1.1  De kostnader för föräldraskap som arbetsgivarna orsakas av familjeledigheter

Med kostnader för föräldraskap avses de direkta och indirekta kostnader som arbetsgivaren orsakas under den tid familjeledigheterna pågår. Direkta kostnader är kostnader för arbetstagarens sjukfrånvaro på grund av graviditeten, lönekostnader under moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet och kostnader på grund av intjänad semester under den tid moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning betalas ut. I praktiken betalas lön i de flesta fall ut endast under en del av moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningsledigheten. Dessutom uppstår lönekostnader för arbetsgivaren på grund av att arbetstagaren uteblir från arbetet för att vårda ett barn under 10 år som insjuknat (tillfällig vårdledighet). Med indirekta kostnader avses närmast de kostnader arbetsgivaren har för att anställa och introducera vikarier i arbetet. 

Arbetsgivaren ersätts till fullt belopp för de kostnader som uppstår för arbetstagarens se-mesterlön och obligatoriska socialförsäkringskostnader under föräldrapenningsperioden. Dessa kostnader började ersättas till fullt belopp i och med den ändring av sjukförsäkringslagen som trädde i kraft vid ingången av 2005. Lagändringen motiverades med att det är ända-målsenligt att ersätta arbetsgivaren för kostnaderna för de lagstadgade familjeledigheterna till deras fulla belopp. Med avvikelse från bestämmelserna om semesterlön i semesterlagen (162/2005) föreskrivs det i arbetsavtalslagen (55/2001) att arbetsgivaren inte är skyldig att be-tala ut lön under familjeledigheter. Skyldigheten att betala ut lön grundar sig på de branschvisa avtalen. Utöver semesterlönen utbetalas ofta en semesterpenning, som grundar sig på kollektivavtalet. Den uppgår i allmänhet till 50 procent av semesterlönen enligt bestämmelserna i kollektivavtalet. Riksdagen har godkänt regeringens proposition RP 145/2015 rd med förslag till lagar om ändring av semesterlagen, semesterlagen för sjömän och sjukförsäkringslagen (FörfS 182—184/2016). Enligt förslagen i propositionen ändrades bestämmelserna om tid som är likställd med arbetad tid så att semester under moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet tjänas in under högst sex månader. Ändringen av semesterlagen trädde i kraft den 1 april 2016, dock så att på semester som intjänats innan lagen trädde i kraft och som inte tagits ut före ikraftträdandet tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Samtidigt ändrades bestämmelsen i sjukförsäkringslagen om arbetsgivarens rätt till ersättning för semesterkostnader så att rätten bara gäller under lagstadgad semester. Också denna ändring gäller intjänad semester, förutsatt att den första dagen av moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet för ett och samma barn inföll före ikraftträdandet. 

Av de kostnader för familjeledigheter som baserar sig på kollektivavtal ersätts arbetsgivaren för en del av lönekostnaderna för moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighetsperioderna. Detta grundar sig på den allmänt vedertagna principen inom socialförsäkringen enligt vilken ersättning för inkomstbortfall betalas ut till arbetsgivaren i stället för till arbetstagaren i sådana fall då arbetsgivaren betalar ut lön till arbetstagaren för den tid han eller hon har rätt till ersättning för inkomstbortfall. Förfarandet är ett sätt att förhindra arbetstagaren från att få både lön och ersättning för inkomstbortfall samtidigt och att kompensera arbetsgivaren för lönekostnaderna. 

Utjämningen av de direkta kostnader som orsakas arbetsgivaren har tidigare retts ut av den brett sammansatta arbetsgruppen för föräldraledighet (SHM, Rapporter, 2011:12). Rapporten innehåller ett exempel på en kalkyl över de direkta kostnaderna föräldraledigheterna orsakar en enskild arbetsgivare. I exemplet är bruttokostnaderna sammanlagt 16 537,50 euro och er-sättningarna till arbetsgivaren 11 271,68 euro, vilket innebär att 68,2 procent av kostnaderna jämnas ut. Arbetsgivarens nettokostnader utgörs då av skillnaden, 5 265,82 euro. På grund av regressiviteten i ersättningssystemet är ersättningsgraden högre än i exempelkalkylen i de fall då lönen för den arbetstagare som är föräldraledig understiger den som ingår i exemplet (3 000 euro/mån) och lägre när lönen överstiger den som ingår i exemplet.  

Arbetsgivaren ska ersätta löneskillnaderna mellan lön under moderskaps-, särskild moder-skaps-, faderskaps- eller föräldraledighet och den moderskaps-, särskild moderskaps-, fader-skaps- eller föräldrapenning som betalas ut samtidigt, de socialförsäkringsavgifter som ska betalas för lönen och semesterpenningen inklusive de socialförsäkringsavgifter som betalas för den. Det har inte ansetts befogat att ersätta dessa kostnader på grund av att de grundar sig på kollektivavtal. Den behandling som i nuläget tillämpas i fråga om kostnader som grundar sig på kollektivavtal har också motiverats med att de kostnader som uppstår på grund av ledigheterna har beaktats som utgift i kollektivavtalet i övrigt. Därutöver ska arbetsgivaren svara för kostnaderna för sjukfrånvaro på grund av graviditeten i den utsträckning de inte pågår utöver den tid för självrisk som föreskrivs i sjukförsäkringslagen och för de lönekostnader som uppstår under tiden för vård av sjukt barn.  

I motiveringen till regeringens proposition RP 112/2006 rd konstateras följande: "Då en gravid arbetstagare är sjukledig före moderskapsledigheten börjar är arbetsgivaren skyldig att be-tala lön för sjukledigheten. Det finns dock inte någon noggrann statistik över sjukfrånvaro under graviditeten. På basis av de uppgifter som finns att tillgå kan man emellertid sluta sig till att gravida kvinnor inte under graviditeten är sjukare än arbetstagarna i genomsnitt. Arbetsgivarna orsakas således inte särskilda kostnader på grund av sjukfrånvaro i samband med föräldraskap." Dessa är de viktigaste grunderna för att arbetsgivaren inte har kompenserats för denna på lag grundade kostnad när det gäller sjukfrånvaro som omfattas av självrisktiden för sjukdagpenning. 

Utgifter för vård av sjukt barn omfattar de kostnader arbetsgivaren orsakas av föräldrarnas rätt att utebli högst fyra dagar från arbetet för att vårda ett barn som inte har fyllt 10 år och som insjuknat plötsligt (tillfällig vårdledighet). Under denna tid betalar arbetsgivaren ut lön till arbetstagaren men utan att få ersättning för det. Det är fråga om en kollektivavtalsfråga på motsvarande sätt som när det gäller lön under moderskaps- eller faderskapsledighet och semesterpenning. Utifrån de uppgifter som finns att tillgå kan man sluta sig till att det dessutom i allt större utsträckning är fäderna som är hemma och vårdar det sjuka barnet. Därmed har det ansetts att det inte förelägger något särskilt behov av att kompensera arbetsgivaren med avseende på utjämning av kostnaderna. 

Arbetsgruppen för föräldraledighet föreslog inte att de indirekta kostnaderna ska ersättas. Det konstateras i promemorian att arbetsgruppen även diskuterat ersättning av de indirekta kostnaderna, men kommit fram till att det är svårt att göra en bedömning av dem och att de varierar beroende på situation och bransch.  

I den offentliga diskussionen har det ansetts vara ett missförhållande att kostnaderna för föräldraskapet utgör en så stor belastning för kvinnodominerade branscher. En baby har beräknats kosta moderns arbetsgivare cirka 17 000 euro utifrån en arbetstagares genomsnittslön. De tre viktigaste utgiftsposterna är sjukfrånvaro under graviditeten, semesterpenning som tjänas in under moderskapsledigheten och utgifterna för vård av sjukt barn. Det här har ansetts utgöra ett stort hinder för sysselsättningen av unga kvinnor och en belastning när kvinnodominerade branscher och småföretagare anställer personal. Därför bör de utgifter babyer ger upphov till för arbetsgivarna i form av föräldraskapskostnader betalas av alla gemensamt. 

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Finansieringen av sjukförsäkringen har delats upp i två delar: finansieringen av sjukvårdsför-säkringen och finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen. Av arbetsinkomstförsäkringen finansieras med hjälp av arbetsgivarnas, löntagarnas och företagarnas försäkringspremier de inkomstrelaterade sjukdagpenningarna, föräldradagpenningarna och rehabiliteringspenningarna samt kostnaderna för företagshälsovård och de verksamhetskostnader som Folkpensionsanstalten har för utbetalning av förmånerna. Staten finansierar de sjukdagpenningar, föräldradagpenningar och rehabiliteringspenningar som betalas till minimibelopp och 0,1 procent av kostnaderna för de inkomstrelaterade föräldradagpenningarna. 

Under 2016 betalar arbetsgivarna en sjukförsäkringsavgift på 2,12 procent och löntagare och företagare sjukförsäkringens dagpenningspremie på 0,82 procent för täckande av kostnaderna för arbetsinkomstförsäkringen. Självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen är kortare för företagare som omfattas av en försäkring enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) än för löntagare. Dessa måste därför betala en tilläggsfinansieringsandel för att omfattas av sjukförsäkringen. Tilläggsfinansieringsandelen för sådana företagare utgör 0,13 procent av de arbetsinkomster som avgiften grundar sig på, och dagpenningspremien inklusive tilläggsfinansieringsandelen utgör därmed 0,95 procent av arbetsinkomsterna. Storleken på avgifterna 2016 har fastställts den 19 november 2015 genom statsrådets förordning om avgiftsprocentsatsen för sjukförsäkringsavgifter 2016 (1343/2015).  

Utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen uppskattas till 2,4 miljarder euro 2016. Intäkterna av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift uppskattas till 1,7 miljarder euro. Löntagares dagpenningspremie uppgår till 0,82 procent och företagarnas dagpenningspremie till 0,95 procent av den inkomst som ligger till grund för premien. Intäkterna av dessa premier uppskattas till cirka 0,7 miljarder euro. Arbetsgivarna står för närvarande för cirka 67 procent, löntagarna och företagarna för cirka 28 procent och staten för cirka 5 procent av utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen.  

Enligt förslaget i propositionen ska en engångsersättning på 2 500 euro betalas till arbetsgivaren för de kostnader denne orsakas av att en arbetstagare blir moderskapsledig. Enligt Folkpensionsanstaltens statistiska uppgifter för 2014 betalades lön till 20 000 mödrar efter avslutad dagpenningsperiod under året i fråga. Inom vissa branscher råder dessutom en sådan praxis att arbetsgivaren betalar skillnaden mellan lönen och föräldradagpenningen. Enligt uppskattning kommer cirka 30 000 arbetsgivare årligen att omfattas av engångsersättningen. Därmed beräknas de årliga tilläggskostnader den föreslagna ändringen föranleder för arbetsinkomstförsäkringen uppgå till cirka 75 miljoner euro. Av sjukförsäkringsfondens medel finansieras också de omkostnader Folkpensionsanstalten har för utbetalningen av förmåner och ersättningar. Den föreslagna ändringen ökar omkostnaderna med uppskattningsvis en miljon euro.  

Enligt propositionen ska arbetsgivarnas föräldraskapskostnader utjämnas genom den före-slagna engångsersättningen. Det är därmed ändamålsenligt att de kostnader som ändringen föranleder finansieras av den andel som arbetsgivaren betalar för arbetsinkomstförsäkringen i form av försäkringsavgifter. Enligt uppskattning behöver arbetsgivarens försäkringspremie höjas med 0,10 procentenheter. Ändringen kan träda i kraft tidigast vid ingången av april 2017. Kostnaderna uppskattas uppgå till 45 miljoner euro 2017, och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift bör därför höjas med 0,06 procentenheter 2017. 

3.2  Samhälleliga konsekvenser

Enligt Statistikcentralens uppgifter finns det 283 290 företag i Finland som inte är jord- eller skogsbruksföretag eller fiskeföretag Av samtliga företag i landet är 99,8 procent små och medelstora företag (SMF-företag), alltså företag som sysselsätter färre än 250 personer. Dessa företeg sysselsätter 65 procent av de anställda inom den privata sektorn och står för över hälften av företagens sammanlagda omsättning. SMF-företagen har en oerhört stor nationalekonomisk betydelse. Genom de åtgärder som föreslås i denna proposition och genom andra åtgärder som förbättrar kostnadskonkurrenskraften vill regeringen uppmuntra den privata sektorn till investeringar och öka sysselsättningen. 

Ramarna för EU:s bestämmelser om statligt stöd bestäms i artiklarna 107—109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Definitionen av statligt stöd grundar sig på en tolkning av artikel 107.1 i fördraget. I princip är det förbjudet att betala statligt stöd. Förutsättningen för att tillämpa bestämmelserna om statligt stöd är att alla kriterier är uppfyllda. Reglerna om statligt stöd gäller åtgärder genom vilka den offentliga sektorn beviljar företag stöd eller andra förmåner. Stödets form har ingen betydelse. Det ska vara fråga om kanalisering av offentliga medel (där också kommunal finansiering och EU-finansiering ingår) till företag. Åtgärden ska också snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen genom att gynna stödtagaren. Förmånen ska också vara selektiv, den ska alltså bara omfatta vissa företag. Stödet ska också inverka på handeln mellan medlemsstaterna.  

Syftet med regeringens proposition är inte att snedvrida konkurrensen genom att gynna utvalda arbetsgivare, utan att på vissa villkor som sammanhänger med arbetsförhållandet stödja alla de arbetsgivare som föranleds direkta eller indirekta kostnader på grund av kvinnliga anställdas föräldraledigheter. Av dessa orsaker kan den engångsersättning som föreslås i propositionen inte betraktas som ett förbjudet statligt stöd. 

3.3  Konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv

Det framgår tydligt av olika utredningar att unga kvinnor oftare än män tvingas nöja sig med tidsbundna anställningsförhållanden. Det är fortfarande också så att ett tidsbundet anställningsförhållande inte förlängs om arbetstagaren blir gravid, även om behovet av arbetskraft kvarstår. Genom propositionen vill regeringen förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden genom att minska de utgifter företagen har under dessa omständigheter och uppmuntra arbetsgivarna till att anställa kvinnor i fertil ålder i stadigvarande arbetsförhållanden.