
31 §.Ersättning av kostnader som orsakas av bekämpningen av växtskadegörare. Paragrafen motsvarar 30 § i den gällande lagen. Ersättningarna regleras nationellt. Livsmedelssäkerhetsverket har ändrats till Livsmedelsverket.
32 §.Ersättning av kostnader och skador som orsakas av utrotningen av växtskadegörare i skog. Paragrafen motsvarar 30 a § i den gällande lagen. Livsmedelssäkerhetsverket har ändrats till Livsmedelsverket.
33 §.Skador och kostnader som inte berättigar till ersättning. Paragrafen motsvarar till innehållet 31 § i den gällande lagen. Paragrafens rubrik ändras så att den bättre motsvarar innehållet i paragrafen.
34 §.Vissa i Europeiska unionens lagstiftning föreskrivna förutsättningar i fråga om ersättningstagare. Paragrafen motsvarar 31 a § i den gällande lagen.
8 kap. Särskilda bestämmelser
35 §.Skydd för personer som rapporterar om överträdelser. I paragrafen föreslås bestämmelser om att identiteten hos en fysisk person som rapporterat om en överträdelse av bestämmelserna om växtskydd och tillsynen över det ska hållas hemlig. Motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen. Bestämmelser om skydd för sådana personers fysiska personer identitet som rapporterar om överträdelser finns för närvarande i t.ex. 36 § i dataskyddslagen och i 71 a § i lagen om Finansinspektionen (878/2008).
Genom den föreslagna bestämmelsen genomförs artikel 140 i kontrollförordningen, enligt vilken personer som till den behöriga myndigheten rapporterar faktiska eller potentiella överträdelser ska skyddas mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Enligt skäl 91 i kontrollförordningen bör vem som helst ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser och i sådana fall ålägga sanktioner. Därför bör det säkerställas att en person kan anmäla eventuella överträdelser och att han eller hon skyddas mot repressalier.
Det är således ändamålsenligt att i växtskyddslagen föreskriva om grunden för hemlighållande av en sådan persons identitet som anmäler en överträdelse, även om huvudregeln för bestämmelser om grunder för hemlighållande är att de koncentreras till lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Detta överensstämmer också med den s.k. whistleblowing-regleringen (kommissionens förslag till direktiv för att stärka skyddet för visselblåsare på EU-nivå (COM(2018) 218).
Syftet med bestämmelsen är att skydda sådana personer som anmäler överträdelser och för vilka ett röjande av deras identitet skulle medföra olägenhet. En person ska kunna göra en anmälan till den behöriga myndigheten om överträdelser av växtskyddsbestämmelserna utan rädsla för att drabbas av negativa konsekvenser. Förutsättningen är att röjandet av identiteten skulle medföra olägenhet för den person som gjort anmälan. Olägenheten kan t.ex. ha att göra med att personen står i särskild relation, t.ex. anställningsförhållande, till den aktör som berörs av anmälan och anmälan kan inverka negativt på denna relation. Personens subjektiva uppfattning om att det medför olägenhet räcker inte i sig för att tillämpa de grunder för hemlighållande som avses i bestämmelsen.
36 §.Utseende av gränskontrollstationer. Enligt förslaget ska jord- och skogsbruksministeriet utse gränskontrollstationerna och de andra kontrollställena på framställning av Livsmedelsverket eller Tullen. Bägge kan inom sitt verksamhetsområde göra framställningar om behövliga kontrollställen. Om kraven inte längre uppfylls, återkallar eller tillfälligt återkallar ministeriet ett beslut om utseende efter att ministeriet fått framställning om saken. De krav som gäller gränskontrollstationerna och kontrollställena anges i artiklarna 59—64 i kontrollförordningen.
37 §.Delegation. Den föreslagna paragrafen motsvarar i huvudsak 32 § i den gällande lagen. Det föreslås att jord- och skogsbruksministeriet för tre år i sänder ska tillsätta en delegation med uppgift att i ärenden som gäller växtskydd följa utvecklingen, främja en god växtskyddsstatus och lägga fram förslag och ta initiativ i frågan.
38 §.Avgifter för statliga myndigheters prestationer. Enligt det föreslagna 1 mom. ska det i regel tas ut en avgift för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. I kapitel VI i kontrollförordningen föreskrivs det om avgifterna för kontroll. Enligt artikel 79.1 i kontrollförordningen ska de behöriga myndigheterna ta ut avgifter för växtskyddskontroller vid gränskontrollstationer och andra kontrollställen för import på kostnadstäckningsbasis, dvs. enligt självkostnadsvärdet. Enligt artikel 54 i kontrollförordningen ska en lämplig kontrollfrekvens fastställas genom genomförandeakter. Bestämmelser om villkoren för att minska kontrollerna finns för närvarande i kommissionens förordning (EG) nr 1756/2004. Tullen tar ut kostnaderna för kontrollerna i enlighet med finansministeriets förordning om Tullens avgiftsbelagda prestationer.
Enligt artikel 79.2 c i kontrollförordningen ska avgift dessutom tas ut för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som enligt led i har blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad hos samma aktör påvisats under en offentlig kontroll som utförts i enlighet med kontrollförordningen och, enligt led ii utförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att verifiera att korrigerande åtgärder har vidtagits.
Enligt artikel 80 i kontrollförordningen får medlemsstaterna ta ut även andra avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än de avgifter eller pålagor som avses i artikel 79, om detta inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är tillämplig på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
I artikel 82 i kontrollförordningen föreskrivs det om beräkning av avgifter eller pålagor. Artikeln gäller endast obligatoriska avgifter. Därför beräknas de andra avgifterna enligt artikel 80 i kontrollförordningen enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Närmare bestämmelser om de arrangemang som avses i artiklarna 79—82 i kontrollförordningen och bestämmandet av avgifternas storlek får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Enligt de nämnda artiklarna i kontrollförordningen är det under vissa förutsättningar nationellt möjligt att besluta att minska beloppet för avgifterna och även besluta om andra än obligatoriska avgifter.
På avgifter som tas ut vid kontroll som utförs av dem till vilka uppgifter delegerats tillämpas enligt artikel 78.2 i kontrollförordning samma bestämmelser. I enlighet med propositionen är avsikten dock att fortsätta med den praxis enligt vilken endast behöriga myndigheter tar ut kontrollavgifter, även när det är fråga om dem till vilka kontrolluppgifter delegerats.
Livsmedelsverket och NTM-centralen ska till den utomstående officiella växtskyddsinspektör som de utsett enligt 19 § och till den person eller det organ som delegerats uppgifter enligt 19 § betala ett arvode för de prestationer som de fått i uppdrag att utföra samt en ersättning för kostnaderna.
39 §.Ändringssökande. Enligt det föreslagna 1 mom. omfattar bestämmelserna om begäran om omprövning beslut som gäller förutsättningarna för registrering enligt 24 § och beslut enligt 7 kap. om ersättningar med anledning av skadegörare. Allmänna bestämmelser om begäran om omprövning finns i 7 a kap. i förvaltningslagen. Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen.
Enligt 2 mom. får ett beslut som den behöriga myndigheten fattat överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges till och med utgången av år 2019 i förvaltningsprocesslagen och från och med ingången av år 2020 i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Sådana beslut är åtminstone bekämpningsbeslut enligt 4—6 §, beslut enligt 8 § 3 mom. om tillstånd som gäller makroorganismer, beslut enligt 9 § 2 mom. om återkallande av tillstånd som gäller makroorganismer och tvångsmedelsbeslut enligt 26—28 §. Dessutom är det möjligt att söka ändring i de andra beslut som den behöriga myndigheten fattat med stöd av växtskyddsförordningen och kontrollförordningen och med stöd av dem antagna rättsakter på lägre nivå. De bestämmelser på lägre nivå som är under beredning har räknats upp i avsnitten 2.2.1 och 2.2.2.
I fråga om åtgärder för bekämpning av skadegörare och andra förpliktande åtgärder finns inte möjlighet till omprövning, eftersom det i onödan skulle kunna förlänga den totala behandlingstiden för ärenden. Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
När myndighetens beslut gäller annat än administrativa påföljdsavgifter, kan det enligt 3 mom. i beslutet bestämmas att det ska iakttas även om ändring sökts, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Avsikten med detta är att säkerställa att den behöriga myndigheten har effektiva metoder för att förhindra att växtskadegörare sprids.
I 4 mom. finns en informativ hänvisning om sökande av ändring i Tullens beslut i enlighet med tullagen.
Enligt 5 mom. får ändring i en avgift som en myndighet påfört för en prestation sökas på det sätt som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten.
40 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreslås bestämmelser om lagens ikraftträdande. Lagarna föreslås träda i kraft den 14 december 2019 samtidigt som växtskyddsförodningen och kontrollförordningen börjar tillämpas.
Samtidigt upphävs den gällande lagen om skydd för växter sundhet. De beslut och förelägganden för bekämpning av skadegörare som meddelats med stöd av 11 § i den lagen förblir dock i kraft och gäller den tid som bestämts i dem.