7.1
Aktiebolagslagen
5 kap. Bolagsstämma
Allmänt om beslutsfattandet
14 a §.Jäv vid börsbolags bolagsstämma. I 2 mom. 2 punkten i paragrafen föreslås att ett omnämnande om flyttning av hemorten enligt 17 a kap. läggs till. På bolagsstämmans beslut om flyttning av hemorten tillämpas inte paragrafens 1 mom., som innehåller föreskrifter om åtgärder som en person som hör till börsbolagets närkrets inte får rösta om.
Förfarandet på stämman
18 §.Stämmokallelsens innehåll. I 2 mom. 7 punkten i paragrafen föreslås att samt-sambandsordet avlägsnas såsom onödigt och att en teknisk ändring av skiljetecknet görs i 8 punkten. Till nya 9 punkten i momentet föreslås ett tillägg av en hänvisningsbestämmelse till bestämmelsen i 17 a kap., där det uttryckligen föreskrivs om de ärenden som en stämmokallelse i fråga om flyttning av hemorten ska innehålla.
19 §.Kallelsetid. I 2 mom. 3 punkten i paragrafen föreslås att samt-sambandsordet avlägsnas såsom onödigt. Till paragrafens 2 mom. nya 3 a punkten föreslås införande av en hänvisningsbestämmelse till bestämmelsen i 17 a kap., där det uttryckligen föreskrivs om kallelsetiden för flyttning av hemorten.
20 §.Kallelsesätt. I 2 mom. 2 punkten i paragrafen föreslås att samt-sambandsordet avlägsnas såsom onödigt. Till paragrafens 2 mom. nya 2 a punkten föreslås införande av en hänvisningsbestämmelse till bestämmelsen i 17 a kap., där det uttryckligen föreskrivs om kallelsesättet för flyttning av hemorten.
21 §.Stämmohandlingar samt framläggande och sändande av dessa. Till paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg av en hänvisningsbestämmelse till 17 a kap. 16 §, där det föreskrivs om de handlingar som ska hållas framlagda och sändas på begäran i samband med flyttning av hemorten.
Beslutskrav
27 §.Beslut med kvalificerad majoritet. En ändring av teknisk karaktär föreslås till 7 punkten i 2 mom. i paragrafen. Samtidigt föreslås det att en ny punkt 7 a läggs till i momentet, enligt vilken ett beslut om flyttning av hemorten fattas med en kvalificerad majoritet som föreskrivs i paragrafen och närmare i 17 a kap. Inom ramen för de tvingande bestämmelserna kan det också finnas bestämmelser om kvalificerad majoritet i bolagsordningen.
Till paragrafens 3 mom. föreslås ett omnämnande om flyttning av hemorten för ett bolag som flyttar, om vilken beslut ska fattas med kvalificerad majoritet enligt 17 a kap. 14 §.
8 kap. Eget kapital, bokslut, verksamhetsberättelse och koncern
7 §.Verksamhetsberättelsens uppgifter om strukturella och finansiella arrangemang. Till paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås ett tillägg av en bestämmelse enligt vilken man i verksamhetsberättelsen ska lämnas en redogörelse bland annat över att bolaget blivit ett bolag som flyttat till Finland.
10 kap. Optionsrätter och andra särskilda rättigheter
3 §.Beslutsinnehåll. Det föreslås att 1 mom. 7 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att man i bestämmelsen utöver företagsarrangemangen enligt den gällande lagen även nämner flyttning av hemorten som föreslås i 17 a kap. I beslutet om beviljande av optionsrätter och andra rättigheter som avses i 1 § ska det därför redogöras för vilka rättigheter de särskilda rättigheterna hänför sig till och hur det avsetts att trygga dessa rättigheter i samband med en eventuell gränsöverskridande flyttning av hemorten. Innehavare av särskilda rättigheter kan till exempel informeras om huruvida värdepappren är förknippade med rätt att kräva inlösen och hur ett eventuellt lösenpris fastställs i huvuddrag.
Till paragrafens 2 mom. föreslås ett tillägg av en bestämmelse om att på rättsinnehavarens rätt till inlösen vid flyttning av hemorten dessutom ska tillämpas bestämmelserna i 17 a kap. 18 §. I beslutet kan det föreskrivas att aktieägaren inte har rätt till inlösen i samband med flyttning av hemorten.
14 kap. Minskning av aktiekapitalet
1 §.Beslutsfattande. Till paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg av ett omnämnande om flyttning av hemorten, som omfattas av anknutna bestämmelser om beslutsfattande och borgenärsskydd i 17 a kap.
15 kap. Bolagets egna aktier
2 §.Begränsning av tillämpningsområdet. Till 1 punkten i paragrafen föreslås ett infört omnämnande om flyttning av hemorten, på vilket bestämmelserna i 15 kap. om förvärv, inlösen och pant av egna aktier inte tillämpas.
3 §.Andra inlösensituationer. Det föreslås att paragrafens 1 mom. kompletteras på så sätt att bestämmelserna om inlösen i 15 kap. inte heller tillämpas när det är fråga om inlösen av aktier av aktieägare som motsatt sig flyttningen av hemorten. Därför görs även vissa andra nödvändiga författningstekniska justeringar i momentet.
16 kap. Fusion
Sammanfattning
I kapitlet finns det bestämmelser om fusion av aktiebolag. Kapitlet innehåller materiella bestämmelser bland annat om fusion av aktiebolag över gränsen i ett utländskt bolag eller i en annan sammanslutning än ett aktiebolag, åtminstone i den utsträckning som föreskrivs i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. På samma sätt som i den gällande lagen kan också ett utländskt bolag som kan jämställas med ett finskt aktiebolag delta i en gränsöverskridande fusion (jfr RP 103/2007 rd, s. 26). Ett aktiebolag kan också fusioneras med ett publikt aktiebolag som är registrerat i en annan medlemsstat i Europeiska unionen i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag och lagen om europabolag (742/2004) (jfr RP 109/2005 rd, s. 146―147). Bestämmelserna om fusion grundar sig på bestämmelserna i det kodifierade bolagsdirektivet, som ändrats med stöd av ändringsdirektivet när det gäller gränsöverskridande situationer. Genomförandet av dessa förutsätter å ena sidan preciseringar av och tillägg till de gällande bestämmelserna i aktiebolagslagen. I synnerhet när det gäller gränsöverskridande fusioner föreslås krav som avviker från nationella fusioner på grundval av de tvingande bestämmelserna i ändringsdirektivet. Å andra sidan möjliggör bestämmelserna i ändringsdirektivet ett antal undantag som omfattas av medlemsstaternas prövning.
Enligt förslaget kan fusionen, på samma sätt som i den gällande lagen, genomföras antingen som en absorptionsfusion eller som en kombinationsfusion. I förslaget kompletteras bestämmelserna om sätten att genomföra en fusion enligt den gällande lagen (se till exempel RP 109/2005 rd, s. 147; RP 103/2007 rd, s. 26) på så sätt att systerbolagsfusion definieras för kapitlets syften. Med systerbolagsfusion avses i detta kapitel en vederlagsfri och förenklad form av absorptionsfusion, där en fysisk person eller en juridisk person direkt eller indirekt äger samtliga aktier samt eventuella optioner och andra särskilda rättigheter i de bolag som deltar i fusionen. Enligt förslaget finns det i en sådan situation inte behov av att tillämpa alla krav på vanlig absorptionsfusion. I övriga paragrafer i kapitlet finns det uttryckliga bestämmelser om undantagen. Undantagen är i huvudsak de samma som redan föreskrivits för dotterbolagsfusion i den gällande lagen. Det föreslås att bestämmelserna om systerbolagsfusion tillämpas såväl i nationella som i gränsöverskridande fusioner.
De bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion upprättar en gemensam fusionsplan. Utöver det som föreskrivits i 3 § i kap. ska en fusionsplan också innehålla de omständigheter som nämns i föreslagna 22 §. Till bestämmelserna om fusionsplaner föreslås vissa tillägg, av vilka en del gäller innehållet, medan en del är främst av teknisk karaktär. En del av de föreslagna ändringarna av och tilläggen i fusionsplanerna gäller såväl nationella som gränsöverskridande fusioner. Förslaget innehåller uttryckliga bestämmelser på lagnivå om att det antal aktier som eventuellt ges som fusionsvederlag kunde fastställas också som ett bytesförhållande mellan det överlåtande och det övertagande bolagets aktier. Vad gäller innehavare av särskilda rättigheter som berättigar till aktier föreslås en precision enligt vilken fusionsplanen ska innehålla uppgifter om det datum då aktierna berättigar till deltagande i utdelning av medel i det övertagande bolaget. I fusionsplanen ska borgenärerna därtill ges information om hur deras fordringar kommer att betalas eller hur betalningen avses tryggas. En del av de föreslagna ändringarna och tilläggen gäller enbart gränsöverskridande fusioner. Fusionsplaner för gränsöverskridande fusioner ska redogöra för lösenbeloppet och inlösenförfarandet. I samband med en gränsöverskridande fusion ska ett bolag som deltar i fusionen enligt förslaget därtill upprätta och registrera ett meddelande till aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna eller företrädarna för arbetstagaren om att dessa skriftligen kan överlämna anmärkningar om fusionsplanen till bolaget. Det utsatta datumet för att överlämna anmärkningar är fem vardagar innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen eller om fusion inte beslutas i det övertagande bolagets bolagsstämma, fem vardagar innan styrelsemötet som fattar beslutet om fusionen i ett sådant bolag.
I gränsöverskridande fusioner ska bolagets styrelse i allmänhet upprätta en redogörelse av styrelsen för aktieägare och arbetstagare och bestämmelserna om denna avskiljs i förslaget till egna paragrafer. Vad gäller konsekvenserna för aktieägare och arbetstagare överensstämmer innehållet i redogörelsen dock i huvudsak med den gällande rätten (se RP 103/2007 rd, s. 37–38). I fortsättningen krävs det inte att styrelsens redogörelse innehåller ett avsnitt som upprättas för borgenärer, trots att handlingen kan innehålla uppgifter som är nyttiga också för borgenärer. Det föreslås bestämmelser som är noggrannare än för närvarande om skyldigheten att upprätta och registrera styrelsens redogörelse och dess innehåll. Generellt ska redogörelsen redogöra för fusionens juridiska och ekonomiska aspekter, såsom framtida konsekvenserna för affärsverksamheten för de bolag som deltar i fusionen samt konsekvenserna för aktieägare och arbetstagare. Vissa närmare uppgifter till aktieägarna och arbetstagarna ska därtill inkluderas i redogörelsen. En nyhet är att aktieägarna ska underrättas om den föreslagna rätten att yrka på ett ytterligare penningvederlag. Redogörelsen och yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om den ska ställas till förfogande på webbsidorna för bolaget eller med datakommunikation eller ett annat tekniskt hjälpmedel åtminstone sex veckor innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Den ska utan dröjsmål sändas till den som ber om den, om den inte kan laddas ner och skrivas ut från bolagets webbsidor. Redogörelsen och ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om den ska därtill vara fram-lagd vid bolagsstämman för ett bolag som deltar i fusionen.
På samma sätt som i den gällande lagen ska en revisor eller en annan oberoende sakkunnig ge ett yttrande om en plan för en gränsöverskridande fusion. Enligt förslaget ska en oberoende sakkunnig i fortsättningen ge ett yttrande också om den redogörelse av styrelsen som ska upprättas i gränsöverskridande fusioner. Förslaget är i denna utsträckning nationell.
På registrering av en fusionsplan tillämpas i gränsöverskridande fusioner bestämmelserna om nationella fusioner. Till anmälan om registrering av fusionsplanen ska fogas ett yttrande av en oberoende sakkunnig, om ett sådant upprättas (jfr RP 103/1007 rd, s. 27) och som nya handlingar, styrelsens redogörelse och meddelandet till intressentgrupperna om möjligheten att göra anmärkningar. Registermyndigheten registrerar fusionsplanen på samma sätt som en plan som upprättats för en nationell fusion. Enligt förslaget ska registermyndigheten avgiftsfritt ställa ovan nämnda handlingar till förfogande via systemet för sammankoppling av register.
Vid gränsöverskridande fusioner tillämpas bestämmelserna om nationell fusion på borgenärsskydd och företagssanering. På samma sätt som i den gällande lagen kan registermyndigheten på ansökan av det överlåtande bolaget direkt efter registreringen av fusionsplanen, med andra ord före fusionsbeslutet, ge bolagets borgenärer en kallelse, som gäller deras rätt att motsätta sig fusionen. Med avvikelse från den gällande lagen ska en ansökan om kallelse göras inom en månad från registreringen av fusionsplanen, vid äventyr att fusionen förfaller. Registermyndigheten kan också i fortsättningen ge kallelsen också till det övertagande bolagets borgenärer, om fusionen enligt en revisors eller en annan oberoende sakkunnigs yttrande kan äventyra betalningen av bolagets skulder. Enligt förslaget ges borgenärerna i praktiken uppgifter i fusionsplanen och kallelseförfarandet kan genomföras innan fusionsbesluten fattas. På samma sätt som i den gällande lagen ska finska bolag som deltar i en fusion ge de borgenärer som de känner till ett meddelande om kallelsen på samma sätt som vid en nationell fusion. Enligt förslaget ska meddelandet dock i en gränsöverskridande fusion därtill redogöra för om en aktieägare i det överlåtande bolaget yrkat på ytterligare penningvederlag enligt den föreslagna bestämmelsen samt vid behov det totala beloppet på sådana yrkanden.
Därtill föreslås vad gäller borgenärsskydd en uttrycklig bestämmelse enligt vilken en borgenär kan yrka på betalning för tillräckliga säkerheter som ställts till förmån för den för fusionen, under förutsättning att fusionen trätt i kraft enligt denna lag.
Bolag som deltar i en fusion beslutar om en gränsöverskridande fusion på samma sätt som i en nationell fusion. Förfarandena för beslut om fusion motsvarar vad gäller innehåll den gällande lagen. Därtill föreslås det att styrelsen för det överlåtande bolaget kan fatta beslut om en systerbolagsfusion, vilket ligger i linje med de förenklade formaliter enligt artikel 132, som ändrats genom ändringsdirektivet.
På kallelsen till bolagsstämma och det meddelande som ska ges till innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier tillämpas bestämmelserna om nationell fusion. Utgångspunkten är att förfarandet är det samma vad gäller framläggande och sändande av handlingar. Enligt förslaget ska styrelsens redogörelse i gränsöverskridande situationer dock ställas till förfogande på webbsidorna för bolaget eller med datakommunikation eller ett annat tekniskt hjälpmedel åtminstone sex veckor innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen.
Planen om gränsöverskridande fusion, redogörelsen av styrelsen, ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig och anmärkningar om fusionsplanen av intressentgrupperna ska hållas tillgängliga för aktieägarna innan den bolagsstämma som beslutar om en fusion och de ska vara framlagda vid stämman. De fogas också till möteshandlingarna. Utifrån denna grund anses en aktieägare ha tagit del av de nämnda handlingarna då bolagsstämman för ett finskt bolag som deltar i en fusion beslutar om godkännande av fusionsplanen i enlighet med 9 § i kapitlet (jfr RP 103/2007 rd, s. 27). På samma sätt som i den gällande lagen ska den bolags-stämma som beslutar om en fusion eller styrelsens fusionsbeslut fattas inom fyra månader från registreringen av fusionsplanen. Det finns inte bestämmelser om detta i det kodifierade bolagsdirektivet eller i ändringsdirektivet. Ett finskt bolag ska också i fortsättningen godkänna en fusionsplan i oförändrad form eller så förfaller den (jfr RP 109/2005 rd, s. 147; RP 103/2007 rd, s. 27–29). Vid gränsöverskridande fusioner kan de utländska bestämmelserna som tillämpas på bolag i andra stater avvika från föreskrifterna i finsk lagstiftning. I likhet med den gällande lagen kan skillnader jämfört med den utländska bolagsformen leda till att strängare beslutskrav, med stöd av de allmänna principerna i aktiebolagslagen, än kravet på kvalificerad majoritet på 2/3 tillämpas (se RP 103/2007 rd, s. 28), till exempel kravet på samtycke av aktieägarna. Rättsverkningarna av ett beslut om en gränsöverskridande fusion är de samma som i ett nationellt beslut om fusion.
Vid en gränsöverskridande fusion har aktieägare och innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier samma rätt att yrka på inlösen av egna aktier eller rättigheter som i en nationell fusion. Vad gäller de nämnda rättigheterna kan inlösenrätten begränsas eller förbättras i villkoren för rättigheterna. En nyhet är att det överlåtande bolaget ska meddela en elektronisk adress för elektroniskt mottagande av ett krav på inlösen. Till övriga delar bevaras förutsättningarna för framställande av yrkande på inlösen i oförändrad form.
Det är möjligt att det överlåtande bolag och innehavarna av aktier, optionsrättigheter och särskilda rättigheter kommer överens om inlösen av värdepappren i fråga. Om ett avtal inte nås, ska tvister rörande inlösen avgöras i ett skiljeförfarande. Om en aktieägare eller en innehavare av en optionsrätt eller en annan särskild rättighet fortfarande anser att det lösenpris som bolaget erbjudit inte fastställts på ändamålsenligt sätt, kan den som yrkar på inlösen framföra sin uppfattning om och sitt yrkande på en ändamålsenlig ersättning i skiljeförfarandet. De bestämmelser som gäller inlösenförfarandet är samma för nationella fusioner och gränsöverskridande fusioner, med undantag för de föreslagna bestämmelserna om betalningstidpunkten för lösenpriset.
I paragrafen om inlösen föreslås det inte att inlösenrätt tilldelas andra än aktieägare som yrkat på inlösen och röstat emot fusionen. Exempelvis anses inte en aktieägares avsikt att motsätta sig planen och registreringen av den i sig utgöra ett korrekt protokollförande av en negativ röst (jfr andra och tredje stycket i artikel 126a.1, tillagd genom ändringsdirektivet).
Förslaget innehåller föreskrifter om ett nytt förfarande för ett ytterligare penningvederlag, vilket tillämpas på ett finskt bolag som fusioneras i en annan stat. Enligt förslaget har en aktieägare i det överlåtande bolaget utöver det föreslagna fusionsvederlaget rätt att yrka på ytterligare penningvederlag, om det bytesförhållande för aktierna som föreslagits i fusionsplanen enligt aktieägarens syn inte är ändamålsenligt och aktieägaren inte yrkat på inlösen av sina aktier. För att en aktieägare ska kunna lägga fram ett yrkande krävs att samtliga följande villkor är uppfyllda: aktieägaren har inte krävt inlösen av sin aktie, aktieägaren anser att det bytesförhållande för aktier som föreslås i fusionsplanen är olämpligt samt aktieägaren har röstat mot fusionen om han eller hon har rösträtt. Missbruk av förfarandet är förknippad med en risk om att förfarandena orsakar väsentliga extra kostnader för bolag som fusioneras. På grund av möjligheten till miss-bruk föreslås det att bestämmelserna om rättegångskostnader i 21 kap. i rättegångsbalken tillämpas på ersättning av kostnaderna för förfarandet.
Därtill föreslås uttryckliga bestämmelser enligt vilka de skiljemän som behandlar ärendet kan besluta att inlösenkrav som anhängiggjorts av flera aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter eller yrkanden på ytterligare penningvederlag av aktieägare ska behandlas i samma förfarande, om de väsentligen beror på samma grund. Syftet med förslaget är att göra handläggningen av ärenden smidigare på så sätt att ärenden som gäller ett bolag kan behandlas på samma gång och avgöras utifrån enhetliga grunder.
På verkställande av en gränsöverskridande fusion tillämpas olika bestämmelser beroende på om det övertagande bolaget är finskt eller utländskt. Om det övertagande bolaget är finskt, ska fusionen anmälas för registrering i princip på samma sätt som vid en inhemsk fusion. Förutsättningen för registrering av verkställande av en gränsöverskridande fusion är att en behörig myndighet i hemstaten för det överlåtande bolaget utfärdat ett fusionsintyg över föregripande tillsyn och att ingen borgenär motsatt sig fusionen eller att domstolen konstaterat att borgenären fått en betalning eller en betryggande säkerhet för sin fordran. Det förutsätts inte att domstolens dom vunnit laga kraft. Det nya är att det i förslaget finns uttryckliga bestämmelser om att registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) utan dröjsmål på tjänstens vägnar via systemet för sammankoppling av register ska anmäla registreringen av fusionen till den utländska registermyndighet som administrerar det register till vilket det överlåtande utländska bolaget registrerats.
Om ett finskt aktiebolag fusioneras med ett övertagande utländskt aktiebolag, går de föreslagna ändringar i viss utsträckning längre. Finska bolag som deltar i en fusion ska också i fortsättningen ansöka om tillstånd till verkställande av fusionen av registermyndigheten inom sex månader från fusionsbeslutet, vid äventyr att fusionen förfaller. De handlingar som ska fogas till ansökan enligt den gällande lagen har kompletterats i förslaget. I förslaget finns det bestämmelser om skyldigheten för registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) att vid gränsöverskridande fusioner ordna föregripande tillsyn och fatta beslut om beviljande av intyg om en gränsöverskridande fusion. Innan tillstånd beviljas ska registermyndigheten följaktligen i enlighet med förslaget undersöka att alla villkor som hör till ärendet följts och att alla förfaranden och formaliteter slutförts på ett ändamålsenligt sätt och, om vissa villkor är uppfyllda, med hjälp av de andra behöriga myndigheterna inom deras verksamhetsområden utreda att fusionen inte genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte eller i övrigt i kriminellt syfte. Enligt förslaget ska registermyndigheten granska uppgifterna inom en tid som i princip är tre månader men som kan förlängas på de grunder som närmare anges i de föreslagna bestämmelserna. Enligt förslaget har registermyndigheten rätt att begära en fullgöranderapport av Enheten för utredning av grå ekonomi och vid behov närmare uppgifter av övriga myndigheter eller aktörer. En gränsöverskridande fusion kan inte registreras i det övertagande bolagets hemstat innan registermyndigheten gett tillstånd till verkställande av fusionen. Enligt förslaget ska ett intyg över ett tillstånd som gäller en gränsöverskridande fusion ställas till förfogande och överlämnas till de behöriga myndigheterna i hemstaten för det övertagande bolaget avgiftsfritt och direkt via systemet för sammankoppling av register.
Rättsverkningarna av en fusion motsvarar den gällande lagen.
På samma sätt som i den gällande lagen upprättar de finska bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion slutredovisning på samma sätt som vid en nationell fusion.
På samma sätt som i den gällande lagen är det inte möjligt att en gränsöverskridande fusion förklaras ogiltig eller att den ändras efter att den trätt i kraft. Med anledning av bestämmelserna i ändringsdirektivet föreslås därtill en bestämmelse om att ett beslut om en gränsöverskridande fusion inte kan klandras enbart utifrån den grunden att fusionsvederlaget, såsom antalet aktier eller bytesförhållandet för aktier eller det penningvederlag som använts för inlösen inte fastställts på ett ändamålsenligt sätt i fusionsplanen eller att de uppgifter som getts om dessa inte uppfyllt de föreskrivna kraven.
Definitioner samt genomförande av fusion
1 §.Fusion. I paragrafen föreslås en ändring som klargör att aktieägarna i det överlåtande bolaget vid en absorptionsfusion, med ett samtycke, kan avstå från sin rätt till fusionsvederlag. Det kan inte fattas beslut om detta enbart med kvalificerad majoritet på bolagsstämman. Den föreslagna ändringen motsvarar vad gäller innehåll den gällande rätten.
Avsikten med förslaget är inte att ändra nuvarande praxis i fråga om kombinationsfusioner, där vissa aktieägare kan avstå från sin rätt till fusionsvederlag, men som vederlag få åtminstone en aktie (se RP 109/2005 rd, s. 150). I Finland är kombinationsfusioner dock sällsynta, och ingen uttrycklig bestämmelse föreslås om detta.
Aktiebolagslagen eller den övriga lagstiftningen innehåller inte föreskrifter om hur ett samtycke enligt paragrafen ska ges. Med tanke på den senare utredningen av ärendet finns det i allmänhet skäl att skriftligen eller på annat sätt bevisligen inhämta samtycken. I praktiken kan samtycke inhämtas till exempel på en särskild handling eller antecknas i bolagsstämmans protokoll. Det finns inte heller bestämmelser om när samtycke kan ges. Utgångspunkten är att det är motiverat att inhämta samtycke före bolagsstämman eller senast vid den bolagsstämma som beslutar om fusionen innan beslutet fattas eller vid dotter- eller systerbolagsfusion, före den styrelsestämma som beslutar om ärendet. Om bolaget inte får ett uttryckligt samtycke av en eller flera aktieägare som berörs av ärendet före den tidpunkten, ska de i allmänhet inte anses ha avstått från sin rätt till fusionsvederlag.
I rättspraxis har det ansetts att samtycke från fall till fall kan ges innan inlösenförfarandet inleds och därmed till exempel i delägaravtalet, om bestämmelserna i delägaravtalet är tillräckligt specificerade. Ett samtycke i ett delägaravtal kan återkallas på ett sätt som bolagsrättsligt sett har verkningar fram till dess att beslutet fattas. Om en aktieägare i en talan om ogiltigförklaring eller klander av ett beslut efter det att beslutet fattats bestrider att samtycke föreligger, har bolaget bevisbörda när det gäller att samtycket funnits (HD 2020:34 16–18 punkterna; i fallet var det fråga om samtycke till riktad inlösen av aktier, på så sätt att aktieägaren var part i delägaravtalet). I rättslitteraturen har det också ansetts vara möjligt att inhämta de samtycken som behövs även efter stämman (Airaksinen, Manne – Pulkkinen, Pekka – Rasinaho, Vesa 2018: Osakeyhtiölaki II, s. 784 med hänvisningar. 3:e förnyade upplagan. Alma Talent), men det råder tydligen ingen enighet om detta.
I detta avseende avser förslaget att bidra till genomförandet av artikel 119.2 d, tillagd genom ändringsdirektivet, med stöd av vilken man ska tillåta en fusion genom vilken det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan likvidation överförs till det övertagande bolaget, utan att det övertagande bolaget ger ut nya aktier. I likhet med den bestämmelse som infördes genom ändringsdirektivet (se även 2 § 2 mom. i kapitlet) krävs att en person direkt eller indirekt innehar alla aktier i de bolag som deltar i fusionen eller att aktieägarna i de bolag som deltar i fusionen innehar aktier till samma andel i alla bolag som deltar i fusionen.
Den föreslagna ändringen gäller inte sammanslagningar där minst en aktie ska ges som fusionsvederlag (RP 109/2005 rd, s. 150).
2 §.Olika sätt att verkställa en fusion. Till paragrafens 2 mom. föreslås tillägg av en ny definition av systerbolagsfusion, som i detta kapitel endast används för att avse situationer där förenklade formaliteter ska eller kan tillämpas enligt det som föreskrivs separat i kapitlet nedan. Den föreslagna definitionen överensstämmer inte nödvändigtvis med de definitioner av systerbolagsfusion som används i rättslitteraturen eller andra lagar. Ändringen påverkar inte definitionen av eller principerna för systerbolagsfusioner enligt en eventuell annan lagstiftning, till exempel skattelagarna.
Den föreslagna definitionen syftar inte i något avseende till att förhindra eller begränsa användningen av fusionsvederlag. Till exempel av skatteskäl kan det vara nödvändigt att ge ersättning även för de arrangemang där samma aktieägare äger samtliga aktier i det överlåtande och det övertagande bolaget. På sådana fusioner tillämpas dock inte det förenklade förfarande som avses i definitionen.
En förutsättning för att den definition av systerbolagsfusion som används i kapitlet ska vara uppfylld är att samma fysiska eller juridiska person direkt eller indirekt äger alla aktier i de bolag som deltar i fusionen. Som nationellt krav förutsätts dessutom att en sådan person även äger eventuella optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier. I stället för sådant ägande som allmänt används i aktiebolagslagen kallas detta för innehav i ändringsdirektivet. Utöver det direkta ägandet skulle denna definition omfatta enligt förslaget även indirekt ägande i situationer där den enda aktieägaren inte är direkt moderbolag till det överlåtande och det övertagande bolaget. Med indirekt ägande enligt definitionen skulle man avse exempelvis ägande genom ett helägt dotterbolag. Aktierna kan också delas i samma proportion i alla de bolag som deltar i fusionen. Begreppet indirekt ägande ska tolkas snävt, eftersom det är fråga om ett undantag från situationer enligt huvudregeln. En systerbolagsfusion hindras inte av att det överlåtande eller det övertagande bolaget innehar egna aktier. En i detta kapitel avsedd systerbolagsfusion förutsätts dessutom ske vederlagsfritt.
Den föreslagna definitionen grundar sig på det inledande stycket i artikel 132.1, som lagts till genom ändringsdirektivet. I direktivet används inte uttrycket systerbolagsfusion för att beskriva en sådan fusion, utan i detta avseende är definitionen nationell.
Fusionsplan och en revisors yttrande
3 §.Fusionsplan. De enskilda bestämmelserna i 2 och 3 mom. om fusionsplanens minimiinnehåll föreslås att ändras till de delar som beskrivs nedan. Även i fortsättningen kan sådana omständigheter som inte kommer fram vid fusionen utelämnas från fusionsplanen.
Det föreslås att 2 mom. 3 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att fusionsplanen för det övertagande bolaget vid en kombinationsfusion ska redogöra för det övertagande bolagets räkenskapsperiod, om den inte fastställts i bolagsordningen. Om det på ett sätt som tillåts i 8 kap. 4 § i aktiebolagslagen föreskrivits om detta i avtalet om bolagsbildning, framgår inte räkenskapsperioden nödvändigtvis på annat sätt. Bestämmelsen är nationell.
Det föreslås att 2 mom. 4 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att antalet aktier som ges som fusionsvederlag, utöver antalet aktier, kan uttryckas som ett tillämpligt bytesförhållande i förhållande till aktierna i det övertagande bolaget. Enbart meddelande av bytesförhållandet kan emellertid medföra praktiska problem, i synnerhet om det maximala antalet aktier begränsats i bolagsordningen eller om antalet aktier ändrats väsentligt. Man ska särskilt uppmärksamma aktieägarna på sådana omständigheter i fusionsplanen då endast bytesförhållandet används. Den föreslagna ändringen överensstämmer i stor utsträckning med gällande rättsläge (RP 109/2005 rd, s. 150).
Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 122 b, tillagd genom ändringsdirektivet.
Det föreslås att 7 punkten i momentet förtydligas på så sätt att en innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier i det överlåtande bolaget ska informeras till exempel om den föreslagna dagen då aktier som ges på grundval av en särskild rättighet berättigar att delta i utbetalning av medel i det övertagande bolaget. I likhet med den gällande lagen ska innehavare av sådana rättigheter även underrättas om andra särskilda villkor som hänför sig till rätten och som hänför sig till fusionen. Bestämmelser om rättsverkningar av en fusion i anslutning till aktier finns i 16 § i kap. Den föreslagna ändringen är av teknisk karaktär.
Med bestämmelsen genomförs mer exakt än för närvarande artikel 122 e och 122 g, tillagda genom ändringsdirektivet.
Föreslagna 12 a punkten i momentet är helt ny. När det gäller fordringsägare kan fusionen till exempel påverka insolvenssituationen i gäldenärsbolaget och verkställandet av bolagets fordringar samt vid gränsöverskridande fusioner forum och den tillämpliga lagen (RP 103/2007 rd, s. 38). Enligt förslaget ska man i fusionsplanen ge en utredning över betalningen av fordringar till borgenärerna för de bolag som deltar i fusionen eller över tryggandet av betalningen av dessa. Detta kan för sin del minska omotiverade invändningsåtgärder av borgenärer.
I praktiken skyddas borgenärernas ställning enligt aktiebolagslagen genom det förfarande för borgenärsskydd som föreskrivs i 6, 7 och 15 § i kapitlet. När det gäller den information som ska lämnas är det tillräckligt att beskriva bland annat det centrala innehållet i borgenärsskyddet och borgenärens rätt att motsätta sig arrangemanget. Om borgenärerna erbjuds andra garantier, såsom borgen eller panter som bolaget känner till, ska en utredning ges även om dessa.
Med bestämmelsen genomförs artikel 122 n, tillagd genom ändringsdirektivet, enligt vilken planen åtminstone ska redogöra för skyddsåtgärder som erbjuds borgenärer, såsom garantier eller utfästelser.
Det föreslås att 15 punkten i momentet kompletteras på så sätt att fusionsplanen förutom registreringstidpunkten även innehåller ett förslag till den planerade tidsplanen för verkställandet av fusionen. Syftet är att informationen om tidtabellen ska vara allmän och riktgivande. Det kan inte på förhand krävas någon större detaljrikedom för den information som ska lämnas, eftersom fusionsförfarandena är utsatta för olika interna och externa ändringsfaktorer, som kan leda till att tidtabellen ändras. Det räcker med att man i förslaget till tidtabell skulle ta hänsyn till de viktigaste faserna i fusionen, till exempel den beräknade tidpunkten för fusionsbesluten och kallelsen och tidsfristen för att skicka borgenärsbrev. Ändring av tidtabellen för fusionen eller avvikelse från den hindrar inte registrering av en fusion. Parterna i fusionsplanen får emellertid åberopa den i sina inbördes förhållanden i enlighet med de allmänna avtalsrättsliga principerna.
Bestämmelsen är förenlig med de bestämmelser om delning och flyttning av hemorten vilka föreslås nedan. När det gäller fusion är bestämmelsen nationell.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. kompletteras på så sätt att de punkter som nämns i den gällande bestämmelsen inte heller förutsätts vid systerbolagsfusioner. Det föreslås att ordalydelsen i bestämmelsen ändras på så sätt att tillämpas inte-formuleringen ändras till förutsätts inte-formuleringen. Ändringen motsvarar den formulering som föreslås i samband med delning som genomförs genom bolagisering. Den föreslagna formuleringen tillåter viss flexibilitet, om det vid fusionen dock visar sig nödvändigt att lämna upplysningar om något som det i princip inte ges uppgifter om.
Med bestämmelsen genomförs artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, i den utsträckning den gäller led b, c och e i artikel 122.
4 §.En revisors yttrande. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen kompletterat på så sätt att det i bestämmelsen uttryckligen nämns att yttrande av en revisor ska avges också om grunderna för bytesförhållandet för aktierna. Yttrandet ska följaktligen även i fortsättningen innehålla ett ställningstagande om bytesförhållandet för aktierna, penningvederlaget eller ett annat fusionsvederlag. Den föreslagna ändringen ligger i linje med den föreslagna ändringen av 3 § 2 mom. 4 punkten och den motsvarar gällande rätt (RP 109/2005 rd, s. 154). Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 125.3, tillagd genom ändringsdirektivet.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras på så sätt att ett yttrande av revisor kan avges enbart om borgenärernas ställning även vid en systerbolagsfusion. Med bestämmelsen genomförs artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, i den utsträckning som den avser artikel 125.
Registrering av fusionsplanen och kallelse på borgenärerna
6 §.Kallelse på borgenärerna. I paragrafens 2 mom. föreslås en förkortning av tidsfristen för ansökan om kallelse. I stället för fyra månader som föreskrivs i den gällande lagen, ska en kallelse enligt förslaget ansökas inom en månad från registreringen av fusionsplanen. Hos registermyndigheten tar behandlingen av en ansökan om kallelse vanligen viss tid, varför själva kallelsen utfärdas något senare. Därför kan datumet för registreringen av kallelsen vara kort efter fusionsbesluten i de bolag som deltar i fusionen. Detta kommer i sin tur att göra det möjligt för borgenärerna att bedöma ställningen för deras fordran utifrån ändamålsenlig information och fatta slutliga beslut först efter den stämma som beslutat om ärendet.
Med bestämmelsen genomförs artikel 126b.1 andra stycket, tillagt genom ändringsdirektivet. Enligt detta stycke får borgenärer som inte är nöjda med de föreslagna skyddsåtgärderna i den gemensamma fusionsplanen för de bolag som deltar i den gränsöverskridande fusionen inom tre månader efter offentliggörandet av fusionsplanen ansöka om tillräckliga skyddsåtgärder hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten. I detta fall krävs enligt ändringsdirektivet att sådana borgenärer på ett trovärdigt sätt kan visa att deras fordringar på grund av en gränsöverskridande fusion riskerar att inte tillgodoses och att de inte har erhållit tillräckliga skyddsåtgärder från de bolag som deltar i fusionen.
Den föreslagna förkortningen av tidsfristen för ansökan om kallelse säkerställer att borgenärerna kan ansöka om tillräckliga garantier för att skydda sina fordringar inom den tidsfrist som anges i ändringsdirektivet. Själva kallelsetiden är minst tre månader, vilket överensstämmer med den gällande lagen.
I likhet med den gällande lagen syftar förslaget till att de bestämmelser om skydd av borgenärer som gäller för fusion ska vara så enhetliga som möjligt vid nationella och gränsöverskridande fusioner (jfr RP 103/2007 rd, s. 31), om inte annat följer av de uttryckliga bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner.
Bestämmelsen i ändringsdirektivet och tillämpning av den också på nationella fusioner leder till att en kallelse, med avvikelse från den gällande lagen, inte längre kan ansökas efter bolagsstämman. På grund av ändringen försvagas flexibiliteten i den nationella lagen i enskilda fall.
I paragrafens 2 mom. föreslås dessutom att ansökan om kallelse i en dotter- och systerbolagsfusion även kan göras av det övertagande bolaget. Syftet med denna bestämmelse är att öka de processuella handlingsmöjligheterna och minska den administrativa bördan och i samband med registreringsförfarandena.
Fusionsbeslut
9 §.Behöriga organ och beslutstidpunkt. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att det överlåtande bolagets styrelse beslutar också om systerbolagsfusion på ett sätt som motsvarar dotterbolagsfusion. Detta är möjligt eftersom samma fysiska eller juridiska person enligt definitionen av systerbolagsfusion i 2 § 2 mom. äger alla aktier och särskilda rättigheter i de bolag som deltar i fusionen direkt eller indirekt.
Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 126.3 samt artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, till den del som den avser artikel 126.1, och till sin del artikel 132.3, tillagd genom ändringsdirektivet.
11 §.Framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 6 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att även verksamhetsberättelse, utöver bokslut och delårsöversikt, nämns i den. Efter ändringarna av 3 kapitlet i bokföringslagen är bokslutet och verksamhetsberättelsen tydligt differentierade från varandra. Enligt 3 kap. 1 a § 4 mom. 1 punkten i bokföringslagen, vilken gäller innehållet i en verksamhetsberättelse, ska verksamhetsberättelsen bland annat innehålla uppgifter om väsentliga händelser efter räkenskapsperiodens utgång. Den förevarande bestämmelsen gäller sakligt sett ett likartat ärende. Det är därför nödvändigt att införa ett uttryckligt omnämnande i bestämmelsen.
Inlösen av aktier och optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier
13 §.Inlösenförfarande. Vid inlösenförfarandet handlar det sakligt om huruvida en aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier har rätt att kräva penningvederlag i stället för aktievederlag eller annat vederlag samt om bestämmande av vederlagets storlek vid skiljeförfarande. I likhet med den gällande lagen kan en aktieägare i det överlåtande bolaget vid bolagsstämman kräva inlösen av sina aktier. En aktieägare som kräver inlösen ska också i fortsättningen rösta emot fusionen (1 mom.). Likaså kan innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier och som har rätt att kräva inlösen, kräva inlösen också genom ett skriftligt yrkande som framställs före bolagsstämman eller på annat bevisligt sätt (2 mom.).
Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras på så sätt att det i dessa föreskrivs om möjligheten att framställa ett yrkande på inlösen på elektronisk väg. Ett bolag som fusioneras ska med stöd av 1 mom. uppge en elektronisk adress för elektroniskt mottagande av krav på inlösen av aktieägarna. Den elektroniska adressen avser här till exempel en e-postadress eller något annat allmänt tillgängligt medium för elektronisk kommunikation eller en lämplig elektronisk tjänst som gör det möjligt att framställa och ta emot ett krav. Möjligheten att elektroniskt framställa krav på inlösen kan genomföras i samband med den röstnings- eller nätstämmatjänst som används vid bolagsstämman. Den elektroniska adressen kan anges till exempel i fusionsplanen eller i stämmokallelsen till den bolagsstämma som beslutar om fusionen.
Syftet med förslaget är att underlätta framställandet av krav på inlösen, särskilt i de fall då en aktieägare utan fysisk närvaro kan delta i den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Den möjlighet som avses i förslaget är i praktiken bäst lämpad för distansmöten och situationer där aktieägarna kan utöva sin rösträtt före bolagsstämman. I detta avseende kan enhälliga aktieägare avstå från den möjlighet som bestämmelsen erbjuder.
Ett elektroniskt yrkande på inlösen kan tillställas bolaget före bolagsstämman till exempel i samband med eventuell förhandsröstning eller senast under bolagsstämman före fusionsbeslutet. Den aktieägare som framställer yrkandet ska vid behov lägga fram en tillräcklig utredning om sitt aktieinnehav. Ett yrkande som överlämnas elektroniskt anses ha framställts vid den bolagsstämma som beslutar om fusionen på det sätt som förutsätts i paragrafens 1 mom. På ett yrkande som lämnats in elektroniskt tillämpas samma principer som tillämpas på ett yrkande om inlösen som framställts på plats vid bolagsstämman. Vid bolagsstämman ska det säkerställas att även krav på inlösen som mottagits elektroniskt kan beaktas på behörigt sätt.
För att inlösen ska yrkas genom att använda en elektronisk adress krävs det att övriga förutsättningar för lösenrätten och utövande av den är uppfyllda. Förslaget innebär inte någon ändring av principerna för förhandsröstning. En aktieägare ska därför, till exempel trots ett krav på elektronisk inlösen före bolagsstämman, delta i bolagsstämman och rösta mot fusionsbeslutet, om det inte funnits möjlighet till förhandsröstning eller om den som kräver inlösen inte utnyttjat möjligheten.
I paragrafens 2 mom. föreslås det på ett sätt som motsvarar 1 mom. att en elektronisk adress ska uppges även för framförande av yrkande av inlösen i fråga om innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier. Momentet ska tillämpas om inte annat överenskoms i villkoren för rättigheter eller i något annat avtal. Bestämmelsen är avsedd att göra det lättare att kräva inlösen för andra än aktieägare. I detta avseende är bestämmelsen tvingande.
Med 1 och 2 mom. i paragrafen genomförs artikel 126a.2, tillagd genom ändringsdirektivet.
Med stöd av ett förslag till tillägg till paragrafens 3 mom. kan de skiljemän som behandlar ett lösenärende besluta att ärenden som anhängiggjorts av olika aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter ska behandlas i samma förfarande. En förutsättning är att sådana krav på inlösen i väsentlig grad beror på samma grund. Enligt förslaget anses yrkandena väsentligen bero på samma grund, om svaranden är från samma instans och förfarandena gäller samma fusion. Om flera fusionerande bolag samtidigt fusioneras med det övertagande bolaget, behandlas förfarandena för dessa dock formellt separat.
I 16–18 kap. i den gällande aktiebolagslagen finns det inte bestämmelser om sammanslagning av inlösenförfaranden som anhängiggjorts av aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter. I praxis för skiljeförfarande har det ansetts möjligt att slå samman ärenden även utan stöd av en uttrycklig bestämmelse i lagstiftningen, i synnerhet i de fall där ingen delaktig i förfarandet motsatt sig detta. Förslaget motsvarar i huvudsak de förutsättningar för sammanslagning av talan som föreskrivs i 18 kap. 2 § i rättegångsbalken. Enligt denna bestämmelse ska ett käromål som en kärande väcker mot olika svarande eller som flera kärande samtidigt väcker mot en eller flera svarande skall behandlas i en och samma rättegång, om de stöder sig på väsentligen samma grund. Även om bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegång i tvistemål inte i sig gäller skiljeförfarande enligt 16–18 kap. i aktiebolagslagen, är det processekonomiskt och kostnadsmässigt ändamålsenligt att slå samman skiljeförfaranden som gäller inlösen av aktier. Det föreslås därför att skiljemännen i stället för att behandla enskilda mål ska kunna fatta beslut om sammanslagning av målen. Skiljemännen är dock inte skyldiga att göra detta enligt bestämmelsen. På ett sätt som motsvarar nuvarande praxis ska en skiljeman till stöd för beslutet inhämta samtycke av parterna. Det faktum att samtycke inte fås kan tyda på att ett enskilt mål på något sätt kan skilja sig från andra mål och att parten inte vill att målet ska behandlas på samma sätt som övriga mål. Det kan då vara fråga om att målet på det sätt som förutsätts i bestämmelsen inte beror på väsentligen samma grund som de övriga.
Verkställande av fusion och rättsverkningar
14 §.Anmälan om verkställande av fusion. Syftet är att det överlåtande bolaget och det övertagande bolaget gemensamt ska göra en anmälan om systerbolagsfusion på det sätt som anges enligt huvudregeln i 1 mom.
Det föreslås att 1 mom. 4 punkten i paragrafen uttryckligen kompletteras på så sätt att man till anmälan, förutom fusionsbesluten, ska foga uppgifter om den fusionsplan på basis av vilken besluten fattats.
Fusionsplanen behöver inte fogas till anmälan om verkställande. Det räcker att man till anmälan fogar uppgifter om fusionsplanen samt fusionsbesluten av de i fusionen deltagande bolagen. I de uppgifter som ska lämnas ska fusionsplanen specificeras på så sätt att den utan svårighet kan hittas av registermyndigheten och tredje parter, till exempel på basis av datum för handlingen, referensen eller någon annan motsvarande beteckning och datum för registrering av planen. Om bolagen samtidigt har anhängiggjort flera planer, gör förslaget det också lättare att hålla dessa åtskilda. Med bestämmelsen ökas också tillgången till information för olika intressentgrupper.
Vid nationella fusioner inom Finland har själva fusionsplanen registrerats och gjorts offentligt tillgänglig redan i ett tidigare skede av förfarandet. Fusionsplanen ska dessutom godkännas i oförändrad form enligt 12 § 2 mom. i kapitlet. En förutsättning för verkställande vid en gränsöverskridande fusion som registreras i Finland är på motsvarande sätt att fusionsplanen har godkänts på samma villkor i alla de bolag som deltar i fusionen. Vid gränsöverskridande fusioner är situationen inte nödvändigtvis så entydig. Om de beslut som fattas av bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion av någon orsak avviker från den offentliggjorda fusionsplanen, ska den ändrade planen anmälas för registrering senast i samband med anmälan om verkställande (jfr i fråga om flyttning av ett europabolags hemort: RP 55/2004 rd, s. 25).
Med bestämmelsen genomförs artikel 128.2, ändrad genom ändringsdirektivet.
16 §.Fusionens rättsverkningar. I paragrafens 5 mom. föreslås föreskrifter om den tidpunkt då borgenären tidigast kan kräva betalning för de tillräckliga säkerheter som fastställts för fusionen till förmån för denne. Bestämmelsen gäller säkerheter som ställts mellan den kallelse som avses i 6 § och den utsatta dagen för en i 6 § avsedda fordran, eller för en borgenär som motsatt sig fusionen efter den utsatta dagen. Det kan till exempel handla om att det efter informella förhandlingar överenskoms att ge en tillräcklig säkerhet till en borgenär för en fordran enligt 6 §, utan att borgenären först formellt överlämnar en invändning mot fusionen till registermyndigheten. På detta sätt är det överlåtande bolagets syfte att undvika en viss fas i myndighetsförfarandet åtminstone i fråga om borgenären i fråga eller, om det handlar om ett ärende som redan inletts, är avsikten med att ge en tillräcklig säkerhet att avsluta behandlingen av ärendet i fråga i godo. I fortsättningen är det möjligt att nämna sådana förhållanden och avsikter också i avtalet om säkerhet. Dessutom kan en säkerhet ställas till de offentligrättsliga fordringarna även efter det att det utsatta datumet löpt ut. I bestämmelsen förutsätts att fusionen måste ha trätt i kraft, innan en betalning kan fordras för sådan säkerhet. Den föreslagna tidpunkten påverkas av att riskerna förknippade med arrangemanget kan skjutas upp och bli verklighet först efter ikraftträdandet.
Om en säkerhet som är avsedd för fusionen betalades innan fusionen verkställs, skulle det kunna uppstå en situation där en säkerhet ställs i onödan om fusionen återkallas. Det har funnits oro för att borgenärerna skulle kunna försöka utnyttja en sådan möjlighet för att få en giltig säkerhet för en skuld som inte hade ställts från början. Å andra sidan kan säkerheten, om säkerhet ställs för en skuld vars grund uppkommit före kallelsen på borgenärerna, återgå med stöd av lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) innan fusionen verkställs. Bestämmelser om förutsättningarna för att säkerheten ska återgå finns i den nämnda lagen. I ett sådant fall kan även en säkerhet som ställts av grundad anledning ge upphov till processuella problem.
Tidpunkten för fusionens ikraftträdande är bunden till den tidpunkt som föreskrivs i den lag som tillämpas på det övertagande bolaget. Om det övertagande bolagets registrerade hemort finns i Finland och finsk lag tillämpas vid den tidpunkt då fusionen träder i kraft, innehåller 15 och 25 § i kapitlet föreskrifter om tidpunkten för ikraftträdandet. När fusionen har registrerats i Finland i enlighet med 15 § eller 25 § i kapitlet, börjar fusionens rättsverkningar enligt 16 §. Tillräckliga garantier vid gränsöverskridande fusioner för arrangemanget har då fastställts enligt lagen i det utländska överlåtande bolagets hemstat, men kravet på verkställande av dem kan inte framställas innan fusionen träder i kraft i enlighet med finsk lag.
Om det övertagande bolaget har sin hemort i någon annan EES-stat än Finland, föreskrivs tidpunkten för ikraftträdandet i den lagstiftning som tillämpas på bolaget i fråga. Tillräckliga garantier har då fastställts enligt den finska lag som tillämpats på det överlåtande bolaget, men kravet på verkställande av dessa kan inte framställas innan fusionen träder i kraft i enlighet med en annan EES-stats lag.
De säkerheter som enligt bestämmelsen uttryckligen ställts för fusionen är i framtiden tidsmässigt villkorliga i fråga om fusionens ikraftträdande. Detta kan i praktiken ändra vissa aspekter i avtalspraxis. För att få en säkerhet och avgöra frågor i anknytning till dessa, borde borgenären och gäldenären, det vill säga det överlåtande bolaget, i första hand förhandla om ärendet. I sista hand är det dock möjligt för borgenären att utöva de rättigheter som föreskrivs i aktiebolagslagen för att skydda denne.
Det har ansetts vara viktigt att om en obefintlig eller ogrundad borgenär motsätter sig fusionen, kan det överlåtande bolaget ställa en säkerhet, gå vidare med fusionsförfarandet och vid behov därefter pröva om huvudskulden är verklig i rätten. Att en säkerhet som avses i paragrafen ställs innebär inte att huvudskulden beviljas riktig. Syftet med att ställa en tillräcklig säkerhet för fusionen är således inte att ta ställning till huruvida det överhuvudtaget finns ett grundförhållande av förpliktelsen mellan bolaget och borgenären eller vad dess rätta innehåll är. Trots att en säkerhet ställts, kan huvudförpliktelsens existens bestridas, varvid även säkerheten täcker endast den säkerhet som enligt en lagakraftvunnen dom ska betalas. Om det av avgörandet i ett mål som senare varit anhängigt vid en domstol framgår att det inte funnits ett grundförhållande av förpliktelsen, finns det inte heller någon grund för verkställande av den betryggande säkerhet som ställts för arrangemanget.
Denna bestämmelse bidrar till att genomföra tredje stycket i artikel 126b.1 i ändringsdirektivet, enligt vilket skyddsåtgärderna för borgenärerna är villkorade av att den gränsöverskridande fusionen får verkan i enlighet med artikel 129. Enligt den hänvisade artikeln ska den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan bestämmas i enlighet med den medlemsstats lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av. Denna tidpunkt ska infalla efter det att den behöriga myndigheten har genomfört de föregripande kontrollerna.
Gränsöverskridande fusion
19 §.Definitioner och olika sätt att verkställa en gränsöverskridande fusion. Med hänsyn till paragrafens tillämpning ska det beaktas att hänvisningen i paragrafens 1 mom. utvidgas på så sätt att hänvisningen genom den föreslagna ändringen av 2 § 2 mom. i fortsättningen även omfattar gränsöverskridande systerbolagsfusion.
Till det inledande stycket i paragrafens 2 mom. 1 punkten och till d underpunkten föreslås en korrigering av teknisk karaktär med en författningshänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 om vissa aspekter av bolagsrätten. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagen. Med hänvisning till aktiekapitalet i bestämmelsen avses det minimiaktiekapital som föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas på varje i fusionen deltagande bolag och som i fråga om finska privata aktiebolag uppgår till 0 euro och i publika aktiebolag till 80 000 euro. För tillämpningen av bestämmelserna är det viktigt att beakta att en gränsöverskridande fusion av ett finskt bolag med bolagsformer som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning inte längre är möjlig efter den nämnda statens utträde ur EU.
22 §.Fusionsplan. Det föreslås att hänvisningen till styrelsens redogörelse avlägsnas från den gällande paragrafens rubrik. Likaså innehåller den förslagna paragrafen inte bestämmelser som motsvarar 3–5 mom. i den gällande paragrafen. Ändringsförslagen beror på att självständiga bestämmelser om styrelsens redogörelse föreslås nedan i 22 b–22 d § i kapitlet.
Planen för en gränsöverskridande fusion omfattas i huvudsak av samma krav som den plan som uppgörs i samband med en nationell fusion och som föreskrivs i 3 §. Den aktuella paragrafen skulle innehålla i fortsättningen endast bestämmelser om den plan som ska utarbetas vid en gränsöverskridande fusion och dess minimiinnehåll när det gäller krav som avviker från eller kompletterar den nationella fusionsplanen. I likhet med den gällande lagen kan andra uppgifter än de som anges i lagstiftningen eller ändringsdirektivet lämnas i en plan för gränsöverskridande fusion, till exempel för att trygga minoritetsaktieägarnas och borgenärernas ställning (jfr RP 103/2007 rd, s. 34).
Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen.
På samma sätt som i den gällande lagen uppräknas i 2 mom. de utredningar eller förslag som ska ingå i den gränsöverskridande fusionsplanen utöver vad som stadgas i 3 § i kapitlet. Redogörelserna har i första hand en informativ betydelse, medan förslagen gäller frågor som ska avgöras i samband med godkännandet av fusionsplanen. Det föreslås att kraven på innehållet i planen för gränsöverskridande fusion enligt 2 mom. kompletteras till vissa delar. I fusionsplanen för en gränsöverskridande fusion föreslås två mindre preciseringar av beslutsförslagen. Övriga tillägg hänför sig till utredningar som tjänar aktieägarnas behov av information.
Utöver vad som föreskrivs i den gällande lagen, i 1 punkten i momentet föreslås ett tillägg enligt vilket fusionsplanen även ska innehålla ett förslag till hemorten för det bolag som bildas genom en kombinationsfusion. I detta avseende skulle förändringen vara främst av förtydligande karaktär. Utifrån bolagets hemort är det ofta möjligt att dra en slutsats om den destinationsstat vars lagstiftning tillämpas på bolaget och dess intressentgruppers rättsliga ställning efter en gränsöverskridande fusion.
Med bestämmelsen genomförs artikel 122 a, ändrat genom ändringsdirektivet.
Utöver vad som föreskrivs i den gällande lagen, föreslås i 3 punkten i momentet ett tillägg enligt vilket en gränsöverskridande fusionsplan ska innehålla både den gällande bolagsordningen för det övertagande bolaget och ett förslag till eventuella ändringar av den. Dessutom skulle fusionsplanen innehålla eller åtföljas av det övertagande bolagets stiftelseurkund eller avtal om bolagsbildning med föreslagna ändringar. Även i detta avseende skulle förändringen vara främst av förtydligande karaktär. I likhet med den gällande lagen syftar framläggandet av den bolagsordning och de ändringar som föreslås i denna punkt till att informera aktieägarna om hur det övertagande bolagets bolagsordning i sin helhet ser ut efter det att fusionen trätt i kraft.
I likhet med den gällande lagen kan föreskrifterna i bolagsordningen också påverka bedömningen av om beslutsfattande om en fusion, med avvikelse från kravet på kvalificerad majoritet i 9 § 4 mom., kräver samtycke av alla eller vissa aktieägare för att beakta lagens allmänna principer, i synnerhet aktieägarnas likställighet och begränsat ansvar. Detta kan vara fallet, om fusionen för en aktieägare i ett finskt bolag skulle leda till en motsvarande situation som de beslut som avses i 5 kap. 28 eller 29 § på grund av den lag som är tillämplig på det övertagande bolaget eller på grund av dess bolagsordning. Omständigheter i anknytning till detta ska tas upp i fusionsplanen eller refereras separat i det förslag till beslut om fusion som ska läggas fram för bolagsstämman (RP 103/2007 rd, s. 36).
Kraven gällande avtalet om bolagsbildning tillämpas, om det övertagande bolaget bildats före den gränsöverskridande fusionen. Kravet tillämpas i princip också om det övertagande bolaget bildas i samband med genomförandet av en gränsöverskridande fusion. Bestämmelsen baserar sig på ändringsdirektivet, som tillämpas enbart på gränsöverskridande arrangemang med nybildade bolag. Det finns ett särskilt behov av att foga avtalet om bolagsbildning till en fusionsplan, om det förutsätts i den lag som tillämpas på det utländska övertagande bolaget. Avsikten med bestämmelsen är dock inte att ändra bestämmelsen i 12 § 1 mom. i kapitlet, enligt vilken fusionsplanen i en kombinationsfusion ersätter ett finskt övertagande bolags avtal om bolagsbildning. I dessa situationer ska det också i fortsättningen anses vara tillåtet att inte foga till avtalet om bolagsbildning, eftersom motsvarande uppgifter på ett tillräckligt sätt framgår av fusionsplanen och dess övriga bilagor och av de uppgifter som är tillgängliga hos registermyndigheten. I synnerhet och från fall till fall kan det för mycket gamla aktiebolag vara svårt att hitta och överlämna handlingar som upprättats i samband med etableringen. Kravet på att stiftelseurkunden eller avtalet om bolagsbildning ska ingå i fusionsplanen behöver inte iakttas, om den försvunnit eller om den annars inte skäligen är tillgänglig. För att undvika oklarheter finns det skäl att nämna detta i fusionsplanen.
Med bestämmelsen genomförs artikel 122 i, ändrat genom ändringsdirektivet.
I 6 punkten i momentet föreslås en teknisk ändring på så sätt att samt-sambandsordet i bestämmelsen avlägsnas såsom onödigt. När det gäller 6 punkten måste man också ta hänsyn till artikel 127.5, tillagd genom ändringsdirektivet. Enligt denna punkt i direktivet ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten för det bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion kontrollera att den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen innefattar information om de förfaranden som används för att fastställa de relevanta bestämmelserna och om eventuella alternativ till dessa bestämmelser när det gäller efterlevnad av bestämmelserna i artikel 133 om arbetstagarinflytande.
En ny 8 punkt föreslås för momentet. Enligt förslaget ska aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som har rätt att framställa krav på inlösen ges i planen för en gränsöverskridande fusion en utredning om det eventuella lösenbeloppet och förfarandet vid inlösen. Bestämmelser om rätten att framställa krav på inlösen finns i 13 §.
Med stöd av förslaget ska man i fusionsplanen ange grunderna för det belopp på basis av vilka lösenbeloppet bestäms för en aktieägare som är berättigad till inlösen och de omständigheter som behövs för bedömningen av lösenbeloppets tillräcklighet. Vid betalning av lösenbeloppet handlar det sakligt om en skyldighet att erbjuda penningvederlag i stället för det aktievederlag eller ett annat fusionsvederlag som föreslås i fusionsplanen. Det föreslagna lösenbeloppet borde motsvara det verkliga värdet på aktien i det överlåtande bolaget. Fastställandet av lösenbeloppet ska grunda sig på allmänt godkända värderingsmetoder och vid värderingar ska de omständigheter som anges i 13 § i kapitlet beaktas.
Av förslaget följer att en aktieägare i ett finskt bolag som fusioneras till en annan stat eller en innehavare av optionsrätter eller särskilda rättigheter, som kräver inlösen men nöjer sig med det lösenbelopp som erbjuds i fusionsplanen, inte behöver inleda ett skiljeförfarande som avses i 13 §. Om aktieägaren eller innehavaren av en särskild rättighet godkänner det lösenbelopp som bolaget erbjuder, kan han eller hon anmäla detta när han eller hon kräver inlösen av sin aktie vid den bolagsstämma som behandlar fusionsbeslutet. Uppgiften kan också lämnas i samband med att ett elektronisk inlösenkrav enligt 13 § lämnas. Om de övriga villkoren för inlösen är uppfyllda, kan godkännandet av det erbjudna lösenbeloppet också meddelas efter bolagsstämman, dock senast en månad efter den bolagsstämma som beslutat om fusionen. En aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter, som kräver inlösen men som inte godkänner det föreslagna lösenbeloppet, ska på samma sätt som för närvarande föra tvisten om lösenbeloppet till skiljemannabehandling i enlighet med 13 §.
I fråga om inlösenförfarandet finns det ett behov av att i fusionsplanen beskriva de allmänna förutsättningarna för att framställa krav på inlösen för aktieägare och innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter samt de viktigaste stegen i det inlösenförfarande som avses i 13 § i kapitlet. Dessutom borde fusionsplanen innehålla riktlinjer för de aktieägare som krävt inlösen och har för avsikt att godkänna det lösenbelopp som erbjudits i planen. Anvisningen borde redogöra till exempel för hur den som är nöjd med det erbjudna lösenbeloppet ska underrätta bolaget om sitt godkännande och vid behov om de uppgifter som krävs för betalningen.
Med 8 punkten i momentet genomförs artikel 122 m, tillagt genom ändringsdirektivet, och beaktas den tillagda artikeln 124.3 d.
Såsom nytt 3 moment i paragrafen föreslås en bestämmelse enligt vilken uppgifter enligt 2 mom. 8 punkten inte förutsätts vid dotter- eller systerbolagsfusion.
Med bestämmelsen genomförs artikel 132.1, tillagd genom ändringsdirektivet, i den utsträckning som den avser artikel 122 m.
22 a §.Meddelande om framförande av anmärkningar och överlämnande av anmärkningar till ett bolag. Paragrafen är ny. Syftet med 1 och 2 mom. i paragrafen är att säkerställa att de olika intressentgrupperna till varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion får tillgång till information och delvis också att förbättra deras påverkansmöjligheter. I detta avseende är bestämmelserna tvingande och de kan inte ens frångås genom beslut av enhälliga aktieägare.
I förslagets 1 mom. finns det bestämmelser om skyldigheten för varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion att göra en anmälan som gör det möjligt för aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras företrädare att skriftligen tillställa bolaget anmärkningar om fusionsplanen.
Enligt momentet ska det utsatta datumet, då anmärkningar senast ska överlämnas till bolaget, dessutom nämnas i meddelandet. Det utsatta datumet för att överlämna anmärkningar är fem vardagar innan den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Om beslutet om fusionen inte fattas vid bolagsstämman i det övertagande bolaget, är den sista dagen för inlämnande av anmärkningar fem vardagar innan styrelsen för ett sådant bolag beslutar om fusionen vid sitt sammanträde.
Syftet är att det ska vara möjligt att lämna anmärkningar per post eller till exempel till en e-postadress som bolaget uppgett. Bolaget ska i sitt meddelande lämna de kontaktuppgifter som behövs för att göra anmärkningar. Dessutom ska bolaget ge andra anvisningar som behövs för att göra anmärkningar, antingen direkt i meddelandet eller genom att hänvisa till en lättillgänglig plats där anvisningarna finns tillgängliga. Den som gör anmärkningar ska lägga fram en tillräcklig utredning om att han eller hon är aktieägare, borgenär eller arbetstagare eller företrädare för arbetstagarna i bolaget.
Artikel 132.3, som ändrats genom ändringsdirektivet, har också i beaktats i momentet. I den föreskrivs att om det i lagstiftningen i alla överlåtande bolags medlemsstater finns föreskrifter som är förenliga med artikel 126.3 och i 1 punkten i denna artikel om undantag från bolagsstämmans godkännande, ska den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller uppgifter som avses i artikel 123.1–123.3 och de rapporter som avses i artiklarna 124 och 125, göras tillgängliga minst en månad innan bolaget fattar beslut om fusionen i enlighet med nationell rätt (förmörkande och kursivering här). Med stöd av denna bestämmelse är det följaktligen inte nödvändigt att göra meddelanden om anmärkningar tillgängliga för olika intressentgrupper, om det finns bestämmelser om beslutsfattande i det överlåtande bolagets styrelse i medlemsstaten. Detta har ovan i 9 § i kapitlet föreslagits beträffande dotter- och systerbolagsfusioner. Följaktligen finns det enligt förevarande bestämmelse inte något av behov att överlämna meddelandet i det överlåtande bolaget vid en dotter- eller systerbolagsfusion.
Genom 1 mom. i paragrafen genomförs artikel 123.1 b, tillagt genom ändringsdirektivet.
I förslagets 2 mom. finns det bestämmelser om framläggande av anmälan. Meddelandet ska ställas till förfogande för olika intressentgrupper åtminstone en månad innan den bolagsstämma som bestämmer om fusionen och från och med överlämnandet av meddelandet enligt 10 § 3 mom. eller åtminstone en månad före det styrelsens sammanträde där fusionsbeslutet fattas. Meddelandet ska göras tillgängligt på bolagets webbsidor eller med hjälp av en datakommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel. Andra datakommunikationsförbindelser eller andra tekniska hjälpmedel kan avse till exempel e-post. Dessutom borde meddelandet sändas till en aktieägare, borgenär och arbetstagare eller en företrädare för arbetstagarna som begär om det om dokumentet inte kan laddas ned och skrivas ut från bolagets webbsidor. Det samma gäller för fusionsplanen och ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig, eftersom de anmärkningar som avses i denna paragraf uttryckligen gäller fusionsplanen. Dessutom breddar ett yttrande från en revisor eller en rapport av annan oberoende expert informationsbasen. Bestämmelserna i momentet är nationella och i fråga om aktieägare delvis överlappande med kraven på elektronisk överlämnande av handlingar enligt 11 §.
I förslagets 3 mom. finns det föreskrifter om de skyldigheter som ska tillämpas på bolaget och som gäller eventuella anmärkningar som inkommit till bolaget. Anmärkningarna ska hållas tillgängliga för aktieägarna och på begäran sändas till aktieägarna på det sätt som föreskrivs i 11 § i kapitlet. Vid tillämpningen av detta moment ska det emellertid beaktas att i förevarande paragraf finns det bestämmelser om avvikande tidsfrister, vilka ska iakttas i stället för de i 11 § avsedda tidsfristerna. En anmärkning enligt momentet kan inkomma till bolaget i ett mycket sent skede före bolagsstämman, varvid det inte heller är möjligt att i enlighet med 11 § hålla den framlagd en månad före bolagsstämman. Anmärkningarna ska i mån av möjlighet läggas fram på bolagets huvudkontor eller webbsidor, hållas framlagda på bolagsstämman och anmälas till bolagsstämman. Aktieägarna har följaktligen möjlighet att ta del av anmärkningarna innan beslut om fusionen fattas på bolagsstämman.
Syftet med skyldigheten att sända anmärkningar till aktieägarna och hålla dem framlagda vid bolagsstämman är att för sin del försäkra sig om att aktieägaren på förhand kan få tillräcklig information för att fatta beslut om en gränsöverskridande fusion. Anmärkningar av intressentgrupper till bolaget kan innehålla information som gör det möjligt att aktieägarna beslutar att rösta emot fusionen. Aktieägarna har dock ingen allmän rättslig skyldighet att ta hänsyn till anmärkningar i sitt beslutsfattande eller att främja de aspekter som anges i dessa. När styrelsen beslutar om en fusion bestäms dess handlingsskyldigheter på motsvarande sätt enligt de allmänna bolagsrättsliga principerna. Ur aktieägarnas synvinkel minskar behovet av att göra anmärkningar av att det är möjligt för aktieägarna att påverka bolagsstämmans beslutsfattande även med sin yttrande-, förfrågnings- och rösträtt. I fråga om anmärkningarnas praktiska betydelse ska det även beaktas att bolagsstämman ska godkänna fusionsplanen i oförändrad form, annars förfaller fusionen. Enhälliga aktieägare kan därför besluta att bestämmelserna om framläggande av anmärkningar i bolagsstämman och överlämnande av dessa till aktieägaren inte ska tillämpas. Bestämmelser om överlämnande av anmärkningar till registermyndigheten och om prövning av dem som en del av det föregripande tillsynsförfarandet finns nedan i 26 §.
Konsekvenserna av överträdelse av de bestämmelser som avses i paragrafen ska bedömas från fall till fall. Till följd av bestämmelserna om klander av bolagsstämmans beslut kan ett eventuellt fel i förfarandet medföra konsekvenser endast om felet kunnat påverka beslutets innehåll eller aktieägarens rätt i övrigt (se 21 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i aktiebolagslagen). Misstag i samband med ordnandet av förfarandet för att göra anmärkningar eller tillgängliggörandet och sändningen av dem torde undantagsvis kunna leda till att ett fusionsbeslut är klanderbart eller ogiltigt, om det kan visas att felet kan ha inverkat på beslutets innehåll eller annars på aktieägarens rätt. Förfarandet eller anmärkningarna bedöms dock i allmänhet inte ha någon sådan konsekvens. Bestämmelser om eventuell skadeståndsskyldighet finns i 22 kap. i aktiebolagslagen.
22 b §.Styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare. Paragrafen är ny. I 16 kap. 22 § 3 mom. i den gällande aktiebolagslagen har det dock funnits en allmän bestämmelse enligt vilken styrelsen i varje bolag som deltar i fusionen ska för aktieägarna, borgenärerna och arbetstagarna redogöra för dess sannolika konsekvenser, om de inte framgår av fusionsplanen. Enligt den gällande lagen har utgångpunkten varit att en särskild handling upprättas om redogörelsen, men de bolag som deltar i fusionen har kunnat komma överens om att inkludera redogörelsen i fusionsplanen (se RP 103/2007 rd, s. 37).
Den föreslagna paragrafen innehåller mer detaljerade bestämmelser än för närvarande om innehållet i den separata redogörelse som ska lämnas till aktieägare och arbetstagare eller till deras företrädare. Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att de olika intressentgrupperna till varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion får tillgång till information och delvis också att förbättra deras påverkansmöjligheter. Syftet med denna eller andra paragrafer i anknytning till styrelsens redogörelse är dock inte att begränsa tillämpningen av andra bestämmelser om intressentgruppers tillgång till information (artikel 124.10, tillagd genom ändringsdirektivet). I likhet med den gällande lagen kan ett bolag som deltar i fusionen vara skyldigt att offentliggöra en redogörelse eller lämna information om den även på grundval av till exempel värdepappersmarknadslagstiftningen eller arbetsrätten (jfr RP 103/2007 rd, s. 37–38).
Paragrafens 1 mom. motsvarar i huvudsak till sitt innehåll den ovannämnda bestämmelsen i den gällande lagen, med undantag för borgenärer. Enligt förslaget ska tillräckliga uppgifter om tryggandet av betalningen av borgenärernas fordringar i fortsättningen ges i fusionsplanen. I likhet med den gällande lagen påverkas omfattningen på den utredning som behövs i varje enskilt fall av intressentgruppernas behov av information (se närmare RP 103/2007 rd, s. 37–38).
Styrelsens redogörelse är avsedd att vara en helhet som är självständig i förhållande till fusionsplanen. Till följd av detta föreslås på regleringsnivå inte längre något omnämnande av att styrelsens redogörelse endast skulle komplettera uppgifterna i fusionsplanen. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det också beaktas att styrelsens redogörelse enligt 22 d § också ska offentliggöras tidigare än fusionsplanen, om inte också fusionsplanen offentliggörs tidigare än vad som föreskrivs i lagen.
I styrelsens redogörelse ska det i enlighet med bestämmelserna i ändringsdirektivet finnas separata avsnitt som är avsedda för aktieägarna och arbetstagarna. I momentet föreslås det att styrelsen kan besluta att sammanställa antingen en redogörelse, som innehåller separata avsnitt för aktieägare och arbetstagare, eller separata redogörelser för aktieägare och arbetstagare. Även i fortsättningen ska behoven hos intressentgrupperna till bolaget i fråga beaktas då avsnitt eller redogörelser upprättas, och de ska till sitt innehåll vara tillräckligt detaljerade i förhållande till varje intressentgruppers behov.
Med momentet genomförs artikel 124.1 och artikel 124.2, tillagda genom ändringsdirektivet. När det gäller redogörelse för konsekvenserna för aktieägare är bestämmelsen nationell.
I paragrafens 2 mom. finns det bestämmelser om de teman som ingår i det avsnitt som är avsett för aktieägarna. I fråga om konsekvenserna för aktieägare motsvarar styrelsens redogörelse i huvudsak den gällande rätten (jfr RP 103/2007 rd, s. 37–38). I fråga om rättigheterna för de aktieägare som motsätter sig en gränsöverskridande fusion torde det räcka att hänvisa till bestämmelserna om inlösenförfarandet i 13 § i kapitlet och på vissa villkor till bestämmelserna i 24 a § om yrkande på ett ytterligare penningvederlag. Det ska beaktas att de uppgifter som avses i 22 § 2 mom. 8 punkten om det lösenbelopp och inlösenförfarande som erbjudits aktieägaren också ges i fusionsplanen. I styrelsens redogörelse ska aktieägarna informeras om den rätt som föreskrivs i 24 a § och om omständigheter som hänför sig till användningen av den. I den hänvisade paragrafen anges villkoren för att en aktieägare ska ha rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag om denne anser att det bytesförhållande som föreslås i fusionsplanen är olämpligt. Med momentet genomförs artikel 124.3, tillagd genom ändringsdirektivet.
I paragrafens 3 mom. finns det bestämmelser om de teman som ingår i det avsnitt som är avsett för arbetstagare. I fråga om konsekvenserna för arbetstagarna motsvarar styrelsens redogörelse i huvudsak den gällande rätten (se RP 103/2007 rd, s. 38). För arbetstagarna är det viktigt att styrelsens redogörelse upprättas. Syftet med bestämmelsen är att förbättra den mängd information som ges och en tillräcklig bedömning av konsekvenserna ur arbetstagarnas synvinkel. Uppgifterna ska lämnas både i fråga om det överlåtande bolaget och dess eventuella dottersammanslutningar. Skyldigheten begränsar sig följaktligen inte enbart till dotterbolag. Med momentet genomförs artikel 124.5, tillagd genom ändringsdirektivet.
Bestämmelserna hindrar inte hänvisning till uppgifter som tidigare lämnats i olika dokument för att undvika onödig upprepning. Då ska det dock säkerställas att den information som avses utan svårighet ska vara tillgänglig för aktieägarna eller arbetstagarna eller båda två, beroende på vilka avsnitt som utarbetas.
I paragrafens 4 mom. finns det föreskrifter om arbetstagarnas eller deras företrädares yttrande. Om bolagets styrelse får ett sådant yttrande om de ärenden som avses i 1 eller 3 mom. i god tid, ska aktieägarna underrättas om yttrandet och fogas det till styrelsens redogörelse. Om arbetstagarna inte har företrädare, kan arbetstagarna själva avge det yttrande som avses i momentet. Med uttrycket i god tid avses här en sådan tidpunkt att det praktiskt taget är möjligt att informera aktieägarna om yttrandet och foga det till styrelsens redogörelse med beaktande av framställningstekniken. Den exakta tidsgränsen kan inte anges här.
Detta moment är avsett att förbättra arbetstagarnas möjligheter att påverka och delvis skydda aktieägarnas tillgång till information. Bestämmelsen är tvingande och kan inte ens frångås genom ett beslut av enhälliga aktieägare.
Momentet motsvarar vad gäller innehåll i huvudsak 22 § 5 mom. i den gällande lagen. Med momentet genomförs artikel 124.7, tillagd genom ändringsdirektivet.
22 c §.Uteblivet upprättande av styrelsens redogörelse eller avsnitten i den. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås uttryckliga bestämmelser om situationer där man kan avstå från att upprätta avsnitten för aktieägare eller arbetstagare. Om det inte förutsätts att något av avsnitten ska upprättas, föreskrivs det i paragrafens 3 mom. av tydlighetsskäl att styrelsens redogörelse inte alls behöver utarbetas.
Med paragrafen genomförs artikel 124.4, 124.8 och 124.9, tillagda genom ändringsdirektivet.
I paragrafens 4 mom. föreslås ett uttryckligt undantag enligt vilket bestämmelserna om styrelsens redogörelse inte tillämpas på det överlåtande bolaget vid dotter- eller systerbolagsfusioner. I det övertagande bolaget ska styrelsens redogörelse i princip upprättas även vid dotter- och systerbolagsfusioner.
Artikel 132.1, ändrad genom ändringsdirektivet, ska genomföras i den mån som den avser artiklarna 124 och 126.1.
I lagen föreslås inga undantagsbestämmelser för enmansbolag, vilka kan prövas av medlemsstaten. Den gällande aktiebolagslagen har inte heller tidigare innehållet uttryckliga bestämmelser om undantag för enmansbolag. Enhälliga aktieägare kan helt eller delvis avstå från sin rätt att kräva att en redogörelse om dem lämnas.
22 d §.Tillhandahållande av styrelsens redogörelseoch framläggande av den vid bolagsstämman. I paragrafens 1 mom. föreslås det att den utredning av styrelsen som avses i 22 b § eller, om endast det ena avsnittet utarbetas, avsnittet i fråga ska göras tillgängligt för intressentgrupperna på elektronisk väg tillsammans med en eventuell fusionsplan. Det ska uttryckligen föreskrivas att styrelsens redogörelse ska hållas framlagd, eftersom den inte heller i fortsättningen ingår i fusionsplanen (jfr RP 103/2007 rd, s. 38).
Styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den ska göras tillgänglig på webbsidorna för varje i fusionen deltagande bolag eller med hjälp av en datakommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel. Den ska vara tillgänglig oberoende av genomförandets form minst sex veckor före den bolagsstämma som beslutar om fusionen. Om det övertagande bolagets bolagsstämma inte behöver godkänna fusionen, ska styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den även i detta fall göras tillgänglig minst sex veckor före bolagsstämman i det andra bolaget som deltar i fusionen eller i de andra bolag som deltar i fusionen. I bestämmelsen kan en annan kommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel avse till exempel e-post. Den ska vara tillgänglig för åtminstone aktieägarna och arbetstagarna eller företrädarna för arbetstagarna i vart och ett av de bolag som deltar i fusionen, men den kan också vara tillgänglig i större utsträckning för borgenärer, andra intressentgrupper eller allmänheten. Den ska dessutom sändas till den som ber om den och har rätt att få den, om den inte kan laddas ner och skrivas ut från bolagets webbsidor.
Ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig om styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den ska göras tillgänglig på varje i fusionen deltagande bolags webbsidor eller med hjälp av en datakommunikationsförbindelse eller något annat tekniskt hjälpmedel efter att redogörelsen eller avsnittet upprättats. Den torde i praktiken ges och offentliggöras på samma gång som det yttrande som ska avges om fusionsplanen på så sätt att den är tillgänglig minst en månad före den bolagsstämma som beslutar om fusionen.
Syftet med momentet är att säkerställa att de olika intressentgrupperna får tillgång till information och delvis också att förbättra deras påverkansmöjligheter. I detta avseende är bestämmelserna tvingande och de kan inte frångås ens genom ett beslut av enhälliga aktieägare.
I paragrafens 2 mom. finns det föreskrifter om den redogörelse av styrelsen och revisorns eller någon annan oberoende sakkunnigs yttrande eller rapport om redogörelsen vilka ska hållas tillgängliga för aktieägarna vid bolagsstämman. Det förutsätts att dessa handlingar upprättas vid gränsöverskridande fusioner. Momentet kompletterar i fråga om aktieägare vad som föreslås i paragrafens 1 mom. om elektroniskt framläggande och lämnande av handlingar i fråga om andra intressentgrupper. Det står klart att om det överhuvudtaget inte förutsätts att styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den upprättas, behöver den inte heller hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagsstämman.
Med paragrafen genomförs artikel 124.6, ändrad genom ändringsdirektivet, och den bidrar till att beakta artikel 132.3, tillagd genom ändringsdirektivet. Det krav på yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig som avses i 1 och 2 mom. i paragrafen är nationellt, men till sitt innehåll stämmer det överens med bestämmelserna om gränsöverskridande fusionsplaner i den gällande lagen.
23 §.En oberoende sakkunnigs rapport. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås preciseringar enligt vilka en oberoende sakkunnig utöver fusionsplanen ska avge en rapport även om de uppgifter som ska lämnas i styrelsens redogörelse, om styrelsens redogörelse eller ett avsnitt av den utarbetas. Det är ändamålsenligt att yttra sig om planen för en gränsöverskridande fusion och styrelsens redogörelse i en och samma rapport, även om det kan finnas en lindrig tidsmässig skillnad när det gäller att ställa dem till förfogande.
I fråga om ett finskt bolag som deltar i fusionen tillämpas i likhet med den gällande lagen bestämmelserna i kap. 4 § om yttrande av en revisor på rapporten. På grund av de nya bestämmelserna ska det i yttrandet av revisorn i gränsöverskridande situationer till exempel tas ställning till om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för fastställande av det fusionsvederlag som bolaget erbjuder. Dessutom ska revisorn ta ställning till frågor som gäller värderingsmetoder som hänför sig till exempelvis bytesförhållandet för aktier eller penningvederlag och metodernas vederbörlighet. Om olika metoder har använts, ska det värde till vilket dessa metoder lett anges och en uppfattning ska ges om dessa metoders relativa betydelse vid fastställandet av värdet. På samma sätt som i nuläget är det primära syftet med yttrandet att säkerställa att de uppgifter som fusionsplanen ger aktieägarna om vederlaget är riktiga och tillräckliga. De uppgifter som ska lämnas i fusionsplanen ska vara sådana att aktieägarna i de bolag som deltar i fusionen utifrån dem kan bedöma om fusionen och fastställandet av bytesförhållandet för aktier eller något annat sätt att bestämma vederlag är rättvisa för alla aktieägare i de bolag som deltar i fusionen (RP 109/2005 rd, s. 155; RP 103/2007 rd, s. 38). De nämnda allmänna principerna om riktighet, tillräcklighet och rättvisa i fråga om uppgifterna kan också användas vid bedömningen av de uppgifter som ska lämnas i styrelsens redogörelse.
Preciseringarna av styrelsens redogörelse är nationella, men till sitt innehåll stämmer de överens med bestämmelserna om gränsöverskridande fusionsplaner i den gällande lagen.
24 §.Registrering av fusionsplanen och styrelsens redogörelse, kallelse på borgenärerna, fusionsbeslut och inlösen. Till paragrafens rubrik föreslås ett omnämnande av styrelsens redogörelse. Rubriken ska dock enligt förslaget inte innehålla något omnämnande om ett meddelande, som skulle göra det möjligt för aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras företrädare att skriftligen lämna anmärkningar om fusionsplanen till bolaget. Detta har ett så nära samband med fusionsplanen att det räcker med ett omnämnande i bestämmelsens innehåll.
Enligt förslaget i 1 mom. i paragrafen ska de finska aktiebolag som deltar i en gränsöverskridande fusion inte bara anmäla fusionsplanen för registrering utan som nya handlingar, även ett meddelande om anmärkningar och styrelsens redogörelse. På registreringsanmälan tillämpas på samma sätt som i den gällande lagen bestämmelserna i 5 § om registrering av planen. Dessa handlingar ska därför anmälas för registrering inom en månad efter det att planen undertecknats. I likhet med den gällande lagen ska till registreringsanmälan fogas en rapport av en oberoende sakkunnig enligt 23 §. Registreringen av handlingar utgör ett viktigt villkor för beslutsfattandet i Finland, och i synnerhet vid beslut om gränsöverskridande fusioner måste nationella bestämmelser och formaliteter iakttas (artikel 121.1 b och 121.2 i det kodifierade bolagsdirektivet; RP 103/2007 rd, s. 39).
Kraven på inlämnande och tillgång till handlingar kan i fortsättningen uppfyllas helt elektroniskt utan att de sökande behöver besöka den behöriga myndigheten i de fusionerande bolagens medlemsstater personligen. För tydlighetens skull föreslås dessutom en uttrycklig bestämmelse i 1 mom. om att registermyndigheten avgiftsfritt ska göra de handlingar som nämns i detta moment tillgängliga via systemet för sammankoppling av register.
I detta avseende genomför bestämmelsen artikel 123.1 och 123.7, ändrade genom ändringsdirektivet.
I fråga om finska bolag utreder registermyndigheten redan i samband med registreringen av fusionsplanen och övriga handlingar att de har upprättats enligt lag (RP 103/2007 rd, s. 39). Registermyndigheten kan också inleda andra åtgärder inom föregripande tillsyn av en gränsöverskridande fusion redan efter registreringen av handlingarna, om det överlåtande bolaget är registrerat i Finland (se nedan föreslagna 26 c § i kapitlet).
Registermyndigheten utreder också på förhand att det inte finns något hinder för registrering av det övertagande bolagets firma enligt firmalagen (128/1979), om bolaget registreras i Finland (RP 103/2007 rd, s. 39). I samband med en gränsöverskridande kombinationsfusion, där det övertagande bolaget är ett nybildat finskt bolag, är det motiverat att redan i registreringsskedet av fusionsplanen göra en grundanmälan om aktiebolaget till handelsregistret och till den foga åtminstone den föreslagna bolagsordningen för det bolag som ska bildas. På detta sätt är det möjligt för registermyndigheten att granska firmans och bolagsordningens registreringsduglighet med tanke på en senare eventuell verkställandefas. Detta gör det också möjligt att skapa ett företags- och organisationsnummer för att ge firman namnskydd redan från och med planeringsfasen. I denna fas kommer ett bolag som ska bildas dock inte att bli föremål för registeranteckningar, eftersom bolaget inte kommer att bildas förrän vid genomförandet.
Med stöd av hänvisningarna till 6–8 § i paragrafens 2 mom. tillämpas vid gränsöverskridande fusion i huvudsak samma bestämmelser om borgenärsskydd som vid nationella fusion. I 2 mom. föreslås dock en bestämmelse som kompletterar de uppgifter som lämnas till kända borgenärer om en gränsöverskridande fusion. Nedan föreslås i 24 a § bestämmelser om aktieägares rätt att på vissa villkor kräva ett ytterligare penningvederlag på grund av icke-ändamålsenligt bytesförhållande för aktier. Skyldigheten att betala ett ytterligare penningvederlag till aktieägare kan försämra det övertagande bolagets betalningsförmåga och därigenom äventyra borgenärernas ställning, och på dessa krav tillämpas inte bestämmelser som annars skyddar borgenärer såsom den balansräkningstest och solvenstest enligt 13 kap. i aktiebolagslagen. Med anledning detta föreslås att det överlåtande bolaget i ett meddelande enligt 7 § ska ge kända borgenärer information också om huruvida sådana yrkanden framställts. Om sådana krav framställts, ska borgenärerna också informeras om det sammanlagda beloppet på dessa krav. Denna bestämmelse är nödvändig för att borgenärer på lämpligt sätt ska kunna bedöma ställningen för en egen fordran efter en gränsöverskridande fusion.
Paragrafens 3 mom. motsvarar den gällande lagen.
Med stöd av hänvisningen till 13 § i paragrafens 4 mom. tillämpas vid en gränsöverskridande fusion i huvudsak samma bestämmelser om lösenrätt och inlösenförfarande som vid nationella fusioner. I fråga om inlösenförfarandet ska det dessutom beaktas att endast aktieägarna och eventuellt innehavarna av särskilda rättigheter i det finska överlåtande bolaget enligt aktiebolagslagen har lösenrätt. Bestämmelsen tillämpas inte på aktieägare i ett utländskt överlåtande bolag, inte ens i sådana fall där fusionen registreras i Finland (RP 103/2007 rd, s. 40).
I detta avseende ska hänsyn tas till artikel 126a.1, tillagd genom ändringsdirektivet, med stöd av vilken åtminstone de aktieägare i de fusionerande bolagen som röstade emot godkännandet av en plan för gränsöverskridande fusion ska ha rätt att kräva inlösen av sina aktier mot ett ändamålsenligt penningvederlag (förmörkande och kursivering här). I den nämnda punkten förutsätts det dessutom att dessa aktieägare till följd av fusionen skulle förvärva aktier i det bolag som uppstår genom fusionen och som skulle omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än medlemsstaten för deras respektive fusionerande bolag. Analogt ska artikel 109.1 i det kodifierade bolagsdirektivet beaktas, enligt vilken uttrycket fusionerande bolag enligt ändringsdirektivet i allmänhet avser ett bolag som överlåts eller upplöses. De förutsättningar vilka lagts till genom ändringsdirektivet uppfylls inte heller i övrigt i ett förfarande med inlösen enligt aktiebolagslagen, eftersom den lag som tillämpas på det finska övertagande bolaget eller dess aktier inte ändras vid en absorptionsfusion och i praktiken inte heller vid en kombinationsfusion. Det är dock möjligt att det övertagande bolaget godkänner förvärv av aktieägarens aktier på avtalsbaserat sätt som en del av villkoren i arrangemanget, men då tillämpas bestämmelserna om frivilligt förvärv av egna aktier i 15 kap. i aktiebolagslagen.
I momentet föreslås också en bestämmelse om den tidsfrist inom vilken det penningvederlag som anges i planen för den gränsöverskridande fusionen, det vill säga det erbjudna lösenbeloppet, senast ska betalas. Betalningen görs till aktieägarna i ett finskt bolag som fusioneras till en annan stat eller innehavarna av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter i det bolaget vilka har godkänt det erbjudna lösenbeloppet. Enligt förslaget ska den nämnda tidsfristen vara högst två månader från det att den gränsöverskridande fusionen trätt i kraft. Bolaget och de parter som har rätt till det ovan avsedda lösenbeloppet kan komma överens om en tidigare tidpunkt eller så kan detta bestämmas i fusionsplanen. Tidsfristen tillämpas inte, om lösenbeloppet fastställs genom ett skiljeförfarande enligt 13 §. Ett lösenbelopp som fastställts i skiljedomen förfaller även i fortsättningen till betalning vid den tidpunkt som anges i 13 § 5 mom.
I detta avseende genomför bestämmelsen artikel 126a.3, tillagd genom ändringsdirektivet.
Det ska dessutom noteras att på den rätt att kräva inlösen och det inlösenförfarande som avses i paragrafen tillämpas det överlåtande bolagets lagstiftning. Domstolarna i det överlåtande bolagets stat, det vill säga i Finland i princip skiljeförfarandet, har exklusiv behörighet att avgöra meningsskiljaktigheter om inlösen som gäller rättigheterna för det finska överlåtande bolaget och dess aktieägare eller innehavare av särskilda rättigheter. I detta avseende beaktas artikel 126a.5, tillagd med ändringsdirektivet.
24 a §.Aktieägarens rätt att yrka på ytterligare penningvederlag. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås att en aktieägare i ett finskt bolag som fusioneras till en annan stat har rätt att utöver det föreslagna aktievederlaget kräva ett ytterligare penningvederlag, om det i fusionsplanen föreslagna bytesförhållandet för aktierna inte fastställts ändamålsenligt. Paragrafen tillämpas inte i sådana fall av absorptionsfusioner där fusionsvederlag inte alls ges med samtliga aktieägarnas samtycke. Vederlag ges inte om det är fråga om en dotter- eller systerbolagsfusion. Förfarandet tillämpas inte på innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter. Enligt aktiebolagslagen betalas inte fusionsvederlag till det övertagande bolagets aktieägare och de har inte rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag.
Den föreslagna paragrafen bygger på ändringsdirektivet och skiljer sig från de principer som iakttas vid nationella fusioner. I förarbetena till den gällande lagen har uppmärksamhet fästs vid att penningvederlag avsevärt försvårar trepartsfusioner och genomförande av sådana fusioner, i vilka det med samtycke av de aktieägare som understött fusionen ges annat vederlag än ett aktier eller pengar (jfr RP 109/2005 rd, s. 148). Riklig användning av penningvederlag kan strida mot fusionsprojektets ekonomiska förutsättningar och mål. I ekonomiskt hänseende handlar betalning av ett ytterligare vederlag om överföring av tillgångar mellan aktieägarna i de bolag som deltar i fusionen, vilken avviker från fusionsplanen. Förfarandet kan därför bli problematiskt, i synnerhet för aktieägarna i det övertagande bolaget eller, vid en trepartsfusion, för den som ger fusionsvederlaget. De bolag som deltar i fusionen och vid en trepartsfusion även den som ger fusionsvederlag kan förbereda sig på en risk i anknytning till förfarandet genom att i fusionsplanen införa bestämmelser om villkor för verkställande av fusionen, till exempel om ett visst tak för det totala beloppet på det ytterligare penningvederlaget.
I paragrafens 1 mom. finns det föreskrifter om de förutsättningar som alla måste uppfyllas för att en aktieägare ska kunna kräva ett ytterligare penningvederlag. I inledningsfrasen till detta moment uttrycks den i förfarandet inbyggda idén att aktieägaren ska betrakta det föreslagna bytesförhållandet som olämpligt lågt. Aktieägaren ska kunna motivera sin uppfattning. Utifrån ett alltför högt bytesförhållande har en aktieägare inte rätt till ett ytterligare penningvederlag.
Ett yrkande på ett ytterligare penningvederlag ska framställas vid den bolagsstämma som beslutar om en gränsöverskridande fusion. Syftet med att framställa ett yrkande på bolagsstämman är att försäkra sig om att den bolagsstämma som beslutar om fusionen kan bedöma hur kraven på ett ytterligare penningvederlag påverkar förutsättningar och kostnader för fusionen. Aktieägaren ska ges tillfälle att lägga fram ett yrkande på bolagsstämman innan ett fusionsbeslut fattas. Kravet är förenligt med 13 § 1 mom., som gäller framförande av yrkande på inlösen av en aktieägare. Yrkandet ska framställas på ett sätt som godkänts av bolagsstämman. Ett yrkande som ställs till exempel i den så kallade meddelandefunktionen (chat-fältet) i en fullt virtuell eller hybridbolagsstämma är inte nödvändigtvis godtagbart för utövandet av rätten att yttra sig, utan vid bolagsstämman kan det krävas en muntlig viljeyttring av en aktieägare, antingen med hjälp av en mikrofon i ett kommunikationsmedel eller på platsen för stämman (se Jyrki Jauhiainen, Salla Tuominen, Jesse Collin: Etäkokoukset ja etäosallistuminen osakeyhtiöissä, asunto-osakeyhtiöissä ja osuuskunnissa. Arbetsgruppens betänkande, Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2021:37. Justitieministeriet, Helsingfors, 2021, s. 41–46).
Om en aktieägare krävt inlösen av sin aktie eller sina aktier, har han eller hon i princip inte rätt till fusionsvederlaget, utan till det lösenbelopp som erbjudits i fusionsplanen eller fastställts genom skiljeförfarande. I bestämmelsen förutsätts utöver kravet på ett ytterligare penningvederlag att aktieägaren inte krävt inlösen av sin eller sina aktier. Villkoret är uppfyllt, om aktieägaren återkallat sitt yrkande på inlösen innan yrkandet på ett ytterligare penningvederlag framställdes. I undantagsfall kan det också vara fråga om att inlösenrätten för en aktieägare har begränsats på så sätt att aktieägaren inte alls haft rätt att kräva inlösen av sina aktier, och en sådan aktieägare kräver ett ytterligare penningvederlag. Den bestämmelse i artikel 126a.6, tillagd genom ändringsdirektivet, enligt vilken aktieägare i de fusionerande bolagen som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller inte utövade denna rätt men som anser att det utbytesförhållande för aktierna som anges i den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen inte är adekvat får invända mot detta förhållande och begära kontantersättning.
Rätten att kräva ett ytterligare penningvederlag gäller endast en sådan aktie eller sådana aktier som innehas av en aktieägare som motsätter sig fusionen och har anmälts för anteckning i aktieägarförteckningen före bolagsstämman eller den sista anmälningsdagen. Om det överlåtande bolaget finns i värdeandelssystemet, ska den aktie eller de aktier med vilka ytterligare vederlag krävs vara antecknade på aktieägarens värdeandelskonto senast den dag som avses i 5 kap. 6 a §, det vill säga på avstämningsdagen. Aktier som förvärvats efter den utsatta dagen medför inte rätt att kräva ett ytterligare penningvederlag.
På samma sätt krävs det kumulativt att en aktieägare som kräver ett ytterligare penningvederlag ska rösta mot en gränsöverskridande fusion, om denne överhuvudtaget har rätt att rösta i ärendet. Av bestämmelsen följer, att om en aktieägare yrkar på ett ytterligare penningvederlag, ska omröstning i allmänhet anordnas för fusionen. Aktieägarens rösträtt har å andra sidan kunnat begränsas på det sätt som föreskrivs i 3 kap. 3 § 2 mom. i aktiebolagslagen. Enligt bestämmelsen kan det i bolagsordningen bestämmas att aktien inte alls medför rösträtt eller inte ger rätt att rösta i vissa ärenden som behandlas på bolagsstämman. Bestämmelsen kan gälla endast en del av bolagets aktier. Om en aktieägares aktier saknar rösträtt eller om rösträtten uttryckligen är begränsad i fråga om en gränsöverskridande fusion, ska kravet på att rösta emot inte tillämpas.
Med momentet genomförs artikel 126.6, tillagd genom ändringsdirektivet.
En meningsskiljaktighet som gäller ett ytterligare penningvederlag för ett finskt bolag som deltar i fusionen ska enligt 2 mom. i paragrafen hänskjutas till skiljemän för avgörande. Ett skiljeförfarande handlar om fastställande av huruvida det i fusionsplanen föreslagna bytesförhållandet för aktierna är ändamålsenligt och vid behov av beloppet på det ytterligare penningvederlaget. Enligt förslaget ska vid bestämmande av ett ytterligare penningvederlag iakttas vad som i 13 § 4 mom. föreskrivs om bestämmande av lösenbeloppet och räntan. Av hänvisningen till bestämmandet av lösenbeloppet och räntan följer att det föreslagna bytesförhållandets eller annat fusionsvederlagets tillräcklighet bedöms enligt tidpunkten före fusionsbeslutet.
I aktiebolagslagen finns det inte uttryckliga bestämmelser att det bytesförhållande för aktier eller annat fusionsvederlag vilket föreslås i fusionsplanen borde motsvara bolagens gängse värden, och i lagen finns det inte heller i övrigt bestämmelser om vederlagets belopp. På grund av likställighetsprincipen enligt 1 kap. 7 § i aktiebolagslagen ska fusionsvederlaget i allmänhet dimensioneras i förhållande till de i fusionen deltagande bolagens gängse värden. I rättslitteraturen har det ansetts att vederlaget i regel borde ligga i linje med de deltagande bolagens ekonomiska ställning och motsvara deras inbördes förhållande (se till exempel Raimo Immonen 2018: Yritysjärjestelyt, s. 233 ss., 7:e förnyade upplagan, Alma Talent). Vid bedömningen av huruvida det bytesförhållande som avses i detta moment är ändamålsenligt ska särskild uppmärksamhet riktas mot förhållandet mellan det föreslagna bytesförhållandet och aktiernas verkliga värde. Förmögenhetsställningen för det överlåtande bolagets aktieägare försämras till följd av fusionen, om det föreslagna fusionsvederlaget är lägre än aktiernas bytesförhållande eller något annat fusionsvederlag enligt gängse värde. Om det fusionsvederlag som erbjuds aktieägarna i det överlåtande bolaget motsvarar eller överstiger gängse pris på aktierna i det överlåtande bolaget, kan bytesförhållandet naturligtvis inte anses vara oändamålsenligt. Aktiens gängse pris bedöms på ett sätt som överensstämmer med de principer som avses i 13 §.
Utgångspunkten för bedömningen av om bytesförhållandet är godtagbart utgörs av de uppgifter som lämnats i fusionsplanen och styrelsens redogörelse. En oberoende sakkunnig ska på det sätt som föreskrivs i 4 och 23 § i sin rapport bedöma om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för bestämmande av fusionsvederlaget samt om fördelningen av vederlaget. I rapporten betonas det hur de bolag som deltar i fusionen ska värderas, eftersom grunderna för bestämmande av vederlaget i allmänhet baserar sig på dessa. I rapporten ska uppges de metoder som har använts för värderingen av de i fusionen deltagande bolagen eller för bestämmandet av bytesförhållandet mellan aktierna samt tas in en bedömning av dessa metoders ändamålsenlighet (RP 109/2005 rd, s. 155). Om det i rapporten konstateras att det i fusionsplanen och styrelsens redogörelse på det sätt som avses i aktiebolagslagen getts riktiga och tillräckliga uppgifter om fusionsvederlaget och fördelningen av det, kan bytesförhållandet för aktierna i regel anses ha fastställts på behörigt sätt. I enlighet med skäl 21 i direktivet ska bedömningen också ta hänsyn till beloppet på en eventuell kompletterande penningersättning som ingår i planen.
Vid bedömningen av huruvida vederlaget är ändamålsenligt kan man också från fall till fall ta hänsyn till arrangemangets art och parternas ställning samt deras åtgärder för att avgöra om fusionsvederlaget är ändamålsenligt. Dessa kan till exempel omfatta beloppet på och arten av den ersättning som föreslås i planen, till exempel möjligheten att omvandla vederlaget till kontanter (likviditet) och eventuella andra rättigheter som sammanhänger med det, de i fusionen deltagande bolagens och aktieägarnas ställning och graden av ömsesidigt beroende, arrangemangets sedvanliga art och andra villkor för fusionen. I fråga om till exempel arrangemang mellan bolag som är oberoende av varandra, grundar sig fusionsvederlaget vanligtvis på kommersiella förhandlingar. Ledningen för ett finskt bolag är då med stöd av 1 kap. 8 § i lagen skyldig att vid förhandlingarna sträva efter det resultat som är bäst för aktieägarna, det vill säga ett fusionsvederlag som är så värdefullt som möjligt i det överlåtande bolaget (RP 109/2005 rd, s. 42). I synnerhet i fråga om marknadspraxis för börsbolag har det dessutom varit sedvanligt att en extern ekonomisk rådgivares bedömning av huruvida fusionsvederlaget är tillräckligt och lämpligt begärs till stöd för styrelsens bedömning. Uppfattningen om vederlagets tillräcklighet kan få stöd också av att en tydlig majoritet av de oberoende aktieägarna godkänt arrangemanget. Under sådana omständigheter motsvarar bytesförhållandet definitionsmässigt det verkliga värdet, varvid ett ytterligare penningvederlag i allmänhet inte borde fastställas. Situationen kan bedömas på annorlunda sätt, om en viss majoritetsaktieägare utövar bestämmande inflytande över båda eller alla bolag som deltar i fusionen. Om en sådan aktieägare strävar efter att exempelvis fastställa ett mycket lågt bytesförhållande för aktier i det överlåtande bolaget till nackdel för andra minoritetsaktieägare, kan det undantagsvis vara motiverat att betrakta ett bytesförhållande som oändamålsenligt (se till exempel Airaksinen, Pulkkinen, Rasinaho 2018: Osakeyhtiölaki II, s. 355 jämte hänvisningar). Om skiljemännen anser att bytesförhållandet är oändamålsenligt, ska de fastställa beloppet på det ytterligare penningvederlag som ska betalas. Beloppet på den extra kontantersättningen ska i allmänhet dimensioneras på så sätt att det sammanlagda beloppet på det fusionsvederlag som aktieägaren fått motsvarar det gängse värdet på aktien i det överlåtande bolaget.
Enligt förslaget ska det i ett skiljeförfarande iakttas vad som i 18 kap. 3, 4, 9 och 10 § föreskrivs om behandling av tvister om inlösen. I den förevarande paragrafen finns det bestämmelser om vissa undantag från de bestämmelser, som är tillämpliga på inlösenförfarandet i samband med en fusion. I praktiken är det motiverat att på ett tillräckligt tydligt sätt informera aktieägarna om dessa särskilda egenskaper och aktieägarnas kostnadsansvar, till exempel i fusionsplanen eller i styrelsens redogörelse.
Enligt förslaget ska 46–48 § i lagen om skiljeförfarande (967/1992) tillämpas på betalning av ersättningar till skiljemännen. Hänvisningen till 46 § i den nämnda lagen leder bland annat till att alla parter solidariskt är skyldiga att till skiljemännen betala en skälig ersättning för deras arbete och kostnader.
Parternas ömsesidiga kostnadsansvar enligt förslaget avviker från inlösningsförfarandet, eftersom det i förslaget inte hänvisas till 18 kap. 8 § i aktiebolagslagen. Enligt den nämnda bestämmelsen ska kostnaderna för skiljeförfarandet bäras av inlösaren, om skiljemännen av särskilda skäl inte finner det skäligt att förordna något annat. Förfarandet för att kräva ett ytterligare penningvederlag kan dock omfatta sådana egenskaper som inte till alla delar kan anses vara ändamålsenliga. Om ansvaret för kostnaderna för skiljeförfarandet i regel tilldelas bolaget, skulle aktieägarna ha ett starkt incitament att sträva efter ytterligare vederlag oberoende av beloppet på det erbjudna fusionsvederlaget.
Syftet med förslaget är att minska de klart ogrundade krav, som skulle kunna ställas utan egen kostnadsrisk för parten. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till detta i enskilda fall, när beslut fattas om parternas ömsesidiga kostnadsansvar. Det är anmärkningsvärt att redan det i kapitlets 13 § stadgade inlösenförfarandet erbjuder minoritetsaktieägarna skydd mot ett eventuellt vederlag till för lågt belopp. Därför föreslås det att man i stället för 18 kap. 8 § i aktiebolagslagen tillämpar bestämmelserna om rättegångskostnader i 21 kapitlet i rättegångsbalken på ersättning för kostnader för förfarandet. Enligt 21 kap. 1 § i rättegångsbalken är en part, som förlorar målet, skyldig att ersätta alla motpartens skäliga rättegångskostnader som föranletts av nödvändiga åtgärder. I andra paragrafer i detta kapitel finns det visserligen flera undantag från huvudregeln.
På motsvarande sätt som i 13 § kan skiljemännen besluta att de krav på ett ytterligare penningvederlag som väsentligen stöder sig på samma grund ska behandlas i samma förfarande. När skiljedomstolen utses och skiljemännen väljs kan det även i övrigt vara motiverat att beakta om ett inlösenförfarande enligt 13 § inletts i fråga om fusionen. Det torde inte vara något ovillkorligt hinder för att gemensamt handlägga förfarandena för inlösen och fastställande av ett ytterligare penningvederlag, om detta kan anses ändamålsenligt och samtycke av parterna fås för detta.
Uppmärksamhet kan riktas mot att det med avvikelse från inlösenförfarandet inte är möjligt att förordna en god man för aktieägarna i tvister som gäller ett ytterligare penningvederlag. För att få ett ytterligare penningvederlag förutsätts aktiv medverkan i framställandet av yrkandet och i de senare skedena av skiljeförfarandet.
I förslaget föreslås det inte att artikel 126a.6 andra stycket i ändringsdirektivet införs, enligt vilket medlemsstaterna också får föreskriva att det bytesförhållande för aktier som fastställs i skiljedomen ska tillämpas på andra aktieägare i ett bolag som deltar i fusionen och som inte hade rätt att avyttra sina aktier eller inte utövade denna rätt. I praktiken inleder de aktieägare som avses i bestämmelsen inte ett ärende för att kräva en extra kontantersättning.
I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om omfattningen på skiljedomens bindande verkan och betalningsskyldigheten. Enligt momentet ansvarar det övertagande bolaget eller det bolag som ger ett fusionsvederlag vid en trepartsfusion för betalningen av ett ytterligare penningvederlag. Det överlåtande bolaget ska därför utan dröjsmål underrätta den aktör som ansvarar för betalningen av det ytterligare penningvederlaget om de krav som gäller detta. En dom som gäller ett ytterligare penningvederlag av ett finskt bolag vilket bestämts enligt finsk lag är bindande för det utländska övertagande bolaget och vid en trepartsfusion också för det finska eller utländska bolag som ger fusionsvederlag.
Paragrafen tillämpas inte i en situation där det övertagande bolaget är ett finskt bolag. Av ändringsdirektivet följer att den nationella lagstiftningen i en annan medlemsstat vilken ska tillämpas på det utländska överlåtande bolaget då ska tillämpas på krav på ett ytterligare penningvederlag och på det anknutna förfarandet. En dom som meddelats i en annan EES-stat är bindande för det övertagande finska bolaget och, om en gränsöverskridande trepartsfusion har tillåtits också i den EES-staten, även för det finska eller utländska bolag som ger fusionsvederlag.
I paragrafens 4 mom. föreslås en uttrycklig bestämmelse om att ett anhängigt skiljeförfarande inte utgör hinder för registrering av en gränsöverskridande fusion.
25 §.Verkställande av fusion som registreras i Finland. Utöver de situationer som omfattas av den gällande lagen (jfr RP 103/2007 rd, s. 40) gäller paragrafen i fortsättningen dessutom för en systerbolagsfusion där ett bolag som är registrerat i Finland är övertagande bolag. I annat fall tillämpas vid en gränsöverskridande fusion i huvudsak samma bestämmelser om verkställandeförfarandet som vid nationella fusioner. Undantaget utgörs närmast av intyg över föregripande tillsyn som utfärdats av den behöriga myndigheten i hemstaten för ett eller flera utländska bolag som deltar i fusionen, och dessa intyg utgör en förutsättning för att registermyndigheten ska kunna registrera en gränsöverskridande fusion som riktar sig till Finland.
Kraven på inlämnande och tillgång till handlingar kan i fortsättningen uppfyllas helt elektroniskt utan att de sökande personligen behöver besöka den behöriga myndigheten i medlemsstater för de bolag som deltar i fusionen.
I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring av rubriken till lagen om arbetstagarinflytande, med hänsyn till införandet av flyttning av hemorten i lagstiftningen.
I paragrafens 3 mom. föreslås ett uttryckligt omnämnande av registermyndighetens skyldighet att göra en anteckning om bolag i registret, när förutsättningarna för gränsöverskridande fusion är uppfyllda. Vid en kombinationsfusion görs en anteckning om det nya övertagande finska bolaget. Vid en absorptionsfusion antecknas fusionen i registret. Registermyndigheten ska före registreringen godkänna ett intyg som utfärdats av en utländsk behörig myndighet före fusionen som ett bindande intyg om att alla tillämpliga förfaranden och formaliteter inför en fusion har fullgjorts i respektive medlemsstat, utan vilket den gränsöverskridande fusionen inte kan godkännas.
I detta avseende genomförs med bestämmelsen artikel 128.4 och 123.5, tillagda genom ändringsdirektivet.
Registermyndigheten ska också å tjänstens vägnar och utan dröjsmål via systemet för sammankoppling av register underrätta den behöriga myndigheten för det utländska överlåtande bolaget om dessa anteckningar, så att den kan göra egna anteckningar till följd av att en gränsöverskridande fusion trätt i kraft.
I detta avseende genomförs med bestämmelsen artikel 130.3, tillagd genom ändringsdirektivet.
26 §.Verkställande av fusion som registreras i en annan stat. Utöver de situationer som omfattas av den gällande lagen (se RP 103/2007 rd, s. 42) gäller paragrafen i fortsättningen dessutom för en systerbolagsfusion där ett utländskt bolag är övertagande bolag.
Till följd av ändringsdirektivet föreslås i paragrafen vissa helt nya bestämmelser och å andra sidan vissa tekniska preciseringar.
I paragrafens 1 mom. föreslås det att handlingarna i ansökan till registermyndigheten preciseras när ett finskt överlåtande bolag ansöker om tillstånd att verkställa en gränsöverskridande fusion. I den föreslagna bestämmelsen om de handlingar som krävs enligt ändringsdirektivet nämns fusionsbeslut på samma sätt som i den gällande lagen, och som nya handlingar ska dessutom fogas uppgifter om fusionsplanen, om styrelsens redogörelse till aktieägarna och arbetstagarna och om revisorns yttrande eller någon annan oberoende sakkunnigs rapport samt eventuella anmärkningar om fusionsplanen av aktieägarna, borgenärerna eller arbetstagarna. Som nationella krav och på samma sätt än enligt den gällande lagen ska till ansökan dessutom fogas en försäkran av styrelseledamöterna och verkställande direktören i ett finskt aktiebolag om att bestämmelserna i denna lag iakttagits vid fusionen, ett intyg av en styrelsemedlem eller verkställande direktören över att de meddelanden som avses i 7 § sänts samt en eventuell anmälan om att man har inlett ett inlösenförfarande enligt 13 § eller som en ny omständighet ett förfarande enligt 24 a § eller ett förfarande enligt artikel 133.3 och 133.4 i det kodifierade bolagsdirektivet.
En del av de handlingar eller uppgifter som nämns i bestämmelsen, såsom fusionsplanen, har lämnats till registermyndigheten redan i ett tidigare skede av fusionsförfarandet. Det räcker att lämna en specificerad uppgift om tidigare inlämnade handlingar eller uppgifter på så sätt att registermyndigheten och en tredje part har möjlighet att utan svårighet hitta handlingarna eller uppgifterna.
Med denna bestämmelse genomförs artikel 127.2 och till sin del artikel 127.6 b, tillagda genom ändringsdirektivet.
Till paragrafens 2 mom. föreslås tillägg av ett tillståndsvillkor om att ansökan om verkställande av ett finskt överlåtande bolag ska godkännas i sådan föregripande tillsyn som avses i 26 a §. I den hänvisade paragrafen finns det uttryckliga bestämmelser om vissa centrala grunder för när registermyndigheten inte kan utfärda ett förfarandeintyg för en gränsöverskridande fusion.
I momentet föreslås revidering av hänvisningen till bestämmelsen i det kodifierade bolagsdirektivet, vilken gäller anordnande av arbetstagarinflytandet i det övertagande bolaget. I likhet med den gällande lagen räcker det som utredning att de överlåtande finska bolagen meddelar att arbetstagarinflytandet ordnas i det övertagande bolagets hemstat enligt lagstiftning som är förenlig med artikel 133 i det kodifierade bolagsdirektivet. Registermyndigheten behöver inte heller försäkra sig om att lagstiftningen i destinationsstaten till fullo uppfyller kraven i direktivet. Däremot finns det i fortsättningen inget behov av att till den finska registermyndigheten lämna uppgifter om att det kodifierade bolagsdirektivet genomförts i det övertagande bolagets hemstat (jfr RP 103/2007 rd, s. 43). Situationer som gäller gränsöverskridande fusioner är minimiharmoniserade i EES-staterna. Om direktivet inte genomförts på ett korrekt sätt på nationell nivå kommer direktivet, i enlighet med EU-rättens allmänna principer, att bli direkt tillämplig rätt i medlemsstaten.
I detta avseende genomförs artikel 127.5, tillagd med ändringsdirektivet.
Paragrafens 3 mom. motsvarar den gällande lagen.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. kompletteras på så sätt att utöver inlösenförfarandet enligt 13 § i kapitlet ska som en ny omständighet i intyget även nämnas att ett förfarande enligt 24 a § är anhängigt, när registermyndigheten underrättats om detta i enlighet med 1 mom. Det som nämns i detta moment är inte uttömmande.
I momentet föreslås också en förtydligande bestämmelse om att intyget ska göras tillgängligt via systemet för sammankoppling av register. Intyget ska via det också avgiftsfritt överlämnas till den behöriga myndigheten i den stat vars lagstiftning tillämpas på det övertagande utländska aktiebolaget, annars förfaller intyget. Intygets giltighetstid ligger i linje med giltighetstiden i den gällande lagen, det vill säga att intyget ska lämnas in inom sex månader efter utfärdandet.
I paragrafens 5 mom. föreslås en ändring som motsvarar förskrifterna i gällande 17 kap. 25 § 5 mom. Enligt förslaget kan registermyndigheten avregistrera ett finskt bolag som fusionerats med ett utländskt övertagande bolag på basis av även annan tillförlitlig utredning än anmälan av en utländsk behörig myndighet. Bestämmelsen är nationell. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagen.
26 a §.Föregripande tillsyn och registermyndighetens skyldighet att inte bevilja tillstånd för fusion till en annan stat. Paragrafen gäller för gränsöverskridande fusion av ett finskt överlåtande bolag till en annan EES-stat än Finland. Registermyndigheten har till uppgift att ordna tillsynen över en gränsöverskridande fusion till den del finsk lagstiftning tillämpas på fusionen. Bestämmelsen gäller enbart tiden före genomförandet av ett gränsöverskridande företagsarrangemang. Bestämmelsen leder inte till någon skyldighet för registermyndigheten att övervaka ett missbruks- eller bedrägerisyfte efter att det gränsöverskridande företagsarrangemanget trätt i kraft.
I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse som klargör registermyndighetens skyldigheter och enligt vilken registermyndigheten inom den tidsfrist som föreskrivs i 26 b § ska ordna en föregripande tillsyn av de uppgifter som avses i 26 § 1 mom., 26 c och 26 e §. Den föregripande tillsynen består av en sådan prövning av lagenligheten som avses i 2 mom. och vid behov av en sådan undersökning av ett missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i 3 mom. Syftet med bestämmelserna är att göra det möjligt för registermyndigheten att koordinera, det vill säga samordna, anordnandet av den föregripande tillsynen mellan andra behöriga myndigheter inom deras respektive verksamhetsområden (jfr skäl 34 i ändringsdirektivet). Om det inte finns några andra behöriga myndigheter eller om samordningen av åtgärderna inte lyckas, får registermyndigheten själv vidta behövliga åtgärder enligt de befogenheter som föreslås i kapitlet.
De uppgifter till vilka det hänvisas i 1 mom. innehåller ett krav på att det överlåtande bolagets bolagsstämma godkänt fusionen. Denna information, som krävs enligt ändringsdirektivet och till vilken tidsfristens början i praktiken är bunden, får registermyndigheten ur de handlingar som gäller ett eller flera fusionsbeslut och som redan tidigare lämnats in. För arbetstagarna är det viktigt att den behöriga myndigheten ska undersöka om planen omfattar uppgifter som gäller förfarandena för personalens representation eller behandling av alternativ till dessa. Utöver egna uppgifter får registermyndigheten uppgifter framför allt av finska överlåtande bolag och andra myndigheter.
I detta avseende med bestämmelsen genomförs artikel 127.1 och artikel 123.6.
Utöver vad som i 16 kap. 26 § i den gällande lagen föreskrivs om de positiva förutsättningarna för beviljande av tillstånd, föreslås det i 2 och 3 mom. i den aktuella paragrafen uttryckligen att det i enlighet med ändringsdirektivet ska föreskrivas om faserna i myndighetsutredningen och om vissa centrala grunder på grund av vilka registermyndigheten i den aktuella fasen av utredningen inte utfärdar ett fusionsintyg.
Utöver vad som föreskrivs i paragrafen tillämpas bland annat bestämmelserna i 2, 5 och 6 kap. i förvaltningslagen på utredningen av ärendet. Myndigheterna skall bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder skall vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna skall skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen (6 § i förvaltningslagen). Ett ärende skall behandlas utan ogrundat dröjsmål (23 § 1 mom. i förvaltningslagen). Myndigheten ska se till att ärendet utreds på ett tillfredsställande och ändamålsenligt sätt genom att inhämta de uppgifter och utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. En part ska lägga fram en utredning om grunderna för sitt yrkande. En part ska även i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som denne anhängiggjort (31 § i förvaltningslagen). Registermyndigheten kan göra en begäran om utredning av ärendet exempelvis till en annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde och sätta ut en frist, vilken sett till ärendets art är tillräcklig (se 32 och 33 § i förvaltningslagen), och i denna utsträckning finns det inte något behov av att utfärda bestämmelser i aktiebolagslagen. I synnerhet om registermyndigheten, på grund av den utredning som den fått, har grundad anledning att misstänka ett sådant missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i paragrafens 3 mom., ska den sökande i allmänhet ges tillfälle att framföra sin åsikt i ärendet och avge sin förklaring om sådana yrkanden och utredningar som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras (34 § i förvaltningslagen).
Utöver det ovan nämnda tillämpas på avgörandet av ärendet bestämmelserna i 7 kap. i förvaltningslagen mot vilka registermyndigheten ska rikta särskild uppmärksamhet i samband med beslutsfattandet rörande den föregripande tillsynen. Registermyndigheten ska kunna motivera sitt beslut. I motiveringen ska i allmänhet anges vilka omständigheter och utredningar som inverkat på avgörandet samt vilka bestämmelser som tillämpats (45 § i förvaltningslagen). När beslutet fattas är det sakligt att bedöma de omständigheter som pekar i olika riktningar som en helhet.
På delgivning av ett bifallande beslut och ett avslagsbeslut till den sökande tillämpas 9 och 10 kap. i förvaltningslagen. Överklagande omfattas av lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) (jfr skäl 40 i ändringsdirektivet). I bedömningen av överklagbarheten för en registermyndighets beslut ska 6 § i den nämnda lagen beaktas. Enligt 1 mom. får ett beslut genom vilket myndigheten avgjort förvaltningsärendet eller avvisat det utan prövning överklagas genom besvär. Ett beslut av registermyndigheten om avgörandet av ärendets innehåll i en ansökan är överklagbart. Enligt 2 mom. i den nämnda paragrafen får ett beslut som gäller endast beredning eller verkställighet av ett ärende inte överklagas genom besvär, inte heller en förvaltningsintern order om att utföra ett uppdrag eller vidta någon annan åtgärd. Ett beslut av registermyndigheten som gäller tillfälligt avbrytande av behandlingen av ett ärende eller inhämtande av tilläggsutredningar är till sin natur ett beslut som gäller beredningen av ärendet och genomförande av den föregripande tillsynen. Ett sådant beslut är inte överklagbart.
Enligt det inledande stycket i 47 § 1 mom. i förvaltningslagen ska en besvärsanvisning fogas till ett beslut som får överklagas genom besvär. I 48 § i den nämnda lagen föreskrivs att om det enligt en särskild bestämmelse är förbjudet att anföra besvär eller beslutet inte är överklagbart, ska beslutet innehålla ett meddelande om den bestämmelse som ligger till grund för att överklagande inte är möjligt.
I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om registermyndighetens skyldighet att undersöka att alla de grundläggande åtgärder som är en förutsättning för en gränsöverskridande fusion vidtagits och att alla formaliteter som föreskrivs i lagen fullgjorts. När det gäller slutförande av förfaranden och formaliteter anges det i bestämmelsen som exempel betalning eller säkerställande av penningmässiga åtaganden eller andra än penningmässiga åtaganden till den offentliga förvaltningen. Som ett ytterligare exempel på detta nämns uppfyllande av specialkrav enligt näringsgren, inklusive säkerställandet av de avgifter eller skyldigheter som följer av pågående förfaranden. Redan i nuläget fäster registermyndigheten uppmärksamhet vid till exempel anordnandet av förfaranden som gäller borgenärsskydd eller samtycke av behöriga myndigheter inom specifika verksamhetsområden. Detta föreslås att definieras som undersökning kring lagenligheten. I praktiken motsvarar det föreslagna momentet till sitt innehåll prövningen enligt den gällande lagen, och förslaget är i detta hänseende inte avsett att ändra nuvarande tillstånds-praxis.
I detta avseende kommer artikel 127.1 andra stycket, ändrat genom ändringsdirektivet, att genomföras noggrannare än för närvarande.
I paragrafen föreslås också en uttrycklig bestämmelse om att registermyndigheten inte utfärdar ett i 26 § 4 mom. avsett intyg före en gränsöverskridande fusion, om registermyndigheten vid sin prövning finner att alla åtgärder inte vidtagits eller att formaliteterna inte är avklarade. Bolaget kan ges möjlighet att komplettera ansökan eller att uppfylla de relevanta villkoren eller att slutföra förfaranden och formaliteter inom rimlig tid. Alternativt kan registermyndigheten fatta ett motiverat negativt beslut och underrätta det bolag som ansökt om verkställande av fusionen om detta.
I paragrafens 3 mom. föreslås bestämmelser om en utredning som går längre än utredningen av lagenligheten och som registermyndigheten eller, med anledning av en begäran om utredning av registermyndigheten, en behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde, är skyldig att inleda endast när allvarliga misstankar anknyter till den gränsöverskridande fusionen. I den föreslagna bestämmelsen har en annan myndighet som är behörig inom sitt verksamhetsområde enbart en biträdande undersökningsskyldighet i förhållande till registermyndigheten. Registermyndigheten ansvarar för beslut om förfarandet för utredningar och avgöranden om förfarandeintyg.
Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att registermyndigheten kan begära att någon annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde, till exempel den polis som ansvarar för förundersökningen eller någon annan särskild myndighet, vidtar utredningsåtgärder, eller att registermyndigheten kan i 4 mom. avsedda situationer göra en anmälning om ett brottsärende till en förundersökningsmyndighet. Den prövning som avses i 3 mom. torde komma överhuvudtaget i fråga endast undantagsvis. Denna prövning grundar sig på uppgifter som tidigare fåtts i samband med prövningen av lagenligheten och som kompletteras och fördjupas med fortsatta åtgärder,vilka är rimliga och proportionerliga sett till misstankegraden samt till arten och omfattningen av gärningen eller försummelsen eller de följder som eftersträvats eller uppnåtts med den.
Enligt det föreslagna momentet ska, innan tillstånd beviljas, registermyndigheten eller en annan myndighet som är behörig inom sitt verksamhetsområde utifrån de uppgifter som den fått undersöka att fusionen inte görs i missbruks- eller bedrägerisyfte, vars följd eller syfte är att undvika eller kringgå Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen, eller i övrigt i kriminellt syfte. Detta föreslås att definieras som undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte.
Enligt förslaget blir undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte aktuellt i vissa typer av fall av allvarliga förseelser mot ett allmänt intresse. Som godtagbart tvingande skäl i anknytning till ett allmänt intresse betraktas i EU-rätten till exempel att beskattningen förblir konsekvent eller att effektiviteten i skattekontrollen säkerställs, dock inte rent ekonomiska grunder, såsom minskade skatteintäkter eller briserad skattebas. Därtill är det möjligt att med stöd av stiftelseurkunden på utländska personer och bolag tillämpa diskriminerande etableringsrätt eller specialreglering som begränsar friheten att tillhanda-hålla tjänster ”på grundval den allmänna ordningen eller säkerheten eller folkhälsan” (artikel 52 i EUF). På grundval av den allmänna ordningen och säkerheten är det möjligt att begränsa också kapital- och betalningsrörelsen (artikel 65 i EUF); grunderna för de sist nämnda begränsningarna tolkas snävt på så sätt att en medlemsstat inte har rätt att definiera deras dimension utan övervakning av gemenskapens organ. Det ska handla om en verklig och tillräckligt allvarlig fara som hotar ett grundläggande intresse i samhället. Åtgärden ska objektivt sett vara behövlig och proportionerlig i förhållande till det uppsatta målet. Det allmänna intresset i Finland har behandlats ingående i förarbetena till tidigare lagar om gränsöverskridande arrangemang mellan europabolag och aktiebolag (se RP 55/2004 rd, s. 8 och 9; RP 103/2007 rd, s. 14).
I enlighet med skäl 35 i ändringsdirektivet anknyter missbruks- eller bedrägerisyftet framför allt till kringgående av arbetstagarnas rättigheter, sociala avgifter eller skattskyldigheter. Det har ansetts ett mycket viktigt mål att motverka brevlåde- eller skalbolag som inrättas i syfte att undgå, kringgå eller överträda Europeiska unionens rätt eller den nationella lagstiftningen. Nationellt kan det i allvarliga fall bli aktuellt med åtminstone skattebedrägerier och -förseelser enligt 29 kap. 1—4 § i strafflagen, bedrägerier, missbruk och förseelser enligt 4 a—4 c och 5—7, 7 a och 8 § i kapitlet, de olika fall av bedrägerier, missbruk och ocker vilka föreskrivits som straffbara i 36 kap, samt de arbetsbrott som avses i 47 kap. I ändringsdirektivet har inte missbruks- eller bedrägeriförseelser definierats och inte begränsats till ett visst rättsområde eller en viss förseelse.
Med stöd av ändringsdirektivet kan det också handla om en annan brottslig avsikt som gäller brott som inte heller i denna utsträckning närmare definierats i ändringsdirektivet. Ett annat brott som ska anses vara nationellt betydelsefullt kan i allvarliga fall uppdaga sig till exempel i form av åtgärder i strid med de bestämmelser som ska tillämpas på det överlåtande bolaget vilka vidtagits för att eftersträva en oberättigad avsevärd eller långvarig ekonomisk nytta på någon annans bekostnad eller på motsvarande sätt för att på oberättigat sätt undvika en viss förpliktelse. De brott som ska bestraffas enligt 30 kap. 4—7, 7 a, 8, 8 a, 9, 9 a, 10 och 10 a § i strafflagen är exempel på näringsbrott som ska beaktas. Ett missbruks- eller bedrägerisyfte kan i allvarliga fall visa sig också som andra brott som ska bestraffas enligt 37 kap. 1—4 och 8—14 § i strafflagen. Brott i anknytning till försummelse av näringsskyldigheter, såsom brott som föreskrivits i samfunds- och värdepappersmarknadslagen, brott mot näringsförbud eller ovan hänvisade bokförings- eller revisionsbrott kan på samma sätt i allmänhet i allvarliga fall anses vara sådana som visar på en brottslig avsikt i anknytning till ekonomisk verksamhet.
Andra brott som äventyrar den allmänna ordningen eller säkerheten på ett allvarligt sätt är sådana som är förknippade med ett visst ekonomiskt eller kommersiellt mål och riktar sig mot en stor eller obegränsad grupp människor eller främjar utnyttjande av personer med relativt oskyddad socio-ekonomisk ställning i samhället. I allvarliga fall är sådana till exempel krigsbrott och brott mot mänskligheten enligt 11 kap. i strafflagen, landsförräderibrott enligt 12 kap., högförräderibrott enligt 13 kap., brott mot den allmänna ordningen enligt 17 kap. 1, 1 a, 2—5, 8, 8 a, 18 eller 18 a §, sexualbrott enligt 20 kap. 4, 5, 6, 7, 7 b, 8, 8 a—8 c §, 9 eller 9 a §, brott mot friheten enligt 25 kap. 1—3 eller 3 a §, penningtvättbrott enligt 32 kap. 6 och 7—9 §, allmänfarliga brott enligt 34 kap., terroristbrott enligt 34 a kap. och brott enligt 35 kap. 3 a och 3 b § och 38 kap. 3—6, 7 a, 7 b, 8 och 8 a §, vilka riktar sig mot det moderna informationssamhället. Det gemensamma för dessa allvarliga brott är att det maximistraff som ska dömas ut för dessa är ett kännbart fängelsestraff.
Enligt förslaget ska ett enskilt fall bedömas utifrån objektiva utgångspunkter. Ju större oaktsamhet bolagets gärning eller försummelse ger uttryck för och ju större eller mer omfattande fördel som eftersträvats eller uppnåtts med bolagets verksamhet, desto större skäl att förhålla sig med större allvar till fallet.I den situation som avses i bestämmelsen borde registermyndigheten från fall till fall ta hänsyn till alla relevanta faktorer som framkommit, direkt och indirekt, under tillsynen. Gärningar eller försummelser och bevis på dem borde bedömas som en helhet. Vid bedömningen ska uppmärksamhet fästas vid om de mottagna uppgifterna är av väsentlig betydelse med tanke på det förbjudna syftet eller med följderna av en gränsöverskridande fusion av ett enskilt finskt bolag.
Enligt det första stycket i skäl 36 i ändringsdirektivet bör vid bedömningen beakta alla relevanta sakförhållanden och omständigheter och, i relevanta fall, beakta åtminstone vägledande faktorer rörande särdragen hos etableringen i den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet, inbegripet avsikten med förfarandet, sektorn, investeringar, nettoomsättning och vinst eller förlust (resultat), antal arbetstagare, balansräkningens sammansättning, skatterättslig hemvist, tillgångar och var dessa finns, utrustning, de verkliga ägare och huvudmännen i bolaget, sedvanliga arbetsplatser för arbetstagarna och specifika grupper av arbetstagare, den plats där sociala avgifter ska betalas, antalet arbetstagare som utstationerats under året före det gränsöverskridande förfarandet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG, antalet arbetstagare som arbetar samtidigt i fler än en medlemsstat i den mening som avses i förordning (EG) nr 883/2004 och de affärsrisker som bolaget eller bolagen övertar före och efter det gränsöverskridande förfarandet.
Enligt andra stycket i skäl 36 i ändringsdirektivet bör bedömningen också ta hänsyn till relevanta sakförhållanden och omständigheter som rör arbetstagarnas rätt till medverkan, i synnerhet när det gäller förhandlingar om sådana rättigheter när dessa förhandlingar har utlösts av att fyra femtedelar av den tillämpliga nationella tröskelnivån uppnåtts. Alla dessa aspekter bör enbart betraktas som vägledande faktorer i den övergripande bedömningen och bör därför inte beaktas separat. Om det gränsöverskridande förfarandet skulle leda till att platsen för bolagets faktiska ledning eller för dess ekonomiska verksamhet förlades till den medlemsstat där bolaget eller bolagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet får den behöriga myndigheten betrakta detta som en indikation på att det inte är fråga om omständigheter som leder till otillbörlighet eller bedrägeri.
Med stöd av förvaltningslagen kan registermyndigheten för att utreda ärendet på eget initiativ göra tilläggsutredningar eller begära sådana av en behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde. I speciallagstiftningen har det därtill föreskrivits om behörigheten för vissa behöriga myndigheter inom sitt verksamhetsområde att förutsätta samtycke för arrangemanget, vilket i praktiken innebär behörighet att ställa villkor för arrangemanget i fråga eller förbjuda det. I detta hänseende kan registermyndigheten på eget initiativ eller på krav av en annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde temporärt avbryta behandlingen av en ansökan, dock med beaktande av skyldigheten att behandla ett ärende utan dröjsmål och de utsatta tider som föreskrivs i 26 b §. Detta ska anses tillåtet med stöd av invändningsrätten för en nationell myndighet enligt artikel 121.1 b i det kodifierade bolagsdirektivet och de nya bestämmelserna om tidsfrister för förfarandet.
I paragrafens 3 mom. föreslås det att registermyndigheten ska ha grundad anledning att misstänka ett missbruks- eller bedrägerisyfte. I ändringsdirektivet har uttrycket ”särskild misstanke” använts för det som i den förslagna bestämmelsen avses med grundad anledning. Om registermyndigheten bedömer att det kan vara fråga om en gärning eller försummelse som är straffrättsligt straffbar, räcker det med en allvarlig misstanke för att inleda förundersökning och ärendet kan meddelas till förundersökningsmyndigheterna i enlighet med 4 mom. Vid andra slag av misstankar om missbruk av en rätt görs bedömningen i första hand av någon annan lämplig särskild myndighet eller, i sista hand, av registermyndigheten. Vid ett beslut om ett förfarandeintyg kan en allmän misstanke om att syftet med en gränsöverskridande fusion är olämpligt inte anses vara tillräckligt, utan en viss tydlig bevisning ska utgöra grund för och stöd för misstanken i fråga. De faktiska omständigheterna och bevisningen rörande förhållandena ska räcka för att en person som prövar ärenden omsorgsfullt utifrån sina observationer, på ett sätt som närmar sig sannolikhet, kommer fram till att det kan handla om en gärning eller försummelse som riktar sig mot Finlands eller EU:s rättsordning. I den föreslagna bestämmelsen beskrivs detta med uttrycket ”åtminstone relativt sannolikt”, som avser en sannolikhet på ungefär 40 till 50 procent.Det är därför möjligt att det kvarstår en viss osäkerhet om sannolikheten.
I praktiken är resultatet av en registermyndighets undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte enbart ett konstaterande av huruvida registermyndigheten under sin utredning eller med anledning av en utredning av en annan behörig myndighet inom sitt verksamhetsområde upptäckt tecken på ett missbruks- eller bedrägerisyfte samt en specifikation av eventuella tecken. Om registermyndigheten utifrån en mottagen utredning och en omsorgsfull bedömning meddelar ett negativt beslut, borde registermyndigheten motivera sitt beslut med observationer, som enligt den tyder på ett missbruks- eller bedrägerisyfte. Med beaktande av att de flesta gränsöverskridande företagsarrangemangen gäller dotter- eller systerbolag, torde registermyndigheten så gott som utan undantag besluta sig för att den i samma utredning inte upptäcker tecken på sådana ändamål eller följder.
Om proportionerliga mindre begränsande åtgärder inte är tillgängliga och registermyndigheten utifrån en utredning som den mottagit finner det åtminstone relativt sannolikt att ett gränsöverskridande arrangemang har det i momentet avsedda syftet, utfärdar registermyndigheten inte något fusionsintyg före den gränsöverskridande fusionen. Registermyndigheten ska då till stöd för sitt beslut ha relativt starka bevis för att ett missbruks- eller bedrägerisyfte föreligger.
I detta avseende med bestämmelsen genomförs artikel 127.8 i ändringsdirektivet, enligt vilken den behöriga myndigheten inte utfärdar ett fusionsintyg om det i enlighet med nationella lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande fusion genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att Europeiska unionens rätt eller nationell rätt undgås eller kringgås eller som syftar till detta, eller för kriminella ändamål.
Formuleringen av den föreslagna bestämmelsen ger registermyndigheten och andra behöriga myndigheter inom sina verksamhetsområden ett visst utrymme för prövningsrätt som kan anses vara normalt i myndighetsverksamhet. I den aktuella lösningssituationen har myndigheterna möjlighet och skyldighet att ta hänsyn till olika aspekter, intressen, värderingar och, i begränsad utsträckning, även administrativa ändamålsenlighetsaspekter i sina överväganden. I bestämmelsen och motiveringarna har man i huvudsak definierat de aspekter som kan beaktas vid utövandet av prövningsrätten. Utövandet av prövningsrätten måste dock ställas i proportion till exempelvis syftet med lagstiftningen (Olli Mäenpää 2018: Hallinto-oikeus – Oikeuden perusteokset, pääjakso III Hallintomenettely ja hyvän hallinnon perusteet, jakso 8. Päätösvallan käyttö ja hallintopäätös, Viranomaisen harkintavalta päätöksenteossa. Kontinuerligt uppdaterat verk, läst 31.3.2022. Alma Talent), I förevarande situation är prövningsrätten bunden till lagen i den meningen att tillstånd till gränsöverskridande arrangemang och intyg över detta ska beviljas, om de formaliteter som stadgas i lagen fullgörs och det inte föreligger något motsägande grundad anledning. Utgångspunkten är att skydda bolagens närings- och handlingsfrihet samt rätten till rörlighet. Även om de misstankar som avses i bestämmelsen gäller allvarliga ärenden och även om registermyndigheterna eller andra myndigheter inte är bundna av de vägledande tidsfrister som anges i fusionsplanen eller av de kostnader som beror på att de överskrids och som från fall till fall även är stora, är det motiverat att utreda och avgöra ärendet omsorgsfullt, men utan dröjsmål i enlighet med det som föreskrivs i 26 b §. Det är rimligt att förfarandets längd minimeras och i allmänhet även att parten hörs i ärendet på det sätt som avses i 34 § i förvaltningslagen.
Vid bedömningen av fusionens syfte eller syftets godtagbarhet ska bland annat målen med ändringsdirektivet, fördragens artiklar om etableringsfrihet och relevant rättspraxis beaktas. Medlemsstaterna får föreskriva vissa åtgärder för att undvika kringgående av lagstiftningen. Av EU-domstolens fasta rättspraxis följer att en sådan inskränkning av etableringsfriheten endast kan godtas om den är motiverad av tvingande skäl av allmänintresse. Det krävs dessutom att inskränkningen är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Skydd av borgenärer och minoritetsägare är ett av de tvingande skäl i anknytning till ett allmänt intresse vilka erkänns av EU-domstolen. Det samma gäller skyddet av arbetstagare. (se Polbud-avgörandet, punkterna 52 och 53, båda punkterna med hänvisningar.) Det ska från fall till falla finnas tydliga objektiva bevis på detta. I EU-domstolens rättspraxis har det i sig som missbruk av etableringsfriheten emellertid inte ansetts att bolagets stadgeenliga eller faktiska hemort placeras i enlighet med lagstiftningen i en viss medlemsstat i syfte att dra nytta av gynnsammare lagstiftning (se Polbud-avgörandet, punkt 40 med hänvisningar). Registermyndigheten ska i regel inte heller låta bli att bevilja tillstånd enbart på grundval av sådana bolagsrättsliga omständigheter, i fråga om vilka aktieägare, borgenärer eller arbetstagare kan förlita sig på andra rättsmedel. Ett exempel är en situation där bolagsrättslig reglering i det övertagande bolagets hemstat skulle ge till exempel minoritetsaktieägare eller borgenärer i viss utsträckning sämre skydd än den finska lagstiftningen. En minoritetsaktieägare har under dessa omständigheter möjlighet att trygga sitt innehavs ekonomiska värde genom att kräva inlösen av sin aktie och borgenären har rätt att motsätta sig en gränsöverskridande fusion.
I 4 mom. i paragrafen föreslås en uttrycklig bestämmelse om registermyndighetens rätt att anmäla ett brottsärende som denna upptäckt i samband med undersökningen kring missbruks- och bedrägerisyfte till förundersökningsmyndigheten för undersökning när registermyndigheten gör betydande observationer som tyder på brottslighet. I förslaget är det inte fråga om registermyndighetens anmälningsskyldighet, men syftet är att registermyndigheten i allvarliga brottsärenden gör en anmälning till förundersökningsmyndigheterna senast då det visat sig att registermyndighetens misstankar om ett eventuellt brott efter utredningar har visat sig vara grundade.
Den föreslagna bestämmelsen gäller ärenden som avses i strafflagen och som inte hör till registermyndighetens egentliga tillsynsuppgifter, utan registermyndigheten får kännedom om brottsärendet i samband med den föregripande tillsynen. I sådana ärenden är registermyndigheten själv inte en part.
Enligt den föreslagna bestämmelsen är det helt registermyndighetens sak att pröva huruvida ett ärende ska meddelas till den myndighet som fattar beslut om förundersökning. En anmälan av registermyndigheten förutsätter inte att tröskeln för förundersökning överskrids. Överskridandet av förundersökningströskeln och verkställandet av förundersökningen bedöms av den myndighet som beslutar om verkställandet av förundersökningen. Genom den föreslagna paragrafen ändras inte prövningsrätten och befogenheterna för de myndigheter som fattar beslut om verkställandet av förundersökningen.
Med stöd av 29 § 1 mom. 4 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet kan en myndighet till en annan myndighet lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar om uppgiften behövs för att en myndighet skall kunna utföra ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag. Registermyndigheten har således rätt att till förundersökningsmyndigheten lämna ut uppgifter som den fått i samband med undersökningen kring missbruks- och bedrägerisyfte och som behövs för att förundersökningen ska kunna verkställas. Vid informationsutbyte ska man i övrigt beakta de övriga bestämmelserna i offentlighetslagen, 11 kap. 8 § i förundersökningslagen (805/2011) och 4 kap. 2 § i polislagen (872/2011).
26 b §.Tidsfristerna för registermyndighetens föregripande tillsyn. Paragrafen är ny. Vid bedömningen av tillsynsförfarandets längd, sättet att genomföra det och dess omfattning skulle till exempel arrangemangets art och andra omständigheter beaktas. På utförandet av tillsynen tillämpas även allmänna förvaltningsrättsliga principer, såsom att myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte (6 § i förvaltningslagen). I situationer där det för registermyndigheten inte har uppstått särskilda skäl att betvivla syftet eller ändamålet med fusionen, skulle tillsynsförfarandet i praktiken kunna vara relativt snabbt, begränsat och summariskt.
I paragrafens 1 mom. finns det föreskrifter om den tidsfrist som reserverats för undersökning kring lagenligheten enligt 26 a § 2 mom., och i paragrafens 2 och 3 mom. föreskrifter om undantag från denna. De åtgärder som undersökning kring lagenligheten kräver ska vidtas och ett beslut ska fattas inom tre månader från den dag då myndigheten tog emot handlingarna enligt 26 § 1 mom. och information om att det överlåtande bolagets bolagsstämma har godkänt fusionen. Tidsfristen börjar löpa från det att alla handlingar och uppgifter tillställts registermyndigheten.
Med bestämmelsen genomförs artikel 127.7 i ändringsdirektivet.
I föreslagna 2 mom. finns det föreskrifter om den tidsfrist som reserverats för förfarandet i en situation där det för registermyndigheten har uppstått grundad anledning att misstänka att en gränsöverskridande fusion är avsedd att genomföras i ett sådant missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i 26 a § 3 mom.
De åtgärder som hänför sig till bedömningen ska vidtas utan dröjsmål. I de fall som avses i momentet får tidsfristen för förfarandet förlängas med ytterligare högst tre månader, om det vid registreringsmyndighetens bedömning är nödvändigt att ta hänsyn till ytterligare information eller genomföra ytterligare utredningar. Längden på den tilläggstid som ska beviljas ska vara tillräcklig med hänsyn till ärendets art (33 § 1 mom. i förvaltningslagen). Det kan vara fråga om en granskning av någon mindre detalj, varvid en kort tilläggstid är motiverad, eller en omfattande kompletterande utredning, varvid även en tämligen lång tilläggstid är motiverad.
Med momentet genomförs artikel 127.9 och 127.10 i ändringsdirektivet.
I paragrafens 3 mom. föreslås en bestämmelse för det fall att inte ens den i 2 mom. nämnda tilläggstiden på tre månader på grund av ansökans exceptionella komplexitet räcker för ordnande av åtgärder för föregripande tillsyn enligt 26 a § och för registermyndighetens beslut. I överensstämmelse med 23 § 1 mom. i förvaltningslagen ska ärendet då behandlas utan dröjsmål. Med avvikelse från 23 § 2 mom. i förvaltningslagen, enligt förslaget ska registermyndigheten dock på eget initiativ ge en uppskattning av tidpunkten för beslutet.
Registermyndigheten ska också informera den som ansöker om verkställande av fusionen om skälen till dröjsmålen innan tidsfristerna i fråga löper ut. I detta avseende med bestämmelsen genomförs artikel 127.11 i ändringsdirektivet.
26 c §.Registermyndighetens rätt att få uppgifter av myndigheter samt rätt att begära andra nödvändiga uppgifter av dem. I paragrafen föreslås bestämmelser om registermyndighetens inhämtande av myndighetsuppgifter för utförandet av den föregripande tillsynen. Utgångspunkten för bestämmelsen är den i förvaltningsrätten allmänt iakttagna tanken om att ett förvaltningsorgan inte får ingripa i en annan myndighets beslutanderätt genom att överta avgörandet av ett ärende som hör till detta organs beslutanderätt (Olli Mäenpää 2018, huvudavsnitt III Hallintomenettely ja hyvän hallinon perusteet, avsnitt 8. Päätösvallan käyttö ja hallintopäätös, Hallintopäätöksen asiallinen ala. Kontinuerligt uppdaterat verk, läst 31.3.2022). Registermyndigheten är själv behörig till exempel i vissa frågor som rör bolagsrätt och registerföring. Registermyndigheten behöver andra myndigheters hjälp och uppgifter i ärenden som inte hör till registermyndighetens behörighet. Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att uppfylla kraven i ändringsdirektivet, men att hålla förfarandet relativt lätt, snabbt och flexibelt. Bestämmelserna begränsar eller ändrar inte på något sätt myndigheternas tillsynsbefogenheter, utan det aktuella förfarandet kompletterar gransknings- och kontrollförfarandena för andra behöriga myndigheter inom sina respektive verksamhetsområden.
I paragrafen föreslås bestämmelser om registermyndighetens rätt att begära och få uppgifter av myndigheterna eller ur deras register under hela den föregripande tillsyn som avses i 26 a §.
Enligt förslaget innehåller 1 mom. i paragrafen bestämmelser om rätten för registermyndigheten att utreda tillförlitligheten hos det överlåtande bolaget, de personer som hör till dess ledning, vissa större ägare samt företag och samfund som är kopplade till det. Bestämmelsen gäller det överlåtande bolag, alla medlemmar i ledningen, innehavare av över 25 procent av aktie- eller röstmakten i bolaget, eller de i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/ 2001) avsedda registreringspliktiga företag och samfund som är direkt eller indirekt kopplade till dem som avses ovan. Det är fråga om en rättighet som föreskrivs för registermyndigheten. Det finns ingen skyldighet till utredning, såvida det inte finns ett uppenbart behov av en sådan.
Enligt föreslagna 1 mom. kan den som under innevarande år eller de tre föregående kalenderåren försummat att fullgöra sina registrerings-, anmälnings- eller betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringspremier eller avgifter som tagits ut av Tullen inte anses vara tillförlitlig. Vidare föreslås det att den som under nämnda tiden brutit mot andra bestämmelser av allmänt intresse inte heller kan anses tillförlitlig. I detta hänseende hänvisas till vad som ovan anförts i specialmotiveringen till 26 a § 3 mom.
Syftet i bestämmelsen med att utreda tillförlitligheten är att möjliggöra, på ett sätt som anges nedan, inlämning av fullgöranderapporten till registreringsmyndigheten, vars information endast utgör en del av den föregripande tillsyn som avses ovan i 26 a §, framför allt för undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte.
Med stöd av den bestämmelse som föreslås till 2 mom. i paragrafen har registermyndigheten rätt att få uppgifter om alla ärenden som avses i 1 mom., vilka i allmänhet framgår av den fullgöranderapport som fås av enheten för utredning av grå ekonomi. Rätten att få uppgifter gäller alla personer, företag och samfund enligt 1 mom. I paragrafens 2 mom. föreslås dessutom krav på nödvändigheten för uppgifterna för att utreda tillförlitligheten. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 20 b § 1 och 2 mom. och 3 mom. 1 punkten i lagen om Finansinspektionen.Syftet med användningen av informationen, eller dess omfattning, kan dock skilja sig från det som anges på annat håll i lag.
I paragrafens 2 mom. föreslås därtill precisering att i en begäran om uppgifter ska registermyndigheten specificera de personer, företag och samfund som är föremål för begäran. Det kan handla om en begäran om information som gäller en fullgöranderapport eller andra uppgifter. De uppgifter som förutsätts för utförande av en uppgift som avses i 1 mom. i paragrafen är sekretessbelagda, men med stöd av den grund som berättigar till utlämnande av uppgifterna kan de lämnas ut till registermyndigheten via Enheten för utredning av grå ekonomi eller av en annan myndighet. De föreslagna bestämmelserna är förknippade med att det nedan föreslås att de relevanta tillägg som gäller överlämnade uppgifter görs i 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi.
Personerna i bolagets ledning spelar en viktig roll för förfarandet i bolaget. Dessutom med stöd av skäl 35 i ändringsdirektivet ska uppmärksamhet riktas mot användning av brevlåde- eller skalbolag i synnerhet vid undersökning kring missbruks- eller bedrägerisyfte. Därför föreslås att det i 1 och 2 mom. föreskrivs att registermyndigheten har rätt att granska uppgifter om personer i ledningen för det överlåtande bolaget och de som har kopplingar till arrangemanget. Informationen är viktig för bedömningen av personerna med central ställning och de frågor som ligger till grund för arrangemanget.
I paragrafens 3 mom. hänvisas det till bestämmelserna i 6 kap. i aktiebolagslagen om den allmänna behörigheten för personer i bolagets ledning, vilken registermyndigheten i princip även i övrigt övervakar. För denna tillsyn har registermyndigheten rätt att få uppdaterade uppgifter ur näringsförbudsregistret av Rättsregistercentralen. Uppgifterna gäller endast gärningar eller försummelser i affärsverksamheten vars centrala skyddsobjekt utgörs av borgenärernas rättigheter (se till exempel RP 29/1985 rd, s. 8–10 och 15).
Uppgifterna om gällande näringsförbud i näringsförbudsregistret är offentliga (21 § 2 mom. i lagen om näringsförbud). De kan överlämnas elektroniskt från Rättsregistercentralen till registermyndigheten.
Det föreslås att kompletterande bestämmelser läggs till i 4 mom. i paragrafen rörande registermyndighetens rätt att få uppgifter om bolag och personer med koppling till en gränsöverskridande fusion. Förslaget gäller rätten att få andra än ovan avsedda nödvändiga uppgifter av andra centrala nationella myndigheter eller av myndigheter i EES-området trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av informationstillgången. Genom att begära ytterligare information kan man få ytterligare bevis för att fatta beslut, till exempel av särskilda myndigheter inom specifika områden.
Med stöd av momentet ska registermyndigheten i begäran från fall till fall specificera de nödvändiga uppgifter som den behöver samt de bolag och personer som begäran gäller. När det gäller innehållet i de uppgifter som begärs hänvisas till de omständigheter som anges ovan i motiveringen till 26 a § och skälen 35 och 36 i ändringsdirektivet. Sådana uppgifter kan begäras för en sådan undersökning kring lagenligheten som avses i 26 a § 2 mom. eller för en sådan undersökning kring missbruks- eller bedrägerisyfte som avses i 3 mom. i den nämnda paragrafen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen har registermyndigheten vid behov rätt att få uppgifter främst från Skatteförvaltningen. Inom EES-området genomförs verkställandet av beskattningen och informationsutbytet effektivt i dag och Skatteförvaltningens verksamhetsområde har i praktiken inte identifierat sådana formaliteter som ska granskas vid undersökningen kring lagenligheten och som skulle kunna förhindra en gränsöverskridande fusion. En eventuell begäran om uppgifter från Skatteförvaltningen kan således huvudsakligen avse uppgifter som hänför sig till undersökningen kring missbruks- eller bedrägerisyfte enligt 26 a § 3 mom. Fullgöranderapporten innehåller inte särskilt exakta uppgifter om granskningar som gjorts av olika myndigheter inom deras verksamhetsområde, varför registermyndighetens begäran om uppgifter skulle kunna gälla till exempel vissa närmare uppgifter om skatterevisioner i det överlåtande bolaget. Uppgifter om oavslutade kontroller eller skattepåföljder som är under beredning lämnas inte.
Med stöd av förslaget skulle Skatteförvaltningen ha rätt att lämna nödvändiga uppgifter på begäran av registermyndigheten och för en bedömning som registermyndigheten håller på att göra. Skatteförvaltningen har enligt förslaget rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna ut nödvändiga beskattningsuppgifter. De uppgifter som ska lämnas är sådana som Skatteförvaltningen registrerat i sitt informationssystem. De lämnas i den form som de lagrats i. Skatteförvaltningen tar inte ställning till huruvida förutsättningarna och formaliteterna för en gränsöverskridande fusion eller missbruks- eller bedrägerisyfte är uppfyllt.
Det ska dessutom beaktas att beskattning inte omfattas av tillämpningsområdet för ändringsdirektivet (se skäl 53 i ändringsdirektivet). Följaktligen görs bedömningen av fusionens skatterättsliga godtagbarhet också i fortsättningen separat av Skatteförvaltningen. En bedömning som registermyndigheten gjort under den föregripande tillsynen eller Skatteförvaltningens svar på en begäran om uppgifter enligt 4 mom. hindrar inte eller inverkar inte på Skatteförvaltningens separata bedömning till exempel om det är fråga om kringgående av skatt enligt 28 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) eller ett arrangemang enligt 52 h § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) där det uteslutande eller ett av de huvudsakliga syftena utgjorts av kringgående av skatt eller undvikande av skatt.
För det andra skulle registermyndigheten vid behov ha rätt att få vissa nödvändiga uppgifter av Finansinspektionen. På registermyndighetens rätt att få uppgifter och Finansinspektionens skyldighet att lämna ut uppgifter tillämpas samma allmänna förvaltningsrättsliga principer som ovan redogjorts i fråga om Skatteförvaltningen.
Registermyndigheten kan begära uppgifter av Finansinspektionen till exempel om dess behörighet i förhållande till det bolag eller den person som begäran gäller samt uppgifter om administrativa påföljder, om det överlåtande bolaget är ett tillsynsobjekt eller ett övrigt tillsynsobjekt enligt 4 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) eller en annan finansmarknadsaktör enligt 5 § i den lagen. Uppgifter om oavslutade granskningar eller administrativa påföljder under beredning lämnas inte.
Andra uppgifter som Finansinspektionen kan lämna kan till exempel hänföra sig till att skyldigheten att lämna prospekt helt och hållet inte fullgjorts i fråga om emittenter som omfattas av denna skyldighet. Det ska emellertid beaktas att skyldigheten att utfärda prospekt inte nödvändigtvis uppkommit efter registreringen av planen för en gränsöverskridande fusion, utan den kan uppkomma först senare vid tidpunkten för fusionens genomförande.
På samma sätt ska det beaktas att Finansinspektionen utifrån sina brottsmisstankar kan ha gjort en begäran om undersökning hos polisen, som i allmänhet har till uppgift att göra en förundersökning. I sådana fall har Finansinspektionen inte befogenhet eller möjlighet att lämna uppgifter om detta till registermyndigheten.
Med stöd av förslaget är det tillåtet att registermyndigheten och förundersökningsmyndigheterna och domstolarna är i kontakt med varandra. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att registermyndigheten trots sekretessbestämmelserna har rätt att få nödvändiga uppgifter om förundersökningen och rättegångsförfarandet i anknytning till de ärenden som avses i paragrafen. Den föregripande tillsyn som registermyndigheten ska göra med anledning av gränsöverskridande arrangemang och som gäller EES-området kompletterar övriga myndighetsförfaranden, den ersätter inte dessa. Med tanke på brottsbekämpningen och tillgodoseendet av straffansvaret är det dock viktigt att det i samband med den föregripande tillsynen på ett behörigt sätt och med tillräcklig precision utreds åtminstone att förbyggande, avslöjande, utredning eller åtalsprövning av brott inte äventyras på grund av att ett gränsöverskridande arrangemang genomförs eller att bolagets verksamhetsområde förflyttas. Det finns bestämmelser om förundersökningsmyndighetens eventuella behörighet att ge uppgifter också i den övriga speciallagstiftningen. Om det föreligger en behörighetsgrund för att överlämna uppgifter, prövas överlämnandet av uppgifter eller omfattningen på överlämnandet separat i varje enskilt fall.
I praktiken kan en utredning om finländska parter som deltar i ett arrangemang fås enbart ur finländska källor. Det är allmänt att det i överlåtande bolag finns personer med ansvarsställning, vilka saknar finsk personbeteckning och vars hemort finns i annan EES-stat. Ytterligare information kan begäras av andra myndigheter i Finland eller i en annan EES-stat vilka har en central koppling till tillsynen över de finska bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion, till exempel när det gäller kommersiella villkor för företagsverksamhet, de anställdas ställning eller användning av brevlåde- eller skalbolag eller eventuella domstolsförfaranden i Finland och utomlands (jfr skälen 35, 36 och 39 i ändringsdirektivet). Som exempel från Finland kan nämnas andra särskilda myndigheter inom sitt verksamhetsområde, Verket för finansiell stabilitet, centralen för utredning av penningtvätt, myndigheter som deltar i likvidations- eller konkursförfarande eller något annat motsvarande förfarande eller som övervakar dem, Konkurrens- och konsumentverket, regionförvaltningsverken, närings-, trafik- och miljöcentralerna, Pensionsskyddscentralen och arbetarskyddsmyndigheterna. I fråga om utländska myndigheter är det möjligt att nämna registermyndigheterna i andra EES-stater och de behöriga myndigheter som deltar i uppföljningen av att bolagsrätten iakttas och i utredningen av överträdelser, inklusive notarius publicus. Listan är inte uttömmande. Registermyndigheten har ingen skyldighet att begära ytterligare information.
I paragrafens 4 mom. föreslås dessutom att registermyndigheten kan inleda förfarandet för begäran om uppgifter omedelbart efter registreringen av fusionsplanen. Registermyndigheten ska fastställa en tidsfrist inom vilken den som fått begäran ska lämna uppgifterna. Denna bestämmelse gör det i allmänhet möjligt att påskynda förfarandet, hålla längden på ett gränsöverskridande arrangemang på rimlig nivå och undvika att bolagens administrativa börda ökar väsentligt.
Registermyndigheten kan fatta beslut i ärendet efter utsatt tid också i det fall att den myndighet som fått begäran om uppgifter inte lämnar uppgifter i ärendet. Detsamma gäller om registermyndigheten inte begär de tilläggsuppgifter som avses i 4 mom.
Dessutom ska man i allmänhet med hänsyn till paragrafens tillämpning fästa uppmärksamhet vid tillämpningen av de så kallade allmänna förvaltningslagarna. I synnerhet med stöd av 34 § i förvaltningslagen ska det överlåtande bolaget följaktligen i regel ges tillfälle att framföra sin åsikt eller avge sin förklaring om de uppgifter som lämnats med anledning av ärendet. I förvaltningslagen avses med en parts förklaring vilken som helst egen utredning, yrkande eller bedömning av den utredning som parten lagt fram i samband med hörandet. En parts åsikt riktas i praktiken närmast mot ett avgörande i ärendet, till exempel att en myndighets yrkande borde förkastas eller att en annan parts yrkande borde bifallas. En åsikt kan också innehålla ett ställningstagande om huruvida den utredning som lagts fram i ärendet är otillräcklig eller felaktig eller om att myndigheten inte har behörighet att behandla ärendet. En part kan naturligtvis själv besluta om innehållet i sin åsikt. I samband med hörandet kan parten också lägga fram sina egna yrkanden i ärendet. De kan gälla både förfarandet och innehållet i beslutsfattandet (Olli Mäenpää 2021: Hallintolaki ja hyvän hallinnon takeet, s. 260, 6:e reviderade upplagan. Edita).
26 d §.Registermyndighetens rätt att till hjälp använda en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig. Paragrafen handlar om biträdande av registermyndigheten i ändamålsenlig omfattning för skötseln av dess tjänsteuppdrag. Föregripande tillsyn handlar om utövande av offentlig makt som kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Registermyndigheten kan inte överlåta viktiga uppgifter som omfattar betydande utövning av offentlig makt, till exempel förvaltningsbeslut, till en aktör som inte är myndighet (124 § i grundlagen).
I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om registermyndighetens rätt att vid behov anlita en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig vid utförandet av ett uppdrag som gäller den föregripande tillsynen. Ett biträde kan sålunda anlitas såväl under undersökningen kring lagenligheten som under undersökningen kring missbruks- eller bedrägerisyfte. Med revisor avses i paragrafen i enlighet med definitionen i 1 kap. 2 § 1 mom. 1 punkten i revisionslagen en fysisk person som har godkänts som GR-, CGR- eller OFGR-revisor eller en sammanslutning som har godkänts som revisionssammanslutning. Avsikten är att eventuell användning av ett biträde begränsas till frågor som kräver särskild sakkunskap och i vilka registermyndigheten själv inte har tillräcklig sakkunskap. Till exempel i frågor som gäller bokföring och revision torde registermyndigheten i princip förlita sig på myndighetens egna sakkunniga genom interna åtgärder av Patent- och registerstyrelsen. En revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig som anlitas som biträde ska ha tillräcklig utbildning och erfarenhet i affärsverksamhet eller juridiska frågor beroende på uppdragets art och omfattning. I praktiken borde det göras en uppgiftsspecifik bedömning av vilken kompetens och i vilken utsträckning registermyndigheten behöver utomstående för att genomföra en viss åtgärd.
I detta avseende bidrar bestämmelsen till att genomföra artikel 127.12 i ändringsdirektivet.
I paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse om att biträdandet av registermyndigheten grundar sig på ett uppdragsförhållande. Detta förutsätter således samtycke av den person som anlitas som biträde. Den person som anlitas som biträde kan utföra begränsade självständiga uppgifter, till exempel göra bedömningar av det överlåtande bolagets situation på grundval av offentliga eller sekretessbelagda uppgifter. Detta sker dock under registermyndighetens handledning, övervakning och ansvar. Den som anlitas som biträde kan inte ges behörighet att fatta beslut om det finska överlåtande bolag som bedömningen gäller. Registermyndigheten ska fatta beslut om föregripande tillsyn och andra eventuella förvaltningsbeslut i anknytning till ärendet.
Enligt paragrafens 3 mom. förfar en revisor eller en annan utomstående oberoende sakkunnig i detta biträdande uppdrag under straffrättsligt tjänsteansvar, det vill säga att vid utförandet av uppdraget tillämpas på sakkunniga vad som i 40 kap. i strafflagen föreskrivs om tjänstebrott. På skada som en biträdande sakkunnig orsakar vid utförandet av sitt uppdrag tillämpas vad som i 4 kap. i skadeståndslagen (412/1974) föreskrivs om skadeståndsansvar för tjänstemän. I detta avseende är bestämmelserna nationella.
Registermyndigheten prövar användning av en biträdande sakkunnig. Den sökande som är föremål för tillsyn har inte rättigheter i samband med ett upphandlingsbeslut av en biträdande sakkunnig och har till exempel inte rätt att överklaga ett upphandlings- eller användningsbeslut av en biträdande sakkunnig som fattats av registermyndigheten.
26 e §.Mottagande av information av bolag som deltar i en fusion, revisorn och utomstående sakkunniga. Bakgrunden till bestämmelsen är att registermyndigheten själv inte har alla uppgifter som behövs för utförandet av den föregripande tillsyn som avses i 26 a §. Registermyndigheten får uppgifter eller hjälp ur sina egna register, från fullgöranderapporter, av andra myndigheter eller från offentliga källor, men i allmänhet behöver registermyndigheten offentliga och sekretessbelagda uppgifter också av de bolag som deltar i fusionen och av andra aktörer.
I paragrafen föreslås det att registermyndigheten och en utomstående oberoende sakkunnig som biträder denne har rätt att av det bolag som deltar i fusionen få nödvändiga uppgifter om ett finskt överlåtande bolag och dess styrelsemedlemmar och suppleanter, verkställande direktören och dennes ställföreträdare samt förvaltningsrådets medlemmar utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller tillgång till uppgifter. Detta är en förutsättning för att registermyndigheten ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter för att kontrollera lagenligheten av en gränsöverskridande fusion inom ramen för de förfaranden som föreskrivs i den nationella lagstiftningen och i EU-lagstiftningen. Bestämmelsen är nationell i den utsträckning som registermyndighetens rätt att begära uppgifter handlar om den i 26 a § 3 mom. avsedda undersökning kring ett missbruks- eller bedrägerisyfte.
Registermyndigheten ska iaktta bestämmelserna i EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 och i den nationella dataskyddslagen (1050/2018) när den behandlar personuppgifter.
27 a §.Verkningslösa grunder för att klandra en fusion. Paragrafen är ny. Paragrafen är en specialbestämmelse i förhållande till de i lagens 21 kap. avsedda bestämmelserna om klander och ogiltighetsförklaring av beslut. I paragrafen föreslås bestämmelser om vissa begränsningar av aktieägarnas klanderrätt vid gränsöverskridande fusioner. Den föreslagna regleringen skiljer sig från principerna för nationell fusion i den gällande lagen. Paragrafen tillämpas i Finland i allmänhet på beslut av en bolagsstämma om gränsöverskridande fusioner i ett finskt överlåtande bolag. Det kan också bli aktuellt med beslut av ett finskt övertagande bolags bolagsstämma eller styrelse.
Enligt den föreslagna paragrafen kan bolagsstämmans eller styrelsens beslut om en gränsöverskridande fusion inte klandras eller vara föremål för ett yrkande på ogiltigförklaring och beslutet kan inte ändras endast på den grunden att fusionsvederlaget eller det lösenbeloppet för aktierna vilket föreslås i fusionsplanen enligt 22 § 2 mom. 8 punkten inte fastställts på behörigt sätt i fusionsplanen eller att uppgifterna om dem inte uppfyllt de föreskrivna kraven. När det gäller den sistnämnda informationen handlar det om att lämna upplysningar i fusionsplanen rörande omständigheter kring värderingen. Syftet med bestämmelsen är att meningsskiljaktigheter som enbart gäller värdering av fusions- eller inlösningsvederlaget eller uppgifter om dem inte ska leda till klander av fusionsbeslutet eller hindra verkställandet av en gränsöverskridande fusion. Meningsskiljaktigheter som gäller enbart sådana grunder måste lösas sinsemellan av parterna i sista hand genom ett skiljeförfarande.
Talan som grundar sig på andra grunder än de som nämns i paragrafen behandlas som tvistemål vid allmänna domstolar. Ett gränsöverskridande fusionsbeslut kan därför även i fortsättningen klandras eller begäras ogiltigförklarat enligt 21 kap. i aktiebolagslagen på andra grunder än de som nämns i paragrafen.
De skäl som begränsar rätten till klander ska tolkas snävt. Utanför de begränsningar som avses i paragrafen lämnar till exempel situationer där man helt och hållet avstått från fusionsvederlaget utan aktieägarens samtycke eller där det betalda vederlaget är fiktivt. Betalningen av ett allt för litet vederlag till det överlåtande bolagets aktieägare är ägnad åt att leda till att en otillbörlig fördel uppkommer för aktieägarna i ett annat bolag som deltar i fusionen, och ett beslut som uppenbart strider mot likställighetsprincipen kan även i fortsättningen vara föremål för ett yrkande på ogiltigförklaring. Begränsningarna hindrar inte heller att beslutet klandras då bytesförhållandet för aktierna utan motiverad anledning fastställts på så sätt att småaktieägarna vid en fusion får enbart ett penningvederlag, medan större aktieägare i huvudsak får aktier som vederlag (RP 109/2005 rd, s. 148). Syftet med bestämmelsen är följaktligen inte att begränsa möjligheten att väcka klandertalan enligt 21 kap. till exempel i situationer där samma aktieägare kontrollerar beslutsfattandet i bägge bolag som deltar i ett gränsöverskridande arrangemang eller i övrigt kraftigt påverkar det.På grund av de svårigheter med bevisning som ofta uppstår i samband med situationerna och den risk för kostnader som är förknippad med domstolsförfarandet är det i praktiken mycket ovanligt att ett fusionsbeslut klandras.
Om en talan som gäller klander eller ogiltigförklaring av en gränsöverskridande fusion i syfte att förhindra att fusionen träder i kraft väckts endast på de grunder som nämns i den förevarande paragrafen, kan talan anses uppenbart ogrundad och domstolen ska avvisa talan genom dom (5 kap. 12 § 1 mom. i rättegångsbalken). Den föreslagna paragrafen utgör emellertid inte hinder för att åberopa de grunder som nämns i paragrafen i talan som gäller klander eller ogiltigförklaring av ett beslut, när en eller flera andra giltiga grunder åberopats till stöd för talan som gäller klander eller ogiltigförklaring.
Med paragrafen genomförs artikel 126.4, tillagd genom ändringsdirektivet.
17 kap. Delning
Sammanfattning
För första gången utfärdas bestämmelser om gränsöverskridande delning på EU-nivå. Med anledning av de bestämmelser som lagts till i och med ändringsdirektivet och som harmoniserar förfarandet i olika EES-stater föreslås också vissa centrala ändringar i bestämmelserna om delning i aktiebolagslagen. Enhetliga bestämmelser underlättar genomförandet av gränsöverskridande delningar också för finska bolag. Det kommer inte heller i fortsättningen att finnas helt uttömmande bestämmelser om förfarandet eftersom ändringsdirektivet endast handlar om minimiharmonisering och de olika stegen i förfarandet omfattas av olika EES-staters lagstiftningar (se RP 103/2007 rd, s. 47).
I den gällande lagens skrivprinciper ingår att bestämmelserna om delning utgör en självständig helhet och inte grundar sig på hänvisningar till fusionsregleringen. Å andra sidan har man strävat efter att i så stor utsträckning som möjligt få till stånd en reglering som i så hög grad som möjligt liknar regleringen kring gränsöverskridande fusion (RP 103/2007 rd, s. 45). Likaså är avsikten att i denna proposition revidera delningsregleringen på ett sätt som innehållsmässigt i huvudsak motsvarar fusion. På samma sätt som i den gällande lagen är det på grund av enhetligheten i förfarandet och skrivningen av bestämmelserna ofta möjligt att på förfarandet för gränsöverskridande delning tillämpa principerna för gränsöverskridande fusion nästan som sådana. Till den del det inte sägs något annat i en bestämmelses motiv eller framgår något annat av sammanhanget, är motiveringarna till motsvarande bestämmelse om en fusion till stor del tillämpliga också för motsvarande bestämmelse om delning (jfr RP 109/2005 rd, s. 164 och 165; RP 103/2007 rd, s. 45 och 46).
Kapitlet innehåller materiella bestämmelser bland annat om delning av aktiebolag över gränsen i ett utländskt bolag eller i ett annat samfund än ett aktiebolag åtminstone i den utsträckning som föreskrivs i bilaga II till det kodifierade bolagsdirektivet. På samma sätt som i den gällande lagen kan ett utländskt bolag som kan jämställas med ett finskt aktiebolag delta i en gränsöverskridande delning (jfr RP 103/2007 rd, s. 47).
I aktiebolagslagen har inte det maximala beloppet på penningvederlag vid delning begränsats. I Finlands näringsskattelagstiftning finns vissa bestämmelser om detta, som i praktiken styr delningsarrangemangen. Även utan uttryckliga bestämmelser i bolagslagen tillämpas bestämmelser i kapitlet dock också i situationer där det i hemstaten för ett bolag som deltar i en delning är tillåtet att som penningvederlag för delningen betala mer än 10 procent av aktiernas nominella värde eller bokföringsmässiga motvärde.
Enligt förslaget kan en delning på samma sätt som i den gällande lagen genomföras antingen som en partiell delning eller som en total delning, såväl till ett nybildat bolag som till ett verksamt bolag. I förslaget kompletteras sätten att genomföra en delning enligt gällande lag (se till exempel RP 109/2005 rd, s. 165; RP 103/2007 rd, s. 47). Som en ny delningsform föreslås i propositionen bestämmelser om delning som genomförs genom bolagisering, där en del av tillgångarna och skulderna hos det ursprungliga bolaget överförs till ett eller flera övertagande bolag som vederlag för att aktier eller värdepapper i de övertagande bolagen ges till det ursprungliga bolaget. Därtill föreslås bestämmelser om vissa anknutna förenklade förfaranden. Enligt förslaget kan delning som genomförs genom bolagisering ske enbart till ett nybildat bolag. Delning som genomförs genom bolagisering är möjlig såväl i nationell delning som i gränsöverskridande delning.
Enligt den bestämmelse som lagts till genom ändringsdirektivet (artikel 160 c) ska den nationella lagstiftningen i det ursprungliga bolagets medlemsstat tillämpas på de förfaranden och formaliteter som ska fullgöras i samband med gränsöverskridande delningen för att erhålla ett delningsintyg. Den nationella lagstiftningen i de övertagande bolagens medlemsstater ska tillämpas på förfaranden och formaliteter som ska fullgöras efter att delningsintyget erhållits. I fråga om finska ursprungliga bolag föreslås bland annat bestämmelser om uppgörande och godkännande av en delningsplan, inlösen av aktier för aktieägare som motsätter sig delningen, förfarandet för skydd av borgenärer samt prövning och godkännande av förutsättningarna för delning i Finland. I fråga om ett finskt övertagande bolag föreslås bland annat bestämmelser om förutsättningarna för att ett nytt nybildat bolag ska registreras i handelsregistret.
På samma sätt som i den gällande lagen upprättar de bolag som deltar i en gränsöverskridande delning en gemensam delningsplan. Utöver det som föreskrivits i 3 § i kapitlet ska en delningsplan också innehålla det som nämns i föreslagna 21 §. Till bestämmelserna om delningsplaner föreslås vissa tillägg, av vilka en del är gäller innehållet, medan en del är främst av teknisk karaktär. En del av föreslagna ändringarna och tilläggen i delningsplanerna gäller såväl nationella som gränsöverskridande delningar. De förslag som gäller innehållet i delningsplanen överensstämmer i stor utsträckning med de ändringar som föreslagits för en fusionsplan.
Bestämmelser om upprättandet av den redogörelse av styrelsen vilken ska ges vid delning, dess innehåll, dess registrering och framläggandet av den, vilka föreskrivits för att trygga tillgången till information för olika intressentgrupper, preciseras på lagnivå. De bestämmelser som gäller styrelsens redogörelse är självständiga i förslaget, och de avskiljs till egna paragrafer i förslaget. Förslagen om den redogörelse som ska ges av styrelsen i en gränsöverskridande delning motsvarar de föreslagna ändringarna för gränsöverskridande fusion.
Enligt den gällande lagen ska en revisor eller en annan oberoende sakkunnig ge ett yttrande om delningsplanen, vilken kan ha innehållit uppgifter också från styrelsens redogörelse vid en gränsöverskridande delning. Enligt förslaget ska en revisor eller annan oberoende sakkunnig i en gränsöverskridande situation i fortsättningen ge ett yttrande också om styrelsens redogörelse, även om en sådan bestämmelse inte finns i ändringsdirektivet.
På registrering av delning tillämpas bestämmelserna om nationell delning. Till anmälan om registrering av delningsplanen ska fogas en rapport av en oberoende sakkunnig, om en sådan upprättas (jfr RP 103/2007 rd, s. 47), samt som nya handlingar styrelsens redogörelse och meddelandet till intressentgrupperna om möjligheten att göra anmärkningar. Handlingarna kan i fortsättningen överlämnas helt elektroniskt utan att sökandena personligen behöver besöka den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten. Registermyndigheten registrerar delningsplanen på samma sätt som en plan som upprättats för en nationell delning. Enligt förslaget ska registermyndigheten avgiftsfritt ställa ovan nämnda handlingar till förfogande via systemet för sammankoppling av register. Detta innebär att handlingarna görs tillgängliga för allmänheten i den mening som avses i artikel 160g.1, tillagd genom ändringsdirektivet.
Vid gränsöverskridande delningar tillämpas bestämmelserna om nationell delning på borgenärsskydd och företagssanering. I samband med gränsöverskridande delning överensstämmer förslagen eller bestämmelserna om borgenärsskydd och företagssanering med de föreslagna ändringarna eller bestämmelserna för gränsöverskridande fusion.
Planen om gränsöverskridande delning, redogörelsen av styrelsen, ett yttrande av en revisor eller en rapport av en annan oberoende sakkunnig och anmärkningar om delningsplanen av intressentgrupperna ska hållas tillgängliga för aktieägarna innan den bolagsstämma som beslutar om en delning och de ska vara framlagda vid stämman. De fogas också till möteshandlingarna. Utifrån denna grund anses en aktieägare ha tagit del av de nämnda handlingarna då bolagsstämman för ett finskt bolag som deltar i en delning beslutar om godkännande av delningsplanen i enlighet med 9 § i kapitlet (jfr RP 103/2007 rd, s. 48). Vad gäller sändande och framläggande av handlingar överensstämmer förslagen om gränsöverskridande delning med de föreslagna ändringarna för en gränsöverskridande fusion.
Förslaget innehåller vissa nya bestämmelser och också bestämmelser som avviker från bestämmelserna om gränsöverskridande fusion och också om nationell delning. Vad gäller beslutsfattandet föreslås det att ett beslut om en gränsöverskridande delning i det ursprungliga bolaget alltid fattas av dess bolagsstämma. Med avvikelse från den gällande lagen innehåller förslaget inte bestämmelser om styrelsens rätt att för ett ursprungligt bolags räkning godkänna en delning. Med avvikelse från huvudregeln i aktiebolagslagen eller i en bolagsordningsföreskrift föreslås därtill vad gäller gränsöverskridande delning att ett maximi fastställs för kravet på en kvalificerad majoritet. Enligt förslaget får detta krav vara högst 90 procent av de avgivna rösterna och de aktier som är företrädda vid stämman. Därtill föreslås det att den tidpunkt då en gränsöverskridande delning träder i kraft fastställs enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det ursprungliga bolaget finns, då den enligt den gällande lagen vad gäller fusion och delning fastställs enligt lagstiftningen för det övertagande bolaget.
Aktieägare och innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier i finska bolag har vid en gränsöverskridande delning samma rätt att yrka på inlösen av egna aktier eller rättigheter som i en nationell delning. Vad gäller de nämnda rättigheterna kan inlösenrätten begränsas eller förbättras i villkoren för rättigheterna. Det är möjligt att det ursprungliga bolag och aktieägarna och innehavarna av optionsrättigheter och särskilda rättigheter kommer överens om inlösen av värdepappren i fråga. Om ett avtal inte nås, ska tvister rörande inlösen avgöras i ett skiljeförfarande. Om en aktieägare eller en innehavare av en optionsrätt eller en annan särskild rättighet fortfarande anser att det lösenbelopp som bolaget erbjudit inte fastställts på ändamålsenligt sätt, kan den som yrkar på inlösen framföra sin uppfattning om och sitt yrkande på en ändamålsenlig ersättning i skiljeförfarandet.
I samband med gränsöverskridande delning överensstämmer förslagen om inlösenrätt och -förfarandet med de föreslagna ändringarna i fråga om gränsöverskridande fusioner.
Utöver vad som föreskrivs om inlösenförfarande, har en till inlösen berättigad aktieägare enligt förslaget rätt att kräva ett eventuellt ytterligare penningvederlag. I samband med gränsöverskridande delning överensstämmer förslagen om rätten och förfarandet för att yrka på ytterligare penningvederlaget med de föreslagna bestämmelserna i fråga om gränsöverskridande fusion.
I förslaget föreskrivs det på ett sätt som överensstämmer med ändringsdirektivet om grunderna för delning av behörigheten i anknytning till gränsöverskridande delningar och registermyndighetens uppgifter. På verkställande av delning tillämpas olika bestämmelser beroende på om det finska bolag som deltar i delningen är det ursprungliga eller det övertagande bolaget.
Om det övertagande bolaget är finskt, ska delningen på samma sätt som i den gällande lagen anmälas för registrering på ett sätt som överensstämmer med nationell delning. Det nya är att det i förslaget föreskrivs uttryckligen att registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) utan dröjsmål på tjänstens vägnar via systemet för sammankoppling av register ska anmäla införandet av ett finskt övertagande bolag i registret vid en total delning och införandet av delningen i registret vid en partiell delning eller vid en delning som genomförs genom bolagisering. Anmälan är framför allt avsedd för den utländska registermyndighet i vars register det utländska ursprungliga bolaget registrerats.
Om det ursprungliga bolaget har sin hemort i Finland, går de föreslagna ändringarna till vissa delar ännu längre. De finska bolag som deltar i delningen ska även i fortsättningen inom sex månader från delningsbeslutet till registermyndigheten göra en ansökan om tillstånd för verkställande av delningen, vid äventyr att delningen förfaller. De handlingar som ska fogas till ansökan enligt den gällande lagen har kompletterats i förslaget. I förslaget finns det bestämmelser om skyldigheten för registermyndigheten (Patent- och registerstyrelsen) att vid gränsöverskridande delningar anordna föregripande tillsyn samt fatta beslut om beviljande av intyg om en gränsöverskridande delning. Innan tillstånd beviljas ska registermyndigheten följaktligen i enlighet med förslaget undersöka att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter fullgjorts på ändamålsenligt sätt och, under vissa förutsättningar, med de andra behöriga myndigheterna inom deras verksamhetsområden utreda att delningen inte genomförs i missbruks- eller bedrägerisyfte eller i övrigt i kriminellt syfte. Enligt förslaget ska registermyndigheten granska uppgifterna inom en tidsfrist som i princip är tre månader, men som kan förlängas på de grunder som närmare anges i de föreslagna bestämmelserna. Enligt förslaget har registermyndigheten rätt att begära en fullgöranderapport av Enheten för utredning av grå ekonomi och vid behov närmare uppgifter av övriga myndigheter eller aktörer. Den finska registermyndigheten ger ett bindande intyg om att förutsättningarna för den gränsöverskridande delningen är uppfyllda. Enligt förslaget ska ett tillstånd som gäller föregripande tillsyn ställas till förfogande och överlämnas till den behöriga myndigheten i hemstaten för det övertagande bolaget inom den föreskrivna tiden och avgiftsfritt direkt via systemet för sammankoppling av register. En gränsöverskridande delning kan inte registreras i det övertagande bolagets hemstat innan registermyndigheten gett tillståndet till verkställandet av delningen.
Efter anmälan från den utländska registermyndigheten eller på basis av någon annan tillförlitlig utredning ska registermyndigheten utan dröjsmål på tjänstens vägnar vid total delning avregistrera det delade finska bolaget och vid partiell delning införa delningen i registret.
Det föreslås att den tidpunkt då en delning träder i kraft ändras på så sätt att den fastställs enligt den lag som tillämpas på det ursprungliga bolaget, det vill säga vid tidpunkten för registeranteckningen då finsk lagstiftning tillämpas (jfr RP 103/2007 rd, s. 49). Därtill föreslås det att bestämmelser om rättsverkningarna av delning som genomförs genom bolagisering utfärdas på ett sätt som motsvarar partiell delning. I övrigt motsvarar rättsverkningarna av en delning den gällande lagen.
På samma sätt som i den gällande lagen upprättar de finska bolag som deltar i en gränsöverskridande delning slutredovisning på samma sätt som vid en nationell delning.
På samma sätt som i den gällande lagen är det omöjligt att en gränsöverskridande delning förklaras ogiltig eller att den ändras efter att den trätt i kraft. Med anledning av bestämmelserna i ändringsdirektivet föreslås därtill en uttrycklig bestämmelse om att ett beslut om en gränsöverskridande delning inte kan klandras enbart utifrån den grunden att delningsvederlaget, såsom antalet aktier eller bytesförhållandet för aktier eller det penningvederlag som använts för inlösen, inte fastställts på ändamålsenligt sätt i delningsplanen eller att de uppgifter som getts om dessa inte uppfyllt de föreskrivna kraven.
I likhet med den gällande lagen ska hänsyn tas till att en gränsöverskridande delning på planerat sätt kan förhindras av oväntade skäl i en EES-stat. Därför måste aktieägarnas och borgenärernas rättigheter kunna tryggas i alla fall. Bolagets ledning har i fråga om sådana situationer en accentuerad omsorgsplikt (RP 103/2007 rd, s. 47).
Definitioner samt genomförande av delning
1 §.Delning. I paragrafen föreslås att en situation där det ursprungliga bolaget får aktier i det övertagande bolaget som delningsvederlag beaktas. Situationen hänför sig till förslaget om delning som genomförs genom bolagisering och dess definition i 2 § 1 mom. i detta kapitel.
Som sista mening i paragrafen föreslås även ett tillägg, enligt vilket enhälliga aktieägare med ett samtycke kan avstå från sin rätt till delningsvederlag. Det kan inte fattas beslut om detta enbart med kvalificerad majoritet på bolagsstämman. Det föreslagna tillägget överensstämmer med motsvarande förslag i 16 kap. 1 § i aktiebolagslagen, vilken gäller absorptionsfusion. Beträffande förfarandena i anknytning till ett samtycke hänvisas det till det som anförts i specialmotiveringarna till den nämnda paragrafen. Den föreslagna ändringen överensstämmer med den gällande lagstiftningen (RP 109/2005 rd, s. 165).
Paragrafen bidrar till att genomföra artikel 160b.2–160b.4, tillagda genom ändringsdirektivet.
2 §.Olika sätt att verkställa en delning. Vad gäller innehållet motsvarar 1 och 2 punkten i 1 mom. och 3 mom. i paragrafen den gällande lagen. I 1 mom. 1 och 2 punkterna i paragrafen föreslås lagtekniska ändringar av sambandsorden och skiljetecknen i bestämmelsen.
I paragrafens 1 mom. finns det bestämmelser om olika sätt att verkställa en delning med tanke på det ursprungliga bolaget. I nya 3 punkten i paragrafens 1 mom. föreslås en definition av delning som genomförs genom bolagisering. Då övergår en del av det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder till ett eller flera övertagande bolag. Det kan till exempel röra sig om ett administrativt lösgörande av en affärsenhet från resten av ett bolag och om överföring av denna lösgjorda del till det nybildade bolaget. Det ursprungliga bolaget får som vederlag aktier eller andra värdepapper i det övertagande bolaget.
Bolagiseringen av en del av verksamheten kan för närvarande genomföras som en verksamhetsöverlåtelse i den mening som avses i näringsskattelagstiftningen. I aktiebolagslagen finns det inget särskilt omnämnande om verksamhetsöverlåtelse. Ur aktiebolagslagens synvinkel är det fråga om en nettoapport antingen till det nybildade bolaget eller till ett redan verksamt bolag.
I paragrafens 2 mom. föreslås en precisering av att en total eller partiell delning kan ske till ett verksamt bolag och till ett nybildat bolag på samma sätt som för närvarande. Delning som genomförs genom bolagisering är å sin sida ett företagsarrangemang som inte alltid kan genomföras på ett naturligt sätt till ett verksamt bolag. Ett resultat som delvis påminner om detta kan uppnås med en verksamhetsöverlåtelse. I ändringsdirektivet föreskrivs inte heller någon sådan möjlighet i gränsöverskridande situationer. Därför föreslås att bolagisering genom delning kan äga rum endast i det nybildade bolaget.
Paragrafens 1 mom. 3 punkten och 2 mom. bidrar till att genomföra artikel 160b.4 c, tillagd genom ändringsdirektivet.
Delningsplan och en revisors yttrande
3 §.Delningsplan. I paragrafens 2 mom. föreslås enskilda preciseringar till följd av ändringsdirektivet, vilka även när det gäller innehåll motsvarar de föreslagna ändringarna av 16 kap. 3 § 2 mom. i aktiebolagslagen.
Det föreslås att 2 mom. 3 punkten i paragrafen preciseras på så sätt att delningsplanen för det övertagande bolag vid en delning genom överlåtelse till ett nybildat bolag ska redogöra för det övertagande bolagets räkenskapsperiod, om den inte fastställts i bolagsordningen. Om det på ett sätt som tillåts i 8 kap. 4 § i aktiebolagslagen föreskrivits om detta i avtalet om bolagsbildning, framgår inte räkenskapsperioden nödvändigtvis på annat sätt. Bestämmelsen är nationell.
Det föreslås att 4 punkten i momentet preciseras på så sätt att det antal aktier som ges som delningsvederlag, utöver antalet aktier, kan uttryckas som ett tillämpligt bytesförhållande i förhållande till aktierna i det övertagande bolaget. Den föreslagna ändringen överensstämmer i stor utsträckning med den gällande rätten (RP 109/2005 rd, s. 150, 164 och 165). Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d b, tillagd genom ändringsdirektivet.
Momentets 7 punkt föreslås att förtydligas på så sätt att en innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier hos det ursprungliga bolaget ska informeras till exempel om den föreslagna dagen då aktier som ges på grundval av en särskild rättighet berättigar att delta i utbetalning av medel i det övertagande bolaget. I likhet med den gällande lagen ska innehavare av sådana rättigheter även underrättas om andra särskilda villkor som hänför sig till rätten och som hänför sig till delningen. Den föreslagna ändringen är av teknisk karaktär.
I ändringsdirektivet nämns i detta hänseende även aktier, men i fråga om dem har motsvarande ärenden redan föreskrivits i 17 kap. 16 § 3 mom. i aktiebolagslagen. De nya aktier som ges som delningsvederlag medför ägarrättigheter från och med registreringen, om inte en senare tidpunkt bestäms i delningsplanen. Aktierna medför dock ägarrättigheter senast ett år efter registreringen. Sådana aktier i det ursprungliga bolaget vilka ägs av det övertagande bolaget eller det ursprungliga bolaget medför inte rätt till delningsvederlag.
Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d f, tillagd genom ändringsdirektivet.
Som 13 a punkt i momentet föreslås ett tillägg av en ny bestämmelse om utredning om skyddet av borgenärer. Enligt förslaget ska man i delningsplanen ge en utredning över betalning av fordringar till borgenärerna för de bolag som deltar i delningen eller över tryggande av betalningen av dessa. Detta kan för sin del minska omotiverade invändningsåtgärder av borgenärerna. När det gäller de uppgifter som ska lämnas är det tillräckligt att beskriva det centrala innehållet i förfarandet för borgenärsskydd och borgenärens rätt att motsätta sig arrangemanget. Om borgenärerna erbjuds andra garantier, såsom borgen eller panter som bolaget känner till, ska en utredning ges även om dessa. Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d q, tillagd genom ändringsdirektivet.
Det föreslås att 16 punkten i momentet kompletteras på så sätt att delningsplanen förutom registreringstidpunkten även innehåller ett förslag till den planerade tidsplanen för verkställandet av delningen. Syftet är att informationen om tidtabellen ska vara allmän och riktgivande. Det kan inte på förhand krävas någon större detaljrikedom för de uppgifter som ska lämnas, eftersom delningsförfarandena är utsatta för olika interna och externa ändringsfaktorer, som kan leda till att tidtabellen ändras. Det räcker med att man i förslaget till tidtabell skulle i huvuddrag ta hänsyn till de viktigaste faserna i delningen, till exempel den beräknade tidpunkten för delningsbeslutet och kallelsen och tidsfristen för att skicka borgenärsbrev. Ändring av tidtabellen för delningen eller avvikelse från den hindrar inte registrering av en delning. Parterna i delningsplanen får dock åberopa den i sina inbördes förhållanden i enlighet med de allmänna avtalsrättsliga principerna. Tillägget bidrar till genomförandet av artikel 160d d, tillagd genom ändringsdirektivet. I bestämmelsen föreslås det också att samt-sambandsordet ska utgå såsom onödigt.
I paragrafens 4 mom. föreslås nya bestämmelser om att vissa uppgifter som avses i 2 mom. inte förutsätts vid delning som genomförs genom bolagisering. I delningsplanen ska man även då, i likhet med den gällande lagen, fastställa bland annat de grunder enligt vilka det ursprungliga bolagets egendom överförs till de övertagande bolagen eller lämnas kvar hos det ursprungliga bolaget. Denna bestämmelse bidrar till att genomföra bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom ändringsdirektivet, i den mån de avser leden b, c, f, i, o och p i artikel 160d.
4 §.En revisors yttrande. Föreslagna 1 mom. motsvarar den gällande lagen kompletterad på så sätt att det i bestämmelsen uttryckligen nämns att ett yttrande av en revisor ska avges också om grunderna för bytesförhållandet för aktierna. Yttrandet ska följaktligen även i fortsättningen innehålla ett ställningstagande om bytesförhållandet för aktier, penningvederlaget eller ett annat delningsvederlag. Den föreslagna ändringen ligger i linje med den föreslagna ändringen av 3 § 2 mom. 4 punkten och, vad gäller innehåll, den motsvarar gällande rätt (RP 109/2005 rd, s. 154―154, 164 och 167). Bestämmelsen bidrar till att genomföra artikel 160f.2, tillagd genom ändringsdirektivet.
Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen.
I paragrafens nya 3 mom. föreslås att det vid delning som genomförs genom bolagisering inte förutsätts att en revisor avger ett yttrande. Bestämmelsen bidrar till att genomföra bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom ändringsdirektivet, i den mån som de avser artikel 160f.
Registrering av delningsplanen och kallelse på borgenärerna
6 §.Kallelse på borgenärerna. I paragrafens 2 mom. föreslås det att tidsfristen för ansökan om kallelse förkortas. I stället för nuvarande fyra månader, borde det ursprungliga bolaget i fortsättningen ansöka om kallelse inom en månad efter registreringen av delningsplanen. Den föreslagna förkortningen av tidsfristen för ansökan om kallelsen säkerställer att borgenärerna kan ansöka om tillräckliga garantier för att skydda sina fordringar inom den tidsfrist som anges i ändringsdirektivet. Själva kallelsetiden skulle dock vara minst tre månader, vilket överensstämmer med den gällande lagen. Borgenärer som kräver tillräckliga garantier måste dock på ett trovärdigt sätt kunna visa att deras fordringar på grund av delningen riskerar att utebli och att tillräckliga garantier inte fåtts av det ursprungliga bolaget.
Det borgenärsskyddsförfarande som hänför sig till delningen motsvarar det förfarande som hänför sig till fusionen och om vilket det stadgas i 16 kap. 6 §. Bestämmelsen bidrar till genomförandet av artikel 160j.1 andra stycket, tillagt genom ändringsdirektivet.
Delningsbeslut
11 §.Framläggande och sändande av handlingar och lämnande av nya uppgifter. Det föreslås att 1 mom. 6 punkten i paragrafen preciseras så att förutom bokslut och delårsrapport även verksamhetsberättelse nämns i den. Efter ändringarna av 3 kapitlet i bokföringslagen är bokslutet och verksamhetsberättelsen tydligt differentierade från varandra. Enligt 3 kap. 1 a § 4 mom. 1 punkten i bokföringslagen, vilken gäller innehållet i en verksamhetsberättelse, ska verksamhetsberättelsen bland annat innehålla uppgifter om väsentliga händelser efter räkenskapsperiodens utgång. Den aktuella bestämmelsen handlar om ett sakligt sett ett likartat ärende. Det är därför nödvändigt att införa ett uttryckligt omnämnande i bestämmelsen.
Inlösen av delningsvederlag och optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier
13 §. Inlösenförfarande. Som en följd av inlösen av aktier får aktieägarna i allmänhet ett penningvederlag för sina aktier, och utan inlösen vid gränsöverskridande delning skulle aktieägarna få aktier i de övertagande bolagen, på vilka lagstiftningen i en annan medlemsstat än det ursprungliga bolagets lagstiftning tillämpas. Inlösenförfarandet i anknytning till delning motsvarar det förfarande i anknytning till fusion vilket föreskrivs i 16 kap. 13 §.
Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras på så sätt att det föreskrivs om möjligheten att framställa ett yrkande på inlösen på elektronisk väg. Det ursprungliga bolaget ska med stöd av 1 mom. i paragrafen uppge en elektronisk adress för det elektroniska mottagandet av krav på inlösen av aktieägarna. Den elektroniska adressen avser här till exempel en e-postadress eller något annat allmänt tillgängligt medium för elektronisk kommunikation eller en lämplig elektronisk tjänst som gör det möjligt att framställa och ta emot ett krav. Möjligheten att framställa krav på inlösen på elektronisk väg kan genomföras i samband med den röstnings- eller nätstämmatjänst som används vid bolagsstämman. Den elektroniska adressen kan anges till exempel i delningsplanen eller i stämmokallelsen till den bolagsstämma som beslutar om delningen.
Syftet med förslaget är att underlätta framställandet av krav på inlösen, särskilt i de fall då en aktieägare utan fysisk närvaro kan delta i den bolagsstämma som beslutar om delningen. Den möjlighet som avses i förslaget är i praktiken bäst lämpad för distansmöten och situationer där aktieägarna kan utöva sin rösträtt före bolagsstämman. I detta avseende kan enhälliga aktieägare avstå från den möjlighet som bestämmelsen erbjuder.
Ett elektroniskt yrkande på inlösen kan tillställas bolaget före bolagsstämman till exempel i samband med eventuell förhandsröstning eller senast under bolagsstämman före delningsbeslutet. Aktieägaren borde vid behov lägga fram en tillräcklig utredning om sitt aktieinnehav. Ett elektroniskt framställt yrkande anses ha framställts vid den bolagsstämma som beslutar om delningen på det sätt som avses i paragrafens 1 mom. På ett krav som lämnats in elektroniskt tillämpas samma principer som tillämpas på ett yrkande på inlösen som framställts på plats vid bolagsstämman. Vid bolagsstämman ska det säkerställas att även krav på inlösen som mottagits elektroniskt kan beaktas på behörigt sätt.
Kravet på inlösen med hjälp av en elektronisk adress förutsätter att de övriga förutsättningarna för inlösenrätten och utövandet av den är uppfyllda. Förslaget innebär inte någon ändring av principerna för förhandsröstning. En aktieägare ska därför, till exempel trots ett krav på elektronisk inlösen före bolagsstämman, delta i bolagsstämman och rösta mot delningsbeslutet, om det inte funnits möjlighet till förhandsröstning eller om den som kräver inlösen inte utnyttjat möjligheten.
Genom det föreslagna tillägget till 1 mom. i paragrafen genomförs artikel 160i.1 första stycket, tillagt genom ändringsdirektivet. Däremot föreslås inte någon bestämmelse som omfattas av medlemsstatens prövning i direktivet, enligt vilken inlösenrätten skulle utsträckas till andra aktieägare i det ursprungliga bolaget (se artikel 160i.1 andra stycket, tillagt genom ändringsdirektivet).
I paragrafens 2 mom. föreslås en motsvarande bestämmelse om anmälan av en elektronisk adress som i 1 mom. Paragrafens 2 mom. tillämpas dock på innehavare av optionsrätter och andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier vid varje delning, om inte något annat avtalas i villkoren för rättigheterna eller i något annat avtal. Den föreslagna bestämmelsen är nationell.
På samma sätt som för en fusion kan de skiljemän som med stöd av paragrafens 3 mom. behandlar ett ärende som gäller inlösen besluta att ärenden som anhängiggjorts av olika aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter skulle kunna behandlas i samma förfarande. En förutsättning är också här att sådana krav på inlösen i väsentlig grad beror på samma grund.
I paragrafens 7 mom. föreslås att inlösenförfarande inte ska tillämpas vid delning som genomförs genom bolagisering. Med bestämmelsen genomförs till sin del bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom i ändringsdirektivet, i den mån som de avser artikel 160i.
Verkställande av delning och rättsverkningar
14 §.Anmälan om verkställande av delning. Paragrafens 4 punkt föreslås att uttryckligen kompletteras på så sätt att man till anmälan, utöver delningsbeslutet, ska foga uppgifter om den delningsplan på basis av vilken besluten fattats. Kravet gäller för både nationell delning och gränsöverskridande delning.
Anmälan om verkställande behöver inte åtföljas av en delningsplan. Det räcker att det till anmälan fogas uppgifter om delningsplanen och delningsbesluten av de bolag som deltar i delningen. I de uppgifter som lämnas ska delningsplanen specificeras på så sätt att den kan hittas av registermyndigheten och en tredje part utan svårighet, till exempel på basis av handlingens datum, en referens eller någon annan motsvarande beteckning och registreringsdatum. Om bolagen samtidigt har anhängiggjort flera planer, gör förslaget det också lättare att hålla dessa åtskilda. Med bestämmelsen ökas också tillgången till information för olika intressentgrupper.
Vid nationella delningar inom Finland har själva delningsplanen registrerats och den finns offentligt tillgänglig redan i ett tidigare skede av förfarandet. Delningsplanen ska dessutom godkännas i oförändrad form enligt 12 § 2 mom. i kapitlet. En förutsättning för verkställande vid en gränsöverskridande delning som registreras i Finland är på motsvarande sätt att delningsplanen har godkänts på samma villkor i alla de bolag som deltar i delningen.
Vid gränsöverskridande delningar kan de olika ländernas registrerings- och beslutspraxis skilja sig från varandra, vilket måste beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen. Om de i en gränsöverskridande delning deltagande bolagens beslut av någon orsak avviker från den offentliggjorda delningsplanen, ska den ändrade planen med stöd av bestämmelsen anmälas för registrering senast i samband med anmälan om verkställande.
Förslaget motsvarar föreslagna 16 kap. 14 § 1 mom. 4 punkten.
Med det föreslagna tillägget till 4 punkten i paragrafen genomförs artikel 160o.4, tillagd genom ändringsdirektivet.
16 §.Delningens rättsverkningar. Till paragrafens 1 mom. föreslås tillägg av en bestämmelse om rättsverkningarna av delning som genomförs genom bolagisering. Enligt bestämmelsen, vid delning som genomförs genom bolagisering övergår från det ursprungliga bolaget till det övertagande bolaget endast de tillgångar och skulder som delats i delningsplanen, inklusive separat specificerade avtal, krediter, rättigheter och skyldigheter i det ursprungliga bolaget. I överensstämmelse med den gällande rätten övergår det ursprungliga bolagets rättigheter och skyldigheter enligt de arbetsavtal eller anställningsförhållanden som gäller den tidpunkt då delningen träder i kraft till ett eller flera övertagande bolag i enlighet med planen. Övriga tillgångar och skulder förblir tillgångar och skulder hos det ursprungliga bolaget i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen.
I likhet med en fusion betraktas delning i princip som en universalsuccession. Partiell delning, som på många sätt är jämställbar med delning som genomförs genom bolagisering, har inte en lika tydlig karaktär av universalsuccession som en fusion. Vid delning som genomförs genom bolagisering framgår universalsuccessionen främst på så sätt att särskilda överlåtelseåtgärder inte krävs för överföringen av de i delningsplanen nämnda medlen (jfr RP 109/2005 rd, s. 168).
Med momentet genomförs till sin del artikel 160r.3 a och 160r.3 c, tillagda genom ändringsdirektivet.
Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen.
I paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg av en bestämmelse om rättsverkningarna av delning som genomförs genom bolagisering för aktieägaren, det vill säga det ursprungliga bolaget själv. Vid delning som genomförs genom bolagisering uppkommer enligt bestämmelsen rätt till delningsvederlag enligt delningsplanen för det ursprungliga bolaget.
Med momentet genomförs till sin del artikel 160r.3 b, tillagt genom ändringsdirektivet.
I 3 mom. i paragrafen ska i fråga om innehav av aktier i det ursprungliga bolaget dessutom beaktas att aktier i det ursprungliga bolaget som ägs av en fysisk eller juridisk person som agerar som mellanhand för det övertagande eller det ursprungliga bolagets räkning inte medför rätt till delningsvederlag. Därmed genomförs artikel 160r.4 i ändringsdirektivet, enligt vilken aktier i det övertagande bolaget inte får bytas ut mot aktier i det ursprungliga bolaget som ägs av det övertagande bolaget själv eller via en person som agerar i eget namn, men för dess räkning.
Paragrafens 4 mom. motsvarar den gällande lagen.
I 5 mom. i paragrafen föreslås att det preciseras att förutom tillgångarna även det ursprungliga bolagets skulder, vilka inte uttryckligen fördelats i delningsplanen, i princip fördelas mellan de bolag som deltar i delningen i enlighet med förhållandet för delning av nettotillgångar. Detta gäller också sådana tillgångar eller skulder som inte är kända på den dag då delningsplanen uppgörs samt situationer där beslut om fördelning av tillgångar eller skulder inte kan fattas genom tolkning av delningsplanen.
Med momentet genomförs artikel 160r.4, tillagd genom ändringsdirektivet.
I paragrafens 6 mom. föreslås att tidpunkten för bestämmande av solidariskt ansvar utgörs av den tidpunkt då delningen träder i kraft.
Med momentet genomförs artikel 160j.2, tillagd genom ändringsdirektivet.
I paragrafens 7 mom. föreslås bestämmelser om den tidpunkt då borgenären tidigast kan kräva betalning för tillräckliga säkerheter som fastställts för delning till förmån för denne, Bestämmelsen gäller säkerheter som ställts mellan en kallelse enligt 6 § och den utsatta dagen för en i 6 § avsedda fordran, eller för en borgenär som motsatt sig delningen efter den utsatta dagen. Det kan till exempel handla om att det efter informella förhandlingar överenskoms att ge en tillräcklig säkerhet till en borgenär för en fordran enligt 6 §, utan att borgenären först formellt överlämnar en invändning mot delningen till registermyndigheten. På detta sätt är det ursprungliga bolagets syfte att undvika en viss fas i myndighetsförfarandet åtminstone i fråga om borgenären i fråga eller, om det handlar om ett ärende som redan inletts, är avsikten med att ge en tillräcklig säkerhet att avsluta behandlingen av ärendet i fråga i godo. I fortsättningen är det möjligt att nämna sådana förhållanden och avsikter också i avtalet om säkerhet.Dessutom kan en säkerhet ställas till de offentligrättsliga fordringarna även efter det att det utsatta datumet löpt ut. I bestämmelsen förutsätts att delningen måste ha trätt i kraft, innan en betalning kan fordras för en sådan säkerhet. Den föreslagna tidpunkten påverkas av att riskerna förknippade med arrangemanget kan skjutas upp och bli verklighet först efter ikraftträdandet.
Tidpunkten för delningens ikraftträdande är bunden till den tidpunkt som föreskrivs i den lag som tillämpas på det ursprungliga bolaget. Om det ursprungliga bolagets registrerade hemort finns i Finland och finsk lag tillämpas på den tidpunkt då delningen träder i kraft, innehåller 15 och 24 § i kapitlet föreskrifter om tidpunkten för ikraftträdandet. När en delning registrerats i Finland i enlighet med 15 § eller 24 § i kapitlet, börjar delningens rättsverkningar enligt 16 §.
Om det ursprungliga bolaget har sin hemort i någon annan EES-stat än Finland, föreskrivs tidpunkten för ikraftträdandet i den lagstiftning som tillämpas på bolaget i fråga.
Bestämmelsen motsvarar vad gäller innehåll 16 kap. 16 § 5 mom. i aktiebolagslagen.
Med momentet genomförs till sin del artikel 160j.1 tredje stycket, tillagt genom ändringsdirektivet.
Gränsöverskridande delning
19 §.Definitioner och olika sätt att verkställa en gränsöverskridande delning. Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande lagen, med undantag för det inledande stycket i 1 punkten och dess underpunkt d. I dessa föreslås en korrigering av teknisk karaktär, enligt vilken hänvisningen till det gamla direktivet ska ersättas med en hänvisning till det gällande kodifierade bolagsdirektivet. I övrigt motsvarar bestämmelsen den gällande lagen. Med hänvisningen till aktiekapitalet som ingår i bestämmelsen avses det minimiaktiekapital som föreskrivs i lagstiftningen för varje i delningen deltagande bolag och som i fråga om finska privata aktiebolag uppgår till 0 euro och i publika aktiebolag till 80 000 euro. För tillämpningen av bestämmelserna är det viktigt att beakta att en gränsöverskridande delning av ett finskt bolag med bolagsformer som är underkastade Förenade kungarikets lagstiftning inte längre är möjlig efter den nämnda statens utträde ur EU. Förslaget motsvarar föreslagna 16 kap. 19 § 2 mom.
21 §.Delningsplan. I paragrafens rubrik föreslås det att omnämnandet om styrelsens redogörelse avlägsnas. Likaså innehåller den förslagna paragrafen inte bestämmelser som motsvarar 3–5 mom. i den gällande paragrafen. Nedan i 21 b och 21 c § föreslår man självständiga bestämmelser om styrelsens redogörelse. Paragrafen skulle därför i fortsättningen gälla endast en plan för en gränsöverskridande delning.
Planen för en gränsöverskridande delning omfattas i huvudsak av samma krav som den plan som utarbetas i samband med en nationell delning, som föreskrivs i 3 §. Den förevarande paragrafen skulle i fortsättningen innehålla endast bestämmelser om planen för gränsöverskridande delning och dess minimiinnehåll i fråga om krav som avviker från eller kompletterar den nationella delningsplanen. I likhet med den gällande lagen är det möjligt att i planen för en gränsöverskridande delning lämna även annan information än den som föreskrivs i lagen eller ändringsdirektivet, till exempel för att trygga minoritetsaktieägares och borgenärers ställning.
Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen.
Paragrafens 2 mom. 2 och 4–8 punkterna motsvarar till innehållet den gällande lagen. I övrigt föreslås i fråga om de uppgifter som avses i momentet dock vissa kompletterande bestämmelser som följer av ändringsdirektivet. Bestämmelserna i 2 mom. 1–3 punkten och 4–10 punkten motsvarar i fråga om innehåll också det som föreslagits om en plan för en gränsöverskridande fusion i 16 kap. 22 § 2 mom. 1–9 punkten.
I 1 punkten i detta moment föreslås att ett omnämnande läggs till om hemorten för det bolag som bildas. Punkten bidrar till genomförandet av artikel 160d a, tillagt genom ändringsdirektivet.
I 3 punkten i detta moment föreslås en precisering av att delningsplanen, utöver det övertagande bolagets bolagsordning, vid behov ska innehålla ett förslag till ändringar av en sådan bolagsordning. Dessutom, om stiftelseurkunderna eller avtalet om bolagsbildning och bolagsordningen för ett eller flera övertagande bolag finns i separata handlingar, ska de också finnas i delningsplanen.
Till punkten föreslås också ett nytt tillägg som gäller information om gränsöverskridande partiell delning eller delning som genomförs genom bolagisering. Då ska det ursprungliga bolagets stiftelseurkund eller avtalet om bolagsbildning och eventuella föreslagna ändringar i detta framgå av delningsplanen.
Kraven gällande avtalet om bolagsbildning tillämpas, om det övertagande bolaget bildats före den gränsöverskridande delningen. Kravet tillämpas i princip också om det övertagande bo-laget bildas i samband med genomförandet av gränsöverskridande delning. Bestämmelsen baserar sig på ändringsdirektivet, som tillämpas enbart på gränsöverskridande arrangemang med nybildade bolag. Det finns ett särskilt behov av att foga avtalet om bolagsbildning till en delningsplan, om det förutsätts i den lag som tillämpas på det utländska övertagande bolaget. Avsikten med bestämmelsen är dock inte att ändra bestämmelsen i 12 § 1 mom. i kapitlet, enligt vilken delningsplanen för det nybildade bolaget i en delning ersätter ett finskt övertagande bolags avtal om bolagsbildning. I dessa situationer ska det också i fortsättningen anses vara tillåtet att inte foga till avtalet om bolagsbildning, eftersom motsvarande uppgifter på ett tillräckligt sätt framgår av delningsplanen och dess övriga bilagor och av de uppgifter som är tillgängliga hos registermyndigheten. I synnerhet i fråga om mycket gamla aktiebolag kan det vara svårt att hitta och tillhandahålla handlingar som upprättats i samband med bildandet. Kravet på att stiftelseurkunden eller avtalet om bolagsbildning ska inkluderas i delningsplanen behöver inte iakttas, om den försvunnit eller om den annars inte skäligen är tillgänglig. För att undvika oklarheter finns det skäl att nämna detta i delningsplanen.
Momentets 3 punkt bidrar till genomförandet av artikel 160d j, tillagt genom ändringsdirektivet.
I 7 punkten i momentet föreslås det dels att samt-sambandsordet ska utgå såsom onödigt, dels en teknisk ändring av skiljetecknet i 8 punkten.
Som ny 9 punkt i momentet föreslås tillägg av en bestämmelse om utredning om lösenbeloppet och inlösenförfarandet till aktieägare eller innehavare av en optionsrätt eller annan särskild rättighet, vilka yrkar på inlösen. Bestämmelser om rätten att framställa ett yrkande på inlösen finns i 13 §. Förslaget motsvarar det föreslagna tillägget till 16 kap. 22 § 2 mom. 8 punkten.
Med 9 punkten i momentet genomförs artikel 160d i och 160d p, tillagda genom ändringsdirektivet, och dessutom beaktas artikel 160e.3 d.
21 a §.Meddelande om framförande av anmärkningar och överlämnande av anmärkningar till ett bolag. Paragrafen är ny och motsvarar i fråga om innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 a § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning.
Med paragrafen genomförs artiklarna 160e.6 och 160g.1 b, tillagda genom ändringsdirektivet.
21 b §.Styrelsens redogörelse till aktieägare och arbetstagare. Paragrafen är ny och motsvarar till sitt innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 b § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning.
I den gällande aktiebolagslagen finns det på ett sätt som påminner om dessa bestämmelser föreskrifter om gränsöverskridande fusion i 16 kap. 22 § 3 och 5 mom. i aktiebolagslagen och om gränsöverskridande delning i 17 kap. 21 § 3 och 5 mom. i aktiebolagslagen, vilka föreslås att upphävas i denna proposition. De föreslagna bestämmelserna är mer detaljerade än bestämmelserna i den gällande lagen.
Med paragrafen genomförs artikel 160e.1–160e.3, 160e.5 och 160e.7, tillagda genom ändringsdirektivet. När det gäller att redogöra för konsekvenserna för aktieägare är bestämmelsen nationell.
21 c §.Uteblivet upprättande av styrelsens redogörelse eller avsnitten i den. Paragrafen är ny och motsvarar i fråga om innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 c § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning.
Vid en delning som genomförs genom bolagisering enligt 4 mom. finns det dessutom inte behov för styrelsen att upprätta en redogörelse. Bestämmelsen bidrar till att genomföra bestämmelserna i artikel 160s, tillagda genom ändringsdirektivet, i den mån de avser artikel 160e.
I den gällande aktiebolagslagen finns det föreskrifter som påminner om dessa bestämmelser i fråga om gränsöverskridande fusion i 16 kap. 22 § 4 mom. i aktiebolagslagen och i fråga om gränsöverskridande delning i 17 kap. 21 § 4 mom. i aktiebolagslagen, vilka föreslås att upphävas i denna proposition. De föreslagna bestämmelserna är mer detaljerade än bestämmelserna i den gällande lagen.
Med paragrafen genomförs artikel 160e.4, 160e.8 och 160e.9, tillagda genom ändringsdirektivet.
21 d §.Tillhandahållande av styrelsens redogörelseoch framläggande av den vid bolagsstämman. Paragrafen är ny och motsvarar i fråga om innehåll de bestämmelser som föreslås i 16 kap. 22 d § i aktiebolagslagen. Bestämmelsen gäller ett ursprungligt bolag vid en gränsöverskridande delning.
Med paragrafen genomförs artikel 160e.6, tillagd genom ändringsdirektivet.
22 §.En oberoende sakkunnigs rapport. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås att det preciseras att ett yttrande av en revisor eller en rapport av en oberoende sakkunnig, utöver delningsplanen, även gäller de uppgifter som ska lämnas i styrelsens redogörelse, om en sådan utarbetas. Liksom för närvarande kan en sådan revisor eller annan oberoende sakkunnig vara en fysisk eller juridisk person, i enlighet med det som föreskrivs i medlemsstatens lagstiftning. Det är ändamålsenligt att yttra sig om planen för gränsöverskridande delning och styrelsens redogörelse i ett och samma yttrande, även om det kan finnas en lindrig tidsmässig skillnad när det gäller att ställa dem till förfogande.
I ett revisorns yttrande ska det i gränsöverskridande situationer med anledning av de nya bestämmelserna till exempel tas ställning till om delningsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för fastställande av det delningsvederlag som bolaget erbjuder. Dessutom ska revisorn ta ställning till frågor som gäller värderingsmetoder som hänför sig till exempelvis bytesförhållandet för aktier eller penningvederlag och metodernas vederbörlighet. Om olika metoder använts, ska det värde till vilket dessa metoder lett anges och en uppfattning ska ges om dessa metoders relativa betydelse vid fastställandet av värdet. Liksom för närvarande är det primära syftet med yttrandet att säkerställa att de uppgifter som lämnats i delningsplanen till aktieägarna om vederlaget är korrekta och tillräckliga. De uppgifter som ska lämnas i delningsplanen ska vara sådana att aktieägarna i de bolag som deltar i delningen utifrån dem kan bedöma om delningen och bytesförhållandet för aktier eller något annat sätt att bestämma vederlaget är rättvist för alla aktieägare i de bolag som deltar i delningen (jfr RP 109/2005 rd, s. 155 och 167).
Ändringarna är konsekventa i förhållande till övriga föreslagna ändringar i detta kapitel och i lagen. Förslaget motsvarar i fråga om gränsöverskridande fusion föreslagna 16 kap. 23 §.
23 §.Registrering av delningsplanen och styrelsens redogörelse, kallelse på borgenärerna, delningsbeslut och inlösen. Paragrafens rubrik föreslås att ändras på så sätt att styrelsens redogörelse nämns i den. Förslaget är förenligt med de ändringar som ska göras i paragrafen. I rubriken föreslås dock inte ett omnämnande om en anmälan som gör det möjligt för aktieägare, borgenärer och arbetstagare eller deras företrädare att skriftligen göra anmärkningar om delningsplanen till bolaget. Detta har ett så nära samband med delningsplanen att det räcker med ett omnämnande i bestämmelsens innehåll.
Enligt förslaget i 1 mom. i paragrafen ska de finska aktiebolag som deltar i en gränsöverskridande delning inte bara anmäla delningsplanen för registrering, utan även, som nya handlingar, en anmälan om anmärkningar och styrelsens redogörelse. På registreringsanmälan tillämpas på samma sätt som i den gällande lagen bestämmelserna i 5 § om registrering av planen. Dessa handlingar ska därför anmälas för registrering inom en månad efter det att planen undertecknats. I likhet med den gällande lagen ska till registreringsanmälan fogas en rapport av en oberoende sakkunnig enligt 22 §. Registreringen av handlingar utgör en viktig förutsättning för beslutsfattandet i Finland, och i synnerhet i beslutsprocessen för gränsöverskridande delning och för erhållande av intyg före delningen ska nationella bestämmelser och formaliteter iakttas (jfr artikel 121.1 b och 121.2 i det kodifierade bolagsdirektivet samt artikel 160c, tillagd genom ändringsdirektivet; RP 103/2007 rd, s. 39 och 51).
Kraven på överlämnande och tillgängliggörande av handlingar kan i fortsättningen helt och hållet uppfyllas elektroniskt, utan att de sökande personligen behöver besöka den behöriga myndigheten i de i delningen deltagande bolagens medlemsstater. För tydlighetens skull föreslås dessutom en uttrycklig bestämmelse i 1 mom. om att registermyndigheten avgiftsfritt ska göra de handlingar som nämns i detta moment tillgängliga via systemet för sammankoppling av register.
I detta avseende genomförs med bestämmelsen artikel 160g.1, 160g.4 och 160g.6, tillagda genom ändringsdirektivet.
I fråga om finska bolag utreder registermyndigheten redan i samband med registreringen av delningsplanen och övriga handlingar att de har upprättats enligt lag (RP 103/2007 rd, s. 39 och 51). Registermyndigheten kan också inleda andra åtgärder inom föregripande tillsyn av en gränsöverskridande delning redan efter registreringen av handlingarna, om det ursprungliga bolaget är registrerat i Finland (se nedan föreslagna 25 c §).
Registermyndigheten utreder också i förväg att det inte finns något hinder för registrering av det övertagande bolagets firma enligt firmalagen om bolaget registreras i Finland (RP 103/2007 rd, s. 39 och 51). I samband med en gränsöverskridande delning där det övertagande bolaget är ett nybildat finskt bolag är det motiverat att redan i registreringsskedet av delningsplanen göra en grundanmälan om bolaget till handelsregistret och till den foga åtminstone den föreslagna bolagsordningen för det bolag som ska bildas. På detta sätt är det möjligt för registermyndigheten att granska firmans och bolagsordningens registreringsduglighet med tanke på en senare eventuell verkställandefas. Detta gör det också möjligt att skapa ett företags- och organisationsnummer för att ge firman namnskydd redan från och med planeringsfasen. I denna fas kommer ett bolag som ska bildas dock inte att bli föremål för registeranteckningar, eftersom bolaget inte kommer att bildas förrän vid genomförandet.
Föreslagna 1 mom. motsvarar i sin helhet föreslagna 16 kap. 24 § 1 mom.
Med stöd av hänvisningarna till 6–8 § i paragrafens 2 mom. tillämpas vid gränsöverskridande delning i huvudsak samma bestämmelser om borgenärsskydd som vid nationella delningar. I 2 mom. föreslås dock en bestämmelse som kompletterar de uppgifter om en gränsöverskridande delning som ska lämnas till kända borgenärer. Nedan föreslås i 23 a § bestämmelser om aktieägares rätt att på vissa villkor kräva ett ytterligare penningvederlag på grund av ett icke-ändamålsenligt bytesförhållande för aktier. Sådana krav av aktieägare kan försämra företagets betalningsförmåga och följaktligen äventyra borgenärernas ställning, och på dessa krav tillämpas inte bestämmelser som annars skyddar borgenärer såsom den balansräkningstest och solvenstest enligt 13 kap. i aktiebolagslagen. Med anledning av detta föreslås att det ursprungliga bolaget i en anmälan enligt 7 § ska ge kända borgenärer även information om huruvida sådana yrkanden framställts. Om sådana krav framställts, ska borgenärerna också informeras om det sammanlagda beloppet på dessa krav. Denna bestämmelse är nödvändig för att borgenärerna på lämpligt sätt ska kunna bedöma ställningen för en egen fordran efter en gränsöverskridande delning.
Med stöd av hänvisningarna till 9–12 § i paragrafens 3 mom. tillämpas vid gränsöverskridande delning i huvudsak samma bestämmelser om borgenärsskydd och rättsverkningar som vid nationella delningar. De