1.1  Arbetspensionsförsäkringsavgifterna

Merparten av arbetspensionssystemet finansieras genom arbetspensionsförsäkringsavgifterna som arbetsgivarna och arbetstagarna betalar. Också företagare och lantbruksföretagare betalar pensionsförsäkringsavgifter. 

Arbetstagarna och arbetsgivarna betalar tillsammans en arbetspensionsförsäkringsavgift som räknas i procent av arbetstagarens lön. Företagare betalar arbetspensionsförsäkringsavgift utifrån sin arbetsinkomst. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift enligt 153 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) på ansökan av arbetspensionsförsäkringsbolagen. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift är tre procent ökat med hälften av det procenttal med vilket den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften för en försäkring enligt lagen om pension för arbetstagare i procent av lönen överskrider talet 18,2. 

År 2016 är den genomsnittliga avgiften enligt lagen om pension för arbetstagare sammanlagt 24,0 procent av lönen, av vilket arbetsgivarens andel i genomsnitt är 18,00 procent. Den andel av avgiften som tas ut av arbetstagaren varierar med arbetstagarens ålder; avgiften för arbetstagare under 53 år är 5,70 procent och för 53 år fyllda 7,20 procent. I genomsnitt är arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift 2016 ca 6 procent. 

I pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016) och i lagen om sjömanspensioner (1290/2006) finns det en hänvisningsbestämmelse, enligt vilken arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift är lika stor som arbetspensionsförsäkringsavgiften enligt lagen om pension för arbetstagare. I lagen om pension för företagare (1272/2006) och i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) finns det en bestämmelse, enligt vilken social- och hälsovårdsministeriet årligen genom förordning utfärdar en procentsats för arbetspensionsförsäkringsavgiften som kan uppskattas motsvara den genomsnittliga, i procent av lönen uttryckta arbetspensionsförsäkringsavgiften för försäkring enligt lagen om pension för arbetstagare. 

I avtalet om arbetspensionsreformen 2017 enades arbetsmarknadens centralorganisationer om att arbetspensionsförsäkringsavgiften som tas ut åren 2017—2019 ska vara 24,4 procent av arbetsinkomsterna. Denna avgiftsnivå beräknas räcka fram till medlet av 2060-talet. Enligt avtalet ska förhöjningar av arbetspensionsförsäkringsavgiften fördelas jämt mellan arbetsgivare och arbetstagare. 

1.2  Arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning

Bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning finns i 4 kap. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997). Arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltningsråd och styrelser ska ha representanter för försäkringstagarna och de försäkrade som väljs bland personer som föreslås av de centrala arbetsgivar- och löntagarcentralorganisationerna. De ska ha lika många representanter var och sammanlagt ska dessa representanter utgöra minst hälften av antalet ledamöter i förvaltningsrådet. Förvaltningsrådet i ett arbetspensionsförsäkringsbolag väljs av bolagsstämman och styrelsen väljs av förvaltningsrådet. 

2.1  Konkurrenskraftsavtalet

De ändringar som föreslås i propositionen har samband med den helhet som har avtalats i konkurrenskraftsavtalet. Syftet med konkurrenskraftsavtalet som arbetsmarknadens centralorganisationer har ingått är att förbättra det finländska arbetets och de finländska företagens konkurrenskraft, att öka den ekonomiska tillväxten och att skapa nya arbetstillfällen. Förhöjningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och sänkningen av arbetsgivarens arbetspensionsförsäkringsavgift syftar till att sänka enhetsarbetskostnaderna vilket ska förbättra företagens konkurrenskraft. Finansministeriet uppskattade den 1 mars 2016 att överföringen av arbetspensionsavgiften sänker enhetsarbetskostnaderna inom den privata sektorn med ca 1,0 procentenheter. Uppskattningen är att konkurrenskraftsavtalet ska ge ca 35 000 nya arbetstillfällen. 

2.2  Arbetspensionsförsäkringsavgifterna

I denna proposition föreslås en ändring i 153 § i lagen om pension för arbetstagare. Enligt förslaget ändras fördelningen av arbetspensionsförsäkringsavgiften mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det föreslås att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift höjs så att den stiger med 0,20 procentenheter 2017, med 0,20 procentenheter 2018, med 0,40 procentenheter 2019 och med 0,40 procentenheter 2020. Förhöjningarna görs kumulativt med resultatet att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift år 2020 inalles har stigit med 1,20 procentenheter. Eftersom den föreslagna ändringen inte inverkar på arbetspensionsförsäkringsavgiftens totala nivå minskar arbetsgivarens arbetspensionsförsäkringsavgift med motsvarande belopp så att den i genomsnitt år 2020 är 1,20 procentenheter lägre än 2016. Liksom i dagsläget ändras arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift dessutom när den genomsnittliga nivån på arbetspensionsförsäkringsavgiften ändras. 

Ändringen i arbetstagarens andel av arbetspensionsförsäkringsavgiften ska gälla både privata arbetstagare och anställda inom den offentliga sektorn. På motsvarande sätt beaktas ändringen i pensionsavgiften för anställda inom den offentliga sektorn i beloppet för arbetsgivarens pensionsavgift. 

Enligt 182 § i lagen om pension för arbetstagare betalar arbetslöshetsförsäkringsfonden till Pensionsskyddscentralen en avgift för att täcka ansvaret och kostnaderna för beaktande av arbetslöshets- och utbildningsperioder. Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift beräknas utifrån arbets- och förvärvsinkomsterna som ligger till grund för förmånerna under vissa oavlönade tider. I beräkningen läggs beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift till dessa inkomster. 

I konkurrenskraftsavtalet har man kommit överens om att den så kallade procentnedsättningen inte ändras så att den minskar eller ökar förmånerna. Följaktligen ska den i propositionen föreslagna ändringen av hur arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift räknas ut inte inverka på pensioner intjänade för oavlönad tid som finansieras via arbetslöshetsförsäkringsfonden. För att arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift fortsatt ska stå i samma proportion till den pension som intjänas av dem som får förmåner för oavlönad tid och som omfattas av avgiften, föreslås det i propositionen att den föreslagna förhöjningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift på 1,2 procentenheter i beräkningen av arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift inte läggs till arbets- och förvärvsinkomsten som ligger till grund för avgiften. Vidare justeras ordalydelsen i paragrafen. 

I pensionslagen för den offentliga sektorn och i lagen om sjömanspensioner hänvisas det med avseende på arbetspensionsförsäkringsavgiftens storlek till lagen om pension för arbetstagare och därmed gäller ändringarna i 153 § i lagen om pension för arbetstagare automatiskt också arbetspensionsförsäkringsavgifterna enligt dessa lagar. Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar årligen en förordning som fastställer företagares och lantbruksföretagares arbetspensionsförsäkringsavgift så att den motsvarar försäkringens genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgift enligt lagen om pension för arbetstagare. Eftersom de föreslagna ändringarna inte inverkar på den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften, behöver inga ändringar göras i lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. 

När det gäller militärpensionssystemet avtalades det i arbetspensionsreformen 2017 att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift fortsatt ska dras av från varje års pensionsgrundande arbetsinkomst. Slopande av avdraget för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift hade på grund av att militärpensionssystemet tillämpar ett annat räknesätt medfört obefogad fördel för dem som omfattas av militärpensionssystemet. En förhöjning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift med 1,2 procentenheter skulle i militärpensionssystemet innebära att arbetspensionsförsäkringsavgiftens belopp som dras av från den pensionsgrundande arbetsinkomsten stiger. En höjning av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift skulle följaktligen ha sänkande inverkan på pensionsförmånerna för militärer. Av denna orsak ska enligt förslaget den i propositionen föreslagna förhöjningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift på 1,2 procentenheter inte dras av från militärers pensionsgrundande arbetsinkomst. Andra eventuella ändringar i arbetspensionsförsäkringsavgiften ska däremot beaktas i normal ordning. Vidare justeras ordalydelsen i paragrafen. 

2.3  Arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltning

Ytterligare föreslås det i propositionen en ändring i antalet ledamöter som representerar försäkringstagarna och de försäkrade i arbetspensionsförsäkringsbolagens förvaltningsråd och styrelser. Minst en tredjedel av ledamöterna i arbetspensionsförsäkringsbolagen styrelser och förvaltningsråd ska väljas på förslag av löntagarnas och minst en sjättedel på förslag av arbetsgivarnas centralorganisationer. Ökningen av andelen ledamöter som föreslås av löntagarna, av det totala antalet ledamöter i styrelse och förvaltningsråd, beror på att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgifts andel av den totala arbetspensionsförsäkringsavgiften stiger så som föreslås i propositionen. 

2.4  Övriga ändringar

I propositionen föreslås också några revideringar av teknisk natur i arbetspensionslagarna. Det föreslås en korrigering i 36 § 2 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn av den ändring av den nedre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten som gjordes i samband med pensionsreformen till följd av vilken en engångshöjning inom den tid som föreskrivs i 1 mom. också läggs till pensionen för arbetstagare som har gått i invalidpension i 17-års ålder. Engångsförhöjningens nedre åldersgräns är då densamma som i de andra arbetspensionslagarna. Av denna orsak föreslås att den nedre åldersgränsen för engångsförhöjningen enligt 36 § 2 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn sänks från 24 till 23 år. 

Dessutom föreslås det att 88 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare ändras. I paragrafen föreskrivs det om minskning av efterlevandepension. I samband med pensionsreformen 2017 lades det till artikeln ett omnämnande om partiell förtida ålderspension. Tolkat enligt paragrafens ordalydelse ska pensionen för en efterlevande make som får partiell förtida ålderspension vid minskningen av efterlevandepensionen beräknas som invalidpension, även om den efterlevande maken redan skulle ha uppnått sin eventuellt nedsatta pensionsålder, men inte lägsta åldern för ålderspension i sin åldersklass. Enligt reglerna som godkändes i pensionsreformen kan situationen i praktiken leda till att efterlevandepensionen för en efterlevande make på partiell förtida ålderspension minskar, om det för den efterlevande maken som har uppnått den nedsatta pensionsåldern, men som har flera år kvar till den lägsta åldern för ålderspension i sin åldersklass, beräknas en kalkylerad invalidpension i stället för ålderspension vid minskningen av efterlevandepensionen. Det föreslås att villkoret om att den efterlevande maken inte ska ha uppnått sin lägsta ålder för ålderspension slopas från artikeln. Den föreslagna ändringen innebär att grunden för familjepension och minskningen av efterlevandepension beräknas på samma sätt i sådana fall där förmånslåtaren eller den efterlevande maken är på partiell förtida ålderspension och ännu inte får ålderspension, men har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension. Motsvarande ändring görs enligt förslaget också i de andra arbetspensionslagarna. Dessutom justeras ordalydelsen i paragraferna.