7.2
Inkomstskattelagen
64 §. Naturaförmåner. Det föreslås att 3 mom. ändras så att det högsta skattefria beloppet för personalbiljetten höjs till 3 400 euro per år. Detta innebär att den nuvarande skattepliktiga andelen mellan 300 och 750 euro för personalbiljetter slopas. Till momentet fogas dessutom en bestämmelse enligt vilken kollektivtrafikens andel av ett paket med mobilitetstjänster jämställs med en personlig kollektivtrafikbiljett. Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen om personalbiljetter har det således ingen betydelse om kollektivtrafikbiljetten skaffas direkt av tjänsteleverantören eller om biljetten ingår i ett paket med mobilitetstjänster. Det övriga innehållet i ett sådant tjänstepaket har ingen betydelse i detta sammanhang. Vid tillämpningen av bestämmelsen anses kollektivtrafikens andel av kostnaderna för tjänstepaketet vara priset enligt prislistan för motsvarande biljettprodukt hos leverantören av kollektivtrafiktjänster. Om t.ex. tjänstepaketets pris är 500 euro i månaden inklusive en månadsbiljett för den interna kollektivtrafiken i staden samt användningen av taxi och hyrbil, anses kollektivtrafikens andel av tjänstepaketet vara priset för månadsbiljetten enligt prislistan hos leverantören av interna kollektivtrafiktjänster i staden.
I nuvarande beskattnings- och rättspraxis har det ansetts att stadscyklar som en del av ett paket med mobilitetstjänster som inbegriper kollektivtrafik kan utgöra en del av en personalbiljett som betraktas som skattefri. Stadscyklar kan således även i fortsättningen betraktas som en del av den skattefria personalbiljetten som en del av ett paket med mobilitetstjänster. Vid tillämpningen av denna bestämmelse är det motiverat att bedöma saken på samma sätt oberoende av om användningen av stadscykel är en del av ett paket med mobilitetstjänster eller om tjänsten skaffas som en fristående tjänst. Användningen av stadscykel kan således betraktas som en del av personalbiljetten också när tjänsten skaffas separat från paketet med mobilitetstjänster. Om användningen av stadscykel är en del av ett paket med mobilitetstjänster och månadsavgiften för tjänsten endast omfattar en kollektivtrafikbiljett och användningen av stadscykel, betraktas paketet i sin helhet som en kollektivtrafikbiljett som arbetsgivaren tillhandahåller. Om månadsavgiften för paketet utöver kollektivtrafiken och användningen av stadcyklar också omfattar användning av andra fordon, betraktas som stadscyklarnas andel av kostnaderna för tjänstepaketet bruksavgiften för stadscykeln enligt tjänsteleverantörens prislista på motsvarande sätt som i fråga om kollektivtrafikbiljetten. I övrigt ska som sådan kollektivtrafik som avses i bestämmelsen på samma sätt som för närvarande betraktas regelbunden persontrafik vars tjänster kan utnyttjas allmänt och sådan reguljär trafik som körs med taxibilar.
I fråga om personalbiljetten föreslås inga ändringar. Det är fortsättningsvis fråga om en personlig resebiljett för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, och biljetten minskar på motsvarande sätt som för närvarande resekostnaderna mellan bostaden och arbetsplatsen.
I nuvarande beskattningspraxis har det ansetts att arbetsgivaren inte behöver utreda löntagarens verkliga kostnader mellan bostaden och arbetsplatsen, om arbetsgivaren ger löntagaren en personalbiljettförmån på högst 750 euro. Trots utvidgningen av skattefriheten kan det fortfarande anses att arbetsgivaren inte behöver utreda de faktiska resekostnaderna, om förmånens värde är högst 750 euro. I dessa situationer kan det anses att förmånen har getts för resan mellan bostaden och arbetsplatsen. Beloppet motsvarar självriskandelen för resekostnaderna mellan bostaden och arbetsplatsen. I fråga om en förmån som är större än detta ska arbetsgivaren utreda beloppet av löntagares faktiska resekostnader på motsvarande sätt som för närvarande.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. som innehåller bestämmelser om skattefrihet för tjänstecykelförmånen. En cykelförmån som arbetsgivaren ger arbetstagaren utgör skattefri inkomst till ett värde av högst 1 200 euro. Det högsta skattefria beloppet för den personliga kollektivtrafikbiljetten enligt 3 mom. och cykelförmånen är dock sammanlagt 3 400 euro, dvs. den skattefria cykelförmånen dras av från det skattefria maximibeloppet för personalbiljetten. Det är fråga om en cykelförmån när arbetsgivaren ställer en cykel som arbetsgivaren äger eller skaffar genom leasingavtal till arbetstagarens personliga bruk eller på något annat motsvarande sätt erbjuder arbetstagaren rätt att använda en cykel på fritiden. Den skattefria cykelförmånen kan också utgöra en del av ett paket med mobilitetstjänster. Som cykelförmånens andel av paketet med mobilitetstjänster betraktas samma värde som erbjudande av motsvarande förmån separat skulle ha. Om arbetsgivaren överlåter cykeln direkt i arbetstagarens ägo, är det inte fråga om en cykelförmån utan om en skattepliktig förmån som betraktas som lön.
Med en cykel avses en cykel så som den definieras i 19 § i fordonslagen (1090/2002). Enligt den paragrafen avses med cykel ett fordon tillverkat för transport av en eller flera personer eller gods som är utrustat med pedaler eller vevanordningar och som också kan ha en elmotor med en effekt på högst 250 watt, förutsatt att motorn fungerar endast vid trampning och kopplas ur funktion senast när hastigheten stiger till 25 km/h samt en sparkcykel eller annat motsvarande fordon utan motor, om det på grund av storleken eller användningsändamålet är påkallat att kräva att fordonet uppfyller kraven på reflektorer, strålkastare och lyktor och andra viktiga säkerhetskrav som gäller cyklar.
Till cykelförmånen anses också höra sådan utrustning som utgör fasta delar av cykeln, såsom t.ex. lampa och lås samt dubbdäck. Även om en cykelhjälm inte är en del av cykelns utrustning, kan en hjälm som tillhandahålls i samband med tjänstecykeln dock anses ingå i cykelförmånen, eftersom hjälmen är viktig skyddsutrustning för cyklisten och vägtrafiklagen innehåller en rekommendation om användning av cykelhjälm.
Värdet av en cykelförmån bestäms enligt principen om verkligt värde. Om arbetsgivaren skaffar en tjänstecykel t.ex. genom leasingavtal, betraktas som cykelförmånens värde den kostnad som orsakats arbetsgivaren, dvs. i praktiken leasingavgiften minskad med de expeditions- och handläggningskostnader som betalats till leasingbolaget.
Om arbetsgivaren äger tjänstecykeln, bildas det verkliga värdet på basis av anskaffningspriset, kapitalkostnaderna och driftskostnaderna, såsom de servicekostnader som arbetsgivaren betalar. Skatteförvaltningen bestämmer årligen beräkningsgrunderna för det gängse värdet med stöd av 64 § 1 mom. i inkomstskattelagen.
Om arbetstagaren har haft tillgång till en skattefri cykelförmån, kan avdrag för resekostnaderna för resan mellan bostaden och arbetsplatsen inte fås för cykelns del. Cykelförmånen inverkar inte till övriga delar på avdraget för resekostnader.
Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs om behandlingen i beskattningshänseende av en anordning för hemmaladdning av en elbil som arbetsgivaren bekostar tillsammans med en eltjänstebil. I dessa situationer ska laddningsanordningen betraktas som tilläggsutrustning till bilen och ska vid beräkningen av värdet av bilförmånen beaktas på motsvarande sätt som övrig tilläggsutrustning. Enligt Skatteförvaltningens gällande beslut om naturaförmåner läggs tilläggsutrustningens värde till nyanskaffningspriset för bilen till den del deras värde överstiger 850 €. Bestämmelsen gäller inte situationer där äganderätten till laddningsanordningen överförs direkt till arbetstagaren. Om äganderätten övergår till arbetstagaren, ska skatt betalas för hela det verkliga värdet på motsvarande sätt som enligt nuvarande beskattningspraxis.
64 a §. Temporära skattelättnader för anställningsförmåner inom trafiken åren 2021–2025 Det föreslås att till lagen temporärt fogas en ny 64 a §, där det föreskrivs om temporära skattesubventioner för anställningsförmåner inom trafiken åren 2021–2025.
I 1 mom. föreslås en bestämmelse om en sänkning av värdet av bilförmånen för bilar vars koldioxidutsläpp under körning enligt 6 § 1 mom. i bilskattelagen är noll. I praktiken är det för närvarande fråga om renodlade elbilar. Värdet av bilförmånen sänks med 170 euro för varje sådan månad som förmånen har uppkommit för användningen av en sådan utsläppsfri bil. Sänkningen görs för den berörda bilen från det månatliga beskattningsvärde som beräknats i enlighet med det beslut om naturaförmåner som Skatteförvaltningen årligen fastställer. Avdraget ska vara detsamma oberoende av om det schablonmässiga värdet eller värdet per kilometer används vid beräkningen av förmånens värde. Arbetsgivaren verkställer förskottsinnehållningen på basis av det sänkta beskattningsvärdet. Bilen kan vara i arbetstagarens bruk antingen i form av fri bilförmån eller förmån att använda bil och subventionen föreslås gälla bilar som genomgått första registrering i Finland 2020 eller senare.
I 2 mom. föreskrivs om temporär befrielse från skatt för sådan laddningsförmån för elbil som arbetsgivaren tillhandahåller. Skattepliktig inkomst uppkommer inte när arbetsgivaren bekostar laddning av arbetstagarens egen bil eller en bil utgör grunden för förmånen att använda bil på arbetsplatsen eller vid en för allmänheten tillgänglig laddningsstation. Bestämmelsen gäller inte laddning i arbetstagarens hem. Bestämmelsen gäller således inte situationer där arbetsgivaren betalar för den el som faktureras på basis av en elmätare i arbetstagarens hem eller den el som husbolaget fakturerar. Skattefriheten föreslås gälla alla bilar som laddas med el. Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen har det således ingen betydelse om det är en renodlad elbil eller en laddhybridbil som laddas.
Paragrafen ska gälla temporärt till utgången av 2025 och den ska tillämpas vid beskattningen för 2021–2025.
Skatteförvaltningen bestämmer årligen beräkningsgrunderna för det gängse värdet med stöd av 64 § 1 mom. i inkomstskattelagen. Enligt Skatteförvaltningens gällande beslut om naturaförmåner är det fråga om förmån att använda bilen om löntagaren själv betalar åtminstone drivkraftskostnaderna för bilen. Detta har ansetts innebära att löntagaren svarar för alla drivkraftskostnader. Den föreslagna skattefriheten för laddningsförmånen innebär att laddning på arbetsplatsen eller vid en för allmänheten tillgänglig laddningsstation inte medför kostnader för arbetstagaren. Med tanke på syftet med bestämmelsen vore det ändamålsenligt om skattefriheten för laddningsförmånen inte påverkar bedömningen av huruvida det är fråga om en bil som utgör grunden för förmånen att använda bil. Av denna anledning vore det motiverat att till Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner foga en temporär bestämmelse, av vilken framgår att när löntagaren använder el som arbetsgivaren bekostar på arbetsplatsen eller vid en för allmänheten tillgänglig laddningsstation för att ladda en naturaförmånsbil och själv betala de övriga eventuella drivkraftskostnaderna för bilen, fastställs penningvärdet av bilförmånen på samma sätt som värdet av förmånen att använda bil.
72 a §. Tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe. Det föreslås att till paragrafen temporärt fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om ett undantag från den tidsfrist på tre år för tillfälligt arbete som avses i 1 mom. Enligt momentet ska som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe betraktas arbete på samma arbetsställe i högst tre år och sex månader, om den tidsfrist på tre år som avses i 1 mom. upphör mellan den 1 januari och den 31 december 2021.
Till arbetstagarna kan således betalas skattefria resekostnadsersättningar ännu i ett halvt års tid för arbete på samma särskilda arbetsställe, om tidsfristen på tre år löper ut under 2021. Bestämmelsen ska också tillämpas vid beskattningen 2022 i de situationer där tidsfristen på tre och ett halvt år förlängs till 2022.
Förutsättningen är att arbetsstället fortfarande betraktas som ett särskilt arbetsställe för arbetstagaren. Om t.ex. förlängningen av arbetet avtalas så att tidsfristen på tre och ett halvt år överskrids, är det inte längre fråga om ett särskilt arbetsställe för arbetstagaren.
106 §. Grundavdrag vid kommunalbeskattningen. Det föreslås att paragrafen ändras så att grundavdragets högsta belopp höjs från 3 540 euro till 3 630 euro. Grundavdraget beviljas till fullt belopp vid en dagpenningsinkomst på 3 630 euro per år, en löneinkomst på ca 7 600 euro per år och en pensionsinkomst på ca 11 800 euro per år. För mottagare av dagpenningsinkomst har grundavdraget en effekt på en inkomst på upp till ca 23 600 euro per år, för mottagare av löneinkomst på upp till ca 30 400 euro per år och för mottagare av pensionsinkomst på upp till ca 25 000 euro per år.
116 c §. Idrottsutövarfond. Det föreslås att 1 mom. ändras så att maximibeloppet av den inkomst som överförs till en idrottsutövarfond höjs från nuvarande 100 000 euro till 200 000 euro. Inga ändringar föreslås i den procentandel av de årliga inkomsterna som kan överföras till fonden. Till en idrottsutövarfond kan således överföras högst 50 procent, beräknat på idrottsinkomstens bruttobelopp, dock högst 200 000 euro per år.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att även arbetslöshet som varat minst ett år kan betraktas som ett sådant särskilt skäl på basis av vilket de fonderade medlen kan lyftas snabbare än planerat. Villkoret motsvarar vad som i 54 d § 2 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen föreskrivs i fråga om frivilliga pensionsförsäkringar och långsiktiga sparavtal. Med arbetslöshet avses att personen är arbetslös arbetssökande på det sätt som avses i 2 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Dessutom preciseras två formuleringar i momentet så att medlen av särskilda skäl kan lyftas snabbare än planerat också efter två år. Om t.ex. en idrottsutövare har meddelat att han eller hon lyfter medlen under en period av sex år i lika många poster, men blir arbetsoförmögen under det tredje året, kan han eller hon lyfta medlen snabbare än den angivna tiden på sex år. Detta motsvarar nuvarande beskattningspraxis.
125 §. Arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det högsta beloppet av arbetsinkomstavdraget höjs från 1 770 euro till 1 840 euro. Avdragets minskningsprocent höjs från 1,84 procent till 1,89 procent för den del av nettoförvärvsinkomsten som överstiger 33 000 euro. När nettoförvärvsinkomsten uppgår till ca 131 000 euro beviljas inte längre något arbetsinkomstavdrag. Det föreslås att avdragets inflödesprocent höjs från 12,5 procent till 12,7 procent.