1
Lagförslag
154 §. Definitioner i samband med behandling av hushållsavloppsvatten. Det föreslås att 4 punkten i paragrafen upphävs. Om belastningstal för glesbebyggelse föreskrivs i den nya 154 a §.
154 a §. Belastningstal för glesbebyggelse. I paragrafen ingår motsvarande bestämmelser om belastningstal för glesbebyggelse som i 154 § 4 punkten i gällande lag och i 2 § i förordningen om avloppsvatten i glesbygden.
Enligt 1 mom. utvisar belastningstal för glesbygden den genomsnittliga belastning av organisk materia, fosfor och kväve i gram per dygn som obehandlat hushållsavloppsvatten orsakar per invånare. Belastningstalet definieras på samma sätt som hittills. Belastningstalet består alltjämt av belastningsmängden för olika belastningstyper.
I 2 mom. ingår ett bemyndigande för statsrådet att i förordning utfärda närmare bestämmelser om belastningstal för glesbebyggelse. I förordningen om avloppsvatten i glesbygden ingår redan nu bl.a. tekniska bestämmelser om dimensionering. I förordning ska man också liksom hittills få utfärda närmare bestämmelser om belastningstal för glesbebyggelse som ska utnyttjas vid planeringen, liksom enligt förordningens bilaga 1, tabell 1. Det är fråga om en sådan ändring som förutsätts i 80 § i grundlagen.
154 b §. Reningskrav på basnivå. Det föreslås att en ny paragraf om reningskravet på basnivå tas in i kapitlet. Paragrafen baserar sig både på 156 § 2 mom. och på 3 § i förordningen om avloppsvatten i glesbygden. Bl.a. i fråga om författningsnivån har bestämmelsen bedömts av grundlagsutskottet (GrUU 44/2010 rd) i samband med ett tidigare ändringsförslag. Allmänna bestämmelser om reningskravet på basnivå bör tas in i lagen med beaktande av 80 § i grundlagen. Inga ändringar föreslås i bestämmelsernas materiella innehåll.
I de föreslagna behandlingskraven kan olika avlopps- och behandlingssystems miljömässiga egenskaper beaktas likvärdigt liksom hittills. Kraven begränsar inte åtgärderna endast till behandlingen av avloppsvatten utan utsläppen kan minskas genom åtgärder i hela avloppsvattensystemet och användningen av det. Så bibehålls förutsättningarna att utveckla hela avloppsvattensystemet för att minska miljöbelastningen på ett operativt och ekonomiskt effektivt sätt.
I det föreslagna 1 mom. föreskrivs om reningskravet på basnivå. Betydelsen av avloppsvattnets miljöpåverkan beskrivs tydligast genom belastningens storlek. För förebyggandet av miljöföroreningar har det ingen större betydelse om belastningen minskas t.ex. genom en effektivare rening av avloppsvatten eller genom att uppkomsten av avloppsvattenbelastning förebyggs t.ex. med torrklosetter. Enligt förslaget ska hushållsavloppsvatten behandlas så att belastningen på miljön minskar i fråga om organisk materia med minst 80 %, totalfosfor med minst 70 % och totalkväve med minst 30 % jämfört med den belastning genom obehandlat avloppsvatten som anges med hjälp av belastningstalet för glesbebyggelse.
Då får den maximala miljöbelastningen av avloppsvatten per person i sedvanligt boende vara: i fråga om organisk materia (BHK 7) 10 g, totalfosfor (P) 0,66 g, och totalkväve (N) 9,8 g per person och dygn. Motsvarande bestämmelse ingår nu i 3 § i förordningen.
Utsläppskraven gäller de vanligaste utsläppen av nedsmutsande ämnena i hushållsavloppsvatten. För behandlat avloppsvatten förslås inga särskilda hygienkrav. De föreslagna utsläppskraven förutsätter ändå sådana avloppsvattensystem att den hygieniska kvaliteten hos det behandlade avloppsvatten som hamnar i naturen är väsentligt bättre än hos avloppsvatten som behandlats i segmenteringsbrunnar. Vid sådan behandling av avloppsvatten som fyller kraven minskar de fekala bakterierna i regel med mer än 95 %. Syftet med behandlingskravet är att minska risken för indirekta föroreningar från avloppsvatten i hushållsvattenbrunnar och boendemiljö.
I 2 mom. ingår ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om grunderna för dimensionering av reningskravet på basnivå för hushållsavloppsvatten och om metoder för att uppfylla kravet ska få utfärdas genom förordning. Dimensioneringsgrunderna och metoderna utnyttjas vid planeringen av systemen. Avsikten är att i förordning utfärda sådana närmare bestämmelser med beaktande av fastigheternas användningsändamål som nu ingår i bilaga 1, stycke C i bilagan till förordningen om avloppsvatten i glesbygden.
156 §. System för behandling av hushållsavloppsvatten. I paragrafen föreslås bestämmelser om system för behandling av avloppsvatten som delvis motsvarar gällande lydelse i 156 § 1 och 2 mom. För tydlighetens skull föreslås det att sådana allmänna bestämmelser som förutsätts i 80 § i grundlagen tas in i paragrafen. Det föreslås att paragrafens ordalydelse förtydligas genom att den delvis ändras till aktiv form i stället för den tidigare passiva.
Däremot föreslås det att begreppet reningskrav på basnivå inte längre ska regleras i paragrafen, utan en sådan bestämmelse föreslås ingå i 154 b §. I paragrafen regleras inte heller längre utfärdandet av strängare reningskrav i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna, utan det föreslås att den bestämmelsen flyttas till 157 §.
Det föreslås att hänvisningen till de rikstäckande vattenvårdsmålen stryks såsom obehövlig. I 28 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen ingår en vidsträckt bestämmelse om beaktande av förvaltningsplanen och havsförvaltningsplanen.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska ägaren till en fastighet se till att det på fastigheten finns ett lämpligt system för behandling av hushållsavloppsvatten vilket motsvarar det nuvarande rättsläget. Med fastighetens ägare jämställs också arrendetagare i en viss ställning.
Lämpligheten för ändamålet bedöms nästan lika som enligt gällande bestämmelser även om noggrannare bestämmelser än tidigare föreslås om hur grundvattenområden ska beaktas. Dessutom föreslås det att ordningsföljden i förteckningen över kriterier för att bedöma lämpligheten ändras.
En definition av behandlingssystem ingår i 154 § 2 punkten och det kan t.ex. bestå av slamavskiljare, infiltration, markbädd, sluten tank, minireningsverk eller någon annan anordning, alternativt en kombination av dem. Bestämmelsens syfte är att förtydliga principen om teknologineutralitet i lagen. Enligt den kan vilken som helst lämplig anläggning eller metod i princip godkännas.
För att bedöma om ett system för behandling av avloppsvatten är lämpligt krävs i praktiken en inspektion på fastigheten. Faktorer som beaktats då man bedömt om en behandlingsmetod är lämplig är t.ex. jordmånen, byggnadsplatsens areal, byggnaderna och deras användning, bestämmelser om byggnadsplatsers minimiareal samt olika funktioners avstånd från vattendrag och grundvattenområden. Med belastning från användningen av fastigheten avses att systemet ska dimensioneras enligt fastighetens invånarantal och avloppsvattnets art och mängd.
Som grund för dimensioneringen av systemet används vanligen ett kalkylerat invånarantal. Systemet ska dock kunna anläggas successivt om betydligt färre personer bor på fastigheten vid byggnadstidpunkten. Ett bemyndigande att utfärda förordning som gäller detta föreslås ingå i 154 b §.
Med egenskaperna hos andra avloppsvattensystem avses i synnerhet om på fastigheten finns ett system som skiljer åt totalettavloppsvatten och annat avloppsvatten. Åtskiljning av avloppsvatten inverkar direkt på dimensioneringsgrunden. Om man t.ex. tar i bruk en torrklosettlösning minskar man behovet att behandla avloppsvattnet betydligt.
Paragrafens 2 mom. består delvis av förtydliganden och tidigare innehåll. Behandlingssystemet för avloppsvatten i en fastighet ska uppfylla reningskraven på basnivå, liksom hittills. Vidare föreslås det att reningskravet på basnivå ska iakttas vid planeringen, konstruktionen och driften av system för behandling av avloppsvatten från en byggnad, vilket motsvarar nuvarande rättsläge. Genom reningskraven på basnivå säkerställs en tillräcklig reningsnivå ur ett miljöskyddsperspektiv med avseende på de ämnen som nämns ovan, jämfört med belastningen från obehandlat avloppsvatten. Skyldigheten enligt bestämmelsen gäller förutom fastighetens ägare också arrendetagare i viss ställning samt planerare och dem som utför byggnadsarbeten.
Reningsnivån för system för behandling av hushållsavloppsvatten är att reningskraven på basnivå ska uppnås kontinuerligt. Genom att kravet på rening på basnivå uppnås säkerställs en tillräcklig reningsnivå ur ett miljöskyddsperspektiv med avseende på de ämnen som nämns ovan, jämfört med belastningen från obehandlat avloppsvatten. I det avseendet anknyter den föreslagna bestämmelsen starkt till 154 b §.
Förordningen om avloppsvatten i glesbygden tillämpas på behandlingen av avloppsvatten från sådana fastigheter som inte är anslutna till avloppsnätet och för vilka miljötillstånd inte krävs. Sådana små avloppsreningsverk som inte överskrider tillståndströskeln enligt miljöskyddslagen och som omfattas av denna bestämmelse är förutom fastigheternas egna och gemensamma minireningsverk också t.ex. gemensamma avloppsvattenreningsverk för små byar samt reningsverk vid läroinrättningar, kursgårdar eller mottagningscentraler eller inom turistbranschen eller andra liknande branscher vilkas avloppsvatten till egenskaper och struktur motsvarar avloppsvatten från bostäder.
I 3 mom. ingår ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning.
Det föreslås att den del av bemyndigandet att utfärda förordning som gäller avslamning stryks som obehövlig med beaktande av gällande bestämmelser som inte innehåller något sådant krav. I de gällande bestämmelserna på förordningsnivå ingår däremot anvisningar om bruks- och underhållsanvisningar i bilaga 2 till förordningen. De gällande bestämmelserna gäller bruks- och underhållsanvisningar och anvisningar i dem om avslamning. Det har varit ägnat att orsaka förvirring då lagrummet har tolkats som om det avsåg ett krav på avslamning.
Därför föreslås det att närmare bestämmelser om planering, användning och underhåll av avloppsvattensystem liksom hittills ska kunna utfärdas genom förordning av statsrådet.
156 a §. Genomförande av reningskrav på basnivå på stränder och grundvattenområden. Det föreslås att bestämmelser om uppfyllande av reningskraven på basnivå nära ett vattendrag och havet och på grundvattenområden tas in i en ny 156 a § och bestämmelser om undantag från dem i en ny 156 d §.
I den föreslagna 156 a § uttrycks omsorgsplikten för tydlighetens skull i aktiv form och den gäller fastighetens ägare. Med ägaren till fastigheten kan också arrendetagare i en viss ställning jämställas. Till denna del motsvarar förslaget det gällande rättsläget.
I denna paragraf föreslås att gamla fastighetsvisa system för behandling av avloppsvatten för fastigheter som är beläget på ett område på högst 100 meters avstånd från ett vattendrag eller som är beläget på ett område på högst 100 meters avstånd från havet eller på ett för vattenförsörjning använt eller lämpligt grundvattenområde ska uppfylla reningskraven på basnivå enligt 154 b §. Också hittills har reningskraven på basnivå gällt system på fastigheter i de områdena. På grundvattenområden ska också beaktas förbudet mot förorening av grundvatten i 17 § i miljöskyddslagen.
Det ska vara fråga om ett gammalt system för behandling av avloppsvatten. Därmed avses system för behandling av hushållsavloppsvatten som baserar sig på de krav som gällde vid en byggnadstidpunkt före 2004 eller på bygglov som beviljats före 2004.
Med vattendrag avses i vattenlagen sjöar, tjärnar, älvar, bäckar och andra naturliga vattenområden samt konstgjorda sjöar, kanaler och andra motsvarande konstgjorda vattenområden (vattenlagen 1:3 3 punkten). Enligt vattenlagen avses med vattendrag dock inte rännilar, diken eller källor. De föreslagna bestämmelserna ska också tillämpas nära havsstränder.
Det föreslås att avståndet enligt paragrafen ska bestämmas från strandlinjen enligt medelvattenstånd liksom i 1 kap. 5 § i vattenlagen. Det föreslås att avståndet ska beräknas från strandlinjen enligt medelvattenstånd till den närmaste byggnadens vägg. De byggnader i vilka hushållsavloppsvatten uppstår ska beaktas. Vid beräkningen kan databasmaterial utnyttjas. Med grundvattenområde avses i praktiken grundvattenområden i klass 1 och 2 enligt 10 b § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004). Klassificeringen av sådana områden pågår i NTM-centralerna.
Också i lagförslagets ikraftträdandebestämmelser ingår en mening om tidpunkten då 156 a § ska tillämpas. Fastighetsvisa system för behandling av hushållsavloppsvatten ska på sådana områden som avses i 156 a § uppfylla reningskraven på basnivå senast den 31 oktober 2019.
156 b §. Genomförande av reningskrav på basnivå på andra områden. Det föreslås att i lagen tas in en ny 156 b §. I paragrafen föreslås ingå bestämmelser om på vilka grunder reningskraven på basnivå (154 b §) ska iakttas vid reparationer och ändringar i system för behandling av avloppsvatten enligt 156 a § på fastigheter utanför sådana områden som nämns i 156 a §.
Förslaget innebär att reningskraven på basnivå ska tillämpas fastighetsvis. Eftersom fastighetens ägare beslutar när en tillståndspliktig åtgärd ska utföras på fastigheten, kan åtgärden förläggas till en tidpunkt som ägaren anser lämplig. Genom den föreslagna ändringen skjuts uppfyllandet av reningskraven på basnivå på fastigheten fram till en senare tidpunkt. Det föreslås inte att bestämmelsen ska möjliggöra några undantag.
Omsorgsplikten enligt paragrafen uttrycks för tydlighetens skull i aktiv form och den gäller ägaren till fastigheten. Med ägaren till fastigheten kan också arrendetagare i en viss ställning jämställas. Till den delen motsvarar förslaget gällande rättsläge.
Enligt den föreslagna paragrafen ska reningskraven på basnivå enligt 154 b § tillämpas annanstans än nära vattendrag eller nära havet eller på grundvattenområden vid planering, konstruktion, reparation, ändring och drift av ett gammalt system för behandling av avloppsvatten, då på fastigheten utförs sådana åtgärder som nämns i punkt 1 eller 2.
De föreslagna ändringarna kan sakligt sett delas in i två grupper.
Den första gruppen (punkt 1) utgörs av sådana tillståndspliktiga åtgärder som berör det fastighetsvisa hushållsavloppsanläggningen. Det innebär att på fastigheten görs sådana tekniska reparationer eller ändringar som uttryckligen berör uppkomsten eller behandlingen av hushållsavloppsvatten. I det sammanhanget ska systemet då enligt förslaget fås att uppfylla reningskraven på basnivå. Med en sådan ändring avses att det konstrueras en vattenklosett eller görs sådana tillståndspliktiga reparationer eller ändringar som gäller vatten- och avloppsanordningar där systemet förnyas eller repareras i sin helhet. Enligt 126 a § i markanvändnings- och bygglagen är bl.a. byggande eller ändring av fastighetsvisa system för avloppsvatten en tillståndspliktig åtgärd. I 156 b § i förslaget avses både åtgärder som kräver åtgärdstillstånd och åtgärder som kräver bygglov (125 §). Det är motiverat att se till att det tekniska systemet uppfyller reningskraven på basnivå eftersom åtgärden då uttryckligen berör det tekniska systemet. Markanvändnings- och bygglagen har beaktats i den föreslagna paragrafen. Också ur byggnadsinspektionens perspektiv finns det skäl att sammanjämka 156 b § i förslaget och 125 och 126 a § i markanvändnings- och bygglagen.
Den andra gruppen (punkt 2) utgörs av reparations- och ändringsprojekt som kan jämföras med uppförandet av en byggnad och som kräver bygglov. Sådana projekt som kan jämföras med en ändring i klass med nybyggnation kallas i allmänt språk ofta grundrenoveringar. I paragrafen avses sådana åtgärder som nämns i 125 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen, i början av meningen. Bedömningskriterier är åtgärdernas art och omfattning samt deras värde, vilket konstateras i detaljmotiveringen till paragrafen (RP 101/1998 rd). Projektet syftar till att förlänga byggnadens livscykel så att den motsvarar en ny byggnads. Vid så omfattande, tillståndspliktiga reparationer och ändringar är investeringen i fastigheten betydande. Sådana åtgärder ska innebära en skyldighet att uppfylla reningskraven på basnivå. Det är motiverat i synnerhet av miljöskyddsorsaker eftersom byggnadens livscykel förlängs. Också ur byggnadstillsynsmyndigheternas perspektiv är det motiverat att använda samma begrepp som i 125 § 2 mom. (början av satsen).
Sådana ändringar som avses i denna paragraf utgörs däremot inte av t.ex. en väsentlig ändring, målning eller materialbyte på fasaden, byte till ett annat slags fönster eller andra motsvarande reparationer och ändringar som vanligen kräver bygglov. Detsamma gäller t.ex. inglasning av en veranda, tillbyggnad av en byggnad och reparationer eller ändringar där den yta som räknas till bostadsytan ökar.
156 c §. Strängare reningskrav än krav på basnivå. Det föreslås att i lagen tas in en ny 156 c §. Paragrafen baserar sig på 156 § 3 mom. i gällande lag, som omformuleras till en sådan allmän bestämmelse som krävs i 80 § i grundlagen. Inga ändringar föreslås i bestämmelsens innehåll. Bestämmelsen har stor praktisk betydelse och med tanke på systematiken som helhet bör den bibehållas.
Enligt 1 mom. ska fastighetens avloppsvattensystem uppfylla strängare krav än reningskrav på basnivå i stället för kraven i 154 b, 156, 156 a och 156 b § om det föreskrivs någon annanstans i lag eller bestäms eller föreskrivs med stöd av lag. Här hänvisas bl.a. till hälsoskyddslagstiftningen, enligt vilken en hälsoskyddsmyndighet får utfärda föreskrifter bl.a. för skydd av hälsan och undanröjande av sanitära olägenheter.
Enligt 2 mom. får i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna med stöd av 202 § meddelas sådana strängare krav än reningskrav på basnivå om det är motiverat med hänsyn till de lokala miljöförhållandena. I den föreslagna bestämmelsen hänvisas till 202 §, liksom i gällande lag. Kommunerna kan avvika från miljöskyddsföreskrifterna med stöd av 202 § 4 mom. liksom enligt gällande lag.
I 3 mom. ingår ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Avsikten är att i en förordning ta in ett vägledande krav på den reningsnivå hushållsavloppsvatten ska uppnå om de kommunala miljöskyddsföreskrifterna innebär högre krav än 154 b §. Bestämmelser om en vägledande reningsnivå behövs alltjämt, eftersom inga ändringar föreslås i det gällande rättsläget. Bestämmelser om en vägledande reningsnivå finns i 4 § i förordningen om avloppsvatten i glesbygden och ett flertal kommuner har tagit in innehållet i eller en direkt hänvisning till 4 § i förordningen i sina miljöskyddsföreskrifter. I de kommunala miljöskyddsföreskrifterna ingår också strängare krav än i 4 § i förordningen om avloppsvatten i glesbygden.
En vägledande reningsnivå som styr innehållet i miljöskyddsföreskrifterna behövs alltjämt. Detta viktiga redskap konkretiseras liksom hittills i bindande kommunala föreskrifter.
156 d §. Avvikelse från kraven på behandling av hushållsavloppsvatten. I paragrafen ingår ett bemyndigande för kommunens behöriga myndighet att bevilja tillstånd att avvika från bestämmelsen och om kriterierna för ett sådant tillstånd samt om vilka grunder som ska beaktas vid bedömningen av åtgärdernas skälighet. I paragrafen föreskrivs också om när tillståndet förfaller.
Bestämmelsens innehåll motsvarar i huvudsak 157 § i gällande lag utom att kriterierna för att bevilja avvikelse föreslås lindras. Det föreslås att lindringen genomfars så att ordet och byts ut mot eller. Dessutom föreslås det att bestämmelserna ändras så att en förutsättning för undantag är att belastningen av hushållsavloppsvatten är anmärkningsvärt obetydlig i stället för liten. Det föreslås att undantag ska vara möjliga på sådana områden som avses i 156 a §. Enligt det föreslagna 1 mom. ska kommunens behöriga myndighet på ansökan få avvika från reningskravet på basnivå på sådana områden som avses i 156 a §. Det föreslås att orden "på ansökan" ska fogas till meningen så att det är tydligt att det är fråga om prövningsbaserade undantag i enskilda fall. Kommunens behöriga myndighet, som vanligen är en miljöskyddsmyndighet, får bevilja en sökande undantag för högst fem år i sänder, liksom hittills. Det föreslås inga bestämmelser i lagen om hur många gånger undantag får beviljas, vilket motsvarar gällande bestämmelser.
I 2 mom. föreskrivs om kriterierna för att bevilja tillstånd att avvika. En förutsättning för avvikelse föreslås vara att belastningen på miljön med hänsyn till användningen av fastigheten ska anses vara anmärkningsvärt obetydlig jämfört med belastningen från obehandlat avloppsvatten eller de åtgärder som krävs för att förbättra behandlingssystemet bedömda som en helhet är oskäliga för fastighetsinnehavaren på grund av de höga kostnaderna och de tekniska kraven. Belastningen på miljön ska med hänsyn till användningen av fastigheten vara anmärkningsvärt obetydlig jämfört med belastningen från obehandlat hushållsavloppsvatten. Anmärkningsvärt obetydlig belastning innebär att antalet personer som bor på fastigheten eller användningen av den i övrigt inte avsevärt avviker från genomsnittet i glesbygden på ett sätt som ökar belastningen. I praktiken krävs alltså att antalet personer som bor på fastigheter är en till två. Det är mindre än genomsnittet på tre invånare. Alternativt förutsätts att fastighetens nyttjandegrad av något annat skäl är mindre än genomsnittet.
Vid bedömningen av huruvida de åtgärder som krävs är oskäliga ska liksom hittills beaktas faktorer som grupperats i tre punkter, i vilka inga ändringar föreslås. Vidare påverkas bedömningen av oskälighet enligt 156 d § i förslaget av personliga förhållanden och beslutet gäller endast sökanden.
Enligt 1 punkten i förslaget ska fastighetens läge på ett område som ska anslutas till avloppsnätet beaktas. Vidare ska man kunna ansöka om undantag om det är känt att avloppsnätet på ett vattentjänstverks verksamhetsområde är avsett att utvidgas eller något annat avloppsnät är avsett att byggas. De faktorer som nämns i 2 och 3 punkten är särskilda omständigheter som berör innehavaren till fastigheten såsom hög ålder och andra liknande faktorer i deras livssituation liksom också långvarig arbetslöshet eller sjukdom hos innehavaren till fastigheten eller något annat jämförbart hinder för betalning. I sådana situationer kan känsliga och eventuellt också konfidentiella faktorer som gäller sökandens finansiella ställning eller hälsotillstånd ligga till grund för undantag.
I 3 mom. föreskrivs om när tillståndet förfaller. Tillståndet förfaller om fastighetens användning ändras så att belastningen ökar samt liksom hittills om fastighetens ägare eller innehavare byts ut. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande rättsläge. Det föreslås att bestämmelsen ska fogas till paragrafen för tydlighetens skull.
Liksom hittills kan 156 d § i förslaget också tillämpas på fritidsfastigheter. I vissa situationer kan det finnas grund för att tillämpa de föreslagna undantagsbestämmelserna. Vid bedömningen av om det finns grund för att tillämpa undantagsbestämmelserna i enskilda fall kan de kommunala myndigheterna också t.ex. beakta den höjda utrustningsnivån för fritidsbostäder och möjligheterna till användning året om ur den aktuella fastighetens perspektiv, vilket konstateras i Miljöutskottets betänkande MiUB 18/2010.
I fråga om fritidsbostäder är tiden som tillbringas i bostaden en faktor som ska beaktas då man bedömer om belastningen kan anses vara liten. Om det är fråga om en s.k. andra bostad där man tillbringar en mycket stor del av året är belastningen inte utan vidare liten på det sätt som avses i den föreslagna paragrafen.
157 §. Redogörelse för hushållsavloppsvattensystem och bruks- och underhållsanvisningar. I 157 § föreslås bestämmelser om redogörelser för hushållsavloppsvattensystem och bruks- och underhållsanvisningar på det sätt som krävs i 80 § i grundlagen. Förslaget grundar sig på gällande bestämmelser. Bestämmelser om redogörelser ingår i 5 och 6 § i den gällande förordningen om avloppsvatten i glesbygden samt i dess bilaga 1 punkt 1.2B. Den föreslagna bestämmelsen om bruks- och underhållsanvisningar grundar sig på 7 § i förordningen om avloppsvatten i glesbygden och dess bilaga 2.
Enligt det föreslagna 1 mom. ska ägaren till en fastighet se till att det finns en redogörelse för hushållsavloppsvattensystemet och bruks- och underhållsanvisningar för systemet. Vidare föreslås det att de dokumenten på begäran ska visas för tillsynsmyndigheten. Med ägare jämställs också arrendetagare i en viss ställning.
Om en sådan plan för avloppsvattensystemet som avses i 157 a § har gjorts upp, ska ingen redogörelse krävas. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelser. Med beaktande av 80 § i grundlagen bör frågan regleras på lagnivå i stället för de gällande bestämmelserna på förordningsnivå.
Redogörelsen för avloppsvattensystemet ska enligt förslaget innehålla en beskrivning av hur avloppsvattnen från fastigheten behandlas och en bedömning av miljöbelastningen och hur reningskraven uppfylls samt innehålla andra väsentliga uppgifter om systemet. Syftet med redogörelsen är att fastighetens ägare påvisar kännedom om det fastighetsvisa avloppsvattensystemet, dess funktion och användningens konsekvenser. Liksom hittills ska myndigheten vid behov utifrån uppgifterna i redogörelsen kunna bedöma om fastighetens system för behandling av hushållsavloppsvatten är tillräckligt och lämpligt för ändamålet.
Redogörelsens innehåll ska vara tillräckligt täckande för att man utifrån den ska kunna bedöma om avloppsvattensystemet uppnår den reningsnivå som krävs. Vidare ska redogörelsen vara sådan att man utifrån den kan göra upp relevanta bruks- och underhållsanvisningar.
Bruks- och underhållsanvisningarna ska innehålla uppgifter som behövs för att avloppsvattensystemet och systemet för behandling av avloppsvatten ska kunna användas på behörigt sätt och för fullgörande av underhållsskyldigheten. Avloppsvattensystemet ska användas och underhållas i enlighet med anvisningarna. Då bruks- och underhållsanvisningarna följs kan ägaren till fastigheten liksom hittills försäkra sig om att åtgärder för användning och underhåll blir gjorda i tid så att systemet hålls i brukbart skick. Det föreslås att närmare föreskrifter om bruks- och underhållsanvisningarna ska utfärdas genom förordning.
I bruks- och underhållsanvisningarna ska bl.a. ingå krav på regelbunden skötsel och regelbundet underhåll samt på vilka åtgärder som ska vidtas t.ex. vid felsituationer. Utifrån bruks- och underhållsanvisningarna kan företagen i branschen utveckla sin verksamhet och erbjuda fastigheternas ägare eller innehavare sådana tjänster som de behöver.
I 2 mom. ingår en informativ hänvisning till markanvändnings- och bygglagstiftningen. I 117 i § i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) bestäms om bruks- och underhållsanvisningar. I bestämmelsen ingår ett bemyndigande att utfärda förordning och avsikten är att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av ministeriet. Enligt markanvändnings- och bygglagen är bl.a. fritidsbostäder som inte är avsedda för användning året om befriade från skyldigheten att göra upp bruks- och underhållsanvisningar.
I 3 mom. ingår ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om innehållet i redogörelsen för avloppsvattensystemet och bruks- och underhållsanvisningen ska liksom hittills kunna utfärdas genom förordning.
157 a §. Plan för avloppsvattensystem. Det föreslås att det i en ny paragraf ska föreskrivas om planer för hushållsavloppsvattensystem enligt kravet i 80 § i grundlagen. Det föreslås att innehållet i 6 §, första satsen i förordningen om avloppsvatten i glesbygden tas in i paragrafen med beaktande av det som bestäms om tillståndsplikt i markanvändnings- och bygglagen. Om planen föreskrivs nu i förordningen om avloppsvatten i glesbygden och det centrala innehållet i dess bilaga 1 stycke 2A 2, 3 och 9 punkterna föreslås tas in i paragrafen.
Enligt 1 mom. ska fastighetsägaren se till att en plan för hushållsavloppsvattensystemet görs upp. Med fastighetsägare jämställs också arrendetagare. En plan ska göras upp då ett avloppsvattensystem konstrueras eller ett befintligt systems funktion effektiveras.
Enligt 2 mom. ska en plan för avloppsvattensystemet fogas till en tillståndsansökan enligt markanvändnings- och bygglagen. Planen ingår alltså i handlingarna för tillståndsansökan.
I 3 mom. föreskrivs om de viktigaste kraven på planens innehåll. Planen ska innehålla på tillräckliga utgångsvärden baserade uppgifter om dimensionering, struktur och funktionsprinciper hos systemet för behandling av avloppsvatten, en uppskattning av det behandlingsresultat som ska uppnås och avloppsvattnets miljöbelastning samt andra uppgifter som behövs för att konstruera, använda och övervaka systemet.
I 4 mom. föreslås ingå ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Närmare bestämmelser om innehållet i planen för avloppsvattensystemet ska kunna utfärdas genom förordning av statsrådet.
238 §. Fastigheters avloppssystem. Det föreslås att paragrafen, som ingår kapitlet med ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser i miljöskyddslagen, ändras.
Det föreslås att det s.k. åldersundantaget i 238 § ska förbli i kraft. Den bestämmelsen togs ursprungligen in i den gamla miljöskyddslagen (86/2000) genom ändringen 196/2011. Hänvisningen till 157 § uppdateras för tydlighetens skull så att den gäller ägare till sådana fastigheter som avses i de föreslagna 156 a och 156 b §, vilka är befriade från kravet enligt 154 b §.
Det föreslås att 2 mom. stryks. Till följd av övergångsbestämmelser vid ändringar (252/2005 och 196/2011) i den gamla miljöskyddslagen (86/2000) fanns det i tiden ett behov att tillämpa undantagsbestämmelsen i den nya miljöskyddslagen (157 §). Eftersom det inte längre behövs föreslås det att bestämmelsen upphävs. Det gör också bestämmelserna tydligare.
Ändringen innebär att undantaget (157 § i gällande lag, 156 d § i förslaget) inte längre ska tillämpas på funktionsdugliga hushållsavloppsvattensystem som varit i bruk eller godkänts i bygglovet före den 1 maj 2005. Ägare till fastigheter vars fastighetsvisa hushållsavloppsvattensystem har byggts mellan den 1 januari 2004 och den 1 maj 2005 ska alltså inte längre kunna ansöka om undantag. Detsamma gäller sådana fastigheter där hushållsavloppsvattensystemet grundar sig på ett bygglov som beviljats under den perioden.
Sedan propositionen godkänts blir tidsgränsen den 1 januari 2004.
Den föreslagna ändringen behövs, eftersom det föreslås att zonvisa bestämmelser om uppfyllandet av reningskraven på basnivå ska tas in i miljöskyddslagen. I sådana situationer som avses i 156 b § i förslaget ska det inte vara möjligt att ansöka om tillståndet att avvika från kraven.
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
De viktigaste grundläggande fri- och rättigheterna med anknytning till de föreslagna bestämmelserna är jämlikheten (6 § i grundlagen), egendomsskyddet (15 § i grundlagen) och ansvaret för miljön (20 § 1 mom. i grundlagen). Vidare innefattar förslaget bestämmelser som ska ses i ljuset av 80 § i grundlagen.
Jämlikhet
Bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen är en av de viktigaste bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter. Traditionellt har bestämmelser om jämlikhet och jämställdhet intagit en central ställning i systemet med grundläggande fri- och rättigheter. Också i det internationella systemet för mänskliga rättigheter har jämlikheten och i synnerhet förbud mot diskriminering stor betydelse. I den allmänna bestämmelsen om jämlikhet i 6 § 1 mom. i grundlagen förbjuds godtycke och krävs lika behandling i likadana fall. De grundläggande fri- och rättigheterna, såsom jämlikheten, är fri- och rättigheter "för var och en". Vanligen innehas de av individer. Jämlikheten gäller i första hand lika behandling oberoende av kön, ålder och ursprung.
Enligt grundlagsutskottets tolkning kan en sådan lag strida mot 6 § i grundlagen som försätter vissa medborgare eller grupper av medborgare i en mer eller mindre förmånlig ställning utan något allmänt godtagbart skäl. I bestämmelsen om jämlikhet förutsätts dock inte att alla medborgare i alla avseenden ska behandlas lika om inte de förhållanden som påverkar saken är likadana. Om olika bestämmelser utfärdas för olika grupper ska det kunna motiveras på ett sätt som är godtagbart med tanke på systemet med grundläggande fri- och rättigheter. Grundlagsutskottets praxis tolkas också så att jämlikhetsprincipen inte ställer upp exakta gränser för lagstiftarens prövningsutrymme för att utfärda bestämmelser som är nödvändiga för samhällsutvecklingen. När olika personer behandlas olika i lagstiftningen finns det vanligen ett godtagbart samhälleligt skäl.
Enligt propositionen ska reningskraven på basnivå tillämpas då nya byggnader uppförs (156 §).
Tidpunkten för när reningskraven på basnivå ska uppfyllas ska för gamla system för behandling av hushållsavloppsvatten bero på områdets art (156 a §) eller på när sådana reparationer eller ändringar som definieras i den föreslagna 156 b paragrafen utförs på fastigheten. Att på så sätt särskilja bestämmelserna med hänvisning till miljöskyddet behövs för att förebygga och minska risken för miljöförstöring.
Också i 156 d § i förslaget ingår en bestämmelse som bör bedömas enligt 6 § i grundlagen. I den föreslagna ändringen är det fråga om på vilka sådana grunder som berör innehavarens person undantag ska kunna beviljas från kraven på behandling av avloppsvatten. Begreppet innehavare innefattar också ägaren.
Den föreslagna bestämmelsen har en koppling till bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen. De föreslagna grunderna som berör innehavarens person kan möjliggöra att sökanden beviljas avvikelse från reningskraven på basnivå enligt 154 b §. Om det är oskäligt att kräva att kraven uppfylls bör man bedöma å ena sidan den mängd avloppsvatten som uppstår på fastigheten och å andra sidan kostnaden för att förbättra systemet ur innehavarens perspektiv.
Egendomsskydd
Egendomsskyddet enligt 15 § i grundlagen består av en allmän bestämmelse om egendomsskydd (1 mom.) och en bestämmelse om expropriation (2 mom.). Enligt den allmänna bestämmelsen om egendomsskydd i 15 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens egendom tryggad.
Utifrån den allmänna bestämmelsen i 15 § 1 mom. i grundlagen bedöms bl.a. om olika inskränkningar i ägarens dispositionsrätt ska tillåtas. Egendomsskyddet innebär bl.a. att ägaren i regel ska vara fri att disponera sin egendom. Då bestämmelsen tillämpas är det viktigt att göra en helhetsbedömning av om åtgärden i fråga kan accepteras utifrån de mål man vill uppnå med den. De föreslagna bestämmelserna innebär inga inskränkningar i egendomsskyddet.
Det föreslås bestämmelser på lagnivå om reningskravet och dess innehåll (154 b §). Bestämmelserna kan innebära skyldigheter för ägare och innehavare till fastigheter för att tryga skyddet av miljön (156, 156 a och 156 b §). De föreslagna bestämmelserna innebär också möjlighet till flexibilitet för gamla avloppsvattensystem (156 d §) i form av undantag.
Också i ikraftträdandebestämmelsen föreslås en tidsfrist för tillämpningen av kraven i 154 b § på sådana områden som avses i 156 a §, som är ca ett år och sex månader längre än enligt gällande bestämmelser.
Ägarna till fastigheter annanstans än nära ett vattendrag eller havet eller på grundvattenområde kan besluta när sådana reparationer och ändringar som kräver bygglov ska göras på fastigheten och först då måste systemet för behandling av hushållsavloppsvatten ändras så att det uppfyller reningskraven på basnivå (156 b §).
I de kommunala miljöskyddsföreskrifterna beaktas de lokala förhållandena (156 c § i förslaget). Genom tillämpningen av sådana strängare krav hindras och minskas risken för förorening lokalt. Bestämmelserna behövs för att lokala förhållanden ska beaktas och miljöskyddslagen genomföras. Miljöskyddsföreskrifterna ska tillämpas i samma sammanhang som skyldigheterna enligt lag och förordning.
De föreslagna bestämmelserna (154 b, 156, 156 a, 156 b och 156 c §) är alltså förenliga med egendomsskyddet.
Ansvar för miljön
Enligt 20 § 1 mom. i grundlagen bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. I den bestämmelsen uttrycks människornas helhetsansvar för att bedriva ekonomisk och samhällelig verksamhet enligt principer som säkerställer att den levande och döda naturens mångfald bevaras (se RP 309/1993 rd, s. 66/II). Ansvaret för miljön konkretiseras i materiell lagstiftning. Bestämmelsen tillämpas såväl på åtgärder för att hindra att miljön förstörs eller förorenas som aktiva åtgärder som gynnar naturen.
Syftet med miljöskyddslagen är bl.a. att förebygga och hindra förorening och risk för förorening av miljön, förebygga och minska utsläpp, avhjälpa skador orsakade av förorening och avvärja miljöskador, trygga en sund, trivsam och naturekonomiskt hållbar och mångsidig miljö, stödja en hållbar utveckling och motverka klimatförändringen. I förslaget till proposition genomförs den grundläggande rättighet som gäller miljön genom reningskravet på rening av hushållsavloppsvatten i glesbygden (154 b §). Vidare föreslås en bestämmelse om belastningstalet för glesbebyggelse och om hur det ska beräknas (154 a §). Det föreslås också bestämmelser om vid vilken tidpunkt reningskraven på basnivå ska uppfyllas på olika områden. Bestämmelserna varierar alltså beroende på område.
Reningskravet på basnivå ska uppfyllas inom en kortare tidsfrist på fastigheter på sådana områden som avses i 156 a §. På andra områden än sådana som avses i 156 a § ska reningskravet på basnivå uppfyllas vid en tidpunkt som bestäms fastighetsvis enligt den föreslagna 156 b §.
Enligt 156 c § i förslaget ska det liksom hittills vara möjligt att i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna utfärda strängare reningskrav. Miljöutskottet har i sitt betänkande i samband med en lagändring 2011 (MiUB 18/2010 rd) konstaterat att om strängare krav tas in i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna innebär det samtidigt att kommunen får en betydligt starkare roll. Utskottet ansåg att det är motiverat eftersom ett av målen med bestämmelserna är att förhindra att det uppstår olägenheter, i synnerhet i närmiljön, och eftersom de lokala förhållandena spelar en extra stor roll.
I praktiken har de kommunala miljöskyddsföreskrifterna en viktig ställning i fråga om att beakta lokala förhållanden och konkretisera ansvaret för miljön. Bestämmelserna blir bindande samtidigt som de fastighetsvisa systemen för behandling av hushållsavloppsvatten ska uppfylla kraven enligt miljöskyddslagen och förordningen om avloppsvatten i glesbygden.
Utfärdande av förordning och delegering av lagstiftningsmakt
Enligt grundlagen utövas den lagstiftande makten av riksdagen, som utfärdar allmänna rättsregler som förpliktar såväl enskilda personer och samfund som myndigheter. Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen ska genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som i övrigt hör till området för lag. I bestämmelsen hänförs de frågor den gäller till området för lag och begränsas riksdagens rätt att delegera lagstiftningsmakt till den som utfärdar en förordning. Bestämmelsens innebörd är nära knuten till 2 kap. i grundlagen om grundläggande fri- och rättigheter.
Utfärdandet av förordningar ska grunda sig på ett bemyndigande i lag, vilket innebär att lagstiftningsmakt delegeras från riksdagen till den som utfärdar en förordning. Av 80 § i grundlagen följer att respektive allmänna bestämmelser ska innehålla exakt och noga avgränsade bemyndiganden att utfärda förordning.
I 80 § 1 mom. i grundlagen kringskärs också makten för den som utfärdar en förordning att utfärda bestämmelser om de frågor som nämns i begränsningen. I en förordning får inte ingå bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter eller om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Så säkerställs att regeringens propositioner inte innehåller delegeringsbestämmelser som försvagar skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna till förordningsnivå.
I lagförslaget i denna proposition ingår bemyndiganden för statsrådet att utfärda förordningar i 154 a, 154 b, 156, 156 c, 157 och 157 a §. De bestämmelserna lägger en tillräcklig grund för närmare, delvis tekniska bestämmelser som utfärdas genom förordning. Det föreslås att genom förordning ska föreskrivas om belastningstalet och beräkningen av det, dimensioneringsgrunderna för beräkning av reningskravet på basnivå, planering, användning och underhåll av avloppsvattensystem, en vägledande reningsnivå, redogörelser för hushållsavloppsvattensystem, bruks- och underhållsanvisningar samt planer för avloppsvattensystem. De föreslagna bemyndigandena att utfärda förordning är exakta och noga avgränsade och uppfyller alltså kraven i 80 § i grundlagen.
Med stöd av vad som anförts ovan kan förslaget till lag om ändring av miljöskyddslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Det är dock enligt regeringen motiverat att ett utlåtande om förslaget begärs av grundlagsutskottet.