Senast publicerat 20-09-2022 12:42

Regeringens proposition RP 146/2022 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av aktiebolagslagen samt till vissa lagar som har samband med den

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I propositionen föreslås ändringar i aktiebolagslagen, försäkringsbolagslagen, lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi, lagen om investeringstjänster, lagen om placeringsfonder, lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, lagen om handel med finansiella instrument, lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster, lagen om betalningsinstitut, lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform, lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform och kreditinstitutslagen. 

Syftet med propositionen är att till sin del genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar. 

Med anledning av direktivet föreslås ändringar i 16 kap. i aktiebolagslagen som gäller fusion och 17 kap. som gäller delning. En del av ändringar är till sin karaktär grundläggande och en del tekniska. Ändringar eller nya bestämmelser föreslås bland annat för innehållet i en fusions- och delningsplan, skyldigheten att upprätta en redogörelse av styrelsen och dess innehåll, de skyldigheter som gäller registrering och framläggande av handlingar, inlösenförfarandet, förfarandet för yrkande på ytterligare penningvederlag, kraven på beslutsfattande, anmälningen om verkställande, förfarandet för verkställande och, vad gäller delning, ikraftträdandet och tidpunkten för början av rättsverkningarna. 

Därtill föreslås det att ett nytt 17 a kap. som gäller flyttning av hemorten läggs till i aktiebolagslagen vilket i huvudsak skulle motsvara kapitlen om fusion och delning, med beaktande av den olika karaktären av det berörda arrangemanget. Det fråga om att ett aktiebolag kan ändra sin bolagsform till en juridisk form som är tillåten i en annan EES-stat och flytta åtminstone sin hemort till denna stat. Motsvarande flyttningen av hemorten tillåts i förslaget också på det sätt att en utländsk bolagsform i en EES-stat ändras till ett finskt aktiebolag och dess hemort registreras i Finland.  

De principiellt mest betydande ändringarna gäller gränsöverskridande företagsarrangemang där bolag ska fusioneras, delas eller flytta sin hemort utomlands. Före genomförande av ett sådant företagsarrangemang ska Patent- och registerstyrelsen som registermyndighet organisera en föregripande tillsyn. Dess avsikt är att säkerställa att alla förfaranden och formaliteter har ordnats eller slutförts i Finland och att det gränsöverskridande arrangemanget inte verkställas i ett missbruks- eller bedrägerisyfte som leder eller syftar till att Europeiska unionens rätt eller nationell rätt undgås eller kringgås, eller på annat sätt för kriminella ändamål. Om registermyndigheten anser att de föreskrivna villkoren uppfylls, ska den utfärda ett intyg över detta och sända intyget till den behöriga myndigheten i en annan stat genom systemet för sammankoppling av register. Förslaget innehåller bestämmelserna om tillsynsförfarandet och de utsatta tiderna. 

På ett sätt som är konsekvent med förslagen till ändring av aktiebolagslagen föreslås ändringar med motsvarande innehåll i försäkrings- och finanslagstiftningen, dock med beaktande av särdragen i branschen och i synnerhet när det gäller beviljande av koncession. 

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2023 och avses bli behandlad i samband med den. 

Lagarna avses träda i kraft den 31 januari 2023. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

1.1  Bakgrund

Anledningen till beredningen av regeringens proposition är Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag (EU) 2019/2121 (nedan också ändringsdirektivet), vilket förutsätter genomförande. 

Europeiska kommissionens förslag till direktiv har föregåtts åtminstone av kommissionens omfattande offentliga samråd om bolagsrättens framtid och handlingsprogrammet år 2012 (European Company Law: what way forward?, pressmeddelande den 20 februari 2012) och år 2017 (EU Company law upgraded: Rules on digital solutions and efficient cross-border operations). De svar som kommissionen fick på samrådet år 2017 redogjorde för intressentgruppers ett brett stöd för reglering kring flyttning av ett bolags hemort och harmonisering av förfarandena för gränsöverskridande fusion samt en reglering kring gränsöverskridande delning som i så stor utsträckning som möjligt liknar regleringen kring gränsöverskridande fusion. 

Förhandsavgörande C-106/16 (Polbud – Wykonawstwo sp. z o.o., i likvidation, nedan Polbud-avgörandet) om etableringsfrihet i den mening som avses i artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) från oktober 2017 föregick också kommissionens förslag. I det nämnda avgörandet slog EU-domstolen fast att etableringsfrihet, enligt artikel 49 i EUF-fördraget, jämförd med artikel 54 i EUF-fördraget, ska beviljas bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och vars stadgeenliga hemort, huvudkontor eller huvudsakliga verksamhet ligger inom unionens territorium. Följaktligen kan ett bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning i princip åberopa denna frihet (Polbud-avgörandet, 32 punkten). EU-domstolen konstaterade också att etableringsfriheten bland annat omfattar rätten att bilda och driva dessa bolag på de villkor som enligt lagstiftningen i etableringsstaten är tillämpliga på deras egna bolag. Den omfattar således rätten för ett bolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning att ombildas till ett bolag som omfattas av en annan medlemsstats lagstiftning (se på motsvarande sätt dom av den 27 september 1988, Daily Mail and General Trust, 81/87, EU:C:1988:456, 17 punkten), under förutsättning att de villkor som fastställs i lagstiftningen i denna andra medlemsstat, särskilt kriteriet om koppling, enligt vilket den berörda medlemsstaten anser att bolaget omfattas av dess nationella rättsordning, är uppfyllda (Polbud-avgörandet, 33 punkten). Etableringsfriheten tillämpas följaktligen även på flyttning av ett bolags stadgeenliga hemort från en medlemsstat till en annan, utan att detta avser bolagets faktiska hemort, om den medlemsstat där det nya bolaget bildas godkänner registreringen av bolaget utan bedrivande av ekonomisk verksamhet i den medlemsstaten (se Polbud-avgörandet, punkt 66.1). 

I Polbud-avgörandet tog EU-domstolen också ställning till frågan om undersökning av missbruk hos en myndighet i en medlemsstat och huruvida sådan undersökning kan begränsa utövandet av etableringsfriheten på ett sätt som strider mot EU-rätten. EU-domstolen konstaterade att artikel 49 i EUF-fördraget innehåller en skyldighet att undanröja inskränkningar av etableringsfriheten. Enligt etablerad rättspraxis ska varje åtgärd som innebär att utövandet av denna frihet förbjuds, hindras eller görs mindre lockande betraktas som en begränsning av etableringsfriheten (dom av den 29 november 2011, National Grid Indus, C-371/10, EU:C:2011:785, 36 punkten med hänvisningarna till rättspraxis) (Polbud-avgörandet, 46 punkten). EU-domstolens etablerade rättspraxis redogör för att en sådan begränsning av etableringsfriheten endast kan godtas, om den kan anses berättigad av tvingande orsaker i anknytning till ett allmänt intresse. Denna begränsning måste då dessutom garantera att det aktuella målet uppnås, och med den får man inte överskrida vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (dom av den 29 november 2011, National Grid Indus, C-371/10, EU:C:2011:785, 42 punkten med hänvisningarna till rättspraxis) (Polbud-avgörandet, 52 punkten). I Polbud-avgörandet ansågs inte sådana berättigande omständigheter föreligga, varför upplösningen av det bolag som flyttade i slutet av likvidationsförfarandet utgjorde en begränsning av etableringsfriheten enligt EU-domstolen (Polbud-avgörandet, 48 och 66.2 punkterna). 

EU-domstolen betonade att åtgärderna för att skydda borgenärer, minoritetsaktieägare och arbetstagare i samband med flyttning av hemorten måste vara förenliga med deras mål och att medlen inte får gå längre än vad som är nödvändigt för att uppnå målet (Polbud-avgörandet, 55 och 56 punkterna). EU-domstolen ansåg att försättande i likvidation av ett bolag som flyttar sin hemort utan att ta hänsyn till den faktiska risken för skada för borgenärernas, minoritetsägarnas och arbetstagarnas intressen och utan att det går att välja mindre restriktiva åtgärder för att skydda dessa intressen överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med skyddet av borgenärerna, minoritetsägarna och arbetstagarna (Polbud-avgörandet, 57–59 punkterna). EU-domstolen påminde också om sin tidigare rättspraxis, enligt vilken missbruk av etableringsfriheten inte ska betraktas omfatta att bolagets hemort placeras i enlighet med lagstiftningen i en viss medlemsstat för att dra nytta av förmånligare lagstiftning (Polbud-avgörande, 62 punkten). 

1.2  Beredning

1.2.1  Beredningen av EU-rättsakten

Den 25 april 2018 gav kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ändringar, fusioner och uppdelningar av bolagsformen (tillgänglig på webbplatsen: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX%3A52018PC0241, läst den 21 juli 2022). Bestämmelserna i förslaget om genomförande av gränsöverskridande företagsarrangemang, såsom de planer och utredningar som ska utarbetas och offentliggöras, beslutsfattande om arrangemanget, borgenärernas och aktieägarnas rättsskydd samt genomförandet och rättsverkningarna av arrangemanget motsvarade, med vissa undantag, i huvudsak EU-lagstiftningen om gränsöverskridande fusioner och aktiebolagslagen (624/2006, nedan även ABL).  

Å andra sidan avvek kommissionens förslag väsentligt från den tidigare nationella och EU-regleringen av gränsöverskridande fusioner och delningar på så sätt att den innehöll förslag om omfattande och öppna befogenheter för myndigheterna i medlemsstaterna att undersöka villkoren för flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning och förbjuda sådana arrangemang, om myndigheten hyser allvarliga tvivel om att det rör sig om ett konstgjort arrangemang för att få omotiverade skattefördelar eller för att begränsa arbetstagarnas, borgenärernas eller minoritetsägarnas lagstadgade eller avtalsenliga rättigheter. En grundlig bedömning enligt kommissionens förslag skulle ha omfattat bland annat information om bildandet av ett bolag i destinationsstaten i arrangemanget, inbegripet syftet med bolagets verksamhet, dess näringsgren, investeringar, omsättning och resultat, antalet anställda, balansräkningens innehåll, dess skatterättsliga hemvist, tillgångar och deras lokalisering, den ordinarie arbetsplatsen för arbetstagarna och särskilda grupper av arbetstagare, destinationsstaten för avgifter inom social trygghet och de kommersiella risker som det bolag som flyttat sin hemort tar i avgångs- och destinationsstaten. När det gäller gränsöverskridande fusioner föreslog kommissionen inte liknande krav. 

Statsrådet förhöll sig i princip positivt till mål om att underlätta utövandet av etableringsfrihet för företag och förespråkade EU-reglering om flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning samt en översyn av lagstiftningen om gränsöverskridande fusioner, i synnerhet för att samordna de olika medlemsstaternas krav och åtgärder (U 32/2018 rd). Å andra sidan fäste statsrådet särskild vikt vid att de i förslaget till direktiv vida och öppet definierade befogenheterna för myndigheterna att undersöka och förhindra flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning under åberopande av arrangemangets artificiella natur i praktiken i onödan kan försvåra utövandet av etableringsfriheten genom flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning.  

Som mål för förhandlingarna om direktivet föreslog statsrådet att förutsättningarna för genomförande av gränsöverskridande arrangemang avgränsas så exakt som möjligt och att de står i proportion till syftet med regleringen och inte onödigt begränsar utövandet av etableringsfriheten. Enligt statsrådet kunde regleringen kring gränsöverskridande fusion och delning i aktiebolagslagen och EU-domstolens rättspraxis om utövande av etableringsfriheten ses som ett riktmärke för den bolagsrättsliga regleringen kring gränsöverskridande arrangemang.  

Statsrådet förespråkade också skydd av aktieägarna och borgenärerna och att personalen informeras, hörs och deltar i bolagets förvaltning i princip på samma sätt, med beaktande av den befintliga EU-lagstiftningen och eventuella särdrag i företagsarrangemanget. I bedömningen och utvecklandet av rättsskyddet för bolagets olika intressentgrupper borde enligt statsrådet även andra medel än de bolagsrättsliga medel som ingick i förslaget till direktiv beaktas och målet borde vara att undvika onödiga överlappande och motstridiga krav. Statsrådet förordade dessutom främjande av gränsöverskridande elektronisk kommunikation och informationsutbyte och framhöll att bättre informationsutbyte mellan medlemsstaternas myndigheter inte bara kan underlätta företagens verksamhet, utan också effektivisera genomförandet av nödvändiga till-synsåtgärder.  

Riksdagens ekonomiutskott instämde med statsrådets ståndpunkt i ärendet och underströk bland annat att den i kommissionens förslag fastställda omfattande och vida befogenheten för myndigheterna att undersöka förhållandena vid flyttning av ett företags hemort och vid gränsöverskridande delning samt att förbjuda nämnda arrangemang under åberopande av deras artificiella natur är en väsentlig förändring av företagens verksamhetsmiljö. Enligt utskottet kan rättsläget i och med kommissionens förslag bli svårt att förutse, i synnerhet på grund av att en myndighet enligt bestämmelsen kan förbjuda flyttning "på grundval av en helhetsbedömning av varje enskilt fall", utan att dessa bedömningskriterier närmare förklarats i bestämmelsen. Enligt ekonomiutskottet försvagar de allmänna befogenheterna förutsägbarheten och det är mycket troligt att de också kommer att differentiera medlemsstaternas praxis.  

Även enligt ekonomiutskottets bedömning motsvarade kommissionens förslag i övrigt i huvudsak regleringen kring gränsöverskridande fusioner och delningar i aktiebolagslagen. Utskottet fäste dock vikt vid skillnaderna mellan förslaget och den nationella regleringen i fråga om de enskilda bestämmelserna och konstaterade att detta leder till att samordning av den föreslagna regleringen med våra nationella normer inte är helt oproblematiskt. Enligt utskottet kan olägenheter föranledas av till exempel förslagen om arbetstagarinflytande och upplysning. Ekonomiutskottet ansåg att det var viktigt att undersöka möjligheterna att tillämpa redan gällande bestämmelser före en ny, delvis överlappande och till och med motsägelsefull reglering. 

Rådets allmänna riktlinje om förslaget till direktiv motsvarade i fråga om innehåll i hög grad Finlands förhandlingsmål, i synnerhet då man i den allmänna riktlinjen hade avstått från de omfattande och vida definitionerna av förutsättningarna för företagsarrangemang och myndighetsundersökning av sådana, vilka Finland ansåg vara problematiska, samt då bestämmelserna om arbetstagarinflytande i fråga om innehåll motsvarade de gällande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner. Dessutom var bestämmelserna om det praktiska genomförandet av företagsarrangemanget enligt rådets allmänna riktlinje, inklusive skyddet av aktieägare och borgenärer samt beslutsfattandet, tydligare än kommissionens förslag och de motsvarade bättre den reglering som Finland bedömt som funktionell. 

Europaparlamentets ståndpunkt om förslaget till direktiv skilde sig väsentligt från rådets allmänna riktlinje, i synnerhet när det gällde förhandskontrollen av villkoren för företagsarrangemang av en myndighet och information till, samråd med och medverkan av personalen. I parlamentets bedömning betonades eventuell användning av företagsarrangemang för att kringgå lagstiftningen kring bolag och dess verksamhet, till exempel när det gäller arbetstagarinflytande. De av parlamentet föreslagna medlen för ingripande i dylik verksamhet avvek väsentligt från vad som enligt statsrådets bedömning och rådets allmänna riktlinje var motiverat. 

Den kompromiss som nåddes om förslaget vid trilogförhandlingarna mellan EU-organen avvek från statsrådets förhandlingsmål på så sätt att gränsvärdena för arbetstagarinflytande harmoniserades i enlighet med kommissionens ursprungliga förslag till direktiv och att vissa tidsfrister för gränsöverskridande arrangemang var något längre än i kommissionens förslag och i den gällande regleringen kring gränsöverskridande fusioner. Som helhet uppskattades kompromissen motsvara Finlands förhandlingsmål (UJ 45/2018 rd). Kompromissförslaget innehöll bestämmelser om förbud mot missbruk av den rätt som fastställs genom den nationella lagstiftningen. Om ett sådant missbruks- eller bedrägerisyfte upptäcks i förväg, får den behöriga myndigheten i avgångsstaten inte bevilja det nödvändiga tillståndet till gränsöverskridande företagsarrangemang. Statsrådet ansåg att kravet på ett kompromissförslag kan genomföras i fråga om det huvudsakliga innehållet på ett sätt som motsvarar den myndighetsgranskning och de tillståndsvillkor vilka i nuläget krävs för en gränsöverskridande fusion. 

I bedömningen av kompromissförslaget riktade statsrådet uppmärksamhet mot att EU-domstolen i synnerhet under 2000-talet utvecklat en omfattande rättspraxis om utövandet av bolagsrättslig etableringsfrihet, i vilken man som bolagsrättslig lagvals- och hemortsregel å ena sidan erkänner principerna om både registrerad hemort och faktisk hemort och å andra sidan begränsar tillämpningen av principen om faktisk hemort i gränsöverskridande företagsarrangemang. Denna rättspraxis bedömdes redan i sig begränsa den praktiska tillämpningen av de delvis oklara villkoren för flyttning i kompromissförslaget. Oklarheten i kompromissförslaget ansågs i vissa fall kunna fördröja eller försvåra genomförandet av gränsöverskridande ombildning, om avgångsstaten tillämpar principen om faktisk hemort och dess behöriga myndighet förbjuder arrangemanget och motiverar sin vägran med kompromissens oklara krav. Å andra sidan bedömdes inte oklarheterna påverka gränsöverskridande företagsarrangemang mellan företag från medlemsstater som tillämpar principen om registrerad hemort. 

1.2.2  Beredningen av propositionen

Vid justitieministeriet utarbetades under åren 2019–2021 en preliminär bedömning av de behov av ändringar i bolagsrätten som behövs för att genomföra ändringsdirektivet. Justitieministeriet inrättade utifrån den nämnda bedömningen den 23 april 2021 en arbetsgrupp för att bereda ett förslag till bestämmelser som behövs för att på det nationella planet verkställa bestämmelserna inom bolagsrätt i ändringsdirektivet. Det fastställdes att arbetsgruppens mandat gäller till och med den 31 mars 2022. Arbetsgruppen hade som mål att genomföra den bolagsrättsliga regleringen i ändringsdirektivet i det finska bolagsrättssystemet så väl som möjligt på ett lämpligt, tillräckligt effektivt, proportionerligt och proaktivt sätt, med beaktande av behoven hos olika stora bolag som verkar inom olika näringsgrenar och deras intressentgrupper. Arbetsgruppens uppdrag omfattade inte att bedöma behovet av att ändra arbets- och skattelagstiftningen i samband med gränsöverskridande företagsarrangemang. 

Regleringen kring gränsöverskridande delningar och fusioner i aktiebolagslagen och de tillgängliga bedömningarna om den nuvarande regleringens funktion och ändringsbehoven i den användes som utgångspunkt för beredningsarbetet. Ett ytterligare mål var att Patent- och registerstyrelsen, som är behörig myndighet i fråga om gränsöverskridande fusioner och delningar, under arbetsgruppsarbetet i mån av möjlighet fick information som gör det möjligt för den att på förhand bedöma behoven av ändringar i handelsregistrets hanterings- och informationssystem i anknytning till det bolagsrättsliga genomförandet av de arrangemang som avses i ändringsdirektivet. Arbetsgruppen hade till uppgift att utarbeta ett förslag till ändring av aktiebolagslagen och eventuell annan lagstiftning (till exempel handelsregisterlagen) i form av en regeringsproposition för genomförandet av ändringsdirektivets bolagsrättsliga bestämmelser.  

Arbetsgruppens medlemmar och sakkunniga företrädde centrala ministerier och myndig-heter, företagslivets och värdepappersspararnas organisationer samt personer som i praktiken har att göra med företagsarrangemang. Arbetsgruppen höll sitt första möte i maj 2021 och sitt sista möte i slutet av mars 2022. Gruppen sammanträdde sammanlagt 20 gånger. Arbetsgruppens möten bereddes både i skriftligt förfarande och vid särskilda förberedande möten. På grund av coronapandemin höll arbetsgruppen sina möten virtuellt eller enligt hybridmodellen.  

Som en del av tjänsteberedningen har justitieministeriets och arbets- och näringsministeriets tjänstemän deltagit i möten som anordnas av kommissionen rörande genomförandet av ändringsdirektivet. Man har försökt att ta hänsyn till de synpunkter som uttryckts i dessa i arbetsgruppens förslag. Under beredningen har arbetsgruppen också följt utvecklingen av den nationella lagberedningen för genomförandet av ändringsdirektivet, i synnerhet i Sverige, de övriga nordiska länderna och Estland, även om genomförandet pågår i alla länder. Arbetsgruppen har dessutom gått igenom de planerade förändringarna i nä-ringslivets självreglering. Styrelsen för Värdepappersmarknadsföreningen rf beslutade i april 2021 att inleda en revidering av den rekommendation (koden för uppköpserbjudanden) som ska följas vid offentliga uppköpserbjudanden. Enligt det förslag som offentliggjordes i december 2021 utvidgas den nya koden för uppköpserbjudanden till att gälla också för fusioner. Den förnyade koden för uppköpserbjudanden träder enligt planerna i kraft hösten 2022. I arbetsgruppen har man uppskattat att den nya koden för uppköps-erbjudanden inte medför omedelbara behov av ändringar i aktiebolagslagen. Samtidigt har arbetsgruppens egna förslag utformats på ett sådant sätt att de inte utgör ett hinder för att följa principer och praxis som tillägnats i självregleringen. 

Under arbetet mottogs preliminära synpunkter av de övriga centrala myndigheterna och sakkunniga som utsetts på grundval av arbetsgruppens förslag. Syftet med begäran om uppgifter och de inledande samråden var att samla in mer detaljerad information om de föreslagna ändringarnas konsekvenser för myndigheternas och andra berörda parters verksamhet samt för det praktiska genomförandet av de företagsarrangemang som avses i förslaget.  

Arbetsgruppens betänkande färdigställdes i mars 2022. Arbetsgruppens betänkande överlämnades till justitieministeriet i april 2022 (Genomförandet av ett bolagsrättsligt direktiv om gränsöverskridande företagsomstruktureringar: Arbetsgruppens betänkande. Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2022:22. På finska, sammandrag och bestämmelser på svenska. Tillgänglig på webbplatsen: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-400-354-4, läst den 21 juli 2022). 

Med anledning av arbetsgruppens betänkande har man organiserat en omfattande remissrunda mellan den 9 maj och den 24 juni 2022. Med anledning av arbetsgruppens betänkande har en omfattande remissbehandling ordnats mellan den 9 maj och den 24 juni 2022. Begäran om utlåtande, arbetsgruppens betänkande och ändringsdirektivet var tillgängliga på webbplatsen Utlåtande.fi under hela remissbehandlingen (tillgänglig på webbplatsen: https://www.lausuntopalvelu.fi/SV/Proposal/Participation?proposalId=64bde0bd-9074-4b65-b457-ad76eb8175a0, läst 1.7.2022). Ett utlåtande ombads av 89 aktörer. Ett utlåtande gavs av 21 aktörer. Därtill meddelade regionförvaltningsverket i Södra Finland, Finnish Business Angels Network FiBAN ry, Finanssiala rf, Högsta förvaltningsdomstolen, inrikesministeriet, Finlands Bank, Finlands Nyföretagscentrum rf och Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf att de inte ger något utlåtande i ärendet eller att de inte har något att yttra i ärendet. Alla utlåtanden gavs inom den utsatta tiden. Ett utlåtandesammandrag har sammanställts av utlåtandena (Kellokumpu, Roosa – Jokinen, Juha: Genomförandet av ett bolagsrättsligt direktiv om gränsöverskridande företagsomstruktureringar – Arbetsgruppens betänkande: Sammandrag av remissvaren. Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2022:32. På finska. saatavilla internet-sivulla: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-400-306-3, läst 24 augusti 2022). Utlåtanderesponsen presenteras nedan i avsnitt 6. 

Den fortsatta beredningen har man gjort som ett tjänsteuppdrag vid justitieministeriet. Under den fortsatta beredningen har finansministeriet som ett tjänstearbete gjort de författningsändringar som beror på ändringsdirektivet i den lagstiftning för finansieringsmarknaden vilken hör till finansministeriets förvaltningsområde. Under beredningen har finansministeriet hört intressentgrupper och intresseorganisationer som är centrala med tanke på författningsändringarna, det vill säga Finansinspektionen, Finanssiala rf, Nasdaq Helsinki Ab, Euroclear Finland Ab och Joukkorahoitusyhdistys rf. 

Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga webbtjänsten på https://oikeusministerio.fi/hankehaku med identifieringskoden OM022:00/2021. 

EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

2.1  EU-rättsaktens målsättning

Innan ändringsdirektivet och kommissionens genomförandeförordning trädde i kraft fanns det inga bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 om vissa aspekter av bolagsrätten (nedan även det kodifierade bolagsdirektivet) om gränsöverskridande ombildningar, det vill säga flyttning av hemorten. Möjligheterna att genomföra en flyttning av hemorten var huvudsakligen beroende av eventuella nationella bestämmelser i medlemsstaterna. Det kodifierade bolagsdirektivet innehöll inte heller bestämmelser om gränsöverskridande delningar, men däremot bestämmelser om nationella delningar. Det kodifierade bolagsdirektivet innehöll före ändringsdirektivet föreskrifter om nationella och gränsöverskridande fusioner av bolag. Enligt kommissionens bedömning hade reglerna för gränsöverskridande fusioner avsevärt förbättrat den inre marknadens funktion för bolag och underlättat deras utnyttjande av etableringsfriheten (se även skälen 1 och 8 i ändringsdirektivet). 

I synnerhet har Polbud-avgörandet (se närmare avsnitt 1.1 ovan) förtydligat bolagens rätt att genomföra en gränsöverskridande flyttning av hemorten. Å andra sidan, i en situation där det inte fanns några bestämmelser i det kodifierade bolagsdirektivet, har de nya möjligheter som identifierats i rättspraxis väckt frågor om ett tillräckligt och balanserat skydd av bolagens intressentgrupper, såsom borgenärer och arbetstagare. Därför har man i ändringsdirektivet riktat uppmärksamhet mot behovet av att anpassa målen för en fungerande inre marknad med andra mål för den europeiska integrationen, till exempel målen för det sociala skyddet enligt artiklarna 3 och 9 i EUF-fördraget och målen för främjandet av den dialogen mellan arbetsmarknadens parter enligt artiklarna 151 och 152 i EUF-fördraget (se skäl 4 i ändringsdirektivet). 

Eftersom det kodifierade bolagsdirektivet inte omfattat bestämmelser om gränsöverskridande flyttning av hemorten och delning, har detta lett till fragmenterad lagstiftning och rättslig osäkerhet i medlemsstaternas lagstiftning och skapat hinder för att utöva etableringsfriheten. Bristen på reglering ansågs också ha lett till att skyddet av arbetstagare, borgenärer och minoritetsmedlemmar på den inre marknaden inte nått en tillräckligt god nivå. Ett av syftena med ändringsdirektivet var att de harmoniserade bestämmelserna bidrar till att avskaffa restriktionerna om etableringsfrihet och samtidigt ger ett lämpligt skydd för aktieägare och andra intressentgrupper, såsom borgenärer och arbetstagare (se skälen 5 och 6 i ändringsdirektivet). 

Vid utarbetandet av ändringsdirektivet har kommissionen bedömt att de olika instrument eller garantier som föreskrivs i olika medlemsstater när det gäller gränsöverskridande företagsarrangemang i onödan försvårar genomförandet av dessa åtgärder. De mycket olika formerna av skydd har bedömts leda till komplexitet och rättslig osäkerhet för bolagen och deras aktieägare. Därför har syftet med ändringsdirektivet varit att ge aktieägarna ett minimiskydd på samma nivå, oavsett i vilken medlemsstat bolaget är beläget. Medlemsstaterna ska därför kunna behålla eller införa andra regler för skydd av aktieägare, såvida inte sådana regler strider mot bestämmelserna i ändringsdirektivet eller mot etableringsfriheten (skäl 17 i ändringsdirektivet). I princip gäller det ovan nämnda också för den rättsliga ställningen för borgenärer med fordringar i ett bolag som deltar i ett gränsöverskridande arrangemang (skäl 22 i ändringsdirektivet). 

Under utarbetandet av ändringsdirektivet har man varit medveten om de gränsöverskridande arrangemangens komplexitet och de berörda intressenas mångfald. Till följd av detta finns det i ändringsdirektivet bestämmelser om föregripande tillsyn av arrangemangets lagenlighet. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska enligt ändringsdirektivet säkerställa att ett beslut om godkännande av ett gränsöverskridande förfarande fattas på ett skäligt, objektivt och icke-diskriminerande sätt och på grundval av alla relevanta uppgifter som krävs enligt unionsrätten och nationell rätt (skäl 10 i ändringsdirektivet). Behörighetsförhållandena mellan myndigheterna i avgångs- och destinationsmedlemsstaten och en effektiv uppgiftsfördelning har ansetts vara viktigt (skäl 33 i ändringsdirektivet). 

Ett av syftena med ändringsdirektivet har också varit att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå för parterna i gränsöverskridande arrangemang. Medlemsstaterna ska utfärda föreskrifter om förfarandegarantier enligt de allmänna principerna om tillgång till rättsskydd. Dessa är till exempel en möjlighet att söka ändring i de behöriga myndigheternas beslut i förfaranden som rör gränsöverskridande arrangemang, en möjlighet att skjuta upp den tidpunkt då ett förfarandeintyg får verkan på så sätt att parterna kan väcka talan vid den behöriga domstolen och en möjlighet att, om så är lämpligt, få till stånd interimistiska åtgärder (skäl 40 i ändringsdirektivet). 

Ändringsdirektivet har bidragit till utvecklingen och förbättringen av användarvänligheten hos de elektroniska tjänsterna hos myndigheterna i medlemsstaterna. Offentliggörande av planen för ett gränsöverskridande arrangemang, ansökan om ett förfarandeintyg och tillhandahållande av information och handlingar för att kontrollera att arrangemanget är lagenligt får ske helt och hållet på elektronisk väg, utan att de sökande personligen behöver besöka medlemsstaternas behöriga myndigheter. På motsvarande sätt ska den behöriga myndigheten kunna ta emot ansökan om förfarandeintyget elektroniskt, inklusive inlämnande av uppgifter och handlingar, såvida det inte i undantagsfall är tekniskt omöjligt för den behöriga myndigheten i fråga (skäl 41 i ändringsdirektivet). För att sänka kostnaderna, förkorta förfarandena och minska den administrativa bördan för bolag ska medlemsstaterna tillämpa den så kallade engångsprincipen inom bolagsrätten, vilket innebär att bolagen inte är skyldiga att lämna in samma uppgifter till fler än en offentlig myndighet (skäl 42 i ändringsdirektivet). 

Genom ändringsdirektivet begränsas inte: 

- tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 (skäl 9 i ändringsdirektivet), 

- medlemsstaternas behörighet att föreskriva bättre skydd för arbetstagare i enlighet med den gällande arbets- och sociallagstiftningen (skäl 11 i ändringsdirektivet), 

- tillämpningen av nationella regler om giltighet av avtal om försäljning och överlåtelse av aktier i bolag eller specifika krav på rättslig form (skäl 18 i ändringsdirektivet), 

- medlemsstaternas behörighet inom områden som bland annat straffrätt, förebyggande och bekämpande av finansiering av terrorism, arbets- och sociallagstiftning, beskattning och lagövervakning i enlighet med den nationella lagstiftningen (skäl 50 i ändringsdirektivet), 

- ansvar för skatteplikter som anknyter till bolagets eller bolagens verksamhet före arrangemanget i fråga (skäl 51 i ändringsdirektivet),  

- tillämpning av direktiven 98/59/EG, 2001/23/EG, 2002/14/EG och 2009/38/EG för att garantera andra än medverkansrelaterade rättigheter för arbetstagare (andra stycket i skäl 13 och skäl 52 i ändringsdirektivet), 

- tillämpning av den nationella lagstiftningen på ärenden som inte omfattas av detta direktiv, till exempel skatter eller social trygghet (skäl 52 i ändringsdirektivet), 

- tillämpning av den nationella lagstiftningen på rättsliga eller administrativa bestämmelser som rör skatter i medlemsstaterna eller deras regionala eller administrativa enheter, såsom verkställande av beskattningen (skäl 53 i ändringsdirektivet),  

- tillämpning av rådets direktiv 2009/133/EG, (EU) 2015/2376, (EU) 2016/881, (EU) 2016/1164 och (EU) 2018/822 (skäl 54 i ändringsdirektivet),  

- tillämpningen av de bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 som rör risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, i synnerhet skyldigheterna däri i fråga om att vidta lämpliga åtgärder för kundkännedom utifrån en riskkänslighetsanalys och i fråga om att identifiera och registrera den verkliga huvudmannen för varje eventuellt nybildat företag i den medlemsstat där bolaget bildas (skäl 55 i ändringsdirektivet),  

- tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om transparens och utövandet av aktieägarnas rättigheter i offentligt noterade bolag eller nationella bestämmelser som stadfästs eller införts med stöd av Europeiska unionens lagstiftning om detta (skäl 56 i ändringsdirektivet),  

- tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om kreditförmedlare eller andra finansiella institut och inte av de nationella regler som upprättats eller införts enligt Europeiska unionens lagstiftning om kreditförmedlare eller andra finansiella institut (skäl 57 i ändringsdirektivet). 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att ändringsdirektivet innehåller minimiharmoniserande bestämmelser. Medlemsstaterna har rätt att behålla eller införa bestämmelser som skyddar exempelvis minoritetsaktieägare eller borgenärer, om de inte strider mot EU-lagstiftningens principer eller uttryckliga bestämmelser. I ändringsdirektivet finns det dessutom bestämmelser om vissa förfaranden som uttryckligen föreskriver ett alternativt sätt att genomföra ett visst förfarande för medlemsstaterna. I ändringsdirektivet finns det också vissa bestämmelser som skrivits på ett så öppet sätt att medlemsstaterna har fått stor nationell prövningsrätt för hur ett visst förfarande ska genomföras. Detta handlingsutrymme för en medlemsstat behandlas närmare enligt bestämmelse nedan. 

2.2  Direktivets huvudsakliga innehåll

2.2.1  Inledande bestämmelser

I artikel 1.1 i ändringsdirektivet ändras artikel 1 i det kodifierade bolagsdirektivet på så sätt att den preciserar vad som föreskrivs i det kodifierade bolagsdirektivet. Utöver de tidigare regleringsobjekten införs bestämmelser om gränsöverskridande ombildningar och gränsöverskridande delningar i det kodifierade bolagsdirektivet. Dessa bestämmelser gäller för både privata och offentliga företag. 

I artikel 1.2 i ändringsdirektivet ändras artikel 18 i det kodifierade bolagsdirektivet på så sätt att det vid sidan av tidigare handlingar och uppgifter läggs till en skyldighet för kommissionen att genom den europeiska rättsliga portalen tillhandahålla alla handlingar och uppgifter som avses i artiklarna 86 g, 86 n, 86 p, 123, 127 a, 130, 160 g, 160 n och 160 p.  

Med stöd av artikel 1.3 i ändringsdirektivet ändras artikel 24 i det kodifierade bolagsdirektivet på så sätt att kommissionens behörighet att utfärda genomförandeförfattningar ökas. Enligt punkten godkänner kommissionen utöver tidigare befogenheter med genomförandeakter: 

e) den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register enligt artiklarna 20, 28 a, 28 c, 30 a och 34, och 

ea) den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register och för offentliggörande enligt artiklarna 86 g, 86 n, 86 p, 123, 127 a, 130, 160 g, 160 n och 160 p. 

Kommissionen antar bland annat genomförandeakterna enligt led e senast den 1 februari 2021 och genomförandeakter enligt led ea senast den 2 juli 2021. 

2.2.2  Gränsöverskridande ombildning (flyttning av hemorten)

I artikel 1.4 i ändringsdirektivet införs i det kodifierade bolagsdirektivet en ny rubrik om ombildning, det vill säga flyttning av hemorten, och i artikel 1.5 ett nytt kapitel. Innehållsmässigt påminner kapitlets bestämmelser till stor del om bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner och nya gränsöverskridande delningar. 

Tillämpningsområde och definitioner 

Detta kapitel gäller ändring av bolagsformen för kapitalbolag som bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och som har sin hemort, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Europeiska unionen, till kapitalbolag som omfattas av tillämpningsområdet för lagstiftningen i en annan medlemsstat (artikel 86a.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande ombildningar som omfattar ett bolag som har till syfte att göra kollektiva investeringar av kapital som fås från allmänheten och som bedriver verksamhet på grundval av principen om riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets tillgångar eller på åtgärder som jämställs med sådant återköp eller inlösen, med vilka bolaget har som mål att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig avsevärt från värdet på dess nettotillgångar (artikel 86.2, tillagd genom ändringsdirektivet). Kapitlet tillämpas inte heller i situationer där bolaget försatts i likvidation och börjat dela ut medel till sina medlemmar eller bolaget omfattas av tilämpningsområdet för resolutionsverket, -befogenheter och -mekanismer enligt avdelning IV i direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (nedan resolutionsdirektivet för kreditinstitut) (artikel 86a.3, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Därtill har medlemsstaterna getts befogenheter att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är föremål för insolvensförfaranden eller föremål för ramverk för förebyggande rekonstruktion, föremål för andra likvidationsförfaranden än de som avses ovan, eller föremål för krisförebyggande åtgärder enligt definitionen i artikel 2.1.101 i resolutionsdirektivet för kreditinstitut (4 punkten i artikel 86a, tillagd genom ändringsdirektivet).  

När det gäller definitioner avses i kapitlet med bolag ett bolag enligt bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet, vilket genomför en gränsöverskridande ombildning (artikel 86b.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Den hänvisade bilagan II innehåller en förteckning över privata och offentliga aktiebolagsformer med begränsat ansvar för aktieägare som kommer på fråga i de olika medlemsstaterna. 

I detta kapitel avses med gränsöverskridande ombildning ett arrangemang genom vilket ett bolag, utan att upplösas eller likvideras, omvandlar den rättsliga formen genom vilken det är registrerat i utgångsmedlemstaten till en rättslig form i destinationsmedlemsstaten enligt förteckningen i bilaga II och överför åtminstone sin stadgeenliga hemort till destinationsmedlemsstaten med bibehållande av sin status som juridisk person (artikel 86b.2, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Dessutom definieras utgångsmedlemsstat, destinationsmedlemsstat och ett ombildat bolag i ändringsdirektivet (artikel 86b.3–86b.5, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Definitionerna av ändringsdirektivet påverkar direkt bildandet av tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet, det vill säga vilka bolag som kan delta i en gränsöverskridande ombildning enligt EU-lagstiftningen och mellan vilka stater en sådan är möjlig. Arrangemanget ska alltid vara tillåtet från en medlemsstat till en annan och mellan de bolag som nämns i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet, det vill säga privata och offentliga aktiebolag i Finland. 

Dessutom har det fastställts principer om när lagstiftningen i avgångsmedlemsstaten och destinationsmedlemsstaten ska tillämpas. Den nationella lagstiftningen i avgångsmedlemsstaten ska tillämpas på de förfaranden och formaliteter som ska följas för att få det intyg som föregår ombildningen. Den nationella lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten tillämpas på förfaranden och formaliteter efter mottagande av intyget (artikel 86c, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Plan för arrangemanget 

Bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska utarbeta en plan för den gränsöverskridande ombildningen (artikel 86d, tillagd genom ändringsdirektivet). Planen ska innehålla åtminstone: 

a) bolagets rättsliga form, namn och stadgeenliga hemort i avgångsmedlemstaten,  

b) det ombildade bolagets föreslagna rättsliga form, namn och stadgeenliga hemort i destinationsmedlemsstaten,  

c) bolagets stiftelseurkund i destinationsmedlemsstaten, i tillämpliga fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument,  

d) den föreslagna vägledande tidsplanen för den gränsöverskridande ombildningen,  

e) de rättigheter som det ombildade bolaget tilldelar aktieägare med speciella rättigheter eller innehavare av andra värdepapper än aktier som representerar bolagets kapital, eller de åtgärder som föreslås avseende detta,  

f) skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom borgen eller utfästelser,  

g) eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i bolagets förvaltnings-, lednings, tillsyns- eller kontrollorgan,  

h) huruvida bolaget varit föremål för någon stimulansåtgärd eller mottagit subventioner i avgångsmedlemstaten under de senaste fem åren,  

i) närmare uppgifter om erbjudandet om penningvederlag till aktieägare i enlighet med artikel 86 i,  

j) den gränsöverskridande ombildningens sannolika följder för sysselsättningen,  

k) i lämpliga fall, information om de förfaranden genom vilka närmare bestämmelser om arbetstagares inflytande över besluten om deras rätt till medverkan i det ombildade bolaget fastställs i enlighet med artikel 86 l (se också artikel 86m.5, som lagts till med ändringsdirektivet). 

Ändringsdirektivet innehåller följaktligen ganska detaljerade bestämmelser om minimi-innehållet i en plan för gränsöverskridande ombildning. Målet är att i samband med detta förfarande ta hänsyn till alla berörda parters legitima intressen (skäl 12 i ändringsdirektivet). 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

Bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ska utarbeta en rapport till aktieägare och arbetstagare, vilken beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande ombildningen. Rapporten ska innehålla en redogörelse för konsekvenserna för arbetstagarna. Rapporten ska särskilt beskriva den gränsöverskridande ombildningens konsekvenser för bolagets framtida verksamhet, (artikel 86e.1, tillagd genom ändringsdirektivet), också när det gäller dotterbolag (första stycket i skäl 13 i ändringsdirektivet).  

Rapporten ska innehålla separata avsnitt för aktieägare och arbetstagare. Bolaget kan utarbeta en enda rapport som innehåller dessa två avsnitt. Alternativt kan bolaget utarbeta separata rapporter till aktieägare och arbetstagare (artikel 86e.2, tillagd genom ändringsdirektivet). 

I det avsnitt som är avsett för aktieägare ska det i synnerhet redogöras för penningvederlaget och den metod som använts för att komma fram till penningvederlaget, konsekvenserna av den gränsöverskridande ombildningen för aktieägarna och den lösenrätt och de rättsskyddsmedel vilka är tillgängliga för aktieägare (artikel 86e.3, tillagd genom ändringsdirektivet). Aktieägarna ska i synnerhet informeras om rätten att utträda ur bolaget (första stycket i skäl 13 i ändringsdirektivet). Om alla aktieägare kommit överens om att avstå från sin rätt till rapporten, krävs dock inte det avsnitt som är avsett för aktieägarna. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningsområdet för bestämmelserna i denna artikel (artikel 86e.4, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Det avsnitt som är avsett för arbetstagare ska i synnerhet redogöra för konsekvenserna för arbetsförhållanden och vid behov för åtgärder för att trygga dessa, eventuella väsentliga ändringar som gäller de tillämpliga arbetsvillkoren eller bolagets verksamhetsställen och hur ovan framlagda omständigheter påverkar eventuella dotterbolag till bolaget (artikel 86e.5, tillagd genom ändringsdirektivet). När det gäller omständigheter som har konsekvenser för sysselsättningssituationen, ska det i synnerhet ges ett referat av huruvida konsekvensen är väsentliga ändringar i de i lag föreskrivna arbetsvillkoren, kollektivavtalen och de gränsöverskridande företagsspecifika kollektivavtalen och i placeringen för bolagens verksamhetsställen, såsom bolagets huvudkontor. Därutöver ska rapporten innehålla uppgifter om ledningsorganet och, i tillämpliga fall, om personal, utrustning, lokaler och tillgångar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de sannolika ändringarna av arbetets organisation, löner, specifika tjänsters placering och de förväntade konsekvenserna för de arbetstagare som innehar dessa tjänster, liksom också den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens parter på bolagsnivå, inklusive, i tillämpliga fall, arbetstagarinflytande på styrelse- eller annan förvaltningsorgannivå (första stycket i skäl 13 i ändringsdirektivet). Om ett bolag och dess eventuella dotterbolag inte har andra anställda än de som ingår i förvaltnings- eller ledningsorganet, förutsätts dock inte det avsnitt som är avsett för arbetstagarna (artikel 86e.8, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Artikeln innehåller också för tydlighetens skull bestämmelser om att det inte krävs någon redogörelse, om man avstår från att upprätta ett avsnitt som är avsett för både aktieägare och arbetstagare (artikel 86e.9, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Redogörelsen eller redogörelserna ska, tillsammans med planen för den gränsöverskridande ombildningen, om den är tillgänglig, göras tillgänglig för aktieägarna och arbetstagarrepresentanterna eller själv arbetstagarna. Detta ska ske minst sex veckor före den bolagsstämma som beslutar om godkännande av planen om ombildning (artikel 86e.8, tillagd genom ändringsdirektivet). För att förbättra skyddet av arbetstagarna ska antingen arbetstagarna själva eller deras företrädare kunna yttra sig om den del av rapporten som beskriver konsekvenserna av gränsöverskridande arrangemang för dem (andra ledet i skäl 13 i ändringsdirektivet). Om bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan i god tid får ett yttrande av arbetstagarrepresentanterna eller arbetstagarna själva, ska aktieägarna informeras om yttrandet och det ska fogas till rapporten (artikel 86e.7, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Artikeln ska inte påverka andra tillämpliga rättigheter i fråga om tillgång till information och samråd eller förfaranden som föreskrivs på nationell nivå till följd av genomförandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG (artikel 86e.10, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Rapport av oberoende sakkunnig 

En oberoende sakkunnig ska granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. Rapporten ska göras tillgänglig för aktieägarna minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om godkännande av planen (artikel 86f.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Enhälliga aktieägare kan avstå från sin rätt till en rapport av en oberoende sakkunnig. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från tillämpningsområdet för bestämmelserna i denna artikel (artikel 86f.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Rapporten ska innehålla åtminstone en sakkunnigs uppfattning om huruvida penningvederlaget är ändamålsenligt, med beaktande av ett eventuellt marknadspris för aktierna i bolaget före offentliggörandet av förslaget till ombildning eller bolagets värde, fastställt enligt allmänt vedertagna värderingsmetoder, med undantag för inverkan av den föreslagna ändringen av bolagsformen. I rapporten ska det åtminstone anges vilken metod eller vilka metoder som använts vid bedömningen, hur lämpliga metoderna är för att bedöma penningvederlaget och eventuella särskilda värderingsproblem (artikel 86f.2 1, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Offentliggörande av handlingar 

Bolaget ska offentliggöra en plan för en gränsöverskridande ombildning och ett meddelande till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller själva arbetstagarna om deras rätt att senast fem arbetsdagar före bolagsstämman tillställa bolaget anmärkningar om planen. Dessutom får medlemsstaterna kräva att rapporten av en oberoende sakkunnig offentliggörs, med undantag för konfidentiella uppgifter (artikel 86g.1 1, 86g.1 2 och 86g.1 3, tillagda genom ändringsdirektivet).  

Registermyndigheten ska göra de handlingar som bolaget överlämnat offentligt tillgängliga i registret i avgångsmedlemstaten minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om godkännande av planen, och handlingarna ska vara tillgängliga för allmänheten kostnadsfritt även med hjälp av systemet för sammankoppling av register (artikel 86g.1 1 och 86g.1 4 och artikel 86g.6 1, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Alternativt kan medlemsstaterna befria ett bolag från ovan avsedda krav på offentliggörande, om bolaget i fråga avgiftsfritt håller handlingarna enligt 1 punkten i denna artikel allmänt tillgängliga på sin webbplats under en sammanhängande tid, som börjar minst en månad före den dag då bolagsstämman om godkännande av planen avses ordnas och upphör tidigast då denna stämma upphör. Medlemsstaterna får endast föreskriva proportionerliga och nödvändiga krav eller begränsningar för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas autenticitet (artikel 86g.2, tillagd genom ändringsdirektivet). I detta fall ska bolaget minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om godkännande av planen lämna in de uppgifter till avgångsmedlemstatens register, vilka föreskrivs relativt detaljerat i ändringsdirektivet. Registret i avgångsmedlemsstaten ska kostnadsfritt göra denna information tillgänglig för allmänheten via systemet för sammankoppling av register (artikel 86g.3 och 86g.6 1, tillagda genom ändringsdirektivet).  

I ändringsdirektivet betonas i synnerhet att kraven på offentliggörande ska kunna uppfyllas fullt ut på elektronisk väg, utan att de sökande behöver besöka den behöriga myndigheten i avgångsmedlemstaten (artikel 86g.4, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Medlemsstaterna får utöver offentliggörandet kräva att en plan för en gränsöverskridande ombildning eller den information som avses i punkt 3 i denna artikel offentliggörs i en nationell officiell publikation eller via ett elektroniskt centralt system (artikel 86g.5, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Målet med bestämmelserna om offentliggörande är att bolagen ska offentliggöra information på ett heltäckande sätt. Detta gör det möjligt för andra intressentgrupper att bedöma konsekvenserna av arrangemanget. Bolagen är i enlighet med EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen inte skyldiga att offentliggöra konfidentiell information vars offentliggörande är skadlig för deras affärsverksamhet (skäl 15 i ändringsdirektivet). 

Godkännande av bolagsstämma 

Beslut om godkännande av en plan för en gränsöverskridande ombildning ska fattas på bolagsstämman. På bolagsstämman ska det likaså beslutas huruvida stiftelseurkunden samt bolagsordningen ska anpassas, om den sistnämnda finns i en separat handling. I ändringsdirektivet anges att aktieägarna, innan de fattar beslut, vid behov ska ta del av förvaltnings- eller ledningsorganets redogörelser, rapporter av en oberoende sakkunnig, yttranden av arbetstagare och anmärkningar av olika intressentgrupper (artikel 86h.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Dessutom kan bolagsstämman förbehålla sig rätten att som villkor ställa att bolagsstämman röstar separat och styrker arrangemang för arbetstagarinflytande (artikel 86h.2, tillagd genom ändringsdirektivet; skäl 16 i ändringsdirektivet). 

Bolagsstämmans beslut ska fattas med kvalificerad majoritet, som inte får vara mindre än två tredjedelar eller det högre nationella minimiantal som tillämpas på gränsöverskridande fusioner och inte heller mer än 90 procent av röstetalet för de vid bolagsstämman företrädda aktierna eller för det företrädda tecknade kapitalet (artikel 86h.3, tillagd genom ändringsdirektivet). Om dessutom en klausul i en plan för gränsöverskridande ombildning eller ändring av stiftelseurkunden för ett bolag som ändrat bolagsformen ökar aktieägarens ekonomiska skyldigheter gentemot bolaget eller tredje parter, får medlemsstaterna kräva ett samtycke av en aktieägare, om aktieägaren i fråga inte kan utöva sin rätt till inlösen eller sin rätt att kräva ytterligare penningvederlag vid inlösenförfarande (artikel 86h.4, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Medlemsstaterna ska se till att bolagsstämmans godkännande av en gränsöverskridande ombildning inte kan bestridas endast på grund av att kontantersättning vid inlösen inte fastställts korrekt eller att de uppgifter som lämnats för detta ändamål inte uppfyller de lagstadgade kraven (artikel 86h.5, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Skydd av aktieägare 

I en situation med gränsöverskridande ombildning ändras den lag som är tillämplig på bolaget och aktieägarnas rättigheter (skäl 18 i ändringsdirektivet). För att garantera ett minimiskydd för aktieägarna ska medlemsstaterna se till att åtminstone de aktieägare i bolaget som röstade emot antagandet av planen för gränsöverskridande ombildning har rätt att kräva inlösen av sina aktier mot ett ändamålsenligt penningvederlag (artikel 86i.1 1, tillagd genom ändringsdirektivet). Medlemsstaterna får också bevilja andra aktieägare denna rättighet (artikel 86i.1 2, tillagd genom ändringsdirektivet), till exempel aktieägare utan rösträtt, aktieägare som får aktier i ett annat förhållande än det tidigare eller aktieägare för vilka den tillämpliga lagen inte ändras, men vars vissa rättigheter ändras till följd av arrangemanget (skäl 18 i ändringsdirektivet).  

Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist inom vilken de aktieägare som röstar emot antagandet av planen ska underrätta bolaget om sitt beslut att kräva inlösen av sina aktier. Denna tidsfrist ska vara högst en månad efter den bolagsstämma som beslutar om godkännande av planen. Bolaget ska ge en elektronisk adress för elektronisk mottagning av anmälan i fråga (artikel 86i.2, införd genom ändringsdirektivet). Förfarandet för hurudant uttryck av vilja av en aktieägare som beaktas som en invändning har lämnats för prövning av medlemsstaterna (artikel 86i.1 3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Dessutom ska medlemsstaterna fastställa en tidsfrist inom vilken det penningvederlag som anges i planen för gränsöverskridande ombildning ska betalas, dock senast två månader efter det att arrangemanget trätt i kraft (artikel 86i.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Det penningvederlag som erbjuds ska beräknas på grundval av allmänt accepterade värderingsmetoder (skäl 20 i ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska se till att aktieägare som meddelat sitt beslut om att utöva rätten att kräva inlösen av sina aktier, men som anser att det penningvederlag som bolaget erbjuder inte fastställts på korrekt sätt, har rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag av behöriga myndigheter eller delegerade organ enligt den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för kravet på ett ytterligare penningvederlag i samband med inlösen (artikel 86i.4 1, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna ge alla aktieägare som meddelat sitt beslut att kräva inlösen av sina aktier rätt till ett ytterligare penningvederlag (artikel 86i.4 2, tillagd genom ändringsdirektivet). 

De rättigheter till skydd för aktieägare som avses här gäller endast lagstiftningen i avgångsmedlemstaten och endast avgångsmedlemstaten är behörig att lösa tvister om dessa rättigheter (artikel 86i.5, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Syftet med bestämmelserna om aktieägarnas rapporteringsskyldighet är att göra det möjligt för bolagen att bedöma kostnaderna för arrangemanget så exakt som möjligt (skäl 19 i ändringsdirektivet). 

Skydd av borgenärer 

I en situation med en gränsöverskridande ombildning kan en ändring av den lag och den jurisdiktion som är tillämplig på bolaget också påverka ställningen för bolagets borgenärer (skälen 22 och 24 i ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska därför föreskriva ett tillräckligt skydd av borgenärer vars fordringar uppkommit före offentliggörandet av planen för gränsöverskridande ombildning, men inte förfallit till betalning före offentliggörandet (artikel 86j.1 1, tillagd genom ändringsdirektivet). De borgenärer som skyddas kan också omfatta befintliga och före detta arbetstagare med skyddade arbetspensionsrättigheter och personer som får pensionsförmåner (skäl 24 i ändringsdirektivet).  

Borgenären borde i förväg informera bolaget om att fordringsägaren kräver tillräckliga garantier genom ett myndighetsförfarande för att säkra sina fordringar (skäl 23 i ändringsdirektivet). Borgenärer som är missnöjda med de garantier som anges i planen får inom tre månader efter det att planen offentliggjorts ansöka om tillräckliga garantier hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten. I sådana fall måste dessa borgenärer på ett trovärdigt sätt kunna visa att deras fordringar på grund av en ändring av den gränsöverskridande ombildningen riskerar att utebli och att det inte finns tillräckliga garantier från bolaget. En förutsättning för att garantier ska beviljas är att arrangemanget träder i kraft (artikel 86j.1 2 och 86j.1 3, tillagda genom ändringsdirektivet). Vid bedömningen av sådana garantier ska myndigheten ta hänsyn till om en borgenärs anspråk i fråga om värde och kreditbetyg är minst lika stort som före arrangemanget och om kravet kan framställas inom samma jurisdiktion (skäl 23 i ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet finns det dessutom föreskrifter om ett särskilt kompletterande forum för borgenärerna, som är behörig utöver det som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (skäl 24 i ändringsdirektivet). Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att borgenärer vars fordringar uppkommit före offentliggörandet av planen för gränsöverskridande ombildning också kan inleda ett förfarande mot bolaget i avgångsmedlemstaten. Utan att det påverkar tillämpningen av de regler om rättsskipning som grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen eller på ett avtal, ska talan väckas inom två år från det att bolagsformen ändrats (artikel 86j.4, tillagd genom ändringsdirektivet). Denna bestämmelse påverkar därför inte tillämpningen av den nationella lagstiftningen om preskriptionstiden för fordringar (skäl 24 i ändringsdirektivet). 

I denna artikel föreskrivs vidare att medlemsstaterna får kräva att bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan ger ett meddelande, som på ett behörigt sätt återspeglar bolagets ekonomiska ställning vid dagen för meddelandet, tidigast en månad före offentliggörandet av meddelandet i fråga. Det finns också bestämmelser om vissa omständigheter som ska framgå av meddelandet (artikel 86j.2, införd genom ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet föreskrivs det också för tydlighetens skull att artikeln inte påverkar tillämpningen av den nationella lagstiftningen i avgångsmedlemstaten när det gäller att fullgöra eller garantera monetära eller icke-monetära skyldigheter för offentliga organ (artikel 86j.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna utse en domstol, notarius publicus eller en eller flera behöriga myndigheter som ska övervaka lagenligheten i en gränsöverskridande ombildning i den del av förfarandet som omfattas av avgångsmedlemstatens lagstiftning. Om det finns fler än en behörig myndighet, ska bolaget ha rätt att ansöka om ett förfarandeintyg hos en av medlemsstaten utsedd behörig myndighet, som ska samordna verksamheten med övriga behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten ska ha befogenhet att vidta de bedömningsåtgärder som behövs och utfärda ett intyg före ändringen av bolagsformen. I det bekräftas att alla relevanta villkor uppfyllts och att alla förfaranden och formaliteter, till exempel att monetära eller icke-monetära förpliktelser fullgjorts eller säkerställts gentemot offentliga organ eller att sektorspecifika särskilda iakttagits, har slutförts på behörigt sätt i avgångsmedlemsstaten (artikel 86m.1 i ändringsdirektivet, tillagd genom ändringsdirektivet och skäl 34 i ändringsdirektivet). Den behöriga myndigheten ska kunna försäkra sig om en tillräcklig skyddsnivå för borgenärerna eller om hur förfarandet gällande dessa fortskrider. Den behöriga myndigheten ska särskilt kunna kontrollera om företaget uppfyllt sina skyldigheter gentemot de offentliga borgenärerna och om eventuella ouppfyllda skyldigheter säkerställts på ett tillfredsställande sätt. Den behöriga myndigheten ska också särskilt kunna granska huruvida ett bolag är föremål för pågående domstolsförfaranden, som gäller till exempel överträdelser av social-, arbets- eller miljölagstiftningen, vilket kan leda till nya skyldigheter för bolaget, inklusive skyldigheter gentemot medborgare och privata organ (skäl 39 i ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet finns det föreskrifter om ansökan om ett förfarandeintyg före en ombildning och dess innehåll. Ansökan jämte alla uppgifter och bifogade handlingar ska kunna göras helt elektroniskt, utan att de sökande personligen behöver besöka den behöriga myndigheten (artikel 86m.4, tillagd genom ändringsdirektivet). Ansökan ska åtföljas av en plan för den gränsöverskridande ombildningen, en redogörelse av förvaltnings- eller ledningsorganet till aktieägarna och arbetstagarna, ett eventuellt yttrande av arbetstagarna eller deras företrädare, en rapport av en oberoende sakkunnig, anmärkningar av aktieägarna, arbetstagarna eller deras företrädare eller borgenärer om planen samt information om godkännande av den bolagsstämma som beslutat om arrangemanget (artikel 86m.2, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Medlemsstaterna har också fått möjlighet att kräva att bolagets ansökan om förfarandeintyg före ombildningen åtföljs av ytterligare information, i synnerhet om antalet anställda vid tidpunkten för utarbetandet av planen, om förekomsten av dotterbolag och deras geografiska fördelning samt om fullgörandet av skyldigheter gentemot offentliga organ. Om medlemsstatsoptionen utnyttjas, får de behöriga myndigheterna begära denna information av andra relevanta myndigheter, om bolaget inte lämnat in den (artikel 86m.3, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Som en del av tillsynen ska den behöriga myndigheten granska de handlingar och den information som avses ovan och som är inlämnade till den, och, efter behov, bolagets anmälan om att förfarandet för arbetstagarmedverkan inletts. Den behöriga myndigheten i avgångsmedlemstaten ska också se till att förfaranden för arbetstagarmedverkan eller information om alternativ till dessa ingår i planen (artikel 86m.5 och 86m.6, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Den behöriga myndigheten ska genomföra den grundläggande tillsyn som avses i 1 punkten inom tre månader från den dag då den behöriga myndigheten mottog handlingarna och informationen om att bolagsstämman godkänt den gränsöverskridande ombildningen. Om arrangemanget uppfyller alla relevanta villkor och alla nödvändiga förfaranden och formaliteter är fullgjorda, ska den behöriga myndigheten utfärda ett ombildningsintyg. Om så inte är fallet, ska den behöriga myndigheten inte utfärda intyget och ska underrätta bolaget om motiveringarna till sitt beslut. Den behöriga myndigheten får ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller avklara förfarandena och formaliteterna inom en rimlig tid (artikel 86m.7, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Ändringsdirektivet innehåller särskilda bestämmelser om situationer där den behöriga myndigheten i avgångsmedlemstaten misstänker att arrangemanget genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte. Exempel på sådana syften är genomförandet av arrangemanget för att kringgå arbetstagarnas rättigheter, sociala avgifter eller skattskyldigheter, eller annars för brottsliga ändamål. Särskild vikt har lagts vid att bekämpa brevlådeföretag eller skalbolag som bildas för att undvika, kringgå eller bryta mot Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen (skäl 35 i ändringsdirektivet). 

Om den behöriga myndigheten under den grundläggande tillsynen av efterlevnaden av lagenligheten hyser allvarliga tvivel om att en gränsöverskridande ombildning genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte, vilket leder eller syftar till att undvika eller kringgå Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen, ska den ta hänsyn till relevanta omständigheter och förhållanden. Sådana omständigheter är vid behov vägledande faktorer, som den behöriga myndigheten fått kännedom om i samband med den grundläggande tillsynen av lagenligheten, såsom vid samråd med andra myndigheter (artikel 86m.9, tillagd genom ändringsdirektivet). Nämnda exempel på sådana vägledande faktorer är omständigheterna som gäller etableringen i den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande arrangemanget, inbegripet avsikten med arrangemanget, sektorn, investeringar, nettoomsättning och resultat, antalet anställda, balansräkningens innehåll, skatterättslig hemvist, tillgångar och var dessa finns, utrustning, de verkliga huvudmännen i bolaget, sedvanliga arbetsplatser för arbetstagarna och specifika grupper av arbetstagare, den plats där sociala avgifter ska betalas och antalet arbetstagare som utstationerats under året före det gränsöverskridande förfarandet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och Europaparlamentets och i rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och antalet arbetstagare som arbetar samtidigt i fler än en medlemsstat i den mening som avses i förordning (EG) nr 883/2004 samt de affärsrisker som bolaget eller bolagen övertar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de omständigheter som är förknippade med personalens möjligheter att medverka, i synnerhet i den utsträckning som det handlar om förhandlingar av sådana rättigheter, vilka föranletts av överskridande av fyra femtedelar av det nationella gränsvärdet (skäl 36 i ändringsdirektivet). 

Sakförhållanden och vägledande omständigheter ska granskas som en helhet, inte separat. Bedömningen ska göras från fall till fall enligt det förfarande som föreskrivs i den nationella lagstiftningen (artikel 86m.9, tillagd genom ändringsdirektivet). Den behöriga myndigheten får inte utfärda ett ombildningsintyg, om det i enlighet med den nationella lagstiftningen fastställs att arrangemanget genomförs i ett sådant missbruks- eller bedrägerisyfte som avses ovan (artikel 86m.8, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Om den behöriga myndigheten vid bedömningen av ett missbruks- eller bedrägerisyfte behöver ta hänsyn till ytterligare information eller genomföra ytterligare undersökningar, får tidsfristen på tre månader för grundläggande tillsyn förlängas med tre månader (artikel 86m.10, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Om bedömningen på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte kan genomföras inom de tidsfrister som anges för den grundläggande tillsynen av lagenligheten eller bedömningen av ett missbruks- eller bedrägerisyfte, ska den behöriga myndigheten informera den sökande om skälen till eventuella förseningar före utgången av dessa tidsfrister (artikel 86m.11, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Den behöriga myndigheten i avgångsmedlemstaten ska ha befogenhet att samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga inom olika områden med anknytning till den gränsöverskridande ombildningen. De myndigheter som ska höras kan också finnas i destinationsmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i avgångsmedlemstaten ska av dessa myndigheter och av bolaget få den information och dokumentation som behövs för att kontrollera att arrangemanget är lagenligt inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i den nationella lagstiftningen (artikel 86m.12, tillagd genom ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska också kunna fastställa vilka eventuella konsekvenser de förfaranden som inletts av aktieägare och borgenärer i enlighet med ändringsdirektivet har för utfärdandet av ett förfarandeintyg (skäl 37 i ändringsdirektivet). I bedömningen av bolagets ansökan kan den behöriga myndigheten dessutom anlita en oberoende sakkunnig (artikel 86m.12, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Medlemsstaterna ska se till att ett ombildningsintyg finns tillgängligt via systemet för sammankoppling av register och att intyget är kostnadsfritt tillgängligt för de behöriga myndigheterna och registren i destinationsmedlemsstaten (artikel 86n, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna utse en domstol, notarius publicus eller någon annan behörig myndighet som ska övervaka lagenligheten av en gränsöverskridande ombildning i den del av förfarandet som omfattas av lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten. Framför allt ska det säkerställas att ett bolag som bytt bolagsform följer bestämmelserna i den nationella lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten om bildande och registrering av bolag och vid behov att arrangemangen för arbetstagarinflytande fastställts i enlighet med artikel 86l i ändringsdirektivet. Denna myndighet ska ha befogenhet att godkänna arrangemanget så snart den konstaterat att alla relevanta villkor och formaliteter är fullgjorda på behörigt sätt i destinationsmedlemsstaten (artikel 86o.1 och 86o.4, tillagda genom ändringsdirektivet). I sådana fall borde de behöriga myndigheterna i destinationsstaten registrera bolaget i den berörda medlemsstatens handelsregister (skäl 45 i ändringsdirektivet). 

Bolaget ska till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten överlämna en plan för gränsöverskridande ombildning som godkänts av bolagsstämman. Ansökan jämte alla uppgifter och bifogade handlingar ska kunna göras helt och hållet elektroniskt utan att de sökande personligen behöver besöka den behöriga myndigheten (artikel 86o.2 och 86o.3, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Det har dessutom uttryckligen fastställts att den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten ska godta det förfarandeintyg som utfärdats av avgångsmedlemstaten som ett bindande intyg om att förfarandena och formaliteterna före ombildningen är fullgjorda på behörigt sätt i avgångsmedlemstaten. En gränsöverskridande ombildning kan inte godkännas i destinationsmedlemsstaten utan det nämnda intyget (artikel 86o.5, tillagd genom ändringsdirektivet; skäl 33 i ändringsdirektivet). 

Registrering 

Enligt ändringsdirektivet ska avgångs- och destinationsmedlemsstaterna utfärda bestämmelser om hur information om genomförandet av en gränsöverskridande ombildning ska offentliggöras i deras register (artikel 86p.1, tillagd genom ändringsdirektivet). För att öka transparensen i gränsöverskridande arrangemang och utreda den tidigare verksamheten hos de bolag som deltar i arrangemanget är det viktigt att de berörda medlemsstaternas register omfattar nödvändiga uppgifter om de bolag som deltar i det gränsöverskridande arrangemanget. Uppgifter kan också fås ur register i en annan medlemsstat (skäl 46 i ändringsdirektivet).  

Åtminstone följande uppgifter ska registreras och göras offentligt tillgängliga via systemet för sammankoppling av register (artikel 86p.2, tillagd genom ändringsdirektivet):  

a) i destinationsmedlemsstatens register: att registreringen av det ombildade bolaget är följden av en gränsöverskridande ombildning,  

b) i destinationsmedlemsstatens register: datum för registrering av det ombildade bolaget. 

c) i avgångsmedlemstatens register: att avregistreringen eller avförandet av bolaget från registret är följden av en gränsöverskridande ombildning.  

d) i avgångsmedlemstatens register: det datum då bolaget avregistreras eller avförs från registret.  

e) i avgångsmedlemstatens respektive destinationsmedlemsstatens register: bolagets registreringsnummer, namn och rättsliga form respektive det ombildade bolagets registreringsnummer, namn och rättsliga form. 

I synnerhet det nya registreringsnummer som beviljades det berörda bolaget efter det gränsöverskridande arrangemanget ska införas i avgångsmedlemsstatens register. I destinationsmedlemsstatens register ska även bolagets ursprungliga registreringsnummer anges, vilket beviljats för bolaget före det gränsöverskridande arrangemanget (skäl 46 i ändringsdirektivet). 

Registret i destinationsmedlemsstaten ska via systemet för sammankoppling av register underrätta registret i avgångsmedlemstaten om att den gränsöverskridande ombildningen trätt i kraft. Bolaget ska avföras ur avgångsmedlemstatens register så fort anmälan mottagits (artikel 86p.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Ikraftträdande 

Den tidpunkt då en gränsöverskridande ombildning träder i kraft bestäms enligt lagstiftningen i destinationsmedlemstaten, men först efter det att kontrollåtgärder vidtagits i avgångs- och destinationsmedlemsstaterna (artikel 86q, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Konsekvenser 

Det ombildade bolag borde behålla sin status som juridisk person (skäl 47 i ändringsdirektivet). Från och med dagen för ikraftträdandet har en gränsöverskridande ombildning också följande konsekvenser (artikel 86r, tillagd genom ändringsdirektivet):  

a) samtliga bolagets tillgångar och skulder, inklusive samtliga avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska övertas av det ombildade bolaget,  

b) aktieägarna i bolaget ska fortsätta att vara aktieägare i det ombildade bolaget, såvida de inte har avyttrat sina aktier på det föreskrivna sättet,  

c) bolagets rättigheter och skyldigheter som härrör från anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande ombildningen får verkan ska övertas av det ombildade bolaget. 

Oberoende sakkunniga  

Medlemsstaterna ska utfärda bestämmelser för att säkerställa att den som utarbetar rapporten är oberoende och att rapporten är opartisk och objektiv (artikel 86s.2, tillagd genom ändringsdirektivet). När det gäller kravet på oberoende ska hänsyn tas till kraven i artiklarna 22 och 22b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning, om ändring av direktiven 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (skäl 14 i ändringsdirektivet).  

Medlemsstaterna ska också utfärda bestämmelser om skadeståndsansvar för den som utarbetar en rapport av en oberoende sakkunnig (artikel 86s.1, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Behörighet 

Enligt ändringsdirektivet får en gränsöverskridande ombildning som fått verkan inte ogiltigförklaras.  

Detta påverkar dock inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat i fråga om straffrätt, förebyggande och bekämpning av finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och lagövervakning, att påföra av åtgärder och påföljder enligt den nationella lagstiftningen efter den dag då den gränsöverskridande ombildningen fick verkan (artikel 86t, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Detta gäller i synnerhet om de behöriga myndigheterna eller andra myndigheter efter det att arrangemanget genomförts konstaterar att det gränsöverskridande arrangemanget genomfördes i missbruks- eller bedrägerisyfte eller på annat sätt i brottsligt syfte. I detta sammanhang kan de behöriga myndigheterna också bedöma om det nationella gränsvärdet för arbetstagarmedverkan i det bolag som genomför en gränsöverskridande ombildning uppfyllts eller överskridits under de år som följer efter det gränsöverskridande arrangemanget (skäl 50 i ändringsdirektivet). 

2.2.3  Gränsöverskridande fusion

Tillämpningsområde, definitioner och tillämplig lag 

Med ändringsdirektivet har definitionen av bolag enligt kapitlet om gränsöverskridande fusion inte ändrats. 

Med ändringsdirektivet har definitionen av befintliga former av gränsöverskridande fusioner inte ändrats. Med stöd av artikel 1.6 i ändringsdirektivet har det gjorts ett tillägg till de definitioner av gränsöverskridande fusion som avses i kapitlet, med stöd av vilket en ny form av fusion som görs i ett verksamt bolag regleras uttryckligen utöver tidigare former. I en situation enligt den nya definitionen innehas samtliga aktier i de bolag som deltar i fusionen av en enda part eller så delas alla aktieägares aktier i samma förhållande i alla bolag som deltar i fusionen. Enligt denna bestämmelse ska ett eller flera bolag vid tidpunkten för upplösning, utan likvidationsförfarande, överföra alla sina tillgångar och skulder till ett annat verksamt bolag på så sätt att det övertagande bolaget inte beviljar nya aktier som fusionsvederlag (artikel 119.2 d, tillagd genom ändringsdirektivet). Den nya definitionen har ett innehållsmässigt samband med de förenklade förfaranden som föreskrivs i artikel 132 i det kodifierade bolagsdirektivet. 

I enlighet med artikel 1.7 i ändringsdirektivet har närmare bestämmelser om tillämpningsområdet för en gränsöverskridande fusion antagits med samma innehåll som i fråga om flyttning av hemorten i situationer där bestämmelserna om gränsöverskridande arrangemang inte är tillämpliga eller där medlemsstaten väljer att inte tillämpa dem (se artikel 120.3 i det kodifierade bolagsdirektivet som inte ändrats, samt artikel 120.4 och 120.5, tillagda genom ändringsdirektivet, jfr 2–4 punkterna i artikel 86a, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Med stöd av artikel 1.8 i ändringsdirektivet har artikel 121.1 a upphävts: "Om inte annat föreskrivs i detta kapitel får gränsöverskridande fusioner endast ske mellan bolagsformer vars fusion är tillåten enligt de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning" (framställningssätt av bestämmelsen bearbetat här). I fortsättningen kommer bestämmelserna i ändringsdirektivet om gränsöverskridande fusioner att tillämpas mellan de bolag som avses i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet eller liknande bolag (se det oförändrade första ledet i artikel 119 i det kodifierade bolagsdirektivet). Ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion ska även i fortsättningen följa de nationella bestämmelserna och formaliteterna i den medlemsstat vars lagstiftning det lyder under. Detta gäller i synnerhet beslutsprocessen i samband med fusion och skyddet av arbetstagare när det gäller andra rättigheter än de som föreskrivits för arbetstagarinflytande. På en gränsöverskridande fusion ska tillämpas också sådan lagstiftning i en medlemsstat, vilken gör det möjligt för de nationella myndigheterna att motsätta sig en viss nationell fusion på grund av ett allmänt intresse, om minst ett av de i fusionen deltagande bolagen omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. I artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer ("EG:s koncentrationsförordning") föreskrivs uttryckligen vissa åtgärder vars tillämpning inte påverkas av bestämmelserna i ändringsdirektivet (se oförändrade artikel 121.1 b i det kodifierade bolagsdirektivet och artikel 121.2, tillagd genom ändringsdirektivet).  

Det kan också noteras att artikel 121.2 i det kodifierade bolagsdirektivet har ändrats genom ändringsdirektivet på så sätt att uttryckligen endast arbetstagare nämns i den ändrade bestämmelsen om intressentgrupper i behov av rättsskydd, med avvikelse från den tidigare bestämmelsen. Ändringens betydelse ska inte överdrivas. I ändringsdirektivet finns det en uttrycklig och mer omfattande bestämmelse om till exempel miniminivån på skyddet av inlösenrätten för minoritetsaktieägare och borgenärernas rättigheter. När det gäller genomförandet av dessa kommer medlemsstaterna även i fortsättningen att ha ett brett handlingsutrymme (se vad gäller aktieägares inlösenrätt artikel 126 a och vad gäller skyddet för borgenärer, artikel 126 b, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Plan för ett arrangemang 

I artikel 1.9 i ändringsdirektivet har uppgifterna om den fusionsplan som ska utarbetas för en gränsöverskridande fusion reviderats och kompletterats. Delvis har den fallspecifika flexibiliteten i fråga om tillämpningen ökats med ändringsdirektivet. Utöver de uppgifter som tidigare krävts, ska planen innehålla följande uppgifter (se artikel 122, ändrad genom ändringsdirektivet): 

- den föreslagna stadgeenliga hemorten för det bolag som bildas genom en gränsöverskridande fusion,  

- bytesförhållandet för de värdepapper eller aktier som representerar bolagskapitalet och, i lämpliga fall, storleken på en eventuell penningersättning (förmörkande och kursivering här),  

- stiftelseurkunden för det bolag som bildas genom en gränsöverskridande fusion, i tillämpliga fall, och bolagsordningen, om denna finns i ett separat dokument (förmörkande och kursivering här),  

- uppgifter om det penningvederlag som erbjuds de aktieägare som motsätter sig arrangemanget, samt  

- skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom borgen eller panter. 

De särskilda förmåner som kan beviljas sakkunniga som granskar planer för gränsöverskridande fusioner enligt ändringsdirektivet ingår inte längre i den information som krävs enligt ändringsdirektivet i den gränsöverskridande fusionsplanen (jfr artikel 122 h, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Kraven i den rapport som enligt artikel 1.10 i ändringsdirektivet ska lämnas till aktieägarna avviker från rapporten om flyttning av hemorten på så sätt att det vid behov ska lämnas en redogörelse för bytesförhållandet för aktierna och den metod eller de metoder som använts för att komma fram till bytesförhållandet för aktierna (artikel 124.3 b i ändringsdirektivet). På samma sätt, med avvikelse från flyttning av hemorten, ska hänsyn tas till att aktieägarnas rättigheter vid en gränsöverskridande fusion innefattar rätt att på vissa villkor utöver fusionsvederlaget kräva ytterligare penningvederlag (jfr artikel 124.3 d, ändrad genom ändringsdirektivet och nya artikel 126 a, till vilken det hänvisats i den). Med avvikelse från kraven på flyttning av hemorten, har det beaktats i fråga om gränsöverskridande fusioner att beslut måste fattas i flera bolag, det vill säga ofta på det överlåtande bolagets bolagsstämma och i det övertagande bolagets styrelse (artikel 124.6 2, ändrad genom ändringsdirektivet). 

De gällande bestämmelserna har ändrats med stöd av ändringsdirektivet på det sättet att personalens rätt till information betonas. Förvaltnings- eller ledningsorganets rapport omfattas inte längre av krav på att konsekvenserna av fusionen för borgenärerna ska anges, utan information om de skyddsåtgärder som erbjuds borgenärerna ska lämnas i fusionsplanen (se nya artikel 122 n, ändrad genom ändringsdirektivet). På samma sätt har förvaltnings- och ledningsorganet, vid sidan av de rättsliga och ekonomiska aspekterna och konsekvenserna för de olika intressentgrupperna, fått en skyldighet att redogöra för omständigheter som påverkar den framtida affärsverksamheten på grund av arrangemanget (artikel 124.1, ändrad genom ändringsdirektivet). Arbetstagarnas företrädare eller arbetstagarna själva har möjlighet att avge ett utlåtande till bolagets förvaltnings- eller ledningsorgan; det nya är att om bolagets lednings- eller förvaltningsorgan i god tid får arbetstagarnas utlåtande, ska aktieägarna informeras om utlåtandet (artikel 124.7, ändrad genom ändringsdirektivet). Även i fortsättningen ska utlåtandet fogas till rapporten. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Med avvikelse från kraven på flyttning av hemorten har man när det gäller beslutsförfarandena vid en gränsöverskridande fusion tagit hänsyn till att en rapport av en oberoende sakkunnig måste behandlas i flera bolag, det vill säga ofta på det överlåtande bolagets bolagsstämma och i det övertagande bolagets styrelse. I sådana fall ska rapporten med stöd av artikel 1.11 i ändringsdirektivet göras tillgänglig minst en månad före bolagsstämman i det andra eller i de andra bolag som deltar i fusionen, även om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen (artikel 125.1 2, tillagd genom ändringsdirektivet). 

De gällande bestämmelserna har ändrats med stöd av ändringsdirektivet för att komplettera de ärenden om vilka en oberoende sakkunnig ska avge en rapport. Utöver tidigare krav, såsom bytesförhållandet för aktierna, ska rapporten också innehålla ett ställningstagande om de metoder som använts vid bestämmandet av penningvederlaget, deras ändamålsenlighet samt hur vederbörligt penningvederlaget är. Dessutom har sättet och tidpunkten för bedömningen av vederlaget preciserats genom att det föreskrivs att man innan fusionsförslaget offentliggörs ska beakta det eventuella marknadspriset för aktierna i de bolag som deltar i fusionen eller det värde av bolagen som fastställts enligt allmänt accepterade värderingsmetoder, med undantag för effekterna av den föreslagna fusionen (artikel 125.3 i ändringsdirektivet, ändrad genom ändringsdirektivet, och skäl 14 i ändringsdirektivet). 

Offentliggörande av handlingar 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Med avvikelse från de krav som gäller för flyttning av hemorten har man i fråga om offentliggörande av handlingar vid en gränsöverskridande fusion tagit hänsyn till att handlingarna måste behandlas i flera bolag, det vill säga ofta på det överlåtande bolagets bolagsstämma och i det övertagande bolagets styrelse. I sådana fall ska, enligt artikel 1.10 i ändringsdirektivet, de handlingar som avses i artikel göras tillgängliga minst en månad före bolagsstämman i ett annat bolag som deltar i fusionen eller i andra bolag som deltar i fusionen, även om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen (artikel 123.5, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Det nya är att bolaget enligt ändringsdirektivet ska registrera ett meddelande till aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarnas företrädare eller arbetstagarna själva i det bolag som deltar i fusionen om att dessa har beretts tillfälle att senast fem arbetsdagar före bolagsstämman ge anmärkningar om planen för den gränsöverskridande fusionen (artikel 123.1 b, ändrad genom ändringsdirektivet). En till nyhet är att de handlingar som offentliggörs också måste vara tillgängliga via systemet för sammankoppling av register (artikel 123.1 4, ändrad genom ändringsdirektivet, se dock medlemsstatsoptionen i 2 och 3 punkterna). 

De gällande bestämmelserna har ändrats med stöd av ändringsdirektivet på så sätt att medlemsstaterna kan undanta de bolag som deltar i fusionen från det krav på offentliggörande som avses ovan i denna artikel, om dessa bolag håller de handlingar som avses i artikel 123.1 i det kodifierade bolagsdirektivet avgiftsfritt tillgängliga för allmänheten på sin webbplats under den utsatta tiden. Dessutom föreskrivs en skyldighet för bolaget att lämna vissa minimiuppgifter i sitt eget register (artikel 123.2 och 123.3, ändrade genom ändringsdirektivet). Enligt bestämmelsen i det tidigare direktivet skulle endast det överlåtande bolaget ha undantagits från kravet på offentliggörande (jfr tidigare artikel 123.1 2). 

Med stöd av ändringsdirektivet kan de krav som avses ovan i 1 och 3 punkten i artikeln uppfyllas helt elektroniskt utan att de sökande personligen behöver besöka någon behörig myndighet i medlemsstaterna för de bolag som deltar i en fusion (artikel 123.4, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Med stöd av ändringsdirektivet har det dessutom föreskrivits att handlingar eller uppgifter som finns tillgängliga via systemet för sammankoppling av register ska vara tillgängliga för allmänheten avgiftsfritt. Eventuella avgifter som registren tar ut av ett bolag för offentliggörande får inte överstiga kostnaderna för tillhandahållandet av tjänster (artikel 123.7, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Dessutom har den tidigare tvingande bestämmelsen om att vissa grundläggande uppgifter om varje fusionerande bolag ska offentliggöras i den nationella officiella tidningen överlämnats för prövning av medlemsstaten med stöd av ändringsdirektivet (jfr tidigare artikel 123.2 och artikel 123.6, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Godkännande av bolagsstämma 

Bestämmelserna om beslutsfattandet är i huvudsak de samma för ett bolag som flyttar sin hemort och för ett överlåtande bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion. Bestämmelserna skiljer sig dock från varandra i synnerhet i fråga om kraven på kvalificerad majoritet och samtycke av aktieägarna. Med avvikelse från bestämmelserna om flyttning av hemorten innehåller kraven på gränsöverskridande fusioner inga bestämmelser om en övre gräns på 90 procent för den kvalificerade majoriteten, kravet på kvalificerad majoritet tillämpat i en medlemsstat eller inhämtande av en enskild delägares samtycke i vissa situationer (jfr artikel 86h.3 och 86h.4, tillagda genom ändringsdirektivet, samt artikel 126, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Bestämmelserna om flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion skiljer sig från varandra i fråga om det övertagande bolagets beslutsfattande. I fråga om flyttning av hemorten, i ändringsdirektivet finns det inte en enda bestämmelse om beslutsfattande i ett bolag som flyttat till destinationsstaten. En fusion ska å sin tur godkännas av det övertagande bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion, och under vissa förutsättningar är det möjligt att fatta beslut i dess förvaltnings- eller ledningsorgan. Artikel 126.3 i det kodifierade bolagsdirektivet, eller artikel 94, till vilken det hänvisats i den, har inte ändrats med ändringsdirektivet när det gäller gränsöverskridande fusioner. En medlemsstats lagstiftning behöver därför inte kräva att det övertagande bolagets bolagsstämma ska godkänna fusionen, om: 

- offentliggörandet av fusionsplanen i fråga om det övertagande bolaget sker senast en månad före det överlåtande bolagets eller de överlåtande bolagens bolagsstämma, där beslut om godkännande av fusionsplanen ska fattas,  

-alla aktieägare i det övertagande bolaget har rätt att senast en månad före den ovan nämnda tidpunkten ta del av handlingarna på det övertagande bolagets hemort, och  

- aktieägare i det övertagande bolaget som ensamma eller tillsammans äger en föreskriven minimiandel, som kan vara på högst fem procent, av aktiekapitalet har rätt att kräva att det övertagande bolagets bolagsstämma sammankallas för att besluta om godkännande av fusionen. 

Med stöd av artikel 1.12 i ändringsdirektivet har de ärenden som ska avgöras på bolagsstämman ändrats på så sätt att bolagsstämman i varje bolag som deltar i fusionen på samma sätt som tidigare beslutar om godkännande av planen, men som ett nytt ärende, också huruvida stiftelseurkunden samt bolagsordningen ska anpassas, om den sistnämnda finns i separata dokument. I ändringsdirektivet har det preciserats att aktieägarna, innan de fattar beslut, skulle ta del av förvaltnings- eller ledningsorganets redogörelse till aktieägarna och arbetstagarna, rapporten av en oberoende sakkunnig och vid behov av de utlåtanden av arbetstagarna och anmärkningarna av olika intressentgrupper vilka lämnats till bolaget (artikel 126.1, ändrad genom ändringsdirektivet). 

En annan nyhet är att bolagsstämmans beslut om godkännande av fusionen inte kan bestridas enbart på grund av att bytesförhållandet för aktierna eller lösenpriset för aktier för aktieägare som motsatt sig beslutet inte fastställts korrekt i fusionsplanen eller att det inte lämnats några lagstadgade uppgifter om dessa (artikel 126.4, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Skydd av aktieägare 

De nya bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusioner.  

Utöver de bestämmelser som motsvarar flyttning av hemorten föreskrivs med stöd av artikel 1.13 i ändringsdirektivet i fråga om en gränsöverskridande fusion att aktieägare i de bolag som deltar i fusionen vilka inte hade rätt eller inte utnyttjade sin rätt att kräva inlösen av sina aktier, men som anser att bytesförhållandet för aktierna i fusionsplanen inte är lämpligt, kan bestrida detta bytesförhållande och yrka på ett penningvederlag. Enligt ändringsdirektivet ska ett sådant förfarande inledas hos den behöriga myndigheten eller det behöriga organet som befullmäktigats i den nationella lagstiftningen i medlemsstaten vilken är tillämplig på det berörda bolaget som deltar i fusionen, inom den tidsfrist som anges i den nationella lagstiftningen, och detta förfarande får inte hindra registrering av gränsöverskridande fusionen. Beslutet är bindande för det bolag som uppstår genom en gränsöverskridande fusion (artikel 126a.6 1, tillagd genom ändringsdirektivet). Medlemsstaterna får också föreskriva att det bytesförhållande för aktier som fastställs i beslutet ska tillämpas på de aktieägare i ett bolag som deltar i en fusion, vilka varken hade rätt eller utnyttjade sin rätt att kräva inlösen av sina aktier (artikel 126a.6 2, tillagd genom ändringsdirektivet). Vid bedömningen av huruvida bytesförhållandet för aktierna är ändamålsenligt, ska den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten eller det organ som bemyndigats enligt den nationella lagstiftningen också ta hänsyn till beloppet på en eventuell kompletterande penningersättning i planen (skäl 21 i ändringsdirektivet). 

I fråga om gränsöverskridande fusioner får en medlemsstat föreskriva att det bolag som uppstår får erbjuda aktier eller annan ersättning i stället för penningvederlag (artikel 126a.7, tillagd genom ändringsdirektivet). Detta har inte föreskrivits för flyttning av hemorten. 

Skydd av borgenärer 

De nya bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusioner. 

En bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om flyttning av hemorten, enligt vilken en borgenär har rätt att väcka talan även i avgångsstaten inom två år efter flyttningen av hemorten (jfr artikel 86j.4, tillagd genom ändringsdirektivet) har dock inte fastställts för gränsöverskridande fusioner. 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Artikel 127.1, som ändrats med stöd av artikel 1.14 i ändringsdirektivet, motsvarar i fråga om innehåll i huvudsak de tidigare artiklarna 127.1 och 127.2, i vilka det föreskrivs om utfärdandet av ett fusionsintyg före den gränsöverskridande fusionen som den behöriga myndigheten överlämnar i varje medlemsstat i de bolag som deltar i fusionen. Med stöd av artikel 127 i ändringsdirektivet utförs tillsynen av lagenligheten och den övriga föregripande tillsynen av en gränsöverskridande fusion och beviljas ett förfarandeintyg dock endast i en medlemsstat för ett eller flera överlåtande bolag. 

I övriga punkter i artikel 127, som ändrats genom ändringsdirektivet, finns det dessutom många nya bestämmelser om förfarandet för föregripande tillsyn, vilka går mycket längre än vad som är fallet i nuläget (se i synnerhet 7–9 och 12 punkterna). De har skrivits på ett relativt öppet sätt, det vill säga att prövningen av hur förfarandena genomförs i praktiken i stor utsträckning lämnats åt medlemsstaterna.  

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Ändringsdirektivet har inte ändrat destinationsmedlemsstatens skyldighet att utse en behörig myndighet för att övervaka gränsöverskridande fusioner. Myndighetens grundläggande uppgifter har bevarats i huvudsak oförändrade (jfr den oförändrade artikel 128.1 i det kodifierade bolagsdirektivet). Den motsvarar till innehållet bestämmelserna om flyttning av hemorten (jfr artikel 86o.1, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Artikel 128.2, ändrad genom artikel 1.16 i ändringsdirektivet, är vad gäller innehåll ny. Med avvikelse från kraven på flyttning av hemorten har man när det gäller offentliggörande av handlingar vid en gränsöverskridande fusion tagit hänsyn till att beslut måste fattas i flera bolag, det vill säga ofta på det överlåtande bolagets bolagsstämma och i det övertagande bolagets styrelse. I sådana fall ska varje bolag som deltar i fusionen till den behöriga myndigheten i destinationsstaten lämna in en gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen, som godkänts av varje bolag som deltar i fusionen i enlighet med den nationella lagstiftningen. Den tidigare hänvisningen till överlämnandet av ett intyg med anledning av ett arrangemang har tagits bort, eftersom en föreskrift om detta finns annanstans i ändringsdirektivet och sker direkt mellan de behöriga myndigheterna (se artikel 127a, tillagd genom ändringsdirektivet). Artiklarna 128.3–128.5, tillagda genom ändringsdirektivet, är helt nya bestämmelser. 

Registrering 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion.  

Enligt bestämmelsen i det tidigare kodifierade bolagsdirektivet har medlemsstaterna i de bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion varit skyldiga att fastställa förfarandena för offentliggörande av uppgifter. Enligt dessa förfaranden, uppgifter om genomförandet av en gränsöverskridande fusion offentliggörs i ett offentligt register. En nyhet är att denna skyldighet enligt artikel 1.17 i ändringsdirektivet gäller även för medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen (artikel 130.1, ändrad genom ändringsdirektivet). Också bestämmelserna om de minimiuppgifter som ska registreras är vad gäller innehåll mer detaljerade än tidigare. Ett viktigt nytt ärende som ska registreras gäller information om att registrering eller avregistrering av bolaget beror på en gränsöverskridande fusion (se artikel 130.2, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Konsekvenser  

Bestämmelserna är i huvudsak de samma för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion.  

Med stöd av artikel 1.18 i ändringsdirektivet föreskrivs det på ett sätt som i stor utsträckning överensstämmer med kraven i det tidigare kodifierade bolagsdirektivet om rättsverkningarna av en gränsöverskridande fusion (artikel 131.1 a–131.1 c, artikel 131.2 a och 131.2 b, ändrade genom ändringsdirektivet och artikel 131.2 c, oförändrad). Innehållet i tillgångarna och skulderna har endast preciserats på ett sådant sätt att de avser alla avtal, fordringar, rättigheter och skyldigheter. På samma sätt har det beträffande aktieägarna preciserats att dessa endast blir aktieägare i det övertagande bolaget eller i det nya bolaget, om de inte krävt inlösen av sina aktier.  

Förenklade formaliteter 

I artikel 1.19 i ändringsdirektivet preciseras de situationer som berättigar till tillämpning av förenklade formaliteter. På samma sätt som tidigare tillämpas förfarandena på en absorptionsfusion som genomförs av ett bolag som äger alla aktier eller rättigheter som berättigar till att rösta på det överlåtande bolagets eller de överlåtande bolagens bolagsstämma. Som en ny situation kan dessa förenklade formaliteter också tillämpas om samma person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i det övertagande bolaget och i det överlåtande bolaget eller de överlåtande bolagen. I båda fallen krävs att det övertagande bolaget inte ger aktier i samband med fusionen som vederlag (inledningsfrasen i artikel 132.1, ändrad genom ändringsdirektivet).  

Små tillägg har gjorts i de hänvisningsbestämmelser som gör det möjligt att i de situationer som beskrivs ovan avstå från att lämna uppgifter eller handlingar. Utöver de tidigare nämnda kan uppgifter om det penningvederlag som erbjuds till de aktieägare som motsätter sig arrangemanget utelämnas ur fusionsplanen. Det förutsätts inte heller att förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till aktieägare och arbetstagare utarbetas (första och andra strecksatserna i artikel 132.1, ändrad genom ändringsdirektivet). 

Om lagstiftningen i alla överlåtande bolags medlemsstater tillåter beslutsfattande i ett annat organ än bolagsstämman, ska fusionsplanen eller den information som ska ges på bolagets webbplats och i registret, förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till aktieägare och anställda samt en oberoende sakkunnigs rapport, i de situationer som avses ovan i den inledande meningen i artikel 132.1, göras tillgängliga i enlighet med den nationella lagstiftningen minst en månad innan beslutet om fusionen fattas (artikel 132.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Oberoende sakkunniga  

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusioner. 

Enligt artikel 1.21 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om skadeståndsansvar för den som utarbetar en rapport av en oberoende sakkunnig (artikel 133a.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska också fastställa bestämmelser för att säkerställa att den som utarbetar yttrandet är oberoende och att rapporten blir opartisk och objektiv (artikel 133a.2, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Behörighet 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion.  

Med ändringsdirektivet har man inte ändrat bestämmelsen om att en fusion som trätt i kraft enligt artikel 129 inte kan förklaras ogiltig (artikel 134.1 i det kodifierade bolagsdirektivet). 

I enlighet med artikel 1.22 i ändringsdirektivet har det dock införts en bestämmelse om att artikel 134.1 inte påverkar medlemsstaternas behörighet att besluta om åtgärder och sanktioner enligt den nationella lagstiftningen inom bland annat straffrätt, förebyggande och bekämpande av finansiering av terrorism, arbets- och sociallagstiftning, beskattning och lagövervakningen efter det att en gränsöverskridande fusion trätt i kraft (artikel 134.2, tillagd genom ändringsdirektivet). 

2.2.4  Gränsöverskridande delning

I artikel 1.23 i ändringsdirektivet införs ett nytt kapitel om gränsöverskridande delningar i det kodifierade bolagsdirektivet. Bestämmelserna påminner i hög grad om de nya bestämmelserna om gränsöverskridande ombildningar (flyttning av hemorten) och gränsöverskridande fusioner. 

Tillämpningsområde och definitioner 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Enligt ändringsdirektivet gäller detta kapitel gränsöverskridande delning av kapitalbolag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sin stadgeenliga hemort, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Europeiska unionen, förutsatt att minst två av de i delningen deltagande kapitalbolagen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater (artikel 160a.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Denna bestämmelse är vad gäller innehåll förenlig med artikel 118 om gränsöverskridande fusioner. 

I ändringsdirektivet föreskrivs det att tillämpningen av bestämmelserna om total eller partiell gränsöverskridande delning förutsätter att aktieägarna i det ursprungliga bolaget kan få en kontantersättning som inte överstiger 10 procent av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, högst 10 procent av det bokföringsmässiga motvärdet för de berörda värdepappren eller aktierna, eller högst det högsta belopp som tillåts enligt lagstiftningen för ett av de bolag som deltar i delningen (artiklarna 160a.2 och 160b.4 a och 160b.4 b, tillagda genom ändringsdirektivet). Någon motsvarande bestämmelse som begränsar beloppet på penningvederlaget har inte föreskrivits i fråga om flyttning av hemorten.  

För tillämpningsområdet för gränsöverskridande delning har det uppgjorts närmare bestämmelser, som i fråga om innehåll motsvarar bestämmelserna för situationer med flyttning av hemorten, på vilka bestämmelserna om gränsöverskridande arrangemang inte tillämpas eller vilka en medlemsstat inte behöver tillämpa enligt eget val (artikel 160a.3–160a.5, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Harmoniserade bestämmelser om gränsöverskridande delningar omfattar partiella och totala delningar samt delningar som genomförs genom bolagisering. Bestämmelserna i ändringsdirektivet gäller endast nya bolag som bildas genom gränsöverskridande delningar. Ändringsdirektivet innehåller därför inga enhetliga bestämmelser om sådana gränsöverskridande delningar där ett bolag överför sina tillgångar och ansvar till ett eller flera verksamma företag (förmörkande och kursivering här). Detta beror på att dessa fall ansetts vara mycket komplexa och kräver att de behöriga myndigheterna i flera medlemsstater deltar och att de medför ytterligare risker förknippade med kringgående av EU:s regler och nationella bestämmelser (skäl 8 i ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet definieras bolag, bolag som delas, mottagande bolag och delning. Med bolag avses de bolagsformer som räknas upp i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. Definitionen innebär att de bestämmelser om gränsöverskridande delning som avses i ändringsdirektivet måste tillämpas på åtminstone sådana bolag (artikel 160b.1, tillagd genom ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet avses med bolag som delas (i ABL: ett ursprungligt bolag) ett bolag som genomför en gränsöverskridande delning där det överför alla sina tillgångar och skulder till två eller flera bolag när det gäller en fullständig delning (i ABL: en total delning) eller överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera bolag när det gäller en partiell delning eller en delning som genomförs genom separation (förslag i ABL: en delning som genomförs genom bolagisering) (artikel 160b.2, tillagd genom ändringsdirektivet). På samma sätt avses med mottagande bolag (i ABL: ett övertagande bolag) ett nytt bolag som bildats vid en gränsöverskridande delning (artikel 160b.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet avses med delning (artikel 160b.4, tillagd genom ändringsdirektivet) ett arrangemang genom vilket det ursprungliga bolaget: 

- vid tidpunkten för upplösningen utan likvidationsförfarande överför alla tillgångar och skulder till två eller flera övertagande bolag som vederlag för att det ursprungliga bolagets aktieägare ges värdepapper eller aktier i det övertagande bolaget och, från fall till fall, en kontantersättning som inte överstiger 10 procent av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, högst 10 procent av det bokföringsmässiga motvärdet av dessa värdepapper eller aktier (fullständig delning), 

- överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera övertagande bolag som vederlag för att aktieägarna i det ursprungliga bolaget ges värdepapper eller aktier i de övertagande bolagen eller det ursprungliga bolaget eller i både de övertagande bolagen och i det ursprungliga bolaget och, från fall till fall, en kontantersättning som inte överstiger 10 procent av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, högst 10 procent av det bokföringsmässiga motvärdet för dessa värdepapper eller aktier (partiell delning), 

- överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera övertagande bolag som vederlag för att aktier eller värdepapper i de övertagande bolag ges till det ursprungliga bolaget (delning genom separation). 

Plan för arrangemanget 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Utöver uppgifter som motsvarar uppgifter om flyttning av hemorten föreskrivs det i fråga om gränsöverskridande delning att i delningsplanen ska lämnas information om bytesförhållandet för värdepapper eller aktier eller om en eventuell penningersättning (artikel 160d b, tillagd genom ändringsdirektivet), fördelningen av aktier eller andra värdepapper (artikel 160d c och 160d o), rätten till utdelning (artikel 160d f), transaktioner för det bildande bolagets räkning (artikel 160d g), bedömningen av tillgångar och skulder hos de bolag som deltar i delningen (artikel 160d m) samt det ursprungliga bolagets redovisningsdag som använts för att fastställa villkoren för gränsöverskridande delning (artikel 160d n).  

Utöver den information som motsvarar den gränsöverskridande fusionen ska det finnas en vägledande tidsplan för en gränsöverskridande delning (artikel 160d d).  

När det gäller flyttning av hemorten eller gränsöverskridande fusion finns det inga bestämmelser om motsvarande uppgifter i delningsplanen om ansvarsfördelning och eventuellt solidariskt ansvar mellan de bolag som deltar i delningen (artikel 160d l). 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion.  

Med avvikelse från bestämmelserna om flyttning av hemorten ska det avsnitt eller den rapport som är avsedd för aktieägarna enligt bestämmelserna om gränsöverskridande delning vid behov innehålla information om bytesförhållandet för aktierna och om metoden eller metoderna för att komma fram till bytesförhållande för aktierna (artikel 160e.3 b, tillagd genom ändringsdirektivet). På samma sätt ska hänsyn tas till att aktieägarnas rättigheter vid en gränsöverskridande delning, med avvikelse från flyttning av hemorten, innefattar rätt att på vissa villkor utöver delningsvederlaget även kräva ett ytterligare penningvederlag (jfr artikel 160e.3 d, ändrad genom ändringsdirektivet, och den nya artikeln 160 i, till vilken det hänvisats i den; Obs! I den finskspråkiga texten i ändringsdirektivet har det felaktigt hänvisats till artikel 106 i). 

En oberoende sakkunnigs rapport 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Med avvikelse från kraven för flyttning av hemorten ska en oberoende sakkunnig i fråga om gränsöverskridande delning ge en rapport inte bara om penningvederlaget, utan också om bytesförhållandet för aktierna. Likaså ska den oberoende sakkunnige yttra sig om de metoder som använts för att fastställa dessa, deras ändamålsenlighet och lämplighet (artikel 160f.2, tillagd genom ändringsdirektivet). I tillämpliga fall ska den oberoende sakkunnige, som en del av bytesförhållandet för aktierna, även undersöka beloppet på en eventuell kompletterande penningersättning som ingår i planen (skäl 14 i ändringsdirektivet). 

Offentliggörande av handlingar 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Med stöd av ändringsdirektivet ska bolaget utöver delningsplanen registrera ett meddelande till aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarrepresentanterna eller arbetstagarna själva i det i delningen deltagande bolaget om att de senast fem arbetsdagar före bolagsstämman getts tillfälle att lämna anmärkningar om planen för gränsöverskridande delning (artikel 160g.1, tillagd genom ändringsdirektivet). De handlingar som offentliggörs ska också vara tillgängliga via systemet för sammankoppling av register (artikel 160g.1 4, tillagd genom ändringsdirektivet, se dock medlemsstatsoptionen i 2 och 3 punkterna). 

Godkännande av bolagsstämma 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och i huvudsak de samma som för en gränsöverskridande fusion. 

Med avvikelse från kraven på flyttning av hemorten kan bolagsstämmans beslut i fråga om gränsöverskridande delning inte bestridas enbart av skäl som hänför sig till penningvederlaget och inte heller av skäl som hänför sig till bytesförhållandet för aktierna (artikel 160h.5, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Med avvikelse från bestämmelserna för gränsöverskridande fusion finns det olika krav på kvalificerad majoritet av aktieägarna vid gränsöverskridande delning och möjligheten för en medlemsstat att kräva samtycke av aktieägare, om en klausul i planen eller en ändring av det ursprungliga bolagets stiftelseurkund ökar aktieägarens ekonomiska skyldigheter gentemot bolaget eller tredje parter (artikel 160h.3 och 160h.4, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Skydd av aktieägare 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma som i fråga om flyttning av hemorten och i praktiken de samma som för gränsöverskridande fusion. 

Utöver de bestämmelser som motsvarar bestämmelserna om flyttning av hemorten har det i fråga om gränsöverskridande delning föreskrivits att aktieägare som är missnöjda med det bytesförhållande för aktier som erbjuds i planen kan bestrida detta och kräva ett ytterligare penningvederlag. Medlemsstaterna ska meddela föreskrifter om förfarandet i anknytning till detta (artikel 160i.6, tillagd genom ändringsdirektivet). Vid bedömningen av huruvida bytesförhållandet för andelarna är lämpligt, skulle den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten eller det organ som bemyndigats enligt den nationella lagstiftningen också ta hänsyn till beloppet på en eventuell kompletterande penningersättning i planen (skäl 21 i ändringsdirektivet). Med avvikelse från bestämmelserna om flyttning av hemorten får medlemsstaterna också föreskriva att det övertagande bolaget eller, vid partiell delning, det ursprungliga bolaget också får erbjuda aktier eller annan ersättning i stället för penningvederlaget (artikel 160i.7, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Med avvikelse från bestämmelserna om gränsöverskridande fusion, i fråga om delning finns det inte någon bestämmelse om en medlemsstatsoption om att det bytesförhållande för aktierna vilket fastställs i beslutet om ett ytterligare penningvederlag ska tillämpas på de aktieägare i det ursprungliga bolaget vilka inte hade rätt eller inte utnyttjade sin rätt att kräva inlösen av sina aktier (jfr artikel 126a.6 2, ändrad genom ändringsdirektivet, i fråga om gränsöverskridande fusion). 

Skydd av borgenärer 

Bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Med avvikelse från bestämmelserna om flyttning av hemorten eller gränsöverskridande fusion föreskrivs det i fråga om gränsöverskridande delning att om det bolag till vilket skulden fördelats inte betalar någon fordran till det ursprungliga bolagets borgenär, ska övriga övertagande bolag och, vid partiell delning eller delning som genomförs genom bolagisering, också det ursprungliga bolaget, solidariskt ansvara för denna förpliktelse med det bolag till vilket skulden fördelats, dock högst upp till värdet på de nettotillgångar som fördelats till bolaget (artikel 160j.2, tillagd genom ändringsdirektivet).  

En bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om flyttning av hemorten, enligt vilken borgenären har rätt att väcka talan även i avgångsstaten inom två år efter flyttningen av hemorten (jfr artikel 86j.4, tillagd genom ändringsdirektivet) har inte föreskrivits för gränsöverskridande delning. 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Den artikel som lades till med ändringsdirektivet innehåller många nya bestämmelser om föregripande förfaranden. De har skrivits på ett relativt öppet sätt, det vill säga att prövningen av hur förfarandena genomförs i praktiken i stor utsträckning lämnats åt medlemsstaterna. 

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Destinationsmedlemsstaten ska utse en domstol, notarius publicus eller någon annan behörig myndighet för att övervaka lagenligheten i verkställandet av gränsöverskridande delning när det gäller övertagande bolag. Den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten har också till uppgift att godkänna delningen. Den behöriga myndigheten ska rikta särskild uppmärksamhet mot efterlevnaden av bestämmelserna om bildande och registrering av ett nytt bolag och arbetstagarinflytande (artikel 160o.1 och 160o.4, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Det ursprungliga bolaget ska till varje behörig myndighet i destinationsstaten eller destinationsstaterna lämna in den plan för gränsöverskridande delning som godkänts av bolagsstämman. Ansökan kan lämnas in elektroniskt (artikel 160o.2 och 160o.3, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Registrering 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Förutom de bestämmelser som motsvarar bestämmelserna om flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion ska registren i de övertagande bolagens medlemsstater, när det gäller gränsöverskridande delning, via systemet för sammankoppling av register, meddela registret i det ursprungliga bolagets medlemsstat att de övertagande bolagen är registrerade (artikel 160p.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Ikraftträdande 

Med avvikelse från bestämmelserna om flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion bestäms tidpunkten för ikraftträdandet av en gränsöverskridande delning enligt lagstiftningen i det ursprungliga bolagets medlemsstat (den första meningen i artikel 160q, tillagd genom ändringsdirektivet, förmörkande och kursivering här). 

När det gäller gränsöverskridande delning har det dessutom klargjorts att delningen kan träda i kraft först efter det att registret för det ursprungliga bolaget genom systemet för sammankoppling av register fått alla anmälningar om att de mottagande bolagen är registrerade (andra meningen i artikel 160q, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Konsekvenser  

Bestämmelserna är i huvudsak de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Till följd av en gränsöverskridande total delning ska tillgångar och skulder och alla rättigheter och skyldigheter överföras till de övertagande bolagen i enlighet med den fördelning som specificeras i delningsplanen. De aktieägare i det ursprungliga bolaget som inte utnyttjar sin rätt att kräva inlösen av sina aktier blir aktieägare i de övertagande bolagen eller förblir aktieägare i det ursprungliga bolaget eller så blir de aktieägare i båda bolagen. Det ursprungliga bolagets rättigheter och skyldigheter enligt de arbetsavtal eller arbetsförhållanden som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen träder i kraft övergår till de övertagande bolagen. Till följd av delningsförfarandet upphör det ursprungliga bolaget att existera (artikel 160r.1, tillagd genom ändringsdirektivet). De övertagande bolagen ska iaktta de rättigheter och skyldigheter som följer av kollektivavtalen, arbetsavtalen eller arbetsförhållandena (skäl 49 i ändringsdirektivet). 

Bestämmelserna om gränsöverskridande partiell delning och delning som genomförs genom bolagisering är mer detaljerade än bestämmelserna för flyttning av hemorten eller gränsöverskridande fusion (se särskilt artikel 160r.2–160r.6, tillagda genom ändringsdirektivet). 

En gränsöverskridande partiell delning har följande konsekvenser (artikel 160r.2, tillagd genom ändringsdirektivet): 

a) en del av tillgångar och skulder i det ursprungliga bolaget överförs till det övertagande bolaget eller de övertagande bolagen i enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen, 

b) åtminstone några av aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det övertagande bolaget eller de övertagande bolagen och åtminstone några aktieägare blir kvar i det ursprungliga bolaget eller så blir de aktieägare i bägge bolag enligt den aktiefördelning som angetts i planen, såvida de inte utövat sin rätt att yrka på inlösen av sina aktier, 

c) de rättigheter och skyldigheter för det ursprungliga bolaget, vilka härrör från anställningsavtal eller anställningsförhållanden och vilka gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande delningen får verkan och vilka fördelats till det övertagande bolaget eller de övertagande bolagen enligt delningsplanen, övergår till det övertagande bolaget eller de övertagande bolagen.  

En gränsöverskridande delning som genomförs genom bolagisering har samma konsekvenser som i ovan beskrivna artikel 160r.2 a och 160r.2 c. Aktierna i det övertagande bolaget eller de övertagande bolagen tilldelas dock det ursprungliga bolaget (artikel 160r.3, tillagd genom ändringsdirektivet). 

I ändringsdirektivet finns det föreskrifter om ansvarsfördelning och solidaritet mellan de bolag som deltar i delningen. Om det ursprungliga bolagets förmögenhets- eller ansvarspost inte uttryckligen delats i planen och beslut om delningen inte kan fattas genom tolkning av planen, ska förmögenhetsposten, eller dess värde, vederlag eller ansvarspost delas till alla övertagande bolag eller, när det är fråga om en partiell delning eller en delning som genomförs genom bolagisering, till alla övertagande bolag och det ursprungliga bolaget. Ansvaret för varje bolag bestäms i förhållande till den andel nettotillgångar som fördelats enligt planen. Denna bestämmelse begränsar inte tillämpningen av bestämmelserna om rättsverkningar i en partiell delning som avses i artikel 160j.2 i ändringsdirektivet (artikel 160r.4, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Med ändringsdirektivet begränsas inte tillämpningen av särskilda förfarandebestämmelser i en medlemsstat vars iakttagande är en förutsättning för att vissa tillgångar, rättigheter och skyldigheter överförs på ett sätt som är giltigt i förhållande till tredje parter (artikel 160r.5, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Dessutom får aktier i det övertagande bolaget inte bytas ut mot aktier i det ursprungliga bolaget som ägs av det övertagande bolaget själv eller av en person som handlar i eget namn, men för dess räkning (artikel 160r.6, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Förenklade formaliteter 

De förenklade formaliteter för gränsöverskridande delning vilka avses i ändringsdirektivet tillämpas endast på delning som genomförs genom bolagisering. I sådana fall ska artikel 160d b, 160d c, 160d f, 160d i, 160d o och 160d p samt artiklarna 160e, 160f och 160i i ändringsdirektivet inte tillämpas (artikel 160s, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Oberoende sakkunniga  

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

Behörighet 

Bestämmelserna är i praktiken de samma som för flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. 

2.2.5  Slutbestämmelser

Enligt första punkten i artikel 2 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna meddela föreskrifter om åtgärder och påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Medlemsstaterna kan utfärda bestämmelser om straffrättsliga påföljder vid allvarliga överträdelser. I andra punkten i artikeln föreskrivs det att åtgärder och påföljder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. 

Enligt artikel 3.1 1 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att iaktta detta direktiv senast den 31 januari 2023 och utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta. Det ska noteras att det inte fastställts någon övergångsperiod för tillämpningen av bestämmelserna. 

I artikel 4 i ändringsdirektivet finns det föreskrifter om kommissionens skyldighet att göra en översyn senast den 1 februari 2027 och om de ärenden som ska behandlas vid översynen.  

I artikel 5 i ändringsdirektivet finns det bestämmelser om ändringsdirektivets ikraftträdande och i artikel 6 om hur ändringsdirektivet riktas till medlemsstaterna. 

2.3  Det huvudsakliga innehållet i kommissionens genomförandeförordning

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2244 av den 20 maj 2015 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller de tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för systemet för sammankoppling av register och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/884 (nedan genomförandeförordningen) har antagits genom kommittéförfarandet i maj 2021. Alla medlemsstater antog förslaget till genomförandeförordning, varav åtta med tyst godkännande. Genomförandeförordningen antogs 18.6.2021. 

I skälet till genomförandeförordningen anges bland annat att nya förfaranden som gäller systemet för sammankoppling av register införts i det kodifierade bolagsdirektivet genom ändringsdirektivet. Förutom övriga krav som ska uppdateras är det nödvändigt att i genomförandeförordningen precisera den detaljerade förteckning över uppgifter som ska lämnas in vilken ska användas för utbyte av information mellan register och för offentliggörande enligt artiklarna 86 g, 86 n, 86 p, 123, 127 a, 130, 160 g, 160 n och 160 p i det kodifierade bolagsdirektivet för att säkerställa ett effektivt informationsutbyte vid gränsöverskridande verksamhet (skäl 1 och 6 i genomförandeförordningen). För att säkerställa tydlighet och rättssäkerhet ska alla förfaranden och tekniska specifikationer som gäller systemet för sammankoppling av register som krävs enligt det kodifierade bolagsdirektivet införlivas i en genomförandeförordning. Den tidigare genomförandeförordningen (EU) 2020/2244 har därför upphävts och de tekniska specifikationer och förfaranden som fastställs i den har införts i den befintliga genomförandeförordningen (skäl 7 i genomförandeförordningen). 

Det har också uttryckligen konstaterats att all behandling av personuppgifter med stöd av genomförandeförordningen beroende på fallet omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om den fria rörligheten för sådana uppgifter och om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (skäl 8 i genomförandeförordningen). 

Enligt artikel 1 i tillämpningsförordningen anges de tekniska specifikationerna och förfarandena för det system för sammankoppling av register som avses i artikel 22.2 i det kodifierade bolagsdirektivet i en bilaga. 

I artikel 2.1 i genomförandeförordningen upphävs den tidigare genomförandeförordningen (EU) 2020/2244. I enlighet med 2 punkten i artikeln ska hänvisningar i annan lagstiftning till de upphävda genomförandeförordningarna (EU) 2015/884 och (EU) 2020/2244 betraktas som hänvisningar till den gällande genomförandeförordningen. 

I artikel 3 i genomförandeförordningen finns det föreskrifter om ikraftträdande och direkt tillämpning av bestämmelsen i medlemsstaterna. 

I början av bilagan till genomförandeförordningen finns det föreskrifter bland annat om kommunikationsmetoder, kommunikationsprotokoll och säkerhetsstandarder (punkterna 1–5 i bilagan). I slutet av bilagan föreskrivs bland annat hur ett standardiserat meddelande ska utformas, vilka uppgifter som ska lämnas in till det centrala systemet, hur den unika identifieringskoden ska utformas och användas, hur de IT-tjänster som tillhandahålls av systemet och det centrala systemet ska fungera, sökkriterier, avgifter för användningen av systemet, förklarande anteckningar, tillgång till tjänster och valfria kontaktpunkter samt utbyte av information om ledande personer som är föremål för näringsförbud (punkterna 7–16 i bilagan). 

När det gäller gränsöverskridande fusioner, delningar och flyttning av hemorten anges de relevanta uppgifterna enligt bestämmelse i punkt 6 i bilagan. I dessa anges vilka handlingar eller uppgifter som åtminstone ska finnas i registret, en beskrivning av dessa uppgifter eller handlingar, deras frekvens och en tilläggsbeskrivning. 

Nuläge och bedömning av nuläget

3.1  Aktiebolagslagen och gränsöverskridande ombildning (flyttning av hemorten), fusion och delning

3.1.1  Inledande bestämmelser

Med anledning av artikel 1.1–1.3 i ändringsdirektivet finns det inget behov av att göra särskilda tekniska preciseringar i den nationella lagstiftningen. De innehållsmässiga ändringar som krävs enligt 1 punkten bedöms och presenteras nedan i denna proposition. 

3.1.2  Gränsöverskridande ombildning (flyttning av hemorten)

I den gällande aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser om flyttning av hemorten. Det finns behov av att lägga till bestämmelserna enligt ändringsdirektivet i den nationella lagstiftningen, på så sätt att de gäller åtminstone privata och offentliga aktiebolag. På samma gång är det nödvändigt att beakta vad som i den gällande lagen stadgas om gränsöverskridande fusion och delning och vad som nedan yttrats om de ändringsbehov som gäller dessa.  

Det är motiverat att komplettera bestämmelserna i aktiebolagslagen, i vilka det i övrigt hänvisas till fusion eller delning eller till fusions- eller delningsbeslut, med omnämnanden som gäller flyttning av hemorten eller flyttningsbeslut. Sådana bestämmelser gäller till exempel beslut med kvalificerad majoritet (5 kap. 27 §), villkor som ska beaktas i beslut om emission av optionsrätter och andra särskilda rättigheter (10 kap. 3 §), inlösen av bolagets egna aktier (15 kap. 3 §) och väckande av talan om ogiltigförklaring av bolagsstämmans beslut (21 kap. 2 §).  

Det är motiverat att utfärda bestämmelser om flyttning av hemorten i ett nytt kapitel i aktiebolagslagen. På ett sätt som motsvarar fusion och delning är det motiverat att bestämmelserna är självständiga på så sätt att det i förslagen inte hänvisas till tillämpningen av bestämmelserna om fusion eller delning. 

Till följd av ändringsdirektivet behöver flyttning av hemorten, bolag som deltar i flyttningen av hemorten före och efter genomförandet av arrangemanget, avgångsstaten och destinationsstaten definieras i enlighet med ändringsdirektivet för att det ska vara möjligt att tillämpa bestämmelserna på ett enhetligt sätt inom EU- och EES-området. Det är nödvändigt att föreskriva vilka bolag som får delta i en flyttning av hemorten i vilken ett finskt bolag deltar som ett bolag i antingen avgångs- eller destinationsstaten. Det finns också ett behov av att fastställa de förutsättningar som ska uppfyllas för att flyttning av hemorten blir möjlig eller på motsatt sätt inte blir möjlig, om förutsättningarna inte är uppfyllda. Det är motiverat att flyttning av hemorten är möjlig för liknande bolag och i princip på samma allmänna villkor som en gränsöverskridande fusion och delning. 

Till följd av den uttryckliga bestämmelsen i ändringsdirektivet (artikel 86a.2, tillagd genom ändringsdirektivet) ska hänsyn tas till att det inte är nödvändigt att tillämpa bestämmelserna i ändringsdirektivet på sådana aktiebolag med rörligt kapital som har till syfte att kollektivt investera tillgångar som förvärvats av allmänheten och som bedriver verksamhet enligt principen om riskspridning och vars andelar på begäran av innehavarna av sådana andelar ska återköpas eller lösas in direkt eller indirekt med det berörda bolagets medel. Enligt den finska lagstiftningen är det inte möjligt att bilda sådana. Det förutsätts inte heller att bestämmelser som utfärdas med stöd av ändringsdirektivet tillämpas på åtgärder som kan jämställas med ett sådant återköp eller inlösen, med vilka bolaget avser säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte avviker väsentligt från dess nettovärde. I denna utsträckning har det redan tidigare i finanslagstiftningen funnits uttryckliga bestämmelser som avviker från bestämmelserna om gränsöverskridande fusion och delning i aktiebolagslagen (se till exempel 7–9 § i lagen om investeringstjänster (747/2012) och 2 kap. 11 och 12 § i lagen om placeringsfonder (213/2019)). På motsvarande sätt kommer finanslagstiftningen att innehålla en uttrycklig bestämmelse om förfaranden som avviker från aktiebolagslagen i samband med flyttning av hemorten. 

Enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 86a.3 b) ska kapitlet om flyttning av hemorten inte tillämpas, om bolaget omfattas av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer enligt avdelning IV i resolutionsdirektivet för kreditinstitut. I fråga om gränsöverskridande fusion eller delning innehåller aktiebolagslagen inte bestämmelser om att bestämmelserna om gränsöverskridande fusion eller delning ska tillämpas på resolutionsförfaranden i kreditinstitut och värdepappersföretag. Åtgärder för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag regleras uttryckligen i speciallagstiftningen och på ett sätt som avviker från aktiebolagslagen. Enligt resolutionsdirektivet för kreditinstitut krävs det att det inte finns några formella krav i medlemsstaterna vilka på ett otillbörligt sätt bromsar upp resolution. I artikel 63.2 i det nämnda direktivet och 7 kap. 3 § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1194/2014) föreskrivs vissa särskilda bestämmelser om tillämpningen av varje resolutionsinstrument. Dessutom har Verket för finansiell stabilitet enligt 12 kap. 1 § 2 mom. 1 punkten i den nämnda lagen bland annat behörighet att under de förutsättningar som anges i den nämnda lagen ta institutet under bestämmande inflytande och utöva alla rättigheter som tillkommer dess ägare, förvaltningsråd, styrelse, verkställande direktör och den övriga högsta ledningen. På så sätt har Verket för finansiell stabilitet i praktiken befogenhet att förhindra gränsöverskridande arrangemang i de situationer som avses i den nämnda lagen. För tydlighetens skull skulle det i princip vara möjligt att i aktiebolagslagen införa en informativ bestämmelse om att flyttning av hemorten inte är tillåten om de resolutionsverktyg som avses i resolutionsdirektivet för kreditinstitut eller i den lagstiftning som antagits med stöd av det tillämpas. Med hänsyn till speciallagstiftningens företräde i förhållande till aktiebolagslagen i egenskap av allmän lag har det under beredningen inte ansetts finnas ett behov av att i denna proposition lägga till en sådan informativ bestämmelse. 

Enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 86a.4) får medlemsstaterna besluta att kapitlet om flyttning av hemorten inte ska tillämpas på insolvensförfaranden eller företagssaneringsförfaranden eller liknande förebyggande förfaranden som föreskrivs i medlemsstaternas lagstiftning. I aktiebolagslagen finns inga bestämmelser om fusion eller delning under konkursförfarandet, och under beredningen har det inte ansetts nödvändigt att lägga till sådana bestämmelser även i fråga om flyttning av hemorten. I aktiebolagslagen finns det i fråga om nationell och gränsöverskridande fusion och delning bestämmelser om att kallelseförfarandet enligt lagen om företagssanering (47/1993) ersätter kallelseförfarandet enligt aktiebolagslagen, vilket föreskrivits för att skydda borgenärerna. En motsvarande bestämmelse behöver läggas till i kapitlet om flyttning av hemorten. Följaktligen har det åtminstone i viss utsträckning föreskrivits om företagssanering uttryckligen och på ett sätt som avviker från aktiebolagslagen. I Finland finns det överhuvudtaget inga bestämmelser om andra förebyggande omstruktureringar, såsom scheme of arrangement, som förekommer i Förenade kungarikets och vissa EU-medlemsstaters lagstiftning. När det gäller gränsöverskridande fusion eller delning finns det inte heller några bestämmelser i aktiebolagslagen om att bestämmelserna om gränsöverskridande fusion eller delning ska tillämpas under tiden för krisförebyggande åtgärder av kreditinstitut och värdepappersföretag. Återhämtnings- och krisförebyggande åtgärder av kreditinstitut och värdepappersföretag regleras uttryckligen och på ett sätt som avviker från aktiebolagslagen. För tydlighetens skull skulle det i princip vara möjligt att i aktiebolagslagen införa en informativ bestämmelse om att flyttning av hemorten inte är tillåten om krisförebyggande åtgärder enligt resolutionsdirektivet för kreditinstitut eller den lagstiftning som antagits med stöd av det tillämpas. Med hänsyn till speciallagstiftningens företräde i förhållande till aktiebolagslagen i egenskap av allmän lag, har det under beredningen inte heller ansetts att det finns ett behov av att i denna proposition lägga till en sådan informativ bestämmelse. 

Med anledning av de bestämmelser som införts genom ändringsdirektivet (artiklarna 86 d–86 f) är det nödvändigt att meddela bestämmelser om skyldigheterna för ett bolag som flyttar att upprätta en flyttningsplan, ett meddelande till intressentgrupperna om möjligheten att ge anmärkningar om planen och styrelsens redogörelse. Det finns ett behov av att i aktiebolagslagen införa bestämmelser om deras minimiinnehåll och tidsfrister i anslutning till offentliggörandet på ett sätt som överensstämmer med kraven i ändringsdirektivet, på så sätt att förutsättningar skapas för aktieägarna och andra intressentgrupper att utöva deras rätt till information och andra rättigheter. I annat fall ska hänsyn tas till att kraven på styrelsens redogörelse, enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 86e.10), inte påverkar tillämpliga rättigheter till information och samråd med arbetstagare eller förfaranden som fastställs på nationell nivå till följd av genomförandet av direktiv 2002/14/EG och direktiv 2009/38/EG. Ändringsdirektivets bestämmelse ska ses som en förtydligande bestämmelse och den kräver inte uttryckligt genomförande i aktiebolagslagen. 

Det finns ett behov av att föreskriva att en oberoende sakkunnig, det vill säga i Finland en revisor, åtminstone ska granska uppgifterna i flyttningsplanen. Med tanke på syftet med minimiharmoniseringen av ändringsdirektivet, till exempel när det gäller omfattningen på granskningsskyldigheten, kan även krav som motsvarar en gränsöverskridande fusion och delning beaktas, det vill säga på ett sätt som motsvarar den nuvarande situationen i fusions- och delningsbestämmelserna, ska revisorn även granska de frågor som ingår i styrelsens redogörelse. När det gäller innehållet i yttrandet ska kraven i både ändringsdirektivet och de nationella bestämmelserna beaktas. Det finns dock ett behov av att rikta vederbörlig uppmärksamhet mot arrangemangens olika karaktär. Enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 86f.3 2) behöver medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelserna om yttrande av en revisor på enmansbolag i vilka en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget. På ett sätt som motsvarar fusion och delning bedöms det vara tillräckligt med en bestämmelse om att enhälliga aktieägare kan samtycka till att revisorn yttrar sig endast om huruvida flyttningen av hemorten kan äventyra betalningen av bolagets skulder. Under beredningen har det inte bedömts finnas något behov av att uttryckligen utnyttja medlemsstatsoptionen. 

I Finland sker offentliggörandet av handlingar som hänför sig till en gränsöverskridande fusion eller delning på ett etablerat sätt genom registrering av dem. På samma sätt finns det ett behov av att utfärda bestämmelser om flyttning av hemorten (jfr artikel 86g, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt ändringsdirektivet är det möjligt för en medlemsstat att föreskriva att en del av informationen ska finnas tillgänglig på bolagets webbplats och att en del av informationen ska anges i registret eller i den officiella tidningen (se artikel 86g.2, 86g.3 och 86g.5). Det kan bedömas att bolagets handlingar eller uppgifter skulle spridas. Samtidigt skulle kostnader för systemet, registreringen och administreringen av webbplatser uppstå både för bolaget och för registermyndigheten. Det alternativa offentliggörandesättet eller offentliggörande i den officiella tidningen, vilka bestämmelsen i ändringsdirektivet tillåter, har inte ansetts vara lättare och tydligare än det registreringsbaserade offentliggörandet i den mån att det skulle ha ansetts vara nödvändigt att använda alternativa metoder för offentliggörande som omfattas av medlemsstatens prövning. Utöver registreringen hålls vissa handlingar som hänför sig till en gränsöverskridande fusion och delning tillgängliga för aktieägarna före och under bolagsstämman. På motsvarande sätt är det nödvändigt att utfärda bestämmelser om flyttning av hemorten, även om det inte finns någon övergripande och konsekvent bestämmelse i ändringsdirektivet.  

Med anledning av ändringsdirektivet är det nödvändigt att föreskriva att beslut om flyttning av hemorten ska fattas vid bolagsstämman i det bolag som flyttar. När det gäller sändning av kallelsen till bolagsstämman, framläggandet och sändande av handlingarna samt beslutsfattandet har medlemsstaterna getts stor prövningsmakt. I detta avseende är det nödvändigt att ta hänsyn till kraven i ändringsdirektivet och de nationella kraven på gränsöverskridande delning, eftersom kraven på exempelvis kvalificerad majoritet av aktieägarna och aktieägarnas samtycke i ändringsdirektivet i praktiken skrivits på samma sätt när det gäller flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning (jfr artikel 86h.3 och 86h.4 samt artikel 160h.3 och 160h.4, tillagda genom ändringsdirektivet). Det är nödvändigt att rikta behörig hänsyn till arrangemangens art, särskilt när det gäller flyttning av hemorten, eftersom beslut inte behöver fattas av ett bolag som flyttat till destinationsstaten. 

Det är nödvändigt att meddela föreskrifter om skydd av aktieägare och innehavare av särskilda rättigheter som motsätter sig arrangemanget, det vill säga främst inlösenförfarande, samt borgenärsskydd, på ett sätt som är tillfredsställande och som motsvarar åtminstone nivån i ändringsdirektivet. Medlemsstaterna har ganska stor prövningsmakt när det gäller skyddsnivån för dessa mål, genomförandet och detaljerna i förfarandena. I detta avseende kan kraven på gränsöverskridande fusion och delning beaktas även i bestämmelserna om flyttning av hemorten. 

I fråga om skyddet för aktieägarna i det bolag som flyttar ska det säkerställas att åtminstone de aktieägare som röstar emot godkännandet av flyttningsplanen har rätt att kräva inlösen av sina aktier mot ett ändamålsenligt penningvederlag. Åtminstone dessa aktieägare ska också ha rätt att få sina meningsskiljaktigheter behandlade i ett tvistlösningsorgan. Under beredningen har det inte bedömts finnas något behov av att uttryckligen utnyttja de medlemsstatsoptioner som syftar till att utvidga inlösenrätten eller att utvidga tvistlösningsorganets beslut till andra aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter (jfr artikel 86i.1 och 86i.4, tillagda genom ändringsdirektivet). 

I fråga om borgenärsskyddet ska tillräcklig uppmärksamhet riktas mot att borgenärerna i tid får tillräcklig information om sina skyddsmedel och om kraven på inlösen av aktieägare, innehavare av optionsrätter och innehavare av andra särskilda rättigheter. Likaså ska det säkerställas att en borgenär som är missnöjd med skyddsåtgärder i en flyttningsplan hos den administrativa eller rättsliga myndigheten kan ansöka om tillräckliga garantier, förutsatt att denne på ett trovärdigt sätt kan visa att fordran riskerar att utebli till följd av den gränsöverskridande ombildningen och att denne inte har erhållit tillräckliga garantier från bolaget (se artikel 86i.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Å andra sidan kan ett bolag som flyttar sin hemort i flyttningsplanen ställa villkor för återkallande av verkställandet, om exempelvis beloppet av fordringar som borgenärer kräver överstiger ett visst tröskelvärde. Under beredningen har det inte ansetts nödvändigt att utnyttja den i ändringsdirektivet tillåtna medlemsstatsoptionen, enligt vilken en medlemsstat kan kräva att förvaltnings- eller ledningsorganet lämnar en anmälan som på ett korrekt sätt återspeglar bolagets ekonomiska ställning vid tidpunkten för anmälan (jfr 2 punkten i ovan nämnda artikel). Kravet skulle öka företagets regleringsbörda men innehålla osäkra uppgifter om framtiden. 

Med anledning av de införda bestämmelserna i ändringsdirektivet (artikel 86 m–86 o) är det nödvändigt att på ett sätt som åtminstone motsvarar ändringsdirektivet föreskriva behörigheten och uppgifterna för den behöriga myndigheten i avgångsstaten och i destinationsstaten. Det är också nödvändigt att utfärda bestämmelser om andra detaljer som anknyter till tillsynsförfaranden, tidsfrister och registreringsåtgärder. När det gäller detaljerna i genomförandeförfarandet har medlemsstaterna fått ganska stor prövningsrätt, och när det gäller skyddsnivån och förfarandena kan man följaktligen ta hänsyn till de nationella krav som gäller gränsöverskridande fusioner och delningar. 

Särskild hänsyn ska riktas mot situationer där ett finskt bolag flyttar sin hemort till en annan EES-stat och ett utländskt bolag som är registrerat i en EES-stat flyttar sin hemort till Finland. I synnerhet i det först nämnda fallet ska det utfärdas bestämmelser om behörigheten och uppgifterna för den behöriga myndigheten i Finland, Patent- och registerstyrelsen. Vid gränsöverskridande arrangemang som riktar sig bort från Finland finns det ett behov av att registermyndigheten utför föregripande tillsyn. Dess syfte är att säkerställa att alla förfaranden och formaliter i Finland har anordnats eller avklarats och därtill att det gränsöverskridande arrangemanget inte görs i missbruks- eller bedrägerisyfte, vars följd eller syfte är att undgå eller kringgå Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen, eller i övrigt i ett kriminellt syfte. Om registermyndigheten anser att de föreskrivna villkoren är uppfyllda, ska den ge ett intyg över detta och överlämna det till den andra statens behöriga myndighet via systemet för sammankoppling av register. Om registermyndigheten anser att de föreskrivna villkoren inte är uppfyllda, ska den ge sökanden ett motiverat negativt beslut eller en skälig tid för att avhjälpa bristerna. Om hemorten flyttas från en annan EES-stat till Finland, ska registermyndigheten övervaka att finska bestämmelserna om bildande och registrering av bolag iakttagits och att arrangemangen för arbetstagarmedverkan vid behov fastställts i enlighet med de finska bestämmelserna om arbetstagarinflytande. Med tillsynsförfarandena är det möjligt att främja olika intressentgruppers ställning i olika företagsarrangemangssituationer. 

Enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 86m.3) skulle det kunna krävas då ett finskt bolag flyttar sin hemort bort från Finland att det bolag som flyttar ger registermyndigheten ytterligare information om vissa omständigheter som hänför sig till fullgörandet av skyldigheterna gentemot personal, dotterbolag och offentliga organ. Enligt den gällande lagen är bolagen inte skyldiga att lämna sådan information i samband med en gränsöverskridande fusion eller delning. Under beredningen har det inte heller ansetts nödvändigt att utnyttja medlemsstatsoptionen när det gäller flyttning av hemorten, eftersom heltäckande uppgifter ges i flyttningsplanen och styrelsens redogörelse. 

Det finns ett behov att på ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet föreskriva om registrering av flyttningsbeslut och flyttning av hemorten, rättsverkningar, giltighet och ett extra forum som gäller talan efter dem samt om ineffektiva grunder för klander eller ogiltighetsförklaring i fråga om bolagsstämmans beslut. 

3.1.3  Gränsöverskridande fusion

Tillämpningsområde, definitioner och tillämplig lag 

I den gällande aktiebolagslagen tillåts att ett överlåtande bolag fusioneras med ett övertagande bolag (absorptionsfusion) och att minst två överlåtande bolag fusioneras genom att tillsammans bilda det övertagande bolaget (kombinationsfusion). Absorptionsfusion kan genomföras som en dotterbolagsfusion på så sätt att de bolag som deltar i fusionen, det vill säga det överlåtande bolaget och det övertagande bolaget, äger alla aktier i det överlåtande bolaget och eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier (ABL 16 kap. 2 § 1, 2 och 4 mom.). En fusionsplan ska i fråga om absorptionsfusion innehålla ett förslag om det antal aktier som eventuellt ska ges som fusionsvederlag enligt aktieslag och om nya aktier eller egna aktier som bolaget innehar ges (ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 4 punkten). Utgivande av egna aktier som fusionsvederlag i en situation där det övertagande bolaget direkt eller indirekt äger alla aktier, eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier hos det överlåtande bolaget, är således möjligt med stöd av den gällande aktiebolagslagen.  

Bestämmelserna i aktiebolagslagen omfattar delvis det nya genomförandesättet för en fusion enligt den införda artikeln 119.2 i ändringsdirektivet, enligt vilket ett eller flera bolag (det överlåtande bolaget) vid upplösning utan likvidation överför alla sina tillgångar och skulder till ett annat verksamt bolag (det övertagande bolaget) utan att det övertagande bolaget emitterar nya aktier, förutsatt att en person direkt eller indirekt innehar alla aktier i de bolag som deltar i fusionen eller att de aktier som innehas av medlemmarna i de bolag som deltar i fusionen fördelas i samma proportion i alla bolag som deltar i fusionen (förmörkande och kursivering här). Till följd av bestämmelsen i ändringsdirektivet är det av tydlighetsskäl motiverat att i 16 kap. 1 § i aktiebolagslagen lyfta fram den möjlighet som nämns i lagens förarbeten (RP 109/2005 rd, s. 150 och 166) om att aktieägarna i det överlåtande bolaget vid en absorptionsfusion kan avstå från sin rätt till fusionsvederlag. Dessutom är det nödvändigt att precisera 2 § i kapitlet när det gäller en situation där innehavet för en aktieägare i de bolag som deltar i fusionen är indirekt, till exempel genom ett annat samfund. 

Med stöd av ändringsdirektivet föreskrivs likvidation, där utbetalning av medel inletts, som en ny situation som inte omfattas av tillämpningsområdet. I sådana fall är en gränsöverskridande fusion inte möjlig. Enligt den gällande aktiebolagslagen kan en fusion genomföras även om det överlåtande bolaget försatts i likvidation, om inte bolagets egendom börjat delas ut till aktieägarna på det sätt som avses i 20 kap. 15 § i aktiebolagslagen (ABL 16 kap. 15 § 3 mom.). På grundval av bestämmelsen i aktiebolagslagen kan det bedömas att den gällande bestämmelsen i fråga om innehåll motsvarar artikel 120.4 a, som ändrats genom ändringsdirektivet. 

Enligt den bestämmelse som ändrats genom ändringsdirektivet (artikel 120.4 b) ska kapitlet om gränsöverskridande fusion inte tillämpas, om bolaget omfattas av resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer enligt avdelning IV i resolutionsdirektivet för kreditinstitut. I aktiebolagslagen finns det inga föreskrifter om att bestämmelserna om gränsöverskridande fusion ska tillämpas på sådana resolutionsförfaranden som avses i resolutionsdirektivet för kreditinstitut. Åtgärder för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag regleras i speciallagstiftningen uttryckligen och på ett sätt som avviker från aktiebolagslagen. Enligt resolutionsdirektivet för kreditinstitut krävs det att det inte finns några formella krav i medlemsstaterna som på ett otillbörligt sätt bromsar upp resolution. I artikel 63.2 i resolutionsdirektivet för kreditinstitut och 7 kap. 3 § i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag finns vissa särskilda bestämmelser om tillämpningen av varje resolutionsinstrument. Dessutom har Verket för finansiell stabilitet enligt 12 kap. 1 § 2 mom. 1 punkten i den nämnda lagen bland annat behörighet att under de förutsättningar som anges i den nämnda lagen ta institutet under bestämmande inflytande och utöva alla rättigheter som tillkommer dess ägare, förvaltningsråd, styrelse, verkställande direktör och den övriga högsta ledningen. På så sätt har Verket för finansiell stabilitet i praktiken befogenhet att förhindra gränsöverskridande arrangemang i de situationer som avses i den nämnda lagen. I enlighet med vad som anges ovan när det gäller flyttning av hemorten skulle det av tydlighetsskäl i princip vara möjligt att införa en informativ bestämmelse i aktiebolagslagen om att gränsöverskridande fusion inte är tillåten om resolutionsinstrument som avses i resolutionsdirektivet för kreditinstitut eller i lagstiftning som antagits med stöd av det tillämpas. Med hänsyn till speciallagstiftningens företräde i förhållande till aktiebolagslagen i egenskap av allmän lag har det under beredningen inte ansetts finnas något behov av att i denna proposition lägga till en sådan informativ bestämmelse (se även nedan avsnitt 11.1). 

Enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 120.5) får medlemsstaterna besluta att kapitlet om gränsöverskridande fusion inte ska tillämpas på insolvensförfaranden eller företagssaneringsförfaranden eller liknande förebyggande förfaranden enligt den nationella lagstiftningen. I aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser om fusion under ett konkursförfarande och under beredningen har det inte ansetts vara nödvändigt att lägga till sådana bestämmelser. I aktiebolagslagen finns i fråga om nationell och gränsöverskridande fusion bestämmelser om att kallelseförfarandet enligt lagen om företagssanering ersätter kallelseförfarandet enligt aktiebolagslagen, vilket föreskrivits för att skydda borgenärerna. Följaktligen har det åtminstone i viss utsträckning föreskrivits om företagssanering uttryckligen och på ett sätt som avviker från aktiebolagslagen. I Finland finns det överhuvudtaget inga bestämmelser om andra förebyggande omstruktureringar, såsom scheme of arrangement, som förekommer i Förenade kungarikets och vissa EU-medlemsstaters lagstiftning. Det finns inte heller bestämmelser i aktiebolagslagen om att bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner ska tillämpas under tiden för krisförebyggande åtgärder för kreditinstitut och värdepappersföretag. Det finns uttryckliga bestämmelser om återhämtning och krisförebyggande åtgärder av kreditinstitut och värdepappersföretag, vilka avviker från aktiebolagslagen. För tydlighetens skull skulle det i princip vara möjligt att i aktiebolagslagen införa en informativ bestämmelse om att gränsöverskridande fusioner inte är tillåtna, om de krisförebyggande åtgärder som avses i resolutionsdirektivet för kreditinstitut eller i den lagstiftning som antagits med stöd av det tillämpas. Med hänsyn till speciallagstiftningens företräde i förhållande till aktiebolagslagen i egenskap av all-män lag har det under beredningen inte heller ansetts vara nödvändigt att lägga till heller någon sådan informativ bestämmelse i denna proposition (se även nedan avsnitt 11.1). 

I fortsättningen tillämpas bestämmelserna i ändringsdirektivet om gränsöverskridande fusioner mellan de bolag som avses i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet, vilket till sitt innehåll motsvarar bestämmelserna om flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning. Med anledning av ändringsdirektivet är det nödvändigt att definiera ett bolag med vilket ett finskt privat eller publikt aktiebolag kan genomföra en gränsöverskridande fusion i enlighet med ändringsdirektivet för att bestämmelserna ska kunna tillämpas enhetligt inom EU- och EES-området. I den gällande aktiebolagslagen finns det bestämmelser om tillämpning av bestämmelserna på en större grupp utländska EES-företag (jfr 16 kap. 19 § 2 mom.). Motsvarande bestämmelser måste även i fortsättningen tillämpas på bolag med begränsat ansvar för aktieägare som avses i EES-staternas lagstiftning. 

Bestämmelsen i ändringsdirektivet (artikel 121.2) har ändrats på så sätt att den ändrade bestämmelsen, med avvikelse från tidigare, uttryckligen nämner enbart arbetstagare av de intressentgrupper som är i behov av rättsskydd. I aktiebolagslagen kan det även i fortsättningen på ett uttryckligt och omfattande sätt och med hjälp av medlemsstaternas prövningsmöjligheter utfärdas bestämmelser om skyddsåtgärder för andra intressentgrupper som nämns i andra artiklar i ändringsdirektivet, såsom borgenärer och aktieägare som motsätter sig arrangemanget. På aktiebolag som är registrerade i Finland tillämpas finsk lag. De bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion och som är registrerade enligt lagstiftningen i en annan EES-stat eller lyder under lagstiftningen i en sådan stat, ska i princip omfattas av bestämmelserna i sin hemstat (RP 103/2007 rd, s. 34). Under beredningen har det inte ansetts finnas något behov av att i aktiebolagslagen lägga till en uttrycklig bestämmelse om fördelning av de tillämpliga lagarna mellan medlemsstaterna. 

Plan för arrangemanget 

I ändringsdirektivet har ändringar och tillägg i detaljerna i den gränsöverskridande fusionsplanen gjorts.  

I 16 kap. 3 § och 22 § i den gällande aktiebolagslagen finns det detaljerade bestämmelser om innehållet i en gränsöverskridande fusionsplan. Bestämmelserna i aktiebolagslagen (i synnerhet ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 1, 3–7, 13 och 14 punkten samt 22 § 2 mom. 1 och 3 punkten) är fortfarande i huvudsak tillräckliga när det gäller innehåll för att genomföra de bestämmelser som ändrats genom ändringsdirektivet. Det finns dock ett behov av att göra enskilda ändringar.  

I fusionsplanen finns det ett behov av att vid sidan av penningvederlaget lyfta fram bytesförhållandet för aktier eller andra värdepapper tydligare än vad som är fallet för närvarande. För tydlighetens skull är det dessutom motiverat att till bestämmelsen om en plan för en gränsöverskridande fusion införa ett omnämnande om att den gränsöverskridande fusionsplanen direkt ska innehålla uppgifter om hemorten för det bolag som bildas vid en kombinationsfusion. Den framgår även i fortsättningen av bolagsordningen för ett nytt bolag som registreras i Finland, vilken fogas till fusionsplanen och i vilken den kommun i Finland som är hemort ska nämnas (se ABL 2 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten).  

Enligt den bedömning som gjorts är det nödvändigt att utfärda föreskrifter om att foga förslaget till avtal om bolagsbildning för ett bolag som bildas i Finland till fusionsplanen när detta är nödvändigt för att arrangemanget ska kunna genomföras. Med avvikelse från ändringsdirektivet innehåller aktiebolagslagen inga bestämmelser om en stiftelseurkund, vilket kan bli aktuellt vid en fusion från Finland mot destinationsstaten. 

Likaså finns det ett behov av att precisera de uppgifter i fusionsplanen som ska lämnas om det penningvederlag som erbjuds de aktieägare som motsätter sig arrangemanget samt om de skyddsåtgärder som erbjuds borgenärerna, såsom borgen eller panter. Dessutom ska uppmärksamhet riktas mot att det i den gällande aktiebolagslagen finns särskilda bestämmelser om förfarandet för inlösen av aktier för aktieägare som motsatt sig arrangemanget (ABL 16 kap. 13 §) och om förfarandet för borgenärsskydd (ABL 16 kap. 6, 7 och 15 §). Dessa bestämmelser tillämpas också i fortsättningen vid gränsöverskridande fusioner.  

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

I ändringsdirektivet har ändringar och tillägg gjorts i detaljerna i den rapport som ska ges till aktieägare och arbetstagare. Med avvikelse från tidigare bestämmelser i det kodifierade bolagsdirektivet riktar sig rapporten i ändringsdirektivet inte längre till borgenärer, vars skydd är uttryckligt reglerat i ändringsdirektivet. 

Med stöd av den gällande aktiebolagslagen ska fusionsplanen innehålla en redogörelse om orsakerna till fusionen (ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 2 punkten). Dessutom ska styrelsen för varje bolag som deltar i fusionen upprätta en redogörelse över de sannolika konsekvenserna av fusionen för aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna i den mån konsekvenserna inte framgår av planen för den gränsöverskridande fusionen; denna ska hållas tillgänglig för aktieägarna, borgenärerna och företrädarna för personalen eller, om det inte finns några företrädare, för personalen och sändas till aktieägaren på det sätt som föreskrivs i 16 kap. 11 § (ABL 16 kap. 22 § 3 och 4 mom.). Orsakerna till och konsekvenserna av en fusion kan vara förknippade med olika ärenden. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det inte föreskrifter om upprättandet av separata avsnitt eller rapporter eller om förutsättningarna för att inte upprätta sådana (jfr de nya punkterna 2, 4, 8 och 9 i artikel 124, tillagda genom ändringsdirektivet). I den gällande aktiebolagslagen ska en del av de krävda uppgifterna ges i fusionsplanen och kompletteras i styrelsens redogörelse (ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 5 och 6 punkten och 22 § 2 mom. 5 punkten och 3 mom.). I denna utsträckning finns det ett behov av att ändra bestämmelserna i aktiebolagslagen. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det inte uttryckliga föreskrifter om innehållet i de avsnitt eller rapporter som ska lämnas till aktieägare, borgenärer eller arbetstagare. De omständigheter som hänför sig till utredningens innehåll har behandlats utförligt i förarbetena till lagen (se RP 103/2007 rd, s. 37–38). Planen ska registreras (ABL 16 kap. 5 §) och de uppgifter som krävs blir därför tillgängliga för alla i dessa avseenden. Med anledning av ändringsdirektivet finns det ett behov av att reglera innehållet i rapporten mer detaljerat än för närvarande. I avsnittet eller rapporten för aktieägarna ska det bland annat anges vilka rättsmedel som står till aktieägarnas förfogande (artikel 124.3 d, ändrad genom ändringsdirektivet). Sådana motsvarande uttryckliga bestämmelser om tillgång till information ingår inte i aktiebolagslagen, även om till exempel inlösenförfarandet för aktieägares aktier är föremål för separata bestämmelser (ABL 16 kap. 13 §). På motsvarande sätt ska det avsnitt eller den rapport som ska lämnas till arbetstagarna innehålla information om eventuella väsentliga förändringar av gällande anställningsvillkor eller av bolagets verksamhetsställen, inklusive för dotterbolag (artikel 124.5 b och 124.5 c, ändrade genom ändringsdirektivet). Inte heller sådana motsvarande bestämmelser om tillgång till information ingår i aktiebolagslagen. Åtminstone i dessa avseenden finns det ett behov av att ändra bestämmelserna i aktiebolagslagen på ett sätt som överensstämmer med ändringsdirektivet. Jämfört med nuläget är det i praktiken möjligt att förbättra arbetstagares tillgång till information om vidtagna åtgärder, deras orsaker, konsekvenser och effekter i olika företagsarrangemang. 

Med stöd av ändringsdirektivet ska en eller flera rapporter göras tillgängliga elektroniskt för aktieägarna eller arbetstagarnas företrädare eller själva arbetstagarna minst sex veckor före bolagsstämman i det bolag som beslutar om godkännande av planen och som deltar i fusionen. (artikel 124.6 ändrad genom ändringsdirektivet). I de paragrafer som gäller fusionsplanen i aktiebolagslagen finns det inte uttryckliga bestämmelser om elektroniskt sändande, men det hänvisas till 11 § i kapitlet, i vilket det finns bestämmelser om möjligheten att hålla handlingarna tillgängliga på bolagets webbsidor (jfr ABL 16 kap. 22 § 4 mom.). I aktiebolagslagen finns det inte heller någon bestämmelse om en tidsfrist på sex, utan på fyra veckor (jfr ABL 16 kap. 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom.). Åtminstone i dessa avseenden är det nödvändigt att ändra bestämmelserna i aktiebolagslagen på ett sätt som överensstämmer med ändringsdirektivet. 

Enligt den bestämmelse som införts genom ändringsdirektivet (artikel 124.10) ska kraven på styrelsens rapport inte påverka tillämpliga rättigheter som gäller tillgång till information och samråd med arbetstagare och förfaranden som fastställs på nationell nivå till följd av genomförandet av direktiv 2002/14/EG och direktiv 2009/38/EG. Ändringsdirektivets bestämmelse ska ses som en förtydligande bestämmelse och kräver inte uttryckligt genomförande i aktiebolagslagen. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

I ändringsdirektivet har ändringar och tillägg gjorts i fråga om detaljerna i en rapport av en oberoende sakkunnig. 

I ändringsdirektivet har det preciserats att en rapport av en oberoende expert ska hållas tillgänglig i ett övertagande bolag där bolagsstämman inte beslutar om en gränsöverskridande fusion (andra ledet i artikel 125.1, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt aktiebolagslagen beslutar styrelsen om fusion i det övertagande bolaget. Om det övertagande bolaget har mindre än nio tiondedelar av aktierna i det överlåtande bolaget, beslutar dock bolagsstämman om fusionen, om detta krävs av aktieägare med minst en tjugondedel av bolagets aktier (första och andra meningen i 16 kap. 9 § 2 mom. i aktiebolagslagen). I fråga om varje bolag som deltar i fusionen ska det yttrande av en revisor om fusionsplanen som avses i 4 § hållas tillgängligt för aktieägarna på varje i fusionen deltagande bolags huvudkontor eller webbsidor i minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om fusionen och från och med den dag då det meddelande som avses i 10 § 3 mom. ges samt läggas fram på bolagsstämman (ABL 16 kap. 11 § 1 mom. 7 punkten). Dessa bestämmelser tillämpas också på gränsöverskridande fusioner (ABL 16 kap. 24 § 1 mom.). Bolaget ska hålla de handlingar som avses i momentet framlagda för alla bolag som deltar i fusionen (RP 4/2011 rd, s. 18/II och 19/I). På ett sätt som motsvarar tolkningen av den gällande lagen ska revisorns yttrande hållas framlagt för aktieägarna inom den tid som anges i lagen också när beslutet fattas av styrelsen för ett bolag som deltar i en fusion. I överensstämmelse med ändringsdirektivet kan det också vara fråga om ett beslut av det övertagande bolagets styrelse. 

Enligt aktiebolagslagen ska de i fusionen deltagande bolagens styrelser utse en eller flera revisorer med uppgift att ge varje i fusionen deltagande bolag ett yttrande om fusionsplanen. I yttrandet ska det bedömas om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för bestämmande av fusionsvederlaget och om fördelningen av vederlaget. I yttrandet till det övertagande bolaget ska det dessutom nämnas om fusionen är ägnad åt att äventyra betalningen av bolagets skulder (ABL 16 kap. 4 § 1 mom.). 

I aktiebolagslagen finns det dessutom bestämmelser om tidpunkten för fastställande av lösenbeloppet. Lösenbeloppet är det gängse pris som aktien, optionsrätten eller en annan särskild rättighet som berättigar till aktier betingar omedelbart före beslut om fusion. När lösenbeloppet fastställs beaktas inte den negativa effekt som fusionen eventuellt har på värdet av aktier, optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier i det ursprungliga bolaget. På lösenbeloppet ska för tiden från fusionsbeslutet till betalningen av lösenbeloppet betalas en årlig ränta som svarar mot den i 12 § i räntelagen avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga (ABL 16 kap. 13 § 4 mom.). 

I aktiebolagslagen finns det därför inte uttryckliga bestämmelser om att en revisor ska yttra sig om metoderna för att fastställa lösenpriset, problem med metoderna eller om lösenbeloppets riktighet (se ABL 16 kap. 4 § 1 mom. ovan, som enbart gäller fusionsvederlag). Inte heller i lagen finns det uttryckliga bestämmelser om omständigheter som hänför sig till bedömningen av penningvederlag. Dessa ärenden har dock utretts tillräckligt i förarbetena till lagen (RP 109/2005 rd, s. 155). På grundval av den gällande lagtolkningen ska revisorn följaktligen yttra sig om bestämmandet av penningvederlag eller ett annat lösenvederlag och om dess vederbörlighet, det vill säga om det penningvederlag eller annat lösenvederlag som ska betalas motsvarar aktiens eller någon annan rättighets gängse värde före fusionen. I revisorns yttrande ska uppmärksamhet riktas även mot eventuella problem i samband med de metoder som använts för att fastställa vederlaget. Det kan bedömas att det inte finns något behov av att precisera bestämmelserna i aktiebolagslagen i dessa avseenden. 

Likaså ska en revisor med stöd av den gällande lagtolkningen avge ett yttrande om en situation i vilken de bolag som deltar i fusionen använt olika metoder i bedömningen av lösen- eller fusionsvederlaget eller -priset. Då ska revisorn bedöma om det varit motiverat att använda olika metoder. Revisorn ska också yttra sig om metodens betydelse och godtagbarhet med tanke på bestämmandet av vederlagets värde samt om skillnaden mellan de vederlagsvärden som fåtts med olika metoder (RP 109/2005 rd, s. 155).  

Enligt ändringsdirektivet har oberoende sakkunniga rätt att av de fusionerande bolagen få all information som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter (se artikel 125.3 2, tillagd genom ändringsdirektivet). I 3 kap. 9 § i revisionslagen (1141/2015) finns det bestämmelser om detta. 

Med stöd av ändringsdirektivet får medlemsstaterna undanta enmansbolag från tillämpningsområdet för denna artikel (artikel 125.4 2, tillagd genom ändringsdirektivet). I ett enmansbolag äger en aktieägare samtliga aktier i bolaget. Den gällande aktiebolagslagen har inte heller tidigare innehållit uttryckliga bestämmelser om undantag för enmansbolag. Bestämmelsen om att det räcker med ett yttrande om huruvida fusionen är ägnad åt att äventyra betalningen av det övertagande bolagets skulder, om samtliga aktieägare i de bolag som deltar i fusionen gett sitt samtycke eller om det är fråga om en dotterbolagsfusion är följaktligen tillämplig på detta (ABL 16 kap. 4 § 2 mom.). Under beredningen har det inte bedömts finnas något behov av att uttryckligen utnyttja medlemsstatsoptionen. 

Offentliggörande av handlingar 

I ändringsdirektivet har ändringar och tillägg gjorts när det gäller detaljerna i offentliggörandet av handlingar. 

Bestämmelser om registrering och framläggande av fusionsplanen och ett yttrande av en revisor finns i 16 kap. i aktiebolagslagen, i synnerhet i 5, 11 och 24 §, samt om förande av sekretessbelagda uppgifter i 4 § 1 mom. och 2 mom. 1 punkten i lagen om företagshemligheter (595/2018) och i 4 kap. 8 § 1 mom. i revisionslagen. I 16 kap. 22 § 3 och 4 mom. i aktiebolagslagen finns det dessutom bestämmelser om en redogörelse om sannolika konsekvenserna för aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna samt om framläggande och inlämnande av denna redogörelse. De gällande bestämmelserna uppfyller vad gäller innehåll i huvudsak kraven i ändringsdirektivet. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det bestämmelser om rättsskyddsmedel för olika intressentgrupper i samband med ett fusionsförfarande. Detta görs enligt intressentgrupp och på annat sätt än i ändringsdirektivet. Bestämmelser om kallelse- och meddelandeförfarandet utfärdas för att skydda borgenärer (ABL 16 kap. 6 och 7 §). I det överlåtande bolaget har aktieägarna för sin del på förhand rätt att få ärendet upptaget på dagordningen för bolagsstämman (ABL 5 kap. 5 §) eller att fråga om planen eller lägga fram egna förslag om de ärenden som ska behandlas senast vid den bolagsstämma som beslutar om arrangemanget (ABL 5 kap. 5 och 25 § och 16 kap. 10 §). I Finland sker offentliggörandet av handlingar som hänför sig till en gränsöverskridande fusion på etablerat sätt genom registrering av dessa. I aktiebolagslagen finns dock inte bestämmelser om kravet i ändringsdirektivet på att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion ska göra tillgängligt, det vill säga registrera, ett meddelande till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller arbetstagarna själva om att de får ge anmärkningar till bolaget senast fem arbetsdagar före den bolagsstämma som beslutar om den gränsöverskridande fusionen. I detta avseende är det nödvändigt att komplettera bestämmelserna i aktiebolagslagen med ett krav på att ett sådant meddelande ska upprättas och registreras. Därtill är det konsekvent med övriga motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen att meddelandet, utan dröjsmål ska sändas till aktieägare, borgenär och arbetstagare eller företrädare för arbetstagarna som begär det, såvida handlingarna inte kan laddas ner och skrivas ut från bolagets webbsidor. Det är dessutom konsekvent att meddela bestämmelser om att de anmärkningar som inkommit till bolaget ska omfattas av bestämmelserna om framläggande och sändande av handlingar och anmälan av nya uppgifter. Det finns skäl att konstatera att anmälan är avsedd för att skydda andra än aktieägare, vilket innebär att enhälliga aktieägare inte kan besluta att avvika från tillämpningen av dessa bestämmelser. Det finns likaså skäl att konstatera att anmärkningar av intressentgrupper i allmänhet inte torde ha någon väsentlig inverkan på giltigheten av bolagets beslut. 

Enligt ändringsdirektivet ska de handlingar som offentliggörs också vara tillgängliga via systemet för sammankoppling av register (artikel 123.1 4 och 123.7 1, ändrade genom ändringsdirektivet). Informationen måste vara tillgänglig för allmänheten utan kostnad och principen om kostnadsmotsvarighet måste följas när det gäller de kostnader som tas ut av bolaget (artikel 123.7, tillagd genom ändringsdirektivet). I den gällande lagen finns inga uttryckliga bestämmelser om gränsöverskridande arrangemang. I dessa avseenden är det nödvändigt att komplettera bestämmelserna i aktiebolagslagen.  

Enligt den bestämmelse som ändrats genom ändringsdirektivet (artikel 123.5) ska handlingarna offentliggöras minst en månad före bolagsstämman i det eller de andra bolag som deltar i fusionen, om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen. Med stöd av 16 kap. 9 § 2 mom. i aktiebolagslagen beslutar i allmänhet bolagets styrelse om fusion i det övertagande bolaget. Enligt 10 § 1 mom. och 24 § 1 och 3 mom. i kapitlet får kallelse till bolagsstämma eller meddelande om en stämma inte ges innan handlingarna registrerats. Kallelse till bolagsstämma eller meddelande om en stämma ska överlämnas till en aktieägare minst en månad före den stämma som beslutar om fusionen. Bestämmelserna i aktiebolagslagen motsvarar vad gäller innehåll i huvudsak kraven i ändringsdirektivet. Till följd av ändringsdirektivet är det dock nödvändigt att till dessa delar precisera aktiebolagslagen på så sätt att bolagets meddelande till intressentgrupperna om att de har möjlighet att göra anmärkningar om fusionsplanen görs tillgängligt minst en månad före den stämma som beslutar om fusionen. 

Det alternativa offentliggörande som är tillåtet enligt bestämmelserna i ändringsdirektivet (artikel 123.2, 123.3 och 123.6) eller offentliggörande i den officiella tidningen har inte ansetts vara lättare och tydligare än det registreringsbaserade offentliggörandet i sådan mån att det skulle ha ansetts finnas ett behov av att använda de alternativa offentliggörandemetoder som omfattas av medlemsstatens prövning. 

Godkännande av bolagsstämma 

I den gällande aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser om att en ändring av bolagsordningen eller en upprättad stiftelseurkund i samband med en gränsöverskridande fusion skulle ingå i ett dokument som är separat från fusionsplanen och att beslut om dem skulle fattas separat vid den bolagsstämma som beslutar om fusionen. De ändringar av bolagsordningen som föreslås enligt aktiebolagslagen ska ingå i fusionsplanen (ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 3 punkten). Förslagen till ändring av bolagsordningen kommer därför till bolagsstämman för behandling och avgörande som en del av godkännandet av fusionsplanen. På ändring av bolagsordningen tillämpas de allmänna bestämmelserna i aktiebolagslagen (ABL 5 kap. 27 §). Det bedöms inte finnas något behov av att ändra bestämmelserna i lagen i denna utsträckning. Undantaget utgörs av det behov av precisering, enligt vilket de ändringar som föreslås i stiftelseurkunden ska beaktas i de gränsöverskridande fusionsplanerna. Det kan främst vara fråga om att stiftelseurkunden förutsätts i en annan hemstat för de i fusionen deltagande bolaget än Finland. 

I ett beslutsförfarande om gränsöverskridande fusion i aktiebolagslagen (ABL 16 kap. 12 § 2 mom.) förutsätts att förslagen godkänns i oförändrad form, annars förfaller fusionen. Om det i ett av de fusionerande bolagens beslutande organ, till exempel vid det överlåtande bolagets bolagsstämma, konstateras att bolagsordningen ska ändras på ett annat sätt än vad som föreslås i fusionsplanen, ska förfarandet sannolikt avbrytas och beredas på nytt. I sådana fall skulle förfarandena för skydd av borgenärer, minoritetsaktieägare och arbetstagare återupptas på grundval av ett nytt förslag. Mer än ett bolag deltar i en fusion, varför det i praktiken inte kan bli fråga om att vid bolagsstämman ensidigt ändra fusionsplanen för ett av de bolag som deltar i fusionen. Det finns inga bestämmelser om detta i ändringsdirektivet. 

I aktiebolagslagen finns det inga bestämmelser om vilka handlingar aktieägaren skulle ta del av när beslutet fattas. Fusionsplanen, redogörelsen av styrelsen, ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig och anmärkningar om fusionsplanen av intressentgrupperna ska hållas tillgängliga för aktieägarna före en bolagsstämma där beslut fattas om en fusion och de ska vara framlagda vid stämman. De fogas också till möteshandlingarna. Utifrån denna grund anses en aktieägare ha tagit del av de nämnda handlingarna då bolagsstämman för ett finskt bolag som deltar i en fusion beslutar om godkännande av fusionsplanen i enlighet med 16 kap. 9 §. En aktieägare kan rösta på bolagsstämman även om han eller hon inte tagit del av fusionsplanen eller de handlingar eller uppgifter som lämnats in i samband med den. Aktieägaren har vid behov anledning att ta del av dessa handlingar. Det bedöms dock inte finnas något behov av att ändra bestämmelserna i lagen i denna utsträckning. 

Med stöd av den bestämmelse som ändrats genom ändringsdirektivet (artikel 126.4) kan bolagsstämmans beslut om att godkänna fusionen inte bestridas enbart på grund av att bytesförhållandet för aktierna eller lösenbeloppet för aktier som ägs av aktieägare som motsatte sig beslutet inte fastställts på ett korrekt sätt eller att tillräckliga lagstadgade uppgifter om dem inte lämnats. Målet med bestämmelsen torde vara att tvister om inlösen av aktier mellan aktieägare som motsätter sig fusionen och bolaget behandlas separat och inte inverkar på giltigheten för beslut om godkännande av fusionen. I den gällande aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser som hindrar en aktieägare från att klandra bolagsstämmans beslut på grund av omständigheter som hänför sig till bytesförhållandet för fusionsvederlaget eller penningvederlaget eller till de uppgifter som lämnats om dem. Det finns ett behov av att uttryckligen föreskriva detta på ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet. Hänsyn ska också tas till den nationellt föreskrivna möjligheten att väcka talan om ogiltigförklaring, samt förhållandet av de nya bestämmelserna till de återstående effektiva grunderna för klander eller ogiltigförklaring vilka anges i 21 kap. i aktiebolagslagen ska klarläggas. 

Skydd av aktieägare 

Enligt ändringsdirektivet har åtminstone de aktieägare i de fusionerande bolagen som röstade emot antagandet av en gemensam plan för en gränsöverskridande fusion rätt att kräva inlösen av sina aktier mot ett ändamålsenligt penningvederlag (artikel 126a.1, tillagd genom ändringsdirektivet). I ändringsdirektivet avses med bolag som deltar i en fusion i allmänhet ett bolag som fusioneras eller upplöses (jfr artikel 109.1 i det kodifierade bolagsdirektivet), vilket avviker från definitionen av ett bolag som deltar i en fusion enligt 16 kap. 2 § 4 mom. i aktiebolagslagen. 

I 16 kap. 13 § i aktiebolagslagen finns det bestämmelser om detta för aktieägare och innehavare av eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter. Med stöd av 1 mom. i paragrafen kan en aktieägare i det överlåtande bolaget på den bolagsstämma som beslutar om fusionen kräva inlösen av sina aktier och han eller hon ska ges möjlighet att kräva inlösen innan beslutet om fusionen fattas. Den som kräver inlösen måste rösta mot fusionsbeslutet. Med stöd av 2 mom. i paragrafen har även innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter rätt att kräva inlösen. Om aktieägaren eller innehavaren av en särskild rättighet och det överlåtande bolaget inte kan komma överens om lösenbeloppets storlek, ska ärendet direkt med stöd av bestämmelserna i aktiebolagslagen hänskjutas till skiljedomstolen för avgörande. Det finns dock ett behov av att precisera aktiebolagslagen på så sätt att det lösenbelopp som föreslås i fusionsplanen vid gränsöverskridande fusioner ska betalas inom två månader efter det att fusionen trätt i kraft (jfr artikel 126a.3, tillagd genom ändringsdirektivet), även om en meningsskiljaktighet om lösenbeloppet slutligt avgörs senare. 

Enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna ge andra aktieägare i de bolag som deltar i fusionen rätt till inlösen eller betrakta registrering av invändningar som en lämplig dokumentation av en negativ röst (artikel 126a.1 2 och 126a.1 3, tillagda genom ändringsdirektivet). Bestämmelsen skulle tillåta till exempel att lösenrätt innehas även av aktieägare som inte motsatt sig fusionen eller högst allmänt uttryckt detta för bolaget. I den gällande aktiebolagslagen är en aktieägare skyldig att vara aktiv, och inlösenrätten är begränsad endast till sådana situationer där aktieägaren på grund av arrangemanget eller ändringen av den lag som är tillämplig på bolaget inte längre anser sig kunna fortsätta som aktieägare i bolaget. Med stöd av aktiebolagslagen ska en aktieägare därför rösta mot fusionen och yrka på inlösen av sina aktier. Under beredningen har det inte bedömts finnas något behov av att uttryckligen utnyttja medlemsstatsoptionerna.  

Meningsskiljaktigheter som gäller lösenbeloppet avgörs enligt aktiebolagslagen genom skiljeförfarande. Enligt de uppgifter som fåtts under beredningen har antalet skiljedomar i samband med fusioner varit relativt litet. Det har också blivit aktuellt med huruvida det i paragraferna om inlösen i aktiebolagslagen vore ändamålsenligt att uttryckligen föreskriva om Centralhandelskammarens inlösningsnämnds eller skiljedomstolens behörighet att slå samman enskilda mål som gäller samma svarande, eventuellt i strid med någon parts syn. Detta skulle kunna vara nödvändigt till exempel i en situation där flera minoritetsaktieägare i ett börsbolag med splittrad ägarbild kräver att lösenbeloppet för deras aktier behandlas i en skiljedomstol. I den gällande lagen finns det inte bestämmelser om sammanslagning av mål, men i praktiken har en skiljedomstol med samtycke av parterna kunnat besluta om sammanslagning av mål. Praxis har varit att samma skiljeman handlägger alla sammanslagna mål. I de fall där olika parters mål har slåtts samman, har det motiverats med ändamålsenlighet i anknytning till bland annat processekonomiska skäl, parternas behov av rättsskydd och processuella aspekter. Underlag för detta har också hämtats från 18 kap. 2 § i rättegångsbalken (4/1734), enligt vilken mål som olika parter väcker samtidigt ska handläggas i samma rättegång, om de väsentligen föranleds av samma grund. När det vid fusion är fråga om ett lagstadgat skiljeförfarande, samma svarandes aktier är föremål för tvist och att målen är anhängiga samtidigt, är det mycket möjligt att kravet på väsentligt samma grund, som motsvarar bestämmelsen i rättegångsbalken, är uppfyllt. Under beredningen har det dock uppmärksammats, att det inte ankommer på Centralhandelskammarens inlösningsnämnd att pröva grunderna för målen, utan detta faller under skiljemännens behörighet. Med beaktande av vad som yttrats ovan förefaller det inte föreligga något principiellt hinder för precisering av bestämmelserna om skiljemäns behörighet i fråga om inlösenförfarandet i aktiebolagslagen. 

Enligt ändringsdirektivet ska aktieägare som anser att det bytesförhållande för aktier som föreslås i fusionsplanen inte är tillräckligt ha rätt att bestrida detta bytesförhållande och kräva ett ytterligare penningvederlag hos den behöriga myndigheten eller det behöriga organet för det bolag som deltar i fusionen. Medlemsstaterna har också getts befogenhet att föreskriva att det bytesförhållande för aktierna vilket fastställts i beslutet ska tillämpas på aktieägare som inte är parter i tvisten (artikel 126a.6, tillagd genom ändringsdirektivet). Det finns inga sådana bestämmelser i den gällande aktiebolagslagen. I aktiebolagslagen är det nödvändigt att utfärda närmare bestämmelser om tvister i anslutning till ett ytterligare penningvederlag och om den gränsöverskridande bindande verkan av domar som meddelats på dem i syfte att genomföra ändringsdirektivet. Alternativen till forum för avgörande av en tvist är en allmän domstol eller en skiljedomstol på ett sätt som motsvarar inlösningstvister. Om en skiljedomstol väljs till forum, ska vissa särskilda frågor i anknytning till förfarandet avgöras på samma gång. I aktiebolagslagen har skiljedomarnas bindande verkan inte utvidgats på det sätt som avses i ändringsdirektivet till andra aktieägare och det har fortsättningsvis bedömts att det inte finns något behov av utvidgande vid situationer som gäller inlösen eller ett ytterligare penningvederlag. 

Vid beredningen har det funnits ett behov av att fästa tillräcklig vikt vid att borgenärerna i tid får tillräcklig information om sina skyddsmedel samt om kraven på inlösen och ett ytterligare penningvederlag av aktieägare som motsätter sig arrangemanget och om kraven på inlösen av innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter. På ett sätt som motsvarar nuvarande praxis kan de bolag som deltar i fusionen redan när fusionsplanen utarbetas ställa villkor för verkställandet och återkallandet av den, till exempel om beloppet av fordringar som borgenärer kräver överskrider ett visst tröskelvärde. 

Enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna också föreskriva att ett bolag som uppstår genom en gränsöverskridande fusion får erbjuda aktier eller annan ersättning i stället för penningvederlag (artikel 126a.7, tillagd genom ändringsdirektivet). Utbjudande av ett annat fusionsvederlag är tillåtet med stöd av aktiebolagslagen och utbjudande av sådant vederlag ska uppges i fusionsplanen (ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 4–6 punkterna). Ett kontant vederlag kan erbjudas till exempel för att utjämna skillnaden mellan värderingen av aktierna i bolagen. Det bedöms inte att bestämmelserna i aktiebolagslagen behöver ändras i denna utsträckning. 

Skydd av borgenärer 

Med stöd av ändringsdirektivet ska medlemsstaterna utfärda föreskrifter om ett tillräckligt skydd för borgenärer, om grunden för fordran uppkommit innan fusionsplanen offentliggörs. En borgenär ska inom tre månader efter offentliggörandet av fusionsplanen hos myndigheten kunna ansöka om tillräckliga skyddsåtgärder för betalning av en fordran, om borgenären på ett trovärdigt sätt kan visa att fordran riskerar att inte tillgodoses på grund av fusionen och det bolag som deltar i fusionen inte lämnat tillräckliga skyddsåtgärder för betalning av fordran (artikel 126b.1 1 och 126b.1 2, tillagda genom ändringsdirektivet). När det gäller nationella fusioner finns det i artikel 99 i det kodifierade bolagsdirektivet föreskrifter med samma innehåll som i förevarande artikel. Artikel 99 i det kodifierade bolagsdirektivet har inte ändrats i ändringsdirektivet. Det är inte känt att Finland haft problem med genomförandet av den. I beredningen har det bedömts att de nuvarande bestämmelserna följaktligen i regel kan behållas och tillämpas på nuvarande sätt, även i fråga om gränsöverskridande arrangemang. 

I den gällande lagen finns det bestämmelser om skydd för det överlåtande bolagets borgenärer vilka avviker en aning från bestämmelserna i ändringsdirektivet. Bestämmelserna om borgenärsskydd i aktiebolagslagen grundar sig på kallelse (ABL 16 kap. 6 §) och på meddelande till kända borgenärer (ABL 16 kap. 7 §). Enligt 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen ska registermyndigheten på ansökan av det överlåtande bolaget utfärda en kallelse på de borgenärer som avses i 1 mom., i vilken det nämns att de har rätt att motsätta sig fusionen med ett skriftligt meddelande till registermyndigheten senast den dag som nämns i kallelsen. Ansökan om kallelse ska göras inom fyra månader från registreringen av fusionsplanen, vid äventyr att fusionen förfaller. Registermyndigheten ska publicera kallelsen i den officiella tidningen senast tre månader före den utsatta dagen och registrera kallelsen på tjänstens vägnar.  

Enligt 16 kap. 7 § i aktiebolagslagen ska bolaget senast en månad före den utsatta dagen sända ett skriftligt meddelande om kallelsen till de av sina kända borgenärer som avses i 6 § 1 mom. och vars fordringar uppkommit före registreringen av fusionsplanen. Om en aktieägare eller en innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier i det överlåtande bolaget krävt inlösen i enlighet med 13 §, ska borgenärerna underrättas om det antal aktier och rättigheter som kravet avser. Meddelandet kan sändas först efter den bolagsstämma som beslutat om fusionen. Om bolagets samtliga aktieägare och innehavarna av de nämnda rättigheterna har meddelat att de avstår från inlösenrätten eller om de inte annars har rätt till inlösen, kan meddelandet dock sändas tidigare. Med anledning av ändringsdirektivet är det nödvändigt att i aktiebolagslagen tidigarelägga åtminstone tidsfristerna för kallelse, på så sätt att en borgenär kan motsätta sig fusionen senast tre månader efter registreringen av fusionsplanen. I aktiebolagslagen finns det liknande föreskrifter om skyddet av borgenärer såväl för nationella som gränsöverskridande fusioner. 

I 16 kap. 15 § 1 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs dessutom att registermyndigheten ska registrera fusionen, om en borgenär inte motsatt sig fusionen eller om en borgenär enligt en domstols dom fått betalning eller en betryggande säkerhet för sin fordran. Med stöd av 2 mom. förfaller en fusion när en borgenär motsätter sig fusionen en månad efter den utsatta dagen. Registermyndigheten ska dock skjuta upp behandlingen av ärendet, om bolaget visar att det inom en månad från det utsatta datumet väckt talan för att bekräfta att borgenären fått en betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran eller om bolaget och borgenären tillsammans begär att behandlingen ska skjutas upp. 

Enligt den gällande lagen ska det överlåtande bolaget således väcka talan vid en behörig allmän domstol på bolagets hemort. På behandlingen av målet tillämpas de allmänna förfarandebestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken. Talan i tvistemål väcks genom att en skriftlig stämningsansökan tillställs tingsrättens kansli (5 kap. 1 § 1 mom. i rättegångsbalken). Om talan inte omedelbart avvisas eller förkastas, ska domstolen utan dröjsmål utfärda stämning på den svarande, det vill säga borgenären, med en stämningsansökan (jfr 5 kap. 8 § i rättegångsbalken). I stämningen uppmanas den svarande att i sitt svaromål bland annat uppge om han eller hon medger eller motsätter sig talan; om han eller hon motsätter sig talan framställa sådana grunder för invändning som är av betydelse för målets avgörande; i mån av möjlighet uppge de bevis han eller hon ämnar lägga fram till stöd för sitt svaromål och vad han eller hon med varje bevis ämnar styrka. Tingsrätten kan dessutom uppmana den svarande att i sitt bemötande yttra sig om någon särskild fråga (jfr 5 kap. 10 § 1 mom. 1–3 punkten och 2 mom. i rättegångsbalken). På motsvarande sätt har parterna möjlighet att yttra sig om omständigheter som kommit fram under förfarandet under beredningen (5 kap. 20 § 1 mom. i rättegångsbalken) och under huvudförhandlingen (6 kap. 2 § 2 punkten i rättegångsbalken). I domstolen har parterna, även borgenären, möjlighet att i tur och ordning motivera sina yrkanden och att yttra sig med anledning av motpartens yrkanden och motiveringar. 

I de nu aktuella ärendena iakttas de etablerade bestämmelserna om bevisning i tvistemål i 17 kap. i rättegångsbalken. I tvistemål ska en part bevisa de omständigheter, på vilka hans eller hennes yrkande eller invändning grundar sig. För att en omständighet ska kunna läggas till grund för en dom krävs att parten lagt fram ett trovärdigt bevis om den (17 kap. 2 § 1 och 2 mom. i rättegångsbalken). En part har rätt att lägga fram den begärda bevisningen för den domstol som prövar ärendet och att yttra sig om varje bevis som lagts fram vid domstolen, om inte något annat föreskrivs i lag. Domstolen ska efter att ha övervägt de framlagda bevisen och andra omständigheter som framkommit vid behandlingen av målet besluta vad som visats eller inte visats i målet. Domstolen ska grundligt och opartiskt bedöma bevisningens och andra omständigheters bevisvärde genom fri bevisprövning, om inte något annat föreskrivs i lag (17 kap. 1 § i rättegångsbalken). Enligt de gällande processbestämmelserna för tvistemål ska en borgenär följaktligen ges tillfälle att under rättegången lägga fram bevisning som gör det möjligt för borgenären att få domstolen att tro att borgenärens fordran riskerar att utebli och att det överlåtande bolaget inte visat att det finns tillräckliga skyddsåtgärder för domstolen. Å andra sidan kan bolaget som ett resultat av en kontradiktorisk rättegång i en domstol upphäva en borgenärs ursprungliga motstånd mot arrangemanget, om domstolen meddelar en dom enligt vilken fordran betalats eller en betryggande säkerhet ställts för den. I denna utsträckning kan bestämmelserna i aktiebolagslagen bedömas uppfylla minimikraven i ändringsdirektivet.  

Enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna kräva att förvaltnings- eller ledningsorganet för vart och ett av de bolag som deltar i fusionen gör en anmälan om bolagets ekonomiska ställning den dag då anmälan görs, tidigast en månad innan anmälan offentliggörs. Anmälan ska offentliggöras tillsammans med den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen. Enligt bestämmelserna i 16 kap. i aktiebolagslagen ska i fusionsplanen lämnas uppgifter och handlingar om bolagets ekonomiska ställning (ABL 16 kap. 3 och 22 §) och dessutom ska ekonomiska uppgifter hållas framlagda före och under bolagsstämman (ABL 16 kap. 11 §). Aktiebolagslagen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om ett separat meddelande av ledningen om bolagets ekonomiska ställning. Under beredningen har det inte bedömts finnas något behov av att uttryckligen utnyttja dessa medlemsstatsoptioner. 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

Den behöriga myndighet som avses i det kodifierade bolagsdirektivet har i Finland varit registermyndigheten, det vill säga Patent- och registerstyrelsen (ABL 16 kap. 26 § 4 mom.). Förutsättningen för att bevilja tillstånd för en gränsöverskridande fusion är att borgenären inte motsatt sig fusionen, borgenären enligt en dom av en domstol fått en betalning eller en betryggande säkerhet för en fordran och de utländska aktiebolag som deltar i fusionen godkänner inlösenrätten enligt 13 § och att registermyndigheten tillställs en utredning över att arbetstagarinflytandet i det övertagande bolaget anordnats på ett sätt som motsvarar artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av kapitalbolag (direktiv 2005/56/EG) (ABL 16 kap. 15 § 1 mom. och 26 § 2 mom.). För tillfället föreskrivs det om beviljande av det tillstånd som behövs för en gränsöverskridande fusion och utfärdande av intyg i enlighet med villkoren för registrering av en fusion. 

Bestämmelserna i den gällande aktiebolagen bygger på genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av kapitalbolag. I artikel 10 i det nämnda direktivet fanns det bestämmelser som motsvarar bestämmelserna om prövning av lagenligheten i en gränsöverskridande fusion. Bestämmelserna i aktiebolagslagen uppfyller kraven i artikel 127.1 och 127.5, som ändrats genom ändringsdirektivet. När det gäller de övriga punkterna i artikel 127, som ändrats genom ändringsdirektivet, är det nödvändigt att komplettera och precisera bestämmelserna i aktiebolagslagen på flera sätt för att genomföra ändringsdirektivet. 

I enlighet med kraven i ändringsdirektivet ska till ansökan fogas planen för den gränsöverskridande fusionen, styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagarna, eventuella anmärkningar av aktieägarna, arbetstagarna eller borgenärerna om fusionsplanen samt beslutet av det överlåtande bolagets bolagsstämma om godkännande av fusionen (artikel 127.2, ändrad genom ändringsdirektivet). Med avvikelse från ändringsdirektivet innehåller aktiebolagslagen bestämmelser om något olika handlingar som krävs som bilagor till en ansökan om verkställande av en gränsöverskridande fusion. I den gällande aktiebolagslagen motsvarar dessa uttryckligen endast meddelandena till borgenärer och bolagsstämmans beslut om godkännande. Det är nödvändigt att till bestämmelsen i aktiebolagslagen lägga till de övriga handlingar som nämns i ändringsdirektivet. Å andra sidan är det motiverat att även i fortsättningen föreskriva att det som bilaga till ansökan om intyg krävs en försäkran från ledningen om att lagen iakttagits, ett intyg över att borgenärerna informerats samt uppgifter om inlösningsförfarandet (ABL 16 kap. 22 § 3 och 5 mom. och 26 § 1 mom.). 

Med stöd av ändringsdirektivet kan medlemsstaterna kräva att en ansökan om ett fusionsintyg för ett bolag som deltar i fusionen åtföljs av ytterligare information, till exempel om antalet anställda, förekomsten av dotterbolag och deras geografiska fördelning eller uppgifter om fullgörandet av skyldigheter gentemot offentliga organ. Om en medlemsstat utnyttjar denna möjlighet, får de behöriga myndigheterna begära denna information av andra myndigheter, om den inte lämnats in av det bolag som deltar fusionen (artikel 127.3, ändrad genom ändringsdirektivet). I den gällande aktiebolagslagen har bolagen inte ålagts att lämna ovan avsedda uppgifter i samband med gränsöverskridande arrangemang. Under beredningen har det inte bedömts finnas något behov av att uttryckligen utnyttja medlemsstatsoptionerna. 

Den nationella lagstiftningen måste också i praktiken säkerställa att den som ansöker om ett intyg om gränsöverskridande arrangemang kan tillhandahålla all information och dokumentation helt på elektronisk väg (jfr artikel 127.4, ändrad genom ändringsdirektivet). Det finns ingen uttrycklig bestämmelse om detta i aktiebolagslagen eller handelsregisterlagen. I praktiken motsvarar nuläget inte bestämmelserna i ändringsdirektivet. Ärendet har dock reglerats i den av riksdagen godkända partiella reformen för digitaliseringen av handelsregistret och de lagar som gäller denna träder i kraft i augusti 2022. 

Den myndighet som är behörig enligt ändringsdirektivet ska som en del av tillsynen granska alla föreskrivna handlingar och uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten samt, vid behov, meddelandet av de bolag som deltar i fusionen om att det förfarande som avses i artikel 133.3 och 133.4 inletts (artikel 127.6, ändrad genom ändringsdirektivet). Enligt 16 kap. 26 § 2 mom. i aktiebolagslagen tillämpas 15 § på förutsättningarna för beviljande av tillstånd vid fusion som registreras i en annan stat. En ytterligare förutsättning är att utländska aktiebolag som deltar i fusionen godkänner inlösenrätten enligt 13 § och att registermyndigheten ges en utredning om att arbetstagarinflytandet i det övertagande bolaget ordnas på ett sätt som motsvarar artikel 16 i direktiv 2005/56/EG. Registermyndighetens beslut om tillståndet ska registreras å tjänstens vägnar. I den gällande aktiebolagslagen finns dock inga uttryckliga bestämmelser om egentliga tillsynsuppgifter. På anordnandet av Patent- och registerstyrelsens verksamhet tillämpas de så kallade allmänna förvaltningslagarna. Enligt bestämmelsen i 31 § i förvaltningslagen om utredningsskyldighet ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten ska i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Aktiebolagslagen ska preciseras i fråga om registermyndighetens prövningsskyldighet. I praktiken skulle en sådan bestämmelse i stor utsträckning motsvara nuvarande praxis, men med hjälp av tillsynsförfaranden som är kraftigare än de nuvarande kan ställning av olika intressentgrupper förbättras i olika företagsarrangemang. Innehållet i de ärenden som är föremål för prövnings- eller utredningsskyldigheten har sitt ursprung i de materiella bestämmelserna i aktiebolagslagen, och det finns behov att precisera dessa bestämmelser för att genomföra ändringsdirektivet. 

Enligt ändringsdirektivet ska den grundläggande kontrollen i allmänhet utföras inom tre månader (inledningsfras i artikel 127.7, ändrad genom ändringsdirektivet). Det finns inte bestämmelser om uttryckliga fasta tidsfrister i den nationella lagstiftningen. Enligt bestämmelsen i 23 § i förvaltningslagen om uppskov med behandlingen ska ärendet behandlas utan obefogat dröjsmål. En myndighet ska på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer att ges samt svara på förfrågningar om hur behandlingen framskrider. Förvaltningslagens bestämmelser har inte bedömts vara tillräckligt precisa för att uppfylla kravet på tidsfrist i ändringsdirektivet. I aktiebolagslagen är det nödvändigt att utfärda ännu noggrannare bestämmelser om detta. 

Enligt ändringsdirektivet ska den behöriga myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de föreskrivna villkoren eller slutföra förfaranden och formaliteter inom rimlig tid eller att låta bli att utfärda ett förfarandeintyg, om den gränsöverskridande fusionen inte uppfyller alla relevanta villkor eller om alla nödvändiga förfaranden och formaliteter inte slutförts (artikel 127.7 b, ändrad genom ändringsdirektivet). Det finns ingen uttrycklig bestämmelse i aktiebolagslagen om avslag på ansökan om tillstånd för gränsöverskridande arrangemang; å andra sidan är det i praktiken så att tillstånd inte beviljas på grundval av en motsatsvis tolkning, om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte är uppfyllda. I 22 § i förvaltningslagen finns det bestämmelser om komplettering av handlingar, i 44 § om innehållet i ett skriftligt förvaltningsbeslut och i 45 § om motivering av beslut. Det är nödvändigt att göra andra ändringar i aktiebolagslagens paragrafer. Dessutom kan det i specialmotiveringarna till bestämmelserna i detta hänseende preciseras att ett intyg inte ska utfärdas i en situation där bolaget inte uppfyller de föreskrivna villkoren eller där de nödvändiga förfarandena inte är avklarade eller där de uppgifter som registreringsmyndigheten eventuellt begär inte lämnas. 

En ny omständighet i ändringsdirektivet är bestämmelserna om förfarandet i en situation där den behöriga myndigheten hyser allvarliga misstankar om att ett gränsöverskridande arrangemang vidtagits i missbruks-, bedrägeri- eller annat brottsligt syfte. Ett förfarandeintyg får inte utfärdas förrän kontrollförfarandet slutförts och det konstaterats att ett gränsöverskridande arrangemang inte har en sådan följd eller ett sådant syfte (artikel 127.8–127.12, tillagda genom ändringsdirektivet). Det finns inga sådana bestämmelser i den gällande lagen. I detta avseende är det nödvändigt att komplettera bestämmelserna i aktiebolagslagen, även om förbudet mot att missbruka rätten ingår som en allmän rättsprincip i den finska rättsordningen och även har vissa institutionella uttryck i olika rättsområden. Genom ändringsdirektivet har medlemsstaterna fått omfattande befogenheter att utfärda föreskrifter om förfarandena och kontrollåtgärderna. I bestämmelserna finns det också ett behov av att bland annat precisera vad som i den finska bolagslagstiftningen förstås med missbruks- eller bedrägerisyfte samt förfarandebestämmelserna om hur den behöriga myndigheten ska övervaka genomförandet av arrangemanget i Finland.  

Vid bedömningen av frågor som rör myndigheternas behörighet och ansvarsfördelning när det gäller att utreda ett missbruks- eller bedrägerisyfte, kan hänsyn tas till artikel 121.1 b i det kodifierade bolagsdirektivet, som inte ändrats, enligt vilken en gränsöverskridande fusion också ska omfattas av en medlemsstats lagstiftning som gör det möjligt för de nationella myndigheterna att motsätta sig en viss nationell fusion i allmänhetens intresse, förutsatt att minst ett av de bolag som deltar i fusionen omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. Denna bestämmelse ska inte tillämpas i den utsträckning som artikel 21 i förordning (EG) nr 139/2004 tillämpas. 

Med stöd av ändringsdirektivet är förfarandeintyget tillgängligt via systemet för sammankoppling av register. Rätten att få ett intyg ska vara avgiftsfri för myndigheter och register (artikel 127a, tillagd genom ändringsdirektivet). I den gällande aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser om att intyget ska göras tillgängligt via systemet för sammankoppling av register, utan endast allmänt att det ska lämnas in till den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten. Det finns ett behov av att precisera de nationella bestämmelserna, på så sätt att det föreskrivs att intyget ska lämnas in till registermyndigheten i en annan medlemsstat och att intyget ska hållas tillgängligt via systemet för sammankoppling av register. Det finns också ett behov av att införa en uttrycklig hänvisning till den nationella lagen om avgiftsfriheten för myndigheter och register, eftersom principen om kostnadsmotsvarighet annars i princip tillämpas. 

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

Enligt ändringsdirektivet ska varje bolag som deltar i fusionen till den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten lämna in en fusionsplan som bolagsstämman i ett eller flera överlåtande bolag har godkänt. Om godkännande av bolagsstämman inte krävs, ska det lämnas in en plan som varje bolag som deltar i fusionen har godkänt i enlighet med den nationella lagstiftningen (artikel 128.2, ändrad genom ändringsdirektivet).  

Enligt den gällande lagen ska finska aktiebolag som deltar i en gränsöverskridande fusion anmäla fusionsplanen för registrering på det sätt som föreskrivs i 5 §. Till anmälan ska fogas ett i 23 § avsett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig (ABL 16 kap. 24 § 1 mom.). Fusionsplanen ska följaktligen redan tidigare tillställas registermyndigheten och till denna del har det inte varit nödvändigt att föreskriva om olika förfaranden i fråga om de beslutsfattandesätt som iakttas i de olika bolagen. I verkställandeskedet ska dessutom fusionsbesluten överlämnas till registermyndigheten. Om ett finskt aktiebolag är övertagande bolag vid en gränsöverskridande fusion, ska de i fusionen deltagande bolagen anmäla fusionen för registrering på det sätt som föreskrivs i 14 § inom sex månader från det att de finska bolag som deltar i fusionen beslutat om fusionen och de övriga i fusionen deltagande bolagen fått ett intyg om att de åtgärder och formaliteter som fusionen förutsätter vidtagits. Intyget ska vara utfärdat av registermyndigheten eller någon annan behörig myndighet i den stat vars lagstiftning tillämpas på det utländska aktiebolag som deltar i fusionen (ABL 16 kap. 25 § 1 mom.) Dessutom kan uppmärksamhet fästas vid de förutsättningar som avses i artikel 12.2―12.4 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag (nedan också europabolagsförordning), och då de inte uppfylls kan ett arrangemang inte registreras i den mottagande medlemsstaten. De nämnda bestämmelserna tillämpas på gränsöverskridande fusion av aktiebolag med stöd av hänvisningen i 16 kap. 25 § 2 mom. i aktiebolagslagen och 30 a § 1 mom. i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag och europeiska kooperativa föreningar samt vid gränsöverskridande fusion och gränsöverskridande delning av bolag. De bolag som deltar i fusionen ska inom sex månader från fusionsbeslutet till registermyndigheten göra anmälan om verkställande av fusionen, vid äventyr att fusionen förfaller. Till anmälan ska fogas besluten om fusion av de bolag som deltar i fusionen (ABL 16 kap. 14 § 1 mom. 4 punkten). Bestämmelserna i aktiebolagslagen har tillsammans bedömts uppfylla bestämmelserna i ändringsdirektivet. I aktiebolagslagen kan det för tydlighetens skull preciseras att uppgifter om fusionsplanen ska överlämnas till varje bolag som deltar i fusionen. Dessutom ska uppmärksamhet också riktas mot den förändring som innebär att en myndighet i det utländska överlåtande bolagets medlemsstat i framtiden tillställer den finska registermyndigheten förfarandeintyget direkt via systemet för sammankoppling av register. 

Den nationella lagstiftningen måste också i praktiken säkerställa att den som ansöker om verkställande av ett gränsöverskridande arrangemang kan tillhandahålla all information och dokumentation helt på elektronisk väg (jfr artikel 128.3, ändrad genom ändringsdirektivet). Det finns ingen uttrycklig bestämmelse om detta i aktiebolagslagen eller handelsregisterlagen. I praktiken motsvarar nuläget inte bestämmelserna i ändringsdirektivet. Ärendet har dock reglerats i den av riksdagen godkända partiella reformen för digitalisering av handelsregistret, vars relaterade lagar träder i kraft i augusti 2022. 

Enligt ändringsdirektivet ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är föremål för ändringen på ett bindande sätt godta ett förfarandeintyg som överlämnats av avgångsmedlemstaten (artikel 128.5, ändrad genom ändringsdirektivet). I aktiebolagslagen eller handelsregisterlagen finns det ingen uttrycklig bestämmelse om godkännande av ett intyg, även om det i aktiebolagslagen finns bestämmelser om mottagande av ett intyg och även om ett intyg förutsätts för att godkänna registrering av en gränsöverskridande fusion (ABL 16 kap. 25 § 1 mom.). Den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten får inte bestrida ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i avgångsmedlemsstaten. Det är nödvändigt att åtminstone i specialmotiveringen precisera att ett intyg som det bolag som fusioneras till Finland fått av den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken bolaget utgått ska tas emot i Finland och godkännas på ett sätt som är bindande för registermyndigheten. 

Registrering 

I ändringsdirektivet har tillämpningsområdet för bestämmelserna om registrering utvidgats på så sätt att medlemsstaterna, förutom de bolag som deltar i en fusion, måste fastställa förfaranden för att offentliggöra uppgifter om genomförandet av en gränsöverskridande fusion i registret för ett bolag som bildas genom en gränsöverskridande fusion (artikel 130.1, ändrad genom ändringsdirektivet). Ändringen gäller till exempel en situation då bolag som har sin hemort i medlemsstaterna A och B fusioneras med ett bolag som bildas i medlemsstat C. 

Bestämmelser om förfarandet vid registrering av gränsöverskridande fusion som registreras i Finland finns i den gällande aktiebolagslagen (ABL 16 kap. 14 och 25 §). Utöver registreringen av fusionsplanen ska de bolag som deltar i en fusion göra en anmälan till registermyndigheten om verkställande av fusionen inom sex månader från fusionsbeslutet, vid äventyr att fusionen förfaller (det inledande stycket i ABL 16 kap. 14 § 1 mom.).  

I aktiebolagslagen finns det också bestämmelser om förfarandet vid verkställande av gränsöverskridande fusion som registreras i någon annan stat än Finland. Utöver registreringen av en fusionsplan ska finska bolag som deltar i en fusion hos registermyndigheten ansöka om tillstånd att verkställa fusionen inom sex månader från fusionsbeslutet. I annat fall förfaller fusionen. (ABL 16 kap. 26 § 1 mom.).  

I handelsregisterlagen finns dessutom allmänna bestämmelser om skyldigheter av registermyndigheten när det gäller offentliggörande av uppgifter och offentlighet. Med stöd av huvudregeln i 1 a § 1 mom. i handelsregisterlagen har var och en i princip rätt att få uppgifter, utdrag och intyg ur handelsregistrets anteckningar och ur handlingar som registermyndigheten förfogar över. Enligt 2 § 1 mom. i handelsregisterlagen ska innan näringsverksamhet inleds till registermyndigheten för antecknande i registret göras en anmälan som innehåller uppgifter om näringsidkaren och hans näringsverksamhet (grundanmälan). En grundanmälan görs även om flyttning av hemort till Finland. Enligt paragrafens 2 mom. görs grundanmälan på den blankett för etableringsanmälan som fastställts för detta ändamål på det sätt som bestäms i 10 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001). I 3 § i handelsregisterlagen finns det föreskrifter om de samfund som är skyldiga att göra en grundanmälan. Enligt 1 mom. 1, 4 och 6 punkten i paragrafen är dessa bland annat aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, andelslag, sparbanker, hypoteksföreningar och försäkringsföreningar, utländska sammanslutningar och stiftelser som etablerar en filial i Finland samt utländska sammanslutningar vid sådan gränsöverskridande kombinationsfusion och delning där en ny sammanslutning registreras i Finland samt europabolag och europaandelslag. 

Enligt 20 § 1 mom. handelsregisterförordningen (208/1979) ska bolagens anmälningar till registermyndigheten enligt bestämmelserna om fusion i aktiebolagslagen göras som gemensam anmälan av det övertagande bolaget och varje överlåtande bolag, om inte annat stadgas i aktiebolagslagen. I 2 mom. föreskrivs det att såvida fusionen efter det att fusionsplanen registrerats förfaller, ska det överlåtande bolaget göra ändringsanmälan härom. Med stöd av 3 mom. i paragrafen ska ändringsanmälan i fråga om det övertagande bolaget eller grundanmälan i fråga om ett nytt bolag som bildas i samband med fusionen göras samtidigt med den ändringsanmälan som ska göras om verkställande av fusionen. 

Bestämmelserna om registrering av uppgifter enligt ändringsdirektivet är mer detaljerade än tidigare (jfr artikel 130.2, ändrad genom ändringsdirektivet). Enligt 2 § 1 mom. i handelsregisterförordningen för registermyndigheten diarium över inkomna anmälningar och meddelanden. I diariet, som är offentligt, ska man anteckna firma, diarienummer, ankomstdag, uppskovsbeslut eller andra interimistiska åtgärder samt dagen för registreringen. I 3 § i handelsregisterförordningen föreskrivs att har anmälan gjorts i stadgad ordning och föreligger ej heller annat hinder för registreringen, ska de i anmälningen nämnda uppgifterna antecknas i registret. Enligt 5 § 3 mom. handelsregisterförordningen görs en anteckning om anmälningar om fusion som gäller öppna bolag, kommanditbolag, andelslag och aktiebolag i registret om såväl det överlåtande som det övertagande samfundet. Enligt 4 mom. görs en anteckning om anmälning om verkställande av delning av ett aktiebolag eller ett andelslag i registret om såväl den ursprungliga som den övertagande sammanslutningen. 

I den gällande aktiebolagslagen eller handelsregisterlagstiftningen finns inte bestämmelser som till fullo motsvarar ändringsdirektivet till den del det i registret ska göras en anteckning om att registreringen av ett finskt övertagande bolag eller avregistreringen av ett finskt överlåtande bolag beror på en gränsöverskridande fusion. Dessutom ska det säkerställas att bolagsformen för varje bolag som deltar i en fusion och varje medlemsstat i det bolag som bildas genom fusionen anger deras bolagsformer. 

Med stöd av 20 c § i handelsregisterlagen ska registermyndigheten utan dröjsmål via systemet för sammankoppling av register ge registermyndigheterna i de berörda medlemsstaterna information när ett bolag som uppstår genom en gränsöverskridande fusion registreras i Finland (se paragrafens 5 mom. som ändrats genom lag 1161/2021 och som träder i kraft den 1 augusti 2022). I aktiebolagslagen är det möjligt att precisera lagens 16 kap. 25 § 3 mom. på så sätt att även registrering av ett finskt övertagande bolags fusion, när det gäller absorptionsfusioner, anmäls via systemet för sammankoppling av register. På motsvarande sätt ska registermyndigheten utan dröjsmål avföra ett finskt överlåtande bolag ur registret när registermyndigheten får anmälan av den utländska myndighet som registrerar fusionen om registrering av det utländska övertagande bolaget (ABL 16 kap. 26 § 5 mom.). Dessa bestämmelser uppfyller kraven i ändringsdirektivet för finska övertagande bolag och finska ursprungliga bolag (se artikel 130.3, ändrad genom ändringsdirektivet).  

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det i den gällande lagen inte föreskrivs att alla uppgifter som krävs enligt ändringsdirektivet ska föras in i registret och hållas tillgängliga via systemet för sammankoppling av register. I denna utsträckning är det nödvändigt att precisera de nationella bestämmelserna. 

Konsekvenser  

I gällande aktiebolagslagen finns det bestämmelser om rättsverkningarna av både en nationell fusion och en gränsöverskridande fusion som registreras i Finland och någon annanstans än i Finland på ett sätt som motsvarar kraven i ändringsdirektivet. 

I en nationell fusion övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande till det övertagande bolaget, när verkställandet av fusionen registrerats. Under beredningen har det bedömts att begreppet tillgångar och skulder omfattar alla avtal, fordringar, rättigheter och skyldigheter på ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet. Samtidigt upplöses det överlåtande bolaget och vid kombinationsfusion uppkommer det övertagande bolaget (ABL 16 kap. 16 § 1 mom.). Vid tidpunkten för registrering av verkställande av fusion får det överlåtande bolagets aktieägare, innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier rätt till fusionsvederlag i enlighet med fusionsplanen. De nya aktier som ges som fusionsvederlag medför ägarrättigheter från och med registreringen, om inte en senare tidpunkt bestäms i fusionsplanen. Aktierna medför dock ägarrättigheter senast ett år efter registreringen. Aktier i det överlåtande bolaget vilka ägs av det övertagande eller det överlåtande bolaget medför inte rätt till fusionsvederlag (ABL 16 kap. 16 § 3 mom. i aktiebolagslagen). I förarbetena till den gällande lagen har det konstaterats att rätten till lösenpris bestäms enligt föreslagna 13 § (RP 109/2005 rd, s. 163). En aktieägare i det överlåtande bolaget blir därför naturligtvis inte aktieägare i det övertagande bolaget om aktierna i det överlåtande bolaget löses in. Vid en gränsöverskridande fusion som registreras i Finland tillämpas samma bestämmelser (ABL 16 kap. 27 § 1 mom.). 

Vid en gränsöverskridande fusion som registreras i någon annan stat än Finland övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande till det övertagande bolaget när fusionen träder i kraft i enlighet med lagstiftningen i den stat vars lagstiftning det övertagande bolaget lyder under. Samtidigt upplöses det överlåtande finska bolaget och det överlåtande bolagets aktieägare samt innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier får rätt till fusionsvederlag i enlighet med fusionsplanen. Aktier i det överlåtande bolaget vilka ägs av det övertagande bolaget medför inte rätt till fusionsvederlag (ABL 16 kap. 27 § 1 mom.). 

Förenklade formaliteter 

I ändringsdirektivet har man tydligare än tidigare beaktat indirekt ägande av ett dotterbolag (inledningsfrasen i artikel 132.1, ändrad genom ändringsdirektivet). I aktiebolagslagen har det inte uttryckligen tagits ställning till direkt eller indirekt ägande i situationer som väldigt mycket påminner om en dotterbolagsfusion. I dessa avseenden är det nödvändigt att förtydliga eller komplettera bestämmelserna i aktiebolagslagen. Detta gör det möjligt att göra andra enkla lagtekniska val.  

I ändringsdirektivet har det också införts krav som inte behöver tillämpas i de situationer som avses i bestämmelsen (artikel 132.1, ändrad genom ändringsdirektivet och artikel 122 m, till vilken det hänvisas i den). I en fusionsplan enligt aktiebolagslagen förutsätts inte att uppgifter om penningvederlag lämnas till de aktieägare som motsätter sig arrangemanget. Enligt aktiebolagslagen tillämpas på en dotterbolagsfusion inte bland annat bestämmelserna om att fusionsplanen ska innehålla uppgifter om ett eventuellt annat fusionsvederlag (ABL 16 kap. 3 § 2 mom. 4–6 punkten och 3 mom.). I detta avseende kan de gällande bestämmelserna bedömas uppfylla kraven i ändringsdirektivet. Det är dock nödvändigt att komplettera bestämmelserna på ett sådant sätt att det inte är nödvändigt att lämna sådan information till de aktieägare som motsätter sig arrangemanget i situationer som väldigt mycket påminner om dotterbolagsfusioner. 

Å andra sidan finns det inte någon bestämmelse i aktiebolagslagen om möjligheten att i fusionsplanen avstå från att redogöra för den gränsöverskridande fusionens sannolika konsekvenser för sysselsättningen eller en kompletterande utredning om fusionens sannolika konsekvenser för aktieägare, borgenärer och arbetstagare i den mån konsekvenserna inte framgår av fusionsplanen (jfr ABL 16 kap. 22 § 2 mom. 5 punkten och 3 mom.). I denna utsträckning är det nödvändigt att ändra bestämmelserna i aktiebolagslagen på så sätt att styrelsens redogörelse inte behöver lämnas vid dotterbolagsfusioner eller i situationer som väldigt mycket påminner om dotterbolagsfusioner. 

I ändringsdirektivet har man tagit hänsyn till att beslut om dotterbolagsfusion eller situationer som väldigt mycket påminner om sådana måste fattas i flera bolag, det vill säga ofta på det överlåtande bolagets bolagsstämma och i det övertagande bolagets styrelse. Fusionsplanen, förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till aktieägarna och arbetstagare samt rapporten av en oberoende sakkunnig ska göras tillgängliga för aktieägarna minst en månad innan styrelsen för det bolag som deltar i fusionen fattar ett beslut på det sätt som föreskrivs i den nationella lagstiftningen (artikel 132.3, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt den gällande aktiebolagslagen beslutar bolagets styrelse i princip om en dotterbolagsfusion (ABL 16 kap. 9 § 2 mom.). I detta avseende motsvarar bestämmelsen i aktiebolagslagen i princip kraven i ändringsdirektivet. Om det övertagande bolaget äger mer än 90 procent av aktierna i det överlåtande bolaget, behöver meddelandet om fusionen inte sändas till aktieägarna (ABL 16 kap. 10 § 3 mom.). Då kan inte heller tidsfristen på en månad i den gällande bestämmelsen i ABL 16 kap. 11 § 1 mom. tillämpas på framläggande av handlingar. Det är nödvändigt att precisera och vid behov komplettera bestämmelserna i aktiebolagslagen på så sätt att de handlingar som avses i ändringsdirektivet också ska hållas tillgängliga för aktieägarna i fråga om dotterbolagsfusioner eller situationer som väldigt mycket påminner om sådana när beslutet fattas av det överlåtande bolagets styrelse. 

Oberoende sakkunniga  

En revisor har föreskrivits som oberoende sakkunnig i aktiebolagslagen. Revisorn ska utföra lagstadgade uppgifter med yrkeskunskap, integritet och objektivitet och med bevarande av sin yrkesmässiga kriticism samt med en sådan omsorg som beaktar det allmänna intresset (4 kap. 1 § i revisionslagen). Bestämmelser om revisorns skadeståndsansvar finns i 10 kap. 9 § i revisionslagen. Bestämmelser om revisorns oberoende finns å sin tur i 4 kap. 6 § i revisionslagen. Bestämmelserna i revisionslagen tillämpas också på uppdrag enligt någon annan lag (se 1 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten i revisionslagen). Bestämmelserna motsvarar i denna utsträckning kraven i ändringsdirektivet. 

Behörighet 

I ändringsdirektivet föreskrivs det för tydlighetens skull att det också efter det att en gränsöverskridande fusion trätt i kraft är möjligt att vidta åtgärder mot de bolag som deltar i fusionen (artikel 134 andra stycke, tillagd genom ändringsdirektivet). Även om det i aktiebolagslagen inte i fråga om andra rättsområden föreskrivs om tillsynsåtgärder eller påföljder som riktar sig mot bolag, motsvarar innehållet i stycket innehållet i Finlands rättsordning. Det är inte nödvändigt att utfärda närmare bestämmelser än för närvarande om detta. 

3.1.4  Gränsöverskridande delning

Tillämpningsområde och definitioner 

I 17 kap. i aktiebolagslagen finns det bestämmelser om bland annat tillämpningsområdet för, definitioner av och sätten att genomföra en gränsöverskridande delning. För ett aktiebolag (ursprungligt bolag) är det tillåtet att delas på så sätt att dess tillgångar och skulder helt eller delvis övergår till ett eller flera aktiebolag (övertagande bolag), varvid det ursprungliga bolagets aktieägare som delningsvederlag får aktier i det övertagande bolaget. Delningsvederlaget får också vara pengar, annan egendom och åtaganden (ABL 17 kap. 1 §). Delningen kan ske i form av en total eller partiell delning, även i ett verksamt bolag (ABL 17 kap. 2 §).  

Ett aktiebolag kan också delta i en sådan delning enligt 1 och 2 § där ett utländskt bolag genom delning överlåts till ett finskt bolag eller där ett finskt bolag genom delning överlåts till ett utländskt bolag (gränsöverskridande delning) (ABL 17 kap. 19 § 1 mom.). Delning till ett verksamt bolag regleras inte i ändringsdirektivet (jfr skäl 8 i ändringsdirektivet). Det är fortfarande tillåtet också i gränsöverskridande situationer, om hemstaterna för de bolag som deltar i den aktuella delningen tillåter det. Ett finskt aktiebolag kan följaktligen också i fortsättningen delta i en gränsöverskridande delning genom överlåtelse till ett nybildat bolag och ett verksamt bolag. 

I ändringsdirektivet har tillämpningen av bestämmelserna om gränsöverskridande delning i princip begränsats till situationer där den kontantersättning som utgör delningsvederlag är på högst 10 procent eller ett högre belopp som är tillåtet enligt lagstiftningen i medlemsstaten för ett bolag som deltar i delningen (artiklarna 160a.2 och 160b 4, tillagda genom ändringsdirektivet). I aktiebolagslagen föreskrivs inte maximigränser för det penningvederlag som ska betalas för en delning. I skattelagstiftningen har det däremot fastställts en gräns på 10 procent för delning (52 c § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968)), som också har en stark styrande effekt. Följaktligen har det bedömts att aktiebolagslagen tillåter att mer än 10 procent av aktiernas nominella värde eller bokföringsmässiga motvärde betalas som penningvederlag för delningen. Aktiebolagslagen tillämpas också vid delningar där gränsvärdet överstigs. Likaså har det uppskattats att ett sådant gränsvärde i praktiken i allmänhet iakttas vid gränsöverskridande delningar från eller till Finland. 

När det gäller andra situationer eller bolag som inte omfattas av tillämpningsområdet enligt ändringsdirektivet eller medlemsstatsoptioner (se särskilt artikel 160a.3–160a.5, tillagda genom ändringsdirektivet) hänvisas till det som yttrats ovan i fråga om flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusioner. 

I fortsättningen tillämpas bestämmelserna i ändringsdirektivet om gränsöverskridande delning mellan de bolag som avses i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet, vilket till sitt innehåll motsvarar bestämmelserna om flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusion. Med anledning av ändringsdirektivet är det nödvändigt att definiera ett bolag med vilket ett finskt privat eller publikt aktiebolag kan genomföra en gränsöverskridande delning i enlighet med ändringsdirektivet, för att bestämmelserna ska kunna tillämpas enhetligt inom EU- och EES-området. I aktiebolagslagen finns det bestämmelser om tillämpning av bestämmelserna på en större grupp av utländska EES-företag (jfr 17 kap. 19 § 2 mom.). Det finns behov av att tillämpa även i fortsättningen motsvarande bestämmelser på bolag med begränsat ansvar för aktieägare enligt EES-staternas lagstiftning. 

När det gäller definitionerna i ändringsdirektivet har det ursprungliga och övertagande bolaget inte uttryckligen definierats i aktiebolagslagen. Den delning som avses i 17 kap. 1 § i aktiebolagslagen och de sätt på vilka delningen genomförs enligt 2 § i aktiebolagslagen uppfyller tillsammans de minimikrav på definitioner av det ursprungliga och det övertagande bolaget som avses i ändringsdirektivet. Den nationella lagstiftningen avviker från ändringsdirektivet genom att delning till ett verksamt bolag är tillåtet med stöd av aktiebolagslagen. Under beredningen har det bedömts att definitionerna i aktiebolagslagen i dessa avseenden inte behöver ändras för att genomföra definitionerna i ändringsdirektivet. 

Total delning definieras i 17 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten i aktiebolagslagen och partiell delning i 2 punkten i det nämnda momentet. I lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet är dessutom maximibeloppet på ett penningvederlag begränsat till 10 procent. I aktiebolagslagen finns det inte uttryckliga bestämmelser om delning som genomförs genom bolagisering eller om definitionen av sådan. Med tanke på den gällande nationella lagstiftningen och praxis i fråga om företagsarrangemang torde det i allmänhet vara fråga om verksamhetsöverlåtelse till det nybildade bolaget. Det finns ett behov av att ändra bestämmelserna i aktiebolagslagen på så sätt att sådan delning som genomförs genom bolagisering som avses i ändringsdirektivet definieras på behörigt sätt i överensstämmelse med ändringsdirektivet. 

Plan för arrangemanget 

I 17 kap. 3 § och 21 § i den gällande aktiebolagslagen finns det detaljerade bestämmelser om innehållet i den gränsöverskridande delningsplanen. Bestämmelserna i aktiebolagslagen (ABL 17 kap. 3 § 2 mom. 1, 3–7, 9, 10, 14, 15 och 16 punkten och 21 § 2 mom. 1 och 3–7 punkten och 3 mom.) är fortfarande i huvudsak tillräckliga vad gäller innehåll för att genomföra de bestämmelser som ändrats genom ändringsdirektivet. Det är dock nödvändigt att göra enskilda ändringar.  

I delningsplanen finns det ett behov av att vid sidan av penningvederlaget lyfta fram bytesförhållandet för aktier eller andra värdepapper tydligare än vad som är fallet för närvarande. För tydlighetens skull är det dessutom motiverat att till bestämmelsen om en plan för en gränsöverskridande delning införa ett omnämnande om att den gränsöverskridande delningsplanen direkt ska innehålla uppgifter om det nya bolagets eller de nya bolagens föreslagna hemort. Den framgår även i fortsättningen av bolagsordningen för ett nytt bolag som registreras i Finland, vilken fogas till delningsplanen och i vilken den kommun i Finland som är hemort ska nämnas (se ABL 2 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten). För att säkerställa genomförandet av bestämmelserna i ändrings-direktivet är det nödvändigt att i planen lägga till den föreslagna riktgivande tidsplanen för arrangemanget och ett förslag till datum då bolagets aktier och andra särskilda rättigheter berättigar till deltagande i utdelning av medel. I delningsplanen ska också behörig uppmärksamhet riktas mot hanteringen av kända och okända tillgångar och skulder och mot fördelningen av dem mellan de bolag som deltar i delningen. Dessutom är det nödvändigt att ta hänsyn till nya uppgifter om delning som genomförs genom bolagisering. 

Enligt den bedömning som gjorts är det nödvändigt att utfärda föreskrifter om att foga förslaget till det nya bolagets avtal om bolagsbildning till delningsplanen och om skyldighet att lämna information om ändringar i avtalet om bolagsbildning när dessa är nödvändiga för att arrangemanget ska kunna genomföras. Med avvikelse från ändringsdirektivet innehåller aktiebolagslagen inga bestämmelser om en stiftelseurkund, vilket kan bli aktuellt vid en delning från Finland mot destinationsstaten, särskilt när det är fråga om partiella delningar eller delning som genomförs genom bolagisering. 

Likaså är det nödvändigt att precisera de uppgifter i delningsplanen som ska lämnas om det penningvederlag som erbjuds de aktieägare som motsätter sig arrangemanget samt om de skyddsåtgärder som erbjuds borgenärerna, såsom borgen eller panter. Det ska observeras att det i den gällande aktiebolagslagen finns särskilda bestämmelser om förfarandet för inlösen av aktier för aktieägare som motsatt sig arrangemanget (ABL 17 kap. 13 §) och om förfarandet för borgenärsskydd (ABL 17 kap. 6 och 7 §). Dessa bestämmelser tillämpas också i fortsättningen vid gränsöverskridande delningar. 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion, med undantag för beslutsförfarandet i olika bolag. 

Offentliggörande av handlingar 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. 

Godkännande av bolagsstämma 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. Dessutom konstateras det följande. 

Med stöd av ändringsdirektivet beslutar det ursprungliga bolagets bolagsstämma genom en resolution om godkännande av planen för gränsöverskridande delning och om anpassning av stiftelseurkunden samt bolagsordningen, om den finns i ett separat dokument (artikel 160h.1, tillagd genom ändringsdirektivet). I ändringsdirektivet finns det ingen undantagsbestämmelse om att ett annat organ än det ursprungliga bolagets bolagsstämma vid gränsöverskridande delning skulle kunna besluta om ärendet. I det ursprungliga bolaget beslutar i allmänhet bolagsstämman om delning med stöd av den gällande aktiebolagslagen. Beslut om delning fattas dock av det ursprungliga bolagets styrelse, om de bolag som deltar i delningen äger alla aktier i det ursprungliga bolaget samt eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier (ABL 17 kap. 9 § 1 mom.). Under beredningen har det bedömts att den nämnda bestämmelsen i aktiebolagslagen om styrelsens behörighet att fatta beslut inte i fortsättningen kommer att kunna tillämpas i gränsöverskridande situationer. Det finns ett behov av att ändra aktiebolagslagen i denna utsträckning för att genomföra ändringsdirektivet på så sätt att beslut om gränsöverskridande delning alltid fattas av bolagsstämman i det ursprungliga bolaget. 

På samma sätt som när det gäller flyttning av hemorten ska planen för en gränsöverskridande delning och eventuella ändringar av planen godkännas med en kvalificerad majoritet på minst två tredjedelar (2/3) eller en högre kvalificerad majoritet som föreskrivits nationellt och som är tillämplig på gränsöverskridande fusioner. Kravet på kvalificerad majoritet får dock inte överstiga 90 procent av röstetalet för de aktier som är företrädda vid bolagsstämman eller det tecknade aktiekapital som är representerat (artikel 160h.3, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt den gällande aktiebolagslagen ska bolagsstämmans beslut om delning fattas med en kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 27 §. Om en aktieägare i det ursprungliga bolaget vid en delning genom överlåtelse till ett nybildat bolag inte får samma ägarandel och rättigheter i det övertagande bolaget som han eller hon har i det ursprungliga bolaget, kan beslutet fattas endast med samtycke av en sådan aktieägare (ABL 17 kap. 9 § 4 mom.). Den nedre gränsen för kvalificerad majoritet enligt aktiebolagslagen uppfyller kraven i ändringsdirektivet. Det är nödvändigt att uttryckligen fastställa den övre gränsen (90 %) för kvalificerad majoritet för en gränsöverskridande delning. 

Med stöd av ändringsdirektivet kan medlemsstaterna kräva att en enskild aktieägare samtycker till ett villkor i delningsplanen eller en ändring av det ursprungliga bolagets stiftelseurkund, om planen eller ändringen av stiftelseurkunden ökar aktieägarens ekonomiska skyldigheter gentemot bolaget eller tredje parter och om en sådan aktieägare inte kan kräva inlösen av sina aktier eller andra särskilda rättigheter (artikel 160h.4, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt aktiebolagslagen ska en aktieägare ge sitt samtycke till en ändring av bolagsordningen när aktieägarens rätt till bolagets vinst eller nettotillgångar minskas genom en sådan bestämmelse i bolagsordningen som avses i 13 kap. 9 § eller när aktieägarens betalningsskyldighet gentemot bolaget ökas (ABL 5 kap. 29 § 1 och 2 punkten, förmörkande och kursivering här). Under beredningen har det inte blivit klart hur aktieägarnas betalningsskyldighet gentemot tredje parter skulle kunna ökas i den mening som avses i ändringsdirektivet. Det ska beaktas att aktieägarens betalningsskyldighet i ett aktiebolag är begränsad till det kapital som aktieägaren investerat i bolaget. I denna utsträckning har det inte ansetts nödvändigt att ändra den nationella lagstiftningen. 

Skydd av aktieägare 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. Med avvikelse från en gränsöverskridande fusion (jfr artikel 126a.6 andra stycket, tillagd genom ändringsdirektivet) föreskrivs emellertid inte i ändringsdirektivet någon medlemsstatsoption för gränsöverskridande delning, enligt vilken det bytesförhållande för aktier som fastställs i beslutet tillämpas på aktieägare som inte är parter i tvisten, vilket innebär att det inte finns något behov av en sådan nationell bestämmelse. 

Skydd av borgenärer 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. Dessutom konstateras det följande. 

Om det bolag som övertagit en skuld inte gör en betalning till det ursprungliga bolagets fordringsägare, ansvarar enligt ändringsdirektivet andra övertagande bolag, och också det ursprungliga bolaget vid en partiell delning eller en delning som genomförs genom bolagisering, solidariskt för denna förpliktelse tillsammans med detta bolag (artikel 160j.2, tillagd genom ändringsdirektivet). Enligt aktiebolagslagen är de i delningen deltagande bolagen solidariskt ansvariga för det ursprungliga bolagets skulder som uppkommit före registreringen av verkställandet av delningen. Om det ursprungliga bolaget har skulder som ett annat företag svarar för enligt delningsplanen, uppgår bolagets sammanlagda ansvar dock till högst värdet på de nettotillgångar som återstår för det eller övergår till det. En borgenär kan med åberopande av det solidariska ansvaret kräva betalning för en skuld som nämns i delningsplanen först när det har konstaterats att borgenären inte får betalning av gäldenären eller ur en säkerhet. I 13 § 6 mom. föreskrivs om ansvaret för lösenbeloppet (ABL 17 kap. 16 § 6 mom.). Bestämmelsen i aktiebolagslagen motsvarar kraven i ändringsdirektivet och det finns inget behov av ändring. 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. I Finland är Patent- och registerstyrelsen behörig myndighet. 

Tillsyn över att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. Det som ovan yttrat anordnandet av arbetstagarinflytande i gränsöverskridande fusion gäller i tillämpliga delar också gränsöverskridande delning (30 e § i lagen om arbetstagarinflytande i europabolag och europeiska kooperativa föreningar samt vid gränsöverskridande fusion och gränsöverskridande delning av bolag). I Finland är Patent- och registerstyrelsen behörig myndighet. 

Registrering 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. 

Ikraftträdande 

Det finns bestämmelser om verkställandet av gränsöverskridande delning som registreras i Finland och om ikraftträdandet av den i aktiebolagslagen. Enligt de gällande bestämmelserna krävs intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten för alla de bolag som deltar i delningen, beslut om godkännande av delningen av de finska bolag som deltar i delningen, tryggande av borgenärernas fordringar samt anmälan om verkställande till registermyndigheten av det övertagande bolaget (ABL 17 kap. 15, 24 och 26 §). När det gäller gränsöverskridande delning är det emellertid nödvändigt att mer detaljerat än för närvarande föreskriva att registret över det ursprungliga bolaget måste få anmälningar från registren i alla övertagande bolags medlemsstater via systemet för sammankoppling av register om att det övertagande bolaget är registrerat (jfr artikel 160q andra stycket, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Konsekvenser  

I den gällande aktiebolagslagen finns inga bestämmelser om delning som genomförs genom bolagisering eller dess rättsverkningar. Det är nödvändigt att lägga till bestämmelser för att genomföra ändringsdirektivet. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det föreskrifter om rättsverkningarna såväl av nationell total och partiell delning som av total och partiell gränsöverskridande delning som registreras i Finland och någon annanstans än i Finland. Vid delning som registreras i Finland övergår det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande till de övertagande bolagen när verkställandet av delningen registrerats. Vid partiell delning övergår dock endast de tillgångar och skulder som har delats i delningsplanen. Vid total delning upplöses samtidigt det ursprungliga bolaget och vid delning genom överlåtelse till ett nybildat bolag uppkommer det övertagande bolaget (ABL 17 kap. 16 § 1 mom. och 26 § 1 mom.). Vid tidpunkten för registrering av verkställandet av delning får det ursprungliga bolagets aktieägare samt innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier rätt till delningsvederlag i enlighet med delningsplanen. De nya aktier som ges som delningsvederlag medför ägarrättigheter från och med registreringen, om inte en senare tidpunkt bestäms i delningsplanen. Aktierna medför dock ägarrättigheter senast ett år efter registreringen. Aktier i det ursprungliga bolaget som ägs av det övertagande eller det ursprungliga bolaget medför inte rätt till delningsvederlag (ABL 17 kap. 16 § 3 mom. och 26 § 1 mom.). 

Vid en delning som registreras i någon annan stat än Finland övergår det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande till det övertagande bolaget när delningen träder i kraft i enlighet med lagstiftningen i den stat vars lagstiftning det övertagande bolaget lyder under. Samtidigt får det ursprungliga bolagets aktieägare samt innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier rätt till delningsvederlag i enlighet med delningsplanen. Vid partiell delning övergår dock endast de tillgångar och skulder som delats i delningsplanen. På det solidariska ansvaret för de bolag som deltar i delningen och på delningen av tillgångar som inte nämns i planen om total delning tillämpas 17 kap. 16 § 5 och 6 mom. i aktiebolagslagen. Vid total delning upplöses det ursprungliga bolaget när delningen trätt i kraft för alla övertagande bolag (ABL 17 kap. 26 § 2 mom.).  

Bestämmelserna i den gällande aktiebolagslagen rörande rättsverkningarna av gränsöverskridande delning motsvarar i huvudsak till sitt innehåll kraven i ändringsdirektivet i fråga om total- och partiell delning. I enlighet med de särskilda kraven i ändringsdirektivet (se i synnerhet artikel 160r.1 b och 160r.2 b, tillagda genom ändringsdirektivet) är det nödvändigt att klargöra i fråga om total och partiell delning att aktieägarna i det ursprungliga bolaget, i enlighet med delningsplanen, blir aktieägare i ett eller flera övertagande bolag, såvida inte aktieägarna i det ursprungliga bolaget har utövat sin rätt att kräva inlösen av sina aktier. När det gäller de olika sätten att genomföra delningar finns det dessutom ett behov av att i åtminstone i specialmotiveringen precisera att de rättigheter och skyldigheter som det ursprungliga bolaget har på grund av anställningsavtal eller anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för den gränsöverskridande delningens ikraftträdande överförs till de övertagande bolagen (jfr artikel 160r.1 c, 160r.2 c och 160r.3 c i ändringsdirektivet, tillagda genom ändringsdirektivet). 

Det finns bestämmelser om förmögenhet eller åtaganden som inte framgår av delningsplanen i aktiebolagslagen (jfr artikel 160r.4, tillagd genom ändringsdirektivet). Om det vid en total delning framkommer tillgångar som inte är skiftade enligt delningsplanen, tillhör dessa de övertagande bolagen i samma förhållande som det ursprungliga bolagets nettotillgångar skiftas enligt delningsplanen, om inte annat föreskrivs i delningsplanen (ABL 17 kap. 16 § 5 mom.). De i delningen deltagande bolagen är solidariskt ansvariga för det ursprungliga bolagets skulder som uppkommit före registreringen av verkställandet av delningen. Om det ursprungliga bolaget har skulder som ett annat företag svarar för enligt delningsplanen, uppgår bolagets sammanlagda ansvar dock till högst värdet på de nettotillgångar som återstår för det eller övergår till det. En borgenär kan med åberopande av det solidariska ansvaret kräva betalning för en skuld som nämns i delningsplanen först när det har konstaterats att borgenären inte får betalning av gäldenären eller ur en säkerhet. Det finns bestämmelser om ansvaret för betalning av lösenbeloppet i 17 kap. 13 § 6 mom. i aktiebolagslagen (ABL 17 kap. 16 § 6 mom.). 

När det gäller de särskilda förfarandekrav som fastställts i medlemsstaterna (jfr artikel 160r.5, tillagd genom ändringsdirektivet) är det troligt att ändringsdirektivet avser situationer där exempelvis tillgångar och skulder eller aktieägarnas rättigheter inte överförs som en universalsuccession. Under beredningen har det bedömts att inga ändringar i den nationella lagstiftningen behöver göras till följd av ändringsdirektivet. 

I fråga om det förbjud som gäller egna aktier för det övertagande bolaget eller en person som agerar för dess räkning (jfr artikel 160r.6, tillagd genom ändringsdirektivet) förutsätts i bestämmelserna i aktiebolagslagen vid delningar som registreras i Finland att nya aktier emitteras (ABL 17 kap. 16 § 3 mom. och 26 § 1 mom.). Under beredningen har det bedömts att aktiebolagslagen vad gäller innehåll motsvarar kraven i ändringsdirektivet och att ändringar i den nationella lagstiftningen inte behöver göras med anledning av ändringsdirektivet.  

Förenklade formaliteter 

Det finns inte föreskrifter om delning som genomförs genom bolagisering i aktiebolagslagen. Det är följaktligen nödvändigt att i aktiebolagslagen införa bestämmelser om lättnader som gäller ett sådant delningsförfarande på ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet (jfr artikel 160s, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Oberoende sakkunniga  

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion.  

Behörighet 

När det gäller bedömningen av nuläget och behovet av att ändra lagstiftningen hänvisas det till vad som anges ovan i fråga om gränsöverskridande fusion. 

3.2  Försäkringsbolagslagstiftningen och gränsöverskridande ombildning (flyttning av hemorten), fusion och delning

3.2.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

I den gällande försäkringsbolagslagen (521/2008, nedan även FBL) finns det inte föreskrifter om flyttning av hemorten till en annan stat i fråga om försäkringsbolag. Det finns ett behov av att i försäkringsbolagslagen göra de tillägg som följer av ändringsdirektivet.  

I regel är det motiverat att göra det nationella genomförandet av ändringsdirektivet i fråga om försäkringsbolag med hänvisningar till aktiebolagslagen. Det som ovan lagts fram om gränsöverskridande ombildning av aktiebolag gäller följaktligen i huvudsak även för försäkringsbolag. Det är nödvändigt att till försäkringsbolagslagen foga ett nytt kapitel med bestämmelser som avviker från aktiebolagslagen samt andra specialbestämmelser som tillämpas på flyttning av ett försäkringsbolags hemort.  

I den gällande försäkringsbolagslagen finns det bestämmelser om fusion och delning av försäkringsbolag. Regleringen om fusion och delning har genomförts med hänvisningar till aktiebolagslagen på så sätt att kapitlen om fusion och delning i försäkringsbolagslagen innehåller undantag från bestämmelserna i aktiebolagslagen samt särskilda bestämmelser om försäkringsbolag. Regleringen kring flyttning av ett försäkringsbolags hemort är motiverad att genomföras på ett sätt som motsvarar fusion och delning av försäkringsbolag. Dessutom är det nödvändigt att beakta vad som i den gällande lagstiftningen stadgas om gränsöverskridande fusion och delning av försäkringsbolag och vad som nedan yttrats om de ändringsbehov som gäller dessa. Dessutom är det motiverat att komplettera de bestämmelser i försäkringsbolagslagen, i vilka det i övrigt hänvisas till fusion eller delning, med omnämnanden som gäller flyttning av hemorten. 

I Finland finns det för närvarande 43 finländska liv- eller skadeförsäkringsbolag på försäkringsmarknaden. Bolagen är försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. Det nya kapitlet om flyttning av hemorten är enligt förslaget tillämpligt på gränsöverskridande flyttning av hemorten för de berörda bolagen. Dessutom är det nödvändigt att utfärda bestämmelser om vissa förutsättningar för flyttning av ett utländskt bolags hemort till Finland. 

Ett kapitel om flyttning av hemorten i försäkringsbolagslagen behövs eftersom försäkringsbolagen har vissa särdrag som måste beaktas vid förfarandet för flyttning av försäkringsbolags hemort. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (nedan Solvens II-direktivet) gäller för förvaltning, kapitalkrav och tillsyn av liv- och skadeförsäkringsföretag. Enligt Solvens II-direktivet ska det finnas en koncession som beviljats i förväg för etablering av direktförsäkrings- eller återförsäkringsverksamhet. Ansökan om koncession ska göras i den medlemsstat där företaget etablerar sin hemort. Bestämmelser om koncession i Finland finns i 2 kap. 3 § i den gällande försäkringsbolagslagen. Koncessionsregleringen ska beaktas vid flyttning av ett försäkringsbolags hemort. Också tillsynen över försäkringsbolagen grundar sig på hemstatsprincipen. 

I 1 kap. 16 § i den gällande försäkringsbolagslagen finns det dessutom bestämmelser om säkerhetsprincipen enligt vilken försäkringsbolagets kapitalbasmedel, återförsäkring och övriga omständigheter som inverkar på bolagets soliditet ska ordnas på ett sätt som tryggar de försäkrade förmånerna. På motsvarande sätt ska de försäkrade förmånerna beaktas och tryggas även vid flyttning av ett försäkringsbolags hemort. I detta hänseende finns det ett behov av att i försäkringsbolagslagen utfärda bestämmelser om vissa förutsättningar för flyttning av hemorten i syfte att trygga de försäkrade förmånerna. 

Reglering kring utjämningsbelopp är dessutom ett särdrag som anknyter till finländska försäkringsbolag. Syftet med utjämningsbeloppet är att utjämna den årliga variationen i försäkringsersättningar genom att öka bufferten, det vill säga utjämningsbeloppet, för år med stora skador. Regleringen av utjämningsbeloppet är nationell. Utjämningsbeloppet behandlas vid solvensberäkningen som en solvensbuffert och i bokslutet som en del av ansvarsskulden. 

Koncessionsplikten för ett försäkringsbolags verksamhet och skyddet av de försäkrades förmåner kräver vissa särskilda bestämmelser som behövs för flyttning av ett försäkringsbolags hemort utöver vad som föreskrivs i aktiebolagslagen. Sådana är tilläggskrav på innehållet i ett försäkringsbolags flyttningsplan, Finansinspektionens samtycke till flyttning av hemorten, Finansinspektionens och försäkringsbolagets kallelse på försäkringsborgenärerna och försäkringsbolagets skyldighet att utfärda kallelse på verkställandet av flyttningen av hemorten samt försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen. Ytterligare villkor som gäller flyttning av ett försäkringsbolags hemort kan fastställas med anledning av ändringsdirektivets karaktär av minimiharmonisering. 

I försäkringsbolagslagen är det nödvändigt att definiera flyttning av ett försäkringsbolags hemort på ett sätt som avviker från aktiebolagslagen. Även om definitionen i huvudsak motsvarar definitionen av flyttning av hemorten enligt ändringsdirektivet som gäller aktiebolagen, måste definitionen när det gäller försäkringsbolag ta hänsyn till att det rör sig om flyttning av ett försäkringsbolags hemort (förmörkande och kursivering här). Definitionen i övrigt skulle dock motsvara definitionen i ändringsdirektivet och möjliggöra en enhetlig tillämpning av bestämmelserna inom EU- och EES-området. 

I försäkringsbolagslagen finns det på ett sätt som motsvarar fusion och delning ett behov av att utfärda separata föreskrifter om de handlingar som för försäkringsbolagens del ska hållas framlagda före bolagsstämman (jfr artikel 86g, tillagd genom ändringsdirektivet). I ändringsdirektivet ges medlemsstaterna prövningsmakt när det gäller denna bestämmelse. Med hänsyn till karaktären av minimiharmonisering i ändringsdirektivet är det därför möjligt att ta hänsyn till nationella krav utöver denna bestämmelse. Detta är också motiverat när det gäller försäkringsbolag.  

Enligt artikel 86f.1 som tillagd genom ändringsdirektivet ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. I försäkringsbolagslagen är det dessutom nödvändigt att för en oberoende sakkunnig ställa sådana krav som föreskrivs i 2 kap. 5 § i revisionslagen, vilka tillämpas på revisorer i försäkringsbolag. 

3.2.2  Gränsöverskridande fusion

På fusioner av försäkringsbolag tillämpas i regel bestämmelserna om fusion av aktiebolag i 16 kap. i aktiebolagslagen, med undantag för de bestämmelser som nämns i 19 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på fusioner av försäkringsbolag 19 kap. i försäkringsbolagslagen, som dels innehåller bestämmelser som avviker från aktiebolagslagen, dels särskilda bestämmelser som tillämpas på fusioner av försäkringsbolag. Enligt 19 kap. 19 § i den gällande försäkringsbolagslagen kan ett försäkringsbolag delta i en sådan fusion i vilken ett utländskt bolag fusioneras med ett finskt bolag eller i vilken ett finskt bolag fusioneras med ett utländskt bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I 19 kap. 19 § i försäkringsbolagslagen uppräknas de bestämmelser i 19 kap. som är tillämpliga på gränsöverskridande fusion av försäkringsbolag. 

Enligt 19 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen tillämpas på fusion av försäkringsbolag bestämmelserna i 16 kap. i aktiebolagslagen till den del de inte uttryckligen undantagits från tillämpningsområdet i paragrafen. Majoriteten av bestämmelserna i ändringsdirektivet medför därför inte något behov av att ändra bestämmelserna om fusion i försäkringsbolagslagen, eftersom ändringarna automatiskt kommer att tillämpas av försäkringsbolagen på grundval av hänvisningsbestämmelsen i 19 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. I denna utsträckning hänvisas till det ovan anförda i fråga om gränsöverskridande fusioner av aktiebolag. Det hänvisas också till det ovan framlagda om nuläget för bestämmelserna om fusion i aktiebolagslagen och bedömningen av det i den utsträckning som ändringsdirektivet inte medför nationella ändringsbehov. 

Vissa bestämmelser i 19 kap. i försäkringsbolagslagen behöver preciseras med anledning av ändringsdirektivet. Enligt 19 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen får delägarna i det överlåtande försäkringsaktiebolaget aktier i det övertagande bolaget som fusionsvederlag. Fusionsvederlaget får enligt den gällande lagen även bestå av pengar, annan egendom och åtaganden. Led d som lagts till i artikel 119.2 i ändringsdirektivet leder till ett behov av att precisera innehållet i 19 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen till den del det är fråga om en situation där det överlåtande bolagets tillgångar och skulder överförs till ett verksamt övertagande bolag, utan att det övertagande bolaget emitterar nya aktier. Dessutom ger det inledande stycket i artikel 132.1, ändrat genom ändringsdirektivet, med beaktande av det indirekta ägandet av ett dotterbolag, upphov till ett behov av att precisera bestämmelsen i 19 kap. 7 § i försäkringsbolagslagen om förfarandet vid beslut om fusion. Det är nödvändigt att göra ändringar med samma innehåll även i aktiebolagslagen. 

Det finns ett behov av att uppdatera vissa hänvisningar i försäkringsbolagslagens bestämmelser med anledning av de ändringar som ändringsdirektivet förutsätter i aktiebolagslagen. Sådana ändringar förutsätts till bestämmelserna om tillämpning av aktiebolagslagen (FBL 19 kap. 1 §) samt om fusionsplanen och yttrandet av en revisor (FBL 19 kap. 3 §). 

Det är dessutom nödvändigt att göra vissa ändringar i gällande bestämmelser i försäkringsbolagslagen, vilka inte hänför sig till genomförandet av ändringsdirektivet. I den gällande försäkringsbolagslagen finns det bestämmelser om tilläggskrav som gäller innehållet i fusionsplanen för försäkringsbolag (FBL 19 kap. 3 §). Det är nödvändigt att uppdatera bestämmelsen så att den beaktar den nationella regleringen av utjämningsbeloppet vid en gränsöverskridande fusion av försäkringsbolag. Dessutom är det nödvändigt att uppdatera bestämmelsen om framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter före bolagsstämman (FBL 19 kap. 8 §), så att alla handlingar som är av betydelse för försäkringsbolagets verksamhet beaktas. 

I andra bestämmelserna i 19 kap. i försäkringsbolagslagen är det inte nödvändigt att göra innehållsmässiga ändringar med anledning av genomförandet av ändringsdirektivet eller nationella behov. Det är dock nödvändigt att göra tekniska ändringar i vissa paragrafer för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet. 

3.2.3  Gränsöverskridande delning

På delningar av försäkringsbolag tillämpas i regel bestämmelserna i 17 kap. i aktiebolagslagen om delning av aktiebolag, med undantag för de bestämmelser som nämns i 20 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på delningar av försäkringsbolag 20 kap. i försäkringsbolagslagen, som dels innehåller bestämmelser som avviker från aktiebolagslagen, dels specialbestämmelser som tillämpas på delningar av försäkringsbolag. Enligt 20 kap. 17 § i den gällande försäkringsbolagslagen kan ett försäkringsbolag delta i en sådan delning där ett utländskt bolag delas i ett finskt bolag eller ett finskt bolag delas i ett utländskt bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. I 20 kap. 17 § i försäkringsbolagslagen uppräknas de bestämmelser i 20 kap. som är tillämpliga på gränsöverskridande delning av försäkringsbolag. 

Enligt 20 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen tillämpas på delning av försäkringsbolag bestämmelserna i 17 kap. i aktiebolagslagen till den del de inte uttryckligen undantagits från tillämpningsområdet i paragrafen. Majoriteten av bestämmelserna i ändringsdirektivet medför därför inte något behov av att ändra bestämmelserna om delning i försäkringsbolagslagen, eftersom ändringarna automatiskt kommer att tillämpas av försäkringsbolagen på grundval av hänvisningsbestämmelsen i 20 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. I denna utsträckning hänvisas till det ovan anförda i fråga om gränsöverskridande delningar av aktiebolag. Det hänvisas också till det ovan framlagda om nuläget för bestämmelserna om delning i aktiebolagslagen och bedömningen av det i den utsträckning som ändringsdirektivet inte medför nationella ändringsbehov. 

Artikel 160b.2–160b.4 som införts genom ändringsdirektivet medför dock ett behov av att precisera definitionen av delning och genomförandesättet i 20 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen. Hänsyn ska tas till en situation där det ursprungliga bolaget får aktier i det övertagande bolaget som delningsvederlag. Det är nödvändigt att göra ändringar med samma innehåll även i aktiebolagslagen. Dessutom förutsätts att hänvisningarna i bestämmelserna i försäkringsbolagslagen om tillämpning av aktiebolagslagen (FBL 20 kap. 1 §), delningsplanen och revisorns yttrande (FBL 20 kap. 3 §), Finansinspektionens samtycke (FBL 20 kap. 5 §) och delningens rättsverkningar (FBL 20 kap. 14 §) uppdateras med anledning av de ändringar i aktiebolagslagen som ändringsdirektivet förutsätter. 

Det är dessutom nödvändigt att göra vissa ändringar i de gällande bestämmelserna i försäkringsbolagslagen, vilka inte hänför sig till genomförandet av ändringsdirektivet. Försäkringsbolagslagens 20 kap. 3 §, som gäller tilläggskrav på innehållet i ett försäkringsbolags delningsplan, behöver ändras med samma innehåll som i 19 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen som gäller fusion av försäkringsbolag. Dessutom är det nödvändigt att göra en ändring i bestämmelsen om framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter före bolagsstämman (FBL 20 kap. 8 §), med samma innehåll som i 19 kap. 8 § i försäkringsbolagen om fusion av försäkringsbolag. 

I andra bestämmelserna i 20 kap. i försäkringsbolagslagen är det inte nödvändigt att göra innehållsmässiga ändringar med anledning av genomförandet av ändringsdirektivet eller nationella behov. Det finns dock ett behov av att göra tekniska ändringar i vissa paragrafer för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet. 

3.2.4  Arbetspensionsförsäkringsbolag

Enligt 1 § 2 mom. i den gällande lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag vad som i försäkringsbolagslagen föreskrivs om livförsäkring och försäkringsbolag som bedriver livförsäkringsverksamhet, om inte något annat bestäms i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Därtill tillämpas på arbetspensionsförsäkringsbolag enligt 29 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag bestämmelserna om fusion i 19 kap. i försäkringsbolagslagen och bestämmelserna om delning i 20 kap. i försäkringsbolagslagen. Bestämmelserna i aktiebolagslagen om fusion och delning tillämpas således också på arbetspensionsförsäkringsbolag till den del de inte är undantagna från tillämpningsområdet i försäkringsbolagslagen. Det finns inte skäl att göra ändringar i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag med anledning av ändringsdirektivet, eftersom ändringarna i försäkringsbolagslagen och aktiebolagslagen automatiskt blir tillämpliga på arbetspensionsförsäkringsbolag utifrån hänvisningsbestämmelsen i 29 § i lagen. 

Den gällande lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag innehåller inte bestämmelser om flyttning av ett arbetspensionsförsäkringsbolags hemort, vilket motsvarar försäkringsbolagslagen. I fråga om arbetspensionsförsäkringsbolag är det inte heller motiverat att utfärda bestämmelser om flyttning av hemorten, eftersom ett utländskt bolag inte kan bedriva lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet i Finland från någon annan stat. Därför är det i praktiken inte möjligt för ett arbetspensionsförsäkringsbolag att flytta sin hemort bort från Finland. 

3.3  Värdepappersföretag

3.3.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

I 13 kap. 7 § i den gällande lagen om investeringstjänster (747/2012) finns det föreskrifter om flyttning av hemorten för värdepappersföretag, vilka ligger i linje med det som föreskrivs i artikel 8 i europabolagsförordningen. Det finns ett behov av att lägga till de bestämmelser som följer av ändringsdirektivet i lagen om investeringstjänster. 

Enligt förslaget är flyttning av hemorten för ett värdepappersföretag ett arrangemang genom vilket en tillhandahållare av investeringstjänster som har sin bolagsrättsliga hemort i en medlemsstat flyttar sin hemort till en annan medlemsstat och samtidigt omvandlar sin bolagsform till en godkänd tillhandahållare av investeringstjänster i destinationsmedlemsstaten. Med tanke på fortsättning av koncessionspliktig verksamhet kan ett värdepappersföretag ändras enbart till en tillhandahållare av investeringstjänster som är tillåten i en annan stat, och ändring av bolagsformen till en annan bolagsform är inte möjlig. Följaktligen är det möjligt att genomföra flyttning av hemorten enbart om det bolag som flyttar av den behöriga myndigheten i destinationsstaten får koncession enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (nedan direktivet om marknader för finansiella instrument). Flyttning av hemorten leder inte till att värdepappersföretaget upplöses eller att en ny juridisk person uppkommer. 

Det nationella genomförandet av ändringsdirektivet är i fråga om värdepappersföretag motiverat att göras enligt samma princip som principen i bestämmelsen om flyttning av hemorten i europabolagsförordningen, i praktiken med hänvisningar till aktiebolagslagen. Det som ovan lagts fram om gränsöverskridande ombildning av aktiebolag gäller följaktligen i huvudsak även för värdepappersföretag. Skyddet av koncessionsplikten för ett värdepappersföretags verksamhet kräver dock vissa särskilda bestämmelser som det finns skäl att tillämpa på flyttning av hemorten för ett värdepappersföretag utöver det som föreskrivs i aktiebolagslagen. I fråga om de bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för ett värdepappersföretag som fungerar i annan form än i europabolagsform finns det ett behov av att komplettera bestämmelsen om flyttning av hemorten till en annan EES-stat i lagen om investeringstjänster med specialbestämmelser om Finansinspektionens invändningsrätt och de behörighetskrav som ska ställas på oberoende sakkunniga. 

För tillfället verkar 47 finska värdepappersföretag i Finland. Bolagen är privata eller publika aktiebolag. Det nya bestämmelserna om flyttning av hemorten är enligt förslaget tillämpligt på gränsöverskridande flyttning av hemorten för de berörda bolagen. Formuleringen i 13 kap. 7 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster täcker redan i nuvarande form situationen efter flyttningen av hemorten för ett finskt aktiebolag eller ett europabolag, eftersom hänvisningen gäller värdepappersföretag allmänt. 

Det finns ett behov av att göra de ändringar som gäller flyttning av hemorten i lagen om investeringstjänster, eftersom lagen om investeringstjänster har vissa särdrag som måste beaktas vid förfarandet för flyttning av hemorten för ett värdepappersföretag. Direktivet om marknader för finansiella instrument gäller beviljande av koncession för ett värdepappersföretag och utövande av dess verksamhet. Enligt direktivet om marknader för finansiella instrument ska koncession som beviljats i förväg innehas för tillhandahållande av placeringstjänster och/eller utövande av placeringsverksamhet på professionellt sätt som regelbunden yrkes- eller affärsverksamhet. Koncession ska ansökas hos den medlemsstat där värdepappersföretaget har sin stadgeenliga hemort. Bestämmelser om koncession i Finland finns i 2 kap. 1 § i den gällande lagen om investeringstjänster. Koncessionsregleringen ska beaktas vid flyttning av hemorten för värdepappersföretag. Också tillsynen över värdepappersföretag grundar sig på hemstatsprincipen. 

I fråga om ersättningsfondens investerarskydd och eventuell ändring av det till följd av flyttning av hemorten är formuleringen i 13 kap. 9 § i lagen om investeringstjänster allmän. Utöver europabolag lämpar den sig för situationer enligt ändringsdirektivet och den förutsätter inte separata genomförandeåtgärder. 

Enligt artikel 86f.1 i ändringsdirektivet ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. Lagen om investeringstjänster innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för den avger en rapport. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av den ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i ett värdepappersföretag i 8 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs.  

3.3.2  Gränsöverskridande fusion

På fusion av värdepappersföretag av aktiebolagsform tillämpas i regel bestämmelserna om fusion av aktiebolag i 16 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på fusion av värdepappersföretag 13 kap. 8 § i lagen om investeringstjänster, vilken innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på fusion av värdepappersföretag. I 13 kap. 8 § i den gällande lagen om investeringstjänster föreskrivs att registermyndigheten inte får utfärda intyg för en fusion enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att värdepappersföretaget inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller fortsättande eller avslutande av verksamhet i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen eller flyttningen av hemorten i anknytning till bildande av ett europabolag. I denna utsträckning innehåller lagen om investeringstjänster de behövliga bestämmelserna för Finansinspektionens bedömning och rätten till invändning.  

I artikel 125 i kodifierade bolagsdirektivet finns det bestämmelser om rapporter av en oberoende sakkunnig. Lagen om investeringstjänster innehåller inte bestämmelser om ett sådant yttrande eller behörighetskraven för den som avger en rapport. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i ett värdepappersföretag i 8 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster. Det finns ett behov av att beakta de behörighetskrav som ställts på revisorer då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

I 8 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster föreskrivs att om ett övertagande bolag som registreras i någon annan stat har för avsikt att efter fusionen fortsätta att tillhandahålla investeringstjänster i Finland, ska på bolaget tillämpas vad som i lagen om investeringstjänster föreskrivs om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland. Det handlar om en informativ bestämmelse, som i nuvarande form inte beaktar delningar enligt paragrafen. Det finns skäl att komplettera den på så sätt att den i fortsättningen täcker också delningar. 

Formuleringen i 13 kap. 9 § i lagen om investeringstjänster är allmän i fråga om ersättningsfondens investerarskydd och en eventuell ändring av det till följd av en fusion. Utöver europabolag lämpar den sig för situationer enligt ändringsdirektivet och den förutsätter inte ändringar.  

3.3.3  Gränsöverskridande delning

På delning av värdepappersföretag av aktiebolagsform tillämpas i regel bestämmelserna om delning av aktiebolag i 17 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på delning av värdepappersföretag 13 kap. 8 § i lagen om investeringstjänster, som innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på delning av värdepappersföretag. I den föreskrivs att om ett värdepappersföretag deltar i en gränsöverskridande delning, får registermyndigheten inte utfärda intyg över delningen enligt 17 kap. 25 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att värdepappersföretaget inte har iakttagit bestämmelserna om delning eller fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig delningen. 

I 13 kap. 8 § 2 mom. i lagen om investeringstjänster förutsätts att ett övertagande bolag som registreras i någon annan stat och har för avsikt att efter fusionen fortsätta att tillhandahålla investeringstjänster i Finland, ska iaktta vad som i lagen om investeringstjänster föreskrivs om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland. Det finns ett behov av att komplettera bestämmelsen i den utsträckning som den gäller delning, eftersom den situation som beskrivits i momentet likaså är möjlig då koncessionspliktig verksamhet överförs till verksamhet som utövas i en bolagsform som en följd av en delning till ett område utanför de finska gränserna. 

Enligt artikel 160f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en delning och utarbeta en rapport om den. Lagen om investeringstjänster innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för den avger en rapport. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i ett värdepappersföretag i 8 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

Formuleringen i 13 kap. 9 § i lagen om investeringstjänster är i stor utsträckning allmän i fråga om ersättningsfondens investerarskydd och en eventuell ändring av det till följd av en delning. Utöver europabolag lämpar den sig också för situationer enligt ändringsdirektivet. Bestämmelsens 2 mom. innehåller dock inte delning som en åtgärd som ålägger ett värdepappersföretag att inom den utsatta tiden underrätta en kund om att placeraren helt eller delvis lämna utanför ersättningssystemet för placerare efter att åtgärden vidtagits. Av denna orsak får inte heller investeraren någon ersättningsfondutredning enligt bestämmelsen och en kopia av Finansinspektionens utlåtande, och den har inte någon uppsägningsrätt enligt bestämmelsen. Det finns ett behov av att komplettera bestämmelsen så att den täcker också delningar. 

3.4  Fondbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder och förvaringsinstitut

3.4.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

I 2 kap. 10 § i den gällande lagen om placeringsfonder (213/2019) finns det föreskrifter om flyttning av hemorten för ett fondbolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vilka överensstämmer med artikel 8 i europabolagsförordningen. I lagen om placeringsfonder finns det i övrigt inte bestämmelser om flyttning av ett fondbolags hemort till en annan hemstat. Det finns ett behov av att i lagen om placeringsfonder göra de tillägg som följer av ändringsdirektivet.  

Flyttning av ett fondbolags hemort handlar om ett arrangemang genom vilket ett fondbolag som har sin bolagsrättsliga hemort i en medlemsstat flyttar sin hemort till en annan medlemsstat och samtidigt omvandlar sin bolagsform till ett godkänt fondbolag i destinationsmedlemsstaten. Flyttning av hemorten leder inte till att fondbolaget upplöses eller till att en ny juridisk person uppkommer. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), nedan direktivetominvesteringsfonder, gäller ett fondbolags koncession, uppgifter och övervakning av det. Enligt direktivet om investeringsfonder utgörs en förutsättning för att inleda fondbolagsverksamhet av koncession som beviljats i förväg av de behöriga myndigheterna i fondbolagets hemmedlemsstat. Ett fondbolag får i enlighet med direktivet om investeringsfonder inte utöva annan verksamhet än förvaltning av företag för kollektiva investeringar med tillstånd. I Finland finns det bestämmelser om koncession för fondbolag i 2 kap. 1 § i lagen om placeringsfonder. Koncessionsregleringen ska beaktas vid flyttning av ett fondbolags hemort. Också övervakningen av fondbolag baserar sig i enlighet med direktivet om investeringsfonder på hemstatsprincipen. Flyttning av hemorten för ett fondbolag kan därför genomföras enbart om det överlåtande bolaget av den behöriga myndigheten i destinationssaten beviljas koncession enligt artikel 6 i direktivet om investeringsfonder.  

I fråga om fondbolag är det motiverat att göra det nationella genomförandet av ändringsdirektivet med samma princip som principen i bestämmelsen om flyttning av hemorten i europabolagsförordningen, i praktiken med hänvisningar till aktiebolagslagen. Den valda regleringslösningen är också förenlig med det som föreslagits i fråga om värdepappersföretag. Det som ovan lagts fram om gränsöverskridande ombildning av aktiebolag gäller följaktligen i huvudsak även för fondbolag. Det finns dock ett behov av att i lagen om placeringsfonder lägga till bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av ett fondbolags hemort, vilka avviker från bestämmelserna i aktiebolagslagen. Skydd av koncessionsplikten för fondbolag förutsätter vissa särdrag, som ska beaktas i förfarandet rörande flyttning av hemorten för ett fondbolag. Det finns ett behov av att komplettera 2 kap. 10 § i lagen om placeringsfonder, vilken gäller flyttning av hemorten för ett fondbolag i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i fråga om de bestämmelser som tillämpas på flyttning av hemorten för andra fondbolag än fondbolag av europabolagsform. Följaktligen finns det ett behov av att utvidga Finansinspektionens nuvarande invändningsrätt att gälla också situationer med flyttning av hemorten enligt 17 a kap. i aktiebolagslagen för att skydda fondbolagens koncessionspliktiga verksamhet.  

Enligt artikel 86f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. Lagen om investeringstjänster innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen om placeringsfonder med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för revisorer i fondbolag och de investeringsfonder som de förvaltar i 7 kap. 1 § i lagen om placeringsfonder. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för de som avger rapporter föreskrivs. 

Utöver fondbolag innehåller lagen om placeringsfonder också föreskrifter om flyttning av hemorten för ett förvaringsinstitut till en annan EES-stat i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen. I lagen om placeringsfonder finns det i övrigt inte föreskrifter om flyttning av hemorten för ett förvaringsinstitut till en annan stat, varför det finns ett behov av att göra de tillägg som följer av ändringsdirektivet i lagen om placeringsfonder. Enligt artikel 23 i direktivet om investeringsfonder ska ett förvaringsinstitut med stöd av lagstiftningen i medlemsstaten ha ett tillstånd som fåtts av den behöriga myndigheten att utöva förvaringsverksamhet enligt direktivet om investeringsfonder. Därtill ska den stadgeenliga hemorten för ett förvaringsinstitut finnas i hemstaten för en placeringsfond eller så ska den vara etablerad i denna medlemsstat. I Finland finns det bestämmelser om koncession för förvaringsinstitut i 20 kap. 1 § i lagen om placeringsfonder. Regleringen kring koncession ska också beaktas vid flyttning av ett förvaringsinstituts hemort i enlighet med 17 a kap. i aktiebolagslagen.  

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014) finns det föreskrifter om förvaltning av alternativa investeringsfonder och erbjudande av andelar i sådana fonder samt om förvaringsinstitutsverksamhet. Lagen tillämpas på juridiska personer, vars ordinarie affärsverksamhet utgörs av förvaltning av alternativa investeringsfonder. I artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 förutsätts att medlemsstaterna säkerställer att förvaltare av alternativa investeringsfonder inte förvaltar alternativa investeringsfonder såvida de saknar koncession enligt direktivet. Koncession beviljas av den behöriga myndigheten i hemstaten för förvaltaren av alternativa investeringsfonder. Om de förutsättningar som gäller koncessionsplikten i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder är uppfyllda förutsätts i Finland koncession av en förvaltare av alternativa investeringsfonder, vilken kan beviljas till aktiebolag eller europabolag. I motsats till den övriga regleringen av finansmarknaden har lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder inte innehållit specialbestämmelser om flyttning av hemorten för förvaltare av alternativa investeringsfonder, utan i denna utsträckning har den allmänna bolagsrättsliga regleringen tillämpats beroende på bolagsformen för förvaltaren av den alternativa investeringsfonden. Det finns ett behov av att göra de behövliga ändringarna med anledning av ändringsdirektivet i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med vilka det på samma gång är möjligt att skydda koncessionsplikten för förvaltning av alternativa investeringsfonder i förfaranden som gäller flyttning av hemorten för alternativa investeringsfonder. Regleringslösningen är enhetlig med det som föreslagits ovan i fråga om fondbolag.  

I samma samband finns det ett behov av att i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder på samma sätt som i den övriga regleringen av finansieringsmarkanden lägga till bestämmelser om förfaranden i anknytning till flyttning av hemorten enligt artikel 8 i europabolagsförordningen. 

3.4.2  Gränsöverskridande fusion och delning

På fusion av fondbolag, förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder och förvaltare av alternativa investeringsfonder av aktiebolagsform tillämpas i regel bestämmelserna i 16 kap. i aktiebolagslagen rörande fusion av aktiebolag och bestämmelserna i 17 kap. rörande delning av aktiebolag.  

Utöver aktiebolagslagen tillämpas på fusion och delning av fondbolag 2 kap. 11 § i lagen om placeringsfonder, som innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på fusion och delning av fondbolag. I 2 kap. 11 § i den gällande lagen om placeringsfonder föreskrivs att om ett fondbolag deltar i en gränsöverskridande fusion, får registermyndigheten inte utfärda ett intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § 4 mom. i aktiebolagslagen eller över delning enligt 17 kap. 25 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att fondbolaget inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller delning, bestämmelserna om fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland eller bestämmelserna om fusion eller upplösning av en placeringsfond som fondbolaget förvaltar eller överlåtelse av förvaltningen av en placeringsfond som det förvaltar. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig det förfarande som tillståndet avser. 

Enligt artikel 160f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande delning och utarbeta en rapport om den. I fråga om gränsöverskridande fusion finns det bestämmelser om en rapport av en oberoende sakkunnig i artikel 125 i kodifierade bolagsdirektivet. Lagen om placeringsfonder innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. De behörighetskrav som ställs på revisorer i fondbolag i 7 kap. 1 § i lagen om placeringsfonder ska beaktas då bestämmelser om behörighetskraven för de som avger rapporter utfärdas. 

I fråga om förvaringsinstitut innehåller 21 kap. 13 § i lagen om placeringsfonder bestämmelser om gränsöverskridande fusion eller delning av ett förvaringsinstitut och Finansinspektionens invändningsrätt i anknytning till detta vilka i övrigt motsvarar bestämmelserna för fondbolag, men Finansinspektionens bedömning är då begränsad till att bedöma om förvaringsinstitutet iakttagit bestämmelserna om fusion eller delning eller om avslutande av verksamheten i Finland eller 20 kap. 12 § 2 mom. i denna lag. Det finns inget behov av att göra ändringar i bestämmelserna om gränsöverskridande fusion och delning av förvaringsinstitut i lagen om placeringsfonder med anledning av det ändringsdirektiv som ska genomföras.  

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder har inte innehållit specialbestämmelser om gränsöverskridande fusion eller delning av förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det finns ett behov av att i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder lägga till bestämmelser som motsvarar den övriga regleringen av finansmarknaden rörande gränsöverskridande fusion och delning av förvaltare av alternativa investeringsfonder och Finansinspektionens relaterade invändningsrätt för att skydda koncessionsplikten för verksamhet som utövas av förvaltare av alternativa investeringsfonder. I fråga om rapporten av en oberoende sakkunnig om en gränsöverskridande fusion eller delning finns det ett behov av att beakta bestämmelserna om behörighetskraven för revisorer för en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 6 kap. 6 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 

3.5  En börs

3.5.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

I 2 kap. 20 § i den gällande lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017) finns det i fråga om en börs bestämmelser om flyttning av hemorten från en annan stat vilka överensstämmer med bestämmelserna i artikel 8 i europabolagsförordningen. Lagen om handel med finansiella instrument innehåller inte i övrig utsträckning bestämmelser om flyttning av hemorten för en börs. Det finns ett behov av att göra de tillägg som föranleds av ändringsdirektivet i lagen om handel med finansiella instrument. 

Enligt förslaget är en flyttning av hemorten för en börs ett arrangemang genom vilket en börs som har sin bolagsrättsliga hemort i en medlemsstat flyttar sin hemort till en annan medlemsstat och samtidigt omvandlar sin bolagsform till en tillåten börs i destinationsmedlemsstaten. Med tanke på fortsättning av koncessionspliktig verksamhet kan en börs ändras enbart till en börs som är tillåten i en annan stat, och ändring av bolagsformen till en annan bolagsform är inte möjlig. Flyttning av hemorten kan därför genomföras enbart om det överlåtande bolaget av den behöriga myndigheten i destinationssaten beviljas koncession enligt artikel 44 i direktivet om marknader för finansiella instrument. Flyttning av hemorten leder inte till att börsen upplöses eller till att en ny juridisk person uppkommer.  

Det nationella genomförandet av ändringsdirektivet är i fråga om en börs motiverat att göras enligt samma princip som principen i bestämmelsen om flyttning av hemorten i europabolagsförordningen, i praktiken med hänvisningar till aktiebolagslagen. Det som ovan lagts fram om gränsöverskridande ombildning av aktiebolag gäller följaktligen i huvudsak även för en börs. Skyddet av koncessionsplikten för verksamhet som utövas av en börs kräver vissa särskilda bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för en börs utöver det som föreskrivs i aktiebolagslagen. I fråga om de bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för en börs som fungerar i annan form än i europabolagsform finns det ett behov av att komplettera bestämmelsen om flyttning av hemorten till en annan EES-stat i lagen om handel med finansiella instrument med specialbestämmelser om Finansinspektionens invändningsrätt och de behörighetskrav som ska ställas på oberoende sakkunniga.  

För tillfället verkar en börs i Finland. De nya bestämmelserna om flyttning av hemorten är enligt förslaget tillämpliga på gränsöverskridande flyttning av hemorten för det berörda bolaget. 

Det finns ett behov av ett kapitel om flyttning av hemorten för en börs, eftersom börsar har vissa särdrag som måste beaktas vid förfarandet för flyttning av hemorten för en börs. Direktivet om marknader för finansiella instrument gäller beviljande av koncession för en börs och utövande av börsverksamhet. Enligt direktivet för marknader för finansiella instrument ska den som driver en reglerad marknad ha koncession som beviljats i förväg. Koncession ska ansökas hos den medlemsstat där börsen har sin stadgeenliga hemort. Bestämmelser om koncession i Finland finns i 2 kap. 1 § i den gällande lagen om handel med finansiella instrument. Koncessionsregleringen ska beaktas vid flyttning av hemorten för en bors. 

Enligt artikel 86f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. Lagen om handel med finansiella instrument innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för den avger en rapport. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven på revisorer i en börs i 2 kap. 19 § 1 mom. i lagen om handel med finansiella instrument. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs.  

3.5.2  Gränsöverskridande fusion

På fusion av en börs tillämpas i regel bestämmelserna om fusion av aktiebolag i 16 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på fusion av en börs 2 kap. 21 § i lagen om handel med finansiella instrument, vilken innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på fusion av en börs. I 2 kap. 21 § i den gällande lagen om handel med finansiella instrument föreskrivs att registermyndigheten inte får utfärda intyg över gränsöverskridande fusionen enligt 4 § i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att börsen inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 16 a kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen eller flyttningen av hemorten i anknytning till bildande av ett europabolag. 

I artikel 125 i kodifierade bolagsdirektivet finns det bestämmelser om rapporten av en oberoende sakkunnig. Lagen om handel med finansiella instrument innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för den avger en rapport. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven på revisorer i en börs i 2 kap. 19 § 1 mom. i lagen om handel med finansiella instrument. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.5.3  Gränsöverskridande delning

På delning av en börs tillämpas i regel bestämmelserna om delning av aktiebolag i 17 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på delning av en börs 2 kap. 21 § i lagen om handel med finansiella instrument, som innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på delning av en börs. I 2 kap. 21 § i den gällande lagen om handel med finansiella instrument föreskrivs att registermyndigheten vid en gränsöverskridande delning inte får utfärda intyg över delning enligt 17 kap. 25 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att börsen inte har iakttagit bestämmelserna om delning eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig delningen. 

Enligt artikel 160f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande delning och utarbeta en rapport om den. Lagen om handel med finansiella instrument innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för den avger en rapport. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för revisorer på en börs i 2 kap. 19 § 1 mom. i lagen om handel med finansiella instrument. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.6  Värdepapperscentralen

3.6.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

I 2 kap. 6 § i den gällande lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (348/2017) finns det i fråga om värdepapperscentralen bestämmelser om flyttning av hemorten till en annan stat på det sätt som avses i artikel 8 i europabolagsförordningen. Lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet innehåller inte i övrig utsträckning bestämmelser om flyttning av värdepapperscentralens hemort. Det finns ett behov av att göra de tillägg som föranleds av ändringsdirektivet i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet. 

Enligt förslaget är flyttning av hemorten för en värdepapperscentral ett arrangemang genom vilket en värdepapperscentral som har sin bolagsrättsliga hemort i en medlemsstat flyttar sin hemort till en annan medlemsstat och samtidigt omvandlar sin bolagsform till en godkänd värdepapperscentral i destinationsmedlemsstaten. Med tanke på fortsättning av koncessionspliktig verksamhet kan en värdepapperscentral ändras enbart till en värdepapperscentral som är tillåten i den andra staten, och ändring av bolagsformen till en annan bolagsform är inte möjligt. Följaktligen är det möjligt att genomföra flyttning av hemorten enbart om det bolag som flyttar av den behöriga myndigheten i destinationsstaten får koncession enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler (nedan värdepappersförordningen). Flyttning av hemorten leder inte till att värdepapperscentralen upplöses eller till att en ny juridisk person uppkommer. 

Det nationella genomförandet av ändringsdirektivet är i fråga om värdepapperscentraler motiverat att göras med samma princip som principen i bestämmelsen om flyttning av hemorten i europabolagsförordningen, i praktiken med hänvisningar till aktiebolagslagen. Det som ovan lagts fram om gränsöverskridande ombildning av aktiebolag gäller följaktligen i huvudsak även för värdepapperscentraler. Skyddet av koncessionsplikten för en värdepapperscentrals verksamhet kräver vissa särskilda bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för en värdepapperscentral utöver vad som föreskrivs i aktiebolagslagen. I fråga om de bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för en värdepapperscentral som fungerar i annan form än i europabolagsform finns det ett behov av att komplettera bestämmelsen om flyttning av hemorten till en annan EES-stat i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet med specialbestämmelser om Finansinspektionens invändningsrätt och de behörighetskrav som ska ställas på oberoende sakkunniga.  

För tillfället verkar en värdepapperscentral i Finland. De nya bestämmelserna om flyttning av hemorten är enligt förslaget tillämpliga på gränsöverskridande flyttning av hemorten för det berörda bolaget. 

Det finns ett behov av ändringar som gäller flyttning av hemorten för en värdepapperscentral, eftersom värdepapperscentraler har vissa särdrag som måste beaktas vid förfarandet för flyttning av hemorten för en värdepapperscentral. Förordningen om värdepapperscentralen gäller beviljande av koncession för värdepapperscentralen och dess verksamhet. Enligt förordningen om värdepapperscentralen ska alla juridiska personer som uppfyller definitionen av en värdepapperscentral skaffa koncession. Koncession ska ansökas hos den behöriga myndigheten i etableringsmedlemsstaten innan verksamheten inleds. I Finland finns bestämmelser om koncessionsplikten i 2 kap. 1 § i den gällande lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet. Koncessionsregleringen ska beaktas vid flyttning av hemorten för en värdepapperscentral. 

Enligt artikel 86f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. Lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i en värdepapperscentral i 2 kap. 20 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.6.2  Gränsöverskridande fusion

På fusion av en värdepapperscentral tillämpas i regel bestämmelserna om fusion av aktiebolag i 16 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på fusion av en värdepapperscentral 2 kap. 7 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, som innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på fusion av en värdepapperscentral. I 2 kap. 7 § i den gällande lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet föreskrivs att registermyndigheten vid en gränsöverskridande fusion inte får utfärda intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att värdepapperscentralen inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen eller flyttningen av hemorten i anknytning till bildande av ett europabolag. 

I artikel 125 i kodifierade bolagsdirektivet finns det bestämmelser om rapporten av en oberoende sakkunnig. Lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i en värdepapperscentral i 2 kap. 20 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.6.3  Gränsöverskridande delning

På delning av en värdepapperscentral tillämpas i regel bestämmelserna om delning av aktiebolag i 17 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på delning av en värdepapperscentral 2 kap. 7 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, vilken innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på delning av en värdepapperscentral. I 2 kap. 7 § i den gällande lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet föreskrivs att registermyndigheten vid gränsöverskridande delning inte får utfärda intyg över delning enligt 17 kap. 25 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att värdepapperscentralen inte har iakttagit bestämmelserna om delning eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig delningen. 

Enligt artikel 160f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande delning och utarbeta en rapport om den. Lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i värdepapperscentral i 2 kap. 20 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.7  Leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster

I lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster (203/2022) finns det inte bestämmelser för leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster om gränsöverskridande flyttning av hemorten, fusion eller delning inom EES-området. Det finns ett behov av att göra de nödvändiga tilläggen med anledning av ändringsdirektivet i lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster. 

Enligt artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937, nedan EU:sgräsrotsfinansieringsförordning, får gräsrotsfinansieringstjänster tillhandahållas enbart av juridiska personer som är etablerade i unionen och beviljats koncession för leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster. En leverantör av gräsrotsfinansiering kan följaktligen vara bland annat ett publikt eller privat aktiebolag. En leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster enligt EU:s gräsrotsfinansieringsförordning kan ses som en kreditförmedlare eller ett annat finansiellt institut enligt skäl 57 till ändringsdirektivet, som omfattas av unionsrätten och de nationella bestämmelser som upprättats och införts med stöd av den och vilkas tillämpning ändringsdirektivet inte påverkar. Det har ansetts att motsvarande skäl 10 till det ursprungliga direktivet (2005/56/EG) i bred grad omfattar olika finansieringstjänster och finansiella institut. Däremot omfattar skälet inte sådan annan lånebaserad gräsrotsfinansiering som avses i 1 § 1 mom. 2 punkten i lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansiering, vars koncessionsplikt regleras i 4 § 2 mom. I denna utsträckning blir de allmänna bestämmelserna om gränsöverskridande företagsarrangemang i aktiebolagslagen tillämpliga. Skyldigheten att skaffa tillstånd av Finansinspektionen förutsätter att detta är motiverat i enlighet med EU-domstolens rättspraxis och i synnerhet, om ett allmänt intresse kräver det och om begränsningarna är nödvändiga och ändamålsenliga för att uppfylla sådana primära krav. Detta beror på att det med nationella bestämmelser och formaliter inte är tillåtet att begränsa etableringsfriheten och rörligheten för fritt eget kapital i andra än i lagen nämnda situationer. 

EU:s gräsrotsfinansieringsförordning har tillämpats från och med den 10 november 2021. Förmedlare av gräsrotsfinansiering, som registrerats utifrån lagen om gräsrotsfinansiering (734/2016), som hävts genom lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster är enligt artikel 48.1 i EU:s gräsrotsfinansieringsförordning berättigade att fortsätta tillämpningen av lagen om gräsrotsfinansiering till och med den 10 november 2022 eller fram till dess att de beviljas koncession i enlighet med EU:s gräsrotsfinansieringsförordning, beroende på den tidpunkt som infaller tidigare. Därtill innehåller 3 punkten i artikeln en möjlighet enligt vilken kommissionen kan förlänga utgången för övergångstiden med en tidsperiod på 12 månader. Europeiska kommissionen har hört värdepappersmyndigheten på det sätt som artikeln förutsätter och värdepappersmyndigheten har den 19 maj 2022 gett kommissionen ett råd Tillgänglig på webbadressen: , läst den 21 juli 2022.https://www.esma.europa.eu/sites/default/files/library/esma35-42-1445_final_report_on_technical_advice_on_article_483_of_ecspr.pdf, i vilket den rekommenderar att övergångstiden förlängs med vissa begränsningar. Tillsvidare har Finansinspektionen inte beviljat en enda koncession enligt EU:s gräsrotsfinansieringsförordning. Följaktligen verkar alla tjänstetillhandahållare antingen med stöd av registrering enligt lagen om gräsrotsfinansiering eller en annan koncession utifrån övergångsbestämmelsen i enlighet med den nationella regleringen. En annan koncession handlar om koncession för ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett betalningsinstitut. Tio sådana är införda i Finansinspektionens register.  

Lagen om tillhandahållande av finansieringstjänster innehåller inte på samma sätt som den övriga regleringen av finansmarknaden bestämmelser om förfarandena i anknytning till flyttning av hemorten, fusion och delning med anledning av europabolagsförordningen. Det finns ett behov av att lägga till sådana i den nämnda lagen i detta sammanhang. 

3.8  Betalningsinstitut

3.8.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

I 46 § i den gällande lagen om betalningsinstitut (297/2010) finns det föreskrifter om flyttning av hemorten för ett betalningsinstitut som överensstämmer med det som föreskrivs i artikel 8 i europabolagsförordningen. Det finns ett behov av att lägga till de bestämmelser som följer av ändringsdirektivet i lagen om betalningsinstitut. 

Enligt förslaget är flyttning av hemorten för ett betalningsinstitut ett arrangemang genom vilket ett betalningsinstitut som har sin bolagsrättsliga hemort i en medlemsstat flyttar sin hemort till en annan medlemsstat och samtidigt omvandlar sin bolagsform till ett godkänt betalningsinstitut i destinationsmedlemsstaten. Med tanke på fortsättning av koncessionspliktig verksamhet kan ett betalningsinstitut ändras enbart till ett betalningsinstitut som är tillåtet i en annan stat, och ändring av bolagsformen till en annan bolagsform är inte möjlig. Följaktligen är det möjligt att genomföra flyttning av hemorten enbart om det bolag som flyttar av den behöriga myndigheten i destinationsstaten får koncession enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre marknaden (nedan betaltjänstdirektivet). Flyttning av hemorten leder inte till att betalningsinstitutet upplöses eller till att en ny juridisk person uppkommer. 

Det nationella genomförandet av ändringsdirektivet är i fråga om betalningsinstitut motiverat att göras med samma princip som föreskrivs för flyttning av hemorten i europabolagsförordningen, i praktiken med hänvisningar till aktiebolagslagen. Det som ovan lagts fram om gränsöverskridande ombildning av aktiebolag gäller följaktligen i huvudsak även för betalningsinstitut. Skyddet av koncessionsplikten för ett betalningsinstituts verksamhet kräver vissa särskilda bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för ett betalningsinstitut utöver vad som föreskrivs i aktiebolagslagen. I fråga om de bestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för ett betalningsinstitut som fungerar i annan form än i europabolagsform finns det ett behov av att komplettera bestämmelsen om flyttning av hemorten till en annan EES-stat i lagen om betalningsinstitut med specialbestämmelser om Finansinspektionens invändningsrätt och de behörighetskrav som ska ställas på oberoende sakkunniga. 

I Finland verkar för tillfället 18 finska betalningsinstitut inklusive institut för elektroniska pengar. Därtill tillämpas bestämmelserna om flyttning av hemorten i 46 § i lagen om betalningsinstitut och bestämmelserna om fusion och delning i 47 § i lagen utifrån hänvisningsbestämmelsen i lagens 7 b § 3 mom. också på tillhandahållare av kontoinformationstjänster enligt 7 b §, vilka uppgår till sammanlagt fem. Bolagen är privata eller publika aktiebolag. De nya bestämmelserna om flyttning av hemorten är enligt förslaget tillämpliga på gränsöverskridande flyttning av hemorten för de berörda bolagen. Formuleringen i 46 § 2 mom. i lagen om betalningsinstitut täcker redan i nuvarande form situationen efter en flyttning av hemorten för ett finskt aktiebolag eller ett europabolag, eftersom det i paragrafen allmänt hänvisas till betalningsinstitut. 

Det finns ett behov av ändringar som gäller flyttning av hemorten för betalningsinstitut, eftersom betalningsinstitut har vissa särdrag som måste beaktas vid förfarandet för flyttning av hemorten för ett betalningsinstitut. Betaltjänstdirektivet gäller beviljande av koncession för ett betalningsinstitut och dess verksamhet. Enligt betaltjänstdirektivet ska företag som har för avsikt att erbjuda betaltjänster skaffa koncession för att verka som betalningsinstitut innan betaltjänster börjar erbjudas. Koncession kan beviljas enbart till en juridisk person som är etablerad i någon medlemsstat. Koncession ska ansökas hos den medlemsstat där betalningsinstitutet har sin stadgeenliga hemort. Det finns bestämmelser om koncessionsplikten i 6 § 1 mom. i den gällande lagen om betalningsinstitut. Koncessionsregleringen ska beaktas vid flyttning av hemorten för ett betalningsinstitut. Också tillsynen över betalningsinstitut grundar sig på hemstatsprincipen. 

Enligt artikel 86f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. Lagen om betalningsinstitut innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Utifrån hänvisningsbestämmelsen i 41 f § 1 mom. i lagen om betalningsinstitut utfärdas bestämmelser om behörighetskrav för revisorer i betalningsinstitut i 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.8.2  Gränsöverskridande fusion

På fusion av betalningsinstitut av aktiebolagsform tillämpas i regel bestämmelserna om fusion av aktiebolag i 16 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på fusion av betalningsinstitut 47 § i lagen om betalningsinstitut, som innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på fusion av betalningsinstitut. I 47 § i den gällande lagen om betalningsinstitut föreskrivs att registermyndigheten vid gränsöverskridande fusion inte får utfärda intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig fusionen eller flyttningen av hemorten i anknytning till bildande av ett europabolag. I denna utsträckning innehåller lagen om betalningsinstitut de behövliga bestämmelserna för Finansinspektionens bedömning och rätten till invändning.  

I artikel 125 i kodifierade bolagsdirektivet finns det bestämmelser om rapporten av en oberoende sakkunnig. Lagen om betalningsinstitut innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport eller behörighetskraven för remissinstanser. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Utifrån hänvisningsbestämmelsen i 41 f § i lagen om betalningsinstitut utfärdas bestämmelser om behörighetskrav för revisorer i betalningsinstitut i 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen. Det finns ett behov av att beakta de behörighetskrav som ställts på revisorer då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

I 47 § 3 mom. i lagen om betalningsinstitut föreskrivs att om ett övertagande bolag som registreras i någon annan stat har för avsikt att efter fusionen fortsätta att tillhandahålla betalningstjänster i Finland, ska på bolaget tillämpas vad som föreskrivs om utländska betalningsinstituts rätt att tillhandahålla betalningstjänster i Finland. Det handlar om en informativ bestämmelse, som i nuvarande form inte beaktar delningar enligt paragrafen. Det finns skäl att komplettera den på så sätt att den i fortsättningen täcker också delningar.  

3.8.3  Gränsöverskridande delning

På delning av betalningsinstitut av aktiebolagsform tillämpas i regel bestämmelserna om delning av aktiebolag i 17 kap. i aktiebolagslagen. Utöver aktiebolagslagen tillämpas på delning av betalningsinstitut 47 § i lagen om betalningsinstitut, som innehåller specialbestämmelser som ska tillämpas på delning av betalningsinstitut. I den föreskrivs att registermyndigheten vid en gränsöverskridande delning inte får utfärda intyg över delningen enligt 17 kap. 25 § i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen innan tillstånd beviljats har meddelat registermyndigheten att betalningsinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om delning eller fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får ges innan det gått en månad från det utsatta datum som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen enbart om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig delningen. 

I 47 § 3 mom. i lagen om betalningsinstitut förutsätts att om ett övertagande bolag som registreras i någon annan stat och har för avsikt att efter fusionen fortsätta att tillhandahålla betalningstjänster i Finland, ska tillämpa vad som föreskrivs om utländska betalningsinstituts rätt att tillhandahålla betalningstjänster i Finland. Det finns ett behov av att komplettera bestämmelsen i den utsträckning som den gäller delning, eftersom den situation som beskrivits i momentet likaså är möjlig då koncessionspliktig verksamhet överförs till verksamhet som utövas i en bolagsform som en följd av en delning till ett område utanför de finska gränserna. 

Enligt artikel 160f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en delning och utarbeta en rapport om den. Lagen om betalningsinstitut innehåller inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i lagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Utifrån hänvisningsbestämmelsen i 41 f § 1 mom. i lagen om betalningsinstitut utfärdas bestämmelser om behörighetskrav för revisorer i betalningsinstitut i 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

3.9  Kreditinstitut

3.9.1  Ombildning (flyttning av hemorten)

På kreditinstitut av aktiebolagsform tillämpas kreditinstitutslagen (610/2014), aktiebolagslagen och lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001, nedan affärsbankslagen). Kreditinstitutslagen eller affärsbankslagen innehåller inte i den gällande formen egentliga bestämmelser om flyttning av hemorten för ett kreditinstitut av aktiebolagsform. Ett kreditinstitut kan byta sin hemort på det sätt som europabolagsförordningen möjliggör och i samband med fusion i anknytning till bildande av ett europabolag. Dessa förfaranden omfattar i enlighet med 6 kap. 6 § 3 mom. i kreditinstitutslagen och 5 b § 2 mom. i affärsbankslagen en möjlighet för Finansinspektionen att informera registermyndigheten om att kreditinstitutet inte iakttagit de nödvändiga bestämmelserna. Därtill omfattar skyddet av insättare av bestämmelserna i 6 § 4 mom. och 6 a § i affärsbankslagen, som tillämpas då hemorten för ett kreditinstitut flyttas till en annan EES-stat. I 4 kap. i kreditinstitutslagen finns det också specialbestämmelser om beviljande av koncession för europabolag. Det finns ett behov av att i affärsbankslagen inkludera bestämmelser om flyttning av hemorten och behörighetskraven för revisorer. 

3.9.2  Gränsöverskridande fusion och delning

Bestämmelser om fusion och delning av kreditinstitut i aktiebolagsform ingår i 16 och 17 kap. i aktiebolagslagen och 2 och 3 kap. i affärsbankslagen. Motsvarande principer tillämpas såväl på fusion som på delning i affärsbankslagen. Ett kreditinstitut ska anmäla en fusion eller delning till Finansinspektionen och till anmälan foga fusions- eller delningsplanen och ett yttrande av en revisor. På gränsöverskridande fusioner och delningar tillämpas i stor utsträckning motsvarande bestämmelser som för nationella arrangemang. I samband med gränsöverskridande arrangemang kan Finansinspektionen dock göra anmälan till registermyndigheten, om kreditinstitutet inte iakttagit de behövliga bestämmelserna. I denna utsträckning finns det ett behov av att i affärsbankslagen lägga till bestämmelser om behörighetskraven för revisorer med anledning av ändringsdirektivet.  

Det har föreslagits att myndigheternas befogenheter att övervaka fusioner och delningar av kreditinstitut utvidgas i samband med genomförandet av Basel III-standarderna Kommissionens förslag till ändring av direktiv 2013/36/EU (COM(2021) 663 final). . Enligt de bestämmelser som föreslås ska tillsynsmyndigheterna i förväg underrättas om fusioner och delningar. Det föreslås också att tillsynsmyndigheten får befogenhet att hindra att arrangemangen genomförs, om arrangemanget har en skadlig konsekvens för kreditinstitutets riskprofil. Eftersom bestämmelserna kommer att ändras i denna utsträckning i den nära framtiden, är det ändamålsenligt att införa förslagen i ändringsdirektivet i minimiform i lagen. 

3.10  Slutbestämmelser

Enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet ska medlemsstaterna utfärda bestämmelser om de åtgärder och påföljder som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits med stöd av detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna kan utfärda bestämmelser om straffrättsliga påföljder vid allvarliga överträdelser. I 2 punkten i artikeln föreskrivs att åtgärder och påföljder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Under beredningen har det uppskattats att effektiva, proportionella och avskräckande skadestånds- och straffrättsliga bestämmelser om gärningar och försummelser som är centrala för genomförandet av bestämmelserna i ändringsdirektivet fastställts bland annat i aktiebolagslagen, revisionslagen, handelsregisterlagstiftningen och strafflagen. Det finns dock ett behov av en mindre precisering av bestämmelserna när det gäller de skyldigheter som följer av flyttning av hemorten. 

I 22 kap. i aktiebolagslagen finns det bestämmelser om skadestånd som gäller ledande personer (ABL 22 kap. 1 §), aktieägare (ABL 22 kap. 2 §), bolagsstämmans ordförande (ABL 22 kap. 3 §) och revisorer (ABL 22 kap. 4 §).  

I aktiebolagslagen finns det dessutom straffrättsliga straffbestämmelser. Såvida gärningen inte är ringa eller strängare straff för den inte föreskrivs någon annanstans i lagstiftningen, ska för aktiebolagsbrott dömas böter eller fängelse i högst ett år för den som uppsåtligen bryter mot bestämmelserna om uppgörande av en revisors yttrande enligt 2 kap. 14 § 2 mom., 16 kap. 4 §, 17 kap. 4 § eller 19 kap. 2 § (ABL 25 kap. 1 § 2 punkten). Det är nödvändigt att komplettera bestämmelsen med ett straff för överträdelser av bestämmelserna om upprättande av ett yttrande av en revisor när det gäller flyttning av hemorten. 

Den som uppsåtligen bryter mot vad som i denna lag föreskrivs om upprättande av bokslut, verksamhetsberättelse eller koncernbokslut eller om slutredovisning vid ett aktiebolags fusion, delning eller likvidation, ska, om gärningen inte är ringa eller om strängare straff för den inte föreskrivs någon annanstans i lag, för aktiebolagsförseelse dömas till böter (ABL 25 kap. 2 § 4 punkten). I detta hänseende ska det beaktas att det under beredningen inte bedömts föreligga något behov av att i lagen införa bestämmelser om slutredovisning vid flyttning av hemorten. 

I 10 kap. i revisionslagen finns det bestämmelser om olika administrativa påföljder, skadeståndsskyldigheten och straffrättsliga påföljder för revisorer.  

I 30 § i handelsregisterlagen hänvisas till den i 19 § i företags- och organisationsdatalagen föreskrivna straffbara försummande av företags- och organisationsdataanmälan och försummande av användning av företags- och organisationsnummer. 

De bolagsrättsliga bestämmelserna kompletteras av vissa bestämmelser i strafflagen, vilka kan bli tillämpliga vid förfarande tillsammans med registermyndigheten. I 16 kap. 7 § i strafflagen finns det bestämmelser om registeranteckningsbrott eller försök till registeranteckningsbrott. Det kan å ena sidan vara fråga om att personen lämnar oriktiga uppgifter till den registerförande myndigheten. I detta fall förutsätts dessutom att personens syfte är att orsaka ett i rättsligt avseende betydelsefullt fel i ett allmänt register som förs av en myndighet. Å andra sidan kan det vara fråga om att en person utnyttjar ett fel som tillkommit på det sätt som avses ovan. I så fall förutsätts dessutom att personens syfte är att bereda sig själv eller någon annan nytta eller att skada någon annan. För registeranteckningsbrott ska böter eller fängelse i högst tre år dömas. I 16 kap. 8 § i strafflagen finns det bestämmelser om ingivande av osant intyg till myndighet, för vilket böter eller fängelse i högst sex månader döms. 

3.11  Sammanfattning av de punkter i direktivet vilka inte kräver nationella lagstiftningsåtgärder

Det finns ett antal bestämmelser i ändringsdirektivet vilka inte kräver uttryckliga nationella lagstiftningsåtgärder. En del av ändringarna i ändringsdirektivet är av teknisk karaktär och en del har redan tidigare genomförts nationellt på ett sätt som bedöms vara tillräckligt. Följande punkter som ändrats eller lagts till genom ändringsdirektivet är sådana (hänvisningar till det kodifierade bolagsdirektivet, utom i fråga om slutbestämmelserna till ändringsdirektivet): 

Inledande bestämmelser 

- sjätte strecksatsen i artikel 1, 

- artikel 18.3 aa, 

- artikel 24 e, artikel 24 ea och artikel 24 3. 

Flyttning av hemorten 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 86e.4 och artikel 86e.10, 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 86f.3 andra stycket, 

- medlemsstatsoptionerna enligt artikel 86g.2, 86g.3 och 86g.5, 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 86h.4 (gentemot tredje parter), 

- medlemsoptionerna enligt artikel 86i.1 andra stycket och artikel 86i.1 tredje stycket (registrering av en invändning mot en plan för omröstning) och medlemsstatsoptionen i artikel 86i.4 andra stycket, 

- medlemsstatsoptionerna enligt artikel 86j.2 och 86j.3 (för icke-monetära förpliktelser), 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 86m.3. 

Gränsöverskridande fusion 

- ändring av artikel 119.2 (tillägg av eller-ordet efter bestämmelsen), 

- artikel 121.2 

- medlemsstatsoptioner enligt artikel 123.2, 123.3 och 123.6, 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 124.4 och artikel 124.10, 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 125.4 andra stycket, 

- medlemsstatsoptionerna i 126a.1 andra stycket och 126a.1 tredje stycket (registrering av invändning mot en plan för omröstning), medlemsstatsoptionen i artikel 126a.4 andra stycket och i 126a.6 andra stycket. 

- medlemsstatsoptionerna enligt artikel 126b.2 och 126.3 (för icke-monetära förpliktelser), 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 127m.3. 

Gränsöverskridande delning 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 160e.4 och artikel 160e.10, 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 160f.3 andra stycket, 

- medlemsstatsoptionerna enligt artikel 160g.2, 160g.3 och 160g.5, 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 160h.4 (gentemot tredje parter), 

- medlemsstatsoptionerna i artikel 160i.1 andra stycket och 160i.1 tredje stycket (registrering av en invändning mot en plan för omröstning) och medlemsstatsoptionen i artikel 160i.4 andra stycket, 

- medlemsstatsoptionerna i artikel 160j.3 och 160j.4 (för icke-monetära förpliktelser), 

- medlemsstatsoptionen enligt artikel 160m.3, 

- artikel 160r.5. 

Slutbestämmelser 

- ändring av rubriken i bilaga II till ändringsdirektivet, 

- artiklarna 4–6 i ändringsdirektivet. 

3.12  Sammanfattning av de nationella bestämmelser i aktiebolagslagen som inte grundar sig på ändringsdirektivet

Förslaget innehåller vissa nationella bestämmelser som avviker från kraven i ändringsdirektivet. En del av bestämmelserna om fusion och delning finns redan i den gällande lagen och det föreslås inte att de ska upphävas. Bestämmelser med motsvarande innehåll föreslås som nya bestämmelser även i fråga om flyttning av hemorten. Delvis handlar det om att bestämmelserna i ändringsdirektivet inte är uttömmande eller ger medlemsstaterna utrymme för prövning om hur genomförandet ska genomföras nationellt. Sådana nationella bestämmelser ska åtminstone omfatta följande: 

Fusion (16 kap. i aktiebolagslagen) 

- allmänt 1–4, 6, 9, 13, 14 och 16 §: kraven på gränsöverskridande fusioner enligt i ändringsdirektivet har utvidgats till att även gälla nationella fusioner (inbördes överensstämmelse för bestämmelserna och en bedömning av behovet av de föreslagna bestämmelserna), 

- 3 § 2 mom. 3 och 15 punkten i kapitlet (förslag till räkenskapsperiod om den inte fastställts i bolagsordningen, samt förslag till planerad tidsplan för verkställandet av fusionen; behov av information som bedömts vara viktigt för olika intressentgrupper, och i fråga om 15 punkten konsistens med bestämmelserna om delning och flyttning av hemorten), 

- 6 § 2 mom. i kapitlet (även när det gäller nationella fusioner får borgenärer som inte är nöjda med garantierna i den gemensamma fusionsplanen för de bolag som deltar i fusionen ansöka om tillräckliga garantier inom tre månader efter offentliggörandet av fusionsplanen),  

- 11 § 1 mom. 6 punkten i kapitlet (styrelsens redogörelse för händelser efter bokslutet och verksamhetsberättelsen eller delårsrapporten vilka väsentligen påverkar bolagets ställning ska hållas framlagda på huvudkontoret eller webbsidorna för varje bolag som deltar i fusionen samt vid bolagsstämman; hänsyn har tagits till den systematikförändring som gjorts i bokföringslagstiftningen; motsvarar i fråga om innehåll den gällande lagen), 

- 13 § 2 mom. i kapitlet (det överlåtande bolaget ska meddela innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier en elektronisk adress för att ta emot lösenkrav på elektronisk väg; överensstämmelse med kravet för aktieägare), 

- 13 § 3 mom. i kapitlet (skiljemän som förordnats av Centralhandelskammarens inlösningsnämnd kan besluta om handläggning av lösenanspråk i samma förfarande; en förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning), 

- 14 § 1 mom. 4 punkten i kapitlet (även i fråga om nationella fusioner ska till anmälan om verkställande av fusion fogas bland annat uppgifter om fusionsplanen), 

- 16 § 5 mom. i kapitlet (även när det gäller nationella fusioner kan verkställandet av tillräcklig säkerhet som ställts till förmån för en borgenär krävas först efter det att fusionen trätt i kraft; enhetligt skydd för borgenärer i nationella och gränsöverskridande situationer). 

- 22 a § 2 mom. i kapitlet (meddelande om anmärkningar, fusionsplanen och en revisors yttrande eller en annan oberoende sakkunnigs rapport ska i vissa fall sändas till den aktieägare, borgenär och arbetstagare eller företrädare för arbetstagarna som begär dem; överensstämmelse med regleringen kring informationen till aktieägarna och en bedömning av huruvida bestämmelsen är nödvändig för att tillgodose intressentgruppernas behov av information; en förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning), 

- 22 b § 1 mom. i kapitlet (styrelsens redogörelse ska i fråga om aktieägarna innehålla en utredning om följderna av en gränsöverskridande fusion; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om innehållet i en fusionsplan och styrelsens redogörelse i den gällande lagen), 

- 22 d § 2 mom. och 23 § i kapitlet (yttrande av en revisor eller en rapport av annan oberoende sakkunnig om styrelsens redogörelse och framläggande av den på bolagsstämman i det bolag som deltar i fusionen; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om en fusionsplan och styrelsens redogörelse i den gällande lagen), 

- 24 § 1 mom. i kapitlet (skyldighet att registrera styrelsens redogörelse; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om registrering av en fusionsplan och styrelsens redogörelse i den gällande lagen), 

- 24 § 2 mom. i kapitlet (i anmälan till kända borgenärer ska kraven på ett ytterligare penningvederlag nämnas och, i förekommande fall, det sammanlagda beloppet på sådana krav; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om lösenkrav), 

- 24 a § 2 mom. i kapitlet (grunderna för förfarandebestämmelserna om tvistlösning rörande ett ytterligare penningvederlag; i huvudsak innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om lösenförfarandet), 

- 26 § 1 mom. i kapitlet (vid fusion av ett finskt aktiebolag med ett utländskt övertagande bolag ska till ansökan fogas uppgifter om fusionsplanen och försäkran av styrelsemedlemmarna och verkställande direktören i det finska aktiebolaget om att aktiebolagslagen iakttagits, en försäkran av en styrelsemedlem eller verkställande direktören över att meddelanden till kända borgenärer sänts samt vid behov ett meddelande om inledande av ett förfarande som gäller lösenförfarandet, ett ytterligare penningvederlag eller representation av personalen; motsvarar i huvudsak i fråga om innehåll den gällande rätten), 

- 26 § 5 mom. i kapitlet (registermyndigheten ska på grundval av en annan tillförlitlig redogörelse utan dröjsmål å tjänstens vägnar avföra det överlåtande finska bolaget ur registret; konsistens med bestämmelserna om delning och flyttning av hemorten), 

- 26 c § i kapitlet (förfarandebestämmelser som i huvudsak omfattas av nationell prövning). 

Delning (17 kap. i aktiebolagslagen) 

- allmänt 1–4, 6, 13, 14 och 16 §: kraven på gränsöverskridande delning enligt i ändringsdirektivet har utvidgats till att även gälla nationella delningar, till exempel när det gäller delning som genomförs genom bolagisering (inbördes överensstämmelse mellan bestämmelserna och en bedömning av behovet av de föreslagna bestämmelserna), 

- 3 § 2 mom. 3 punkten i kapitlet (förslag till räkenskapsperiod om den inte fastställts i bolagsordningen; behov av information som bedömts vara viktigt för olika intressentgrupper), 

- 6 § 2 mom. i kapitlet (även när det gäller nationella delningar får borgenärer som inte är nöjda med garantierna i det ursprungliga bolagets delningsplanen ansöka om tillräckliga garantier inom tre månader efter offentliggörandet av delningsplanen),  

- 11 § 1 mom. 6 punkten i kapitlet (styrelsens redogörelse över händelser efter bokslutet och verksamhetshetsberättelsen eller delårsöversikten vilka väsentligen påverkar bolagets ställning ska hållas framlagda för aktieägarna på huvudkontoret eller webbsidorna för vart och ett av de bolag som deltar i delningen samt vid bolagsstämman; hänsyn har tagits till den systematikändring som gjorts i bokföringslagstiftningen; motsvarar i fråga om innehåll den gällande lagen), 

- 13 § 2 mom. i kapitlet (det ursprungliga bolaget ska meddela innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier en elektronisk adress för att ta emot lösenkrav på elektronisk väg; överensstämmelse med kravet för aktieägare), 

- 13 § 3 mom. i kapitlet (skiljemän som förordnats av Centralhandelskammarens inlösningsnämnd kan besluta om handläggning av lösenanspråk i samma förfarande; en förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning), 

- 14 § 1 mom. 4 punkten i kapitlet (även i fråga om nationella delningar ska till anmälan om verkställande av delningen fogas bland annat uppgifter om delningsplanen), 

- 16 § 7 mom. i kapitlet (även när det gäller nationella delningar kan verkställandet av tillräcklig säkerhet som ställts till förmån för en borgenär krävas först efter det att delningen trätt i kraft; enhetligt skydd för borgenärer i nationella och gränsöverskridande situationer), 

- 21 a § 2 mom. i kapitlet (meddelande om anmärkningar, delningsplanen och en revisors yttrande eller en annan oberoende sakkunnigs rapport ska i vissa fall sändas till den aktieägare, borgenär och arbetstagare eller företrädare för arbetstagarna som begär dem; överensstämmelse med regleringen kring informationen till aktieägarna och en bedömning av huruvida bestämmelsen är nödvändig för att tillgodose intressentgruppernas behov av information; en förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning). 

- 21 b § 1 mom. i kapitlet (styrelsens redogörelse ska i fråga om aktieägarna innehålla en utredning om följderna av en gränsöverskridande delning; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om innehållet i en delningsplan och styrelsens redogörelse i den gällande lagen), 

- 21 d § 2 mom. och 22 § i kapitlet (yttrande av en revisor eller en rapport av annan oberoende sakkunnig om styrelsens redogörelse och framläggande av den på bolagsstämman i det ursprungliga bolaget; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om en delningsplan och styrelsens redogörelse i den gällande lagen), 

- 23 § 1 mom. i kapitlet (skyldigheten att registrera styrelsens redogörelse; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om registrering av en delningsplan och styrelsens redogörelse i den gällande lagen), 

- 23 § 2 mom. i kapitlet (i anmälan till kända borgenärer ska kraven på ett ytterligare penningvederlag nämnas och, i förekommande fall, det sammanlagda beloppet på sådana krav; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om lösenkrav), 

- 23 § 3 mom. i kapitlet (vid en gränsöverskridande delning får kravet på kvalificerad majoritet i bolagsstämman inte överstiga 90 procent av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om beslutsfattande i aktiebolagslagen), 

- 23 a § 2 mom. i kapitlet (grunderna för förfarandebestämmelserna om tvistlösning rörande ett ytterligare penningvederlag; i huvudsak innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om lösenförfarandet), 

- 25 § 1 mom. i kapitlet (då ett finskt aktiebolag delas i ett utländskt övertagande bolag ska till ansökan fogas uppgifter om delningsplanen och försäkran av styrelsemedlemmarna och verkställande direktören i det finska aktiebolaget om att aktiebolagslagen iakttagits, en försäkran av en styrelseledamot eller verkställande direktören över att meddelanden till kända borgenärer har sänts samt vid behov ett meddelande om inledande av ett förfarande som gäller inlösenförfarande, ytterligare penningvederlag eller representation av personalen; motsvarar i huvudsak i fråga om innehåll den gällande rätten), 

- 25 § 5 mom. i kapitlet (registermyndigheten ska på grundval av en annan tillförlitlig utredning utan dröjsmål å tjänstens vägnar avföra ett finskt bolag som delats vid en total delning ur registret och vid partiell delning eller delning som genomförs genom bolagisering anteckna delningen i registret; konsistens med bestämmelserna om fusion och flyttning av hemorten), 

- 25 c § i kapitlet (förfarandebestämmelser som i huvudsak omfattas av nationell prövning). 

Flyttning av hemorten (förslagna 17 a kap. i aktiebolagslagen) 

- 4 § 2 mom. 2 punkten i kapitlet (flyttningsplanen ska innehålla en redogörelse för orsakerna till flyttningen av hemorten), 3 punkten (förslag till hur medlemmarna i organen väljs i det bolag som bildas, det vill säga det bolag som flyttat), 4 punkten (förslag till antal aktier per aktieslag i det bolag som flyttat samt aktiekapital), 5 punkten (redogörelse om villkoren för optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier), 7 punkten (utredning av tillgångar, skulder och eget kapital och omständigheter som inverkar på värderingen av dessa i det bolag som flyttar i händelse av väsentliga förändringar, den inverkan som flyttningen av hemorten planeras få på balansräkningen hos det bolag som flyttat, samt redovisningsmetoder som tillämpas på flyttning av hemorten), 8 punkten (utredning av kapitallån vars borgenärer har rätt att motsätta sig flyttningen av hemorten), 9 punkten (utredning av aktier som ägs av dotterbolag till det bolag som flyttar, och vilka emitteras av det bolag som flyttat eller dess moderbolag), 13 punkten (förslag till den planerade tidsplanen för flyttning av hemorten), 14 punkten (förslag till den dag från vilken transaktionerna anses ha genomförts för räkning av det bolag som flyttat med tanke på bokföringen); grunden för ovan nämnda nationella bestämmelser är konsekvens med bestämmelserna om fusion eller delning och en bedömning av behovet av de föreslagna bestämmelserna, 

- 5 § 2 mom. i kapitlet (meddelande om anmärkningar, flyttningsplanen och en revisors yttrande eller en annan oberoende sakkunnigs rapport ska i vissa fall sändas till den aktieägare, borgenär och arbetstagare eller företrädare för arbetsgivarna som begär dem; konsistens med regleringen kring informationen till aktieägarna och en bedömning av huruvida bestämmelsen är nödvändig för att tillgodose intressentgruppernas behov av information; en förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning). 

- 6 § 1 mom. i kapitlet (styrelsens redogörelse för aktieägarna ska omfatta en utredning om konsekvenserna av flyttningen av hemorten; konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 8 § 2 mom. och 9 § i kapitlet (yttrande av en revisor eller en rapport av annan oberoende sakkunnig om styrelsens redogörelse och framläggande av den på bolagsstämman i det bolag som flyttar; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 10 § 1 mom. i kapitlet (skyldigheten att registrera styrelsens redogörelse; konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 10 § 2 mom. i kapitlet (förfallande av flyttning av hemorten, om anmälan om registrering av flyttningsplanen och andra handlingar inte görs inom utsatt tid; konsistens med bestämmelserna om fusion och delning),  

- 12 och 13 § (skriftligt meddelande av det bolag som flyttar till kända borgenärer och bestämmelser om konsekvenserna av företagssanering; förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning);  

- 14 § 2 mom. i kapitlet (bolagsstämma för det bolag som flyttar ska hållas inom fyra månader efter registreringen av flyttningsplanen; en förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 14 § 3 mom. i kapitlet (vid flyttning av hemorten får kravet på kvalificerad majoritet i bolagsstämman inte överstiga 90 procent av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om beslutsfattande i aktiebolagslagen), 

- 15–17 § i kapitlet med undantag för minimitiden på en månad från registreringen av handlingar (förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 18 § 2 mom. i kapitlet (det bolag som flyttar ska meddela innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier en elektronisk adress för att ta emot lösenkrav på elektronisk väg; konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 18 § 3 mom. i kapitlet (de skiljemän som förordnats av Centralhandelskammarens inlösningsnämnd kan besluta att lösenkraven ska behandlas i samma förfarande och en bestämmelse om att ett lösenförfarande inte utgör hinder för registrering av flyttning av hemorten; förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 18 § 4 mom. i kapitlet (bestämning av lösenpriset enligt gängse värde: förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 19 § 2 mom. i kapitlet (bestämmelse om tidsfristen för betalning av hela lösenbeloppet och möjlighet att deponera lösenbeloppet; förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 20 § 1 mom. i kapitlet (tidsfrister för flyttning av hemorten som ska registreras i Finland och försäkran av styrelsemedlemmarna och verkställande direktören om efterlevnad av aktiebolagslagen) samt 20 § 2 mom. (förutsättningarna för flyttning av hemorten som ska registreras i Finland, förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 21 § 1 mom. i kapitlet (i fråga om flyttning av hemorten som registreras i en annan stat ska till anmälan om verkställandet bland annat fogas en försäkran av styrelsemedlemmarna och verkställande direktören i ett finskt aktiebolag om efterlevnad av aktiebolagslagen, ett intyg av en styrelseledamot eller verkställande direktören över att meddelanden som är avsedda för kända borgenärer sänts samt vid behov en anmälan om inledande av inlösenförfarande eller ett förfarande för representation av personalen; innehållsmässig konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 21 § 3 mom. i kapitlet (bestämmelse om företagsinteckningar; konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 21 § 4 mom. i kapitlet (registermyndighetens intyg ska inom sex månader från utfärdandet överlämnas till den behöriga myndigheten i destinationsstaten; förfarandebestämmelse som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 21 § 5 mom. i kapitlet (registermyndigheten ska på grundval av en annan tillförlitlig redogörelse utan dröjsmål å tjänstens vägnar avföra ett finskt bolag som flyttar ur registret; konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 24 § i kapitlet (förfarandebestämmelser som i huvudsak omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 28 § 2 mom. i kapitlet (tillgångar och skulder ska tas upp i balansräkningen för det bolag som flyttat högst till det ekonomiska värdet för det bolag som flyttat, och en förbindelse att utföra arbete eller tjänster får inte tas upp i balansräkningen; förfarandebestämmelserna som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning), 

- 32 § i kapitlet (giltighet för flyttning av hemorten; förfarandebestämmelser som omfattas av nationell prövning samt konsistens med bestämmelserna om fusion och delning). 

3.13  Andra faktorer som beaktats vid beredningen: förhållandet mellan den föregripande tillsynen av gränsöverskridande företagsarrangemang och verkställandet av beskattningen och vissa myndigheter

Enligt bestämmelserna i ändringsdirektivet övervakar den behöriga myndigheten att ett gränsöverskridande arrangemang är lagenligt i den utsträckning som avgångsstatens lagstiftning tillämpas på det. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten ska granska alla handlingar och all information som lämnats till den behöriga myndigheten och vid behov bolagets förklaring om att förfarandet för arbetstagarinflytande inletts. Bolaget ska kunna ansöka om ett förfarandeintyg hos en av medlemsstaterna utsedd behörig myndighet som vid behov ska samordna verksamheten med andra behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten ska bedöma om alla relevanta villkor är uppfyllda och om alla förfaranden och formaliteter slutförts på behörigt sätt i den berörda medlemsstaten (artikel 86m.1, 86m.6 och 86m.7, tillagda genom ändringsdirektivet, artikel 127.1, 127.6 och 127.7, ändrade genom ändringsdirektivet samt artikel 160m.1, 160m.6 och 160m.7, tillagda genom ändringsdirektivet samt skäl 34 i ändringsdirektivet). 

Ett förfarandeintyg före ett gränsöverskridande arrangemang får inte utfärdas, om den behöriga myndigheten hyser allvarliga tvivel om att det gränsöverskridande arrangemanget genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte som leder eller syftar till att undvika eller kringgå Europeiska unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning eller på annat sätt i brottsligt syfte. Exempel på sådana syften är kringgående av arbetstagarnas rättigheter, socialskyddsavgifter eller skattskyldigheter. De relevanta förfarandena, inklusive en eventuell bedömning före utfärdandet av förfarandeintyget, ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftningen (artikel 86m.8 och 86m.9, tillagda genom ändringsdirektivet, artikel 127.8 och 127.9 ändrade genom ändringsdirektivet samt artikel 160m.8 och 160m.9, tillagda genom ändringsdirektivet, skäl 35 i ändringsdirektivet). 

Under beredningen har man tagit upp frågan om vilken inverkan bolagsrättsliga bestämmelser om föregripande tillsyn har på verkställandet av beskattningen. Det har observerats att metoden för att genomföra den föregripande tillsynen av gränsöverskridande arrangemang i princip skulle kunna ha betydelse för skattekontrollen. Om ett intyg om föregripande tillsyn enligt ändringsdirektivet ansågs omfatta även skattemässig godtagbarhet, skulle även den gällande skattelagstiftningen tolkas. Syftet med beredningen har emellertid inte varit att bestämmelser från det bolagsrättsliga ändringsdirektivet införs i den nationella lagen, vilka registermyndigheten borde tolka ur skattesynvinkel, eventuellt med bristfällig information. Det har dock ansetts vara möjligt att registermyndigheten kan begära och av skattemyndigheterna få vissa befintliga uppgifter om beskattningen. 

Bestämmelser om kringgående av skatt finns i den nationella skattelagstiftningen i 28 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), som också uppfyller kraven i den allmänna bestämmelsen om kringgående av skatt i artikel 6 i rådets direktiv (EU) 2016/1164 om regler för bekämpning av skatteundandragande som direkt påverkar den inre marknadens funktion (direktivet om förhindrande av skatteundandragande, på engelska Anti-Tax Avoidance Directive (ATAD)). Bestämmelser om kringgående av skatt i företagsarrangemang finns också i 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968), och paragrafen baserar sig på rådets direktiv 2009/133/EG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan. I bägge bestämmelser, såväl i 28 § i lagen om beskattningsförfarande som i 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, är utgångspunkten att tillämpligheten för bestämmelserna om kringgående av skatt kan prövas i efterskott, när alla omständigheter som är relevanta för bedömningen av ärendet är tillgängliga och av rätt innehåll, eventuellt först efter en skatterevision. Det har varit svårt också för skattemyndigheterna att fatta ett bindande beslut i förväg. Detta torde kunna ses som utgångspunkten, även om det även i förhandsavgörandena har kunnat tas ställning till frågan om tillämplighet. 

Den föregripande tillsyn som föreskrivits med stöd av ändringsdirektivet kompletterar endast övriga kontrollförfaranden. Det kan entydigt konstateras att beskattningen inte faller inom tillämpningsområdet för ändringsdirektivet. Ändringsdirektivet påverkar inte de rättsliga eller administrativa bestämmelserna i den nationella skattelagstiftningen, vilka gäller i medlemsstaterna eller deras regionala eller administrativa enheter, till exempel genomförande av skatteregler vid gränsöverskridande flyttningar av hemorten, fusioner och delningar (se skäl 53 i ändringsdirektivet). I Finland bedöms den skatterättsliga godtagbarheten av ett gränsöverskridande arrangemang också i fortsättningen separat av Skatteförvaltningen. I samband med den föregripande tillsynen hindrar inte registermyndighetens bedömning av lagenhetligheten i eller ett missbruks-, bedrägeri- eller något annat brottsligt syfte med ett arrangemang eller eventuella uppgifter eller svar från Skatteförvaltningen eller Enheten för utredning av grå ekonomi Skatteförvaltningen från att göra bedömning. Detta påverkar inte heller en separat bedömning av Skatteförvaltningen till exempel om huruvida det är fråga om kringgående av skatt enligt 28 § i lagen om beskattningsförfarande eller om ett arrangemang enligt 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, där det enda eller ett av de huvudsakliga syftena varit att kringgå skatt eller undvika skatt. Den föregripande tillsyn som registermyndigheten utövar påverkar därför inte ansökningar om förhandsbesked som begärs av Skatteförvaltningen och Skatteförvaltningens retroaktiva skattekontroll. Skattemyndigheterna har inte i samband med den föregripande tillsynen behov av att ta ställning till en enskild beskattning och inte heller någon skyldighet att begära tilläggsuppgifter av den sammanslutning som är föremål för den föregripande tillsynen. Å andra sidan kommer ett eventuellt senare skattemässigt ingripande inte att påverka den privaträttsliga godtagbarheten av ett arrangemang, utan ett gränsöverskridande arrangemang förblir i kraft (jfr bestämmelserna om giltighet för ett sådant arrangemang i aktiebolagslagen). Dessa omständigheter har beaktats vid beredningen och vid utformningen av bestämmelser. 

En annan fråga som tagits upp under beredningen har att göra med av vilken myndighet registermyndigheten skulle kunna få tillräckliga grundläggande uppgifter för att utföra den föregripande tillsynen och utfärda förfarandeintyg före ett gränsöverskridande arrangemang, om det handlar om uppgifter som ens delvis hänför sig till beskattningen. Eftersom registermyndigheten själv inte har någon sådan information, kan det vara nödvändigt att få vissa uppgifter för att utföra uppgifterna. Det har funnits två alternativ: Skatteförvaltningen eller Enheten för utredning av grå ekonomi, som verkar i anslutning till den. 

Skatteförvaltningens huvudsakliga uppgift är verkställande av beskattningen, skattekontroll, uppbörd, indrivning och redovisning av skatter och avgifter samt bevakning av skattetagarnas rätt (2 § 1 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)). Skatteförvaltningen har således till uppgift att utreda och undersöka ärenden som hänför sig till verkställande av en enskild beskattning. Under beredningen har det diskuterats vilka uppgifter Skatteförvaltningen skulle kunna lämna till registermyndigheten rörande fullgörandet av skyldigheter som riktar sig mot offentliga organ eller om genomförandet av arrangemanget i missbruks-, bedrägeri- eller annat brottsligt syfte. När det gäller formaliteterna har det konstaterats att skattemyndigheterna har tillräckliga befogenheter för att ingripa i kringgående av skatt vid de arrangemang som genomförs inom EES-området och att det inte finns några nämnvärda problem. Det har därför uppskattats att sådana skatterelaterade ärenden i Finland överhuvudtaget inte behöver vara föremål för föregripande tillsyn av registermyndigheten. Å andra sidan har det i fråga om bedömningen av arrangemang som gjorts i missbruks-, bedrägeri- eller annat brottsligt syfte inte under beredningens gång kunnat fastställas med tillräcklig noggrannhet vilka uppgifter registermyndigheten kan behöva av Skatteförvaltningen eller vilka uppgifter Skatteförvaltningen kan ha. Därför kan bestämmelsen vid behov endast innehålla en formulering av nödvändiga uppgifter. 

Vid Skatteförvaltningen finns Enheten för utredning av grå ekonomi, som har två lagstadgade uppgifter. Den första uppgiften är att främja bekämpningen av grå ekonomi genom att producera och sprida information om grå ekonomi och bekämpningen av den. Denna handlar om att utreda mer allmänna fenomen i den grå ekonomin än enskilda fall. Å andra sidan är utredningsenhetens andra lagstadgade uppgift att för myndigheten utarbeta fullgöranderapporter om organisationer och organisationspersoner för de ändamål som anges i 6 § (1 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010)). I enlighet med detta överlämnar utredningsenheten redan för närvarande information om enskilda aktörer som är föremål för utredning och om fysiska personer som är kopplade till dessa till olika myndigheter. I 6 § 1 mom. i den nämnda lagen finns en förteckning över de 30 myndigheter eller ändamål för vilka utredningsenheten i skrivande stund lämnar en fullgöranderapport. 

Under beredningen har i synnerhet Enheten för utredning av grå ekonomi själv preliminärt bedömt att den med hjälp av fullgöranderapporter har goda förutsättningar att ge registermyndigheten en helhetsbild av det bolag som är föremål för föregripande tillsyn, såsom dess verksamhet, ekonomi och centrala personer med koppling till bolaget, såsom ledningens medlemmar och ägare. Av de uppgifter som avses i ändringsdirektivet innehåller fullgöranderapporten på tillfredsställande sätt information till exempel om skötseln av skyldigheterna gentemot de offentliga institutionerna och arbetsgivarskyldigheterna. Vid behov är det också möjligt att få information om bredare kopplingar till bolaget, till exempel andra anknutna företag eller vid behov tidigare företag.  

En fullgöranderapport täcker uppgifterna i åtta befintliga register i realtid, dock inte uppgifter ur straff- eller bötesregistren. De uppgifter som ingår i utredningen hämtas direkt ur myndigheternas register elektroniskt med så kallade onlinetjänster och utlämnandet av uppgifter förutsätter inte något nytt datatekniskt gränssnitt. Användningen av fullgöranderapporter i registermyndighetens informationsinsamling möjliggör ett centraliserat, standardiserat, lätt, snabbt och avgiftsfritt sätt att skaffa uppgifter. Fullgöranderapporten innehåller information om gällande näringsförbud för företagets ansvarsperson. Information om ett gällande närings-förbud finns också i den fullgöranderapport som sammanställs om personen. Av fullgöranderapporterna framgår inte detaljerna i de kontroller som utförts av olika myndigheter, till exempel skatte-, tull- eller regionförvaltningsmyndigheterna, och om sådana behövdes, skulle dessa uppgifter begäras av den berörda myndigheten. Utredningsenheten ger inte utlåtanden om dess uppgifter, utan den är endast producent av informationstjänsten i anknytning till fullgöranderapporten. En fullgöranderapport kan lämnas antingen via ett datakommunikationsgränssnitt eller som en myndighetsspecifik tjänst via skyddad e-post. Det ankommer på registermyndigheten att avgöra hur den använder uppgifterna i sin tillsyn. 

För att göra det möjligt att använda den fullgöranderapport som utredningsenheten producerar, ska det i aktiebolagslagen enligt förslaget föreskrivas om registermyndighetens grundläggande uppgift och rätt att få information. Av bestämmelsen skulle det framgå att registermyndigheten har ett behov av att få uppgifter om skötsel av offentliga förpliktelser hos målen för rapporten (företag och personer) och om rätten att få tillgång till uppgifter om skötsel av offentliga förpliktelser.Dessutom borde förteckningen i 6 § 1 mom. i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi kompletteras på behörigt sätt. 

3.14  Frågor som inte omfattas av propositionen

I den beredningen har det övervägts att tillåta gränsöverskridande fusioner, delningar och flyttningar av hemorten också från en tredje land utanför EES-området till Finland eller från Finland till en tredje land utanför EES-området.  

Frågan har varit aktuell i synnerhet på grund av att Storbritannien, som är en nära partner till Finland i utrikeshandeln, inte längre varit medlem i EU sedan början av år 2020 och på praktisk nivå senast efter utgången av den övergångsperiod som gått ut i slutet av nämnda år. Enligt den information som ficks under beredningen skulle ett sådant godkännande av gränsöverskridande arrangemang med Storbritannien inte vara ömsesidigt och reciprokt utan ett separat mellanstatligt avtal, eftersom Storbritannien i praktiken inte tillåter gränsöverskridande företagsarrangemang som riktar sig till EU- eller EES-stater. Samma skäl som tidigare (se RP 103/2007 rd, s. 25) talar för och emot ett bredare tillämpningsområde än för EU- och EES-skyldigheterna. Sådana bestämmelser vore i sig ett viktigt tillägg med tanke på funktionen för den finländska bolagsrätten, men upprättande av sådana är en uppgift som kräver omfattande beredning och bedömning av olika rättsliga och samhälleliga intressen. Ett begränsat eller obegränsat tillämpningsområde för vissa tredjeländer eller medlemsstater i en viss internationell organisation, till exempel OECD-stater, föreslås inte i denna proposition

I beredningen har man i anknytning till en gränsöverskridande fusion, delning eller flyttning av hemorten inte bedömt: 

- behovet av ändringar i andelslags-, förenings- eller stiftelselagstiftningen,  

- behovet av ändringar i skattelagstiftningen eller skattekontrollen,  

- behovet av att ändra lagstiftningen kring pensionsstiftelser eller försäkringskassor. 

Dessa lagändringar ska vid behov beredas separat under ledning av det behöriga ministeriet. 

Förslagen och deras konsekvenser

4.1  De viktigaste förslagen: aktiebolagslagen

4.1.1  Gränsöverskridande fusion

Tillämpningsområde, definitioner och tillämplig lag 

I den gällande aktiebolagslagen tillåts en absorptionsfusion som kan genomföras som en dotterbolagsfusion. Den gällande lagen innehåller dock inte någon uttrycklig bestämmelse om indirekta innehav i den mening som avses i ändringsdirektivet. Det föreslås därför att 16 kap. 2 § i aktiebolagslagen preciseras i den utsträckning som det är fråga om en situation där en fysisk eller juridisk person direkt eller indirekt äger samtliga aktier i de bolag som deltar i fusionen. I överensstämmelse med de nationella bestämmelserna beaktas också eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier. Vid sidan om dotterbolagsfusioner kan de förenklade förfaranden som avses i ändringsdirektivet tillämpas också på sådana fusioner. Enkom i syfte att öka läsbarheten och användbarheten av bestämmelserna i kapitlet föreslås att ovan nämnda fusion definieras som syskonbolagsfusion och att undantag som gäller denna föreskrivs separat i kapitlets enskilda paragrafer. 

Bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner föreslås att tillämpas på finska privata och offentliga aktiebolag på så sätt att fusion är möjlig åtminstone mellan de bolag som avses i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. Dessutom föreslås att det i 16 kap. 19 § 2 mom. i aktiebolagen bevaras en bestämmelse om att fusion i större utsträckning än detta kan ske med de bolag som avses i lagstiftningen i utländska EES-stater. Det föreslås inga ändringar för principerna för den tillämpliga lagen. 

Plan för arrangemanget 

Till följd av ändringsdirektivet föreslås ändringar och kompletteringar av bestämmelserna om fusionsplanens innehåll i 16 kap. 3 och 22 § i aktiebolagslagen. Det nya är att det för planen för nationella och gränsöverskridande fusioner föreslås en uttrycklig bestämmelse om en utredning som gäller betalning av fordringar för de i fusionen deltagande bolagens borgenärer eller om tryggandet av betalningen. Detta har i den gällande lagen i gränsöverskridande situationer ingått i styrelsens redogörelse, som i fortsättningen inte föreslås riktas till borgenärerna. Vidare föreslås för planen för gränsöverskridande fusioner uttryckliga bestämmelser om utredningar rörande dels ett eventuellt lösenpris och inlösenförfarande för aktieägare eller innehavare av en annan särskild rättighet med rätt att framställa krav på inlösen, dels aktieägarnas rätt att yrka på ett ytterligare penningvederlag. I bestämmelserna om nationella och gränsöverskridande fusionsplaner föreslås även andra mindre preciseringar. 

I anknytning till planen för en gränsöverskridande fusion föreslås nya bestämmelser om att ett bolag som deltar i en fusion ska uppgöra ett meddelande till aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna eller arbetstagarnas företrädare om att de skriftligen kan ge anmärkningar om fusionsplanen till bolaget. Anmärkningar ska tillställas bolaget senast fem vardagar före den stämma som beslutar om fusionen. Samtidigt föreslås det att 22 § 5 mom. i den gällande lagen upphävs. Dessutom föreslås bestämmelser om registrering, framläggande och överlämnande av denna anmälan till den som begär det. 

Styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare 

I förslaget differentieras bestämmelserna om styrelsens redogörelse i samband med en gränsöverskridande fusion från bestämmelserna om fusionsplanen. På samma gång föreslås det att bestämmelserna om styrelsens redogörelse i 16 kap. 22 § 3 och 4 mom. i den gällande lagen upphävs. På ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet föreslås ändringar och tillägg i detaljerna i de bestämmelser som gäller styrelsens skyldighet att utarbeta en redogörelse och dess innehåll.  

Dessutom föreslås bestämmelser om registrering, framläggande och överlämnande av styrelsens redogörelse till den som begär den. På ett sätt om överensstämmer med ändringsdirektivet, enligt förslaget ska styrelsens redogörelse ställas till förfogande på webbsidorna för bolaget eller med en datakommunikationsförbindelse eller ett annat tekniskt hjälpmedel åtminstone sex veckor före den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Det ska riktas uppmärksamhet mot att den föreslagna tidsfristen är längre än vad som föreskrivs för en fusionsplan. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

Enligt förslaget ska i allmänhet ett yttrande av en revisor eller en rapport av annan oberoende sakkunnig avges om styrelsens redogörelse. I övrigt föreslås med anledning av ändringsdirektivet smärre ändringar och tillägg till detaljerna i ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig.  

I lagen föreslås inga undantagsbestämmelser för enmansbolag. Den gällande aktiebolagslagen har inte heller tidigare innehållit uttryckliga bestämmelser om undantag för enmansbolag. 

Offentliggörande av handlingar 

När det gäller detaljerna i bestämmelserna om handlingar som ska offentliggöras till följd av ändringsdirektivet föreslås mindre ändringar och tillägg. Enligt förslaget sker det offentliggörande av handlingar som avses i ändringsdirektivet genom registrering i Finland, vilket överensstämmer med den gällande lagen. Det nya i förslaget är att ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion på det sätt som anges ovan ska registrera ett meddelande om att olika intressentgrupper inom utsatt tid kan ge anmärkningar om fusionsplanen till bolaget.  

I enlighet med ändringsdirektivet föreslås att de handlingar som offentliggörs också ska vara tillgängliga via systemet för sammankoppling av register. Informationen ska vara tillgänglig för allmänheten utan kostnad och principen om kostnadsmotsvarighet ska iakttas när det gäller de kostnader som tas ut av bolaget. 

I förslaget föreslås inte utnyttjande av medlemsstatsoptionen enligt vilken de i fusionen deltagande bolagen kan undantas från kravet på offentliggörande under vissa förutsättningar, förutsatt att dessa bolag förvarar handlingarna på sin webbplats. I förslaget föreslås inte heller utnyttjande av medlemsstatsoptionen om krav på att informationen offentliggörs i en nationell officiell publikation. 

Godkännande av bolagsstämma 

Till följd av ändringsdirektivet föreslås ett mindre tillägg till 16 kap. 9 § 1 mom. aktiebolagslagen, enligt vilket det överlåtande bolagets styrelse beslutar om en i kapitlet avsedd syskonbolagsfusion. I övrigt iakttas beslutskrav som motsvarar den gällande lagen och som gäller fusion. Enligt 12 § 2 mom. i kapitlet ska ett finskt bolag följaktligen godkänna fusionsplanen i oförändrad form. I annat fall förfaller fusionen. 

Med anledning av ändringsdirektivet föreslås också en ny bestämmelse om att ett beslut som godkänner en gränsöverskridande fusion inte kan klandras eller yrkas att ogiltigförklaras endast på grund av att aktiernas antal, bytesförhållandet eller lösenvederlaget inte hade bestämts på behörigt sätt eller att föreskrivna uppgifter om dem inte hade lämnats. Förslaget kan i viss mån begränsa de grunder som aktieägarna har till sitt förfogande för att klandra ett beslut. 

Skydd av aktieägare 

Utöver befintliga åtgärder för skydd av aktieägare föreslås i ändringsdirektivet bestämmelser enligt vilka aktieägare vid gränsöverskridande fusion under vissa förutsättningar har rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag. En aktieägare i det överlåtande bolaget som inte yrkat på inlösen av sina aktier och som anser att det bytesförhållande för aktier som föreslås i fusionsplanen inte är ändamålsenligt har rätt att bestrida detta bytesförhållande och kräva ett ytterligare penningvederlag. Enligt förslaget ska en aktieägare som har rätt att rösta på bolagsstämman rösta emot en gränsöverskridande fusion. Ett yrkande på ett ytterligare penningvederlag ska framställas vid den bolagsstämma som beslutar om en gränsöverskridande fusion. 

Enligt förslaget ska tvister om ett ytterligare penningvederlag behandlas i skiljeförfarande, som handhas av Centralhandelskammarens inlösningsnämnd. Enligt propositionen är förfarandet i huvudsak det samma som vid skiljeförfarandet i en lösentvist, men för förebyggande av ogrundade tvister rörande yrkande på ett ytterligare penningvederlag tillämpas bestämmelserna om kostnadsfördelning, vilka gäller vid tvister i vanliga tvistemål vid allmänna domstolar. Vid tvister som gäller ett ytterligare penningvederlag innehas kostnadsansvaret följaktligen inte enbart av de bolag som deltar i fusionen. I fråga om ett ytterligare penningvederlag föreslås att skiljeförfarandet avviker från tvister som gäller inlösen av aktier också på så sätt att god man inte förordnas. Den som kräver ett ytterligare penningvederlag ska själv vara aktiv. 

I förslaget föreslås inte utnyttjande av medlemsstatsoptionen enligt vilken det bytesförhållande för aktier eller det ytterligare penningvederlag som fastställs i beslutet ska tillämpas på andra parter än parterna i ärendet. 

Skydd av borgenärer 

Med stöd av ändringsdirektivet ska medlemsstaterna utfärda föreskrifter om ett tillräckligt skydd för borgenärer, åtminstone för dem vars fordran uppkommit innan fusionsplanen offentliggörs. Borgenären ska hos domstolen kunna ansöka om tillräckliga skyddsåtgärder för betalning av en fordran, om borgenären visar att fordran är äventyrad på grund av fusionen och det bolag som deltar i fusionen inte har gett tillräckliga garantier för betalningen av fordran. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det bestämmelser om skydd för det överlåtande bolagets borgenärer, vilka avviker en aning från bestämmelserna i ändringsdirektivet. Bestämmelserna om borgenärsskydd i aktiebolagslagen grundar sig på kallelse och på skriftliga meddelanden av bolaget till kända borgenärer (ABL 16 kap. 6 och 7 §). I aktiebolagslagen har borgenärerna givits rätt att motsätta sig arrangemanget genom att anmäla detta till registermyndigheten inom utsatt tid. Enligt förslaget motsvarar bestämmelserna i stor utsträckning nuläget. Med anledning av ändringsdirektivet föreslås det att tidsfristerna för kallelse på borgenärer i aktiebolagslagen tidigareläggs, på så sätt att borgenären kan motsätta sig en fusion senast inom tre månader efter registreringen av fusionsplanen. Det föreslås att aktiebolagslagen också i fortsättningen inne-håller liknande föreskrifter om skyddet av borgenärer för såväl nationella som gränsöverskridande fusioner.  

I förslaget föreslås inte utnyttjande av medlemsstatsoptionen enligt vilken styrelsen för vart och ett av de bolag som deltar i fusionen ska lämna en anmälan om bolagets ekonomiska ställning den dag då anmälan lämnas, tidigast en månad före offentliggörandet av anmälan i fråga.  

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

I fråga om verkställandet av en fusion som registreras i någon annan stat än Finland föreslås flera ändringar och tillägg. Till följd av ändringsdirektivet föreslås dessutom nya bestämmelser om tidsfrister för föregripande tillsyn av registermyndigheten och om förfarandet för hörande. 

I enlighet med kraven i ändringsdirektivet föreslås det att de handlingar som ska fogas till ansökan om gränsöverskridande fusion kompletteras. Ansökan ska enligt förslaget åtföljas av en redogörelse av styrelsen, en revisors yttrande eller någon annan oberoende sakkunnigs rapport, eventuella anmärkningar av intressentgrupperna på fusionsplanen, fusionsbesluten samt en eventuell anmälan om att förfarandet beträffande ett ytterligare penningvederlag inletts, utöver den nuvarande fusionsplanen och styrelsens medlemmars försäkringar och meddelanden. Den sökande kan lämna alla uppgifter och handlingar till registermyndigheten i sin helhet på elektronisk väg efter det att den partiella reformen av digitalisering av handelsregistret träder i kraft i augusti 2022. 

I förslaget föreslås inte utnyttjande av den medlemsstatoption enligt vilken en ansökan av ett bolag som deltar i en fusion för att erhålla ett fusionsintyg ska åtföljas av ytterligare information, till exempel om antalet anställda, förekomsten av dotterbolag och deras geografiska fördelning eller uppgifter om fullgörandet av de skyldigheter som åligger offentliga organ. 

Förslaget innehåller en uttrycklig bestämmelse om registermyndighetens skyldighet att inom utsatt tid anordna utredning av mottagna handlingar och uppgifter. Kravet motsvarar den gällande förvaltningslagens syfte om utredning och behandling av ärendet utan dröjsmål. I bestämmelsen i aktiebolagslagen föreslås dock en precisering av innehållet i den utredningsskyldighet som avses i förvaltningslagen. Registermyndigheten ska utreda om förutsättningarna för en gränsöverskridande fusion uppfylls och själv eller med hjälp av andra behöriga myndigheter inom sitt verksamhetsområde utreda att fusionen inte genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte som leder eller syftar till att undvika eller kringgå Europeiska unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning eller annars i brottsligt syfte. 

För genomförandet av den föregripande tillsynen föreslås att registermyndigheten kan begära uppgifter om en gränsöverskridande fusion av vissa andra centrala myndigheter. Enligt förslaget har man rätt att få uppgifter åtminstone av Rättsregistercentralen samt av Enheten för utredning av grå ekonomi som verkar i anslutning till Skatteförvaltningen. För registermyndigheten föreslås behörighet att begära nödvändiga tilläggsuppgifter av andra finska eller utländska myndigheter. Likaså föreslås det att registermyndigheten vid behov kan anlita en utomstående oberoende sakkunnig för uppgifter som kräver särskild sakkunskap. Enligt förslaget är registermyndigheten behörig att bedöma alla mottagna uppgifter som en helhet och på basis av en fri bevisvärdering och att fatta beslut i ärendet. Om alla formaliteter fullgjorts och det inte finns några allvarliga skäl att misstänka att arrangemanget genomförs i ett ovan nämnt missbruks-, bedrägeri- eller annat brottsligt syfte, ska registermyndigheten utfärda ett intyg till ett finskt överlåtande bolag som fusioneras med ett utländskt övertagande bolaget. 

Enligt förslaget ska registermyndighetens föregripande tillsyn i grundform i allmänhet ske inom tre månader efter det att samtliga handlingar och uppgifter mottagits. Ärendet ska behandlas utan dröjsmål, men tidsfristen kan förlängas på vissa grunder som anges i förslaget. Utgångspunkten är en förlängning av tidsfristen på tre månader, men i undantagsfall kan registermyndigheten förlänga tidsfristen ytterligare. Syftet med lagen är att förfarandena för föregripande tillsyn ska slutföras helt och hållet innan registermyndigheten kan ge tillstånd till verkställande av en gränsöverskridande fusion och ett intyg över att förfarandena och formaliteterna är avklarade i Finland. 

Tillsyn över att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

I fråga om verkställande av en fusion som registreras i Finland föreslås mindre ändringar och tillägg. För det första föreslås att det preciseras att bolag som deltar i fusionen under verkställandefasen ska ge registermyndigheten uppgifter om fusionsplanen och de fusionsbeslut som bolag som deltar i fusionen fattat med stöd av den. Dessutom ska andra handlingar och uppgifter enligt gällande lag lämnas in. Finska aktiebolag som deltar i en gränsöverskridande fusion ska anmäla fusionsplanen för registrering på det sätt som föreskrivs i 5 §. I Finland lämnas fusionsplanen för registrering till registermyndigheten redan i god tid före verkställandefasen. Den sökande kan lämna alla uppgifter och handlingar till registermyndigheten i sin helhet på elektronisk väg efter det att den partiella reformen för digitaliseringen av handelsregistret träder i kraft i augusti 2022. 

Om ett finskt bolag är övertagande bolag, har det nedan i specialmotiveringen preciserats att registermyndigheten på ett för sig själv bindande sätt ska godkänna ett förfarandeintyg som avgångsmedlemsstaten lämnat in. Syftet med lagen är att den behöriga myndigheten i destinationsstaten inte ska kunna bestrida ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i avgångsstaten. 

I föreslagna 25 § preciseras dessutom registermyndighetens skyldighet att registrera gränsöverskridande fusioner när de föreskrivna villkoren är uppfyllda och skyldigheten att anmäla detta via systemet för sammankoppling av register. 

Registrering 

Till följd av mer detaljerade bestämmelser i ändringsdirektivet (jfr i synnerhet artikel 130.2, ändrad genom ändringsdirektivet), är det nödvändigt att precisera handelsregisterlagstiftningen i behövliga delar. Det finns ett behov av att precisera bestämmelserna åtminstone genom en anteckning som ska göras i registret om att registreringen beror på en gränsöverskridande fusion. Det är möjligt att göra detta i samband med att den nya handelsregisterförordningen utfärdas. I förslaget föreslås dock bestämmelser om meddelande och mottagande av registreringsåtgärder via systemet för sammankoppling av register. 

Konsekvenser  

Med anledning av ändringsdirektivet föreslås till 16 kap. 16 § i aktiebolagslagen ett tillägg av en bestämmelse enligt vilken en borgenär kan kräva betalning för en säkerhet som fastställts till förmån för denne vid fusion, förutsatt att fusionen trätt i kraft. Enligt finsk lag träder en fusion i kraft vid registreringstidpunkten. Vid en gränsöverskridande fusion där det övertagande bolaget finns i en annan EES-stat bestäms tidpunkten för ikraftträdandet i lagstiftningen i den staten. Dessutom ska det i övrigt beaktas att aktieägarna i det överlåtande bolaget blir aktieägare i det övertagande verksamma bolaget eller i det nya bolaget endast under förutsättning att aktieägarna i det överlåtande bolaget inte utövat sin rätt att kräva inlösen av sina aktier. 

Förenklade formaliteter 

I ändringsdirektivet har man tagit hänsyn till indirekt ägande av bolag på klarare sätt än tidigare. På ovan nämnda sätt föreslås det i 16 kap. 2 § i aktiebolagslagen att en definition av systerbolagsfusion läggs till, i vilken indirekt ägande ska beaktas.  

I anknytning till en systerbolagsfusion föreslås dessutom förenklade förfaranden enligt ändringsdirektivet, vilka föreslås att regleras i de enskilda paragraferna i 16 kap. i aktiebolagslagen. De föreslagna förenklade förfarandena hänför sig till de uppgifter som ska lämnas i fusionsplanerna, till utarbetandet av styrelsens redogörelse, till avgivande av yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig samt till styrelsens behörighet att besluta om systerbolagsfusioner i det överlåtande bolaget. 

Oberoende sakkunniga  

I den gällande aktiebolagslagen har en revisor i princip föreskrivits som oberoende sakkunnig i ett bolag som deltar i en finsk fusion. I förslaget föreslås inga ändringar i ärendet.  

På ovan nämnda sätt föreslås smärre ändringar om vilka handlingar och ärenden revisorn ska ge sitt yttrande i samband med fusionen. 

Behörighet 

I propositionen föreslås inte bestämmelser om att det också efter att fusionen trätt i kraft är möjligt att vidta åtgärder i anslutning till utövandet av offentlig makt gentemot de bolag som deltar i fusionen. 

4.1.2  Gränsöverskridande delning

Tillämpningsområde och definitioner 

Till följd av ändringsdirektivet föreslås det att definitionen av delning i aktiebolagslagen kompletteras på så sätt att delning som genomförs genom bolagisering definieras och tillåts. Detta är möjligt i nationella och gränsöverskridande situationer och endast i det nybildade bolaget. Definitionen motsvarar det som föreskrivs i ändringsdirektivet. I de övriga paragraferna i kapitlet finns det dessutom ett behov av att beakta det nya sättet att verkställa delningen. På sådana delningar är det möjligt att tillämpa de förenklade förfaranden som avses i ändringsdirektivet. Det föreslås att undantag från detta föreskrivs separat i enskilda paragrafer i kapitlet. 

Bestämmelserna om gränsöverskridande delning föreslås att tillämpas på finska privata och offentliga aktiebolag på så sätt att delning är möjlig åtminstone mellan de bolag som avses i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. I 17 kap. 19 § 2 mom. i aktiebolagslagen föreslås vidare att en delning i större utsträckning än detta ska vara möjlig med bolag som avses i lagstiftningen i utländska EES-stater. 

En ändring av principerna för den tillämpliga lagen föreslås på det sätt som beskrivs nedan endast i fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av en gränsöverskridande delning. 

Plan för arrangemanget 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer i fråga om innehåll med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. Det undantag som gäller delning som genomförs genom bolagisering beaktas i förslaget. 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer i fråga om innehåll med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. Det undantag som gäller delning som genomförs genom bolagisering beaktas i förslaget. 

Offentliggörande av handlingar 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

Godkännande av bolagsstämma 

Med anledning av ändringsdirektivet föreslås en ändring som gäller gränsöverskridande delningar, enligt vilken en sådan delning beslutas på det ursprungliga bolagets bolagsstämma.  

På ett sätt som motsvarar nuläget ska det finska ursprungliga bolaget godkänna delningsplanen i oförändrad form eller så förfaller den. Bolagsstämmans beslut om en gränsöverskridande delning ska fattas åtminstone med sådan aktieslagsspecifik kvalificerad majoritet på 2/3 som avses i 5 kap. 27 §. Det är möjligt att utfärda bestämmelser om ett högre krav på kvalificerad majoritet i bolagsordningen. Med avvikelse från lagen eller en bolagsordningsföreskrift får kravet på kvalificerad majoritet enligt förslaget dock vara högst 90 procent av de avgivna rösterna och de aktier som är företrädda vid stämman, vilket överensstämmer med kraven i ändringsdirektivet.  

På ett sätt som motsvarar den nuvarande situationen föreslås partiellt utnyttjande av medlemsstatsoptionen, enligt vilken det kan krävas samtycke av en enskild aktieägare för att godkänna ett villkor i delningsplanen eller en ändring av det ursprungliga bolagets stiftelseurkund, om planen eller ändringen av stiftelseurkunden ökar medlemmens ekonomiska skyldigheter gentemot bolaget eller tredje parter och om en sådan aktieägare inte kan kräva inlösen av sina aktier eller andra särskilda rättigheter (artikel 160h.4, tillagd genom ändringsdirektivet). Syftet är att kravet på kvalificerad majoritet i samband med en gränsöverskridande delning följaktligen inte utesluter tillämpningen av 5 kap. 29 § om aktieägares samtycke, om dennes betalningsskyldighet gentemot bolaget utökas. Det föreslås dock inte att medlemsstatsoptionen utnyttjas när det gäller att lägga till skyldigheter gentemot tredje parter. 

Skydd av aktieägare 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer i fråga om innehåll med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. Det undantag som gäller delning som genomförs genom bolagisering beaktas i förslaget. 

Skydd av borgenärer 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

Tillsyn över att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

Registrering 

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion.  

På grund av de ikraftträdelsebestämmelser för delningen som ändrats genom ändringsdirektivet föreslås dessutom att registermyndigheten vid gränsöverskridande delning där det övertagande bolaget är ett utländskt bolag via systemet för sammankoppling av register ska meddela registren i de övertagande bolagens medlemsstater att den gränsöverskridande delningen av det finska ursprungliga bolaget trätt i kraft. 

Ikraftträdande 

Till följd av ändringsdirektivet föreslås det att tidpunkten för ikraftträdandet av en gränsöverskridande delning bestäms av den lagstiftning som gäller på det ursprungliga bolagets hemort. Detta leder till att tidpunkten för rättsverkningarnas inträde kan komma att ändras.  

Konsekvenser  

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer i fråga om innehåll med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion.  

Enligt förslaget finns det bestämmelser om rättsverkningarna vid en gränsöverskridande delning som registreras i Finland i 16 § i kapitlet. Det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder övergår till det övertagande bolaget utan likvidationsförfarande vid en gränsöverskridande delning som registreras i ett annat land, då registermyndigheten registrerat verkställandet av delningen. Delning som genomförs genom bolagisering, för vilken det föreslås att rättsverkningar som motsvarar rättsverkningarna för partiell delning ska tillämpas, beaktas i förslaget. 

I övrigt ska det i enlighet med ändringsdirektivet beaktas att aktieägarna i det ursprungliga bolaget vid en total eller partiell delning enligt delningsplanen blir aktieägare i ett eller flera övertagande bolag endast om dessa aktieägare i det ursprungliga bolaget inte utövat sin rätt att kräva inlösen av sina aktier (jfr artikel 160r.1 b och 160r.2 b, tillagda genom ändringsdirektivet).  

Förenklade formaliteter 

I ändringsdirektivet finns det bestämmelser om delning som genomförs genom bolagisering. I samband med denna form av delning föreslås förenklade förfaranden i enlighet med ändringsdirektivet, för vilka närmare bestämmelser föreslås i de enskilda paragraferna i 17 kap. De föreslagna förenklade förfarandena hänför sig till de uppgifter som ska lämnas i delningsplanerna, till utarbetandet av styrelsens redogörelse, till avgivandet av ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig och till inlösenförfarandet. 

Oberoende sakkunniga  

De föreslagna ändringarna och tilläggen överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

Behörighet 

Förslaget överensstämmer med bestämmelserna om gränsöverskridande fusion. 

4.1.3  Flyttning av hemorten

Det föreslås att ett nytt kapitel om flyttning av hemorten läggs till i aktiebolagslagen. De föreslagna bestämmelserna måste åtminstone uppfylla kraven i ändringsdirektivet. Det är dessutom motiverat att beakta gällande bestämmelserna i och förslagen för aktiebolagslagen rörande gränsöverskridande fusion och gränsöverskridande delning. Under beredningen har inga särskilda skäl framkommit till varför flyttning av hemorten borde regleras på ett väsentligt annat sätt än andra gränsöverskridande arrangemang. 

I det föreslagna kapitlet definieras flyttning av hemorten, bolag som flyttar, bolag som flyttat, avgångsstat och destinationsstat. Ett aktiebolag som bildats och registrerats enligt finsk lag kan i enlighet med definitionen av flyttning av hemorten ändra sin bolagsform på så sätt att den överensstämmer med lagstiftningen i destinationsstaten och flytta åtminstone sin hemort till destinationsstaten i fråga. Enligt de föreslagna definitionerna avses med bolag som flyttar det bolag som genomför flyttningen av hemorten och med bolag som flyttat det bolag som bildats genom flyttningen av hemorten i destinationsstaten. Det föreslås också att bolaget behåller sin status som juridisk person och inte upplöses, även om alla rättigheter och skyldigheter för det bolag som flyttar till följd av flyttningen av hemorten övertas i oförändrad form av det bolag som flyttat till en annan stat. 

Enligt förslaget är flyttning av hemorten tillåten för liknande bolag som gränsöverskridande fusion och delning. I Finland gäller detta alla privata och offentliga aktiebolag. Enligt förslaget är det möjligt att flytta hemorten från Finland till en annan EES-stat, och ett finskt aktiebolag enligt lagstiftningen i den staten blir ett motsvarande bolag med begränsat ansvar för delägarna. På motsvarande sätt gäller det samma när ett bolag med begränsat ansvar för delägarna enligt lagstiftningen i en EES-stat flyttar sin hemort till Finland och registreras som ett finskt aktiebolag. 

I förslaget finns det bestämmelser om minimiinnehållet i en flyttningsplan. Utöver de uppgifter som krävs enligt ändringsdirektivet föreslås som nationella krav en redogörelse om orsakerna till flyttningen av hemorten, ett förslag till hur medlemmar i organ för det bolag som flyttat väljs, ett förslag till antalet aktier per aktieslag och aktiekapitalet i det bolag som flyttat, ett förslag till villkor som tryggar ställningen för innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter, i vissa fall en utredning om vissa frågor som hänför sig till den ekonomiska ställningen, en utredning om antalet aktier i det bolag som flyttat och dess moderbolag som ägs av dottersamfunden till det bolag som flyttar, samt förslag till den planerade tidtabellen för verkställandet, tidpunkten för registreringen och den dag från vilken transaktionerna anses ha utförts för räkning av det bolag som flyttat med tanke på bokföringen. Enligt förslaget sker det offentliggörande som avses i ändringsdirektivet i Finland på så sätt att flyttningsplanen ska registreras inom en månad efter det att den undertecknats. 

Enligt förslaget ska det bolag som flyttar upprätta och registrera ett meddelande till aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna eller företrädarna för arbetstagarna om att dessa skriftligen kan överlämna anmärkningar om flyttningsplanen till bolaget. Meddelandet ska dessutom göras tillgängligt elektroniskt en månad före den bolagsstämma som beslutar om flyttningen av hemorten. Anmärkningar kan tillställas bolaget senast fem dagar före bolagsstämman. 

I förslaget finns det bestämmelser om skyldigheten att upprätta och registrera styrelsens redogörelse för aktieägare och arbetstagare samt om redogörelsens minimiinnehåll. Redogörelsen ska beskriva och ge underlag till åtminstone de rättsliga och ekonomiska aspekterna av flyttning av hemorten, konsekvenserna för bolagets affärsverksamhet samt aktieägarnas och personalens rättigheter och skyldigheter. I avsnittet för aktieägare ska frågor som gäller lösenbeloppet och fastställandet av det behandlas. I avsnittet för arbetstagare ska konsekvenserna för arbetsförhållandena, de åtgärder som tryggar dem och de väsentliga förändringarna i verksamhetsställena behandlas. I förslaget finns det också bestämmelser om undantag från skyldigheten att upprätta handlingar i vissa situationer där det är uppenbart att behov av information för aktieägarna eller arbetstagarna inte föreligger. Om styrelsens redogörelse eller något avsnitt av den utarbetas, ska den göras tillgänglig åtminstone för aktieägarna och arbetstagarna i det bolag som flyttar på elektronisk väg minst sex veckor före den bolagsstämma som beslutar om flyttning av hemorten. Styrelsens redogörelse och ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om den ska vara framlagd vid bolagsstämman för ett bolag som flyttar. 

Enligt förslaget ska styrelsen för det bolag som flyttar utse en eller flera revisorer eller en i destinationsstatens lagstiftning avsedd oberoende sakkunnig för att avge ett yttrande om flyttningsplanen och som ett nationellt krav även ett yttrande om styrelsens redogörelse. Enhälliga aktieägare kan avstå från sin rätt till ett yttrande om flyttningsplanen och styrelsens redogörelse, men även då ska revisorn eller en annan oberoende sakkunnig yttra sig om huruvida betalningarna till borgenärerna är äventyrade. Ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig ska vid sidan av flyttningsplanen, meddelandet om anmärkningar och styrelsens redogörelse fogas till registeranmälan. 

De förfaranden och den informationsskyldigheter som ingår i förslaget och som skyddar borgenärer samt aktieägare och innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som kräver inlösen i samband med flyttning av hemorten motsvarar de bestämmelser som föreslås i fråga om gränsöverskridande fusion och delning. I fråga om flyttning av hemorten föreslås dock inte bestämmelser om de förfaranden som gäller vid krav på ett ytterligare penningvederlag. 

När det gäller kallelse till bolagsstämma, meddelande till innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier samt framläggande och sändande av andra handlingar och anmälan av nya uppgifter har medlemsstaterna getts relativt stor prövningsmakt, vilket innebär att förslagen i dessa avseenden tar hänsyn till nationella krav. 

Beslut om flyttning av hemorten ska enligt förslaget fattas på bolagsstämman. Flyttning av hemorten är av annan karaktär än gränsöverskridande fusion och delning. Vid flyttning av hemorten deltar endast ett bolag i arrangemanget, varför beslut om flyttning av hemorten inte behöver fattas av det bolag som flyttats till destinationsstaten. Bolagsstämma ska hållas inom fyra månader från registreringen av en flyttningsplan. I annat fall förfaller flyttningen av hemorten. Bolagsstämman ska också i allmänhet hållas senast en månad före den utsatta dagen för kallelsen på borgenärerna. 

I förslaget ska ett finskt bolag som flyttar godkänna en flyttningsplan i oförändrad form, annars förfaller den. Bolagsstämmans beslut om flyttning av hemorten ska fattas åtminstone med sådan aktieslagsspecifik kvalificerad majoritet på 2/3 som avses i 5 kap. 27 §. Det är möjligt att föreskriva om ett högre krav på kvalificerad majoritet i bolagsordningen. Med avvikelse från lagen eller en bolagsordningsföreskrift får kravet på kvalificerad majoritet enligt förslaget dock vara högst 90 procent av de avgivna rösterna och de aktier som är företrädda vid stämman. Syftet är att kravet på kvalificerad majoritet i samband med en flyttning av hemort inte utesluter tillämpningen av 5 kap. 29 § om aktieägares samtycke, om dennes betalningsskyldighet gentemot bolaget utökas. Det föreslås dock inte att medlemsstatsoptionen utnyttjas när det gäller att lägga till skyldigheter gentemot tredje parter. I förslaget beaktas följaktligen i synnerhet motsvarande krav som gäller gränsöverskridande delning. 

I förslaget finns det föreskrifter om registermyndighetens behörighet och uppgifter såväl i situationer då ett finskt bolag flyttar sin hemort till en annan EES-stat som i situationer där ett utländskt EES-bolag flyttar sin hemort till Finland. Ett finskt bolag som flyttar ska ansöka om tillstånd för verkställande av flyttningen av hemorten av registermyndigheten inom sex månader från beslutet om flyttningen av hemorten, vid äventyr att flyttningen av hemorten förfaller. När hemorten flyttas från Finland ska registermyndigheten ordna föregripande tillsyn. Efter tillsynsförfarandet ska registermyndigheten bevilja ett tillstånd till att verkställa flyttningen av hemorten och utfärda ett intyg om detta om alla förfaranden och formaliter i Finland har anordnats eller avklarats och om det gränsöverskridande arrangemanget inte görs i missbruks- eller bedrägerisyfte, vars följd eller syfte är att undgå eller kringgå Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen, eller i övrigt i ett kriminellt syfte. Registermyndigheten ska sända intyget till den behöriga myndigheten i destinationsstaten via systemet för sammankoppling av register. Medlemsstaterna har getts relativt stor prövningsmakt av hur förfarandet ska genomföras, vilket innebär att man i förslagen tar hänsyn till motsvarande krav för gränsöverskridande fusioner och delningar. 

Enligt förslaget träder en flyttning av hemorten i kraft på den dag då bolaget införts i registret i sin nya hemort. Det är nödvändigt att på ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet föreskriva om rättsverkningarna av ett flyttningsbeslut och flyttning av hemorten, om deras giltighet och om extra forum för talan efter dem samt om ineffektiva klandergrunder. I förslagen beaktas motsvarande krav på gränsöverskridande fusion och delning. 

Avsikten är att de bestämmelser om personalens representation som tillämpas på gränsöverskridande fusion och delning ska tillämpas också på flyttning av hemorten. 

4.2  De viktigaste förslagen: försäkringsbolagslagstiftningen

4.2.1  Fusion

Det föreslås att 19 kap. i försäkringsbolagslagen om fusion av försäkringsbolag ändras enligt de preciseringar och tillägg i aktiebolagslagen vilka föreslagits utifrån ändringsdirektivet. I kapitlet om fusion i försäkringsbolagslagen finns det separata bestämmelser om vissa saker som motsvarar aktiebolagslagen, dock med beaktande av försäkringsbolagens särdrag. I den utsträckning som genomförandet av ändringsdirektivet orsakar ändringar i de bestämmelser i aktiebolagslagen vilka inte är tillämpliga på försäkringsbolag och för vilka försäkringsbolagslagen innehåller bestämmelser som är tillämpliga på försäkringsbolag och motsvarar bestämmelserna i aktiebolagslagen, förslås att motsvarande ändringar görs i försäkringsbolagslagen. En sådan ändring föreslås till 19 kap. 2 § i försäkringsbolagslagen, till vilken det föreslås ett omnämnande om att aktieägarna i det överlåtande bolaget med sitt samtycke kan avstå från sin rätt att få ett fusionsvederlag i samband med en absorptionsfusion. I 19 kap. 7 § i försäkringsbolagslagen föreslås det dessutom ett tillägg enligt vilket det överlåtande bolagets styrelse beslutar om en systerbolagsfusion som gäller ett annat bolag än ett försäkringsbolag. 

Dessutom föreslås preciseringar särskilt i fråga om fusionsförfarandet för försäkringsbolag. I enlighet med den gällande lagen ska det i ett försäkringsbolags fusionsplan inkluderas en utredning över det utjämningsbelopp som överförs (FBL 19 kap. 3 §). Det föreslås att bestämmelsen preciseras på så sätt att utredningen ska omfatta behandlingen av det utjämningsbelopp som överförs i bolagets bokslut efter att fusionen genomförts. Bestämmelsen är särskilt betydande i gränsöverskridande fusioner, då det övertagande bolagets hemstat inte har motsvarande reglering om utjämningsbelopp som i Finland.  

I bestämmelsen om framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter (FBL 19 kap. 8 §) föreslås ett tillägg av kravet att även lägesrapporten om solvens och finansiell ställning enligt Solvens II-direktivet ska hållas framlagd före den bolagsstämma som beslutar om fusionen. 

Det föreslås att hänvisningarna till den upphävda 7 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen ändras. Bestämmelser om behörighetsvillkoren för revisorer i sammanslutningar av allmänt intresse finns i 2 kap. 5 § i revisionslagen.  

Dessutom föreslås i propositionen vissa tekniska justeringar av 19 kap. i försäkringsbolagslagen för att rätta hänvisningarna och förbättra den språkliga tydligheten.  

I övrigt tillämpas på försäkringsbolag de föreslagna ändringarna i aktiebolagslagen till den del de inte uttryckligen avgränsats från tillämpningsområdet i enlighet med 19 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. I detta avseende hänvisas det till de motiveringar som anförts i samband med de viktigaste förslagen som gäller 16 kap. i aktiebolagslagen. 

4.2.2  Delning

Det föreslås att 20 kap. i försäkringsbolagslagen om delning av försäkringsbolag ändras enligt de preciseringar och tillägg i aktiebolagslagen vilka föreslagits utifrån ändringsdirektivet. I kapitlet om delning i försäkringsbolagslagen finns det separata bestämmelser om vissa saker på ett sätt som motsvarar aktiebolagslagen, dock med beaktande av försäkringsbolagens särdrag. I den utsträckning som genom-förandet av ändringsdirektivet orsakar ändringar i de bestämmelser i aktiebolagslagen vilka inte är tillämpliga på försäkringsbolag och för vilka försäkringsbolagslagen innehåller bestämmelser som är tillämpliga på försäkringsbolag och motsvarar bestämmelserna i aktiebolagslagen, föreslås motsvarande ändringar i försäkringsbolagslagen. En sådan ändring föreslås i 20 kap. 2 § i försäkringsbolags-lagen, till vilken det föreslås ett omnämnande om att aktieägarna i det ursprungliga bolaget med sitt samtycke kan avstå från sin rätt att få ett delningsvederlag. 

Dessutom föreslås preciseringar särskilt i fråga om delningsförfarandet för försäkringsbolag. Bestämmelsen om delningsplanen i den gällande lagen (FBL 20 kap. 3 §) föreslås att preciseras på så sätt att utredningen om utjämningsbeloppet ska omfatta behandlingen av det utjämningsbelopp som överförs i bolagets bokslut efter att delningen genomförts. I bestämmelsen om framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter (FBL 20 kap. 8 §) föreslås ett tillägg av kravet att även en lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt Solvens II-direktivet ska hållas framlagd före den bolagsstämma som beslutar om en delning. Motsvarande tillägg föreslås i 19 kap. i försäkringsbolagslagen som gäller försäkringsbolags fusion. 

Det föreslås att hänvisningarna till den upphävda 7 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen ändras. Bestämmelser om behörighetsvillkoren för revisorer i sammanslutningar av allmänt intresse finns i 2 kap. 5 § i revisionslagen.  

Dessutom föreslås i propositionen vissa tekniska justeringar av 20 kap. i försäkringsbolagslagen för att rätta hänvisningarna och förbättra den språkliga tydligheten.  

I övrigt tillämpas på försäkringsbolag de föreslagna ändringarna i aktiebolagslagen till den del de inte uttryckligen avgränsats från tillämpningsområdet i enlighet med 20 kap. 1 § i försäkringsbolagslagen. I detta avseende hänvisas det till de motiveringar som anförts i samband med de viktigaste förslagen som gäller 17 kap. i aktiebolagslagen. 

4.2.3  Flyttning av hemorten

Ett nytt kapitel om flyttning av ett försäkringsbolags hemort föreslås att fogas till försäkringsbolagslagen. Detta kapitel innehåller bestämmelser som är tillämpliga på försäkringsbolag och som avviker från aktiebolagslagen samt särskilda bestämmelser som tillämpas på flyttning av ett försäkringsbolags hemort. Vid flyttning av ett försäkringsbolags hemort ska koncessionsplikten för verksamheten och skyddet av de försäkrade förmånerna dessutom beaktas. 

Enligt förslaget är en flyttning av ett försäkringsbolags hemort ett arrangemang genom vilket ett försäkringsföretag som har sin bolagsrättsliga hemort i en medlemsstat flyttar sin hemort till en annan medlemsstat och samtidigt omvandlar sin bolagsform till ett godkänt försäkringsföretag i destinationsmedlemsstaten. Ett försäkringsföretag kan ändras enbart till ett tillåtet försäkringsföretag i den andra staten, vilket i praktiken innebär att flyttning av hemorten kan genomföras enbart om det bolag som flyttar av den behöriga myndigheten i destinationsstaten får en i artikel 14 i Solvens II-direktivet avsedd kon-cession att utöva försäkringsverksamhet. Flyttning av hemorten leder inte till att försäkringsbolaget upplöses eller bildas till en ny juridisk person.  

Enligt förslaget ska i försäkringsbolagets flyttningsplan utöver vad som föreskrivs i aktiebolagslagen ingå vissa försäkringsbolagsspecifika uppgifter. Bestämmelserna om yttrandet av revisorn i aktiebolagslagen tillämpas på försäkringsbolag, men revisorn behöver inte avge ett yttrande om de uppgifter som ingår i flyttningsplanen i anknytning till kraven på ansvarsskulden i försäkringsbolaget och kapitalkraven. Av en revisor som används vid flyttning av ett försäkringsbolags hemort krävs dessutom alltid behörighet enligt 2 kap. 5 § i revisionslagen och av en oberoende sakkunnig krävs motsvarande behörighet som beviljats i destinationsstaten.  

I förslaget föreslås det att ett försäkringsbolag ska ansöka om samtycke till flyttningsplanen av Finans-inspektionen. Efter att ha ansökt om samtycke ska Finansinspektionen på försäkringsbolagets bekostnad utfärda en kallelse med anledning av ansökan om flyttning av hemorten i den officiella tidningen. Dessutom ska försäkringsbolaget själv underrätta om flyttningsplanen i åtminstone en tidning, vars huvudsakliga utdelningsområde omfattar hemorten för det bolag som flyttar. Enligt förslaget ska Finansinspektionen ge sitt samtycke till flyttning av hemorten, om flyttningen av hemorten inte äventyrar de försäkrade förmånerna och om den behöriga myndigheten i destinationsstaten beviljat koncession att bedriva försäkringsverksamhet enligt artikel 14 i Solvens II-direktivet till det bolag som flyttar. Finansinspektionens beslut får överklagas på det sätt som anges i 73 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008). 

Enligt förslaget beslutar bolagsstämman om flyttning av hemorten. Förslaget motsvarar det beslutsför-farande som föreslås i aktiebolagslagen. Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrättas om ett beslut om godkännande eller förkastande av flyttningsplanen eller om att flyttningen av hemorten förfaller.  

I försäkringsbolagslagen föreslås en bestämmelse som avviker från aktiebolagslagen om framläggande och sändande av handlingar före bolagsstämman och under bolagsstämman. Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets huvudkontor eller webbsidor i minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om flyttningen av hemorten. Dessutom ska handlingarna läggas fram på bolagsstämman.  

Enligt förslaget ska ett finskt försäkringsbolag hos registermyndigheten ansöka om tillstånd att verkställa flyttningen av hemorten inom sex månader från det att Finansinspektionens gett sitt samtycke. Den utsatta tid som föreslagits för det tillstånd som söks hos registermyndigheten avviker från den tid som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns ett behov av en tidsfrist som avviker från aktiebolagslagen, eftersom det i fråga om försäkringsbolag kan vara möjligt att verkställa en flyttning av hemorten först när Finansinspektionen gett sitt samtycke till flyttningen av hemorten.  

Enligt förslaget kan en flyttning av ett försäkringsbolags hemort genomföras även om det bolag som flyttar försatts i likvidation, såvida inte bolagets egendom börjat skiftas mellan delägarna.  

Innan flyttningen av hemorten registreras, ska lagstiftningen på hemorten för det bolag som flyttar tillämpas på förfarandena för flyttning av hemorten. Det kapitel om flyttning av hemorten vilket föreslås till försäkringsbolagslagen gäller därför i huvudsak situationer där ett finskt försäkringsbolag flyttar sin hemort till en annan medlemsstat. På grund av att försäkringsverksamhet är koncessionspliktigt föreslås i kapitlet dock också en bestämmelse enligt vilken en förutsättning för registrering av flyttning av ett utländskt bolags hemort är att bolaget fått koncession att bedriva försäkringsverksamhet av Finansinspektionen. Bestämmelsen är nödvändig för att säkerställa att försäkringsbolaget inte efter flyttningen av hemorten är verksamt i Finland utan koncession.  

Det bolag som flyttar ska alltid utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om flyttningen av hemorten förfaller av någon orsak som beror på försäkringsbolagslagen eller aktiebolagslagen. 

Enligt förslaget har en försäkringstagare hos det bolag som flyttar, vilken inte medverkat till beslutet om flyttning av hemorten och inte har rätt att säga upp försäkringen när som helst, rätt att säga upp försäkringen inom tre månader från det att det bolag som flyttat utfärdat kallelse om registrering av flyttningen av hemorten. Kallelsen ska göras i den officiella tidningen och i åtminstone en dagstidning. Finansinspektionen kan därtill bestämma att tillkännagivandet ska ske även på något annat sätt. 

I övrigt föreslås det att de föreslagna bestämmelserna i 17 a kap. i aktiebolagslagen tillämpas på försäkringsbolag. I detta avseende hänvisas det till de motiveringar som anförts i samband med de viktigaste förslagen som gäller 17 a kap. i aktiebolagslagen. 

4.3  Det viktigaste förslagen: lagen om investeringstjänster

4.3.1  Flyttning av hemorten till en annan EES-stat

Det föreslås att reglering kring flyttning av hemorten för europabolag i lagen om investeringstjänster kompletteras med bestämmelserna om flyttning av hemorten i enlighet med ändringsdirektivet. Kompletteringarna innehåller specialbestämmelser som tillämpas på flyttning av hemorten för ett värdepappersföretag. Vid flyttning av hemorten för ett värdepappersföretag ska verksamhetens koncessionsplikt beaktas. I propositionen föreslås att ett värdepappersföretag ska ansöka om samtycke av Finansinspektionen för flyttningsplanen och det ska överlämna flyttningsplanen och styrelsens redogörelse till Finansinspektionen. Registermyndigheten kan bevilja intyget för flyttningen av hemorten, om Finansinspektionen inte meddelat att värdepappersföretaget låtit bli att iaktta bestämmelserna om flyttning av hemorten eller fortsättande eller avslutande av verksamheten i Finland. Finansinspektionens beslut får överklagas på det sätt som anges i 73 § i lagen om Finansinspektionen. Förfarandet motsvarar det föreskrivna förfarandet för europabolag. 

Det föreslås också att lagen om investeringstjänster kompletteras med de förutsättningar som ska ställas på den revisor som används i flyttningen av hemorten för företaget. Av revisorn förutsätts alltid samma behörighet som av en revisor i ett värdepappersföretag i övrigt och av en annan oberoende sakkunnig förutsätts motsvarande behörighet som godkänts i destinationsstaten. 

4.3.2  Fusion och delning till en annan EES-stat

Det föreslås att regleringen kring gränsöverskridande fusioner och delningar till en EES-stat i lagen om investeringstjänster kompletteras med de förutsättningar som ställs på den revisor som används i fusioner eller delningar. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som av en revisor i ett värdepappersföretag i övrigt. Därtill beaktas i bestämmelsen att ett värdepappersföretag kan delas på så sätt att tillhandahållandet av investeringstjänster fortsätts i Finland efter delningen från en annan EES-stat. I så fall tillämpas bestämmelserna i lagen om investeringstjänster, vilka gäller rätten för ett utländskt värdepappersföretag att tillhandahålla investeringstjänster i Finland. 

4.3.3  Ersättningsfondutredning

Det föreslås att regleringen kring ersättningsfondutredningar i lagen om investeringstjänster kompletteras i fråga om delning. Enligt förslaget åläggs ett värdepappersföretag att inom den utsatta tiden underrätta en kund om att placeraren helt och hållet eller delvis lämnar utanför ersättningssystemet för placerare efter att åtgärden vidtagits. Placeraren får också en ersättningsfondutredning enligt bestämmelsen och en kopia av Finansinspektionens utlåtande och omfattas av den särskilda uppsägningsrätten på ett sätt som är enhetligt med förfarandet för flyttning av hemorten och fusion.  

4.4  De viktigaste förslagen: lagen om placeringsfonder

4.4.1  Flyttning av hemorten till en annan EES-stat

Det föreslås att regleringen kring flyttning av hemorten för europabolag i lagen om placeringsfonder kompletteras med bestämmelserna om flyttning av hemorten i enlighet med ändringsdirektivet. Kompletteringarna omfattar de specialbestämmelser som ska tillämpas på flyttning av hemorten för fondbolag och förvaringsinstitut. Vid flyttning av hemorten för fondbolag och förvaringsinstitut ska koncessionsplikten för verksamheten beaktas. Flyttning av hemorten för ett fondbolag har inte konsekvenser för hemorten för de placeringsfonder som det förvaltar. Å andra sidan ska det i fråga om flyttning av hemorten för ett förvaringsinstitut beaktas att förvaringsinstitutet inte kan fortsätta som förvaringsinstitut för samma fonder efter flyttningen av hemorten, eftersom fonderna och förvaringsinstituten alltid ska finnas i samma medlemsstat. 

I propositionen föreslås att fondbolaget och förvaringsinstitut ska ansöka om samtycke av Finansinspektionen för flyttningsplanen och överlämna flyttningsplanen och styrelsens redogörelse till Finansinspektionen. Registermyndigheten kan utfärda ett intyg för flyttning av hemorten, om Finansinspektionen inte meddelat att fondbolaget låtit bli att iaktta de bestämmelser som gäller flyttning av hemorten, fortsättande eller upphörande av verksamhet i Finland eller fusion, nedläggning eller överlåtelse av förvaltningen av en placeringsfond som det förvaltar. I fråga om förvaringsinstitut begränsar sig Finansinspektionens bedömning till huruvida förvaringsinstitutet iakttagit bestämmelserna om flyttning av hemorten eller nedläggning av verksamhet i Finland. Förfarandet motsvarar det föreskrivna förfarandet för europabolag.  

Det föreslås också att lagen om placeringsfonder kompletteras med bestämmelser om de förutsättningar som ska ställas på den revisor som används vid flyttning av hemorten för ett företag. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som en revisor för ett fondbolag och placeringsfonder som det förvaltar i övrigt och av en annan oberoende sakkunnig motsvarande behörighet som godkänts i destinationsstaten. 

4.4.2  Fusion och delning till en annan EES-stat

Det föreslås att bestämmelsen om gränsöverskridande fusion och delning i lagen om placeringsfonder kompletteras med bestämmelser om de förutsättning som ställs på en revisor som används i fusioner och delningar. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som revisorer för fondbolag och de placeringsfonder som de förvaltar i övrigt. 

4.5  De viktigaste förslagen: lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Det föreslås att det i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder införs bestämmelser om flyttning av hemorten, fusion och delning i fråga om gränsöverskridande företagsarrangemang inom EES-området vilka gäller förvaltare av alternativa investeringsfonder av aktiebolagsform. Det föreslås att det i dessa iakttas samma principer som i övriga koncessionspliktiga finansieringstjänster som baserar sig på unionsregleringen. Det föreslås att lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder därtill kompletteras med bestämmelserna om flyttning av hemorten, fusion och delning i europabolagsförordningen. Förslaget iakttar de allmänt tillägnade principerna i de lagar som hänför sig till finansiella tjänster. 

4.6  De viktigaste förslagen: lagen om handel med finansiella instrument

4.6.1  Flyttning av hemorten till en annan EES-stat

Det föreslås att regleringen kring flyttning av hemorten för europabolag i lagen om handel med finansiella instrument kompletteras med bestämmelserna om flyttning av hemorten i enlighet med ändringsdirektivet. Kompletteringarna innehåller specialbestämmelser som tillämpas på flyttning av hemorten för en börs. Vid flyttning av hemorten för en börs ska det beaktas att verksamheten är koncessionspliktig och att börsen ska vara antingen ett finskt aktiebolag eller ett europabolag med hemort i Finland. I propositionen föreslås att börsen ska ansöka om samtycke av Finansinspektionen för flyttningsplanen och den ska överlämna flyttningsplanen och styrelsens redogörelse till Finansinspektionen. Registermyndigheten kan bevilja intyget för flyttningen av hemorten, om Finansinspektionen inte meddelat att börsen låtit bli att iaktta bestämmelserna om flyttning av hemorten eller nedläggning av verksamheten i Finland. Finansinspektionens beslut får överklagas på det sätt som anges i 73 § i lagen om Finansinspektionen. Förfarande motsvarar det föreskrivna förfarandet för europabolag. 

Det föreslås också att lagen om handel med finansiella instrument kompletteras med bestämmelser om de förutsättningar som ska ställas på den revisor som används vid flyttning av hemorten för ett företag. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som en revisor i en börs i övrigt och av en annan oberoende sakkunnig motsvarande behörighet som godkänts i destinationsstaten. 

4.6.2  Fusion och delning till en annan EES-stat

Det föreslås att bestämmelsen om gränsöverskridande fusion och delning i lagen om handel med finansiella instrument kompletteras med bestämmelser om de förutsättning som ställs på en revisor som används i fusioner och delningar. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som av en revisor i en börs i övrigt. 

4.7  De viktigaste förslagen: lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet

4.7.1  Flyttning av hemorten till en annan EES-stat

Det föreslås att regleringen kring flyttning av hemorten för europabolag i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet kompletteras med bestämmelserna om flyttning av hemorten i enlighet med ändringsdirektivet. Kompletteringarna innehåller specialbestämmelser som tillämpas på flyttning av hemorten för en värdepapperscentral. Vid flyttning av hemorten för en värdepapperscentral ska det beaktas att verksamheten är koncessionspliktig och att värdepapperscentralen ska vara antingen ett finskt aktiebolag eller ett europabolag med hemort i Finland. I propositionen föreslås att värdepapperscentralen ska ansöka om samtycke av Finansinspektionen för flyttningsplanen och den ska överlämna flyttningsplanen och styrelsens redogörelse till Finansinspektionen. Registermyndigheten kan bevilja intyget för flyttningen av hemorten, om Finansinspektionen inte meddelat att värdepapperscentralen låtit bli att iaktta bestämmelserna om flyttning av hemorten eller nedläggning av verksamheten i Finland. Finansinspektionens beslut får överklagas på det sätt som anges i 73 § i lagen om Finansinspektionen. Förfarandet motsvarar det föreskrivna förfarandet för europabolag. 

Det föreslås också att lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet kompletteras med bestämmelser om de förutsättningar som ska ställas på den revisor som används vid flyttning av hemorten för ett företag. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som för en revisor i en värdepapperscentral i övrigt och av en annan oberoende sakkunnig förutsätts motsvarande behörighet som godkänts i destinationsstaten. 

4.7.2  Fusion och delning till en annan EES-stat

Det föreslås att bestämmelsen om gränsöverskridande fusion och delning i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet kompletteras med bestämmelser om de förutsättningar som ställs på en revisor som används i fusioner och delningar. Av en revisor förutsätts alltid samma behörighet som av en revisor hos en värdepapperscentral i övrigt. 

4.8  De viktigaste förslagen: lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster

Det föreslås att lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster kompletteras med bestämmelserna om gränsöverskridande flyttning av hemorten, fusion och delning inom EES-området i fråga om en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster av aktiebolagsform enligt EU:s gräsrotsfinansieringsförordning. Det föreslås att det i dessa iakttas samma principer som i övriga koncessionspliktiga finansiella tjänster som baserar sig på EU-regleringen. 

I propositionen föreslås dessutom att lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster kompletteras med bestämmelserna om flyttning av hemorten, fusion och delning i europabolagsförordningen. Förslaget iakttar de allmänt tillägnade principerna i de lagar som hänför sig till finansiella tjänster. 

4.9  De viktigaste förslagen: lagen om betalningsinstitut

Det föreslås att bestämmelserna om flyttning av hemorten i lagen om betalningsinstitut kompletteras med de hänvisningar till kapitlet om flyttning av hemorten i aktiebolagslagen som är behövliga i och med ändringsdirektivet. Därtill föreslås det att lagen kompletteras med behörighetskraven för revisorer när det gäller bestämmelserna om flyttning av hemorten och delning och fusion till en annan EES-stat. 

4.10  De viktigaste förslagen: kreditinstitutslagstiftningen

4.10.1  Flyttning av hemorten till en annan EES-stat

Det finns ett behov av att lägga till bestämmelser om flyttning av hemorten med anledning av ändringsdirektivet i affärsbankslagen. Enligt förslaget ska det i lagen införas bestämmelser om anmälningsskyldigheten gentemot Finansinspektionen för ett kreditinstitut som flyttar sin hemort, behörighetskravet för en revisor eller en annan oberoende sakkunnig, Finansinspektionens anmälan till registermyndigheten och om fortsättning av verksamheten efter flyttningen av hemorten.  

Enligt artikel 86f.1, som infördes genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en gränsöverskridande ombildning och utarbeta en rapport om den. I affärsbankslagen finns det inte bestämmelser om en sådan rapport och behörighetskraven för de som avger rapporter i fråga om flyttning av hemorten. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i affärsbankslagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i en affärsbank i 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs. 

För tydlighetens skull finns det ett behov av att i kreditinstitutslagen i fråga om flyttning av hemorten för ett kapitalbolag som ska ha ett kreditinstitutstillstånd lägga till bestämmelser som överensstämmer med föreskrifterna om beviljande av koncession för ett europabolag. 

4.10.2  Fusion och delning till en annan EES-stat

Enligt artikel 160f.1, som lagts till genom ändringsdirektivet, ska en oberoende sakkunnig granska planen för en delning och utarbeta en rapport om den. I fråga om gränsöverskridande fusion finns det bestämmelser om en rapport av en oberoende sakkunnig i artikel 125 i kodifierade bolagsdirektivet.  

I affärsbankslagen finns det inte bestämmelser om behörighetskraven för rapportör. Det finns ett behov av att införa bestämmelser om dessa i affärsbankslagen med beaktande av de ändringar som föreslagits till aktiebolagslagen. Det finns bestämmelser om behörighetskraven för en revisor i en affärsbank i 12 kap. 14 § i kreditinstitutslagen. De behörighetskrav som ställts på revisorer ska beaktas då behörighetskraven för den som avger en rapport föreskrivs.  

För att säkerställa en harmoniserad lagstiftning kring kreditinstitut är det ändamålsenligt att utsträcka behörighetskraven för revisorer som avger rapporter att gälla även kreditinstitut i andelslagsform. På fusion och delningar av dessa aktörer tillämpas vid sidan om kreditinstitutslagen och andelslagen också lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (1504/2001, andelsbankslagen). Motsvarande behörighetskrav för en revisor föreligger för tillfället för fusioner och delningar av sparbanker med stöd av 64 och 84 § i sparbankslagen (1502/2001). 

4.11  De huvudsakliga konsekvenserna

4.11.1  Konsekvensbedömningen i beredningen och sammanfattning

Konsekvensbedömningen har huvudsakligen gjorts på grundval av de uppgifter och bedömningar som överlämnats av medlemmarna i den arbetsgrupp som reflekterat kring genomförandet av ändringsdirektivet. Arbetsgruppen har dessutom fört diskussioner med de myndigheter och företrädare för andra intressentgrupper som är viktiga för förslaget. Konsekvensbedömningen har preciserats på grundval av den mottagna responsen. 

Arbetsgruppen har också utnyttjat Europeiska kommissionens konsekvensbedömning av det ursprungliga förslaget till direktiv (SWD (2018) 141 final). Utnyttjandet av detta har i viss mån försvårats av att innehållet i det slutliga ändringsdirektivet avviker från kommissionens förslag. De kompromisser som gjorts under EU:s lagstiftningsprocess, som tar sig i uttryck i form av oklarheter som kräver tolkning av vissa regelverk och som antas leda til nationella genomförandelösningar som avviker från varandra, ökar osäkerheten kring kommissionens bedömningar. Det finns därför ingen garanti för att de standardiseringsfördelar som betonas i kommissionens beräkningar kommer att uppnås. I samband med den nationella beredningen har man exempelvis uppskattat, till skillnad från målen i det ursprungliga förslaget av kommissionen, att minimikraven på information, arbetstagarinflytande och förfarandekraven i ändringsdirektivet i praktiken kan begränsa regleringens användbarhet, i synnerhet för små företag. Därför är det inte säkert att de kostnadsbesparingar och fördelarna med regleringen för små och medelstora företag, vilka kommissionen förutspår, kommer att förverkligas på det sätt som förväntats vid utarbetandet av förslaget till direktiv. 

Remissinstanser bads uttryckligen att bedöma konsekvensbedömningen i arbetsgruppens betänkande. Vissa remissinstanser gav ytterligare uppgifter (se mer ingående i avsnitt 6.2 nedan) utifrån vilka konsekvensbedömningen av propositionen har kompletterats. 

De viktigaste resultaten av konsekvensbedömningen av propositionen är sammanfattade: 

-bestämmelserna om gränsöverskridande fusion och delning i aktiebolagslagen har allmänt taget ansetts som lyckade; vid beredningen har man utgångsmässigt strävat till att undvika avsevärt striktare bestämmelser än i ändringsdirektivet, även i frågor som avser föregripande tillsyn där omfattande nationell prövning är möjlig. Därutöver har man beaktat de jämförda staternas lagstiftningsförslag så att den nationella lagstiftningen bibehåller sin konkurrenskraft, 

- den mest centrala målsättningen i förslaget är således att på möjligast effektiva sätt verkställa de ändringar som ändringsdirektivet förutsätter; dessa är bl.a. i fråga om fusion bestämmelse om systerbolagsfusion och aktieägarens rätt att kräva ytterligare penningvederlag; i fråga om delning bestämmelser om delning genom bolagisering, aktieägarens rätt att kräva ytterligare penningvederlag och ändring av tidpunkten för ikraftträdande; i fråga om flyttning av hemorten bestämmelserna i sin helhet; i fråga om alla arrangemang separering av planen och styrelsens utredning, meddelande till intressentgrupper beträffande möjligheten att göra anmärkningar samt undersökning kring missbruks- eller bedrägerisyfte, 

- propositionen uppskattas ha endast liten inverkan på antalet gränsöverskridande arrangemang, sammanlagt ökar antalet med cirka 10―20 stycken per år; det bedöms att propositionen har ingen särskild inverkan på finska bolag, myndigheter eller på samhället i sin helhet. 

- de medel som företagen har till sitt förfogande för att välja företagsstruktur och etablering förbättras, 

- de grundläggande principerna för genomförandet av gränsöverskridande fusioner och delningar ändras inte väsentligt genom förslaget; den föreslagna regleringen kommer att ha både kostnadshöjande och kostnadsminskande konsekvenser för gränsöverskridande fusioner och delningar; vid vanliga arrangemang bedöms de sammanlagda konsekvenserna minska kostnaderna med mellan cirka 4 000 och 10 000 euro vid gränsöverskridande fusioner och mellan cirka 6 500 och 15 000 euro vid gränsöverskridande delningar, i synnerhet som en följd av minskade kostnader för rådgivning; i mer komplicerade arrangemang för vilka de nya kraven enligt ändringsdirektivet kommer att tillämpas fullt ut kan dock kostnaderna i enskilda fall öka med tiotals eller till och med hundratusentals euro, 

- regleringen av gränsöverskridande flyttningar av hemorten minskar avsevärt den rättsliga osäkerheten och sparar cirka 15 000–30 000 euro per arrangemang i förhållande till indirekta eller alternativa förfaranden, 

- förslaget har småskaliga kostnadskonsekvenser även för nationella fusioner och delningar mellan finska bolag; det kan uppskattas att de extra kostnader som förslagen medför för ett enskilt nationellt arrangemang uppgår till ungefär cirka 100 och 200 euro, varvid den totala ekonomiska konsekvensen för finländska bolag uppgår till ungefär mellan 120 000 och 240 000 euro per år, 

- propositionen har konsekvenser för Patent- och registerstyrelsens datasystem, vars engångsändringar under de närmaste åren kostar uppskattningsvis sammanlagt 1,6 miljoner euro samt för uppgifterna, befattningsbeskrivningen och arbetsmängden i en omfattning på uppskattningsvis ett årsverke, med en kostnad på cirka 70 000 euro per år; i fråga om andra myndigheter är konsekvenserna ringa, 

- propositionen bedöms inte ha någon väsentlig konsekvens för sysselsättningen. 

- propositionen kan ha småskaliga konsekvenser som främjar utvecklingen av informationssamhället,  

- propositionen har som helhet inte någon väsentlig konsekvens för de offentliga finanserna, skatter, avgifter eller företagsstöd och inte heller för andra myndighetskostnader, 

- propositionen bedöms inte ha någon direkt konsekvens för miljön, medborgarnas ställning, det civila samhället, rättsskydd, social- och hälsovårdstjänster, jämlikhet, barn, jämställdhet mellan kvinnor och män, regional utveckling, sysselsättning eller arbetsliv; den kan däremot ha en liten indirekt konsekvens för till exempel produktion och sysselsättning och på det sätt också för offentliga finanser, samt en liten indirekt konsekvens för brottsbekämpning och bekämpning av grå ekonomi. 

4.11.2  Ekonomiska konsekvenser

Allmänt 

Bestämmelserna i den gällande aktiebolagslagen om gränsöverskridande fusioner grundar sig huvudsakligen på Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av kapitalbolag. Bestämmelserna i detta direktiv har sedan dess införlivats i det kodifierade bolagsdirektivet. I aktiebolagslagen tillåts dessutom gränsöverskridande delning, som inte tidigare reglerats i direktiven. På grundval av den nationella lagstiftningen har till exempel andelslag, andelsbanker och sparbanker kunnat delta i en gränsöverskridande fusion eller delning. I ändringsdirektivet ändras inte de grundläggande principerna för gränsöverskridande fusion och delning, men detaljerade och mer komplexa bestämmelser kan kräva ändringar av riskhanteringen, genomförandet och processledningen av arrangemangen. 

Enligt helt nya bestämmelser i förslaget kan ett finskt bolag i framtiden flytta sin hemort till en annan EU- eller EES-stat och behålla sin status som juridisk person och utan att bolaget löses upp. På motsvarande sätt kan ett bolag som finns i en annan EU- eller EES-stat flytta sin hemort till Finland. I aktiebolagslagen och direktiven har det inte tidigare funnits bestämmelser om gränsöverskridande flyttning av hemorten. Direkt flyttning av hemorten från Finland har hittills kunnat genomföras genom att först ombilda bolaget till ett europabolag. Förfarandet kan utifrån vissa ramvillkor ha varit möjligt direkt enligt bestämmelserna om etableringsrätt i EU-fördragen. Avsaknaden av uttrycklig reglering har emellertid lett till fragmentering och rättslig osäkerhet i medlemsstaterna och därigenom skapat hinder för att utnyttja etableringsfriheten. I praktiken har det vanligaste sättet att flytta hemorten varit att fusionera ett finskt bolag med ett utländskt koncernbolag med en gränsöverskridande fusion. Reglering kring flyttning av hemorten har redan tidigare ansetts vara behövligt, men det har inte ansetts ändamålsenligt att införa rent nationella bestämmelser (RP 103/2007 rd, s. 18). En tydlig regleringsmodell på EU-nivå är ägnad åt att avsevärt minska osäkerhetsfaktorerna och kostnaderna i flyttning av hemorten.  

En mer harmoniserad reglering än tidigare kan göra det lättare för finländska bolag att flytta från Finland och för utländska företag att flytta till Finland. I fråga om ett bolag som deltar i ett gränsöverskridande företagsarrangemang är genomförandet i allmänhet förknippat med kortfristiga omedelbara kostnader av engångskaraktär och eventuella tillfälliga eller bestående, direkta eller indirekta fördelar syns först på medellång eller lång sikt.Utgångspunkten för ändringsdirektivet och genomförande av det är att de nya möjligheter som erbjuds företagen och en inre marknad som fungerar effektivt bidrar till ekonomisk tillväxt, effektiv konkurrens och produktivitet. Ändringsdirektivet kan bidra till att förbättra den inre marknadens funktion och minska kostnaderna för företagens organisation, funktion och efterlevnad av reglering samt förenkla företagsarrangemangen. Sådana gynnsamma indirekta konsekvenser kan förbättra de finska bolagens internationella konkurrenskraft och den allmänna attraktionskraften för Finland som investeringsobjekt. De strukturarrangemang som avses i förslaget och utnyttjandet av etableringsfriheten kan vara sådana effektiviseringsåtgärder för företag som kan syfta till att påverka affärsverksamhetens tillväxt och resultat. Konsekvenserna av sådana åtgärder syns i näringslivet och i större utsträckning i samhället på medellång och eller lång sikt och de kan ske under villkoret att konkurrensställningen utnyttjas på ett effektivt sätt. I en konkurrensbaserad marknadsekonomi torde det dock inte vara möjligt att med stor sannolikhet eller visshet förutspå huruvida fördelarna med ett företagsarrangemang blir verklighet. 

Å andra sidan har man i förslaget, på det sätt som ändringsdirektivet förutsätter, tagit hänsyn till risken för missbruk av nya handlingsmöjligheter. Förslaget kompletterar registermyndighetens handlingsbefogenheter och föreskriver ett förfarande med föregripande tillsyn, som syftar till att förebygga arrangemang som genomförs i brottsligt och i annat olämpligt syfte. Fördelarna för olika intressentgrupper som deltar i arrangemanget kan vara motsatta på kort sikt. I propositionen har man försökt balansera de olika parternas förväntningar gentemot varandra samt deras rättigheter och skyldigheter. 

Förslaget ökar de tillgängliga metoderna för företag som verkar i flera EU- och EES-länder att organisera sin företagsstruktur i enlighet med företagens behov. Därför kan underlättande av gränsöverskridande företagsarrangemang i hög grad påverka administrativa strukturer åtminstone i de företag som är verksamma i Finland. Utifrån Statistikcentralens statistik är utländska koncerners verksamhet i Finland och finländska koncerners verksamhet i utlandet av stor ekonomisk betydelse. Enligt statistiken verkade år 2020 över 4 300 dotterföretag till utländska företag i Finland. Dessa genererade en omsättning på totalt cirka 97 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 23 procent av de i Finland verksamma företagens totala omsättning. Mest omsättning genererades av svenska, amerikanska, tyska, norska och danska företag. Dotterföretagen till de utländska företagen sysselsatte 18,1 procent av personalen i de företag som är verksamma i Finland.  

Enligt Statistikcentralens uppgifter bedrev finländska företag affärsverksamhet i 5 390 dotterföretag i 135 länder år 2019. Den sammanlagda omsättningen för dotterföretag som finns utomlands uppgick till nästan 201 miljarder euro. Största delen av omsättningen flöt in i företag inom EU. Utländska dotterföretag för finska företag sysselsatte mest personal i EU-länderna, totalt nästan 295 850 personer. 

De statistiska uppgifter som behandlas ovan ger en överblick av nuläget för de koncernstrukturer som har direkta kopplingar till Finland och som kan påverkas av den föreslagna regleringen. Siffrorna kan inte direkt leda till uppskattningar av antalet framtida omstruktureringar eller andra konsekvenser, men de gör det lättare att förutse förändringarnas riktning. För finska företag är möjligheten att utveckla administrativa strukturer på ett mer flexibelt sätt i princip positivt. Potentialen för kostnadsbesparingar, som också kan vara betydande, är avsevärd med tanke på det stora antalet koncernstrukturer och deras stora ekonomiska betydelse. De slutliga övergripande ekonomiska kostnadskonsekvenserna, om vilka uppskattningar gjorts nedan, beror i synnerhet på hur många och vilken typ av arrangemang som genomförs. 

På grund av förslagets natur är dess konsekvenser viktigast för bolag som utövar multinationell verksamhet. Även om förslaget skapar förutsättningar för en smidigare rörlighet även för mindre bolag, har de direkta kostnaderna för arrangemangen traditionellt varit så höga att det inte är möjligt eller ekonomiskt ändamålsenligt för till exempel små och medelstora företag att genomföra dem. Arbetsgruppen anser inte att förslaget kommer att leda till någon ändring av denna grundläggande utgångspunkt. 

Konsekvenserna av förslaget är inte nödvändigtvis sinsemellan jämförbara inom olika branscher. Gränsöverskridande arrangemang har varit vanliga i bolag som verkar till exempel inom finanssektorn och industrin, medan de är mindre vanliga inom hälso- och utbildningssektorn. En förenkling av arrangemangen kan i princip sänka tröskeln för att genomföra dem i större utsträckning inom olika sektorer. Det är dock sannolikt att diversifieringen av verktygen kommer att gynna särskilt de bolag som också i övrigt har affärsverksamhetsrelaterade skäl att utnyttja rörligheten mellan medlemsstaterna. Inom till exempel finanssektorn kan en förenkling av koncernstrukturen avsevärt minska kostnaderna för regelefterlevnad. På samma sätt kan man anta att exempelvis företag inom tjänstesektorn, vars verksamhet är koncentrerad till ett visst geografiskt område, inte har några betydande fördelar och arrangemang därför inte påbörjas. 

I praktiken påverkas populariteten av gränsöverskridande arrangemang i hög grad av skatte- och annan lagstiftning kring sätten att genomföra dessa, företagets verksamhet och gränsöverskridande vinstutdelning. Förslaget har ingen direkt konsekvens för principerna om beskattningen och annan lagstiftning. 

Konsekvenser för företag 

Förslagets konsekvenser riktar sig mot finska aktiebolag som deltar i fusioner, delningar och flyttningar av hemorten, utländska EES-bolag enligt bilaga II till ändringsdirektivet vilka deltar i företagsarrangemang som riktar sig mot Finland, deras finländska och utländska aktieägare och innehavare av särskilda rättigheter, arbetstagare och borgenärer samt aktörer som tillhandahåller tjänster till dessa sammanslutningar och deras olika intressentgrupper, såsom ordförande för bolagsstämmor samt biträden, företrädare och rådgivare för de olika intressentgrupperna. Förslagen har inte avgränsats till en viss delgrupp av aktiebolag. Förslagets konsekvenser riktar sig också till nationella behöriga myndigheter och tvistlösningsorgan. Förslagen gäller följaktligen på omfattande sätt aktiebolag och i större utsträckning olika aktörer i samhället. 

Förslagets konsekvenser är i huvudsak en följd av egna val av bolagets ledning och bolagsstämman, till exempel om det beslutas att bereda och godkänna en plan av styrelsen om ett gränsöverskridande företagsarrangemang eller att inte göra det, samt av de egna valen av aktieägare och innehavare av särskilda rättigheter i bolaget eller dess borgenärer, till exempel om de motsätter sig ett arrangemang, om en aktieägare eller eventuellt en innehavare av en särskild rättighet kräver att de egna värdepappren löses in eller om en borgenär kräver en betryggande säkerhet. Konsekvenser som är oberoende av valen uppkommer främst då sammanslutningen, med ett beslut som fattats med kvalificerad majoritet av aktieägarna och eventuellt med samtycke av enskilda andra aktieägare, godkänt arrangemanget och då registermyndigheten och eventuella andra myndigheter som är behöriga inom sitt verksamhetsområde gett tillstånd till arrangemanget. Å andra sidan kan ställningen för de arbetstagare i de bolag som deltar i arrangemanget var mer beroende än andra personers ställning av andra personers avgöranden, till exempel huruvida produktionen i sin helhet flyttas bort från Finland i samband med ett företagsarrangemang och om det erbjuds eller om det överhuvudtaget är möjligt att överväga en flytt till den andra staten om arbete erbjuds där. I fråga om dessa intressentgrupper är förslagets konsekvenser direkta. Indirekt påverkar förslaget också på vilket sätt rådgivnings- och tjänsteutbudet kring gränsöverskridande företagsarrangemang utvecklas och i vilken form den tar. 

I samband med utarbetandet av förslaget gjordes inga separata nationella konsekvensbedömningar som skulle göra det möjligt att göra en detaljerad bedömning av ändringsdirektivets konsekvenser för finländska företag och deras intressentgrupper. Därför är det svårt att göra en bedömning av förslagets fördelar, kostnader och sannolikheten att de blir verklighet. Förslagets konsekvenser i Finland kan dock granskas till exempel med hjälp av konsekvensbedömningen av kommissionen, statistik som finns tillgänglig om gränsöverskridande fusioner och delningar samt en standardkostnadsanalys av enskilda ändringar av bestämmelserna. På det sätt som beskrivs nedan bedöms förslaget ha både kostnadshöjande och kostnadsminskande konsekvenser för gränsöverskridande fusioner och delningar. I bedömningen av dessa konsekvenser ska det därtill beaktas att de administrativa kostnaderna i allmänhet proportionellt sett riktar sig kraftigare mot små bolag och bolag som inleder sin verksamhet. På motsvarande sätt är besparingarna för sådana bolag proportionellt sett mer betydande än för övriga bolag. När det gäller gränsöverskridande flyttning av hemorten beräknas förslaget medföra betydande kostnadsbesparingar. Förslaget kommer dessutom att få smärre kostnadskonsekvenser för rent nationella arrangemang, i synnerhet på grund av de nya informationskraven. 

Enligt kommissionens konsekvensbedömning beräknades förslaget till direktiv medföra betydande förenklingsrelaterade fördelar för affärsverksamheten på den inre marknaden, eftersom det förutspåddes att förslaget underlättar företagens gränsöverskridande rörlighet. Kommissionen ansåg att de ändringar som föreslogs i EU:s nuvarande rättsliga ram för gränsöverskridande fusioner förenklar reglerna för fusioner. Dessutom förväntades ett nytt mer harmoniserat förfarande minska kostnaderna och den administrativa bördan. De föreslagna reglerna om skydd för bolagens aktieägare och borgenärer samt offentliggörande av information bedömdes förbättra rättssäkerheten och förutsägbarheten. Kommissionen ansåg att kostnadsminskningarna och förenklingsåtgärderna har en särskilt positiv konsekvens för mikroföretag och små företag.  

Enligt Patent- och registerstyrelsens statistik fanns det i handelsregistret i början av januari 2022: 262 380 aktiebolag, 292 publika aktiebolag, 14 573 ömsesidiga fastighetsaktiebolag, 32 ömsesidiga försäkringsbolag, 12 försäkringsaktiebolag, 1 publikt försäkringsaktiebolag, 141 andelsbanker, 12 sparbanker och 2 europabolag. Dock enligt de uppgifter som Patent- och registerstyrelsen lämnat har sammanlagt cirka 10–20 gränsöverskridande fusioner ägt rum i Finland varje år. Största delen av dessa har varit interna omstruktureringar inom koncernen. Under de senaste åren har finska bolag också deltagit i sådana arrangemang där parterna är föremål för offentlig handel i olika länder. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter har finska bolag under åren 2007–2020 varit inblandade i totalt 227 gränsöverskridande fusioner. I 155 av dessa har det finska bolaget varit övertagande bolag i arrangemanget. På motsvarande sätt har ett finskt bolag vid 72 gränsöverskridande fusioner fusionerats med ett bolag som finns i en annan EU- eller EES-stat. De statistiska uppgifterna visar att arrangemangen följaktligen riktar sig mer mot Finland än bort från Finland. En stor del av arrangemangen har genomförts mellan bolag som är registrerade i de nordiska länderna (Biermeyer, Thomas – Meyer-Erdmann, Marcus 2021: Cross-border Corporate Mobility in the EU - Empirical Findings 2021. Institute for Corporate Law, Governance and Innovation Policies. Maastricht University. Tillgänglig på webbplatsen: https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=3960618, läst 31.3.202).  

Enligt kommissionens konsekvensbedömning ökade införandet av harmoniserade regler 2007 antalet gränsöverskridande fusioner med 173 % mellan 2008 och 2012. Kommissionen anser därför att en mer omfattande harmonisering kommer att öka antalet arrangemang ytterligare, i synnerhet då de hinder som små företag stöter på minskas. Det är emellertid inte möjligt att exakt uppskatta i vilken utsträckning de föreslagna ändringarna av bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner påverkar antalet sådana fusioner. Eftersom de nationella bestämmelserna verkar ha fungerat ganska bra, förväntas förslaget inte avsevärt öka eller minska de gränsöverskridande fusionerna till eller från Finland. Det kan därför uppskattas att finska bolag kommer att fortsätta att delta i cirka 10–20 gränsöverskridande fusioner varje år. 

Det finns inga samlade uppgifter om kostnaderna för gränsöverskridande fusioner. Kostnaderna för arrangemangen torde bestå huvudsakligen av kostnader för juridisk rådgivning, översättning av handlingar, arvoden till revisorer och andra ekonomiska rådgivare samt de avgifter som tas ut av registermyndigheterna. Kommissionen har uppskattat att cirka 60 procent av kostnaderna vid gränsöverskridande fusioner utgörs av arvoden i anknytning till juridisk rådgivning. Uppskattningen torde motsvara kostnadsstrukturen också i de arrangemang där ett finskt aktiebolag är part. Kommissionen har uppskattat att en mer harmoniserad reglering kommer att minska utredningskostnaderna, i synnerhet när det gäller rättsliga frågor.  

Kostnaderna för ett enskilt arrangemang beror på flera faktorer, till exempel på arrangemangets art, lagstiftningen i avgångs- och destinationsstaten, näringsgrenen för de bolag som deltar i arrangemanget, bolagens ägarstruktur, antalet anställda och storleken på myndigheternas avgifter. En absolut majoritet av de gränsöverskridande arrangemangen är i sig enklare koncerninterna omstruktureringar. Arbetsgruppen har uppskattat att den totala genomsnittliga kostnaden för arrangemanget uppgår till cirka 50 000–100 000 euro. Utifrån kommissionens uppskattning står den rättsliga rådgivningen för ungefär mellan 30 000 och 60 000 euro (60 % av totala kostnader). Om man antar att harmoniseringen skulle minska utredningskostnaderna med uppskattad 20 procent, skulle kostnadsbesparingarna i ett enskilt arrangemang kunna uppgå till ungefär mellan 6 000 och 12 000 euro. Antalet kostnadsbesparingar vid gränsöverskridande fusioner där ett finskt bolag är delaktigt skulle därför uppskattas uppgå till sammanlagt mellan cirka 60 000 och 240 000 euro per år (mellan 10 och 20 fusioner/år x mellan 6 000 och 12 000 euro per arrangemang). Dessa siffror innehåller ännu inte de negativa kostnadskonsekvenserna av de enskilda lagstiftningsförslag som beskrivs nedan och som kommissionen inte beaktat tillräckligt i sina beräkningar. Dessutom medförs osäkerhet i uppskattningarna av att kostnaderna för komplexa arrangemang är betydligt högre än i typfallen. Det kan till exempel ha kostat tiotals miljoner euro att organisera transaktioner mellan börsbolag som är noterade i olika länder. I sådana arrangemang förblir konsekvenserna av förslaget marginella. 

Förslaget skulle också genomföra bestämmelserna i ändringsdirektivet om gränsöverskridande delning och flyttning av hemorten. Enligt kommissionen finns det bara några få medlemsstater som har gällande nationella förfaranden för gränsöverskridande ombildning (flyttning av hemorten) och delning och de är ofta inte kompatibla. Bolagen måste därför använda sig av dyra indirekta förfaranden, analog tillämpning av direktivet om gränsöverskridande fusioner och rättspraxis hos Europeiska unionens domstol, om de rättsliga aktörerna och handelsregistren är medvetna om rättspraxis. Kommissionen bedömde att bristen på förfaranderegler gör gränsöverskridande ombildningar och delningar mycket svåra eller till och med omöjliga. 

Kommissionen har prognostiserat att om man införde nya förfaranderegler för gränsöverskridande ombildningar och delningar, blir situationen tydligare än för närvarande för bolagen. Detta skulle minska avsevärt kostnaderna för de bolag som vill genomföra en gränsöverskridande ombildning eller delning. Införandet av gemensamma regler för flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning ansågs förenkla förfarandena och minska kostnaderna för företagen när det gäller typen av och innehållet i de handlingar som ska upprättas samt för olika förfaranden, tidsfrister eller andra ytterligare krav. 

I kommissionens konsekvensbedömning förväntades nya gemensamma regler för gränsöverskridande delningar och ombildningar medföra besparingar på mellan 12 000 och 37 000 euro (för delning) och besparingar på mellan 12 000 och 19 000 euro (för ombildning), beroende på bolagens storlek och de berörda medlemsstaterna. Kommissionens beräkningar i fråga om delning byggde på antagandet att en delning, på grund av bristande harmonisering, behöver genomföras genom analog tillämpning av fusionsregleringen eller med hjälp av europabolag. 

Enligt uppgifter som registermyndigheten lämnat har finska bolag endast deltagit i enskilda gränsöverskridande delningar, men inte i flyttningar av hemorten. Avsaknaden av en direktivgrund har lett till ökad rättslig osäkerhet när det gäller genomförandet av gränsöverskridande delning samt till att samarbetet mellan registermyndigheterna och det praktiska genomförandet av arrangemangen försvårats. Det är därför troligt att det harmoniserade regelverket kommer att minska de risker som är förknippade med arrangemangen. Detta torde leda till en viss ökning av antalet arrangemang. På grund av sin komplexitet kan emellertid gränsöverskridande delningar fortsätta att vara ovanligare arrangemang än fusioner. I fortsättningen torde högst ungefär 10 gränsöverskridande delningar genomföras per år. 

Veterligen har finska aktiebolag inte flyttat sin hemort direkt på grundval av bestämmelserna om etableringsfriheten i fördragen. Patent- och registerstyrelsen har inte heller registrerat flyttningar av hemorten till Finland. Kommissionen har uppskattat att sådana arrangemang har genomförts i en omfattning på mellan omkring 350 och 900 per år i EU-området. Kommissionen beräknade att harmoniseringen ökar antalet flyttningar av hemorter inom EU med omkring 40 procent, vilket under en femårsperiod leder till kostnadsbesparingar på ungefär mellan 176 och 279 miljoner euro i EU-området, med tanke på de positiva konsekvenserna av ändringsdirektivet. I Finland har man i väldigt liten skala utnyttjat den tidigare möjligheten enligt europabolagsförordningen och europabolagslagen att flytta ett europabolags hemort till en annan medlemsstat. Uppenbarligen har endast enstaka sådana flyttningar genomförts. Detta ger anledning att förmoda att flyttning av hemorten kommer att fortsätta att vara ett relativt sällsynt förfarande. I fortsättningen torde högst ungefär 10 flyttningar av hemorten genomföras per år. 

Som helhet kan det uppskattas att det årliga antalet gränsöverskridande delningar och gränsöverskridande ombildningar inte förväntas överstiga antalet gränsöverskridande fusioner. Förutsatt att gränsöverskridande delningar och ombildningar totalt sett inte är mer vanliga än gränsöverskridande fusioner, uppgår antalet nya arrangemang som kommer att behandlas av registermyndigheterna till omkring mellan 10 och 20 per år. Det totala antalet gränsöverskridande arrangemang i Finland uppgår då sammanlagt till cirka 20 till 40 per år. Huruvida ovanstående riktgivande prognoser blir verklighet beror på en rad svårbedömda faktorer, till exempel den allmänna utvecklingen av företagens rörlighet inom EU- och EES-området och de fördelar som företagen anser att mer omfattande harmoniserade förfaranden erbjuder. Allt som allt beror de årliga varierande kostnaderna i anknytning till gränsöverskridande arrangemang i avsevärd grad på antalet genomförda arrangemang och storleken på dessa; de kostnader som ett stort eller komplext arrangemang kräver kan vara mångfaldiga jämfört med flera små arrangemang. 

Eftersom det i praktiken inte finns några nationella jämförelser är det särskilt svårt att göra kostnadsberäkningar av förslagets konsekvenser för gränsöverskridande delningar och flyttningar av hemorten. När det gäller gränsöverskridande delningar har kommissionen uppskattat att kostnadsbesparingarna för företag inom EU skulle kunna uppgå till mer än mellan 57 och 94,5 miljoner euro under en femårsperiod, med en förmodan om att antalet arrangemang ökar med mellan 10 och 30 %. De förväntade kostnadsbesparingarna i Finland minskas nationellt i någon grad av att arrangemanget i sig redan i dag varit möjligt enligt aktiebolagslagen. Enligt den uppskattning av konsultföretaget Ernst & Young (nedan kallat E&Y) vilken ingår i kommissionens beredningsmaterial uppskattas kostnaden för en enkel gränsöverskridande delning av ett finskt bolag till 21 000 euro. Arbetsgruppen har förhållit sig med förbehåll mot E&Y:s bedömning som en allmän jämförelsepunkt, med tanke på bristen på erfarenhet av gränsöverskridande delningar och kostnadernas storleksklass i de nationella arrangemangen. På grund av den mer komplicerade karaktären har arbetsgruppen uppskattat att priset på en delning i genomsnitt skulle kunna vara cirka 1,5 gånger så högt som för ett fusionsarrangemang.  

Ändringarna i förslaget om fusioner och delningar överensstämmer i stor utsträckning med varandra. Med hjälp av ovanstående siffror som gäller fusion kan förslagets potentiella kostnadsbesparingar i en enskild gränsöverskridande delning uppgå till uppskattningsvis mellan 9 000 och 18 000 euro (1,5 x kostnadsbesparingarna vid en gränsöverskridande fusion på mellan 6 000 och 12 000 euro). Uppskattningen skiljer sig inte väsentligt från kommissionens beräkning (kostnadsbesparingar mellan 12 000 och 37 000 euro), med hänsyn till de bestämmelser som redan finns på nationell nivå. De totala årliga besparingarna av gränsöverskridande delningar med anknytning till Finland kan således uppgå till mellan ungefär 90 000 och 180 000 euro (mellan 9 000 och 18 000 euro i ett enskilt arrangemang x det uppskattade antalet gränsöverskridande delningar på 10 stycken per år). Den faktiska kostnadsbesparingen minskas av kostnaderna för de enskilda regleringsändringar som presenteras nedan. 

Om kostnadskonsekvenser av flyttning av hemorten i föreslaget kan man få fingervisning genom att jämföra den med flyttning av hemorten och gränsöverskridande fusioner i fråga om europabolag. Kostnadsbesparingarna för en harmoniserad reglering är en följd av att bolaget inte längre först behöver ändras till ett europabolag. Kommissionen har beräknat att kostnaden för flyttning av ett europabolags hemort inom EU i genomsnitt uppgår till cirka 30 000 euro. I siffran ingår inte kostnader för omvandling till europabolag. E&Y har å sin sida uppskattat att kostnaden för flyttningen av ett finskt bolags hemort i typfallet uppgår till cirka 16 000 euro. Arbetsgruppen har uppskattat att dessa beräkningar kan användas som riktgivande beräkningar både för aktiebolag som flyttar till Finland och från Finland. Med en förmodan om att kostnaden för ändring till ett europabolag är den samma som för själva flyttningsförfarandet, är det möjligt att uppskatta att kostnadsbesparingarna av direkt flyttning uppgår till ungefär mellan 15 000 och 30 000 euro per arrangemang. Även om uppskattningen i någon grad överskrider den kostnadsbesparing som kommissionen räknat (12 000 till 19 000 euro), har arbetsgruppen ansett att den går i rätt riktning med beaktande av de begränsade erfarenheterna av flyttning av hemorten från Finland eller till Finland vilka genomförts på olika sätt. Avsaknaden av jämförbara fall leder till ökade kostnader för rättslig utredning och utarbetande av handlingar, i synnerhet innan förfarandena blir etablerade. Den kostnadsbesparing som förslaget medför förväntas vara lika stor som det alternativ som syftar till att uppnå samma resultat genom en gränsöverskridande fusion som är mer komplicerad att genomföra på grund av att flera företag är inblandade. 

Vissa av de enskilda ändringarna i bestämmelserna i förslaget kan ha större än ringa kostnads- och andra konsekvenser för genomförandet av gränsöverskridande arrangemang. I förslaget ingår registermyndighetens behörighet enligt ändringsdirektivet att vägra tillstånd till gränsöverskridande arrangemang, om det anses att det genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte eller i något annat brottsligt syfte. Utredningen av ett missbruks- eller bedrägerisyfte utgör i princip en väsentlig förändring av företagens verksamhetsmiljö. Risken är att tillsynsförfarandet i viss mån kan bli svårt att förutse. Utrymmet för prövningsmakt hos en behörig myndighet kan minska förutsägbarheten i tillståndspraxis och öka kostnaderna för rättslig utredning. Ett arrangemang som inte genomförs till följd av registermyndighetens beslut skulle innebära i allmänhet också stora kostnader för parterna i arrangemanget. I förslaget och dess motivering har man försökt precisera omfattningen på utredningen av ett missbruks- eller bedrägerisyfte samt grunderna för myndighetens prövning.  

Särskilt i de sällsynta fall där registermyndigheten vidtar närmare utredningar kan arrangemangens totala längd förlängas, uppskattningsvis med flera månader som närmar sig den totala tidsfristen på sex månader som tillåts i ändringsdirektivet. Dessutom är det sannolikt att detaljerna i tillsynen kommer att differentiera praxis i de olika medlemsstaterna. Det är därför möjligt att kontrollen av missbruk kommer att göra gränsöverskridande företagsarrangemang mer komplicerade och besvärligare jämfört med vad som är fallet i dag. Syftet med de nationella bestämmelserna är att minska de negativa konsekvenserna genom att precisera registermyndighetens behörighet och dess förfarande. Målet har varit att skapa ett maximalt strömlinjeformat förfarande, inom ramen för förvaltningslagstiftningen. Med användning av till exempel fullgöranderapporter är det i viss mån möjligt att minska den administrativa bördan för de företag som är föremål för utredning, för de inte behöver ge registermyndigheten sådana uppgifter eller intyg, som den kan få direkt av andra myndigheter med fullgöranderapporten.Arbetsgruppen har beräknat att förfarandet i genomsnitt kommer att medföra extra kostnader på mellan 1 000 och 2 000 euro (200 euro x 3 till 5 timmar expertarbete och nya avgifter hos registermyndigheten) för ett finskt överlåtande bolag, ursprungligt bolag eller bolag som flyttar i ett gränsöverskridande arrangemang. Den totala konsekvensen av de nationella kostnaderna beräknas uppgå till ungefär mellan 20 000 och 40 000 euro per år. De faktiska kostnaderna beror på tillämpningspraxis för kontrollförfarandet och på arten och omfattningen av de enskilda arrangemangen. 

I aktiebolagslagen har det inte tidigare föreskrivits om rätten för aktieägare i ett finskt överlåtande eller ursprungligt bolag att kräva ett ytterligare penningvederlag i en situation där aktieägaren anser att det bytesförhållande för aktier som föreslås i den gränsöverskridande fusions- eller delningsplanen inte är ändamålsenligt. Det föreslagna förfarandet är därför nytt ur ett nationellt perspektiv. Förfarandet inleds inte automatiskt, utan det kräver aktiva åtgärder från aktieägarens sida. Det har lagts fram en oro att den bestämmelse som grundar sig på ändringsdirektivet kan göra en aktieägares strategiska handlingsmöjligheter komplexa och öka de onödiga och opportunistiska kraven av aktieägarna. Det ska beaktas att absorptionsfusioner av bolag som är börs- eller i övrigt spridd ägda ofta de facto utgör sammanslutningar av två bolag, varvid det vederlag som betalats till det ena bolagets aktieägare direkt minskar värdet på aktierna för aktieägarna i det andra bolaget. Tröskeln för att i onödan inleda ett förfarande höjs i synnerhet av de föreslagna principerna om kostnadsansvar, vilket gör det möjligt att en aktieägare står för kostnaderna för förfarandet. Likaså begränsar onödig användning av förfarandet effektivt den vederlagsbetalning som är avsedd att ske inom ramen för gängse värde på aktien. Kostnaderna för förfarandet med ett ytterligare penningvederlag torde bero på flera faktorer. Kostnadernas storlek kan till exempel påverkas av avgångs- och destinationsstatens läge och lagstiftning, antalet skiljemän och deras arbetsbörda, svårighetsgraden av bedömningen av bytesförhållandet för aktier, antalet aktieägare som deltar i förfarandet och mängden skriftligt material.  

Enligt förslaget ska principer som i huvudsak motsvarar inlösenförfarandet tillämpas på förfarandet i fråga. Vid bedömningen av regleringens kostnadskonsekvenser kan därför statistiska uppgifter om inlösenförfarandet användas. Å andra sidan ökar osäkerheten av att inlösenförfaranden uppenbarligen inte inletts när det gäller gränsöverskridande arrangemang under 2010–2020-talet. 

På inlösen av aktier eller särskilda rättigheter i de arrangemang som avses i förslaget tillämpas med vissa undantag vad som i 18 kap. i aktiebolagslagen föreskrivs om inlösenförfarande. Vid ett förfarande enligt 18 kap. i aktiebolagslagen är det fråga om ett så kallat legalt skiljeförfarande. För kostnaderna för skiljeförfarandet svarar inlösaren, om skiljemännen inte av något särskilt skäl anser det skäligt att bestämma något annat. Med kostnader för skiljeförfarandet avses ersättning till skiljemännen för deras arbete och kostnader. Till dessa kostnader hör dessutom arvodet och eventuella kostnadsersättningar till en god man. I skiljeförfarandet har det dessutom förekommit arvoden och kostnadsersättningar till skiljedomstolens sekreterare. Därtill har skiljedomstolen kunnat förordna ersättning av motpartens advokatkostnader.  

Enligt beräkningarna i rättslitteraturen har det aritmetiska medelvärdet av skiljemännens arvode på grundval av skiljedomar om inlösen som utfärdades mellan 2010 och 2014 varit cirka 25 000 euro och medianen cirka 13 500 euro när det gäller inlösen av minoritetsaktier i ett privat aktiebolag (variationsintervall: 4 000 till 120 000 euro). För börsbolag och andra offentliga aktiebolag är motsvarande siffror cirka 40 000 euro och 27 500 euro (intervall: 15 000 till 93 000 euro). Det finns inga statistiska uppgifter om storleken på arvodena till gode män eller sekreterare. I skiljemannapraxis har det inte varit ovanligt att en god mans arvode överstiger skiljemannens arvode (Ville Pönkä 2016: Välimiesmenettelyn kustannukset vähemmistöosakkeiden lunastus-riidassa, s. 203 och 206. Edilex. Tillgänglig på adressen: https://www.edlex.se/artiklar/16289, läst 31.3.2022. Tidigare publicerad i verket Oikeuden ja talouden rajapinnassa – Juhlakirja Matti J. Sillanpää 60 vuotta.).  

Mot bakgrund av ovanstående riktgivande uppgifter kan det antas att förfarandet för ett ytterligare penningvederlag kan medföra betydande nya kostnader för parterna. Om förfarandet inleds, kan det uppskattas att kostnaderna för förfarandet sedvanligen uppgår till omkring mellan 25 000 och 150 000 euro. De exakta kostnadskonsekvenserna beror på omständigheterna i varje enskilt fall. I komplicerade fall kan kostnaderna vara betydligt högre. På grund av principerna om kostnadsansvar och det faktum att majoriteten av de gränsöverskridande företagen äger rum inom samma koncern, varvid det inte finns något intresse av att inleda förfarandet, torde förfarandet i praktiken förbli relativt ovanligt. Därför förutses det inte att förfarandet kommer att tillämpas i normala arrangemang. Om man antar att ett förfarande inleds i ungefär vart tjugonde arrangemang, uppgår den direkta negativa kostnadskonsekvensen vid gränsöverskridande fusioner och delningar till ungefär mellan 12 500 och 112 500 euro per år (mellan cirka 10 och 15 arrangemang/år x mellan 25 000 och 150 000 euro x 1/20). Beräkningen gäller endast de arrangemang där förfarandet genomförs i Finland.  

Arbetsgruppen har ansett att förslaget kommer att öka de arvoden som tas ut av oberoende sakkunniga som avger yttranden om planen för organisationen. På basis av propositionen ska en oberoende sakkunnig i fortsättningen även yttra sig om huruvida det lösenpris som bolaget erbjuder är ändamålsenligt. Skyldigheten att avge ett yttrande är inte undantagslös på det sätt som beskrivs i propositionen. Det kan uppskattas att de extra kostnader som detta medför i samband med normala arrangemang uppgår till ungefär mellan 300 och 500 euro. Under förutsättning att ett yttrande avges vid högst vartannat förfarande uppgår den negativa kostnadskonsekvensen för finska bolag till ungefär mellan 6 000 och 10 000 euro per år (40 arrangemang x 300 till 500 euro x 1/2). 

Av ändringsdirektivet följer att aktieägarnas rätt att kräva inlösen av sina aktier kommer att underlättas en aning jämfört med den regleringen som gällt hittills. Ändringen bedöms inte i sig ha någon direkt kostnadskonsekvens för bolagen. I bolagspraxis har betalning av ett kontant vederlag ofta betraktats som i viss mån problematiskt med tanke på projektens finansiella och andra ekonomiska mål. I synnerhet i fråga om börsbolag har det i praktiken varit vanligt att som villkor för verkställande av fusion och delning ställa ett visst maximibelopp för inlösenkraven. Det kan förmodas att en sänkning av tröskeln för inlösen i viss mån kommer att minska företagens vilja att vidta gränsöverskridande åtgärder. 

De tekniska ändringar som följer av ändringsdirektivet och som ingår i förslaget, till exempel informationskraven i planen för arrangemanget och styrelsens redogörelse, förväntas inte ha betydande kostnadskonsekvenser för företagen. Det kan uppskattas att uppfyllandet av de ökade informationskraven i planen kommer att medföra en kostnad för bolagen på mellan 100 och 200 euro (200 euro x 0,5 till 1 timmes extra arbete) vid en nationell fusion och delning. I styrelsens redogörelse, som ska uppgöras vid gränsöverskridande arrangemang, finns det i fortsättningen inte behov av att lämna uppgifter till borgenärerna, vilket minskar bolagens kostnader något. Å andra sidan innehåller propositionen vissa ytterligare skyldigheter när det gäller information till aktieägare och anställda. I praktiken har uppgifterna i styrelsens redogörelse varit i viss mån begränsade. Med hänsyn till de olika konsekvenserna i olika riktningar har arbetsgruppen bedömt att kostnadskonsekvensen av propositionen i denna utsträckning uppgår till noll euro. I gränsöverskridande arrangemang beräknas de extra kostnaderna uppgå till ungefär mellan 500 och 600 euro per arrangemang (200 euro x cirka tre timmars extra arbete inklusive nationella krav på ytterligare information). 

Ovan redogörs dels kostnadsbesparingarna för juridisk rådgivning till följd av en mer omfattande harmonisering, dels extra kostnader med anledning av enskilda lagstiftningsförslag. På grundval av kostnadskonsekvenserna i olika riktningar kan man dra en slutsats om att den kostnadsbesparing som förslaget medför per arrangemang vid en normal gränsöverskridande fusion uppgår till ungefär mellan 4 000 och 10 000 euro, vid en delning till ungefär mellan 6 500 och 15 000 euro och vid flyttning av hemorten till ungefär mellan 15 000 och 30 000 euro. 

De flesta av de föreslagna ändringarna tillämpas inte på arrangemang mellan två finska bolag. Förslagets konsekvenser för de inhemska arrangemangen är därför ringa. Kostnaderna för de uppdaterade uppgiftskraven i en fusions- och delningsplan har uppskattats ovan. De tekniska ändringarna, till exempel definitionen av systerbolagsfusion och förenklingen av registreringen vid dotter- och systerbolagsfusioner, kommer i sig att underlätta genomförandet av arrangemangen. Dessa förväntas dock inte ha några kostnadskonsekvenser. Under de senaste tio åren har i genomsnitt drygt 1 000 nationella fusioner ägt rum varje år, medan delningarna uppgår till cirka 200. De totala kostnadskonsekvenserna, som uppskattas vara negativa, beräknas således uppgå till ungefär mellan 120 000 och 240 000 euro per år (1 200 nationella arrangemang per år x en extra kostnad på mellan 100 och 200 euro). 

För finansmarknadsaktörer som utövar koncessionspliktig verksamhet ökar förslaget i betydande grad inte kostnaderna eller den administrativa bördan i anknytning till genomförandet av företagsarrangemanget. Med förslaget tilläggs bestämmelserna om flyttning av hemorten för ett aktiebolag i sektorslagstiftningen för finanssektorn. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i stor utsträckning de bestämmelser om flyttning av hemorten för europabolag och fusion och delning av europa- och aktiebolag vilka redan finns i lagstiftningen. Följaktligen ökar förslaget inte egentligen de nya skyldigheterna för bolag, utan det möjliggör ett alternativ sätt att genomföra flyttning av hemorten för aktiebolagen. För europabolag tillåts ett sådant förfarande redan i lagstiftningen. 

Konsekvenser för aktieägare, borgenärer och andra investerare 

Förslagets konsekvenser för aktieägare, borgenärer och andra investerare beror på hur de arrangemang som anges i förslaget genomförs. Om ett arrangemang påbörjas, är konsekvenserna direkta för dessa intressentgrupper. Ökade möjligheter att överföra bolag till andra EU- och EES-stater kan medföra vissa risker för aktieägare, borgenärer och andra intressentgrupper i finska bolag. Exempelvis kan indrivningen av fordringar försvåras till följd av ett gränsöverskridande arrangemang. En ändring av den lag som är tillämplig på bolaget kan dessutom, beroende på omständigheterna, försämra investerarnas ställning och öka deras utredningskostnader. Dessutom kan det vara svårare för investerare att utöva sina förvaltningsrättigheter i ett bolag i en annan stat. 

I kommissionens konsekvensbedömning har man gjort en separat bedömning av de olika fördelar som förslaget till direktiv förväntades medföra för minoritetsaktieägarnas och borgenärernas skydd samt för vissa andra aspekter. När det gäller aktieägarna anser kommissionen i sin konsekvensbedömning att direktivets rättsliga ram med harmoniserade regler för skydd av minoritetsägare, som kan kompletteras med nationella tilläggsgarantier, ger den bästa balansen mellan kostnadsminskning, hög skyddsnivå och den flexibilitet som medlemsstaterna har tillgång till. Även om ett sådant system innebär vissa kostnader för bolagen för att följa reglerna, skulle det minska avsevärt deras kostnader och belastning jämfört med basscenariot, ge bättre rättssäkerhet, minska därtill behovet av juridisk rådgivning samt erbjuda även kostnadsbesparingar för bolagen.  

De garantier som föreskrivs i ändringsdirektivet för att skydda aktieägarna, såsom underlättande av framställande av inlösenkrav och en rapport av en oberoende sakkunnig om lösenbeloppets vederbörlighet, kan i princip ha positiva konsekvenser för skyddet av aktieägaren. Eftersom det redan tidigare varit möjligt att kräva inlösen för aktieägare i ett finskt bolag som fusioneras eller delas över gränsen eller i ett europabolag som flyttar, inverkar ändringen inte väsentligt på aktieägarnas ställning. För en aktieägare kan det uppstå kostnadsbesparingar av att kravet på inlösen i gränsöverskridande arrangemang inte i fortsättningen förutsätter att skiljeförfarande i an-slutning till inlösen inleds, om aktieägaren godkänner det lösenpris som bolaget erbjuder. På grundval av de uppgifter som lämnats har en övre gräns på 400 euro tidigare använts i skiljedomsförfarandet för att ersätta minoritetsaktieägarens rättegångskostnader. Det kan uppskattas att underlättande av inlösen genererar omkring 400 euro i kostnader för aktieägare och bolag för varje aktieägare som kräver inlösen. Det ska dessutom beaktas att förslaget också innehåller ett förfarande för att kräva ett ytterligare penningvederlag, vars syfte är att trygga aktieägarens ekonomiska ställning. 

Förslaget innehåller å ena sidan inslag som kan försvaga aktieägarnas ställning. Ändringsdirektivet begränsar i mindre utsträckning aktieägarnas rätt att klandra bolagsstämmans beslut om gränsöverskridande arrangemang eller kräva att det ogiltigförklaras, vilket i princip kan få negativa konsekvenser för skyddet av aktieägarna. I praktiken har talan som gäller klander eller ogiltigförklaring varit mycket exceptionella.  

Aktieägarens skyddsnivå som helhet väntas inte försämras väsentligt trots att rätten till talan som gäller klander eller ogiltigförklaring begränsas.  

Förslaget har inga direkta kostnadskonsekvenser för borgenärerna. När det gäller skyddet av borgenärer har kommissionens konsekvensbedömning visat att de harmoniserade förfarandena i medlemsstaternas områden kommer att förbättra rättsskyddet och minska behovet av juridisk rådgivning i samband med arrangemang. I gränsöverskridande arrangemang kan borgenärernas utredningskostnader i princip stiga på grund av att styrelsens redogörelse i fortsättningen inte behöver innehålla ett avsnitt som är avsett för borgenärer. Redogörelserna har dock ofta varit begränsade, vilket gör att konsekvenserna för borgenärerna blir marginella. Å andra sidan föreslås det att uppgifter om skyddsåtgärder som gäller borgenärernas ställning ska ges såväl i nationella som i gränsöverskridande fusionsplaner. I förslaget förblir också övriga rättsskyddsmedel som föreskrivits som skydd för borgenärerna i huvudsak oförändrade, med tillägg för den ytterligare rätten för en borgenär att väcka talan inom två år i domstolen på hemorten i bolagets avgångsstat, vilken gäller flyttning av hemorten. Den totala nivån på skyddet av borgenärer förväntas inte förändras på ett betydande sätt. 

Utövandet av rättigheterna för aktieägare, innehavare av särskilda rättigheter och borgenärer påverkas också av hur lätt det är att använda informationstillångs-, deltagande- och rättsskyddsmedlen. I förslaget föreskrivs till exempel att en aktieägare eller innehavare av en särskild rättighet ska ges information om en elektronisk adress, till vilken de kan lämna krav på inlösen i samband med ett gränsöverskridande arrangemanget (i fråga om aktieägare ska kravet läggas fram på bolagsstämman). Användningen av möjligheter till deltagande på distans påverkas bland annat av hur intuitiv, i övrigt utformad, handledd och biträdd användningen av medlen för deltagande på distans är. Konsekvenserna av deltagande på distans har bedömts på omfattande sätt i regeringens proposition 47/2022 rd. 

Ställningen för enskilda placerare tryggas i gränsöverskridande företagsarrangemang också med en skyldighet för ett värdepappersföretag att som en följd av arrangemanget upprätta en ersättningsfondutredning, som innehåller ett referat av arrangemangen rörande ersättningsystemet för placerarna före och efter åtgärden och en presentation av eventuella skillnader i skyddets täckningsgrad. Ett värdepappersföretag ska begära ett utlåtande om en ersättningsfondutredning av Finansinspektionen. Ett värdepappersföretag ska underrätta en placerare om placeraren i fråga är på väg att lämna utanför ersättningsskyddet. Då har placeraren rätt att säga upp sitt avtal om placeringstjänsten med värdepappersföretaget inom tre månader från det att anmälan tagits emot. Uppsägningsrätten är i fortsättningen tillämplig också på flyttning av hemorten för aktiebolag och delningar av europa- och aktiebolag. Följaktligen bedöms inte uppsägningsrätten för en placerare försvagas till följd av förslaget. På motsvarande sätt har en insättare i ett arrangemang som gäller ett kreditinstitut rätt att säga upp en deposition, som helt eller delvis lämnas utanför depositionsskyddet. Uppsägningsrätten är sex månader från kreditinstitutets meddelande om arrangemanget till insättaren. Eftersom förfarandet i fortsättningen är tillämpligt också på flyttning av hemorten för kreditinstitut av aktiebolagsform, bedöms inte förslaget ha en försvagande konsekvens för insättarens uppsägningsrätt. 

Konsekvenser för hushåll 

Propositionen har ingen direkt konsekvens för hushållens ställning eller beteende. Förslaget förväntas ha indirekta konsekvenser via hushållens aktieplaceringar.  

I slutet av år 2021 fanns det totalt 940 661 hushållsägare i Finland. Enligt uppgifter av Finlands Bank är ungefär 90 procent av de aktier som hushållen äger aktier i finländska företag. Enskilda hushåll har stora och betydande innehav i finländska börs- och andra bolag. Hushållen är den största inhemska ägarsektorn för finländska aktier. Enligt Finansbranschen rf ägde hushållen i slutet av 2020 börsnoterade aktier till ett belopp på 46,3 miljarder euro och till ett belopp på 90 miljarder euro i fråga om andra aktier och andelar. En stor del av hushållen har dock ett innehav på bara ett fåtal hundra eller tusen euro av börsbolaget. Eftersom det enligt statistiken finns flest börsaktier och placeringsförmögenheter hos äldre människor, kan betoningen i eventuella konsekvenser av regleringen ligga på denna åldersgrupp. Hushållen har förutom direkta aktieinnehav indirekta aktieplaceringar till följd av fondförsäkringsavtal som ingåtts via placeringsfonder och försäkringsbolag. 

Det finns ingen entydig studiebaserad information om lönsamheten hos gränsöverskridande företagsarrangemang och deras konsekvenser för värdet på innehavet. Därför går det inte att dra några tillförlitliga slutsatser om hur sådana åtgärder påverkar hushållens situation. Dessa åtgärder kan till exempel syfta till att uppnå synergieffekter och stordriftsfördelar till följd av effektivisering, vilket kan leda till en positiv utveckling av avkastning. I den ekonomiskvetenskapliga debatten har man också identifierat att företagens tillväxt och skapandet av ägarvärde i en situation med långsam ekonomisk utveckling kan vara beroende av förändringar i marknadsandelar och omfattning av affärsverksamhet. Framför allt kan arrangemang mellan bolag som är föremål för offentlig handel innebära att man erbjuder premier som överstiger marknadsvärdet till aktieägarna i det förvärvade bolaget, vilka kan ha direkta positiva konsekvenser för hushållens tillgångar. Premierna kan också leda till att, från synvinkel av aktieägarna i det övertagande bolaget, det erbjuds alltför höga vederlag, vilket leder till att värdet av dessa innehav minskar. Att förbättra förutsättningarna för företagsverksamhet kan också ha positiva konsekvenser för exempelvis sysselsättningen. Å andra sidan har man i den ekonomiska undersökningen konstaterat att arrangemang också kan vidtas av tvivelaktiga skäl (till exempel så-kallad empire building-fenomenet) eller på andra grunder som visar sig vara felaktiga, varvid arrangemanget kan ha konsekvenser som de facto minskar ägarvärdet.  

På ovan nämnda sätt kan överföringen av bolagets verksamhet till en annan stat dessutom försvåra utövandet av de ägarrättigheter som en hushållsägare har samt öka kostnaderna för förvaring och redovisning av aktier.  

I princip kan fusioner mellan olika aktörer leda till minskad konkurrens på den inre marknaden, vilket kan leda till högre konsumentpriser. I synnerhet gränsöverskridande fusioner mellan konkurrenter kan ha konkurrensbegränsande konsekvenser inom EES-området. Förslaget bedöms dock inte ha betydande konsekvenser för konkurrensen. De skadliga konsekvenserna minskas av att förslaget inte begränsar till exempel den konkurrensrättsliga övervakningen av företagsarrangemang och den fria rörligheten bidrar till att trygga en obehindrad marknadsfunktion. 

Konsekvenser för de offentliga finanserna 

Propositionen har en begränsad budgetkonsekvens och vissa direkta konsekvenser för de offentliga finanserna. Patent- och registerstyrelsen ska enligt förslaget sköta de nya uppgifterna i huvudsak elektroniskt och inom vissa föreskrivna utsatta tider. För att genomföra detta uppgår Patent- och registerstyrelsens systemtekniska kostnader under de kommande åren till uppskattningsvis 1,6 miljoner euro, av vilka 500 000 euro för år 2023. Arbets- och näringsministeriet föreslår att kostnaderna täcks i budgetpropositionen under moment 32.01.07 Patent- och registerstyrelsens omkostnader (reservationsanslag 3 år). 

Den preliminära kostnadsuppskattning som fåtts av registermyndigheten anses i sig vara möjlig baserat på de motsvarande datasystemändringsprojekt som genomförts tidigare. Därtill ökar arbetsmängden för Patent- och registerstyrelsen med anledning av de ökade registrerings- och tillsynsuppgifterna med ett årsverke enligt en preliminär bedömning (se närmare nedan i avsnitt 4.3.3 Konsekvenser för myndigheternas verksamhet). Dessa kostnader kan i praktiken inte undvikas eller minskas.Tillsynsåtgärderna orsakar också kostnader av kontinuerlig karaktär, vilka ska täckas med handläggningsavgifter och som följaktligen kan vara föremål för förhöjningsbehov. Som en helhet innebär propositionen dock inte någon belastning eller någon betydande förbättring av inkomsterna eller utgifterna i de offentliga finansernas tillstånd på ett sätt som avviker från det nuvarande. Propositionen innehåller inga ändringar i lagstiftningen kring skatter, avgifter eller företagsstöd. Förslaget påverkar inte direkt hållbarheten i den offentliga finansieringen eller det finansiella systemets funktion, produktiviteten i de offentliga finanserna, främjandet av den eller täckningen av de offentliga tjänsterna eller av den sociala tryggheten. Propositionen har inte någon konsekvens för de statliga affärsverken och fondekonomin utanför statsbudgeten. 

Enligt kommissionens konsekvensbedömning kan förslaget medföra kostnader för de nationella myndigheterna i samband med införandet av bestämmelser på nationell nivå (förberedelser, samråd, godkännande, anpassning av befintliga bestämmelser) och inledande av kontrollförfaranden. När det gäller flyttningar av hemorten eller gränsöverskridande delningar är konsekvensen större i de medlemsstater där dessa förfaranden inte tidigare reglerats. I Finland har det tidigare i fråga om aktiebolag funnits föreskrifter om gränsöverskridande fusioner och delningar, men inte om flyttning av hemorten. 

De föreslagna bestämmelserna har liten indirekt konsekvens för statens ekonomi när staten agerar som ägare i börsbolag och andra bolag som deltar i gränsöverskridande arrangemang som avses i förslaget. Den 1 januari 2022 ägde staten antingen direkt eller via det statliga investeringsbolaget Solidium huvudlistade bolag på Helsingforsbörsen till ett värde på cirka 37 miljarder euro. Värdet på statens aktieinnehav varierar dock. I början av mars 2022 sjönk värdet på statens aktieinnehav snabbt till följd av de ökade osäkerheterna på marknaden och det ryska kriget mot Ukraina till cirka 27 miljarder euro, i synnerhet på grund av nedgången i aktierna i statens direktägda bolag (Finnair Abp, Fortum Abp, Neste Abp och SSAB). Under vissa omständigheter kan underlättandet av arrangemangen ha positiva konsekvenser för bildandet av ägarvärde, även om dessa förändringar i allmänhet är små jämfört med förändringarna på världsmarknaden. Staten använder sina inkomster från aktieförsäljning i första hand för att minska behovet av att ta statsskuld, vilket leder till att statens börsinvesteringar får en indirekt konsekvens för budgetekonomin. Dessutom kan staten, om intäkterna från aktieförsäljningen överstiger 400 miljoner euro per år, använda de influtna medlen för framtida investeringar. 

De föreslagna ändringarna kommer att göra det möjligt för bolagen att genomföra omstruktureringar på ett mer omfattande sätt än tidigare, vilket kan förbättra företagens förutsättningar för verksamhet och göra det lättare för dem att fatta beslut om vart de ska investera. Det är dock mycket svårt att förutse hur en större harmonisering och en ny möjlighet till gränsöverskridande flyttning av hemorten påverkar enskilda bolags lösningar. Det är möjligt att utländska företag riktar sin verksamhet mer mot Finland än vad som är fallet i dag. Vid gränsöverskridande fusioner har Finland hittills varit en så-kallad nettomottagande stat, det vill säga att arrangemangen i större utsträckning riktat sig mot Finland än härifrån. Utvecklingen i denna riktning kan också ha positiva konsekvenser för statsfinanserna, i synnerhet om bolagets skatterättsliga hemort också överförs till Finland.  

Möjligheten att flytta hemorten kan öka konkurrensen mellan medlemsstaterna om företag. Eftersom den administrativa bördan och regelbördan kan vara större i vissa medlemsstater än i andra, kan företag som är verksamma i länder med tyngre lagstiftning lättare än tidigare utnyttja möjligheten att flytta till ett annat land. Till exempel Estland tycks ha lyckats locka företag från andra medlemsstater genom en mer flexibel reglering. På grund av den geografiska närheten kan denna observation också vara av betydelse för Finland. Möjligheten att flytta hemorten kan bidra till hur den lagstiftning som bestäms utifrån hemorten utvecklas, till exempel inom bolags-och skatterätten på nationell nivå.  

Användbarheten av bestämmelserna om flyttning av hemorten påverkas i väsentlig grad av skattebestämmelserna, som dock inte påverkas av detta förslag och vars verkningar inte bedömts. Den föreslagna gränsöverskridande flyttningen av hemorten möjliggör arrangemang också i situationer där bestämmelserna om skattelättnader för närvarande inte är tillämpliga. Säkerställandet av att arrangemanget är användbart kan medföra ändringsbehov i skattebestämmelserna. Möjligheten att byta bolags hemstat kan ytterligare öka konkurrensen mellan medlemsstaterna om företag, vilket i vissa medlemsstater kan uppmuntras ytterligare genom företagsbeskattningen. Utbredning av flyttning av hemorten kan bidra till att försvaga nivån på skattekontrollen, om man inte reagerar tillräckligt mot situationen på nationell eller EU-nivå. Enligt uppgifter från Skatteförvaltningen finns det dock för närvarande inga särskilda problem med informationsbyte eller indrivning när det gäller flyttning av företag inom EES-området. Bestämmelser om internationell handräckning och internationellt samarbete i fråga om beskattning vid indrivning av skatter finns i EU-lagstiftningen (jfr rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd vid indrivning av fordringar som hänför sig till skatter, avgifter och andra åtgärder samt rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG). De föreslagna bestämmelserna omfattar också att registermyndigheten på grundval av ändringsdirektivet organiserar det att ett missbruks- eller bedrägerisyfte undersöks. Registermyndighetens möjlighet att förbjuda bedrägliga arrangemang som genomförts bland annat för att kringgå eller undvika skatt kan ytterligare minska incitamenten för och genomförandet av aggressiva skattearrangemang. 

En helhetsbild av de ekonomiska och nationalekonomiska konsekvenserna 

Harmoniseringen av bolagsrättsliga bestämmelser främjar bolagens rörlighet och öppenheten på marknaden, vilket bidrar till att trygga marknadens funktion och konkurrensen även i Finland. Förslaget bedöms dock inte ha någon direkt konsekvens för den allmänna ekonomiska utvecklingen eller nationalekonomin. Det faktum att verksamheten efter ett gränsöverskridande arrangemang i typfallet fortsätter i avgångslandet i form av en filial minskar nationalekonomiska konsekvenser av arrangemangen. De föreslagna ändringarna gäller främst bolag, deras aktieägare, borgenärer och anställda och de samhälleliga konsekvenserna är i hög grad inriktade på dessa aktörer samt på kapitalmarknadernas allmänna funktion och öppenhet. Dessa konsekvenser har beskrivits ovan. Förslaget kommer inte att ha direkta konsekvenser för investeringar, konsumtion, produktion, import och export eller på prisnivån. Att rörlighet av företag underlättas kan ha smärre indirekta konsekvenser till exempel för produktion och sysselsättning och på det sätt också för offentliga finanser. I propositionen föreslås inte heller ändringar i kraven på olika ensamrätter, kvoter eller företagens affärsverksamhet eller i användningen av konkurrensmetoder. I fråga om flyttning av hemorten föreslås bestämmelser om koncessionspraxis för företag inom för-säkrings- och finansieringssektorn, vilka följer samma principer som i gränsöverskridande fusioner och delningar, med beaktande för den rättsliga karaktären på en flyttning av hemorten. 

4.11.3  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

Konsekvenser för myndigheternas inbördes relationer 

I propositionen ändras inte myndigheternas inbördes uppgifter eller befogenheter. Det förfarande med föregripande tillsyn som föreskrivs i förslaget ökar behovet av ömsesidigt informationsutbyte mellan de myndigheter som är centrala för tillsynen. Registermyndigheten har rätt att begära uppgifter om gränsöverskridande arrangemang bland annat av Enheten för utredning av grå ekonomi, som verkar i anslutning till Skatteförvaltningen, och vid behov av andra myndigheter, såsom Skatteförvaltningen eller Finansinspektionen. Uppgifter begärs i situationer då ett finskt bolag håller på att fusioneras, delas eller flyttas till en annan EU- eller EES-stat. Registermyndigheten kan hos någon annan myndighet begära nödvändiga uppgifter på basis av vilka det kan bedömas om ett finskt överlåtande eller ursprungligt bolag eller ett finskt bolag som flyttar försummat sin skyldighet att vidta de åtgärder som förutsätts för ett gränsöverskridande arrangemang eller de formaliteter som förutsätts i lag, eller om det finns grundad anledning att misstänka att ett gränsöverskridande arrangemang genomförs i missbruks-, bedrägeri- eller annat brottsligt syfte. Syftet med regleringen är att förfarandet ska vara så rätlinjigt som möjligt för de olika parterna. 

I propositionen föreslås inte någon ändring av ansvaret för kommunernas eller statens uppgifter eller av deras inbördes finansieringsförhållanden. I propositioner föreslås inga ytterligare uppgifter för kommunerna eller de institutioner som de ansvarar för. I propositionen föreslås inte heller överföring av uppgifter från myndigheter till den privata sektorn eller tredje sektorn. 

Konsekvenser för myndigheternas uppgifter och förfaringssätt 

Enligt förslaget kommer antalet uppgifter och arbetsbördan för Patent- och registerstyrelsen att öka något. Antalet bestämmelser i enlighet med ändringsdirektivet och deras detaljnivå ökar i viss mån Patent- och registerstyrelsens registrerings- och tillsynsuppgifter. Ämbetsverket ordnar i fråga om bolag som lämnar Finland en utredning av det missbruks- eller bedrägerisyfte som verkställandet av gränsöverskridande arrangemang förutsätter. Detta är en ny uppgift för registermyndigheten, vilket också kan ha indirekta konsekvenser för utövandet av vissa grundläggande rättigheter. Ändringen är principiell på så sätt att Patent- och registerstyrelsen inom bolagsrättens område inte har betonat den innehållsmässiga laglighetskontrollen efter inrättandet. I förslaget har man strävat efter att utredningen är så tydlig och genomförbar som möjligt. 

Ovan har det uppskattats att det totala antalet gränsöverskridande arrangemang kommer att uppgå till högst 40 per år. Föregripande tillsyn utförs endast i de förfaranden där bolaget flyttar från Finland, det vill säga uppskattningsvis ungefär i hälften av fallen. På grund av uppgången i Patent- och registerstyrelsens registrerings- och tillsynsuppgifter, ökar dess arbetsbörda uppskattningsvis med ett årsverke, vilket innebär en extra kostnad på omkring 70 000 euro per år. Bikostnaderna ingår i uppskattningen.  

Enligt förslaget kan registermyndigheten anlita en utomstående sakkunnig i den föregripande tillsynen, såsom en revisor (inklusive revisionssammanslutningar). Detta kan orsaka extra kostnader för registermyndigheten. Man ska bereda sig på kostnaderna i besluten om Patent- och registerstyrelsens avgiftsbelagda prestationer på så sätt att ett överlåtande bolag, ett ursprungligt bolag eller ett bolag som flyttar i enlighet med förslaget bär kostnader för att en assisterande revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig anlitas. 

På grund av införandet av de nya förfaranden måste registermyndigheten också vidta praktiska åtgärder, som medför kostnader i det inledande skedet. De kostnader som orsakats täcks med tillräckliga avgifter eller vid behov särskilda debiteringar som tas ut av de registreringsskyldiga för prestationerna i anknytning till Patent- och registerstyrelsens handelsregister. 

De mer detaljerade bestämmelserna om förfarandet bedöms förbättra möjligheterna för Patent- och registerstyrelsen eller andra behöriga myndigheter inom sitt verksamhetsområde att ingripa i olagliga gränsöverskridande arrangemang eller andra missförhållanden. Följaktligen är den nya lagstiftningen i princip ägnad åt att bidra till en effektivare kontroll av bolagens verksamhet och brottsbekämpning. I praktiken är det väldigt svårt för registermyndigheten att ensam upptäcka att i synnerhet ett missbruks- eller bedrägerisyfte föreligger, för att dess expertis inte tidigare omfattat de nämnda ärendena, att dessa situationer kommer sannolikt att bedömas främst utifrån de uppgifter som är tillgängliga ur handlingar och att det bedöms handla om exceptionella situationer.Om det i och med den föregripande tillsynen uppstår allvarliga misstankar om missbruk, bedrägeri eller något annat brottsligt syfte, ska registermyndigheten ordna att ytterligare utredningar genomförs, vilket är ägnat åt att leda till ökade kostnader för registermyndigheten. Omfattningen på dessa kostnadsökningar är emellertid synnerligen svår att förutse, även om antalet sådana fall inom arbetsgruppen beräknats bli mycket litet, främst exceptionellt. Med handlingar eller tilläggsutredningar torde registermyndigheten sannolikt kunna få enbart en begränsad och riktgivande visshet om syftet med ett arrangemang. Oftast kan denna visshet innebära enbart ett konstaterande om att registermyndigheten under prövningen upptäckt tecken på ett missbruks- eller bedrägerisyfte och specifikation av eventuella tecken. I enskilda fall kan behandlingen av tillståndsansökningar bli mer komplex än för närvarande till följd av ändringarna. Den föregripande tillsynen är dessutom ägnad åt att förlänga registreringsförfarandet för gränsöverskridande arrangemang, även om förslaget innehåller bestämmelser om behandlingstider som är bindande för registermyndigheten. Det faktiska genomslaget och konsekvenserna av undersökningen kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte kan förbli oklara och vara beroende av hur samarbetet mellan registermyndigheten och övriga myndigheter som är behöriga inom sitt område lyckas. 

På grund av ändringsdirektivet är särskilda IT-utvecklingsåtgärder för systemen att vänta för registermyndigheten. Ändringsdirektivet medför ändringar av handelsregistrets informationssystem samt informationsutbyte via systemet för sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister (BRIS). Uppgraderingens engångskostnader uppskattas uppgå till sammanlagt cirka 1,6 miljoner euro. Uppgraderingens kostnader är fördelade över flera år. 

Den föreslagna regleringen kan också öka andra myndigheters uppgifter på grund av de uppgifter som Patent- och registerstyrelsen begär. Kostnaderna eller arbetsbördan av detta förväntas inte vara betydande. Uppgifter begärs i princip av Enheten för utredning av grå ekonomi som verkar i samband med Skatteförvaltningen, vars utarbetande av fullgöranderapporter, och vid användning av gränssnittet, också deras inlämnande är till stor del är automatiserad, och vid behov av andra myndigheter. Om skyddad e-post används för utbyte av uppgifter, kommer det att ta lite längre tid att bearbeta uppgifterna manuellt. I kostnadsberäkningen kan man använda ovanstående antaganden om att myndigheterna ger uppgifter om högst 20 fall per år. Den årliga extra arbetsmängden kan uppskattas till ungefär mellan 0,5 och 1 per månadsverke. Förslaget beräknas därför medföra en extra kostnad på ungefär mellan 4 000 och 8 000 euro per år för de offentliga finanserna. Enheten för utredningen av grå ekonomi har under remissbehandlingen bekräftat att det konstaterade antalet fall inte orsakar någon betydande ökning av kostnaderna eller arbetsmängden för utredningsenheten. 

Finansinspektionen har invändningsrätt i anknytning till gränsöverskridande företagsarrangemang av finanssektoraktörer som bedriver koncessionspliktig verksamhet. Invändningsrätten finns redan i lag för gränsöverskridande arrangemang vad gäller flyttning av hemorten för europabolag och fusion och delning av aktiebolag. I förslaget utvidgas invändningsrätten i och med förslaget till att täcka också flyttning av hemorten för aktiebolag. Detta kan öka Finansinspektionens arbetsmängd en aning. Med beaktande av att det uppskattats att antalet flyttningar av hemorten för aktiebolag genomförs i en mängd på högst cirka 10 per år och att aktörer med koncessionsplikt sannolikt deltar endast i en del av dessa, förmodas uppgången i Finansinspektionens arbetsmängd vara ringa. Därtill ska det beaktas att det för tillfället varit möjligt att genomföra flyttning av hemorten av ett aktiebolag med fusion. Följaktligen kan det anses vara möjligt att den i lag föreskrivna möjligheten att flytta hemorten enbart kanaliserar Finansinspektionens arbete på ett nytt sätt, då åtminstone en del av fusionsfallen i fortsättningen behandlas som flyttning av hemorten. 

I princip kan överklaganden i samband med registermyndighetens beslut om förbud leda till en ökning av förvaltningsdomstolarnas arbetsbörda. Det är inte möjligt att exakt förutsäga i vilken utsträckning de bolag som deltar i ett gränsöverskridande arrangemang beslutar sig för att överklaga beslut om avslag av registreringsmyndigheten. I enlighet med det ovan anförda är emellertid antalet arrangemang i sin helhet litet, varför antalet klagomål som behandlas inte heller är betydande. Det kan uppskattas att överklagande av ett tillståndsbeslut i ett enkelt ärende kostar ungefär mellan 3 000 och 5 000 euro i rättegångsavgifter och advokatkostnader för den sökande. Förutsatt att registreringsmyndigheten fattar cirka 20 tillståndsbeslut per år och avslag meddelas och överklagas i 10 procent av dessa fall, det vill säga i två fall, kostar rättegångarna kalkylmässigt kunderna mellan ungefär 6 000 och 10 000 euro per år. Förvaltningsdomstolarnas arbetsbörda skulle öka med några enskilda dagsverken per år. 

Konsekvenser för myndigheternas organisation och personal 

Utgångspunkten är att registreringen i anknytning till arrangemang och andra myndighetsuppgifter kan skötas av registermyndighetens och andra myndigheters nuvarande personal eller med högst en liten ökning av den. Om antalet gränsöverskridande företagsomstruktureringar avsevärt överskrider det som förmodats i denna proposition, ska registermyndigheten efter behov öka personalresurserna för den föregripande tillsynen. 

4.11.4  Miljökonsekvenser

Propositionen har inga direkta eller betydande miljökonsekvenser. 

4.11.5  Samhälleliga konsekvenser

Propositionen innehåller inga viktiga samhällspolitiska mål. På det sätt som beskrivs nedan kan förslaget i princip ha småskaliga konsekvenser för exempelvis sysselsättningen och arbetstagarnas ställning, informationssamhällets funktion och tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Konsekvenserna förväntas inte vara väsentliga. Konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna behandlas närmare också i motiveringarna till lagstiftningsordning i propositionen. Nedan granskas de eventuella direkta och indirekta konsekvenserna av propositionen i olika delar av samhället. 

Konsekvenser för sysselsättningen och arbetslivet 

Den föreslagna regleringen har inte omedelbara ekonomiska konsekvenser för personalen i finska företag. Om dock hemorten för ett bolag som är registrerat i Finland flyttas till en annan stat, tillämpas Finlands lagstiftning om lönegaranti inte längre på en arbetstagare som arbetar utomlands i arbetsgivarens tjänst, trots att hans eller hennes hemort är i Finland (2 § i lönegarantilagen (866/1998)).  

I samband med EU-förhandlingarna om ändringsdirektivet fanns det farhågor om att det skulle kunna uppstå risksituationer i samband med en alltför fri övergång av företag från en medlemsstat till en annan när det gäller arbetstagarnas rättigheter. Den oro som tidvis uttryckts i offentligheten är att syftet med gränsöverskridande arrangemang blir att flytta verksamheten till länder med lägre kostnader och sämre anställningsvillkor än i Finland. När det gäller Finland har dessa farhågor tydligen inte förverkligats enligt statistiska uppgifter, eftersom majoriteten av arrangemangen har riktat sig till de nordiska länderna och Tyskland, där arbetstagarna har ett behörigt skydd. Dessutom har Finland på det sätt som anges ovan varit en nettomottagande stat när det gäller antalet gränsöverskridande arrangemang. Den tidigare utvecklingen är dock ingen garanti för framtiden, varför det finns ett behov av att också i framtiden sörja för ett tillräckligt skydd för olika intressentgrupper och dess konkurrenskraft i lagstiftningen. 

Det finns inte heller något i den nationella bolagspraktiken som tyder på att åtgärder skulle ha vidtagits för att kringgå eller undvika de garantier som föreskrivs för skydd av arbetstagarna. Risken för sådana förfaranden kan i framtiden också minskas genom föregripande tillsyn av registermyndigheten. De skyldigheter i fråga om information till och samråd med arbetstagare som ingår i propositionen samt arbetstagarnas och deras företrädares möjligheter att ge anmärkningar om planen för ett gränsöverskridande arrangemang innebär en omedelbar förbättring av arbetstagarnas ställning. I en situation enligt förslaget kan arbetstagarna delta i företagets beslutsfattande och i viss mån effektivare än för närvarande i denna situation med en företagsändring. I synnerhet om förtroende råder mellan arbetstagarna och arbetsgivarföretaget, kan utökade rättigheter till inflytande ha en positiv konsekvens för arbetstagarens välbefinnande, hur de upplever företagets verksamhet och företagets produktivitet och konkurrenskraft. I enskilda fall kan detta förlänga arbetstagarens arbetskarriär. Förslaget och den därmed sammanhängande förenklingen av gränsöverskridande arrangemang bedöms därför inte ha någon negativ konsekvens för arbetstagarnas ställning. 

Förslaget kan i princip ha konsekvenser för sysselsättningen. Kommissionen har bedömt att förslaget till direktiv har en nettopositiv konsekvens för sysselsättningen i EU. Det finns viss forskningsinformation om hur internationella företagsförvärv påverkar sysselsättningen och arbetsvillkoren. Utnyttjandet av resultaten försvåras av att studierna inte nödvändigtvis fokuserat särskilt på de arrangemang som avses i förslaget. Till exempel har det inte gjorts några omfattande utredningar om de arbetsrättsliga konsekvenserna av 2005 års direktiv om gränsöverskridande fusioner. Inte heller någon uppdaterad statistik som direkt berör Finland är tillgänglig.  

I synnerhet för icke-koncerninterna arrangemang är en gränsöverskridande fusion den typ av företagsarrangemang som i princip kan antas ha konsekvenser för sysselsättningen. Enligt de åsikter som uttryckts i litteraturen är konsekvenserna av enskilda arrangemang för sysselsättningen och anställningsvillkoren i huvudsak beroende av orsakerna till fusionen. De fördelar som eftersträvas med en fusion kan bland annat omfatta harmonisering av verksamheter och därmed att överlappande verksamheter upphör. Fusioner kan i enskilda fall ha konsekvenser för sysselsättningen hos företagets administrativa personal eller för deras geografiska fördelning. Ett förslag som indirekt underlättar även sådana arrangemang kan därför sänka tröskeln för omstrukturering och minskning av funktioner i Finland. Sammanslagningen av funktioner i olika länder kan också påverka den rådande företagskulturen, som kan leda till ogynnsamma förändringar i praxis som gäller arbetstagarna.  

Å andra sidan syftar förslaget till att förbättra företagens handlingsmöjligheter, vilket på lång och medellång sikt kan bidra till att skapa förutsättningar för att bedriva affärsverksamhet och därmed sysselsättning. Dessutom genomförs de flesta arrangemangen genom organisatoriska åtgärder mellan koncernbolag, vilka i princip inte har någon inverkan på sysselsättningen. Arbetsgruppen har därför bedömt att det på grundval av tillgänglig information inte finns någon anledning att förvänta sig några betydande positiva eller negativa konsekvenser för sysselsättningen. 

Ett av målen med direktivet var framför allt att underlätta rörligheten för mindre företag. Med hänsyn till kostnaderna för dessa arrangemang är det dock sannolikt att de framför allt kommer att genomföras mellan koncernbolag eller med stora bolags åtgärder. Som ett resultat av detta bedöms det att förslaget i praktiken kommer att påverka i synnerhet de stora arbetsgivarsamfundens verksamhet och deras förutsättningar för anställning. Om harmoniseringen leder till att antalet arrangemang ökar på det sätt som kommissionen förväntat sig, kan förslaget få mindre konsekvenser för de strukturella förutsättningarna på arbetsmarknaden, till exempel konkurrensen om arbetstagarna. 

Företagsarrangemangen kan omfatta särdrag som försämrar personalens välbefinnande i arbetet. Förberedelse av företagsköp kräver långa och till och med tunga förhandlingsprocesser. Arrangemangen är ofta förknippade med stress, omorganisering av personalens uppgifter och ansvar samt olika konsekvenser för arbetstagarnas karriärutveckling. Det är praktiskt taget omöjligt att göra en kvantitativ bedömning av dessa konsekvenser. På det sätt som anges ovan bedöms inte heller arrangemangen bli så allmänna att förslaget får väsentliga konsekvenser för arbetshälsan eller den allmänna arbetslivskulturen i Finland. 

Förslaget har inte konsekvenser för strukturella omständigheter som påverkar sysselsättningen, de olika arbetstagargruppernas ställning på arbetsmarknaden, säkerheten i arbetet eller välbefinnandet i arbetet, utbildningen på arbetsplatsen eller de organiserade och icke-organiserade arbetsgivarnas ställning.  

Konsekvenser för brottsbekämpning och säkerhet 

Förslaget bedöms inte ha väsentliga konsekvenser med tanke på ekonomiska brottslighet, brottsbekämpning eller grå ekonomi. De ökade möjligheterna att flytta företag över gränserna till följd av ändringsdirektivet kan i viss mån öka risken för bedrägliga förfaranden varför det finns skäl att förhålla sig till denna möjlighet med ändamålsenligt allvar. Å andra sidan är den föregripande tillsyn som registermyndigheten anordnar och möjligheten att i de föreskrivna fallen förbjuda ett gränsöverskridande arrangemang ägnade åt att höja tröskeln för sådana osakliga arrangemang. Ett av syftena med förslaget är att ge myndigheterna tillräckliga medel för att ingripa i bedrägliga förfaranden. Den föregripande tillsynen är ägnad åt att minska möjligheterna att bryta mot den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen samt attraktiviteten för sådana förseelser. I och med den preciserande lagstiftningen minskas möjligheterna och incitamenten till ett osakligt förfarande. Eftersom det inte funnit indikationer på bedrägliga arrangemang i nationell bolagspraxis, torde förslagets direkta konsekvenser förbli slutligen ringa i detta avseende. I övrigt är syftet med propositionen att bibehålla tidigare väl fungerande bestämmelser och att precisera andra bestämmelser som hänför sig till de upptäckta problempunktera.  

Konsekvenser för informationssamhället 

Enligt den tvingande bestämmelsen i ändringsdirektivet ett bolag kan hålla på sina webbsidor handlingar i anknytning till förfarandet eller på ett annat sådant sätt att de kan elektroniskt laddas ned och skrivas ut, då handlingarna inte behöver skickas i pappersform till en aktieägare som begär dem, vilket gör det möjligt att bolaget kan tillkännage information helt i elektronisk form. Förslaget kan därför ha positiva konsekvenser för informationssamhället i den mån det ökar aktieägarnas möjligheter att få information eller att påverka genom informationsteknik samt det erbjuder ett alternativ till den ärendehantering som kräver fysisk närvaro. Detta förutsätter dock att tjänsterna är nåbara och tillgängliga för alla som behöver sådana och att nivån på dataskyddet säkerställs på så sätt att det är tryggt att använda elektroniska tjänster.I detta avseende gör bestämmelserna i aktiebolagslagen om elektroniskt offentliggörande och framläggande av handlingar redan i stor utsträckning det möjligt att utnyttja de befintliga tekniska möjligheterna. 

På ovan beskrivna sätt ska registermyndigheten enligt bedömning under de närmaste åren genomföra också ett projekt kring uppdatering av informationssystemet, som möjliggör e-tjänster också i fortsättningen. Detta bidrar till att öka efterfrågan på tjänster av sådana tillhandahållare av tjänster (se 4.11.3 Konsekvenser för myndigheternas verksamhet, Konsekvenser för myndigheternas uppgifter och förfaringssätt). 

Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna 

Utvidgandet av förfarandet med föregripande tillsyn kan få vissa konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna. Registermyndighetens rätt att vägra tillstånd till gränsöverskridande arrangemang hänför sig till den i 18 § i Finlands grundlag skyddade rätten att idka näring, eftersom den begränsar bolagets beslutanderätt i fråga om val av hemort. Begränsningen är också viktig för det skydd av egendom som garanteras i 15 § i grundlagen, eftersom den begränsar ägarnas möjligheter att besluta om användningen av sin egendom, i detta fall om hemort (se GrUU 52/2001 rd, som gällde kvalitativa ägarkontroller i företag i finans- och försäkringsområdet). Begränsningen av dessa grundläggande fri- och rättigheter ska ha godtagbara grunder och stå i proportion till det eftersträvade målet. I synnerhet bedömningen av uppfyllandet av proportionalitetskravet påverkas också av hur exakt myndighetens utrymme för prövningsrätt definieras i lagstiftningen. Enligt grundlagen måste de befogenheter som myndigheten ges genom lagstiftningen definieras på ett tillräckligt noggrant och exakt avgränsat sätt. Myndighetens prövningsrätt ska tillräckligt tydligt grunda sig på lag. I lagen är det inte möjligt att lämna en mycket allmän ram för myndighetsprövning (2 § 3 mom. i grundlagen). De ovan nämnda omständigheterna har beaktats i förslaget. 

Propositionen kan också få vissa andra konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt förslaget har registermyndigheten och en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig som bistår den rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om tillgång till uppgifter, av bolag som deltar i en fusion, delning eller flyttning av hemorten samt av andra myndigheter, revisorer och utomstående sakkunniga få nödvändiga uppgifter för tillsynen över att det gränsöverskridande arrangemanget är lagenligt. I grundlagsutskottets tolkningspraxis har man i allmänhet riktat uppmärksamhet mot det skydd för privatlivet och personuppgifter som ingår i den enligt 10 § i grundlagen, när det gäller myndigheternas rätt till information utan hinder av sekretessbestämmelserna. Skyddet har varit särskilt accentuerat när det gäller känsliga uppgifter som bedöms höra till kärnan av skyddet för privatlivet (se till exempel GrUU 4/2018 rd och den yttrandepraxis som anges där). Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen) är behandling av personuppgifter som visar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i en fackförening samt behandling av genetiska eller biometriska uppgifter för entydig identifiering av en person eller behandling av hälsouppgifter eller uppgifter om en fysisk persons sexuella beteende och läggning förbjudet. Det finns vissa noggrant avgränsade undantag från denna huvudregel (artikel 9 i den allmänna dataskyddsförordningen). Även personuppgifter som gäller brottsliga gärningar, straff eller andra påföljder för brott är känsliga personuppgifter som åtnjuter ökat skydd. Behandling av personuppgifter i samband med straffdomar och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 i den allmänna dataskyddsförordningen ska endast ske under tillsyn av en myndighet eller, när detta är tillåtet, enligt unionsrätten eller enligt en medlemsstats lagstiftning som föreskriver ändamålsenliga skyddsåtgärder för att skydda den registrerades rättigheter och friheter. Ett omfattande straffregister förs endast under tillsyn av en offentlig myndighet (artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen). Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut information kan enligt grundlagsutskottet gälla uppgifter som behövs för ett visst syfte, om man strävat efter att ge en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna i lagen. Om data-innehållet däremot inte förtecknats på samma sätt, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”informationen är nödvändig” för ett visst syfte (se till exempel GrUU 10/2014 rd, s. 6/II, GrUU 19/2012 rd, s. 3–4 och GrUU 62/2010 rd, s. 4/I). Dessa utlåtanden har beaktats i förslaget på så sätt att registermyndighetens rätt att få uppgifter begränsas till de uppgifter som är nödvändiga för den föregripande tillsynen. På anordnandet av Patent- och registerstyrelsens verksamhet tillämpas de så kallade allmänna förvaltningslagarna, vilket gäller bland annat lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan också offentlighetslagen). I propositionen har man också stadgat om straffrättsligt tjänsteansvar för en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig som biträder registermyndigheten då han utför sådana uppgifter, vilket tillämpas också på skyldighet att inte lämna ut sekretessbelagd handling som avses i 10 § i offentlighetslagen. Enligt den bedömning som gjorts, inlämnande av uppgifter till registermyndigheten eller en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig som biträder register-myndigheten trots sekretessbestämmelserna utgör inte en särskild risk för ett bolag som deltar i ett arrangemang. 

Andra samhälleliga konsekvenser 

Underlättande av företagens rörlighet kan i princip ha positiva konsekvenser för företagarnas ekonomiska verksamhetsfrihet. Detta kan också bidra till att skapa förutsättningar för annan ekonomisk verksamhet.  

Enligt förslaget är det möjligt för fysiska personer och bolag att uträtta ärenden elektroniskt med registermyndigheten också i samband med gränsöverskridande företagsarrangemang. Den föreslagna rätten för en aktieägare eller en innehavare av en särskild rättighet att yrka på inlösen av sitt värdepapper genom att ge ett meddelande om detta till en elektronisk adress underlättar likaså deltagandet från något annat ställe än den plats där bolagsstämman hålls. Dessa saker förbättrar också möjligheterna för personer med nedsatt funktionsförmåga att delta på distans i ett gränsöverskridande arrangemang till exempel som aktieägare eller ledningsperson i bolaget. 

Utöver de konsekvenser som beskrivs ovan bedöms förslaget inte ha någon väsentlig direkt konsekvens för medborgarnas ställning, det civila samhället, fysiska hälsa, social- och hälsovårdstjänster, jämlikhet, barn, jämställdhet mellan könen och regional utveckling. 

Alternativa handlingsvägar

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

5.1.1  Principer för utarbetande av förslagen

Under beredningen har man diskuterat huruvida de föreslagna bestämmelserna enligt ändringsdirektivet ska tillämpas endast på gränsöverskridande fusioner och delningar eller även på nationella fusioner och delningar. Flyttning av hemorten är alltid av gränsöverskridande natur och i denna utsträckning har ärendet inte varit aktuellt. 

Det som talar för en strikt begränsning av de föreslagna bestämmelserna till gränsöverskridande situationer är begränsning av osäkerheterna i anknytning till förfarandena och minimering av kostnaderna. På samma gång skulle man beakta i synnerhet riskerna med och särskilda frågor med anledning av ändringen av den lag som ska tillämpas på bolaget. Tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna på såväl nationella som gränsöverskridande fusioner och delningar förordas av orsaker som hänför sig till harmoniserade bestämmelser och förfaranden.  

Förslaget har lett till att en del av bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner och delningar har utvidgats till att även omfatta nationella fusioner och delningar. Grunden har då varit antingen att så skett redan i den gällande lagen eller att bestämmelsen i ändringsdirektivet bedömts vara tillämplig och nyttig även vid nationella fusioner eller delningar. I synnerhet när det gäller skyddet av borgenärer eller placerare har ansträngningar gjorts för att behandla borgenärer eller placerare på ett enhetligt sätt, oavsett om det rör sig om en gränsöverskridande eller nationell fusion eller delning. Syftet med detta är att säkerställa ett rättvist och tillräckligt skydd i alla förfaranden. 

5.1.2  Borgenärsskydd

När det gäller skyddet av borgenärer ska det enligt ändringsdirektivet föreskrivas att medlemsstaterna ska se till att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som anges i planen för en gränsöverskridande fusion, delning eller flyttning av hemorten inom tre månader efter offentliggörandet av planen hos den behöriga administrativa eller rättsmyndigheten kan ansöka om tillräckliga skyddsåtgärder, förutsatt att sådana borgenärer på ett trovärdigt sätt kan visa att deras fordringar på grund av en gränsöverskridande fusion, delning eller flyttning av hemort riskerar att utebli och att de inte fått tillräckliga skyddsåtgärder. 

Under beredningen i arbetsgruppen har man diskuterat ämnet utifrån tidigare nationella utredningar (Vahtera, Veikko – Ruohonen, Janne – Kärki, Anssi – Salminen, Lassi – Saukkola, Laura 2020: Selvitys osakeyhtiön velkojiensuojan selventämisestä ja suojamenettelyiden helpottamisesta. Publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2020:37. Statsrådets kansli, Helsingfors. Tillgänglig på webbplatsen: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/162391, läst 31.3.2022, nedan SR TEAS-utredningen) samt bedömningen av de gällande eller föreslagna bestämmelserna i de nordiska länderna och Estland. 

Under beredningen har det uppskattats att sättet att fullgöra en borgenärs bevisbörda enligt ändringsdirektivet förefaller till sin del avvika från vad som föreskrivs i aktiebolagslagen. Det har visserligen påpekats att ändringsdirektivet innehåller föreskrifter endast om ett minimiskydd. När bestämmelserna i ändringsdirektivet tolkas i enlighet med ordalydelsen förefaller det därför som om bestämmelserna i ändringsdirektivet kräver ett förtydligande av sakläget eller lagändringar, åtminstone i fråga om bestämmelser om gränsöverskridande arrangemang. Arbetsgruppen har utarbetat och utvärderat olika lösningar, enligt vilka ärendet kan lösas. Under beredningen har man gjort en bedömning av hur kraven i ändringsdirektivet skulle kunna uppfyllas genom mindre preciseringar av de gällande bestämmelserna i aktiebolagslagen, på grundval av den modell som föreslås i förarbetena i Sverige, de gällande bestämmelserna i Danmark (det grundläggande arbetet har gjorts i SR TEAS-rapporten) och på motsvarande sätt på grundval av de gällande bestämmelserna i Estland. 

I förslaget har man beslutat sig för att innehållet i de gällande bestämmelserna i Finland förklaras närmare på så sätt att förhållandet mellan bestämmelserna i aktiebolagslagen och i rättegångsbalken och kraven i ändringsdirektivet blir uppenbart. Motiveringen kommer att göra det möjligt att fortsätta att förfara på grundval av befintliga bestämmelser, både inom ramen för nationella och gränsöverskridande arrangemang. Det är detta som talar för att de gällande bestämmelserna ger det mest effektiva och dugliga skyddet för borgenärerna och att ändringen av bestämmelserna inte medför system- eller inlärningskostnader. 

De gällande bestämmelserna om borgenärsskydd i Sverige motsvarar innehållet i de gällande bestämmelserna i Finland. De bestämmelser som föreslås i Sverige (se SOU 2021:18) är mer komplexa än tidigare. I det svenska förslaget bibehålls nationella bestämmelser som ger ett bättre skydd av borgenärer än i ändringsdirektivet och som gör det möjligt att motsätta sig arrangemanget, och som endast kompletteras i gränsöverskridande situationer på det sätt som krävs enligt ändringsdirektivet, på så sätt att borgenärerna under vissa förutsättningar, utöver rätten att motsätta sig, har en alternativ rätt att kräva betryggande säkerheter. Under beredningen har man också uppskattat att de svenska förslagen inte nödvändigtvis förbättrar skyddsnivån, då det finns en bestämmelse, som erbjuder bättre skydd och gör det möjligt för borgenären att motsätta sig arrangemanget. 

Borgenärerna i ett finskt överlåtande eller ursprungligt bolag eller ett finskt bolag som flyttar har inte rätt att kräva en betryggande säkerhet i modellen enligt det förslag som baserar sig på SR TEAS-utredningen, om revisorn i det överlåtande bolaget, det ursprungliga bolaget eller det bolag som flyttar i sitt yttrande bedömt att arrangemanget inte äventyrar betalningen av fordran. Det som talar för detta alternativ är att revisorns ekonomiska sakkunskap skulle utnyttjas i bedömningen av fordringsägarens situation, vilket skulle göra förfarandena i anknytning till fusion, delning eller flyttning av hemorten för deltagarna lättare och skulle vara kostnadseffektivt genomförbart. Ett yttrande av en revisor skulle ge en stark indikation på att arrangemanget kan genomföras på ett problemfritt sätt för borgenärerna. Å andra sidan talar mot detta alternativ det att en framåtblickande bedömning av revisorn kan anses vara svårare än en bakåtblickande revision, att revisorn normalt sett inte betraktar saker och ting ur borgenärernas synvinkel utan ur bolagets eller aktieägarnas synvinkel, att borgenärens rätt skulle gå förlorad vid fel eller försummelse vid avgivandet av ett yttrande och att revisorns skadeståndsansvar skulle kunna överstiga beloppet på ersättningsförmågan. Denna utgångspunkt är också svår att samordna med kravet i ändringsdirektivet om att fordringsägaren har absolut rätt att kräva tillräckliga skyddsåtgärder, om detta kan visa att arrangemanget äventyrar betalningen av fordran. Idén i SR TEAS-utredningen förefaller i viss mån inkonsekvent med tanke på kraven i ändringsdirektivet. 

Om borgenärens fordran enligt revisorns yttrande inte ansågs vara äventyrad, skulle det alternativa sättet avlägsna tiden för kallelseförfarandet (cirka 3 till 3,5 månader) samt kostnader och registermyndighetens avgifter i samband med detta (380 euro per bolag som är föremål för kallelse genom en elektronisk anmälan och 435 euro per bolag som är föremål för kallelse genom en pappersanmälan). Dessutom blir bolaget av med kostnaderna för att skicka skriftliga meddelanden till borgenärerna. I fråga om dessa kan det uppskattas att kostnadsbesparingarna för avskaffandet av kravet uppgår till mellan ungefär 200 och 400 euro (1 till 2 timmars arbetsinsats och portokostnader) per berört bolag. 

I arbetsgruppens beredning har man också bedömt en modell som bygger på gällande bestämmelser om gränsöverskridande fusioner i Estland och som i sig väl kan samordnas med kraven i ändringsdirektivet. I enlighet med denna modell borde man göra långtgående principiella ändringar i den gällande aktiebolagslagen, om man ansåg att borgenärsskyddet i samband med nationella fusioner, delningar och flyttningar av hemorten endast grundade sig på borgenärernas rätt att kräva en betryggande säkerhet om borgenärerna kunde visa att arrangemanget äventyrar betalningen av en fordran. De ändringar som borde göras på grundval av denna modell skulle vara i och för sig förenliga med ändringsdirektivet, men med mest omfattande konsekvenser i förhållande till nuläget. 

5.1.3  Förfarandet med föregripande tillsyn av registermyndigheten

Under beredningen har man diskuterat på vilka olika sätt kraven på föregripande tillsyn enligt ändringsdirektivet kan uppfyllas. I förslaget har man kommit fram till att registermyndigheten är behörig i ett ärende som gäller en gränsöverskridande ansökan och som direkt hänför sig till den föregripande tillsyn som gäller ansökan. Registermyndigheten har enligt förslaget rätt att få en fullgöranderapport av Enheten för utredning av grå ekonomi och andra nödvändiga uppgifter och utredningar av andra myndigheter för att fullgöra sina uppgifter. 

Kallelseförfarandet har bedömts som ett alternativ. Enligt detta skulle en uppmaning kunna offentliggöras i Officiella tidningen, enligt vilken myndigheter som har något att yttra sig i ärendet inom den tidsfrist som anges i uppmaningen skulle lämna in sitt yttrande eller sina anmärkningar till registermyndigheten. En registeranteckning skulle göras om uppmaningen att yttra sig med anledning av kallelsen. En kallelse som publiceras i Officiella tidningen skulle kräva en ny ansökningsavgift av den som ansöker om ett gränsöverskridande arrangemang. 

I slutet av arbetsgruppens beredning och under den fortsatta beredningen har det också varit aktuellt med en tanke om att registermyndigheten på annat sätt skulle informera de särskilda behöriga myndigheterna inom sina verksamhetsområden om att ett gränsöverskridande arrangemang anhängiggjorts. I sådana fall skulle den berörda andra myndigheten ha möjlighet att reagera på ett gränsöverskridande arrangemang. I praktiken skulle det vara fråga om att en annan myndighet kan begära att registermyndigheten avbryter behandlingen av en ansökan om gränsöverskridande arrangemang genom att lägga fram bevis på att det planerade gränsöverskridande arrangemanget inte uppfyller kraven i aktiebolagslagen. Den grundläggande tanken bakom alternativet har inkluderats i den regleringslösning som föreslagits i arbetsgruppens betänkande. I den fortsatta beredningen har det utretts hur de detaljer i förfarandet vilka förblivit öppna kan preciseras, men den slutliga propositionen innehåller inte ett sådant förslag. Frågan behandlas närmare nedan i avsnitt 6.4. 

En omständighet som åtminstone talar för kallelseförfarandet har ansetts utgöras av att registermyndighetens nuvarande system skulle möjliggöra ett sådant förfarande och att de nödvändiga ändringarna av systemet sannolikt inte skulle medföra några större kostnader. På samma sätt skulle information vid avbrottsförfarandet kunna lämnas med hjälp av ordinarie metoder för informationsutbyte mellan myndigheter. 

Som en omständighet som talar emot kallelseförfarandet har det åtminstone ansetts att andra finska myndigheter borde anordna uppföljning av kontinuerlig karaktär via Officiella tidningen i detta avseende. De centrala myndigheterna ska kunna övervaka kallelserna, som enligt uppskattning görs relativt sällan, enbart några tiotal om året. Under beredningen har de enskilda myndigheterna under de inledande diskussionerna bedömt att det är mycket svårt eller omöjligt för dem att lämna uppgifter till registermyndigheten, till exempel om de kontroller eller administrativa påföljder som håller på att utarbetas. Ett sådant yttrande kan också leda till att den myndighet som avger yttrandet blir bunden av uppgifter som den lämnat och vilkas utredning inte är färdig eller vars kunskapsbas i övrigt är bristfällig. Det finns en risk för att osäkra, vilse-ledande eller till och med felaktiga yttranden lämnas till registermyndigheten. Samtidigt skulle en myndighet som avger yttranden kunna bli bunden av felaktiga beslut som fattats på grundval av sådana uppgifter. Detta skulle å sin tur leda till svåra administrativa tvister mellan myndigheter och bolag i ett senare skede. Ännu troligare än detta är att andra myndigheter, trots en uppmaning om ett yttrande, inte skulle avge yttranden till registermyndigheten. Motsvarande utmaningar är inte förknippade med förfarandet med tillfälligt avbrott. 

Dessutom har man under beredningen övervägt tidpunkten för begäran om de uppgifter som registermyndigheten behöver. Det skulle vara möjligt att i enlighet med ändringsdirektivet föreskriva att yttranden eller uppgifter ska begäras först under genomförandefasen av ett gränsöverskridande arrangemang. Det har dock bedömts vara mer motiverat att fortsätta med nuvarande praxis, enligt vilken registermyndigheten kan vidta åtgärder som omfattas av den föregripande tillsynen redan i samband med eller kort efter registreringen av planen (första fasen) eller kallelsen på borgenärer (andra fasen). Detta stöds av det faktum att man på så sätt undviker att förfarandet förlängs. Till ansökan om tillstånd borde man i ett senare skede foga bland annat bolagsbeslut, som eventuellt fattas först efter registreringen av planen. 

5.1.4  Andra behov av förändring som kommit fram under den grundläggande beredningen

I samband med arbetsgruppens diskussioner med de berörda parterna framlyftes vissa andra förslag till ändringar i aktiebolagslagen. Dessa förslag behandlades inte till alla delar i arbetsgruppen. Skälet till att de inte behandlades var att ärendet kom upp i arbetets slutskede eller att ärendet var vittsyftande. 

I diskussionerna med intressentgrupperna föreslogs till aktiebolagslagen ett uttryckligt omnämnande av att verkställandet av fusionen kan skjutas upp om det finns giltiga skäl till detta. Till exempel enligt 16 kap. 14 § i aktiebolagslagen ska de bolag som deltar i fusionen inom sex månader från fusionsbeslutet göra en anmälan till registermyndigheten om verkställande av fusionen, vid äventyr att fusionen förfaller. En motsvarande bestämmelse finns i 17 kap. 14 § i aktiebolagslagen och en sådan föreslås även för kapitlet om flyttning av hemorten. Ett giltigt skäl till att skjuta upp verkställandet skulle exempelvis kunna vara den handläggningstid som ett myndighetsbeslut, till exempel konkurrens- eller planläggningstillstånd, kräver eller ett behov av att slutföra förfaranden som gäller inlösen och i fråga om en gränsöverskridande fusion eller delning förfaranden som gäller ett ytterligare penningvederlag före verkställandet. 

Enligt arbetsgruppens uppfattning har registermyndigheten tolkat 16 kap. 14 § på så sätt att den tid som föreskrivs där i första hand gäller för anmälan om verkställande. Registermyndigheten har godkänt uppskov med verkställandet trots tidsfristerna, om det funnits en grundad anledning till detta. Därför har det inte ansetts vara nödvändigt att inkludera förslaget i aktiebolagslagen. 

För det andra har innehållet i 16 kap. 13 § 3 mom. i aktiebolagslagen ansetts vara oklart när det gäller den rättsliga ställningen för en aktieägare eller en innehavare av optionsrätter eller särskilda rättigheter efter det att inlösenförfarandet inletts. Enligt bestämmelsen har en aktieägare och en innehavare av en rättighet ibland rätt endast till lösenpriset. Denna punkt har bland annat tolkats på så sätt att en aktieägare som krävt inlösen efter att skiljeförfarandet inletts inte längre har rösträtt eller klanderrätt eller annan rätt i det överlåtande bolaget (till exempel Ville Pönkä 2015: Osakkeen lunastaminen, s. 480 med hänvisningar. Alma Talent). I diskussionerna med intressentgrupper har emellertid bestämmelsens förhållande till vissa andra bestämmelser i aktiebolagslagen, till exempel vid beräkning av den blockerande minoritet som krävs för minoritetsutdelning, ansetts vara otydlig i viss mån. I diskussionerna med intressentgrupperna har ett förtydligande av bestämmelsen föreslagits.  

För det tredje betonades också vikten av att uppdatera skattelagstiftningen till följd av ändringarna i förslaget. Det finns till exempel ingen klar uppfattning om skattekonsekvenserna av ändringsförslagen rörande ett ytterligare penningvederlag och inlösen av aktier. Skattebemötandet av arrangemang är av avgörande betydelse för ändringarnas användbarhet. På grund av arbetsgruppens uppdrag har arbetsgruppen inte behandlat behovet av att ändra arbets- och skattelagstiftningen närmare, och sådana förslag har inte heller behandlats under den fortsatta beredningen. 

Arbetsgruppen har dessutom i tillämpliga delar gått igenom de förslag till ändringar som ingår i ovan nämnda SR TEAS-forskningsprojekt. På grund av avgränsningen av arbetsgruppens mandat, har det inte varit möjligt att göra någon övergripande bedömning av alla förslag. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Beredningen av lagändringar som följer av ändringsdirektivet pågår i olika medlemsstater, och det har inte funnits omfattande säkra uppgifter om andra medlemsstaternas lösningar under den grundläggande beredningen. Nedan angivna uppgifter är från arbetgruppsbetänkandet i Sverige (SOU 2021:18), utkastet till författning i Estland (Äriseadustiku muutmise ja sellega seonduvalt teiste seaduste muutmise seadus (äriühingute piiriülene liikumine), seletuskiri, 18.5.2022, tillgängligt på webbplatsen: https://eelnoud.valitsus.ee/main/mount/docList/7f6b2c9d-bdc3-4576-b1e8-6e4c4c84b75a#B5tAgX5i, läst den 21 juli 2022) och betänkandet om det holländska lagförslaget (tillgängligt på webbplatsen: https://www.internetconsultatie.nl/omzettingfusiesplitsing/b1, läst den 21 juli 2022), vilka varit offentligt framlagda. 

5.2.1  Flyttning av hemorten

Tillämpningsområde och definitioner 

I Sverige finns det inte gällande bestämmelser om flyttning av hemorten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 448). Det är uppenbart att Sverige för närvarande tillåter flyttning av hemorten, eftersom två exempel på sådana har genomförts under 2000-talet från Luxemburg till Sverige enligt erhållna uppgifterna (Biermeyer – Meyer-Erdmann 2021, s. 160). Till följd av ändringsdirektivet föreslås i Sverige ett nytt kapitel om flyttning av hemorten i den svenska aktiebolagslagen (aktiebolagslag 2005:551). De bolagsformer som avses i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet är privata och offentliga aktiebolag i Sverige och de har därför med stöd av ändringsdirektivet rätt att i fortsättningen delta i en flyttning av hemorten. I de svenska förarbetena har det även påpekats att det i ändringsdirektivet inte ställts några hinder för att exempelvis överföra ett svenskt publikt aktiebolag till en bolagsform som motsvarar ett privat bolag i en annan stat (SOU 2021:18, Volym 1, s. 452). I fråga om definitioner påpekas i de svenska förarbetena att det begränsade ansvar som avses i ändringsdirektivet egentligen ska avse ett bolag vars aktieägare har begränsat ansvar för bolagets förpliktelser (SOU 2021:18, Volym 1, s. 447). 

I de svenska förarbetena har det uppskattats att möjligheten att inte tillämpa bestämmelser på fondbolag, som tillagd genom ändringsdirektivet, inte så som tidigare gäller svenska fondbolag (prop. 2008/09:180 s. 57). I Sverige föreslås därför inga undantag för fondbolag. Däremot föreslås i Sverige att flyttning av hemorten inte är tillåten om bolaget är i likvidation och tillgångarna börjat skiftas eller om ett kreditinstitut i bolagsform är föremål för resolutionsåtgärder. I Sverige är avsikten att förbjuda flyttning av hemorten också om bolaget är försatt i konkurs, obligatorisk likvidation, företagssanering eller om ett kreditinstitut av bolagsform är föremål för krisförebyggande åtgärder. Det har inte ansetts lämpligt att sådana bolag, som befinner sig i dåligt ekonomiskt skick, deltar i gränsöverskridande arrangemang. Ett bolag i frivillig likvidation kan delta i flyttning av hemorten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 244–245 och 453). 

I den gällande danska bolagslagen (LBK nr 763 af 23/07/2019, lov om aktie- og anpartsselskaber (selskabsloven)) finns det bestämmelser om flyttning av hemorten. Enligt definitionen i 5 § 11 punkten i den danska bolagslagen är flyttning av hemorten endast möjlig mellan Danmark och en annan EU- eller EES-stat. Bestämmelserna finns i 16 a kap. i bolagslagen och gäller både privata och offentliga aktiebolag. I Danmark har vissa flyttningar av hemorten också genomförts under 2000-talet, varav man i ett fall flyttat från Luxemburg till Danmark och i tio fall från Danmark till Tyskland (Biermeyer ― Meyer-Erdmann 2021, s. 90–91). 

Estland har inga gällande bestämmelser om flyttning av hemorten. Det är uppenbart att Estland för närvarande tillåter flyttning av hemorten, eftersom bolagets hemort i ett fall har flyttats från Italien till Estland (Biermeyer ― Meyer-Erdmann 2021, s. 94). 

I Estland föreslås i huvudsak enhetliga bestämmelser om olika gränsöverskridande arrangemang. Enligt förslaget avser Estland förbjuda gränsöverskridande företagsarrangemang då ett bolag är i likvidation och utdelningen av dess medel till aktieägarna påbörjats och när ett sanerings- eller konkursförfarande påbörjats mot bolaget. I Estland vill man förvissa sig om att bolag som bildas till följd av gränsöverskridande företagsarrangemang är tillförlitliga och solventa aktörer och att arrangemanget inte äventyrar parternas (aktieinnehavare, borgenärer och arbetstagare) intressen. 

I Holland finns det inte gällande bestämmelser om gränsöverskridande ombildning av bolag (flyttning av hemorten). I fråga om flyttning av hemorten finns det specialbestämmelser för det fallet att krig, direkt hot om krig, en revolution eller exceptionella förhållanden som kan jämställas med dessa uppkommer. Flyttning av hemorten för ett utländskt bolag till Holland innebär alltid att den stadgeenliga hemorten flyttas till Holland. Det finns inte något behov av att flytta centralförvaltningen eller den huvudsakliga verksamhetsorten till Holland. Vid gränsöverskridande flyttningar av hemorten tillämpas inte bestämmelserna om flyttning av hemorten inom hemlandet. På så sätt undviks eventuella sammanblandningar mellan den holländska lagstiftningen kring inhemska och gränsöverskridande bestämmelser. 

I allmänhet utnyttjas i Holland den i ändringsdirektivet föreskrivna möjligheten för en medlemsstat att inte tillåta flyttning av hemorten för ett företag som är i konkurs eller likvidation. Enligt betänkandet finns det ett behov av att hindra att en gränsöverskridande flyttning av hemorten hindrar eller belastar ett ändamålsenligt avgörande en konkurs eller insolvensförfarande. Samma bestämmelse tillämpas på gränsöverskridande fusioner. I allmänhet införs de undantag som beviljats för enmansbolag i ändringsdirektivet i Holland. 

Plan för arrangemanget 

I de svenska förarbetena har särskild uppmärksamhet riktats mot de punkter i ändringsdirektivet vilka avviker från planerna för gränsöverskridande fusion och delning. Dessa punkter avser artikel 86d d om den riktgivande tidsplanen för flyttning av hemorten, samt artikel 86d h om huruvida bolaget fått incitament eller stöd till företag i utgångsstaten under de senaste fem åren. I övrigt har man vad gäller innehållet i planen för flyttning av hemorten stött sig på bestämmelserna om en fusions- och delningsplan (SOU 2021:18, Volym 1, s. 455). 

I Estland planeras det att ändra innehållet i planen på så sätt att planen bland annat ska redogöra för det penningvederlag som ska betalas till aktieägare och hur vederlaget fastställts. Därtill ska den redogöra för principerna för borgenärsskyddet, inklusive pant och borgen som de erbjuds och de förmåner som beviljas till medlemmar i bolagets förvaltningsorgan. Därtill ska man nämna de fördelar och nyttor som företaget fått under de fem åren före planen och den riktgivande tidsplanen för det gränsöverskridande företagsarrangemanget. Utöver detta krävs i Estland att bolagets förvaltningsorgan upprättar en utredning med en detaljerad beskrivning av bolagets ekonomiska situation i slutet av månaden före den dag då utredningen publiceras. Till meddelandet ska fogas ett yttrande om att ledningsorganet på den dag då meddelandet ges inte känner till någon orsak till att arrangemanget inte kan genomföras eller till att skyldigheter enligt planen inte kan fullgöras. 

I Holland föreslås till lagen en ny bestämmelse som innehåller ytterligare krav på innehållet i den plan som ska uppgöras vid ett gränsöverskridande företagsarrangemang. De uppgifter som ska ges vid gränsöverskridande flyttning av hemorten avviker i viss mån från de uppgifter som krävs för gränsöverskridande fusioner och delningar. I fråga om flyttning av hemorten finns det inte något behov av att meddela bytesförhållande för aktier. 

I Holland ska varje medlem i ett behörigt organ i varje bolag underteckna planen. Om bolaget har ett förvaltningsråd (raad van commissarissen), ska det godkänna och underteckna planen. Bestämmelserna beror inte på ändringsdirektivet, men med tanke på konsekvensen i reglerna om gränsöverskridande företagsarrangemang har man beslutat sig för att tillämpa dessa bestämmelser i samband med alla gränsöverskridande arrangemang. Bolaget ska offentliggöra en flyttningsplan och ett meddelande till bolagets aktieägare, borgenärer och arbetstagarrepresentanter eller själva arbetstagarna om deras rätt att före bolagsstämman tillställa bolaget anmärkningar om planen. 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

I Sverige föreslås det att bolagets styrelse ska utarbeta en redogörelse för aktieägarna och arbetstagarna i samband med flyttning av hemorten. I fråga om redogörelsens innehåll motsvarar de föreslagna bestämmelserna i huvudsak de redogörelser som ges i samband med en gränsöverskridande fusion och delning. Dessutom ska konsekvenserna av flyttning av hemorten för bolagets framtida affärsverksamhet och borgenärernas ställning särskilt beskrivas. Av arrangemangens gränsöverskridande karaktär följer att det ansetts vara motiverat att skriva in de använda grunderna och begreppen i lagförslaget, med nära iakttagande av ordalydelsen i ändringsdirektivet. I Sverige har man tagit hänsyn till att karaktären på flyttning av hemorten dock leder till att det inte betalas något flytningsvederlag som motsvarar fusions- eller delningsvederlaget. Inte heller i ändringsdirektivet föreskrivs någon extra kontant ersättning vid flyttning av hemorten, vilket innebär att begreppet kontantersättning vad gäller innehåll antas vara mer begränsat än vid en gränsöverskridande fusion eller delning. Med detta torde man avse endast det lösenbelopp som betalas till aktieägaren (SOU 2021:18, Volym 1, s. 259–265 och 462–463). 

I Sverige föreslås det vidare att, i likhet med den gällande lagen, uppgifter om konsekvenserna för borgenärer fortfarande finns kvar i styrelsens redogörelse. Lösningen motiveras med att medlemsstaterna måste skydda borgenärernas rättigheter. I Sverige har man ansett att ändringsdirektivet tillåter att en medlemsstat med metoder som den väljer kan ge ett starkt skydd för borgenärerna (SOU 2021:18, Volym 1, s. 262). 

Sverige har inte för avsikt att utnyttja den medlemsstatsoption som är tillåten enligt ändringsdirektivet och som tillåter att styrelsens redogörelse inte görs upp i enmansbolag. Enligt de svenska förarbetena är det fråga om ett aktiebolag med endast en aktieägare. Ett sådant bolag kan vara stort och ha flera anställda, till exempel i dotterbolag inom koncernen. I sådana bolag är det inte ändamålsenligt att avstå från att upprätta en redogörelse av styrelsen och utnyttjande av medlemsstatsoptionen föreslås inte (SOU 2021:18, Volym 1, s. 263). 

I det svenska förslaget får det avsnitt som ska utarbetas för arbetstagarna ett relativt starkt skydd. Med stöd av ändringsdirektivet behöver avsnittet inte upprättas, om bolagets samtliga anställda redan hör till förvaltningsorganen. I Sverige har man uppskattat att registermyndigheten måste få uppgifter i anknytning till detta av bolaget, för att registermyndigheten ska kunna bedöma lagligheten av att avsnittet inte upprättas. I Sverige ska ett bolag i bolagsordningen uppta en föreskrift om att om bolaget inte alls har anställda, ska bolagets styrelse eller verkställande direktör på heder och samvete ge en försäkran om detta till registermyndigheten. Falsk ed eller försäkran medför även brottsansvar (SOU 2021:18, Volym 1, s. 263). 

Styrelsens redogörelse ska finnas tillgänglig elektroniskt minst sex veckor före den bolagsstämma som beslutar om flyttning av hemorten. Styrelsens redogörelse kan hållas tillgänglig på bolagets webbplats eller på något annat motsvarande elektroniskt sätt. I de svenska förarbetena har uppmärksamhet riktats mot att de gällande bestämmelserna i den svenska aktiebolagslagen om framläggande av handlingar på webbplatser endast gäller bolag vars värdepapper är föremål för offentlig handel. Alla bolag har inte ens en webbplats. Med anledning av detta ska handlingarna kunna hållas framlagda på något annat motsvarande elektroniskt sätt. Som kompletterande leveranssätt föreslås att handlingarna på begäran ska sändas till en aktieägare, som ger bolaget sin postadress. Alla aktieägare har inte nödvändigtvis förutsättningar att få handlingar elektroniskt. I Sverige föreslås det inte att andra intressentgrupper, till exempel arbetstagare eller deras företrädare, får rätt att få pappershandlingar (SOU 2021:18, Volym 1, s. 264–265). 

I Estland föreslås främst preciseringar med anledning av ändringsdirektivet till ledningens redogörelse till aktieägarna och arbetstagarna. Det är dock inte nödvändigt att upprätta en redogörelse till arbetstagarna, om företaget eller dess dotterbolag inte har andra arbetstagare än de som hör till förvaltningsorganen. Undantaget tillämpas inte, även om bolagets alla aktieägare är eniga om att det inte finns något behov av att upprätta redogörelsen, eftersom gränsöverskridande arrangemang kan ka betydande konsekvenser för företagets borgenärer och arbetstagare på så sätt att det inte är förenligt med deras intresse att redogörelsen inte upprättas. 

Enligt nya 2:333f § 1 mom. i den holländska civillagen (BW) ska en del av ledningens skriftliga redogörelse uttryckligen riktas till aktieägarna och en del till arbetstagarna.  

Artikel 122 m, ändrat genom ändringsdirektivet, genomförs i Holland på så sätt att planen förutom penningvederlaget ska innehålla en närmare beskrivning det vederlag som ska betalas. Beskrivningen kan utöver beloppet på ersättningen innehålla en beskrivning över metoderna för att fastställa ersättningen och de särskilda svårigheter som kom fram i fastställandet av ersättningen. Redogörelsen ska också redogöra för huruvida dessa metoder varit ändamålsenliga i det aktuella fall och för de värden som nått genom att använda respektive metod. Därtill ska den innehålla ett yttrande om dessa metoders inbördes betydelse då värdet fastställs. Det anses att det ovan nämnda är viktigt, eftersom en plan om ett företagsarrangemang är offentligt. 

Enligt 2:333f § f i den holländska civillagen ska konsekvenserna av en fusion för aktieägarna förklaras. Enligt betänkandet kan denna punkt innehålla en allmän översikt om hurudan ställning aktieägarna har i lagstiftningen för det övertagande bolaget. Den plan som upprättats för arrangemanget ska därtill redogöra för de rättsmedel som är tillgängliga för aktieägarna. 

I Holland föreslås att ledningens redogörelse till arbetstagarna ska redogöra för följderna av den föreslagna gränsöverskridande fusionen för arbetsförhållandena och vid behov för alla åtgärder för att trygga dessa förhållanden. I denna utsträckning är det möjligt att i redogörelsen inkludera en utredning över sannolika ändringar i organiseringen av arbetet, löner, läget för vissa uppgifter och de förväntade följderna för de arbetstagare som sköter uppgifterna i fråga. I redogörelsen ska det också redogöras om väsentliga ändringar äger rum i arbetsvillkoren och arbetsställena. Dessutom ska redogörelsen också redogöra för konsekvenserna av det gränsöverskridande företagsarrangemanget för arbetsförhållandena i bolagets dotterbolag och en utredning av hur väsentliga förändringar i de arbetsvillkor som ska tillämpas och bolagets verksamhetsställen påverkar deras dotterbolag. I redogörelsen är det också möjligt att ge information om företagsarrangemangets konsekvenser för sysselsättningen. 

Vad gäller informationen för konsekvenserna för sysselsättningen anmärks det i det holländska betänkandet att det i ändringsdirektivet inte preciseras hur detaljerade uppgifter det är nödvändigt att ge. I den nuvarande holländska lagstiftningen ska bolagets styrelse behandla förslaget ur en rättslig, ekonomisk och social synvinkel redan i den skriftliga utredning som finns som bilaga till planen. SER Merger Code 2015 ('Merger Code') innehåller en uppförandekod om konsekvensen av ett företagsarrangemang för sysselsättningen. Enligt betänkandet kan dessa uppgifter användas i beredningen av det avsnitt som behandlar sysselssättningskonsekvenserna. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

I Sverige avses med oberoende sakkunnig i allmänhet en revisor, som föreslås att få till uppgift att avge ett yttrande om en plan för flyttning av hemorten, de handlingar som fogats till den och styrelsens redogörelse. Med avvikelse från en gränsöverskridande fusion eller delning föreslås det inte i Sverige i fråga om flyttning av hemorten att även en annan oberoende sakkunnig som utsetts av myndigheten skulle kunna uppfylla kraven i lagen i ett svenskt bolag som flyttar sin hemort.  

I de svenska förarbetena har man konstaterat att syftet med bestämmelsen i ändringsdirektivet uteslutande är att säkerställa att aktieägarnas rättigheter tillgodoses och att ett beslutsmaterial av god kvalitet produceras för bolagsstämman. I Sverige har man inte sett något allmänt hinder för att yttrandet av en revisor även har till syfte att skydda borgenärernas rättigheter. I Sverige föreslås dock inte något krav på ett begränsat yttrande av en revisor i fråga om flyttning av hemorten, om samtliga aktieägare avstått från sin rätt att få ett yttrande. Borgenärerna kan vid flyttning av hemorten i synnerhet ha svårigheter att använda metoder för indrivning av fordringar eller andra sätt att skydda borgenärerna i destinationsstaten. Dessa problem kan inte lösas genom ett yttrande av en revisor i Sverige (SOU 2021:18, Volym 1, s. 269–270 och 468). 

I Sverige har man inte för avsikt att utnyttja den medlemsstatsoption som är tillåten enligt ändringsdirektivet och som ger möjlighet till att ett yttrande av en revisor inte utarbetas i enmansbolag. I detta avseende har de allmänna målen om att skydda borgenärerna nämnts som motivering. Syftet med yttrandet är att försäkra sig om att bolaget uppfyller alla villkor och förfaranden som fastställs i den nationella lagen. Med yttrandet får borgenärerna också information om sina rättigheter i samband med en gränsöverskridande arrangemang. I Sverige har det inte ansetts motiverat att undanta enmansbolag från bestämmelsernas tillämpningsområde (SOU 2021:18, Volym 1, s. 269–270 och 467). 

I Sverige har man dessutom uppmärksammat bestämmelserna om oberoende sakkunniga, bland annat om att man ska säkerställa deras oberoende, avgivande av opartiska och objektiva yttranden, regleringen av skadeståndsansvar samt hemlighållandet av konfidentiell information. I Sverige föreslås det att bestämmelser som motsvarar bestämmelser om skadeståndsansvar för en revisor i svenska aktiebolagslagen ska tillämpas på en revisor som avger ett yttrande (SOU 2021:18, Volym 1, s. 266–268, 273–274, 277–278, 465 och 468–470). 

I Estland kan en domstol, på begäran av de bolag som ingår i ett gränsöverskridande arrangemanget, tillsätta en eller flera revisorer, som har de nödvändiga kvalifikationerna och den nödvändiga erfarenhet som behövs för att granska det gränsöverskridande företagsarrangemanget. Domstolen bestämmer även om de förfaranden som de tillsatta revisorerna ska följa samt om deras arvoden. 

I Estland föreslås att man i revisorns utlåtande ska ange ifall penningvederlaget för aktierna är rimligt. Då revisorn gör denna bedömning ska han eller hon beakta marknadspriset för bolagets aktier innan meddelandet om arrangemanget eller bolagets värde, med avdrag för de effekter som det föreslagna arrangemanget innebär och som bestämts på grundval av allmänt accepterade värderingsprinciper. Eftersom man i ändringsdirektivet inte specificerar, vilka allmänt accepterade värderingsmetoder som ska beaktas, ska revisorn hänvisa till allmänna fackmässiga principer när han eller hon uppgör redogörelsen. (Estlands revisionslag 45 och 46 §, Audiitortegevuse seadus). 

I Holland ska en revisor som bolagets styrelse utnämnt i samband med ett gränsöverskridande arrangemang undersöka den uträttade planen för arrangemanget och meddela om det föreslagna vederlaget (och bytesförhållandet för aktier vid en fusion eller delning) är rimligt enligt revisorns åsikt, också med beaktande av de handlingar som finns som bilaga. I bedömningen av rimligheten i en ersättning ska en revisor beakta aktiernas marknadspris innan planen offentliggörs sådana som de fastställts enligt allmän godkända värderingsmetoder. Detta innebär att grunden för en ersättning i allmänhet är värdet på en aktie i bolaget före företagsarrangemanget. Utlåtandet ska också redogöra för de svårigheter som kom fram i uppskattningen av beloppet på den ersättning som ska betalas för aktierna samt den metod som använts för att fastställa ersättningsförhållandet. Därtill ska revisorn upprätta ett yttrande där revisorn ger sin syn på styrelsens utlåtanden om fastställandet av penningvederlaget. Det är möjligt att avstå från ovan nämnda skyldigheter, om alla aktieägare i bolaget samtycker till detta eller om det handlar om ett enmansbolag. 

Offentliggörande av handlingar 

I de svenska förarbetena har det nämnts att kraven på offentliggörande av flyttning av hemorten motsvarar kraven på offentliggörande av en gränsöverskridande fusion. Offentliggörandet sker genom att planen och övriga handlingar överlämnas till registermyndigheten för registrering minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om flyttning av hemorten. Samtidigt görs anmälan om registrering av planen i Sveriges officiella tidning (Post- och Inrikes Tidningar); hela planen behöver dock inte offentliggöras i den officiella tidningen. I Sverige är avsikten att föreskriva att offentliggörandet ska ske i enlighet med etablerade nationella förfaranden och standardbestämmelserna i ändringsdirektivet.  

I Sverige har man för avsikt att låta bli att utnyttja de medlemsstatsoptioner som gäller alternativt offentliggörande, vars fördelar ansetts vara marginella. Den administrativa bördan, ökad komplexitet i regelverket för andra användare och det faktum att andra alternativa sätt att offentliggöra uppgifter i fortsättningen förlänger registermyndighetens föregripande tillsyn har betraktats som nackdelar med utnyttjande av medlemsstatsoptionerna. Dessa nackdelar anses vara större än fördelarna (SOU 2021:18, Volym 1, s. 251–253, 255 och 459). 

I Estland är avsikten att använda den i ändringsdirektivet för medlemsstater tillåtna möjligheten för bolag att inte offentliggöra alla krävda uppgifter eller handlingar via handelsregistret, utan på sin webbplats. Bolaget ska dock till handelsregistret överlämna uppgifter om det övertagande bolagets juridiska form, namn och stadgeenliga hemort samt juridiska form, namn och stadgeenliga hemort och registernummer för det bolag som flyttar. Därtill ska bolaget nämna arrangemangen för att borgenärer, arbetstagare och aktieägare ska kunna utöva sina rättigheter samt uppgifter om den webbplats på vilken det är möjligt att bekanta sig med det gränsöverskridande företagsarrangemanget. Motsvarande uppgifter ska överlämnas också i samband med övriga gränsöverskridande arrangemang. Estland har därtill för avsikt att bevara den gällande allmänna principen, enligt vilken ett gränsöverskridande arrangemang ska tillkännages också i den officiella tidningen. Bestämmelsen har motiverats med att de avsevärda konsekvenserna av gränsöverskridande arrangemang ska beaktas. 

I Holland finns det inte längre något behov av att ge information om ett gränsöverskridande arrangemang i en nationell officiell tidning. Däremot ska informationen ges i en dagstidning som sprids dagligen. Valet motiveras med att det leder till att företagens börda lättas. I Holland utnyttjas inte det alternativa publiceringssättet som ändringsdirektivet tillåter för att lätta företagens börda, eftersom det inte bedöms att utnyttjande av alternativet lättar bolagens börda. 

I fråga om det meddelande som ska ges till bolagets aktieägare, borgenärer och företrädare för arbetstagarna eller arbetstagarna själva föreslås i Holland att meddelandet utöver den plan som upprättats för arrangemanget ställs till förfogande i handelsregistret. Styrelserna för de bolag som deltar i arrangemanget ska lägga fram en plan för påseende i bolagens lokaler eller om ett verksamhetsställe inte finns, på den plats där ledning finns eller göra den tillgänglig elektroniskt (BW 2 punkten i artikel 2:314). Därtill ges information om publiceringen av meddelandet i den officiella tidningen, där det nämns till vilka offentliga register meddelandet gjorts och på vilken adress det är tillgängligt elektroniskt. Den i direktivet föreskrivna möjligheten att publicera meddelandet enbart på bolagets webbplats utnyttjas inte, eftersom bolaget kan placera meddelandet på en plats som är besvärlig att hitta på sin webbplats. 

Godkännande av bolagsstämma 

I Sverige föreslås det att aktieägarnas, arbetstagarnas eller borgenärernas anmärkningar om flyttningsplanen ska hållas tillgängliga för aktieägarna på bolagsstämman. I Sverige har man i övrigt ansett, att den tid på fem dagar som reserverats för anmärkningar inte kan tidigareläggas.  

För bolagsstämmans beslut krävs en kvalificerad majoritet på minst 2/3 och en kvalificerad majoritet och en kvalificerad majoritet på högst 9/10 av de avgivna rösterna och av de vid stämman företrädda aktierna. Ett beslutskrav som motsvarar andra arrangemang har bedömts överensstämma med bestämmelsen i ändringsdirektivet. Kravet på kvalificerad majoritet ska uppfyllas separat för varje aktieslag som representeras vid stämman (SOU 2021:18, Volym 1, s. 405–406 och 471–472). 

Sverige har inte för avsikt att utnyttja den medlemsstatsoption som är tillåten enligt ändringsdirektivet. Enligt optionen får en medlemsstat kräva att en aktieägare godkänner en klausul i flyttingsplanen eller en ändring av stiftelseurkunden som ökar aktieägarens ekonomiska skyldigheter gentemot bolaget eller tredje parter, om den berörda aktieägaren inte kan utöva sin rätt till inlösen. I de svenska förarbetena betonas aktieägarens begränsade ansvar för bolagets förpliktelser. Likaså konstateras att det inte finns några aktier utan rösträtt i Sverige och att inlösenrätt i praktiken alltid existerar och att ändringsdirektivet inte syftar till att skydda försummelse att framföra inlösenkrav. Man har därför inte sett något behov av att utnyttja medlemsstatsoptionen (SOU 2021:18, Volym 1, s. 407–408 och 473–474). 

I Estland anses beslutet om företagsarrangemang ha gjorts såvida det har fått minst ett understöd med 2/3 kvalificerad majoritet av de på bolagsstämman företrädda rösterna, om inte det i bolagsordningen bestäms annat. Flyttning av hemorten och gränsöverskridande delning berörs av ändringsdirektivets bestämmelser om 9/10 maximikrav. Därutöver kan bolagsstämman ställa ett sådant villkor för godkännandet, att man på stämman uttryckligen godkänner arrangemang, som gäller arbetstagares rätt i det bolag som flyttar att delta i bolagets ledning. Ställande av ett sådant villkor förutsätter samma behörighet att fatta beslut som godkännandet av planen. 

I Holland kan bolagsstämman fatta ett beslut om ett gränsöverskridande företagsarrangemang tidigast inom en månad från den dag då bolaget gav information om lagring eller offentliggörande av planen. Bolagsstämmans beslut om genomförande av arrangemanget får inte avvika från planen. En notarie ska bestyrka bolagsstämmans protokoll i alla gränsöverskridande arrangemang. Enligt det holländska förslaget är det önskvärt att det tydligt markeras vilka aktieägare som röstat emot ett gränsöverskridande företagsarrangemang. 

I ändringsdirektivet föreskrivs att om en klausul i en plan för ett gränsöverskridande arrangemang eller en ändring i stiftelseurkunden leder till att aktieägarnas ekonomiska förpliktelser ökar gentemot bolaget eller tredje parter, kan medlemsstaterna kräva att aktieägaren i fråga godkänner ändringen av en sådan klausul eller ändring av stiftelseurkunden, under förutsättning att medlemmen i fråga inte kan utöva sina rättigheter enligt artikel 160 i. Enligt det holländska betänkandet är det onödigt att inkludera ett sådant alternativ i den holländska lagstiftningen. Enligt den holländska lagstiftningen har alla aktieägare i ett ursprungligt bolag någon av de rättigheter som föreskrivits artikel 160 i i ändringsdirektivet, varför utnyttjande av det alternativ som direktivet möjliggör inte för med sig mervärde för aktieägarna. 

Skydd av aktieägare 

I de svenska förarbetena har man bedömt att bestämmelserna om aktieägares rätt att få sina aktier inlösta är väsentligen identiska med det som gäller för gränsöverskridande fusion. Det finns vissa särdrag som gäller flyttning av hemorten, varför det finns skillnader också i bestämmelserna. I Sverige föreslås för uppkomst av lösenrätt för en aktieägare att: 

- aktieägaren ska rösta mot flyttningen av hemorten, 

- aktieägaren ska framställa sitt yrkande på inlösen inom en månad från bolagsstämman, 

- lösenbeloppet bestäms i första hand i enlighet med flyttningsplanen och denna del betalas inom två månader efter det att flyttningen av hemorten trätt i kraft, och 

- en aktieägare kan väcka talan för höjning av lösenbeloppet inom tre månader från det att flyttningen av hemorten trätt i kraft. 

I Sverige föreslås att tvister som gäller inlösen (tvister som gäller kontantersättning) i princip ska avgöras av den allmänna domstolen på bolagets hemort, i situationer där bolagets avgångsstat är Sverige. Samtidigt kan man i denna allmänna domstol även behandla skadeståndstalan som väckts mot bolaget (SOU 2021:18, Volym 1, s. 287–289 och 475–476). I de svenska förarbetena har man dessutom ganska utförligt behandlat processrättsliga synpunkter rörande kravet på höjning av lösenpriset och jämfört skiljedoms- och domstolsförfarandet. Särskilt vägande skäl att avvika från den svenska civilprocessrättsliga huvudregeln har inte bedömts föreligga. Dessutom kan verkställandet av domar utanför EES-området säkerställas och handläggningen av tvister och rättegångskostnader som följer av väsentligen samma grund regleras i enlighet med de allmänna processrättsliga bestämmelserna (SOU 2021:18, Volym 1, s. 293–301). 

Sverige har inte för avsikt att utnyttja den medlemsstatsoption enligt vilken rätten att kräva inlösen eller höjning av lösenpriset kan erbjudas även till andra aktieägare. I Sverige finns det inte bestämmelser om aktier utan rösträtt, och även i övrigt har de situationer som avses i ingressen till ändringsdirektivet bedömts vara praktiskt taget obetydliga i Sverige (jfr skäl 18 i ändringsdirektivet och 4 kap. 1 och 5 § i svenska aktiebolagslagen). Om lösenrätt å sin tur gavs till alla aktieägare, oberoende av hur de förhåller sig till det gränsöverskridande arrangemanget, skulle den kunna få oförutsebara konsekvenser för bolagets verksamhet. Enligt den grundläggande principen i svensk civilprocessrätt är domen bindande endast för parterna i målet och man har inte sett någon anledning att avvika från detta. En sådan bestämmelse skulle kunna orsaka problem förknippade med ansvaret för rättegångskostnaderna och överklagande av en dom (SOU 2021:18, Volym 1, s. 287–289 och 300 och 475–476). 

En aktieägare som är införd i det estniska handelsregistret och inte godkänner ett beslut om ett företagsarrangemang har rätt att yrka på inlösen av sina aktier. Aktieägaren ska underrätta bolaget om detta inom en månad från bolagsstämmans beslut och yrkandet kan sändas till den e-postadress som bolaget uppgett. 

I Holland kan aktieägare som röstat emot godkännande av en plan och aktieägare utan rösträtt kräva en ersättning inom en månad från beslutet om planen. I Holland har också aktieägare utan rösträtt följaktligen rätt till penningvederlag. I den holländska lagstiftningen jämställs innehavare av depositionsintyg med aktieägare. Enligt den holländska civillagen (BW) kan dessa innehavare av depositionsintyg i vissa fall utöva sin rösträtt utifrån en fullmakt. Aktieägare som yrkar att deras aktier ska lösas in kan framföra en begäran om att penningvederlaget ska fastställas på nytt. Begäran ska framföras till en domstol i andra instans i Holland (Ondernemingskamer). En domstol i andra instans har möjlighet att utse oberoende sakkunniga, som på nytt fastställer ersättningsbeloppet. 

Skydd av borgenärer 

I de svenska förarbetena har borgenärsskyddets nivå bedömts var jämförelsevis bra och målet har varit att inte försvaga det. Sverige har för avsikt att behålla de gällande förfarandena för borgenärsskydd i huvuddrag, men vissa ändringar föreslås när det gäller gränsöverskridande arrangemang, till exempel tidsplanen för förfarandena. I de svenska förarbetena har det konstaterats att de förfaranden som skyddar borgenärerna är mer framträdande än tidigare i regleringen. Det har bedömts att detta huvudsakligen beror på att den gemenskapsrättsliga lag som är tillämplig på gäldenärsbolaget ändras genom ett gränsöverskridande arrangemang. Detta innebär särskilda risker för borgenärerna som man velat minimera. Det finns emellertid inget som hindrar att behålla systemets nationella huvuddrag för att ta hänsyn till djupare problem i anknytning till skyddet av borgenärer, under förutsättning att kraven i ändringsdirektivet beaktas. Sådana nationella krav är till exempel det i arrangemanget deltagande bolagets skyldighet att informera sina borgenärer om arrangemanget och bolagets skyldighet att ge dem den behövliga information samt borgenärernas rätt att motsätta sig arrangemanget, om en säkerhet inte ställts för borgenärernas fordran. Till exempel en ändring som krävs med anledning av ändringsdirektivet är att borgenären ska kunna väcka talan mot arrangemanget inom tre månader från offentliggörandet av planen (SOU 2021:18, Volym 1, s. 307–308, 311, 415–417 och 478–480). 

I Sverige föreslås det att bolagets borgenärer har rätt att motsätta sig flyttning av hemorten verkställs inom tre månader efter offentliggörandet av flyttningsplanen. Ansökan om verkställande av en flyttningsplan ska avslås, om en borgenär som motsätter sig planen lämnar trovärdiga uppgifter om att verkställandet innehåller en risk förknippad med betalningen av en fordran och bolaget inte ställt en betryggande säkerhet. I fråga om gränsöverskridande fusion och delning har Sveriges gällande rätt i huvudsak bedömts motsvara kraven i ändringsdirektivet. Redan i dag kan en borgenär i Sverige ställa en betryggande säkerhet som villkor för att arrangemanget ska kunna genomföras. Åtgärder som är betryggande på ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet kan ta sig i uttryck på många olika sätt, till exempel ställande av säkerheter eller inteckningar. Samma principer kan iakttas i fråga om flyttning av hemorten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 309 och 478–480). 

I de svenska förarbetena har man ganska utförligt diskuterat omfattningen på begreppet borgenär. I Sverige har det tolkats att när det gäller gränsöverskridande arrangemang kan bestämmelserna om skydd av borgenärer tolkas i ljuset av artikel 99.2 i det kodifierade bolagsdirektivet och de nationella bestämmelser som antagits med stöd av det, även om det inte finns någon motsvarande artikel om gränsöverskridande arrangemang. Den nämnda artikeln gäller tillåtna undantag i nationella fusioner. Det gemensamma för tillämpningen av undantag från bestämmelserna om borgenärsskydd är att behovet av borgenärsskydd ska vara verkligt. Först och främst, om revisorn yttrar att betalningen av en fordran inte är äventyrad efter arrangemanget, borde det inte finnas något behov av skydd. Även om arbetstagarens fordran är tryggad genom löneskydd eller lönegaranti eller pensionstagarens pension är tryggad, borde behov av skydd inte heller då föreligga (SOU 2021:18, Volym 1, s. 309–310 med fotnoter och 478–480). 

I de svenska förarbetena har uppmärksamhet riktats mot att borgenären med stöd av bestämmelsen i ändringsdirektivet har bevisbördan när det gäller befintligheten av en betryggande säkerhet. Enligt svensk nationell rätt har bolaget i samband med en fusion haft bevisbördan när det gäller ställande av en betryggande säkerhet, och detta skulle man ha velat behålla även för gränsöverskridande arrangemang. I Sverige har det dock bedömts att det beträffande denna tvingande bestämmelse inte är möjligt att lägga någon bevisbörda på bolaget och att detta kommer att medföra en viss försämring av borgenärsskyddets nivå. Nivån på det krav som ställs på den bevisning som ska läggas fram ska dock inte anses vara särskilt hög. I Sverige har man tolkat att borgenären måste kunna lämna trovärdig information om att arrangemanget innebär en risk för att borgenärens fordran inte betalas. Om borgenären förmår göra detta, övergår bevisbördan på bolaget (SOU 2021:18, Volym 1, s. 311 och 478–480). 

Sverige har inte för avsikt att utnyttja den i ändringsdirektivet tillåtna medlemsstatsoptionen, enligt vilken en medlemsstat kan kräva att bolagets styrelse ska utarbeta en separat redogörelse om sin ekonomiska situation (i Sverige används benämningen solvensförklaring). I de svenska förarbetena har man i synnerhet ifrågasatt den praktiska betydelsen av en dylik solvensförklaring, då den endast kan innehålla framtidsprognoser, som överskuggas av betydande osäkerhet. Dessutom ökar kravet på bolagets administrativa börda utan motsvarande fördel (SOU 2021:18, Volym 1, s. 314–315 och 478–480). 

Enligt de gällande bestämmelserna i Estland kan borgenärerna kräva en säkerhet för de-ras fordringar, om de visar att arrangemanget kan äventyra deras fordran. Enligt de nuvarande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner har en borgenär rätt att kräva en säkerhet också för fordringar som uppkommer innan en gränsöverskridande fusion publiceras i unionens officiella tidning eller 15 dagar efter det. Principerna enligt ändringsdirektivet är lite annorlunda och därför måste de nuvarande bestämmelserna ändras. Enligt det estniska förslaget är enbart en borgenär som inte mottagit någon betalning för en fordran och som visar att företagsarrangemanget sannolikt äventyrar betalningen av borgenärens fordringar berättigad att få en betryggande säkerhet för sin fordran. I ändringsdirektivet föreskrivs därtill i fråga om flyttning av hemorten att en borgenär har möjlighet att lägga fram krav gentemot ett bolag också i avgångsstaten inom två från det att arrangemanget trätt i kraft. Säkerheterna ska vara villkorliga, det vill säga att de ska vara beroende av genomförandet av det gränsöverskridande arrangemanget. 

Enligt det holländska betänkandet är det motiverat att borgenärerna riktar uppmärksamhet mot att ett bolag som flyttar sin hemort kan göra ändringar som gäller bolagets ekonomiska ställning från och med den tidpunkt då en annan stats lagstiftning tillämpas på det. Till exempel är det möjligt att det gränsvärde på minimiaktiekapitalet vilket tillämpas i en annan stat är lägre än i Holland. Därför föreskrivs i Holland att borgenärerna kan motsätta sig ett gränsöverskridande arrangemang och kräva en säkerhet för sin fordran, såvida inte borgenären redan från tidigare har tillräckliga säkerheter eller såvida inte företagets ekonomiska situation i övrigt ger tillräcklig säkerhet om betalningen av fordran. Borgenärerna kan motsätta sig arrangemanget genom att lämna in ansökan till en domstol. Den säkerhet som krävs ska nämnas i ansökan. Borgenärerna kan få en säkerhet för sin fordran under förutsättning att det gränsöverskridande arrangemanget träder i kraft. 

Domstolen ger det bolag som flyttar möjlighet att åtgärda en omständighet som gäller en invändning av en borgenär. Ett förfarandeintyg kan inte beviljas i Holland innan ett beslut getts i ett ärende som gäller en invändning av en borgenär. Om borgenärens fordran gentemot bolaget uppkommit innan den dag då det bolag som flyttar meddelat om offentliggörandet av flyttningsplanen, kan bolaget stämmas i Holland för en sådan fordran inom två år från det att flyttningen av hemorten trätt i kraft. Detta hindrar bolagets borgenärer från att bli tvungna att bestrida sin fordran utomlands under tiden i fråga. Det finns ingen motsvarande bestämmelse för gränsöverskridande fusioner och delningar. 

I det holländska betänkandet föreslås inte att någon separat utredning över betalningsförmågan införs i samband med ett gränsöverskridande företagsarrangemang. Utöver de skyddsåtgärder som borgenärerna fått för att trygga deras fordringar behövs inte andra skyddsåtgärder för borgenärer. I Holland anses det också vara oklart till vilken tidsperiod utredningen av betalningsförmågan hänför sig. I det tidigare lagstiftningsarbetet kring delning har upprättande av en solvensutredning också ansetts vara en för tung börda för företag (Kamerstukken II 2006/07, 31058, nr. 3, s. 72). 

Ett holländskt bolag kan inte heller vara övertagande bolag vid fusion av kapitalbolag som grundats enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat i EU eller EES, om ett eller flera av dessa utländska bolag befinner sig i ett insolvensförfarande. Denna bestämmelse valdes för att hindra att en gränsöverskridande fusion hindrar eller belastar behörigt avgörande i ett ärende som gäller en konkurs, avbrytande av betalningar eller upplösning i fråga om ett utländskt bolag. Ovan nämnda bestämmelse gäller dock inte en situation där ett utländskt bolag är i företagssanering. 

Förfarandeintyg och inlämnande av det 

I Sverige föreslås det att ett svenskt bolag som har för avsikt att flytta sin hemort till en annan stat på förhand ska ansöka om tillstånd av registermyndigheten för att verkställa flyttningen av hemorten. I Sverige föreslås också omfattande bestämmelser om metoder för föregripande tillsyn. 

De bestämmelser som föreslås i Sverige har utarbetats på grundval av de gällande bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner, vilka preciseras med anledning av ändringsdirektivet. I de svenska förarbetena har det konstaterats att myndigheternas förfaranden i gränsöverskridande situationer måste samordnas mellan medlemsstaterna. I enlighet med bestämmelserna i ändringsdirektivet ska den behöriga myndigheten i avgångsstaten övervaka tillämpningen av avgångsstatens lag på arrangemanget (laglighetsprövning). Tillståndet visar att de villkor och formaliteter som föreskrivs i avgångsstaten fullgjorts. Den behöriga myndigheten i destinationsstaten ska fortsätta förfarandet på grundval av ett tillstånd från den behöriga myndigheten i avgångsstaten. Den behöriga myndigheten i destinationsstaten får inte genomföra flyttningen av hemorten utan tillstånd av den behöriga myndigheten i avgångsstaten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 326–327 och 487). 

I samband med laglighetsövervakningen av verkställandet av en flyttning av hemorten ska registermyndigheten också göra en otillbörlighetsprövning. Om resultatet av laglighets- och otillbörlighetsprövningen är positivt, ska registermyndigheten utfärda kallelse på borgenärerna. Om någon av borgenärerna motsätter sig flyttningen av hemorten, ska ärendet hänskjutas till domstol för avgörande. Om borgenärerna inte motsätter sig flyttningen av hemorten eller domstolen avgör tvisterna till förmån för bolaget, ska registermyndigheten lämna in ett intyg före flyttningen av hemorten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 486―487). 

Sverige har inte för avsikt att utnyttja den i ändringsdirektivet tillåtna medlemsstatsoptionen enligt vilken en medlemsstat får kräva att ett bolag ska lämna ytterligare handlingar eller information, bl.a. om antalet anställda, eventuella dotterbolag och deras lokalisering samt om deras skyldigheter gentemot myndigheterna. Betydelsen av att lämna dessa uppgifter har förblivit oklar och ansetts överflödig i Sverige. Registermyndigheten har dock vid behov rätt att begära tilläggsuppgifter för bedömning av ansökan (SOU 2021:18, Volym 1, s. 331–332 och 488). 

I Sverige föreslås inte någon uttrycklig bestämmelse om att registermyndigheten ska göra en bedömning av handlingar och uppgifter. I de svenska förarbetena åberopas att registermyndigheten ska avslå ansökan om verkställande, om vissa föreskrivna förutsättningar inte är uppfyllda. En av dessa förutsättningar är ansökans lagenlighet. Om flyttningsplanen inte innehåller uppgifter om förfarandet för arbetstagarnas medverkan, kan bristen leda till att ansökan avslås. Registermyndigheten ska kunna försäkra sig om att detta förfarande inletts och bolaget ska därför överlämna tillräckliga uppgifter om detta i sin ansökan om verkställande (SOU 2021:18, Volym 1, s. 330). 

I Sverige föreslås uttryckliga bestämmelser om otillbörlighetsprövning, vilket innebär att en ansökan om verkställande ska avslås, om flyttningen av hemorten sker i brottsligt eller annars olämpligt syfte eller om syftet annars är att kringgå nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning. I de svenska förarbetena har detta krav uppfattats som en skyldighet för medlemsstaterna att förbjuda arrangemang som ingåtts i ett sådant syfte, varför dessa arrangemang uttryckligen föreslås vara förbjudna (SOU 2021:18, Volym 1, s. 332–333 och 488). 

I de svenska förarbetena har uppmärksamhet riktats mot ändringsdirektivets krav på det förfarande som ska tillämpas vid bedömningen av olämplighet, föreskrivs ”i enlighet med nationell lagstiftning". I de svenska förarbetena har det tolkats att någon reglering av ett nytt separat tillsynsförfarande inte förutsätts, utan bestämmelsens syfte kan fullgöras inom ramen för de nuvarande förfarandena, i Sverige i enlighet med förvaltningslagens allmänna bestämmelser och specialbestämmelserna i aktiebolagslagen. Enligt förvaltningslagen är myndigheten skyldig att utreda detta och fatta ett sakligt riktigt beslut, för vilket den kan begära uppgifter av andra myndigheter. I Sverige ska kravet på ett nationellt förfarande uppfyllas genom att registermyndigheten utför en ordinarie laglighetsprövning och alltid även en otillbörlighetsprövning som även fäster uppmärksamhet vid innehållsmässiga omständigheter, vilket avviker något från registermyndighetens normala granskning. Detta har till exempel bedömts vara motiverat med hänsyn till bekämpningen av brott, även om det innebär en viss ökning av registermyndighetens resurser och en viss fördröjning av förfarandet. I Sverige har man också identifierat möjligheten att registermyndigheten först skulle göra en normal laglighetsprövning som ett lättare alternativ. Om det i samband med detta upptäcks indikationer på olämpliga ändamål, skulle myndigheten utföra ytterligare utredningar innan ett flyttningsintyg kan lämnas (SOU 2021:18, Volym 1, s. 334–335).  

I Sverige föreslås en uttrycklig bestämmelse om att registermyndigheten har befogenhet att av andra myndigheter begära uppgifter för otillbörlighetsprövningen. Beträffande de myndigheter, av vilka uppgifter kan eller ska kunna begäras, föreslås bestämmelser i den svenska aktiebolagsförordningen. Uppgifter ska begäras i det så kallade standardförfarandet av Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten och i allmänhet också av Polismyndigheten. På så sätt får registermyndigheten uppgifter om bolagets ekonomiska situation, uppgifter om ekonomisk brottslighet och annan brottslighet såsom bedrägeri och människohandel (s. 333, 335, 336 och 488). Enligt det som framgår av standardförfarandet kan registermyndigheten dessutom begära uppgifter även av andra myndigheter, till exempel Finansinspektionen i Sverige, andra myndigheter som övervakar penningtvätt och antiterrorism, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Åklagarmyndigheten och Arbetsmiljöverket. Information kan enligt förarbetena också begäras av privaträttsliga fysiska personer eller sammanslutningar, till exempel arbetstagarorganisationer. I Sverige har man dock uppskattat att registermyndighetens allmänna skyldighet att underrätta de sistnämnda myndigheterna om alla gränsöverskridande arrangemang kräver alltför stora resurser. Behovet av att begära information av dessa myndigheter eller andra ska följaktligen bedömas från fall till fall (SOU 2021:18, Volym 1, s. 336 och 338).  

Det är motiverat att registermyndigheten i samband med begäran om ett yttrande lägger fram relevanta uppgifter för andra myndigheter eller lämnar uppgifter om de ärenden om vilka registermyndigheten önskar ytterligare utredning. De tillfrågade myndigheterna genomför interna utredningar, till exempel registersökningar om huruvida det bolag som ansöker om flyttning av hemorten eller de personer som hör till dess ledning är föremål för skatterevision, brottsmisstanke eller förundersökning. De myndigheter som mottagit en begäran om yttrande kan på basis av handlingar eller uppgifter som de får av registermyndigheter och i övrigt göra även andra behövliga fördjupande eller utvidgande utredningar, om det finns skäl att misstänka att arrangemanget har ett olämpligt syfte. I Sverige har det med stöd av principen om partsoffentlighet ansetts att bolaget ska beredas tillfälle att yttra sig om uppgifter eller handlingar som lämnats av andra myndigheter. Undantag från detta får göras endast i undantagsfall utifrån ett allmänt eller enskilt intresse. Efter att ha mottagit uppgifter eller handlingar av andra myndigheter och bolagets bemötande kan registermyndigheten i allmänhet godkänna eller avslå ansökan (SOU 2021:18, Volym 1, s. 336–337). 

I de svenska förarbetena har man ganska utförligt behandlat frågor rörande sekretessen för handlingar eller uppgifter från registermyndigheten och andra myndigheter. Andra myndigheter är inte skyldiga att ge registermyndigheterna sådana sekretessbelagda uppgifter, om det skulle kunna medföra fara eller olägenhet för syftet med att hålla uppgifterna hemliga för parterna, till exempel för utförande av polisens underrättelseverksamhet eller förundersökning ifall det bolag som ansökt om flyttning av hemorten eller dess företrädare fick kännedom om dem. Den myndighet eller annan aktör som är föremål för en begäran om yttrande ska å ena sidan bedöma behovet av sekretess och registermyndighetens behov av information från fall till fall (SOU 2021:18, Volym 1, s. 341–342). Bestämmelserna i den gällande svenska offentlighetslagen har i princip ansetts skydda nästan alla uppgifter om det bolag som ansöker om flyttning av hem-orten, vilka det är skyldigt att ge till registermyndigheten angående affärsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat eller personliga eller affärsförbindelser, som kan antas medföra skada för bolaget, om de offentliggörs. De gällande bestämmelserna i den svenska offentlighetslagen har därför ansetts tillräckliga vad gäller tillämpningsområde. De uppgifter som framgår av registermyndighetens administrativa beslut är dock i regel alltid och till alla delar offentliga (SOU 2021:18, Volym 1, s. 344–345). 

I den gällande svenska lagstiftningen finns det inga uttryckliga bestämmelser om tidsfrister för utfärdande av tillstånd till verkställande. Enligt de svenska förarbetena tar det nuvarande förfarandet några månader i normala fall, men om borgenärerna inte motsätter sig ansökan och det annars inte uppstår några problem, kan förfarandet bli snabbare. I Sverige föreslås en bestämmelse om uttryckliga tidsfrister, som räknas från det att bolaget lämnat in en ansökan om flyttning av hemorten till registermyndigheten. I de svenska förarbetena har uppmärksamhet riktats mot att registermyndigheten måste slutföra tillsynsförfarandet och att det i sista hand inte finns någon bakre gräns för tidsfristen. Utgångspunkten är att förfarandet genomförs inom tre månader, men om ärendet är komplicerat eller av andra särskilda skäl kan tidsfristen förlängas. I lagen föreslås dock inga uttryckliga bestämmelser av sådana särskilda skäl, men i de svenska förarbetena har förfaranden för borgenärsskydd i domstol nämnts, liksom utförande av otillbörlighetsprövning och inhämtande av därtill hörande uppgifter av andra myndigheter eller aktörer. Registermyndigheten ska underrätta sökanden om dröjsmålet. Denna bedömning eller anmälan är dock inte ett överklagbart beslut (SOU 2021:18, Volym 1, s. 345–346 och 489). 

I Sverige föreslås en uttrycklig bestämmelse om att registermyndigheten får anlita en oberoende utomstående sakkunnig när den bedömer ansökan om genomförande av flyttning av hemorten. Det viktigaste är att registermyndigheten ansvarar för förfarandet och för beslutet. Ansvaret för beslutet kan inte delegeras. Däremot kan det inte uteslutas att registermyndigheten kan behöva extern sakkunskap för att genomföra bedömningen och fatta beslut. Om en utomstående sakkunnig används, får den sakkunnige dock inte ha någon tidigare eller befintlig anknytning till det bolag som är föremål för bedömningen och som kan påverka den externa expertens oberoende. Det allmänna förbudet mot anlitande av ett utomstående biträde har inte ansetts vara ändamålsenligt. I Sverige föreslås för registermyndigheten beslutsbehörighet att den som ansöker om verkställande av flyttning av hemort ska stå för kostnaderna för anlitande av utomstående sakkunniga (SOU 2021:18, Volym 1, s. 347–349 och 490). 

I Sverige föreslås en bestämmelse om att registermyndigheten ska hålla flyttningsintyget tillgängligt och kostnadsfritt lämna det till den behöriga myndigheten i destinationsstaten via systemet för sammankoppling av register. Detta skiljer sig från den gällande lagens bestämmelse om gränsöverskridande fusion, enligt vilken ett tillstånd till verkställande ska lämnas till bolaget, som i sin tur ska överlämna tillståndet till myndigheten i destinationsstaten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 350, 490 och 492). 

Lagligheten i en delning av ett bolag som är införts i det estniska handelsregistret grans-kas av den estniska registerföraren (registripidaja). I Estland är en förutsättning för att få ett förfarandeintyg att i enlighet med medlemstatsoptionen, utöver de uppgifter som föreskrivs i ändringsdirektivet, ge registerföraren uppgifter om antalet arbetstagare, dotterbolagets namn och information om var det finns. Till uppgifterna är det också nödvändigt at foga en redogörelse av styrelsen om att bolagets ekonomiska situation är sådan att bolaget kan delta i ett gränsöverskridande företagsarrangemang och att bolaget kan fullgöra de skyldigheter som arrangemanget kräver. Syftet med detta krav är att säkerställa att bolagets styrelse omsorgsfullt prövar bolagets skyldigheter och huruvida det gränsöverskridande arrangemanget är ekonomiskt och juridiskt genomförbart. I Estlands förutsätts också ett omnämnande om huruvida borgenärerna beviljats borgen i enlighet med 433-8 § i aktiebolagslagen. Därtill, om bolagets aktier är införda i det estniska värdepappersregistret, är det nödvändigt att till ansökan foga också ett utlåtande av det estniska värdepappersregistret om att bolaget anmält företagsarrangemanget till värdepappersregistret. 

I Estland är den föreslagna befogenheten för registermyndigheten att i samband med den föregripande tillsynen neka ett intyg för ett företagsarrangemang ny i den estländska lagstiftningen. För att registerföraren ska kunna förvissa sig om att ett gränsöverskridande arrangemang är behörigt, ska myndigheterna och övriga offentligrättsliga juridiska personer ge registerföraren en egen bedömning av huruvida ett gränsöverskridande företagsarrangemang kan genomföras. I synnerhet skatte- och tullmyndigheterna, centralen för utredning av penningtvätt och andra myndigheter ska utreda om företaget har obetalda förpliktelser, om företagets tidigare verksamhet väcker misstankar om dess motiv att genomföra ett gränsöverskridande arrangemang, om arrangemanget genomförs i ett brottsligt syfte eller om det finns motiverad orsak att misstänka att detta är fallet. I Estlands understryks att det handlar om en bedömning av den övriga myndigheten i fråga, vilken inte binder registerföraren. Det slutliga beslutet om beviljande av ett intyg görs av registerföraren, som kan motivera sitt beslut med uppgifter som olika aktörer överlämnat. 

I Estland tilldelas registerföraren rätt att anlita en oberoende sakkunnig. Om det visar sig vara juridiskt besvärligt att fatta ett beslut om utfärdande av ett intyg, kan registermyndigheten överföra ärendet för behandling av en domstol (den estniska civilprocesslagen (tsiviilkohtumenetluse seadustiku), 595 §: 2 mom. 3 punkten). 

Om ett förfarandeintyg ges i Estland, ska registerföraren i intyget nämna datum för intygsanteckningen och bekräfta att det inte finns något hinder för arrangemanget. Detaljer för förfaranden, inklusive kontakten till de behöriga myndigheterna utomlands, utfärdas genom förordning av ministeriet. Efter att ha mottagit en anmälan om arrangemanget av en domstol, en notarie eller annan behörig myndighet i den medlemsstat vars lagstiftning tillämpas på det övertagande bolaget, det bolag som flyttar eller det ursprungliga bolaget, ska registerföraren i handelsregistret anteckna det datum då företagsarrangemanget genomförs enligt anmälan och rapportera det också till den estniska värdepapperscentralen. Därefter ska registerföraren elektroniskt överlämna alla handlingar om bolaget vilka överlämnats till den till den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars jurisdiktion omfattar bolaget. 

I Holland utförs den föregripande tillsynen av en notarie. Ett bolag som deltar i ett företagsarrangemang ska lämna in en ansökan till en notarie för att få ett förfarandeintyg. Notarien ska undersöka de handlingar och uppgifter som lämnats in i samband med bolagets ansökan. I Holland utnyttjas den i artikel 127.4 i ändringsdirektivet föreskrivna möjligheten, enligt vilken bolaget till en notarie ska överlämna tilläggsuppgifter om antalet arbetstagare vid den tidpunkt då förslaget till avtal om en gränsöverskridande fusion uppgörs, förekomsten av dotterbolag och deras geografiska placering och uppgifter om att skyldigheterna för offentliga organ i ett överlåtande bolag är uppfyllda. Ovan nämnda uppgifter och handlingar kan överlämnas elektroniskt. Enligt det holländska betänkandet är det viktigt att notarien innehar dessa handlingar och uppgifter för att kunna bedöma om en gränsöverskridande fusion är laglig. Överlämnande av dessa handlingar och uppgifter till en notarie ökar inte det överlåtande bolagets börda, eftersom det är enkelt för bolaget att få tillgång till dessa handlingar och uppgifter. 

En notarie ska ge ett intyg över att ett gränsöverskridande företagsarrangemang är lagligt i fråga om holländska bolag. Laglighetsprövningen av en notarie omfattar ett formellt test (een formele toets) och ett bedrägeritest (een fraudetoets). Den formella bedömningen förutsätter att notarien granskar förfarandet och formaliteterna. Ingen materiell bedömning av ärendet krävs dock av notarien. I betänkandet konstateras att bedrägeritestet kan ses som en precisering av den allmänna skyldigheten för en notarie enligt 21 § i lagen om notarius publicus (WNA, Wet op het notarisambt). Ett bedrägeritest av en notarie är inte mer ingående eller mer omfattande än det test som en notarie är skyldig att utföra enligt den nuvarande lagen. 

Om notarien hyser allvarliga misstankar om att ett bolag har olagliga eller bedrägliga avsikter, kan notarien vända sig till en oberoende sakkunnig och den behöriga myndigheten i det övertagande bolagets medlemsstat. Notarien gör bedrägeritestet genom en materiell bedömning av handlingarna. Notarien granskar vid behov utlåtandet av de fusionerande bolagen om att förfarandet för att upprätta förordnanden om inkludering av personalen inletts. Övervakningen av iakttagande av aspekter som gäller arbetstagarnas deltagande är ett av kärnobjekten i bedömningen av notarien. Det beaktas också att notarier enligt den holländska lagen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (Wet ter voorkoming van witwassen en financieren van terrorisme) är skyldiga att göra en utredning för att bekämpa penningtvätt eller terrorism. 

Enligt 2.333i § 8 mom. i den holländska civillagen beaktar notarien de väsentliga fakta och förhållanden som delgetts honom eller henne i bedömningen för utfärdande av ett intyg. Notarien kan i allmänhet göra bedömningen utifrån de handlingar och uppgifter som bolaget överlämnat. Om notarien behöver tilläggsuppgifter, kan han eller hon begära de uppgifter och handlingar som behövs för att övervaka lagligheten i en gränsöverskridande fusion av bolaget eller den eller de behöriga myndigheterna i det övertagande bolagets medlemsstat. Om notarien inte är tillfredsställd med de uppgifter som han eller hon fått från en annan medlemsstat, har han eller hon frihet att begära en rapport av en oberoende sakkunnig. Bolaget svarar för kostnaderna för att pröva beviljandet av ett fusionsintyg, såsom anlitande av en sakkunnig. 

I Holland ska notarien lagra förfarandeintyget i handelsregistret. Handelsregistret delar å sin tur förfarandeintyget med det register i den medlemsstat där det ombildade företaget registreras. 

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsstaten 

I Sverige föreslås ganska omfattande bestämmelser om de handlingar som ska lämnas in till den svenska registermyndigheten när registrering av flyttning av hemorten ansöks i Sverige. Registreringen kan göras, om den svenska registermyndigheten fått ett intyg om flyttning av hemorten av den behöriga myndigheten i avgångsstaten; bolaget har lämnat de uppgifter och handlingar som ska bifogas registreringsansökan, det vill säga åtminstone flyttningsplanen; bolagsordningen är förenlig med aktiebolagslagen och andra författningar i Sverige; bolagets minimikapital uppgår till minst det minimibelopp som föreskrivs i den svenska aktiebolagslagen; och det inte finns några andra hinder för registrering. Dessutom måste man ha kommit överens om eller fattat beslut om arbetstaginflytande enligt svensk lag eller så har förhandlingstiden löpt ut utan överenskommelse. Det krävs också att bolagsordningen inte strider mot bestämmelserna om arbetstagarinflytande (SOU 2021:18, Volym 1, s. 492). 

I de svenska förarbetena har det riktats uppmärksamhet mot att förfarandet i destinationsstaten är annorlunda vid flyttning av hemorten än vid en gränsöverskridande fusion eller delning. När det gäller flyttning av hemorten har hela myndighetsförfarandet ägt rum endast i avgångsstaten innan flyttningsintyget lämnas in till registreringsmyndigheten i Sverige, som är destinationsstat. När det gäller flyttning av hemorten har de föreslagna bestämmelserna ansetts vara behövliga på grund av att den svenska registermyndigheten, med avvikelse från en gränsöverskridande fusion eller delning, inte kunnat få tillgång till uppgifter eller handlingar i tidigare skeden av förfarandet. Den svenska registermyndigheten kommer inte in i förfarandet förrän flyttningsintyget lämnats in till den (SOU 2021:18, Volym 1, s. 493–494). 

Registrering 

När den svenska registermyndigheten har registrerat flyttningen av hemorten, ska den utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den utländska avgångsstaten om detta. Enligt det svenska förslaget ska det i bolagsregistret anges att bolagets första registrering till Sverige eller utträdet från Sverige är en följd av flyttning av hemorten. Denna information har tidigare inte funnits i fråga om fusion eller delning (SOU 2021:18, Volym 1, s. 357). Dessutom ska övriga föreskrivna uppgifter lämnas. Det föreslås att bestämmelser om uppgifterna införs i den svenska aktiebolagsförordningen. Informationen ska offentliggöras redan med stöd av gällande bestämmelser om registret i Sverige. Däremot föreslås i Sverige en uttrycklig bestämmelse om att offentliggörandet ska ske via systemet för sammankoppling av register (SOU 2021:18, Volym 1, s. 496–497). 

Ett bolag som flyttat till Holland ansöker om det slutliga intyget av notarius publicus. Notarien begär ett förfarandeintyg ur handelsregistret. I den holländska lagstiftningen finns det inte bestämmelser om maximitiden mellan offentliggörandet av en plan för gränsöverskridande flyttning av hemorten och genomförandet av flyttningen. 

I Holland ska notarien också övervaka att de holländska krav som fastställts för bildande av företag iakttas. För att dessa krav ska iakttas förutsätts att bolagsordningen för det bolag som flyttat fogats till flyttningsintyget och att de lagstadgade kraven på firma på bolag iakttas. Den stadgeenliga hemorten för det bolag som flyttat ska också finnas i Holland. Därtill krävs en revisionsberättelse av aktiebolaget vid en gränsöverskridande flyttning av hemorten, vilken redogör för att det bolag som flyttas har ett tillräckligt minimikapital. 

Ikraftträdande 

I Sverige föreslås att tidpunkten för flyttningens ikraftträdande bestäms av registeranteckningen, om bolagets hemort flyttas till Sverige (SOU 2021:18, Volym 1, s. 499). 

I Holland träder en flyttning av hemorten i kraft på dagen efter att den av en notarie bestyrkta handlingen om flyttning av en hemort upprättats. 

Konsekvenser 

De rättsverkningar av en flyttning av hemorten vilka föreslås i Sverige motsvarar de rättsverkningar som föreskrivs i ändringsdirektivet. I Sverige har man bedömt att det inte finns någon anledning att avvika från ordalydelsen i ändringsdirektivet i genomförandet av direktivet. De föreslagna bestämmelserna har formulerats i huvudsak på samma sätt som för gränsöverskridande fusioner (SOU 2021:18, Volym 1, s. 498–499). 

Behörighet 

I Sverige föreslås det att talan om ogiltigförklaring får väckas vid domstol mot ett beslut om flyttning av hemorten av en bolagsstämma. Tiden för att överklaga är tre månader, liksom i andra överklaganden av motsvarande beslut, eller i en så kallad ogiltighetstalan undantagsvis sex månader. Talan kan inte väckas efter tillstånd från registermyndigheten eller domstolen att verkställa flyttningsplanen (SOU 2021:18, Volym 1, s. 501). På ett sätt som motsvarar ändringsdirektivet kan bolagsstämmans beslut om flyttning av hemorten dock inte klandras endast på den grunden att det lösenpris som föreslagits i flyttingsplanen inte fastställts på behörigt sätt eller att de uppgifter som lämnats inte motsvarar de rättsliga förutsättningarna. I de svenska förarbetena har endast-ordet uppmärksammats och det har nämnts att de grunder som avses ovan kan åberopas om talan mot bolagets fusionsbeslut väckts på någon annan grund (se SOU 2021:18, Volym 1, s. 283–284). 

I Sverige har man inte för avsikt att föreslå några uttryckliga bestämmelser om den medlemstatsoption som är tillåten enligt ändringsdirektivet, enligt vilken en medlemsstat får föreskriva åtgärder eller påföljder i samband med straffrätt, penningtvätt eller bekämpning av terrorism, sociallagstiftning, beskattning eller annan brottsbekämpning efter det att flyttningen av hemorten trätt i kraft (SOU 2021:18, s. 363–364). 

Övriga ämnen 

I Sverige föreslås en bestämmelse om att innehavare av särskilda rättigheter i flyttningsplanen ska informeras om deras ställning eller om förslag till åtgärder som gäller dem. Informationen i planen garanterar dock inte nödvändigtvis en faktisk rättvis behandling enligt lagstiftningen i den nya destinationsstaten på så sätt att deras rättigheter i bolaget inte minskar eller till och med förlorar sin fulla betydelse. I Sverige föreslås det därför också att dessa vid flyttning av hemorten åtminstone ska garanteras samma rättigheter som för det bolag som flyttar sin hemort från Sverige, om de inte har rätt att få sina värdepapper inlösta.  

I Sverige föreslås det också att registermyndigheten under vissa omständigheter får besluta att en flyttning av hemorten förfallit. Detta kan vara fallet, om registermyndigheten har avfört ett ärende som gäller registrering av flyttning av hemorten eller vägrat registrering av en flyttning av hemorten. 

Motsvarande bestämmelser finns i den gällande lagen i fråga om gränsöverskridande fusion, varför systematiska skäl talar för att bestämmelserna införs även för flyttning av hemorten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 502–503). 

I Estland riktas uppmärksamhet mot att skyddet av intressena för arbetstagare i bolag som deltar i ett gränsöverskridande företagsarrangemang också är en av de viktiga principerna i ändringsdirektivet. Därför inkluderas i den estniska lagstiftningen bland annat en allmän princip enligt vilken arbetstagarna i ett bolag i samband med ett gränsöverskridande arrangemang ska inkluderas i ledningen av bolaget i de fall och på det sätt som föreskrivs i lagen om gränsöverskridande arbetstagarinflytande. En motsvarande bestämmelse finns redan i bestämmelsen om gränsöverskridande fusion i den nuvarande handelslagen. 

I Estland ändras också lagen om gränsöverskridande arbetstagarinflytande (TÜÜÜKS, RT 1, 29.12.2020, 28). I framtiden erbjuder TÜÜÜKS en rättslig grund för information till arbetstagare och samråd med dem och inkludering av dem i företagets ledning i samband med gränsöverskridande företagsarrangemang.  

I Holland riktas särskild uppmärksamhet mot personalens medverkan. Enligt det holländska betänkandet är syftet med lagstiftningen att hindra att gränsöverskridande arrangemang har en skadlig inverkan på arbetstagarens möjligheter att medverka. Inkluderingen av personalen definieras som en rätt att påverka förvaltnings- och tillsynsorganens sammansättning.  

Om en överenskommelse om arbetstagarinflytande träffats i enlighet med direktivet om arbetstagarinflytande, ska registermyndigheten konstatera att avtalet ingåtts och att avtalet innehåller uppgifter om de omständigheter som enligt direktivet ska avtalas i ett giltigt avtal. Om en överenskommelse om arbetstagarinflytande inte nås, ska sökanden tillställa registermyndigheten en utredning om att det särskilda förhandlingsorganet beslutat att förhandlingarna inte ska inledas eller avbrytas eller att tidsfristen på sex månader för inrättande av ett särskilt förhandlingsorgan enligt direktivet om arbetstagarinflytande löpt ut och att det inte beslutats att förhandlingarna ska fortsätta. Om det inte avtalats om arbetstagarinflytande, registreras medlemmarna i styrelsen och förvaltningsrådet hos det bolag som flyttat på samma sätt som medlemmarna i det nybildade aktiebolagets organ registreras på grundval av bolagets anmälan. 

Bolagsstämman kan som villkor för ett beslut om ett arrangemang ställa att det godkänner föreskrifterna om inkludering av personalen. I godkännandebeslutet kan bolagsstämman bevilja en fullmakt att göra de ändringar i bolagsordningen vilka är behövliga för att fastställa reglerna om arbetstagarinflytande. 

5.2.2  Gränsöverskridande fusion

Nedan beskrivs förslagen i andra medlemsstater endast i den mån de skiljer sig från vad som anges ovan när det gäller flyttning av hemorten. 

Tillämpningsområde, definitioner och tillämplig lag 

I Sverige har man riktat uppmärksamhet mot att en ny punkt införts i definitionen av gränsöverskridande fusioner, vilken reglerar vissa vederlagsfria fusioner. I de svenska förarbetena har det konstaterats att en motsvarande uttrycklig bestämmelse inte finns i den gällande svenska lagen, och inga nya tillägg föreslås heller. I Sverige har man bedömt att det inte är nödvändigt att bredda definitionen av fusion i den gällande lagen. Enligt den gällande svensk lagen krävs i regel att ett fusionsvederlag betalas. Endast vid en absorptionsfusion av ett helägt dotterbolag betalas inte fusionsvederlag. De allmänna privaträttsliga principerna innebär dock att det redan i dag är möjligt att med alla aktieägares samtycke verkställa en fusion där aktieägarna inte får något fusionsvederlag. I synnerhet vid koncerninterna fusioner torde vederlagsfrihet vara huvudregeln (SOU 2021:18, Volym 1, s. 240–241). 

I Sverige har man konstaterat att, i motsats till det tidigare, i ändringsdirektivet tillåts gränsöverskridande fusioner med aktiebolag och även andra föreskrivna utländska sammanslutningsformer. I de svenska förarbetena har det konstaterats att kravet på en "motsvarande juridisk person" som ett aktiebolag undanröjts. Ändringen har främst betraktats som redaktionell och en följd av att bolagsrätten redan tidigare har harmoniserats på ett sådant sätt att medlemsstaterna inte självständigt bestämmer hur fusionen ska genomföras. I Sverige har man uppskattat att avskaffandet av kravet på en motsvarande juridisk person inte medför någon skyldighet för den svenska lagstiftaren att ändra de fusionsgrunder som föreskrivs i den nationella bolagsrätten och till exempel tillåta fusion mellan aktiebolag och annan sammanslutningsform (SOU 2021:18, Volym 1, s. 243–244). 

I Sverige föreslås inga bestämmelser om gränsöverskridande fusioner utanför EES-området. 

Plan för arrangemanget 

I Sverige föreslås det att man från vad gäller en plan för en gränsöverskridande fusion avlägsnar kravet enligt vilket däri ska lämnas utredning om de förmåner, som betalats till en oberoende sakkunnig som granskat planen, i allmänhet en revisor. Enligt de svenska förarbetena torde bibehållandet av kravet i sig inte strida mot ändringsdirektivet. I svensk lagstiftning får man dock inte utan vägande skäl avvika från bestämmelserna i ändringsdirektivet, i synnerhet när det gäller dokument som ska utarbetas av bolag från olika medlemsstater (SOU 2021:18, Volym 1, s. 248). 

I Sverige har uppmärksamhet riktats mot att ändringsdirektivet i stället för ändringar i bolagsordningen i första hand nämner stiftelseurkunden, som ska fogas till fusionsplanen. Bolagsordningen ska fogas endast om den finns i en särskild handling. I den gällande svenska lagen fordras upprättande av stiftelseurkund endast vid bildande av nytt bolag. Däremot ersätter fusionsplanen stiftelseurkunden, om ett svenskt aktiebolag bildas genom en fusion. I Sverige har man bedömt att detta förfarande inte i sig strider mot direktivet. I Sverige föreslås därför en bestämmelse om att planen för en gränsöverskridande fusion ska innehålla information om den handling som tjänar som stiftelseurkund för det nya utländska bolag som bildas. Dessutom ska i fusionsplanen inkluderas information om att fusionsplanen utgör stiftelseurkunden, när det nya bolaget som bildas är ett svenskt aktiebolag (SOU 2021:18, Volym 1, s. 248). 

I Sverige föreslås det dessutom att fusionsplanen ska innehålla uppgifter om det bytesförhållande för aktier som erbjuds till aktieägarna, kontantersättningen (lösenpriset) och uppgifter om de skyddsåtgärder som erbjuds borgenärerna, såsom garantier och inteckningar (SOU 2021:18, Volym 1, s. 248). 

Rapport till aktieägare och arbetstagare 

I Sverige måste man vid en gränsöverskridande fusion ta hänsyn till bytesförhållandet för aktierna och kontantersättningen, som hänvisar både till en del av fusionsvederlaget och till lösenpriset (SOU 2021:18, Volym 1, s. 260). 

I Estland riktas uppmärksamhet mot att en medlemsstat enligt ändringsdirektivet har möjlighet att befria bolaget från sin skyldighet att upprätta en redogörelse av ledningsorganet till aktieägarna, om det övertagande bolaget äger alla eller en del av aktierna i det överlåtande bolaget. Dessa undantag har gällt länge för nationella fusioner i Estland och eftersom undantaget förenklar förfarandet i situationer där bolagets innehavsandel inte är stor, är det förnuftigt att utvidga undantaget att gällen även för gränsöverskridande fusioner. Enligt motiveringarna är det förnuftigt att harmonisera bestämmelserna om inhemska fusioner med ändringsdirektivet. Då samma regler tillämpas på gränsöverskridande fusioner och inhemska fusioner. 

En oberoende sakkunnigs rapport 

Utöver det ovan anförda, i Sverige ska man i yttrandet om den gränsöverskridande fusionen bland annat fästa uppmärksamhet vid ändamålsenligheten för bytesförhållandet för aktierna och kontantersättningen. Vid gränsöverskridande fusion kan de krav som gäller en oberoende sakkunnig också uppfyllas av andra oberoende sakkunniga än revisorer vilka utsetts av myndigheten (SOU 2021:18, Volym 1, s. 269–270). 

Godkännande av bolagsstämma 

I Sverige förutsätts för det föreslagna beslutet av en bolagsstämma en kvalificerad majoritet på minst 2/3 även av de aktier som är företrädda vid stämman. 

Skydd av aktieägare 

Utöver det ovan anförda, i Sverige måste man vid en gränsöverskridande fusion ta hänsyn till bestämmelserna om en aktieägares rätt att kräva ytterligare ersättning i vissa föreskrivna situationer. Om bytesförhållandet för aktier eller de andra värdepapper som nämns i planen inte är ändamålsenligt och om en aktieägare som inte får sina värdepapper inlösta får otillräcklig ersättning, har denne rätt till ytterligare ersättning. I de svenska förarbetena har uppmärksamhet riktats mot skäl 21 i ingressen till ändringsdirektivet, enligt vilket även beloppet på en kontantersättning som eventuellt nämns i planen ska beaktas i bedömningen av huruvida bytesförhållandet är tillräckligt.  

Enligt de svenska förarbetena utgår ändringsdirektivet från att den ytterligare ersättning som en aktieägare kräver betalas kontant. I Sverige tolkas detta som att en sådan ersättning uppenbarligen kan betalas även i annan form, men det föreslås inte att en sådan nationell option ska utnyttjas. Bolaget och dess aktieägare har olika åsikter om ersättningsvärdena och i tvisten mellan dessa kan man inte se några fördelar med en sådan användning av andra tillgångar. Användningen av andra tillgångar skulle snarare försvåra lösningen av bedömningsfrågorna och förlänga förfarandet. Enligt det svenska förslaget ska tvistemål rörande extra ersättning handläggas av en allmän domstol. 

I Sverige har man inte för avsikt att införa medlemsstatsoptionen enligt vilken rätten att kräva ytteriligare ersättning kan erbjudas också andra aktieägare. Enligt den grundläggande principen i svensk civilprocessrätt är domen bindande endast för parterna i målet och man har inte sett någon anledning att avvika från detta. (SOU 2021:18, Volym 1, s. 302–304). 

I Holland kan aktieägare som inte haft eller som inte utövat sin rätt att lösa in sina aktier, men som anser att bytesförhållandet för aktierna är osakligt, framföra en begäran till en domstol i andra instans (Ondernemingskamer) om nytt fastställande av bytesförhållandet av oberoende sakkunniga. I bedömningen av ersättningen ska de sakkunniga beakta bland annat vad som konstaterats om värdet i bolagsordningen och i avtalen om fastställandet av aktievärdet. Ett förfarandeintyg kan ges, även om det inte ännu varit möjligt att fastställa den slutliga ersättningen. I Holland förskrivs att aktieägarna kan välja mellan en ersättning som betalas kontant eller i aktier. 

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

I Sverige föreslås, utöver det ovan anförda, att man behåller bestämmelsen i den gällande lagen om att verkställande kan förhindras av annan orsak än den som ansluter sig till det intyg, som utfärdas av den behöriga myndigheten i hemstaten och som uppdagas efter det att intyget lämnats in, men innan registeranteckningen görs i Sverige. Det kan till exempel vara fråga om försättande i likvidation eller i konkurs.  

I Sverige föreslås det också att tidsfristen för ansökan om registrering av verkställande i Sverige ska vara sex månader från den dag då intyget lämnades in. Om registrering inte söks inom denna tid, ska registermyndigheten anse att fusionen förfallit. Ett svenskt överlåtande bolag ska inom samma tidsfrist lämna in handlingar och uppgifter till den behöriga myndigheten i destinationsstaten. I de svenska förarbetena har det nämnts att det inte längre finns någon tidsfrist i ändringsdirektivet, men i Sverige har det ansetts motiverat med någon form av bakre gräns, eftersom förhållandena i samband med arrangemanget kan förändras ganska snabbt (SOU 2021:18, Volym 1, s. 354). 

Konsekvenser 

I de svenska förarbetena har uppmärksamhet riktats mot att man i ändringsdirektivet gjort mindre ändringar i bestämmelserna om rättsverkningar. En saklig ändring är att en aktieägare som krävt inlösen av sina aktier inte blir aktieägare i det övertagande bolaget. I Sverige har man beräknat att inlösenförfarandet kan pågå vid registreringen av arrangemanget, varför en sådan aktieägare inte ens tillfälligt blir aktieägare i det övertagande bolaget. Därför föreslås en förtydligande bestämmelse om ärendet (SOU 2021:18, Volym 1, s. 359–360). 

Förenklade formaliteter 

I Sverige föreslås att det fusionsförfarande för helägt dotterbolag som föreskrivs i den svenska aktiebolagslagen anpassas på så sätt att även de nya kraven i ändringsdirektivet beaktas. Bestämmelserna om dotterbolagsfusion tillämpas också när en och samma person äger samtliga aktier direkt eller indirekt. I en fusionsplan behöver man då inte lämna uppgifter om kontantersättning till aktieägarna, vilket visserligen i de svenska förarbetena tagits för givet, eftersom det är fråga om den enda aktieägaren. I det överlåtande bolaget finns det inte heller något behov att upprätta en redogörelse av styrelsen (SOU 2021:18, Volym 1, s. 365–366). 

Dessutom föreslås det att fusionsplanen, meddelandet om intressentgruppernas rätt att göra anmärkningar om planen, styrelsens redogörelse och revisorns yttrande ska hållas tillgängliga minst en månad före beslutsfattandet också när det övertagande bolaget inte fattar beslut på bolagsstämman. I Sverige torde det föreslås dock att handlingarna i dessa situationer ska hållas tillgängliga sex veckor före beslutsfattandet (SOU 2021:18, Volym 1, s. 366–367). 

5.2.3  Gränsöverskridande delning

Nedan beskrivs förslagen i andra medlemsstater endast i den mån de skiljer sig från vad som anges ovan när det gäller flyttning av hemorten eller gränsöverskridande fusion. 

Tillämpningsområde och definitioner 

I Sverige finns i den gällande lagen bestämmelser om inhemska delningar. I Sverige finns inga gällande bestämmelser om gränsöverskridande delning. I Sverige föreslås i princip krav som motsvarar inhemska delningar även för gränsöverskridande delningar. Vid behov ska ändringar göras i dessa för att säkerställa att kraven i ändringsdirektivet uppfylls. Det föreslås att bestämmelserna ska tillämpas på delningar som genomförs genom total delning, partiell delning och bolagisering, vilka också definieras i enlighet med ändringsdirektivet. I fortsättningen kommer dessa delningsformer att vara tillgängliga både inom och över de svenska gränserna (SOU 2021:18, Volym 1, s. 375–376 och 379).  

De föreslagna bestämmelserna om situationer där gränsöverskridande delning inte är tillåten motsvarar vad som ovan lagts fram om gränsöverskridande fusioner (SOU 2021:18, Volym 1, s. 379―381). 

I Sverige föreslås inga bestämmelser om gränsöverskridande delningar utanför EES-området. 

I Estland finns det inte gällande bestämmelser om gränsöverskridande delning. 

I Hollands gällande lagstiftning finns det inte bestämmelser om gränsöverskridande delning. I det holländska betänkandet uppmärksammas att bestämmelserna om gränsöverskridande delning tillämpas enbart på delning där ett nytt bolag grundas. Ändringsdirektivet tillämpas följaktligen inte i en situation där en del av tillgångarna och skulderna delas eller överförs till ett redan verksamt bolag. I bestämmelsen rörande gränsöverskridande delning är definitionen av delning följaktligen annorlunda än definitionen av en delning för inhemska delningar. I den holländska civillagen (BW) föreskrivs dock att flera bestämmelser som tillämpas på inhemska delningar inte gäller gränsöverskridande delning. I betänkandet om genomförandet av direktivet föreslås att ett nytt avsnitt (afdeling) innehållande specialbestämmelser om gränsöverskridande delning av kapitalbolag införs i lagen.  

I Holland utnyttjas möjligheten enligt artikel 160a.5 a i ändringsdirektivet att tillåta partiell gränsöverskridande delning av ett bolag i konkurs eller i likvidation (hybride splitsing). I Holland är gränsöverskridande delning av ett bolag i konkurs eller ett bolag som avbrutit betalningarna möjlig enbart om det ursprungliga bolaget i och med delningen blir den enda aktieägaren i de övertagande bolagen. Gränsöverskridande fusion av eller flyttning av hemorten för ett bolag i konkurs eller ett bolag som avbrutit betalningarna är däremot inte möjlig. Enligt betänkandet är arrangemanget för stelt, om alla delningar där bolaget försatts i konkurs eller avbrutit betalningar förbjuds. Enligt betänkandet är delning ett lämpligt sätt att avskilja de livsdugliga delarna i ett företag i ekonomiska svårigheter för att inte hela företaget ska gå i konkurs. 

Plan för arrangemanget 

I Sverige har man utöver det ovan anförda i fråga om gränsöverskridande delning riktat uppmärksamhet mot vissa bestämmelser, som inte utfärdats för andra gränsöverskridande arrangemang. I delningsplanen ska det inkluderas en exakt beskrivning av det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder och av hur dessa ska fördela sig mellan ett eller flera övertagande bolag. Vid delning som genomförs som partiell delning eller genom bolagisering ska det redogöras för vilka tillgångar eller skulder det ursprungliga bolaget behåller. Dessutom ska det redogöras för behandlingen av tillgångar eller skulder som inte uttryckligen fördelats i delningsplanen, till exempel för skulder som inte identifierats vid tidpunkten för delningsplanen. När det gäller dessa krav har Sverige för avsikt att ta hänsyn till den gällande lagens bestämmelser om nationella delningar, vilka måste kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om okända skulder (SOU 2021:18, Volym 1, s. 386). 

På samma sätt föreslås i Sverige en uttrycklig bestämmelse, enligt vilken delningsplanen i tillämpliga delar ska redogöra för huruvida aktieägarna i det ursprungliga bolaget erhåller aktier i det ursprungliga bolaget, det övertagande bolaget eller i båda två. Dessutom måste de kriterier som ligger till grund för en sådan delning anges. Bestämmelsen kompletterar informationen om bytesförhållandet för aktierna och den föreslagna kontantersättningen samt informationen om storleken på den andel av det ursprungliga eller det övertagande bolagets kapital som erbjuds aktieägarna. Enligt de svenska förarbetena är det inte helt klart vad bestämmelsens syfte är. I Sverige har det tolkats att bestämmelsen avser närmare uppgifter om formerna för att ge aktier eller annat delningsvederlag (SOU 2021:18, Volym 1, s. 387). 

Skydd av aktieägare 

De krav på skydd av aktieägare som föreslås i Sverige motsvarar kraven på gränsöverskridande delning (SOU 2021:18, Volym 1, s. 286–304 och 410–412).  

Skydd av borgenärer 

De krav på borgenärsskydd som föreslås i Sverige motsvarar i huvudsak kraven på gränsöverskridande delning. Utöver bestämmelserna i ändringsdirektivet, utvidgas de bestämmelser om sekundärt gemensamt ansvar om skulder i det ursprungliga bolaget, som föreskrivs i den svenska aktiebolagslagen och gäller nationella delningar, till att även omfatta gränsöverskridande delningar (SOU 2021:18, Volym 1, s. 417). 

Tillsyn av att arrangemanget är lagenligt i destinationsmedlemsstaten 

Av delningens särdrag följer att registermyndigheten måste försäkra sig om vissa ärenden som inte nödvändigtvis är förknippade med flyttning av hemorten eller en gränsöverskridande fusion, om det övertagande bolaget finns i Sverige. Registermyndigheten ska i synnerhet se till att bolagsordningen för ett svenskt övertagande bolag är förenlig med aktiebolagslagen och annan eventuell lagstiftning i Sverige. Ett svenskt övertagande bolag ska ha en styrelse och vid behov en verkställande direktör och en revisor. Det svenska övertagande bolagets aktiekapital ska uppfylla minimikraven i den svenska aktiebolagslagen. Likaså ska registermyndigheten säkerställa att det inte finns något annat hinder för verkställandet av delningen. Dessutom ska man på det sätt som avses i den svenska lagen om arbetstagarinflytande ha kommit överens om arbetstagarmedverkan eller så ska tidsfristen för detta ha löpt ut, och det övertagande bolagets bolagsordning får inte heller på något annat sätt stå i strid med inflytandearrangemanget (SOU 2021:18, Volym 1, s. 431–435). 

Registrering 

I Sverige föreslås uttryckliga bestämmelser om registrering av gränsöverskridande delningar. De uppgifter som ska registreras beror på om det rör sig om en total delning, partiell delning eller delning som genomförs genom bolagisering och huruvida det svenska bolaget har en ställning som överlåtande eller övertagande bolag (SOU 2021:18, Volym 1, s. 436–437). 

Ikraftträdande 

I Sverige föreslås en uttrycklig bestämmelse om när en gränsöverskridande delning ska träda i kraft. Ikraftträdandet bestäms enligt den lag som är tillämplig på det ursprungliga bolaget. Om det ursprungliga bolaget har sin hemort i Sverige, träder rättsverkningarna i kraft när delningen antecknas i registret och det ursprungliga bolaget avregistreras (SOU 2021:18, Volym 1, s. 441–442). 

Förenklade formaliteter 

Bestämmelserna i den gällande svenska aktiebolagslagen om förenklade förfarandena gäller för nationella totala delningar och de kan inte tillämpas på gränsöverskridande delningar. Ändringsdirektivet innehåller inte sådana bestämmelser. I Sverige föreslås det att nya bestämmelser upprättas för gränsöverskridande delningar genom bolagisering, vars innehåll motsvarar kraven i ändringsdirektivet. I sådana fall kan man i delningsplanen inte kräva information om bytesförhållandet för aktierna, villkoren för fördelning av aktier, tidpunkten för utbetalning av medel, ställningen för innehavare av särskilda rättigheter i det övertagande bolaget eller den föreslagna kontantersättningen. Ingen redogörelse av styrelsen krävs heller. Ett yttrande av en revisor förutsätts inte, men i Sverige har det bedömts att ett begränsat yttrande enligt borgenärernas intresse är tillåtet. Till slut föreslås det att bestämmelserna om aktieägarnas lösenrätt inte tillämpas (SOU 2021:18, Volym 1, s. 445–446). 

Övriga ämnen  

Utöver det som ovan konstaterats om det arbetstagarinflytande som ska ordnas i Holland i samband med flyttning av hemorten, ska ett bolag som delas i Holland bilda en särskild delegation för varje bolag som delas så fort som möjligt efter att delningsplanen offentliggjorts. Det är logiskt att bilda en särskild delegation av arbetstagare i det ursprungliga bolaget, vilka efter delningen övergår till att tjänstgöra för det övertagande bolaget i delningen. I Holland föreskrivs att delegationen med ett skriftligt avtal bestyrker arrangemangen för arbetstagarinflytande. Det har också överenskommits att det i avtalet finns föreskrifter om aspekter som gäller arbetstagarnas roller. Det är inte möjligt att delegationen lagligt fattar ett beslut att godkänna ett avtal där arbetstagarnas befintliga rättigheter inte tillgodoses i samband med ett företagsarrangemang. 

Remissvar

6.1  Huvudsakliga synpunkter som gällt innehållet i bestämmelserna

Under den remissbehandling som ordnandes med anledning av arbetsgruppens betänkande understödde remissinstanserna att fri rörlighet för företagen främjas med nya bestämmelser och de förhöll sig i huvudsak positivt till genomförandet av ändringsdirektivet i enlighet med betänkandet. Trots det allmänna stödet framlades reserverade anmärkningar i synnerhet rörande funktionen för myndighetsprocesserna för gränsöverskridande företagsarrangemang och i viss mån rörande aktieägarnas möjlighet att kräva ytterligare penningvederlag i samband med gränsöverskridande fusioner och delningar. 

Alla remissinstanser som tog ställning till förslaget ansåg enhälligt att det fanns grunder för förslaget om nämnande av bytesförhållandet för aktierna i revisorsyttrandet, elektroniskt mottagande av krav på inlösen, behandling av inlösenärenden som gäller fusion i samma förfarande, borgenärens rätt att kräva en betalning för en säkerhet som getts för en fusion eller delning efter att ett gränsöverskridande arrangemang trätt i kraft, klander av beslut som gäller fusion eller delning och den tidpunkt då en delning träder i kraft.  

Alla remissinstanser som tog ställning till förslaget förhöll sig positivt till förslaget om att aktieägarna i vissa situationer med ett samtycke kan avstå från sin rätt att kräva fusions- eller delningsvederlag. Advokatförbundet föreslog därtill att det ska beaktas att också en kombinationsfusion kan genomföras på så sätt att enbart en del av delägarna ges ett vederlag. 

Alla remissinstanser som tog ställning till förslaget förhöll sig positivt till förslagen om fusions- och delningsplanerna. Advokatförbundet fann dock att förslagen var delvis onödiga eller av ringa betydelse. Advokatförbundet anmärkte att en närmare beskrivning av fusionstidtabellen är motiverad och att planen borde redogöra för också det övertagande bolagets räkenskapsperiod. Advokatförbundet fann det också delvis oklart om förutsättningen om en stiftelseurkund i bestämmelserna om gränsöverskridande fusions- och delningsplaner hänvisar enbart till situationer där det övertagande bolaget bildas före arrangemanget eller också till sådana situationer där ett bolag bildas i samband med genomförandet av ett arrangemang. 

Alla remissinstanser som tog ställning till förslaget understödde förslagen om kallelse för borgenärerna rörande det övertagande bolagets rätt att göra en ansökan om kallelse vid dotter- och syskonbolagsfusioner, de uppgifter som ska ges om krav på ytterligare penningvederlag vid kallelse på borgenärer och om den utsatta tiden för att ansöka om kallelse. I fråga om det sist nämnda ansåg Advokatförbundet att det var beklagligt att ändringsdirektivet inte tillåter att kallelsen ansöks till exempel efter bolagsstämman. Detta har under tiden för den gällande lagen varit möjligt, flexibelt och relativt problemfritt. 

Alla remissinstanser som tog ställning till förslaget förhöll sig positivt också till de förslag som ökar och tryggar intressentgruppernas informationstillgång och påverkansmöjligheter och gäller framläggandet av handlingar, fogande av nya handlingar till anmälan om genomförandet, meddelandet om anmärkningar, styrelsens redogörelse, yttrandet av en revisor eller rapporten av en annan oberoende sakkunnig om styrelsens redogörelse och registermyndighetens rätt att anlita en revisor eller en annan oberoende sakkunnig i den föregripande tillsynen. Såväl Ingenjörsförbundet som Akava föreslog i deras gemensamma utlåtande att i synnerhet de arbetsgivarskyldigheter som gäller arbetstagare och som direktivet fört med sig särskilt ska understrykas i synnerhet i styrelsens redogörelse, liksom också att de uppgifter som överlämnas ska vara tillräckligt detaljerade. Advokatförbundet ansåg å sin tur att intressentgruppsutredningarna och de anmärkningar som begärs om dessa i praktiken är av ringa betydelse och ökar den administrativa bördan i anknytning till arrangemanget. 

Remissinstanserna understödde i regel föregripande tillsyn av registermyndigheten i samband med ett gränsöverskridande arrangemang. En del av remissinstanserna ansåg dock att förfarandet för den föregripande tillsynen ska preciseras i lagstiftningen, och delvis att användningsområdet för fullgöranderapporter ska utvidgas. Enligt dem skulle en närmare definition av ”motiverad orsak", myndigheternas informations- och avbrottsrätt och ett missbruks- eller bedrägerisyfte göra förslaget om tillsynsförfarandet tydligare och mer förutsebart än vad som nu föreslagits. I synnerhet remissinstanserna från näringslivet betonade därtill att myndighetsprocesserna inte borde leda till att arrangemangets längd förlängs eller att den administrativa bördan ökar väsentligt. Patent- och registerstyrelsen ansåg att arbetsgruppen mer ingående borde ha utrett de alternativa sätten att genomföra tillsynsuppgiften med anledning av EU-bestämmelserna. Patent- och registerstyrelsen ansåg att kallelse- och avbrottsförfarandet är bättre förfaranden än arbetsgruppens förslag. Advokatförbundet konstaterade därtill att de utsatta tider som fastställts för den föregripande tillsynen kan visa sig vara problematisk i arrangemang där avsikten är att hålla den bolagsstämma som beslutar om ett arrangemang så nära genomförandedagen som möjligt, till exempel av orsaker relaterade till värdepappersmarknadsrätten. 

Remissinstanserna förhöll sig så gott som enhälligt positivt till förslaget om at aktieägarna har rätt att kräva ytterligare penningvederlag. Rätten till ytterligare penningvederlag ansågs förbättra aktieinnehavarnas rättsskydd. Vissa reserverade synpunkter lades också fram. Rätten att kräva ytterligare penningvederlag ansågs å andra sidan också öka osäkerheten förknippad med gränsöverskridande fusioner och delningar. Detta ansågs möjliggöra opportunistiskt beteende hos aktieägarna, vilket dock begränsar de föreslagna bestämmelserna om kostnadsansvar och betalning av vederlag inom ramen för gängse värde. 

Reglering kring flyttning av hemorten som ett separat arrangemang ansågs förtydliga situationen i jämförelse med nuläget. En del av remissinstanserna ansåg att definitionen av flyttning av hemorten dock förutsätter precisering. Patent- och registerstyrelsen föreslog också en precisering av det förfarande som tillämpas då ett utländskt bolag flyttar sin hemort till Finland. 

I fråga om ändringarna av försäkringsbolagen anmärkte Finansinspektionen att beviljande av samtycke av Finansinspektionen och koncession i den övertagande medlemsstaten är en förutsättning för flyttning av hemorten för försäkringsbolag. Finansinspektionen kan inte neka en gränsöverskridande flyttning av hemorten för ett försäkringsbolag genom att åberopa att principerna om sunda och försiktiga affärer är äventyrade i försäkringsbolagets verksamhet. Finansinspektionen preciserade de bestämmelser och föreskrifter som ska tillämpas och tillämpas på ett EES-försäkringsbolag och ett bolag som registrerat i utlandet, som utövar försäkringsverksamhet i Finland. Finansinspektionen konstaterade också att det finns skäl att i försäkringsbolagslagen införa en bestämmelse om beviljande av koncession också till EES-försäkringsbolag som flyttar sin hemort vid sidan om bestämmelserna för europabolag.  

Vissa remissinstanser framförde också anmärkningar om vissa andra behov av att revidera lagstiftningen. Vissa remissinstanser ansåg att det i den fortsatta beredningen finns skäl att bedöma användningen av metoder enligt ändringsdirektivet i fråga om andelslag, banker, föreningar och stiftelser. Vid behov ska uppmärksamhet riktas mot specialfrågor, som anknyter till koncessionen eller en annan motsvarande åtgärd som förutsätts av aktörerna på finansmarknaden. Vissa remissinstanser riktade uppmärksamhet mot de ringa behoven av att ändra handelsregisterlagstiftningen, och vissa remissinstanser ansåg att genomförandet av ändringsdirektivet förutsätter också en ändring av skattelagstiftningen. 

6.2  Huvudsakliga aspekter som gällt konsekvensbedömningen

Flera remissinstanser fann att konsekvensbedömningen i arbetsgruppens betänkande uppgjorts åtminstone i tillräckligt omfattande grad och på behörigt sätt. Kompletterande synpunkter lades fram i synnerhet av Ingenjörsförbundet, Akava, Fackförbundet Pro, arbets- och näringsministeriet, Patent- och registerstyrelsen och enheten för utredning av grå ekonomi. Anmärkningarna gällde kraven rörande arbetslivet, den föregripande tillsynen och fullgöranderapporten, kostnaderna för registermyndighetens upphandling av ett informationssystem och genomförandet av det samt myndigheternas personalbehov. 

I fråga om de konsekvenser som gäller arbetslivet lyfte Ingenjörsförbundet och Akava fram att medverkan av arbetstagarna i företagets beslutsfattande kan ha en positiv konsekvens för arbetstagarnas välbefinnande, hur de upplever företagets verksamhet och därigenom för längre arbetskarriärer och för företagets produktivitet och konkurrenskraft. Dessa ansåg å andra sidan att det också var möjligt med en utveckling där företag i fortsättningen flyttar från Finland till utlandet i högre grad än vad företag kommer till Finland och detta kan ha negativa konsekvenser för arbetstagarna och deras ställning. Arbets- och näringsministeriet riktade å sin tur uppmärksamhet mot att bedömningen av möjligheten att flytta hemorten i betänkandet i fråga om arbetsrätten inte ligger i linje med texten om arbetslivskonsekvenserna. I betänkandet har det konstaterats att möjligheten att flytta hemorten kan påverka hur den lagstiftning som fastställs utifrån hemorten utvecklas nationellt bland annat vad gäller arbetsrättsområdet. I motsats till detta har det dock i det andra textstället i betänkandet beskrivits att det inte kan observeras att flyttningarna av företag riktar sig till länder där arbetslagstiftningen är mindre beskyddande. Likaså har det beskrivits att propositionen inte har konsekvenser för de olika arbetstagargruppernas ställning på arbetsmarknaden, säkerheten eller välbefinnandet i arbetet, utbildningen på arbetsplatsen eller de organiserade och icke-organiserade arbetsgivarnas ställning. 

I fråga om den föregripande tillsynen och fullgöranderapporterna ansåg enheten för utredning av grå ekonomi att användningen av fullgöranderapporter på det sätt som lagts fram i promemorian då registermyndigheten samlar in information möjliggör ett koncentrerat, standardiserat, lätt, snabbt och avgiftsfritt sätt att inhämta uppgifter. Användning av fullgöranderapporter minskar också den administrativa bördan för de företag som är föremål för utredning, eftersom de inte till registermyndigheten behöver överlämna sådana uppgifter eller intyg som med fullgöranderapporten fås direkt av andra myndigheter.  

Arbets- och näringsministeriet ansåg att den föregripande tillsynens faktiska genomslag förblir oklar, eftersom de nämnda ärendena inte hör till registermyndighetens expertis och eftersom registermyndighetens möjlighet att begära uppgifter av andra myndigheter och den bedömning som görs av andra myndigheter inte är avsedd som ett undantagslöst förfarande. Likaså anmärkte Patent- och registerstyrelsen att registermyndigheten med handlingar och tilläggsutredningar kan konstatera enbart en riktgivande uppfattning som är av begränsad säkerhet rörande avsikten med ett arrangemang, eftersom det kan endast vara hypotetiskt att göra en extern bedömning av en parts faktiska syfte; registermyndigheten kan konstatera och räkna upp omständigheter som uppdagats och tyder på ett missbruks- eller bedrägerisyfte. Eftersom de flesta företagsarrangemangen gäller fusioner och delningar av dotterföretag och systerföretag är det uppenbart att registermyndigheten i de flesta fallen beslutar sig för att konstatera att det i utredningen inte upptäckts tecken på missbruks- och bedrägerisyfte. Patent- och registerstyrelsen ansåg också att det i praktiken är möjligt att utreda enbart finländska parter som deltar i ett arrangemang ur finländska källor. Också företrädarna för organisationer inom näringslivet fann det möjligt eller till och med sannolikt att förslaget ökar osäkerheten, manöverutrymmet och längden i fråga om gränsöverskridande arrangemang vad gäller myndigheternas tillsynsåtgärder (och krav på ytterligare penningvederlag). I enskilda utlåtanden förutsades det till och med att registermyndigheten med stöd av sina befogenheter fattar egenmäktiga beslut. 

Enligt Patent- och registerstyrelsen är ett förfarande som är bättre, effektivare och billigare än förslaget i arbetsgruppens betänkande ett förfarande där tillsynen baserar sig på kallelseförfarandet för fusion och delning i den nuvarande aktiebolagslagen eller på det avbrottsförfarande som behandlats i arbetsgruppen. Patent- och registerstyrelsen föreslog att avbrottsförfarandet utreds närmare under den fortsatta beredningen. 

I fråga om kostnaderna för registermyndigheten för upphandling av ett informationssystem och dess genomförande och myndigheternas personalbehov riktade arbets- och näringsministeriet uppmärksamhet mot vissa inkonsekvenser i konsekvensbedömningen. Enligt arbets- och näringsministeriet ska de systemtekniska kostnader som Patent- och registerstyrelsen behöver, vilka uppskattningsvis uppgår till 1,6 miljoner euro, täckas med statens budget och propositionen ska på grund av anslagsbehoven ges som en budgetlag som en del av beredningen av budgetpropositionen för år 2023. Tillsynsåtgärderna orsakar också kostnader som ska täckas med expeditionsavgifter och som följaktligen kan vara föremål för förhöjningsbehov. 

Patent- och registerstyrelsen konstaterade att handelsregistrets informationssystem och informationsutbytet med BRIS-systemet är föremål för en stor mängd ändringar på grund av ändringsdirektivet. Ändringarna i handelsregistrets informationssystem orsakas i systemet för behandling av anmälningar, informationstjänstsystemet och systemet för e-tjänster. Patent- och registerstyrelsen ansåg att kraven rörande informationsutbytet i anknytning till BRIS-systemet och handelsregistrets informationssystemändringar kan genomföras tidigast före slutet av år 2023. Detta beror på att det från EU-nivå tillsvidare inte mottagits tekniska beskrivningar, med definitioner av kraven på det tekniska genomförandet för medlemsländerna för en smidig förmedling av uppgifterna mellan systemen.  

Fackförbundet Pro rf riktade uppmärksamhet mot de extra kostnader som orsakas för registermyndigheten av undersökningen av ett missbruks- eller bedrägerisyfte, de utsatta tiderna för att sköta de nya uppgifter och det behov av personal som de förutsätter och förbundet påminde också om principen om att nya permanenta uppgifter för de statliga ämbetsverken ska beaktas i verksamhetsutgifterna som anslagstillägg. Patent- och registerstyrelsen riktade uppmärksamhet mot möjligheten att antalet gränsöverskridande företagsarrangemang är större än väntat eller att det finns behov av att använda en extern oberoende sakkunnig i den föregripande tillsynen. Då kan kostnaderna öka avsevärt. Det finns skäl att bereda sig på kostnaderna i besluten om avgiftsbelagda prestationer till Patent- och registerstyrelsen med tillräckligt höga expeditionsavgifter och efter behov ska det skapas ett förfarande där registermyndigheten kan fakturera kostnaderna för anlitande av en extern sakkunnig som en separat debitering. Däremot konstaterar enheten för utredning av grå ekonomi för egen del att det antal fall som konstaterats i arbetsgruppens betänkande, högst cirka 20 fall per år, inte orsakar någon avsevärd uppgång i kostnaderna eller arbetsvolymen för utredningsenheten. 

6.3  Beaktande av de utlåtanden som lagts fram under remissbehandlingen

Utgångspunkten i beredningen har varit att beakta utlåtandena framför allt i motiveringarna till propositionen och i nödvändig utsträckning i bestämmelserna, såvida inte vägande orsaker som talar mot detta kommit fram i utgångspunkterna för utfärdande av föreskrifter i aktiebolagslagen, innehållet i ändringsförslaget i utlåtandet eller tidsplanen för beredningen. 

I den fortsatta beredningen har det dock inte funnits någon uttrycklig avsikt att på annat sätt betona betydelsen av de bestämmelser i den gällande lagen vilka inte ändras. Trots detta är det möjligt att de i samband med de nya föreslagna bestämmelserna ser ut att vara annorlunda än i den gällande lagen. 

I denna regeringsproposition har inte förslagen utvidgats att gälla till exempel andelslag, stiftelser eller föreningar. I fråga om dessa ska beredningen bedömas och vid behov ska den fortsättas separat. Däremot har kreditinstitut och vissa aktörer inom finansieringstjänstsektorn beaktats i den fortsatta beredningen. 

I den fortsatta beredningen har det inte heller varit möjligt att beakta sådana detaljerade observationer som lagts fram under remissbehandlingen, vilka strider med de tvingande bestämmelserna i ändringsdirektivet. Också i tillägget av skyldigheter med nationella grunder har återhållsamhet iakttagits och gjorts enbart av nödvändiga orsaker. I synnerhet aspekter som gäller borgenärsskyddet i samband med flyttning av hemorten har lyfts fram under remissbehandlingen. I den fortsatta beredningen har det bedömts att motsvarande bestämmelser om gränsöverskridande fusion och delning och bestämmelser som skyddar borgenärna enligt ändringsdirektivet är tillräckliga, men det finns skäl att betona aktivitet bland borgenärerna och utövande av de föreslagna rättskyddsmedlen vid flyttning av hemorten (se nedan i sammandraget av nya 17 a kap. i aktiebolagslagen och en-skilda specialmotiveringar). Denna lösning har därtill påverkats av orsaker relaterade till undvikande av nationella tilläggsbestämmelser och ett enhetligt genomförande av EU-lagstiftningen. Följaktligen innehåller inte förslaget nya former av tilläggsbestämmelser som skyddar borgenärerna.  

Särskild uppmärksamhet har riktats mot de myndighetsförfaranden som är förknippade med föregripande tillsyn. Det har inte kommit fram något behov av att bedöma bestämmelserna om och grunderna för undersökning av lagenligheten i det första skedet på annat sätt. Detta baserar sig på att registermyndighetens nuvarande förfaranden i stor utsträckning uppfyller kraven i ändringsdirektivet. Det senare skedets undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte har preciserats i propositionen med anledning av de anmärkningar som framförts av olika remissinstanser. 

6.4  Utredning av det alternativa avbrottsförfarandet rörande utredning av missbruks- eller bedrägerisyfte

Under den fortsatta beredningen har en kort enkät gjorts i juli 2022 till olika parter rörande användning av det alternativa avbrottsförfarande som Patent- och registerstyrelsen föreslagit. Utgångspunkten för det alternativa förfarandet var att registermyndigheten fortfarande har en skyldighet att koordinera och anordna förfarandet på så sätt att myndigheterna sinsemellan för samarbete med varandra. I det alternativa förfarandet fungerar registermyndigheten snarare som informationsförmedlare. Efter att en ansökan om ett gränsöverskridande arrangemang inkommit, registrerar registermyndigheten informationen och offentliggör den. Borgenärer och andra myndigheter får information om en inkommen ansökan senast då det i registret görs en anteckning om undertecknande av planen och de parter som är med i företagsarrangemanget. Borgenärernas och övriga myndigheters informationstillgång baserar sig framför allt på vakenhet, användning av företagsinformationstjänster och i fråga om de nämnda myndigheterna på eventuell automatisering eller till exempel på e-postdistribution som skapats för detta syfte.  

I det alternativa förfarandet förskjuts tyngdpunkten i fullgörandet av skyldigheterna i första hand i en riktning där varje annan myndighet själv är aktiv efter att fått information om en ansökan om ett gränsöverskridande arrangemang. Alla andra myndigheter bedömer inom ramen för den egna uppgiften och den egna behörigheten om de har behov och befogenhet att av registermyndigheten kräva att arrangemanget avbryts eller nekas och meddelar sitt krav till registermyndigheten senast innan förfarandeintyget för det gränsöverskridande arrangemanget beviljas. Om ingen annan myndighet reagerar, skulle registermyndigheten kunna förmoda att det inte finns något hinder för arrangemanget och att förfarandeintyget kan beviljas. Å andra sidan, om någon annan myndighet inom ramen för sin behörighet kräver att verkställigheten av ett gränsöverskridande arrangemang avbryts eller nekas, skulle registermyndigheten avbryta eller avslå verkställigheten av arrangemanget. Registermyndighetens beslut ska motiveras, det vill säga att beslutet på sedvanligt sätt skulle redogöra för bland annat avgörandet i ärendet, motiveringarna till det och grunden för behörigheten och det ska innehålla en anvisning för att överklaga. I princip konstaterar registermyndigheten enbart ett avbrott eller förbud som baserar sig på en annan myndighets krav, eftersom registermyndigheten inte har expertis till exempel i ärenden som gäller beskattningen, arbetsförhållanden och arbetarskyddet samt miljöskydd. 

Därtill skulle registermyndigheten ha i det alternativa förfarandet i enlighet med ändringsdirektivet fortfarande rätt att ställa frågor, begära tilläggsuppgifter och säkerställa situationen av övriga myndigheter. En annan myndighet skulle kunna besvara registermyndighets frågor i ärendet, framför allt om det krävs att registermyndighetens förfarande avbryts eller förbjuds, om det finns behov av ytterligare undersökningar, hur länge tilläggsundersökningarna pågår eller vilka andra omständigheter, villkor eller tilläggsuppgifter som ska beaktas i beviljandet av ett förfarandeintyg. Bundenheten till de utsatta tiderna skulle stärkas beroende på om den uppskattade längden på en eventuell ytterligare undersökning är högst eller över tre månader. Om en annan myndighet yrkar att genomförandet ska avbrytas under tiden för en tilläggsutredning och tilläggsutredningen tar högst tre månader, skulle registermyndigheten vara skyldig att vänta på att tilläggsutredningen görs. Det är inte möjligt att överklaga detta beslut om utredningsförfarandet i ärendet. Däremot, om tilläggsutredningen tog över tre månader, skulle registermyndigheten vara skyldig att fatta ett beslut om avslag på ansökan. Enligt förslaget föreligger rätt att överklaga detta avgörande i sak hos förvaltningsdomstolen. 

Några svar mottogs på enkäten. Utifrån svaren kunde det tolkas att registermyndigheten i princip ansåg att det föreslagna alternativet, med små preciseringar, var ett steg i rätt riktning. I vissa andra svar framlyftes frågor om karaktären på registermyndighetens beslut i olika situationer, motiveringen av beslutet och överklagbarheten i ett fall där prövningen tar över tre månader. Också försiktig kritik framfördes. En annan myndighet föredrog i sina preliminära kommentarer centraliserad prövning av registermyndigheten och att övriga myndigheters förfaranden tydligt hålls åtskilda. Om skyldigheter i samband med undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte fastställs för övriga myndigheter, borde det fastställas närmare enligt myndighet vad som avses med ett missbruks- eller bedrägerisyfte. I fråga om den utsatta tiden på tre månader som föreslogs i den alternativa modellen ansåg den övriga myndigheten i fråga inte att det är möjligt eller ändamålsenligt att förbinda sig till de relativt kort utsatta tiderna för prövningen enligt ändringsdirektivet. Likaså ansåg den övriga myndighet som kommenterade ärendet att det är viktigt att hålla processerna för att överklaga för registermyndigheten och övriga myndigheter åtskilda.  

Enligt 6 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) får ett beslut genom vilket en myndighet har avgjort eller avvisat ett förvaltningsärende överklagas genom besvär. Enligt 2 mom. i den paragrafen får ett beslut som endast gäller beredning eller verkställighet av ett ärende inte överklagas genom besvär. En förvaltningsintern order om att utföra ett uppdrag eller vidta någon annan åtgärd får inte heller överklagas genom besvär. Under beredningen har man bedömt att registermyndighetens beslut om avbrott skulle ansågs som ett i 2 mom. avsedda beslut som inte kan överklagas genom besvär. Man har också beaktat att förvaltningsdomstolarnas uppgift är att bedöma lagenligheten i förvaltningsbesluten. Förvaltningsdomstolen har i princip inte behörighet att ändra ett beslut som en förvaltningsmyndighet fattat med stöd av sin prövningsrätt. I en situation där domstolen godkänner ett överklagande, omfattar förvaltningsmyndighetens behörighet att fatta det nya beslutet. Det är möjligt att ändra ett förvaltningsbeslut som överklagats, om detta yrkats och beslutet inte är förknippat med sådan ändamålsenlighetsprövning som hör till förvaltningsmyndighetens behörighet. Det kan vara motiverat för en domstol att ändra ett beslut också om ärendet avgörs till en parts fördel, utan att det i ärendet finns andra parter (RP 29/2018 rd, s. 145–146). I förvaltningsdomstolen prövas följaktligen i regel enbart om registermyndigheten haft behörighet att fatta det aktuella beslutet. Förvaltningsdomstolen ändrar i princip inte innehållet i en registermyndighets avgörande, utan i allmänhet kan det enbart vidmakthålla beslutet, häva det eller häva det och återförvisa det till registermyndigheten för ny behandling (81 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019)). I bägge fall där beslutet hävs återförvisas i praktiken sökandebolagets ärende till registermyndigheten för behandling. 

Under den korta utredningen har det inte fåtts någon entydig bild av alternativets konsekvenser för myndigheterna och företagen i sin helhet. Problemen med avbrottsförfarande hänför sig i synnerhet till att befogenheterna hos myndigheterna borde definieras i lag samt till att ett beslut om avbrott inte kan överklagas genom besvär. Därtill har det i bedömningen av ärendet beaktats att enbart få andra myndigheter i nuläget har en i lag föreskriven behörighet att kräva att ett företagsarrangemang ska avbrytas eller förbjudas. En sådan rättighet innehas främst enbart av Finansinspektionen i fråga om vissa bolag, av vilka koncession eller registrering i de register som den administrerar förutsätts Finansinspektionens behörighet utsträcker sig inte till exempel till onoterade bolag utanför koncessions- eller andra register; i fråga om dessa bolag kan utredningen av ett missbruks- eller bedrägerisyfte bli relativt ineffektiv, om ansvaret för utredningen delas mellan många myndigheter och om också övriga myndigheter har behörighet att pröva ärendet enbart inom den egna snäva sektorn. En sådan spridd lösning föreslås uppenbarligen inte heller i övriga nordiska länder eller i Estland, vilket bidrar till att underlätta registermyndighetens samarbete med dessa staters centraliserade myndigheter.  

Utredningen av avbrottsförfarande har inte fortsatts. Den modell som föreslagits i denna proposition motsvarar följaktligen i huvudsak förslaget i arbetsgruppens betänkande, men i motiveringarna i propositionen har man i huvudsak beaktat de observationer som Patent- och registerstyrelsen lagt fram under remissbehandlingen, vilka i praktiken begränsar och underlättar de uppgifter som anknyter till undersökningen kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte. 

6.5  Rådet för bedömning av lagstiftningen

Rådet för bedömning av lagstiftningen har givit sitt utlåtande av utkastet till proposition. Rådet har ansett att bedömningarna av de ekonomiska konsekvenserna i propositionen, som innehåller flera kvantitativa uppskattningar, är föredömliga. Konsekvensbedömningarna är i sin helhet mångsidiga och åskådliga. Remissvaren har beaktats väl i beredningen. 

Rådet har dock ansett att målen och de eftersträvade nyttorna i propositionen borde förtydligas. En läsare som inte känner till saken får nödvändigtvis inte en uppfattning om betydelsen av propositionen och de väsentligaste ändringarna. I propositionen klargörs inte vilka ändringar är centrala och vilka tekniska lösningar. Därutöver har rådet konstaterat att målgruppen enligt utkastet till proposition är mycket snäv, eftersom propositionen berör uppskattningsvis 10―20 företagsarrangemang per år. I utkastet till proposition blir det i viss mån oklart huruvida de föreslagna bestämmelserna har något större betydelse för Finland i framtiden. 

Rådet har ansett att utkastet till regeringens proposition i huvudsak motsvarar anvisningarna för bedömning av författningsförslag. Rådet för bedömning av lagstiftningen rekommenderar att utkastet till proposition kompletteras enligt utlåtandet innan det ges. 

Avsnitt 4.11.1 har kompletterats enligt rekommendationerna av Rådet för bedömning av lagstiftningen. 

Specialmotivering

7.1  Aktiebolagslagen

5 kap. Bolagsstämma 

Allmänt om beslutsfattandet 

14 a §.Jäv vid börsbolags bolagsstämma. I 2 mom. 2 punkten i paragrafen föreslås att ett omnämnande om flyttning av hemorten enligt 17 a kap. läggs till. På bolagsstämmans beslut om flyttning av hemorten tillämpas inte paragrafens 1 mom., som innehåller föreskrifter om åtgärder som en person som hör till börsbolagets närkrets inte får rösta om. 

Förfarandet på stämman 

18 §.Stämmokallelsens innehåll. I 2 mom. 7 punkten i paragrafen föreslås att samt-sambandsordet avlägsnas såsom onödigt och att en teknisk ändring av skiljetecknet görs i 8 punkten. Till nya 9 punkten i momentet föreslås ett tillägg av en hänvisningsbestämmelse till bestämmelsen i 17 a kap., där det uttryckligen föreskrivs om de ärenden som en stämmokallelse i fråga om flyttning av hemorten ska innehålla. 

19 §.Kallelsetid. I 2 mom. 3 punkten i paragrafen föreslås att samt-sambandsordet avlägsnas såsom onödigt. Till paragrafens 2 mom. nya 3 a punkten föreslås införande av en hänvisningsbestämmelse till bestämmelsen i 17 a kap., där det uttryckligen föreskrivs om kallelsetiden för flyttning av hemorten. 

20 §.Kallelsesätt. I 2 mom. 2 punkten i paragrafen föreslås att samt-sambandsordet avlägsnas såsom onödigt. Till paragrafens 2 mom. nya 2 a punkten föreslås införande av en hänvisningsbestämmelse till bestämmelsen i 17 a kap., där det uttryckligen föreskrivs om kallelsesättet för flyttning av hemorten. 

21 §.Stämmohandlingar samt framläggande och sändande av dessa. Till paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg av en hänvisningsbestämmelse till 17 a kap. 16 §, där det föreskrivs om de handlingar som ska hållas framlagda och sändas på begäran i samband med flyttning av hemorten. 

Beslutskrav 

27 §.Beslut med kvalificerad majoritet. En ändring av teknisk karaktär föreslås till 7 punkten i 2 mom. i paragrafen. Samtidigt föreslås det att en ny punkt 7 a läggs till i momentet, enligt vilken ett beslut om flyttning av hemorten fattas med en kvalificerad majoritet som föreskrivs i paragrafen och närmare i 17 a kap. Inom ramen för de tvingande bestämmelserna kan det också finnas bestämmelser om kvalificerad majoritet i bolagsordningen. 

Till paragrafens 3 mom. föreslås ett omnämnande om flyttning av hemorten för ett bolag som flyttar, om vilken beslut ska fattas med kvalificerad majoritet enligt 17 a kap. 14 §. 

8 kap. Eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern 

7 §.Verksamhetsberättelsens uppgifter om strukturella och finansiella arrangemang. Till paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås ett tillägg av en bestämmelse enligt vilken man i verksamhetsberättelsen ska lämnas en redogörelse bland annat över att bolaget blivit ett bolag som flyttat till Finland. 

10 kap. Optionsrätter och andra särskilda rättigheter 

3 §.Beslutsinnehåll. Det föreslås att 1 mom. 7 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att man i bestämmelsen utöver företagsarrangemangen enligt den gällande lagen även nämner flyttning av hemorten som föreslås i 17 a kap. I beslutet om beviljande av optionsrätter och andra rättigheter som avses i 1 § ska det därför redogöras för vilka rättigheter de särskilda rättigheterna hänför sig till och hur det avsetts att trygga dessa rättigheter i samband med en eventuell gränsöverskridande flyttning av hemorten. Innehavare av särskilda rättigheter kan till exempel informeras om huruvida värdepappren är förknippade med rätt att kräva inlösen och hur ett eventuellt lösenpris fastställs i huvuddrag. 

Till paragrafens 2 mom. föreslås ett tillägg av en bestämmelse om att på rättsinnehavarens rätt till inlösen vid flyttning av hemorten dessutom ska tillämpas bestämmelserna i 17 a kap. 18 §. I beslutet kan det föreskrivas att aktieägaren inte har rätt till inlösen i samband med flyttning av hemorten. 

14 kap. Minskning av aktiekapitalet 

1 §.Beslutsfattande. Till paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg av ett omnämnande om flyttning av hemorten, som omfattas av anknutna bestämmelser om beslutsfattande och borgenärsskydd i 17 a kap.  

15 kap. Bolagets egna aktier 

2 §.Begränsning av tillämpningsområdet. Till 1 punkten i paragrafen föreslås ett infört omnämnande om flyttning av hemorten, på vilket bestämmelserna i 15 kap. om förvärv, inlösen och pant av egna aktier inte tillämpas.  

3 §.Andra inlösensituationer. Det föreslås att paragrafens 1 mom. kompletteras på så sätt att bestämmelserna om inlösen i 15 kap. inte heller tillämpas när det är fråga om inlösen av aktier av aktieägare som motsatt sig flyttningen av hemorten. Därför görs även vissa andra nödvändiga författningstekniska justeringar i momentet. 

16 kap. Fusion 

Sammanfattning 

I kapitlet finns det bestämmelser om fusion av aktiebolag. Kapitlet innehåller materiella bestämmelser bland annat om fusion av aktiebolag över gränsen i ett utländskt bolag eller i en annan sammanslutning än ett aktiebolag, åtminstone i den utsträckning som föreskrivs i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. På samma sätt som i den gällande lagen kan också ett utländskt bolag som kan jämställas med ett finskt aktiebolag delta i en gränsöverskridande fusion (jfr RP 103/2007 rd, s. 26). Ett aktiebolag kan också fusioneras med ett publikt aktiebolag som är registrerat i en annan medlemsstat i Europeiska unionen i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag och lagen om europabolag (742/2004) (jfr RP 109/2005 rd, s. 146―147). Bestämmelserna om fusion grundar sig på bestämmelserna i det kodifierade bolagsdirektivet, som ändrats med stöd av ändringsdirektivet när det gäller gränsöverskridande situationer. Genomförandet av dessa förutsätter å ena sidan preciseringar av och tillägg till de gällande bestämmelserna i aktiebolagslagen. I synnerhet när det gäller gränsöverskridande fusioner föreslås krav som avviker från nationella fusioner på grundval av de tvingande bestämmelserna i ändringsdirektivet. Å andra sidan möjliggör bestämmelserna i ändringsdirektivet ett antal undantag som omfattas av medlemsstaternas prövning. 

Enligt förslaget kan fusionen, på samma sätt som i den gällande lagen, genomföras antingen som en absorptionsfusion eller som en kombinationsfusion. I förslaget kompletteras bestämmelserna om sätten att genomföra en fusion enligt den gällande lagen (se till exempel RP 109/2005 rd, s. 147; RP 103/2007 rd, s. 26) på så sätt att systerbolagsfusion definieras för kapitlets syften. Med systerbolagsfusion avses i detta kapitel en vederlagsfri och förenklad form av absorptionsfusion, där en fysisk person eller en juridisk person direkt eller indirekt äger samtliga aktier samt eventuella optioner och andra särskilda rättigheter i de bolag som deltar i fusionen. Enligt förslaget finns det i en sådan situation inte behov av att tillämpa alla krav på vanlig absorptionsfusion. I övriga paragrafer i kapitlet finns det uttryckliga bestämmelser om undantagen. Undantagen är i huvudsak de samma som redan föreskrivits för dotterbolagsfusion i den gällande lagen. Det föreslås att bestämmelserna om systerbolagsfusion tillämpas såväl i nationella som i gränsöverskridande fusioner. 

De bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion upprättar en gemensam fusionsplan. Utöver det som föreskrivits i 3 § i kap. ska en fusionsplan också innehålla de omständigheter som nämns i föreslagna 22 §. Till bestämmelserna om fusionsplaner föreslås vissa tillägg, av vilka en del gäller innehållet, medan en del är främst av teknisk karaktär. En del av de föreslagna ändringarna av och tilläggen i fusionsplanerna gäller såväl nationella som gränsöverskridande fusioner. Förslaget innehåller uttryckliga bestämmelser på lagnivå om att det antal aktier som eventuellt ges som fusionsvederlag kunde fastställas också som ett bytesförhållande mellan det överlåtande och det övertagande bolagets aktier. Vad gäller innehavare av särskilda rättigheter som berättigar till aktier föreslås en precision enligt vilken fusionsplanen ska innehålla uppgifter om det datum då aktierna berättigar till deltagande i utdelning av medel i det övertagande bolaget. I fusionsplanen ska borgenärerna därtill ges information om hur deras fordringar kommer att betalas eller hur betalningen avses tryggas. En del av de föreslagna ändringarna och tilläggen gäller enbart gränsöverskridande fusioner. Fusionsplaner för gränsöverskridande fusioner ska redogöra för lösenbeloppet och inlösenförfarandet. I samband med en gränsöverskridande fusion ska ett bolag som deltar i fusionen enligt förslaget därtill upprätta och registrera ett meddelande till aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna eller företrädarna för arbetstagaren om att dessa skriftligen kan överlämna anmärkningar om fusionsplanen till bolaget. Det utsatta datumet för att överlämna anmärkningar är fem vardagar innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen eller om fusion inte beslutas i det övertagande bolagets bolagsstämma, fem vardagar innan styrelsemötet som fattar beslutet om fusionen i ett sådant bolag. 

I gränsöverskridande fusioner ska bolagets styrelse i allmänhet upprätta en redogörelse av styrelsen för aktieägare och arbetstagare och bestämmelserna om denna avskiljs i förslaget till egna paragrafer. Vad gäller konsekvenserna för aktieägare och arbetstagare överensstämmer innehållet i redogörelsen dock i huvudsak med den gällande rätten (se RP 103/2007 rd, s. 37–38). I fortsättningen krävs det inte att styrelsens redogörelse innehåller ett avsnitt som upprättas för borgenärer, trots att handlingen kan innehålla uppgifter som är nyttiga också för borgenärer. Det föreslås bestämmelser som är noggrannare än för närvarande om skyldigheten att upprätta och registrera styrelsens redogörelse och dess innehåll. Generellt ska redogörelsen redogöra för fusionens juridiska och ekonomiska aspekter, såsom framtida konsekvenserna för affärsverksamheten för de bolag som deltar i fusionen samt konsekvenserna för aktieägare och arbetstagare. Vissa närmare uppgifter till aktieägarna och arbetstagarna ska därtill inkluderas i redogörelsen. En nyhet är att aktieägarna ska underrättas om den föreslagna rätten att yrka på ett ytterligare penningvederlag. Redogörelsen och yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om den ska ställas till förfogande på webbsidorna för bolaget eller med datakommunikation eller ett annat tekniskt hjälpmedel åtminstone sex veckor innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Den ska utan dröjsmål sändas till den som ber om den, om den inte kan laddas ner och skrivas ut från bolagets webbsidor. Redogörelsen och ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om den ska därtill vara fram-lagd vid bolagsstämman för ett bolag som deltar i fusionen. 

På samma sätt som i den gällande lagen ska en revisor eller en annan oberoende sakkunnig ge ett yttrande om en plan för en gränsöverskridande fusion. Enligt förslaget ska en oberoende sakkunnig i fortsättningen ge ett yttrande också om den redogörelse av styrelsen som ska upprättas i gränsöverskridande fusioner. Förslaget är i denna utsträckning nationell. 

På registrering av en fusionsplan tillämpas i gränsöverskridande fusioner bestämmelserna om nationella fusioner. Till anmälan om registrering av fusionsplanen ska fogas ett yttrande av en oberoende sakkunnig, om ett sådant upprättas (jfr RP 103/1007 rd, s. 27) och som nya handlingar, styrelsens redogörelse och meddelandet till intressentgrupperna om möjligheten att göra anmärkningar. Registermyndigheten registrerar fusionsplanen på samma sätt som en plan som upprättats för en nationell fusion. Enligt förslaget ska registermyndigheten avgiftsfritt ställa ovan nämnda handlingar till förfogande via systemet för sammankoppling av register. 

Vid gränsöverskridande fusioner tillämpas bestämmelserna om nationell fusion på borgenärsskydd och företagssanering. På samma sätt som i den gällande lagen kan registermyndigheten på ansökan av det överlåtande bolaget direkt efter registreringen av fusionsplanen, med andra ord före fusionsbeslutet, ge bolagets borgenärer en kallelse, som gäller deras rätt att motsätta sig fusionen. Med avvikelse från den gällande lagen ska en ansökan om kallelse göras inom en månad från registreringen av fusionsplanen, vid äventyr att fusionen förfaller. Registermyndigheten kan också i fortsättningen ge kallelsen också till det övertagande bolagets borgenärer, om fusionen enligt en revisors eller en annan oberoende sakkunnigs yttrande kan äventyra betalningen av bolagets skulder. Enligt förslaget ges borgenärerna i praktiken uppgifter i fusionsplanen och kallelseförfarandet kan genomföras innan fusionsbesluten fattas. På samma sätt som i den gällande lagen ska finska bolag som deltar i en fusion ge de borgenärer som de känner till ett meddelande om kallelsen på samma sätt som vid en nationell fusion. Enligt förslaget ska meddelandet dock i en gränsöverskridande fusion därtill redogöra för om en aktieägare i det överlåtande bolaget yrkat på ytterligare penningvederlag enligt den föreslagna bestämmelsen samt vid behov det totala beloppet på sådana yrkanden. 

Därtill föreslås vad gäller borgenärsskydd en uttrycklig bestämmelse enligt vilken en borgenär kan yrka på betalning för tillräckliga säkerheter som ställts till förmån för den för fusionen, under förutsättning att fusionen trätt i kraft enligt denna lag. 

Bolag som deltar i en fusion beslutar om en gränsöverskridande fusion på samma sätt som i en nationell fusion. Förfarandena för beslut om fusion motsvarar vad gäller innehåll den gällande lagen. Därtill föreslås det att styrelsen för det överlåtande bolaget kan fatta beslut om en systerbolagsfusion, vilket ligger i linje med de förenklade formaliter enligt artikel 132, som ändrats genom ändringsdirektivet. 

På kallelsen till bolagsstämma och det meddelande som ska ges till innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier tillämpas bestämmelserna om nationell fusion. Utgångspunkten är att förfarandet är det samma vad gäller framläggande och sändande av handlingar. Enligt förslaget ska styrelsens redogörelse i gränsöverskridande situationer dock ställas till förfogande på webbsidorna för bolaget eller med datakommunikation eller ett annat tekniskt hjälpmedel åtminstone sex veckor innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen. 

Planen om gränsöverskridande fusion, redogörelsen av styrelsen, ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig och anmärkningar om fusionsplanen av intressentgrupperna ska hållas tillgängliga för aktieägarna innan den bolagsstämma som beslutar om en fusion och de ska vara framlagda vid stämman. De fogas också till möteshandlingarna. Utifrån denna grund anses en aktieägare ha tagit del av de nämnda handlingarna då bolagsstämman för ett finskt bolag som deltar i en fusion beslutar om godkännande av fusionsplanen i enlighet med 9 § i kapitlet (jfr RP 103/2007 rd, s. 27). På samma sätt som i den gällande lagen ska den bolags-stämma som beslutar om en fusion eller styrelsens fusionsbeslut fattas inom fyra månader från registreringen av fusionsplanen. Det finns inte bestämmelser om detta i det kodifierade bolagsdirektivet eller i ändringsdirektivet. Ett finskt bolag ska också i fortsättningen godkänna en fusionsplan i oförändrad form eller så förfaller den (jfr RP 109/2005 rd, s. 147; RP 103/2007 rd, s. 27–29). Vid gränsöverskridande fusioner kan de utländska bestämmelserna som tillämpas på bolag i andra stater avvika från föreskrifterna i finsk lagstiftning. I likhet med den gällande lagen kan skillnader jämfört med den utländska bolagsformen leda till att strängare beslutskrav, med stöd av de allmänna principerna i aktiebolagslagen, än kravet på kvalificerad majoritet på 2/3 tillämpas (se RP 103/2007 rd, s. 28), till exempel kravet på samtycke av aktieägarna. Rättsverkningarna av ett beslut om en gränsöverskridande fusion är de samma som i ett nationellt beslut om fusion. 

Vid en gränsöverskridande fusion har aktieägare och innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier samma rätt att yrka på inlösen av egna aktier eller rättigheter som i en nationell fusion. Vad gäller de nämnda rättigheterna kan inlösenrätten begränsas eller förbättras i villkoren för rättigheterna. En nyhet är att det överlåtande bolaget ska meddela en elektronisk adress för elektroniskt mottagande av ett krav på inlösen. Till övriga delar bevaras förutsättningarna för framställande av yrkande på inlösen i oförändrad form.  

Det är möjligt att det överlåtande bolag och innehavarna av aktier, optionsrättigheter och särskilda rättigheter kommer överens om inlösen av värdepappren i fråga. Om ett avtal inte nås, ska tvister rörande inlösen avgöras i ett skiljeförfarande. Om en aktieägare eller en innehavare av en optionsrätt eller en annan särskild rättighet fortfarande anser att det lösenpris som bolaget erbjudit inte fastställts på ändamålsenligt sätt, kan den som yrkar på inlösen framföra sin uppfattning om och sitt yrkande på en ändamålsenlig ersättning i skiljeförfarandet. De bestämmelser som gäller inlösenförfarandet är samma för nationella fusioner och gränsöverskridande fusioner, med undantag för de föreslagna bestämmelserna om betalningstidpunkten för lösenpriset. 

I paragrafen om inlösen föreslås det inte att inlösenrätt tilldelas andra än aktieägare som yrkat på inlösen och röstat emot fusionen. Exempelvis anses inte en aktieägares avsikt att motsätta sig planen och registreringen av den i sig utgöra ett korrekt protokollförande av en negativ röst (jfr andra och tredje stycket i artikel 126a.1, tillagd genom ändringsdirektivet). 

Förslaget innehåller föreskrifter om ett nytt förfarande för ett ytterligare penningvederlag, vilket tillämpas på ett finskt bolag som fusioneras i en annan stat. Enligt förslaget har en aktieägare i det överlåtande bolaget utöver det föreslagna fusionsvederlaget rätt att yrka på ytterligare penningvederlag, om det bytesförhållande för aktierna som föreslagits i fusionsplanen enligt aktieägarens syn inte är ändamålsenligt och aktieägaren inte yrkat på inlösen av sina aktier. För att en aktieägare ska kunna lägga fram ett yrkande krävs att samtliga följande villkor är uppfyllda: aktieägaren har inte krävt inlösen av sin aktie, aktieägaren anser att det bytesförhållande för aktier som föreslås i fusionsplanen är olämpligt samt aktieägaren har röstat mot fusionen om han eller hon har rösträtt. Missbruk av förfarandet är förknippad med en risk om att förfarandena orsakar väsentliga extra kostnader för bolag som fusioneras. På grund av möjligheten till miss-bruk föreslås det att bestämmelserna om rättegångskostnader i 21 kap. i rättegångsbalken tillämpas på ersättning av kostnaderna för förfarandet. 

Därtill föreslås uttryckliga bestämmelser enligt vilka de skiljemän som behandlar ärendet kan besluta att inlösenkrav som anhängiggjorts av flera aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter eller yrkanden på ytterligare penningvederlag av aktieägare ska behandlas i samma förfarande, om de väsentligen beror på samma grund. Syftet med förslaget är att göra handläggningen av ärenden smidigare på så sätt att ärenden som gäller ett bolag kan behandlas på samma gång och avgöras utifrån enhetliga grunder. 

På verkställande av en gränsöverskridande fusion tillämpas olika bestämmelser beroende på om det övertagande bolaget är finskt eller utländskt. Om det övertagande bolaget är finskt, ska fusionen anmälas för registrering i princip på samma sätt som vid en inhemsk fusion. Förutsättningen för registrering av verkställande av en gränsöverskridande fusion är att en behörig myndighet i hemstaten för det överlåtande bolaget utfärdat ett fusionsintyg över föregripande tillsyn och att ingen borgenär motsatt sig fusionen eller att domstolen konstaterat att borgenären fått en betalning eller en betryggande säkerhet för sin fordran. Det förutsätts inte att domstolens dom vunnit laga kraft. Det nya är att det i förslaget finns uttryckliga bestämmelser om att registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) utan dröjsmål på tjänstens vägnar via systemet för sammankoppling av register ska anmäla registreringen av fusionen till den utländska registermyndighet som administrerar det register till vilket det överlåtande utländska bolaget registrerats. 

Om ett finskt aktiebolag fusioneras med ett övertagande utländskt aktiebolag, går de föreslagna ändringar i viss utsträckning längre. Finska bolag som deltar i en fusion ska också i fortsättningen ansöka om tillstånd till verkställande av fusionen av registermyndigheten inom sex månader från fusionsbeslutet, vid äventyr att fusionen förfaller. De handlingar som ska fogas till ansökan enligt den gällande lagen har kompletterats i förslaget. I förslaget finns det bestämmelser om skyldigheten för registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) att vid gränsöverskridande fusioner ordna föregripande tillsyn och fatta beslut om beviljande av intyg om en gränsöverskridande fusion. Innan tillstånd beviljas ska registermyndigheten följaktligen i enlighet med förslaget undersöka att alla villkor som hör till ärendet följts och att alla förfaranden och formaliteter slutförts på ett ändamålsenligt sätt och, om vissa villkor är uppfyllda, med hjälp av de andra behöriga myndigheterna inom deras verksamhetsområden utreda att fusionen inte genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte eller i övrigt i kriminellt syfte. Enligt förslaget ska registermyndigheten granska uppgifterna inom en tid som i princip är tre månader men som kan förlängas på de grunder som närmare anges i de föreslagna bestämmelserna. Enligt förslaget har registermyndigheten rätt att begära en fullgöranderapport av Enheten för utredning av grå ekonomi och vid behov närmare uppgifter av övriga myndigheter eller aktörer. En gränsöverskridande fusion kan inte registreras i det övertagande bolagets hemstat innan registermyndigheten gett tillstånd till verkställande av fusionen. Enligt förslaget ska ett intyg över ett tillstånd som gäller en gränsöverskridande fusion ställas till förfogande och överlämnas till de behöriga myndigheterna i hemstaten för det övertagande bolaget avgiftsfritt och direkt via systemet för sammankoppling av register. 

Rättsverkningarna av en fusion motsvarar den gällande lagen. 

På samma sätt som i den gällande lagen upprättar de finska bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion slutredovisning på samma sätt som vid en nationell fusion. 

På samma sätt som i den gällande lagen är det inte möjligt att en gränsöverskridande fusion förklaras ogiltig eller att den ändras efter att den trätt i kraft. Med anledning av bestämmelserna i ändringsdirektivet föreslås därtill en bestämmelse om att ett beslut om en gränsöverskridande fusion inte kan klandras enbart utifrån den grunden att fusionsvederlaget, såsom antalet aktier eller bytesförhållandet för aktier eller det penningvederlag som använts för inlösen inte fastställts på ett ändamålsenligt sätt i fusionsplanen eller att de uppgifter som getts om dessa inte uppfyllt de föreskrivna kraven. 

Definitioner samt genomförande av fusion 

1 §.Fusion. I paragrafen föreslås en ändring som klargör att aktieägarna i det överlåtande bolaget vid en absorptionsfusion, med ett samtycke, kan avstå från sin rätt till fusionsvederlag. Det kan inte fattas beslut om detta enbart med kvalificerad majoritet på bolagsstämman. Den föreslagna ändringen motsvarar vad gäller innehåll den gällande rätten. 

Avsikten med förslaget är inte att ändra nuvarande praxis i fråga om kombinationsfusioner, där vissa aktieägare kan avstå från sin rätt till fusionsvederlag, men som vederlag få åtminstone en aktie (se RP 109/2005 rd, s. 150). I Finland är kombinationsfusioner dock sällsynta, och ingen uttrycklig bestämmelse föreslås om detta. 

Aktiebolagslagen eller den övriga lagstiftningen innehåller inte föreskrifter om hur ett samtycke enligt paragrafen ska ges. Med tanke på den senare utredningen av ärendet finns det i allmänhet skäl att skriftligen eller på annat sätt bevisligen inhämta samtycken. I praktiken kan samtycke inhämtas till exempel på en särskild handling eller antecknas i bolagsstämmans protokoll. Det finns inte heller bestämmelser om när samtycke kan ges. Utgångspunkten är att det är motiverat att inhämta samtycke före bolagsstämman eller senast vid den bolagsstämma som beslutar om fusionen innan beslutet fattas eller vid dotter- eller systerbolagsfusion, före den styrelsestämma som beslutar om ärendet. Om bolaget inte får ett uttryckligt samtycke av en eller flera aktieägare som berörs av ärendet före den tidpunkten, ska de i allmänhet inte anses ha avstått från sin rätt till fusionsvederlag.  

I rättspraxis har det ansetts att samtycke från fall till fall kan ges innan inlösenförfarandet inleds och därmed till exempel i delägaravtalet, om bestämmelserna i delägaravtalet är tillräckligt specificerade. Ett samtycke i ett delägaravtal kan återkallas på ett sätt som bolagsrättsligt sett har verkningar fram till dess att beslutet fattas. Om en aktieägare i en talan om ogiltigförklaring eller klander av ett beslut efter det att beslutet fattats bestrider att samtycke föreligger, har bolaget bevisbörda när det gäller att samtycket funnits (HD 2020:34 16–18 punkterna; i fallet var det fråga om samtycke till riktad inlösen av aktier, på så sätt att aktieägaren var part i delägaravtalet). I rättslitteraturen har det också ansetts vara möjligt att inhämta de samtycken som behövs även efter stämman (Airaksinen, Manne – Pulkkinen, Pekka – Rasinaho, Vesa 2018: Osakeyhtiölaki II, s. 784 med hänvisningar. 3:e förnyade upplagan. Alma Talent), men det råder tydligen ingen enighet om detta. 

I detta avseende avser förslaget att bidra till genomförandet av artikel 119.2 d, tillagd genom ändringsdirektivet, med stöd av vilken man ska tillåta en fusion genom vilken det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan likvidation överförs till det övertagande bolaget, utan att det övertagande bolaget ger ut nya aktier. I likhet med den bestämmelse som infördes genom ändringsdirektivet (se även 2 § 2 mom. i kapitlet) krävs att en person direkt eller indirekt innehar alla aktier i de bolag som deltar i fusionen eller att aktieägarna i de bolag som deltar i fusionen innehar aktier till samma andel i alla bolag som deltar i fusionen.  

Den föreslagna ändringen gäller inte sammanslagningar där minst en aktie ska ges som fusionsvederlag (RP 109/2005 rd, s. 150). 

2 §.Olika sätt att verkställa en fusion. Till paragrafens 2 mom. föreslås tillägg av en ny definition av systerbolagsfusion, som i detta kapitel endast används för att avse situationer där förenklade formaliteter ska eller kan tillämpas enligt det som föreskrivs separat i kapitlet nedan. Den föreslagna definitionen överensstämmer inte nödvändigtvis med de definitioner av systerbolagsfusion som används i rättslitteraturen eller andra lagar. Ändringen påverkar inte definitionen av eller principerna för systerbolagsfusioner enligt en eventuell annan lagstiftning, till exempel skattelagarna. 

Den föreslagna definitionen syftar inte i något avseende till att förhindra eller begränsa användningen av fusionsvederlag. Till exempel av skatteskäl kan det vara nödvändigt att ge ersättning även för de arrangemang där samma aktieägare äger samtliga aktier i det överlåtande och det övertagande bolaget. På sådana fusioner tillämpas dock inte det förenklade förfarande som avses i definitionen. 

En förutsättning för att den definition av systerbolagsfusion som används i kapitlet ska vara uppfylld är att samma fysiska eller juridiska person direkt eller indirekt äger alla aktier i de bolag som deltar i fusionen. Som nationellt krav förutsätts dessutom att en sådan person även äger eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier. I stället för sådant ägande som allmänt används i aktiebolagslagen kallas detta för innehav i ändringsdirektivet. Utöver det direkta ägandet skulle denna definition omfatta enligt förslaget även indirekt ägande i situationer där den enda aktieägaren inte är direkt moderbolag till det överlåtande och det övertagande bolaget. Med indirekt ägande enligt definitionen skulle man avse exempelvis ägande genom ett helägt dotterbolag. Aktierna kan också delas i samma proportion i alla de bolag som deltar i fusionen. Begreppet indirekt ägande ska tolkas snävt, eftersom det är fråga om ett undantag från situationer enligt huvudregeln. En systerbolagsfusion hindras inte av att det överlåtande eller det övertagande bolaget innehar egna aktier. En i detta kapitel avsedd systerbolagsfusion förutsätts dessutom ske vederlagsfritt. 

Den föreslagna definitionen grundar sig på det inledande stycket i artikel 132.1, som lagts till genom ändringsdirektivet. I direktivet används inte uttrycket systerbolagsfusion för att beskriva en sådan fusion, utan i detta avseende är definitionen nationell. 

Fusionsplan och en revisors yttrande 

3 §.Fusionsplan. De enskilda bestämmelserna i 2 och 3 mom. om fusionsplanens minimiinnehåll föreslås att ändras till de delar som beskrivs nedan. Även i fortsättningen kan sådana omständigheter som inte kommer fram vid fusionen utelämnas från fusionsplanen. 

Det föreslås att 2 mom. 3 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att fusionsplanen för det övertagande bolaget vid en kombinationsfusion ska redogöra för det övertagande bolagets räkenskapsperiod, om den inte fastställts i bolagsordningen. Om det på ett sätt som tillåts i 8 kap. 4 § i aktiebolagslagen föreskrivits om detta i avtalet om bolagsbildning, framgår inte räkenskapsperioden nödvändigtvis på annat sätt. Bestämmelsen är nationell. 

Det föreslås att 2 mom. 4 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att antalet aktier som ges som fusionsvederlag, utöver antalet aktier, kan uttryckas som ett tillämpligt bytesförhållande i förhållande till aktierna i det övertagande bolaget. Enbart meddelande av bytesförhållandet kan emellertid medföra praktiska problem, i synnerhet om det maximala antalet aktier begränsats i bolagsordningen eller om antalet aktier ändrats väsentligt. Man ska särskilt uppmärksamma aktieägarna på sådana omständigheter i fusionsplanen då endast bytesförhållandet används. Den föreslagna ändringen överensstämmer i stor utsträckning med gällande rättsläge (RP 109/2005 rd, s. 150). 

Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 122 b, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Det föreslås att 7 punkten i momentet förtydligas på så sätt att en innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier i det överlåtande bolaget ska informeras till exempel om den föreslagna dagen då aktier som ges på grundval av en särskild rättighet berättigar att delta i utbetalning av medel i det övertagande bolaget. I likhet med den gällande lagen ska innehavare av sådana rättigheter även underrättas om andra särskilda villkor som hänför sig till rätten och som hänför sig till fusionen. Bestämmelser om rättsverkningar av en fusion i anslutning till aktier finns i 16 § i kap. Den föreslagna ändringen är av teknisk karaktär.  

Med bestämmelsen genomförs mer exakt än för närvarande artikel 122 e och 122 g, tillagda genom ändringsdirektivet. 

Föreslagna 12 a punkten i momentet är helt ny. När det gäller fordringsägare kan fusionen till exempel påverka insolvenssituationen i gäldenärsbolaget och verkställandet av bolagets fordringar samt vid gränsöverskridande fusioner forum och den tillämpliga lagen (RP 103/2007 rd, s. 38). Enligt förslaget ska man i fusionsplanen ge en utredning över betalningen av fordringar till borgenärerna för de bolag som deltar i fusionen eller över tryggandet av betalningen av dessa. Detta kan för sin del minska omotiverade invändningsåtgärder av borgenärer.  

I praktiken skyddas borgenärernas ställning enligt aktiebolagslagen genom det förfarande för borgenärsskydd som föreskrivs i 6, 7 och 15 § i kapitlet. När det gäller den information som ska lämnas är det tillräckligt att beskriva bland annat det centrala innehållet i borgenärsskyddet och borgenärens rätt att motsätta sig arrangemanget. Om borgenärerna erbjuds andra garantier, såsom borgen eller panter som bolaget känner till, ska en utredning ges även om dessa.  

Med bestämmelsen genomförs artikel 122 n, tillagd genom ändringsdirektivet, enligt vilken planen åtminstone ska redogöra för skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser. 

Det föreslås att 15 punkten i momentet kompletteras på så sätt att fusionsplanen förutom registreringstidpunkten även innehåller ett förslag till den planerade tidsplanen för verkställandet av fusionen. Syftet är att informationen om tidtabellen ska vara allmän och riktgivande. Det kan inte på förhand krävas någon större detaljrikedom för den information som ska lämnas, eftersom fusionsförfarandena är utsatta för olika interna och externa ändringsfaktorer, som kan leda till att tidtabellen ändras. Det räcker med att man i förslaget till tidtabell skulle ta hänsyn till de viktigaste faserna i fusionen, till exempel den beräknade tidpunkten för fusionsbesluten och kallelsen och tidsfristen för att skicka borgenärsbrev. Ändring av tidtabellen för fusionen eller avvikelse från den hindrar inte registrering av en fusion. Parterna i fusionsplanen får emellertid åberopa den i sina inbördes förhållanden i enlighet med de allmänna avtalsrättsliga principerna. 

Bestämmelsen är förenlig med de bestämmelser om delning och flyttning av hemorten vilka föreslås nedan. När det gäller fusion är bestämmelsen nationell.  

Det föreslås att paragrafens 3 mom. kompletteras på så sätt att de punkter som nämns i den gällande bestämmelsen inte heller förutsätts vid systerbolagsfusioner. Det föreslås att ordalydelsen i bestämmelsen ändras på så sätt att tillämpas inte-formuleringen ändras till förutsätts inte-formuleringen. Ändringen motsvarar den formulering som föreslås i samband med delning som genomförs genom bolagisering. Den föreslagna formuleringen tillåter viss flexibilitet, om det vid fusionen dock visar sig nödvändigt att lämna upplysningar om något som det i princip inte ges uppgifter om.  

Med bestämmelsen genomförs artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, i den utsträckning den gäller led b, c och e i artikel 122. 

4 §.En revisors yttrande. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen kompletterat på så sätt att det i bestämmelsen uttryckligen nämns att yttrande av en revisor ska avges också om grunderna för bytesförhållandet för aktierna. Yttrandet ska följaktligen även i fortsättningen innehålla ett ställningstagande om bytesförhållandet för aktierna, penningvederlaget eller ett annat fusionsvederlag. Den föreslagna ändringen ligger i linje med den föreslagna ändringen av 3 § 2 mom. 4 punkten och den motsvarar gällande rätt (RP 109/2005 rd, s. 154). Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 125.3, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att ett yttrande av revisor kan avges enbart om borgenärernas ställning även vid en systerbolagsfusion. Med bestämmelsen genomförs artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, i den utsträckning som den avser artikel 125. 

Registrering av fusionsplanen och kallelse på borgenärerna 

6 §.Kallelse på borgenärerna. I paragrafens 2 mom. föreslås en förkortning av tidsfristen för ansökan om kallelse. I stället för fyra månader som föreskrivs i den gällande lagen, ska en kallelse enligt förslaget ansökas inom en månad från registreringen av fusionsplanen. Hos registermyndigheten tar behandlingen av en ansökan om kallelse vanligen viss tid, varför själva kallelsen utfärdas något senare. Därför kan datumet för registreringen av kallelsen vara kort efter fusionsbesluten i de bolag som deltar i fusionen. Detta kommer i sin tur att göra det möjligt för borgenärerna att bedöma ställningen för deras fordran utifrån ändamålsenlig information och fatta slutliga beslut först efter den stämma som beslutat om ärendet. 

Med bestämmelsen genomförs artikel 126b.1 andra stycket, tillagt genom ändringsdirektivet. Enligt detta stycke får borgenärer som inte är nöjda med de föreslagna skyddsåtgärderna i den gemensamma fusionsplanen för de bolag som deltar i den gränsöverskridande fusionen inom tre månader efter offentliggörandet av fusionsplanen ansöka om tillräckliga skyddsåtgärder hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten. I detta fall krävs enligt ändringsdirektivet att sådana borgenärer på ett trovärdigt sätt kan visa att deras fordringar på grund av en gränsöverskridande fusion riskerar att inte tillgodoses och att de inte har erhållit tillräckliga skyddsåtgärder från de bolag som deltar i fusionen. 

Den föreslagna förkortningen av tidsfristen för ansökan om kallelse säkerställer att borgenärerna kan ansöka om tillräckliga garantier för att skydda sina fordringar inom den tidsfrist som anges i ändringsdirektivet. Själva kallelsetiden är minst tre månader, vilket överensstämmer med den gällande lagen.  

I likhet med den gällande lagen syftar förslaget till att de bestämmelser om skydd av borgenärer som gäller för fusion ska vara så enhetliga som möjligt vid nationella och gränsöverskridande fusioner (jfr RP 103/2007 rd, s. 31), om inte annat följer av de uttryckliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner. 

Bestämmelsen i ändringsdirektivet och tillämpning av den också på nationella fusioner leder till att en kallelse, med avvikelse från den gällande lagen, inte längre kan ansökas efter bolagsstämman. På grund av ändringen försvagas flexibiliteten i den nationella lagen i enskilda fall. 

I paragrafens 2 mom. föreslås dessutom att ansökan om kallelse i en dotter- och systerbolagsfusion även kan göras av det övertagande bolaget. Syftet med denna bestämmelse är att öka de processuella handlingsmöjligheterna och minska den administrativa bördan och i samband med registreringsförfarandena. 

Fusionsbeslut 

9 §.Behöriga organ och beslutstidpunkt. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att det överlåtande bolagets styrelse beslutar också om systerbolagsfusion på ett sätt som motsvarar dotterbolagsfusion. Detta är möjligt eftersom samma fysiska eller juridiska person enligt definitionen av systerbolagsfusion i 2 § 2 mom. äger alla aktier och särskilda rättigheter i de bolag som deltar i fusionen direkt eller indirekt. 

Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 126.3 samt artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, till den del som den avser artikel 126.1, och till sin del artikel 132.3, tillagd genom ändringsdirektivet. 

11 §.Framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 6 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att även verksamhetsberättelse, utöver bokslut och delårsöversikt, nämns i den. Efter ändringarna av 3 kapitlet i bokföringslagen är bokslutet och verksamhetsberättelsen tydligt differentierade från varandra. Enligt 3 kap. 1 a § 4 mom. 1 punkten i bokföringslagen, vilken gäller innehållet i en verksamhetsberättelse, ska verksamhetsberättelsen bland annat innehålla uppgifter om väsentliga händelser efter räkenskapsperiodens utgång. Den förevarande bestämmelsen gäller sakligt sett ett likartat ärende. Det är därför nödvändigt att införa ett uttryckligt omnämnande i bestämmelsen. 

Inlösen av aktier och optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier 

13 §.Inlösenförfarande. Vid inlösenförfarandet handlar det sakligt om huruvida en aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier har rätt att kräva penningvederlag i stället för aktievederlag eller annat vederlag samt om bestämmande av vederlagets storlek vid skiljeförfarande. I likhet med den gällande lagen kan en aktieägare i det överlåtande bolaget vid bolagsstämman kräva inlösen av sina aktier. En aktieägare som kräver inlösen ska också i fortsättningen rösta emot fusionen (1 mom.). Likaså kan innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier och som har rätt att kräva inlösen, kräva inlösen också genom ett skriftligt yrkande som framställs före bolagsstämman eller på annat bevisligt sätt (2 mom.). 

Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras på så sätt att det i dessa föreskrivs om möjligheten att framställa ett yrkande på inlösen på elektronisk väg. Ett bolag som fusioneras ska med stöd av 1 mom. uppge en elektronisk adress för elektroniskt mottagande av krav på inlösen av aktieägarna. Den elektroniska adressen avser här till exempel en e-postadress eller något annat allmänt tillgängligt medium för elektronisk kommunikation eller en lämplig elektronisk tjänst som gör det möjligt att framställa och ta emot ett krav. Möjligheten att elektroniskt framställa krav på inlösen kan genomföras i samband med den röstnings- eller nätstämmatjänst som används vid bolagsstämman. Den elektroniska adressen kan anges till exempel i fusionsplanen eller i stämmokallelsen till den bolagsstämma som beslutar om fusionen.  

Syftet med förslaget är att underlätta framställandet av krav på inlösen, särskilt i de fall då en aktieägare utan fysisk närvaro kan delta i den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Den möjlighet som avses i förslaget är i praktiken bäst lämpad för distansmöten och situationer där aktieägarna kan utöva sin rösträtt före bolagsstämman. I detta avseende kan enhälliga aktieägare avstå från den möjlighet som bestämmelsen erbjuder. 

Ett elektroniskt yrkande på inlösen kan tillställas bolaget före bolagsstämman till exempel i samband med eventuell förhandsröstning eller senast under bolagsstämman före fusionsbeslutet. Den aktieägare som framställer yrkandet ska vid behov lägga fram en tillräcklig utredning om sitt aktieinnehav. Ett yrkande som överlämnas elektroniskt anses ha framställts vid den bolagsstämma som beslutar om fusionen på det sätt som förutsätts i paragrafens 1 mom. På ett yrkande som lämnats in elektroniskt tillämpas samma principer som tillämpas på ett yrkande om inlösen som framställts på plats vid bolagsstämman. Vid bolagsstämman ska det säkerställas att även krav på inlösen som mottagits elektroniskt kan beaktas på behörigt sätt.  

För att inlösen ska yrkas genom att använda en elektronisk adress krävs det att övriga förutsättningar för lösenrätten och utövande av den är uppfyllda. Förslaget innebär inte någon ändring av principerna för förhandsröstning. En aktieägare ska därför, till exempel trots ett krav på elektronisk inlösen före bolagsstämman, delta i bolagsstämman och rösta mot fusionsbeslutet, om det inte funnits möjlighet till förhandsröstning eller om den som kräver inlösen inte utnyttjat möjligheten.  

I paragrafens 2 mom. föreslås det på ett sätt som motsvarar 1 mom. att en elektronisk adress ska uppges även för framförande av yrkande av inlösen i fråga om innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier. Momentet ska tillämpas om inte annat överenskoms i villkoren för rättigheter eller i något annat avtal. Bestämmelsen är avsedd att göra det lättare att kräva inlösen för andra än aktieägare. I detta avseende är bestämmelsen tvingande. 

Med 1 och 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 126a.2, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Med stöd av ett förslag till tillägg till paragrafens 3 mom. kan de skiljemän som behandlar ett lösenärende besluta att ärenden som anhängiggjorts av olika aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter ska behandlas i samma förfarande. En förutsättning är att sådana krav på inlösen i väsentlig grad beror på samma grund. Enligt förslaget anses yrkandena väsentligen bero på samma grund, om svaranden är från samma instans och förfarandena gäller samma fusion. Om flera fusionerande bolag samtidigt fusioneras med det övertagande bolaget, behandlas förfarandena för dessa dock formellt separat. 

I 16–18 kap. i den gällande aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser om sammanslagning av inlösenförfaranden som anhängiggjorts av aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter. I praxis för skiljeförfarande har det ansetts möjligt att slå samman ärenden även utan stöd av en uttrycklig bestämmelse i lagstiftningen, i synnerhet i de fall där ingen delaktig i förfarandet motsatt sig detta. Förslaget motsvarar i huvudsak de förutsättningar för sammanslagning av talan som föreskrivs i 18 kap. 2 § i rättegångsbalken. Enligt denna bestämmelse ska ett käromål som en kärande väcker mot olika svarande eller som flera kärande samtidigt väcker mot en eller flera svarande skall behandlas i en och samma rättegång, om de stöder sig på väsentligen samma grund. Även om bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegång i tvistemål inte i sig gäller skiljeförfarande enligt 16–18 kap. i aktiebolagslagen, är det processekonomiskt och kostnadsmässigt ändamålsenligt att slå samman skiljeförfaranden som gäller inlösen av aktier. Det föreslås därför att skiljemännen i stället för att behandla enskilda mål ska kunna fatta beslut om sammanslagning av målen. Skiljemännen är dock inte skyldiga att göra detta enligt bestämmelsen. På ett sätt som motsvarar nuvarande praxis ska en skiljeman till stöd för beslutet inhämta samtycke av parterna. Det faktum att samtycke inte fås kan tyda på att ett enskilt mål på något sätt kan skilja sig från andra mål och att parten inte vill att målet ska behandlas på samma sätt som övriga mål. Det kan då vara fråga om att målet på det sätt som förutsätts i bestämmelsen inte beror på väsentligen samma grund som de övriga. 

Verkställande av fusion och rättsverkningar 

14 §.Anmälan om verkställande av fusion. Syftet är att det överlåtande bolaget och det övertagande bolaget gemensamt ska göra en anmälan om systerbolagsfusion på det sätt som anges enligt huvudregeln i 1 mom. 

Det föreslås att 1 mom. 4 punkten i paragrafen uttryckligen kompletteras på så sätt att man till anmälan, förutom fusionsbesluten, ska foga uppgifter om den fusionsplan på basis av vilken besluten fattats. 

Fusionsplanen behöver inte fogas till anmälan om verkställande. Det räcker att man till anmälan fogar uppgifter om fusionsplanen samt fusionsbesluten av de i fusionen deltagande bolagen. I de uppgifter som ska lämnas ska fusionsplanen specificeras på så sätt att den utan svårighet kan hittas av registermyndigheten och tredje parter, till exempel på basis av datum för handlingen, referensen eller någon annan motsvarande beteckning och datum för registrering av planen. Om bolagen samtidigt har anhängiggjort flera planer, gör förslaget det också lättare att hålla dessa åtskilda. Med bestämmelsen ökas också tillgången till information för olika intressentgrupper. 

Vid nationella fusioner inom Finland har själva fusionsplanen registrerats och gjorts offentligt tillgänglig redan i ett tidigare skede av förfarandet. Fusionsplanen ska dessutom godkännas i oförändrad form enligt 12 § 2 mom. i kapitlet. En förutsättning för verkställande vid en gränsöverskridande fusion som registreras i Finland är på motsvarande sätt att fusionsplanen har godkänts på samma villkor i alla de bolag som deltar i fusionen. Vid gränsöverskridande fusioner är situationen inte nödvändigtvis så entydig. Om de beslut som fattas av bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion av någon orsak avviker från den offentliggjorda fusionsplanen, ska den ändrade planen anmälas för registrering senast i samband med anmälan om verkställande (jfr i fråga om flyttning av ett europabolags hemort: RP 55/2004 rd, s. 25). 

Med bestämmelsen genomförs artikel 128.2, ändrad genom ändringsdirektivet. 

16 §.Fusionens rättsverkningar. I paragrafens 5 mom. föreslås föreskrifter om den tidpunkt då borgenären tidigast kan kräva betalning för de tillräckliga säkerheter som fastställts för fusionen till förmån för denne. Bestämmelsen gäller säkerheter som ställts mellan den kallelse som avses i 6 § och den utsatta dagen för en i 6 § avsedda fordran, eller för en borgenär som motsatt sig fusionen efter den utsatta dagen. Det kan till exempel handla om att det efter informella förhandlingar överenskoms att ge en tillräcklig säkerhet till en borgenär för en fordran enligt 6 §, utan att borgenären först formellt överlämnar en invändning mot fusionen till registermyndigheten. På detta sätt är det överlåtande bolagets syfte att undvika en viss fas i myndighetsförfarandet åtminstone i fråga om borgenären i fråga eller, om det handlar om ett ärende som redan inletts, är avsikten med att ge en tillräcklig säkerhet att avsluta behandlingen av ärendet i fråga i godo. I fortsättningen är det möjligt att nämna sådana förhållanden och avsikter också i avtalet om säkerhet. Dessutom kan en säkerhet ställas till de offentligrättsliga fordringarna även efter det att det utsatta datumet löpt ut. I bestämmelsen förutsätts att fusionen måste ha trätt i kraft, innan en betalning kan fordras för sådan säkerhet. Den föreslagna tidpunkten påverkas av att riskerna förknippade med arrangemanget kan skjutas upp och bli verklighet först efter ikraftträdandet. 

Om en säkerhet som är avsedd för fusionen betalades innan fusionen verkställs, skulle det kunna uppstå en situation där en säkerhet ställs i onödan om fusionen återkallas. Det har funnits oro för att borgenärerna skulle kunna försöka utnyttja en sådan möjlighet för att få en giltig säkerhet för en skuld som inte hade ställts från början. Å andra sidan kan säkerheten, om säkerhet ställs för en skuld vars grund uppkommit före kallelsen på borgenärerna, återgå med stöd av lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) innan fusionen verkställs. Bestämmelser om förutsättningarna för att säkerheten ska återgå finns i den nämnda lagen. I ett sådant fall kan även en säkerhet som ställts av grundad anledning ge upphov till processuella problem.  

Tidpunkten för fusionens ikraftträdande är bunden till den tidpunkt som föreskrivs i den lag som tillämpas på det övertagande bolaget. Om det övertagande bolagets registrerade hemort finns i Finland och finsk lag tillämpas vid den tidpunkt då fusionen träder i kraft, innehåller 15 och 25 § i kapitlet föreskrifter om tidpunkten för ikraftträdandet. När fusionen har registrerats i Finland i enlighet med 15 § eller 25 § i kapitlet, börjar fusionens rättsverkningar enligt 16 §. Tillräckliga garantier vid gränsöverskridande fusioner för arrangemanget har då fastställts enligt lagen i det utländska överlåtande bolagets hemstat, men kravet på verkställande av dem kan inte framställas innan fusionen träder i kraft i enlighet med finsk lag. 

Om det övertagande bolaget har sin hemort i någon annan EES-stat än Finland, föreskrivs tidpunkten för ikraftträdandet i den lagstiftning som tillämpas på bolaget i fråga. Tillräckliga garantier har då fastställts enligt den finska lag som tillämpats på det överlåtande bolaget, men kravet på verkställande av dessa kan inte framställas innan fusionen träder i kraft i enlighet med en annan EES-stats lag. 

De säkerheter som enligt bestämmelsen uttryckligen ställts för fusionen är i framtiden tidsmässigt villkorliga i fråga om fusionens ikraftträdande. Detta kan i praktiken ändra vissa aspekter i avtalspraxis. För att få en säkerhet och avgöra frågor i anknytning till dessa, borde borgenären och gäldenären, det vill säga det överlåtande bolaget, i första hand förhandla om ärendet. I sista hand är det dock möjligt för borgenären att utöva de rättigheter som föreskrivs i aktiebolagslagen för att skydda denne. 

Det har ansetts vara viktigt att om en obefintlig eller ogrundad borgenär motsätter sig fusionen, kan det överlåtande bolaget ställa en säkerhet, gå vidare med fusionsförfarandet och vid behov därefter pröva om huvudskulden är verklig i rätten. Att en säkerhet som avses i paragrafen ställs innebär inte att huvudskulden beviljas riktig. Syftet med att ställa en tillräcklig säkerhet för fusionen är således inte att ta ställning till huruvida det överhuvudtaget finns ett grundförhållande av förpliktelsen mellan bolaget och borgenären eller vad dess rätta innehåll är. Trots att en säkerhet ställts, kan huvudförpliktelsens existens bestridas, varvid även säkerheten täcker endast den säkerhet som enligt en lagakraftvunnen dom ska betalas. Om det av avgörandet i ett mål som senare varit anhängigt vid en domstol framgår att det inte funnits ett grundförhållande av förpliktelsen, finns det inte heller någon grund för verkställande av den betryggande säkerhet som ställts för arrangemanget.  

Denna bestämmelse bidrar till att genomföra tredje stycket i artikel 126b.1 i ändringsdirektivet, enligt vilket skyddsåtgärderna för borgenärerna är villkorade av att den gränsöverskridande fusionen får verkan i enlighet med artikel 129. Enligt den hänvisade artikeln ska den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan bestämmas i enlighet med den medlemsstats lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av. Denna tidpunkt ska infalla efter det att den behöriga myndigheten har genomfört de föregripande kontrollerna. 

Gränsöverskridande fusion 

19 §.Definitioner och olika sätt att verkställa en gränsöverskridande fusion. Med hänsyn till paragrafens tillämpning ska det beaktas att hänvisningen i paragrafens 1 mom. utvidgas på så sätt att hänvisningen genom den föreslagna ändringen av 2 § 2 mom. i fortsättningen även omfattar gränsöverskridande systerbolagsfusion. 

Till det inledande stycket i paragrafens 2 mom. 1 punkten och till d underpunkten föreslås en korrigering av teknisk karaktär med en författningshänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 om vissa aspekter av bolagsrätten. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagen. Med hänvisning till aktiekapitalet i bestämmelsen avses det minimiaktiekapital som föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas på varje i fusionen deltagande bolag och som i fråga om finska privata aktiebolag uppgår till 0 euro och i publika aktiebolag till 80 000 euro. För tillämpningen av bestämmelserna är det viktigt att beakta att en gränsöverskridande fusion av ett finskt bolag med bolagsformer som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning inte längre är möjlig efter den nämnda statens utträde ur EU. 

22 §.Fusionsplan. Det föreslås att hänvisningen till styrelsens redogörelse avlägsnas från den gällande paragrafens rubrik. Likaså innehåller den förslagna paragrafen inte bestämmelser som motsvarar 3–5 mom. i den gällande paragrafen. Ändringsförslagen beror på att självständiga bestämmelser om styrelsens redogörelse föreslås nedan i 22 b–22 d § i kapitlet.  

Planen för en gränsöverskridande fusion omfattas i huvudsak av samma krav som den plan som uppgörs i samband med en nationell fusion och som föreskrivs i 3 §. Den aktuella paragrafen skulle innehålla i fortsättningen endast bestämmelser om den plan som ska utarbetas vid en gränsöverskridande fusion och dess minimiinnehåll när det gäller krav som avviker från eller kompletterar den nationella fusionsplanen. I likhet med den gällande lagen kan andra uppgifter än de som anges i lagstiftningen eller ändringsdirektivet lämnas i en plan för gränsöverskridande fusion, till exempel för att trygga minoritetsaktieägarnas och borgenärernas ställning (jfr RP 103/2007 rd, s. 34). 

Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen. 

På samma sätt som i den gällande lagen uppräknas i 2 mom. de utredningar eller förslag som ska ingå i den gränsöverskridande fusionsplanen utöver vad som stadgas i 3 § i kapitlet. Redogörelserna har i första hand en informativ betydelse, medan förslagen gäller frågor som ska avgöras i samband med godkännandet av fusionsplanen. Det föreslås att kraven på innehållet i planen för gränsöverskridande fusion enligt 2 mom. kompletteras till vissa delar. I fusionsplanen för en gränsöverskridande fusion föreslås två mindre preciseringar av beslutsförslagen. Övriga tillägg hänför sig till utredningar som tjänar aktieägarnas behov av information.  

Utöver vad som föreskrivs i den gällande lagen, i 1 punkten i momentet föreslås ett tillägg enligt vilket fusionsplanen även ska innehålla ett förslag till hemorten för det bolag som bildas genom en kombinationsfusion. I detta avseende skulle förändringen vara främst av förtydligande karaktär. Utifrån bolagets hemort är det ofta möjligt att dra en slutsats om den destinationsstat vars lagstiftning tillämpas på bolaget och dess intressentgruppers rättsliga ställning efter en gränsöverskridande fusion. 

Med bestämmelsen genomförs artikel 122 a, ändrat genom ändringsdirektivet.  

Utöver vad som föreskrivs i den gällande lagen, föreslås i 3 punkten i momentet ett tillägg enligt vilket en gränsöverskridande fusionsplan ska innehålla både den gällande bolagsordningen för det övertagande bolaget och ett förslag till eventuella ändringar av den. Dessutom skulle fusionsplanen innehålla eller åtföljas av det övertagande bolagets stiftelseurkund eller avtal om bolagsbildning med föreslagna ändringar. Även i detta avseende skulle förändringen vara främst av förtydligande karaktär. I likhet med den gällande lagen syftar framläggandet av den bolagsordning och de ändringar som föreslås i denna punkt till att informera aktieägarna om hur det övertagande bolagets bolagsordning i sin helhet ser ut efter det att fusionen trätt i kraft.  

I likhet med den gällande lagen kan föreskrifterna i bolagsordningen också påverka bedömningen av om beslutsfattande om en fusion, med avvikelse från kravet på kvalificerad majoritet i 9 § 4 mom., kräver samtycke av alla eller vissa aktieägare för att beakta lagens allmänna principer, i synnerhet aktieägarnas likställighet och begränsat ansvar. Detta kan vara fallet, om fusionen för en aktieägare i ett finskt bolag skulle leda till en motsvarande situation som de beslut som avses i 5 kap. 28 eller 29 § på grund av den lag som är tillämplig på det övertagande bolaget eller på grund av dess bolagsordning. Omständigheter i anknytning till detta ska tas upp i fusionsplanen eller refereras separat i det förslag till beslut om fusion som ska läggas fram för bolagsstämman (RP 103/2007 rd, s. 36).  

Kraven gällande avtalet om bolagsbildning tillämpas, om det övertagande bolaget bildats före den gränsöverskridande fusionen. Kravet tillämpas i princip också om det övertagande bolaget bildas i samband med genomförandet av en gränsöverskridande fusion. Bestämmelsen baserar sig på ändringsdirektivet, som tillämpas enbart på gränsöverskridande arrangemang med nybildade bolag. Det finns ett särskilt behov av att foga avtalet om bolagsbildning till en fusionsplan, om det förutsätts i den lag som tillämpas på det utländska övertagande bolaget. Avsikten med bestämmelsen är dock inte att ändra bestämmelsen i 12 § 1 mom. i kapitlet, enligt vilken fusionsplanen i en kombinationsfusion ersätter ett finskt övertagande bolags avtal om bolagsbildning. I dessa situationer ska det också i fortsättningen anses vara tillåtet att inte foga till avtalet om bolagsbildning, eftersom motsvarande uppgifter på ett tillräckligt sätt framgår av fusionsplanen och dess övriga bilagor och av de uppgifter som är tillgängliga hos registermyndigheten. I synnerhet och från fall till fall kan det för mycket gamla aktiebolag vara svårt att hitta och överlämna handlingar som upprättats i samband med etableringen. Kravet på att stiftelseurkunden eller avtalet om bolagsbildning ska ingå i fusionsplanen behöver inte iakttas, om den försvunnit eller om den annars inte skäligen är tillgänglig. För att undvika oklarheter finns det skäl att nämna detta i fusionsplanen. 

Med bestämmelsen genomförs artikel 122 i, ändrat genom ändringsdirektivet. 

I 6 punkten i momentet föreslås en teknisk ändring på så sätt att samt-sambandsordet i bestämmelsen avlägsnas såsom onödigt. När det gäller 6 punkten måste man också ta hänsyn till artikel 127.5, tillagd genom ändringsdirektivet. Enligt denna punkt i direktivet ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten för det bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion kontrollera att den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen innefattar information om de förfaranden som används för att fastställa de relevanta bestämmelserna och om eventuella alternativ till dessa bestämmelser när det gäller efterlevnad av bestämmelserna i artikel 133 om arbetstagarinflytande. 

En ny 8 punkt föreslås för momentet. Enligt förslaget ska aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som har rätt att framställa krav på inlösen ges i planen för en gränsöverskridande fusion en utredning om det eventuella lösenbeloppet och förfarandet vid inlösen. Bestämmelser om rätten att framställa krav på inlösen finns i 13 §.  

Med stöd av förslaget ska man i fusionsplanen ange grunderna för det belopp på basis av vilka lösenbeloppet bestäms för en aktieägare som är berättigad till inlösen och de omständigheter som behövs för bedömningen av lösenbeloppets tillräcklighet. Vid betalning av lösenbeloppet handlar det sakligt om en skyldighet att erbjuda penningvederlag i stället för det aktievederlag eller ett annat fusionsvederlag som föreslås i fusionsplanen. Det föreslagna lösenbeloppet borde motsvara det verkliga värdet på aktien i det överlåtande bolaget. Fastställandet av lösenbeloppet ska grunda sig på allmänt godkända värderingsmetoder och vid värderingar ska de omständigheter som anges i 13 § i kapitlet beaktas. 

Av förslaget följer att en aktieägare i ett finskt bolag som fusioneras till en annan stat eller en innehavare av optionsrätter eller särskilda rättigheter, som kräver inlösen men nöjer sig med det lösenbelopp som erbjuds i fusionsplanen, inte behöver inleda ett skiljeförfarande som avses i 13 §. Om aktieägaren eller innehavaren av en särskild rättighet godkänner det lösenbelopp som bolaget erbjuder, kan han eller hon anmäla detta när han eller hon kräver inlösen av sin aktie vid den bolagsstämma som behandlar fusionsbeslutet. Uppgiften kan också lämnas i samband med att ett elektronisk inlösenkrav enligt 13 § lämnas. Om de övriga villkoren för inlösen är uppfyllda, kan godkännandet av det erbjudna lösenbeloppet också meddelas efter bolagsstämman, dock senast en månad efter den bolagsstämma som beslutat om fusionen. En aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter, som kräver inlösen men som inte godkänner det föreslagna lösenbeloppet, ska på samma sätt som för närvarande föra tvisten om lösenbeloppet till skiljemannabehandling i enlighet med 13 §. 

I fråga om inlösenförfarandet finns det ett behov av att i fusionsplanen beskriva de allmänna förutsättningarna för att framställa krav på inlösen för aktieägare och innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter samt de viktigaste stegen i det inlösenförfarande som avses i 13 § i kapitlet. Dessutom borde fusionsplanen innehålla riktlinjer för de aktieägare som krävt inlösen och har för avsikt att godkänna det lösenbelopp som erbjudits i planen. Anvisningen borde redogöra till exempel för hur den som är nöjd med det erbjudna lösenbeloppet ska underrätta bolaget om sitt godkännande och vid behov om de uppgifter som krävs för betalningen. 

Med 8 punkten i momentet genomförs artikel 122 m, tillagt genom ändringsdirektivet, och beaktas den tillagda artikeln 124.3 d.  

Såsom nytt 3 moment i paragrafen föreslås en bestämmelse enligt vilken uppgifter enligt 2 mom. 8 punkten inte förutsätts vid dotter- eller systerbolagsfusion. 

Med bestämmelsen genomförs artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, i den utsträckning som den avser artikel 122 m. 

22 a §.Meddelande om framförande av anmärkningar och överlämnande av anmärkningar till ett bolag. Paragrafen är ny. Syftet med 1 och 2 mom. i paragrafen är att säkerställa att de olika intressentgrupperna till varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion får tillgång till information och delvis också att förbättra deras påverkansmöjligheter. I detta avseende är bestämmelserna tvingande och de kan inte ens frångås genom beslut av enhälliga aktieägare. 

I förslagets 1 mom. finns det bestämmelser om skyldigheten för varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion att göra en anmälan som gör det möjligt för aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras företrädare att skriftligen tillställa bolaget anmärkningar om fusionsplanen.  

Enligt momentet ska det utsatta datumet, då anmärkningar senast ska överlämnas till bolaget, dessutom nämnas i meddelandet. Det utsatta datumet för att överlämna anmärkningar är fem vardagar innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Om beslutet om fusionen inte fattas vid bolagsstämman i det övertagande bolaget, är den sista dagen för inlämnande av anmärkningar fem vardagar innan styrelsen för ett sådant bolag beslutar om fusionen vid sitt sammanträde.  

Syftet är att det ska vara möjligt att lämna anmärkningar per post eller till exempel till en e-postadress som bolaget uppgett. Bolaget ska i sitt meddelande lämna de kontaktuppgifter som behövs för att göra anmärkningar. Dessutom ska bolaget ge andra anvisningar som behövs för att göra anmärkningar, antingen direkt i meddelandet eller genom att hänvisa till en lättillgänglig plats där anvisningarna finns tillgängliga. Den som gör anmärkningar ska lägga fram en tillräcklig utredning om att han eller hon är aktieägare, borgenär eller arbetstagare eller företrädare för arbetstagarna i bolaget. 

Artikel 132.3, som ändrats genom ändringsdirektivet, har också i beaktats i momentet. I den föreskrivs att om det i lagstiftningen i alla överlåtande bolags medlemsstater finns föreskrifter som är förenliga med artikel 126.3 och i 1 punkten i denna artikel om undantag från bolagsstämmans godkännande, ska den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller uppgifter som avses i artikel 123.1–123.3 och de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, göras tillgängliga minst en månad innan bolaget fattar beslut om fusionen i enlighet med nationell rätt (förmörkande och kursivering här). Med stöd av denna bestämmelse är det följaktligen inte nödvändigt att göra meddelanden om anmärkningar tillgängliga för olika intressentgrupper, om det finns bestämmelser om beslutsfattande i det överlåtande bolagets styrelse i medlemsstaten. Detta har ovan i 9 § i kapitlet föreslagits beträffande dotter- och systerbolagsfusioner. Följaktligen finns det enligt förevarande bestämmelse inte något av behov att överlämna meddelandet i det överlåtande bolaget vid en dotter- eller systerbolagsfusion. 

Genom 1 mom. i paragrafen genomförs artikel 123.1 b, tillagt genom ändringsdirektivet. 

I förslagets 2 mom. finns det bestämmelser om framläggande av anmälan. Meddelandet ska ställas till förfogande för olika intressentgrupper åtminstone en månad innan den bolagsstämma som bestämmer om fusionen och från och med överlämnandet av meddelandet enligt 10 § 3 mom. eller åtminstone en månad före det styrelsens sammanträde där fusionsbeslutet fattas. Meddelandet ska göras tillgängligt på bolagets webbsidor eller med hjälp av en datakommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel. Andra datakommunikationsförbindelser eller andra tekniska hjälpmedel kan avse till exempel e-post. Dessutom borde meddelandet sändas till en aktieägare, borgenär och arbetstagare eller en företrädare för arbetstagarna som begär om det om dokumentet inte kan laddas ned och skrivas ut från bolagets webbsidor. Det samma gäller för fusionsplanen och ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig, eftersom de anmärkningar som avses i denna paragraf uttryckligen gäller fusionsplanen. Dessutom breddar ett yttrande från en revisor eller en rapport av annan oberoende expert informationsbasen. Bestämmelserna i momentet är nationella och i fråga om aktieägare delvis överlappande med kraven på elektronisk överlämnande av handlingar enligt 11 §. 

I förslagets 3 mom. finns det föreskrifter om de skyldigheter som ska tillämpas på bolaget och som gäller eventuella anmärkningar som inkommit till bolaget. Anmärkningarna ska hållas tillgängliga för aktieägarna och på begäran sändas till aktieägarna på det sätt som föreskrivs i 11 § i kapitlet. Vid tillämpningen av detta moment ska det emellertid beaktas att i förevarande paragraf finns det bestämmelser om avvikande tidsfrister, vilka ska iakttas i stället för de i 11 § avsedda tidsfristerna. En anmärkning enligt momentet kan inkomma till bolaget i ett mycket sent skede före bolagsstämman, varvid det inte heller är möjligt att i enlighet med 11 § hålla den framlagd en månad före bolagsstämman. Anmärkningarna ska i mån av möjlighet läggas fram på bolagets huvudkontor eller webbsidor, hållas framlagda på bolagsstämman och anmälas till bolagsstämman. Aktieägarna har följaktligen möjlighet att ta del av anmärkningarna innan beslut om fusionen fattas på bolagsstämman. 

Syftet med skyldigheten att sända anmärkningar till aktieägarna och hålla dem framlagda vid bolagsstämman är att för sin del försäkra sig om att aktieägaren på förhand kan få tillräcklig information för att fatta beslut om en gränsöverskridande fusion. Anmärkningar av intressentgrupper till bolaget kan innehålla information som gör det möjligt att aktieägarna beslutar att rösta emot fusionen. Aktieägarna har dock ingen allmän rättslig skyldighet att ta hänsyn till anmärkningar i sitt beslutsfattande eller att främja de aspekter som anges i dessa. När styrelsen beslutar om en fusion bestäms dess handlingsskyldigheter på motsvarande sätt enligt de allmänna bolagsrättsliga principerna. Ur aktieägarnas synvinkel minskar behovet av att göra anmärkningar av att det är möjligt för aktieägarna att påverka bolagsstämmans beslutsfattande även med sin yttrande-, förfrågnings- och rösträtt. I fråga om anmärkningarnas praktiska betydelse ska det även beaktas att bolagsstämman ska godkänna fusionsplanen i oförändrad form, annars förfaller fusionen. Enhälliga aktieägare kan därför besluta att bestämmelserna om framläggande av anmärkningar i bolagsstämman och överlämnande av dessa till aktieägaren inte ska tillämpas. Bestämmelser om överlämnande av anmärkningar till registermyndigheten och om prövning av dem som en del av det föregripande tillsynsförfarandet finns nedan i 26 §. 

Konsekvenserna av överträdelse av de bestämmelser som avses i paragrafen ska bedömas från fall till fall. Till följd av bestämmelserna om klander av bolagsstämmans beslut kan ett eventuellt fel i förfarandet medföra konsekvenser endast om felet kunnat påverka beslutets innehåll eller aktieägarens rätt i övrigt (se 21 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i aktiebolagslagen). Misstag i samband med ordnandet av förfarandet för att göra anmärkningar eller tillgängliggörandet och sändningen av dem torde undantagsvis kunna leda till att ett fusionsbeslut är klanderbart eller ogiltigt, om det kan visas att felet kan ha inverkat på beslutets innehåll eller annars på aktieägarens rätt. Förfarandet eller anmärkningarna bedöms dock i allmänhet inte ha någon sådan konsekvens. Bestämmelser om eventuell skadeståndsskyldighet finns i 22 kap. i aktiebolagslagen. 

22 b §.Styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare. Paragrafen är ny. I 16 kap. 22 § 3 mom. i den gällande aktiebolagslagen har det dock funnits en allmän bestämmelse enligt vilken styrelsen i varje bolag som deltar i fusionen ska för aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna redogöra för dess sannolika konsekvenser, om de inte framgår av fusionsplanen. Enligt den gällande lagen har utgångpunkten varit att en särskild handling upprättas om redogörelsen, men de bolag som deltar i fusionen har kunnat komma överens om att inkludera redogörelsen i fusionsplanen (se RP 103/2007 rd, s. 37).  

Den föreslagna paragrafen innehåller mer detaljerade bestämmelser än för närvarande om innehållet i den separata redogörelse som ska lämnas till aktieägare och arbetstagare eller till deras företrädare. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att de olika intressentgrupperna till varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion får tillgång till information och delvis också att förbättra deras påverkansmöjligheter. Syftet med denna eller andra paragrafer i anknytning till styrelsens redogörelse är dock inte att begränsa tillämpningen av andra bestämmelser om intressentgruppers tillgång till information (artikel 124.10, tillagd genom ändringsdirektivet). I likhet med den gällande lagen kan ett bolag som deltar i fusionen vara skyldigt att offentliggöra en redogörelse eller lämna information om den även på grundval av till exempel värdepappersmarknadslagstiftningen eller arbetsrätten (jfr RP 103/2007 rd, s. 37–38). 

Paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak till sitt innehåll den ovannämnda bestämmelsen i den gällande lagen, med undantag för borgenärer. Enligt förslaget ska tillräckliga uppgifter om tryggandet av betalningen av borgenärernas fordringar i fortsättningen ges i fusionsplanen. I likhet med den gällande lagen påverkas omfattningen på den utredning som behövs i varje enskilt fall av intressentgruppernas behov av information (se närmare RP 103/2007 rd, s. 37–38). 

Styrelsens redogörelse är avsedd att vara en helhet som är självständig i förhållande till fusionsplanen. Till följd av detta föreslås på regleringsnivå inte längre något omnämnande av att styrelsens redogörelse endast skulle komplettera uppgifterna i fusionsplanen. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det också beaktas att styrelsens redogörelse enligt 22 d § också ska offentliggöras tidigare än fusionsplanen, om inte också fusionsplanen offentliggörs tidigare än vad som föreskrivs i lagen.  

I styrelsens redogörelse ska det i enlighet med bestämmelserna i ändringsdirektivet finnas separata avsnitt som är avsedda för aktieägarna och arbetstagarna. I momentet föreslås det att styrelsen kan besluta att sammanställa antingen en redogörelse, som innehåller separata avsnitt för aktieägare och arbetstagare, eller separata redogörelser för aktieägare och arbetstagare. Även i fortsättningen ska behoven hos intressentgrupperna till bolaget i fråga beaktas då avsnitt eller redogörelser upprättas, och de ska till sitt innehåll vara tillräckligt detaljerade i förhållande till varje intressentgruppers behov. 

Med momentet genomförs artikel 124.1 och artikel 124.2, tillagda genom ändringsdirektivet. När det gäller redogörelse för konsekvenserna för aktieägare är bestämmelsen nationell. 

I paragrafens 2 mom. finns det bestämmelser om de teman som ingår i det avsnitt som är avsett för aktieägarna. I fråga om konsekvenserna för aktieägare motsvarar styrelsens redogörelse i huvudsak den gällande rätten (jfr RP 103/2007 rd, s. 37–38). I fråga om rättigheterna för de aktieägare som motsätter sig en gränsöverskridande fusion torde det räcka att hänvisa till bestämmelserna om inlösenförfarandet i 13 § i kapitlet och på vissa villkor till bestämmelserna i 24 a § om yrkande på ett ytterligare penningvederlag. Det ska beaktas att de uppgifter som avses i 22 § 2 mom. 8 punkten om det lösenbelopp och inlösenförfarande som erbjudits aktieägaren också ges i fusionsplanen. I styrelsens redogörelse ska aktieägarna informeras om den rätt som föreskrivs i 24 a § och om omständigheter som hänför sig till användningen av den. I den hänvisade paragrafen anges villkoren för att en aktieägare ska ha rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag om denne anser att det bytesförhållande som föreslås i fusionsplanen är olämpligt. Med momentet genomförs artikel 124.3, tillagd genom ändringsdirektivet. 

I paragrafens 3 mom. finns det bestämmelser om de teman som ingår i det avsnitt som är avsett för arbetstagare. I fråga om konsekvenserna för arbetstagarna motsvarar styrelsens redogörelse i huvudsak den gällande rätten (se RP 103/2007 rd, s. 38). För arbetstagarna är det viktigt att styrelsens redogörelse upprättas. Syftet med bestämmelsen är att förbättra den mängd information som ges och en tillräcklig bedömning av konsekvenserna ur arbetstagarnas synvinkel. Uppgifterna ska lämnas både i fråga om det överlåtande bolaget och dess eventuella dottersammanslutningar. Skyldigheten begränsar sig följaktligen inte enbart till dotterbolag. Med momentet genomförs artikel 124.5, tillagd genom ändringsdirektivet.  

Bestämmelserna hindrar inte hänvisning till uppgifter som tidigare lämnats i olika dokument för att undvika onödig upprepning. Då ska det dock säkerställas att den information som avses utan svårighet ska vara tillgänglig för aktieägarna eller arbetstagarna eller båda två, beroende på vilka avsnitt som utarbetas. 

I paragrafens 4 mom. finns det föreskrifter om arbetstagarnas eller deras företrädares yttrande. Om bolagets styrelse får ett sådant yttrande om de ärenden som avses i 1 eller 3 mom. i god tid, ska aktieägarna underrättas om yttrandet och fogas det till styrelsens redogörelse. Om arbetstagarna inte har företrädare, kan arbetstagarna själva avge det yttrande som avses i momentet. Med uttrycket i god tid avses här en sådan tidpunkt att det praktiskt taget är möjligt att informera aktieägarna om yttrandet och foga det till styrelsens redogörelse med beaktande av framställningstekniken. Den exakta tidsgränsen kan inte anges här. 

Detta moment är avsett att förbättra arbetstagarnas möjligheter att påverka och delvis skydda aktieägarnas tillgång till information. Bestämmelsen är tvingande och kan inte ens frångås genom ett beslut av enhälliga aktieägare.  

Momentet motsvarar vad gäller innehåll i huvudsak 22 § 5 mom. i den gällande lagen. Med momentet genomförs artikel 124.7, tillagd genom ändringsdirektivet. 

22 c §.Uteblivet upprättande av styrelsens redogörelse eller avsnitten i den. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås uttryckliga bestämmelser om situationer där man kan avstå från att upprätta avsnitten för aktieägare eller arbetstagare. Om det inte förutsätts att något av avsnitten ska upprättas, föreskrivs det i paragrafens 3 mom. av tydlighetsskäl att styrelsens redogörelse inte alls behöver utarbetas.  

Med paragrafen genomförs artikel 124.4, 124.8 och 124.9, tillagda genom ändringsdirektivet. 

I paragrafens 4 mom. föreslås ett uttryckligt undantag enligt vilket bestämmelserna om styrelsens redogörelse inte tillämpas på det överlåtande bolaget vid dotter- eller systerbolagsfusioner. I det övertagande bolaget ska styrelsens redogörelse i princip upprättas även vid dotter- och systerbolagsfusioner. 

Artikel 132.1, ändrad genom ändringsdirektivet, ska genomföras i den mån som den avser artiklarna 124 och 126.1. 

I lagen föreslås inga undantagsbestämmelser för enmansbolag, vilka kan prövas av medlemsstaten. Den gällande aktiebolagslagen har inte heller tidigare innehållet uttryckliga bestämmelser om undantag för enmansbolag. Enhälliga aktieägare kan helt eller delvis avstå från sin rätt att kräva att en redogörelse om dem lämnas. 

22 d §.Tillhandahållande av styrelsens redogörelseoch framläggande av den vid bolagsstämman. I paragrafens 1 mom. föreslås det att den utredning av styrelsen som avses i 22 b § eller, om endast det ena avsnittet utarbetas, avsnittet i fråga ska göras tillgängligt för intressentgrupperna på elektronisk väg tillsammans med en eventuell fusionsplan. Det ska uttryckligen föreskrivas att styrelsens redogörelse ska hållas framlagd, eftersom den inte heller i fortsättningen ingår i fusionsplanen (jfr RP 103/2007 rd, s. 38).  

Styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den ska göras tillgänglig på webbsidorna för varje i fusionen deltagande bolag eller med hjälp av en datakommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel. Den ska vara tillgänglig oberoende av genomförandets form minst sex veckor före den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen, ska styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den även i detta fall göras tillgänglig minst sex veckor före bolagsstämman i det andra bolaget som deltar i fusionen eller i de andra bolag som deltar i fusionen. I bestämmelsen kan en annan kommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel avse till exempel e-post. Den ska vara tillgänglig för åtminstone aktieägarna och arbetstagarna eller företrädarna för arbetstagarna i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen, men den kan också vara tillgänglig i större utsträckning för borgenärer, andra intressentgrupper eller allmänheten. Den ska dessutom sändas till den som ber om den och har rätt att få den, om den inte kan laddas ner och skrivas ut från bolagets webbsidor. 

Ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den ska göras tillgänglig på varje i fusionen deltagande bolags webbsidor eller med hjälp av en datakommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel efter att redogörelsen eller avsnittet upprättats. Den torde i praktiken ges och offentliggöras på samma gång som det yttrande som ska avges om fusionsplanen på så sätt att den är tillgänglig minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om fusionen. 

Syftet med momentet är att säkerställa att de olika intressentgrupperna får tillgång till information och delvis också att förbättra deras påverkansmöjligheter. I detta avseende är bestämmelserna tvingande och de kan inte frångås ens genom ett beslut av enhälliga aktieägare. 

I paragrafens 2 mom. finns det föreskrifter om den redogörelse av styrelsen och revisorns eller någon annan oberoende sakkunnigs yttrande eller rapport om redogörelsen vilka ska hållas tillgängliga för aktieägarna vid bolagsstämman. Det förutsätts att dessa handlingar upprättas vid gränsöverskridande fusioner. Momentet kompletterar i fråga om aktieägare vad som föreslås i paragrafens 1 mom. om elektroniskt framläggande och lämnande av handlingar i fråga om andra intressentgrupper. Det står klart att om det överhuvudtaget inte förutsätts att styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den upprättas, behöver den inte heller hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagsstämman. 

Med paragrafen genomförs artikel 124.6, ändrad genom ändringsdirektivet, och den bidrar till att beakta artikel 132.3, tillagd genom ändringsdirektivet. Det krav på yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig som avses i 1 och 2 mom. i paragrafen är nationellt, men till sitt innehåll stämmer det överens med bestämmelserna om gränsöverskridande fusionsplaner i den gällande lagen. 

23 §.En oberoende sakkunnigs rapport. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås preciseringar enligt vilka en oberoende sakkunnig utöver fusionsplanen ska avge en rapport även om de uppgifter som ska lämnas i styrelsens redogörelse, om styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den utarbetas. Det är ändamålsenligt att yttra sig om planen för en gränsöverskridande fusion och styrelsens redogörelse i en och samma rapport, även om det kan finnas en lindrig tidsmässig skillnad när det gäller att ställa dem till förfogande. 

I fråga om ett finskt bolag som deltar i fusionen tillämpas i likhet med den gällande lagen bestämmelserna i kap. 4 § om yttrande av en revisor på rapporten. På grund av de nya bestämmelserna ska det i yttrandet av revisorn i gränsöverskridande situationer till exempel tas ställning till om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för fastställande av det fusionsvederlag som bolaget erbjuder. Dessutom ska revisorn ta ställning till frågor som gäller värderingsmetoder som hänför sig till exempelvis bytesförhållandet för aktier eller penningvederlag och metodernas vederbörlighet. Om olika metoder har använts, ska det värde till vilket dessa metoder lett anges och en uppfattning ska ges om dessa metoders relativa betydelse vid fastställandet av värdet. På samma sätt som i nuläget är det primära syftet med yttrandet att säkerställa att de uppgifter som fusionsplanen ger aktieägarna om vederlaget är riktiga och tillräckliga. De uppgifter som ska lämnas i fusionsplanen ska vara sådana att aktieägarna i de bolag som deltar i fusionen utifrån dem kan bedöma om fusionen och fastställandet av bytesförhållandet för aktier eller något annat sätt att bestämma vederlag är rättvisa för alla aktieägare i de bolag som deltar i fusionen (RP 109/2005 rd, s. 155; RP 103/2007 rd, s. 38). De nämnda allmänna principerna om riktighet, tillräcklighet och rättvisa i fråga om uppgifterna kan också användas vid bedömningen av de uppgifter som ska lämnas i styrelsens redogörelse. 

Preciseringarna av styrelsens redogörelse är nationella, men till sitt innehåll stämmer de överens med bestämmelserna om gränsöverskridande fusionsplaner i den gällande lagen. 

24 §.Registrering av fusionsplanen och styrelsens redogörelse, kallelse på borgenärerna, fusionsbeslut och inlösen. Till paragrafens rubrik föreslås ett omnämnande av styrelsens redogörelse. Rubriken ska dock enligt förslaget inte innehålla något omnämnande om ett meddelande, som skulle göra det möjligt för aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras företrädare att skriftligen lämna anmärkningar om fusionsplanen till bolaget. Detta har ett så nära samband med fusionsplanen att det räcker med ett omnämnande i bestämmelsens innehåll. 

Enligt förslaget i 1 mom. i paragrafen ska de finska aktiebolag som deltar i en gränsöverskridande fusion inte bara anmäla fusionsplanen för registrering utan som nya handlingar, även ett meddelande om anmärkningar och styrelsens redogörelse. På registreringsanmälan tillämpas på samma sätt som i den gällande lagen bestämmelserna i 5 § om registrering av planen. Dessa handlingar ska därför anmälas för registrering inom en månad efter det att planen undertecknats. I likhet med den gällande lagen ska till registreringsanmälan fogas en rapport av en oberoende sakkunnig enligt 23 §. Registreringen av handlingar utgör ett viktigt villkor för beslutsfattandet i Finland, och i synnerhet vid beslut om gränsöverskridande fusioner måste nationella bestämmelser och formaliteter iakttas (artikel 121.1 b och 121.2 i det kodifierade bolagsdirektivet; RP 103/2007 rd, s. 39). 

Kraven på inlämnande och tillgång till handlingar kan i fortsättningen uppfyllas helt elektroniskt utan att de sökande behöver besöka den behöriga myndigheten i de fusionerande bolagens medlemsstater personligen. För tydlighetens skull föreslås dessutom en uttrycklig bestämmelse i 1 mom. om att registermyndigheten avgiftsfritt ska göra de handlingar som nämns i detta moment tillgängliga via systemet för sammankoppling av register.  

I detta avseende genomför bestämmelsen artikel 123.1 och 123.7, ändrade genom ändringsdirektivet. 

I fråga om finska bolag utreder registermyndigheten redan i samband med registreringen av fusionsplanen och övriga handlingar att de har upprättats enligt lag (RP 103/2007 rd, s. 39). Registermyndigheten kan också inleda andra åtgärder inom föregripande tillsyn av en gränsöverskridande fusion redan efter registreringen av handlingarna, om det överlåtande bolaget är registrerat i Finland (se nedan föreslagna 26 c § i kapitlet). 

Registermyndigheten utreder också på förhand att det inte finns något hinder för registrering av det övertagande bolagets firma enligt firmalagen (128/1979), om bolaget registreras i Finland (RP 103/2007 rd, s. 39). I samband med en gränsöverskridande kombinationsfusion, där det övertagande bolaget är ett nybildat finskt bolag, är det motiverat att redan i registreringsskedet av fusionsplanen göra en grundanmälan om aktiebolaget till handelsregistret och till den foga åtminstone den föreslagna bolagsordningen för det bolag som ska bildas. På detta sätt är det möjligt för registermyndigheten att granska firmans och bolagsordningens registreringsduglighet med tanke på en senare eventuell verkställandefas. Detta gör det också möjligt att skapa ett företags- och organisationsnummer för att ge firman namnskydd redan från och med planeringsfasen. I denna fas kommer ett bolag som ska bildas dock inte att bli föremål för registeranteckningar, eftersom bolaget inte kommer att bildas förrän vid genomförandet.  

Med stöd av hänvisningarna till 6–8 § i paragrafens 2 mom. tillämpas vid gränsöverskridande fusion i huvudsak samma bestämmelser om borgenärsskydd som vid nationella fusion. I 2 mom. föreslås dock en bestämmelse som kompletterar de uppgifter som lämnas till kända borgenärer om en gränsöverskridande fusion. Nedan föreslås i 24 a § bestämmelser om aktieägares rätt att på vissa villkor kräva ett ytterligare penningvederlag på grund av icke-ändamålsenligt bytesförhållande för aktier. Skyldigheten att betala ett ytterligare penningvederlag till aktieägare kan försämra det övertagande bolagets betalningsförmåga och därigenom äventyra borgenärernas ställning, och på dessa krav tillämpas inte bestämmelser som annars skyddar borgenärer såsom den balansräkningstest och solvenstest enligt 13 kap. i aktiebolagslagen. Med anledning detta föreslås att det överlåtande bolaget i ett meddelande enligt 7 § ska ge kända borgenärer information också om huruvida sådana yrkanden framställts. Om sådana krav framställts, ska borgenärerna också informeras om det sammanlagda beloppet på dessa krav. Denna bestämmelse är nödvändig för att borgenärer på lämpligt sätt ska kunna bedöma ställningen för en egen fordran efter en gränsöverskridande fusion. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar den gällande lagen. 

Med stöd av hänvisningen till 13 § i paragrafens 4 mom. tillämpas vid en gränsöverskridande fusion i huvudsak samma bestämmelser om lösenrätt och inlösenförfarande som vid nationella fusioner. I fråga om inlösenförfarandet ska det dessutom beaktas att endast aktieägarna och eventuellt innehavarna av särskilda rättigheter i det finska överlåtande bolaget enligt aktiebolagslagen har lösenrätt. Bestämmelsen tillämpas inte på aktieägare i ett utländskt överlåtande bolag, inte ens i sådana fall där fusionen registreras i Finland (RP 103/2007 rd, s. 40). 

I detta avseende ska hänsyn tas till artikel 126a.1, tillagd genom ändringsdirektivet, med stöd av vilken åtminstone de aktieägare i de fusionerande bolagen som röstade emot godkännandet av en plan för gränsöverskridande fusion ska ha rätt att kräva inlösen av sina aktier mot ett ändamålsenligt penningvederlag (förmörkande och kursivering här). I den nämnda punkten förutsätts det dessutom att dessa aktieägare till följd av fusionen skulle förvärva aktier i det bolag som uppstår genom fusionen och som skulle omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än medlemsstaten för deras respektive fusionerande bolag. Analogt ska artikel 109.1 i det kodifierade bolagsdirektivet beaktas, enligt vilken uttrycket fusionerande bolag enligt ändringsdirektivet i allmänhet avser ett bolag som överlåts eller upplöses. De förutsättningar vilka lagts till genom ändringsdirektivet uppfylls inte heller i övrigt i ett förfarande med inlösen enligt aktiebolagslagen, eftersom den lag som tillämpas på det finska övertagande bolaget eller dess aktier inte ändras vid en absorptionsfusion och i praktiken inte heller vid en kombinationsfusion. Det är dock möjligt att det övertagande bolaget godkänner förvärv av aktieägarens aktier på avtalsbaserat sätt som en del av villkoren i arrangemanget, men då tillämpas bestämmelserna om frivilligt förvärv av egna aktier i 15 kap. i aktiebolagslagen.  

I momentet föreslås också en bestämmelse om den tidsfrist inom vilken det penningvederlag som anges i planen för den gränsöverskridande fusionen, det vill säga det erbjudna lösenbeloppet, senast ska betalas. Betalningen görs till aktieägarna i ett finskt bolag som fusioneras till en annan stat eller innehavarna av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter i det bolaget vilka har godkänt det erbjudna lösenbeloppet. Enligt förslaget ska den nämnda tidsfristen vara högst två månader från det att den gränsöverskridande fusionen trätt i kraft. Bolaget och de parter som har rätt till det ovan avsedda lösenbeloppet kan komma överens om en tidigare tidpunkt eller så kan detta bestämmas i fusionsplanen. Tidsfristen tillämpas inte, om lösenbeloppet fastställs genom ett skiljeförfarande enligt 13 §. Ett lösenbelopp som fastställts i skiljedomen förfaller även i fortsättningen till betalning vid den tidpunkt som anges i 13 § 5 mom. 

I detta avseende genomför bestämmelsen artikel 126a.3, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Det ska dessutom noteras att på den rätt att kräva inlösen och det inlösenförfarande som avses i paragrafen tillämpas det överlåtande bolagets lagstiftning. Domstolarna i det överlåtande bolagets stat, det vill säga i Finland i princip skiljeförfarandet, har exklusiv behörighet att avgöra meningsskiljaktigheter om inlösen som gäller rättigheterna för det finska överlåtande bolaget och dess aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter. I detta avseende beaktas artikel 126a.5, tillagd med ändringsdirektivet. 

24 a §.Aktieägarens rätt att yrka på ytterligare penningvederlag. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås att en aktieägare i ett finskt bolag som fusioneras till en annan stat har rätt att utöver det föreslagna aktievederlaget kräva ett ytterligare penningvederlag, om det i fusionsplanen föreslagna bytesförhållandet för aktierna inte fastställts ändamålsenligt. Paragrafen tillämpas inte i sådana fall av absorptionsfusioner där fusionsvederlag inte alls ges med samtliga aktieägarnas samtycke. Vederlag ges inte om det är fråga om en dotter- eller systerbolagsfusion. Förfarandet tillämpas inte på innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter. Enligt aktiebolagslagen betalas inte fusionsvederlag till det övertagande bolagets aktieägare och de har inte rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag. 

Den föreslagna paragrafen bygger på ändringsdirektivet och skiljer sig från de principer som iakttas vid nationella fusioner. I förarbetena till den gällande lagen har uppmärksamhet fästs vid att penningvederlag avsevärt försvårar trepartsfusioner och genomförande av sådana fusioner, i vilka det med samtycke av de aktieägare som understött fusionen ges annat vederlag än ett aktier eller pengar (jfr RP 109/2005 rd, s. 148). Riklig användning av penningvederlag kan strida mot fusionsprojektets ekonomiska förutsättningar och mål. I ekonomiskt hänseende handlar betalning av ett ytterligare vederlag om överföring av tillgångar mellan aktieägarna i de bolag som deltar i fusionen, vilken avviker från fusionsplanen. Förfarandet kan därför bli problematiskt, i synnerhet för aktieägarna i det övertagande bolaget eller, vid en trepartsfusion, för den som ger fusionsvederlaget. De bolag som deltar i fusionen och vid en trepartsfusion även den som ger fusionsvederlag kan förbereda sig på en risk i anknytning till förfarandet genom att i fusionsplanen införa bestämmelser om villkor för verkställande av fusionen, till exempel om ett visst tak för det totala beloppet på det ytterligare penningvederlaget. 

I paragrafens 1 mom. finns det föreskrifter om de förutsättningar som alla måste uppfyllas för att en aktieägare ska kunna kräva ett ytterligare penningvederlag. I inledningsfrasen till detta moment uttrycks den i förfarandet inbyggda idén att aktieägaren ska betrakta det föreslagna bytesförhållandet som olämpligt lågt. Aktieägaren ska kunna motivera sin uppfattning. Utifrån ett alltför högt bytesförhållande har en aktieägare inte rätt till ett ytterligare penningvederlag.  

Ett yrkande på ett ytterligare penningvederlag ska framställas vid den bolagsstämma som beslutar om en gränsöverskridande fusion. Syftet med att framställa ett yrkande på bolagsstämman är att försäkra sig om att den bolagsstämma som beslutar om fusionen kan bedöma hur kraven på ett ytterligare penningvederlag påverkar förutsättningar och kostnader för fusionen. Aktieägaren ska ges tillfälle att lägga fram ett yrkande på bolagsstämman innan ett fusionsbeslut fattas. Kravet är förenligt med 13 § 1 mom., som gäller framförande av yrkande på inlösen av en aktieägare. Yrkandet ska framställas på ett sätt som godkänts av bolagsstämman. Ett yrkande som ställs till exempel i den så kallade meddelandefunktionen (chat-fältet) i en fullt virtuell eller hybridbolagsstämma är inte nödvändigtvis godtagbart för utövandet av rätten att yttra sig, utan vid bolagsstämman kan det krävas en muntlig viljeyttring av en aktieägare, antingen med hjälp av en mikrofon i ett kommunikationsmedel eller på platsen för stämman (se Jyrki Jauhiainen, Salla Tuominen, Jesse Collin: Etäkokoukset ja etäosallistuminen osakeyhtiöissä, asunto-osakeyhtiöissä ja osuuskunnissa. Arbetsgruppens betänkande, Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2021:37. Justitieministeriet, Helsingfors, 2021, s. 41–46).  

Om en aktieägare krävt inlösen av sin aktie eller sina aktier, har han eller hon i princip inte rätt till fusionsvederlaget, utan till det lösenbelopp som erbjudits i fusionsplanen eller fastställts genom skiljeförfarande. I bestämmelsen förutsätts utöver kravet på ett ytterligare penningvederlag att aktieägaren inte krävt inlösen av sin eller sina aktier. Villkoret är uppfyllt, om aktieägaren återkallat sitt yrkande på inlösen innan yrkandet på ett ytterligare penningvederlag framställdes. I undantagsfall kan det också vara fråga om att inlösenrätten för en aktieägare har begränsats på så sätt att aktieägaren inte alls haft rätt att kräva inlösen av sina aktier, och en sådan aktieägare kräver ett ytterligare penningvederlag. Den bestämmelse i artikel 126a.6, tillagd genom ändringsdirektivet, enligt vilken aktieägare i de fusionerande bolagen som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller inte utövade denna rätt men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen inte är adekvat får invända mot detta förhållande och begära kontantersättning. 

Rätten att kräva ett ytterligare penningvederlag gäller endast en sådan aktie eller sådana aktier som innehas av en aktieägare som motsätter sig fusionen och har anmälts för anteckning i aktieägarförteckningen före bolagsstämman eller den sista anmälningsdagen. Om det överlåtande bolaget finns i värdeandelssystemet, ska den aktie eller de aktier med vilka ytterligare vederlag krävs vara antecknade på aktieägarens värdeandelskonto senast den dag som avses i 5 kap. 6 a §, det vill säga på avstämningsdagen. Aktier som förvärvats efter den utsatta dagen medför inte rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag. 

På samma sätt krävs det kumulativt att en aktieägare som kräver ett ytterligare penningvederlag ska rösta mot en gränsöverskridande fusion, om denne överhuvudtaget har rätt att rösta i ärendet. Av bestämmelsen följer, att om en aktieägare yrkar på ett ytterligare penningvederlag, ska omröstning i allmänhet anordnas för fusionen. Aktieägarens rösträtt har å andra sidan kunnat begränsas på det sätt som föreskrivs i 3 kap. 3 § 2 mom. i aktiebolagslagen. Enligt bestämmelsen kan det i bolagsordningen bestämmas att aktien inte alls medför rösträtt eller inte ger rätt att rösta i vissa ärenden som behandlas på bolagsstämman. Bestämmelsen kan gälla endast en del av bolagets aktier. Om en aktieägares aktier saknar rösträtt eller om rösträtten uttryckligen är begränsad i fråga om en gränsöverskridande fusion, ska kravet på att rösta emot inte tillämpas.  

Med momentet genomförs artikel 126.6, tillagd genom ändringsdirektivet. 

En meningsskiljaktighet som gäller ett ytterligare penningvederlag för ett finskt bolag som deltar i fusionen ska enligt 2 mom. i paragrafen hänskjutas till skiljemän för avgörande. Ett skiljeförfarande handlar om fastställande av huruvida det i fusionsplanen föreslagna bytesförhållandet för aktierna är ändamålsenligt och vid behov av beloppet på det ytterligare penningvederlaget. Enligt förslaget ska vid bestämmande av ett ytterligare penningvederlag iakttas vad som i 13 § 4 mom. föreskrivs om bestämmande av lösenbeloppet och räntan. Av hänvisningen till bestämmandet av lösenbeloppet och räntan följer att det föreslagna bytesförhållandets eller annat fusionsvederlagets tillräcklighet bedöms enligt tidpunkten före fusionsbeslutet.  

I aktiebolagslagen finns det inte uttryckliga bestämmelser att det bytesförhållande för aktier eller annat fusionsvederlag vilket föreslås i fusionsplanen borde motsvara bolagens gängse värden, och i lagen finns det inte heller i övrigt bestämmelser om vederlagets belopp. På grund av likställighetsprincipen enligt 1 kap. 7 § i aktiebolagslagen ska fusionsvederlaget i allmänhet dimensioneras i förhållande till de i fusionen deltagande bolagens gängse värden. I rättslitteraturen har det ansetts att vederlaget i regel borde ligga i linje med de deltagande bolagens ekonomiska ställning och motsvara deras inbördes förhållande (se till exempel Raimo Immonen 2018: Yritysjärjestelyt, s. 233 ss., 7:e förnyade upplagan, Alma Talent). Vid bedömningen av huruvida det bytesförhållande som avses i detta moment är ändamålsenligt ska särskild uppmärksamhet riktas mot förhållandet mellan det föreslagna bytesförhållandet och aktiernas verkliga värde. Förmögenhetsställningen för det överlåtande bolagets aktieägare försämras till följd av fusionen, om det föreslagna fusionsvederlaget är lägre än aktiernas bytesförhållande eller något annat fusionsvederlag enligt gängse värde. Om det fusionsvederlag som erbjuds aktieägarna i det överlåtande bolaget motsvarar eller överstiger gängse pris på aktierna i det överlåtande bolaget, kan bytesförhållandet naturligtvis inte anses vara oändamålsenligt. Aktiens gängse pris bedöms på ett sätt som överensstämmer med de principer som avses i 13 §. 

Utgångspunkten för bedömningen av om bytesförhållandet är godtagbart utgörs av de uppgifter som lämnats i fusionsplanen och styrelsens redogörelse. En oberoende sakkunnig ska på det sätt som föreskrivs i 4 och 23 § i sin rapport bedöma om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för bestämmande av fusionsvederlaget samt om fördelningen av vederlaget. I rapporten betonas det hur de bolag som deltar i fusionen ska värderas, eftersom grunderna för bestämmande av vederlaget i allmänhet baserar sig på dessa. I rapporten ska uppges de metoder som har använts för värderingen av de i fusionen deltagande bolagen eller för bestämmandet av bytesförhållandet mellan aktierna samt tas in en bedömning av dessa metoders ändamålsenlighet (RP 109/2005 rd, s. 155). Om det i rapporten konstateras att det i fusionsplanen och styrelsens redogörelse på det sätt som avses i aktiebolagslagen getts riktiga och tillräckliga uppgifter om fusionsvederlaget och fördelningen av det, kan bytesförhållandet för aktierna i regel anses ha fastställts på behörigt sätt. I enlighet med skäl 21 i direktivet ska bedömningen också ta hänsyn till beloppet på en eventuell kompletterande penningersättning som ingår i planen. 

Vid bedömningen av huruvida vederlaget är ändamålsenligt kan man också från fall till fall ta hänsyn till arrangemangets art och parternas ställning samt deras åtgärder för att avgöra om fusionsvederlaget är ändamålsenligt. Dessa kan till exempel omfatta beloppet på och arten av den ersättning som föreslås i planen, till exempel möjligheten att omvandla vederlaget till kontanter (likviditet) och eventuella andra rättigheter som sammanhänger med det, de i fusionen deltagande bolagens och aktieägarnas ställning och graden av ömsesidigt beroende, arrangemangets sedvanliga art och andra villkor för fusionen. I fråga om till exempel arrangemang mellan bolag som är oberoende av varandra, grundar sig fusionsvederlaget vanligtvis på kommersiella förhandlingar. Ledningen för ett finskt bolag är då med stöd av 1 kap. 8 § i lagen skyldig att vid förhandlingarna sträva efter det resultat som är bäst för aktieägarna, det vill säga ett fusionsvederlag som är så värdefullt som möjligt i det överlåtande bolaget (RP 109/2005 rd, s. 42). I synnerhet i fråga om marknadspraxis för börsbolag har det dessutom varit sedvanligt att en extern ekonomisk rådgivares bedömning av huruvida fusionsvederlaget är tillräckligt och lämpligt begärs till stöd för styrelsens bedömning. Uppfattningen om vederlagets tillräcklighet kan få stöd också av att en tydlig majoritet av de oberoende aktieägarna godkänt arrangemanget. Under sådana omständigheter motsvarar bytesförhållandet definitionsmässigt det verkliga värdet, varvid ett ytterligare penningvederlag i allmänhet inte borde fastställas. Situationen kan bedömas på annorlunda sätt, om en viss majoritetsaktieägare utövar bestämmande inflytande över båda eller alla bolag som deltar i fusionen. Om en sådan aktieägare strävar efter att exempelvis fastställa ett mycket lågt bytesförhållande för aktier i det överlåtande bolaget till nackdel för andra minoritetsaktieägare, kan det undantagsvis vara motiverat att betrakta ett bytesförhållande som oändamålsenligt (se till exempel Airaksinen, Pulkkinen, Rasinaho 2018: Osakeyhtiölaki II, s. 355 jämte hänvisningar). Om skiljemännen anser att bytesförhållandet är oändamålsenligt, ska de fastställa beloppet på det ytterligare penningvederlag som ska betalas. Beloppet på den extra kontantersättningen ska i allmänhet dimensioneras på så sätt att det sammanlagda beloppet på det fusionsvederlag som aktieägaren fått motsvarar det gängse värdet på aktien i det överlåtande bolaget. 

Enligt förslaget ska det i ett skiljeförfarande iakttas vad som i 18 kap. 3, 4, 9 och 10 § föreskrivs om behandling av tvister om inlösen. I den förevarande paragrafen finns det bestämmelser om vissa undantag från de bestämmelser, som är tillämpliga på inlösenförfarandet i samband med en fusion. I praktiken är det motiverat att på ett tillräckligt tydligt sätt informera aktieägarna om dessa särskilda egenskaper och aktieägarnas kostnadsansvar, till exempel i fusionsplanen eller i styrelsens redogörelse. 

Enligt förslaget ska 46–48 § i lagen om skiljeförfarande (967/1992) tillämpas på betalning av ersättningar till skiljemännen. Hänvisningen till 46 § i den nämnda lagen leder bland annat till att alla parter solidariskt är skyldiga att till skiljemännen betala en skälig ersättning för deras arbete och kostnader. 

Parternas ömsesidiga kostnadsansvar enligt förslaget avviker från inlösningsförfarandet, eftersom det i förslaget inte hänvisas till 18 kap. 8 § i aktiebolagslagen. Enligt den nämnda bestämmelsen ska kostnaderna för skiljeförfarandet bäras av inlösaren, om skiljemännen av särskilda skäl inte finner det skäligt att förordna något annat. Förfarandet för att kräva ett ytterligare penningvederlag kan dock omfatta sådana egenskaper som inte till alla delar kan anses vara ändamålsenliga. Om ansvaret för kostnaderna för skiljeförfarandet i regel tilldelas bolaget, skulle aktieägarna ha ett starkt incitament att sträva efter ytterligare vederlag oberoende av beloppet på det erbjudna fusionsvederlaget. 

Syftet med förslaget är att minska de klart ogrundade krav, som skulle kunna ställas utan egen kostnadsrisk för parten. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till detta i enskilda fall, när beslut fattas om parternas ömsesidiga kostnadsansvar. Det är anmärkningsvärt att redan det i kapitlets 13 § stadgade inlösenförfarandet erbjuder minoritetsaktieägarna skydd mot ett eventuellt vederlag till för lågt belopp. Därför föreslås det att man i stället för 18 kap. 8 § i aktiebolagslagen tillämpar bestämmelserna om rättegångskostnader i 21 kapitlet i rättegångsbalken på ersättning för kostnader för förfarandet. Enligt 21 kap. 1 § i rättegångsbalken är en part, som förlorar målet, skyldig att ersätta alla motpartens skäliga rättegångskostnader som föranletts av nödvändiga åtgärder. I andra paragrafer i detta kapitel finns det visserligen flera undantag från huvudregeln. 

På motsvarande sätt som i 13 § kan skiljemännen besluta att de krav på ett ytterligare penningvederlag som väsentligen stöder sig på samma grund ska behandlas i samma förfarande. När skiljedomstolen utses och skiljemännen väljs kan det även i övrigt vara motiverat att beakta om ett inlösenförfarande enligt 13 § inletts i fråga om fusionen. Det torde inte vara något ovillkorligt hinder för att gemensamt handlägga förfarandena för inlösen och fastställande av ett ytterligare penningvederlag, om detta kan anses ändamålsenligt och samtycke av parterna fås för detta. 

Uppmärksamhet kan riktas mot att det med avvikelse från inlösenförfarandet inte är möjligt att förordna en god man för aktieägarna i tvister som gäller ett ytterligare penningvederlag. För att få ett ytterligare penningvederlag förutsätts aktiv medverkan i framställandet av yrkandet och i de senare skedena av skiljeförfarandet. 

I förslaget föreslås det inte att artikel 126a.6 andra stycket i ändringsdirektivet införs, enligt vilket medlemsstaterna också får föreskriva att det bytesförhållande för aktier som fastställs i skiljedomen ska tillämpas på andra aktieägare i ett bolag som deltar i fusionen och som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller inte utövade denna rätt. I praktiken inleder de aktieägare som avses i bestämmelsen inte ett ärende för att kräva en extra kontantersättning. 

I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om omfattningen på skiljedomens bindande verkan och betalningsskyldigheten. Enligt momentet ansvarar det övertagande bolaget eller det bolag som ger ett fusionsvederlag vid en trepartsfusion för betalningen av ett ytterligare penningvederlag. Det överlåtande bolaget ska därför utan dröjsmål underrätta den aktör som ansvarar för betalningen av det ytterligare penningvederlaget om de krav som gäller detta. En dom som gäller ett ytterligare penningvederlag av ett finskt bolag vilket bestämts enligt finsk lag är bindande för det utländska övertagande bolaget och vid en trepartsfusion också för det finska eller utländska bolag som ger fusionsvederlag. 

Paragrafen tillämpas inte i en situation där det övertagande bolaget är ett finskt bolag. Av ändringsdirektivet följer att den nationella lagstiftningen i en annan medlemsstat vilken ska tillämpas på det utländska överlåtande bolaget då ska tillämpas på krav på ett ytterligare penningvederlag och på det anknutna förfarandet. En dom som meddelats i en annan EES-stat är bindande för det övertagande finska bolaget och, om en gränsöverskridande trepartsfusion har tillåtits också i den EES-staten, även för det finska eller utländska bolag som ger fusionsvederlag. 

I paragrafens 4 mom. föreslås en uttrycklig bestämmelse om att ett anhängigt skiljeförfarande inte utgör hinder för registrering av en gränsöverskridande fusion. 

25 §.Verkställande av fusion som registreras i Finland. Utöver de situationer som omfattas av den gällande lagen (jfr RP 103/2007 rd, s. 40) gäller paragrafen i fortsättningen dessutom för en systerbolagsfusion där ett bolag som är registrerat i Finland är övertagande bolag. I annat fall tillämpas vid en gränsöverskridande fusion i huvudsak samma bestämmelser om verkställandeförfarandet som vid nationella fusioner. Undantaget utgörs närmast av intyg över föregripande tillsyn som utfärdats av den behöriga myndigheten i hemstaten för ett eller flera utländska bolag som deltar i fusionen, och dessa intyg utgör en förutsättning för att registermyndigheten ska kunna registrera en gränsöverskridande fusion som riktar sig till Finland. 

Kraven på inlämnande och tillgång till handlingar kan i fortsättningen uppfyllas helt elektroniskt utan att de sökande personligen behöver besöka den behöriga myndigheten i medlemsstater för de bolag som deltar i fusionen. 

I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring av rubriken till lagen om arbetstagarinflytande, med hänsyn till införandet av flyttning av hemorten i lagstiftningen. 

I paragrafens 3 mom. föreslås ett uttryckligt omnämnande av registermyndighetens skyldighet att göra en anteckning om bolag i registret, när förutsättningarna för gränsöverskridande fusion är uppfyllda. Vid en kombinationsfusion görs en anteckning om det nya övertagande finska bolaget. Vid en absorptionsfusion antecknas fusionen i registret. Registermyndigheten ska före registreringen godkänna ett intyg som utfärdats av en utländsk behörig myndighet före fusionen som ett bindande intyg om att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en fusion har fullgjorts i respektive medlemsstat, utan vilket den gränsöverskridande fusionen inte kan godkännas.  

I detta avseende genomförs med bestämmelsen artikel 128.4 och 123.5, tillagda genom ändringsdirektivet. 

Registermyndigheten ska också å tjänstens vägnar och utan dröjsmål via systemet för sammankoppling av register underrätta den behöriga myndigheten för det utländska överlåtande bolaget om dessa anteckningar, så att den kan göra egna anteckningar till följd av att en gränsöverskridande fusion trätt i kraft. 

I detta avseende genomförs med bestämmelsen artikel 130.3, tillagd genom ändringsdirektivet. 

26 §.Verkställande av fusion som registreras i en annan stat. Utöver de situationer som omfattas av den gällande lagen (se RP 103/2007 rd, s. 42) gäller paragrafen i fortsättningen dessutom för en systerbolagsfusion där ett utländskt bolag är övertagande bolag.  

Till följd av ändringsdirektivet föreslås i paragrafen vissa helt nya bestämmelser och å andra sidan vissa tekniska preciseringar. 

I paragrafens 1 mom. föreslås det att handlingarna i ansökan till registermyndigheten preciseras när ett finskt överlåtande bolag ansöker om tillstånd att verkställa en gränsöverskridande fusion. I den föreslagna bestämmelsen om de handlingar som krävs enligt ändringsdirektivet nämns fusionsbeslut på samma sätt som i den gällande lagen, och som nya handlingar ska dessutom fogas uppgifter om fusionsplanen, om styrelsens redogörelse till aktieägarna och arbetstagarna och om revisorns yttrande eller någon annan oberoende sakkunnigs rapport samt eventuella anmärkningar om fusionsplanen av aktieägarna, borgenärerna eller arbetstagarna. Som nationella krav och på samma sätt än enligt den gällande lagen ska till ansökan dessutom fogas en försäkran av styrelseledamöterna och verkställande direktören i ett finskt aktiebolag om att bestämmelserna i denna lag iakttagits vid fusionen, ett intyg av en styrelsemedlem eller verkställande direktören över att de meddelanden som avses i 7 § sänts samt en eventuell anmälan om att man har inlett ett inlösenförfarande enligt 13 § eller som en ny omständighet ett förfarande enligt 24 a § eller ett förfarande enligt artikel 133.3 och 133.4 i det kodifierade bolagsdirektivet.  

En del av de handlingar eller uppgifter som nämns i bestämmelsen, såsom fusionsplanen, har lämnats till registermyndigheten redan i ett tidigare skede av fusionsförfarandet. Det räcker att lämna en specificerad uppgift om tidigare inlämnade handlingar eller uppgifter på så sätt att registermyndigheten och en tredje part har möjlighet att utan svårighet hitta handlingarna eller uppgifterna. 

Med denna bestämmelse genomförs artikel 127.2 och till sin del artikel 127.6 b, tillagda genom ändringsdirektivet. 

Till paragrafens 2 mom. föreslås tillägg av ett tillståndsvillkor om att ansökan om verkställande av ett finskt överlåtande bolag ska godkännas i sådan föregripande tillsyn som avses i 26 a §. I den hänvisade paragrafen finns det uttryckliga bestämmelser om vissa centrala grunder för när registermyndigheten inte kan utfärda ett förfarandeintyg för en gränsöverskridande fusion. 

I momentet föreslås revidering av hänvisningen till bestämmelsen i det kodifierade bolagsdirektivet, vilken gäller anordnande av arbetstagarinflytandet i det övertagande bolaget. I likhet med den gällande lagen räcker det som utredning att de överlåtande finska bolagen meddelar att arbetstagarinflytandet ordnas i det övertagande bolagets hemstat enligt lagstiftning som är förenlig med artikel 133 i det kodifierade bolagsdirektivet. Registermyndigheten behöver inte heller försäkra sig om att lagstiftningen i destinationsstaten till fullo uppfyller kraven i direktivet. Däremot finns det i fortsättningen inget behov av att till den finska registermyndigheten lämna uppgifter om att det kodifierade bolagsdirektivet genomförts i det övertagande bolagets hemstat (jfr RP 103/2007 rd, s. 43). Situationer som gäller gränsöverskridande fusioner är minimiharmoniserade i EES-staterna. Om direktivet inte genomförts på ett korrekt sätt på nationell nivå kommer direktivet, i enlighet med EU-rättens allmänna principer, att bli direkt tillämplig rätt i medlemsstaten. 

I detta avseende genomförs artikel 127.5, tillagd med ändringsdirektivet. 

Paragrafens 3 mom. motsvarar den gällande lagen. 

Det föreslås att paragrafens 4 mom. kompletteras på så sätt att utöver inlösenförfarandet enligt 13 § i kapitlet ska som en ny omständighet i intyget även nämnas att ett förfarande enligt 24 a § är anhängigt, när registermyndigheten underrättats om detta i enlighet med 1 mom. Det som nämns i detta moment är inte uttömmande. 

I momentet föreslås också en förtydligande bestämmelse om att intyget ska göras tillgängligt via systemet för sammankoppling av register. Intyget ska via det också avgiftsfritt överlämnas till den behöriga myndigheten i den stat vars lagstiftning tillämpas på det övertagande utländska aktiebolaget, annars förfaller intyget. Intygets giltighetstid ligger i linje med giltighetstiden i den gällande lagen, det vill säga att intyget ska lämnas in inom sex månader efter utfärdandet. 

I paragrafens 5 mom. föreslås en ändring som motsvarar förskrifterna i gällande 17 kap. 25 § 5 mom. Enligt förslaget kan registermyndigheten avregistrera ett finskt bolag som fusionerats med ett utländskt övertagande bolag på basis av även annan tillförlitlig utredning än anmälan av en utländsk behörig myndighet. Bestämmelsen är nationell. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagen. 

26 a §.Föregripande tillsyn och registermyndighetens skyldighet att inte bevilja tillstånd för fusion till en annan stat. Paragrafen gäller för gränsöverskridande fusion av ett finskt överlåtande bolag till en annan EES-stat än Finland. Registermyndigheten har till uppgift att ordna tillsynen över en gränsöverskridande fusion till den del finsk lagstiftning tillämpas på fusionen. Bestämmelsen gäller enbart tiden före genomförandet av ett gränsöverskridande företagsarrangemang. Bestämmelsen leder inte till någon skyldighet för registermyndigheten att övervaka ett missbruks- eller bedrägerisyfte efter att det gränsöverskridande företagsarrangemanget trätt i kraft. 

I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse som klargör registermyndighetens skyldigheter och enligt vilken registermyndigheten inom den tidsfrist som föreskrivs i 26 b § ska ordna en föregripande tillsyn av de uppgifter som avses i 26 § 1 mom., 26 c och 26 e §. Den föregripande tillsynen består av en sådan prövning av lagenligheten som avses i 2 mom. och vid behov av en sådan undersökning av ett missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i 3 mom. Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt för registermyndigheten att koordinera, det vill säga samordna, anordnandet av den föregripande tillsynen mellan andra behöriga myndigheter inom deras respektive verksamhetsområden (jfr skäl 34 i ändringsdirektivet). Om det inte finns några andra behöriga myndigheter eller om samordningen av åtgärderna inte lyckas, får registermyndigheten själv vidta behövliga åtgärder enligt de befogenheter som föreslås i kapitlet. 

De uppgifter till vilka det hänvisas i 1 mom. innehåller ett krav på att det överlåtande bolagets bolagsstämma godkänt fusionen. Denna information, som krävs enligt ändringsdirektivet och till vilken tidsfristens början i praktiken är bunden, får registermyndigheten ur de handlingar som gäller ett eller flera fusionsbeslut och som redan tidigare lämnats in. För arbetstagarna är det viktigt att den behöriga myndigheten ska undersöka om planen omfattar uppgifter som gäller förfarandena för personalens representation eller behandling av alternativ till dessa. Utöver egna uppgifter får registermyndigheten uppgifter framför allt av finska överlåtande bolag och andra myndigheter.  

I detta avseende med bestämmelsen genomförs artikel 127.1 och artikel 123.6. 

Utöver vad som i 16 kap. 26 § i den gällande lagen föreskrivs om de positiva förutsättningarna för beviljande av tillstånd, föreslås det i 2 och 3 mom. i den aktuella paragrafen uttryckligen att det i enlighet med ändringsdirektivet ska föreskrivas om faserna i myndighetsutredningen och om vissa centrala grunder på grund av vilka registermyndigheten i den aktuella fasen av utredningen inte utfärdar ett fusionsintyg. 

Utöver vad som föreskrivs i paragrafen tillämpas bland annat bestämmelserna i 2, 5 och 6 kap. i förvaltningslagen på utredningen av ärendet. Myndigheterna skall bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder skall vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna skall skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen (6 § i förvaltningslagen). Ett ärende skall behandlas utan ogrundat dröjsmål (23 § 1 mom. i förvaltningslagen). Myndigheten ska se till att ärendet utreds på ett tillfredsställande och ändamålsenligt sätt genom att inhämta de uppgifter och utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. En part ska lägga fram en utredning om grunderna för sitt yrkande. En part ska även i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som denne anhängiggjort (31 § i förvaltningslagen). Registermyndigheten kan göra en begäran om utredning av ärendet exempelvis till en annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde och sätta ut en frist, vilken sett till ärendets art är tillräcklig (se 32 och 33 § i förvaltningslagen), och i denna utsträckning finns det inte något behov av att utfärda bestämmelser i aktiebolagslagen. I synnerhet om registermyndigheten, på grund av den utredning som den fått, har grundad anledning att misstänka ett sådant missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i paragrafens 3 mom., ska den sökande i allmänhet ges tillfälle att framföra sin åsikt i ärendet och avge sin förklaring om sådana yrkanden och utredningar som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras (34 § i förvaltningslagen). 

Utöver det ovan nämnda tillämpas på avgörandet av ärendet bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen mot vilka registermyndigheten ska rikta särskild uppmärksamhet i samband med beslutsfattandet rörande den föregripande tillsynen. Registermyndigheten ska kunna motivera sitt beslut. I motiveringen ska i allmänhet anges vilka omständigheter och utredningar som inverkat på avgörandet samt vilka bestämmelser som tillämpats (45 § i förvaltningslagen). När beslutet fattas är det sakligt att bedöma de omständigheter som pekar i olika riktningar som en helhet. 

På delgivning av ett bifallande beslut och ett avslagsbeslut till den sökande tillämpas 9 och 10 kap. i förvaltningslagen. Överklagande omfattas av lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) (jfr skäl 40 i ändringsdirektivet). I bedömningen av överklagbarheten för en registermyndighets beslut ska 6 § i den nämnda lagen beaktas. Enligt 1 mom. får ett beslut genom vilket myndigheten avgjort förvaltningsärendet eller avvisat det utan prövning överklagas genom besvär. Ett beslut av registermyndigheten om avgörandet av ärendets innehåll i en ansökan är överklagbart. Enligt 2 mom. i den nämnda paragrafen får ett beslut som gäller endast beredning eller verkställighet av ett ärende inte överklagas genom besvär, inte heller en förvaltningsintern order om att utföra ett uppdrag eller vidta någon annan åtgärd. Ett beslut av registermyndigheten som gäller tillfälligt avbrytande av behandlingen av ett ärende eller inhämtande av tilläggsutredningar är till sin natur ett beslut som gäller beredningen av ärendet och genomförande av den föregripande tillsynen. Ett sådant beslut är inte överklagbart. 

Enligt det inledande stycket i 47 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en besvärsanvisning fogas till ett beslut som får överklagas genom besvär. I 48 § i den nämnda lagen föreskrivs att om det enligt en särskild bestämmelse är förbjudet att anföra besvär eller beslutet inte är överklagbart, ska beslutet innehålla ett meddelande om den bestämmelse som ligger till grund för att överklagande inte är möjligt. 

I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om registermyndighetens skyldighet att undersöka att alla de grundläggande åtgärder som är en förutsättning för en gränsöverskridande fusion vidtagits och att alla formaliteter som föreskrivs i lagen fullgjorts. När det gäller slutförande av förfaranden och formaliteter anges det i bestämmelsen som exempel betalning eller säkerställande av penningmässiga åtaganden eller andra än penningmässiga åtaganden till den offentliga förvaltningen. Som ett ytterligare exempel på detta nämns uppfyllande av specialkrav enligt näringsgren, inklusive säkerställandet av de avgifter eller skyldigheter som följer av pågående förfaranden. Redan i nuläget fäster registermyndigheten uppmärksamhet vid till exempel anordnandet av förfaranden som gäller borgenärsskydd eller samtycke av behöriga myndigheter inom specifika verksamhetsområden. Detta föreslås att definieras som undersökning kring lagenligheten. I praktiken motsvarar det föreslagna momentet till sitt innehåll prövningen enligt den gällande lagen, och förslaget är i detta hänseende inte avsett att ändra nuvarande tillstånds-praxis. 

I detta avseende kommer artikel 127.1 andra stycket, ändrat genom ändringsdirektivet, att genomföras noggrannare än för närvarande. 

I paragrafen föreslås också en uttrycklig bestämmelse om att registermyndigheten inte utfärdar ett i 26 § 4 mom. avsett intyg före en gränsöverskridande fusion, om registermyndigheten vid sin prövning finner att alla åtgärder inte vidtagits eller att formaliteterna inte är avklarade. Bolaget kan ges möjlighet att komplettera ansökan eller att uppfylla de relevanta villkoren eller att slutföra förfaranden och formaliteter inom rimlig tid. Alternativt kan registermyndigheten fatta ett motiverat negativt beslut och underrätta det bolag som ansökt om verkställande av fusionen om detta. 

I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om en utredning som går längre än utredningen av lagenligheten och som registermyndigheten eller, med anledning av en begäran om utredning av registermyndigheten, en behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde, är skyldig att inleda endast när allvarliga misstankar anknyter till den gränsöverskridande fusionen. I den föreslagna bestämmelsen har en annan myndighet som är behörig inom sitt verksamhetsområde enbart en biträdande undersökningsskyldighet i förhållande till registermyndigheten. Registermyndigheten ansvarar för beslut om förfarandet för utredningar och avgöranden om förfarandeintyg. 

Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att registermyndigheten kan begära att någon annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde, till exempel den polis som ansvarar för förundersökningen eller någon annan särskild myndighet, vidtar utredningsåtgärder, eller att registermyndigheten kan i 4 mom. avsedda situationer göra en anmälning om ett brottsärende till en förundersökningsmyndighet. Den prövning som avses i 3 mom. torde komma överhuvudtaget i fråga endast undantagsvis. Denna prövning grundar sig på uppgifter som tidigare fåtts i samband med prövningen av lagenligheten och som kompletteras och fördjupas med fortsatta åtgärder,vilka är rimliga och proportionerliga sett till misstankegraden samt till arten och omfattningen av gärningen eller försummelsen eller de följder som eftersträvats eller uppnåtts med den. 

Enligt det föreslagna momentet ska, innan tillstånd beviljas, registermyndigheten eller en annan myndighet som är behörig inom sitt verksamhetsområde utifrån de uppgifter som den fått undersöka att fusionen inte görs i missbruks- eller bedrägerisyfte, vars följd eller syfte är att undvika eller kringgå Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen, eller i övrigt i kriminellt syfte. Detta föreslås att definieras som undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte. 

Enligt förslaget blir undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte aktuellt i vissa typer av fall av allvarliga förseelser mot ett allmänt intresse. Som godtagbart tvingande skäl i anknytning till ett allmänt intresse betraktas i EU-rätten till exempel att beskattningen förblir konsekvent eller att effektiviteten i skattekontrollen säkerställs, dock inte rent ekonomiska grunder, såsom minskade skatteintäkter eller briserad skattebas. Därtill är det möjligt att med stöd av stiftelseurkunden på utländska personer och bolag tillämpa diskriminerande etableringsrätt eller specialreglering som begränsar friheten att tillhanda-hålla tjänster ”på grundval den allmänna ordningen eller säkerheten eller folkhälsan” (artikel 52 i EUF). På grundval av den allmänna ordningen och säkerheten är det möjligt att begränsa också kapital- och betalningsrörelsen (artikel 65 i EUF); grunderna för de sist nämnda begränsningarna tolkas snävt på så sätt att en medlemsstat inte har rätt att definiera deras dimension utan övervakning av gemenskapens organ. Det ska handla om en verklig och tillräckligt allvarlig fara som hotar ett grundläggande intresse i samhället. Åtgärden ska objektivt sett vara behövlig och proportionerlig i förhållande till det uppsatta målet. Det allmänna intresset i Finland har behandlats ingående i förarbetena till tidigare lagar om gränsöverskridande arrangemang mellan europabolag och aktiebolag (se RP 55/2004 rd, s. 8 och 9; RP 103/2007 rd, s. 14).  

I enlighet med skäl 35 i ändringsdirektivet anknyter missbruks- eller bedrägerisyftet framför allt till kringgående av arbetstagarnas rättigheter, sociala avgifter eller skattskyldigheter. Det har ansetts ett mycket viktigt mål att motverka brevlåde- eller skalbolag som inrättas i syfte att undgå, kringgå eller överträda Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen. Nationellt kan det i allvarliga fall bli aktuellt med åtminstone skattebedrägerier och -förseelser enligt 29 kap. 1—4 § i strafflagen, bedrägerier, missbruk och förseelser enligt 4 a—4 c och 5—7, 7 a och 8 § i kapitlet, de olika fall av bedrägerier, missbruk och ocker vilka föreskrivits som straffbara i 36 kap, samt de arbetsbrott som avses i 47 kap. I ändringsdirektivet har inte missbruks- eller bedrägeriförseelser definierats och inte begränsats till ett visst rättsområde eller en viss förseelse. 

Med stöd av ändringsdirektivet kan det också handla om en annan brottslig avsikt som gäller brott som inte heller i denna utsträckning närmare definierats i ändringsdirektivet. Ett annat brott som ska anses vara nationellt betydelsefullt kan i allvarliga fall uppdaga sig till exempel i form av åtgärder i strid med de bestämmelser som ska tillämpas på det överlåtande bolaget vilka vidtagits för att eftersträva en oberättigad avsevärd eller långvarig ekonomisk nytta på någon annans bekostnad eller på motsvarande sätt för att på oberättigat sätt undvika en viss förpliktelse. De brott som ska bestraffas enligt 30 kap. 4—7, 7 a, 8, 8 a, 9, 9 a, 10 och 10 a § i strafflagen är exempel på näringsbrott som ska beaktas. Ett missbruks- eller bedrägerisyfte kan i allvarliga fall visa sig också som andra brott som ska bestraffas enligt 37 kap. 1—4 och 8—14 § i strafflagen. Brott i anknytning till försummelse av näringsskyldigheter, såsom brott som föreskrivits i samfunds- och värdepappersmarknadslagen, brott mot näringsförbud eller ovan hänvisade bokförings- eller revisionsbrott kan på samma sätt i allmänhet i allvarliga fall anses vara sådana som visar på en brottslig avsikt i anknytning till ekonomisk verksamhet.  

Andra brott som äventyrar den allmänna ordningen eller säkerheten på ett allvarligt sätt är sådana som är förknippade med ett visst ekonomiskt eller kommersiellt mål och riktar sig mot en stor eller obegränsad grupp människor eller främjar utnyttjande av personer med relativt oskyddad socio-ekonomisk ställning i samhället. I allvarliga fall är sådana till exempel krigsbrott och brott mot mänskligheten enligt 11 kap. i strafflagen, landsförräderibrott enligt 12 kap., högförräderibrott enligt 13 kap., brott mot den allmänna ordningen enligt 17 kap. 1, 1 a, 2—5, 8, 8 a, 18 eller 18 a §, sexualbrott enligt 20 kap. 4, 5, 6, 7, 7 b, 8, 8 a—8 c §, 9 eller 9 a §, brott mot friheten enligt 25 kap. 1—3 eller 3 a §, penningtvättbrott enligt 32 kap. 6 och 7—9 §, allmänfarliga brott enligt 34 kap., terroristbrott enligt 34 a kap. och brott enligt 35 kap. 3 a och 3 b § och 38 kap. 3—6, 7 a, 7 b, 8 och 8 a §, vilka riktar sig mot det moderna informationssamhället. Det gemensamma för dessa allvarliga brott är att det maximistraff som ska dömas ut för dessa är ett kännbart fängelsestraff. 

Enligt förslaget ska ett enskilt fall bedömas utifrån objektiva utgångspunkter. Ju större oaktsamhet bolagets gärning eller försummelse ger uttryck för och ju större eller mer omfattande fördel som eftersträvats eller uppnåtts med bolagets verksamhet, desto större skäl att förhålla sig med större allvar till fallet.I den situation som avses i bestämmelsen borde registermyndigheten från fall till fall ta hänsyn till alla relevanta faktorer som framkommit, direkt och indirekt, under tillsynen. Gärningar eller försummelser och bevis på dem borde bedömas som en helhet. Vid bedömningen ska uppmärksamhet fästas vid om de mottagna uppgifterna är av väsentlig betydelse med tanke på det förbjudna syftet eller med följderna av en gränsöverskridande fusion av ett enskilt finskt bolag. 

Enligt det första stycket i skäl 36 i ändringsdirektivet bör vid bedömningen beakta alla relevanta sakförhållanden och omständigheter och, i relevanta fall, beakta åtminstone vägledande faktorer rörande särdragen hos etableringen i den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet, inbegripet avsikten med förfarandet, sektorn, investeringar, nettoomsättning och vinst eller förlust (resultat), antal arbetstagare, balansräkningens sammansättning, skatterättslig hemvist, tillgångar och var dessa finns, utrustning, de verkliga ägare och huvudmännen i bolaget, sedvanliga arbetsplatser för arbetstagarna och specifika grupper av arbetstagare, den plats där sociala avgifter ska betalas, antalet arbetstagare som utstationerats under året före det gränsöverskridande förfarandet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG, antalet arbetstagare som arbetar samtidigt i fler än en medlemsstat i den mening som avses i förordning (EG) nr 883/2004 och de affärsrisker som bolaget eller bolagen övertar före och efter det gränsöverskridande förfarandet. 

Enligt andra stycket i skäl 36 i ändringsdirektivet bör bedömningen också ta hänsyn till relevanta sakförhållanden och omständigheter som rör arbetstagarnas rätt till medverkan, i synnerhet när det gäller förhandlingar om sådana rättigheter när dessa förhandlingar har utlösts av att fyra femtedelar av den tillämpliga nationella tröskelnivån uppnåtts. Alla dessa aspekter bör enbart betraktas som vägledande faktorer i den övergripande bedömningen och bör därför inte beaktas separat. Om det gränsöverskridande förfarandet skulle leda till att platsen för bolagets faktiska ledning eller för dess ekonomiska verksamhet förlades till den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet får den behöriga myndigheten betrakta detta som en indikation på att det inte är fråga om omständigheter som leder till otillbörlighet eller bedrägeri. 

Med stöd av förvaltningslagen kan registermyndigheten för att utreda ärendet på eget initiativ göra tilläggsutredningar eller begära sådana av en behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde. I speciallagstiftningen har det därtill föreskrivits om behörigheten för vissa behöriga myndigheter inom sitt verksamhetsområde att förutsätta samtycke för arrangemanget, vilket i praktiken innebär behörighet att ställa villkor för arrangemanget i fråga eller förbjuda det. I detta hänseende kan registermyndigheten på eget initiativ eller på krav av en annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde temporärt avbryta behandlingen av en ansökan, dock med beaktande av skyldigheten att behandla ett ärende utan dröjsmål och de utsatta tider som föreskrivs i 26 b §. Detta ska anses tillåtet med stöd av invändningsrätten för en nationell myndighet enligt artikel 121.1 b i det kodifierade bolagsdirektivet och de nya bestämmelserna om tidsfrister för förfarandet. 

I paragrafens 3 mom. föreslås det att registermyndigheten ska ha grundad anledning att misstänka ett missbruks- eller bedrägerisyfte. I ändringsdirektivet har uttrycket ”särskild misstanke” använts för det som i den förslagna bestämmelsen avses med grundad anledning. Om registermyndigheten bedömer att det kan vara fråga om en gärning eller försummelse som är straffrättsligt straffbar, räcker det med en allvarlig misstanke för att inleda förundersökning och ärendet kan meddelas till förundersökningsmyndigheterna i enlighet med 4 mom. Vid andra slag av misstankar om missbruk av en rätt görs bedömningen i första hand av någon annan lämplig särskild myndighet eller, i sista hand, av registermyndigheten. Vid ett beslut om ett förfarandeintyg kan en allmän misstanke om att syftet med en gränsöverskridande fusion är olämpligt inte anses vara tillräckligt, utan en viss tydlig bevisning ska utgöra grund för och stöd för misstanken i fråga. De faktiska omständigheterna och bevisningen rörande förhållandena ska räcka för att en person som prövar ärenden omsorgsfullt utifrån sina observationer, på ett sätt som närmar sig sannolikhet, kommer fram till att det kan handla om en gärning eller försummelse som riktar sig mot Finlands eller EU:s rättsordning. I den föreslagna bestämmelsen beskrivs detta med uttrycket ”åtminstone relativt sannolikt”, som avser en sannolikhet på ungefär 40 till 50 procent.Det är därför möjligt att det kvarstår en viss osäkerhet om sannolikheten. 

I praktiken är resultatet av en registermyndighets undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte enbart ett konstaterande av huruvida registermyndigheten under sin utredning eller med anledning av en utredning av en annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde upptäckt tecken på ett missbruks- eller bedrägerisyfte samt en specifikation av eventuella tecken. Om registermyndigheten utifrån en mottagen utredning och en omsorgsfull bedömning meddelar ett negativt beslut, borde registermyndigheten motivera sitt beslut med observationer, som enligt den tyder på ett missbruks- eller bedrägerisyfte. Med beaktande av att de flesta gränsöverskridande företagsarrangemangen gäller dotter- eller systerbolag, torde registermyndigheten så gott som utan undantag besluta sig för att den i samma utredning inte upptäcker tecken på sådana ändamål eller följder. 

Om proportionerliga mindre begränsande åtgärder inte är tillgängliga och registermyndigheten utifrån en utredning som den mottagit finner det åtminstone relativt sannolikt att ett gränsöverskridande arrangemang har det i momentet avsedda syftet, utfärdar registermyndigheten inte något fusionsintyg före den gränsöverskridande fusionen. Registermyndigheten ska då till stöd för sitt beslut ha relativt starka bevis för att ett missbruks- eller bedrägerisyfte föreligger. 

I detta avseende med bestämmelsen genomförs artikel 127.8 i ändringsdirektivet, enligt vilken den behöriga myndigheten inte utfärdar ett fusionsintyg om det i enlighet med nationella lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande fusion genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att Europeiska unionens rätt eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål.  

Formuleringen av den föreslagna bestämmelsen ger registermyndigheten och andra behöriga myndigheter inom sina verksamhetsområden ett visst utrymme för prövningsrätt som kan anses vara normalt i myndighetsverksamhet. I den aktuella lösningssituationen har myndigheterna möjlighet och skyldighet att ta hänsyn till olika aspekter, intressen, värderingar och, i begränsad utsträckning, även administrativa ändamålsenlighetsaspekter i sina överväganden. I bestämmelsen och motiveringarna har man i huvudsak definierat de aspekter som kan beaktas vid utövandet av prövningsrätten. Utövandet av prövningsrätten måste dock ställas i proportion till exempelvis syftet med lagstiftningen (Olli Mäenpää 2018: Hallinto-oikeus – Oikeuden perusteokset, pääjakso III Hallintomenettely ja hyvän hallinnon perusteet, jakso 8. Päätösvallan käyttö ja hallintopäätös, Viranomaisen harkintavalta päätöksenteossa. Kontinuerligt uppdaterat verk, läst 31.3.2022. Alma Talent), I förevarande situation är prövningsrätten bunden till lagen i den meningen att tillstånd till gränsöverskridande arrangemang och intyg över detta ska beviljas, om de formaliteter som stadgas i lagen fullgörs och det inte föreligger något motsägande grundad anledning. Utgångspunkten är att skydda bolagens närings- och handlingsfrihet samt rätten till rörlighet. Även om de misstankar som avses i bestämmelsen gäller allvarliga ärenden och även om registermyndigheterna eller andra myndigheter inte är bundna av de vägledande tidsfrister som anges i fusionsplanen eller av de kostnader som beror på att de överskrids och som från fall till fall även är stora, är det motiverat att utreda och avgöra ärendet omsorgsfullt, men utan dröjsmål i enlighet med det som föreskrivs i 26 b §. Det är rimligt att förfarandets längd minimeras och i allmänhet även att parten hörs i ärendet på det sätt som avses i 34 § i förvaltningslagen.  

Vid bedömningen av fusionens syfte eller syftets godtagbarhet ska bland annat målen med ändringsdirektivet, fördragens artiklar om etableringsfrihet och relevant rättspraxis beaktas. Medlemsstaterna får föreskriva vissa åtgärder för att undvika kringgående av lagstiftningen. Av EU-domstolens fasta rättspraxis följer att en sådan inskränkning av etableringsfriheten endast kan godtas om den är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse. Det krävs dessutom att inskränkningen är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Skydd av borgenärer och minoritetsägare är ett av de tvingande skäl i anknytning till ett allmänt intresse vilka erkänns av EU-domstolen. Det samma gäller skyddet av arbetstagare. (se Polbud-avgörandet, punkterna 52 och 53, båda punkterna med hänvisningar.) Det ska från fall till falla finnas tydliga objektiva bevis på detta. I EU-domstolens rättspraxis har det i sig som missbruk av etableringsfriheten emellertid inte ansetts att bolagets stadgeenliga eller faktiska hemort placeras i enlighet med lagstiftningen i en viss medlemsstat i syfte att dra nytta av gynnsammare lagstiftning (se Polbud-avgörandet, punkt 40 med hänvisningar). Registermyndigheten ska i regel inte heller låta bli att bevilja tillstånd enbart på grundval av sådana bolagsrättsliga omständigheter, i fråga om vilka aktieägare, borgenärer eller arbetstagare kan förlita sig på andra rättsmedel. Ett exempel är en situation där bolagsrättslig reglering i det övertagande bolagets hemstat skulle ge till exempel minoritetsaktieägare eller borgenärer i viss utsträckning sämre skydd än den finska lagstiftningen. En minoritetsaktieägare har under dessa omständigheter möjlighet att trygga sitt innehavs ekonomiska värde genom att kräva inlösen av sin aktie och borgenären har rätt att motsätta sig en gränsöverskridande fusion. 

I 4 mom. i paragrafen föreslås en uttrycklig bestämmelse om registermyndighetens rätt att anmäla ett brottsärende som denna upptäckt i samband med undersökningen kring missbruks- och bedrägerisyfte till förundersökningsmyndigheten för undersökning när registermyndigheten gör betydande observationer som tyder på brottslighet. I förslaget är det inte fråga om registermyndighetens anmälningsskyldighet, men syftet är att registermyndigheten i allvarliga brottsärenden gör en anmälning till förundersökningsmyndigheterna senast då det visat sig att registermyndighetens misstankar om ett eventuellt brott efter utredningar har visat sig vara grundade. 

Den föreslagna bestämmelsen gäller ärenden som avses i strafflagen och som inte hör till registermyndighetens egentliga tillsynsuppgifter, utan registermyndigheten får kännedom om brottsärendet i samband med den föregripande tillsynen. I sådana ärenden är registermyndigheten själv inte en part. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen är det helt registermyndighetens sak att pröva huruvida ett ärende ska meddelas till den myndighet som fattar beslut om förundersökning. En anmälan av registermyndigheten förutsätter inte att tröskeln för förundersökning överskrids. Överskridandet av förundersökningströskeln och verkställandet av förundersökningen bedöms av den myndighet som beslutar om verkställandet av förundersökningen. Genom den föreslagna paragrafen ändras inte prövningsrätten och befogenheterna för de myndigheter som fattar beslut om verkställandet av förundersökningen. 

Med stöd av 29 § 1 mom. 4 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet kan en myndighet till en annan myndighet lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar om uppgiften behövs för att en myndighet skall kunna utföra ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag. Registermyndigheten har således rätt att till förundersökningsmyndigheten lämna ut uppgifter som den fått i samband med undersökningen kring missbruks- och bedrägerisyfte och som behövs för att förundersökningen ska kunna verkställas. Vid informationsutbyte ska man i övrigt beakta de övriga bestämmelserna i offentlighetslagen, 11 kap. 8 § i förundersökningslagen (805/2011) och 4 kap. 2 § i polislagen (872/2011).  

26 b §.Tidsfristerna för registermyndighetens föregripande tillsyn. Paragrafen är ny. Vid bedömningen av tillsynsförfarandets längd, sättet att genomföra det och dess omfattning skulle till exempel arrangemangets art och andra omständigheter beaktas. På utförandet av tillsynen tillämpas även allmänna förvaltningsrättsliga principer, såsom att myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte (6 § i förvaltningslagen). I situationer där det för registermyndigheten inte har uppstått särskilda skäl att betvivla syftet eller ändamålet med fusionen, skulle tillsynsförfarandet i praktiken kunna vara relativt snabbt, begränsat och summariskt. 

I paragrafens 1 mom. finns det föreskrifter om den tidsfrist som reserverats för undersökning kring lagenligheten enligt 26 a § 2 mom., och i paragrafens 2 och 3 mom. föreskrifter om undantag från denna. De åtgärder som undersökning kring lagenligheten kräver ska vidtas och ett beslut ska fattas inom tre månader från den dag då myndigheten tog emot handlingarna enligt 26 § 1 mom. och information om att det överlåtande bolagets bolagsstämma har godkänt fusionen. Tidsfristen börjar löpa från det att alla handlingar och uppgifter tillställts registermyndigheten. 

Med bestämmelsen genomförs artikel 127.7 i ändringsdirektivet. 

I föreslagna 2 mom. finns det föreskrifter om den tidsfrist som reserverats för förfarandet i en situation där det för registermyndigheten har uppstått grundad anledning att misstänka att en gränsöverskridande fusion är avsedd att genomföras i ett sådant missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i 26 a § 3 mom.  

De åtgärder som hänför sig till bedömningen ska vidtas utan dröjsmål. I de fall som avses i momentet får tidsfristen för förfarandet förlängas med ytterligare högst tre månader, om det vid registreringsmyndighetens bedömning är nödvändigt att ta hänsyn till ytterligare information eller genomföra ytterligare utredningar. Längden på den tilläggstid som ska beviljas ska vara tillräcklig med hänsyn till ärendets art (33 § 1 mom. i förvaltningslagen). Det kan vara fråga om en granskning av någon mindre detalj, varvid en kort tilläggstid är motiverad, eller en omfattande kompletterande utredning, varvid även en tämligen lång tilläggstid är motiverad. 

Med momentet genomförs artikel 127.9 och 127.10 i ändringsdirektivet. 

I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse för det fall att inte ens den i 2 mom. nämnda tilläggstiden på tre månader på grund av ansökans exceptionella komplexitet räcker för ordnande av åtgärder för föregripande tillsyn enligt 26 a § och för registermyndighetens beslut. I överensstämmelse med 23 § 1 mom. i förvaltningslagen ska ärendet då behandlas utan dröjsmål. Med avvikelse från 23 § 2 mom. i förvaltningslagen, enligt förslaget ska registermyndigheten dock på eget initiativ ge en uppskattning av tidpunkten för beslutet. 

Registermyndigheten ska också informera den som ansöker om verkställande av fusionen om skälen till dröjsmålen innan tidsfristerna i fråga löper ut. I detta avseende med bestämmelsen genomförs artikel 127.11 i ändringsdirektivet. 

26 c §.Registermyndighetens rätt att få uppgifter av myndigheter samt rätt att begära andra nödvändiga uppgifter av dem. I paragrafen föreslås bestämmelser om registermyndighetens inhämtande av myndighetsuppgifter för utförandet av den föregripande tillsynen. Utgångspunkten för bestämmelsen är den i förvaltningsrätten allmänt iakttagna tanken om att ett förvaltningsorgan inte får ingripa i en annan myndighets beslutanderätt genom att överta avgörandet av ett ärende som hör till detta organs beslutanderätt (Olli Mäenpää 2018, huvudavsnitt III Hallintomenettely ja hyvän hallinon perusteet, avsnitt 8. Päätösvallan käyttö ja hallintopäätös, Hallintopäätöksen asiallinen ala. Kontinuerligt uppdaterat verk, läst 31.3.2022). Registermyndigheten är själv behörig till exempel i vissa frågor som rör bolagsrätt och registerföring. Registermyndigheten behöver andra myndigheters hjälp och uppgifter i ärenden som inte hör till registermyndighetens behörighet. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att uppfylla kraven i ändringsdirektivet, men att hålla förfarandet relativt lätt, snabbt och flexibelt. Bestämmelserna begränsar eller ändrar inte på något sätt myndigheternas tillsynsbefogenheter, utan det aktuella förfarandet kompletterar gransknings- och kontrollförfarandena för andra behöriga myndigheter inom sina respektive verksamhetsområden. 

I paragrafen föreslås bestämmelser om registermyndighetens rätt att begära och få uppgifter av myndigheterna eller ur deras register under hela den föregripande tillsyn som avses i 26 a §. 

Enligt förslaget innehåller 1 mom. i paragrafen bestämmelser om rätten för registermyndigheten att utreda tillförlitligheten hos det överlåtande bolaget, de personer som hör till dess ledning, vissa större ägare samt företag och samfund som är kopplade till det. Bestämmelsen gäller det överlåtande bolag, alla medlemmar i ledningen, innehavare av över 25 procent av aktie- eller röstmakten i bolaget, eller de i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/ 2001) avsedda registreringspliktiga företag och samfund som är direkt eller indirekt kopplade till dem som avses ovan. Det är fråga om en rättighet som föreskrivs för registermyndigheten. Det finns ingen skyldighet till utredning, såvida det inte finns ett uppenbart behov av en sådan.  

Enligt föreslagna 1 mom. kan den som under innevarande år eller de tre föregående kalenderåren försummat att fullgöra sina registrerings-, anmälnings- eller betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringspremier eller avgifter som tagits ut av Tullen inte anses vara tillförlitlig. Vidare föreslås det att den som under nämnda tiden brutit mot andra bestämmelser av allmänt intresse inte heller kan anses tillförlitlig. I detta hänseende hänvisas till vad som ovan anförts i specialmotiveringen till 26 a § 3 mom. 

Syftet i bestämmelsen med att utreda tillförlitligheten är att möjliggöra, på ett sätt som anges nedan, inlämning av fullgöranderapporten till registreringsmyndigheten, vars information endast utgör en del av den föregripande tillsyn som avses ovan i 26 a §, framför allt för undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte. 

Med stöd av den bestämmelse som föreslås till 2 mom. i paragrafen har registermyndigheten rätt att få uppgifter om alla ärenden som avses i 1 mom., vilka i allmänhet framgår av den fullgöranderapport som fås av enheten för utredning av grå ekonomi. Rätten att få uppgifter gäller alla personer, företag och samfund enligt 1 mom. I paragrafens 2 mom. föreslås dessutom krav på nödvändigheten för uppgifterna för att utreda tillförlitligheten. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 20 b § 1 och 2 mom. och 3 mom. 1 punkten i lagen om Finansinspektionen.Syftet med användningen av informationen, eller dess omfattning, kan dock skilja sig från det som anges på annat håll i lag. 

I paragrafens 2 mom. föreslås därtill precisering att i en begäran om uppgifter ska registermyndigheten specificera de personer, företag och samfund som är föremål för begäran. Det kan handla om en begäran om information som gäller en fullgöranderapport eller andra uppgifter. De uppgifter som förutsätts för utförande av en uppgift som avses i 1 mom. i paragrafen är sekretessbelagda, men med stöd av den grund som berättigar till utlämnande av uppgifterna kan de lämnas ut till registermyndigheten via Enheten för utredning av grå ekonomi eller av en annan myndighet. De föreslagna bestämmelserna är förknippade med att det nedan föreslås att de relevanta tillägg som gäller överlämnade uppgifter görs i 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. 

Personerna i bolagets ledning spelar en viktig roll för förfarandet i bolaget. Dessutom med stöd av skäl 35 i ändringsdirektivet ska uppmärksamhet riktas mot användning av brevlåde- eller skalbolag i synnerhet vid undersökning kring missbruks- eller bedrägerisyfte. Därför föreslås att det i 1 och 2 mom. föreskrivs att registermyndigheten har rätt att granska uppgifter om personer i ledningen för det överlåtande bolaget och de som har kopplingar till arrangemanget. Informationen är viktig för bedömningen av personerna med central ställning och de frågor som ligger till grund för arrangemanget. 

I paragrafens 3 mom. hänvisas det till bestämmelserna i 6 kap. i aktiebolagslagen om den allmänna behörigheten för personer i bolagets ledning, vilken registermyndigheten i princip även i övrigt övervakar. För denna tillsyn har registermyndigheten rätt att få uppdaterade uppgifter ur näringsförbudsregistret av Rättsregistercentralen. Uppgifterna gäller endast gärningar eller försummelser i affärsverksamheten vars centrala skyddsobjekt utgörs av borgenärernas rättigheter (se till exempel RP 29/1985 rd, s. 8–10 och 15).  

Uppgifterna om gällande näringsförbud i näringsförbudsregistret är offentliga (21 § 2 mom. i lagen om näringsförbud). De kan överlämnas elektroniskt från Rättsregistercentralen till registermyndigheten.  

Det föreslås att kompletterande bestämmelser läggs till i 4 mom. i paragrafen rörande registermyndighetens rätt att få uppgifter om bolag och personer med koppling till en gränsöverskridande fusion. Förslaget gäller rätten att få andra än ovan avsedda nödvändiga uppgifter av andra centrala nationella myndigheter eller av myndigheter i EES-området trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av informationstillgången. Genom att begära ytterligare information kan man få ytterligare bevis för att fatta beslut, till exempel av särskilda myndigheter inom specifika områden.  

Med stöd av momentet ska registermyndigheten i begäran från fall till fall specificera de nödvändiga uppgifter som den behöver samt de bolag och personer som begäran gäller. När det gäller innehållet i de uppgifter som begärs hänvisas till de omständigheter som anges ovan i motiveringen till 26 a § och skälen 35 och 36 i ändringsdirektivet. Sådana uppgifter kan begäras för en sådan undersökning kring lagenligheten som avses i 26 a § 2 mom. eller för en sådan undersökning kring missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i 3 mom. i den nämnda paragrafen. 

Enligt den föreslagna bestämmelsen har registermyndigheten vid behov rätt att få uppgifter främst från Skatteförvaltningen. Inom EES-området genomförs verkställandet av beskattningen och informationsutbytet effektivt i dag och Skatteförvaltningens verksamhetsområde har i praktiken inte identifierat sådana formaliteter som ska granskas vid undersökningen kring lagenligheten och som skulle kunna förhindra en gränsöverskridande fusion. En eventuell begäran om uppgifter från Skatteförvaltningen kan således huvudsakligen avse uppgifter som hänför sig till undersökningen kring missbruks- eller bedrägerisyfte enligt 26 a § 3 mom. Fullgöranderapporten innehåller inte särskilt exakta uppgifter om granskningar som gjorts av olika myndigheter inom deras verksamhetsområde, varför registermyndighetens begäran om uppgifter skulle kunna gälla till exempel vissa närmare uppgifter om skatterevisioner i det överlåtande bolaget. Uppgifter om oavslutade kontroller eller skattepåföljder som är under beredning lämnas inte. 

Med stöd av förslaget skulle Skatteförvaltningen ha rätt att lämna nödvändiga uppgifter på begäran av registermyndigheten och för en bedömning som registermyndigheten håller på att göra. Skatteförvaltningen har enligt förslaget rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna ut nödvändiga beskattningsuppgifter. De uppgifter som ska lämnas är sådana som Skatteförvaltningen registrerat i sitt informationssystem. De lämnas i den form som de lagrats i. Skatteförvaltningen tar inte ställning till huruvida förutsättningarna och formaliteterna för en gränsöverskridande fusion eller missbruks- eller bedrägerisyfte är uppfyllt.  

Det ska dessutom beaktas att beskattning inte omfattas av tillämpningsområdet för ändringsdirektivet (se skäl 53 i ändringsdirektivet). Följaktligen görs bedömningen av fusionens skatterättsliga godtagbarhet också i fortsättningen separat av Skatteförvaltningen. En bedömning som registermyndigheten gjort under den föregripande tillsynen eller Skatteförvaltningens svar på en begäran om uppgifter enligt 4 mom. hindrar inte eller inverkar inte på Skatteförvaltningens separata bedömning till exempel om det är fråga om kringgående av skatt enligt 28 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) eller ett arrangemang enligt 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) där det uteslutande eller ett av de huvudsakliga syftena utgjorts av kringgående av skatt eller undvikande av skatt. 

För det andra skulle registermyndigheten vid behov ha rätt att få vissa nödvändiga uppgifter av Finansinspektionen. På registermyndighetens rätt att få uppgifter och Finansinspektionens skyldighet att lämna ut uppgifter tillämpas samma allmänna förvaltningsrättsliga principer som ovan redogjorts i fråga om Skatteförvaltningen. 

Registermyndigheten kan begära uppgifter av Finansinspektionen till exempel om dess behörighet i förhållande till det bolag eller den person som begäran gäller samt uppgifter om administrativa påföljder, om det överlåtande bolaget är ett tillsynsobjekt eller ett övrigt tillsynsobjekt enligt 4 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) eller en annan finansmarknadsaktör enligt 5 § i den lagen. Uppgifter om oavslutade granskningar eller administrativa påföljder under beredning lämnas inte.  

Andra uppgifter som Finansinspektionen kan lämna kan till exempel hänföra sig till att skyldigheten att lämna prospekt helt och hållet inte fullgjorts i fråga om emittenter som omfattas av denna skyldighet. Det ska emellertid beaktas att skyldigheten att utfärda prospekt inte nödvändigtvis uppkommit efter registreringen av planen för en gränsöverskridande fusion, utan den kan uppkomma först senare vid tidpunkten för fusionens genomförande.  

På samma sätt ska det beaktas att Finansinspektionen utifrån sina brottsmisstankar kan ha gjort en begäran om undersökning hos polisen, som i allmänhet har till uppgift att göra en förundersökning. I sådana fall har Finansinspektionen inte befogenhet eller möjlighet att lämna uppgifter om detta till registermyndigheten. 

Med stöd av förslaget är det tillåtet att registermyndigheten och förundersökningsmyndigheterna och domstolarna är i kontakt med varandra. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att registermyndigheten trots sekretessbestämmelserna har rätt att få nödvändiga uppgifter om förundersökningen och rättegångsförfarandet i anknytning till de ärenden som avses i paragrafen. Den föregripande tillsyn som registermyndigheten ska göra med anledning av gränsöverskridande arrangemang och som gäller EES-området kompletterar övriga myndighetsförfaranden, den ersätter inte dessa. Med tanke på brottsbekämpningen och tillgodoseendet av straffansvaret är det dock viktigt att det i samband med den föregripande tillsynen på ett behörigt sätt och med tillräcklig precision utreds åtminstone att förbyggande, avslöjande, utredning eller åtalsprövning av brott inte äventyras på grund av att ett gränsöverskridande arrangemang genomförs eller att bolagets verksamhetsområde förflyttas. Det finns bestämmelser om förundersökningsmyndighetens eventuella behörighet att ge uppgifter också i den övriga speciallagstiftningen. Om det föreligger en behörighetsgrund för att överlämna uppgifter, prövas överlämnandet av uppgifter eller omfattningen på överlämnandet separat i varje enskilt fall. 

I praktiken kan en utredning om finländska parter som deltar i ett arrangemang fås enbart ur finländska källor. Det är allmänt att det i överlåtande bolag finns personer med ansvarsställning, vilka saknar finsk personbeteckning och vars hemort finns i annan EES-stat. Ytterligare information kan begäras av andra myndigheter i Finland eller i en annan EES-stat vilka har en central koppling till tillsynen över de finska bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion, till exempel när det gäller kommersiella villkor för företagsverksamhet, de anställdas ställning eller användning av brevlåde- eller skalbolag eller eventuella domstolsförfaranden i Finland och utomlands (jfr skälen 35, 36 och 39 i ändringsdirektivet). Som exempel från Finland kan nämnas andra särskilda myndigheter inom sitt verksamhetsområde, Verket för finansiell stabilitet, centralen för utredning av penningtvätt, myndigheter som deltar i likvidations- eller konkursförfarande eller något annat motsvarande förfarande eller som övervakar dem, Konkurrens- och konsumentverket, regionförvaltningsverken, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Pensionsskyddscentralen och arbetarskyddsmyndigheterna. I fråga om utländska myndigheter är det möjligt att nämna registermyndigheterna i andra EES-stater och de behöriga myndigheter som deltar i uppföljningen av att bolagsrätten iakttas och i utredningen av överträdelser, inklusive notarius publicus. Listan är inte uttömmande. Registermyndigheten har ingen skyldighet att begära ytterligare information.  

I paragrafens 4 mom. föreslås dessutom att registermyndigheten kan inleda förfarandet för begäran om uppgifter omedelbart efter registreringen av fusionsplanen. Registermyndigheten ska fastställa en tidsfrist inom vilken den som fått begäran ska lämna uppgifterna. Denna bestämmelse gör det i allmänhet möjligt att påskynda förfarandet, hålla längden på ett gränsöverskridande arrangemang på rimlig nivå och undvika att bolagens administrativa börda ökar väsentligt. 

Registermyndigheten kan fatta beslut i ärendet efter utsatt tid också i det fall att den myndighet som fått begäran om uppgifter inte lämnar uppgifter i ärendet. Detsamma gäller om registermyndigheten inte begär de tilläggsuppgifter som avses i 4 mom. 

Dessutom ska man i allmänhet med hänsyn till paragrafens tillämpning fästa uppmärksamhet vid tillämpningen av de så kallade allmänna förvaltningslagarna. I synnerhet med stöd av 34 § i förvaltningslagen ska det överlåtande bolaget följaktligen i regel ges tillfälle att framföra sin åsikt eller avge sin förklaring om de uppgifter som lämnats med anledning av ärendet. I förvaltningslagen avses med en parts förklaring vilken som helst egen utredning, yrkande eller bedömning av den utredning som parten lagt fram i samband med hörandet. En parts åsikt riktas i praktiken närmast mot ett avgörande i ärendet, till exempel att en myndighets yrkande borde förkastas eller att en annan parts yrkande borde bifallas. En åsikt kan också innehålla ett ställningstagande om huruvida den utredning som lagts fram i ärendet är otillräcklig eller felaktig eller om att myndigheten inte har behörighet att behandla ärendet. En part kan naturligtvis själv besluta om innehållet i sin åsikt. I samband med hörandet kan parten också lägga fram sina egna yrkanden i ärendet. De kan gälla både förfarandet och innehållet i beslutsfattandet (Olli Mäenpää 2021: Hallintolaki ja hyvän hallinnon takeet, s. 260, 6:e reviderade upplagan. Edita). 

26 d §.Registermyndighetens rätt att till hjälp använda en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig. Paragrafen handlar om biträdande av registermyndigheten i ändamålsenlig omfattning för skötseln av dess tjänsteuppdrag. Föregripande tillsyn handlar om utövande av offentlig makt som kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Registermyndigheten kan inte överlåta viktiga uppgifter som omfattar betydande utövning av offentlig makt, till exempel förvaltningsbeslut, till en aktör som inte är myndighet (124 § i grundlagen). 

I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om registermyndighetens rätt att vid behov anlita en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig vid utförandet av ett uppdrag som gäller den föregripande tillsynen. Ett biträde kan sålunda anlitas såväl under undersökningen kring lagenligheten som under undersökningen kring missbruks- eller bedrägerisyfte. Med revisor avses i paragrafen i enlighet med definitionen i 1 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten i revisionslagen en fysisk person som har godkänts som GR-, CGR- eller OFGR-revisor eller en sammanslutning som har godkänts som revisionssammanslutning. Avsikten är att eventuell användning av ett biträde begränsas till frågor som kräver särskild sakkunskap och i vilka registermyndigheten själv inte har tillräcklig sakkunskap. Till exempel i frågor som gäller bokföring och revision torde registermyndigheten i princip förlita sig på myndighetens egna sakkunniga genom interna åtgärder av Patent- och registerstyrelsen. En revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig som anlitas som biträde ska ha tillräcklig utbildning och erfarenhet i affärsverksamhet eller juridiska frågor beroende på uppdragets art och omfattning. I praktiken borde det göras en uppgiftsspecifik bedömning av vilken kompetens och i vilken utsträckning registermyndigheten behöver utomstående för att genomföra en viss åtgärd.  

I detta avseende bidrar bestämmelsen till att genomföra artikel 127.12 i ändringsdirektivet. 

I paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse om att biträdandet av registermyndigheten grundar sig på ett uppdragsförhållande. Detta förutsätter således samtycke av den person som anlitas som biträde. Den person som anlitas som biträde kan utföra begränsade självständiga uppgifter, till exempel göra bedömningar av det överlåtande bolagets situation på grundval av offentliga eller sekretessbelagda uppgifter. Detta sker dock under registermyndighetens handledning, övervakning och ansvar. Den som anlitas som biträde kan inte ges behörighet att fatta beslut om det finska överlåtande bolag som bedömningen gäller. Registermyndigheten ska fatta beslut om föregripande tillsyn och andra eventuella förvaltningsbeslut i anknytning till ärendet. 

Enligt paragrafens 3 mom. förfar en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig i detta biträdande uppdrag under straffrättsligt tjänsteansvar, det vill säga att vid utförandet av uppdraget tillämpas på sakkunniga vad som i 40 kap. i strafflagen föreskrivs om tjänstebrott. På skada som en biträdande sakkunnig orsakar vid utförandet av sitt uppdrag tillämpas vad som i 4 kap. i skadeståndslagen (412/1974) föreskrivs om skadeståndsansvar för tjänstemän. I detta avseende är bestämmelserna nationella. 

Registermyndigheten prövar användning av en biträdande sakkunnig. Den sökande som är föremål för tillsyn har inte rättigheter i samband med ett upphandlingsbeslut av en biträdande sakkunnig och har till exempel inte rätt att överklaga ett upphandlings- eller användningsbeslut av en biträdande sakkunnig som fattats av registermyndigheten.  

26 e §.Mottagande av information av bolag som deltar i en fusion, revisorn och utomstående sakkunniga. Bakgrunden till bestämmelsen är att registermyndigheten själv inte har alla uppgifter som behövs för utförandet av den föregripande tillsyn som avses i 26 a §. Registermyndigheten får uppgifter eller hjälp ur sina egna register, från fullgöranderapporter, av andra myndigheter eller från offentliga källor, men i allmänhet behöver registermyndigheten offentliga och sekretessbelagda uppgifter också av de bolag som deltar i fusionen och av andra aktörer.  

I paragrafen föreslås det att registermyndigheten och en utomstående oberoende sakkunnig som biträder denne har rätt att av det bolag som deltar i fusionen få nödvändiga uppgifter om ett finskt överlåtande bolag och dess styrelsemedlemmar och suppleanter, verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt förvaltningsrådets medlemmar utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller tillgång till uppgifter. Detta är en förutsättning för att registermyndigheten ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter för att kontrollera lagenligheten av en gränsöverskridande fusion inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i den nationella lagstiftningen och i EU-lagstiftningen. Bestämmelsen är nationell i den utsträckning som registermyndighetens rätt att begära uppgifter handlar om den i 26 a § 3 mom. avsedda undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte. 

Registermyndigheten ska iaktta bestämmelserna i EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 och i den nationella dataskyddslagen (1050/2018) när den behandlar personuppgifter.  

27 a §.Verkningslösa grunder för att klandra en fusion. Paragrafen är ny. Paragrafen är en specialbestämmelse i förhållande till de i lagens 21 kap. avsedda bestämmelserna om klander och ogiltighetsförklaring av beslut. I paragrafen föreslås bestämmelser om vissa begränsningar av aktieägarnas klanderrätt vid gränsöverskridande fusioner. Den föreslagna regleringen skiljer sig från principerna för nationell fusion i den gällande lagen. Paragrafen tillämpas i Finland i allmänhet på beslut av en bolagsstämma om gränsöverskridande fusioner i ett finskt överlåtande bolag. Det kan också bli aktuellt med beslut av ett finskt övertagande bolags bolagsstämma eller styrelse. 

Enligt den föreslagna paragrafen kan bolagsstämmans eller styrelsens beslut om en gränsöverskridande fusion inte klandras eller vara föremål för ett yrkande på ogiltigförklaring och beslutet kan inte ändras endast på den grunden att fusionsvederlaget eller det lösenbeloppet för aktierna vilket föreslås i fusionsplanen enligt 22 § 2 mom. 8 punkten inte fastställts på behörigt sätt i fusionsplanen eller att uppgifterna om dem inte uppfyllt de föreskrivna kraven. När det gäller den sistnämnda informationen handlar det om att lämna upplysningar i fusionsplanen rörande omständigheter kring värderingen. Syftet med bestämmelsen är att meningsskiljaktigheter som enbart gäller värdering av fusions- eller inlösningsvederlaget eller uppgifter om dem inte ska leda till klander av fusionsbeslutet eller hindra verkställandet av en gränsöverskridande fusion. Meningsskiljaktigheter som gäller enbart sådana grunder måste lösas sinsemellan av parterna i sista hand genom ett skiljeförfarande.  

Talan som grundar sig på andra grunder än de som nämns i paragrafen behandlas som tvistemål vid allmänna domstolar. Ett gränsöverskridande fusionsbeslut kan därför även i fortsättningen klandras eller begäras ogiltigförklarat enligt 21 kap. i aktiebolagslagen på andra grunder än de som nämns i paragrafen. 

De skäl som begränsar rätten till klander ska tolkas snävt. Utanför de begränsningar som avses i paragrafen lämnar till exempel situationer där man helt och hållet avstått från fusionsvederlaget utan aktieägarens samtycke eller där det betalda vederlaget är fiktivt. Betalningen av ett allt för litet vederlag till det överlåtande bolagets aktieägare är ägnad åt att leda till att en otillbörlig fördel uppkommer för aktieägarna i ett annat bolag som deltar i fusionen, och ett beslut som uppenbart strider mot likställighetsprincipen kan även i fortsättningen vara föremål för ett yrkande på ogiltigförklaring. Begränsningarna hindrar inte heller att beslutet klandras då bytesförhållandet för aktierna utan motiverad anledning fastställts på så sätt att småaktieägarna vid en fusion får enbart ett penningvederlag, medan större aktieägare i huvudsak får aktier som vederlag (RP 109/2005 rd, s. 148). Syftet med bestämmelsen är följaktligen inte att begränsa möjligheten att väcka klandertalan enligt 21 kap. till exempel i situationer där samma aktieägare kontrollerar beslutsfattandet i bägge bolag som deltar i ett gränsöverskridande arrangemang eller i övrigt kraftigt påverkar det.På grund av de svårigheter med bevisning som ofta uppstår i samband med situationerna och den risk för kostnader som är förknippad med domstolsförfarandet är det i praktiken mycket ovanligt att ett fusionsbeslut klandras.  

Om en talan som gäller klander eller ogiltigförklaring av en gränsöverskridande fusion i syfte att förhindra att fusionen träder i kraft väckts endast på de grunder som nämns i den förevarande paragrafen, kan talan anses uppenbart ogrundad och domstolen ska avvisa talan genom dom (5 kap. 12 § 1 mom. i rättegångsbalken). Den föreslagna paragrafen utgör emellertid inte hinder för att åberopa de grunder som nämns i paragrafen i talan som gäller klander eller ogiltigförklaring av ett beslut, när en eller flera andra giltiga grunder åberopats till stöd för talan som gäller klander eller ogiltigförklaring. 

Med paragrafen genomförs artikel 126.4, tillagd genom ändringsdirektivet. 

17 kap. Delning 

Sammanfattning 

För första gången utfärdas bestämmelser om gränsöverskridande delning på EU-nivå. Med anledning av de bestämmelser som lagts till i och med ändringsdirektivet och som harmoniserar förfarandet i olika EES-stater föreslås också vissa centrala ändringar i bestämmelserna om delning i aktiebolagslagen. Enhetliga bestämmelser underlättar genomförandet av gränsöverskridande delningar också för finska bolag. Det kommer inte heller i fortsättningen att finnas helt uttömmande bestämmelser om förfarandet eftersom ändringsdirektivet endast handlar om minimiharmonisering och de olika stegen i förfarandet omfattas av olika EES-staters lagstiftningar (se RP 103/2007 rd, s. 47).  

I den gällande lagens skrivprinciper ingår att bestämmelserna om delning utgör en självständig helhet och inte grundar sig på hänvisningar till fusionsregleringen. Å andra sidan har man strävat efter att i så stor utsträckning som möjligt få till stånd en reglering som i så hög grad som möjligt liknar regleringen kring gränsöverskridande fusion (RP 103/2007 rd, s. 45). Likaså är avsikten att i denna proposition revidera delningsregleringen på ett sätt som innehållsmässigt i huvudsak motsvarar fusion. På samma sätt som i den gällande lagen är det på grund av enhetligheten i förfarandet och skrivningen av bestämmelserna ofta möjligt att på förfarandet för gränsöverskridande delning tillämpa principerna för gränsöverskridande fusion nästan som sådana. Till den del det inte sägs något annat i en bestämmelses motiv eller framgår något annat av sammanhanget, är motiveringarna till motsvarande bestämmelse om en fusion till stor del tillämpliga också för motsvarande bestämmelse om delning (jfr RP 109/2005 rd, s. 164 och 165; RP 103/2007 rd, s. 45 och 46).  

Kapitlet innehåller materiella bestämmelser bland annat om delning av aktiebolag över gränsen i ett utländskt bolag eller i ett annat samfund än ett aktiebolag åtminstone i den utsträckning som föreskrivs i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. På samma sätt som i den gällande lagen kan ett utländskt bolag som kan jämställas med ett finskt aktiebolag delta i en gränsöverskridande delning (jfr RP 103/2007 rd, s. 47). 

I aktiebolagslagen har inte det maximala beloppet på penningvederlag vid delning begränsats. I Finlands näringsskattelagstiftning finns vissa bestämmelser om detta, som i praktiken styr delningsarrangemangen. Även utan uttryckliga bestämmelser i bolagslagen tillämpas bestämmelser i kapitlet dock också i situationer där det i hemstaten för ett bolag som deltar i en delning är tillåtet att som penningvederlag för delningen betala mer än 10 procent av aktiernas nominella värde eller bokföringsmässiga motvärde. 

Enligt förslaget kan en delning på samma sätt som i den gällande lagen genomföras antingen som en partiell delning eller som en total delning, såväl till ett nybildat bolag som till ett verksamt bolag. I förslaget kompletteras sätten att genomföra en delning enligt gällande lag (se till exempel RP 109/2005 rd, s. 165; RP 103/2007 rd, s. 47). Som en ny delningsform föreslås i propositionen bestämmelser om delning som genomförs genom bolagisering, där en del av tillgångarna och skulderna hos det ursprungliga bolaget överförs till ett eller flera övertagande bolag som vederlag för att aktier eller värdepapper i de övertagande bolagen ges till det ursprungliga bolaget. Därtill föreslås bestämmelser om vissa anknutna förenklade förfaranden. Enligt förslaget kan delning som genomförs genom bolagisering ske enbart till ett nybildat bolag. Delning som genomförs genom bolagisering är möjlig såväl i nationell delning som i gränsöverskridande delning. 

Enligt den bestämmelse som lagts till genom ändringsdirektivet (artikel 160 c) ska den nationella lagstiftningen i det ursprungliga bolagets medlemsstat tillämpas på de förfaranden och formaliteter som ska fullgöras i samband med gränsöverskridande delningen för att erhålla ett delningsintyg. Den nationella lagstiftningen i de övertagande bolagens medlemsstater ska tillämpas på förfaranden och formaliteter som ska fullgöras efter att delningsintyget erhållits. I fråga om finska ursprungliga bolag föreslås bland annat bestämmelser om uppgörande och godkännande av en delningsplan, inlösen av aktier för aktieägare som motsätter sig delningen, förfarandet för skydd av borgenärer samt prövning och godkännande av förutsättningarna för delning i Finland. I fråga om ett finskt övertagande bolag föreslås bland annat bestämmelser om förutsättningarna för att ett nytt nybildat bolag ska registreras i handelsregistret. 

På samma sätt som i den gällande lagen upprättar de bolag som deltar i en gränsöverskridande delning en gemensam delningsplan. Utöver det som föreskrivits i 3 § i kapitlet ska en delningsplan också innehålla det som nämns i föreslagna 21 §. Till bestämmelserna om delningsplaner föreslås vissa tillägg, av vilka en del är gäller innehållet, medan en del är främst av teknisk karaktär. En del av föreslagna ändringarna och tilläggen i delningsplanerna gäller såväl nationella som gränsöverskridande delningar. De förslag som gäller innehållet i delningsplanen överensstämmer i stor utsträckning med de ändringar som föreslagits för en fusionsplan.  

Bestämmelser om upprättandet av den redogörelse av styrelsen vilken ska ges vid delning, dess innehåll, dess registrering och framläggandet av den, vilka föreskrivits för att trygga tillgången till information för olika intressentgrupper, preciseras på lagnivå. De bestämmelser som gäller styrelsens redogörelse är självständiga i förslaget, och de avskiljs till egna paragrafer i förslaget. Förslagen om den redogörelse som ska ges av styrelsen i en gränsöverskridande delning motsvarar de föreslagna ändringarna för gränsöverskridande fusion. 

Enligt den gällande lagen ska en revisor eller en annan oberoende sakkunnig ge ett yttrande om delningsplanen, vilken kan ha innehållit uppgifter också från styrelsens redogörelse vid en gränsöverskridande delning. Enligt förslaget ska en revisor eller annan oberoende sakkunnig i en gränsöverskridande situation i fortsättningen ge ett yttrande också om styrelsens redogörelse, även om en sådan bestämmelse inte finns i ändringsdirektivet. 

På registrering av delning tillämpas bestämmelserna om nationell delning. Till anmälan om registrering av delningsplanen ska fogas en rapport av en oberoende sakkunnig, om en sådan upprättas (jfr RP 103/2007 rd, s. 47), samt som nya handlingar styrelsens redogörelse och meddelandet till intressentgrupperna om möjligheten att göra anmärkningar. Handlingarna kan i fortsättningen överlämnas helt elektroniskt utan att sökandena personligen behöver besöka den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten. Registermyndigheten registrerar delningsplanen på samma sätt som en plan som upprättats för en nationell delning. Enligt förslaget ska registermyndigheten avgiftsfritt ställa ovan nämnda handlingar till förfogande via systemet för sammankoppling av register. Detta innebär att handlingarna görs tillgängliga för allmänheten i den mening som avses i artikel 160g.1, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Vid gränsöverskridande delningar tillämpas bestämmelserna om nationell delning på borgenärsskydd och företagssanering. I samband med gränsöverskridande delning överensstämmer förslagen eller bestämmelserna om borgenärsskydd och företagssanering med de föreslagna ändringarna eller bestämmelserna för gränsöverskridande fusion. 

Planen om gränsöverskridande delning, redogörelsen av styrelsen, ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig och anmärkningar om delningsplanen av intressentgrupperna ska hållas tillgängliga för aktieägarna innan den bolagsstämma som beslutar om en delning och de ska vara framlagda vid stämman. De fogas också till möteshandlingarna. Utifrån denna grund anses en aktieägare ha tagit del av de nämnda handlingarna då bolagsstämman för ett finskt bolag som deltar i en delning beslutar om godkännande av delningsplanen i enlighet med 9 § i kapitlet (jfr RP 103/2007 rd, s. 48). Vad gäller sändande och framläggande av handlingar överensstämmer förslagen om gränsöverskridande delning med de föreslagna ändringarna för en gränsöverskridande fusion. 

Förslaget innehåller vissa nya bestämmelser och också bestämmelser som avviker från bestämmelserna om gränsöverskridande fusion och också om nationell delning. Vad gäller beslutsfattandet föreslås det att ett beslut om en gränsöverskridande delning i det ursprungliga bolaget alltid fattas av dess bolagsstämma. Med avvikelse från den gällande lagen innehåller förslaget inte bestämmelser om styrelsens rätt att för ett ursprungligt bolags räkning godkänna en delning. Med avvikelse från huvudregeln i aktiebolagslagen eller i en bolagsordningsföreskrift föreslås därtill vad gäller gränsöverskridande delning att ett maximi fastställs för kravet på en kvalificerad majoritet. Enligt förslaget får detta krav vara högst 90 procent av de avgivna rösterna och de aktier som är företrädda vid stämman. Därtill föreslås det att den tidpunkt då en gränsöverskridande delning träder i kraft fastställs enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det ursprungliga bolaget finns, då den enligt den gällande lagen vad gäller fusion och delning fastställs enligt lagstiftningen för det övertagande bolaget. 

Aktieägare och innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier i finska bolag har vid en gränsöverskridande delning samma rätt att yrka på inlösen av egna aktier eller rättigheter som i en nationell delning. Vad gäller de nämnda rättigheterna kan inlösenrätten begränsas eller förbättras i villkoren för rättigheterna. Det är möjligt att det ursprungliga bolag och aktieägarna och innehavarna av optionsrättigheter och särskilda rättigheter kommer överens om inlösen av värdepappren i fråga. Om ett avtal inte nås, ska tvister rörande inlösen avgöras i ett skiljeförfarande. Om en aktieägare eller en innehavare av en optionsrätt eller en annan särskild rättighet fortfarande anser att det lösenbelopp som bolaget erbjudit inte fastställts på ändamålsenligt sätt, kan den som yrkar på inlösen framföra sin uppfattning om och sitt yrkande på en ändamålsenlig ersättning i skiljeförfarandet. 

I samband med gränsöverskridande delning överensstämmer förslagen om inlösenrätt och -förfarandet med de föreslagna ändringarna i fråga om gränsöverskridande fusioner. 

Utöver vad som föreskrivs om inlösenförfarande, har en till inlösen berättigad aktieägare enligt förslaget rätt att kräva ett eventuellt ytterligare penningvederlag. I samband med gränsöverskridande delning överensstämmer förslagen om rätten och förfarandet för att yrka på ytterligare penningvederlaget med de föreslagna bestämmelserna i fråga om gränsöverskridande fusion. 

I förslaget föreskrivs det på ett sätt som överensstämmer med ändringsdirektivet om grunderna för delning av behörigheten i anknytning till gränsöverskridande delningar och registermyndighetens uppgifter. På verkställande av delning tillämpas olika bestämmelser beroende på om det finska bolag som deltar i delningen är det ursprungliga eller det övertagande bolaget.  

Om det övertagande bolaget är finskt, ska delningen på samma sätt som i den gällande lagen anmälas för registrering på ett sätt som överensstämmer med nationell delning. Det nya är att det i förslaget föreskrivs uttryckligen att registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) utan dröjsmål på tjänstens vägnar via systemet för sammankoppling av register ska anmäla införandet av ett finskt övertagande bolag i registret vid en total delning och införandet av delningen i registret vid en partiell delning eller vid en delning som genomförs genom bolagisering. Anmälan är framför allt avsedd för den utländska registermyndighet i vars register det utländska ursprungliga bolaget registrerats. 

Om det ursprungliga bolaget har sin hemort i Finland, går de föreslagna ändringarna till vissa delar ännu längre. De finska bolag som deltar i delningen ska även i fortsättningen inom sex månader från delningsbeslutet till registermyndigheten göra en ansökan om tillstånd för verkställande av delningen, vid äventyr att delningen förfaller. De handlingar som ska fogas till ansökan enligt den gällande lagen har kompletterats i förslaget. I förslaget finns det bestämmelser om skyldigheten för registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) att vid gränsöverskridande delningar anordna föregripande tillsyn samt fatta beslut om beviljande av intyg om en gränsöverskridande delning. Innan tillstånd beviljas ska registermyndigheten följaktligen i enlighet med förslaget undersöka att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter fullgjorts på ändamålsenligt sätt och, under vissa förutsättningar, med de andra behöriga myndigheterna inom deras verksamhetsområden utreda att delningen inte genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte eller i övrigt i kriminellt syfte. Enligt förslaget ska registermyndigheten granska uppgifterna inom en tidsfrist som i princip är tre månader, men som kan förlängas på de grunder som närmare anges i de föreslagna bestämmelserna. Enligt förslaget har registermyndigheten rätt att begära en fullgöranderapport av Enheten för utredning av grå ekonomi och vid behov närmare uppgifter av övriga myndigheter eller aktörer. Den finska registermyndigheten ger ett bindande intyg om att förutsättningarna för den gränsöverskridande delningen är uppfyllda. Enligt förslaget ska ett tillstånd som gäller föregripande tillsyn ställas till förfogande och överlämnas till den behöriga myndigheten i hemstaten för det övertagande bolaget inom den föreskrivna tiden och avgiftsfritt direkt via systemet för sammankoppling av register. En gränsöverskridande delning kan inte registreras i det övertagande bolagets hemstat innan registermyndigheten gett tillståndet till verkställandet av delningen. 

Efter anmälan från den utländska registermyndigheten eller på basis av någon annan tillförlitlig utredning ska registermyndigheten utan dröjsmål på tjänstens vägnar vid total delning avregistrera det delade finska bolaget och vid partiell delning införa delningen i registret. 

Det föreslås att den tidpunkt då en delning träder i kraft ändras på så sätt att den fastställs enligt den lag som tillämpas på det ursprungliga bolaget, det vill säga vid tidpunkten för registeranteckningen då finsk lagstiftning tillämpas (jfr RP 103/2007 rd, s. 49). Därtill föreslås det att bestämmelser om rättsverkningarna av delning som genomförs genom bolagisering utfärdas på ett sätt som motsvarar partiell delning. I övrigt motsvarar rättsverkningarna av en delning den gällande lagen. 

På samma sätt som i den gällande lagen upprättar de finska bolag som deltar i en gränsöverskridande delning slutredovisning på samma sätt som vid en nationell delning. 

På samma sätt som i den gällande lagen är det omöjligt att en gränsöverskridande delning förklaras ogiltig eller att den ändras efter att den trätt i kraft. Med anledning av bestämmelserna i ändringsdirektivet föreslås därtill en uttrycklig bestämmelse om att ett beslut om en gränsöverskridande delning inte kan klandras enbart utifrån den grunden att delningsvederlaget, såsom antalet aktier eller bytesförhållandet för aktier eller det penningvederlag som använts för inlösen, inte fastställts på ändamålsenligt sätt i delningsplanen eller att de uppgifter som getts om dessa inte uppfyllt de föreskrivna kraven. 

I likhet med den gällande lagen ska hänsyn tas till att en gränsöverskridande delning på planerat sätt kan förhindras av oväntade skäl i en EES-stat. Därför måste aktieägarnas och borgenärernas rättigheter kunna tryggas i alla fall. Bolagets ledning har i fråga om sådana situationer en accentuerad omsorgsplikt (RP 103/2007 rd, s. 47). 

Definitioner samt genomförande av delning 

1 §.Delning. I paragrafen föreslås att en situation där det ursprungliga bolaget får aktier i det övertagande bolaget som delningsvederlag beaktas. Situationen hänför sig till förslaget om delning som genomförs genom bolagisering och dess definition i 2 § 1 mom. i detta kapitel. 

Som sista mening i paragrafen föreslås även ett tillägg, enligt vilket enhälliga aktieägare med ett samtycke kan avstå från sin rätt till delningsvederlag. Det kan inte fattas beslut om detta enbart med kvalificerad majoritet på bolagsstämman. Det föreslagna tillägget överensstämmer med motsvarande förslag i 16 kap. 1 § i aktiebolagslagen, vilken gäller absorptionsfusion. Beträffande förfarandena i anknytning till ett samtycke hänvisas det till det som anförts i specialmotiveringarna till den nämnda paragrafen. Den föreslagna ändringen överensstämmer med den gällande lagstiftningen (RP 109/2005 rd, s. 165). 

Paragrafen bidrar till att genomföra artikel 160b.2–160b.4, tillagda genom ändringsdirektivet. 

2 §.Olika sätt att verkställa en delning. Vad gäller innehållet motsvarar 1 och 2 punkten i 1 mom. och 3 mom. i paragrafen den gällande lagen. I 1 mom. 1 och 2 punkterna i paragrafen föreslås lagtekniska ändringar av sambandsorden och skiljetecknen i bestämmelsen. 

I paragrafens 1 mom. finns det bestämmelser om olika sätt att verkställa en delning med tanke på det ursprungliga bolaget. I nya 3 punkten i paragrafens 1 mom. föreslås en definition av delning som genomförs genom bolagisering. Då övergår en del av det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder till ett eller flera övertagande bolag. Det kan till exempel röra sig om ett administrativt lösgörande av en affärsenhet från resten av ett bolag och om överföring av denna lösgjorda del till det nybildade bolaget. Det ursprungliga bolaget får som vederlag aktier eller andra värdepapper i det övertagande bolaget. 

Bolagiseringen av en del av verksamheten kan för närvarande genomföras som en verksamhetsöverlåtelse i den mening som avses i näringsskattelagstiftningen. I aktiebolagslagen finns det inget särskilt omnämnande om verksamhetsöverlåtelse. Ur aktiebolagslagens synvinkel är det fråga om en nettoapport antingen till det nybildade bolaget eller till ett redan verksamt bolag. 

I paragrafens 2 mom. föreslås en precisering av att en total eller partiell delning kan ske till ett verksamt bolag och till ett nybildat bolag på samma sätt som för närvarande. Delning som genomförs genom bolagisering är å sin sida ett företagsarrangemang som inte alltid kan genomföras på ett naturligt sätt till ett verksamt bolag. Ett resultat som delvis påminner om detta kan uppnås med en verksamhetsöverlåtelse. I ändringsdirektivet föreskrivs inte heller någon sådan möjlighet i gränsöverskridande situationer. Därför föreslås att bolagisering genom delning kan äga rum endast i det nybildade bolaget. 

Paragrafens 1 mom. 3 punkten och 2 mom. bidrar till att genomföra artikel 160b.4 c, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Delningsplan och en revisors yttrande 

3 §.Delningsplan. I paragrafens 2 mom. föreslås enskilda preciseringar till följd av ändringsdirektivet, vilka även när det gäller innehåll motsvarar de föreslagna ändringarna av 16 kap. 3 § 2 mom. i aktiebolagslagen. 

Det föreslås att 2 mom. 3 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att delningsplanen för det övertagande bolag vid en delning genom överlåtelse till ett nybildat bolag ska redogöra för det övertagande bolagets räkenskapsperiod, om den inte fastställts i bolagsordningen. Om det på ett sätt som tillåts i 8 kap. 4 § i aktiebolagslagen föreskrivits om detta i avtalet om bolagsbildning, framgår inte räkenskapsperioden nödvändigtvis på annat sätt. Bestämmelsen är nationell. 

Det föreslås att 4 punkten i momentet preciseras på så sätt att det antal aktier som ges som delningsvederlag, utöver antalet aktier, kan uttryckas som ett tillämpligt bytesförhållande i förhållande till aktierna i det övertagande bolaget. Den föreslagna ändringen överensstämmer i stor utsträckning med den gällande rätten (RP 109/2005 rd, s. 150, 164 och 165). Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d b, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Momentets 7 punkt föreslås att förtydligas på så sätt att en innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier hos det ursprungliga bolaget ska informeras till exempel om den föreslagna dagen då aktier som ges på grundval av en särskild rättighet berättigar att delta i utbetalning av medel i det övertagande bolaget. I likhet med den gällande lagen ska innehavare av sådana rättigheter även underrättas om andra särskilda villkor som hänför sig till rätten och som hänför sig till delningen. Den föreslagna ändringen är av teknisk karaktär.  

I ändringsdirektivet nämns i detta hänseende även aktier, men i fråga om dem har motsvarande ärenden redan föreskrivits i 17 kap. 16 § 3 mom. i aktiebolagslagen. De nya aktier som ges som delningsvederlag medför ägarrättigheter från och med registreringen, om inte en senare tidpunkt bestäms i delningsplanen. Aktierna medför dock ägarrättigheter senast ett år efter registreringen. Sådana aktier i det ursprungliga bolaget vilka ägs av det övertagande bolaget eller det ursprungliga bolaget medför inte rätt till delningsvederlag.  

Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d f, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Som 13 a punkt i momentet föreslås ett tillägg av en ny bestämmelse om utredning om skyddet av borgenärer. Enligt förslaget ska man i delningsplanen ge en utredning över betalning av fordringar till borgenärerna för de bolag som deltar i delningen eller över tryggande av betalningen av dessa. Detta kan för sin del minska omotiverade invändningsåtgärder av borgenärerna. När det gäller de uppgifter som ska lämnas är det tillräckligt att beskriva det centrala innehållet i förfarandet för borgenärsskydd och borgenärens rätt att motsätta sig arrangemanget. Om borgenärerna erbjuds andra garantier, såsom borgen eller panter som bolaget känner till, ska en utredning ges även om dessa. Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d q, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Det föreslås att 16 punkten i momentet kompletteras på så sätt att delningsplanen förutom registreringstidpunkten även innehåller ett förslag till den planerade tidsplanen för verkställandet av delningen. Syftet är att informationen om tidtabellen ska vara allmän och riktgivande. Det kan inte på förhand krävas någon större detaljrikedom för de uppgifter som ska lämnas, eftersom delningsförfarandena är utsatta för olika interna och externa ändringsfaktorer, som kan leda till att tidtabellen ändras. Det räcker med att man i förslaget till tidtabell skulle i huvuddrag ta hänsyn till de viktigaste faserna i delningen, till exempel den beräknade tidpunkten för delningsbeslutet och kallelsen och tidsfristen för att skicka borgenärsbrev. Ändring av tidtabellen för delningen eller avvikelse från den hindrar inte registrering av en delning. Parterna i delningsplanen får dock åberopa den i sina inbördes förhållanden i enlighet med de allmänna avtalsrättsliga principerna. Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d d, tillagd genom ändringsdirektivet. I bestämmelsen föreslås det också att samt-sambandsordet ska utgå såsom onödigt. 

I paragrafens 4 mom. föreslås nya bestämmelser om att vissa uppgifter som avses i 2 mom. inte förutsätts vid delning som genomförs genom bolagisering. I delningsplanen ska man även då, i likhet med den gällande lagen, fastställa bland annat de grunder enligt vilka det ursprungliga bolagets egendom överförs till de övertagande bolagen eller lämnas kvar hos det ursprungliga bolaget. Denna bestämmelse bidrar till att genomföra bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom ändringsdirektivet, i den mån de avser leden b, c, f, i, o och p i artikel 160d. 

4 §.En revisors yttrande. Föreslagna 1 mom. motsvarar den gällande lagen kompletterad på så sätt att det i bestämmelsen uttryckligen nämns att ett yttrande av en revisor ska avges också om grunderna för bytesförhållandet för aktierna. Yttrandet ska följaktligen även i fortsättningen innehålla ett ställningstagande om bytesförhållandet för aktier, penningvederlaget eller ett annat delningsvederlag. Den föreslagna ändringen ligger i linje med den föreslagna ändringen av 3 § 2 mom. 4 punkten och, vad gäller innehåll, den motsvarar gällande rätt (RP 109/2005 rd, s. 154―154, 164 och 167). Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 160f.2, tillagd genom ändringsdirektivet. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen. 

I paragrafens nya 3 mom. föreslås att det vid delning som genomförs genom bolagisering inte förutsätts att en revisor avger ett yttrande. Bestämmelsen bidrar till att genomföra bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom ändringsdirektivet, i den mån som de avser artikel 160f. 

Registrering av delningsplanen och kallelse på borgenärerna 

6 §.Kallelse på borgenärerna. I paragrafens 2 mom. föreslås det att tidsfristen för ansökan om kallelse förkortas. I stället för nuvarande fyra månader, borde det ursprungliga bolaget i fortsättningen ansöka om kallelse inom en månad efter registreringen av delningsplanen. Den föreslagna förkortningen av tidsfristen för ansökan om kallelsen säkerställer att borgenärerna kan ansöka om tillräckliga garantier för att skydda sina fordringar inom den tidsfrist som anges i ändringsdirektivet. Själva kallelsetiden skulle dock vara minst tre månader, vilket överensstämmer med den gällande lagen. Borgenärer som kräver tillräckliga garantier måste dock på ett trovärdigt sätt kunna visa att deras fordringar på grund av delningen riskerar att utebli och att tillräckliga garantier inte fåtts av det ursprungliga bolaget.  

Det borgenärsskyddsförfarande som hänför sig till delningen motsvarar det förfarande som hänför sig till fusionen och om vilket det stadgas i 16 kap. 6 §. Bestämmelsen bidrar till genomförandet av artikel 160j.1 andra stycket, tillagt genom ändringsdirektivet. 

Delningsbeslut 

11 §.Framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 6 punkten i paragrafen preciseras så att förutom bokslut och delårsrapport även verksamhetsberättelse nämns i den. Efter ändringarna av 3 kapitlet i bokföringslagen är bokslutet och verksamhetsberättelsen tydligt differentierade från varandra. Enligt 3 kap. 1 a § 4 mom. 1 punkten i bokföringslagen, vilken gäller innehållet i en verksamhetsberättelse, ska verksamhetsberättelsen bland annat innehålla uppgifter om väsentliga händelser efter räkenskapsperiodens utgång. Den aktuella bestämmelsen handlar om ett sakligt sett ett likartat ärende. Det är därför nödvändigt att införa ett uttryckligt omnämnande i bestämmelsen. 

Inlösen av delningsvederlag och optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier 

13 §. Inlösenförfarande. Som en följd av inlösen av aktier får aktieägarna i allmänhet ett penningvederlag för sina aktier, och utan inlösen vid gränsöverskridande delning skulle aktieägarna få aktier i de övertagande bolagen, på vilka lagstiftningen i en annan medlemsstat än det ursprungliga bolagets lagstiftning tillämpas. Inlösenförfarandet i anknytning till delning motsvarar det förfarande i anknytning till fusion vilket föreskrivs i 16 kap. 13 §. 

Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras på så sätt att det föreskrivs om möjligheten att framställa ett yrkande på inlösen på elektronisk väg. Det ursprungliga bolaget ska med stöd av 1 mom. i paragrafen uppge en elektronisk adress för det elektroniska mottagandet av krav på inlösen av aktieägarna. Den elektroniska adressen avser här till exempel en e-postadress eller något annat allmänt tillgängligt medium för elektronisk kommunikation eller en lämplig elektronisk tjänst som gör det möjligt att framställa och ta emot ett krav. Möjligheten att framställa krav på inlösen på elektronisk väg kan genomföras i samband med den röstnings- eller nätstämmatjänst som används vid bolagsstämman. Den elektroniska adressen kan anges till exempel i delningsplanen eller i stämmokallelsen till den bolagsstämma som beslutar om delningen.  

Syftet med förslaget är att underlätta framställandet av krav på inlösen, särskilt i de fall då en aktieägare utan fysisk närvaro kan delta i den bolagsstämma som beslutar om delningen. Den möjlighet som avses i förslaget är i praktiken bäst lämpad för distansmöten och situationer där aktieägarna kan utöva sin rösträtt före bolagsstämman. I detta avseende kan enhälliga aktieägare avstå från den möjlighet som bestämmelsen erbjuder. 

Ett elektroniskt yrkande på inlösen kan tillställas bolaget före bolagsstämman till exempel i samband med eventuell förhandsröstning eller senast under bolagsstämman före delningsbeslutet. Aktieägaren borde vid behov lägga fram en tillräcklig utredning om sitt aktieinnehav. Ett elektroniskt framställt yrkande anses ha framställts vid den bolagsstämma som beslutar om delningen på det sätt som avses i paragrafens 1 mom. På ett krav som lämnats in elektroniskt tillämpas samma principer som tillämpas på ett yrkande på inlösen som framställts på plats vid bolagsstämman. Vid bolagsstämman ska det säkerställas att även krav på inlösen som mottagits elektroniskt kan beaktas på behörigt sätt.  

Kravet på inlösen med hjälp av en elektronisk adress förutsätter att de övriga förutsättningarna för inlösenrätten och utövandet av den är uppfyllda. Förslaget innebär inte någon ändring av principerna för förhandsröstning. En aktieägare ska därför, till exempel trots ett krav på elektronisk inlösen före bolagsstämman, delta i bolagsstämman och rösta mot delningsbeslutet, om det inte funnits möjlighet till förhandsröstning eller om den som kräver inlösen inte utnyttjat möjligheten.  

Genom det föreslagna tillägget till 1 mom. i paragrafen genomförs artikel 160i.1 första stycket, tillagt genom ändringsdirektivet. Däremot föreslås inte någon bestämmelse som omfattas av medlemsstatens prövning i direktivet, enligt vilken inlösenrätten skulle utsträckas till andra aktieägare i det ursprungliga bolaget (se artikel 160i.1 andra stycket, tillagt genom ändringsdirektivet). 

I paragrafens 2 mom. föreslås en motsvarande bestämmelse om anmälan av en elektronisk adress som i 1 mom. Paragrafens 2 mom. tillämpas dock på innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier vid varje delning, om inte något annat avtalas i villkoren för rättigheterna eller i något annat avtal. Den föreslagna bestämmelsen är nationell. 

På samma sätt som för en fusion kan de skiljemän som med stöd av paragrafens 3 mom. behandlar ett ärende som gäller inlösen besluta att ärenden som anhängiggjorts av olika aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter skulle kunna behandlas i samma förfarande. En förutsättning är också här att sådana krav på inlösen i väsentlig grad beror på samma grund. 

I paragrafens 7 mom. föreslås att inlösenförfarande inte ska tillämpas vid delning som genomförs genom bolagisering. Med bestämmelsen genomförs till sin del bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom i ändringsdirektivet, i den mån som de avser artikel 160i. 

Verkställande av delning och rättsverkningar 

14 §.Anmälan om verkställande av delning. Paragrafens 4 punkt föreslås att uttryckligen kompletteras på så sätt att man till anmälan, utöver delningsbeslutet, ska foga uppgifter om den delningsplan på basis av vilken besluten fattats. Kravet gäller för både nationell delning och gränsöverskridande delning.  

Anmälan om verkställande behöver inte åtföljas av en delningsplan. Det räcker att det till anmälan fogas uppgifter om delningsplanen och delningsbesluten av de bolag som deltar i delningen. I de uppgifter som lämnas ska delningsplanen specificeras på så sätt att den kan hittas av registermyndigheten och en tredje part utan svårighet, till exempel på basis av handlingens datum, en referens eller någon annan motsvarande beteckning och registreringsdatum. Om bolagen samtidigt har anhängiggjort flera planer, gör förslaget det också lättare att hålla dessa åtskilda. Med bestämmelsen ökas också tillgången till information för olika intressentgrupper. 

Vid nationella delningar inom Finland har själva delningsplanen registrerats och den finns offentligt tillgänglig redan i ett tidigare skede av förfarandet. Delningsplanen ska dessutom godkännas i oförändrad form enligt 12 § 2 mom. i kapitlet. En förutsättning för verkställande vid en gränsöverskridande delning som registreras i Finland är på motsvarande sätt att delningsplanen har godkänts på samma villkor i alla de bolag som deltar i delningen. 

Vid gränsöverskridande delningar kan de olika ländernas registrerings- och beslutspraxis skilja sig från varandra, vilket måste beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen. Om de i en gränsöverskridande delning deltagande bolagens beslut av någon orsak avviker från den offentliggjorda delningsplanen, ska den ändrade planen med stöd av bestämmelsen anmälas för registrering senast i samband med anmälan om verkställande.  

Förslaget motsvarar föreslagna 16 kap. 14 § 1 mom. 4 punkten. 

Med det föreslagna tillägget till 4 punkten i paragrafen genomförs artikel 160o.4, tillagd genom ändringsdirektivet. 

16 §.Delningens rättsverkningar. Till paragrafens 1 mom. föreslås tillägg av en bestämmelse om rättsverkningarna av delning som genomförs genom bolagisering. Enligt bestämmelsen, vid delning som genomförs genom bolagisering övergår från det ursprungliga bolaget till det övertagande bolaget endast de tillgångar och skulder som delats i delningsplanen, inklusive separat specificerade avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter i det ursprungliga bolaget. I överensstämmelse med den gällande rätten övergår det ursprungliga bolagets rättigheter och skyldigheter enligt de arbetsavtal eller anställningsförhållanden som gäller den tidpunkt då delningen träder i kraft till ett eller flera övertagande bolag i enlighet med planen. Övriga tillgångar och skulder förblir tillgångar och skulder hos det ursprungliga bolaget i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen. 

I likhet med en fusion betraktas delning i princip som en universalsuccession. Partiell delning, som på många sätt är jämställbar med delning som genomförs genom bolagisering, har inte en lika tydlig karaktär av universalsuccession som en fusion. Vid delning som genomförs genom bolagisering framgår universalsuccessionen främst på så sätt att särskilda överlåtelseåtgärder inte krävs för överföringen av de i delningsplanen nämnda medlen (jfr RP 109/2005 rd, s. 168). 

Med momentet genomförs till sin del artikel 160r.3 a och 160r.3 c, tillagda genom ändringsdirektivet. 

Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen. 

I paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg av en bestämmelse om rättsverkningarna av delning som genomförs genom bolagisering för aktieägaren, det vill säga det ursprungliga bolaget själv. Vid delning som genomförs genom bolagisering uppkommer enligt bestämmelsen rätt till delningsvederlag enligt delningsplanen för det ursprungliga bolaget.  

Med momentet genomförs till sin del artikel 160r.3 b, tillagt genom ändringsdirektivet. 

I 3 mom. i paragrafen ska i fråga om innehav av aktier i det ursprungliga bolaget dessutom beaktas att aktier i det ursprungliga bolaget som ägs av en fysisk eller juridisk person som agerar som mellanhand för det övertagande eller det ursprungliga bolagets räkning inte medför rätt till delningsvederlag. Därmed genomförs artikel 160r.4 i ändringsdirektivet, enligt vilken aktier i det övertagande bolaget inte får bytas ut mot aktier i det ursprungliga bolaget som ägs av det övertagande bolaget själv eller via en person som agerar i eget namn, men för dess räkning. 

Paragrafens 4 mom. motsvarar den gällande lagen. 

I 5 mom. i paragrafen föreslås att det preciseras att förutom tillgångarna även det ursprungliga bolagets skulder, vilka inte uttryckligen fördelats i delningsplanen, i princip fördelas mellan de bolag som deltar i delningen i enlighet med förhållandet för delning av nettotillgångar. Detta gäller också sådana tillgångar eller skulder som inte är kända på den dag då delningsplanen uppgörs samt situationer där beslut om fördelning av tillgångar eller skulder inte kan fattas genom tolkning av delningsplanen. 

Med momentet genomförs artikel 160r.4, tillagd genom ändringsdirektivet. 

I paragrafens 6 mom. föreslås att tidpunkten för bestämmande av solidariskt ansvar utgörs av den tidpunkt då delningen träder i kraft.  

Med momentet genomförs artikel 160j.2, tillagd genom ändringsdirektivet. 

I paragrafens 7 mom. föreslås bestämmelser om den tidpunkt då borgenären tidigast kan kräva betalning för tillräckliga säkerheter som fastställts för delning till förmån för denne, Bestämmelsen gäller säkerheter som ställts mellan en kallelse enligt 6 § och den utsatta dagen för en i 6 § avsedda fordran, eller för en borgenär som motsatt sig delningen efter den utsatta dagen. Det kan till exempel handla om att det efter informella förhandlingar överenskoms att ge en tillräcklig säkerhet till en borgenär för en fordran enligt 6 §, utan att borgenären först formellt överlämnar en invändning mot delningen till registermyndigheten. På detta sätt är det ursprungliga bolagets syfte att undvika en viss fas i myndighetsförfarandet åtminstone i fråga om borgenären i fråga eller, om det handlar om ett ärende som redan inletts, är avsikten med att ge en tillräcklig säkerhet att avsluta behandlingen av ärendet i fråga i godo. I fortsättningen är det möjligt att nämna sådana förhållanden och avsikter också i avtalet om säkerhet.Dessutom kan en säkerhet ställas till de offentligrättsliga fordringarna även efter det att det utsatta datumet löpt ut. I bestämmelsen förutsätts att delningen måste ha trätt i kraft, innan en betalning kan fordras för en sådan säkerhet. Den föreslagna tidpunkten påverkas av att riskerna förknippade med arrangemanget kan skjutas upp och bli verklighet först efter ikraftträdandet. 

Tidpunkten för delningens ikraftträdande är bunden till den tidpunkt som föreskrivs i den lag som tillämpas på det ursprungliga bolaget. Om det ursprungliga bolagets registrerade hemort finns i Finland och finsk lag tillämpas på den tidpunkt då delningen träder i kraft, innehåller 15 och 24 § i kapitlet föreskrifter om tidpunkten för ikraftträdandet. När en delning registrerats i Finland i enlighet med 15 § eller 24 § i kapitlet, börjar delningens rättsverkningar enligt 16 §.  

Om det ursprungliga bolaget har sin hemort i någon annan EES-stat än Finland, föreskrivs tidpunkten för ikraftträdandet i den lagstiftning som tillämpas på bolaget i fråga.  

Bestämmelsen motsvarar vad gäller innehåll 16 kap. 16 § 5 mom. i aktiebolagslagen. 

Med momentet genomförs till sin del artikel 160j.1 tredje stycket, tillagt genom ändringsdirektivet. 

Gränsöverskridande delning 

19 §.Definitioner och olika sätt att verkställa en gränsöverskridande delning. Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen, med undantag för det inledande stycket i 1 punkten och dess underpunkt d. I dessa föreslås en korrigering av teknisk karaktär, enligt vilken hänvisningen till det gamla direktivet ska ersättas med en hänvisning till det gällande kodifierade bolagsdirektivet. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagen. Med hänvisningen till aktiekapitalet som ingår i bestämmelsen avses det minimiaktiekapital som föreskrivs i lagstiftningen för varje i delningen deltagande bolag och som i fråga om finska privata aktiebolag uppgår till 0 euro och i publika aktiebolag till 80 000 euro. För tillämpningen av bestämmelserna är det viktigt att beakta att en gränsöverskridande delning av ett finskt bolag med bolagsformer som är underkastade Förenade kungarikets lagstiftning inte längre är möjlig efter den nämnda statens utträde ur EU. Förslaget motsvarar föreslagna 16 kap. 19 § 2 mom. 

21 §.Delningsplan. I paragrafens rubrik föreslås det att omnämnandet om styrelsens redogörelse avlägsnas. Likaså innehåller den förslagna paragrafen inte bestämmelser som motsvarar 3–5 mom. i den gällande paragrafen. Nedan i 21 b och 21 c § föreslår man självständiga bestämmelser om styrelsens redogörelse. Paragrafen skulle därför i fortsättningen gälla endast en plan för en gränsöverskridande delning. 

Planen för en gränsöverskridande delning omfattas i huvudsak av samma krav som den plan som utarbetas i samband med en nationell delning, som föreskrivs i 3 §. Den förevarande paragrafen skulle i fortsättningen innehålla endast bestämmelser om planen för gränsöverskridande delning och dess minimiinnehåll i fråga om krav som avviker från eller kompletterar den nationella delningsplanen. I likhet med den gällande lagen är det möjligt att i planen för en gränsöverskridande delning lämna även annan information än den som föreskrivs i lagen eller ändringsdirektivet, till exempel för att trygga minoritetsaktieägares och borgenärers ställning.  

Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen. 

Paragrafens 2 mom. 2 och 4–8 punkterna motsvarar till innehållet den gällande lagen. I övrigt föreslås i fråga om de uppgifter som avses i momentet dock vissa kompletterande bestämmelser som följer av ändringsdirektivet. Bestämmelserna i 2 mom. 1–3 punkten och 4–10 punkten motsvarar i fråga om innehåll också det som föreslagits om en plan för en gränsöverskridande fusion i 16 kap. 22 § 2 mom. 1–9 punkten. 

I 1 punkten i detta moment föreslås att ett omnämnande läggs till om hemorten för det bolag som bildas. Punkten bidrar till genomförandet av artikel 160d a, tillagt genom ändringsdirektivet. 

I 3 punkten i detta moment föreslås en precisering av att delningsplanen, utöver det övertagande bolagets bolagsordning, vid behov ska innehålla ett förslag till ändringar av en sådan bolagsordning. Dessutom, om stiftelseurkunderna eller avtalet om bolagsbildning och bolagsordningen för ett eller flera övertagande bolag finns i separata handlingar, ska de också finnas i delningsplanen. 

Till punkten föreslås också ett nytt tillägg som gäller information om gränsöverskridande partiell delning eller delning som genomförs genom bolagisering. Då ska det ursprungliga bolagets stiftelseurkund eller avtalet om bolagsbildning och eventuella föreslagna ändringar i detta framgå av delningsplanen. 

Kraven gällande avtalet om bolagsbildning tillämpas, om det övertagande bolaget bildats före den gränsöverskridande delningen. Kravet tillämpas i princip också om det övertagande bo-laget bildas i samband med genomförandet av gränsöverskridande delning. Bestämmelsen baserar sig på ändringsdirektivet, som tillämpas enbart på gränsöverskridande arrangemang med nybildade bolag. Det finns ett särskilt behov av att foga avtalet om bolagsbildning till en delningsplan, om det förutsätts i den lag som tillämpas på det utländska övertagande bolaget. Avsikten med bestämmelsen är dock inte att ändra bestämmelsen i 12 § 1 mom. i kapitlet, enligt vilken delningsplanen för det nybildade bolaget i en delning ersätter ett finskt övertagande bolags avtal om bolagsbildning. I dessa situationer ska det också i fortsättningen anses vara tillåtet att inte foga till avtalet om bolagsbildning, eftersom motsvarande uppgifter på ett tillräckligt sätt framgår av delningsplanen och dess övriga bilagor och av de uppgifter som är tillgängliga hos registermyndigheten. I synnerhet i fråga om mycket gamla aktiebolag kan det vara svårt att hitta och tillhandahålla handlingar som upprättats i samband med bildandet. Kravet på att stiftelseurkunden eller avtalet om bolagsbildning ska inkluderas i delningsplanen behöver inte iakttas, om den försvunnit eller om den annars inte skäligen är tillgänglig. För att undvika oklarheter finns det skäl att nämna detta i delningsplanen. 

Momentets 3 punkt bidrar till genomförandet av artikel 160d j, tillagt genom ändringsdirektivet. 

I 7 punkten i momentet föreslås det dels att samt-sambandsordet ska utgå såsom onödigt, dels en teknisk ändring av skiljetecknet i 8 punkten.  

Som ny 9 punkt i momentet föreslås tillägg av en bestämmelse om utredning om lösenbeloppet och inlösenförfarandet till aktieägare eller innehavare av en optionsrätt eller annan särskild rättighet, vilka yrkar på inlösen. Bestämmelser om rätten att framställa ett yrkande på inlösen finns i 13 §. Förslaget motsvarar det föreslagna tillägget till 16 kap. 22 § 2 mom. 8 punkten. 

Med 9 punkten i momentet genomförs artikel 160d i och 160d p, tillagda genom ändringsdirektivet, och dessutom beaktas artikel 160e.3 d. 

21 a §.Meddelande om framförande av anmärkningar och överlämnande av anmärkningar till ett bolag. Paragrafen är ny och motsvarar i fråga om innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 a § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning. 

Med paragrafen genomförs artiklarna 160e.6 och 160g.1 b, tillagda genom ändringsdirektivet. 

21 b §.Styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare. Paragrafen är ny och motsvarar till sitt innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 b § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det på ett sätt som påminner om dessa bestämmelser föreskrifter om gränsöverskridande fusion i 16 kap. 22 § 3 och 5 mom. i aktiebolagslagen och om gränsöverskridande delning i 17 kap. 21 § 3 och 5 mom. i aktiebolagslagen, vilka föreslås att upphävas i denna proposition. De föreslagna bestämmelserna är mer detaljerade än bestämmelserna i den gällande lagen. 

Med paragrafen genomförs artikel 160e.1–160e.3, 160e.5 och 160e.7, tillagda genom ändringsdirektivet. När det gäller att redogöra för konsekvenserna för aktieägare är bestämmelsen nationell. 

21 c §.Uteblivet upprättande av styrelsens redogörelse eller avsnitten i den. Paragrafen är ny och motsvarar i fråga om innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 c § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning. 

Vid en delning som genomförs genom bolagisering enligt 4 mom. finns det dessutom inte behov för styrelsen att upprätta en redogörelse. Bestämmelsen bidrar till att genomföra bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom ändringsdirektivet, i den mån de avser artikel 160e. 

I den gällande aktiebolagslagen finns det föreskrifter som påminner om dessa bestämmelser i fråga om gränsöverskridande fusion i 16 kap. 22 § 4 mom. i aktiebolagslagen och i fråga om gränsöverskridande delning i 17 kap. 21 § 4 mom. i aktiebolagslagen, vilka föreslås att upphävas i denna proposition. De föreslagna bestämmelserna är mer detaljerade än bestämmelserna i den gällande lagen. 

Med paragrafen genomförs artikel 160e.4, 160e.8 och 160e.9, tillagda genom ändringsdirektivet. 

21 d §.Tillhandahållande av styrelsens redogörelseoch framläggande av den vid bolagsstämman. Paragrafen är ny och motsvarar i fråga om innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 d § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning. 

Med paragrafen genomförs artikel 160e.6, tillagd genom ändringsdirektivet. 

22 §.En oberoende sakkunnigs rapport. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås att det preciseras att ett yttrande av en revisor eller en rapport av en oberoende sakkunnig, utöver delningsplanen, även gäller de uppgifter som ska lämnas i styrelsens redogörelse, om en sådan utarbetas. Liksom för närvarande kan en sådan revisor eller annan oberoende sakkunnig vara en fysisk eller juridisk person, i enlighet med det som föreskrivs i medlemsstatens lagstiftning. Det är ändamålsenligt att yttra sig om planen för gränsöverskridande delning och styrelsens redogörelse i ett och samma yttrande, även om det kan finnas en lindrig tidsmässig skillnad när det gäller att ställa dem till förfogande.  

I ett revisorns yttrande ska det i gränsöverskridande situationer med anledning av de nya bestämmelserna till exempel tas ställning till om delningsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för fastställande av det delningsvederlag som bolaget erbjuder. Dessutom ska revisorn ta ställning till frågor som gäller värderingsmetoder som hänför sig till exempelvis bytesförhållandet för aktier eller penningvederlag och metodernas vederbörlighet. Om olika metoder använts, ska det värde till vilket dessa metoder lett anges och en uppfattning ska ges om dessa metoders relativa betydelse vid fastställandet av värdet. Liksom för närvarande är det primära syftet med yttrandet att säkerställa att de uppgifter som lämnats i delningsplanen till aktieägarna om vederlaget är korrekta och tillräckliga. De uppgifter som ska lämnas i delningsplanen ska vara sådana att aktieägarna i de bolag som deltar i delningen utifrån dem kan bedöma om delningen och bytesförhållandet för aktier eller något annat sätt att bestämma vederlaget är rättvist för alla aktieägare i de bolag som deltar i delningen (jfr RP 109/2005 rd, s. 155 och 167).  

Ändringarna är konsekventa i förhållande till övriga föreslagna ändringar i detta kapitel och i lagen. Förslaget motsvarar i fråga om gränsöverskridande fusion föreslagna 16 kap. 23 §. 

23 §.Registrering av delningsplanen och styrelsens redogörelse, kallelse på borgenärerna, delningsbeslut och inlösen. Paragrafens rubrik föreslås att ändras på så sätt att styrelsens redogörelse nämns i den. Förslaget är förenligt med de ändringar som ska göras i paragrafen. I rubriken föreslås dock inte ett omnämnande om en anmälan som gör det möjligt för aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras företrädare att skriftligen göra anmärkningar om delningsplanen till bolaget. Detta har ett så nära samband med delningsplanen att det räcker med ett omnämnande i bestämmelsens innehåll. 

Enligt förslaget i 1 mom. i paragrafen ska de finska aktiebolag som deltar i en gränsöverskridande delning inte bara anmäla delningsplanen för registrering, utan även, som nya handlingar, en anmälan om anmärkningar och styrelsens redogörelse. På registreringsanmälan tillämpas på samma sätt som i den gällande lagen bestämmelserna i 5 § om registrering av planen. Dessa handlingar ska därför anmälas för registrering inom en månad efter det att planen undertecknats. I likhet med den gällande lagen ska till registreringsanmälan fogas en rapport av en oberoende sakkunnig enligt 22 §. Registreringen av handlingar utgör en viktig förutsättning för beslutsfattandet i Finland, och i synnerhet i beslutsprocessen för gränsöverskridande delning och för erhållande av intyg före delningen ska nationella bestämmelser och formaliteter iakttas (jfr artikel 121.1 b och 121.2 i det kodifierade bolagsdirektivet samt artikel 160c, tillagd genom ändringsdirektivet; RP 103/2007 rd, s. 39 och 51). 

Kraven på överlämnande och tillgängliggörande av handlingar kan i fortsättningen helt och hållet uppfyllas elektroniskt, utan att de sökande personligen behöver besöka den behöriga myndigheten i de i delningen deltagande bolagens medlemsstater. För tydlighetens skull föreslås dessutom en uttrycklig bestämmelse i 1 mom. om att registermyndigheten avgiftsfritt ska göra de handlingar som nämns i detta moment tillgängliga via systemet för sammankoppling av register. 

I detta avseende genomförs med bestämmelsen artikel 160g.1, 160g.4 och 160g.6, tillagda genom ändringsdirektivet. 

I fråga om finska bolag utreder registermyndigheten redan i samband med registreringen av delningsplanen och övriga handlingar att de har upprättats enligt lag (RP 103/2007 rd, s. 39 och 51). Registermyndigheten kan också inleda andra åtgärder inom föregripande tillsyn av en gränsöverskridande delning redan efter registreringen av handlingarna, om det ursprungliga bolaget är registrerat i Finland (se nedan föreslagna 25 c §). 

Registermyndigheten utreder också i förväg att det inte finns något hinder för registrering av det övertagande bolagets firma enligt firmalagen om bolaget registreras i Finland (RP 103/2007 rd, s. 39 och 51). I samband med en gränsöverskridande delning där det övertagande bolaget är ett nybildat finskt bolag är det motiverat att redan i registreringsskedet av delningsplanen göra en grundanmälan om bolaget till handelsregistret och till den foga åtminstone den föreslagna bolagsordningen för det bolag som ska bildas. På detta sätt är det möjligt för registermyndigheten att granska firmans och bolagsordningens registreringsduglighet med tanke på en senare eventuell verkställandefas. Detta gör det också möjligt att skapa ett företags- och organisationsnummer för att ge firman namnskydd redan från och med planeringsfasen. I denna fas kommer ett bolag som ska bildas dock inte att bli föremål för registeranteckningar, eftersom bolaget inte kommer att bildas förrän vid genomförandet. 

Föreslagna 1 mom. motsvarar i sin helhet föreslagna 16 kap. 24 § 1 mom. 

Med stöd av hänvisningarna till 6–8 § i paragrafens 2 mom. tillämpas vid gränsöverskridande delning i huvudsak samma bestämmelser om borgenärsskydd som vid nationella delningar. I 2 mom. föreslås dock en bestämmelse som kompletterar de uppgifter om en gränsöverskridande delning som ska lämnas till kända borgenärer. Nedan föreslås i 23 a § bestämmelser om aktieägares rätt att på vissa villkor kräva ett ytterligare penningvederlag på grund av ett icke-ändamålsenligt bytesförhållande för aktier. Sådana krav av aktieägare kan försämra företagets betalningsförmåga och följaktligen äventyra borgenärernas ställning, och på dessa krav tillämpas inte bestämmelser som annars skyddar borgenärer såsom den balansräkningstest och solvenstest enligt 13 kap. i aktiebolagslagen. Med anledning av detta föreslås att det ursprungliga bolaget i en anmälan enligt 7 § ska ge kända borgenärer även information om huruvida sådana yrkanden framställts. Om sådana krav framställts, ska borgenärerna också informeras om det sammanlagda beloppet på dessa krav. Denna bestämmelse är nödvändig för att borgenärerna på lämpligt sätt ska kunna bedöma ställningen för en egen fordran efter en gränsöverskridande delning. 

Med stöd av hänvisningarna till 9–12 § i paragrafens 3 mom. tillämpas vid gränsöverskridande delning i huvudsak samma bestämmelser om borgenärsskydd och rättsverkningar s