6
Alternativa handlingsvägar
6.1
Handlingsalternativen och deras konsekvenser
Ändringar som gäller föräldradagpenningssystemet
Genomförandet av direktivet om balans mellan arbete och privatliv förutsätter ändringar i de nuvarande föräldraledigheterna och i föräldradagpenningssystemet. De lagstiftningsändringar som direktivet förutsätter ska därför göras, oberoende av om andra ändringar görs i systemet. Enligt direktivet ska vardera föräldern ha rätt till föräldraledighet i minst fyra månader, och av den tiden ska minst två månader vara sådan ledighet som inte kan överföras till den andra föräldern. Dessutom ska pappor ha möjlighet till ledighet i minst tio arbetsdagar i samband med ett barns födelse. Med beaktande av också kraven i graviditetsskyddsdirektivet förutsätter genomförandet av direktivet om balans mellan arbete och privatliv att ett större antal av de nuvarande föräldradagpenningarna än nu kvoteras för båda föräldrarna. Med andra ord är det möjligt att genomföra de ändringar som förutsätts i direktivet inom ramen för det nuvarande systemet så att både moderskapspenningsdagarna och faderskapspenningsdagarna utökas i någon mån. Detta skulle kunna ske genom att antalet föräldrapenningsdagar minskas, om man inte vill öka det sammanlagda antalet dagpenningsdagar i betydande utsträckning. Om endast de ändringar som är nödvändiga för att genomföra direktivet infördes i föräldradagpenningssystemet skulle deras kostnadseffekt för den offentliga ekonomin vara relativt liten.
Det är möjligt också inom ramen för det nuvarande systemet sträva efter det i regeringsprogrammet inskrivna målet att familjeledigheterna och omsorgsansvaret ska delas jämnare mellan föräldrarna. Den gällande lagstiftningen möjliggör en nio veckor lång faderskapsledighet som kvoterats för papporna. Dessutom kan föräldraledigheten användas av vilkendera föräldern som helst, alternativt kan de dela den som de önskar. Trots dessa möjligheter utnyttjas över 90 procent av alla föräldradagpenningsdagar av kvinnor. Fastän antalet mottagare av faderskapspenning stigit har motsvarande utveckling inte ägt rum för föräldrapenningens del. I bakgrunden kan man skönja bland annat djupt rotade traditioner och beteendemönster som det inte är lätt att påverka. Tidigare lagstiftningsändringar samt erfarenheter från andra länder har visat att papporna börjat utnyttja familjeledigheter mer när andelen ledigheter och dagpenningar som kvoterats för papporna har utökats.
En alternativ handlingsväg i fråga om reformen är att bibehålla en modell för föräldradagpenningar som liknar den nuvarande och bara öka antalet faderskapspenningsdagar som kvoterats för pappan. Detta skulle kunna göras till exempel så att mamman och pappan har lika långa kvoterade föräldradagpenningsperioder och en dagpenningsperiod dessutom står till någondera förälderns förfogande. Risken med denna handlingsväg har dock ansetts vara att mammorna också framdeles i huvudsak skulle använda den gemensamma föräldrapenningsperioden så att ingen stor förändring av nuläget skulle åstadkommas.
De lagstiftningsändringar som görs i samband med reformen och verkställigheten av dem syftar dels till att ledigheterna ska delas jämnare inom familjen, dels på lång sikt till mer generella förändringar i rådande uppfattningar om och attityder till könsroller och arbetsfördelningen mellan könen. Därför har man i propositionen gått in för att lägga om föräldradagpennings- och föräldraledighetssystemet i sin helhet. Genom att kvotera lika långa föräldraledighets- och föräldrapenningsperioder för båda föräldrarna vill man på lagnivå betona båda föräldrarnas jämställda roll och ansvar som vårdare av barn. Fastän det i den föreslagna modellen är möjligt att överlåta ett antal av sina egna föräldrapenningsdagar till den andra föräldern förutsätter överlåtelsen att föräldern fattar ett medvetet beslut och att familjen inom sig överväger hur man vill dela ansvaret för att vårda barnet. När det gäller det sammanlagda antalet föräldradagpenningsdagar och antalet dagar som står till föräldrarnas förfogande motsvarar den föreslagna modellen den modell som konstateras ovan och omfattar både dagpenningsperioder som kvoterats för vardera föräldern och en gemensam föräldrapenningsperiod som endera föräldern kan förfoga över.
Dessutom går regeringsprogrammets mål att utöka familjernas valmöjligheter och möjligheter till flexibilitet i fråga om familjeledigheterna just inte att uppfylla inom ramen för det nuvarande systemet. Likaså går det inte att bemöta olika familjeformer jämlikare än nu i den nuvarande modellen, som i princip är uppbyggd kring två biologiska föräldrar av olika kön som bildar en kärnfamilj. Också av den anledningen har man gått in för ett system av helt ny typ där utgångspunkten är att alla föräldrar oberoende av kön och familjeform har lika rätt till föräldrapenning. Denna modell anses också trygga barnets bästa, oberoende av vilket slag av familjeform barnets föds eller adopteras in i.
I den föreslagna nya modellen skulle det sammanlagda antalet föräldradagpenningsdagar ha kunnat bibehållas eller ökas, eller så skulle antalet dagar ha kunnat vara mindre än nu. En minskning av det sammanlagda antalet dagar kan dock inte anses ligga i barnens och familjernas intresse, utan det är befogat att trygga möjligheten att vårda barn hemma med inkomstrelaterad dagpenning åtminstone lika länge som den nuvarande lagen möjliggör. En stor ökning av antalet föräldradagpenningsdagar skulle ekonomiskt sett vara en positiv förändring från familjernas synpunkt, för då skulle inkomstrelaterad föräldrapenning kunna användas åtminstone i någon mån i stället för stöd för hemvård efter föräldrapenningsperioden. En betydande ökning av antalet föräldradagpenningsdagar skulle dock ha beaktansvärda kostnadseffekter för den offentliga ekonomin. Därför föreslås i reformen en måttlig ökning av det sammanlagda antalet föräldradagpenningsdagar, från nuvarande 317 vardagar till 360 vardagar. Om det sammanlagda antalet föräldradagpenningsdagar ökades mer skulle kostnadseffekterna för den offentliga ekonomin vara större än i denna modell som föreslås.
6.2
Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet
Allmänt om pappornas uttag av föräldraledighet
Undersökningar visar att föräldraledighetskvoter för pappor har varit den effektivaste metoden att öka pappornas delaktighet i utnyttjandet av familjeledigheter bl.a. Karu & Tremblay 2018; Duvander & Johansson 2012; Haas & Rostgaard 2011; Reich 2010.. De nordiska länderna har varit föregångare när det gällt att införa kvoterad familjeledighet för pappor. För närvarande är den för pappor kvoterade föräldraledighetsperiod som inte kan överföras till den andra föräldern längst på Island (4,5 månader). I Norge har en cirka 3,5 månader lång period (som kan förlängas till cirka 4,5 månader, då är ersättningsnivån lägre) kvoterats för pappor och i Sverige är motsvarande period 3 månader. I Danmark finns det ingen separat kvot av föräldraledighet för pappor.
Även i Norden finns det emellertid skillnader mellan papporna när det gäller huruvida pappan tar ut föräldraledighet och i vilken omfattning. Om pappan och mamman har hög utbildningsnivå och god socioekonomisk status samt om mamman är förvärvsarbetande och har en stark position på arbetsmarknaden är det sannolikt att pappan deltar mer i utnyttjandet av föräldraledigheter. Vice versa indikerar i vanliga fall låg utbildningsnivå, låga inkomster och pappans eller mammans arbetslöshet att pappan inte kommer att ta ut ledighet alls eller att han kommer att vara ledig bara en kort tid. Geisler & Kreyenfeld 2019; Lammi-Taskula m.fl. 2017; Saarikallio-Torp & Haataja 2016; Lappegård 2008.
Pappornas uttag av familjeledigheter har varit störst på Island och i Sverige där papporna tar ut nästan en tredjedel av alla föräldraledighetsdagar. På Island utnyttjar nästan 90 % av papporna och i Sverige drygt 80 % av papporna den för pappan reserverade föräldraledigheten åtminstone i någon mån. Också i Norge utnyttjar nästan 80 % av papporna kvotledighet. På Island och i Norge tar en majoritet av dem som utnyttjar kvoten för pappor ut nästan alla dagar som reserverats för pappan, i Sverige utnyttjade 40 % papporna hela kvoten.
Sverige I Sverige publicerades 15.12.2020 utredningen Genomförande av balansdirektivet – balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (SOU 2020:81). Utredningen är tillgänglig på adressen: .
I Sverige föreskrivs det om rätten till föräldrapenning i socialförsäkringsbalken 2010:110. Föräldrapenning betalas under sammanlagt 480 dagar per barn och rätten att utnyttja dagar har delats jämnt mellan föräldrarna (vardera föräldern har alltså rätt till 240 föräldrapenningsdagar). Av föräldrapenningsdagarna har 90 kvoterats och kan därmed inte överföras till den andra föräldern. En förälder kan överföra 150 föräldrapenningsdagar till den andra föräldern.
För sammanlagt 195 av vardera förälderns 240 föräldrapenningsdagar betalas ersättning som är grundad på inkomsten. Ersättningsnivån är 77,6 % av de tidigare förvärvsinkomsterna upp till ett inkomsttak (inkomsttaket 45 218 euro/år enligt 2020 års nivå). Om en förälder saknar förvärvsinkomster eller inte fyller det så kallade arbetsvillkoret är beloppet av dagpenning 24,30 euro/dag. Många kollektivavtal erbjuder en extra ersättning (föräldralön, föräldrapenningtillägg) som gör att ersättningsnivån blir nästan 90 % av inkomsterna (även när inkomsttaket överskrids). För återstoden av de föräldrapenningsdagar som kan delas (45 dagar per förälder) betalas ersättning på lägsta nivå (17,50 euro/dag).
Rätt till föräldrapenning har föräldrar som är vårdnadshavare. Det spelar ingen roll om föräldrarna lever i parförhållande med varandra eller inte och om föräldern bor med barnet eller inte. En förälder kan avstå från ett antal av sina egna föräldrapenningsdagar inte bara till den andra föräldern utan också till sin make. Ensamförsörjare har rätt att använda alla föräldrapenningsdagar. Föräldrarna kan inte ta ut föräldrapenning samtidigt, bortsett från en 30 dagar lång period (dubbeldagar). För att få full föräldrapenning ska föräldern inte arbeta samtidigt. Om föräldern deltidsarbetar kan han eller hon ansöka om föräldrapenning på deltid, varvid dagpenningens nivå kan vara 12,5 %, 25 %, 50 % eller 75 % av fullt belopp.
Om föräldrarna utnyttjar alla föräldrapenningsdagar sammanhängande och på heltid från och med barnets födelse är barnet cirka 16 månader när dagpenningsdagarna upphör. Föräldrarna kan ändå själva besluta för hur många dagar per vecka de ansöker om föräldrapenning och huruvida de ansöker om full dagpenning eller föräldrapenning på deltid. På så sätt kan föräldrarna själva påverka hur långt föräldrapenningsdagarna räcker. Föräldrapenningsdagar kan tas ut tills barnet fyller 12 år. Efter att barnet fyllt 4 år kan föräldern dock använda högst 96 föräldrapenningsdagar.
Till en gravid person kan betalas graviditetspenning som till sitt syfte motsvarar specialmoderskapspenning i Finland. Utöver föräldrapenning har pappan rätt att i samband med barnets födelse få dagpenning under 10 dagar.
I Sverige har papporna utnyttjat 29 % av alla föräldrapenningsdagar, enligt Försäkringskassans statistik (år 2018). I genomsnitt tar papporna ut 41 föräldrapenningsdagar och det är brukligast att dagarna används i det skede då barnet nyligen har fyllt ett år. Av papporna till de barn som föddes år 2013 har 83 % tagit ut minst en dag av föräldrapenning. Sammanlagt 53 % av papporna har tagit ut minst 60 föräldrapenningsdagar och 40 % av papporna har tagit ut minst 90 dagar.
I Sverige föreskrivs det om rätten till familjeledigheter i föräldraledighetslagen 1995:584. Föräldraledighets- och föräldrapenningssystemet är åtskilda i Sverige, så en arbetstagare som så önskar kan enbart ta ut ledighet eller enbart lyfta föräldrapenning. Rätt till föräldraledighet har utöver en förälder också förälderns make som bor med föräldern, förälderns sambo samt en särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet. Rätt till föräldraledighet har dessutom en familjehemsförälder som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran, men en familjehemsförälder har inte rätt till föräldrapenning.
I Sverige börjar rätten till mammaledighet enligt föräldraledighetslagen sju veckor före den beräknade tidpunkten för förlossningen och slutar sju veckor efter förlossningen. Mammaledigheten ska dock vara minst antingen två veckor före förlossningen eller två veckor efter förlossningen. Arbetstagaren har dessutom rätt att vara ledig för att amma barnet. Enligt föräldraledighetslagen har en arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar i princip rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna anställningsförmåner, om hennes vanliga arbete utsätter henne för arbetsmiljörisker.
Arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller ammar omfattas också av särskilda arbetsmiljöföreskrifter (Arbetsmiljöverkets föreskrifter om gravida och ammande arbetstagare och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna, AFS 2007:5). Med en arbetstagare som nyligen fött barn avses en arbetstagare som har fött barn högst 14 veckor tidigare. Bestämmelserna ålägger arbetsgivaren att bland annat göra en riskbedömning där farliga arbetsmiljöfaktorer och arbetsförhållanden samt de åtgärder som behövs för att minska dem kartläggs, i första hand erbjuda arbetstagare som hör till tillämpningsområdet arbete under dagtid och ge tillräckliga möjligheter till vilopauser under arbetsdagen. En arbetstagare som hör till tillämpningsområdet för bestämmelserna får inte arbeta, om det inte går att undanröja arbetsmiljöriskerna för mamman eller barnet och det inte är möjligt att omplacera arbetstagaren. En arbetsgivare som överträder bestämmelserna kan påföras sanktionsavgift.
En förälder har rätt att ta ut hel föräldraledighet tills barnet blivit 18 månader. Denna rätt till ledighet är oberoende av om föräldern samtidigt utnyttjar andra föräldraförmåner. En adoptivförälders rätt till hel föräldraledighet i 18 månader börjar från den tidpunkt då adoptivföräldern fick barnet i sin vård, men rätten till ledigheten upphör när barnet har fyllt 8 år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Föräldraledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår.
Utöver hel föräldraledighet som ska tas ut innan barnet blivit 18 månader har föräldern under vissa förutsättningar rätt att under den tid då föräldrapenning betalas till föräldern ta ut föräldraledighetsdagar till och med den dag barnet fyller 12 år.
I Sverige har det gjorts lättare att kombinera arbets- och familjeliv genom reglering om partiell föräldraledighet, som går under namnet delledighet med föräldrapenning. Det är möjligt att få delledighet med föräldrapenning och förkorta arbetstiden i samma proportion tills barnet blir 18 månader. Dessutom har föräldrar till barn som är över 18 månader rätt att förkorta sin arbetstid med en fjärdedel för att vårda barnet (delledighet utan föräldrapenning). Under denna tid betalas inte föräldrapenning, men rätten att förkorta arbetstiden får utövas tills barnet fyller åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat sitt första skolår.
Arbetstagare i Sverige har en på lag 1988:1465 om ledighet för närståendevård grundad rätt till ledighet från sitt arbete för vård av en svårt sjuk anhörig eller annan närstående (ledighet för närståendevård). Det är meningen att vården ska komplettera de tjänster som samhället tillhandahåller, så i praktiken kan det vara fråga om till exempel att ge psykiskt stöd till en svårt sjuk anhörig. Längden på ledighet för närståendevård är knuten till den tid då arbetstagare lyfter närståendepenning.
Under tiden av ledighet för närståendevård har arbetstagare rätt att få närståendepenning. I regel betalas den för högst 100 dagar för varje närstående som vårdas. Ersättningen motsvarar till sin nivå sjukpenningen och är alltså cirka 80 procent av personens inkomster. Arbetstagare har också rätt att förkorta arbetstiden och ta ut delledighet för närståendevård, varvid partiell närståendepenning betalas under ledigheten. En arbetstagare som vill utöva sin rätt till ledighet för närståendevård ska underrätta arbetsgivaren så snart som möjligt. Det är inte en förutsättning för att ta ut ledighet för närståendevård att ett läkarutlåtande eller någon motsvarande utredning läggs fram för arbetsgivaren utan det räcker att arbetstagaren har beviljats närståendepenning.
För att närståendepenning ska fås behövs ett läkarutlåtande om den närståendes svåra sjukdom, och den som är sjuk behöver ge sitt samtycke till arrangemanget. Läkarutlåtandet och samtycket ska läggas fram för försäkringskassan, som beviljar närståendepenning. Den som vårdas kan vara en anhörig till arbetstagaren eller någon annan som har nära relationer med arbetstagaren. Med svår sjukdom avses en sjukdom som utgör ett påtagligt hot mot livet. Den som ger vård och den närstående som får vård ska vara försäkrade i Sverige på det sätt som avses i socialförsäkringsbalken. I en utredning om genomförande av direktivet om balans mellan arbete och privatliv som publicerades den 15 december 2020 (SOU 2020:81) anses det att rätten till ledighet för närståendevård är förenlig med de i artikel 6 i direktivet angivna förutsättningarna för det som i direktivet kallas ledighet för vård av anhörig.
Island
På Island betalas föräldrapenning till föräldrar under sammanlagt 12 månader. För både mamman och pappan finns det en kvot på sex månader, och av kvoten kan högst sex veckor överlåtas till den andra föräldern.
Föräldrapenningens ersättningsnivå är 80 % av de tidigare förvärvsinkomsterna (inkomsttaket 4 229 euro/månad, år 2020). Minimidagpenningen är 547 euro/månad eller 1 253,90 euro/månad (studerande). Föräldrapenningen kan tas ut som partiell och delas upp på flera perioder. Vardera föräldern kan ta ut föräldrapenningsdagar tills barnet fyller två år. Föräldrarna kan få föräldradagpenning samtidigt. Om föräldrarna tar ut alla föräldrapenningsdagar sammanhängande och till fullt belopp, är barnet cirka 11—12 månader när dagpenningsdagarna upphör.
På Island föreskrivs det om rätten till familjeledighet i en lag om moderskaps- och föräldraledighet (lög um fæðingar- og foreldraorlof). Mamman har rätt att ta ut moderskapsledighet (fæðingarorlof) i sex månader under en period om 24 månader. Moderskapsledigheten kan inledas en månad före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och mamman ska vara ledig i minst två veckor efter barnets födelse, varefter ledigheten kan fortgå på hel- eller deltid. Också för pappan har det kvoterats en sex månader lång föräldraledighet, som kan tas ut under de 24 månaderna efter barnets födelse. Även adoptivföräldrar har rätt till motsvarande ledighet. En förälder kan överlåta högst sex veckor av sin egen kvot till den andra föräldern. En arbetstagare kan komma överens med arbetsgivaren om att deltidsarbeta under föräldraledigheten eller ta ut föräldraledigheten i kortare perioder. Dessutom har vardera föräldern rätt till fyra månaders oavlönad vårdledighet (foreldraorlof) som kan tas ut tills barnet fyller åtta år.
Rätten till föräldraledighet och föräldrapenning förlängdes den 1 januari 2021 till 12 månader efter att tidigare ha omfattat 10 månader.
Undersökningar visar att 86 % av papporna på Island tog ut föräldraledighet år 2017. I genomsnitt tog pappan ut 91 dagar, och 30 % av papporna utnyttjade mindre än den andel av föräldrapenningen som kvoterats för pappan (år 2017 var den för vardera föräldern kvoterade föräldrapenningsperioden 3 månader). Av papporna tog 70 % ut ledighet i två eller fler perioder. International Network on Leave Policies & Research. Annual Review & Reports Country Reports. Iceland.
Norge
I Norge betalas föräldrapenning till föräldrar under sammanlagt 49—56 veckor. Hur lång perioden är beror på dagpenningens nivå. Av föräldrapenningen har 15—19 veckor kvoterats för både mamman och pappan, och de återstående 16—18 veckorna kan föräldrarna dela sinsemellan enligt eget önskemål. Mamman kan använda tre veckor av sin andel före barnets födelse. Pappan kan börja utnyttja sin kvot först när sex veckor har gått sedan barnet föddes. Föräldrapenning kan betalas tills barnet fyller tre år.
En förälder kan utnyttja föräldrapenningen på deltid ensam eller samtidigt med den andra föräldern, eller så kan föräldrapenningen delas upp på flera perioder. Pappans rätt till förmånen är delvis kopplad till mammans rätt.
Föräldrapenningens ersättningsnivå är beroende av hur lång ledigheten är. Om föräldrarna utnyttjar föräldrapenning i 49 veckor är ersättningsnivån 100 % av de tidigare förvärvsinkomsterna upp till ett inkomsttak (inkomsttaket var 9 212 euro/månad år 2020). Om föräldrapenning utnyttjas i 59 veckor är ersättningsnivån 80 % av de tidigare förvärvsinkomsterna. Till mammor som inte arbetar betalas en engångsersättning som är 7 893,93 euro per barn, men för pappor finns motsvarande ersättning inte.
Om föräldrarna använder alla inkomstrelaterade föräldraledigheter och föräldrapenningar i ett sträck på full ersättningsnivå är barnet cirka 11 månader när dagpenningsperioden upphör. Om föräldrapenningen tas ut på den lägre ersättningsnivån sträcker sig dagpenningsperioden tills barnet är cirka 12 månader.
Undersökningar visar att 87 % av papporna till barn som föddes i Norge år 2011 hade rätt till föräldrapenning och föräldraledighet (pappan har inte rätt till föräldrapenning till exempel om han själv eller barnets mamma är arbetslös). Av dem som var berättigade till föräldraledighet tog cirka 90 % ut ledighet, och 70 % av dem som var berättigade till föräldraledighet utnyttjade hela den period som reserverats för pappan. Sammanlagt 10 % av de pappor som var berättigade till föräldraledighet utnyttjade mer än bara den period som kvoterats för pappan. International Network on Leave Policies & Research. Annual Review & Reports Country Reports. Norway.
I Norge föreskrivs det om arbetstagares rätt till familjeledigheter i en lag om arbetsmiljö, arbetstid och anställningsskydd (arbeidsmiljøloven). I Norge ingår i föräldraledigheten en kvot för mammor (mødrekvoten) som kan tas ut i samband med barnets födelse. Mamman har rätt att bli föräldraledig tidigast 12 veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten (svangerskapspermisjon), och den för mamman kvoterade andelen av föräldraledigheten fortsätter oavbrutet ytterligare sex veckor efter barnets födelse (fødselspermisjon). Mamman ska börja ta ut ledighet senast tre veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, och under de sex veckor som följer på barnets födelse är det tillåtet att arbeta om läkarintyg kan visas upp. Efter de första sex veckorna kan mamman vara föräldraledig på deltid eller under kortare perioder.
Pappan har rätt att ta ut pappaledighet (omsorgspermisjon) samtidigt som mamman i två veckor efter barnets födelse. Sammantaget har föräldrarna rätt till cirka 12 månader av föräldraledighet som omfattar den ovan refererade andel som kvoterats för mamman, en för pappan kvoterad andel om 15 eller 19 veckor samt 16 eller 18 veckor som föräldrarna kan komma överens om sinsemellan. Den andel som kvoterats för pappan kan överföras också till någon annan som bistår mamman, exempelvis en far- eller morförälder, om barnets föräldrar inte bor tillsammans. Dagarna av pappaledighet och de föräldraledighetsdagar vars användning föräldrarna kan komma överens om sinsemellan kan tas ut flexibelt under de tre år som följer på barnets födelse, användas i korta perioder eller tas ut i form av deltidsledighet. Beroende på kollektivavtalet kan föräldraledigheten vara avlönad och dessutom har föräldrarna rätt till familjeförmåner. Den andel av föräldraledigheten som är gemensam kan föräldrarna inte utnyttja samtidigt.
Efter de första 12 månaderna av föräldraledighet har arbetstagaren rätt till ett års oavlönad vårdledighet för varje barn som föds. Ledigheten ska inledas genast efter det första året av föräldraledighet. Arbetstagaren ska underrätta arbetsgivaren om föräldraledigheten senast tre månader innan ledigheten är tänkt att inledas.
En arbetstagare som hemma vårdar en närstående i slutskedet av dennes liv har rätt till en 60 dagar lång ledighet för terminalvård (pleie av nære pårørende i sluttfasen av livet). En förutsättning för denna ledighet är att den närstående lider av en obotlig sjukdom och vårdas hemma. Om den närstående vårdas på ett sjukhus eller vid en vårdinrättning har arbetstagaren inte rätt att vara ledig. Den närstående som vårdas kan vara en nära släkting till arbetstagaren eller någon annan närstående person, till exempel en vän. Arbetsgivaren är inte skyldig att betala lön medan ledigheten för terminalvård varar, men arbetstagaren har under vissa förutsättningar rätt till vårdpenning (pleiepenger). En förutsättning för vårdpenning är att en obotligt sjuk närstående vårdas hemma i livets slutskede och ger sitt samtycke till att vårdas. Beloppet av vårdpenning grundar sig på sjukdagpenningen, som bestäms utgående från arbetstagarens inkomster.
Arbetstagaren har dessutom rätt att få ledighet för vård av anhörig (omsorg for og pleie av nærstående) för behövlig vård av en nära familjemedlem. Med nära familjemedlem avses arbetstagarens föräldrar, far- och morföräldrar, make samt ett barn upp till 18 års ålder, om barnet har en funktionsnedsättning eller en kronisk sjukdom. Med behövlig vård avses att den som vårdas inte klarar av att fungera självständigt. Rätt till ledighet för vård av anhörig föreligger bara i en exceptionell situation. Det kan till exempel vara fråga om ett akut insjuknande eller om att bistå vid läkarbesök Prop. 64 L. Endringer i arbeidsmiljøloven og folketrygdloven (bedre muligheter for å kombinere arbeid med pleie- og omsorgsoppgaver) s. 13–14.. Rätten till ledighet för vård av anhörig är begränsad till 10 dagar per kalenderår oberoende av hur många närstående arbetstagaren vårdar.
Danmark
I Danmark betalas till föräldrarna moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning under sammanlagt 52 veckor. För mamman har det reserverats dagpenningsdagar motsvarande 18 veckor, av vilka fyra veckor före barnets födelse och 14 veckor efter födelsen. Föräldrapenning som föräldrarna fritt kan dela sinsemellan betalas under 32 veckor. En förlängning till 40 veckor (eller till 46 veckor för förvärvsarbetande) är möjlig, men samtidigt sjunker ersättningsnivån så att dagpenningen för denna tid motsvarar den föräldrapenning som betalas under 32 veckor. Dessutom har pappan rätt att få dagpenning i två veckor i samband med barnets födelse.
Föräldrapenningen kan tas ut på deltid så att utbetalningen av den sträcker sig i motsvarande mån längre. Av föräldrapenningsdagarna kan 8—13 veckor senareläggas ända tills barnet fyller nio år, men denna senarelagda period ska vara sammanhängande. Ett barns föräldrar kan få föräldrapenning samtidigt, men sammanlagt kan föräldrapenning fås under högst 32 veckor. Om mamman är ensamförsörjare eller pappan inte bor tillsammans med mamman har mamman rätt att använda alla föräldrapenningsdagar.
Ersättningsnivån för moderskaps-, faderskaps- och föräldradagpenning är 100 % av de tidigare förvärvsinkomsterna upp till ett inkomsttak (inkomsttaket är 591,73 euro/vecka år 2020). Inom många branscher garanterar kollektivavtalen ersättningsnivån 100 % för inkomster som överstiger inkomsttaket, åtminstone under en del av ledigheten. Arbetslösa får en dagpenning som är lika stor som arbetslöshetsersättningen, och till studerande betalas studiestöd under ledigheten.
Om föräldrarna använder moderskaps- och föräldrapenningsdagarna och motsvarande ledigheter i ett sträck och fullt ut är barnet cirka 11 månader när dagpenningsdagarna upphör. Om föräldrapenningen tas ut på lägre nivå kan föräldrapenningsperioden pågå tills barnet är cirka 14 månader. Statistiken visar att papporna i Danmark använder cirka 10 % av alla föräldraledighetsdagar. I genomsnitt tar papporna ut cirka 30 dagar och mammorna cirka 300 dagar. International Network on Leave Policies & Research. Annual Review & Reports. Country Reports. Denmark.
I Danmark föreskrivs det om rätten till familjeledigheter i en lag om ledighet och familjeförmåner i samband med barnafödsel (Lov om ret til orlov og dagpenge ved barsel). Mamman har rätt till graviditetsledighet (graviditetsorlov) före barnets födelse och till ledighet efter födelsen (barselsorlov). Moderskapsledigheten är sammanlagt 18 veckor lång, den börjar fyra veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och fortgår i 14 veckor efter barnets födelse. Moderskapsledighet ska tas ut i minst två veckor efter barnets födelse. Pappan eller mammans samkönade make har rätt att vara ledig i två veckor efter barnets födelse (fædre/medmoderorlov). Bestämmelser om betalning av lön under moder- eller faderskapsledigheten finns i kollektivavtalen. Vardera föräldern har dessutom individuell rätt till en 32 veckor lång föräldraledighet (forældreorlov), men föräldraförmån kan varje familj få under högst 32 veckor per barn. En förälder kan senarelägga föräldraledighetsperioden och komma överens med arbetsgivaren om att arbeta deltid under föräldraledigheten.
Tyskland
I Tyskland kan föräldrarna utnyttja inkomstrelaterad föräldraledighet i sammanlagt 12 månader. I den ingår åtta veckors moderskapsledighet som är avsedd för modern efter barnets födelse. Föräldraledigheten förlängs med två månader till sammanlagt 14 månader, om båda föräldrarna tar ut föräldraledighet i minst två månader. Utöver denna föräldraledighet kan föräldrarna ta ut oavlönad föräldraledighet tills barnet fyller tre år.
Bestämmelser om rätten till moderskapsledighet finns i en lag om skydd för förvärvsarbetande och studerande mammor (Gesetz zum Schutz von Müttern bei der Arbeit, in der Ausbildung und im Studium). En sammanlagt 14 veckor lång moderskapsledighet kan inledas sex veckor före barnets födelse, och mamman ska vara ledig under minst åtta veckor efter födelsen. Om mammorna så önskar kan de fortsätta att arbeta tills barnet föds. Moderskapsledighetens längd räknas in i föräldraledighetens sammanlagda längd.
I Tyskland finns det inga separata bestämmelser om rätten till faderskapsledighet utan vardera föräldern har en individuell rätt till föräldraledighet (Elternzeit) som det föreskrivs om på förbundsstatsnivå i en lag om föräldrapenning och föräldraledighet (Bundeselterngeld- und Elternzeitgesetz). Föräldraledighetens längd är tre år från barnets födelse räknat, och arbetstagaren har rätt att vara ledig i högst tre perioder. Föräldrarna kan dela föräldraledigheten (bortsett från den åtta veckor långa period som ingår i moderskapsledigheten) som de önskar. Föräldrarna kan vara lediga samtidigt utan begränsningar och få ersättning samtidigt, men den sammanlagda ledighet för vilken ersättning betalas till familjen är högst 12 månader lång. Under föräldraledigheten är det möjligt att utföra deltidsarbete. Föräldraledighetsdagar kan inte överlåtas till den andra föräldern, men 24 månader av föräldraledigheten går att överföra för att användas före barnets åttonde levnadsår.
Under moderskapsledigheten betalas inkomstrelaterad förmån som är 100 % av de tidigare inkomsterna. Om mamman inte har några inkomster eller inte har varit sjukförsäkrad är det möjligt för henne att få förmån till minimibelopp, högst 210 euro/månad (betalas i form av utkomstskydd). Under föräldraledigheten betalas inkomstrelaterad dagpenning (Basiselterngeld) som är 65 % av de tidigare inkomsterna, men minst 300 euro/månad och högst 1 800 euro/månad. Om det i familjen finns flera små barn betalas förhöjd dagpenning. Föräldrarna kan också välja en stödform som är avsedd för att kombinera deltidsarbete med ledighet (ElterngeldPlus) och kan fås tills barnet fyller två år. Cirka 65 % av det lönebortfall som beror på arbetstidsförkortningen ersätts (högst dock 900 euro/månad).
Om föräldrarna tar ut sammanhängande föräldraledigheter och båda föräldrarna är lediga i minst två månader är barnet cirka 14 månader när den inkomstrelaterade föräldraledigheten upphör. Statistiken visar att papporna i Tyskland använde 12 % av alla förmånsmånader (föräldradagpenning eller ersättning för att kombinera deltidsarbete och vård av barn) som står till föräldrarnas förfogande. I genomsnitt var papporna föräldralediga i 3,4 månader och mammorna i 13,4 månader (här ingår både ledighet på heltid och kombinationer av deltidsarbete och deltidsledighet). International Network on Leave Policies & Research. Annual Review & Reports Country Reports. Germany.
I Tyskland har arbetstagare enligt en lag om ledighet för vård (Gesetz über die Pflegezeit) rätt att få ledigt för att vårda en nära släkting i slutskedet av hans eller hennes liv (Begleitung in der letzten Lebensphase). En arbetstagare har rätt att vara ledig om arbetsgivaren har minst 16 anställda i sin tjänst. På en arbetsplats med färre anställda har arbetstagaren möjlighet att komma överens med arbetsgivaren om att ta ut så kallad ledighet för terminalvård. Ledigheten kan vara högst tre månader lång och arbetstagaren kan vara ledig på hel- eller deltid. En förutsättning är att arbetstagarens nära släkting har en obotlig sjukdom som sannolikt leder till döden inom de närmaste månaderna. Arbetstagaren ska visa upp för arbetsgivaren ett läkarutlåtande där det anges att den nära släktingens förväntade återstående livstid är begränsad. Att släktingen behöver vård är inte en förutsättning för ledigheten för terminalvård, utan avsikten är att arbetstagaren ska kunna vara ett psykiskt stöd för sin närstående i slutskedet av dennes liv.
I lagen om ledighet för vård föreskrivs det också om arbetstagarens rätt att ta ut ledighet för att vårda en nära släkting som är beroende av vård (Pflegezeit). För att ledighet ska fås krävs det att arbetstagarens nära släkting är i behov av långvarig vård och av hälsorelaterade skäl inte är kapabel att klara sig självständigt. En arbetstagare som tar ut ledighet för vård av anhörig har rätt att under 10 dagar få lön som motsvarar 90 procent av hans eller hennes normala löneinkomst. Arbetsgivaren får ersättning av offentliga medel för de lönekostnader som betalas under ledigheten för vård av anhörig. Arbetstagaren har dessutom rätt att få oavlönad ledighet för vård av anhörig på hel- eller deltid under högst sex månader. Inkomstbortfallet för ledigheten kompenseras genom en rätt att få räntefritt lån. Arbetstagaren har rätt till ledighet för vård av anhörig, om arbetsgivaren har minst 16 anställda i sin tjänst. På en arbetsplats med färre anställda har arbetstagaren möjlighet att komma överens med arbetsgivaren om ledighet för vård av anhörig.
Estland
I Estland kan föräldrar ta ut inkomstrelaterad moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet i sammanlagt 605 dagar. Bestämmelser om rätten till familjeledighet finns i en lag om arbetsavtal (Töölepingu seadus), och bestämmelser om rätten till familjeförmåner finns i en lag om föräldraförmåner (Vanemahüvitise seadus). För mamman har kvoterats en sammanlagt 140 dagar lång moderskapsledighet (rasedus- ja sünnituspuhkus). Av dessa 140 dagar ska minst 30 dagar tas ut före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och resten efter den. Tidigast kan moderskapsledigheten inledas 70 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Det är också möjligt att börja ta ut moderskapsledighet senare än 30 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, men då minskas ledighetens sammanlagda längd med motsvarande period.
Faderskapsledighetens (isapuhkus) längd är 30 kalenderdagar och ledigheten kan inledas tidigast 30 kalenderdagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Faderskapsledigheten ska tas ut innan barnet fyller tre år. Faderskapsledigheten kan tas ut samtidigt med moderskapsledigheten och i flera perioder, men arbetsgivaren har rätt att vägra arbetstagaren en faderskapsledighetsperiod som är kortare än sju kalenderdagar. Föräldrarna har rätt till föräldraledighet (barnhoolduspuhkus) under de tre åren efter barnets födelse. Ledigheten kan tas ut i flera perioder tills barnet fyller tre år. Föräldrarna kan fritt dela föräldraledigheten som följer efter moderskapsledigheten, men bara en förälder i sänder kan vara ledig. Föräldraledigheten kan tas ut i flera perioder och den kan kombineras med förvärvsarbete, varvid förmånsnivån sjunker. Efter den inkomstrelaterade ledigheten kan föräldrarna välja att vara lediga tills barnet fyller tre år; ersättningsnivån är då låg.
Under moderskaps-, faderskaps- och föräldraledigheten betalas inkomstrelaterad föräldraförmån (vanemahüvitis) som är 100 % av de tidigare inkomsterna upp till ett inkomsttak. Inkomsttaket är tre gånger genomsnittsinkomsten för löntagare (år 2019 var inkomsttaket cirka 3 548 euro/månad). Under moderskapsledigheten betalas till mamman en minimiersättning (584 euro/månad), om hon inte hade några inkomster under det föregående kalenderåret men arbetade före barnets födelse. Under föräldraledigheten betalas en minimiersättning (540 euro/månad), om föräldern inte arbetade före barnets födelse. Under vårdledigheten som följer på den inkomstrelaterade ledigheten och varar tills barnet fyller tre år betalas 38 euro/månad i ersättning. Ersättningen kan betalas också till en förälder som arbetar.
Om föräldrarna utnyttjar moderskaps- och föräldraledigheterna i ett sträck är barnet cirka 18 månader när den inkomstrelaterade föräldraledigheten upphör. I Estland var cirka 12,5 % av mottagarna av föräldraledighetspenning män (år 2019) men en majoritet av dem arbetade samtidigt, så det har bedömts att mamman ändå fortfarande hade det huvudsakliga ansvaret för vård av barnet. International Network on Leave Policies & Research. Annual Review & Reports Country Reports. Estonia.
I lagen om arbetsavtal föreskrivs också om arbetstagarens rätt att vara ledig för att vårda en gravt handikappad myndig person (Puhkus täisealise sügava puudega isiku hooldamiseks). Ledigheten är avlönad och högst fem kalenderdagar lång per kalenderår. En förutsättning för ledigheten är att arbetstagaren är antingen släkting i rätt ned- eller uppstigande led till den gravt handikappade person som vårdas eller dennes syskon, make, intressebevakare eller en genom beslut av kommunen förordnad närståendevårdare.
Frankrike
I Frankrike föreskrivs det om arbetstagares rätt till familjeledigheter i en lag om anställningsförhållanden (code du travail). Mammor har rätt till moderskapsledighet (congé de maternité) som är 16 veckor lång. Moderskapsledigheten ska inledas senast två veckor före förlossningen och de 16 veckorna av ledighet ska tas ut i sin helhet. Faderskapsledigheten (congé de paternité) är 11 arbetsdagar lång och ska tas ut under de fyra månaderna efter barnets födelse. Vardera föräldern har dessutom individuell rätt till föräldraledighet (congé parental) tills barnet fyller tre år. Under föräldraledigheten kan man deltidsarbeta. Under moderskaps-, faderskaps- och föräldraledigheten har föräldern rätt till föräldraförmåner.
I lagen om anställningsförhållanden föreskrivs det också om rätten för arbetstagare till så kallad ledighet för terminalvård (congé de solidarité familiale) och ledighet för vård av anhörig (congé de proche aidant). En förutsättning för ledigheten för terminalvård är att en närstående till arbetstagaren är i slutskedet av en livsfarlig eller allvarlig och obotlig sjukdom. Med närstående avses arbetstagarens släktingar i rätt upp- eller nedstigande led, syskon samt personer som bor i samma hushåll som arbetstagaren. Arbetstagaren ska i regel underrätta arbetsgivaren om ledigheten för terminalvård senast 15 dagar före ledighetens början. Ledigheten är i allmänhet högst tre månader lång och kan tas ut också i form av deltid. Arbetstagaren ska lägga fram för arbetsgivaren medicinsk utredning om att den närstående har en livsfarlig sjukdom eller befinner sig i slutstadiet av en obotlig sjukdom. En arbetstagare som tar ut ledighet för terminalvård har rätt att få dagpenning för personer som vårdar en närstående (allocation journalière d'accompagnement d'une personne en fin de vie).
En arbetstagare som vårdar en icke funktionsduglig släkting har rätt till ledighet för vård av anhörig. Man kan få ledigt för att vårda en släkting, och kretsen av släktingar som kan vårdas är vidare än i fråga om ledigheten för terminalvård. I regel kan ledigheten vara högst tre månader lång och arbetstagaren ska underrätta arbetsgivaren om den senast en månad innan den börjar. Arbetstagaren ska lämna in till arbetsgivaren en skriftlig anhållan om ledighet för vård av anhörig och till den ska fogas bland annat arbetstagarens försäkran att han eller hon bistår en släkting, ett meddelande om tidigare utnyttjade ledigheter för närståendevård samt ett beslut om handikappförmån som beviljats släktingen.
7
Remissvar
7.1
Remissvar
Propositionsutkastet var ute på remiss i webbtjänsten utlåtande.fi mellan den 19 februari och den 2 april 2021. Sammanlagt 74 yttranden kom in. Yttranden gavs av följande: Adoptivfamiljer rf, Ålands landskapsregering, Akava ry, Rådet för yrkeshögskolornas rektorer Arene rf, Fackförbundet Pro rf, Finlands näringsliv EK rf, Eläkeliitto ry, Pensionsskyddscentralen, Ensi- ja turvakotien liitto, ansvarsområdet för arbetarskydd vid Regionförvaltningsverket i Södra Finland, HelpAge International, Hyvinvointiala HALI ry, Förbundet för mänskliga rättigheter rf, Amningshjälpen rf, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf, Folkpensionsanstalten, Keskosperheiden yhdistys Kevyt, Kyrkostyrelsen, Kyrkans arbetsmarknadsverk, Samlingspartiets Kvinnoförbund rf, KT Kommunarbetsgivarna, KÄPY — Barndödsfamiljerna rf, barnombudsmannen, Barnfamiljernas Intresseorganisation rf, Lastensuojelun Keskusliitto ry — Centralförbundet för Barnskydd rf , Leijonaemot ry, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Mannerheims Barnskyddsförbund rf, Mansorganisationernas centralförbund rf, Miessakit ry, Nätverket för familjers diversitet, Mothers in Business MiB ry, Kvinnosaksförbundet Unionen rf, Naisjärjestöjen Keskusliitto — Kvinnoorganisationernas Centralförbund ry, Naisjärjestöt Yhteistyössä - Kvinnoorganisationer i Samarbete NYTKIS ry, justitieministeriet, Närståendevårdarnas förbund rf, Undervisningssektorns Fackorganisation rf, Utbildningsstyrelsen, Förbundet för Familjevård i Finland rf, Posti- ja logistiikka-alan unioni PAU ry, försvarsministeriet, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Sateenkaariperheet — Regnbågsfamiljer ry, Fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen Talentia rf, Socialdemokratiska Kvinnor, SOSTE Finlands social och hälsa rf, STTK rf, Finlands Kommunförbund rf, Suomen Monikkoperheet ry, Suomen Psykologiliitto ry, Finlands Föräldraförbund rf, Finlands studentkårers förbund rf, Finlands Företagarkvinnor rf, Företagarna i Finland rf, delegationen för jämställdhetsärenden, jämställdhetsombudsmannen, Teatteri- ja mediatyöntekijöiden liitto Teme ry, Tehy rf, Teknologiindustrin rf, Institutet för hälsa och välfärd, Sysselsättningsfonden, Arbetshälsoinstitutet, Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf, finansministeriet, Småbarnspedagogikens Lärarförbund rf, Vasemmistonaiset -Vänsterkvinnorna, Väestöliitto ry, Förbundet för Ensamstående Föräldrar rf, diskrimineringsombudsmannen, Högskoleutbildade samhällsvetare rf samt två enskilda personer.
Allmän respons på reformen och de föreslagna ändringarna
I merparten av yttrandena var inställningen till reformen och till utkastet till regeringens proposition i princip positiv. I nästan alla yttranden understöddes propositionens målsättning. Det ansågs vara viktigt att föräldraledigheterna och vårdansvaret fördelas jämnare än nu och att jämställdhet mellan könen i arbetslivet eftersträvas. Olika synpunkter framfördes emellertid när det gällde de sätt att nå dessa mål som anges i propositionen. I flera yttranden ansågs det att reformen inte är tillräckligt ambitiös eller att målen inte går att nå med de föreslagna åtgärderna. I yttrandena fördes det fram att den föreslagna modellen sannolikt inte ökar pappornas uttag av ledigheter och därmed inte heller inverkar på jämställdheten i arbetslivet. Det ansågs föreligga risk för att mammorna fortsättningsvis utnyttjar merparten av ledigheterna. I ett stort antal yttranden ansågs det att modellen inte innehåller tillräckligt med element som sporrar familjerna att ändra den nuvarande fördelningen av familjeledigheter. Kvoteringen av föräldrapenningar och föräldraledigheter för vardera föräldern uppfattades i grunden som en bra reform, eftersom den försätter föräldrarna i en jämställd ställning och signalerar att föräldraskapet är jämlikt. Också den betydande ökningen av antalet dagpenningsdagar som kvoterats för pappor vann allmänt understöd. I flera yttranden kritiserades dock möjligheten för föräldrar att överlåta ett antal av de egna föräldrapenningsdagarna till den andra föräldern, och det föreslogs en modell där föräldrapenningarna kvoteras jämnt mellan föräldrarna, utan möjlighet att överlåta dem.
I många yttranden anfördes dessutom att familjeledigheterna borde ha reviderats som en helhet så att stöden för vård av barn, och i synnerhet stödet för hemvård, inte hade lämnats utanför reformen. I yttrandena ansågs det att reformen är ett steg i rätt riktning men att utvecklingsarbetet bör fortsättas efter att den nu föreslagna reformen har trätt i kraft. Vad det fortsatta arbetet beträffar nämndes bland annat en reform av systemet med stöd för vård av barn, en ökning av antalet föräldradagpenningsdagar och höjning av deras nivå samt striktare kvotering av föräldrapenningarna mellan föräldrarna.
Arbetsmarknadens centralorganisationer på arbetsgivarsidan (Finlands näringsliv EK rf, KT Kommunarbetsgivarna och Kyrkans arbetsmarknadsverk) konstaterade i sina yttranden att reformen är att betrakta som negativ vad kostnads- och sysselsättningseffekterna beträffar. Likaså konstaterade Finlands Kommunförbund att reformen i betydande grad ökar kommunernas och samkommunernas kostnader. Förbundet påpekade att kommunerna och samkommunerna både finansierar systemet i sin egenskap av arbetsgivare och tillhandahåller service.
Det ansågs vara bra att det sammanlagda antalet föräldradagpenningsdagar utökas och att föräldraledigheterna förlängs. I en del yttranden påpekades det emellertid att dagpenningsdagarna bör utökas ytterligare eller att detta bör vara målet för framtida lagändringar. Inställningen till den föreslagna möjligheten att överlåta föräldrapenningsdagar till den andra föräldern eller till maken var inte enhetlig. I en stor del av yttrandena kritiserades möjligheten att överlåta föräldrapenningsdagar till den andra föräldern, och som motivering till kritiken framfördes att propositionens målsättning urvattnas. I andra yttranden åter ansågs denna möjlighet vara positiv. I de yttrandena ansågs det, med hänvisning till moderskaps- och föräldrapenningsperioden i den nuvarande lagstiftningen, att den föräldradagpenningsperiod som en förälder nu har tillgång till inte bör förkortas i reformen eftersom det försvagar föräldrarnas situation. Barnombudsmannen uttryckte emellertid oro för att det i modellen ingår drag som kan leda till att rättigheterna i synnerhet för de barn vars ställning är allra mest utsatt äventyras. Det finns situationer där den ena föräldern (i allmänhet pappan) trots reformen inte stannar hemma för att vårda barnet, och då blir det sammanlagda antalet dagpenningsdagar mindre.
Den i reformen inbyggda flexibiliteten vid utnyttjandet av föräldradagpenningar understöddes på bred front. Den ansågs öka familjernas valmöjligheter och förbättra ställningen särskilt för till exempel företagare, personer som får sporadisk sysselsättning genom så kallade kortjobb och studerande samt göra det möjligt för föräldrarna att växelvis vårda barnet. Även möjligheten att deltidsarbeta och att kombinera arbete och familjeliv antogs bli bättre. Ett utvecklingsförslag som fördes fram i vissa yttranden var behovet att utsträcka möjligheten att använda föräldrapenningsdagar under en längre tid än vad som anges i propositionen, till exempel tills barnet kommer upp i skolåldern. De flexibla arrangemangen gav dock upphov också till kritiska kommentarer. Framför allt löntagarorganisationerna samt familje- och jämställdhetsorganisationerna såg det som ett problem att de ändringar som föreslås i arbetsavtalslagen är mindre än ändringarna i förmånssystemet. Därmed blir möjligheterna för föräldrar som har en anställning att dra nytta av de flexibla ledighetsarrangemangen mindre än andra föräldrars möjligheter. Arbetsgivarsidans representanter förde för sin del fram att de flexibla föräldraledighetsarrangemangen ökar arbetsgivarnas kostnader och administrativa börda i stor utsträckning och också gör det svårare att organisera arbetet.
I de flesta yttrandena uppfattades det som positivt att olika familjesituationer och familjernas mångfald beaktas bättre än hittills i propositionen. Likaså ansågs det vara viktigt att ett barns båda föräldrar har rätt till föräldrapenning oberoende av om de bor ihop. Propositionen konstaterades förbättra den ekonomiska situationen i familjer med en enda förälder och minska fattigdomen i barnfamiljer. Vissa förbättringsförslag framfördes emellertid, till exempel i fråga om bestämmelserna om adoptivföräldrar, flerlings- och regnbågsfamiljer samt sådana föräldrar vars barn dött. Propositionens könsneutrala terminologi och den omständigheten att reformen genomförs könsneutralt sågs i stor utsträckning som en behövlig och positiv förändring. Detta ansågs accentuera jämställdheten mellan könen, underlätta beaktandet av olika familjeformer och bidra till att avskaffa könsstereotypier.
I flera yttranden, i synnerhet sådana som getts av representanter för arbetsgivarsidan, lyftes arbetsgivarnas kostnader för familjeledigheter fram. I en del yttranden konstaterades det att kostnaderna bör kompenseras bättre eller att staten bör stå för alla kostnader. Det föreslogs också att familjeledighetsersättningen ska utvecklas så att den omfattar också männens arbetsgivare.
I yttrandena uttrycktes i stor utsträckning oro för att lagstiftningsändringar inte ensamma leder till målet att familjeledigheterna och vårdansvaret ska fördelas jämnare än nu. I yttrandena poängterades vikten av att informera på bred basis om reformen. Informationen bör riktas till föräldrar, familjer, myndigheter och arbetsgivare. I flera yttranden påpekades framför allt mödra- och barnrådgivningarnas roll när det gäller både att sprida information och att uppmuntra familjerna till ett jämställt föräldraskap. I yttrandena konstaterades också att för att målen för reformen ska nås behöver attityderna och sedvänjorna ändras på arbetsplatserna, och arbetslivet behöver bli mer barnvänligt. Likaså framhölls det att högklassig och tillgänglig småbarnspedagogik är av vikt för att föräldrarnas arbetande ska möjliggöras och jämställdheten mellan könen ska bli större. I yttrandena ansågs också att reformens konsekvenser och måluppfyllelse bör följas aktivt. Vidare påpekades det i yttrandena att reformen förutsätter att också tjänste- och arbetskollektivavtalen ändras.
Ändringar som gäller föräldradagpenningarna
Det ansågs att den i lagförslaget ingående förmånen för gravida, graviditetspenningen, behövs och tydliggör helheten. Också den flexibla inledningen av uttaget av graviditetspenning 14—30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten understöddes i princip, eftersom den möjliggör att den gravida personens individuella situation beaktas bättre än nu. Responsen på den föreslagna reglering i arbetsavtalslagen som gäller graviditetsledighetens inledningstidpunkt refereras längre fram. I några yttranden fördes det fram att den nuvarande möjligheten att börja få förtida moderskapspenning 50 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten bör bibehållas.
Jämställdhetsombudsmannen konstaterade i sitt yttrande att det finns behov av att förlänga den föreslagna 40 vardagar långa graviditetspenningsperioden, eftersom återhämtningen från graviditeten och förlossningen och inledandet av amning förutsätter att graviditetspenning betalas också efter förlossningen. Enligt yttrandet behövs detta också i det fallet att barnet dör i livmodern eller en mycket kort tid efter förlossningen eller mamman lämnar barnet för adoption eller barnet omhändertas en kort tid efter graviditeten.
Det ansågs inte vara nödvändigt att utgående från remissvaren ändra bestämmelserna om graviditetspenning i propositionen. Eftersom graviditetspenningsperioden börjar flexibelt 14—30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten sträcker sig graviditetspenningsperioden i de flesta situationer också till tiden efter förlossningen. Dessutom har en födande förälder rätt att få graviditets- och föräldrapenning under en sammanhängande period som omfattar minst 105 vardagar.
I flera yttranden fördes det fram att propositionen förbättrar ställningen för enföräldersfamiljer i och med att barnets enda förälder får rätt till alla föräldrapenningsdagar. I några yttranden anfördes det att i sådana situationer där barnet har en enda förälder med rätt till föräldrapenning bör föräldern ha möjlighet att ur sin kvot om 320 föräldrapenningsdagar överlåta mer än de 63 dagar som anges i propositionen. Möjligheten att dela vårdansvaret till exempel med maken skulle underlätta vardagen i enföräldersfamiljerna och samtidigt ge barnets sociala förälder en bättre möjlighet att delta i omsorgen om barnet. Utgående från remissvaren ändrades propositionen så att när ett barn har endast en förälder som har rätt till föräldrapenning kan föräldern överlåta sammanlagt högst 126 föräldrapenningsdagar.
I några yttranden föreslogs en höjning av antalet föräldrapenningsdagar som föräldrarna får ta ut samtidigt från det föreslagna antalet 18 vardagar. Detta motiverades med att familjernas valmöjligheter skulle växa i situationer där båda föräldrarnas närvaro behövs. En ökning av föräldrarnas samtidiga dagar ansågs vara behövlig till exempel när familjens första barn eller en prematur föds eller när barnet kräver särskild vård. Det föreslogs att begränsningen av antalet föräldrapenningsdagar som får tas ut samtidigt slopas helt eller att gränsen ska gå vid till exempel 30 vardagar. Trots remissvaren ändrades propositionen inte i detta avseende vid den fortsatta beredningen, eftersom ett centralt mål för reformen är att öka andelen ledigheter som föräldrarna tar ut vid olika tider.
I flera yttranden nämndes ett behov av att granska adoptions- och flerlingsfamiljernas situation vid den fortsatta beredningen. Adoptivfamiljer rf föreslog i sitt yttrande att det för adoptivföräldrar ska föreskrivas om en ”väntepenning” motsvarande graviditetspenningen som betalas för sammanlagt 40 vardagar och som föräldrarna delar jämnt. Rätten till väntepenning föreslogs börja när föräldrarna har fått ett så kallat barnförslag. Särskilt vid internationell adoption är föräldrarna tvungna att vistas i barnets födelseland redan innan de får barnet i sin vård. Dessutom behöver föräldrarna sköta ett stort antal praktiska angelägenheter innan de reser till barnets födelseland och innan de får barnet i sin vård. Framför allt vid internationell adoption uppkommer också kostnader som adoptionsbidraget inte kompenserar. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen inte. Graviditetspenningen bottnar i behov som har med graviditetsskyddet att göra. De praktiska adoptionsarrangemangen och väntetiden från att ett barnförslag har getts till att adoptivföräldrarna får barnet i sin vård varierar en hel del, bland annat beroende på om det är fråga om inhemsk eller internationell adoption. Enligt propositionen stiger antalet föräldradagpenningsdagar för adoptivföräldrar från nuvarande 287 dagar till 320.
Suomen Monikkoperheet ry konstaterade i sitt yttrande att antalet föräldrapenningsdagar som får tas ut samtidigt minskas med sex stycken för en del familjer, enligt propositionsutkastet. Enligt yttrandet är de samtidiga föräldrapenningsdagarna av stor betydelse, framför allt i flerlingsfamiljer, och vardera förälderns självständiga vårdansvar realiseras även om föräldrarna är föräldralediga samtidigt. Dessutom föreslog Suomen Monikkoperheet ry att barn som vid flerbördsgraviditeter föds som barn nummer två, tre eller fyra ska beaktas bättre än nu i antalet föräldrapenningsdagar. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen så att rätten för föräldrarna i flerlingsfamiljer att få föräldrapenning samtidigt förlängdes. Likaså ökades antalet föräldrapenningsdagar som beviljas för varje barn utöver ett.
Sateenkaariperheet — Regnbågsfamiljer ry och Nätverket för familjers diversitet uttryckte oro för att regnbågsfamiljernas situation försvagas. I klöverfamiljer där ett barn har fler än två föräldrar leder den omständigheten att rätten till föräldrapenning kopplas till juridiskt föräldraskap och vårdnadshavarskap samt föräldrapenningen kvoteras till att inte alla föräldrar kan vara i jämlik ställning i förhållande till varandra och familjen inte fritt kan planera omsorgen om barnet på ett sätt som är förenligt med barnets intresse. I yttrandena pekades det på flera behov av att ändra propositionen. Det föreslogs bland annat att rätten till föräldrapenning inte ska definieras med utgångspunkt i juridiskt föräldraskap. Dessutom är den i lagförslaget angivna två månader långa tid från barnets födelse under vilken en person som har erkänt föräldraskapet har rätt till föräldrapenning innan föräldraskapet fastställts alltför kort. Propositionen beaktar inte heller en situation där barnet till ett kvinnligt par har fått sin början på annat sätt än genom assisterad befruktning, varvid föräldraskapet behöver fastställas genom adoption inom familjen. I yttrandena ansågs det också att den personkrets till vilken föräldrapenningsdagar får överlåtas är för snäv. Det bör vara möjligt att överlåta dagar till barnets faktiska föräldrar som svarar för vården av barnet och till den person som har lämnat barnet för adoption (så kallad öppen adoption) eller för vilken umgängesrätt har fastställts i enlighet med lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Enligt yttrandena bör föräldrapenningsdagar få överlåtas åtminstone till en vårdnadshavare för barnet som inte är en juridisk förälder och till en förälder som inte är vårdnadshavare samt till den andra förälderns make. Vid den fortsatta beredningen ansågs det av orsaker som framgår av propositionsmotiven inte vara möjligt att ändra bestämmandet av rätten till föräldrapenning. Propositionen ändrades dock så att den personkrets till vilken föräldrapenningsdagar får överlåtas breddades så att föräldrapenningsdagar får överlåtas förutom till den egna maken och barnets andra förälder också till den andra förälderns make och till en annan vårdnadshavare som barnet har. Propositionen ändrades också så att en person som har erkänt föräldraskapet har rätt till föräldrapenning under fyra månaders tid från barnets födelse.
I nästan samtliga yttranden fördes situationen för familjer som drabbats av att ett barn dött fram, och det konstaterades att föräldrarnas ställning åtminstone inte bör försvagas. Det betraktades som ett problem att den gällande regleringen om betalning av moderskapspenningsperiod (105 vardagar) ända till slut när ett barn är dödfött eller dör senare under moderskapspenningsperioden inte ingår i propositionen. Likaså lyftes antalet dagpenningsdagar som betalas till pappan eller till den andra föräldern fram. Vidare föreslog bland annat KÄPY — Barndödsfamiljerna rf att alla föräldrar som mist ett minderårigt barn ska få en egen 105 vardagar lång specialföräldrapenningsperiod. Detta skulle tydliggöra situationen och stödja föräldrarnas välbefinnande. KÄPY — Barndödsfamiljerna rf konstaterade också att de allmänna förutsättningar för rätten till föräldrapenning som gäller föräldraskap och vårdnadshavarskap eller erkännande av föräldraskapet samt vård av barnet inte är tillämpliga på barndödsfamiljer. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen så att om ett barn är dödfött eller dör senare före två års ålder, kan föräldrapenning betalas för högst 24 vardagar efter barnets dödsdag eller högst för så många dagar som det återstår föräldrapenningsdagar. Propositionen ändrades också så att en gravid och födande förälder har rätt till graviditets- och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar. Denna bestämmelse gäller också situationer där barn är dödfött eller dör en kort tid efter födelsen.
Förslaget att till alla föräldrar betala förhöjd föräldrapenning för de 16 första vardagarna ansågs i princip vara en ändring som är värd understöd, eftersom den förbättrar familjernas ekonomiska situation och förmodligen sporrar papporna att ta ut längre ledighet. Men det fanns också de som förhöll sig skeptiska till incitamentseffekten, eftersom höjningen enligt propositionen för pappornas del riktar sig till de två, tre första lediga veckorna då en majoritet av papporna redan tar ut ledighet i dagens läge. Det konstaterades också att eftersom denna tid ofta är åtminstone delvis avlönad riktar sig förhöjningen i praktiken till arbetsgivarna. I några yttranden föreslogs därför att höjningen av föräldrapenningens nivå ska gälla någon annan tid än de första föräldrapenningsdagarna eller att höjningen ska betalas bara för tid då föräldern självständigt ansvarar för vården av barnet. I vissa yttranden ansågs det att de dagar för vilka beloppet betalas förhöjt bör vara fler än det föreslagna antalet eller att det även för papporna bör finnas en tid motsvarande graviditetspenningsperioden med förhöjd betalning då förhöjd föräldrapenning betalas till dem. I detta sammanhang ansågs det inte vara möjligt att ändra propositionen, bland annat av den anledningen att de föreslagna ändringarna sannolikt skulle öka arbetsgivarnas kostnader för familjeledigheter, om tiden av förhöjd föräldradagpenning riktades till någon annan tid än den under vilken ledigheten är avlönad.
I flera yttranden sågs det som positivt att förutsättningarna för den nuvarande partiella föräldrapenningen blir mindre strikta. Som ett problem uppfattades visserligen att en dag med partiell föräldrapenning ”förbrukar” en hel dag i föräldrapenningskvoten. I yttrandena ansågs att detta därför inte gör systemet flexiblare och inte heller lockar till att deltidsarbeta. Dessutom behandlas arbetstagare olika beroende på deras anställningsförhållande och arbetstid. Vid den fortsatta beredningen ändrades propositionen så att en dag med partiell föräldrapenning motsvarar en halv föräldrapenningsdag vad det totala antalet dagar beträffar.
Bland annat jämställdhetsombudsmannen och några andra remissinstanser påpekade behovet av att ändra grunderna för bestämmande av föräldradagpenning. Enligt yttrandena försätts kvinnorna i en sämre ställning än männen i och med att den årsinkomst som föregått rätten till föräldradagpenning beaktas som grund för dagpenningen, eftersom graviditeten kan inverka på sysselsättningen och möjligheterna att skaffa förvärvsinkomster och därigenom kan inverka på den årsinkomst som ligger till grund för dagpenningen. Till denna del ändrades propositionen inte. Dagpenningsförmåner, alltså föräldradagpenning, sjukdagpenning och särskild vårdpenning, bestäms alla enligt samma bestämmelser, och i detta sammanhang var det inte möjligt att utföra beredningsarbete som skulle ha gällt grunderna för bestämmandet.
Justitieministeriet konstaterade i sitt yttrande att 5 § i propositionen, där det föreskrivs om rätt till föräldrapenning, och 7 §, där det föreskrivs om överlåtelse av föräldrapenningsdagar, samt den specialmotivering som hör ihop med nämnda paragrafer bör preciseras vad beträffar vem som har rätt till föräldrapenning och i vilka situationer och vem föräldrapenningsdagar får överlåtas till. De nämnda bestämmelserna och motiven till dem har preciserats med anledning av remissvaren.
Ändringar som gäller stödet för hemvård och småbarnspedagogiken
I merparten av yttrandena fördes det fram att man vid reformen borde ha granskat förmånerna som en helhet och att också strukturella ändringar i stödet för hemvård borde ha utretts. Det ansågs emellertid att de ändringar som följer av de i propositionen föreslagna ändringarna av föräldradagpenningssystemet är positiva. Möjligheten att få stöd för hemvård redan innan barnets rätt till småbarnspedagogik börjar och möjligheten att använda stöd för hemvård mellan föräldrapenningsperioderna understöddes allmänt.
De föreslagna ändringarna av lagen om småbarnspedagogik och lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken understöddes i huvudsak i yttrandena, och vid den fortsatta beredningen ändrades de föreslagna bestämmelserna inte. Däremot gjordes vissa preciseringar i specialmotiveringen och konsekvensbedömningarna.
Remissinstanserna understödde förslaget att rätten till småbarnspedagogik ska börja vid ingången av den kalendermånad under vilken barnet fyller nio månader. De ansåg det likaså vara bra att barnet bibehåller rätten till samma plats inom småbarnspedagogiken under frånvaro som beror på föräldraledigheter. Vissa remissinstanser ansåg visserligen att gränsen för bibehållande av samma plats inom småbarnspedagogiken, 13 veckor, är problematisk och styr den andra föräldern till att vara föräldraledig i bara 13 veckor. Det önskades också att propositionen ska tydliggöras med avseende på under vilka slag av frånvaro barnet kan bibehålla samma plats inom småbarnspedagogiken. Det konstaterades likaså att det i lagen bör anges tydligare att rätten till samma plats inte bibehålls, om den sammanhängande frånvaron är över 13 veckor lång. Vid den fortsatta beredningen preciserades specialmotiveringen till denna del och det tydliggjordes att de sammanhängande frånvaroperioderna kan vara fler än en, om dagpenningsdagar alltjämt återstår.
Även förslaget att frånvaro under föräldraledighet ska vara avgiftsfri ansågs vara bra. Vissa remissinstanser anmärkte emellertid i sina yttranden att frånvaro som följer av föräldraledighet enligt propositionen kommer att vara avgiftsfria bara i fråga om sådan småbarnspedagogik som kommunen ordnar. Enligt remissinstansernas uppfattning försätter detta familjerna i en ojämlik ställning, eftersom motsvarande avgiftsfrihet inte ingår i privat småbarnspedagogik. Propositionen ändrades ändå inte för klientavgifternas del, eftersom lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken reglerar endast klientavgifterna inom sådan småbarnspedagogik som kommunen ordnar. Klientavgifterna och lättnader som beviljas i fråga om dem inom den privata småbarnspedagogiken grundar sig på avtal mellan serviceproducenten och föräldrarna.
Fackorganisationerna i branschen uttryckte oro för det extra arbete som den ökade flexibiliteten medför när det gäller att genomföra småbarnspedagogiken och för tillgången till personal.
Ändringar som gäller annan förmånslagstiftning
Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto ry och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ansåg det vara viktigt att det i propositionen ingår en med nuläget förenlig rätt för lantbruksföretagare att få vikariehjälp enligt lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare under tiden för både graviditetspenning och föräldrapenning. Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto ry och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fann det problematiskt att bestämmelsen om sänkt avgift för vikariehjälp som ges på grund av graviditet och förlossning föreslogs bli upphävd. Som det nu är har avgiften för vikariehjälp sänkts med 50 procent när vikariehjälp har getts under moderskapspenningsperioden. I yttrandena konstaterades det att sänkningen av avgiften för vikariehjälp har syftat till att trygga att kvinnor som utför fysiskt och tungt lantbruksarbete anlitar vikariehjälp före förlossningen och under konvalescensen efter förlossningen och att grunderna för att sänka avgiften för vikariehjälp är medicinska. I yttrandena påpekades också att propositionen inte innehåller någon ändring av 7 d § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare, där det föreskrivs om rätten för lantbruksföretagare att få vikariehjälp på grund av vård av barn under tre år efter föräldrapenningsperioden enligt sjukförsäkringslagen. Med anledning av de ändringar som gäller föräldradagpenningarna bör också denna bestämmelse ändras. Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto ry nämnde även andra utvecklingsbehov som anknyter till 7 d §. Ytterligare anfördes det i yttrandena att också lantbruksföretagare bör få möjlighet att vårda anhöriga eller delta i terminalvård genom att det i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare föreskrivs att ledighet för vård av anhörig är en grund för vikariehjälp. Vid den fortsatta beredningen ändrades bestämmelsen om sänkt avgift för vikariehjälp i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare, och i 7 d § gjordes behövliga ändringar som följer av bestämmelserna i sjukförsäkringslagen. Andra ändringar som hade föreslagits i yttrandena gjordes inte i lagförslaget.
Vidare föreslogs i yttrandena några mindre av reformen orsakade preciserande ändringar i sjukförsäkringslagen och andra förmånslagar. Propositionen kompletterades och rättades till behövliga delar.
Ändringar som gäller arbetsavtalslagen
I de yttranden som instanser vilka företräder löntagarsidan gav ansågs det allmänt att de föreslagna ändringarna i arbetsavtalslagen inte i tillräcklig mån möjliggör att arbete och familjeliv jämkas samman på ett flexibelt sätt och att de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagen går att utnyttja. I synnerhet ansågs det att föräldraledighetsperioderna är för få och att de nuvarande tiderna för anmälan av familjeledighet är för långa. Också i de yttranden som Folkpensionsanstalten och Institutet för hälsa och välfärd gav riktades kritik mot att arbetsavtalslagens flexibilitet föreslås vara mindre än sjukförsäkringslagens. Även Väestöliitto ry var av den åsikten att anmälningstiderna är för långa.
De instanser som företräder arbetsgivarsidan ansåg för sin del att redan de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagen tillför flexibilitet. I arbetsgivarsidans yttranden ansågs det allmänt att de föreslagna ändringar som gäller föräldraledigheterna föranleder kostnader och försvårar arbetsarrangemangen. I arbetsgivarsidans yttranden motsatte man sig allmänt en ökning av antalet föräldraledighetsperioder och ansåg det vara viktigt att de nuvarande anmälningstiderna bibehålls.
I arbetsgivarsidans yttranden förordades den föreslagna regleringen om tidpunkten för inledande av graviditetsledighet där det sägs att graviditetsledigheten kan inledas senare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, om arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om saken. I yttrandena hänvisades det till möjligheten att kostnaderna för sjukfrånvaro stiger, om arbetstagarna alltid har rätt att inleda graviditetsledigheten så sent som 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och till att det inte alltid är möjligt att tilldela arbetstagaren lättare arbetsuppgifter.
I yttrandena från flera instanser som företräder löntagarsidan samt i yttrandena från delegationen för jämställdhetsärenden och från vissa organisationer ansågs det däremot att arbetstagaren bör ha rätt att besluta när graviditetsledigheten ska inledas. I vissa yttranden befarades det att den planerade flexibiliteten i fråga om tidpunkten för när graviditetspenningen börjar inte kommer till sin rätt i och med att arbetsgivarna vill att arbetstagarna för säkerhets skull inleder graviditetsledigheten 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten.
I vissa yttranden uttrycktes å andra sidan oro för arbetarskyddet för gravida och för att de gravida arbetar för länge i förhållande till hälsotillståndet, och det ansågs att ändringen accentuerar arbetsgivarens arbetarskyddsskyldighete Arbetshälsoinstitutet fann att den ökade flexibiliteten och möjligheten att arbeta längre in i graviditeten är en bra och eftersträvansvärd sak. Forskning visar att det i allmänhet inte är en riskfaktor att fortsätta arbeta till en tidpunkt i närheten av den beräknade tidpunkten för nedkomsten och att det därmed inte är motiverat att förbjuda en gravid person att arbeta när det återstår högst 30 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Arbetstagaren och arbetsgivaren kan därmed komma överens om saken flexiblare, om det inte finns hälsomässiga hinder för att fortsätta arbeta. I graviditetens slutskede bör arbetets fysiska belastning emellertid uppmärksammas särskilt, och arbetstagaren bör kunna ta tillräckligt med pauser och ha möjlighet att vila under arbetsskiftet.
Det har inte ansetts motiverat att med anledning av yttrandena ändra förslaget om tidpunkten för inledande av graviditetsledigheten. Motiven till förslaget har preciserats så att i dem beaktas även arbetsgivarens arbetarskyddsskyldighet och den omständigheten att det inte i alla arbeten är möjligt att till exempel tilldela en gravid arbetstagare lättare arbetsuppgifter.
I flera yttranden som getts av instanser som företräder löntagarsidan ansågs det att antalet föreslagna föräldraledighetsperioder är för litet. Dessutom ansågs i yttrandena från sådana instanser och i Väestöliitto ry:s och Mannerheims barnskyddsförbund rf:s yttranden också att rätten till föräldraledighetsperioder bör vara barnspecifik och att antalet perioder därmed inte bör begränsas med den föreslagna bestämmelsen om förhindrande av ackumulation i en situation där arbetstagaren skulle ha rätt till föräldrapenning under samma tid för flera barn.
I yttranden som gavs av arbetsgivarsidan motsatte man sig däremot allmänt den föreslagna ökningen av antalet föräldraledighetsperioder. Bestämmelsen som förhindrar att perioderna ackumuleras i fråga om flera barn förordades men betraktades som otillräcklig, och det ansågs att antalet perioder bör begränsas striktare. I vissa yttranden framfördes synpunkten att längre och sammanhängande ledighetsperioder är mer förenliga med familjeledighetsreformens målsättning. I vissa yttranden som gavs av arbetsgivarsidan ansågs det också att i fråga om dagar som får överlåtas till någon annan än den andra föräldern är antalet perioder för stort eller att de dagar som överlåts bör tas ut i ett sträck.
De synpunkter på antalet perioder som framfördes i yttrandena framkom i arbetsgruppen i beredningsskedet. I propositionen har man försökt beakta både arbetstagarnas behov av ett flexibelt system och de konsekvenser för arbetsgivarna och arbetskollektiven i övrigt som uttaget av föräldraledigheter har. Bakgrunden till att antalet perioder utökas anges i specialmotiveringen, och den föreslagna ändringens konsekvenser refereras i avsnittet om konsekvensbedömning.
Vad den partiella föräldraledigheten beträffar hänförde sig de centrala kommentarerna i yttrandena till förslaget i sjukförsäkringslagen att en föräldrapenningsdag som betalats som partiell ska motsvara en hel föräldrapenningsdag i föräldrapenningskvoten. Med anledning av remissvaren ändrades sjukförsäkringslagen på det sätt som beskrivs ovan. Dessutom framfördes några enskilda kommentarer angående den partiella föräldraledigheten. I yttrandena föreslogs att möjligheten att förkorta arbetstiden under partiell föräldraledighet också genom att arbetstiden per vecka eller per månad förkortas bör skrivas in också i lagstiftningen och att det i lagen bör skrivas in att arbetstagare har rätt till partiell föräldraledighet på vissa villkor i en situation där arbetstagaren och arbetsgivaren inte kan komma överens om detaljerna kring ledighetsarrangemanget. Likaså bör enligt ett yttrande arbetsgivarens skyldighet att skriftligen motivera sin vägran utsträckas bara till den minimilängd som förutsätts i direktivet om balans mellan arbete och privatliv, alltså fyra månader från föräldraledighetens början. Av motiven till den föreslagna bestämmelsen om partiell föräldrapenning framgår att partiell föräldraledighet kan tas ut också genom att arbetstiden per vecka eller per månad förkortas, och en ändring anses därför inte vara behövlig. Inte heller anses de andra ovannämnda förslagen vara motiverade.
När det gäller förslaget om ledighet för vård av anhörig yttrade sig förutom arbetsmarknadens parter också flera organisationer och förbund (Minnesförbundet rf, Närståendevårdarnas förbund rf, Finlands Settlementförbund rf, Vanhus- ja lähimmäispalvelun liitto VALLI ry, Eläkeliitto ry, Väestöliitto ry, SOSTE Finlands social och hälsa rf). I flera yttranden som gavs av instanser som företräder löntagarsidan och av organisationer förordades lagstiftning om ledighet för vård av anhörig, och det ansågs att ledigheten förbättrar ställningen för personer i arbetslivet som vårdar en anhörig. I de ovannämnda yttrandena föreslogs att ledigheten för vård av anhörig ska omfatta en större krets av närstående, att ersättning ska betalas för ledigheten för vård av anhörig och att det ska föreskrivas om ett särskilt uppsägningsskydd. En breddning av kretsen av närstående så att kretsen motsvarar 4 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen krävdes också i de yttranden som gavs av instanser som företräder löntagarsidan.
De instanser som företräder arbetsgivarsidan ansåg för sin del att personkretsen inte bör breddas, den bör vara noga avgränsad och tydlig. Enligt yttranden som gavs av två instanser som företräder arbetsgivarsidan bör personkretsen ändras i överensstämmelse med vad som förutsätts i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. I arbetsgivarsidans yttranden ansågs det att arbetsgivaren bör ha rätt att förutsätta att arbetstagaren visar upp ett läkarintyg om grunden för ledighet för vård av anhörig. I vissa av arbetsgivarsidans yttranden ansågs det att man i fråga om ledigheten för vård av anhörig bör beakta de andra ledigheter som uppfyller förutsättningarna så att de minskar den tillgängliga ledigheten för vård av anhörig, vilket innebär att flexibilitetsklausulen i artikel 20 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv utnyttjas.
Enligt Regionförvaltningsverket i Södra Finland innehåller förslaget om ledighet för vård av anhörig några begrepp som lämnar rum för tolkning och som kan försvåra utövningen av rätten i synnerhet på arbetsplatser där samarbetsproblem förekommer från tidigare. Enligt yttrandet är omnämnandet i motiven av utredningens syfte att ge arbetsgivaren möjlighet att bedöma huruvida grunden för ledigheten uppfylls något diffust, enligt arbetarskyddsmyndigheten. Om propositionens syfte är att arbetsgivaren i sista hand bedömer huruvida grunderna för ledighet för vård av anhörig är uppfyllda, och arbetsgivaren utifrån sin bedömning också kan vägra ledigheten, skulle detta kunna uttryckas tydligare i motiven. Eftersom grunderna för ledigheten i motiven anges på ett sätt som lämnar stort utrymme för tolkning och bedömningen kräver också en medicinsk bedömning av exempelvis nedsättningen av funktionsförmågan, kan detta enligt arbetarskyddsmyndighetens uppfattning också föranleda tolkningsproblem och konfliktsituationer på arbetsplatserna.
Enligt justitieministeriets yttrande skulle det vara bra att komplettera motiven till paragrafen om ledighet för vård av anhörig med avseende på när det uttryckligen kan anses att arbetstagarens närvaro är nödvändig och huruvida avsikten är att hjälp som arbetstagaren ger är en sista utväg i förhållande till de andra möjligheter som står till buds.
Syftet med förslaget om ledighet för vård av anhörig är att genomföra de minimikrav som förutsätts i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Ur detta perspektiv är det inte motiverat att föreskriva om ersättning eller att bredda kretsen av närstående. Det är fråga om en annan ledighet än avtalsbaserad frånvaro för vård av familjemedlem eller någon annan närstående. Det är också fråga om en subjektiv rätt till ledighet som för arbetsgivarna medför både kostnader och behov av arbetsarrangemang. Avtalsbaserad frånvaro kan utnyttjas för vård av andra närstående.
Det anses inte motiverat att förutsätta att ett läkarutlåtande som gäller arbetstagarens anhörige, vilken är en tredje part i förhållande till anställningsförhållandet, visas upp. Det är inte möjligt att bedöma att kostnaderna för missbruk av ledigheten för vård av anhörig kommer att vara så stora att det bör anses vara nödvändigt att ingripa i skyddet för den anhöriges integritet för att regleringens syfte ska nås, och därmed förenligt med förutsättningarna för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna. I direktivet om balans mellan arbete och privatliv förutsätts inte ett läkarutlåtande, utan nationellt handlingsutrymme lämnas till denna del.
Motiven till bestämmelsen om ledighet för vård av anhörig har preciserats till vissa delar med anledning av yttrandena. Med avseende på regleringens överskådlighet och jämlikheten för sådana arbetstagare som har både egna barn och anhöriga som behöver omsorg anses det inte vara motiverat att flexibilitetsklausulen utnyttjas på det sätt som föreslagits.
I vissa yttranden ansågs det på basis av ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen om ledighet för vård av anhörig vara oklart huruvida den som utnyttjar ledighet för vård av anhörig ska bo i samma hushåll som den som vårdas. Paragrafens ordalydelse har preciserats i detta avseende.
I yttrandena föreslogs också substansändringar i till exempel regleringen om avbrytande av familjeledighet och regleringen om partiell vårdledighet. I flera yttranden ägnades uppmärksamhet också åt beaktandet av amningsledighet i lagstiftningen. Det framfördes också att Finland bör ansluta sig till Internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention om skydd vid havandeskap och barnsbörd. Avsikten har inte varit att i samband med reformen ändra substansen i regleringen om avbrytande av familjeledighet och regleringen om vårdledighet, och lagstiftning om amningsledighet har inte beretts.
I yttrandena framfördes dessutom flera mer detaljerade iakttagelser som har beaktats i propositionsmotiven i den mån det varit möjligt.
Ändringar som gäller semesterlagen och semesterlagen för sjömän
I arbetsgivarsidans yttranden motsatte man sig förslagen om att förlänga den tid som är likställd med arbetad tid vad gäller graviditets- och föräldraledigheten och föreskriva att ledighet för vård av anhörig ska vara tid som är likställd med arbetad tid samt förslaget om ändring av regleringen om förläggning av semester till arbetstagarens ledighet. I yttrandena påpekades att kostnaderna stiger och arbets- och semesterarrangemangen försvåras.
Jämställdhetsombudsmannen föreslog att det i fråga om födande mammor som tid som är likställd med arbetad tid och vid förläggning av semester till arbetstagarens ledighet ska beaktas en lika lång del av föräldraledigheten för mamman och för pappan och att mammans graviditetspenningsperiod därutöver ska beaktas i vardera bestämmelsen.
Enligt justitieministeriets yttrande bör propositionens konsekvenser för egendomsskyddet, vilket regleras i 15 § i grundlagen, behandlas också i avsnittet om förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning när det gäller de ökande kostnaderna för semesterpenningar.
Grunderna för de föreslagna ändringarna anges i specialmotiveringen. Med hänvisning till bland annat grundlagsutskottets utlåtande GrUU 4/2016 rd ansågs det inte motiverat att ändra propositionen utgående från yttrandena. Motiveringstexten om lagstiftningsordning har preciserats med anledning av jämställdhetsombudsmannens yttrande. Med anledning av justitieministeriets yttrande har det i motiven preciserats att semesterpenningarna grundar sig på tjänste- och arbetskollektivavtalen.
Bedömning av reformens konsekvenser
I yttrandena påpekades beträffande bedömningen av såväl ekonomiska konsekvenser som andra konsekvenser att det är svårt att bedöma på vilket sätt och i vilken omfattning reformen förändrar föräldrarnas uttag av föräldraledigheter och föräldradagpenningar. I en del yttranden konstaterades det att exakta konsekvensbedömningar därför är omöjliga att göra, men att konsekvensbedömningarna bör vara opartiska och att ett neutralt grepp bör eftersträvas i dem. För kostnadseffekternas del önskades i några yttranden exaktare och motiverade uppskattningar i euro angående de olika elementen i propositionen. Likaså ansåg i synnerhet Kommunala arbetsmarknadsverket (KT Kommunarbetsgivarna), Finlands Kommunförbund och Kyrkans arbetsmarknadsverk att de totala kostnaderna bör uppskattas och presenteras på ett sätt som visar olika utfallsalternativ och även utifrån antagandet att samtliga föräldrar utnyttjar alla dagpenningsperioder som kvoterats för dem.
Dessutom konstaterade Finlands Kommunförbund beträffande de ändringar som föreslås i fråga om småbarnspedagogiken att propositionen inte är kostnadsneutral. Förbundet krävde noggrannare kalkyler beträffande kostnaderna för att ordna småbarnspedagogiken.
Finansministeriet konstaterade i sitt yttrande att det skulle vara bra att vid den fortsatta beredningen ytterligare precisera de ekonomiska konsekvenserna så att av dem tydligare framgår vad som menas med merkostnader för staten. Det finns skäl att precisera om det i merkostnaderna har beaktats enbart den uppskattade uppgången i förmånsutgifter eller också annan uppskattad ökning av statens betalningsandel i situationer där staten är arbetsgivare. För kommunekonomins del bör konsekvenserna tydliggöras i fråga om vad den förmodade stärkningen av kommunekonomin med 10 miljoner euro innebär till exempel med avseende på systemet med statsandelar.
I några yttranden lyftes det fram att det i konsekvensbedömningen inte har beaktats potentiella indirekta positiva effekter till exempel för den offentliga ekonomin till följd av att kvinnornas ställning på arbetsmarknaden förbättras.
Främst i arbetsgivarsidans yttranden påpekades det att de föreslagna ändringarna leder till att arbetsgivarna drabbas av kostnader och företagen behöver vidta arbetsarrangemang och rekrytera vikarier. I vissa av arbetsgivarsidans yttranden fästes uppmärksamhet vid att det i konsekvensbedömningen antagits att föräldrarna även i fortsättningen huvudsakligen kommer att ta ut familjeledigheterna i längre sammanhängande delar, men att antagandet kan visa sig vara felaktigt. Dessutom är det sannolikt att papporna börjar ta ut mer familjeledigheter, och detta kan medföra att arbetsgivarnas kostnader blir större än förutsett.
Å andra sidan lyftes i yttrandena fram att flexibla arrangemang och familjevänlighet gagnar också företagen. Enligt vissa yttranden är det möjligt att skärskåda konsekvenserna för företagen också ur det perspektivet att arbetsplatsens familjevänlighet är en konkurrensfördel för företag när det gäller att rekrytera och engagera kunniga arbetstagare. Ytterligare fördes det fram att det finns undersökningar som visar att familjevänlighet är en viktig sak för arbetstagarnas arbetshälsa och att den kan gagna arbetsgivaren bland annat i och med lägre sjukfrånvaro och kostnader och förbättra arbetsgivarbilden.
Allmänt taget ansågs det i yttrandena att konsekvenserna för barn och familjer har behandlats förhållandevis ingående i propositionen. I några yttranden fördes det emellertid fram att de negativa effekterna inte har skärskådats tillräckligt. Till exempel konstaterade barnombudsmannen att bedömningen av konsekvenserna för barn och familjer är mycket allmänt hållen och i någon mån inriktad på målsättningar och att det av den inte framgår om negativa eller indirekta konsekvenser för barn eller familjer har identifierats och inte heller hur olika intressen har vägts mot varandra.
I synnerhet förhöll sig Sateenkaariperheet - Regnbågsfamiljer ry kritisk till konsekvensbedömningen och ansåg att det i den bör tillstås att propositionen endast marginellt klarar av att trygga likabehandlingen av barn med fler än två föräldrar och försämrar ställningen för barn vars omsorg en icke-juridisk förälder svarar för.
I vissa yttranden konstaterades att det skulle vara bra att mer ingående ta upp olika människorättsförpliktelser. Likaså konstaterades det att frågan om hur pass tillräcklig nivån på föräldradagpenningarna är bör behandlas med avseende på bland annat 19 § 2 mom. i grundlagen och därtill relaterade bestämmelser i olika människorättskonventioner. Det nämndes också att det bör bedömas hur reformen stöder familjens välbefinnande som helhet.
I vissa yttranden ansågs det behövligt att ytterligare precisera konsekvensbedömningen i propositionen i fråga om jämställdheten mellan könen och att bedöma konsekvenserna för jämställdheten på längre sikt. Å andra sidan fördes det också till denna del fram att konsekvenserna är svåra att förutse. Vidare påpekades också ett behov av att bedöma reformens konsekvenser i sin helhet med avseende på dels mammorna, dels papporna. Likaså uppfattades det som angeläget att granska reformens konsekvenser öppet, särskilt med tanke på könen och olika familjeformer samt diskrimineringsbestämmelserna i jämställdhetslagen. I vissa yttranden ansågs det vara viktigt att vid bedömningen av konsekvenserna för könen beakta hur familjeledighetsreformen som helhet förbättrar jämställdheten i arbetslivet och inverkar på löneskillnaderna mellan könen. I yttrandena uttrycktes också ett behov av att bedöma konsekvenserna även i fråga om ställningen för personer som tillhör könsminoriteter.
Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att förhållandet mellan sjukförsäkrings- och arbetsavtalslagen samt tjänste- och arbetskollektivavtalen inte behandlas i propositionen. I tjänste- och arbetskollektivavtalen har man enats om mycket sådant som anknyter till familjeledigheterna, till exempel lokala moderskaps- och faderskapsledigheter. Reformen av familjeledighetssystemet och i synnerhet sjukförsäkringslagens reglering om familjeledigheter har betydande inverkan på dessa avtal och därigenom på till exempel den ekonomiska ställningen för föräldrar som tar ut familjeledigheter och för familjer. Jämställdhetsombudsmannen uttryckte också oro för att reformen är förknippad med en risk för att mammornas avlönade moderskapsledighet av nuvarande längd utgår ur tjänste- och arbetskollektivavtalen eller blir betydligt kortare än nu.
I vissa yttranden uppmärksammades graviditets- och familjeledighetsdiskrimineringen och framfördes synpunkter på lagstiftningsändringar som behövs för att förebygga graviditets- och familjeledighetsdiskriminering.
Utgående från yttrandena har konsekvensbedömningarna i propositionen kompletterats och preciserats i den mån det varit möjligt och till behövliga delar. En del av remissvaren gällde inte själva propositionen och de ändringar som ingår i den, så propositionen ändrades inte med anledning av dem.
7.2
Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen
Rådet för bedömning av lagstiftningen gav den 28 maj 2021 ett utlåtande om utkastet till regeringens proposition. I utlåtandet konstaterade rådet att propositionsutkastet innehåller en omfattande beskrivning av propositionens bakgrund, nuläget, motiveringarna, målsättningen och de viktigaste förslagen. De konsekvenser som utkastet till lagförslag har behandlas ingående. Rådet ansåg att utkastet till regeringens proposition i huvudsak följer anvisningarna om konsekvensbedömning av lagförslag. Som utvecklingsförslag konstaterade rådet att konsekvenserna för företag bör preciseras ytterligare, bland annat genom att konsekvenserna betraktas ur små, medelstora och stora företags perspektiv. Konsekvenserna bör betraktas också med avseende på företag av olika ålder. Dessutom påpekade rådet att sättet att framställa konsekvenserna för företag behöver tydliggöras. Likaså konstaterade rådet att de viktigaste samhälleliga konsekvenserna även bör bedömas kvantitativt. I propositionsutkastet gäller det att redogöra närmare för den osäkerhet som är förenad med antagandena bakom de kvantitativa konsekvensbedömningar som gjorts. De kvantitativa konsekvenserna bör framställas med hjälp av intervaller när de bakomliggande antagandena är förenade med osäkerhet. De centrala kvantitativa bedömningarna bör framställas koncist i tabellform.
Med anledning av rådets utlåtande gjordes en del tillägg till och preciseringar av regeringens proposition. Texten om antagandena bakom konsekvensbedömningarna, osäkerheten i samband med dem och alternativa prognoser kompletterades. En sammandragstabell infördes i det avsnitt där de ekonomiska konsekvenserna med avseende på den offentliga ekonomin behandlas. Att framställa de kvantitativa konsekvenserna till exempel i fråga om de samhälleliga konsekvenserna är emellertid mycket svårt, eftersom konsekvenserna är beroende av i vilken mån reformen förändrar föräldrarnas utnyttjande av föräldradagspenningar. Vad beteendeförändringarna beträffar kan det göras olika prognoser som alla är behäftade med påfallande stor osäkerhet, såsom det konstateras i avsnittet om propositionens ekonomiska konsekvenser.
Med anledning av rådets utlåtande har det gjorts ansträngningar för att tydliggöra bedömningen av konsekvenserna för företag. Folkpensionsanstalten samlar inte in information om inom vilka näringsgrenar familjeledigheter tas ut. För de mansdominerade näringsgrenarnas del har bedömningen kompletterats med uppgifter om antalet små respektive unga företag samt uppgifter om antalet manliga löntagare som är i den åldern när man bildar familj.
8
Specialmotivering
8.1
Sjukförsäkringslagen
1 kap. Lagens syfte och tillämpningsområde
4 §.Definitioner. Paragrafens 7 punkt innehåller bestämmelser om definitionen av föräldradagpenning. Det föreslås att punkten ändras så att den motsvarar de föreslagna ändringarna i 9 kap. Med föräldradagpenning ska avses särskild graviditetspenning, graviditetspenning och föräldrapenning.
7 kap. Allmänna förutsättningar för erhållande av dagpenningsförmåner
4 §.Arbetsgivarens rätt till dagpenningsförmån. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om arbetsgivarens rätt till dagpenningsförmån till den del den försäkrade på grundval av ett anställningsförhållande har rätt till lön eller motsvarande ersättning för tiden för sjukfrånvaro eller moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet eller partiell föräldraledighet och när det i anställningsvillkoren har avtalats att dagpenningsförmånen eller del av den ska betalas till arbetsgivaren i stället för till den försäkrade. Det föreslås att ordalydelsen i momentet i fråga om familjeledigheter ändras så att bestämmelsen motsvarar de föreslagna terminologiska ändringarna i arbetsavtalslagen. Därtill ska det i bestämmelsen införas ett omnämnande av särskild graviditetsledighet. Arbetsgivaren avses ha rätt att få dagpenningsförmånen för den tid som arbetstagaren tar ut graviditetsledighet, särskild graviditetsledighet eller föräldraledighet under motsvarande förutsättningar som enligt gällande bestämmelse.
8 kap. Sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning
6 §.Förmåner som utgör hinder för sjukdagpenning. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att den försäkrade, om moderskapspenningperioden börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, inte har rätt till sjukdagpenning för ifrågavarande tid. Det föreslås att momentet upphävs som onödigt, eftersom möjligheten att inleda moderskapspenning tidigare än 30 vardagar (så kallad förtida moderskapspenning) enligt 9 kap. 3 § 1 mom. i gällande lag ska strykas. Graviditetspenningen föreslås kunna inledas tidigast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Om den försäkrade är arbetsoförmögen har hon på samma sätt som enligt gällande lagstiftning rätt till sjukdagpenning, om den försäkrade inte har ansökt om förtida moderskapspenning).
9 kap. Föräldradagpenningar
1 §.Rätt till graviditetspenning. I gällande paragraf föreskrivs det om rätten till föräldradagpenning. Den föreslagna 1 § avses gälla rätten till graviditetspenning. Graviditetspenningen föreslås ersätta moderskapspenningen och vara avsedd för gravida personer för tryggande av utkomsten under frånvaro från arbetet som förutsätts i slutskedet av graviditeten. En förutsättning på samma sätt som för moderskapspenning är att graviditeten har varat i minst 154 dagar. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen har en försäkrad rätt till föräldradagpenning förutsatt att han eller hon har varit försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen minst 180 dagar omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten eller innan adoptivbarnet placeras hos den försäkrade. Med tid som försäkrad i Finland jämställs tiden som försäkrad i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat där unionens lagstiftning tillämpas. Det föreslås att bestämmelsen upphävs och att den föreskrivna förutsättningen om tid som försäkrad slopas. För att få föräldrapenning krävs också i fortsättningen att mottagaren är försäkrad i Finland enligt 1 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen. Rätten till föräldradagpenning uppkommer enligt förslaget omedelbart efter att personen blivit försäkrad och utan krav på en 180 dagars försäkringsperiod före den. Således ska personer som anländer till Finland ha rätt till föräldradagpenning i Finland från tidpunkten för ankomsten på samma sätt som de har rätt till andra dagpenningsförmåner enligt sjukförsäkringslagen.
Den gällande paragrafens 2 och 3 mom. som gäller tillämpningen av bestämmelserna om föräldradagpenning på en far eller en annan försäkrad föreslås bli upphävda. De föreslagna 5—8 § innehåller bestämmelser om rätt till föräldradagpenning och om en enhetlig tillämpning av föräldradagpenningen på alla föräldrar utan särskilda bestämmelser som gäller en far.
2 §.Graviditetspenningsperiod. I den gällande bestämmelsen föreskrivs det om moderskapspenning. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om graviditetspenningperioden, dvs. för vilken tid graviditetspenning kan betalas. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Enligt paragrafens 1 mom. ska graviditetspenning betalas utan avbrott för 40 vardagar så att rätten till graviditetspenning enligt ansökan uppkommer tidigast 30 och senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Graviditetspenningsperioden ska därmed kunna inledas flexibelt vid önskad tidpunkt. Graviditetspenningperioden avses dock alltid börja senast den första dagen efter det att graviditeten upphörde, även om graviditetspenning har ansökts från och med någon senare tidpunkt eller om graviditeten upphör tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Den försäkrade ska således alltid ha rätt till en graviditetspenningsperiod om 40 vardagar, och beroende på situationen ska graviditetspenning kunna betalas även för en tid efter förlossningen.
Enligt gällande bestämmelse börjar moderskapspenningsperioden tidigast 50 och senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Möjligheten till förtida moderskapspenning för 31—50 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten föreslås bli slopad. Förtida moderskapspenning har utnyttjats i relativt liten omfattning. Dessutom har bestämmelsen om förtida moderskapspenning gett upphov till osäkerhet och missförstånd bland dem som ansöker om moderskapspenning, eftersom förutsättningarna för förtida moderskapspenning avviker från den sedvanliga moderskapspenningen. I motsats till moderskapspenningsperioden kan man inte alls arbeta under tiden för förtida moderskapspenning. Dessutom kan den som ansökt om förtida moderskapspenning inte få sjukdagpenning enligt 8 kap. 6 §. Däremot kan man få sjukdagpenning under den sedvanliga moderskapspenningsperioden.
Jämfört med den gällande bestämmelsen om moderskapspenningsperioden möjliggör den föreslagna bestämmelsen en senareläggning av tidpunkten för inledandet av graviditetspenningsperioden, om den försäkrades hälsotillstånd och andra förhållanden tillåter det. En gravid försäkrad som är arbetsoförmögen föreslås ha rätt till sjukdagpenning.
Graviditetspenningsdagarna avses bilda en enhetlig period. Dagar kan inte flyttas framåt eller användas senare på motsvarande sätt som föreskrivs i 8 § om föräldrapenning. Om mottagaren till exempel arbetar i förvärvsarbete under graviditetspenningsperioden ska graviditetspenning enligt förslaget inte betalas för arbetstiden, men graviditetspenningsperioden fortlöper.
3 §.Rätt till särskild graviditetspenning. I den gällande paragrafen föreskrivs det om moderskapspenningsperioden. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till särskild graviditetspenning. Särskild graviditetspenning avses i sak motsvara särskild moderskapspenning, och förutsättningarna för förmånen är oförändrade. Endast namnet på förmånen ändras till särskild graviditetspenning. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
4 §.Särskild graviditetspenningsperiod. I den gällande paragrafen föreskrivs det om särskild moderskapspenning. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om en särskild graviditetspenningsperiod, alltså för vilken tidsperiod särskild graviditetspenning betalas. I sak motsvarar bestämmelsen den gällande paragrafen om särskild moderskapspenningsperiod. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
5 §.Rätt till föräldrapenning. I den gällande bestämmelsen föreskrivs det om en särskild moderskapspenningsperiod. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om vem som har rätt till föräldrapenning. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Föräldradagpenningen är i princip avsedd för att möjliggöra förälderns uteblivande från arbetet på grund av sitt barns födelse och för att vårda barnet. Enligt gällande bestämmelser har barnets mor, far och moderns make rätt till föräldrapenning. I den föreslagna nya modellen för föräldradagpenning är motsvarande reglering inte möjlig och inte heller förenlig med de mål som ställts för reformen i fråga om jämlikhet mellan föräldrarna.
Rätten till föräldrapenning ska fastställas så entydigt som möjligt så att den inte blir beroende av tolkning. Den omständigheten att barnet endast har en förälder som är berättigad till föräldrapenning har väsentlig betydelse med tanke på antalet föräldrapenningsdagar för den enda föräldern. Eftersom föräldrapenning enligt propositionen dessutom ska kunna tas ut tills barnet fyller två år ska rätten till föräldrapenning förankras till juridiska omständigheter som är så bestående som möjligt.
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska den förälder som är barnets vårdnadshavare ha rätt till föräldrapenning. Termen förälder avser de juridiska föräldrarna och gäller på samma sätt både biologiska föräldrar och adoptivföräldrar. Barnet kan ha en förälder eller två föräldrar. Med vårdnadshavare avses en vårdnadshavare enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983). Därmed ska en förutsättning för föräldrapenning vara både föräldraskap och vårdnad om barnet. Således är antingen en eller två föräldrar berättigade till föräldrapenning.
Vårdnaden om barn kan bestämmas på basis av äktenskap, domstolsbeslut eller ett avtal mellan föräldrarna. Vårdnaden innehas antingen gemensamt av barnets föräldrar eller av enbart den ena föräldern. Om föräldrarna är gifta med varandra när barnets föds, är de båda vårdnadshavare för barnet. Om barnets mor inte är gift, är hon ensam vårdnadshavare. I samband med fastställandet av faderskapet för ett barn som fötts utom äktenskapet avtalas eller besluts det om vårdnaden om barnet. Ett vårdnadshavarskap som har bestämts i samband med barnets födelse kan senare, till exempel vid en skilsmässa, ändras genom ett avtal mellan föräldrarna som socialmyndigheten fastställer eller genom ett domstolsbeslut.
När föräldrarna tillsammans är vårdnadshavare för barnet svarar de gemensamt för uppgifter som hänför sig till vårdnaden om barnet och fattar tillsammans beslut som gäller barnet, om inte något annat har föreskrivits eller bestämts. Det är således motiverat att föräldrar som också är barnets vårdnadshavare har rätt till föräldrapenning. Föräldrarna ska sinsemellan komma överens om arrangemangen för vård av barnet och om vilkendera av dem som ansöker om föräldrapenning och för vilken tid. Dessutom förutsätter erhållandet av föräldrapenning att föräldern vårdar barnet. Därmed bör också föräldrar som bor åtskils kunna komma överens om de praktiska arrangemang som rör vården av barnet.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om en avvikelse från huvudregeln enligt 1 mom. Enligt 2 mom. ska, utöver föräldrarna, även en försäkrad som erkänt sitt föräldraskap enligt moderskapslagen (253/2018) eller faderskapslagen (11/2018) ha rätt till föräldrapenning. Således kan även en person på vilken faderskapspresumtionen på grundval av äktenskap inte tillämpas och som officiellt från och med barnets födelse inte är barnets förälder få föräldrapenning omedelbart efter barnets födelse. Situationen motsvarar i huvudsak nuläget, eftersom den biologiska moderns sambo har rätt att få faderskapspenning och föräldrapenning oavsett hans eller hennes juridiska förhållande till barnet. Ändringen tydliggör dock rätten till föräldrapenning för den som vid barnets födelse inte är make eller sambo till barnets mor. En förutsättning för föräldrapenning avses vara att barnet erkänts antingen i förväg, före barnets födelse på rådgivningsbyrå eller hos barnatillsyningsmannen, eller efter barnets födelse hos barnatillsyningsmannen. Beviljandet av föräldrapenning är alltså förknippat med ett kraftigt antagande av att ifrågavarande person är barnets förälder och att föräldraskapet kommer att fastställas i enlighet med bestämmelserna i moderskapslagen och faderskapslagen. Erkännande av moderskap eller faderskap åtföljs enligt gällande bestämmelser av en 30 dagars väntetid räknat från barnets födelse, inom vilken erkännandet kan återkallas eller bestridas. Erkännandet av föräldraskap hos Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata är möjligt tidigast efter utgången av denna tidsfrist. Processen för fastställande av föräldraskap tar därför några veckor från den tidpunkt då barnet föds. Om föräldraskapet har erkänts redan under graviditeten blir den som erkänt automatiskt barnets vårdnadshavare efter det att föräldraskapet har fastställts. Om erkännandet sker efter barnets födelse avtalas det separat om barnets vårdnad. Av denna anledning föreslås, att den person som erkänt föräldraskapet och vars föräldraskap inte ännu har fastställts ska med avvikelse från huvudregeln enligt 1 mom. ha möjlighet att få föräldrapenning. Eftersom avsikten är att rätten till föräldrapenning ska bestämmas på basis av föräldraskap i enlighet med 1 mom. föreslås det att rätten enligt 2 mom. ska tillämpas i högst fyra månader från och med barnets födelse. Vad som föreskrivs om föräldrapenning annanstans i lagförslaget ska tillämpas på en försäkrad som erkänt föräldraskapet på samma sätt som på en förälder.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om rätten till föräldrapenning för en adoptionssökande och adoptivförälder. Bestämmelsen avses inte gälla så kallade adoptioner inom familjen, alltså situationer där en person adopterar sin makes barn. I dessa situationer tillämpas huvudregeln enligt 1 mom., enligt vilken rätten till föräldrapenning uppstår när föräldraskapet fastställs, såsom enligt gällande lag. Enligt momentet ska en försäkrad ha rätt till föräldrapenning, om den försäkrade har tagit barnet i vård i adoptionssyfte och beviljats adoptionstillstånd i de situationer där tillstånd enligt (22/2012) förutsätts. Med avvikelse från paragrafens 1 mom. avses en adoptionssökande därmed ha rätt till föräldrapenning redan innan adoptionen har fastställts, om adoptionstillståndet beviljats när detta förutsätts.
En förutsättning för föräldrapenning för en adoptionssökande eller adoptivförälder är enligt förslaget ett adoptionstillstånd beviljats av adoptionsnämnden, vilket ska gälla alla de situationer där adoptionstillstånd enligt adoptionslagen förutsätts. Enligt 39 § i adoptionslagen är adoptionstillstånd en förutsättning för att ett barn ska kunna placeras eller förmedlas i adoptionssyfte, om adoptionssökanden eller ett barn under 18 år eller båda är bosatta i Finland. Adoptionstillstånd behövs inte i så kallade familjeinterna adoptioner eller i situationer där barnet kommit till adoptionssökanden i annat syfte än adoptionssyfte och varaktigt har vårdats och uppfostrats av sökanden. Enligt regeringens proposition som gäller adoptionslagen är det i de sistnämnda situationerna fråga om fall där barnet av en eller annan orsak redan bor hos adoptionssökanden och då det faktiska förhållandet mellan barnet och föräldern fastställs genom adoptionen. I bestämmelsen avses det huvudsakliga faktiska ansvaret för barnets vård och uppfostran under en sammanhängande period, med på sin höjd mindre avbrott. För att man ska kunna anse att barnet vårdats och uppfostrats hos sökanden på ett sådant etablerat sätt som avses i bestämmelsen, måste det vara fråga om en situation som varat en längre period, i allmänhet minst ett år. Dessutom fordras att barnet ursprungligen kommit till sökanden för att vårdas av denne i annat syfte än adoptionssyfte, till exempel i familjevård eller som fosterbarn som placerats i enskilt hem.
En avvikelse från kravet på adoptionstillstånd utgörs även av en situation där föräldrarna har adopterat barnet medan de bott i utlandet i enlighet med lagstiftningen i det landet, och därefter flyttat till Finland. I sådana situationer bör föräldrarna ha motsvarande rätt till föräldrapenning som föräldrar som fått ett biologiskt barn utomlands. I dessa situationer kan ett sådant tillstånd av adoptionsnämnden som avses i adoptionslagen inte förutsättas för att föräldrapenning ska kunna betalas. Å andra sidan ska en förutsättning emellertid vara att adoptionen skett på ett tillbörligt sätt med iakttagande av det avsedda landets lagstiftning. Av denna anledning föreslås som en förutsättning för föräldrapenning att adoptionen enligt adoptionslagen är giltig i Finland utan särskilt fastställande eller att Helsingfors tingsrätt har fastställt adoptionen. Närmare bestämmelser om sådana situationer finns i 69 § 2 mom., 72 §, 73 § och 74 § i adoptionslagen. Bestämmelser om antalet föräldrapenningsdagar vid inflyttning till Finland ges i föreslagna 6 § 3 mom.
Paragrafens 3 mom. enligt förslaget motsvarar i sak gällande reglering om rätten till föräldrapenning för adoptionsföräldrar. Den föreslagna ordalydelsen i bestämmelsen tydliggör och harmoniserar regleringen i olika adoptionssituationer. Förutsättningen enligt 11 § 4 mom. i gällande lag om att adoptivföräldrar ska visa upp ett sådant intyg över att barnet tagits i vård som getts av den som tillhandahåller adoptionsrådgivning eller internationell adoptionstjänst avses bli överförd till en förordning av statsrådet om verkställighet av sjukförsäkringslagen. Likaså avses den utredning som nämns i gällande paragraf om adoption av barnet och om tagandet av barnet i vård i situationer som avses i 42 § i adoptionslagen bli fogad till förordningen. Ovannämnda utredningar om att barnet tagits i vård föreslås alltså vara en förutsättning även i fortsättningen.
Om inte något annat föreskrivs ska samma bestämmelser om föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen gälla för adoptionssökande och adoptivföräldrar som för biologiska föräldrar.
Paragrafens 4 mom. ska innehålla bestämmelser om rätten till föräldrapenning i en situation där barnets bägge föräldrar eller den ena föräldern dör och någon annan person ansvarar för barnets vård. Bestämmelsen motsvarar delvis 13 § i gällande lag angående betalning av föräldrapenning om barnets mor dör under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. Enligt momentet kan föräldrapenning betalas till en försäkrad som ansvarar för barnets vård, om barnets bägge föräldrar som har rätt till föräldrapenning dör eller om den ena föräldern dör och barnet övergår till en annan persons vård. Härvid ska den person som ansvarar för barnets vård ha rätt till de föräldrapenningsdagar som blivit kvar av den avlidna föräldern på samma förutsättningar som föräldern. Eftersom en placering av barnet till exempel hos en släkting i de situationer som avses i momentet kan ske oväntat och i brådskande ordning förutsätts den person som tar hand om barnet inte vara barnets juridiska vårdnadshavare, och det verkliga ansvaret för barnets vård avses berättiga till föräldrapenning, om övriga förutsättningar uppfylls.
6 §.Antalet föräldrapenningsdagar. I den gällande paragrafen föreskrivs det om faderskapspenning. Bestämmelserna om faderskapspenning föreslås bli upphävda. Den nya paragrafen innehåller bestämmelser om antalet föräldrapenningsdagar. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att det motsvarar det nya innehållet.
Enligt paragrafens 1 mom. ska föräldrapenning på basis av födelse och adoption av barn betalas för sammanlagt 320 vardagar. Antalet föräldrapenningsdagar avses därmed vara detsamma, oavsett om det är fråga om ett biologiskt barn eller ett adoptivbarn. Det totala antalet dagar är barnspecifikt, vilket innebär att antalet föräldrapenningsdagar är högst 320 per barn, även i de fall där ändringar sker bland de personer som är berättigade till föräldrapenning. Ett undantag från detta är dock en situation där en förälder eller föräldrarna överlåter barnet för adoption. Då ska adoptivföräldrarna ha rätt till föräldrapenning för 320 vardagar, även om den biologiska föräldern eller de biologiska föräldrarna före överlåtelsen av barnet till adoption har använt föräldrapenningsdagarna eller en del av dem. Detta motsvarar de gällande bestämmelserna om rätt till föräldrapenning för biologiska föräldrar och adoptivföräldrar.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det att föräldrapenning betalas för ytterligare 84 vardagar per barn, om fler än ett barn föds eller adopteras på samma gång. När tvillingar föds ska föräldrapenning därmed betalas för 404 vardagar och när trillingar föds för 488 vardagar. Antalet tilläggsdagar är enligt förslaget alltså något större än enligt gällande bestämmelser. Enligt gällande 10 § 3 mom. förlängs föräldrapenningsperioden med 60 vardagar och enligt 7 § 2 mom. förlängs faderskapspenningsperioden med 18 vardagar för varje barn utöver ett. Rätt till tilläggsdagar avses uppstå när minst två barn föds levande efter en flerfostergraviditet. Enligt gällande bestämmelse uppstår rätt till så kallad flerlingsförlängning, om minst två barn som har fötts samtidigt lever efter moderskapspenningsperioden när föräldrapenningsperioden börjar.
Enligt paragrafens 2 mom. ska föräldrapenning betalas för fler än det normala antalet dagar också när barnet föds för tidigt. Föräldrapenning ska betalas för lika många extra vardagar som barnet fötts i förtid och moderskapspenningsperioden börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Bestämmelsen motsvarar den gällande bestämmelsen i 10 § 2 mom. om förlängning av föräldrapenningsperioden när barnet föds i förtid.
Föräldrapenningen är i princip avsedd för att trygga vården av en nyfödd eller ett litet barn. Om barnet inte är fött eller varit bosatt i Finland omedelbart efter födseln, utan flyttar till Finland senare innan det fyller två år föreligger inte grund att ge föräldrarna motsvarande antal föräldrapenningsdagar som föräldrar till ett nyfött barn får. Eftersom det å andra sidan i fortsättningen ska vara möjligt att använda föräldrapenningsdagarna flexibelt tills barnet fyller två år är det skäligt att föräldrapenning ska kunna betalas för en del av tiden även på basis av ett barn som är under två år och som flyttat till Finland senare. Av denna anledning föreslås det i paragrafens 3 mom. en bestämmelse enligt vilken föräldrapenning betalas för hälften av det antal föräldrapenningsdagar som föreskrivs i 1 och 2 mom., om barnet flyttar till Finland efter att ha fyllt ett år. På basis av ett barn ska föräldrapenning därmed kunna betalas för sammanlagt 160 vardagar. Bestämmelsen avser endast gälla situationer där förälderns rätt till föräldrapenning har börjat efter det att barnet flyttat till Finland. Om föräldern redan innan barnet flyttade till Finland har varit försäkrad i Finland och berättigad till föräldrapenning, betalas enligt förslaget föräldrapenning i enlighet med 1 och 2 mom., även om barnet senare flyttar till Finland. Bestämmelsen gäller inte heller situationer där ett barn på det sätt som föreskrivs i adoptionslagen adopteras från utlandet till föräldrar som är bosatta i Finland. Däremot avses bestämmelsen gälla de föräldrar som före flyttningen till Finland har adopterat ett barn utomlands i enlighet med den lagstiftning som gäller i det landet.
Om ett barn tagits i vård utomlands i adoptionssyfte och över ett år förflutit sedan barnet tagits i vård när barnet flyttar till Finland ska föräldrarna enligt förslaget ha rätt till hälften av de föräldrapenning som föreskrivs i 1 och 2 mom. på motsvarande sätt som föreskrivs ovan i fråga om biologiska föräldrar.
Enligt 4 mom. i paragrafen ska rätten att ta ut i 1—3 mom. avsedda föräldrapenningsdagar fördelas jämnt mellan föräldrarna. Detta innebär att båda föräldrarna avses ha rätt till högst 160 föräldrapenningsdagar. Föräldrar till tvillingar ska ha rätt till föräldrapenning för 202 vardagar och föräldrar till trillingar för 244 vardagar. Föräldrapenningsdagarna ska fördelas på motsvarande sätt när fler än ett barn adopteras på samma gång. Om barnet har flyttat till Finland enligt 3 mom. efter att ha fyllt ett år och antalet föräldrapenningsdagar därför är mindre ska båda föräldrarna ha rätt till högst 80 föräldrapenningsdagar
Om barnet endast har en förälder som är berättigad till föräldrapenning ska denne förälder ensam ha rätt att använda samtliga 320 föräldrapenningsdagar och eventuella tilläggsdagar enligt 2 mom. eller föräldrapenningsdagar enligt 3 mom. En sådan situation uppstår när barnet endast har en förälder, till exempel på grund av att faderskapet inte har fastställts eller den andra föräldern har dött. Bestämmelsen ska även tillämpas om den andra föräldern inte är barnets vårdnadshavare eller föräldern är inte försäkrad i Finland enligt sjukförsäkringslagen. Föräldern avses ha rätt till samtliga föräldrapenningsdagar även när den andra föräldern på grund av fängelsestraff inte har rätt till föräldrapenning i enlighet med föreslagna 10 § 2 mom. I det sistnämnda fallet ska fängelsestraffet vara så långt, att det inte alls är möjligt att ta ut föräldrapenning innan barnet fyller två år. Föräldern avses alltså inte ha rätt att få tillgång till samtliga föräldrapenningsdagar, om den andra förälderns fängelsestraff slutar innan barnet fyller två år och denne således har rätt att ta ut åtminstone en del av sina föräldrapenningsdagar. I samtliga ovannämnda fall har barnet i realiteten endast en förälder som har rätt till föräldrapenning. Bestämmelsen ska inte tillämpas i en situation där den andra föräldern inte vårdar barnet och av den anledningen inte är berättigad till föräldrapenning.
En förälder avses ha rätt att använda samtliga föräldrapenningsdagar också i situationer där den andra föräldern som är berättigad till föräldrapenning på grund av sjukdom eller skada är oförmögen att vårda barnet och få föräldrapenning. Bestämmelsen motsvarar delvis situationer som avses i 9 kap. 13 § i gällande lag. Enligt gällande bestämmelse har barnets far rätt till föräldrapenning under moderskapspenningsperioden, om modern under moderskapspenningsperioden på grund av sjukdom är oförmögen att vårda sitt barn. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska förälderns sjukdom emellertid vara bestående till sin natur eller så långvarig, att det inte alls är möjligt att använda föräldrapenningen innan barnet fyller två år. En i momentet avsedd situation uppstår till exempel när föräldern på grund av allvarlig sjukdom eller olycka vårdas på sjukhus eller har en sådan fysisk eller psykisk sjukdom eller skada som hindrar ansvaret för barnets vård. Ett läkarutlåtande ska företes om förälderns hälsotillstånd. Av utlåtandet ska även framgå förhållandenas varaktighet eller uppskattade längd.
En förälders rätt att ensam använda samtliga föräldrapenningsdagar som avses i 1—3 mom. ska enligt förslaget granskas efter den tidpunkt då föräldern har använt sin kvot av föräldrapenningen i sin helhet. Om barnet då har två föräldrar som är berättigade till föräldrapenning avses den ena föräldern inte ensam kunna använda samtliga föräldrapenningsdagar. På motsvarande sätt, om en förälder senare till exempel har insjuknat allvarligt och blivit oförmögen att vårda barnet, ska den andra föräldern ha rätt till eventuella återstående föräldrapenningsdagar. Förälderns rätt att ensam ta ut samtliga i 1—3 mom. avsedda föräldrapenningsdagar avses kunna börja tidigast när den andra föräldern av någon av den ovannämnda orsakerna inte har rätt till föräldrapenning, eller när en förälder på grund av sjukdom eller skada blivit oförmögen att vårda sitt barn. Enligt paragrafens 4 mom. avses en förälders rätt till den andra förälderns föräldrapenningsdagar upphöra, om rätt till föräldrapenning senare uppstår för den andra föräldern, till exempel till följd av att vårdnad fastställs.
Eftersom det barnspecifika antalet föräldrapenningsdagar alltid avses vara det som anges i 1—3 mom. ska en förälder ha rätt att endast använda det återstående antalet föräldrapenningsdagar som är kvoterade för den andra föräldern. Om exempelvis den andra föräldern hunnit använda en del av sina föräldrapenningsdagar innan verkställandet av ett fängelsestraff inleds eller före ett allvarligt insjuknande ska den förälder som vårdar barnet endast ha rätt till de återstående föräldrapenningsdagarna. Likaså om en förälder ensam hunnit använda samtliga eller en del av de föräldrapenningsdagar som avses i 1—3 mom. ska den andra föräldern till exempel efter fastställandet av faderskapet ha rätt till föräldrapenning endast till den del föräldrapenningsdagar återstår.
Den föreslagna regleringen tillsammans med bestämmelserna i arbetsavtalslagen uppfyller kraven i direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare om individuell rätt för varje förälder till minst två månaders föräldraledighet som inte kan överföras till den andra föräldern.
7 §.Överlåtelse av föräldrapenningsdagar. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om faderskapspenningsperiod. Bestämmelserna om faderskapspenning föreslås bli upphävda. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om överföring av föräldrapenningsdagar till till en annan person. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska den förälder som är berättigad till föräldrapenning kunna överföra sammanlagt högst 63 vardagar från sin egen kvot på 160 vardagar att användas av barnets andra förälder eller av sin make som inte är barnets förälder. Föräldrapenningsdagar avses kunna överlåtas även till en sådan försäkrad som vid sidan av föräldern är barnets vårdnadshavare enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Därtill ska föräldrapenningsdagar kunna överlåtas till den person som är make till barnets andra förälder. Med make avses i paragrafen make, sambo eller registrerad partner. Det avses också vara möjligt att man överlåter föräldrapenningsdagar till olika personer. Det maximala antalet överlåtna dagar ska dock även då vara 63. Minst 97 föräldrapenningsdagar ska alltså alltid bli kvar för föräldern att använda själv.
Enligt paragrafens 2 mom. ska, med avvikelse av det maximala antalet om 63 föräldrapenningsdagar som anges ovan, de föräldrapenningsdagar som beviljas på basis av att fler än ett barn fötts eller adopterats kunna överlåtas i sin helhet till en försäkrad som avses i 1 mom. Med andra ord kan föräldern till exempel när tvillingar föds kunna överlåta högst 105 föräldrapenningsdagar (63+42 föräldrapenningsdagar) till exempel till den andra föräldern eller sin make. Likaså kan de föräldrapenningsdagar som beviljas på grund av att barnet föds för tidigt överlåtas i sin helhet. Om det tillgängliga antalet föräldrapenningsdagar är färre än vanligt på grund av att rätten till föräldrapenning har inträtt efter det att barnet flyttat till Finland i över ett års ålder kan föräldern överlåta högst 32 föräldrapenningsdagar från sin egen kvot till en försäkrad som avses i 1 mom.
Dessutom avses föräldern, när barnet endast har en förälder som är berättigad till föräldrapenning, enligt paragrafens 2 mom. kunna överlåta högst 63 dagar av de föräldrapenningsdagar som är kvoterade till den andra föräldern. Med andra ord kan den enda föräldern enligt förslaget överlåta högst 126 föräldrapenningsdagar av sin kvot på 320 vardagar av föräldrapenning.
En förälder, vårdnadshavare eller make till vilken dagar överlåts ska vara försäkrad på det sätt som avses i 1 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen. Personen behöver dock inte vara barnets vårdnadshavare.
Enligt paragrafens 3 mom. ska en förälder som vill överlåta föräldrapenningsdagar underrätta Folkpensionsanstalten om överlåtelsen. Detta kan göras muntligt, skriftligt eller i den elektroniska ärendetjänsten. I vissa fall, till exempel när vårdarrangemangen för barnet eller föräldrarnas arbetssituation ändras, kan det uppstå ett behov att återlämna de redan överförda föräldrapenningsdagarna tillbaka till överlåtaren. En förälder avses kunna återkalla sitt meddelande om överlåtelse av föräldrapenningsdagar tills de överlåtna dagarna har utnyttjats. Återkallandet avses gälla samtliga överlåtna dagar eller endast en del av dem. Återkallandet av meddelandet om överlåtelse ska gälla de föräldrapenningsdagar som följer från och med dagen efter det att återkallande meddelats. Om meddelande om återkallelse till exempel lämnas till Folkpensionsanstalten 15.10., övergår de överlåtna föräldrapenningsdagarna tillbaka till överlåtaren från och med 16.10. Datumet för överlåtelse har betydelse i situationer där föräldrapenningen redan hunnit beviljas till den andra föräldern. I andra situationer avses samtliga outnyttjade dagar övergå tillbaka till överlåtaren. Föräldrapenningsdagar som redan hunnit utnyttjas av den ena föräldern kan inte längre återlämnas till överlåtaren.
På föräldrapenningsdagar som överlåtits enligt 3 mom. ska tillämpas vad som annanstans i lagen föreskrivs om föräldrapenning. Den andra föräldern, maken eller vårdnadshavaren avses kunna använda överlåtna föräldrapenningsdagar på motsvarande förutsättningar som den förälder som är berättigad till föräldrapenning. Personen ska med andra ord vara borta från arbetet och vårda barnet. Beloppet av föräldradagpenning ska bestämmas på basis av årsinkomsten för den person som använder föräldrapenningen. Det som föreskrivs i 8 § om användning av föräldrapenningsdagar ska även gälla för användning av överlåtna dagar. Däremot avses möjligheten att överlåta föräldrapenningsdagar endast gälla den förälder som i enlighet med 5 § även är berättigad till föräldrapenning. Därmed kan till exempel förälderns make inte själv överlåta föräldrapenningsdagar som överlåtits till att användas av honom eller henne.
8 §.Användning av föräldrapenningsdagar. I den gällande paragrafen föreskrivs det om föräldrapenning. I den nya 8 § föreskrivs det om när föräldrapenning kan utnyttjas. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Bestämmelser om rätt till föräldrapenning föreslås ingå i 5 §. Förutsättningarna för föräldrapenning bestäms på samma grunder för båda föräldrarna, varvid de särskilda bestämmelserna i 8 § 1 och 2 mom. som gäller fadern inte längre behövs. Likaså slopas bestämmelsen i 3 mom. om efterundersökning som en förutsättning för utbetalning av föräldrapenning. För att föräldrapenning ska betalas förutsätts enligt gällande lag att modern tidigast 5 och senast 12 veckor efter nedkomsten för klarläggning av hälsotillståndet har genomgått efterundersökning hos läkare eller hos en barnmorska eller hälsovårdare som är anställd inom den offentliga hälso- och sjukvården och som har tillräcklig utbildning. Genomgången efterundersökning av modern är också ett villkor för att föräldrapenning ska kunna betalas till fadern. I fortsättningen kan föräldrapenning börja användas flexibelt från önskad tidpunkt tidigast från utgången av graviditetspenningsperioden eller från barnets födelse, och föräldrapenning kan betalas till dess barnet fyller två år. Således är det inte möjligt att koppla en under viss tidsintervall utförd efterundersökning som ett villkor till utbetalningen av föräldrapenning, på samma sätt som förskrivs i den gällande lagen. I fortsättningen ska båda föräldrarna ha egna föräldrapenningskvoter, varvid den biologiska moderns efterundersökning inte kan ställas som villkor för den andra förälderns rätt till förmånen. Å andra sidan är det problematiskt med hänsyn till ett jämlikt bemötande av förmånstagarna, om kravet på efterundersökning endast kopplas till den biologiska moderns rätt till föräldrapenning. Dessutom ska var och en enligt 19 § 2 mom. i grundlagen garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad bland annat vid barnafödsel, varvid ett vägrande av den primära förmånen enligt gällande bestämmelse kan ifrågasättas.
Även paragrafens 4 mom. i den gällande lagen, som innehåller bestämmelser om att rätt till föräldrapenning inte föreligger, om barnet har omhändertagits med stöd av 9 kap. i barnskyddslagen eller om man med stöd av 8 kap. i den lagen har beslutat att skyndsamt placera barnet i familjevård eller anstaltsvård eller att ordna den vård och omsorg barnet behöver på något annat sätt och om föräldern inte deltar i vården av barnet, ska slopas som onödigt. Eftersom den allmänna förutsättningen för erhållande av föräldrapenning för alla föräldrar i fortsättningen enligt det föreslagna nya 1 mom. ska vara att föräldern vårdar barnet, förutsätts detta också i situationer där barnet har omhändertagits eller placerats i skyndsam ordning. Föräldrapenning föreslås kunna betalas till exempel när en förälder vårdar barnet under hempermissioner eller då barnet håller på att övergå från vård utom hemmet tillbaka till att bo hos föräldern. Om föräldern till ett omhändertaget barn eller ett barn som placerats i skyndsam ordning inte vårdar barnet föreligger inte heller rätt till föräldrapenning. Den förälder som har fött barnet avses dock alltid ha rätt till graviditetspenning och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar enligt föreslagna 9 §.
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. betalas föräldrapenning för den tid den försäkrade vårdar barnet. Syftet med föräldrapenning är att ersätta inkomstbortfall som orsakas av frånvaro från arbetet för vård av barn. Därför är vård av barnet en förutsättning för föräldrapenning. Vad som i praktiken avses med vård av barnet eller vad som förutsätts av detta kan inte noggrant fastställas i lagstiftningen. I princip ska barnet dock tidsmässigt vårdas i en sådan omfattning att förvärvsarbete på heltid förhindras för dagpenningsdagarna. Däremot avses till exempel sedvanliga hushållssysslor vid sidan av vården av barnet inte vara ett hinder för att få föräldrapenning. Med vård av barn avses ansvaret för den dagliga vården och omsorgen om ett spädbarn eller ett litet barn. Under föräldrapenningsperioden ska barnet enligt förslaget inte ha rätt till en kommunal plats för småbarnspedagogik. Föräldrapenning avses inte förutsätta att föräldern sköter barnet ensam. Vad som ovan konstaterats om frånvaro från förvärvsarbete och vård av barn ska dock inte gälla partiell föräldrapenning, varom föreskrivs i den föreslagna11 §.
Enligt paragrafens 1 mom. ska föräldrapenning betalas tidigast från barnets födelse. Med avvikelse från detta avses föräldrapenning dock kunna betalas till den som får graviditetspenning omedelbart efter att graviditetspenningsperioden upphört, trots att barnet ännu inte har fötts. Detta är också en avvikelse från huvudregeln enligt 5 § 1 mom. som gäller rätten till föräldrapenning. Avvikelsen behövs, eftersom det inte kan anses vara motiverat att den gravida modern blir utan förmån i situationer där barnet inte har fötts vid den tidpunkt då graviditetspenningsperioden upphör. Föräldrapenning kan betalas tills barnet fyller två år. Med avvikelse från gällande lagstiftning avses båda föräldrarna kunna använda föräldrapenningsdagar vid önskade tidpunkter och perioder tills barnet fyller två år. Dagpenningsperioder avses inte ha någon minimilängd, och antalet enskilda perioder ska inte begränsas. Föräldrapenning kan alltså ansökas till exempel för en kontinuerlig period på några veckor eller månader eller för en del av veckan. På det sättet kan föräldrarna exempelvis sköta barnet turvis.
Paragrafens 2 mom. innehåller bestämmelser om adoptionssökandes och adoptivföräldrars användning av föräldrapenning. Till en försäkrad som adopterar ett annat än sin makes barn (så kallad adoption utom familjen) kan föräldrapenning betalas från det att barnet tagits i vård. Fastställandet av adoptionen sker först efter det att barnet tagits i vård. Det är motiverat att föräldrapenning kan fås omedelbart efter det att barnet anlänt till familjen och föräldern blir föräldraledig från sitt arbete, även om den juridiska relationen till barnet inte ännu har fastställts. Till denna del motsvarar bestämmelsen den gällande bestämmelsen om adoptivförälderns rätt till föräldrapenning. Föräldrapenning avses kunna betalas till dess att två år har gått sedan barnet togs i vård. Adoptivföräldrarna kan använda föräldrapenningsdagarna flexibelt vid önskade tidpunkter och i önskade perioder på motsvarande sätt som biologiska föräldrar.
I paragrafens 2 mom. föreslås en precisering av vad som avses med tidpunkten för tagande av barnet i vård i de situationer där barnet redan före adoptionen har varit placerat i familjevård hos adoptivföräldrarna med stöd av barnskyddslagen. I dessa situationer är definitionen av tidpunkten för tagande i vård i adoptionssyfte oklar och mångtydig, och myndigheter som lämnar intyg över tagande i vård tillämpar varierande praxis. Ofta har barnet före adoptionen varit i familjen redan i flera år, varvid adoptivföräldrarna inte har motsvarande behov eller grund att ta föräldraledighet från sitt arbete och få föräldrapenning på samma sätt som i adoptioner utanför familjen. Det är inte heller ändamålsenligt att betala föräldrapenning för samma tid som arvode betalas för familjevård på basis av familjevård. Enligt en bestämmelse som ingår i 10 § i förslaget ska arbete som närståendevårdare eller familjevårdare inte i fortsättningen betraktas som förvärvsarbete vid fastställande av rätten till föräldradagpenning. Om andra barn är placerade i familjen och adoptivföräldern fortsätter som familjevårdare kan adoptivföräldern få både arvode för familjevård och föräldrapenning för adoptivförälder samtidigt. Enligt den föreslagna bestämmelsen avses med tidpunkt för tagandet av barnet i vård den tidpunkt då ett barn som omhändertagits enligt 40 § i barnskyddslagen har placerats i familjevård hos adoptionssökandena. Har placeringen skett flera år tidigare ska rätt till föräldrapenning alltså inte föreligga, eftersom föräldrapenning kan betalas tills det har gått två år sedan barnet togs i vård. Om placeringen däremot har gjorts nyligen ska hinder inte föreligga för föräldrapenning, men som tidpunkt för tagande av barnet i vård betraktas då den tidpunkt då barnet placerats i familjen med stöd av barnskyddslagen. Bestämmelsen avses endast gälla situationer där vård utom hemmet ordnats i anslutning till beslut om omhändertagande och avser inte en sådan placering som ordnats till exempel som en stödåtgärd inom öppenvården.
Enligt paragrafens 3 mom. ska föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning i regel betalas för samma tid för samma barn endast till en försäkrad. Med avvikelse från detta kan föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning betalas till de försäkrade för samma tid för samma barn för högst 18 vardagar. Därmed avses föräldrarna kunna vårda barnet och få föräldrapenning samtidigt, till exempel i samband med barnets födelse. Om föräldrarna inte är gifta med varandra och inte lever tillsammans i ett samboförhållande och föräldern har överlåtit sina egna föräldrapenningsdagar till sin make, kan föräldrapenning beroende på familjens situation betalas för samma tid till tre eller fyra personer. En försäkrad kan dock alltid få föräldrapenning för högst 18 vardagar samtidigt med en annan försäkrad. De föreslagna bestämmelserna uppfyller kravet på en minst 10 dagar lång pappaledighet i samband med födelsen enligt direktivet om balans mellan arbete och privatliv.
Om fler än ett barn föds eller adopteras i familjen samtidigt kan de försäkrade enligt 3 mom. få föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning för samma tid, utöver ovannämnda 18 vardagar, för högst 90 vardagar för varje barn utöver ett. Med andra ord kan till exempel föräldrar till tvillingar få föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning samtidigt för högst 108 vardagar och föräldrar till trillingar för 198 vardagar. Även den gällande lagstiftningen gör det möjligt för föräldrar i flerlingsfamiljer att dela vårdansvaret på så sätt att föräldrarna får föräldrapenning för samma tid längre än föräldrar till vilka ett barn fötts eller adopterats. Enligt gällande lagstiftning kan förlängningen av föräldrapennings- och faderskapspenningsperioden användas samtidigt med den andra förälderns moderskaps- och föräldrapenningsperiod. I tvillingfamiljer är antalet dagar som kan tas ut samtidigt högst 96 och i trillingfamiljer 174 dagar.
Bestämmelsen avses gälla föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning som betalas för samma barn. Däremot föreslås ingen begränsning i användningen av föräldrapenningar som betalas för separata barn. Föräldrarnas rätt att få föräldrapenning samtidigt för samma barn för högst 18 vardagar motsvarar gällande bestämmelse om betalning av faderskapspenning under moderskaps- och föräldrapenningsperioden.
Med avvikelse av vad som konstateras i paragrafens 3 mom. ska en förälder eller annan försäkrad som vårdar barnet enligt 4 mom. ha rätt att ta ut föräldrapenning för samma tid som graviditetspenning och föräldrapenning betalas till den födande föräldern, om den födande föräldern inte sköter barnet och föräldrarna inte bor i ett gemensamt hushåll i äktenskap eller i äktenskapsliknande förhållanden. Den födande föräldern har enligt 9 § alltid rätt till graviditetspenning och föräldrapenning sammanhängande för minst 84 vardagar oavsett om personen vårdar barnet. I en situation där den födande föräldern får graviditetspenning eller föräldrapenning, men inte vårdar barnet är det oskäligt att frånta en förälder som vårdar barnet eller en annan försäkrad rätten till föräldrapenning. Även enligt gällande lag har en far som svarar för vården av barnet rätt till föräldrapenning under moderskapspenningsperioden, när föräldrarna inte lever i äktenskap eller samboförhållande
Paragrafens 5 mom. innehåller bestämmelser om betalning och upphörande av föräldrapenning när barnet dör. Föräldrapenningens syfte är att möjliggöra frånvaro från arbete på grund av vård av ett spädbarn eller ett litet barn, och en allmän förutsättning för föräldrapenning är att man vårdar barnet. I situationer av barnets oväntade död under föräldraledigheten är det skäligt att bereda föräldern tid att sköta praktiska arrangemang och till exempel komma överens om ledigheter med arbetsgivaren. I den gällande lagen finns bestämmelser i 14 § om hur barnets död påverkar utbetalningen av föräldradagpenning, och regleringen gäller både situationer där barnet är dödfött och där ett barn dör senare under föräldrapenningsperioden. Om barnet är dödfött eller dör under moderskapspenningsperioden betalas moderskapspenning till slutet av moderskapspenningsperioden. Föräldrapenning betalas för 12 vardagar efter barnets dödsdag, dock högst till slutet av föräldrapenningsperioden. Faderskapspenning betalas för 18 vardagar efter barnets dödsdag, dock högst till slutet av faderskapspenningsperioden eller den pågående perioden av faderskapspenning. Antalet föräldradagpenningsdagar som betalas enligt gällande bestämmelser varierar alltså från fall till fall. Antalet dagar för som betalas ut påverkas av förälderns kön samt det huruvida barnet är dödfött eller dör senare och hur många föräldradagpenningsdagar som återstår vid den tidpunkten. Den föreslagna totalreformen av föräldradagpenningssystemet förutsätter en ändring av de gällande bestämmelserna i 14 §, eftersom moderskaps- och faderskapspenningen som förmåner föreslås bli slopade helt och hållet och eftersom lagförslaget inte innefattar en period som motsvarar den nuvarande sammanhängande moderskapspenningsperioden.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det att föräldrapenning kan betalas för högst 24 vardagar omedelbart efter barnets dödsdag, om barnet är dödfött efter att graviditeten varat i minst 154 dagar. Föräldrapenning avses alltså kunna betalas för en något längre tid än vad faderskapspenning betalas i nuläget. För den födande föräldern gäller även i dessa situationer rätten att få graviditetspenning och föräldrapenning enligt den föreslagna 9 § för minst 105 vardagar sammanhängande, vilket förutsätts av graviditetsskyddsdirektivet. Antalet föräldrapenningsdagar som betalas till den födande föräldern när barnet är dödfött eller dör en kort tid efter förlossningen motsvarar alltså gällande reglering. Om barnet dör senare före det fyllt två år kan föräldrapenning betalas till bägge föräldrarna för högst 24 vardagar omedelbart efter barnets dödsdag eller högst för så många dagar som det återstår föräldrapenningsdagar för föräldern. Om barnet är dödfött eller dör senare avses det inte vara nödvändigt att tillämpa begränsningarna som anges i 3 mom. om samtidig betalning av föräldrapenning till bägge föräldrarna. Föräldrarna kan enligt förslaget alltså få föräldrapenning för samma tid även för tiden som överstiger 18 vardagar och oavsett om de redan tidigare har tagit ut föräldrapenning samtidigt. Någon särskild bestämmelse i likhet med den gällande bestämmelsen föreslås inte för situationer där fler än ett barn föds på samma gång. Tilläggsdagar av föräldrapenning enligt 6 § 2 mom. ska betalas alltid när minst ett barn överlever av de barn som fötts levande samtidigt.
9 §.Rätt till föräldradagpenning enligt graviditetsskyddsdirektivet. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om partiell föräldrapenning. Bestämmelser om betalning av partiell föräldrapenning föreslås ingå i 11 §. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om den gravida och födande förälderns rätt till föräldrapenning. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Paragrafen avses innehålla bestämmelser om rätt till dagpenning i samband med sammanhängande barnledighet under minst 14 veckor enligt det som förutsätts i graviditetsskyddsdirektivet. Med anledning av direktivet kan rätten till dagpenning för gravida eller födande anställda inte begränsas genom andra bestämmelser. Därför föreslås bestämmelser om att en gravid eller födande förälder vars graviditet varat i minst 154 dagar alltid ska ha rätt att få graviditetspenning och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar, oavsett vad som föreskrivs annanstans i 9 kap. Föräldrapenningen avses alltså för denna tid inte vara beroende av till exempel vårdnad om eller vård av barnet. Rätten gäller dock inte för den tid när föräldern är i förvärvsarbete, eftersom syftet med direktivet uttryckligen är att trygga rätten till moderskapsledighet från arbetet. De föreslagna 105 vardagarna motsvarar moderskapspenningsperiodens längd enligt gällande lagstiftning. Enligt gällande lagstiftning betalas moderskapspenningsperioden i sin helhet till exempel i situationer där barnet har dött, överlåtits till adoption eller omhändertagits. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar alltså nuläget.
10 §.Hinder för erhållande av föräldradagpenning. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om föräldrapenningsperiod. Bestämmelser om antalet föräldrapenningsdagar föreslås ingå i 6 §. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om hinder för erhållande av föräldradagpenning. Begränsningarna som avses i paragrafens 1 och 2 mom. avses gälla samtliga föräldradagpenningar. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Enligt paragrafens 1 mom. gäller som allmänt villkor för alla föräldradagpenningar att den försäkrade inte samtidigt är i förvärvsarbete eller i något annat eget arbete. Bestämmelsen motsvarar den gällande regleringen i fråga om faderskapspenning. Däremot betalas enligt gällande bestämmelser minimibeloppet av moderskaps- eller föräldrapenning om föräldern samtidigt är i förvärvsarbete.
Eftersom föräldradagpenningar till sin karaktär utgör ersättning för inkomstbortfall på grund av frånvaro från arbete som orsakas av graviditet, förlossning eller vård av ett barn är det inte motiverat att betala dagpenning för den tid som den försäkrade är i arbete och inkomstbortfall därmed inte uppstår. Enligt lagförslaget ska föräldrapenningsdagar i fortsättningen kunna användas flexibelt till dess barnet fyller två år. Således kan föräldrapenning användas för den tid och för de dagar då föräldern vårdar barnet och inte är i förvärvsarbete. En avvikelse från huvudregeln som föreskrivs i momentet är även partiell föräldrapenning enligt den föreslagna 11 §, som på vissa villkor kan betalas för den tid som föräldern arbetar på deltid.
Förvärvsarbete har inte definierats i de gällande bestämmelserna. I tillämpningen av föräldradagpenning har förvärvsarbete bedömts utifrån begreppet förvärvsarbete i beskattningen. Om verksamheten är av sådan natur att förvärvsinkomst betalas eller tjänas in har den verksamhet som varit till grund för inkomsten i princip betraktats som förvärvsarbete eller därmed jämförbar verksamhet. Det väsentliga har varit att sysselsättningen varit förvärvsarbete eller eget arbete, men inte när den erhållna inkomsten konkretiseras, dvs. när den erhållna inkomsten betalas eller företagarens inkomst uppstår. Den gällande bestämmelsen ställer ingen minimilängd för förvärvsarbete, varvid även ringa arbete leder till att moderskaps- och föräldrapenning betalas enligt minimibeloppet för tiden i arbete. Även beloppet av lön, arvode eller annan inkomst saknar betydelse.
Ovannämnda tillämpningspraxis ska även i fortsättningen betraktas som utgångspunkt. Med förvärvsarbete avses arbete för vilken lön, arvode eller motsvarande ersättning betalas eller som producerar företagarinkomst- eller inkomst av försäljning. Förvärvsarbete kan utföras i egenskap av löntagare eller företagare. Företagararbete är förvärvsarbete, även när inkomsten av försäljning, rörelsevinsten eller arvodet uppstår eller erhålls i ett senare skede, om det är verksamhetens syfte. Även arbete på deltid eller i bitjänst betraktas som sådant förvärvsarbete som avses i momentet. Däremot ska till exempel oavlönat frivilligarbete eller talkoarbete inte betraktas som förvärvsarbete.
I paragrafen nämnt annat eget arbete som jämställs med förvärvsarbete har definierats i 1 kap. 4 § 4 punkten. Till denna del motsvarar bestämmelsen gällande bestämmelser förutom vad som föreskrivs om heltidsstudier. I lagförslaget föreslås det att heltidsstudier inte ska utgöra ett hinder för föräldrapenning, om villkoren i övrigt uppfylls.
I det föreslagna momentet ingår ett omnämnande av att rätt till föräldradagpenning inte föreligger för den tid när personen har lagstadgad semester. Med detta avses bland annat semester enligt semesterlagen (162/2005) eller semesterlagen för sjömän (433/1984). För lagstadgad semester och ledighet med lön betalas lön till arbetstagaren, varvid inkomstbortfall inte uppstår även om arbetstagaren under den tid vårdar sitt barn. Enligt gällande tillämpningspraxis har föräldradagpenning betalats till fullt belopp för semestertiden, varvid den förslagna bestämmelsen innebär en ändring i tillämpningen. För dem som uppbär dagpenning innebär förändringen inte en försämring av situationen, eftersom föräldrapenning ska kunna betalas till dess barnet fyller två år och det inte föreligger behov att ansöka om förmånen för semestertiden. Graviditetspenningsperioden avses däremot vara en sammanhängande period i slutet av graviditeten som inte kan flyttas fram eller användas senare. Semestern avses dock kunna användas vid någon annan tidpunkt än under graviditetspenningsperioden. På motsvarande sätt är det inte heller motiverat att betala föräldradagpenning under ledighet med lön. Eftersom föräldrapenning efter reformen kan ansökas även i korta perioder eller till och med för enskilda dagar är det motiverat att föreskriva, att rätt till föräldrapenning inte ska föreligga för ledighet med lön som ingår i anställningsförhållandet. Särskild graviditetsledighet, graviditetsledighet och föräldraledighet utgör dock undantag från detta, och avses berättiga till föräldradagpenning som för dessa tidsperioder betalas till arbetsgivaren. Ledighet utan lön och frånvaro från arbete utgör inte hinder för föräldradagpenning.
Momentet innefattar en begränsning som ingår i gällande 2 och 6 § samt i 11 kap. 11 § om att som förvärvsarbete inte betraktas en förälders verksamhet som förtroendevald enligt 69 § i kommunallagen, med undantag för verksamhet som förtroendevald på hel- eller deltid enligt 80 § i den lagen. Till denna del motsvarar bestämmelsen gällande lagstiftning.
I momentet föreslås en bestämmelse om att som förvärvsarbete inte, vid sidan av kommunala förtroendeuppdrag, ska betraktas verksamhet som närståendevårdare enligt lagen om stöd för närståendevård (937/2005) eller som familjevårdare som ingått ett uppdragsavtal med kommunen enligt familjevårdslagen (263/2015). Däremot ska bestämmelsen inte gälla professionell familjevård. Till denna del är bestämmelserna nya. Gällande tillämpningspraxis i fråga om närståendevårdare och familjevårdare övervägs från fall till fall och beror bland annat på arvodets storlek och huruvida verksamheten som närståendevårdare eller familjevårdare sker som huvud- eller bisyssla. Med tanke på ett jämlikt bemötande av mottagare av föräldradagpenning är den gällande prövningen från fall till fall problematisk. Det har emellertid upplevts vara oskäligt att föräldradagpenning skulle betalas enligt minimibeloppet till alla närståendevårdare eller familjevårdare. Av denna anledning har prövning från fall till fall tillämpats. Problem har orsakats exempelvis av situationer där mottagaren av föräldradagpenning får det minsta arvodet för närståendevård och har dessutom varit i förvärvsarbete före moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledigheten.
Det kan inte anses vara skäligt att de som fungerar som närståendevårdare eller familjevårdare efter reformen inte alls har rätt till föräldradagpenning. Från närståendevård eller familjevård är det inte möjligt att bli familjeledig på samma sätt som från ett arbete i arbetsavtalsförhållande. Närståendevård baserar sig inte på ett anställnings- eller tjänsteförhållande, utan på ett avtal om närståendevård mellan kommunen och vårdaren. På motsvarande sätt ingår en familjevårdare ett avtal med kommunen. Personer som fungerar som närståendevårdare eller familjevårdare befinner sig i mycket olika situationer. En närståendevårdare kan till exempel vårda sitt eget barn, sina föräldrar eller någon annan närstående. Arvodets storlek varierar kommunvis beroende på hur bindande och krävande vården är (arvodet för närståendevård är minst 413,45 euro i månaden år 2021). Även närståendevårdarens möjlighet att arbeta i annat förvärvsarbete vid sidan av närståendevården påverkas av hur bindande och krävande vården är. Familjevårdarnas situation varierar också beroende på antal vårdtagare och hur bindande vården är. Likaså varierar det arvode som betalas till dem.
På grund av tolkningsproblem och i syfte att uppnå enhetlig beslutspraxis föreslås det att verksamhet som närståendevårdrare eller familjevårdare inte ska anses utgöra sådant förvärvsarbete som avses i paragrafen. Därför ska föräldrapenning enligt förslaget betalas trots verksamhet som närståendevårdare eller familjevårdare. Bestämmelsen är motiverad även på grund av att arvodet för närståendevård eller familjevård enligt 11 kap. 6 § inte beaktas i årsinkomsten när familjedagpenning beviljas, om betalningen av arvodet fortsätter samtidigt med dagpenningen. Med andra ord påverkar arvodet inte dagpenningens belopp, om betalningen fortsätter. Om verksamheten som närståendevårdare eller familjevårdare varit en huvudsyssla och personen inte har annan inkomst som beaktas i årsinkomsten betalas dagpenningen i praktiken enligt det lägsta beloppet.
Enligt paragrafens 2 mom. föreligger rätt till föräldradagpenning inte för den tid under vilken den försäkrade fullgör ett fängelsestraff som han eller hon dömts till ett fängelse enligt 4 kap. 1 § i fängelselagen (767/2005), med undantag för förvandlingsstraff för böter. Bestämmelsen motsvarar gällande 15 § 1 mom., och avsikten är inte att ändra gällande tillämpningspraxis.
11 §.Betalning av partiell föräldrapenning. I den gällande bestämmelsen föreskrivs det om föräldra- och faderskapspenning för adoptivföräldrar. Det föreslås i propositionen att bestämmelserna om föräldrapenning på samma sätt ska gälla för biologiska föräldrar och adoptivföräldrar oavsett kön, och att separata bestämmelser inte ska utfärdas om föräldrapenning för adoptionsföräldrar. Det föreslås i propositionen att samtliga bestämmelser om faderskapspenning slopas. Bestämmelser om en adoptivförälders rätt till föräldrapenning ska ingå i 5 § 3 mom. I den föreslagna 11 § föreskrivs om partiell föräldrapenning. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
Enligt föreslagna 10 § 1 mom. föreligger rätt till föräldrapenning inte för den tid när den försäkrade är i förvärvsarbete eller i något annat eget arbete än arbete som utförs i det egna hushållet eller studier som huvudsyssla. Med undantag för detta kan partiell föräldrapenning betalas till en förälder som arbetar på deltid och samtidigt vårdar barnet på deltid. Enligt paragrafens 1 mom. förutsätts för erhållande av partiell föräldrapenning att föräldern har kommit överens om deltidsarbete med sin arbetsgivare och att den dagliga arbetstiden är högst fem timmar. Om den dagliga arbetstiden överstiger fem timmar föreligger inte rätt till föräldrapenning för den dagen. En förutsättning är att det finns ett avtal om deltidsarbete och avsikten är alltså inte att partiell föräldrapenning ska kunna betalas till exempel till en person som arbetar på heltid men sporadiskt har kortare arbetsdagar. Utbetalning av partiell föräldrapenning lämpar sig för situationer där deltidsarbetet har ordnats på så sätt att den dagliga arbetstiden är kortare än i heltidsarbete. Om arbetstiden för deltidsarbete har avtalats på ett sådant sätt att föräldern arbetar en del av veckan eller månaden betalas föräldrapenning till fullt belopp för de dagar föräldern inte är i arbete, medan rätt till föräldrapenning inte föreligger för arbetsdagarna
Enligt paragrafens 2 mom. betalas partiell föräldrapenning till en företagare på samma villkor som till en förälder i lönearbete. En företagare ska vårda barnet på deltid och den dagliga arbetstiden ska vara högst fem timmar.
Enligt paragrafens 3 mom. ska den sammanlagda arbetstiden vara högst fem timmar per dag när personen arbetar i flera arbetsförhållanden på deltid, antingen i anställningsförhållande eller som företagare. Om arbetet tar längre tid föreligger inte rätt till föräldrapenning.
Enligt paragrafens 4 mom. kan partiell föräldrapenning betalas för samma dag för samma barn till bägge föräldrarna eller till en försäkrad till vilken föräldern har överlåtit föräldrapenningsdagar. Således kan bägge föräldrarna, om de så vill, arbeta på deltid och vårda barnet turvis. I fråga om antalet föräldrapenningsdagar motsvarar en partiellt betald föräldrapenningsdag en halv föräldrapenningsdag. Till exempel 30 partiellt betalade föräldrapenningsdagar ”förbrukar” alltså 15 dagar av förälderns kvot av föräldrapenningsdagar.
Bestämmelser om beloppet av partiell föräldrapenning ska ingå i 11 kap. 13 §, liksom i den gällande lagen. Beloppet av partiell föräldrapenning är alltid hälften av det fulla beloppet som bestäms enligt 11 kap.
Den föreslagna bestämmelsen om betalning av partiell föräldrapenning avviker från bestämmelsen om partiell föräldrapenning i gällande lag. De gällande förutsättningarna för partiell föräldrapenning är så snäva, att förmånen i relativt ringa grad har utnyttjats. Dessutom är bestämmelsen oklar och bristfällig i fråga om verkställighet, eftersom den inte beaktar till exempel situationer där en person samtidigt arbetar i flera anställningsförhållanden på deltid eller i lönearbete och som företagare. Bestämmelsen ställer även olika villkor för arbete i anställningsförhållande och arbete som företagare. I den föreslagna bestämmelsen är avsikten dels att luckra upp villkoren för partiell föräldrapenning under deltidsarbete och dels att åstadkomma jämlika villkor oavsett formen av arbete. Föräldrapenningens syfte är att möjliggöra frånvaro från arbetet för vård av ett barn, och vården av barnet är en förutsättning för föräldrapenning. Därför innehåller den föreslagna bestämmelsen en maximal timgräns för det dagliga arbetet som är densamma i alla situationer och möjliggör vård av barnet på deltid. Eftersom den maximala arbetstiden i heltidsarbete varierar i olika branscher motsvarar den maximala arbetstiden på fem timmar den nuvarande förutsättningen att arbetstiden högst får vara 60 procent av den maximala arbetstiden för heltidsanställda som tillämpas inom branschen. Även för förmånstagarna och ur verkställighetssynpunkt är en entydig timgräns tydligare och lättare att förstå än den gällande gränsen. Verkställigheten ska inte heller längre omfatta en utredning av lönebeloppet, utan bygga på antagandet att lönen är mindre, om arbetstiden är kortare än i heltidsarbete. I jämförelse med den gällande bestämmelsen om partiell föräldrapenning innehåller förslaget även den ändring, att partiell föräldrapenning avses kunna betalas för samma dag, antingen till bägge föräldrarna eller endast till den ena eller enda föräldern. Kravet på en minimilängd av arbetsavtalet om deltidsarbete ska också slopas, och föräldern får själv avgöra för vilken tid han eller hon vill att partiell föräldrapenning betalas. Föräldern avses också kunna avgöra om han eller hon alls vill ha föräldrapenning under tiden i arbete, eller om föräldrapenning ansöks till fullt belopp för den tid som föräldern inte arbetar.
12 §.Föräldrapenningsperiod för adoptivföräldrar. Det föreslås att paragrafen upphävs. Inga särskilda bestämmelser föreslås om en föräldrapenningsperiod för adoptivföräldrar, eftersom både antalet föräldrapenningsdagar enligt 6 § och överlåtelse av föräldrapenningsdagar enligt 7 § även gäller adoptivföräldrar. Bestämmelser om användning av föräldrapenningsdagar ingår i 8 §.
12 a §.Föräldra- och faderskapspenning vid adoption inom familjen. Paragrafen innehåller bestämmelser om adoptivföräldrars rätt till föräldrapenning och faderskapspenning vid adoption inom familjen när föräldern inte har rätt till föräldrapenning med stöd av någon annan bestämmelse. Paragrafen är i praktiken avsedd för situationer där den biologiska modern har lämnat sitt barn för adoption, och barnets biologiska far eller registrerade partner har adopterat ett under ett år gammalt barn. Enligt gällande paragraf har maken till barnets mor rätt till faderskaps- och föräldrapenning oavsett om han är förälder till barnet, medan faderns make inte har motsvarande rätt. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig, eftersom rätten till föräldrapenning enligt propositionen i fortsättningen inte ska vara beroende av förälderns kön. Samma bestämmelser avses gälla för alla föräldrar.
13 §.Moderns sjukdom eller död under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. Det föreslås att paragrafen upphävs. I paragrafen föreskrivs det om rätten till föräldrapenning för barnets far, om modern insjuknar eller dör under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. Dessutom innehåller paragrafen bestämmelser bland annat om rätt till föräldrapenning för annan person som har vårdnaden om barnet, om barnets mor har dött och fadern inte svarar för barnets vård. Enligt propositionen har bägge föräldrarna rätt till föräldrapenning på lika villkor. Detta gäller även om någondera av föräldrarna dör. Enligt föreslagna 6 § 4 mom. har barnets enda förälder rätt att använda alla föräldrapenningsdagar, om barnet endast har en förälder till exempel på grund av att den andra föräldern dött. Därtill innehåller 5 § 4 mom. i den föreslagna lagen bestämmelser som gäller en situation där någon annan svarar för vården av barnet på grund av att den ena föräldern eller bägge föräldrarna dör. Då avses den person som svarar för vården av barnet ha rätt till föräldrapenning.
14 §.Hur barnets död eller lämnande av barnet för adoption inverkar på föräldradagpenningen. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig. Bestämmelser om hur barnets död påverkar föräldrapenningen föreslås ingå i 8 § 5 mom. Om barnet är dödfött eller dör efter förlossningen avses den födande föräldern enligt 9 § alltid rätt att få graviditetspenning och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar.
Med avvikelse från gällande 14 § är det inte längre nödvändigt i fortsättningen att föreskriva separat om rätten till föräldrapenning i en situation där barnet lämnas för adoption. Eftersom den allmänna förutsättningen för föräldrapenning är att man vårdar barnet, upphör den biologiska förälderns rätt till föräldrapenning när barnet lämnats för adoption. Detta motsvarar gällande reglering. En gravid och födande förälder ska dock även i dessa situationer ha rätt till graviditetspenning och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar.
15 §.Begränsningar i fråga om betalning av föräldrapenning. Enligt paragrafens 1 mom. betalas föräldradagpenning inte till en försäkrad för den tid under vilken han eller hon avtjänar fängelsestraff i ett fängelse som avses i 4 kap. 1 § i fängelselagen med undantag av förvandlingsstraff för böter. Enligt 2 mom. upphör betalningen av den föregående moderskaps- eller föräldradagpenningsperioden vid ingången av den nya föräldradagpenningsperioden. Det föreslås att paragrafen upphävs. Bestämmelser om hur ett fängelsestraff påverkar rätten till föräldradagpenning ska ingå i 10 § 2 mom. på motsvarande sätt som i den gällande paragrafen. Bestämmelsen i paragrafens 2 mom. blir onödig, eftersom rätt till föräldrapenning föreligger tills barnet fyller två år oavsett om föräldern under denna tid får rätt till särskild graviditetspenning eller graviditetspenning på basis av en ny graviditet eller rätt till föräldrapenning på basis av ett nytt barn.
11 kap. Beloppet av dagpenningsförmånerna
1 §.Beloppet av dagpenningsförmånerna enligt inkomst. I paragrafen föreskrivs det om beloppet av dagpenningsförmånerna. Paragrafens 3 mom. som gäller utbetalning av förhöjd föräldradagpenning föreslås bli ändrad. Enligt den gällande bestämmelsen betalas endast förhöjd moderskapspenning för de 56 första vardagarna. Momentet ändras sålunda, att förhöjd dagpenning betalas för den 40 dagar långa graviditetspenningsperioden samt de 16 första vardagarna av föräldrapenningen på så sätt att föräldradagpenningen är 90 procent av trehundradelen av den försäkrades årsinkomst, om denna inte överstiger 60 225 euro (enligt nivån år 2021). På den överstigande delen är graviditetspenningens och föräldrapenningens belopp 32,5 procent av trehundradelen av årsinkomsten. Med anledning av den föreslagna ändringen betalas förhöjd föräldrapenning även till barnets far eller någon annan försäkrad samt till adoptivföräldrar. För den biologiska modern är dagpenningsperioden med förhöjd dagpenning fortfarande sammanlagt 56 vardagar. I praktiken betalas denna period rätt ofta till arbetsgivaren, eftersom den biologiska moderns ledighet enligt de flesta kollektivavtalen är avlönad.
Regleringen som gäller beloppet av föräldradagpenningsförmånen uppfyller kraven på ersättningsnivå under faderskaps- och föräldraledighet enligt direktivet om balans mellan arbete och privatliv.
9 §.Särskilda bestämmelser om föräldrapenning. Enligt paragrafens gällande 1 mom. bestäms föräldradagpenningen för samma barn under hela föräldradagpenningsperioden på basis av samma årsinkomst. Momentets ordalydelse föreslås bli ändrad så att föräldradagpenningen för samma barn ska fastställas på basis av samma årsinkomst. I momentet används således inte längre termen föräldrapenningsperiod, eftersom föräldradagpenningarna i den föreslagna reformen inte längre bildar en motsvarande enhetlig period som i gällande lagstiftning. Även termen utbetald föräldradagpenning ersätts med termen beviljad föräldradagpenning. I sak bestäms föräldradagpenningen på samma sätt som förut. Med andra ord bestäms alla föräldradagpenningar som beviljas på basis av samma barn utifrån den årsinkomst som varit till grund för den första beviljade föräldradagpenningen. I fråga om den födande föräldern avser detta vanligen graviditetspenning och i fråga om andra föräldrar föräldradagpenning.
11 §.Hur förvärvsarbete och eget arbete inverkar på föräldradagpenningens belopp samt faderskapspenningens belopp i vissa situationer. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om minimibeloppet av moderskaps- eller föräldrapenning för den tid som föräldern är i förvärvsarbete eller i eget arbete. Likaså enligt paragrafens 1 mom. betalas minimibeloppet av moderskaps- och föräldrapenning, om föräldern studerar på heltid och får studiepenning enligt lagen om studiestöd. Enligt paragrafens 2 mom. betalas minimibeloppet av faderskapspenningen till en person som fullgör beväringstjänst i aktiv tjänst eller i vapenfri tjänst eller som i egenskap av reservist eller lantvärnsman är i försvarsmaktens tjänst eller som fullgör civiltjänst samt till en person som får studiepenning enligt lagen om studiestöd.
Det föreslås att paragrafen upphävs. Enligt det föreslagna 9 kap. 10 § 1 mom. föreligger rätt till föräldrapenning endast om föräldern inte samtidigt är i förvärvsarbete eller i något annat eget arbete. Enligt propositionen är det i fortsättningen möjligt att bedriva studier som huvudsyssla med studiepenning och föräldradagpenning, om förutsättningarna för båda förmåner uppfylls och studierna är av sådan art att de kan bedrivas vid sidan av vården av barnet. En förutsättning för föräldrapenning är att föräldern deltar i vården av barnet på det sätt som avses i 9 kap. 5 § och att rätt till kommunala tjänster inom småbarnspedagogiken inte föreligger under den tid som föräldrapenning betalas. Således är det möjligt att till exempel vårda barnet under dagtid och avlägga studier kvällstid. Det är också möjligt att studera på heltid några dagar i veckan och vårda barnet de andra dagarna. I det fallet betalas föräldrapenning till fullt belopp för de dagar personen vårdar barnet.
Även i situationer som avses i 2 mom. förutsätts att den som får föräldradagpenning deltar i vården av barnet. Därmed ska till exempel en person som fullgör beväringstjänst vara befriad från sin tjänstgöring för att vårda barnet. Enligt gällande värnpliktslag (1438/2007) har en person som fullgör beväringstjänst rätt att få faderskapsledighet under 12 dagar i samband med att ett eget barn föds.
12 §.Betalning av föräldradagpenningens minimibelopp under den tid som en annan förmån betalas ut. I paragrafen föreskrivs det om betalning av minimibeloppet av föräldradagpenningen under den tid som en annan förmån betalas ut. Det föreslås att paragrafen upphävs och att en ny 9 a § fogas till 12 kap. med bestämmelser om föräldradagpenningens förhållande till vissa andra förmåner.
12 kap. Dagpenningsförmånens förhållande till andra förmåner
9 a §.Föräldradagpenningens förhållande till vissa andra förmåner. Paragrafen är ny. Den avses ersätta 11 kap. 12 § i gällande lag, som innehåller bestämmelser om betalning av föräldradagpenningens minimibelopp under den tid som en annan förmån betalas ut. Den nya 9 a § föreslås bli fogad till 12 kap., eftersom 12 kap. även innehåller bestämmelser om sjukdagpenningens och specialvårdspenningens förhållande till övriga förmåner. Enligt gällande 11 kap. 12 § betalas minimibeloppet av föräldradagpenningen, om personen för samma tid får den förmån som nämns i paragrafen. Enligt den nya bestämmelsen kan en person inte få en annan förmån och minimibeloppet av föräldrapenning samtidigt, utan den andra förmånen ska dras av från föräldrapenningen.
I princip är det inte motiverat att ersätta en persons inkomstbortfall för samma tid med två olika förmåner. Om personen har varit mottagare av en annan förmån redan innan föräldradagpenning betalades och utbetalningen av den andra förmånen fortsätter under den tid han eller hon vårdar barnet uppstår till den del inget inkomstbortfall. Den föreslagna ändringen motsvarar förfarandet enligt 2 § i de fall där en person på basis av arbetsoförmåga får både sjukdagpenning och någon annan förmån. I det fallet dras den andra förmånen av från sjukdagpenningen. Enligt gällande 9 § ska en annan förmån för samma tid dras av även från specialvårdspenning. Den föreslagna ändringen harmoniserar bestämmelserna om olika dagpenningsförmåner.
Enligt paragrafen ska från den föräldradagpenning som betalas en person dras av för samma tid beviljad ålderspension och förtida ålderspension enligt folkpensionslagen eller arbetspensionslagarna, full sjukpension eller invalidpension eller arbetslivspension enligt 12 § 1 mom. i folkpensionslagen eller arbetspensionslagarna, garantipension enligt lagen om garantipension (703/2010) samt rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) eller full rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna. Likaså dras av full olycksfallspension, dagpenning eller rehabiliteringspenning som beviljats på basis av trafikförsäkringslagen (460/2016), lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom (1521/2016), lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016), lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015) eller lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009). På motsvarande sätt ska avdras full olycksfallspension, dagpenning eller rehabiliteringspenning som beviljats på basis av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (454/2015) samt full olycksfallspension, dagpenning eller rehabiliteringspenning enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (873/2015). Dessutom föreslås avdrag av anpassningsbidrag enligt lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter (329/1967).
De förmåner som dras av motsvarar med undantag av garantipension i det närmaste de förmåner för vilka föräldradagpenning enligt den gällande lagen betalas enligt minimibeloppet. Till förteckningen över förmåner fogas garantipension som är jämställbar med övriga pensioner. Garantipensionen dras av oavsett på vilken grund den betalas. Med avvikelse från paragrafens 1 mom. 2 punkt ska garantipension därför dras av även i de fall den betalas till en pensionstagare enligt 12 § 4 mom. i folkpensionslagen. Ett undantag från gällande bestämmelse är också att även ersättning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt ersättning enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar ska bindas till ersättning som föranleds av olycksfall i arbete. Således ska en ersättning som beviljats på basis av frivillig fritidsförsäkring inte dras av från föräldradagpenningen. Inte heller ska partiell förtida ålderspension dras av. Därvid ska till exempel en förälder som blir föräldraledig från sitt arbete kunna få sin arbetsinkomstbaserade föräldrapenning utan avdrag, trots att partiell förtida ålderspension betalas samtidigt.
Att pensionen dras av innebär i praktiken att föräldrapenning inte ska betalas, om den andra förmånen är större än föräldradagpenningen. Om den andra förmånen däremot är mindre än föräldradagpenningen ska skillnaden betalas till personen själv. I alla situationer betalas därmed ett belopp som minst motsvarar minimibeloppet av föräldrapenning.
De förmåner som nämns i den föreslagna paragrafens 1 mom. är, med undantag av ålderspensioner, sådana förmåner som beaktas i den årsinkomst som utgör grunden för dagpenningsförmånen enligt 11 kap. 5 och 6 §. Den andra förmånen påverkar alltså beräknandet av dagpenningsförmånens belopp. Andra än fulla sjukpensioner och ersättningar för inkomstbortfall som betalas på andra grunder än full arbetsoförmåga beaktas inte enligt gällande 11 kap. 5 § 2 mom. och 6 § 5 mom. i den årsinkomst som utgör grunden för föräldrapenning, om betalningen av förmånen fortsätter samtidigt som föräldradagpenningen. Om personen till exempel får delinvalidpension och lön beaktas endast löneinkomsten i årsinkomsten, och föräldrapenningen ersätter inkomstbortfallet för löneinkomsten. Av denna anledning är det inte motiverat att dra av andra än fulla pensioner och ersättningar från föräldrapenning som betalas för samma tid. Det föreslås att ett 2 mom. fogas till paragrafen som innehåller bestämmelser om detta. Bestämmelsen motsvarar gällande reglering i fråga om sjukdagpenning och specialvårdpenning som ingår i 12 kap. 4 § 2 mom. och 9 § 3 mom.
12 §.Avdrag av andra förmåner från sjukdagpenning, föräldradagpenning och specialvårdspenning. Paragrafen innehåller bestämmelser om på vilket sätt en månadsförmån enligt någon annan lag som betalas för samma tid dras av från sjukdagpenningen eller specialvårdspenningen. Det föreslås att paragrafen ändras så att den även gäller föräldradagpenning när månadsförmåner enligt 12 kap. 9 a § dras av. Avdraget avses göras så att en tjugofemtedel per vardag av månadsbeloppet av den andra förmånen dras av från dagpenningsförmånen. Rubriken för paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar det nya innehållet.
14 kap. Ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas föräldraskap
1 §.Rätt till ersättning för semesterkostnader. I paragrafen föreskrivs det om arbetsgivarens rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av lagstadgad semester som en arbetstagare tjänar in under graviditets-, särskild graviditets- och föräldraledighet. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att den motsvarar de föreslagna terminologiska ändringarna i arbetsavtalslagen. Rätten till ersättning för semesterkostnader ändras inte i sak, utan ersättning betalas för de kostnader som orsakas av lagstadgad semester som arbetstagaren tjänat in under särskild graviditets-, graviditets- och föräldraledighet. Dessutom föreslås det att en bestämmelse fogas till 1 mom. som ingår i gällande 2 mom. om att ersättning också betalas för de semesterdagar som en arbetstagare tjänat in och som arbetstagaren enligt 27 § i semesterlagen (162/2005) har sparat för att ta ut senare såsom sparad ledighet. Även till denna del är ändringen teknisk.
2 §.Betalning av ersättning för semesterkostnader. Enligt paragrafen betalas ersättningen i efterhand efter att föräldradagpenningsperioderna gått ut. I praktiken har ersättningen betalats till moderns arbetsgivare efter det att den sammanhängande moderskaps- och föräldrapenningsperioden gått ut. Till faderns arbetsgivare har ersättning kunnat betalas efter en enskild faderskapspenningsperiod, om det inte funnits vetskap om huruvida fadern senare, innan barnet fyller två år, ämnar använda fler faderskapspenningsperioder. Enligt lagförslaget kan bägge föräldrarna i fortsättningen använda föräldrapenning flexibelt till dess att barnet fyller två år, och en enhetlig föräldrapenningsperiod enligt det nuvarande systemet finns inte längre. I fortsättningen kan ersättningen för semesterkostnader betalas till arbetsgivaren efter ansökan också för enstaka perioder av föräldradagpenning, om förutsättningarna för ersättning uppfylls. Därför föreslås det att 2 § upphävs. Bestämmelsen om ersättning för semesterdagar som överförts till sparad ledighet föreslås bli överförda till 1 §.
4 §.Rätt till ersättning för kostnader för familjeledigheter som orsakas av föräldraskap. I paragrafen föreskrivs det om en engångsersättning på 2 500 euro som betalas till arbetsgivare med en kvinnlig anställd för kostnaderna för familjeledigheter som orsakas av föräldraskap. Ändringar i sak föreslås inte i paragrafen. Förutsättningarna för ersättning förblir oförändrade. På grund av de ändringar som föreslås i föräldradagpenningarna föreslås det att termerna moderskapspenning och moderskapspenningsperiod ersätts med graviditetspenning och graviditetspenningsperiod och termerna föräldrapenning och föräldrapenningsperiod för adoptivmoder med termerna föräldrapenning och föräldrapenningsperiod för adoptivförälder.
15 kap. Bestämmelser om verkställighet
4 §.Tidsfrister för ansökan om dagpenningsförmåner. Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökningstider för olika dagpenningsförmåner. Paragrafens 1 mom. föreslås bli ändrad i fråga om ansökningstider för föräldradagpenningar. Bestämmelsen i 1 punkten i momentet som gäller ansökan om sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, dagpenning vid smittsam sjukdom och donationsdagpenning förblir oförändrade.
Momentets 2—6 punkter gäller ansökningstider för särskild moderskapspenning, moderskapspenning, föräldrapenning, faderskapspenning och föräldrapenning för vård av adoptivbarn. En del föräldrapenningar ska ansökas i förväg, medan andra även kan ansökas i efterhand. Med tanke på verkställighet och dem som ansöker om förmåner är olika tidsfrister för ansökan om föräldradagpenningar svåra att förstå och komma ihåg, vilket har bidragit till att ytterligare komplicera systemet. Det föreslås att ansökningstiderna förenklas och tydliggörs även med beaktande av att målet för reformen är ett flexibelt system. Samma ansökningstid föreslås för alla föräldradagpenningar. Det föreslås att 3 punkten i momentet ändras så att föräldradagpenning ska ansökas inom två månader från den dag från och med vilken sökanden önskar få förmånen. På grund av ändringen gäller ansökningstiden i 2 punkten i fortsättningen endast specialvårdspenning och 4—6 punkten stryks i sin helhet. Ansökan om föräldradagpenning i förväg föreslås fortfarande vara möjligt, men en förlängning av ansökningstiden jämfört med gällande ansökningstid för moderskapspenning och föräldrapenning ska ge sökandena större flexibilitet och minska antalet försenade ansökningar. Jämfört med gällande ansökningstid för särskild moderskapspenning och faderskapspenning är den föreslagna ansökningstiden kortare. Ansökningstiden kan emellertid anses vara skälig med beaktande av att det är fråga om en förmån som ersätter inkomstbortfall, varvid behovet att ansöka om förmånen blir aktuellt omedelbart efter att förvärvsinkomsten upphört. Dessutom föreslås det att bestämmelsen i 7 § ska kvarstå oförändrad, alltså att förmånen kan beviljas helt eller delvis trots att ansökan inte har lämnats in inom den angivna tidsfristen, om det skulle vara oskäligt att ersättningen eller förmånen förvägras på grund av förseningen.
6 §.Ansökan om ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap. Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökningstiden för ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap. Enligt gällande paragraf ska ersättning ansökas inom sex månader efter det att föräldradagpenningsperioden upphört. I praktiken kan föräldradagpenningsperioden upphöra när föräldrapenningperioden upphör eller när den sista faderskapspenningsperioden upphör.
Med anledning av de ändringar som föreslagits i föräldradagpenningarna bildar föräldradagpenningarna i fortsättningen inte nödvändigtvis någon sammanhängande period, eftersom föräldrapenning kan användas vid önskade tidpunkter och avsnitt tills barnet fyller två år. En bestämmelse i likhet med den gällande bestämmelsen om att ansökningstiden binds till tidpunkten då den senast använda föräldrapenningsperioden upphört är inte tydlig ur arbetsgivarens synpunkt, eftersom arbetsgivaren inte nödvändigtvis är medveten om när arbetstagaren har använt sina föräldrapenningsdagar. Det föreslås att ansökningstiden för ersättningarna ändras så att ersättning för semesterkostnader ska sökas inom två år från ingången av den kalendermånad för vilken ersättning söks. Ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap ska sökas inom två år från ingången av den graviditetspenningsperiod eller föräldrapenningsperiod för adoptivföräldrar som berättigar till ersättning. Således kvarstår den långa retroaktiva ansökningstiden för ersättningar, vilket möjliggör ansökan om ersättning för semesterkostnader med en och samma ansökan för samtliga kalendermånader som berättigar till ersättning. För tydlighetens skulle föreslås en enhetlig ansökningstid på två år både för ersättning för semesterkostnader och kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap. Arbetsgivaren kan enligt eget önskemål ansöka om båda ersättningarna samtidigt, men även separata ansökningar ska vara möjliga också i fortsättningen.
20 §.Meddelande om förändrade förhållanden. I paragrafen föreskrivs det om olika förändringar i förhållandena som påverkar rätten att få förmån och varom förmånstagaren är skyldig att meddela Folkpensionsanstalten. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten i paragrafen, som gäller utbetalning av moderskapspenning till fadern i form av föräldrapenning med anledning av moderns sjukdom eller död, upphävs som onödig till följd av de ändringar som föreslås i 9 kap. Som en ny 2 punkt föreslås anmälningsskyldighet i de fall där mottagaren av föräldrapenning har semester eller annan ledighet med lön under den beviljade föräldrapenningsperioden. Enligt förslagets 9 kap. 10 § 1 mom. föreligger inte rätt till föräldrapenning i sådana situationer. I 1 mom. 5 punkten i paragrafen föreskrivs det om anmälningsskyldighet när den försäkrade avtjänar fängelsestraff. Hänvisningen till bestämmelsen i 9 kap. föreslås bli ändrad till 9 kap. 10 § 2 mom. Ändringen är teknisk.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för kommunalt organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen att meddela Folkpensionsanstalten, om man med stöd av barnskyddslagen har omhändertagit ett barn eller beslutat att skyndsamt placera ett barn i familjevård eller anstaltsvård eller att ordna den vård och omsorg barnet behöver på något annat sätt och föräldern inte vårdar barnet. Det föreslås att ordalydelsen i bestämmelsen ändras så att anmälningsskyldigheten gäller situationer där föräldern inte vårdar barnet. Separata bestämmelser ska inte längre ingå i 9 kap. om att rätt till föräldrapenning inte föreligger, om barnet omhändertagits med stöd av barnskyddslagen eller man beslutat att skyndsamt placera barnet. Rätten till föräldrapenning ska däremot bestämmas beroende på om föräldern fortfarande vårdar barnet. Trots det har kommunen även i fortsättningen anmälningsskyldighet i nämnda situationer. Målet är att se till, att informationen förmedlas till Folkpensionsanstalten för att förhindra felaktig betalning av en förmån och undvika för stora betalningar.
17 kap. Ändringssökande
3 a §.Nytt avgörande av ett ärende med anledning av beviljad annan förmån eller ersättning. Bestämmelsen gäller nytt avgörande av ett ärende när den som får dagpenningsförmånen retroaktivt har beviljats en förmån som nämns i paragrafen efter det att beslutet meddelades. Det föreslås att de ändringar görs i paragrafen som föranleds av ändringarna i bestämmelserna om föräldradagpenning. Från 1 mom. i paragrafen stryks hänvisningen till 11 kap. 11 och 12 §, vilka ska slopas. Till momentet fogas en hänvisning till den nya 9 a § i 12 kap. som gäller föräldradagpenningens förhållande till vissa andra förmåner. Från paragrafens 2 mom. stryks hänvisningen till 9 kap. 15 § 2 mom. som också det ska upphävas.
18 kap. Sjukförsäkringsfonden och försäkringspremier och försäkringsavgifter
13 §.Statens finansieringsandel och företagares tilläggsfinansieringsandel. Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om fördelningen av finansieringen av dagpenningsförmånen i situationer där sjukdagpenningens eller föräldradagpenningens belopp minskas på grund av samordning eller när föräldradagpenning betalas till minimibelopp för tiden i förvärvsarbete eller någon annan förmån. Det föreslås att de ändringar görs i momentet som föranleds av de föreslagna ändringarna i 11 och 12 kap. som gäller föräldradagpenningar. Föräldradagpenningen ska enligt förslaget finansieras på motsvarande sätt som sjukdagpenningen. Om föräldrapenningens belopp minskas på grund av samordning enligt 12 kap. ska denna minskning i första hand medföra att den andel som finansieras med försäkringsavgifter eller försäkringspremier minskar. Omnämnandet i momentet om att föräldradagpenningen betalas enligt minimibeloppet föreslås bli slopad som onödig.
8.2
Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn
3 §.Rätt till stöd för hemvård. I den gällande lagens 3 § föreskrivs det om rätten till stöd för hemvård och privat vård av barn. Det föreslås att paragrafen i sin helhet ändras sålunda, att den endast ska innehålla bestämmelser om rätt till stöd för hemvård. Bestämmelser om rätt till stöd för privat vård föreslås ingå i en ny 3 b §. Av denna anledning föreslås även att rubriken för paragrafen ändras till att motsvara det nya innehållet så att hänvisningen till stöd för privat vård stryks.
I paragrafens 1 mom. ska bestämmelser ges om förutsättningarna för att få stöd för hemvård. På ett sätt som motsvarar den gällande regleringen ska stöd för hemvård förutsätta att barnet har rätt till kommunal småbarnspedagogik enligt 12 § i lagen om småbarnspedagogik (540/2018), och att familjen inte använder denna rätt samt att familjen har ett barn under tre år som berättiga till stöd för hemvård. Dessutom förutsätts fortfarande att barnet faktiskt är bosatt i Finland, på samma sätt som föreskrivs i gällande 3 §.
I och med de ändringar som föreslås i föräldradagpenningssystemet finns det i framtiden inte längre någon sammanhängande föräldrapenningsperiod i nuvarande form som åtföljs av rätt till stöd för hemvård. Detta förutsätter bestämmelser om från vilken tidpunkt familjen ska ha rätt till stöd för hemvård. Med anledning av den flexibilitet som föreslås i föräldradagpenningssystemet föreslås det att bestämmelser ges i paragrafens 2 mom. om en ny slags rätt till stöd för hemvård i en situation där barnet inte är berättigat till småbarnspedagogik. Det föreslås att momentet ska innehålla bestämmelser om att rätt till stöd för hemvård i fortsättningen kan uppkomma även för ett sådant barn som inte har uppnått den ålder som berättigar till småbarnspedagogik enligt 12 § i lagen om småbarnspedagogik, om de andra förutsättningarna enligt lagens 1 mom. uppfylls och det gått sammanlagt 160 sådana vardagar som avses i 1 kap. 4 § 5 punkten i sjukförsäkringslagen sedan barnets födelse.
Ett behov för användning av stöd för hemvård kan uppstå till exempel i en situation där den ena föräldern i en följd har använt hela sin kvot av dagpenningsdagar enligt föräldradagpenningssystemet och den andra föräldern ämnar använda sina dagpenningsdagar i ett senare skede. I nämnda situation är barnet i familjen ännu så ungt till sin ålder att det inte hunnit uppnå den lägsta åldern som berättigar till småbarnspedagogik på det sätt som avses i den reglering som föreslås i 12 § i lagen om småbarnspedagogik.
Det som i fortsättningen ska vara avgörande för beviljande och betalning av stöd för vård av barn är tidpunkten då föräldradagpenning betalas, i stället för avslutad dagpenningsperiod. Av denna orsak föreslås att ett nytt 3 mom. tas in i paragrafen med bestämmelser om att stöd för hemvård inte betalas för ett barn för vilket det för samma tid betalas föräldradagpenning enligt sjukförsäkringslagen eller en sådan utländsk förmån som avses i 12 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen.
Det föreslås också, att ett 4 mom. fogas till paragrafen med bestämmelser om rätt till stöd för hemvård vid adoption. Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll gällande 3 § 2 mom., dock med beaktande av de flexibla element som föreslås ingå i föräldradagpenningssystemet. Bestämmelsen ska gälla adoptioner som nämns i 9 kap. 5 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen, alltså adoptioner utom familjen. Rätten till stöd för hemvård ska då gälla tills två år har gått från det att adoptivbarnet togs i vård.
3 b §.Rätt till stöd för privat vård. Paragrafen är ny. Till sitt innehåll motsvarar den regleringen i gällande 3 § 1 mom. om stöd för privat vård. Med anledning av flexibiliteten som föreslås ingå i föräldradagpenningssystemet föreslås det att ett 2 mom. införs i paragrafen med bestämmelser om att rätt till stöd för privat vård inte föreligger, om föräldrapenning eller i 12 kap. 10 § avsedd utländsk förmån betalas för samma barn.
4 §.Vårdpenning. I paragrafen föreskrivs det om nivån och beloppet av stöd för hemvård och stöd för privat vård samt samordning av vårdpenning med moderskaps-, särskild moderskaps- och föräldrapenning, partiell föräldrapenning eller faderskapspenning.
Det föreslås att det till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisning till den nya 3 b § som gäller rätten till stöd för privat vård.
Ordalydelserna i paragrafens 5 mom. föreslås bli ändrade så att de motsvarar de termer som föreslås i sjukförsäkringslagen. Dessutom ska de felaktiga hänvisningarna i den gällande bestämmelsen till 11 kap. 7 eller 11 § rättas till med en hänvisning till 11 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen som innehåller bestämmelser om minimibeloppet av föräldradagpenning. Därtill föreslås det att de ändringar görs i momentet som föranleds av flexibiliteten i det nya föräldrapenningssystemet. Det som i fortsättningen ska vara avgörande är tidpunkten då föräldrapenning betalas och inte att dagpenningsperioden har löpt. Därmed föreslås att en bestämmelse införs i momentet om att när föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller motsvarande utländsk förmån betalas till föräldern, ska för barn som berättigar till vårdpenning inom stödet för hemvård betalas, såsom vårdpenning inom stödet för hemvård, skillnaden mellan det totala beloppet av vårdpenningar och föräldradagpenning. I situationer där barnet inte berättigar till föräldradagpenning betalas som vårdpenning inom stödet för hemvård under 160 vardagar räknat från barnets födelse skillnaden mellan vårdpenningarna och minimibeloppet för den föräldradagpenning som avses i 11 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen.
Det föreslås att de ändringar görs i 6 mom. som föranleds av flexibiliteten i det nya föräldradagpenningssystemet. I momentet bevaras enligt förslaget den reglering som motsvarar gällande bestämmelser på så sätt att det som avgör är tidpunkten då dagpenning betalas, inte det att dagpenningsperioden löper. Därmed föreslås det en bestämmelse enligt vilken man vid beslut om vårdpenning enligt stödet för hemvård för ett annat barn än det för vilket föräldradagpenning enligt sjukförsäkringslagen betalas utgår ifrån att det i familjen finns ett barn under tre år som berättigar till stöd för hemvård.
5 §.Vårdtillägg. Paragrafen innehåller bestämmelser om vårdtillägg till stödet för hemvård och privat vård av barn. Paragrafens 3 mom. föreslås bli ändrad genom att en hänvisning till lagens 3 § införs i den. Den nya hänvisningen innebär att man vid bestämning av inkomstgränsen som berättigar till vårdtillägg i fråga om familjens storlek i fortsättningen ska beakta förutom de barn som omfattas av rätten att välja dagvårdsplats enligt 12 § i lagen om småbarnspedagogik även de barn som omfattas rätten till stöd för hemvård enligt 3 § 2 mom., dvs. de barn som på grund av sin ålder inte ännu har rätt till småbarnspedagogik.
6 §.Bestämmande av vårdtillägg. I paragrafen föreskrivs det om de inkomster som ligger till grund för vårdtillägget till stödet för hemvård av barn och privat vård av barn. Det föreslås att de tekniska ändringar införs i paragrafens 2 och 3 mom. som föranleds av de föreslagna ändringarna i sjukförsäkringslagens bestämmelser om föräldradagpenning.
8 §.Verkställande. Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställigheten av stöden för vård av barn. Det föreslås att de tekniska ändringar införs i paragrafen som föranleds av de terminologiska ändringarna i föräldradagpenningssystemet.
13 §.Partiell vårdpenning. I paragrafen föreskrivs det om rätten till partiell vårdpenning. Med anledning av de föreslagna terminologiska ändringarna i bestämmelserna om föräldradagpenning föreslås paragrafens 5 mom. bli ändrat sålunda att 1 punkten i momentet förblir oförändrad, medan 2 och 3 punkten sammanslås till en ny 2 punkt. I den nya 2 punkten används det allmänna begreppet föräldrapenning. Efter reformen ska bestämmelserna om flexibel vårdpenning som utesluter partiell vårdpenning och som ingår i 4 punkten i gällande moment ingå i momentets 3 punkt.
13 a §.Flexibel vårdpenning. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten till flexibel vårdpenning. Det föreslås att 4 mom. i paragrafen ändras med anledning av de terminologiska ändringar som avses ingå i sjukförsäkringslagens bestämmelser om föräldradagpenning. Momentets 1 punkt förblir oförändrad, men 2 och 3 punkten ska sammanslås till en ny 2 punkt. I den nya 2 punkten används det allmänna begreppet föräldradagpenning.
14 §.Ansökan om och beviljande av stöd. I paragrafen föreskrivs det om ansökan och beviljande av stöd för vård av barn. Paragrafens 1 mom. föreslås bli ändrad sålunda, att den endast innehåller en hänvisning till Folkpensionsanstalten i stället för lokalbyråerna. Paragrafens 2 mom. förblir oförändrad.
Paragrafens 3 mom. föreslås bli preciserad med anledning av de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagens bestämmelser om föräldradagpenning. Den preciserade ordalydelsen syftar även till enhetlig beslutspraxis. Det föreslås att momentet ska innehålla bestämmelser om att stödet beviljas för en sammanhängande period om minst en månad, vilket preciserar regleringen så att det i fortsättningen krävs en dylik sammanhängande minimiperiod. Den nya ordalydelsen motsvarar lagens ursprungliga syfte.
Beslutspraxisen som baserar sig på gällande bestämmelse har inte varit helt enhetlig. Således innebär den föreslagna preciserade ordalydelsen att tillämpningen för beviljande av stöd för hemvård och privat vård i vissa situationer skärps. Ändringen är dock påkallad, eftersom det nya, synnerligen flexibla systemet för föräldradagpenning medför situationer där en samordning av förmånerna skapar utmaningar. I motsats till föräldrapenningsdagarna är stöden för vård av barn inte dagspecifika förmåner och därför inte avsedda att betalas för mycket korta avsnitt, eller till och med för enskilda dagar. Dessutom är syftet med stödet för hemvård och privat vård av barn att erbjuda ett alternativ till kommunal småbarnspedagogik. Enligt lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016) bestäms även klientavgifterna per månad.
Rätt till stöd föreligger därmed inte om den sammanhängande beviljade perioden är kortare än en månad, till exempel på grund av att någondera av föräldrarna använder föräldrapenningsdagar för samma barn. En avvikelse utgörs av en situation enligt 4 § 5 mom. där den ena förälderns föräldradagpenning samordnas med stödet för hemvård, och den andra föräldern samtidigt använder de föräldradagpenningdagar som han eller hon enligt sjukförsäkringslagen kan använda samtidigt med den andra föräldern.
Även i fortsättningen avses det vara möjligt för föräldrarna att turas om med stödet för vård av barn och att turas om med att ta ut föräldrapenning och stöd för hemvård, när stödperioden sammanlagt pågår minst en månad.
17 §.Betalning. I paragrafen föreskrivs det om inledning och upphörande av utbetalningen av stödet samt om situationer där stöd för vård av barn kan betalas för enskilda dagar. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafens 1 mom. tydliggörs. Enligt den nya regleringen betalas stöd när förutsättningarna för stöd uppfylls.
Det föreslås att en hänvisning av teknisk karaktär införs i den nya 3 b § som innehåller bestämmelser om stöd för privat vård. Paragrafens 3 mom. förblir oförändrad.
Paragrafens 4 mom. föreslås bli preciserad till sin ordalydelse på så sätt att bestämmelser ska ingå om sättet att beräkna stödbeloppet i de fall där rätten till stöd börjar eller slutar under en pågående kalendermånad. I enlighet med gällande lagstiftning betalas även i fortsättningen 1/25 av stödbeloppet för varje vardag för vilken familjen har rätt till stödet.
8.3
Lagen om småbarnspedagogik
12 §.Rätt till småbarnspedagogisk verksamhet. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den subjektiva rätten till småbarnspedagogik börjar från ingången av den kalendermånad under vilken barnet fyller nio månader. Tidigare har rätten börjat efter att de föräldrapenningsdagar som avses i sjukförsäkringslagen har använts, varvid barnet varit cirka 9 månader gammalt. Eftersom man vill införa större flexibilitet i användningen av föräldrapenningen och möjliggöra användning tills barnet fyller två år kan inledandet av småbarnspedagogik inte längre bindas till att föräldrapenningsdagarna har löpt ut. I fortsättningen kan en del av föräldrapenningsdagarna vara oanvända när småbarnspedagogiken för barnet börjar. Därför föreslås motsvarande bestämmelser som i gällande reglering att småbarnspedagogik inte behöver ordnas för barnet under den tid för vilken föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen betalas för vården av barnet. En ny bestämmelse jämfört med nuläget är att småbarnspedagogik dock ska ordnas för den tid för vilken partiell föräldrapenning betalas på grund av deltidsarbete. Under den tid som barnets vårdnadshavare är i deltidsarbete ska småbarnspedagogik ordnas
15 §.Bibehållande av samma plats inom småbarnspedagogiken under föräldrapenningsperioden. Det föreslås att rubriken för paragrafen ändras så att paragrafen mer preciserat gäller rätten till bibehållandet av platsen inom småbarnspedagogiken under den tid för vilken föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen betalas för vården av barnet. Platsen kan kvarstå också i andra situationer, såsom under en längre semester, beroende på hur familjen och anordnaren av småbarnspedagogik avtalar om saken. Barn kan även i fortsättningen ha enstaka eller regelbundet återkommande lediga dagar. Bibehållandet av den lagstadgade platsen under en längre frånvaro garanteras dock endast för sådan frånvaro som orsakas av föräldraledigheter.
I paragrafen föreslås en ny indelning i moment. Utifrån den gällande paragrafen bildas ett nytt 1 mom., enligt vilket rätten till samma plats inom småbarnspedagogiken kvarstår även om barnet är frånvarande från småbarnspedagogiken under den tid som föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen betalas för vården av barnet, om frånvaron sammanhängande varar högst 13 veckor. Tidsgränsen har bildats enligt 79 dagpenningsdagar som fås när man från de 160 dagar som är avsedda för vardera föräldern har dragit av den andel på 63 dagar som kan överlåtas till den andra föräldern samt de 18 dagar som föräldrarna kan använda samtidigt i samband med barnets födelse. Dessa 79 dagpenningsdagar är alltså den andel som inte kan överlåtas till den andra föräldern. Om föräldrapenningsdagar ännu återstår efter en 13 veckors sammanhängande frånvaro möjliggör den föreslagna bestämmelsen att barnet fortsättningsvis kan vara frånvarande från småbarnspedagogiken och samtidigt bibehålla samma plats inom småbarnspedagogiken. En förutsättning för bibehållandet av samma plats inom småbarnspedagogiken är dock att barnet emellanåt varit närvarande i småbarnspedagogiken. Genom att reglera den maximala sammanhängande tiden av frånvaro vill man ta hänsyn både till anordnarna av småbarnspedagogik och till familjerna, och framför allt garantera beständigheten av småbarnspedagogikplatsen för barnet. I nuläget garanteras det att platsen inom småbarnspedagogiken kvarstår under faderskapspenningsperioden som har kunnat vara sammanhängande i högst 54 dagpenningsdagar, eller cirka nio veckor. Under sådan frånvaro som avses i paragrafen ska föräldrapenning betalas för vården av barnet, men det är möjligt att familjen under tiden för frånvaron även får något annat förmånsslag, såsom flexibel vårdpenning. Under tiden för barnets frånvaro ska tiden räknas enligt den tid som barnet är frånvarande från småbarnspedagogiken, och den som anordnar småbarnspedagogiken behöver inte följa upp familjernas användning av föräldrapenningsdagar.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., som gäller underrättelse av frånvaro som avses i 1 mom. och som bildar förutsättningarna för sådan avgiftsfri frånvaro som föreslås i klientavgiftslagen. Daghemmet eller familjedaghemmet ska underrättas om sådan frånvaro som avses i 1 mom. som varar mer än fem dagar senast en månad före den planerade första frånvarodagen. Daghemmet eller familjedaghemmet ska underrättas om sådan frånvaro som avses i 1 mom. som varar mer än fem dagar senast en månad före den planerade första frånvarodagen. Dessa år så kallade långa frånvarotider, som anordnaren av småbarnspedagogik ska underrättas om en månad i förväg för att personalens arbetsskift ska kunna dimensioneras i tid på rätt sätt. Långa frånvarotider kan vara av engångsnatur eller upprepade. Maximal lång frånvaro avses vara begränsad enligt 1 mom. till 13 veckor. Upprepad frånvaro som varar 1—5 dagar ska däremot meddelas en vecka före den planerade första frånvarodagen. Eftersom det gäller en kontinuerlig och upprepad praxis, dvs. barnet är frånvarande exempelvis varje fredag, räcker det att frånvaron meddelas en vecka före den första dagen av den första frånvaron. Regelbundet återkommande frånvaro möjliggör ett systematiskt genomförande av småbarnspedagogik både för barnet, barngruppen och personalen. För frånvaro av engångsnatur som varar högst fem dagar avses ingen anmälningsplikt råda, och sådan frånvaro kan därmed inte heller vara avgiftsfri på det sätt som avses i klientavgiftslagen. Det bör beaktas att barnet fortsättningsvis ska kunna vara frånvarande från småbarnspedagogiken av annan orsak, till exempel med mor- eller farföräldern eller på förälderns lediga dagar, och dessa situationer regleras inte separat i lagen om småbarnsfostran, utan avtalas inom småbarnspedagogiken på samma sätt som i nuläget.
8.4
Lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken
9 §.Uttagande av avgift för frånvarotid. Paragrafens indelning i moment föreslås bli omarbetad så att den innehåller en tydligare indelning i olika typer av frånvaro. Paragrafens 1 mom. förblir oförändrad.
Paragrafens 2 mom. föreslås bli ändrad så att den fokuserar på att beskriva frånvaro på grund av barnets sjukdom. I övrigt motsvarar momentet den gällande ordalydelsen.
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen som gäller frånvaro av någon annan orsak än sjukdom, till exempel semester. I övrigt motsvarar momentets ordalydelse slutdelen av gällande 2 mom.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. som gäller barnets frånvaro från småbarnspedagogiken som meddelats i förväg under den tid som föräldradagpenning betalas. Enligt gällande 2 mom. får avgift inte tas ut för de dagar då barnet är frånvarande från småbarnspedagogiken under avsnitt av faderskapspenningsperioden. Eftersom man ämnar avstå från termen faderskapspenning är det ändamålsenligt att avgiftsfriheten i fortsättningen är bunden till att föräldrapenning betalas. För att klientavgift för småbarnspedagogik inte ska tas ut under frånvaron ska frånvaron meddelas inom de tidsfrister som anges i 15 § i lagen om småbarnspedagogik. Att avgiftsfriheten kopplas till meddelande i förväg uppmuntrar familjerna att stödja en systematisk småbarnspedagogik. Avgiftsfrihet enligt momentet kan genomföras av anordnarna av småbarnspedagogik till exempel med kreditfakturor. Ett regelmässigt bruk av föräldraledigheter kan leda till att ett nytt avgiftsbeslut fattas för barnet. Det bör beaktas att familjen också i fortsättningen kan avtala om en mindre användning av småbarnspedagogik som kan beaktas i klientavgifterna för småbarnspedagogik på deltid, vilka fastställs i 6 § i klientavgiftslagen.
20 §.Ändringssökande. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring av teknisk karaktär rörande hänvisningsbestämmelsen. Ändringen föranleds av reformen av lagen om småbarnspedagogik som trätt i kraft 1.9.2018 och i samband med vilken hänvisningen inte har blivit uppdaterad.
8.5
Arbetsavtalslagen
2 kap. Arbetsgivarens skyldigheter
3 §.Arbetarskydd. I paragrafens 2 mom. föreslås en terminologisk ändring. Hänvisningen till bestämmelsen om särskild moderskapsledighet ska ändras till en hänvisning till bestämmelsen om särskild graviditetsledighet.
4 kap. Familjeledighet
1 §.Graviditets-, särskild graviditets- och föräldraledighet. I den gällande paragrafen föreskrivs det om en arbetstagares rätt till ledighet från arbetet under en sådan moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningsperiod som avses i sjukförsäkringslagen. Även om arbetstagaren inte uppfyller kravet på en försäkringsperiod enligt gällande 9 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen och därmed inte har rätt till föräldradagpenning har arbetstagaren dock rätt till ledighet för den tid för vilken han eller hon vid uppfyllelse av kravet på en försäkringsperiod hade varit berättigad till dagpenning. Arbetstagarens rätt till ledigheter enligt paragrafens 1 mom. förutsätter inte heller att arbetstagaren ska ansöka om dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. Hänvisningen i arbetsavtalslagen till sjukförsäkringslagens bestämmelser om dagpenning definierar därmed tidpunkten och varaktigheten av moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldraledigheten. Det föreslås att kravet på en 180 dagar lång försäkringstid ska utgå ur sjukförsäkringslagen.
Paragrafen föreslås bli ändrad med anledning av de ändringar som föreslås i föräldradagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen. I paragrafens 1 mom. ska bestämmelser ges om arbetstagarens rätt till graviditets-, särskild graviditets- och föräldraledighet. Varaktigheten av ledigheterna och tidpunkten för rätt till ledighet ska fortfarande bestämmas enligt sjukförsäkringslagen.
Av 9 kap. 5 § i sjukförsäkringslagen följer att endast barnets juridiska föräldrar som är barnets vårdnadshavare i regel har rätt till föräldrapenning. De nämnda förutsättningarna anges närmare i specialmotiveringen till 9 kap. 5 § i sjukförsäkringslagen. I 9 kap. 5 § 2 och 3 mom. i sjukförsäkringslagen föreslås att avvikelser till ovannämnda huvudregel ska föreskrivas i fråga om dem som erkänt föräldraskapet samt i fråga om adoptionssituationer. I gällande lag har vårdnad om barnet inte angetts som en förutsättning för föräldraledighet.
Även en sådan arbetstagare avses ha rätt till föräldraledighet till vilken barnets förälder har överlåtit föräldrapenningsdagar med stöd av den föreslagna 9 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen. Enligt 9 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen kan föräldrapenningsdagar överlåtas till barnets andra förälder, barnets vårdnadshavare eller den överlåtande förälderns eller den andra förälderns make. Rätt till föräldraledighet kan därmed på basis av överlåtna föräldrapenningsdagar uppstå för en större grupp människor än i nuläget. För närvarande har, förutom föräldrarna, endast moderns make haft rätt till föräldraledighet.
En ändring av sjukförsäkringslagen enligt vilken föräldrapenning kan användas tills barnet fyller två år avses skapa större flexibilitet i användningen av föräldraledigheten.
De föreslagna bestämmelserna om särskild graviditetspenning och särskild graviditetspenningsperiod motsvarar i sak gällande paragrafer om särskild moderskapsledighet. Endast ledighetens namn ändras.
Syftet med graviditetsledigheten hänför sig förutom till vården av barnet också till graviditetsskydd, slutskedet av graviditeten och förlossningen samt till återhämtningen efter förlossningen. Syftet med den särskilda graviditetsledigheten avviker från de andra ledigheterna som ingår i paragrafen och gäller skyddet av den gravida kvinnan och fostret mot särskilda arbetsbetingade risker i sådana uppgifter där arbetstagaren blir utsatt för kemiska ämnen, strålning eller smittsamma sjukdomar. Föräldraledigheten är avsedd för vård av barnet. Enligt den föreslagna sjukförsäkringslagen är villkoret för betalning av föräldrapenning vård av barnet och frånvaro från arbete. Därför är det motiverat att även i arbetsavtalslagen precisera och tydliggöra syftet med de i 1 mom. avsedda familjeledigheterna, särskilt med beaktande av att flexibiliteten i bruket av föräldrapenning ökar. Det föreslås att paragrafens 1 mom. till denna del preciseras så att ledighet enligt 1 mom. kan fås på grund av graviditet eller förlossning eller för vård av barn. Vård av barnet är alltså en förutsättning för föräldraledighet. Den födande föräldern ska dock enligt 9 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen alltid ha rätt till graviditets- och föräldrapenning sammanhängande för minst 105 vardagar oavsett om personen vårdar barnet. Bestämmelsen uppfyller kravet på en 14 veckors barnledighet enligt artikel 8 i graviditetsskyddsdirektivet. Rätt till föräldrapenning ska dock inte föreligga för tid i förvärvsarbete.
Graviditetspenning enligt 9 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen ska enligt förslaget betalas för en sammanhängande period om 40 vardagar (graviditetspenningsperiod). Graviditetspenningsperioden ska inledas på basis av den försäkrades ansökan tidigast 30 och senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, när moderskapspenningsperioden enligt gällande lag börjar senast 30 och tidigast 50 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten.
Till paragrafen ska fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket graviditetsledigheten börjar 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, vilket motsvarar nuläget enligt huvudregeln. Arbetsgivaren och arbetstagaren ska dock kunna avtala om en senareläggning av graviditetsledigheten så att den kan inledas senare, dock senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. En senareläggning av graviditetsledigheten som baserar sig på avtal ger flexibilitet jämfört med nuläget. Den gällande paragrafens 2 mom. föreslås bli ett nytt 3 mom.
Om arbetstagaren alltid ska ha rätt att bli graviditetsledig så sent som 14 vardagar före den beräknade tidpunkten kan detta medföra arbetsgivaren höjda kostnader för lön för sjukdomstid. En senareläggning av inledningstidpunkten för graviditetsledigheten på basis av avtal är motiverat även med hänsyn till arbetsgivarens arbetarskyddsskyldighet. Det är inte möjligt i alla arbetsuppgifter att exempelvis underlätta arbetsuppgifterna för en gravid arbetstagare om sådant förutsätts av arbetarskyddet. Enligt ett utlåtande som avgivits av Finlands Gynekologförening finns det inga vägande forskningsbaserade grunder för att graviditetsledigheten ovillkorligen ska kunna börja senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Arbete i slutskedet av graviditeten kan i någon mån öka behovet av sjukledigheter, men forskningskunskapen om saken är knapphändig och de individuella skillnaderna mellan gravida personer är betydande. Arbetshälsoinstitutet konstaterar i sitt utlåtande att sjukledigheter är mycket vanliga under graviditeten. Undersökningar har dock visat att en minskad arbetsbelastning minskar behovet av sjukledighet hos gravida arbetstagare på arbetsplatserna.
Om barnet föds för tidigt över 30 vardagar före den beräknade tiden för nedkomsten avses rätten till graviditetspenning börja omedelbart. Likaså avses rätten till graviditetsledighet enligt arbetsavtalslagen börja omedelbart.
Den föreslagna regleringen av föräldraledigheten uppfyller minimikraven på faderskaps- och föräldraledighet i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Enligt flexibilitetsklausulen i artikel 20.6 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv får medlemsstaterna för efterlevnad av dels artiklarna 4, 5, 6 och 8, dels direktiv 92/85/EEG beakta varje period av och betalning eller ersättning för familjerelaterad arbetsfrånvaro, i synnerhet mammaledighet, pappaledighet, föräldraledighet och ledighet för vård av anhörig, som finns på nationell nivå och går utöver de miniminormer som föreskrivs i detta direktiv eller i direktiv 92/85/EEG, förutsatt att minimikraven för sådan ledighet uppfylls och att den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inom de områden som omfattas av dessa direktiv inte försämras.
Den föreslagna föräldraledigheten kan på basis av flexibilitetsklausulen anses utgöra en sådan pappaledighet som avses i direktivet. Den föreslagna regleringen som gäller föräldraledighet tillsammans med regleringen om föräldrapenning i sjukförsäkringslagen uppfyller kraven på rätt till pappaledighet enligt artikel 4 i direktivet. Enligt det föreslagna 9 kap. 8 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen ska föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning kunna betalas för samma tid för samma barn till de försäkrade för högst 18 vardagar. Det ska alltså även i fortsättningen finnas rätt att ta ut ledighet samtidigt i 18 vardagar i samband med barnets födelse. Fadern avses med stöd av nämnda bestämmelse ha rätt att vara pappaledig i samband med barnets födelse i form av föräldraledighet på det sätt som förutsätts i direktivet.
Enligt artikel 5.1 i direktivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varje arbetstagare har en individuell rätt till föräldraledighet i fyra månader, vilken ska tas ut innan barnet når en viss ålder som ska vara högst åtta år och definieras av varje medlemsstat eller genom kollektivavtal. Enligt artikel 5.2 i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att två månader av föräldraledigheten inte kan överlåtas. Enligt arbetsavtalslagen ska varaktigheten av föräldraledigheten bestämmas med stöd av sjukförsäkringslagen. Antalet föräldrapenningsdagar enligt sjukförsäkringslagen överstiger de krav på föräldraledighetens längd och användning som ställs i direktivet. Även kvoterna bestäms enligt sjukförsäkringslagen och överensstämmer med direktivet. Den föreslagna regleringen som gäller föräldraledighet uppfyller därmed kraven i artikel 5.1 och 5.2 i direktivet.
I gällande paragrafens 2 mom. föreskrivs det om hur många perioder föräldraledigheten kan indelas i och hur långa dessa perioder ska vara. Faderskapspenning har enligt den gällande sjukförsäkringslagen kunnat tas ut i flera perioder än föräldraledighet. Pappor har dock i regel tagit ut de faderskapsledigheter som de använt samtidigt med mamman i ett eller två avsnitt. Av papporna har 63 procent använt sin faderskapsledighet som tas ut efter föräldrapenningsperioden i ett avsnitt. Enligt undersökningar kan användningen av ledigheter öka bland pappor om flexibiliteten i fråga om föräldrapenning ökar.
Enligt 9 kap. 8 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen avses föräldrapenning kunna betalas tills barnet fyller två år. Bägge föräldrarna ska kunna använda föräldrapenningsdagar vid önskade tidpunkter och i önskade perioder tills barnet fyller två år. Föräldrapenning ska enligt sjukförsäkringslagen inte behöva användas i en sammanhängande period. Ingen minimitid ska föreskrivas för dagpenningsperioderna i sjukförsäkringslagen, och antalet enskilda perioder ska inte begränsas.
I arbetsavtalslagen ska det emellertid fortfarande föreskrivas om sådana begränsningar i anknytning med ledigheterna, som är nödvändiga i arbetslivet. I lagstiftningen ska arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov samordnas. Med tanke på organiseringen av arbetet är det fortfarande nödvändigt att begränsa antalet perioder av föräldraledighet och deras minimilängd.
Flexibiliteten i användningen av föräldraledigheter ökar genom en ökning av antalet perioder i vilka föräldraledighet kan tas ut. Detta är motiverat, eftersom föräldrapenning i fortsättningen kan tas ut under en längre tidsperiod, alltså tills barnet fyller två år. Det är motiverat också av den anledningen att pappor med stöd av gällande lagstiftning har haft rätt att ta ut faderskapsledighet i flera perioder.
Den gällande paragrafens 2 mom. föreslås bli ett nytt 3 mom. i vilket det föreskrivs att föräldraledigheten får tas ut i högst fyra perioder. Varje period ska omfatta minst 12 vardagar, vilket motsvarar gällande lag. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan alltid komma överens om att föräldraledigheten tas ut i ett större antal perioder eller i kortare perioder.
Om en person får rätt till föräldrapenning på basis av ett nytt barn och fortfarande har kvar outnyttjade föräldrapenningsdagar för det föregående barnet ska rätten till föräldrapenningsdagar för det föregående barnet inte upphöra när det nya barnet föds enligt den reglering som föreslås i sjukförsäkringslagen. Detta är en ändring jämfört med nuläget. Den föreslagna lagstiftningen motsvarar dock gällande bestämmelser om faderskapspenning. Av den reglering som föreslås i sjukförsäkringslagen följer att en förälder under samma kalenderår kan ha rätt till föräldrapenning för två eller flera barn som är födda olika tider. Föräldrapenningsdagarna för varje barn ska emellertid utnyttjas innan barnet fyllt två år. En förälder kan exempelvis under samma vecka få föräldrapenning för det första barnet och för en del av dagarna för det andra barnet. Enligt Folkpensionsanstaltens uppgifter får hela 30 procent av mödrarna ett nytt barn innan två år förflutit från det första barnets födelse.
Enligt undersökningar vill föräldrarna i regel ta ut sina föräldraledigheter i en sammanhängande period. För arbetsgivaren kan indelningen av föräldraledigheten i fler än fyra perioder under samma kalenderår i vissa enskilda fall orsaka betydande problem i samband med arbetsarrangemang och leda till orimliga situationer. Därför föreslås det att antalet föräldrapenningsperioder som kan tas ut under samma kalenderår begränsas i arbetsavtalslagen i sådana situationer där arbetstagaren har rätt till föräldrapenning för två eller flera barn. Oberoende av antalet barn för vilka arbetstagaren har rätt att ta ut föräldrapenning under samma kalenderår ska arbetstagaren dock ha rätt att ta ut högst fyra perioder föräldraledighet under samma kalenderår. Om en period fortsätter efter utgången av kalenderåret, anses ledigheten höra till kvoten för det kalenderår under vilket den har inletts. Minimilängden av perioderna ska dock alltid vara 12 vardagar.
Den föreslagna regleringen påverkar inte antalet föräldrapenningsdagar, och föräldern ska ha möjlighet att ta ut alla föräldrapenningsdagar innan barnet fyller två år. Förslaget kan därmed inte anses vara problematiskt ur jämlikhetssynpunkt.
2 §.Skydd för arbetstagare som är gravida eller som nyligen har nedkommit. I den gällande paragrafens 1 mom. föreskrivs det om arbete under moderskapsledigheten samt om en period om fyra veckor som infaller före och efter den beräknade tidpunkten för nedkomsten, under vilken arbete inte får utföras, eller en så kallad obligatorisk moderskapsledighet. Eftersom bestämmelserna om moderskapspenningsperiod och moderskapsledighet ska strykas är det nödvändigt att ändra paragrafen sålunda att 1 mom. inte längre innehåller en hänvisning till arbete under moderskapspenningsperioden.
Det föreslås att bestämmelser införs i paragrafen om begränsningar i arbetet som orsakas av skydd för arbetstagare som är gravida eller som nyligen har nedkommit samt för barnet. Bestämmelserna i den gällande paragrafens 2 och 3 mom. som gäller deltidsarbete avses bli flyttade till en ny 2 a §. Det föreslås att rubriken för paragrafen ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet
Syftet med den gällande paragrafens 1 mom. är att skydda den födande föräldern, fostret och det nyfödda barnet mot risker som orsakas av arbete. Moderskapsledigheten behövs för att skydda både moderns och barnets hälsa mot risker som arbetstagaren kan utsättas för i arbetet. Om arbetsuppgifterna eller arbetsförhållandena för en arbetstagare som är gravid eller som nyligen har nedkommit inte utgör en risk för arbetstagaren eller fostret eller det nyfödda barnets säkerhet får arbetstagaren enligt gällande lagstiftning dock arbeta under moderskapsledigheten, om arbetsgivaren ger sitt samtycke till detta. Arbete under moderskapsledigheten förutsätter samförstånd mellan arbetsavtalsparterna och ett konstaterande att arbetet inte äventyrar arbetstagaren eller barnet. Även arbetsgivaren har därmed rätt att avbryta arbetet, om arbetsgivaren anser att den gravida eller nyligen nedkomna personens eller andras arbetssäkerhet äventyras. Detta föranleds av arbetsgivarens allmänna arbetarskyddsskyldighet.
Paragrafens 1 mom. hänför sig till syftet med graviditetsskyddsdirektivet, dvs. skyddet av gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen har fött barn. Enligt ingressen i graviditetsskyddsdirektivet krävs för dessa arbetstagare med hänsyn till deras särskilda känslighet en rättighet till minst 14 sammanhängande veckors barnledighet, före eller efter förlossningen. Bestämmelser om detta ges i artikel 8.1 i direktivet. Graviditetsskyddsdirektivet har genomförts i fråga om gravida genom 2 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen, som kompletteras av 11 § 2 mom. i arbetarskyddslagen (738/2002) och bestämmelserna om särskild moderskapspenning i sjukförsäkringslagen. Dessa bestämmelser hänför sig till skydd av gravida arbetstagare. Arbetsavtalslagens 4 kap. 2 § 1 mom. är tillämplig både för gravida arbetstagare och arbetstagare som nyligen fött barn.
Eftersom det föreslås att den reglering som gäller moderskapsledighet stryks, föreslås den ovan beskrivna regleringen bli ändrad sålunda, att begränsningen som gäller arbete endast ska gälla tidsperioden på 14 veckor (84 vardagar) från det att graviditetsledigheten inletts. Under denna tid begränsas arbetet för en arbetstagare som är gravid eller som nyligen har fött barn i syfte att skydda arbetstagaren och barnet på så sätt att arbete på samma sätt som i nuläget ska förutsätta samförstånd mellan arbetsavtalsparterna och ett konstaterande att arbetet inte äventyrar arbetstagaren eller barnet. Bestämmelserna överensstämmer då med graviditetsskyddsdirektivet.
Enligt artikel 8.2 i graviditetsskyddsdirektivet ska den barnledighet som definieras i 1 stycket innefatta minst två veckors obligatorisk barnledighet under tiden före eller efter förlossningen enligt nationell lagstiftning eller praxis. Bestämmelsen i den gällande paragrafen, enligt vilken arbetstagaren inte får arbeta under två veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och under två veckor efter förlossningen uppfyller detta krav. Bestämmelsen föreslås kvarstå oförändrad.
2 a §.Partiell föräldraledighet. Det föreslås att bestämmelserna om deltidsarbete under föräldrapenningsperioden som ingår i 2 § 2 och 3 mom. i gällande lag tas in i reviderad form i en ny 2 a §. Enligt 1 mom. kan arbetsgivaren och arbetstagaren komma överens om att arbetstagaren tar ut partiell familjeledighet och om villkoren för deltidsarbetet.
Det finns ett behov att ändra ordalydelsen i 2 § 2 mom. i gällande lag, eftersom det i fortsättningen inte ska vara fråga om arbete under föräldrapenningsperioden. Sjukförsäkringslagen ska inte längre innehålla bestämmelser om föräldrapenningsperiod, utan användning av föräldrapenningsdagar.
Enligt den reglering som föreslås i sjukförsäkringslagen förutsätter rätten till föräldrapenning frånvaro från arbete. Enligt det föreslagna 9 kap. 10 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen ska rätt till föräldrapenning föreligga när den försäkrade inte samtidigt är i förvärvsarbete eller något annat eget arbete. Bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelser i fråga om faderskapspenning. Däremot betalas moderskaps- och föräldrapenning enligt gällande bestämmelser till minimibelopp för den tid den försäkrade är i förvärvsarbete. Föräldrapenning kan tas ut för den tid och de dagar då föräldern vårdar barnet och inte är i förvärvsarbete. Både föräldrapenningsdagar och dagar i arbete avses flexibelt kunna ingå i samma vecka.
Enligt 9 kap. 9 § i den gällande sjukförsäkringslagen kan en mor och far sinsemellan komma överens om att dela den disponibla rätten till föräldrapenning så att båda samtidigt har rätt till partiell föräldrapenning. För erhållande av partiell föräldrapenning förutsätts att modern och fadern själva vårdar barnet. Dessutom förutsätts att barnets mor och far vardera har kommit överens med respektive arbetsgivare om deltidsarbete under föräldrapenningsperioden så att bägges arbetstid och lön är minst 40 och högst 60 procent av den maximala arbetstiden för heltidsanställda och av den lön för heltidsarbete som tillämpas inom branschen. Avtal om deltidsarbete ska ingås för minst två månader i sänder.
Det föreslås att bestämmelser om betalning av partiell föräldrapenning ska ges i 9 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen. Enligt den föreslagna 11 § kan partiell föräldrapenning betalas om en förälder arbetar på deltid och vårdar barnet på deltid. För erhållande av partiell föräldrapenning förutsätts det att föräldern har kommit överens om deltidsarbete med sin arbetsgivare och att den dagliga arbetstiden är högst fem timmar. Om den dagliga arbetstiden överstiger fem timmar föreligger inte rätt till föräldrapenning för den dagen. Som en förutsättning ska det inte längre krävas att båda föräldrarna arbetar på deltid och får partiell föräldrapenning samtidigt, vilket ger större flexibilitet i användningen. Minimilängden av avtalet om deltidsarbete ska inte längre begränsas, vilket ger flexibilitet för kombination av deltidsarbete och föräldrapenning. Eftersom partiell föräldraledighet förutsätter ett avtal om deltidsarbete mellan arbetstagaren och arbetsgivaren föreslås paragrafen inte innehålla några bestämmelser om perioder. Perioder av partiell föräldraledighet ska alltså inte inräknas i det maximiantal perioder av föräldraledighet som föreslås i 4 kap. 1 § 3 mom. En partiell föräldrapenningsdag avses förbruka en halv dag av kvoten för föräldrapenning enligt 9 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen.
Den föreslagna paragrafen omfattar deltidsarbete oavsett om förkortningen görs av den dagliga, veckovisa eller månatliga arbetstiden. Om arbetsgivaren och arbetstagaren i enlighet med 1 mom. kommer överens om en förkortning av arbetstiden så att förutsättningarna i 9 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen uppfylls, avses arbetstagaren kunna få partiell föräldrapenning. Om överenskommelsen om deltidsarbete görs genom en förkortning av arbetsdagarna per vecka eller månad avses arbetstagaren kunna få föräldrapenning för andra än arbetsdagar, om förutsättningarna uppfylls.
Det föreslås att bestämmelserna i 2 § 3 mom. i gällande lag tas in i paragrafens 2 mom. i oförändrad form. I förarbetena till gällande lag (Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av sjukförsäkringslagen och vissa andra lagar RP 147/2002 rd, s. 20) anges vad som avses med sådan grundad anledning som förutsätts för avbrytande av deltidsarbetet. Arbetstagarens ensidiga rätt att ändra avtalsvillkoren gäller när omständigheterna i fråga om vården av barnet förändrats på ett sådant väsentligt sätt som inte kunnat förutses när man kommit överens om deltidsarrangemangen. Sådana grunder är till exempel att barnet dör, en förälder dör eller att föräldrarna skiljer sig.
Enligt artikel 5.6 i direktivet ska arbetsgivaren behandla en begäran från arbetstagaren att ta ut föräldraledighet på flexibla sätt och besvara en sådan begäran med beaktande av såväl arbetsgivarens som arbetstagarens behov. Den föreslagna regleringen uppfyller de villkor i artikel 5.6 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv som gäller rätt att begära att få ta ut föräldraledighet på flexibla sätt.
Vidare ska arbetsgivaren enligt artikel 5.6 skriftligen motivera sin vägran av en sådan begäran inom en rimlig tid från det att begäran har lämnats. För genomförande av artikel 5.6 i direktivet föreslås att det i 3 mom. tas in en ny bestämmelse enligt vilken arbetsgivaren skriftligt ska motivera sin vägran att ingå en i 1 mom. avsedd överenskommelse om deltidsarbete. Målet för bestämmelsen är att möjligheterna till en förkortning av arbetstiden ska utredas så noggrant som möjligt på arbetsplatsen och att beslutet om en förkortning av arbetstiden ska fattas på basis av verkliga fakta. Om arbetsgivaren inte har möjlighet att förkorta arbetstiden på det sätt som arbetstagaren framställer ska vägran motiveras, varvid arbetstagaren ska få vetskap om grunderna. De skriftliga motiveringarna ska ges till arbetstagaren inom rimlig tid från det att arbetstagaren lämnat in en begäran om deltidsarbete enligt 1 mom. Skyldigheten att lämna en skriftlig motivering ska gälla arbetstagarens begäranden om förkortning av den dagliga arbetstiden och även begäranden om en förkortning av den veckovisa eller månatliga arbetstiden.
3 §.Vårdledighet. Den gällande paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om rätt till vårdledighet. I rätten till vårdledighet föreslås inga ändringar beträffande innehållet. Under tiden för vårdledighet kan arbetstagaren ha rätt till stöd för hemvård.
Med anledning av de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagen ska arbetstagaren dock ha rätt att ta ut stöd för hemvård och föräldrapenning turvis tills barnet fyller två år dock så, att rätten till stöd för hemvård börjar först när det gått 160 dagar från barnets födelse. Arbetstagaren kan därmed i vissa situationer ta ut vårdledighet innan rätten till föräldraledighet har utnyttjats.
Det föreslås att en teknisk ändring görs i den sista meningen i paragrafens 2 mom. som föranleds av de ändrade namnen på föräldradagpenningar. Den ena föräldern eller vårdnadshavaren kan ta ut en period av vårdledighet medan den andra föräldern är graviditets- eller föräldraledig.
Dessutom föreslås en teknisk ändring av ordalydelsen i andra meningen i 1 mom. så att termen förälder till adoptivbarn ersätts med termen adoptivförälder.
3 a §.Anmälan om graviditets- och föräldraledighet samt vårdledighet. Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningstider som gäller moderskaps-, faderskaps, föräldra- och vårdledighet. Större flexibilitet infördes i anmälningstiderna genom en ändring av arbetsavtalslagen som trädde i kraft år 2006, varvid det föreskrevs om en kortare anmälningstid på en månad för kortare ledigheter och om en särskild anmälningstid på en månad, om det på grund av ordnandet av vården av barnet då maken börjar arbeta inte är möjligt att iaktta en anmälningstid på två månader.
I paragrafen föreslås inte några ändringar av innehållet. I bestämmelserna som gäller anmälningstidernas längd har man dels beaktat ställningen för dem som använder ledigheter och dels de arbetsarrangemang som bruket av ledigheter orsakar på arbetsplatsen, såsom att anställa vikarier. Av denna anledning är det inte heller möjligt att ändra tidtabellen för redan anmälda ledigheter annat än av grundad anledning. Genom bestämmelsen tryggas även ställningen för vikarier som ersätter de arbetstagare som tar ut familjeledigheter. Det är viktigt att anmäla ledigheterna för att man på arbetsplatser kan förbereda sig för arbetstagarnas frånvaro och de specialarrangemang som föranleds, till exempel anställning av vikarier och omfördelning av arbetsuppgifter.
I paragrafens rubrik och i 1 mom. föreslås de tekniska ändringar som föranleds av ändringarna i namnen på föräldradagpenningar enligt sjukförsäkringslagen. I paragrafens 1 mom. föreslås därmed ingå bestämmelser om anmälan av graviditets- och föräldraledighet samt vårdledighet.
Enligt paragrafens 3 mom. får en arbetstagare tidigarelägga en moderskapsledighet och ändra tidpunkten för faderskapsledigheten som hon eller han tänkt hålla i samband med nedkomsten, om det är nödvändigt på grund av barnets födelse eller barnets, moderns eller faderns hälsotillstånd. Det föreslås att ordalydelsen i momentet ändras på grund av slopandet av den förtida moderskapspenningen, så att det i stället föreskrivs om tidigareläggning. Detta orsakar inga ändringar i den svenska språkdräkten. Om barnet föds i förtid tidigare än 30 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten börjar rätten till graviditetspenning omedelbart. Likaså börjar rätten till graviditetsledighet enligt arbetsavtalslagen.
Enligt det föreslagna 9 kap. 8 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen betalas föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning för samma tid och för samma barn endast till en försäkrad. Med avvikelse från detta kan föräldrapenning eller graviditetspenning dock betalas till de försäkrade för samma tid för samma barn för högst 18 vardagar. De 18 vardagar som avses i momentet motsvarar faderskapsledigheten enligt gällande lag som kan tas ut samtidigt med modern. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att hänvisningen till faderskapsledighet ersätts med en hänvisning till den tidsperiod som avses i 9 kap. 8 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen för vilken rätt att få föräldrapenning samtidigt med den andra föräldern eller maken föreligger. Enligt nämnda punkt avses föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning kunna betalas för samma tid för samma barn för högst 18 vardagar. Om fler än ett barn föds eller adopteras samtidigt kan de försäkrade få föräldrapenning eller graviditetspenning och föräldrapenning för samma tid för högst 90 vardagar för varje barn utöver ett, utöver de ovannämnda 18 vardagarna.
Enligt artikel 5.3 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv ska medlemsstaterna fastställa rimliga tidsfrister inom vilka de arbetstagare som utövar sin rätt till föräldraledighet ska lämna en anmälan till arbetsgivaren. Vid fastställandet ska medlemsstaterna ta hänsyn till såväl arbetsgivarens som arbetstagarens behov. Medlemsstaterna ska säkerställa att det av arbetstagarens begäran om föräldraledighet framgår när föräldraledigheten avses inledas och avslutas. De anmälningstider som anges i gällande lagstiftning kan anses uppfylla kraven i artikel 5.3 i direktivet. När det föreskrivits om anmälningstider har man beaktat såväl arbetsgivarens som arbetstagarens behov samt särskilda situationer i samband med adoption.
Dessutom föreslås det att några tekniska ändringar införs i paragrafens ordalydelse.
7 b §.Ledighet för vård av anhörig. Det föreslås att en ny 7 b § införs i kapitlet. Den nya paragrafen ska innehålla bestämmelser om arbetstagarens rätt till ledighet för vård av anhörig. Genom regleringen genomförs artikel 6 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Enligt artikel 3 led c) i nämnda direktiv avses med ledighet för vård av anhörig ledighet från arbetet som en arbetstagare kan ta ut för att ge personlig omvårdnad eller stöd till en anhörig eller en person som bor i samma hushåll som arbetstagaren och som är i behov av omfattande omvårdnad eller stöd av ett allvarligt medicinskt skäl, enligt vad som definieras av varje medlemsstat. Enligt artikel 3 led e) i direktivet avses med anhörig en arbetstagares son, dotter, mor, far, make eller partner i registrerat partnerskap om sådant partnerskap erkänns i nationell rätt.
Med stöd av paragrafen ska arbetstagaren under ett kalenderår ha rätt att få högst fem arbetsdagar ledighet från arbetet för att ge personligt bistånd eller stöd till en anhörig eller en närstående som bor i samma hushåll som arbetstagaren, om den anhörige eller närstående till följd av en allvarlig sjukdom eller allvarlig skada som avsevärt minskat funktionsförmågan behöver sådant betydande bistånd eller stöd som förutsätter arbetstagarens omedelbara närvaro. Arbetstagaren har rätt till ledighet också för att delta i terminalvård för en sådan anhörig eller närstående som avses ovan.
Ledighet för vård av anhörig kan tas ut av arbetstagaren på det sätt som förutsätts i direktivet för erbjudande av bistånd eller stöd framför allt till en anhörig. Med anhörig avses arbetstagarens barn, förälder, make och sambo samt den andra parten i ett registrerat parförhållande. För det andra kan ledighet för vård av anhörig tas ut för erbjudande av bistånd eller stöd till någon annan närstående som bor i samma hushåll som arbetstagaren. För att få ledighet för erbjudande av bistånd eller stöd till någon annan närstående än en sådan anhörig som anges i paragrafen förutsätts att arbetstagaren bor i samma hushåll med denne under familjeliknande förhållanden. Sådana närstående som avses i paragrafen kan därmed vara till exempel barn till arbetstagarens make som bor i samma hushåll som arbetstagaren. De vanligaste behoven för vård av anhörig gäller vård av make, föräldrar eller egna barn.
Direktivet om balans mellan arbete och privatliv lämnar nationellt spelrum att definiera ett sådant allvarligt medicinskt skäl som utgör grunden för ledighet för vård av anhörig samt närmare förutsättningar för ledigheten.
Villkoren för ledighet för vård av anhörig ska bedömas från fall till fall. Villkoren för ledighet för vård av anhörig avses vara strikta, vilket motsvarar direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Det är inte möjligt att entydigt definiera förutsättningarna på lagnivå beroende på att situationerna är mångahanda. En förutsättning för ledighet för vård av anhörig avses vara att den anhöriga till arbetstagaren behöver betydande bistånd eller stöd som förutsätter arbetstagarens omedelbara närvaro. Dessutom ska det förutsättas att behovet av bistånd eller stöd orsakas av en allvarlig sjukdom eller skada som avsevärt har minskat den anhörigas funktionsförmåga. Förutsättningarna motsvarar därmed artikel 6 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. En allvarlig sjukdom eller skada kan inte ges någon uttömmande definition på grund av att sjukdomar och skador är mångahanda. Exakta medicinska diagnoser kan alltså inte ställas till grund för ledighet för vård av anhörig. Många sjukdomar eller skador påverkar inte personens funktionsförmåga, trots att de är allvarliga.
Rätten till ledighet för vård av anhörig avses förutsätta att arbetstagarens omedelbara närvaro behövs på grund av att den anhöriga behöver mycket hjälp till följd av avsevärt nedsatt fysisk eller psykisk funktionsförmåga. Inom hälso- och sjukvården har man länge använt -skalan ADL (= Activities of Daily Living), där hjälpbehovet i de dagliga basfunktionerna poängsätts. Basfunktioner som bedöms är att sköta sin personliga hygien, klä på och av sig, toalettbesök, att röra sig i hemmet, kontinens och att äta och dricka. Även behovet av ledighet för vård av anhörig kan orsakas av ett hjälpbehov i anslutning till ovannämnda funktioner. För att undvika onödig belastning av hälso- och sjukvården är det dock inte motiverat att förutsätta att en läkare ska bedöma funktionsförmågan. Hjälpbehovet kan hänföra sig till att den anhöriga inte klarar av sina dagliga rutiner ensam och hjälpbehovet ska vara oväntat på ett sådant sätt att man inte hunnit skaffa annan utomstående hjälp för den anhöriga. Hjälpbehovet i de dagliga rutinerna kan gälla exempelvis skötsel av medicinering och andra motsvarande dagliga funktioner. Ledighet för vård av anhörig kan också tas ut till exempel för att följa den anhöriga till en mottagning på sjukhus eller för att skaffa tjänster till exempel när en anhörig återvänder hem från sjukhusvård. Att bistå en anhörig som exempelvis bor på en annan ort kan förutsätta en längre ledighet från arbetet än då man hjälper en anhörig som är bosatt på samma ort. Ledighet för vård av anhörig eller närstående ska dock inte hindras av att biståndet eller stödet till den anhöriga skulle kunna ordnas på något annat sätt, och ledighet för vård av anhörig behöver alltså inte vara den metod som används i sista hand för att bemöta en anhörigs eller närståendes behov av bistånd eller stöd.
Arbetstagaren ska ha rätt till ledighet för vård av anhörig även när den ovan avsedda anhöriga eller den närstående personen är i terminalvård. Det anses vara motiverat att separat nämna terminalvård i paragrafen på grund av behovet av närvaro och psykiskt stöd i sådana situationer
Avsikten är att regleringen ska uppfylla kraven i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. I 4 kap. 7 a § i arbetsavtalslagen föreskrivs det att arbetsgivaren ska försöka ordna arbetet så att en arbetstagare kan utebli från arbetet för viss tid om arbetstagarens frånvaro är behövlig för särskild vård av en familjemedlem eller någon annan närstående. Dessutom kan arbetsgivaren och arbetstagaren alltid avtala om en oavlönad frånvaro även för andra behov, exempelvis assistering av andra närstående. Därtill kan arbetstagarna utnyttja exempelvis semester-, semesterpennings- och saldoledighetsdagar, dagar från arbetstidsbanken, distansarbete och flexibla arbetstider.
Arbetstagaren ska ha skyldighet att så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren om ledighet för vård av anhörig och om dess uppskattade varaktighet Plötsliga och oväntade behov av ledighet för vård av anhörig kan uppstå till exempel på grund av olycksfall eller när en anhörigs hälsa snabbt försämras. Därför anses det inte vara motiverat att föreskriva om en viss tidsfrist för anmälan. Arbetsgivaren har emellertid ett behov att få uppgift om ledigheten för vård av anhörig i ett så tidigt skede som möjligt för att kunna skaffa en vikarie eller för arbetsarrangemang.
Det avses vara möjligt att ta ut ledighet för vård av anhörig vid behov i ett flertal perioder i hela arbetsdagar. Arbetsgivaren och arbetstagaren ska även kunna komma överens om ledighet som tas ut som delar av arbetsdagar.
Enligt artikel 6 i direktivet får utövandet av denna rättighet omfattas av krav på lämpliga styrkande handlingar, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis. Det föreslås att paragrafen ska innehålla en skyldighet för arbetstagaren att på arbetsgivarens begäran lägga fram tillförlitlig utredning om grunden för frånvaron. I praktiken kan utredningen innebära arbetstagarens fritt formulerade förklaring till hurdan hjälp eller hurdant stöd den anhöriga behöver för att arbetsgivaren ska kunna bedöma om villkoren för ledigheten uppfylls. Ett läkarutlåtande som gäller den anhöriga kan lämnas till arbetsgivaren endast med den anhörigas uttryckliga samtycke.
Ledigheten för vård av anhörig är i likhet med övriga familjeledigheter oavlönad. Bestämmelser om detta finns i 4 kap. 8 §.
Enligt artikel 10.2 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv gäller rätten att återgå till arbetet även ledighet för vård av anhörig. Rätten att återvända till sitt arbete enligt 4 kap. 9 § i arbetsavtalslagen ska direkt även gälla ledighet för vård av anhörig på det sätt som förutsätts i artikel 10.2 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv.
7 kap. Grunder för uppsägning av arbetsavtal
9 §.Uppsägning av en gravid eller familjeledig arbetstagare. Det föreslås att en terminologisk ändring införs i 3 mom. till följd av att ledigheternas namn ändras.
8.6
Lagen om sjöarbetsavtal
2 kap. Arbetsgivarens skyldigheter
3 §.Arbetarskydd. I paragrafens 2 mom. föreslås en terminologisk ändring. Hänvisningen till bestämmelsen om särskild moderskapsledighet ska ändras till en hänvisning till bestämmelsen om särskild graviditetsledighet.
5 kap. Familjeledighet
1 §.Graviditets-, särskild graviditets- och föräldraledighet. Den föreslagna paragrafen motsvarar i övrigt till sitt innehåll och sin struktur den föreslagna 4 kap. 1 § i arbetsavtalslagen, men med avvikelse från arbetsavtalslagen ska arbetstagarens föräldraledighetsperioder till sin längd omfatta minst 25 vardagar på samma sätt som i nuläget.
2 §.Skydd för arbetstagare som är gravida eller som nyligen har nedkommit. Det föreslås att paragrafen ändras så att den till sitt innehåll och sin struktur motsvarar det föreslagna 4 kap. 2 mom. i arbetsavtalslagen.
2 a §.Partiell föräldraledighet. Det föreslås att 2 § 2 och 3 mom. i gällande lag ska överföras i omarbetad form som nya 2 a § 1 och 2 mom. som föreslås i 5 kap. Ändringen motsvarar till sitt innehåll och sin struktur den 2 a § som föreslås i arbetsavtalslagens 4 kap. För genomförande av artikel 5.6 i direktivet föreslås att det i 3 mom. tas in en ny bestämmelse enligt vilken arbetsgivaren skriftligt ska motivera sin vägran att ingå en i 1 mom. avsedd överenskommelse om deltidsarbete. Möjligheterna att utföra deltidsarbete i uppgifter som hör till tillämpningsområdet för lagen om sjöarbetsavtal är begränsade på det sätt som framgår av förarbetena till den gällande lagen (RP 174/2010 rd, s. 70). Arbetsgivaren ska även i fortsättningen ha rätt att vägra deltidsarbete, om det inte finns möjlighet att ordna sådant. Det som avses vara nytt jämfört med gällande reglering är emellertid arbetsgivarens skyldighet att ge motivering skriftligen, vilket hänför sig till genomförandet av direktivet om balans mellan arbete och privatliv.
3 §.Vårdledighet. Det föreslås att motsvarande ändringar görs i paragrafen som i 4 kap. 3 § i arbetsavtalslagen.
4 §.Anmälan om graviditets- och föräldraledighet samt om vårdledighet. Det föreslås att motsvarande ändringar görs i paragrafen som i 4 kap. 3 a § i arbetsavtalslagen.
8 a §.Ledighet för vård av anhörig. Det föreslås att det till 5 kap. i lagen om sjöarbetsavtal fogas en ny 8 a §. Den nya paragrafen ska innehålla bestämmelser om arbetstagarens rätt till ledighet för vård av anhörig. Genom regleringen genomförs artikel 6 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Paragrafen motsvarar till sitt innehåll och sin struktur det föreslagna 4 kap. 7 b § i arbetsavtalslagen. Med avvikelse från arbetsavtalslagen föreslås det emellertid att användningen av rätten förutsätter att arbetstagarens frånvaro inte äventyrar fartygets sjösäkerhet, varom föreskrivs i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009). Motsvarande förutsättning gäller även för frånvaro av tvingande familjeskäl, varom föreskrivs i 5 kap. 9 § i lagen om sjöarbetsavtal.
Det ska inte föreskrivas någon viss tidsfrist för meddelande om ledighet för vård av anhörig, eftersom behovet att vårda en anhörig kan uppstå plötsligt. Sjöarbetets särskilda natur ska beaktas vid bedömning av rätt till ledighet för vård av anhörig för sådana arbetstagare, vilkas närvaro på arbetsplatsen är nödvändig för fartygssäkerheten. För att sådana personer ska få rätt att vara borta från arbetet förutsätts att man får en ersättande person som tar den frånvarandes arbetsskift, om fartygets sjöduglighet förutsätter det. Arbetstagaren ska så snabbt som möjligt underrätta arbetsgivaren om ledigheten för närståendevård. Om arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen är nödvändig för sjösäkerheten ska behovet av frånvaro enligt förslaget alltid meddelas i förväg, och samtidigt ska möjligheterna att ordna en ersättare till arbetsplatsen utredas.
10 §.Lönebetalningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs det om arbetsgivarens lönebetalningsskyldighet. Arbetsgivaren är i regel inte skyldig att betala lön under familjeledigheter. Enligt den gällande lagen är arbetsgivaren dock skyldig att betala arbetstagaren lön för tiden för moderskapsledighet, om arbetstagarens anställningsförhållande har fortgått minst sex månader utan avbrott innan moderskapsledigheten börjar. I lönebetalningen iakttas 2 kap. 10 § i lagen om sjöarbetsavtal, som gäller lön för sjukdomstid. Enligt 1 mom. i nämnda paragraf har en arbetstagare som på grund av sjukdom eller olycksfall är förhindrad att utföra sitt arbete under den tid hindret varar rätt till full lön, fartygets befälhavare för högst 90 dagar, andra arbetstagare i utrikestrafik för högst 60 dagar och i inrikestrafik för högst 30 dagar.
I paragrafens 1 mom. föreslås ändringar som till sin karaktär är terminologiska och som hänför sig till de ändringar av namnen på förmånerna som föreslås i 9 kap. i sjukförsäkringslagen. Termen moderskapsledighet föreslås bli ändrad till graviditetsledighet. Rätten till avlönad familjeledighet ska även i fortsättningen endast gälla den födande föräldern, vilket preciseras i paragrafen genom en bestämmelse om att lönebetalningsskyldigheten endast gäller en arbetstagare som är berättigad till graviditetsledighet. Bestämmelser om rätten till graviditetsledighet föreslås i 5 kap. 1 § i lagen om sjöarbetsavtal. Rätt till graviditetsledighet tillkommer enligt förslaget en arbetstagare som enligt det som föreslås bli föreskrivet i 9 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen är berättigad till graviditetspenning. Kravet på ett sex månader långt anställningsförhållande utan avbrott föreslås kvarstå.
Genom de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagen ska moderskapspenningsperioden på 105 vardagar slopas. Den födande föräldern ska i fortsättningen ha tillgång till 40 vardagars graviditetsledighet och minst 160 vardagars föräldraledighet. Den tidsmässiga dimensionen av lönebetalningsskyldigheten ska även i fortsättningen bestämmas på basis av 2 kap. 10 § 1 mom. i lagen om sjöarbetsavtal, dvs. fartygets befälhavare avses ha rätt till full lön för 90 dagar, andra arbetstagare i utrikestrafik för 60 dagar och arbetstagare i inrikestrafik för 30 dagar. Eftersom arbetsgivarens lönebetalningsskyldighet kan, beroende på arbetstagarens ställning, pågå längre än de 40 dagar som graviditetsledigheten varar föreslås en precisering av paragrafen så att lönen ska betalas för tiden för graviditets- och föräldraledighet med iakttagande av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § i lagen om sjöarbetsavtal. Arbetstagaren ska alltså även i fortsättningen ha rätt till sin lön antingen för 30, 60 eller 90 dagar.
8 kap. Grunder för uppsägning av arbetsavtal
8 §.Uppsägning av en gravid eller familjeledig arbetstagare. Det föreslås att en terminologisk ändring görs i 3 mom. till följd av att ledigheternas namn ändras.
8.7
Semesterlagen
7 §.Tid som är likställd med arbetad tid. Paragrafen innehåller bestämmelser om den tid som är likställd med arbetad tid. Förutom på basis av arbetsdagar och -timmar kan en full kvalifikationsmånad även uppkomma på basis av sådana dagar och timmar som är likställda med arbetade dagar och timmar och som avses i paragrafen. I enlighet med 2 mom. 1 punkten i paragrafen anses även de arbetsdagar eller arbetstimmar vara likställda med arbetade dagar under vilka arbetstagaren är förhindrad att utföra arbete på grund av särskild moderskapsledighet enligt 4 kap. 1 §, tillfällig vårdledighet enligt 6 § och frånvaro av tvingande familjeskäl enligt 7 § i arbetsavtalslagen eller i fråga om en förlossning eller en adoption eller under sammanlagt högst 156 dagar av moderskaps- och föräldraledighet och på motsvarande sätt under 156 dagar av faderskaps- och föräldraledighet.
Det föreslås att de terminologiska ändringar införs i 2 mom. 1 punkten i paragrafen som föranleds av att namnen på föräldradagpenningar i sjukförsäkringslagen ändras och att också tekniska ändringar av ordalydelsen görs i punkten. Det föreslås att det till paragrafens 2 mom. 1 punkten fogas frånvaro som beror på den ledighet för vård av anhörig som föreslås i 4 kap. 7 b § i arbetsavtalslagen. Det är motiverat att frånvaro som föranleds av ledighet för vård av anhörig ska anses vara likställd med arbetad tid, eftersom ledigheten för vård av närstående till sin natur är en subjektiv rättighet som baserar sig på direktivet om balans mellan arbete och privatliv. Tid som är likställd med arbetad tid anses enligt 7 § 2 mom. 1 punkten i semesterlagen även vara tillfällig vårdledighet varom föreskrivs i 4 kap. 6 § i arbetsavtalslagen samt i 7 § föreskriven frånvaro av tvingande familjeskäl, vilka till sin karaktär är subjektiva rättigheter till familjeledigheter och delvis jämställda med ledighet för vård av anhörig. Frånvaro på grund av ledighet för vård av anhörig avses vara tid som är likställd med arbetad tid för hela den tidsperiod då arbetstagaren använder sin lagstadgade rätt till ledighet, alltså högst fem arbetsdagar per kalendermånad.
Enligt föreslagna 6 § 4 mom. i 9 kap. i sjukförsäkringslagen kvoteras 160 föräldrapenningsdagar för bägge föräldrarna. Den tid som är likställd med arbetad tid har genom föregående lagändring (RP 145/2015 rd) avgränsats till sex månader. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten i paragrafen ändras så att som dagar som är likställda med arbetade dagar för en förlossning eller en adoption räknas i fråga om en arbetstagare som är berättigad till graviditetsledighet för graviditets- och föräldraledighetens del och för en arbetstagare som är berättigad till föräldraledighet för föräldraledighetens del det antal dagar som är disponibla för vardera föräldern, alltså högst 160 dagar. Jämfört med nuläget ökar antalet dagar som är likställda med arbetade dagar med fyra dagar. Den tid som är likställd med arbetade dagar ska på samma sätt som i gällande lag anges som vardagar.
Till följd av de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagen avses den föreslagna 2 mom. 1 punkten i paragrafen med avvikelse från nuläget gälla till exempel maken till barnets far och andra personer till vilka föräldrapenningsdagar kan överlåtas. Om arbetstagarens rätt till föräldraledighet grundar sig på föräldrapenningsdagar som överlåtits till honom eller henne med stöd av 9 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen ska det sammanlagda antalet överlåtna föräldrapenningsdagar utgöra tid som är likställd med arbetade dagar, dock högst 160 dagar.
För en förlossning eller en adoption insamlar arbetstagaren semester sammanlagt för en tid som är högst 160 graviditets- och föräldraledighetslagar eller 160 föräldraledighetsdagar.
16 §.Semesterersättning under anställningsförhållandet. Paragrafen innehåller bestämmelser om semesterersättning under anställningsförhållandet. Det föreslås att de terminologiska ändringar införs i paragrafen som föranleds av att namnen på föräldradagpenningar ändras i sjukförsäkringslagen och att en teknisk ändring av ordalydelsen görs.
24 §.Förläggning av semester till arbetstagarens ledighet. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om förläggning av semester till arbetstagarens moderskaps- eller faderskapsledighet. Arbetsgivaren får inte utan arbetstagarens samtycke bestämma att semestern ska infalla under arbetstagarens moderskaps- eller faderskapsledighet. Moderskaps- och faderskapsledighetens längd bestäms enligt de moderskaps- och faderskapspenningsperioder varom föreskrivs i 9 kap. i sjukförsäkringslagen och vilka är 105 och 54 vardagar. I och med de ändringar som föreslås i 9 kap. i sjukförsäkringslagen ska moderskaps- och faderskapspenningsperioderna slopas. Den föreslagna graviditetsledigheten på 40 vardagar och den kvoterade föräldraledigheten på 160 vardagar för vardera föräldern motsvarar till sin längd inte moderskaps- och faderskapsledigheterna i den gällande lagen.
Enligt paragrafens 2 mom. får semestern ges ännu inom sex månader efter avslutad moderskaps- eller faderskapsledighet, om arbetstagarens semester på grund av moderskaps- eller faderskapsledighet inte kan ges inom de föreskrivna tidsgränserna som gäller för semester. Förutom undantaget som gäller moderskaps- och faderskapsledighet kan semestern förläggas till de andra familjeledigheterna som avses i 4 kap. i arbetsavtalslagen. Arbetsrådet ansåg i sitt utlåtande av 15.6.2006 (TN 1416-06), att arbetsgivaren kan bestämma att semestern utan arbetstagarens samtycke kan förläggas till tiden för särskild moderskapsledighet, eftersom syftet med semestern kan genomföras under den särskilda moderskapsledigheten.
Den gällande semesterlagens 24 § 2 mom. tillämpas på barnets mor och hennes make samt på barnets far eller adoptivfar. Adoptivmödrar har blivit utanför den gällande regleringen och har enligt den gällande sjukförsäkringslagen inte rätt moderskapspenning, och detsamma gäller maken till barnets far.
Syftet med reformen av familjeledigheterna är att främja en jämnare fördelning av familjeledigheterna mellan båda föräldrarna och trygga ställningen för familjer av olika former. Syftet är inte att försämra rättigheterna för de arbetstagare som tar ut familjeledigheter. Därför föreslås det att den tidsperiod till vilken semester inte får förläggas utan arbetstagarens samtycke ska för alla arbetstagare som är berättigade till graviditets- eller föräldraledighet vara 105 vardagar. Det föreslås att de terminologiska ändringar införs i paragrafens 2 mom. som föranleds av att namnen på föräldradagpenningar i sjukförsäkringslagen ändras.
För en arbetstagare som är berättigad till graviditetsledighet motsvarar den föreslagna längden av tidsperioden nuläget, dvs. moderskapspenningsperiodens längd. Tidsperioden innefattar 40 graviditetsledighetsdagar och 65 föräldraledighetsdagar dvs. sammanlagt de 105 första graviditets- och föräldraledighetsdagarna. På motsvarande sätt ska tidsperioden i fråga om den en arbetstagare som är berättigad till föräldraledighet vara de 105 första föräldrapenningsdagarna, och alltså förlängas med 51 dagar jämfört med den nuvarande faderskapspenningsperioden och även gälla adoptivmödrar samt personer vilkas rätt till föräldraledighet baserar sig på överlåtna föräldrapenningsdagar.
I regleringen som gäller förläggning av semestern ska de skyldigheter beaktas som anges i graviditetsskyddsdirektivet och i direktivet om balans mellan arbete och privatliv. På det sätt som anges i förarbetena till den gällande lagen (RP 238/2004, rd s. 70) avviker syftena med graviditets- och faderskapsledighet från syftet med semester, eftersom syftet med semester är förknippat med arbetstidsskyddet. Syftet med den graviditetsledighet är att på det sätt som graviditetsskyddsdirektivet förutsätter ge mamman möjlighet att förbereda sig för förlossningen och återhämta sig från den. Enligt en dom av Europeiska gemenskapernas domstol (Goméz, mål C-342/01, ECLI:EU:C:2004:160) ska en arbetstagare ha rätt att förlägga sin semester till en annan period än den under vilken hon är mammaledig. Enligt artikel 8.1 i graviditetsskyddsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att de arbetstagare som är gravida eller som nyligen fött barn är berättigade till sammanhängande barnledighet under minst 14 veckor eller 84 vardagar under tiden före eller efter förlossningen
Familjeledigheten efter barnets födelse är avsedd för att trygga barnets välfärd. Artikel 4 i direktivet om balans mellan arbete och privatliv förutsätter att pappor eller motsvarande medföräldrar ska ha rätt till pappaledighet i tio arbetsdagar, vilken ska tas ut i samband med barnets födelse. Direktivet om balans mellan arbete och privatliv verkar förorda förslaget om att semestern inte ska förläggas till den tidsperiod som följer barnets födelse.
För att arbetstagarens rätt till graviditets- eller föräldraledighet i samband med barnets födelse ska kunna tryggas föreslås det att en bestämmelse införs i paragrafens 2 mom. om att arbetsgivaren inte utan arbetstagarens samtycke får bestämma att semestern ska infalla under de första 105 dagarna av graviditets- och föräldraledigheten eller föräldraledigheten. Dessutom föreslås det att de behövliga ändringar som föranleds av det ovan anförda införs i den sista meningen i 2 mom. Om arbetstagarens semester på grund av en tidsperiod av 105 dagar som orsakas av graviditets- eller föräldraledighet enligt paragrafens 2 mom. inte kan ges på det sätt som avses i 20 eller 21 §, får semestern ges inom sex månader efter det att arbetstagaren har tagit ut de första 105 dagarna av graviditets- eller föräldraledighet eller de första 105 dagarna av föräldraledighet.
Den gällande sjukförsäkringslagen har möjliggjort användning av faderskapsledighet i ett flertal perioder. Pappor har dock i regel använt sina samtidiga föräldraledigheter med mamman i en eller två perioder. Enligt den föreslagna 1 § 3 mom. i 4 kap. i arbetsavtalslagen ska arbetstagaren ha möjlighet att ta ut föräldraledighet i högst fyra perioder, som vardera ska omfatta minst 12 vardagar. När arbetstagaren återvänder till arbetet mellan föräldrapenningsperioderna kan semester ges enligt 20 eller 21 § i semesterlagen. För de perioder föräldern är i arbete kan semester bestämmas enligt 20 eller 21 § oberoende av hur många graviditets- eller föräldraledighetsdagar arbetstagaren har tagit ut.
8.8
Semesterlagen för sjömän
3 §.Dagar likställda med arbetade dagar. I paragrafen föreskrivs det om dagar som är likställda med arbetade dagar. En full kvalifikationsmånad kan förutom av arbetsdagar uppkomma av dagar likställda med arbetade dagar som avses i 2 mom. i paragrafen. Det föreslås att ändringar görs i 2 mom. 5 punkten som till sitt innehåll motsvarar ändringarna i 7 § 2 mom. 1 punkten i semesterlagen. Det föreslås att det i 2 mom. 5 punkten i paragrafen införs uttrycket ”i fråga om en förlossning eller en adoption” samt föreslås att ifrågavarande bestämmelse även i övrigt omarbetas så att den till sin ordalydelse i stor utsträckning motsvarar 7 § 2 mom. 1 punkten i semesterlagen.
6 §.Beviljande av semester i vissa fall. I paragrafen föreskrivs det om beviljande av semester i vissa fall. Det föreslås att de ändringar görs i paragrafens 1 mom. som föranleds av de ändrade namnen på föräldradagpenningarna i sjukförsäkringslagen och att tekniska ändringar av ordalydelsen görs. I paragrafens 1 mom. föreslås inga innehållsmässiga ändringar.
16 §.Resor för semester. Paragrafen innehåller bestämmelser om resor för semester. Det föreslås att de ändringar görs i paragrafens 2 mom. som föranleds av att namnen på familjedagpenningar i sjukförsäkringslagen ändras. I paragrafens 1 mom. föreslås inga innehållsmässiga ändringar.
8.9
Lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner
38 §.Betalning utan samordning. Paragrafen innehåller bestämmelser om förmåner som inte dras av från rehabiliteringspenningen för en rehabiliteringsklient. Enligt 1 mom. 3 punkten i paragrafen dras från rehabiliteringspenningen inte av föräldradagpenning enligt minimibeloppet i sådana fall där föräldradagpenning betalas enligt minimibeloppet på grund av förvärvsarbete eller heltidsstudier eller mottagande av annan förmån. Det föreslås att de ändringar görs i punkten som föranleds av de föreslagna ändringarna i sjukförsäkringslagens bestämmelser om föräldradagpenning. Enligt propositionen ska föräldradagpenning i fortsättningen inte betalas enligt minimibeloppet i de situationer som nämns i den gällande bestämmelsen. Därtill föreslås en ny 9 a § i 12 kap. i sjukförsäkringslagen, enligt vilken vissa andra förmåner dras av från föräldradagpenningen. En sådan förmån som dras av avses bland annat vara rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. Eftersom rehabiliteringspenningen enligt förslaget ska dras av från föräldradagpenningen behöver motsvarande samordning inte göras i fråga om rehabiliteringspenning. Av denna anledning föreslås det att ordalydelsen i bestämmelsen ändras så att föräldradagpenning som bestämts enligt sjukförsäkringslagen inte ska dras av från rehabiliteringspenningen.
8.10
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
4 §.Hindrande sociala förmåner. Enligt 2 mom. 3 punkten i paragrafen är en arbetssökande som har rätt till moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen eller som har beviljats ledighet för havandeskap och barnsbörd eller för vård av barn eller som får specialvårdspenning inte är berättigad till arbetslöshetsförmåner. Enligt bestämmelsen förhindras arbetslöshetsförmånen redan av själva rättigheten till föräldradagpenning, och det har ingen betydelse om personen ansökt om eller beviljats föräldradagpenning. Enligt den gällande sjukförsäkringslagen uppkommer rätten till moderskapspenning senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och rätten till föräldrapenning omedelbart efter moderskapspenningsperioden. En person har därmed inte rätt till arbetslöshetsförmån för denna tid, om rätt till moderskaps- och föräldrapenning föreligger.
Det föreslås att bestämmelserna om föräldradagpenningar i sjukförsäkringslagen ändras så att en förälder kan få föräldrapenning efter barnets födelse vid önskade tider tills barnet fyller två år. Föräldrarna ska dock i regel inte kunna ta ut föräldrapenning samtidigt. Moderskapspenningen avses bli ersatt med graviditetspenning, som kan ansökas mer flexibelt än den nuvarande moderskapspenningen. Graviditetspenningsperioden, som avses pågå en sammanhängande period om 40 vardagar, ska alltid inledas senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Faderskapspenningen avses bli slopad helt och hållet och ersättas med föräldrapenning. Den särskilda moderskapspenningen ska kvarstå i övrigt i oförändrad form, men så att namnet ändras till särskild graviditetspenning.
I fortsättningen ska det alltså inte finnas någon sammanhängande kalkylerad tidsperiod för vilken föräldradagpenning är en förstahandsförmån i förhållande till arbetslöshetsförmån. Endast graviditetspenningsperioden avses vara en sammanhängande period som infaller i slutet av graviditeten och den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Av denna anledning föreslås det att 2 mom. 3 punkten i paragrafen ändras så att bestämmelsen motsvarar de ändringar som föreslås i föräldrapenningsförmånerna och deras syfte.
I propositionen föreslås det att rätt till arbetslöshetsförmån inte ska föreligga för en arbetssökande som har rätt till graviditetspenning enligt sjukförsäkringslagen. I fråga om graviditetspenningsperioden motsvarar den föreslagna regleringen moderskapspenningens påverkan i nuläget. Graviditetspenningsperioden ska därför börja löpa senast 14 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten även för en arbetslös arbetssökande, och rätten till arbetslöshetsförmån ska upphöra senast den dagen.
Vidare föreslås det i propositionen att en arbetssökande som har rätt till särskild graviditetspenning, föräldrapenning eller specialvårdspenning inte ska vara berättigad till arbetslöshetsförmåner. I fråga om specialvårdspenning motsvarar ordalydelsen den gällande bestämmelsen. Motsvarande bestämmelser ska ges om särskild graviditetspenning och föräldrapenning. Med att få dagpenning avses att personen har ansökt om dagpenning och dagpenningen har beviljats. Däremot förutsätts inte betalning av förmånen, om dagpenning med stöd av den föreslagna 12 kap. 9 a § inte kvarstår att betala.
Möjligheten enligt propositionen att få föräldrapenning på ett flexibelt sätt ska även gälla föräldrar som är arbetslösa arbetssökande. Om föräldradagpenning betalas i perioder, till exempel när föräldrarna turas om att vårda barnet eller när föräldern emellanåt arbetar, kan även arbetslöshetsförmånen vara periodisk. Med undantag av graviditetspenningsperioden avses barnets födelse inte utgöra ett hinder för utbetalning av arbetslöshetsförmån, om föräldern har anmält sig som arbetslös arbetssökande och i övrigt uppfyller förutsättningarna för arbetslöshetsförmånen. För att möjliggöra en mer flexibel användning av föräldrapenningsperioden även för arbetslösa föräldrar föreslås det i propositionen att en person som får föräldrapenning inte ska vara berättigad till arbetslöshetsförmåner. Efter den föreslagna reformen avses föräldrapenningen påverka rätten till arbetslöshetsförmåner på samma sätt som specialvårdspenningen gör även i fortsättningen och på samma sätt som den särskilda förmånen faderskapspenning, som nu ska slopas, i nuläget påverkar rätten till arbetslöshetsförmån.
Dessutom föreslås det att den finska språkdräkten i gällande paragraf ändras så att ordet ”loma” ersätts med ordet ”vapaa”. Den svenska språkdräkten ändras inte.
4 kap. Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner
8 §.Inverkan av stöd för hemvård av barn på arbetslöshetsförmånerna. Enligt bestämmelsen minskas arbetslöshetsförmånen med stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. Det stöd för hemvård som betalas till maken avdras inte, om maken själv sköter barnet och av den anledningen eller på grund av moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps-, eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen som betalas samtidigt inte skulle ha rätt till arbetslöshetsförmåner. Bestämmelserna om föräldradagpenningar föreslås bli ändrade så att föräldrapenningar i fortsättningen är graviditetspenning, särskild graviditetspenning och föräldrapenning. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till moderskaps-, särskild moderskaps-, och föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen ändras till en hänvisning till föräldradagpenningar. Det är fråga om en teknisk ändring.
8.11
Lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare
7 c §.Vikariehjälp på grund av graviditet, förlossning och vård av barn. I paragrafen föreskrivs det om lantbruksföretagares rätt att få vikariehjälp på grund av graviditet och förlossning och för att vårda barn. Det föreslås att paragrafen ändras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i bestämmelserna om föräldrapenningar i 9 kap. i sjukförsäkringslagen. En till vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare föreslås ha rätt att få vikariehjälp på grund av graviditet, förlossning och vård av barn högst för den tid lantbruksföretagaren får särskild graviditets-, graviditets- eller föräldrapenning. Avbrott i utbetalningen av särskild graviditets-, graviditets- eller föräldrapenning på högst tre dagar ska enligt förslaget inte avbryta vikariehjälpsperioden. Särskild graviditets-, graviditets- eller föräldrapenning betalas inte för söndagar och andra helgdagar. Dessutom föreslås det vara möjligt att i fortsättningen ansöka om föräldradagpenning i kortare och fler perioder än för närvarande, till exempel så att korta uppehåll mellan utbetalningsperioderna uppkommer. Genom den föreslagna regleringen vill man trygga att vikariehjälpen fortgår oavbrutet, fastän utbetalningen av föräldradagpenning avbryts till exempel på grund av söndagar eller andra helgdagar. Den föreslagna regleringen motsvarar praxisen för tillämpning av 7 c § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten som gäller vård av adoptivbarn ska strykas som onödig, eftersom den föreslagna bestämmelsens ordalydelse om vård av barn även innefattar vården av adoptivbarn. Dessutom ska till adoptivföräldrar enligt lagförslaget inte längre betalas en egen dagpenningsförmån, utan föräldrapenning på samma sätt som till biologiska föräldrar. Även rubriken för paragrafen ska till denna del ändras. De ändringar som föreslås i paragrafen är därmed tekniska eller motsvarar rådande tillämpningspraxis.
7 d §.Vikariehjälp på grund av vård av barn under tre år. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten för en till semester och vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare att få vikariehjälp på grund av vård i hemmet av barn under tre år efter det att föräldrapenningsperioden enligt sjukförsäkringslagen har upphört. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den motsvarar de ändringar som föreslagits i bestämmelserna om föräldradagpenning enligt sjukförsäkringslagen och bestämmelserna om stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. Enligt lagförslaget ska föräldrapenning kunna tas ut flexibelt tills barnet fyller två år, och föräldrapenningarna avses inte längre bilda en sammanhängande period. Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn föreslås bli ändrad så att stöd för hemvård kan erhållas när det gått 160 dagar från barnets födelse.
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. har en till semester och vikariehjälp berättigad lantbruksföretagare rätt att få vikariehjälp på grund av vård i hemmet av ett barn under tre år i princip för den tid för vilken stöd för hemvård av barn enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn betalas för barnet. Vikariehjälp avses dock kunna beviljas för högst 100 dagar om året per barn och dess båda föräldrar. Enligt den föreslagna ändringen kan vikariehjälp med avvikelse från gällande lag om avbytarservice för lantbruksföretagare kunna fås även när föräldrapenningsdagar ännu återstår. Vikariehjälp kan alltså enligt förslaget erhållas med stöd av 7 d § under barnets första levnadsår i flera dagar än tidigare. En förutsättning avses emellertid fortfarande vara att stöd för hemvård betalas för barnet, och mängden av vikariehjälp ska begränsas till en årlig kvot om 100 dagar per barn och dess båda föräldrar.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen kan den årliga maximala vikariehjälpen samlas av en eller flera perioder av vikariehjälp, och den maximala vikariehjälpen avses kunna fördelas mellan föräldrarna enligt deras önskemål. Vikariehjälp ska beviljas endast en lantbruksföretagare åt gången. Ettårsperioden ska räknas från barnets födelse. De föreslagna preciseringarna i den maximala vikariehjälpen och användningen av vikariehjälp behövs på grund av den flexibilitet som föreslås i föräldradagpenningar och stöd för hemvård, och de motsvarar även den tidigare tillämpningspraxisen för 7 d § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare.
27 c §.Sänkt avgift för vikariehjälp. I paragrafen föreskrivs det om sänkta avgifter för vikariehjälp. Enligt paragrafens 1 mom., om grunden för vikariehjälp är graviditet och förlossning, uppbärs för vikariehjälp under moderskapspenningsperioden enligt sjukförsäkringslagen den avgift som avses i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare sänkt med 50 procent.
Med anledning av de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagens bestämmelser om föräldradagpenningar ska den nuvarande moderskapsperioden om 105 vardagar ersättas med en graviditetspenningsperiod på 40 vardagar som infaller i slutet av graviditeten. Därefter ska bägge föräldrarna vara berättigade till föräldrapenning för 160 vardagar. En förälder avses kunna överlåta högst 63 föräldrapenningsdagar från sin egen föräldrapenningskvot till den andra föräldern. Om barnet endast har en förälder som är berättigad till föräldrapenning kan denne förälder ensam använda samtliga 320 föräldrapenningsdagar. Om fler än ett barn föds eller adopteras samtidigt, är antalet föräldrapenningsdagar större än vad som anges ovan. Föräldrapenningsdagarna behöver inte användas sammanhängande, utan de kan tas ut flexibelt vid önskade tider tills barnet fyller två år. Graviditetspenningens belopp ska i fortsättningen vara förhöjt på samma sätt som beloppet av nuvarande moderskapspenning. Likaså betalas förhöjd föräldrapenning till båda föräldrarna för de 16 första vardagarna.
Med anledning av de ändringar som föreslås i fråga om föräldradagpenningarna föreslås den i 1 mom. angivna tiden för vilken sänkt avgift tas ut bli ändrad så att den gäller graviditetspenningsperioden. Syftet med att sänka avgiften för vikariehjälp som beviljas på grund av graviditet och förlossning är att avgiftens storlek inte ska hindra mottagandet av vikariehjälp, även om lönsamheten för den av lantbruksföretagaren bedrivna husdjursproduktionen är svag eller den förmån som lantbruksföretagaren enligt sjukförsäkringslagen får för tiden av graviditet och förlossning är låg. På så sätt kan kvinnor som arbetar med husdjursskötsel lättare frigöra sig från sitt tunga arbete inom husdjursskötseln före förlossningen och medan de återhämtar sig från förlossningen. Uppnåendet av målet kan även i fortsättningen tryggas genom den föreslagna ändringen av 27 c § 1 mom. Det skulle vara svårt att fastställa att den tid under vilken sänkt avgift tas ut i fortsättningen ska vara lika lång som enligt den gällande bestämmelsen. Om bestämmelsen gällde de sammanlagda perioder för vilka graviditetspenning och föräldrapenning betalas skulle tidsperioden vara betydligt längre än nu. Såsom ovan har konstaterats kan dessutom antalet föräldrapenningsdagar variera, och de föräldrapenningsdagar som tas ut bildar inte nödvändigtvis en sammanhängande period i anslutning till förlossningen, utan kan också användas i kortare perioder tills barnet fyller två år eller exempelvis tas ut för endast en del av vardagarna i veckan.
Avsikten är att genomföra en mer omfattande revidering av regleringen om avgifterna för vikariehjälp i samband med en framtida reform av avbytarlagstiftningen.
8.12
Militärunderstödslagen
5 §.Verkställighet. I 2 mom. föreskrivs i nuläget att om inte något annat stadgas tillämpas vid verkställigheten av militärunderstödslagen i tillämpliga delar vad sjukförsäkringslagen (364/63) stadgar om verkställigheten av moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning. Det föreslås en terminologisk ändring av tekniskt slag i momentet så att begreppen moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning ersätts med begreppet föräldradagpenning. Även det föråldrade författningsnumret föreslås bli ändrat.
11 §.Inkomster som ska beaktas. I paragrafen föreskrivs det om vilka inkomster som ska beaktas när militärunderstöd beviljas. Paragrafen innehåller en uttömmande förteckning över de inkomstslag som inte beaktas vid beviljande av militärunderstöd. Ett sådant inkomstslag är enligt 9 punkten i paragrafen den värnpliktiges faderskapspenning. Punkten föreslås bli ändrad så att termen faderskapspenning ersätts med föräldrapenning. Ändringen är teknisk och motsvarar de ändringar i föräldrapenningarna som föreslås i 9 kap. i sjukförsäkringslagen. Enligt propositionen ska föräldrapenning betalas utgående från personens årsinkomst även till dem som fullgör beväringstjänst eller civiltjänst och inte enligt minimibeloppet på det sätt som faderskapspenning betalas enligt den gällande lagen. Bestämmelsen i militärunderstödslagen om att inkomster inte beaktas föreslås dock inte bli ändrad till följd av detta. Det är fråga om en kort period av betalning av föräldrapenning, eftersom föräldraledighet från tjänstgöring kan beviljas för 12 dagar i samband med barnets födelse.
8.13
Lagen om pension för arbetstagare, lagen om pension för företagare, lagen om sjömanspensioner, lagen om pension för lantbruksföretagare, pensionslagen för den offentliga sektorn och folkpensionslagen
Det föreslås att det i pensionslagarna görs de terminologiska ändringar som följer av de föreslagna ändringarna i 9 kap. i sjukförsäkringslagen. Det föreslås att termerna särskild moderskapspenning, moderskapspenning eller faderskapspenning som förekommer i 2 § 1 mom. 4 punkten, 53 a § 2 mom., 74 § 3 mom. 1 punkten och 76 § 2 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare (395/2006), 2 § 1 mom. 9 punkten, 50 a § 2 mom., 68 § 3 mom. 1 punkten och 70 § 3 mom. 1 punkten i lagen om pension för företagare (1272/2006), 2 § 1 mom. 6 punkten, 53 a § 2 mom., 80 § 3 mom. 1 punkten och 82 § 2 mom. 1 punkten i lagen om sjömanspensioner (1290/2006), 59 a §:2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006), 3 § 1 mom. 8 punkten, 51 § 2 mom., 87 § 3 mom. 1 punkten och 88 § 2 mom. 1 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn (91/2016) samt 34 § 2 mom. 5 punkten i folkpensionslagen ändras till särskild graviditetspenning, graviditetspenning och föräldrapenning. Det är fråga om tekniska ändringar.
8.14
Lagförslagen 19—30
Det föreslås att de terminologiska ändringar som föranleds av de föreslagna ändrade namnen på föräldrapenningar i 9 kap. i sjukförsäkringslagen och de föreslagna ändrade namnen på familjeledigheter i 4 kap. i arbetsavtalslagen görs i lagen om främjande av integration (1386/2010), universitetslagen (558/2009), yrkeshögskolelagen (932/2014), lagen om Polisyrkeshögskolan (1164/2013), lagen om Räddningsinstitutet (607/2006), lagen om yrkesutbildning (531/2017), gymnasielagen (714/2018), läropliktslagen (1214/2020), lagen om utbildning som handleder för examensutbildning (1215/2020), lagen om militär krishantering (211/2006), statstjänstemannalagen (750/1994) samt lagen om Finlands Banks tjänstemän.
Det föreslås att en ändring av teknisk karaktär görs i 12 § 4 mom. i lagen om främjande av integration, som innehåller en hänvisning till användningen av de graviditets- och föräldrapenningsdagar varom föreskrivs i 9 kap. i sjukförsäkringslagen. Avsikten är inte att ändra gällande tillämpningspraxis. I paragrafens gällande 4 mom. har termerna moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet använts i en allmänspråklig betydelse. Det är inte motiverat att använda termerna graviditets- eller föräldraledighet i lagen om främjande av integration, eftersom graviditets- och föräldraledighet är rättigheter som hänför sig till ett anställnings- eller tjänsteförhållande.
Det föreslås att ändringar görs i 39 § 3 mom. 2 punkten och 41 § 3 mom. i universitetslagen, 29 § 3 mom. 2 punkten och 30 § 4 mom. i yrkeshögskolelagen samt 30 § 3 mom. 2 punkten i lagen om Polisyrkeshögskolan så att de ska innehålla bestämmelser om ledighet som en studerande behöver från sina studier för att vårda sitt barn i samband med barnets födelse eller adoption. Ändringen är till sin karaktär terminologisk och avser inte att ändra gällande tillämpningspraxis. I den gällande lagstiftningen används termerna moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet i allmänspråklig betydelse. En terminologisk ändring med bestämmelser om graviditets- och föräldraledighet i stället för moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet är inte motiverad i den lagstiftning som gäller studerande, eftersom graviditets- och föräldraledighet är rättigheter som hänför sig till ett anställnings- eller tjänsteförhållande.
Det föreslås att 29 § 1 mom. 2 punkten i lagen om Räddningsinstitutet preciseras med en terminologisk hänvisning till den tidsperiod under vilken en studerande har rätt till graviditets- eller föräldrapenningsdagar enligt 9 kap. i sjukförsäkringslagen.
Det föreslås att ändringar av terminologisk karaktär görs i 96 § i lagen om yrkesutbildning, 23 § i gymnasielagen och 17 § i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning där hänvisningarna till moderskaps, faderskaps- och föräldradagpenning ändras till hänvisningar till graviditets- och föräldradagpenning. I paragraferna föreslås inga innehållsmässiga ändringar.
Enligt 7 § 1 mom. 2 punkten i läropliktslagen har läropliktiga rätt att avbryta fullgörandet av läroplikten för viss tid under moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledigheten. Det föreslås att ordalydelsen i bestämmelsen preciseras genom att nämnandet om ledighetens varaktighet ändras till en hänvisning till den tid den läropliktige får graviditetspenning eller föräldrapenning. Den föreslagna ändringen är av teknisk karaktär. Läropliktiga studerande är sällan i anställnings- eller tjänsteförhållande från vilken graviditets- eller föräldraledighet skulle kunna beviljas, varvid avbrytandet av fullgörandet av läroplikten för ledigheter i samband med vård av barn ska i praktiken ska bedömas på basis av beviljandet av dagpenningar i samband därmed.
Det föreslås att en ändring av terminologisk karaktär görs i 14 § i lagen om militär krishantering där termerna moderskaps- och faderskapsledighet ändras till termerna graviditets- och föräldraledighet. Därtill ska ordalydelsen i paragrafen preciseras genom att termen särskild graviditetsledighet fogas till paragrafen och dess rubrik.
Det föreslås att de terminologiska ändringar som föranleds av de ändrade namnen på familjeförmåner görs i 7 kap 25 § 5 mom. i statstjänstemannalagen och i 6 kap. 19 § 5 mom. i lagen om Finlands Banks tjänstemän. Termerna särskild moderskaps, moderskaps- och faderskapsledighet ändras till termerna särskild graviditets-, graviditets- och föräldraledighet.