1.1
Polisförvaltningslagen
11—14 §. I dessa paragrafer föreslås det bestämmelser om behörighetsvillkoren för och utnämningen till tjänsterna som polisöverdirektör, chef för centralkriminalpolisen, chef för skyddspolisen och chef för en polisinrättning.
Det föreslås i 11 § att förtrogenhet med polisväsendet ska vara ett särskilt behörighetsvillkor för tjänsten som polisöverdirektör, utöver de behörighetsvillkor som föreskrivs i 8 § i statstjänstemannalagen, dvs. högre högskoleexamen och sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter samt i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap. Enligt 12 § föreslås behörighetsvillkoren vara desamma även för tjänsten som chef för centralkriminalpolisen och enligt 14 § för tjänsten som chef för en polisinrättning. Enligt den föreslagna 13 § är behörighetsvillkoren för chefen för skyddspolisen i övrigt desamma, med undantag för förtrogenhet med polisväsendet. I fortsättningen ska det föreskrivas om behörighetsvillkoren för den högsta polisledningen dels i statstjänstemannalagen, dels i polisförvaltningslagen. I polisförvaltningslagen ska det i fråga om tjänsten som polisöverdirektör och tjänsten som chef för skyddspolisen hänvisas till statstjänstemannalagen.
I motiveringen till regeringspropositionen gällande en revidering av statstjänstemannalagen som trädde i kraft vid ingången av maj 2015 (RP 298/2014 rd) har det noggrannare öppnats upp vad som avses med högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter samt i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap. Även i finansministeriets anvisning (FM/728/00.00.00/2011) som gäller bestämmande av urvalskriterierna för statens högsta ledning har innehållet i dessa urvalskriterier öppnats upp. I denna proposition behandlas endast huvudpunkterna av dessa kriterier.
Högre högskoleexamen
Vid tillämpning av kravet på högre högskoleexamen beaktas förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998) där det föreskrivs att vissa yrkeshögskoleexamina ska jämställas med högre högskoleexamen. I de högsta ledningsuppgifterna inom polisförvaltningen kan vissa examina, t.ex. juridisk examen, eller s.k. polismagistersexamen bedömas ge goda förutsättningar att sköta tjänsten, med beaktande av bl.a. de omfattande befogenheterna att besluta t.ex. om vissa åtgärder enligt polislagen, såsom täckoperationer och bevisprovokation genom köp. Bestämmelser om de särskilda befogenheterna finns bl.a. i polislagen. Bestämmelser om de befogenheter som chefen för centralkriminalpolisen har finns dessutom i lagen om vittnesskyddsprogram (88/2015), i lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015), i narkotikalagen (373/2008) och i statsrådets förordning om förundersökning, tvångsmedel och hemligt inhämtande av information (122/2014). Bestämmelser om sådana särskilda befogenheter som chefen för skyddspolisen har finns dessutom i tvångsmedelslagen, i polislagen och i statsrådets förordning om förundersökning, tvångsmedel och hemligt inhämtande av information. Eftersom utnämningsprövningen alltid är en helhetsbedömning, är det inte heller med beaktande av reformen av behörighetsvillkoren för statförvaltningens övriga högsta ledning ändamålsenligt att utesluta andra högre högskoleexamina. När kravet på examen fastställs måste man komma i håg att det inte är ändamålsenligt att göra ändringar i de behörighetsvillkor som föreskrivits på lagnivå när uppgifter, befogenheter eller organisationer förändras. Genom att kravet på examen anges på ett allmänt sätt kan också eventuella ändringar i examensbenämningarna beaktas.
Förtrogenhet med polisväsendet
De högsta tjänsterna inom polisförvaltningen är polismanstjänster. Polisöverdirektören är chef för personalen vid Polisstyrelsen och vid de polisenheter som lyder under Polisstyrelsen. Chefen för centralkriminalpolisen och en chef för den lokala polisen har särskilda befogenheter. I behörighetsvillkoren för dessa tjänster är det skäl att även särskilt poängtera vikten av förtrogenheten med polisväsendet, som föreslås ingå i behörighetsvillkoren för dessa tjänster. Förtrogenheten med polisväsendet kan förvärvas inte bara i uppgifter inom polisförvaltningen, utan också inom närliggande sektorer, t.ex. i uppgifter inom åklagarväsendet.
Till skillnad från andra tjänster inom den högsta ledningen krävs det inte förtrogenhet med polisväsendet för tjänsten som chef för skyddspolisen. Tjänstens karaktär avviker från övriga tjänster inom den högsta polisförvaltningen, vilka vid sidan av ledarkompetens också kan anses kräva förtrogenhet med den operativa polisverksamheten. Den som utnämns till tjänsten som chef för skyddspolisen har ofta tidigare arbetat inom den övriga statsförvaltningen och inte inom polisorganisationen.
Sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter
För tjänster som avses i 26 § i statstjänstemannalagen krävs i regel sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter. Detta behörighetsvillkor ska i möjligaste mån gälla även chefsuppgifter på lägre nivå än det, t.ex. chefer som lyder direkt under de högsta cheferna enligt 26 § i statstjänstemannalagen, dvs. tjänster som ställföreträdare för cheferna vid ämbetsverk. Det föreslås bli föreskrivet att sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter ska vara ett behörighetsvillkor även för chefen för en polisinrättning. Till följd av omorganiseringarna inom polisförvaltningen har polisinrättningarnas distrikt blivit större och karaktären av de uppgifter som ska skötas av chefen för en polisinrättning har ändrats så att det är fråga om ledning av en större organisation än tidigare.
Enligt finansministeriets anvisning avses med begreppet mångsidig erfarenhet som uppdraget förutsätter arbetserfarenhet i olika uppdrag och i olika organisationer. För erfarenheten anges inga entydiga mätare, utan uppfyllandet av kravet ska prövas i varje enskilt fall på basis av uppgifterna i den tjänst som ska besättas. Erfarenheten ska vara sådan att den bedöms vara till nytta med tanke på en framgångsrik skötsel av tjänsten i fråga. I varje enskild utnämningssituation bedöms omfattningen och betydelsen av mångsidig erfarenhet. Erfarenhet kan man skaffa sig i uppdrag t.ex. hos staten, inom kommunalförvaltningen, inom den privata sektorn eller i internationella sammanhang. Målet är att kandidaterna ska ha erfarenhet från flera uppdrag eller organisationer, inte bara från ett enda uppdrag eller en enda organisation.
Omfattningen och arten av mångsidig erfarenhet bör bedömas med utgångspunkt i den tjänst som ska besättas. Målsättningen att kandidaterna ska ha erfarenhet från flera uppdrag eller organisationer betyder inte att de ovillkorligen måste ha skaffat sig erfarenheter i flera organisationer. Situationerna vid tjänsteutnämningar och de tjänster som avses i bestämmelserna är sinsemellan olika; behörighetsvillkoret gällande den mångsidiga erfarenhet som ett uppdrag förutsätter ska i varje enskilt fall tillämpas på basis av uppgifterna i tjänsten i fråga och i enlighet med de förutsättningar som hänför sig till en framgångsrik skötsel av de aktuella uppgifterna. Exempel på aspekter som bör beaktas är en persons breda och mångsidiga kännedom om ansvarsområdet i fråga samt hans eller hennes kännedom om praxis och förfaranden inom god förvaltning.
Exempelvis chefen för skyddspolisen arbetar i uppgifter som anknyter till internationell underrättelse och som har nära samband med staters utrikes- och säkerhetspolitik. Den mångsidiga erfarenhet som är ett behörighetsvillkor för uppgiften som chef för skyddspolisen anknyter till dessa områden.
I praktiken visad ledarförmåga
I praktiken visad ledarförmåga kan förvärvas även i andra uppdrag än egentliga chefsuppdrag, t.ex. genom att leda krävande projekt. I finansministeriets anvisning delas behörighetsvillkoret "i praktiken visad ledarförmåga" in i sju delområden. Dessa är personledning och skapande av arbetsgemenskap; förbättrande av processernas effektivitet och kvalitet, övervakning av funktioner och styrning av resurser; uppnående av resultat och ledning av organisationen; inflytande i verksamhetsmiljön och ledning av förändringar; allmän sakkunskap om den offentliga förvaltningen; sådan förtrogenhet med ledande av EU-ärenden som uppdraget förutsätter samt förmåga till ständig utveckling.
Vid utnämningsprövningen ska beaktas hur de olika delområdena för ledarförmåga betonas i den specifika tjänsten. På bedömningen inverkar i synnerhet ämbetsverkets karaktär, tjänstens ställning i organisationen samt bredden och djupet av den kännedom om ansvarsområdet som förutsätts i uppdraget.
Erfarenhet av ledarskap
Enligt anvisningen kan erfarenhet av ledarskap, i motsats till ledarförmåga, förvärvas endast i konkreta ledar- och förmansuppdrag. Ledarförmåga kan förvärvas också genom projektledarskap och liknande uppdrag. Erfarenheten kan förvärvas i vilket chefsuppdrag som helst, inte bara inom statsförvaltningen.
Allmänna krav på ledarskap
Beträffande de allmänna krav som ställs på ledarskap konstateras i finansministeriets anvisning från 2011 att det viktigaste syftet med ledningen är att åstadkomma resultat. Av den som är chef inom statsförvaltningen förutsätts dock också att han eller hon på ett övergripande sätt beaktar kravet på samhällelig effektivitet och den politiska styrningen samt har förmåga till sådan växelverkan som dessa förutsätter. Ledarskap och förmåga att kommunicera inom organisationen innebär förmåga att förmedla en strategisk uppfattning till organisationen och att få personalen att engagera sig och arbeta i enlighet med denna uppfattning. Följande allmänna krav som ställs på ledarskap gäller också cheferna inom statsförvaltningen:
– chefen är insatt i situationen i verksamhetsmiljön,
– chefen har förmåga att utforma en vision och en strategi för att förverkliga den,
– chefen kan sätta upp konkreta mål och överföra ansvar på personalen,
– chefen kan styra organisationen så att den arbetar i överensstämmelse med målen,
– chefen förbättrar hela tiden organisationens förmåga att utföra sina uppgifter, och
– chefen bedömer och övervakar organisationens verksamhet och tar ansvar för den.
Innehållet i den chefskompetens som gäller den högsta tjänstemannaledningen består av de ovannämnda elementen så, att organisationens resultatkrav och välbefinnande samt kontinuitet och förändring är i balans sinsemellan. För att balans ska kunna uppnås och upprätthållas förutsätts det god förmåga att hantera ärenden och god personledning. När urvalet av chefer inom statsförvaltningen görs är de ovannämnda faktorerna ledande för bedömningen av kandidaterna och tjänar även som grund för den inbördes bedömningen av dem. Målet enligt anvisningen är att betydelsen av yrkesskicklig ledning ökar vid utnämningsprövningen jämfört med nuläget.
I anvisningen konstateras vidare att de olika uppdragen för statens högsta tjänstemannaledning har både gemensamma drag och speciella drag som varierar beroende på verksamhetsenhetens karaktär, ansvarsområdet och uppdragets ställning i organisationen. I vissa chefsuppdrag måste man behärska mera specialkunskap om det aktuella området än i andra. För att leda ett ämbetsverk krävs förmåga att organisera myndighetsuppgifterna i praktiken samt kunskap om ledarskap och om ansvarsområdet. I urvalssituationen bör det utredas vilken typ av chefskompetens och sakkunskap som behövs i det aktuella uppdraget.
Utnämningsbefogenhet
I propositionen föreslås det inte några ändringar i utnämningsbefogenheterna. Polisöverdirektören, chefen för centralkriminalpolisen och chefen för skyddspolisen utnämns fortsättningsvis av statsrådet och en polischef utnämns av inrikesministeriet efter att ministeriet hört polisöverdirektören. En teknisk ändring är att den ordalydelse som används i samband med utnämningsbefogenheterna ändras från statsrådets allmänna sammanträde till statsrådet.