1.1
De kostnader för föräldraskap som arbetsgivarna orsakas av familjeledigheter
Med kostnader för föräldraskap avses de direkta och indirekta kostnader som arbetsgivaren orsakas under den tid familjeledigheterna pågår. Direkta kostnader är kostnader för arbetstagarens sjukfrånvaro på grund av graviditeten, lönekostnader under moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet och kostnader på grund av intjänad semester under den tid moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning betalas ut. I praktiken betalas lön i de flesta fall ut endast under en del av moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenningsledigheten. Dessutom uppstår lönekostnader för arbetsgivaren på grund av att arbetstagaren uteblir från arbetet för att vårda ett barn under 10 år som insjuknat (tillfällig vårdledighet). Med indirekta kostnader avses närmast de kostnader arbetsgivaren har för att anställa och introducera vikarier i arbetet.
Arbetsgivaren ersätts till fullt belopp för de kostnader som uppstår för arbetstagarens se-mesterlön och obligatoriska socialförsäkringskostnader under föräldrapenningsperioden. Dessa kostnader började ersättas till fullt belopp i och med den ändring av sjukförsäkringslagen som trädde i kraft vid ingången av 2005. Lagändringen motiverades med att det är ända-målsenligt att ersätta arbetsgivaren för kostnaderna för de lagstadgade familjeledigheterna till deras fulla belopp. Med avvikelse från bestämmelserna om semesterlön i semesterlagen (162/2005) föreskrivs det i arbetsavtalslagen (55/2001) att arbetsgivaren inte är skyldig att be-tala ut lön under familjeledigheter. Skyldigheten att betala ut lön grundar sig på de branschvisa avtalen. Utöver semesterlönen utbetalas ofta en semesterpenning, som grundar sig på kollektivavtalet. Den uppgår i allmänhet till 50 procent av semesterlönen enligt bestämmelserna i kollektivavtalet. Riksdagen har godkänt regeringens proposition RP 145/2015 rd med förslag till lagar om ändring av semesterlagen, semesterlagen för sjömän och sjukförsäkringslagen (FörfS 182—184/2016). Enligt förslagen i propositionen ändrades bestämmelserna om tid som är likställd med arbetad tid så att semester under moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet tjänas in under högst sex månader. Ändringen av semesterlagen trädde i kraft den 1 april 2016, dock så att på semester som intjänats innan lagen trädde i kraft och som inte tagits ut före ikraftträdandet tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Samtidigt ändrades bestämmelsen i sjukförsäkringslagen om arbetsgivarens rätt till ersättning för semesterkostnader så att rätten bara gäller under lagstadgad semester. Också denna ändring gäller intjänad semester, förutsatt att den första dagen av moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet för ett och samma barn inföll före ikraftträdandet.
Av de kostnader för familjeledigheter som baserar sig på kollektivavtal ersätts arbetsgivaren för en del av lönekostnaderna för moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighetsperioderna. Detta grundar sig på den allmänt vedertagna principen inom socialförsäkringen enligt vilken ersättning för inkomstbortfall betalas ut till arbetsgivaren i stället för till arbetstagaren i sådana fall då arbetsgivaren betalar ut lön till arbetstagaren för den tid han eller hon har rätt till ersättning för inkomstbortfall. Förfarandet är ett sätt att förhindra arbetstagaren från att få både lön och ersättning för inkomstbortfall samtidigt och att kompensera arbetsgivaren för lönekostnaderna.
Utjämningen av de direkta kostnader som orsakas arbetsgivaren har tidigare retts ut av den brett sammansatta arbetsgruppen för föräldraledighet (SHM, Rapporter, 2011:12). Rapporten innehåller ett exempel på en kalkyl över de direkta kostnaderna föräldraledigheterna orsakar en enskild arbetsgivare. I exemplet är bruttokostnaderna sammanlagt 16 537,50 euro och er-sättningarna till arbetsgivaren 11 271,68 euro, vilket innebär att 68,2 procent av kostnaderna jämnas ut. Arbetsgivarens nettokostnader utgörs då av skillnaden, 5 265,82 euro. På grund av regressiviteten i ersättningssystemet är ersättningsgraden högre än i exempelkalkylen i de fall då lönen för den arbetstagare som är föräldraledig understiger den som ingår i exemplet (3 000 euro/mån) och lägre när lönen överstiger den som ingår i exemplet.
Arbetsgivaren ska ersätta löneskillnaderna mellan lön under moderskaps-, särskild moder-skaps-, faderskaps- eller föräldraledighet och den moderskaps-, särskild moderskaps-, fader-skaps- eller föräldrapenning som betalas ut samtidigt, de socialförsäkringsavgifter som ska betalas för lönen och semesterpenningen inklusive de socialförsäkringsavgifter som betalas för den. Det har inte ansetts befogat att ersätta dessa kostnader på grund av att de grundar sig på kollektivavtal. Den behandling som i nuläget tillämpas i fråga om kostnader som grundar sig på kollektivavtal har också motiverats med att de kostnader som uppstår på grund av ledigheterna har beaktats som utgift i kollektivavtalet i övrigt. Därutöver ska arbetsgivaren svara för kostnaderna för sjukfrånvaro på grund av graviditeten i den utsträckning de inte pågår utöver den tid för självrisk som föreskrivs i sjukförsäkringslagen och för de lönekostnader som uppstår under tiden för vård av sjukt barn.
I motiveringen till regeringens proposition RP 112/2006 rd konstateras följande: "Då en gravid arbetstagare är sjukledig före moderskapsledigheten börjar är arbetsgivaren skyldig att be-tala lön för sjukledigheten. Det finns dock inte någon noggrann statistik över sjukfrånvaro under graviditeten. På basis av de uppgifter som finns att tillgå kan man emellertid sluta sig till att gravida kvinnor inte under graviditeten är sjukare än arbetstagarna i genomsnitt. Arbetsgivarna orsakas således inte särskilda kostnader på grund av sjukfrånvaro i samband med föräldraskap." Dessa är de viktigaste grunderna för att arbetsgivaren inte har kompenserats för denna på lag grundade kostnad när det gäller sjukfrånvaro som omfattas av självrisktiden för sjukdagpenning.
Utgifter för vård av sjukt barn omfattar de kostnader arbetsgivaren orsakas av föräldrarnas rätt att utebli högst fyra dagar från arbetet för att vårda ett barn som inte har fyllt 10 år och som insjuknat plötsligt (tillfällig vårdledighet). Under denna tid betalar arbetsgivaren ut lön till arbetstagaren men utan att få ersättning för det. Det är fråga om en kollektivavtalsfråga på motsvarande sätt som när det gäller lön under moderskaps- eller faderskapsledighet och semesterpenning. Utifrån de uppgifter som finns att tillgå kan man sluta sig till att det dessutom i allt större utsträckning är fäderna som är hemma och vårdar det sjuka barnet. Därmed har det ansetts att det inte förelägger något särskilt behov av att kompensera arbetsgivaren med avseende på utjämning av kostnaderna.
Arbetsgruppen för föräldraledighet föreslog inte att de indirekta kostnaderna ska ersättas. Det konstateras i promemorian att arbetsgruppen även diskuterat ersättning av de indirekta kostnaderna, men kommit fram till att det är svårt att göra en bedömning av dem och att de varierar beroende på situation och bransch.
I den offentliga diskussionen har det ansetts vara ett missförhållande att kostnaderna för föräldraskapet utgör en så stor belastning för kvinnodominerade branscher. En baby har beräknats kosta moderns arbetsgivare cirka 17 000 euro utifrån en arbetstagares genomsnittslön. De tre viktigaste utgiftsposterna är sjukfrånvaro under graviditeten, semesterpenning som tjänas in under moderskapsledigheten och utgifterna för vård av sjukt barn. Det här har ansetts utgöra ett stort hinder för sysselsättningen av unga kvinnor och en belastning när kvinnodominerade branscher och småföretagare anställer personal. Därför bör de utgifter babyer ger upphov till för arbetsgivarna i form av föräldraskapskostnader betalas av alla gemensamt.