1
Bakgrund och beredning
1.1
Bakgrund
1.1.1
Myndighetsuppgifter gällande gränsöverskridande miljökonsekvenser
I 5 kap. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017 nedan MKB-lagen), i 10 § i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheternas planer och program (200/2005, nedan SMB-lagen) och i 26 a kap. i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) föreskrivs det om förfarandet i situationer där ett projekt enligt MKB-lagen som genomförs i Finland, genomförandet av en plan eller ett program enligt SMB-lagen eller genomförandet av en plan som utarbetas enligt markanvändnings- och bygglagen sannolikt har betydande miljökonsekvenser för en avtalsslutande part i ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland eller en medlemsstat i Europeiska unionen. I 5 kap. i MKB-lagen och i 10 a § i SMB-lagen föreskrivs det om förfarandet där ett projekt som genomförs inom ett område som omfattas av jurisdiktionen för en part i ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland eller för en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller genomförandet av en myndighetsplan eller program kan antas ha betydande miljökonsekvenser på ett område under Finlands jurisdiktion.
Förfarandena för gränsöverskridande miljökonsekvenser inbegriper myndighetsuppgifter i anslutning till information och begäran om utlåtande, vilka enligt den gällande MKB-lagen, SMB-lagen och markanvändnings- och bygglagen hör till miljöministeriets ansvar. Skötseln av de klart operativa myndighetsuppgifterna motsvarar inte ministeriernas typiska uppgiftsområde och därför föreslås det att bestämmelserna om den ansvariga aktören ändras.
1.1.2
Publicering av gamla handlingar enligt MKB-lagen och personuppgifter i dem i det allmänna datanätet
Miljöförvaltningen främjar tillgången till miljöinformation genom att elektroniskt i det allmänna datanätet sprida information till allmänheten. Myndigheter som sköter uppgifter enligt MKB-lagen har sedan 2006 i det allmänna datanätet publicerat handlingar som utarbetats vid förfarandet för miljökonsekvensbedömning i syfte att förbättra tillgången till miljöinformation. Genom lag 1408/2019, som trädde i kraft den 1 januari 2020, fogades till den särskilda bestämmelser om offentliggörande av personuppgifter. I 13 § föreskrivs det om offentliggörande av beslut om tillämpning av utvärderingsförfarandet i enskilda fall, i 17 § om offentliggörandet av ett program för miljökonsekvensbedömning, i 18 § om offentliggörande av kontaktmyndighetens utlåtande om ett program för miljökonsekvensbedömning och i 23 § om offentliggörandet av kontaktmyndighetens motiverade slutsats. Paragraferna innehåller särskilda bestämmelser om att på myndighetens webbplats med avvikelse från 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen) och 62 b § i förvaltningslagen (434/2003) offentliggöra namnet på den projektansvarige och om projektets lokalisering, vilka kan betraktas som personuppgifter, och uppgifter om var projektets lokalisering. I fråga om de ovannämnda särskilda bestämmelserna har det förblivit oklart om de ska tillämpas också på handlingar som har offentliggjorts redan innan lag 1408/2109 trädde i kraft.
1.1.3
SMB-lagens tillämpningsområde
Enligt 4 § 1 mom. 1 punkten i SMB-lagen ska det göras en miljöbedömning av en myndighets sådana planer och program som grundar sig på lag, förordning eller administrativa bestämmelser ifall det är fråga om en plan eller ett program som utarbetats för jordbruk, skogsbruk, fiske, energiförsörjning, industri, transporter, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikationer, turism, regionutveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård och där förutsättningarna anges för tillstånd för projekt eller godkännande av projekt. Enligt 2 punkten ska en myndighetsplan eller ett program som baserar sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse likaså genomgå en miljöbedömning om planen eller programmet omfattas av den skyldighet att göra en bedömning som avses i 65 § i naturvårdslagen (1096/1996). I 5 § i SMB-lagen föreskrivs det vidare att det ska göras en miljöbedömning av planer eller program som baserar sig på en lag, förordning eller administrativ bestämmelse och som anger förutsättningarna för tillstånd för projekt eller godkännande av projekt som bereds inom andra sektorer än de som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten, om planen eller programmet eller en ändring av planen eller programmet bedöms kunna ha betydande miljökonsekvenser.
Bestämmelserna i SMB-lagen om miljöbedömning baserar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (nedan SMB-direktivet). Skyldigheterna enligt SMB-direktivet och därmed SMB-lagen i fråga om miljöbedömning har traditionellt inte ansetts höra till området för lagstiftning. Enligt EU-domstolens senaste rättspraxis kan miljöbedömningsskyldigheten i SMB-direktivet dock vara lämplig att ta in i förordningar när den uppfyller villkoren enligt SMB-direktivet. I och med rättspraxis kan nationella ministerie- eller statsrådsförordningar i vissa situationer förutsätta en sådan miljöbedömning som avses i SMB-direktivet. Eftersom 4 § om tillämpningsområdet för SMB-lagen och 1 § i den med stöd av lagen utfärdade statsrådsförordningen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (347/2005, nedan SMB-förordningen) stiftades före ovan nämnda nya rättspraxis i EU-domstolen, krävs det preciserande bestämmelser om hur det fastställs vilka förordningar som omfattas av miljöbedömningsskyldigheten. Det har också identifierats andra behov av preciseringar i definitionen av SMB-lagens tillämpningsområde.
Undantaget i 7 § i SMB-lagen som gäller bedömning av miljökonsekvenserna av förvaltningsplaner och havsförvaltningsplaner samt tillhörande åtgärdsprogram motsvarar inte praxis och kräver därför en förtydligande ändring.
1.2
Beredning
Propositionen har beretts vid miljöministeriet. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral har kommit överens om principerna för överföringen av myndighetsuppgifterna. Bakgrundsmaterial till propositionen finns tillgängligt på ministeriets webbplats under kodnummer YM014:00/2022.
MKB-lagens bestämmelser om publicering av gamla handlingar har beretts enligt samma principer och med nästan samma innehåll som bestämmelserna om publicering av gamla beslut i lagen om ändring av miljöskyddslagen (527/2014, ändr. 490/2022) och lagen om ändring av vattenlagen (587/2011, ändr. 491/2022). Miljöskyddslagen och vattenlagen har beretts som tjänsteuppdrag i samarbete mellan miljöministeriet och justitieministeriet.
Utkastet till regeringens proposition var ute på remiss på webbplatsen Lausuntopalvelu.fi från den 6 juni till den 17 juli 2022. Utlåtanden om propositionsutkastet begärdes av 56 aktörer, däribland flera ministerier, ämbetsverk inom statsförvaltningen, landskapsförbund, Kommunförbundet, domstolar, universitet, miljöorganisationer, intressebevakningsorganisationer, föreningar och företag i anslutning till förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Sammanlagt inkom det 30 utlåtanden om propositionsutkastet. I 13 av dem meddelade remissinstansen att den inte hade något att anmärka eller inte ger något utlåtande. Utlåtanden gavs av statsrådets kansli, Bioenergi rf, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, NTM-centralen i Nyland, dataombudsmannens byrå, Mellersta Österbottens förbund, Åbo förvaltningsdomstol, Nylands förbund, kommunikationsministeriet, Finlands naturskyddsförbund, Samhälls- och miljöenheten vid Finlands Kommunförbund, försvarsministeriet, Östra Finlands förvaltningsdomstol, Säkerhets- och kemikaliverket, högsta förvaltningsdomstolen, Norra Savolax förbund, Yva ry, Norra Karelens landskapsförbund, Helsingfors förvaltningsdomstol, Lapplands förbund, Kymmenedalens förbund, Egentliga Finlands förbund, social- och hälsovårdsministeriet, Forststyrelsen, Skogsindustrin rf, Finland miljöcentral, Trafikledsverket, justitieministeriet, finansministeriet och en privatperson. Utifrån utlåtandena gjorde vissa ändringar i propositionsmotiveringarna.
Propositionen har granskats vid justitieministeriets laggranskningsenhet. Granskningskommentarerna föranledde vissa, närmast tekniska ändringar. Därutöver omformulerades förslaget till ändring av 4 § i SMB-lagen i syfte att bättre motsvara logiken i SMB-lagen.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
28 §.Projekt som genomförs på ett område under Finlands jurisdiktion. I paragrafen föreslås en ändring enligt vilken Finlands miljöcentral i stället för miljöministeriet ska ha det allmänna ansvaret enligt 1 mom. för skötseln av uppgifter enligt internationella avtal som är förpliktande för Finland, om ett projekt som genomförs på ett område under Finlands jurisdiktion kan antas ha betydande miljökonsekvenser på ett område under jurisdiktionen för en annan stat. Med internationella överenskommelser avses i detta sammanhang Esbokonventionen och den bilaterala överenskommelsen mellan Finland och Estland om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Eftersom också MKB-direktivet innehåller förpliktelser i anslutning till detta, gäller förpliktelsen också medlemsstater i Europeiska unionen. Med ett område under Finlands jurisdiktion avses finska statens territorium och ekonomiska zon.
I 2 mom. föreslås en motsvarande ändring enligt vilken Finlands miljöcentral åläggs en skyldighet att bereda myndigheter, sammanslutningar och stiftelser i en annan stat och dem vars förhållanden eller intressen kan påverkas av projektet tillfälle att delta i bedömningsförfarandet. Vidare föreslås ett tillägg till 2 mom. enligt vilket Finlands miljöcentral ska ge den möjlighet att delta i bedömningsförfarandet som avses i paragrafen också om en sådan medlemsstat i Europeiska unionen mot vilken en betydande miljökonsekvens kan antas rikta sig kräver det. Tillägget följer av artikel 7 i MKB-direktivet.
29 §.Internationellt hörande i samband med projekt som genomförs på ett område under Finlands jurisdiktion. Paragrafen innehåller bestämmelser om behöriga myndigheter och förfaranden i situationer där Finland är upphovspart i projekt med gränsöverskridande miljökonsekvenser. Kontaktmyndigheten ska i fortsättningen sända programmet för miljökonsekvensbedömningen, miljökonsekvensbeskrivningen, sitt utlåtande om programmet och den motiverade slutsatsen till Finlands miljöcentral i stället för till miljöministeriet. Även andra uppgifter som enligt bestämmelsen ankommer på miljöministeriet ska överföras till Finlands miljöcentral. Finlands miljöcentral ska framöver sända underrättelser till en annan stat för kännedom till utrikesministeriet och dessutom till miljöministeriet.
I paragrafens 4 mom. stryks skyldigheten att sända kontaktmyndighetens utlåtande om bedömningsprogrammet för kännedom till alla stater. Skyldigheten baserar sig på MKB-direktivet, vilket innebär att den i fortsättningen är tillämplig endast i sådana fall där en deltagande stat är en medlemsstat i Europeiska unionen. Skyldigheten att sända utlåtandet om programmet ska i fortsättningen ingå i 5 mom., som är tillämpligt på Europeiska unionens medlemsstater på samma sätt som skyldigheten att sända en motiverad slutsats.
29 a §. Tillståndsmyndighetens skyldigheter i projekt som har gränsöverskridande miljökonsekvenser. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheterna att sända tillståndsansökan till en annan medlemsstat som deltar i MKB-förfarandet och att sända tillståndsbeslutet till en annan stat som deltagit i förfarandet. Om en medlemsstat i Europeiska unionen har deltagit i bedömningsförfarandet, ska tillståndsmyndigheten i fortsättningen sända tillståndsansökan för ett projekt som avses i 28 § och översättningar av de väsentliga delarna av ansökan till Finlands miljöcentral i stället för till miljöministeriet. Väsentliga delar i tillståndsansökan kan anses vara åtminstone de delar på basis av vilka myndigheterna i en annan stat och de vars förhållanden eller intressen projektet kan påverka kan identifiera projektets gränsöverskridande betydande skadliga miljökonsekvenser och hur de kommentarer som lämnats i tidigare faser har beaktats. Tillståndsmyndigheten ska dessutom sända tillståndsbeslutet och översättningar av väsentliga delar av det till Finlands miljöcentral. Finlands miljöcentral ska sända tillståndsansökan för kännedom till de medlemsstater i Europeiska unionen som deltagit i bedömningsförfarandet och tillståndsbeslutet för kännedom till andra stater som har deltagit i bedömningsförfarandet. Skyldigheten att sända tillståndsbeslutet baserar sig på Esbokonventionen och är därför tillämplig på alla stater som deltagit i förfarandet. Skyldigheten som gäller tillståndsansökan grundar sig på MKB-direktivet och därför är skyldigheten endast tillämplig på Europeiska unionens medlemsstater.
30 §.Projekt som genomförs på ett område under en annan stats jurisdiktion. I paragrafen föreskrivs det om den behöriga myndigheten i Finland när det gäller projekt som genomförs på ett område under en annan stats jurisdiktion samt om det samrådsförfarande som myndigheten ordnar, om ett område under Finlands jurisdiktion sannolikt kommer att drabbas av betydande miljökonsekvenser. Den behöriga myndigheten är i fortsättningen Finlands miljöcentral och den svarar för skötseln av de uppgifter som följer av avtal som är förpliktande för Finland i en annan stats förfarande för miljökonsekvensbedömning. Tiden för hörande i Finland bestäms enligt den tidsfrist som den andra staten har föreslagit. Den staten ska vid fastställande av tidsfristen beakta kravet i Esbokonventionen på att den ska ge allmänheten i Finland likvärdiga möjligheter att delta i projektets MKB-förfarande som erbjuds upphovspartens allmänhet (artikel 2.6 i Esbokonventionen). Skyldigheten att ordna hörande för allmänheten gäller också den utsatta parten (artiklarna 3.8 och 4.2 i Esbokonventionen).
Det föreslås att 2 mom. 1 punkten ändras så att Finlands miljöcentral i fortsättningen ska tillställa utrikesministeriet och miljöministeriet den i momentet nämnda underrättelsen. Till 2 mom. fogas också en helt ny 2 punkt, enligt vilken Finlands miljöcentral på begäran av en annan stat ska sända den staten uppgifter som skäligen finns att tillgå om den miljö inom Finlands jurisdiktion för vilken det föreslagna projektet kan antas ha konsekvenser, om uppgifterna behövs för utarbetandet av handlingar som gäller miljökonsekvensbedömningen. Skyldigheten baserar sig på Esbokonventionen. Till följd av detta blir 2 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen 3 punkten. Punkten preciseras så att handlingar som en annan stat har sänt i anslutning till bedömningen av gränsöverskridande miljökonsekvenser i Finland ska delges genom en offentlig kungörelse enligt förvaltningslagen. På motsvarande sätt blir 2 mom. 5 punkten i den gällande paragrafen momentets 6 punkt och också den preciseras så att ett tillstånd som en annan stat har sänt för ett projekt ska delges genom offentlig kungörelse.
38 a §. Publicering av gamla handlingar. Till lagen föreslås bli fogad en ny 38 a § som föreskriver om publicering i det allmänna datanätet av sådana handlingar enligt MKB-lagen som publicerats före den 1 januari 2020. Bestämmelsen ska också gälla handlingar som har publicerats i enlighet med den upphävda lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning (468/1994). De handlingar som publiceras får innehålla den projektansvariges namn samt uppgifter om projektets lokalisering (t.ex. fastigheters namn och fastighetsbeteckningar). I paragrafen ska det också föreskrivas om skyldigheten att ta bort personuppgifter från webbplatsen.
Enligt den nya paragrafen kan handlingar som har publicerats på myndighetens webbplats före den 1 januari 2020 innehålla den projektansvariges namn och uppgifter om projektets lokalisering, vilka kan betraktas som personuppgifter, trots vad som föreskrivs i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Offentliggjorda personuppgifter ska tas bort från webbplatsen efter det att tiden för framläggande av den motiverade slutsats som avses i 23 § 3 mom. i MKB-lagen har löpt ut eller när bedömningsförfarandet har avslutats på det sätt som avses i 12 § i lagen från 1994 om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Den förstnämnda tidsfristen lämpar sig för projekt som omfattas av tillämpningsområdet för den gällande MKB-lagen, och den sistnämnda tidsfristen lämpar sig för projekt på vilka den redan upphävda lagen från 1994 om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning fortfarande är tillämplig. Tillämpligheten bestäms utifrån övergångsbestämmelserna i den gällande MKB-lagen.
Den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter är artikel 6.1 c och 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679) enligt vilka den nationella regleringsmånen på det sätt som nämns i motiveringen baserar sig på artiklarna 6.2 och 6.3. Om kraven i artikel 6.1 c och 6.1 e uppfylls får medlemsstaterna med stöd av artikel 6.2 och 6.3 behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder genom vilka en laglig och korrekt behandling av uppgifterna säkerställs. Regleringen ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Syftet med förslaget är i detta fall att främja tillgången till miljöinformation samt att trygga skyddet för de berörda personuppgifterna i gamla beslut genom att begränsa offentliggörandet av personuppgifter som finns tillgängliga i det allmänna datanätet till endast nödvändiga uppgifter, som ska anses vara namnet på den projektansvarige (endast i sällsynta fall personuppgifter) samt projektets lokalisering.
Det är värt att notera att den projektansvarige ansvarar för utarbetandet av de handlingar som ska publiceras i MKB-lagens system, så den projektansvarige är medveten om de personuppgifter som ingår i dokumentet. Kontaktmyndigheten svarar för sin del för publiceringen av handlingar och ordnandet av hörande i anslutning till dem. MKB-förfarandet och den därtill hörande publiceringen av handlingar genomförs i samarbete med den projektansvarige, vilket innebär att den projektansvarige får information i rätt tid om när de handlingar som gäller projektet och de personuppgifter som eventuellt ingår i det offentliggörs.
I situationer där en spärrmarkering har antecknats för den projektansvarige i befolkningsdatasystemet, kan uppgifterna inte publiceras på webbsidorna på det sätt som anges ovan. Uppgifter som spärrmarkerats är sekretessbelagda med stöd av 24 § 1 mom. 31 punkten i offentlighetslagen. Enligt 37 § i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009) får en myndighet till vilken uppgifter som omfattas av spärrmarkering har lämnats ut ur befolkningsdatasystemet inte lämna ut uppgifterna vidare eller lämna ut dem till utomstående för påseende eller behandling, om inte något annat föreskrivs i lag. Myndigheten ska också se till att uppgifterna får behandlas endast av personer i vars uppgifter det omedelbart ingår att behandla uppgifterna i fråga. På avvikelser från sekretessbestämmelserna och på återkallelse av spärrmarkering tillämpas bestämmelserna i offentlighetslagens 7 kap. Det kan dock anses vara exceptionellt att den projektansvarige har spärrmarkering och är verksam som enskild verksamhetsutövare i eget namn och på egen fastighet. Fastighetsbeteckningen anses inte vara en personuppgift, om personens hemadress inte finns på fastigheten. Om en sådan situation ändå uppstår, ska lokaliseringen individualiseras på något annat sätt.
7.2
Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program
4 §. Planer och program som förutsätter en miljöbedömning. I den första meningen i 2 mom. stryks preciseringen gällande lagar och förordningar. Det föreslås således att bemyndigandet ändras så att den bestämmelse som utfärdats med stöd av bemyndigandet, nämligen 1 § i SMB-förordningen, i fortsättningen också kan gälla planer och program som grundar sig på administrativa föreskrifter. Den förteckning över planer och program som ska genomgå miljöbedömning och som utfärdats med stöd av bemyndigandet i 1 § i SMB-förordningen omfattar i sin nuvarande form endast planer och program som baserar sig på lagar och förordningar som kan specificeras på förhand och som alltid ska miljöbedömas. Utöver dessa är avsikten att i samband med stadfästandet av ändringen av 4 § i SMB-lagen bereda en ny punkt i förordningen som dessutom ska gälla alla andra planer och program som baserar sig på en lag eller en förordning eller på en myndighets administrativa föreskrifter, när de uppfyller de tillämpningsvillkor för miljöbedömning som nämns i 4 § 1 mom. 1 punkten i SMB-lagen.
Ursprungligen (RP 243/2004 rd, detaljmotiveringen) var avsikten att i 1 § i SMB-förordningen, som utfärdats med stöd av bemyndigandet, räkna upp alla planer och program som baserar sig på de lagar eller förordningar som gällde när bemyndigandebestämmelsen stiftades och på vilka miljöbedömningen alltid ska tillämpas. Enligt motiveringen var avsikten att komplettera förteckningen i förordningen i takt med att ny lagstiftning som förpliktar till utarbetande av planer eller program som omfattas av SMB-lagens tillämpningsområde träder i kraft. I praktiken är det dock inte möjligt att fortlöpande hålla förteckningen uppdaterad. För att säkerställa att alla planer och program som uppfyller tillämpningsvillkoren för miljöbedömning säkert ska omfattas av en sådan bedömning, behövs det en punkt i bestämmelsen som täcker in alla andra planer och program som uppfyller de nämnda tillämpningsvillkoren. På detta sätt kan man eliminera de situationer som den gällande regleringen tillåter, dvs. att en plan eller ett program uppfyller de tillämpningsvillkor som avses i 4 § 1 mom., men inte ingår i 1 § i SMB-förordningen, som utfärdats med stöd av paragrafen. Ändringen är särskilt avsedd att gälla ministerieförordningar och statsrådsförordningar som uppfyller de tillämpningsvillkor för miljökonsekvensbedömning som nämns i 4 § 1 mom. 1 punkten samt planer eller program som baserar sig på en besittning, men den kan också gälla andra planer och program som bereds inom de områden som nämns i 4 § 1 mom. 1 punkten i SMB-lagen. I praktiken ska granskningen av huruvida tillämpningsvillkoren i 4 § 1 mom. 1 punkten i SMB-lagen uppfylls göras hos den som ansvarar för beredningen av en plan eller ett program som inte specificerats på förhand. Detta ger de bästa förutsättningarna att granska skyldigheterna i fråga om miljöbedömning i det skedet och av den aktör som har den bästa kunskapen om relevanta detaljer som inverkar på saken. Om den beredande aktören till följd av granskningen konstaterar att planen eller programmet uppfyller alla tillämpningsvillkor som föreskrivs i 4 § 1 mom. 1 punkten, ska den inleda en miljöbedömning enligt SMB-lagen.
För att skyldigheten att göra en miljöbedömning ska uppkomma är det viktigt att det är fråga om en myndighetsplan eller ett program som baserar sig på lag, förordning eller administrativa föreskrifter. Enligt Europeiska unionens domstol är detta fallet när godkännandet av planen eller programmet regleras genom nationella lagar eller förordningar som fastställer de myndigheter som är behöriga att godkänna planen och programmen samt förfarandet för att utarbeta dem. Dessutom ska den utarbetas för jordbruk, skogsbruk eller fiske, energiförsörjning, industri, transport, avfallshantering, vattenhushållning, telekommunikation, turism, regional utveckling, områdesanvändning, miljöskydd eller naturvård. I fråga om sektorsvillkoret har det i EU-domstolens rättspraxis fastställts att detta villkor uppfylls också när en plan eller ett program som nominellt bereds för en annan sektor innehåller åtgärder som gäller de nämnda sektorerna.
Ett tredje villkor för att bestämmelserna om miljöbedömning ska tillämpas är det så kallade ramvillkoret, dvs. att den plan eller det program som utarbetas skapar ramar för beslut om tillstånd för eller godkännande av projekt. Ramvillkoret definieras inte närmare i SMB-direktivet. I sin rättspraxis gällande SMB-direktivet har EU-domstolen konstaterat att en plan eller ett program uppfyller ramvillkoret åtminstone när planen eller programmet fastställer en betydande helhet av kriterier och förfaranden för godkännande och genomförande av projekt (mål C-290/15). Generaladvokaten har i sitt förslag till avgörande i målet C-671/16 konstaterat att det är fråga om en relevant helhet om projektens miljöpåverkan följer av just dessa kriterier eller närmare bestämmelser. EU-domstolen har konstaterat att ramvillkoren uppfylls om det i planen eller programmet fastställs en betydande helhet av kriterier och förfaranden för godkännande och genomförande av projektet, särskilt i fråga om lokalisering, art, storlek eller verksamhetsförutsättningar för sådana projekt eller genom resursfördelning (mål C-300/20). Med ”projekt” avses i detta sammanhang ett projekt enligt definitionen i MKB-direktivet, dvs. ”arbeten eller ingrepp som förändrar de fysiska förhållandena på platsen” (mål C-254/19, punkt 29).
7 §. Begränsning av tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning. I paragrafens 2 mom. stryks konstaterandet att bestämmelser om miljökonsekvensbedömning som motsvarar en miljöbedömning enligt SMB-lagen i samband med utarbetandet av förvaltningsplaner och havsförvaltningsplaner samt åtgärdsprogram för dem finns i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004).
10 §.Gränsöverskridande miljökonsekvenser. Paragrafen innehåller bestämmelser om myndighetsuppgifter i fråga om sådana planer och program som kan ha betydande gränsöverskridande miljökonsekvenser. För dessa uppgifter är Finlands miljöcentral framöver behörig myndighet. I 1–4 mom. föreslås motsvarande ändringar.
Enligt 3 mom. ska Finlands miljöcentral i fortsättningen informera både utrikesministeriet och miljöministeriet om det material som sänds till en annan stat.
Paragrafens 4 mom. ändras så att tidsfristen för en stat till vilken ett utkast till plan eller program och en miljörapport har sänts i fortsättningen är bunden till den tidsfrist som anges i den underrättelse som avses i 3 mom. I enlighet med den gällande bestämmelsen skulle en annan stat alltid ha upp till 60 dagar på sig enbart för att anmäla sitt intresse för att samråda, vilket i praktiken har varit en alltför lång tid. Den föreslagna ändringen skulle snabba upp förfarandet.
10 a §. Deltagande i miljöbedömningen av en annan stats plan eller program. I paragrafen föreskrivs det om deltagande i miljöbedömningen av en annan stats plan eller program i det fall att planen eller programmet kan antas ha betydande miljökonsekvenser på ett område under Finlands jurisdiktion samt om myndighetsuppgifter i anslutning till deltagandet.
I fråga om dessa uppgifter är Finlands miljöcentral framöver behörig myndighet.
I paragrafen föreslås därför behövliga ändringar.
Det föreslås att 2 mom. 2 punkten ändras så att Finlands miljöcentral i fortsättningen ska sända den underrättelse som lämnats till en annan stat för kännedom inte bara till utrikesministeriet utan också till miljöministeriet. Dessutom ändras 2 mom. 3 punkten så att utkastet till plan och program och miljörapporten i fortsättningen ska delges allmänheten genom en offentlig kungörelse enligt förvaltningslagen. Vidare sägs det klart ut att allmänheten ska ges tillfälle att yttra sig inom skälig tid. Den skäliga tiden bestäms från fall till fall med beaktande av den aktuella planeringssituationen. Förvaltningslagens allmänna bestämmelse i 62 a § om offentlig kungörelse under 14 dygn kan i princip inte alltid anses uppfylla kravet på skälighet.
11 §. Godkännande av en plan eller ett program samt delgivning av beslutet. Paragrafens 3 mom. ändras så att den skyldighet till delgivning genom offentlig kungörelse som avses i momentet inte gäller planer och program som utfärdas genom förordning av ministerier eller statsrådet. I 3 mom. stryks dessutom skyldigheten att sända beslutet samt planen eller programmet och miljörapporten för kännedom till Finlands miljöcentral.
7.3
Markanvändnings- och bygglagen
206 a §. Anmälnings- och samrådsskyldighet i fråga om planer som utarbetas för finskt territorium. Enligt den gällande bestämmelsen ska miljöministeriet sörja för anmälningsförfarandet och för samrådsförfarandet med en annan medlemsstat. Bestämmelsen förblir i övrigt oförändrad, men det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att de gäller Finlands miljöcentral i stället för miljöministeriet. Till hänvisningen till direktiv 2001/42/EG fogas direktivets tilltalsnamn. Till den svenska versionen av paragrafen fogas dessutom vissa ord i den finska versionen av den gällande paragrafen som saknas i den gällande svenska versionen.
206 b §. Anmälnings- och samrådsförfarande i fråga om planer som utarbetas för finskt territorium. Enligt den gällande paragrafens 1 mom. ska den myndighet som utarbetar en plan meddela miljöministeriet att frågan om planläggning har väckts. Bestämmelsen förblir i övrigt oförändrad, men det föreslås att meddelandet ska lämnas till Finlands miljöcentral.
Paragrafens 2 mom. ändras på motsvarande sätt så att det gäller Finlands miljöcentral i stället för miljöministeriet. I övrigt förblir bestämmelsen oförändrad.
206 c §. Godkännande av en plan och information om godkännandet. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den myndighet som utarbetar en plan, utan dröjsmål ska underrätta Finlands miljöcentral i stället för miljöministeriet om att en plan som avses i 206 b § har godkänts. Hänvisningen till det direktiv som nämns i 206 a § föreslås bli förtydligad.
7.4
Luftfartslagen
Omnämnandet av miljöministeriet som mottagare av de handlingar som avses i hänvisningsbestämmelserna i lagens 80 och 81 b § till 29 a § i MKB-lagen ändras till Finlands miljöcentral.
7.5
Lagen om trafiksystem och landsvägar
Omnämnandet av miljöministeriet som mottagare av de handlingar som avses i hänvisningsbestämmelsen i lagens 29 § till 29 a § i MKB-lagen ändras till Finlands miljöcentral. Dessutom preciseras hänvisningen till utredningsplaner och vägplaner i paragrafen.
7.6
Marktäktslagen
Omnämnandet av miljöministeriet som mottagare av de handlingar som avses i hänvisningsbestämmelserna i lagens 13 och 19 § till 29 a § i MKB-lagen ändras till Finlands miljöcentral.
7.7
Banlagen
Omnämnandet av miljöministeriet som mottagare av de handlingar som avses i hänvisningsbestämmelsen i lagens 24 § till 29 a § i MKB-lagen ändras till Finlands miljöcentral. Dessutom preciseras hänvisningen till utredningsplaner och järnvägsplaner i paragrafen.
7.8
Miljöskyddslagen
Omnämnandet av miljöministeriet som mottagare av de handlingar som avses i hänvisningsbestämmelsen i lagens 212 § till 29 a § i MKB-lagen ändras till Finlands miljöcentral.
10
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. Enligt 12 § 2 mom. i grundlagen är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheter offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Var och en har rätt att ta del av offentliga handlingar och upptagningar.
Skyddet för privatlivet och personuppgifter bör stå i proportion till andra grundläggande och mänskliga rättigheter samt till andra vägande samhälleliga intressen, har grundlagsutskottet framhållit. Lagstiftaren ska garantera skyddet för privatlivet och personuppgifter på ett sätt som är godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. Grundlagsutskottet har framhållit att skyddet för privatlivet och personuppgifter inte har företräde framför andra grundläggande fri- och rättigheter. Det handlar om att samordna och avväga två eller flera bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 14/2018 rd, s. 8, GrUU 54/2014 rd, s. 2/II och GrUU 10/2014 rd, s. 4/II).
Grundlagsutskottet har särskilt lyft fram balansen mellan handlingars offentlighet och skyddet för personuppgifter (GrUU 22/2008 rd, s. 3/II). Vid bedömningen av den nationella lagstiftningen om skydd för personuppgifter ska också Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning, som är direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna, beaktas. I den allmänna dataskyddsförordningen fastställs det att myndigheterna ska kunna lämna ut personuppgifter i handlingar som de innehar, om det föreskrivs särskilt om detta i lag. Lagstiftningen ska i sådana fall sammanjämka handlingsoffentligheten med skyddet för personuppgifter. I Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning fastställs allmänna principer för skyddet av personuppgifter, såsom principen om uppgiftsminimering i förhållande till ändamålet med behandlingen av personuppgifter, som så effektivt som möjligt ska beaktas också i den lagstiftning som samordnar handlingars offentlighet och skyddet av personuppgifter.
Förslaget innehåller särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter till den del det är fråga om behandling i det allmänna datanätet av personuppgifter som avses i den gamla MKB-lagen. Med avseende på artikel 6.1 i dataskyddsförordningen är behandlingen av personuppgifter nödvändig bland annat om det krävs för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (led c), eller om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (led e).
Vid förfarandet enligt MKB-lagen behandlas personuppgifter för att styra in ett projekts konsekvenser för miljön och olika aktörer samt för att nå parterna och tillgodose deras rättigheter. Det är fråga om situationer som avses i artikel 6.1 c och 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen. Till den del det är fråga om uppgifter som identifierar en fastighet är det också fråga om sådana miljöuppgifter som avses i miljöinformationsdirektivet. De registrerades rättigheter enligt dataskyddsförordningen varierar beroende på vilken rättslig grund behandlingen vilar på. Om det är fråga om behandling för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige, har den registrerade rätt att få information om behandlingen av personuppgifter, om inte något särskilt undantag föreskrivs i lag, rätt att få tillgång till uppgifter, rätt att korrigera uppgifter, rätt att begränsa behandlingen i fråga om behandling av uppgifter, rättelse av personuppgifter eller begränsning av behandling samt rätt att inte bli föremål för automatiskt beslutsfattande utan laglig grund. Om den rättsliga grunden för behandlingen är att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning, har den registrerade dessutom rätt att motsätta sig behandlingen.
Om behandlingen motsvarar förutsättningarna i artikel 6.1.c och 6.1.e i den allmänna dataskyddsförordningen får medlemsstaterna med stöd av artikel 6.2 och artikel 6.3 behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelser i förordningen genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling. Regleringen ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Syftet med regleringen är i detta fall att främja tillgången till miljöinformation samt att trygga skyddet för de berörda personuppgifterna i gamla beslut genom att begränsa offentliggörandet av personuppgifter som finns tillgängliga i det allmänna datanätet till endast nödvändiga uppgifter.
När personuppgifter i en handling i efterhand publiceras i ett allmänt datanät är det fråga om sådan verksamhet som avses i artikel 6.4 i dataskyddsförordningen, dvs. behandling av personuppgifter för något annat ändamål än det för vilket uppgifterna har samlats in. I sådana fall ska man enligt artikel 6.4 i förordningen beakta a) kopplingar mellan ändamålen med insamlingen av personuppgifter och ändamålen med den avsedda ytterligare behandlingen, b) sammanhanget inom vilket personuppgifterna har samlats in, särskilt förhållandet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvariga, c) personuppgifternas art, d) de eventuella konsekvenserna av den planerade ytterligare behandlingen för de registrerade och e) förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder.
En behandling i efterskott av personuppgifter bedöms i detta fall inte ha några betydande konsekvenser för de registrerade. Offentliggörandet av nödvändig information gör det möjligt för allmänheten att få information och påverka miljöviktiga projekt. Enligt dataskyddsförordningens riskbaserade tillvägagångssätt ska skyddsåtgärderna vara starkare ju känsligare personuppgifter det är fråga om. De föreslagna bestämmelserna gäller inte känsliga personuppgifter. Pseudonymisering av uppgifter efter det att tidsfristen för att hålla uppgifterna offentliga har löpt ut kan anses vara lämpliga skyddsåtgärder. Enligt principen om minimering ska informationen hållas framlagd så kort tid som möjligt. Kontaktmyndigheten kan informera de registrerade om för vilket ändamål uppgifterna behandlas. Myndigheten kan dock inte i enlighet med 16 § 3 mom. i offentlighetslagen försäkra sig om mottagarens rätt att använda personuppgifterna eller om uppgifternas senare användningsändamål, eftersom uppgifterna är tillgängliga för vem som helst som använder det allmänna datanätet (till denna del, se motiveringen i RP 79/2019 rd, s. 37).
Syftet med att handlingar publiceras i det allmänna datanätet är att förmedla miljöinformation till den som behöver. Det är således delvis fråga om samma ändamål för vilket personuppgifterna i tiden har samlats in. De personuppgifter som ingår i handlingarna kan vara uppgifter som identifierar en fastighet och dess ägare. Det är inte fråga om i artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen avsedda särskilda kategorier av personuppgifter eller personuppgifter som rör fällande domar i brottmål eller överträdelser enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen. Enligt de föreslagna bestämmelserna får endast nödvändiga personuppgifter offentliggöras. Dessa är enligt den föreslagna 38 a § i MKB-lagen den projektansvariges namn och uppgifter om projektets lokalisering. De handlingar som publiceras i det allmänna datanätet måste innehålla dessa uppgifter för att ärenden ska bli tillräckligt specificerat och för att parterna och allmänheten ska kunna bedöma verksamhetens miljökonsekvenser i omgivningen på den ort där den bedrivs.
Om handlingar som publiceras i ett datanät innehåller personuppgifter, kan de utgöra en del av en myndighets personregister. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett det viktigt med tanke på skyddet för personuppgifter att reglera åtminstone syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter, den tid som uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd. Regleringen av dessa omständigheter på lagnivå ska dessutom vara omfattande och detaljerad (GrUU 14/2002 rd, s. 2, GrUU 27/2006 rd, s. 2/II och GrUU 2/2008 rd, s. 2/II). Kravet på bestämmelser i lag gäller också möjligheten att ge ut uppgifter via en teknisk anslutning (GrUU 12/2002 rd, s. 5).
Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. För lagar gäller det allmänna kravet på att de ska vara exakta och noga avgränsade. Den här uppfattningen har också understrukits i grundlagsutskottets ställningstaganden. Utskottet har bland annat förutsatt att målgruppen för bestämmelserna utan svårigheter ska kunna tillämpa dem (se t.ex. GrUU 60/2014 rd, s. 2). Grundlagsutskottet har dessutom i samband med reglering som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna ansett att den behöriga myndigheten entydigt ska framgå av lagen (GrUU 21/2001 rd, s. 3/II) eller annars exakt (GrUU 47/2001 rd , s. 3/I).
Grundlagsutskottet har å andra sidan i sin praxis påpekat att lagstiftningen om behandling av personuppgifter är tungrodd och komplicerad (se t.ex. GrUU 2/2018 rd, s. 4-8, 11, GrUU 49/2017 rd, s. 4, GrUU 31/2017 rd, s. 4, och GrUU 71/2014 rd, s. 3). Utskottet har ansett att tillgodoseendet av skyddet för personuppgifter i första hand ska grunda sig på den allmänna dataskyddsförordningen och nationell allmän lagstiftning. I det sammanhanget bör man undvika nationell speciallagstiftning, som bör reserveras enbart för situationer då den dels är tillåten enligt dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter (GrUU 2/2018 rd, s. 5). Det finns skäl att vara restriktiv när det gäller att införa nationell speciallagstiftning. Sådan lagstiftning bör vara avgränsad till nödvändiga bestämmelser inom ramen för det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen medger (se t.ex. GrUU 20/2020 rd, s. 3 och GrUU 26/2018 rd, s. 3 och GrUU 14/2018 rd, s. 5). Utskottet har i sin nyare utlåtandepraxis ansett att det inte finns något hinder för att kraven på räckvidd för, exakthet hos och noggrann avgränsning av bestämmelser om skyddet av personuppgifter till vissa delar kan uppfyllas genom en allmän unionsförordning eller genom en allmän nationell lag. Behovet av speciallagstiftning i enlighet med det riskbaserade synsätt som också dataskyddsförordningen kräver måste bedömas utifrån de hot och risker som behandlingen av uppgifterna orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen av personuppgifter, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandlingen av känsliga uppgifter (se GrUU 14/2018 rd och de utlåtanden som nämns där). Det aktuella förslaget till MKB-lag om offentliggörande i det allmänna datanätet av gamla handlingar och personuppgifter i dem kan anses vara nödvändigt för att säkerställa skyddet för personuppgifter.
Behandlingen av personuppgifter ska vara motiverad i sak och svara mot ett behov hos myndigheterna. Personuppgifter får behandlas utan samtycke av personen i fråga endast om behandlingen regleras i lag eller föranleds av en uppgift eller en förpliktelse som ålagts den personuppgiftsansvarige i lag eller med stöd av lag. All behandling av personuppgifter ska också vara berättigad och nödvändig under hela den tid som uppgifterna behandlas. Genom de föreslagna bestämmelserna främjas tillgången till miljöinformation och tryggas parternas behov av skydd för personuppgifter samt en ändamålsenlig behandling av personuppgifter i handlingar.
Grundlagsutskottet har ansett att det är möjligt att offentliggöra personuppgifter som en offentlig informationstjänst, om det finns godtagbara grunder för det med tanke på rättssäkerhetsgarantierna och målen för systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 2/2017 rd, s. 7, GrUU 65/2014 rd, s. 4/II-5/I, GrUU 32/2008 rd, s. 2/I-3/II). Grundlagsutskottet har dessutom i sin utlåtandepraxis fäst uppmärksamhet vid en med tanke på skyddet för personuppgifter väsentlig omständighet, nämligen att det inte ska gå att söka uppgifter i ett webbaserat personregister genom massökning utan enbart t.ex. genom enskild sökning (GrUU 35/2020 rd, s. 4, GrUU 2/2018 rd, s. 7, GrUU 17/2016 rd, s. 7, GrUU 32/2008 rd, s. 3/I).
Förslaget innehåller också bestämmelser om när personuppgifter ska tas bort från det allmänna datanätet. Enligt artikel 5.1 e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Dessutom betonas det i skäl 39 i ingressen till dataskyddsförordningen bl.a. att personuppgifterna bör vara adekvata, relevanta och begränsade till vad som är nödvändigt för de ändamål som de behandlas för. Detta kräver i synnerhet att den period under vilken personuppgifterna lagras är begränsad till ett strikt minimum. Grundlagsutskottet har också ansett att den tid på fem år för förvaring av känsliga uppgifter är lång (GrUU 13/2017 rd, s. 6) och betonat att ju längre förvaringstiden blir, desto viktigare är det att se till datasäkerheten, övervakningen av användningen av uppgifterna och den registrerades rättssäkerhet (GrUU 28/2016 rd, s. 7). Utifrån grundlagsutskottets utlåtandepraxis kan det konstateras att särskilda bestämmelser om förvaringstider för personuppgifter bör undvikas, om det inte är fråga om känsliga personuppgifter eller annan behandling som kan utgöra en hög risk för en persons rättigheter eller friheter. Vid behandling av personuppgifter i det allmänna datanätet är riskerna med behandlingen större och därför kan den föreslagna regleringen om raderingstiden anses behövlig.
I de bestämmelser som föreslås ingå i den nya 38 a § i MKB-lagen är det inte fråga om känsliga personuppgifter. De personuppgifter som avses i lagrummen är den projektansvariges namn och uppgifter som specificerar fastigheter på den ort där verksamheten är lokaliserad.
På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.