1.1
Lagen om begränsning av utförseln av kulturföremål
1 §.Lagens syfte. Syftet med lagen är att skydda nationella skatter som ingår i det nationella kulturarvet. Som nationella skatter räknas kulturföremål som är av särskild historisk, konstnärlig eller vetenskaplig betydelse för hela nationen. Det är motiverat att hålla kvar betydelsefulla kulturföremål i Finland så att kulturarvet kan undersökas och ställas ut på ett heltäckande sätt. Befolkningen i Finland ska ha möjlighet att få kunskaper om, uppleva och bli delaktig i sitt eget kulturarv.
Utbyte av föremål som ingår i kulturegendomen ses på det hela taget som något godtagbart, och sådan utförsel behöver inte begränsas helt och hållet. Lagen är avsedd att ge en ram för förutsättningarna för laglig utförsel av kulturegendom. Det är meningen att föreskriva om tillsynen över utförsel av kulturföremål på samma sätt som för närvarande, så att tillstånd krävs för utförsel av vetenskapligt, konstnärligt och historiskt betydelsefulla kulturföremål som avses i denna lag.
Paragrafen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 1 § i den gällande lagen. Det föreslås en sådan komplettering att begreppet nationell skatt, som nämns i artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tas med i paragrafen.
2 §.Tillämpningsområde. Den föreslagna lagen tillämpas på utförsel av kulturföremål från Finland till andra medlemsstater inom Europeiska unionen och på export av sådana föremål från unionens territorium till tredjeländer.
Det är inte meningen lagen ska hindra utförseln av ett kulturföremål som den som för ut föremålet själv är upphovsman till. Enligt 2 mom. tillämpas lagen inte på kulturföremål som innehas av upphovsmannen eller av en fysisk person som har planerat föremålet eller annars skapat det. Med upphovsmannen till ett kulturföremål jämställs en konstruktör eller designer som har skapat modellen till föremålet eller den som har gjort en skiss. Således kan t.ex. den som har planerat ett konstindustriellt verk föra originalföremålet ut ur landet utan utförseltillstånd.
Enligt 3 mom. finns bestämmelser om export av kulturföremål till länder utanför Europeiska unionen förutom i den föreslagna lagen i rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål. I rådets förordning regleras exporten av kulturföremål till länder utanför gemenskapens territorium. Rådets förordning förutsätter bestämmelser på nationell nivå om bl.a. exportbegränsningar med stöd av vilka en medlemsstat inom Europeiska unionen kan förbjuda att ett kulturföremål exporteras utanför unionens territorium. Enligt artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt faller restriktioner för export av kulturföremål inom medlemsstaternas behörighet. Ett förfarande med exportlicens i enlighet med rådets förordning utgör dels bevarande av det nationella kulturarvet, dels skydd av det europeiska kulturarvet.
Rådets förordning tillämpas på export från Europeiska unionens territorium till tredjeländer. Export av kulturföremål till länder utanför unionens tullområde kräver licens enligt det som närmare anges i förordningen. Systemet enligt rådets förordning bygger på att exporten av vissa kategorier av föremål anges kräva exportlicens. Dessa kategorier kan avvika från dem som anges i medlemsstaternas nationella bestämmelser. Exportlicens kan nekas enligt artikel 2.2 i förordningen, om en sådan licens ska nekas enligt den nationella lagstiftningen i ursprungsstaten. För att utreda detta ska den behöriga myndigheten vid prövningen av en licens ta kontakt med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat från vilken föremålet i fråga kom.
Rådets förordning gäller export utanför unionens territorium av sådana i bilaga I till förordningen nämnda kulturföremål som når upp till ett visst ekonomiskt värde. Den nationella lagen ska tillämpas på utförsel av de kategorier av föremål som anges i lagen till unionsmedlemsstater och på export av dessa kategorier utanför unionens territorium.
Begräsningssystemet enligt den föreslagna lagen respektive rådets förordning föreslås bli samordnat genom att båda tillstånden avgörs samtidigt genom ett enda beslut i enlighet med den föreslagna 6 § och rådets förordning. Rådets förordning ska tillämpas samtidigt på utförseln av ett kulturföremål, förutsatt att kulturföremålet finns nämnt i bilaga I till den förordningen och att föremålets ekonomiska värde överstiger de gränsvärden som nämns i bilagan.
Paragrafen motsvarar 2 och 3 § i den gällande lagen.
3 §.Föremål som kräver utförseltillstånd. De kulturföremål som kräver utförseltillstånd har kategoriserats på ett nytt sätt i paragrafen, men kategorierna motsvarar huvudsakligen den förteckning över föremål som finns i 4 § i den gällande lagen.
De föremål som kräver utförseltillstånd har delats in i fyra huvudkategorier. Föremålen i 1—3 punkten kräver alltid utförseltillstånd. Tillståndsplikten för de föremål som avses i 1 punkten bestäms enligt deras historiska eller kulturhistoriska kontext. Tillståndsplikten för föremålen i 2 punkten bestäms med stöd av lagen om fornminnen. Den föreslagna 3 punkten gäller arkiv och andra samlingar, oavsett hur länge de har funnits i Finland.
Till den kategori som anges i 4 punkten hör vissa andra kulturföremål vars ålder, ursprungsland och den tid de har funnits i Finland inverkar på om tillstånd ska krävas eller inte. En detaljerad förteckning över dessa föremål föreslås ingå i en bilaga till lagen. Även om utförsel som tillåts endast med stöd av utförseltillstånd inte kränker äganderätten i strid med bestämmelsen om egendomsskydd i 15 § i grundlagen, är det för att undvika missförstånd ändamålsenligt att i lagen ta in en förteckning över föremål som kräver tillstånd.
Vid kategoriseringen av kulturföremål som kräver utförseltillstånd har man i tillämpliga delar följt den förteckning över föremål som finns i rådets förordning. Beloppen i rådets förordning ska dock inte, som för närvarande, utgöra grund för tillståndsplikten. Avsikten med bestämmelsen är inte att ingripa i själva försäljningen av föremål utan endast att förhindra att de kulturvärden som är förknippade med föremålen försvinner från Finland.
Enligt 1 punkten ska tillståndsplikten i fråga om ett kulturföremål inte bestämmas enligt föremålets ålder, framställningsland eller hur länge det har funnits i Finland och inte heller enligt dess framställningssätt eller konstnärliga värde. Det avgörande för om 1 punkten är tillämplig eller inte ska vara att föremålet på ett eller annat sätt har anknytning eller koppling till Finlands nationella historia eller bemärkta personer. Således kan t.ex. en serieproducerad Savoyvas som arkitekt Alvar Aalto har gett president Urho Kekkonen i gåva vara ett föremål som kräver utförseltillstånd även om en annan likadan vas annars inte kräver tillstånd. Däremot förutsätts det ingen motsvarande koppling till en viss kontext i 2 eller 3 punkten.
Föremål som avses i 1 punkten kan också vara korrespondens med anknytning till bemärkta personer, dagböcker och fotografier, om de inte utgör ett arkivbestånd som avses i 3 punkten, samt gradbeteckningar, utmärkelsetecken och förtjänsttecken. Utförseltillstånd kan också krävas för ett föremål eller en grupp av föremål som har en nära koppling till en bemärkt persons vetenskapliga, politiska eller övriga offentliga verksamhet eller som berättar om denna verksamhet. Kulturföremål som har anknytning till vår nationella historia och som kräver utförseltillstånd kan t.ex. vara officiella presentartiklar som finländare har fått av ryska kejsare och som berättar om förhållandena mellan de ryska kejsarna och deras undersåtar.
Enligt 2 punkten får föremål som avses i lagen om fornminnen och som har upphittats på land eller i vatten inte föras ut ur Finland utan utförseltillstånd. Exempelvis får inga lösa arkeologiska föremål som är äldre än hundra år och som har upphittats på land eller i vatten föras ut utan tillstånd. Att rubba fasta fornlämningar är förbjudet redan med stöd av lagen om fornminnen.
I 3 punkten föreskrivs det att utförseltillstånd ska krävas för arkiv och samlingar som är värdefulla av vetenskapliga eller andra särskilda skäl samt för delar av sådana arkiv och samlingar oavsett deras ålder och ursprungsland och hur länge de har funnits i Finland. Som sådana arkiv och samlingar som kräver utförseltillstånd kan t.ex. räknas bok- och brevsamlingar av särskilt kulturhistoriskt värde, arkitekturritningar i original, arkiv med anknytning till vetenskaplig, skönlitterär eller politisk verksamhet samt naturvetenskapliga, numismatiska och filatelistiska samlingar.
Enligt 4 punkten ska utförseltillstånd krävas för vissa andra kulturföremål som anges i bilagan och omfattas av vissa begränsningar i fråga om hur gamla de ska vara eller hur länge de ska ha funnits i Finland. Kategoriseringen av föremål föreslås huvudsakligen motsvara den gällande lagen och i tillämpliga delar bilaga I till rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål.
I den föreslagna lagen har man utifrån aspekter som kommit fram vid tillämpningen av lagen preciserat åldersgränserna när det gäller tillståndsplikten för vissa kategorier av föremål. I fråga om konstverk föreslås åldersgränsen bli höjd från nuvarande 50 till 100 år. Med tanke på skyddet av nationella skatter och strävan att hitta konstverk som ska räknas som nationella skatter och hålla kvar dem i Finland har det setts som ändamålsenligt att höja åldersgränsen. Med konstverk avses t.ex. målningar, skulpturer, konstgrafik och andra pappersbaserade alster samt tryckplåtar och andra jämförbara redskap som har använts vid framställningen av konstverk.
När det gäller konstindustri- och konsthantverksprodukter ändras åldersgränserna inte, men de begrepp som används ska enligt förslaget preciseras genom att man nämner unika föremål och nationellt betydelsefulla prototyper. Konstindustri- och konsthantverksprodukter kan vara t.ex. 1) möbler, belysningsanordningar och andra småföremål, 2) glas-, keramik- och träföremål, 3) mode- och textilprodukter, 4) smycken och prydnadsföremål, 5) unika konstindustri- och konsthantverksprodukter, och 6) delar som hör till den fasta inredningen i en byggnad.
När det gäller skriftliga alster föreslås det att kartor över Finland som har ritats för hand före 1800 tas med vid sidan av tryckt kartmaterial.
Åldersgränsen för fortskaffnings- och transportmedel höjs från 50 till 75 år. Utförseltillstånd ska dock krävas för fortskaffnings- och transportmedel som är yngre än 75 år men som har anknytning till Finlands nationella historia och bemärkta personer på det sätt som avses i 1 punkten.
Även pengar, utmärkelsetecken och medaljer läggs till förteckningen över föremål. Åldersgränsen för fotografier ändras så att upptagningar gjorda i Finland före 1860 och originalnegativ av sådana upptagningar i fortsättningen ska kräva tillstånd.
Utifrån erfarenheterna av tillämpningspraxis förlängs den tid som över 100 år gamla föremål ska ha funnits i Finland från 50 till 100 år. Vissa små ändringar föreslås i föremålskategorierna. Etnologiska föremål tas med som en egen kategori för tydlighetens skull. Denna kategori omfattar också t.ex. samiska föremål. Utförseln av audiovisuellt material föreslås, på grund av detta materials beskaffenhet, inte längre vara begränsad. Begreppet hushållsartiklar i 4 § 9 punkten underpunkt e i den gällande lagen har visat sig vara otydligt, och därför föreslås hushållsartiklar inte längre bli nämnda som en egen kategori. De ingår i stället i kategori VII k i bilagan till lagen.
4 §.Undantag från kravet på utförseltillstånd. Utgångspunkten för den föreslagna lagen är att kulturföremål som avses i 3 § inte får föras utanför Finlands gränser utan utförseltillstånd. I denna paragraf anges de fall då inget utförseltillstånd trots allt behövs. Pargrafens förteckning över undantag är avsedd att vara uttömmande. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § i den gällande lagen.
För det första behövs inget utförseltillstånd om ett föremål som hör till en offentlig samling eller ett offentligt arkiv eller ett kyrkligt föremål förs ut ur landet för att lånas till en utställning, för att konserveras, för en vetenskaplig undersökning eller för något annat tidsbegränsat ändamål och ska återföras till Finland. Med offentlig samling avses en samling som existerar med statliga, kommunala eller annars offentliga medel, såsom ett museum eller konstmuseum. För temporär utförsel av kyrkliga föremål som hör till evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkosamfundet krävs inget tillstånd. Undantaget omfattar dock inte utförsel av andra religiösa samfunds föremål.
För det andra behövs enligt den nya 2 punkten inget utförseltillstånd för andra än i 1 punkten nämnda statsägda kulturföremål som efter utförseln förblir i statlig ägo. Sådana föremål och situationer handlar i praktiken t.ex. om konstverk och konstindustri- och konsthantverksprodukter som ska placeras utomlands hos finländska beskickningar eller kulturinstitut eller i internationella organisationers lokaler och som förs ut ur landet tills vidare men är avsedda att kvarstå som finska statens egendom. Om statlig egendom förs ut ur landet för att överlåtas vidare, t.ex. för donation av ett konstverk, ska tillstånd sökas för utförseln på det sätt som anges i den föreslagna lagen. Detsamma gäller i en situation där ett föremål har förts ut ur landet med stöd av ett undantag men en vidareöverlåtelse senare blir aktuell. Det har visat sig vara ändamålsenligt att ta med denna bestämmelse i lagen för att undvika oklarheter.
För det tredje behövs inget utförseltillstånd för utövande konstnärers eller yrkesutövares arbetsredskap som det är meningen att återföra till Finland. Bestämmelsen gäller alltså t.ex. ett instrument som konstnären tar med sig ut ur landet till ett framträdande.
5 §.Myndigheter. Enligt det föreslagna 1 mom. är Museiverket allmän tillståndsmyndighet. I fråga om konstverk är Nationalgalleriet emellertid tillståndsmyndighet. Behörighetsfördelningen ska till denna del i princip vara exkluderande. Om avsikten är att föra ut ett konstföremål ur landet på grund av flyttning eller arv och tillståndsansökan på samma gång gäller flera föremål ska Museiverket dock ha behörighet som tillståndsmyndighet i fråga om alla föremål. På detta sätt vill man se till att den som söker tillstånd inte behöver vara i kontakt med flera myndigheter i ett ärende där tillstånd i vilket fall som helst ska beviljas i enlighet med 8 § 3 mom.
Enligt 2 mom. är Museiverket och Nationalgalleriet tillståndsmyndigheter enligt rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål. I rådets förordning förutsätts det nationella bestämmelser om den behöriga myndigheten.
I 3 mom. anges att de tillsynsmyndigheter som avses i den föreslagna lagen är tillståndsmyndigheterna och Tullen. Enligt 24 § i gränsbevakningslagen (578/2005) sköter också gränsbevakningsväsendet vid sidan av Tullen tullövervakning och därmed sammanhängande förberedande tullåtgärder vid riksgränsen och vid de gränsövergångsställen där Tullen inte har ordnat tullövervakning. Tillsynsmyndigheterna ska närmast ta hand om den praktiska övervakningen och ha befogenheter att vidta de tillsynsåtgärder som avses i lagen och rådets förordning.
För Museiverkets och Nationalgalleriets del motsvarar paragrafens bestämmelser om tillståndsmyndighet den gällande lagen. Museiverket är en expertmyndighet i kulturarvsfrågor som är underställd undervisnings- och kulturministeriet. Museiverket har enligt 2 § i lagen om Museiverket (282/2004) bl.a. till uppgift att sörja för att den kulturhistoriska nationalegendomen utökas, vårdas och ställs ut och att sörja för forskning i kulturarvet och för dokumentation av information om kulturarvet. Nationalgalleriet är för sin del riksmuseum för bildkonsten. Nationalgalleriet är en offentligrättslig stiftelse som hör till undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde. Enligt 2 § i lagen om Nationalgalleriet har Nationalgalleriet bl.a. till uppgift att se till att den samling nationalegendom som staten äger upprätthålls och utökas. I frågor som gäller utförsel av konstverk är Nationalgalleriet en aktör som sköter offentliga förvaltningsuppgifter i enlighet med 124 § i grundlagen.
Paragrafen ska dock inte längre ge undervisnings- och kulturministeriet befogenhet att besluta att även någon annan statlig inrättning eller ett kommunalt drivet museum kan vara tillståndsmyndighet. Av de nio museer som i nuläget är tillståndsmyndigheter med stöd av undervisnings- och kulturministeriets beslut är det i praktiken bara Krigsmuseet som under de senaste åren har fattat några få beslut om utförseltillstånd.
Med tanke på tillståndsförfarandet som helhet är det ändamålsenligt att koncentrera förvaltningsuppgifter som gäller beslut om utförseltillstånd till Museiverket och Nationalgalleriet. Enligt 7 § 3 mom. i den föreslagna lagen kan Museiverket och Nationalgalleriet vid behov begära utlåtande av arkivverket, Nationalbiblioteket, Krigsmuseet, ett riksomfattande specialmuseum eller någon annan sakkunnig aktör, t.ex. ett landskapsmuseum, regionalt konstmuseum eller annat museum. Således kan de museer som för närvarande är tillståndsmyndigheter med stöd av undervisnings- och kulturministeriets beslut i fortsättningen vara experter som ger utlåtanden vid sidan av andra sakkunniga aktörer.
6 §.Ansökan om tillstånd. Utförseltillstånd ska enligt förslaget sökas innan ett kulturföremål förs ut ur landet. Tillståndet ska sökas av ägaren till föremålet. Föremålets ägare kan ge någon annan person eller aktör fullmakt att handla i ägarens ställe. Det är ändå ägaren som ska vara sökande och vid behov bevisa sin äganderätt. I praktiken medför innehavet av ett föremål en ägarpresumtion. Ägaren kan behöva kontrolleras för att det ska kunna utredas om den som söker tillstånd över huvud taget har befogenhet att vara sökande.
Utförseltillstånd söks enligt det föreslagna 1 mom. på samma sätt som för närvarande skriftligen hos tillståndsmyndigheten på en blankett som fastställts av Museiverket. Avsikten är att också i fortsättningen använda två blanketter, precis som nu. Den ena ansökningsblanketten ska motsvara den nationella blanketten och den andra en bilaga till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1081/2012 för rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål.
Till ansökan ska det enligt 1 mom. fogas en beskrivning av kulturföremålet samt de relevanta upplysningar som sökanden har om kulturföremålets ursprung, historia och framställningssätt. Närmare bestämmelser om de handlingar som ska fogas till ansökan och om de uppgifter som ska lämnas på blanketten utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet är det meningen att föreskriva att det på blanketten bl.a. ska lämnas uppgifter om kulturföremålets ägare och om sökanden samt en tillräcklig redogörelse för kulturföremålet. Dessutom är det meningen att genom förordning av statsrådet föreskriva att det till ansökan bl.a. ska fogas ett fotografi eller någon annan specificering av kulturföremålet. Till ansökan ska det med stöd av 10 § 4 mom. också fogas ett eventuellt temporärt utförselförbud.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om förhållandet mellan en exportlicens som avses i rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål och ett utförseltillstånd som avses i den föreslagna lagen. I det fallet att det för utförseln av ett kulturföremål samtidigt krävs ansökan om exportlicens enligt rådets förordning och ansökan om utförseltillstånd enligt denna lag, ska tillstånd sökas enbart på en blankett som överensstämmer med rådets förordning. Då ska tillståndet omfatta både den licens som avses i rådet förordning och det tillstånd som avses i 9 § i den föreslagna lagen.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 § i den gällande lagen.
7 §.Behandling av tillståndsansökan. I paragrafen föreslås bestämmelser om behandlingen av en ansökan om utförseltillstånd.
Enligt 1 mom. har tillståndsmyndigheten innan ett tillståndsärende avgörs rätt att granska, dokumentera och fotografera föremålet eller ta en kopia av det. Tillståndsmyndigheten föreslås behålla dokumentationen eller kopiorna.
Det är inte meningen att kränka t.ex. upphovsrätten genom att ta kopior eller genom övrig dokumentation, och myndigheten ska inte ha rätt lämna sådan dokumentation vidare. Enligt 25 d § 2 mom. i upphovsrättslagen (404/1961) får verk utnyttjas utan upphovsmannens samtycke när rättsvården eller den allmänna säkerheten så kräver. Enligt förarbetena till lagen är bestämmelsen tillämplig inte endast på den verksamhet som utövas av de myndigheter och lagstadgade organ som ansvarar för rättskipningen och den allmänna säkerheten, utan också på annat förvaltningsförfarande. Sådant förvaltningsförfarande är t.ex. myndigheternas skötsel av tillsynsuppgifter. Ingen ersättning betalas när ett verk används i ett ovannämnt syfte.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan Museiverket och Nationalgalleriet när de behandlar tillståndsansökningar vid behov begära utlåtande av arkivverket, Nationalbiblioteket, Krigsmuseet, ett riksomfattande specialmuseum eller någon annan sakkunnig aktör, t.ex. ett landskapsmuseum, regionalt konstmuseum eller annat museum. Museiverket och Nationalgalleriet ska från fall till fall överväga om det behövs ett utlåtandeförfarande. Det är meningen att utlåtandet ska ha karaktären av expertsynpunkt och inte vara bindande för Museiverket eller Nationalgalleriet.
Tillståndsmyndigheterna ska vid behandlingen av tillståndsansökningar iaktta de allmänna lagar som gäller förvaltning, såsom t.ex. förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), även om ingen uttrycklig bestämmelse om det ingår i den föreslagna lagen. Således ska tillståndsmyndigheten t.ex. i enlighet med 23 § i förvaltningslagen behandla en tillståndsansökan utan ogrundat dröjsmål.
8 §.Tillståndsprövning. Enligt 1 mom. ska utförseltillstånd beviljas, om det inte finns särskilda skäl för att avslå ansökan. Huvudregeln ska vara att tillstånd beviljas, och detta motsvarar gällande tillståndspraxis. Det ska finnas en tröskel för att ge avslag på en tillståndsansökan. Tillståndsmyndigheten ska kunna motivera ett negativt beslut med ett särskilt vetenskapligt, konstnärligt eller kulturhistoriskt skäl.
I 2 mom. anges de kriterier som tillståndsmyndigheten ska beakta vid prövningen av ett utförseltillstånd och som utgör grund för avslag på en ansökan om tillstånd. Kriterierena motsvarar kriterierna i 7 § i den gällande lagen.
Tillståndsmyndigheten kan i vissa fall lämna en tillståndsansökan utan prövning. Det kan då t.ex. handla om oklarheter i fråga om ett kulturföremåls äkthet eller äganderätten till föremålet eller om att den som söker tillstånd inte kan visa att den har befullmäktigats att göra tillståndsansökan. Vid tillståndsprövningen finns det ingen möjlighet att göra någon omfattande bedömning av äganderätten till ett föremål. Den kan dock uppmärksammas t.ex. vid tvister om arvskiften. Generellt sett ska innehavet av ett kulturföremål dock i sig ses som en tillräcklig grund för en ägarpresumtion. Att lämna en tillståndsansökan utan prövning ska med tanke på ärendets natur vara motiverat också i de fall då tillståndsmyndigheten inte kan undersöka föremålet och göra tillståndsprövningen tillräckligt detaljerat. Beslutet att lämna en tillståndsansökan utan prövning ska inte lämnas på ansökningsblanketten, utan ett separat beslut ska meddelas.
Det föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om de situationer då utförseltillstånd alltid ska beviljas. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen. Det är inte meningen att med den föreslagna lagen ingripa i äganderätten för enskilda personer som flyttar bort från Finland eller får ett kulturföremål i arv eller genom avvittring.
Enligt 3 mom. 3 punkten ska utförseltillstånd också alltid beviljas när ett kulturföremål förs ut ur Finland för en viss tid och tillståndsmyndigheten bestämmer att föremålet ska återföras till Finland inom den tid som sökanden angett. Avsikten med bestämmelsen är att göra det möjligt att låna ut kulturföremål för utställningar och att konservera sådana föremål utomlands. Det är ändamålsenligt att göra tillståndsförfarandet i fråga om kulturföremål som förs ut ur landet för en viss tid lättare dels för att utförseln av föremålen ska gå smidigt, dels för att tillståndsmyndigheten ska ha kvar en möglighet att följa var föremålen rör sig.
I 4 mom. föreskrivs om den tid som avses i 3 mom. 3 punkten. Denna tid föreslås precis som för närvarande vara högst två år. Det nya jämfört med nuläget är att sedan tidsfristen löpt ut kan inget nytt tillstånd för viss tid sökas innan två år har förflutit från det att det föregående tillståndet upphörde att gälla. Tillstånd för viss tid beviljas i regel när ett kulturföremål är av stor nationell betydelse. I sådana fall ska det ses som ändamålsenligt att möjligheten att få tillgång till och använda föremålet i Finland kan tryggas också med tidsmässiga begränsningar i fråga om utförsel för viss tid.
9 §.Tillståndsbeslut. Enligt den föreslagna paragrafen lämnas beslut om utförseltillstånd, i enlighet med gällande praxis, skriftligen på en ansökningsblankett enligt 6 § som Museiverket har fastställt. Motsvarande beslut lämnas också på en blankett som överensstämmer med rådets förordning. Närmare bestämmelser om de handlingar som ska fogas till beslutet utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet är det meningen att föreskriva att beslutet ska åtföljas av ett fotografi och av bilagorna till tillståndsansökan.
Tillståndsmyndigheten ska i enlighet med förvaltningslagen motivera ett negativt beslut. Det är meningen att motiveringen till beslutet ska lämnas som en separat bilaga som fogas till beslutet på blanketten. Även anvisningar för sökande av ändring ska fogas som en bilaga till beslutet. Enligt 4 § 2 mom. i lagen om Museiverket fattas i Museiverket viktiga och vittgående beslut av ett särskilt sammanträde. Det särskilda sammanträdet är Museiverkets högsta beslutande organ. Enligt 7 § i statsrådets förordning om Museiverket (407/2004) avgörs vid Museiverkets särskilda sammanträde ärenden som gäller sådana ansökningar om utförsel av kulturföremål från landet som är av stor vikt. I arbetsordningen för Museiverket anges att ärenden av stor vikt som gäller utförsel av kulturföremål från landet är avslag på ansökningar om utförseltillstånd och ansökningar som har en styrande inverkan på tillämpningen av lagen.
Om tillståndsmyndigheten inte beviljar utföreseltillstånd kan ägaren till kulturföremålet om denne så vill föreslå att tillståndsmyndigheten förvärvar föremålet till staten. I 9 § i den gällande lagen finns bestämmelser om detta. Avsikten har varit att betona dels att myndigheterna inte har rätt att tvångsinlösa kulturföremål som utförseltillstånd inte har beviljats för, dels att ägaren till ett föremål inte har rätt att få föremålet inlöst. Eftersom det inte är fråga om någon egentlig inlösen till staten utan om en frivillig transaktion är det inte ändamålsenligt att ta med en motsvarande bestämmelse i den föreslagna lagen.
Enligt det föreslagna 2 mom. är det möjligt att föra ut ett kulturföremål ur landet inom ett år från det att till utförseltillstånd beviljades. En tid på ett år motsvarar den tid som avses i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1081/2012 för rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål. Efter ett år förfaller tillståndet, och vid behov måste ett nytt utförseltillstånd sökas för att kulturföremålet ska få föras ut ur landet.
I 3 mom. föreslås det att ett beslut om utförseltillstånd ska visas upp för Tullen innan kulturföremålet förs ut ur landet. Bestämmelsen motsvarar 7 § i den gällande utförselförordningen.
10 §.Temporärt utförselförbud. Syftet med ett temporärt utförselförbud är att ge en summarisk uppfattning om huruvida tillstånd kan beviljas för utförsel av ett kulturföremål eller inte. För köparen av ett kulturföremål är det när ett föremål säljs viktigt att veta om det kan föras ut ur landet. Denna information är av väsentlig betydelse särskilt i samband med offentlig försäljning av ett föremål, t.ex. en auktion. Förbud kan utfärdas om det är sannolikt att utförseltillstånd inte skulle beviljas för föremålet.
Ett temporärt utförselförbud utfärdas enligt 1 mom. av en behörig tillståndsmyndighet. Sådana är enligt 5 § 1 mom. Museiverket och Nationalgalleriet. Beslut om temporärt utförselförbud skiljer sig från vanliga förvaltningsbeslut genom att förbuden inte utfärdas efter föredragning. Förbudet utfärdas av en tjänsteman eller tjänsteinnehavare vid Museiverket eller en anställd vid Nationalgalleriet som sköter offentliga förvaltningsuppgifter, om dessa personer har getts rätt att besluta om utfärdande av temporärt utförselförbud. Temporära utförselförbud lämnas på blanketten, och det ska göras bevisligen på granskningsstället.
Enligt 2 mom. kan ett temporärt utförselförbud utfärdas utan att föremålets ägare hörs. Detta förfarande är ändamålsenligt med tanke på ärendets art och förbudets tillfälliga karaktär. Ett förbud kan också utfärdas för någon som handlar för ägarens räkning, i regel en representant för ett auktionshus eller någon annan företagare. Ombudet är i sin tur skyldigt att underrätta sin huvudman om förbudet.
Det utförselförbud som avses i paragrafen är temporärt, och det ska iakttas tills tillståndsfrågan har blivit slutligt avgjord genom en ansökan om utföreseltillstånd. Eftersom ett förbud redan i sig kan ha en inskränkande inverkan på kundkretsen, ska det alltid uppges när föremålet säljs. Försummelse att informera om ett förbud är inte i sig en straffbar handling, trots att det beroende på fallet närmast kan vara fråga om bedrägeri. Ett temporärt utförselförbud får inte överklagas separat, utan riktigheten i förbudet måste tas upp till utredning genom ansökan om tillstånd att föra ut kulturföremålet ur landet.
Paragrafen motsvarar 12 § i den gällande lagen.
11 §.Register över tillståndsbeslut. I paragrafen föreslås bestämmelser om ett register över beslut om utförseltillstånd och om temporärt utförselförbud, dvs. registret över tillståndsbeslut. För närvarande finns bestämmelser om registret över tillståndsbeslut i 6 § i utförselförordningen.
Registret ska föras med tanke på beviljandet av utförseltillstånd och beslut om temporära utförselförbud samt tillsynen över dem. Museiverket föreslås vara registeransvarig, precis som för närvarande. Enligt 2 mom. ska följande uppgifter föras in i registret: sökandens namn och kontaktuppgifter, namn och kontaktuppgifter för ägaren till det kulturföremål som tillståndsbeslutet gäller, uppgifter som specificerar det kulturföremål som tillståndsbeslutet eller det temporära utförselförbudet gäller, tillståndets giltighetstid och tidpunkten för utfärdandet av temporärt utförselförbud. Tillståndsärendet blir anhängigt hos tillståndsmyndigheten när ansökan kommer in. Tillståndsbeslut och beslut om temporärt utförselförbud samt uppgifterna i dem ska införas i registret när beslutet eller förbudet har meddelats. Nationalgalleriet ska enligt 5 mom. sända Museiverket sina tillstånds- och förbudsbeslut för kännedom. De uppgifter som Nationalgalleriet lämnar ska föras in i registret över tillståndsbeslut av Museiverket.
Enligt 3 mom. ska uppgifterna i registret bevaras varaktigt. Det är nödvändigt att uppgifterna bevaras varaktigt för att forskning och information om det nationella kulturarvet ska bli dokumenterad och bevarad. Eftersom det kan hända att samma kulturföremål kommer till försäljning på nytt flera år efter den föregående försäljningen, är det viktigt att det också finns möjlighet att kontrollera t.ex. existensen av ett eventuellt tidigare temporärt utförselförbud för föremålet.
Enligt 4 mom. får Museiverket trots sekretessbestämmelserna ur registret lämna ut uppgifter om den som söker ett tillståndsbeslut och om ägaren till ett kulturföremål som ett tillståndsbeslut eller temporärt utförselförbud gäller till Nationalgalleriet och Tullen i den omfattning det behövs för skötseln av uppgifterna. I fråga om utlämnande av uppgifter tillämpas i övrigt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
12 §.Tillsyn. I 1 mom. föreslås bestämmelser om situationer där tillståndsmyndigheten har rätt att granska ett föremål och få uppgifter om det. Om ett föremål granskas i behövlig omfattning blir det också möjligt att dokumentera det. Rätten att få uppgifter innebär en rätt att få tillräckliga uppgifter om föremålet. Sådana uppgifter kan gälla föremålets ålder och ursprung. Rätten att granska och få uppgifter om ett föremål föreslås gälla föremål som är till salu, om utförseln av dem eventuellt förutsätter utförseltillstånd.
Tillståndsmyndigheten ska för det första ha rätt att granska och få uppgifter om ett föremål när föremålet är till salu i en affär eller visas på en auktion före den egentliga auktionen. För det andra ska tillståndsmyndigheten ha denna rätt av en annan grundad anledning. En sådan grundad anledning kan bl.a. vara en situation där tillståndsplikten för ett föremål måste kontrolleras t.ex. i samband med gränskontroller eller där ett föremål på något annat motsvarande sätt visas för allmänheten och det kan antas finnas en avsikt att föra ut eller överlåta föremålet. För att syftet med den föreslagna lagen ska nås vore det önskvärt att den som köper ett kulturföremål får tillräcklig information om de bestämmelser som hänför sig till en eventuell utförsel av föremålet.
Om det är oklart om utförseln av ett kulturföremål kräver tillstånd eller inte kan Tullen enligt 2 mom. ålägga den som för ut ett föremål att ansöka om utförseltillstånd för föremålet. Tullen kan kontrollera resande till unionens medlemsländer eller leveranser till dessa länder endast av grundad anledning.
Enligt 3 mom. ska den som har beviljats utförseltillstånd meddela den myndighet som beviljat tillståndet när ett kulturföremål har återförts till Finland, om det har bestämts att föremålet ska återföras inom en tid som sökanden angett. Avsikten med detta förfarande är att övervaka att föremålen återförs till Finland. Om inget meddelande har getts inom utsatt tid kan tillståndsmyndigheten begära ytterligare utredning i ärendet och vid behov vidta åtgärder för att föremålet ska återföras till landet med stöd av annan lagstiftning. Lämnas ingen ytterligare utredning kan förundersökningsmyndigheten inleda en brottsutredning som gäller olaglig utförsel av kulturföremål.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § i den gällande lagen.
13 §.Avgift. Paragrafen innehåller bestämmelser om avgift för utförseltillstånd. Ett utförseltillstånd är en offentligrättslig prestation som avses i lagen om grunderna för avgifter till staten och för vilken avgiften bestäms enligt kostnaderna för att utföra prestationen.
Huvudregeln är att utförseltillstånd ska vara avgiftsbelagda. Det ska dock vara möjligt att låta bli att ta ut avgift i de fall som anges i paragrafen. Detta förutsätter emellertid alltid särskild prövning från tillståndsmyndighetens sida.
Enligt paragrafen är det möjligt att inte ta ut avgift i de fall som avses i 8 § 3 mom. i den föreslagna lagen. Ingen avgift behöver således tas ut i de fall då utförseltillstånd alltid ska beviljas utan tillståndsmyndighetens prövning. Till denna del motsvarar paragrafen nuläget.
Ingen avgift behöver heller tas ut om det i övrigt finns särskilda skäl till att inte ta ut avgift. Med särskilda skäl avses närmast situationer där utförseln av ett kulturföremål kräver utförseltillstånd men avgiften för tillståndet skulle bli oskälig i förhållande till föremålets värde. Ett beslut att inte ta ut avgift ska basera sig på vad som är skäligt, och ett sådant beslut är avsett att främja lagförslagets mål och syften. Bestämmelsen att man av särskilda skäl kan låta bli att ta ut avgift är ny.
För de av Museiverket beviljade utförseltillstånden tas det för närvarande ut en fast avgift på 75 euro i enlighet med 2 § i undervisnings- och kulturministeriets förordning om avgifter för prestationer vid Museiverket. Enligt 1 § i undervisnings- och kulturministeriets förordning om avgiften för Nationalgalleriets beslut om utförseltillstånd tas en fast avgift på 97 euro ut för sådana beslut av Nationalgalleriet som gäller utförseltillstånd.
14 §.Överklagande. Paragrafen innehåller överklagandebestämmelser. Beslut om utförseltillstånd får enligt förslaget överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. På sökande av ändring i en avgift för ett utförseltillstånd tillämpas 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten.
Det är i praktiken ägaren till ett kulturföremål eller den som ägaren har befullmäktigat som har rätt att överklaga. Såväl negativa beslut om utförseltillstånd som beslut att lämna en tillståndsansökan utan prövning ska kunna överklagas. Beslut om tillståndsmyndighetens granskningsåtgärder och om temporära utförselförbud enligt 10 respektive 12 § ska dock inte kunna överklagas genom besvär.
Enligt 2 mom. får ett beslut av förvaltningsdomstolen överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Förfarandet med besvärstillstånd omfattar t.ex. beslut om utförseltillstånd.
15 §.Hänvisning till strafflagen. I paragrafen föreslås det en hänvisning till sådana brott enligt 46 kap. i strafflagen (39/1889) som har samband med införsel och utförsel. I 46 kap. 1—3 § i strafflagen förskrivs det om regleringsbrott och i 4—5 § om smuggling. Det ska t.ex. vara straffbart att föra ut ett kulturföremål utan behövligt tillstånd och att föra ut ett föremål trots avslag på tillståndsansökan. Även ett förfarande som strider mot ett temporärt utförselförbud ska vara straffbart. Däremot ska det inte vara straffbart att försumma skyldigheten enligt 12 § 3 mom. i den föreslagna lagen att lämna ett meddelande. Olaglig utförsel kan medföra en förverkandepåföljd på samma sätt som andra smugglingsbrott.
16 §.Rätt att föra talan. Syftet med paragrafen är att göra tillståndsmyndigheterna Museiverkets och Nationalgalleriets ställning klarare vid behandlingen av brottmål bl.a. när det gäller rätten att framställa yrkanden på beslag eller skadestånd. Enligt paragrafen ska Museiverket, Nationalgalleriet och Tullen ha tillfälle att föra talan vid behandlingen av brottmål.
17 §.Ikraftträdande. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens ikraftträdande.
18 §.Övergångsbestämmelser. I 1 mom. anges det att tillståndsansökningar och besvär över dem som har anhängiggjorts innan lagen träder i kraft slutbehandlas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Enligt 2 mom. ger tillståndsbeslut som har fattats före lagens ikraftträdande rätt till utförsel när den föreslagna lagen har trätt i kraft. På tillståndsbeslut tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Detta förfarande ska också tillämpas på återförandet av kulturföremål när tillstånd har beviljats på den grunden att ett föremål ska återföras till Finland.