1.1  Bakgrund

Europaparlamentets och rådets förordningar om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken publicerades i december 2021. Reformen kommer att genomföras genom tre förordningar av Europaparlamentet och rådet. En av dessa tre förordningar som hänför sig till regeringens proposition till lag om ändring av lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter kommer inte att behandlas i samband med den regeringsproposition som behandlas här. De förordningar av Europaparlamentet och rådet vilkas ikraftträdande kommer att inverka på denna proposition är följande: 

1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/?uri=CELEX%3A32021R2115&qid=1646832950310 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013, nedan förordningen om strategiska planer; och 

2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/?uri=CELEX%3A32021R2116&qid=1646832868282 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013, nedan den horisontella förordningen. 

Genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) fick medlemsstaterna inom Europeiska unionen bättre möjligheter än tidigare att göra upp stödsystem som lämpar sig för respektive stats förhållanden. Också verkställigheten av systemen, utbetalningen av stöd, tillsynen och uppföljningen av resultaten kommer i högre grad att skötas av medlemsstaterna. I reformen mjukades EU-regleringen upp och medlemsstaterna fick ta ansvar för verkställigheten. 

Respektive medlemsstat skulle senast vid utgången av 2021 lämna en nationell strategisk plan till kommissionen https://ec.europa.eu/info/food-farming-fisheries/key-policies/common-agricultural-policy/cap-strategic-plans_en för att uppnå de centrala målen med politiken. 

I propositionen föreslås det att lagen om strukturstöd till jordbruket (1476/2007), lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar (986/2011, nedan lagen om strukturstöd för renhushållning), skoltlagen (253/1995) och lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond (657/1966) ändras. Av dessa lagar ska närmast bestämmelserna i den förstnämnda ändras så att de motsvarar lagstiftningen för Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik under den nya finansieringsperioden. Genom propositionen verkställs den finländska strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken, nedan planen, i fråga om strukturstöd till jordbruket. Lagen avses bli ändrad eller kompletterad också med de bestämmelser om påföljder och återkrav i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning som gäller stöden och om vilka närmare bestämmelser enligt EU-rättsakter framöver ska utfärdas nationellt. I lagarna ska bestämmelserna till vissa delar uppdateras så att de motsvarar nuläget. 

1.2  Beredning

2.1  Målsättning

2.2  Huvudsakligt innehåll

3.1  Allmänt

Bestämmelser om strukturstöd finns i lagen om strukturstöd till jordbruket, lagen om strukturstöd för renhushållning, skoltlagen och lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999, nedan finansieringslagen). På forskningsfinansiering i fråga om stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning tillämpas också statsunderstödslagen (688/2001). Utöver i lagarna finns det bestämmelser om stödsystemen också i fem förordningar som utfärdats av statsrådet och cirka tio förordningar som utfärdats av ministeriet på grundval av lagarna. Förfarandena för beviljande, utbetalning och återkrav av strukturstöd regleras därtill genom flera föreskrifter och direktiv som utfärdats av Livsmedelsverket. Därtill finns bestämmelser om stödjande av grundtorrläggning i lagen om stödjande av grundtorrläggning. 

3.2  Lagen om strukturstöd till jordbruket

Strukturstöd till jordbruket beviljas som startstöd till unga jordbrukare och investeringsstöd för gårdsbruk. Föremål för strukturstöd till jordbruket kan endast vara primärproduktion av jordbruksprodukter enligt bilaga I till FEUF. 

Startstöd beviljas lantbruksföretagare som vid den tidpunkt då stödansökan blir anhängig är högst 40 år och som första gången börjar bedriva jordbruk som näringsidkare. Oftast söks startstöd i samband med generationsväxling på gården. Stödet riktas till de ospecificerade kostnader som anskaffning av gårdsbruksenheten och etablering av jordbruket ger upphov till. 

Investeringsstöd beviljas för utveckling av effektiviteten och kvaliteten hos produktionsverksamheten inom jordbruket i sådana objekt som enligt särskilda bestämmelser är stödberättigande på de villkor som fastställs genom förordning av statsrådet. Merparten av investeringsstödet har beviljats för byggnadsinvesteringar i produktionsbyggnader som behövs för husdjursskötsel och växtodling. Stöd beviljas dock också för täckdikning av åkrar, investeringar i energiproduktion, byggnadsinvesteringar i lager samt investeringar som främjar tillståndet i miljön eller djurs välbefinnande. 

Strukturstöd till jordbruket beviljas som understöd, räntestöd, statsborgen eller som en kombination av dessa. I samband med att startstödet beviljas som räntestödslån finns också en möjlighet till befrielse från överlåtelseskatt vid anskaffning av fastighet. 

Understödsdelen av startstödet och största delen av investeringsstöden har beviljats delfinansierade med medel ur programmet inom ramen för vilket cirka 437 miljoner euro har varit tillgängligt för ändamålet under den innevarande programperioden. Under 2021—2022 har därtill medel för övergångsperioden på 137 miljoner euro varit tillgängliga, medan landsbygdsprogrammets stimulansmedel har utgjort 43,3 miljoner euro. De understöd och statsborgen som finansieras uteslutande nationellt beviljas ur gårdsbrukets utvecklingsfonds medel. Det tillgängliga beloppet av nationellt understöd har under programperioden uppgått till omkring 242 miljoner euro. Därtill har ett belopp på 15 miljoner euro varit tillgängligt för understöd som finansieras uteslutande med nationella medel 2021—2022.  

Bevillningsfullmakter avseende räntestödslån har varit tillgängliga för 250 miljoner euro per år under programperioden. Utgifterna för räntestödet fördelas på en lång tidsperiod och är beroende av räntenivån. Under innevarande programperiod används privat finansiering på uppskattningsvis cirka 1,06 miljarder euro för investeringar och cirka 182 miljoner euro för etablering av jordbruk. Fram till utgången av 2021 beviljades stöd till omkring 12 500 investeringsprojekt och knappt 1 900 generationsväxlingar. 

Bevillningsfullmakterna för statsborgen har uppgått till 10–18 miljoner euro årligen. Borgensutgifterna till följd av borgen har tills vidare varit mycket små och de borgensavgifter som tas ut för borgen av låntagarna har varit större än utgifterna, men i och med att de projekt som stöds blir större och fler ökar risken för borgensförluster. 

3.3  Lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar

Stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning beviljas endast inom det renskötselområde som definieras i renskötsellagen. Stöd för andra naturnäringar än renhushållning beviljas endast inom det så kallade naturnäringsområdet i nordligaste Lappland. Finland och Sverige är de enda medlemsstaterna inom EU där renhushållning bedrivs. Trots att renhushållning nämns separat i namnet på stödsystemet har renskötsel i författningar definierats som en naturnäring. I EU-lagstiftningen betraktas renhushållning som en del av jordbruket. Även om renskötsel ses som jordbruk har den ansetts till sin karaktär skilja sig från sedvanligt jordbruk i den mån att strukturutvecklingen av renhushållning har understötts via ett separat stödsystem. 

Föremål för stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning kan vara naturnäringar såsom renskötsel, yrkesmässig jakt, bär- och svampplockning samt, med undantag för fiske och skogsbruk, annat sådant utnyttjande av naturresurser som baserar sig på naturens fortlöpande produktionsförmåga. Föremål för stöd kan också vara sådan konventionell jordbruksproduktion i liten skala vid sidan av andra naturnäringar för vilken strukturstöd till jordbruket inte beviljas på grund av minimikravet på företagarinkomst (25 000 euro) eller när sökanden anses få den huvudsakliga delen av sin utkomst från renhushållning (minst 80 livrenar eller renhushållningens andel av företagarinkomsten enligt strukturstöd till jordbruket överskrider ensam den nämnda gränsen för företagarinkomst). 

Stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning beviljas också för bearbetning av en animalisk eller vegetabilisk produkt för den första försäljningen och investeringar i grundlig reparation av renbeteslags slakterier. Stöd för andra investeringar i slakterier, primär förädling och saluföring av produkter från renhushållning och andra jordbruksprodukter, serviceverksamhet i anslutning till naturnäringar samt för utvidgande av verksamheten på en renhushållningslägenhet eller naturnäringslägenhet till att omfatta också annat än renhushållning eller någon annan naturnäring beviljas som företagsstöd för landsbygden. Fiske som hänför sig till renhushållning stöds genom EU:s havs- och fiskerifond med undantag för fiske och skogsbruk som stöds som särskild förmån med stöd av lagen om strukturstöd för renhushållning från stödsystemet för hållbart skogsbruk. 

Stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning beviljas som startstöd till unga näringsidkare, investeringsstöd till näringsidkare, investeringsstöd till renbeteslag, stöd för renbeteslags underhåll av stängsel, forskningsfinansiering och särskilda förmåner. 

Startstöd till unga näringsidkare beviljas näringsidkare inom naturnäringar som vid den tidpunkt då stödansökan blir anhängig är högst 40 år och som för första gången börjar bedriva naturnäring på en lägenhet. Stöd beviljas inte enbart näringsidkare inom andra naturnäringar utom renhushållning, utan förutsättningen är att verksamheten bedrivs i samband med renhushållning. Stödet riktas till de ospecificerade kostnader som anskaffning av lägenheten och etablering av verksamheten ger upphov till. 

Investeringsstöd till näringsidkare beviljas fysiska personer för byggnadsinvesteringar och anskaffning av lösöre som är nödvändiga i näringsverksamheten. Bestämmelser om föremålen för stödet utfärdas genom förordning av statsrådet. En betydande del av stödet har använts för anskaffning av snöskotrar och fyrhjulingar. Investeringsstöd till renbeteslag beviljas för byggande och grundlig reparation av stängsel som behövs i renskötsel samt för underhåll och elektrifiering av stängsel. Renbeteslagen beviljas också investeringsstöd för byggande av arbetsplatsbostäder, förbättring av data- och kommunikationsförbindelser, byggande av väg- och vattenförsörjningsanslutningar som behövs för utnyttjande av de byggda objekten samt anskaffning av behövligt lösöre för renskötseln. 

De särskilda förmånerna gäller näringsidkarens möjlighet att använda statens jord- eller vattenområden utan separat ersättning med tillstånd av Forststyrelsen. Det kan vara fråga om att förlägga stödjepunkter för renskötsel, jakt eller fiske, fiskkällare och lagerbyggnader, rätt att ha sin boskap på bete och för den insamla hö och andra växter. 

Forskningsfinansiering beviljas för forskning och utredningar som gäller verksamhetsförutsättningar för och utveckling av renhushållning och naturnäringar. Det handlar om en forskningsfinansiering som beviljas separat för renhushållning i tillägg till gårdsbrukets utvecklingsfonds övriga forskningsfinansiering. 

Stöden enligt lagen om strukturstöd för renhushållning kan beviljas som understöd, räntestöd till räntestödslån, stöd i anslutning till statliga lån (ränteförmån, räntefrihet, amorteringsfritt år, uppskov med amorteringar, hel eller delvis befrielse från säkerhet), stöd i anslutning till statsborgen, förmån i anslutning till användningen av statens mark samt i samband med statliga lån och räntestödslån befrielse från överlåtelseskatt eller en kombination av dessa stödformer. 

Stöden enligt lagen om strukturstöd för renhushållning finansieras främst ur gårdsbrukets utvecklingsfond. Understödsdelen av startstödet har emellertid betalats som delfinansierad med de medel ur programmet som reserverats för startstöd och av vilka cirka 0,25–0,5 miljoner euro har använts för ändamålet årligen. För investeringsstöd och stöd för bostadsbyggande enligt lagen om strukturstöd för renhushållning har använts totalt 1,84 miljoner euro per år, varav andelen av renbeteslagens investeringar har varit cirka 1,5 miljoner euro. För statliga lån har använts totalt cirka 0,4 miljoner euro per år, varav andelen lån inom startstöd har varit cirka 0,1 miljoner euro. Räntestödet för räntestödslånen ingår i statens budget i bevillningsfullmakten för räntestödslån inom ramen för strukturstöd för jordbruket. I praktiken har projekt enligt lagen om strukturstöd för renhushållning inte beviljats lån sedan 2020, eftersom de kreditinstitut som beviljar lånen med stöd har varit ovilliga att förbinda sig till de kostnader som ändringar i och underhåll av datasystemen med särskilda villkor enligt lagen om strukturstöd för renhushållning föranleder i proportion till efterfrågan på lån. 

3.4  Skoltlagen

Syftet med skoltlagen är att främja levnadsförhållandena och utkomstmöjligheterna för skoltarna och inom skoltområdet samt att bevara och främja skoltkulturen. Åtgärder enligt skoltlagen vidtas i skoltområdet som omfattar Näätämöområdet och Nellim-Keväjärviområdet. 

Delaktig av stöd enligt skoltlagen kan en sådan skolt bli som bor stadigvarande inom skoltområdet och som, med beaktande av ekonomisk ställning, omständigheter och personliga egenskaper, är sådan att det bör anses ändamålsenligt att understöda hen. Detsamma gäller make till skolt. 

Det ursprungliga syftet med skoltlagstiftningen var att anskaffa boplatser i Finland åt de skoltar som förflyttades från det överlåtna Petsamoområdet. Den nuvarande skoltlagen innehåller fortfarande bestämmelser om markförvärv och överlåtelse av mark till skoltar. 

Skoltar som bedriver renhushållning beviljas investeringsstöd för renhushållning enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Fiske stöds enligt lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden (1093/2014). Därtill kan fiskyngel som planteras ut i vattendrag i skoltområdet anskaffas med medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond. 

I enlighet med skoltlagen stöds skötseln av skoltfrågor, som omfattar byastämma, skoltråd och en förtroendeman för skoltarna som utses vart tredje år. Till förtroendemannen och den sekreterare som bistår hen betalas arvode och kostnadsersättning från gårdsbrukets utvecklingsfonds medel. 

I skoltlagen ingår också särskilda förmåner för skoltar som bor inom skoltområdet och som gäller statens mark- och vattenområden. Skoltar har bland annat rätt att med skogsförvaltningsmyndigheternas tillstånd hålla fiskestugor på statens markområden utan särskild ersättning. 

Enskilda skoltar har under de senaste åren beviljats stöd till ett totalt belopp på cirka 300 000 euro per år i genomsnitt. Stödobjekten har främst varit grundlig renovering av skoltarnas bostadsbyggnader. Stöden beviljas som understöd ur gårdsbrukets utvecklingsfond. Beloppet av statliga lån som beviljats ur fonden har under de senaste åren varit lågt. 

De föreslagna ändringarna i skoltlagen är nödvändiga och av teknisk natur och de hänför sig till ingången av den nya finansieringsperioden. Eventuella andra behov av ändringar i skoltlagen bedöms vid behov separat. 

3.5  Lagen om stödjande av grundtorrläggning

Stöd kan beviljas för grundtorrläggning enligt lagen om stödjande av grundtorrläggning och enligt förordningen om stödjande av grundtorrläggning (530/1998) ur gårdsbrukets utvecklingsfonds medel. 

Syftet med fungerande torrläggning är att skapa gynnsamma växtförhållanden för odlingsväxter, minska näringsavrinningen till vattendrag samt möjliggöra användning av ändamålsenlig maskinutrustning. Grundtorrläggning är i de finländska förhållandena en förutsättning för att skiftesspecifik lokal torrläggning ska fungera. En tillräcklig torrmån är viktig i synnerhet på våren och hösten. Orsaken till detta är klimat- och vattenförhållandena, jorden och topografin i Finland. I Finland finns 1,5 miljoner hektar dikade åkrar varav största delen har grundtorrlagts åtminstone en gång. Det största antalet fåror för grundtorrläggning anlades på 1950—1970-talen. 

Stöd för grundtorrläggning kan beviljas vattenrättsliga sammanslutningar som avses i vattenlagen (587/2011) eller fastighetsägare för ett gemensamt grundtorrläggningsprojekt. Ett projekt som understöds ska medföra nytta huvudsakligen för odlad mark och för fler än en gårdsbruksenhet. För övrigt har stödtagarna inte avgränsats i bestämmelserna. Statligt stöd beviljas till högst 40 % i form av understöd med det anslag som avsatts i gårdsbrukets utvecklingsfonds dispositionsplan för detta ändamål. Stödets maximiandel kan höjas med högst 20 procentenheter om vattenskydds- och strukturlösningarna är särskilt dyra eller om kostnaderna ökar till följd av åtgärder som vidtagits på avrinningsområdet ovanför projektet. Kostnader på grund av sådana miljövårdsåtgärder som vidtas enligt prövning, såsom sedimenteringsbassänger och erosionsskydd kan ersättas till fullt belopp. Årligen har omkring 50 projekt beviljats stöd medan det totala beloppet av stöd har varit cirka 2,5—3 miljoner euro.  

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten sköter på riksomfattande plan de expertuppdrag som hänför sig till hantering av vattenhushållning på åkrar, torrläggning och dikningsförrättning som avses i lagen om stödjande av grundtorrläggning och vattenlagen. Som stöd för skötseln av uppgifter i anslutning till torrläggning och dikningsförrättning har en gemensam riksomfattande verksamhetsmodell tagits fram i syfte att säkerställa jämlik betjäning av kunderna och verksamhetens kontinuitet vid personalomsättning samt för att göra bästa praxis tillgänglig för förvaltningen och kunderna. Den kompetens som hänför sig till skötseln av uppgiften har också upprätthållits i närings-, trafik- och miljöcentralerna i Sydöstra Finland, Egentliga Finland och Norra Österbotten. 

Ansvarsområdet för näringar, arbetskraft och kompetens inom närings-, trafik- och miljöcentralerna har hand om handläggning av stödansökningarna, beviljande av understöd, handläggning av ansökningar om stödutbetalning och beslut om stödutbetalning. Ansvarsområdet för näringar, arbetskraft och kompetens övervakar därtill i samarbete med ansvarsområdet för miljö och naturresurser genomförandet av de projekt som beviljats stöd, underhåll av projekt samt iakttagande av finansieringsvillkoren för dem och beaktar även aspekterna kring vattenhushållningen, fiskerinäringen och miljön enligt kraven i lagstiftningen. Livsmedelsverket har hand om de uppgifter som hänför sig till bokföringen och betalningarna i anslutning till stöden för grundtorrläggning. 

3.6  Lagen om finansiering av landsbygdsnäringar

Finansieringslagen stiftades under de första åren av Finlands EU-medlemskap. Då lagen stiftades var ett av syftena med regeringspropositionen att förenhetliga de av EU delfinansierade och de nationella finansieringssystemen genom att samla de nationella bestämmelserna om dem i en enda lag. Lagen trädde i kraft 2000. Nu har lagens tillämpningsområde minskat avsevärt och därför har de åtgärder som ursprungligen ingick i lagen mestadels överförts till andra lagar. 

Enligt 2 § 1 mom. i finansieringslagen tillämpas lagen på stöd som beviljas för vattendragsåtgärder eller investeringar som gäller förbättring av gårdsbruksenheters bostadsförhållanden eller bevarande av gårdsbruksenheters traditionella miljö. Enligt 2 § 3 mom. i lagen tillämpas på stöd för gårdsbruksenheters bostadsbyggnader och bevarande av gårdsbruksenheters traditionella miljö och på stöd i samband med frivillig skuldsanering som beviljas den som bedriver näringsverksamhet enligt lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar (986/2011) eller skoltlagen (253/1995) vad som föreskrivs i de nämnda lagarna. Numera beviljas således stöd för förbättring av bostadsförhållanden i renhushållningslägenheter, naturnäringslägenheter och skoltlägenheter på grundval av lagen om strukturstöd för renhushållning eller skoltlagen. Inom naturnärings- och skoltområdet omfattar stödet för förbättring av bostadsförhållanden också en understödsdel. Inga ändringar föreslås i dessa i denna proposition. 

Enligt 2 § 1 mom. i finansieringslagen tillämpas lagen dessutom på stöd som i samband med frivillig skuldsanering beviljas som stöd i anslutning till statliga lån som beviljats av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond, räntestödslån som beviljats av ett kreditinstituts medel eller i anslutning till statens försäljningsprisfordringar. Finansieringslagens 36 § om frivillig skuldsanering har aldrig trätt i kraft. Det var avsett att paragrafen skulle träda i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet men den har aldrig utfärdats. Upphävandet av lagen har således i praktiken ingen inverkan på det rådande läget i helheten gällande reglering av skuldsanering. Gårdsbruksidkare, renhushållningsidkare och naturnäringsidkare har möjlighet att använda sig av ett förfarande antingen enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) efter att ha avslutat näringsverksamheten eller enligt lagen om företagssanering (47/1993) för att fortsätta näringsverksamheten. På grund av det ovannämnda är det således inte längre ändamålsenligt att upprätthålla frivillig skuldsanering enligt en separat finansieringslag. 

Med stöd av finansieringslagen beviljas stöd för bostadsbyggande för att förbättra bostadsförhållandena på gårdsbruksenheten för nybygge, tillbyggnad eller grundlig reparation av en byggnad som är avsedd för varaktigt boende. Räntestödslån är den enda stödformen. Stöd för bostadsbyggande kan beviljas om de förutsättningar som gäller till exempel näringsidkande, sökandens inkomster och storleken av bostaden uppfylls. För andra befolkningsgrupper utom primärproducenter och skoltar tillhandahålls numera inget stöd för byggande av ägarbostad som motsvarar jord- och skogsbruksministeriets stöd för bostadsbyggande. Allmänt hör stöd för bostadsbyggande till Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA) som lyder under miljöministeriets förvaltningsområde. Ansökningarna om stöd för bostadsbyggande har under de senaste åren varit mycket få. Under 2015–2019 var antalet ansökningar totalt 23 medan inga ansökningar gjordes 2020 och 2021. Stödet för bostadsbyggande har administrativt beviljats i det gamla datasystemet Rahtu som kommer att fasas ut planenligt före utgången av 2022. Om stödsystemet för bostadsbyggande ska hållas i kraft som ett separat system ska ansökan om stöd samt systemen för beviljande och utbetalning byggas i datasystemet Hyrrä. 

Antalet löpande räntestödslån enligt finansieringslagen var 4 835 den 31 december 2021. Lånekapitalet var vid utgången av 2021 cirka 167 miljoner euro. De betalda räntestödsgottgörelserna uppgick 2021 till cirka 172 000 euro. 

4.1  De viktigaste förslagen

I fråga om strukturstöden för jordbruket föreslås det att definitionen av gårdsbruksenhet ska ändras. Ändringen grundar sig på EU-lagstiftningen vars definitioner ska följas i stödsystemet för strukturstöd för jordbruket. 

I fråga om investeringsstöd för gårdsbruk föreslås en ändring i den tillåtna tidpunkten för inledning av åtgärder. Investeringsstöd för gårdsbruk ska inte beviljas för åtgärder som har inletts innan stödansökan har lämnats in. En motsvarande ändring föreslås också för investeringsstöd till näringsidkare, stöd för bostadsbyggande för näringsidkare, investeringsstöd till renbeteslag och forskningsfinansiering enligt lagen om strukturstöd för renhushållning. Inledande av åtgärder innan stödbeslut mottagits sker emellertid på stödtagarens egen risk. Enligt aktuell praxis får åtgärder inte inledas förrän stödbeslut har fattats. Den föreslagna ändringen möjliggörs av EU-lagstiftningen. 

Enligt förslaget ska till lagen om strukturstöd till jordbruket fogas en ny paragraf med bestämmelser om förbud mot dubbelfinansiering. Stöd ska inte kunna beviljas för en åtgärd som beviljats annan offentlig finansiering, om detta leder till sådan dubbelfinansiering som avses i EU:s horisontella förordning. Dessutom föreslås det att det i lagen om strukturstöd till jordbruket och även i lagen om strukturstöd för renhushållning ska föreskrivas om begränsningar för beviljande av stöd. Enligt förslaget ska stöd inte kunna beviljas om sökanden under de tre kalenderår som föregår ansökan i sin verksamhet har visat uppenbar likgiltighet för iakttagandet av villkoren för stöd som tidigare beviljats enligt ifrågavarande lagar, eller om förutsättningarna för beviljande av stöd har skapats på konstlad väg. Enligt förslaget ska stöd inte heller beviljas om sökanden väsentligt har försummat offentligrättsliga eller privaträttsliga förpliktelser. Utöver de ovannämnda ska också det s.k. Deggendorfvillkoret utgöra ett hinder för beviljande av stöd. Detta skulle innebära existens av en indrivningsbestämmelse som gäller återkrav av olagligt och oförenligt statligt stöd. Enligt förslaget ska inte heller företag i svårigheter enligt EU-lagstiftningen kunna få stöd. 

I fråga om strukturstöd till jordbruket har ett elektroniskt ansökningsförfarande varit i bruk sedan ingången av 2015. Som ändring föreslås ett förfarande enligt vilket ansökningarna framöver endast ska kunna lämnas in elektroniskt. Genom föreskrift av Livsmedelsverket ska det emellertid under vissa förutsättningar också vara möjligt att använda någon annan än en elektronisk ansökan. I fråga om lagen om strukturstöd för renhushållning föreslås fortfarande i första hand elektronisk ansökan, men det ska enligt förslaget vara möjligt att ansöka om stöd också med det nuvarande förfarandet på papper eller enligt det föreslagna förfarandet enligt vilket ansökan också kan lämnas in med en pdf-blankett som fylls i och som skickas via en skyddad e-postförbindelse till den som beviljar stödet. 

Som en ny stödform för startstöd till unga jordbrukare föreslås statsborgen i tillägg till understöd och räntestöd. Det föreslås att utbetalningen av startstöd i form av understöd ska ändras så att sökanden i fortsättningen själv ska ansöka om utbetalning. Förfarandet initieras således inte längre av myndigheter. Ansökan om utbetalning av investeringsstöd i form av understöd ska enligt förslaget i fortsättningen ske uteslutande på elektronisk väg såsom ovan beskrivs i fråga om ansökan om strukturstöd. 

En åtgärd som stöds enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning ska i sin helhet genomföras inom två år efter att stödet beviljats. Fristen kan förlängas två gånger för högst ett år i sänder förutsatt att ansökan om förlängning har gjorts före fristens utgång. Det föreslås att bestämmelsen ska ändras så att om ovannämnda frister inte kan iakttas, ges sökanden tillfälle att lämna in ansökan om förlängning av en åtgärd till närings-, trafik- och miljöcentralen inom rimlig tid efter utgången av fristen. Ansökan ska enligt förslaget kunna lämnas om orsaken till att fristen inte iakttagits är en allvarlig förändring i sökandens hälsotillstånd eller någon annan av sökanden oberoende, oväntad, oförutsedd händelse. 

För att minska den administrativa bördan föreslås det att tillståndsförfarandet ska strykas i paragrafen om användning av stöd i både lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning. Vid överlåtelse av ägande- eller besittningsrätten till objektet för investering inom den i lagen avsedda fristen ska närings-, trafik- och miljöcentralens tillstånd inte längre förutsättas. Tillståndsförfarandet ska ersättas genom ett tillägg till stödvillkoren som gäller ovannämnda fall av överlåtelse av ägande- eller besittningsrätten. Motsvarande ändring föreslås i paragrafen om återkrav för att bedömning av tillståndsförfarandet i fortsättningen inte längre ska ingå i den. Det föreslås också att det till den nämnda paragrafen fogas nya grunder för återkrav som gäller så kallade ohederliga konkurser och bristande efterlevnad av bestämmelser om offentliga upphandlingar. Verkställigheten av återkravsbeslut ska enligt förslaget ändras så att det i så kallade kvittningssituationer inte längre förutsätts att beslutet har vunnit laga kraft. Bestämmelserna i lagen om strukturstöd för renhushållning ska förenhetligas med bestämmelserna i lagen om strukturstöd till jordbruket så att det minimibelopp som återkrävs ska höjas från nuvarande 25 euro till 100 euro. 

Det föreslås att det till lagen om strukturstöd för renhushållning fogas en bestämmelse som möjliggör tillgång till information från Skatteförvaltningens enhet för grå ekonomi. Inga ändringar i sak behövs i lagen om strukturstöd till jordbruket eftersom i den hänvisas till den lag om stöd till utveckling av landsbygden under finansieringsperioden 2023—2027 som ska utfärdas. I den sistnämnda lagen ska också ingå en motsvarande bestämmelse om tillgång till information som ska fogas till lagen om strukturstöd för renhushållning. I det lagförslag som ingår i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 samt till vissa lagar som har samband med dem som nämns nedan i punkt 11.1 föreslås det att det ska föreskrivas om rätt att få utredningar från Enheten för utredning av grå ekonomi inom Skatteförvaltningen. 

I samband med ändringen av lagen om strukturstöd till jordbruket föreslås det att gemensamma dikningsinvesteringar ska tas med som en åtgärd som stöds genom investeringsstöd för gårdsbruk. Stödet till grundtorrläggningsverksamhet i form av investeringsstöd ska utgöra en del av strukturstödssystemet för jordbruket. Samtidigt föreslås det att lagen om stödjande av grundtorrläggning ska upphävas. Enligt förslaget ska också finansieringslagen upphävas. 

De föreslagna ändringarna i skoltlagen och lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond är tekniska justeringar av hänvisningar. Ovannämnda föreslagna ändringar i lagen om strukturstöd för renhushållning har emellertid också konsekvenser för skoltlagen eftersom det i skoltlagen hänvisas till ovannämnda paragrafer i lagen om strukturstöd för renhushållning som enligt förslaget ska ändras. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I beredningsskedet har alternativa handlingsvägar behandlats. Direkt tillämpliga EU-förordningar skapar grunden för beredningen. Nationella författningar behövs till den del som det i EU-förordningarna inte föreskrivs om saker som är nödvändiga med tanke på genomförandet av CAP-planen eller om det är fråga om en sådan sak som i Finland ska föreskrivas på lagnivå eller om det på lagnivå måste finnas bemyndigande att utfärda författningar och föreskrifter på lägre nivå. 

I samband med beredningen för finansieringsperioden 2023–2027 har kommissionens mål varit att lindra författningarna på EU-nivå särskilt i fråga om tillsyn och att ge medlemsstaterna mer ansvar. Kommissionens förordningar preciserar till vilken del nationella författningar behövs. Därtill ska det beaktas att bland EU-förordningarna förutsätter i synnerhet den horisontella förordningen och EU:s budgetförordning att medlemsstaterna ska ha ett effektivt system för administration och tillsyn för genomförandet. Detta krav förutsätter för sin del att det på lagnivå måste finnas tillräckligt omfattande författningar eller bemyndiganden att utfärda förordningar och föreskrifter i synnerhet i fråga om tillsyn. 

Det främsta syftet med den nationella lagstiftningen är att möjliggöra genomförandet av strukturstöd till jordbruket i enlighet med CAP-planen. I och med att beredningen har framskridit har en ändring av redan befintliga bestämmelser bedömts i förhållande till stiftande av helt nya lagar. Utfärdande av helt nya lagar har ansetts vara ett bättre alternativ eftersom det då är möjligt att mer omfattande bedöma ändamålsenligheten av författningsstrukturen och att göra även andra än bara nödvändiga ändringar i författningarna. 

I beredningsskedet har det ansetts vara ändamålsenligt att stifta en separat lag som gäller administration och separata substanslagar såsom under den nuvarande programperioden. Både i de EU-bestämmelser som gäller den nya finansieringsperioden och utifrån erfarenheter från den praktiska tillämpningen av bestämmelserna för den nuvarande programperioden har målet varit att förenkla och harmonisera bestämmelserna och genomförandet. I fråga om nationella bestämmelser har det ansetts vara ändamålsenligt att genomföra detta så att de allmänna genomförandeakterna gällande stöd för utvecklingsprojekt inom jordbruket och företagsstöd samt investerings- och startstöden inom jordbruket ska harmoniseras i så stor utsträckning som möjligt. 

Ett alternativ till den aktuella författningsstrukturen där bestämmelserna om genomförande av lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning finns i två separata lagar är en total revidering av lagarna om strukturstöd i samband med vilken de två lagarna slås samman. I fråga om investerings- och startstöden gjordes under beredningen emellertid i stället för en totalrevidering av lagarna om strukturstöd till jordbruket endast nödvändiga ändringar i lagarna, och man avstod därför från en separat gemensam lag om genomförande. I lagberedningen har målet annars varit ett enhetligt förfarande i fråga om företagsstöden till jordbruket. 

För att stödja grundtorrläggning granskades också andra alternativ vid beredningen av propositionen. För det första granskades möjligheten att fortsätta med det befintliga stödsystemet även framöver. Den nuvarande stödformen upplevs dock som föråldrad och de mål som satts upp senare, såsom anpassning till klimatförändringen och främjande av naturens mångfald uppmärksammas inte tillräckligt i det nuvarande systemet. En uppdatering av det nuvarande systemet ansågs inte heller vara ett tillräckligt eller förnuftigt alternativ. Också den oklara statusen för gårdsbrukets utvecklingsfond som fungerar som finansieringskälla och finansieringens kontinuitet i framtiden identifierades som riskfaktorer i detta alternativ. 

Den andra alternativa stödformen som granskades var stödjande av grundtorrläggning som en icke-produktiv investering. Problemet med denna stödform var att stödet till grundtorrläggning framför allt anses vara ett produktivt stöd varvid till exempel anläggande av ett nytt dike sannolikt inte kan göras med ett icke-produktivt investeringsstöd. Ytterligare risker med denna stödform är anslagens begränsade belopp och att torrläggningsfårornas torrläggningskapacitet förblir en sekundär målsättning. 

På grund av de många positiva effekterna av hållbar grundtorrläggning ansågs det mest ändamålsenliga alternativet vara att inkludera den som en del av strukturstödssystemet för jordbruket. 

I fråga om kriterierna för de projekt som kan beviljas stöd granskades alternativet att föreskriva om dem som en del av CAP-stödlagarna. Stödjande av gemensamma dikningsinvesteringar som en del av stödåtgärden för investeringar som främjar miljöns tillstånd och hållbara produktionssätt innebär också att de projekt som stöds ska främja de miljömål enligt CAP-planen och tillhörande nationell lagstiftning som gäller åtgärden i fråga. Detta förutsätter att kriterier ska fastställas för de projekt som stöds. 

5.2  Handlingsmodeller som planeras eller används i andra medlemsstater

Medlemsstaterna förutsattes lämna in sina nationella CAP-strategiplaner till kommissionen före utgången av 2021. Planerna har utarbetats inom ramen för ett gemensamt EU-regelverk. Därför är medlemsstaternas planer och de valda åtgärderna mycket enhetliga. De största skillnaderna består i allokeringen av finansieringen, de valda stödnivåerna och kriterierna för stödet. För denna proposition har man granskat närmare de planerade investeringsstöden för jordbruket och startstöd till unga jordbrukare enligt Tysklands, Sveriges, Danmarks och Estlands nationella strategiska planer. 

7.1  Lagen om strukturstöd till jordbruket

2 §. Tillämpningsområde. Europeiska havs- och fiskerifondens namn har i samband med EU:s nya finansieringsperiod ändrats till Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden. Därför föreslås det att fondens namn i 2 § 2 mom. ändras i enlighet med det nya namnet.  

I 3 mom. föreslås att hänvisningen till lagen om stödjande av landsbygdens utveckling (28/2014) ändras. Vid ingången av 2023 kommer denna lag att ersätts av lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027. Det föreslås också att termen i sista meningen i momentet ska uppdateras. Termen förberedelse för saluföring ändras till iordningställande för försäljning så att den följer gällande terminologisk praxis.  

3 §. Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning och program. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att de i fortsättningen innehåller en hänvisning till plan i stället för en hänvisning till program. De stödsystem som gäller strukturstöd till jordbruket 2023—2027 ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. I fortsättningen är dokumentet således inte längre ett programdokument.  

Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att ordet program ändras till ordet plan för att rubriken ska överensstämma med det föreslagna innehållet i 1 och 2 mom. Av författningstekniska skäl och för att bevara helheten föreslås det att ordalydelsen även i det gällande 3 mom. tas in som sådan i det nya 3 mom. 

4 §. Definitioner. Det föreslås omformulering av hela paragrafen. Av författningstekniska skäl föreslås det att ordalydelsen i 1 mom. 1 och 3—7 punkten som blir 4—8 punkten, tas in som sådan i de nya bestämmelserna. Det föreslås att definitionerna i 2, 8 och 9 punkten i det gällande 1 mom. som blir 3, 9 och 10 punkten, ändras till sitt innehåll. I paragrafen tas det dessutom in två nya definitioner, en ny 2 och 11 punkt. På grund av dessa ändringar ändras numreringen av punkterna med definitioner på det sätt som beskrivs ovan. 

I 2 punkten i den föreslagna paragrafen ingår en definition av förordning om strategiska planer. Med förordningen om strategiska planer avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013.  

Till denna förordning hänvisas i 3 punkten som nu är 2 punkten. I enlighet med artikel 3.2 i förordningen om strategiska planer avses med ett jordbruksföretag i den nämnda 3 punkten samtliga enheter som används för jordbruksverksamhet och drivs av en jordbrukare och som är belägna i en och samma medlemsstat. Enligt definitionen i 4 § (2 punkten) i den gällande lagen om strukturstöd till jordbruket avses med en gårdsbruksenhet en produktionsenhet som en jordbrukare leder och som används för att bedriva jordbruk samt bildas av en eller flera fastigheter eller delar av fastigheter eller av en eller flera produktionsbyggnader med mark och som är funktionellt och ekonomiskt självständig och förvaltas som en helhet på grundval av ägande eller hyra. I arbetet med att genomföra Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken ska följas bestämmelserna i förordningen om strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken, en av de helheterna är definitioner. I artikel 3.2 i förordningen om strategiska planer definieras jordbruksföretag på det sätt som anges ovan. I den föreslagna 4 § 3 punkten hänvisas till denna artikel i förordningen om strategiska planer. I praktiken går det således enkelt att hitta definitionen i lagen utan att separat behöva gå igenom Europaparlamentets och rådets förordning. 

Enligt det gällande 4 § 2 mom. kan närmare bestämmelser om kännetecknen för en funktionellt och ekonomiskt självständig gårdsbruksenhet utfärdas genom förordning av statsrådet. EU:s lagstiftning är direkt tillämplig i medlemsstaterna, och preciserade bestämmelser kan inte utfärdas nationellt utan ett föreskrivet bemyndigande i en EU-förordning. När det gäller definitionen av ett jordbruksföretag har det inte utfärdats några bestämmelser om ett sådant bemyndigande. Kravet på en funktionellt och ekonomiskt självständig produktionsenhet enligt den gällande definitionen av gårdsbruksenhet ingår inte i den definition som finns i förordningen om strategiska planer. Det gällande 2 mom. ska således inte längre ingå i den föreslagna 4 §. 

I 14 b § för vilken det redogörs nedan ingår ett förbud mot att kringgå bestämmelserna om förutsättningar för stöd, vilket baserar sig på skyldigheten i artikel 62 i den horisontella förordningen. Definitionen av gårdsbruksenhet i förordningen om strategiska planer understryker också skyldigheten i den horisontella förordningen genom att med hjälp av administrativa kontroller och kontroller på plats och processen för att bevilja lägenhetssignum, förhindra verksamhet som avses i definitionen när det gäller till exempel att på ett konstlat sätt dela upp en gårdsbruksenhet i ändamålsenliga enheter i syfte att uppfylla villkoren för beviljande av stöd. 

Vid ingången av 2023 kommer den gällande lagen om stödjande av landsbygdens utveckling att ersättas av lagen om landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027. Den föreslagna 4 § 9 punkten som ersätter den tidigare 8 punkten, uppdateras på grund av denna ändring. I 4 § 1 mom. 9 punkten i lagen om strukturstöd till jordbruket finns en definition av program. I fortsättningen är dokumentet inte längre ett programdokument utan en plan. Med en plan avses enligt den föreslagna 4 § 10 punkten en strategisk plan för den gemensamma jordbrukspolitiken enligt artikel 104 i förordningen om strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken. De stödåtgärder som ingår i planen ska finansieras med antingen EU-medel och nationella medel eller helt eller delvis med EU-medel. 

I paragrafens nya 11 punkt föreslås definition av en så kallad horisontell förordning. Med den horisontella förordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013. 

5 §. Stödtagare. I paragrafen finns bestämmelser om mottagare av strukturstöd till jordbruket. Av författningstekniska skäl och för att bevara helheten föreslås det att ordalydelsen i det gällande 1 mom. tas in som sådan i det nya 1 mom. 

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. som utvidgar gruppen av mottagare av stöd. I framtiden kan stöd också beviljas en dikningssammanslutning enligt vattenlagen eller någon annan grupp av fastighetsägare eller arrenderättsinnehavare som kommit överens om gemensam dikning, förutsatt att medlemmarna i dikningssammanslutningen, fastighetsägarna och innehavarna av arrenderätt är lantbruksföretagare som avses i 1 mom. Med dikningssammanslutning avses i lagen om strukturstöd till jordbruket en vattenrättslig sammanslutning som inrättats för dikning enligt vattenlagen. Orsaken till ändringen är förslaget att utvidga systemet för investeringsstöd till jordbruket att också omfatta gemensamma dikningsinvesteringar. Den föreslagna ändringen gör det möjligt för dikningssammanslutningar som i huvudsak genomför gemensamma dikningsprojekt att få stöd. Trots att man oftast bildar en dikningssammanslutning när det gäller grundtorrläggningsprojekt, kan projekt också genomföras i form av så kallade avtalsdikningar. Därför föreslås det att även grupper av fastighetsägare eller innehavare av arrenderätt ska kunna få stöd. Paragrafens 1 mom. är dock bindande för båda sammanslutningarna, det vill säga att stöd kan beviljas stödberättigade lantbruksföretagare. Bestämmelser om medlemmar i en dikningssammanslutning finns i 23 § i vattenlagen som säger att medlemmar i en dikningssammanslutning är dess nyttotagare. Till dessa nyttotagare kan också höra till exempel ägare till bostadsfastigheter i det samfällda området och jordbrukare som inte uppfyller kravet på en stödberättigad lantbruksföretagare. I praktiken innebär detta att de medlemmar i en dikningssammanslutning som inte uppfyller definitionen av lantbruksföretagare inte omfattas av stödsystemet. Definitionen av mottagare av stöd ändrar dock inte vattenlagens bestämmelser om medlemmar i en dikningssammanslutning, vilket betyder att också medlemmar som inte har rätt till stöd kan vara medlemmar i sammanslutningen.  

6 §. Startstöd till unga jordbrukare. Enligt den första meningen i det gällande 6 § 1 mom. kan startstöd beviljas unga jordbrukare som vid ansökningstidpunkten är 40 år eller yngre och som första gången börjar bedriva jordbruk som näringsidkare (ung jordbrukare). Detta inbegriper också situationer där en ung jordbrukare eller flera unga jordbrukare börjar bedriva jordbruk eller fortsätter jordbruket i form av en jordbrukssammanslutning och den unga jordbrukaren ensam eller tillsammans med andra svarar för gårdsbruksenheten som näringsidkare. I praktiken innebär detta att jordbrukaren ensam eller jordbrukarna tillsammans har bestämmanderätt i sammanslutningen. Det är fråga om en grupp som avses i planen (Ung jordbrukare, s. 223). Startstöd till unga jordbrukare kan beviljas var och en stödsökande förutsatt att denna uppfyller villkoren för stöd till unga jordbrukare. En jordbrukssammanslutning som beskrivs ovan bildar enligt nationell praxis och sin karaktär en beskattningssammanslutning som avser ett konsortium som två eller flera personer har bildat för att använda, bruka eller förvalta en fastighet.  

I paragrafens 2 mom. föreslås en ny stödform, det vill säga statsborgen. Utöver att startstöd till unga jordbrukare beviljas i form av understöd och räntestöd kan det i fortsättningen också beviljas i form av stöd som ingår i statsborgen. Statsborgen är en kompletterande stödform i tillägg till understödet och räntestödet. I det rådande läget med höga produktionskostnader och instabilitet i Europa som bedöms fortsätta är statsborgen en allt viktigare stödform. Säkerhetsvärdet av den egendom som används vid företagsverksamheten inom jordbruket kan vara förknippat med riskfaktorer, såsom egendomens läge i glesbygden, vilket betyder att det kan vara svårt att realisera egendomen. 

7 §. Investeringsstöd för gårdsbruk. Det föreslås precisering av bestämmelsen om bemyndigande i 7 § 4 mom. Enligt 3 § 3 mom. i lagen om strukturstöd till jordbruket utfärdas närmare bestämmelser om införandet och varaktigheten av stödsystemet genom förordning av statsrådet inom de gränser som Europeiska unionens lagstiftning om strukturstöd som delfinansieras av Europeiska unionen eller helt finansieras med nationella medel ställer samt inom ramen för de medel som i statsbudgeten eller i dispositionsplanen för gårdsbrukets utvecklingsfond anvisats för finansieringen av stödsystemet. Gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera) är en fond som finns vid jord- och skogsbruksministeriet och som står utanför statsbudgeten. Fondens dispositionsplan innehåller maximibeloppet för de bidrag som enligt lagen om strukturstöd till jordbruket helfinansieras nationellt. I planen ingår inte någon närmare specifikation. 

I det ovannämnda 3 § 3 mom. ingår allmänna bestämmelser om två olika finansieringskällor och verksamhet inom ramen för de anvisade medlen. De gällande bestämmelserna i lagen om strukturstöd till jordbruket om hur finansieringen av investeringsstöden fördelas mellan Makera och de anvisade budgetmedlen är oklara. I bestämmelserna ingår inte heller någon befogenhet att besluta om fördelningen av finansieringen mellan dessa finansieringskällor. Bestämmelser om finansieringskällor för investeringsstöd för gårdsbruk finns för tillfället i statsrådets förordning om styrning av investeringsstöd för gårdsbruk (241/2015). I 19 § 3 mom. i denna förordning finns bestämmelser om för vilka investeringsstöd används medel från det gällande programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland som delfinansieras av EU, och för vilka stöd används helt nationella medel. Bestämmelserna innebär att finansieringen anvisas antingen ur budgeten eller ur gårdsbrukets utvecklingsfond. 

För att fastställa en behörig instans föreslås det med stöd av vad som anförts ovan att 7 § 4 mom. ändras så att det till momentet fogas ett nytt bemyndigande för statsrådet. Enligt den föreslagna bestämmelsen får det genom förordning av statsrådet också utfärdas bestämmelser om grunderna för fördelningen av den finansiering som avses i 3 § 3 mom. och om styrningen av bevillningsfullmakter eller anslag mellan olika finansieringskällor. I övrigt kvarstår det bemyndigande att utfärda förordning som i 4 mom. anvisats statsrådet oförändrat till innehållet, likaså det bemyndigande att utfärda förordning som anvisats jord- och skogsbruksministeriet. 

8 §. Förutsättningar som gäller stödtagaren. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det gällande kravet på stödmottagarens yrkesskicklighet lättas upp. Enligt den gällande bestämmelsen ska sökanden ha tillräcklig yrkesskicklighet för den företagsverksamhet som stöds. I fortsättningen ska detta inte krävas när det gäller investeringar som främjar miljöns tillstånd och hållbara produktionssätt, gårdsbruksenhetens energiinvesteringar eller en investering i djurens välbefinnande och biosäkerheten. Dessa investeringar är i allmänhet klart mindre än de investeringar som förbättrar konkurrenskraften och främjar modernisering av produktionen där kravet kvarstår. Således kan investeringarnas ekonomiska risk bedömas vara mindre. Därtill är det ändamålsenligt att främja miljö, hållbarhet, användning av förnybar energi, djurens välbefinnande och biosäkerhet på alla gårdsbruksenheter, även om utbildningskravet inte uppfylls. 

Det ansågs inte ändamålsenligt att genom krav på yrkesskicklighet begränsa ovannämnda investeringar. Dessa investeringar stöder de mål som hänför sig till planen och främjande av grön omställning, produktionskvalitet och miljöambitioner på nationellt plan. Dessutom är de sett till den ekonomiska storleken ofta rätt små investeringar varvid den ekonomiska risken är mindre än i investeringar som hänför sig till konkurrenskraften och modernisering av produktionen. På alla projekt tillämpas dock ett urvalsförfarande, vilket betyder att stöd beviljas till de projekt som bäst uppfyller de urvalskriterier som ställts för dem. 

9 §. Förutsättningar som gäller gårdsbruksenhetens läge och besittningen av den. Den föreslagna ändringen i 9 § 1 mom. och motiveringen till den motsvarar det som föreslås i specialmotiveringen till 3 §. 

11 §. Affärsplan. Hänvisningen i 3 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket.  

13 §. Förutsättningar som gäller åtgärder som stöds. Det föreslås ändringar i paragrafens 1 mom. Enligt det föreslagna 1 mom. ska investeringsstöd för gårdsbruk inte beviljas för åtgärder som inletts före inlämnandet av stödansökan. Ändringen av momentet grundar sig på artikel 86.4 led 3 i förordningen om strategiska planer. Enligt gällande praxis ska man vänta på ett stödbeslut innan man kan inleda en åtgärd. I fortsättningen får sökanden på eget ansvar inleda de åtgärder som stödet gäller före stödbeslutet förutsatt att sökanden lämnar in en ansökan. Ett undantag är dock att nödvändiga planeringskostnader som hänför sig till en åtgärd kan stödjas trots att de uppstått före inlämnandet av stödansökan. I artikel 86 i förordningen om strategiska planer ingår dock bestämmelser som begränsar dessa kostnader. Enligt artikel 1 b ska stöd inte kunna beviljas för kostnader som uppkommit före den 1 januari 2023. I samband med bestämmelsen om ikraftträdande i detta lagförslag finns en bestämmelse om detta. 

I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom., och de gällande 2—4 mom. blir nya 3—5 mom. I det gällande 3 mom. föreslås också ändringar. 

Systemet med strukturstöd gäller jordbruk såsom det också framgår av bestämmelserna om stödmottagare i 5 §. Därför föreslås det i det nya 2 mom. att den nytta som en gemensam dikningsinvestering medför ska gälla jordbruksmarken. Syftet med denna formulering är också att undvika att stödet överlappar skogsbrukets incitamentsystem. Avsikten är att rikta det föreslagna stödet till ett större område än bara en gårdsbruksenhet. Därför föreslås det att stödet ska medföra nytta för fler än en gårdsbruksenhet. 

Det föreslås att i 3 mom. som på grund av det föreslagna nya 2 mom. blir 4 mom., tas in bestämmelser om förutsättningar för en gemensam dikningsinvestering. Om den åtgärd som stöds innefattar en gemensam dikningsinvestering ska sökanden lägga fram en dikningsplan om dikningsprojektet i enlighet med 5 kap. 15 § i vattenlagen. Den statliga tillsynsmyndighet som avses i vattenlagen ska ha gett ett positivt utlåtande om planen. Ett ytterligare krav för ett positivt utlåtande är att åtgärden främjar miljöns tillstånd. Syftet med kravet på en dikningsplan är att se till att myndigheten får information om de gemensamma dikningsinvesteringar som får stöd och att vissa grundläggande förutsättningar för planeringen av projekten uppfylls. Syftet med den statliga tillsynsmyndighetens positiva utlåtande är att se till att ett dikningsprojekt som beviljas stöd har miljöfrämjande inverkan. I den nationella vattenlagen förutsätts inte att dikningsprojekt ska främja miljöns tillstånd, utan det krävs endast förslag till åtgärder för att förebygga eller minska projektens negativa konsekvenser för miljön. En gemensam dikningsinvestering kan således ses som en del av stödåtgärden Investeringar som främjar miljöns tillstånd och hållbara produktionssätt på gårdarna. Kravet på de investeringar som stöds genom denna åtgärd är att de har högre miljömål än den nationella lagstiftningen, i detta fall vattenlagen, förutsätter. I enlighet med stödåtgärdens krav innebär främjandet av miljöns tillstånd i detta fall att den investering som får stöd ska bidra till införandet av miljövänligare produktionssätt och teknik med målet att ha en gynnsam effekt på till exempel markens produktivitet, användningen av näringsämnen, säker användning av växtskyddsmedel, vattenhushållningen, återvinningen och återanvändningen av näringsämnen, effektiv hantering av gödsel eller på minskningen av utsläpp av växthusgaser. När det gäller gemensamma dikningsinvesteringar innebär positiva effekter till exempel minskad näringsbelastning från åkrar till vattendragen eller naturens starkare biologiska mångfald. I praktiken innebär detta lämpliga vattenvårdskonstruktioner eller naturenliga planeringslösningar för att hålla näringsämnen och fasta partiklar kvar och för att öka vattnets genomströmning. Gränsen mellan naturenligt vattenbygge och traditionella vattenvårdskonstruktioner är ibland ganska diffus. Vattenvårdskonstruktioner som siktar till att minska eller förebygga nackdelarna med dikning är till exempel sedimenteringsbassänger, slamgropar, rördammar, grävningsavbrott, bottendammar, våtmarker och ytavrinngsingsfält. Med naturenligt vattenbygge vill man däremot bevara och återställa egenskaper i naturmiljöer och öka vattnets genomströmningstid. Målet med dessa åtgärder är både att minska negativa konsekvenser och jämna ut variationen i vattenmängderna, vilket inverkar till exempel på översvämningar, torka, vattenkvalitet och erosion i vattendragen nedanom. Olika sätt att bevara egenskaper i naturmiljöer vid dikesarbeten inom jordbruket är bland annat man anlägger tillräckligt stora våtmarker, bevarar och återställer dikenas krökar och anlägger skyddszoner och översvämningsterasser. Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de åtgärder som anses främja miljöns tillstånd. 

En godtagbar dikningsplan med bland annat ett kostnadsförslag, kostnadsspecifikationer och beskrivningar av projektets konsekvenser är ett av de grundläggande kraven för att få stöd på samma sätt som i den gällande lagen om stöd för grundtorrläggning, vilket innebär att nuvarande praxis fortsätter på ett liknande sätt som hittills. Nu ska dock en dikningsplan som avses i vattenlagen vara ett villkor för stödet trots att en sådan plan enligt vattenlagen inte är nödvändig för projektet. Enligt 5 kap. 5 § 1 mom. i vattenlagen ska en dikningsplan göras upp om dikningen kräver tillstånd av tillståndsmyndigheten, ett beslut som fattats vid en dikningsförrättning eller om ärendets art eller omfattning i övrigt kräver det. Avsikten är att detta ska förbli oförändrat. I praktiken innebär den föreslagna ändringen att för avtalsdikningar som stöds krävs direkt en likadan dikningsplan som för projekt som behandlas vid en dikningsförrättning. I detta fall behöver dikningsplanen dock inte fastställas enligt 5 kap. 16 § i vattenlagen, utan den statliga tillsynsmyndigheten enligt vattenlagen ska granska planens lagenlighet i samband med den process för att lämna ett positivt utlåtande som regleras i denna paragraf.  

Av författningstekniska skäl föreslås det att ordalydelsen i 2 och 4 mom. som blir 3 och 5 mom., tas in som sådan i de nya bestämmelserna. Om den åtgärd som stöds förutsätter ett myndighetstillstånd, är det enligt det föreslagna 3 mom. en förutsättning för beviljande av stöd att tillståndet visas upp. Det föreslagna 5 mom. ska fortfarande innehålla ett bemyndigande för både statsrådet och jord- och skogsbruksministeriet att utfärda förordning, dock med ett nytt bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning i anslutning till gemensamma dikningsinvesteringar. 

14 §. Förutsättningar som gäller stödets finansiering och belopp. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till program ersätts med en hänvisning till plan. De stödsystem som gäller strukturstöd till jordbruket 2023—2027 ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. I fortsättningen är dokumentet således inte längre ett programdokument. 

14 a §. Förbud mot dubbelfinansiering. I lagen föreslås en ny 14 a § med bestämmelser om ett förbud mot dubbelfinansiering. Enligt paragrafen kan stöd som avses i lagen om strukturstöd till jordbruket inte beviljas för en åtgärd som beviljats annan offentlig finansiering om detta leder till dubbelfinansiering enligt artikel 36 i den horisontella förordningen. Paragrafen grundar sig på den skyldighet som enligt artikel 36 hör till en medlemsstat. Paragrafen ger rätt till nödvändiga återkrav om det efter att stödet har beviljats kommer fram att sökanden fått stöd eller inte har meddelat att sökanden ansökt om stöd för samma åtgärd från någon annan finansieringskälla än EJFLU som ingår i unionens allmänna budget. 

14 b §. Begränsningar för beviljande av stöd. I lagen föreslås en ny 14 b § med bestämmelser om begränsningar för att bevilja stöd. 

I det föreslagna 1 mom. 1 punkten föreslås bestämmelser om de konsekvenser som påverkar beviljandet av nytt stöd när sökanden inte följt villkoren för de tidigare beviljade stöden. Stöd kan inte beviljas om den som ansöker om stöd under det pågående kalenderåret eller under de tre föregående kalenderåren före ansökan om stöd i sin verksamhet upprepade gånger har visat uppenbar likgiltighet för att följa villkoren för stöd som sökanden tidigare fått med stöd av denna lag. Därigenom ska också sökandens tillförlitlighet bedömas när nytt stöd beviljas. 

Enligt artikel 59.1 i den horisontella förordningen (Skydd av unionens ekonomiska intressen) ska medlemsstaterna, samtidigt som de tillämpliga styrningssystemen i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken respekteras, anta alla de lagar och andra författningar samt vidta de andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen. I artikel 59 d i förordningen anges att dessa lagar, bestämmelser och åtgärder särskilt ska vara förknippade med tillämpande av sanktioner som är effektiva, avskräckande och proportionella i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt, och väcka talan, om så behövs. Dessutom enligt artikel 59.5 första stycket ska medlemsstaterna vidta lämpliga försiktighetsåtgärder som säkerställer att de tillämpade sanktionerna är proportionella och avpassas med hänsyn till den upptäckta bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning. Den begränsning av beviljande av stöd som föreslås i 1 mom. 1 punkten kan samtidigt anses vara den ovan beskrivna påföljden som den horisontella förordningen förutsätter eftersom en situation enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten innebär en karens för beviljande av stöd. Karensen tillämpas om den som ansöker om stöd under det pågående kalenderåret eller under de tre föregående kalenderåren före ansökan om stöd i sin verksamhet upprepade gånger har visat uppenbar likgiltighet för att följa villkoren för de stöd som tidigare beviljats sökanden med stöd av lagen om strukturstöd till jordbruket. Påföljden kan anses vara proportionell och avpassad med hänsyn till den upptäckta överträdelsens allvar och upprepning. 

I det föreslagna 1 mom. 2 punkten finns bestämmelser om ett förbud mot att kringgå bestämmelserna om förutsättningarna för beviljande av stöd. Enligt punkten kan stöd enligt lagen om strukturstöd till jordbruket inte beviljas om förutsättningarna för beviljande av stöd har skapats på konstlad väg, i strid med målen för lagen om strukturstöd till jordbruket och det uppenbara syftet med arrangemanget har varit att kringgå bestämmelserna om beviljande av stöd för att eftersträva orättmätig ekonomisk vinning. Stöd kan således inte beviljas till exempel en sökande som med hjälp av fingerade arrendekontrakt eller andra motsvarande dokument lämnat felaktig information om gårdsbruksenhetens besittning i syfte att få stöd. Bestämmelsen ger också rätt till nödvändiga återkrav om det efter beviljandet av stödet upptäcks att sökanden handlat på det ovan beskrivna sättet. Den föreslagna 1 mom. 2 punkten i paragrafen grundar sig på skyldigheten enligt artikel 62 i den horisontella förordningen. 

Lagen om strukturstöd till jordbruket innehåller inte något krav på huruvida den som ansöker om stöd har fullgjort sina offentligrättsliga skyldigheter. Problem vid fullgörandet av de offentliga skyldigheterna kan dock återspegla risken för grå ekonomi. Enligt det föreslagna 1 mom. 3 punkten ska stöd inte beviljas om den som ansöker om stöd väsentligen har försummat sina registrerings-, anmälnings- eller betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut eller har väsentliga betalningsstörningar eller om sökanden har skulder som ska drivas in genom utsökning och som med avseende på sökandens betalningsförmåga är större än ringa eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett intyg över medellöshetshinder, om inte beviljandet av stöd av särskilda skäl anses ändamålsenligt. Utgångspunkten vid beviljandet av stöd är att mottagaren av stöd skött sina offentlig- och privaträttsliga åtaganden på behörigt sätt. Beviljandet av stöd ska dock inte vägras på den grunden att försummelsen av skyldigheterna är obetydlig. Bedömningen av om försummelsen är obetydlig ska göras från fall till fall, men i bedömningen ska man beakta en bedömning av försummelsens karaktär som gjorts av den myndighet som konstaterat försummelsen. Då kan försummelsens karaktär bedömas till exempel i euro, dock med beaktande av om försummelsen upprepats eller om försummelsen uppenbart har varit medveten. Därtill kan stödmottagarens initiativtagande när det gäller att rätta till försummelsen fallspecifikt vara av betydelse. Stöd kan av särskilda skäl beviljas också trots att försummelsen av åtagandena är betydande om det till exempel har upprättats en bindande betalningsplan för skötseln av åtagandena och planen redan en tid har följts. Av särskilda skäl kan stöd också beviljas när försummelsen av åtagandena på grund av exceptionella omständigheter är betydande och sökanden har lagt fram en tillräcklig redogörelse för en aktuell betalningsplan. Med exceptionella omständigheter avses bland annat oförutsedda och plötsliga förändringar i förhållandena som man inte har kunnat förbereda sig på. Det är dock mycket ovanligt att stöd beviljas när försummelsen av åtagandena är betydande och beviljandet ska då alltid grunda sig på en motiverad och dokumenterad bedömning från fall till fall. På samma sätt som i 1 punkten handlar det även i denna punkt om bedömning av sökandens tillförlitlighet. 

Enligt det föreslagna 1 mom. 4 punkten kan stöd inte beviljas om den som ansöker om stöd på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden är föremål för ett oreglerat återbetalningskrav som avses i artikel 1.4 a i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (den allmänna gruppundantagsförordningen). Detta villkor bygger på den så kallade Deggendorf-klausulen som går ut på att medlemsstaternas myndigheter inte lämnar stöd till en aktör som har fått stöd som strider mot reglerna om statligt stöd förrän företaget har återbetalat eller betalat in hela det olagliga och oförenliga stödbeloppet på ett låst konto. 

Enligt det föreslagna 1 mom. 5 punkten i paragrafen ska stöd inte beviljas om den sökande är ett företag i svårigheter på det sätt som avses i EU:s regler för statligt stöd. Med företag i svårigheter avses ett företag i svårigheter enligt artikel 2.18 i kommissionens gruppundantagsförordning. Begränsningen har under den pågående programperioden gällt både struktur- och företagsstöd. 

Begränsningen som föreslås i 1 mom. 1 och 3 punkten gäller enligt det föreslagna 2 mom. även när den som ansöker om stöd är en juridisk person. Granskningen av denna begränsning gäller verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ samt ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Begränsningen gäller också en person som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande äganderätt eller beslutanderätt i någon annan sammanslutning än ett aktiebolag. 

15 §. Val av åtgärder som stöds. När det kommer till motiveringen till förslaget till ändring i 1 mom. i paragrafen, enligt vilket momentet i fortsättningen ska innehålla en hänvisning till plan i stället för program, hänvisas det till specialmotiveringen till 3 § 1 mom.  

De ändringar som föreslås i 2 mom. baserar sig på formuleringarna i GJP-planen. Enligt GJP-planen är urvalskriterierna projektets konsekvenser för ekonomin och konkurrenskraften hos det företag som får stöd samt konsekvenserna för miljön, klimatet och produktionsförhållandena. Innehållet i den gällande bestämmelsen ska kompletteras med de ovan redogjorda urvalskriterierna. Utöver en hållbar användning av naturresurser ska också den helhet som utgörs av konsekvenserna för miljön och klimatet beaktas. 

Det föreslås att i 3 mom., i tillägg till sammanslutningar av lantbruksföretagare, tas in dikningssammanslutningar eller andra grupper av fastighetsägare eller innehavare av arrenderätt, varvid man vid bedömningen av de grunder som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten också ska granska företagsverksamheten hos de medlemmar eller delägare som hör till dessa sammanslutningar och grupper. Det föreslagna tillägget i paragrafen jämställer de aktörer som genomför gemensamma dikningsinvesteringar med andra sammanslutningar. Dessutom ska hänvisningen till föregående moment ändras. 

Urvalskriterierna för startstöd till unga jordbrukare är enligt GJP-planen företagsverksamhetens ekonomiska förutsättningar, gårdsbruksenhetens produktionsförutsättningar och utvecklingsåtgärder och verksamhetens hållbarhet. Dessa ska i fortsättningen beaktas vid valet av åtgärder som ges stöd enligt 15 § 4 mom. Om ansökan gäller startstöd till en ung jordbrukare ska man vid valet av åtgärder som ges stöd enligt de gällande bestämmelserna beakta de faktorer som inverkar på de ekonomiska förutsättningarna för den företagsverksamhet som stöds. 

16 §. Kreditgivare. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

18 §. Förutsättningar för beviljande av statsborgen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det utestående lånekapitalet för vilket statsborgen beviljats får samtidigt uppgå till högst 240 miljoner euro. I dag är det 110 miljoner euro. Det föreslås att lånekapitalet ökas för att det ska motsvara det uppskattade behovet 2023–2027. Det gällande kapitalbeloppet är planerat att motsvara behovet under finansieringsperioden 2014–2020 och övergångsperioden 2021–2022. Vidare ska man beakta att statsborgen i fortsättningen är en eventuell stödform också när det gäller startstöd till unga jordbrukare. 

19 §. Tiden för genomförande av åtgärder. I paragrafen finns bestämmelser om tiden för att genomföra åtgärder bland annat så att om stöd för en bygginvestering har beviljats på basis av ett sådant tillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) som inte har vunnit laga kraft, ska fristen räknas från den tidpunkt då tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Utöver tillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen föreslås det att 1 mom. också ska omfatta tillstånd enligt vattenlagen. Orsaken därtill är förslaget att även gemensamma dikningsinvesteringar ska betraktas som verksamhet som stöds med strukturstöd till jordbruket. Dylika dikningsprojekt kan behöva tillstånd enligt vattenlagen, och därför ska frågan beaktas också när det utfärdas bestämmelser om tidsfrister.  

I 2 mom. ingår bestämmelser om möjligheten att ansöka om förlängning av tiden för att genomföra en åtgärd. En ansökan om förlängning ska lämnas in innan genomförandetiden på två år löper ut eller före utgången av den särskilt fastställda tidsfristen. En förutsättning är att arbetet med att genomföra åtgärden har inletts enligt den ursprungliga tidsplanen och att det finns ett godtagbart skäl för att förlänga fristen. Fristen kan förlängas två gånger för högst ett år i sänder. Det föreslås att momentet ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralen ges en möjlighet att vid allvarliga omständigheter som drabbat sökanden behandla och godkänna förlängningen trots att ansökan om förlängning är försenad. Möjligheten är dock begränsad. Ansökan ska lämnas in inom rimlig tid efter utgången av tidsfristen. En rimlig försening innebär att ansökan lämnas in inom några veckor, inte månader, efter utgången av tidsfristen. En förutsättning för förlängningen är att den söks på grund av en allvarlig förändring i sökandens hälsotillstånd eller någon annan av sökanden oberoende, oväntad, oförutsedd händelse eller något annat oöverstigligt hinder. Till exempel normala väderförhållanden som allmänt kan förutses, såsom instabilt höstväder, är i detta sammanhang inte en sådan oväntad oförutsebar orsak. Om en åtgärd framskrider långsammare än planerat och om orsakerna därtill under normala förhållanden inte är någon överraskning för stödmottagaren, kan det i dessa fall anses vara möjligt att lämna in ansökan i god tid före utgången av tidsfristen. 

När det kommer till motiveringen till förslaget till ändring i 3 mom., enligt vilket momentet i fortsättningen ska innehålla en hänvisning till plan i stället för program, hänvisas det till specialmotiveringen till 3 § 1 mom.  

20 §. Villkor för användning av stöd. I 2 mom. finns bestämmelser om investeringarnas så kallade varaktighetstid. Objektet för en investering som ges stöd ska användas för företagsverksamheten enligt stödbeslutet under hela den tid som anges i 2 mom. Enligt momentet är varaktighetstiden fem år från att den sista posten av ett stöd i form av understöd har betalats ut, och om stödet hänför sig till ett lån, från att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Objektet för investeringen får inte under denna tid varaktigt eller i betydande grad användas för andra ändamål än den företagsverksamhet som stödet avser. Undantag från denna förutsättning kan dock sökas med tillstånd som beviljas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Om ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds överlåts på någon annan före utgången av den ovannämnda tidsfristen, ska tillståndet sökas före överlåtelsen. En förutsättning för tillståndet är att mottagaren av överlåtelsen uppfyller villkoren för beviljande av stöd och att karaktären av den företagsverksamhet som stöds inte förändras väsentligt. Ett problem med beviljandet av tillstånd är dock förutsättningen att tillståndet ska sökas före överlåtelsen. Om tillstånd inte söks före överlåtelsen, förutsätter den gällande lagen om strukturstöd till jordbruket att det beviljade stödet återkrävs. Enligt 46 § 1 mom. 5 punkten i lagen om strukturstöd till jordbruket är närings-, trafik- och miljöcentralen skyldig att avbryta utbetalningen av stödet och återkräva stödet om mottagaren av stöd utan närings-, trafik- och miljöcentralens tillstånd, innan den frist som nämns i 20 § gått ut, har överlåtit den företagsverksamhet eller det investeringsobjekt som stöds. När det gäller överlåtelser kan man av misstag ha glömt varaktighetskravet att söka tillstånd på förhand, och även en obetydlig försening vid ansökan om tillstånd har lett till återkrav av stödet, trots att villkoren för beviljande av stöd övrigt har uppfyllts.  

Med stöd av det ovan redogjorda föreslås det att 20 § 2 mom. ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralens tillståndsprocess avvecklas och i stället tas in motsvarande förutsättningar som gäller som villkor för investeringsstödet. Enligt det föreslagna 2 mom. ska kravet på varaktighetstid kvarstå. Det föreslås dock att momentet ändras så att ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds får dock överlåtas på någon annan före utgången av den ovannämnda fristen, förutsatt att mottagaren i stället skaffar sådan motsvarande egendom eller genomför ett sådant företagsarrangemang genom vilket mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt. Med motsvarande egendom avses inte här anskaffning av ny egendom, utan egendom som på behörigt sätt kan användas för den företagsverksamhet som är föremål för stödet. En förutsättning för ett företagsarrangemang är att företagsformen uppfyller villkoren för stödmottagare enligt 5 § i lagen om strukturstöd till jordbruket. Syftet med bestämmelsen är fortfarande att se till att stödet riktas till primärproduktionen inom jordbruket och dess strukturutveckling samt till aktörer som uppfyller villkoren för beviljande av stöd. 

Också i 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 2 mom. Enligt det föreslagna momentet får den företagsverksamhet som stöds inte läggas ned eller inskränkas väsentligt innan fem år har förflutit från betalningen av den sista posten av ett stöd i form av understöd och, om stödet hänför sig till ett lån, från att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds får dock överlåtas på någon annan före utgången av den ovannämnda fristen, förutsatt att mottagaren i stället skaffar sådan motsvarande egendom eller genomför ett sådant företagsarrangemang genom vilket mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt. Syftet med denna bestämmelse är också att se till att stödet riktas till primärproduktionen inom jordbruket och dess strukturutveckling samt till aktörer som uppfyller villkoren för beviljande av stöd. Bestämmelser avhjälper också de situationer där man uppfyllt villkoren för beviljande av stöd, men av misstag missat varaktighetskravet att söka tillstånd på förhand, vilket lett till återkrav av stöd. 

Enbart ändring, delning eller fusion av en sammanslutning som är stödtagare eller försäljning av aktier eller verksamhetsöverlåtelse som avser aktierna i en sammanslutning betraktas inte som nedläggning av verksamheten, eftersom de förpliktelser som hänför sig till understödet, såsom användningstiden för egendomen, anses övergå till den aktör som fortsätter verksamheten. En förutsättning är dock att stödtagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd. 

Stödmottagaren ska omedelbart upplysa närings-, trafik- och miljöcentralen om ovan redogjorda förändringar i förhållandena. Denna upplysningsskyldighet baserar sig på 22 § 2 mom. i lagen om strukturstöd till jordbruket. 

Med anledning av ändringarna i 2 och 3 mom. föreslås det att 46 § i lagen om strukturstöd till jordbruket ändras. De föreslagna ändringarna framgår av specialmotiveringen till den sistnämnda paragrafen. 

Det föreslås inte några ändringar i 4 och 5 mom., men de ingår i ändringarna i paragrafen för att bevara lagstiftningshelhetens tydlighet.  

Hänvisningen till Landsbygdsverket i 6 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

21 §. Bokföringsskyldighet. När det kommer till förslaget till ändring i 3 mom. och motiveringen till ändringen, hänvisas det till specialmotiveringen till 3 § 1 mom.  

27 §. Överföring av lån och ändring av lånevillkor. Hänvisningen i 4 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. Samtidigt ändras Livsmedelsverkets bemyndigande att meddela föreskrifter. 

28 §. Information om möjligheten att ansöka om stöd. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

29 §. Att ansöka om stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om ansökan om stöd. Enligt 1 mom. ska ansökan om stöd göras elektroniskt via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Nättjänsten för ansökan om stöd är en del av den informationsresurs för livsmedelsförvaltningen som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021). Inloggning i tjänsten kräver stark elektronisk autentisering. Sökanden identifieras med stark autentisering på det sätt som föreskrivs i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). 

I fråga om strukturstöd till jordbruket har en elektronisk ansökan använts sedan ingången av 2015. Framöver ska ansökningar endast kunna lämnas in elektroniskt. Andelen elektroniska ansökningar om strukturstöd har under tiden för den gällande lagen om strukturstöd och den pågående EU-programperioden ökat hela tiden. År 2021 var andelen elektroniska ansökningar om stöd för jordbruksinvesteringar cirka 85 procent och andelen ansökningar om startstöd till unga jordbrukare ungefär 91 procent. Av de 2 958 ansökningar som kom in lämnades endast 432 stycken in i pappersform. Flest ansökningar i pappersform lämnades in i början av programperioden som nu lider mot sitt slut eftersom den elektroniska ansökan inte genast kunde användas till alla delar. 

Användningen av den elektroniska ansökan har ökat kraftfullt under den pågående programperioden. En orsak därtill är sökandenas åldersstruktur. Med tanke på sökande av stöd har det tagits stora framsteg när det gäller de elektroniska systemens användbarhet, tillgänglighet och tillförlitlighet. I början av den pågående programperioden 2015 var andelen ansökningar i pappersform cirka 52 procent, år 2021 omkring 10 procent. Stödsökande ansöker i regel också nästan alltid om arealbaserade stöd eller stöd som baserar sig på antalet djur som under den nya finansieringsperioden, när det gäller EU-finansierade stöd, enligt EU-lagstiftningen endast ska sökas elektroniskt. Enligt 5 § i lagen om strukturstöd till jordbruket (stödtagare) kan stöd beviljas fysiska personer och privaträttsliga sammanslutningar som bedriver eller börjar bedriva jordbruk som sin näring på en gårdsbruksenhet. Strukturstödet riktas till näringsidkare som i den nuvarande verksamhetsmiljön kan anses ha tillräckliga tekniska färdigheter och förmåga att använda e-tjänster. I samband med ansökan om stöd finns det också en möjlighet att använda rådgivningstjänster. Kravet på att använda e-tjänster kan således anses vara ett skäligt villkor för näringsidkaren vid ansökan om stöd. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om undantag från att använda e-tjänsten för att ansöka om stöd. Trots att e-tjänsten är det huvudsakliga sättet att ansöka om stöd, ges i momentet en möjlighet att förbereda sig på situationer där det är motiverat att få lämna in en stödansökan i pappersform. Enligt momentet ges Livsmedelsverket rätt att meddela föreskrifter om ansökan om stöd på något annat sätt än via e-tjänsten. Brådska vid verkställandet av ett stödsystem kan bero på till exempel att man snabbt måste införa ett system av typ krisstöd. Att antalet ansökningar är lågt kan igen bero på att antalet mottagare av stöd på grund av stödsystemet är litet. Då är det inte ekonomiskt eller tidsplanmässigt motiverat att modifiera det elektroniska systemet för att det ska lämpa sig för stödsystemet. Med någon annan därmed jämförbar särskild orsak avses bland annat situationer där en stark autentisering som lagen kräver inte är möjlig för någon grupp av sökande. 

I 3 mom. föreslås ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela föreskrifter.  

Det föreslås att rubriken Ansökan om stöd ändras till Att ansöka om stöd. 

30 §. Frist för ansökan om stöd. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras. Frist för ansökan om stöd beskriver bättre innehållet i paragrafen än den nuvarande rubriken Ansökan om stöd. Hänvisningen i 2 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

35 §. Utbetalning av startstöd i form av understöd. Enligt det gällande 35 § 1 mom. betalas startstöd i form av understöd till unga jordbrukare utan särskild ansökan. Det föreslås att momentet ändras så att utbetalningen av startstöd inte ska ske på initiativ av myndigheten, utan ansökan om utbetalning av startstöd ska göras via den nättjänst som avses i 29 § 1 mom. Enligt det momentet ska ansökan om stöd göras elektroniskt via en nättjänst som är en del av den informationsresurs för livsmedelsförvaltningen som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Den föreslagna ändringen ger mottagaren av stöd en möjlighet att självständigt bestämma tidpunkten för utbetalning av stödet med beaktande av till exempel beskattningen. Utbetalningen av stöd sker sålunda smidigt vid önskad tidpunkt. När sökanden själv gör ansökan om utbetalning uppdateras sökandens kontakt- och utbetalningsuppgifter samtidigt. Det föreslagna förfarandet harmoniserar dessutom förvaltningens praxis i förhållande till andra strukturstöd till jordbruket, och minskar samtidigt också det administrativa arbetet när sökandena självmant lämnar in sina ansökningar om utbetalning av stöd. Stödet betalas fortfarande ut i två poster. 

Det föreslås att i anslutning till 1 mom. ska det i det gällande 2 mom. tas in en komplettering som går ut på att stödmottagaren i samband med ansökan om utbetalning av den första posten av startstödet till unga jordbrukare lägger fram en utredning om etablering av jordbruket. Detta gäller situationer där startstödet har beviljats före etableringen av jordbruket. 

Det föreslås att bemyndigandet för statsrådets att utfärda förordning i 3 mom. ändras. Hänvisningen till fristen för att lägga fram en utredning enligt 2 mom. som inte längre behövs ska tas bort från bemyndigandet. Fristen behövs inte längre eftersom sökanden ska bifoga utredningen till sin ansökan om utbetalning. Hänvisningen i 3 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

36 §. Utbetalning av investeringsstöd i form av understöd. Av författningstekniska skäl föreslås det en översyn av paragrafen, även om den inte ändras i sin helhet. Investeringar som främjar miljöns tillstånd och hållbara produktionssätt enligt systemet med investeringsstöd omfattar i fortsättningen också gemensamma ovan redogjorda dikningsinvesteringar. På utbetalningen av stödet tillämpas således förfaranden enligt denna paragraf. 

Det föreslås att det gällande 36 § 1 mom. ändras så att ansökan om utbetalning av investeringsstöd i form av understöd i fortsättningen ska kunna göras endast elektroniskt. Till paragrafen fogas också ett nytt 2 mom. som i fråga om utbetalningar motsvarar 29 § 2 mom. som det redogörs för ovan. I 2 mom. ges Livsmedelsverket rätt att meddela föreskrifter om ansökan om stöd på något annat sätt än via nättjänsten. När det kommer till motiveringar hänvisas det till vad som anförts i samband med 29 § 2 mom. 

På grund av det nya momentet är de gällande 2–6 mom. i fortsättningen 3—7 mom. Hänvisningen till Landsbygdsverket i det gällande 6 mom., som blir 7 mom., föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

37 §. Utbetalning av stöd i form av understöd. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

38 §. Tillstånd att lyfta lån. Enligt den första meningen i det gällande 38 § 2 mom. kan av ett lån som stöds på en gång lyftas högst en andel som motsvarar de faktiska kostnaderna. Det föreslås att innehållet i momentet preciseras. I fortsättningen kan det enligt meningen ovan av ett lån som stöds på en gång lyftas högst en andel som motsvarar räntestödslånets belopp av de godtagbara kostnader som ingår i ansökan om tillstånd att lyfta lån. Den föreslagna formuleringen ändrar inte rådande praxis utan förtydligar hur lånet kan lyftas i förhållande till de godtagbara kostnaderna. 

Hänvisningen i 4 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

39 §. Betalning av räntestöd. Hänvisningen i 3 och 4 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket.  

40 §. Lämnande av uppgifter för uppföljning. Det föreslås att bestämmelsen i paragrafen om skyldigheten att lämna uppgifter preciseras. Enligt det föreslagna 1 momentet utvidgas skyldigheten så att man i fortsättningen har rätt att av mottagaren av stöd få sådana nödvändiga utredningar och uppföljningsuppgifter som avses i artikel 7 i och i bilaga I till förordningen om strategiska planer för att kunna följa upp stöden och bedöma stödens genomslagskraft. Utöver närings-, trafik- och miljöcentralen har också jord- och skogsbruksministeriet och Livsmedelsverket i fortsättningen rätt att få dessa uppgifter. Enligt artikel 7 i förordningen om strategiska planer ska uppfyllelsen av förordningens allmänna och särskilda mål utvärderas på grundval av de gemensamma indikatorerna för output, resultat, effekt och kontext i bilaga I till den förordningen. Stödmottagarens skyldighet att på begäran för närings-, trafik- och miljöcentralen lägga fram utredningar om genomförandet av affärsplanen kvarstår. Bestämmelser om detta ingår i fortsättningen i paragrafens 2 mom. Innehållet i de uppgifter som behövs för utredningar och uppföljning bestäms i EU-lagstiftningen. 

I det föreslagna 3 mom. finns bestämmelser om ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning och för Livsmedelsverket att meddela föreskrifter. 

41 §. Uppföljning av lån som stöds. Hänvisningen till Landsbygdsverket i 1 och 2 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

42 §.Informationssystem för uppföljning. Det föreslås att på det informationssystem som används för att följa upp stöd enligt lagen om strukturstöd till jordbruket tillämpas vad som föreskrivs i 45 § 1 och 3 mom. i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027. Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 2023. I den nämnda paragrafen föreslås bestämmelser om både informationssystemet och om de uppgifter som ska föras in i systemet elektroniskt. De handlingar som upprättas i samband med skötseln av uppgifter enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och de register som dessa ger upphov till ska således utgöra en del av livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Bestämmelser om förvaltningen och användningen av de register som hör till informationsresursen och om behandlingen av kunduppgifter finns i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Till skillnad från systemet med stöd enligt lagen om strukturstöd till jordbruket, ska räntestöd eller statsborgen som till karaktären skiljer sig från understöd, inte beviljas när det gäller systemet med stöd enligt lagen om stödjande av landsbygdens utveckling. Bestämmelserna om att förvara uppgifter om strukturstöd i informationssystemet ska därför motsvara bestämmelserna i 43 § i lagen om strukturstöd till jordbruket utan en hänvisning till 2 mom. i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling. 

43 §. Förvaring av uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att utöver hänvisningen till program ska till paragrafen fogas en hänvisning till plan. De stödsystem som gäller strukturstöd till jordbruket 2023—2027 ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken eller planen. Hänvisningen till Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020 eller programmet, behövs även i fortsättningen eftersom skyldigheten att spara de uppgifter som ingår i informationssystemet för stöd fortsätter också efter programperiodens slut.  

44 §. Inspektionsrätt. I den gällande 44 § finns bestämmelser om jord- och skogsbruksministeriets, Landsbygdsverkets och närings-, och miljöcentralernas rätt att förrätta inspektioner. Hänvisningen i den gällande paragrafen som blir 1 mom., föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

Enligt skäl 48 i ingressen till och artikel 59 i den horisontella förordningen bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen, och i synnerhet försäkra sig om att verksamhet som finansieras genom EGFJ och EJFLU verkligen genomförs, och på ett korrekt sätt. Artikel 1 i den horisontella förordningen (Tillämpningsområde) innehåller bestämmelser om de regler som ska fastställas i förordningen. Dessa regler gäller bland annat de förvaltnings- och kontrollsystem som ska införas av medlemsstaterna. Det föreslås att i den gällande 44 § tas in ett nytt 2 mom. med bestämmelser om att förrätta de inspektioner som hör till Livsmedelsverkets inspektionsrätt och om den strategi och plan som hänför sig till att genomföra inspektionerna. Det föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om den inspektionsrätt som ges Europeiska unionens organ. 

Det föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om den inspektionsrätt som ges Europeiska unionens organ. Detta kan gälla till exempel kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), Europeiska revisionsrätten och Europeiska åklagarmyndigheten. Bestämmelsen är i huvudsak informativ eftersom bestämmelser om organens behörighet att sköta uppgifter som också omfattar inspektionsrätt, ingår i förordningarna nedan. Vid tillämpningen av stödsystemet enligt lagen om strukturstöd till jordbruket ska man iaktta Europeiska unionens lagstiftning, såsom de förordningar som avses i 4 § 2 och 11 punkten i den föreslagna lagen, det vill säga förordningen om strategiska planer och den horisontella förordningen samt kommissionens förordningar, tillämpningsbestämmelser och anvisningar utfärdade med stöd av dem. Inspektionsrätten omfattar också en rätt att få upplysningar för vilket redogörs nedan. 

Kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling (GD Agri) tar hand om administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med medlemsstaternas godkända utbetalande organ och ansvarar i sista hand för den gemensamma jordbrukspolitiken. GD AGRI har till uppgift att försäkra sig om att medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem fungerar. Bestämmelser om kommissionens rätt att få tillgång till handlingar och information om kontroller och inspektioner finns i artiklarna 49—52 i den horisontella förordningen.  

OLAF genomför administrativa utredningar om olaglig verksamhet som påverkar EU:s budget och om allvarliga fall av missbruk i EU:s institutioner. OLAF förvaltar systemet för hantering av oriktigheter (IMS). Systemet innehåller information från medlemsländerna om sådana oegentligheter och bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. OLAF:s rätt att få information grundar sig på artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, EURATOM) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999. Den sistnämnda förordningen förutsätter dock att medlemsstatens nationella rätt tillåter att handlingar och uppgifter lämnas ut. I det föreslagna 44 § 3 mom. föreskrivs om denna rätt för OLAF genom inspektionsrätten. 

Bestämmelser om Europeiska revisionsrättens rätt att få information finns i artiklarna 57, 255 och 257 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, det vill säga budgetförordningen. 

Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO) inledde verksamheten som oberoende åklagare i juni 2021. EPPO har befogenhet att undersöka brott som riktar sig mot EU:s budget, såsom bedrägerier och korruption, väcka åtal och överföra mål för avgörande till de behöriga domstolarna i de 22 medlemsstater som deltar i Europeiska åklagarmyndigheten. Bestämmelser om att få uppgifter ingår i kap. VII (Behandling av information) och VIII (Dataskydd) och artikel 110 i rådets förordning om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EU) 2017/1939. 

I det nya 4 mom. finns ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. 

45 §. Inspektion. Det föreslås att i förteckningen över inspektionsobjekt i 1 mom. också tas upp konstruktioner. Definitionen av investering i lagens 4 § 5 punkt omfattar också konstruktioner. Syftet med den föreslagna ändringen är att ändra bestämmelsen om inspektion så att den är förenlig med definitionen av investering. 

Hänvisningen i 3 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket.  

45 a §. Återbetalning av stöd. I lagen föreslås en ny paragraf som gäller återbetalning av stöd. Det handlar om stödmottagarens skyldighet att självmant betala tillbaka stödet eller en del av det. Skyldigheten att betala tillbaka stödet eller en del av det gäller situationer där stödmottagaren fått stöd på felaktiga grunder, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Stödmottagaren ska också betala tillbaka hela stödet eller en del av det om stödet inte kan användas på det sätt som förutsätts i stödbeslutet. Återbetalningen ska göras omedelbart. Om det belopp som ska betalas tillbaka är högst 100 euro, behöver det inte betalas tillbaka. Enligt det förslagna nya 2 mom. gäller skyldigheten att återbetala stödet dock inte skillnaden mellan stöd som beviljats enligt kalkylerade grunder och de faktiska kostnaderna. Också då ska ett uppenbart ogrundat eller felaktigt stöd betalas tillbaka. 

Utöver den föreslagna nya 45 a § föreslås det att det till lagen fogas en ny 51 a § (Minskat stöd och påföljder). Med anledning av dessa ändringar och ändringen av rubriken för 46 § föreslås det att även rubriken för 11 kap. för tydlighetens skull ändras till Återbetalning av stöd, upphörande med utbetalning av stöd, återkrav samt minskat stöd och påföljder. 

46 §. Upphörande med utbetalning och återkrav av stöd. Det föreslås att den gällande formuleringen avbrytande av utbetalning i det inledande stycket i 1 mom. ändras till upphörande med utbetalning av stöd. Denna föreslagna ändring beskriver slutresultatet entydigare än den gällande formuleringen. I det inledande stycket i 1 mom. konstateras närings-, trafik- och miljöcentralens skyldighet att upphöra med utbetalningen av stödet och återkräva det. När det kommer till de olika grunderna för återkrav är det i praktiken också möjligt att inte återkräva hela stödet. Detta beror till exempel på innehållet i 3 punkten som går ut på att stödet ska återkrävas om stödvillkoren inte har iakttagits. Om bristerna i efterlevnaden av villkoren är obetydliga, är det oskäligt att återkräva hela stödet. Förutom det som anförs ovan föreslås det att även paragrafens rubrik ändras så att den ligger i linje med de föreslagna ändringarna.  

Av författningstekniska skäl föreslås det att hela paragrafen ändras och i samband med det förblir innehållet i vissa bestämmelser oförändrat. I denna proposition föreslås inga ändringar i de gällande punkterna 1—4 i 1 mom. 

Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras så att den i fortsättningen motsvarar den ändring som föreslås i 20 §. I specialmotiveringen till 20 § har redogjorts för avvecklingen av närings-, trafik- och miljöcentralens gällande tillståndsprocess. Denna process ska i fortsättningen ersättas av bestämmelser i stödvillkoren som ingår i de föreslagna ändringarna i 20 §. Enligt den föreslagna 5 punkten är närings-, trafik- och miljöcentralen skyldig att upphöra med utbetalningen av stödet och återkräva det om stödtagaren har överlåtit eller lagt ned eller väsentligt begränsat den företagsverksamhet som stöds eller överlåtit det investeringsobjekt som stöds före utgången av den frist som anges i 20 § och ny motsvarande egendom inte har skaffats i stället för den överlåtna eller företagsarrangemang inte har genomförts i enlighet med den nämnda paragrafen. Jämfört med de gällande bestämmelserna föreslås det att punkten inte endast avser överlåtelse av företagsverksamhet utan också situation där den företagsverksamheten har lagts ned eller har väsentligt begränsat. Att punkten också omfattar situation där den företagsverksamhet har lagts ned baserar sig på att nuvarande praxis fortsätter. Den gällande EU-lagstiftningen tillåter också ovannämnda så att det inte förutsätter återkrav av utbetalt stöd när villkoren uppfylls. Att laga ned med verksamhet avser i detta sammanhang inte upphörande med verksamhet genom konkurs. Den tidsfrist som avses i 20 § är fem år.  

Med stöd av 1 mom. 6 punkten ska en grund för att upphöra med utbetalningen och återkräva stödet vara att stödmottagaren har försatts i konkurs före utgången av tidsfristen enligt 20 § och ett sådant gäldenärsbrott som avses i 39 kap. i strafflagen (39/1889) har begåtts i stödmottagarens verksamhet. Enligt förslaget ska enbart försättande i konkurs inte betraktas som en grund för återkrav, och en konkurs som bedöms som sedvanlig ska inte leda till några ytterligare åtgärder. Ett beslut om återkrav som föranleds av att mottagaren av stöd har försatts i konkurs ska återtas om det bestäms att försättandet i konkurs ska återgå eller det upphävs till följd av besvär. Till den del ett gäldenärsbrott än så länge bara utreds när stödmottagaren försätts i konkurs, ska fordran bevakas och ärendet vid behov avgöras genom beslut om återkrav när brottmålet har avgjorts. 

I 6 och 7 punkten i momentet, i fortsättningen 7 och 8 punkten, föreslås inga ändringar. 

Grunderna för återkrav föreslås få ett nytt 2 mom. Enligt detta moment ska återkravet enligt 1 mom. 5 punkten gälla den andel av beloppet av det utbetalda stödet som fås genom att den andel som motsvarar egendomens användningstid eller företagsverksamhetens driftslivslängd dras av från tiden enligt 20 §. Förslaget jämkar återkravet av utbetalt stöd som fallspecifikt kan blir mycket högt i fråga om stora investeringar.  

I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. med bestämmelser om underlåtelse att följa lagstiftningen om offentlig upphandling. Enligt momentet betalas stödet inte ut eller också upphör utbetalningen av stödet och det stöd som redan betalats ut ska i enlighet med artikel 61 i den horisontella förordningen återkrävas för den upphandling som strider mot bestämmelserna. Bestämmelsen grundar sig på den skyldighet för medlemsstaterna som anges i artikel 61 i den horisontella förordningen. Om den bristande efterlevnaden enligt artikel 61.1 i den horisontella förordningen rör unionsregler eller nationella regler om offentlig upphandling ska medlemsstaterna säkerställa att den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in fastställs på grundval av hur allvarlig den bristande efterlevnaden är och i enlighet med proportionalitetsprincipen. Enligt artikel 61.2 i den horisontella förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att den bristande efterlevnaden påverkar transaktionens laglighet och korrekthet bara upp till den del av stödet som inte ska betalas ut eller som ska dras in. 

Det gällande 2 mom. blir 4 mom. på grund av de nya moment som föreslås ovan. I bestämmelsen föreslås dock också en precisering som handlar om att ett belopp som inte innehåller ränta i fortsättningen kan efterskänkas. Det minsta belopp som kan tas ut är fortfarande 100 euro. 

Det gällande 3 mom. blir 5 mom. på grund av de nya moment som föreslås ovan. Det föreslås att paragrafen preciseras terminologiskt så att termen återbetalning av stöd inte längre används utan ändras till stödet betalas tillbaka. 

47 §. Dröjsmålsränta på belopp som återkrävs. För att förtydliga den helhet som lagens 47 § och 50 § utgör, fogas till båda paragraferna en preciserande mening. I början av lagens 47 § läggs till meningen ”Om det belopp som återkrävs inte betalas senast på den förfallodag som avses i 50 § 1 mom.” Lagens 50 § 1 mom. om förfallodag föreslås bli kompletterad på samma sätt så att förfallodagen är 60 dagar efter dagen för återkravsbeslutet. 

Ordet ränta i paragrafens rubrik föreslås bli ändrat till ordet dröjsmålsränta. Ändringen beskriver paragrafens innehåll på ett bättre sätt. 

50 §. Beslut om återkrav och om upphörande med utbetalning. Det föreslås att 1 mom. ändras enligt samma grunder som det anges i specialmotiveringen till 46 §. Den gällande formuleringen beslut om avbrytande av utbetalning av stöd ändras till beslut om upphörande med utbetalning av stöd. I momentet föreslås också samma tillägg för vilket redogörs i specialmotiveringen till 47 §. Av författningstekniska skäl och för att bevara helheten föreslås det att ordalydelsen även i det gällande 2 mom. tas in som sådan i det nya 2 mom. 

På grund av ändringen av 1 mom. föreslås det att paragrafens rubrik ändras så att terminologin motsvarar den föreslagna ändringen. 

51 §. Verkställighet av återkravsbeslut. Det föreslås att bestämmelsen i 1 mom. om ett lagakraftvunnet beslut stryks. Kravet på laga kraft har försvårat och försenat genomförandet av kvittning enligt paragrafen, i vissa fall rentav förhindrat möjligheten till kvittning. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

Enligt det gällande 51 § 2 mom. kan beslut om återkrav verkställas genom utsökning efter att beslutet har vunnit laga kraft. På verkställigheten av beslut tillämpas dessutom bestämmelserna i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). I 2 mom. föreslås en ny bestämmelse om preskription av återkravsfordringar. Förslaget grundar sig på EU-domstolens dom av den 7 april 2022 (Förenade målen IFAP mot LM C-447/20 och BD mot Autoridade Tributária e Aduaneira tributa C-448/20 ECLI:EU:C:2022:265). Enligt domen ska artikel 3.2.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen tolkas så att den utgör ett hinder för den nationella lagstiftningen som går ut på att den enligt de nationella bestämmelserna föreskrivna verkställighetstiden börjar löpa från dagen för beslutet om återbetalning av utan grund utbetalda belopp eftersom tidsfristen ska löpa från den dag då beslutet blir slutligt. Enligt 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter som tillämpas på verkställighet av återkravsbeslut preskriberas en offentlig fordran dock fem år efter ingången av året efter det år då den påfördes eller debiterades. På grund av EU-domstolens dom föreslås i 2 mom. ett tillägg enligt vilket en återkravsfordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då beslutet om återkrav har vunnit laga kraft. 

51 a §. Minskat stöd och påföljder. Paragrafen innehåller bestämmelser om minskat stöd och påföljder. Påföljderna baserar sig på medlemsstaternas skyldighet i artikel 59 i den horisontella förordningen. Enligt artikel 59.1 i den horisontella förordningen (Skydd av unionens finansiella intressen) ska medlemsstaterna, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, anta de lagar och andra författningar och vidta alla andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens ekonomiska intressen. Enligt artikel 59 d) ska dessa lagar, författningar och åtgärder särskilt hänföra sig till att tillämpa sanktioner som är effektiva, avskräckande och proportionella i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt, och väcka talan, om så behövs. 

Vid administrativa kontroller eller andra kontroller som utförs i samband med behandlingen av en ansökan om utbetalning kan det uppdagas brister i genomförandet av den åtgärd som stödet gäller. Med administrativ kontroll avses myndighetsbehandling av en ansökan om utbetalning. Om en myndighet upptäcker att den åtgärd som stöds inte har genomförts i enlighet med en godkänd plan eller om den som ansöker om stöd har uppgett icke stödberättigande kostnader, betalas stödet inte ut eller minskas det stöd som betalas. Stödtagaren kan drabbas av en annan åtgärd på grund av allvarliga brister som myndigheten har upptäckt. I värsta fall utbetalas inget stöd alls. Denna påföljd kommer i fråga i en situation där stödtagaren till exempel har använt det beviljade stödet till något nästan helt annat än det som stödbeslutet förutsatte. Minskning av stöd kommer i sin tur i fråga i en situation där sökanden till vissa delar har deklarerat icke stödberättigande kostnader. Men även i den sistnämnda situationen kan graden av allvar variera. I de situationer som nämns ovan beaktas vid bestämmandet av påföljderna i enlighet med artikel 59.5 i den horisontella förordningen hur allvarlig, omfattande, bestående och återkommande försummelsen är.  

Dessutom föreskrivs i 2 mom. också om undantag från påförande av påföljder. I momentet hänvisas i fråga om tillämpande av undantag vid påförande av påföljder till situationer som avses i artikel 59.5 andra stycket a, b och c i den horisontella förordningen. Påföljder påförs inte heller i andra situationer som är jämförbara med dem som avses i den ovannämnda horisontella förordningen. Artikel 59.5 andra stycket a i den horisontella förordningen gäller force majeure och exceptionella omständigheter. I dessa fall bevarar den som ansöker om stöd sin rätt till stöd. I de situationer som avses i artikel 59.5 andra stycket b och c i den horisontella förordningen tillämpas inte sanktionen, men stödet minskas dock till den del som sökanden inte har rätt till det. I situationer enligt punkt b beror den bristande efterlevnaden på fel från den behöriga myndighetens eller någon annan myndighets sida, och felet kunde inte rimligen ha upptäckts av den person som berörs av den administrativa sanktionen. I de situationer som avses i punkt c kan den berörda personen på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visa att denne inte bär skulden för bristande efterlevnad av de skyldigheter som avses i punkt 1 i denna artikel, eller den behöriga myndigheten kan på annat sätt övertygas om att den berörda personen inte bär skulden. 

I det föreslagna 3 mom. finns en bestämmelse om ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. 

52 §. Godkännande av kreditinstitut. Hänvisningarna till Landsbygdsverket i 3 och 4 mom. föreslås bli ersatta med hänvisningar till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

54 §. Kreditgivarens upplysnings- och biståndsskyldighet. Hänvisningarna till Landsbygdsverket i 3 och 4 mom. föreslås bli ersatta med hänvisningar till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

55 §. Avgifter för statsborgen. Hänvisningarna till Landsbygdsverket i 2 och 3 mom. föreslås bli ersatta med hänvisningar till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

56 §. Förverkligande av statens borgensansvar. Hänvisningarna till Landsbygdsverket i 1 och 2 mom. föreslås bli ersatta med hänvisningar till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

61 §. Rätt att få upplysningar och utlämnande av information. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. På grund av numreringen av paragraferna i den nya lagen om stödjande av landsbygdens utveckling som träder i kraft vid ingången av 2023 och som det redogörs för i specialmotiveringen till 4 § (Definitioner) ändras hänvisningen till 64 § till en hänvisning till 57 §. 

70 §. Övergångsbestämmelse om informationssystemet för övervakning. Paragrafen föreslås bli upphävd som obehövlig. Innan lagstiftningen om behandling av kunduppgifter inom landsbygdsnäringsförvaltningen träder i kraft ska det enligt paragrafen på upprätthållandet och användningen av register som ingår i det informationssystem för övervakning som avses i 42 § samt på offentligheten och sekretessbeläggningen av registeruppgifterna tillämpas vad som föreskrivs i lagen om landsbygdsnäringsregistret (1515/1994). Lagen i fråga har upphävts genom lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008). Den sistnämnda lagen har igen upphävts genom lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs som trädde i kraft den 1 juli 2021. I den gällande 42 § i lagen om strukturstöd till jordbruket hänvisas till 50 § 1 mom. i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling, och i ändringen av det hänvisas det till lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. 

7.2  Lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar

2 §. Tillämpningsområde. Hänvisningen i 3 mom. föreslås bli ändrad till en hänvisning till lagen om stödjande av landsbygdens utveckling (28/2014). Vid ingången av 2023 kommer denna lag att ersättas med lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027.  

Europeiska havs- och fiskerifondens namn har i samband med EU:s nya finansieringsperiod ändrats till Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden. Därför föreslås det att fondens namn i 2 § 5 mom. ändras till Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden. 

6 §. Definitioner. Det föreslås att definitionen i 1 mom. 17 punkten ändras. I den gällande lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar finns flera bestämmelser om Landsbygdsverket som behörig myndighet. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. I lagen bör därför göras flera tekniska ändringar som gäller myndighetens namn. Av denna orsak föreslås det att namnet Landsbygdsverket i 6 § 1 mom. 17 punkten ändras till Livsmedelsverket.  

I 1 mom. föreslås en ny 18 punkt med en definition av en så kallad horisontell förordning. Med den horisontella förordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013. 

7 §. Förutsättningar som gäller stödets finansiering och belopp. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till program ersätts med en hänvisning till plan. De stödsystem som gäller strukturstöd till jordbruket 2023—2027 ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. I fortsättningen är dokumentet således inte längre ett programdokument. 

7 a §. Begränsningar för beviljande av stöd. I lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar föreslås en ny 7 a § med bestämmelser om begränsningar för beviljande av stöd. 

I det föreslagna 1 mom. 1 punkten föreslås bestämmelser om de konsekvenser som påverkar beviljandet av nytt stöd när sökanden inte följt villkoren för de tidigare beviljade stöden. I 1 mom. 2 punkten finns bestämmelser om förbud mot att kringgå bestämmelserna om förutsättningarna för stöd. Enligt det föreslagna 1 mom. 3 punkten ska stöd inte beviljas om den som ansöker om stöd väsentligen har försummat sina registrerings-, anmälnings- eller betalningsskyldigheter i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut eller har väsentliga betalningsstörningar eller om sökanden har skulder som ska drivas in genom utsökning och som med avseende på sökandens betalningsförmåga är större än ringa eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett intyg över medellöshetshinder, om inte beviljandet av stöd av särskilda skäl anses ändamålsenligt. Enligt 1 mom. 4 punkten ska stöd inte beviljas om den sökande är föremål för ett oreglerat betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden enligt artikel 1.4 a i den allmänna gruppundantagsförordningen. Enligt 1 mom. 5 punkten i den föreslagna paragrafen ska stöd inte beviljas om den sökande är ett företag i svårigheter på det sätt som avses i EU:s regler för statligt stöd. Den begränsning som avses i 1 mom. 1 och 3 punkten i den föreslagna paragrafen gäller enligt det föreslagna 2 mom. även när den som ansöker om stöd är en juridisk person. 

När det gäller motiveringen hänvisas det till specialmotiveringen till 14 b § i lagen om strukturstöd till jordbruket (7.1 punkten). 

11 §. Inledande av en åtgärd som stöds. Det föreslås att 1 mom. ändras så att de stöd som anges i momentet inte beviljas för åtgärder som inletts före inlämnandet av ansökan om stöd. Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan får stöd dock beviljas för nödvändiga planeringskostnader som hänför sig till den åtgärd för vilken stöd söks och som uppkommit innan stödansökan lämnats in. Enligt gällande praxis ska man vänta på ett stödbeslut innan man kan inleda en åtgärd. I fortsättningen kan sökanden på eget ansvar inleda de åtgärder som stödet avser innan stödbeslutet fattas, dock under förutsättning att stödansökan lämnas in. Ett undantag är de ovan redogjorda planeringskostnaderna, trots att de uppkommit före inlämnandet av ansökan om stöd. En begränsning som gäller de sistnämnda kostnaderna utgör dock tidpunkten för ikraftträdandet av detta lagförslag. För planeringskostnader som uppstått före ikraftträdandet kan inte beviljas stöd. I samband med bestämmelsen om ikraftträdande i detta lagförslag finns en bestämmelse om detta. Det föreslås att denna praxis också tas in i lagen om strukturstöd till jordbruket.  

14 §. Val av åtgärder som stöds. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till program ersätts med en hänvisning till plan. De stödsystem som gäller strukturstöd till jordbruket 2023—2027 ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. I fortsättningen är dokumentet således inte längre ett programdokument. 

15 §. Näringsidkande. Hänvisningen i 1 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

16 §. Sökandens inkomster. I 3 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 15 §. 

40 §. Bedömning av räntan på räntestödslån. I paragrafen görs en motsvarande teknisk ändring för vilket det redogjorts i specialmotiveringen till 15 §. 

41 §. Maximibeloppet av statsborgen. I paragrafen föreslås en ändring som går ut på att det utestående lånekapitalet för vilket statsborgen beviljats får samtidigt uppgå till högst 240 miljoner euro. I dag är det 110 miljoner euro. Det föreslås att lånekapitalet ökas för att det ska motsvara det uppskattade behovet 2023–2027. Det gällande kapitalbeloppet är planerat att motsvara behovet under finansieringsperioden 2014—2020 och övergångsperioden 2021—2022. 

43 §. Tiden för genomförande av åtgärder. I 2 mom. ingår bestämmelser om möjligheten att ansöka om förlängning av tiden för att genomföra en åtgärd. En ansökan om förlängning ska lämnas in innan genomförandetiden på två år löper ut eller före utgången av den särskilt fastställda tidsfristen. En förutsättning är att arbetet med att genomföra åtgärden har inletts enligt den ursprungliga tidsplanen och att det finns ett godtagbart skäl för att förlänga fristen. Fristen kan förlängas två gånger för högst ett år i sänder. Det föreslås att momentet ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralen ges en möjlighet att vid allvarliga omständigheter som drabbat sökanden behandla och godkänna förlängningen trots att ansökan om förlängning är försenad. Möjligheten är dock begränsad. Ansökan ska lämnas in inom rimlig tid efter utgången av tidsfristen. En rimlig försening innebär att ansökan lämnas in inom några veckor, inte månader, efter utgången av tidsfristen. En förutsättning för förlängningen är att den söks på grund av en allvarlig förändring i sökandens hälsotillstånd eller någon annan av sökanden oberoende, oväntad, oförutsedd händelse eller något annat oöverstigligt hinder. Till exempel normala väderförhållanden som allmänt kan förutses, såsom instabilt höstväder, är i detta sammanhang inte en sådan oväntad oförutsebar orsak. Om en åtgärd framskrider långsammare än planerat och om orsakerna därtill under normala förhållanden inte är någon överraskning för stödmottagaren, kan det i dessa fall anses vara möjligt att lämna in ansökan i god tid före utgången av tidsfristen. 

44 §. Villkor för användning av stöd. I 2 mom. finns bestämmelser om investeringarnas så kallade varaktighetstid. Objektet för en investering som ges stöd ska användas för den verksamhet eller det ändamål som fastställs i stödbeslutet under hela den tid som anges i 2 mom. Varaktighetstiden är fem år. Objektet för en investering som stöds får inte varaktigt eller i betydande grad användas för andra ändamål än den näringsverksamhet eller den verksamhet hos ett renbeteslag som stöds och användningsändamålet för den bostadsbyggnad som stöds får inte ändras innan fem år har förflutit från betalningen av den sista posten av ett stöd i form av understöd eller, om stödet ansluter sig till ett lån, från att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Undantag från denna förutsättning kan dock sökas med tillstånd som beviljas av närings-, trafik- och miljöcentralen. Om ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds överlåts på någon annan före utgången av den ovannämnda tidsfristen, ska tillståndet sökas före överlåtelsen. En förutsättning för tillståndet är att mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och att karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt.  

Ett problem med beviljandet av tillstånd är dock förutsättningen att tillståndet ska sökas före överlåtelsen. Om tillstånd inte söks före överlåtelsen, förutsätter den gällande lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar att det beviljade stödet återkrävs. Enligt 95 § 1 mom. 5 punkten i lagen om strukturstöd till renhushållning och naturnäringar är närings-, trafik- och miljöcentralen skyldig att avbryta utbetalningen av stödet som avses i kap. 5—8 och återkräva stödet om mottagaren av stöd utan närings-, trafik- och miljöcentralens tillstånd har överlåtit den näringsverksamhet eller det investeringsobjekt som stöds eller en bostadsbyggnad för vilken har beviljats bostadsfinansiering innan den frist som nämns i 44 § 2 mom. löpt ut. När det gäller överlåtelser kan man av misstag ha glömt varaktighetskravet att söka tillstånd på förhand, och även en obetydlig försening vid ansökan om tillstånd har lett till återkrav av stödet, trots att villkoren för beviljande av stöd övrigt har uppfyllts. 

I anslutning till vad som redogjorts ovan föreslås det att 44 § 2 mom. ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralens tillståndsprocess avvecklas och i stället tas in motsvarande förutsättningar som gäller som villkor för stöd. Enligt det föreslagna 2 mom. ska det gällande kravet på varaktighetstid kvarstå. Det föreslås att momentet ändras så att ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds får dock överlåtas på någon annan före utgången av den ovannämnda fristen, förutsatt att mottagaren i stället skaffar sådan motsvarande egendom som inte väsentligt förändrar karaktären av objektet för den investering som stöds, eller genomför ett sådant arrangemang genom vilket mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt. Med motsvarande egendom avses inte här anskaffning av ny egendom, utan egendom som på behörigt sätt kan användas för den verksamhet som är föremål för stödet. 

Också i 3 mom. föreslås en motsvarande ändring som i 2 mom. ovan. Enligt den föreslagna ändringen får den näringsverksamhet eller övriga verksamhet som stöds inte läggas ned eller inskränkas väsentligt innan fem år har förflutit från betalningen av den sista posten av ett stöd i form av understöd och, om stödet ansluter sig till ett lån, från att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Den näringsverksamhet som stöds eller ägande- eller besittningsrätten till medel som hänför sig till näringsverksamheten får dock till stor del överlåtas på någon annan före utgången av den ovannämnda fristen, förutsatt att mottagaren i stället skaffar sådan motsvarande egendom som inte väsentligt förändrar karaktären av objektet för den investering som stöds, eller genomför ett sådant arrangemang genom vilket mottagaren uppfyller villkoren för beviljande av stöd och karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt. 

Syftet med denna bestämmelse är också att se till att stödet riktas rätt och till aktörer som uppfyller villkoren för beviljande av stöd. Bestämmelser avhjälper också de situationer där man uppfyllt villkoren för beviljande av stöd, men av misstag missat varaktighetskravet att söka tillstånd på förhand, vilket lett till återkrav av stöd. 

Med anledning av ändringarna i 2 och 3 mom. föreslås det att 95 § i lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar ändras. De föreslagna ändringarna framgår av specialmotiveringen till den sistnämnda paragrafen. 

Det föreslås inte några ändringar i 4 mom., men det ingår i ändringarna i paragrafen för att bevara lagstiftningshelhetens tydlighet. 

47 §. Information om möjligheten att ansöka om stöd. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

48 §. Att ansöka om stöd. I paragrafen föreslås bestämmelser om ansökan om stöd. Enligt 1 mom. ska ansökan om stöd göras elektroniskt via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Nättjänsten för ansökan om stöd är en del av den informationsresurs för livsmedelsförvaltningen som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs. Inloggning i tjänsten förutsätter stark elektronisk autentisering. Sökanden identifieras med stark autentisering på det sätt som föreskrivs i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). Enligt momentet kan stödansökan också göras på en blankett som fastställts för ändamålet. Ansökan kan lämnas in via en skyddad e-postförbindelse på en pdf-blankett som fylls i eller på papper. Det sistnämnda ska undertecknas.  

Alla sökande har dock i praktiken inte möjlighet att ansöka om stöd via nättjänsten. Om det inte är möjligt för en sökande att använda elektroniska dataöverföringsmetoder eller om en stark autentisering inte är möjlig i samband med ansökan, ska sökanden fortfarande kunna göra ansökan på en pappersblankett som ska undertecknas. Om en sökande använder en ansökningsblankett på samiska kan sökanden göra ansökan om stöd antingen på en pappersblankett eller på en pdf-blankett som sökanden fyller i. Pdf-blanketten sänds till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland via en skyddad e-postförbindelse. Orsaken är att trots att handläggningen av stöden sker i informationssystemet Hyrrä, finns det ingen samisk språkversion i systemet. Såsom det konstaterats ovan ska myndigheten enligt 5 § 1 mom. i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ge alla en möjlighet att sända elektroniska meddelanden och handlingar som hänför sig till deras behov av tillgång till tjänster med hjälp av digitala tjänster eller andra elektroniska dataöverföringsmetoder. Enligt 4 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) avses med elektronisk dataöverföringsmetod telefax och teletjänster, såsom elektroniska blanketter, elektronisk post och rätten att använda elektroniska datasystem. Den skyddade e-postförbindelsen är i detta fall en möjlighet att använda e-tjänster på samiska. När en ansökan lämnas in via en e-postförbindelse används enligt 1 mom. en ifyllbar pdf-blankett.  

Villkoren för en ansökan som görs på en pdf-blankett eller i pappersform är desamma som för en elektronisk ansökan. 

Sedan hösten 2017 har det varit möjligt att ansöka om strukturstöd för renhushållning och andra naturnäringar på elektronisk väg. År 2021 var andelen elektroniska ansökningar 65,8 procent. Ansökningsomgången för 2022 inleddes den 16 september 2021, och enligt uppgift från våren 2022 var andelen elektroniska ansökningar 84 procent. 

Av författningstekniska skäl föreslås det en översyn av 2 och 3 mom., trots att de inte ändras. Hänvisningen i 4 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. I 4 mom. ingår fortfarande ett bemyndigande för Livsmedelsverket att meddela föreskrifter. 

Paragrafens rubrik Ansökan om stöd föreslås bli ändrad till Att ansöka om stöd. 

49 §. Frist för ansökan om stöd. Hänvisningen i 2 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

Paragrafens rubrik Ansökan om stöd föreslås bli ändrad till Frist för ansökan om stöd. 

52 §. Förhandlingar med sametinget. I 4 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 1 mom. 

56 §. Utbetalning av startstöd i form av understöd. Enligt det gällande 56 § 1 mom. betalas startstöd i form av understöd till unga näringsidkare utan särskild ansökan. Enligt förslaget till ändring av momentet ska utbetalningen av startstöd i fortsättningen ske på initiativ av mottagaren av stöd, inte myndigheten. Stödmottagaren ska i fortsättningen i första hand ansöka om utbetalning av stödet elektroniskt via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Ansökan om stöd kan dock också göras på en blankett som fastställts för ändamålet. Ansökan kan lämnas in via en skyddad e-postförbindelse på en pdf-blankett som fylls i eller på papper. Det sistnämnda ska undertecknas. Det föreslås att denna praxis införs genom att i 48 § 1 mom. i lagförslaget tas in en bestämmelse om en hänvisning. Den föreslagna ändringen innebär att samma praxis tillämpas både vid ansökan och vid utbetalning av stöd. Den föreslagna ändringen ger mottagaren av stöd en möjlighet att självständigt bestämma tidpunkten för ansökan om stöd med beaktande av till exempel beskattningen. Utbetalningen av stöd sker sålunda smidigt vid önskad tidpunkt. När sökanden själv gör ansökan om utbetalning uppdateras sökandens kontakt- och utbetalningsuppgifter samtidigt. Det föreslagna förfarandet harmoniserar dessutom förvaltningens praxis i förhållande till andra strukturstöd till jordbruket, och minskar samtidigt också det administrativa arbetet när sökandena självmant lämnar in sina ansökningar om utbetalning av stöd. I fortsättningen ska stödet betalas ut i två poster, alltså inte längre i högst två årliga poster. Denna praxis förenhetligas med 35 § i lagen om strukturstöd till jordbruket. 

I 3 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

57 §. Utbetalning av investeringsstöd, stöd för bostadsbyggande och stöd till renbeteslag för underhåll av stängsel som beviljas i form av understöd. Det föreslås att 1 mom. ändras genom en hänvisning till det förfarande som ingår i 48 § 1 mom. Utbetalning av de stöd som paragrafen avser kan sökas elektroniskt via den för ändamålet avsedda nättjänsten. Enligt det moment som man hänvisar till kan ansökan om stöd också göras på en blankett som fastställts för ändamålet. Ansökan kan lämnas in via en skyddad e-postförbindelse på en pdf-blankett som fylls i eller i pappersform. Det sistnämnda ska undertecknas. När det gäller motiveringen hänvisas det till det som har framförts i samband med specialmotiveringen till 48 §. 

I 4 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

58 §. Utbetalning av stöd i form av understöd. I paragrafen görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

61 §. Tillstånd att lyfta lån. I 4 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

65 §. Överföring av lån och ändring av lånevillkor. I 5 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

66 §. Användning av ränteförmåner för statliga lån och av andra stöd i anslutning till lån samt stöd som ingår i statsborgen. I 4 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

67 §. Beviljande av lån ur gårdsbrukets utvecklingsfonds medel till kreditgivare. I paragrafens alla 3 moment görs motsvarande tekniska ändringar för vilka det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

68 §. Redovisning av statliga lån. I 2 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

69 §. Ersättning för kreditgivarens kostnader. I 2 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

70 §. Förmedling av statliga lånemedel. I paragrafens 1—3 och 5 moment görs motsvarande tekniska ändringar för vilka det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. Av författningstekniska skäl föreslås det att ordalydelsen i det gällande 4 mom. tas in som sådan i det nya 4 mom. 

71 §. Betalning av räntestöd. I 3 och 4 mom. görs motsvarande tekniska ändringar för vilka det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

73 §. Statens ansvar. I 4 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

74 §. Gottgörelser för statliga lån. I 4 av paragrafens 5 moment görs motsvarande tekniska ändringar för vilka det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. Av författningstekniska skäl föreslås det att ordalydelsen i det gällande 4 mom. tas in som sådan i det nya 4 mom.  

75 §. Behandlingstiden för ansökan om gottgörelse och dröjsmålsräntor på gottgörelser. I paragrafen görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

89 §. Uppföljning av affärsplaner. I 2 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 4 mom. 

90 §. Uppföljning av statliga lån, räntestödslån och lån som omfattas av statsborgen. I paragrafens båda moment görs motsvarande tekniska ändringar för vilka det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. 

92 §. Förvaring av uppgifter. I paragrafen görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 49 § 2 mom. Hänvisningen till Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020, det vill säga programmet, behövs även i fortsättningen eftersom skyldigheten att spara de uppgifter som ingår i informationssystemet för stöd fortsätter också efter programperiodens slut. Paragrafen innehåller i fortsättningen också en hänvisning till plan utöver den nuvarande hänvisningen till program. 

93 §. Inspektionsrätt. I den gällande 93 § ingår bestämmelser om jord- och skogsbruksministeriets, Landsbygdsverkets och närings-, och miljöcentralernas rätt att förrätta inspektioner. Hänvisningen i den gällande paragrafen som i fortsättningen är 1 mom. föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

I specialmotiveringen till 44 § i lagen om strukturstöd till jordbruket hänvisas till den horisontella förordningen. Det som framförs i specialmotiveringen kan också tillämpas på stöd enligt lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar. Kommissionen gav utkast till nya regler för statligt stöd till jordbruket den 10 januari 2022. När kommissionen tillämpar och tolkar reglerna i fråga om de särskilda stödsystemen beaktar kommissionen reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta beror på konsekvensprincipen som också tillämpas på nationellt helfinansierade stöd i förhållande till reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det föreslås att i den gällande 93 § tas in ett nytt 2 mom. med bestämmelser om förrättandet av de inspektioner som hör till Livsmedelsverkets inspektionsrätt och om den strategi och plan som hänför sig till att genomföra inspektionerna. 

Det föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om den inspektionsrätt som ges Europeiska unionens organ. När det gäller motiveringen hänvisas det till specialmotiveringen till 44 § i lagen om strukturstöd till jordbruket (7.1 punkten). 

I det nya 4 mom. finns ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. 

94 §. Utförande av inspektioner. I 3 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 93 § 1 mom. 

94 a §. Återbetalning av stöd. I lagen föreslås en ny paragraf som gäller återbetalning av stöd. Bestämmelsen handlar om stödmottagarens skyldighet att självmant betala tillbaka stödet eller en del av det. Skyldigheten att betala tillbaka stödet eller en del av det gäller sådana situationer där stödmottagaren fått stöd på felaktiga grunder, till för stort belopp eller uppenbart utan grund. Stödmottagaren ska också betala tillbaka hela stödet eller en del av det om stödet inte kan användas på det sätt som förutsätts i stödbeslutet. Återbetalningen ska göras omedelbart. Om det belopp som ska betalas tillbaka är högst 100 euro, behöver det inte betalas tillbaka. Enligt det förslagna nya 2 mom. gäller skyldigheten att återbetala stödet dock inte skillnaden mellan stöd som beviljats enligt kalkylerade grunder och de faktiska kostnaderna. Också då ska ett uppenbart ogrundat eller felaktigt stöd betalas tillbaka. 

Utöver den föreslagna nya 94 a § föreslås det att det till lagen fogas en ny 103 a § (Minskat stöd och påföljder). Till följd av dessa ändringar och ändringen av rubriken för 95 § föreslås det att också rubriken för 23 kap. för tydlighetens skull ändras till Återbetalning av stöd, upphörande med utbetalning av stöd, återkrav samt minskat stöd och påföljder. 

95 §. Upphörande med utbetalning av stöd och återkrav av stöd. Av författningstekniska skäl föreslås det att hela 95 § ändras, men vissa bestämmelser ska bli oförändrade till sitt innehåll. I denna proposition föreslås det inte ändringar i den gällande 1—4 punkten i 1 mom. och inte heller i det gällande 4 mom. som blir 6 mom. Det föreslås att det gällande 2 mom. som blir 4 mom., ändras så att man i fortsättningen kan avstå från att återkräva ett belopp som är högst 100 euro i stället för nuvarande 25 euro. Paragrafens rubrik föreslås också bli ändrad så att den motsvarar de föreslagna ändringarna. 

I övrigt hänvisas det i fråga om de föreslagna ändringarna till specialmotiveringen till 46 § i lagen om strukturstöd till jordbruket. 

102 §.Beslut om återkrav och om upphörande med utbetalning. Det föreslås att den gällande formuleringen avbrytande av utbetalning i 1 mom. ändras till upphörande med utbetalning av stöd. Denna föreslagna ändring beskriver slutresultatet entydigare än den gällande formuleringen. Förutom det som anförs ovan föreslås det att även paragrafens rubrik ändras så att den är förenlig med den föreslagna ändringen. 

103 §. Verkställighet av återkravsbeslut. Det föreslås att bestämmelsen i 1 mom. om ett lagakraftvunnet beslut stryks. Kravet på laga kraft har försvårat och försenat genomförandet av kvittning enligt paragrafen, i vissa fall rentav förhindrat möjligheten till kvittning. Hänvisningen till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

Enligt det gällande 103 § 2 mom. kan beslut om återkrav verkställas genom utsökning efter att beslutet har vunnit laga kraft. På verkställigheten av beslut tillämpas dessutom bestämmelserna i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). I 2 mom. föreslås en ny bestämmelse om preskription av återkravsfordringar. Förslaget grundar sig på EU-domstolens dom av den 7 april 2022 (Förenade målen IFAP mot LM C-447/20 och BD mot Autoridade Tributária e Aduaneira tributa C-448/20 ECLI:EU:C:2022:265). Enligt domen ska artikel 3.2.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen tolkas så att det utgör ett hinder för den nationella lagstiftningen som går ut på att den enligt de nationella bestämmelserna föreskrivna verkställighetstiden börjar löpa från dagen för beslutet om återbetalning av utan grund utbetalda belopp eftersom tidsfristen ska löpa från den dag då beslutet blir slutligt. Enligt 20 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter som tillämpas på verkställighet av återkravsbeslut preskriberas en offentlig fordran dock fem år efter ingången av året efter det år då den påfördes eller debiterades. På grund av EU-domstolens dom föreslås i 2 mom. ett tillägg enligt vilket en återkravsfordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då beslutet om återkrav har vunnit laga kraft. Av författningstekniska skäl föreslås det en fullständig översyn av 3 mom., även om det inte ändras. 

103 a §. Minskat stöd och påföljder. I lagen föreslås det en ny 103 a § som innehåller bestämmelser om minskat stöd och påföljder. Stöden enligt lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar ingår inte i planen, och de finansieras nationellt. Stöden enligt lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar baserar sig dock på kommissionens beslut om statligt stöd, och det kan inte anses vara motiverat att inte utfärda motsvarande bestämmelser om påföljder i fråga om stöd som hänför sig till den lagen. Eftersom syftet har varit att harmonisera bestämmelserna i lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar, är den föreslagna nya paragrafen ändamålsenlig. 

Att ta in bestämmelser om påföljder i lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar grundar sig på medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 59 i den horisontella förordningen. Enligt artikel 58.1 i den horisontella förordningen (Skydd av unionens finansiella intressen) ska medlemsstaterna, inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, anta de lagar och andra författningar och vidta alla andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens ekonomiska intressen. Enligt artikel 58 d) ska dessa lagar, författningar och åtgärder särskilt hänföra sig till att tillämpa sanktioner som är effektiva, avskräckande och proportionella i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt, och väcka talan, om så behövs. 

När det gäller motiveringen till den föreslagna paragrafen hänvisas det till specialmotiveringen till 51 § i lagen om strukturstöd till jordbruket.  

105 §.Kreditgivarens upplysnings- och biståndsskyldighet. Hänvisningen i 2 och 3 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

106 §. Avgifter för statsborgen. I 2 och 3 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 105 § 2 och 3 mom. 

107 §. Realisering av statens borgensansvar. I 1 och 2 mom. görs en motsvarande teknisk ändring för vilken det redogjorts i specialmotiveringen till 105 § 2 och 3 mom. Av författningstekniska skäl föreslås det att ordalydelsen i det gällande 3 mom. tas in som sådan i det nya 3 mom. 

109 §. Rätt att få upplysningar och utlämnande av information. Av författningstekniska skäl och på grund av det föreslagna nya momentet föreslås det en fullständig översyn av hela paragrafen. I 1 mom. föreslås endast en teknisk ändring som gäller myndighetens namn. Det föreslås att hänvisningen till Landsbygdsverket ersätts med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

I paragrafen föreslås ett nytt moment som blir 2 mom., med bestämmelser om rätten för de myndigheter som avses i 1 mom. att utan avgift få skatteuppgifter av Skatteförvaltningen. De uppgifter som fås av andra myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppdrag kan gälla fullgörandet av registrerings-, anmälnings- och betalningsskyldigheter i anslutning till lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt uppgifter om verksamhet, ekonomi och kopplingar. Ett villkor är dock att uppgifterna ska vara nödvändiga för att stödet ska kunna beviljas och betalas ut eller för att användningen av stödet ska kunna övervakas. Rätten att få uppgifter är nödvändig i synnerhet för att kunna bedöma de begränsningar för beviljande av stöd som anges i den föreslagna 7 a §. Med stöd av bestämmelsen är det möjligt att få uppgifter ur Skatteförvaltningens register, socialförsäkringsmyndigheternas register och andra myndigheters register. 

En av Skatteförvaltningens enheter är enheten för utredning av grå ekonomi. Fullgöranderapporter från enheten för utredning av grå ekonomi ska användas för att utreda om stödmottagaren i samband med ansökan om stöd eller ansökan om utbetalning av stöd väsentligen har försummat sina skyldigheter att betala skatter eller andra offentligrättsliga avgifter. En risk för missbruk är kopplad till ansökan och användning av stöd och därför är det viktigt att försäkra sig om att stödmottagaren och dess ansvarspersoner agerar på behörigt sätt vid beviljandet, utbetalningen och övervakningen av användningen av stöd. Därför måste de behöriga myndigheterna absolut i samband med processen för att bevilja, betala ut och övervaka användningen av stödet utreda hur de sökande fullgjort sina offentliga skyldigheter. Det kan inte anses ändamålsenligt att bevilja eller betala ut stöd i lägen där stödsökanden väsentligen försummat sina skyldigheter att betala skatt eller andra offentligrättsliga avgifter. Om sökanden är till exempel en juridisk person och eftersom verksamheten speciellt i fråga om små och medelstora företag starkt vilar på arbetsinsatsen och pålitligheten hos företagaren själv samt de ansvariga personerna i företaget, bör granskningen av skötseln av skyldigheterna inte begränsas till enbart företaget, utan granskningen bör vid behov också inbegripa den andra och tidigare företagsverksamhet som de ansvariga personerna i företaget bedrivit. Med stöd av paragrafen kan uppgifter fås såväl om sökanden och mottagaren av stöd som om de ansvariga personerna i deras organisation och om dessa personers verksamhet. Ansvariga personer av detta slag är till exempel styrelseledamöterna, verkställande direktören samt de ansvariga och tysta bolagsmännen i ett företag. Uppgifter kan fås också om dessa personers övriga företagsverksamhet och om understöd som beviljats för den samt om skatteskulder, lönegarantiskulder och andra förfaranden som hänför sig till företagsverksamheten. Motsvarande rätt att få uppgifter gäller också i fråga om andra sökande och mottagare av stöd oberoende av deras juridiska form. Rätten att få uppgifter behövs för att de aktörer som avses i 1 mom. ska kunna utföra sina uppgifter på behörigt sätt. 

I lagen ingår också ett uttryckligt omnämnande av att uppgifterna ska lämnas av Skatteförvaltningen utan ersättning. Av till exempel skattemyndigheten kan man begära uppgifter om huruvida ett företag vid tidpunkten för ansökan om eller utbetalning av stöd har skatter eller andra offentligrättsliga avgifter som förfallit till betalning. Dessutom kan uppgifter begäras till exempel av utsöknings-, tull- och polismyndigheterna. Olika myndighetsuppgifter kan även begäras med hjälp av fullgöranderapporter som utarbetas av Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi. Det har inte varit möjligt att få fullgöranderapporter med stöd av tidigare lagstiftning, vilket har gjort det svårare att göra nödvändiga utredningar. En begäran om uppgifter ska alltid specificeras och uppgifternas användningsändamål anges. Uppgifter som fåtts på detta sätt får inte användas för något annat ändamål än det som anges i begäran. Bestämmelser om verksamheten vid Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi finns i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010). 

I det gällande 2 mom. som blir 3 mom., föreslås en ändring som gäller myndighetens namn för vilket redogörs i 1 mom. I momentet görs dessutom en teknisk ändring genom vilken det till momentet fogas ett omnämnande om en aktör som sköter offentliga förvaltningsuppgifter. Förslaget till ändring ändrar inte bestämmelserna i momentet, utan gör innehållet i momentet konsekvent med början av meningen i momentet. 

Det föreslås att hänvisningen i det gällande 3 mom. som blir 4 mom., ändras på grund av det nya momentet.  

I paragrafen föreslås inga bestämmelser om på vilket sätt uppgifterna ska lämnas ut. Enligt 22 § 1 mom. i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) ska myndigheterna genomföra regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information mellan informationssystem via tekniska gränssnitt om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Avsikten är att i 6 § i lagen om enheten för utredning av grå ekonomi också ta in lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar, vilket innebär att den mottagande enligt lagarna ovan behöriga myndigheten har rätt att få uppgifter. Regelbundet återkommande och standardiserad elektronisk överföring av information kan genomföras på något annat sätt om det inte är tekniskt eller ekonomiskt ändamålsenligt att genomföra eller använda ett tekniskt gränssnitt. En myndighet kan också i andra situationer öppna ett tekniskt gränssnitt för en myndighet som har rätt till information. Lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs tillämpas på stöd som beviljas med stöd av lagen om strukturstöd till jordbruket, lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar och skoltlagen. Lagens 8 § innehåller bestämmelser om utlämnande av information till andra myndigheter och till internationella organ trots sekretessbestämmelserna. Enligt 1 mom. i paragrafen har en myndighet rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter till vissa myndigheter som bekämpar grå ekonomi. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna för att lämna ut uppgifter går det inte att i detta skede ge någon preliminär uppskattning av volymen. Att bedöma nivån på volymen för begäran om att lämna ut uppgifter är svårt eftersom bestämmelsen är ny, och det har tidigare inte varit möjligt att använda de fullgöranderapporter som bestämmelsen tillåter i samband med strukturstöd till jordbruket. 

I regeringens proposition med förslag till lagar om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 samt till vissa lagar som har samband med dem ingår ett lagförslag till ändring av 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (se punkt 11.1). I 1 mom. föreskrivs om det användningsändamål för vilka fullgöranderapporter kan användas. Genom lagförslaget fogas till 6 § 1 mom. en ny 31, 32 och 33 punkt. Enligt 32 punkten kan fullgöranderapporter användas för att bistå med beviljande, utbetalning och övervakning av stöd enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar. Bestämmelsen bidrar till att bekämpa grå ekonomi och främja en korrekt användning av understödsmedel. 

Det finns inget behov av att göra den ändring som ingår i det ovan beskrivna nya 2 mom. i lagen om strukturstöd till jordbruket. I 61 § i lagen om strukturstöd till jordbruket hänvisas till lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023—2027. Avsikten är att en motsvarande bestämmelse om rätten att få uppgifter av Skatteförvaltningen tas in i den sistnämnda lagen. 

114 §. Tekniskt bistånd. Det föreslås att paragrafen upphävs eftersom medlen för tekniskt bistånd används för att främja förvaltningen av GJP-planen. Tekniskt bistånd används således inte för att genomföra lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar eftersom stödsystemen enligt den lagen inte ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. 

127 §. Avvikande förfaranden. Hänvisningen i 2 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

7.3  Skoltlagen

2 a §. Förhållande till Europeiska unionens lagstiftning och plan. Ordet program i paragrafens rubrik föreslås bli ändrat till ordet plan. De stödsystem som gäller strukturstöd till jordbruket 2023—2027 ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken. I fortsättningen är dokumentet således inte längre ett programdokument. Av författningstekniska skäl och för att bevara helheten föreslås det att ordalydelsen i hela paragrafen tas in som sådan i den nya paragrafen. 

8 §. Vissa stödåtgärder enligt annan lagstiftning. Det föreslås att hänvisningen till lagen om stödjande av landsbygdens utveckling i 3 mom. ska ändras. Vid ingången av 2023 kommer denna lag att ersättas med lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027. 

Lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden (1093/2014) i paragrafens 4 mom. har upphävts genom lagen om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (997/2021). I 4 mom. görs en ändring som gäller lagens rubrik. 

55 §. Verkställighetsmyndigheter. Hänvisningen i 1 mom. till Landsbygdsverket föreslås bli ersatt med en hänvisning till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

55 a §. Rätt att få upplysningar samt utlämnande av information. I paragrafen görs en motsvarande ändring för vilken det redogörs i specialmotiveringen till 55 § 1 mom. 

65 §. Närmare bestämmelser och föreskrifter. I paragrafen görs en motsvarande ändring för vilken det redogörs i specialmotiveringen till 55 § 1 mom. 

Specialmotiveringen till lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar innehåller motiveringarna till de föreslagna ändringarna i 11 § (Inledande av en åtgärd som stöds), 43 § (Tiden för genomförande av åtgärder), 48 § (Stödansökan, paragrafens rubrik föreslås bli ändrad till Att ansöka om stöd), 57 § (Utbetalning av investeringsstöd, stöd för bostadsbyggande och stöd till renbeteslag för underhåll av stängsel som beviljas i form av understöd), 93 § (Inspektionsrätt) och i 109 § (Rätt att få upplysningar samt utlämnande av information). Dessa föreslagna ändringar gäller också skoltlagen på grund av hänvisningarna i skoltlagen till de aktuella paragraferna i lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar.  

7.4  Lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond

2 §. Hänvisningen till finansiella bidrag i 19 § i lagen om förvaltning av utvecklingsprogrammen för landsbygden föreslås bli ersatt med en hänvisning till en motsvarande paragraf i lagen om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken som avses träda i kraft den 1 januari 2023. 

2 a §. Hänvisningarna till Landsbygdsverket i 2 mom. föreslås bli ersatta med hänvisningar till Livsmedelsverket. Landsbygdsverket har gått samman med Livsmedelssäkerhetsverket (Evira) och heter i dag Livsmedelsverket. 

3 §. Hänvisningen till den gällande lagen om stödjande av landsbygdens utveckling i 4 mom. föreslås blir ersatt med en hänvisning till lagen om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 som avses träda i kraft den 1 januari 2023. 

I punkt 3.4 redogörs för bakgrunden till upphävning av finansieringslagen, vilket föreslås i propositionen. I 3 § 4 mom. i lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond hänvisas till finansieringslagen. Det föreslås att denna hänvisning stryks ur lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond. Hänvisningen i momentet avser finansieringslagens syften när medlen i gårdsbrukets utvecklingsfond (Makera) används. Hänvisningen påverkar inte enskilda stödmottagares rättigheter, och den föreslagna upphävningen förutsätter därför inga andra ändringar än att hänvisningen stryks ur lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond. 

11.1  Samband med andra propositioner

Samtidigt som denna regeringsproposition behandlas i riksdagen behandlas också regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken och om stödjande av landsbygdens utveckling under finansieringsperioden 2023–2027 samt till vissa lagar som har samband med dem. Hänvisningar till det lagförslag om stödjande av landsbygdsutveckling under finansieringsperioden 2023–2027 som ingår i regeringspropositionen finns i alla fyra lagförslag i denna proposition. Till den sistnämnda lagen finns hänvisningar också annanstans i lagförslaget om ändring av lagen om strukturstöd till jordbruket via den definition om lag om utvecklingsstöd som införts i lagförslaget. Propositionerna har således sådant samband att det är ändamålsenligt att behandla dem samtidigt. Också det att stödsystemen i båda lagförslagen ingår i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken talar för att de ska behandlas samtidigt. I ovannämnda proposition ingår också ett lagförslag som gäller ändring av 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. Enligt det nämnda lagförslaget ska fullgöranderapporter kunna användas till stöd för beviljande, utbetalning och övervakning av stöd enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning. Avsikten är att dessa regeringspropositioner ska behandlas i riksdagen under höstsessionen 2022 och att de lagförslag som ingår i ovannämnda regeringspropositioner ska träda i kraft den 1 januari 2023. 

11.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen hänför sig till statens budgetproposition för 2023 och avses bli behandlad i samband med den. För åtgärder enligt propositionen har till statsbudgetens moment 30.10.40 (Start- och investeringsbidrag till jordbruket) budgeterats bevillningsfullmakter på 127 miljoner euro och anslag på 57,8 miljoner euro och till momentet 30.10.41 (Räntestöd för näringsverksamhet på landsbygden) har budgeterats bevillningsfullmakter på 250 miljoner euro och anslag på 15 miljoner euro. 

12.1  Inledning

Propositionen har fem anknytningspunkter till de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen, nämligen kravet på jämlikhet enligt 6 §, skydd för privatlivet enligt 10 §, egendomsskydd enligt 15 §, språkliga rättigheter enligt 17 § och principerna för god förvaltning enligt 21 §. 

12.2  Kravet på jämlikhet och principerna för god förvaltning

Enligt lagförslaget om ändring av lagen om strukturstöd till jordbruket ska strukturstöd till jordbruket sökas uteslutande elektroniskt i den nättjänst som är avsedd för ansökan. Vid ansökan om understöd enligt den gällande lagen om strukturstöd till jordbruket har elektronisk ansökan varit det främsta ansökningssättet men det har också varit möjligt att lämna in ansökan på en blankett. Bestämmelsen om elektronisk ansökan enligt lagförslaget om ändring av lagen om strukturstöd till jordbruket innebär i praktiken att man avstår från ansökan på papper. Undantag är de situationer där Livsmedelsverket får befogenhet att av särskilda orsaker göra det möjligt att lämna in ansökan på papper.  

Grundlagsutskottet har ansett att bestämmelserna gällande övergången till elektronisk kommunikation ska bedömas med perspektiv på principerna för god förvaltning enligt 21 § i grundlagen samt jämlikhet enligt 6 § i grundlagen (GrUU 32/2018 rd). Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att få sin sak behandlad av en myndighet som är behörig. Rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen omfattar också rätt för var och en att få sin sak behandlad på behörigt sätt. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 32/2018 rd) hänvisat till regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ett bostadsdatasystem (RP 127/2018 rd) och i synnerhet till motiven till lagstiftningsordning enligt vilka e-tjänster som enda möjlighet också har samband med bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen, eftersom redskap för elektronisk kommunikation faktiskt inte nödvändigtvis är tillgängliga för alla. Det har under de senaste åren blivit betydligt mycket vanligare att använda e-tjänster i fråga om strukturstöd till jordbruket. År 2015 var andelen ansökningar om strukturstöd på papper omkring 52 procent, jämfört med endast cirka 10 procent 2021. De som söker strukturstöd söker i regel nästan alltid också stöd som grundar sig på areal eller antal djur. Dessa stöd ska under den kommande finansieringsperioden enligt EU-lagstiftningen sökas uteslutande elektroniskt när det är fråga om stöd som finansieras av EU. Enligt 5 § (Stödtagare) i lagen om strukturstöd till jordbruket kan stöd beviljas fysiska personer och privaträttsliga sammanslutningar som bedriver eller börjar bedriva jordbruk som sin näring på en gårdsbruksenhet. I det rådande ekonomiska läget har lantbruksföretagare i praktiken inte möjlighet att låta bli att söka stöd för åkerarealer eller djurstöd. I denna referensram, där lantbruksföretagarna de facto söker stöd för åkerarealer eller djurstöd elektroniskt, har de också beredskap, alltså tillgång till e-tjänster, och den kunskap som krävs för att söka också strukturstöd till jordbruket på elektronisk väg. E-tjänster som enda möjlighet leder med andra ord inte till att lantbruksföretagarna hamnar i olika ställning gentemot varandra. Kravet på elektronisk kommunikation kan med hänsyn till det ovannämnda anses vara en rimlig förutsättning för lantbruksföretagarna vid ansökan om stöd. Övergången till elektronisk ansökan kan inte heller anses försämra lantbruksföretagarnas möjlighet att få sin stödansökan behandlad av en myndighet. Således kan också rätten för var och en att få sin sak behandlad på behörigt sätt som omfattas av rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen inte anses bli äventyrad. Lantbruksföretagarna kan inom den nuvarande referensramen också anses ha lika möjligheter att söka strukturstöd till jordbruket i relation till bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen. 

12.3  Skydd för privatlivet och skydd för personuppgifter

Det föreslås att det till 109 § i lagen om strukturstöd för renhushållning ska fogas en ny bestämmelse enligt vilken jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelsverket samt närings-, trafik- och miljöcentralen har rätt att få upplysningar av Skatteförvaltningen. I praktiken är det fråga om Skatteförvaltningens enhet för utredning av grå ekonomi. Motsvarande rätt kommer också att fogas till lagen om strukturstöd till jordbruket genom den hänvisning som beskrivs i specialmotiveringen till 109 §. Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att trots sekretess få och lämna ut information med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och att lämna ut information har kunnat gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över vad uppgifterna ska innehålla. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att ”informationen är nödvändig” för ett visst syfte (GrUU 7/2019 rd). Ovannämnda bestämmelser i lagförslaget som gäller ändring av lagen om strukturstöd för renhushållning uppfyller detta krav eftersom bestämmelserna är kopplade till nödvändighetskriteriet då uppgifterna är nödvändiga för att bevilja och betala ut stödet eller övervaka användningen av stödet. 

12.4  Egendomsskydd

De föreslagna ändringarna i lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning gäller endast nya stöd och lån som beviljas efter lagändringen. Villkoren för de stöd som beviljats tidigare ändras inte eftersom en övergångsbestämmelse om saken kommer att fogas till lagen om ändring av både lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning. På grund av detta inverkar förslaget inte på stödtagarnas egendomsskydd som avses i 15 § i grundlagen. 

12.5  Språkliga rättigheter

Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Enligt bestämmelsen utfärdas också bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna genom lag. Samernas språkliga rättigheter är således allmänt tätt kopplade till rätten att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur som tryggas genom bestämmelsen. I samiska språklagen föreskrivs om samernas rätt att använda sitt eget språk hos domstolar och andra myndigheter samt om det allmännas skyldighet att tillgodose och främja samernas språkliga rättigheter. Samernas språkliga rättigheter och skyldigheterna hos de myndigheter som omfattas av lagens tillämpningsområde är mer omfattande inom samernas hembygdsområde än utanför det. Med samernas hembygdsområde avses Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun om vilka föreskrivs i 3 § 3 punkten i samiska språklagen och i 4 § i sametingslagen. 

Enligt 4 § i samiska språklagen har en same rätt att i egen sak eller i ett ärende där han eller hon hörs använda samiska hos de myndigheter som avses i lagen. En myndighet får inte begränsa eller vägra beakta de språkliga rättigheter som följer av denna lag på den grund att en same även kan något annat språk, såsom finska eller svenska. Samer har enligt 12 § i samiska språklagen rätt att i kontakt med myndigheters och offentligrättsliga institutioners ämbetsverk och övriga verksamhetsställen som är belägna inom samernas hembygdsområde efter eget val använda finska eller samiska. Samernas hembygdsområde omfattas av Lapplands närings-, trafik- och miljöcentrals verksamhetsområde. Enligt 49 § (Att ansöka om stöd) 3 mom. i lagen om strukturstöd för renhushållning är Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral behörig myndighet för ansökan om stöd. 

Förfarandet med ansökan om och handläggning av strukturstöd till jordbruket sköts i det så kallade Hyrrä-systemet. För närvarande kan stöd enligt lagen om strukturstöd till jordbruket och lagen om strukturstöd för renhushållning sökas elektroniskt i Hyrrä-systemet. Stöd enligt skoltlagen kan inte sökas i det elektroniska systemet utan de ska sökas med en pappersansökan. Ansökningar enligt lagen om strukturstöd för renhushållning och skoltlagen kan på samiska endast lämnas in på papper, antingen per post eller genom att lämna in dem till Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral.  

I lagen om strukturstöd för renhushållning föreslås inte obligatoriskt elektroniskt ansökningsförfarande såsom i fråga om lagen om strukturstöd till jordbruket. I den föreslagna lydelsen av bestämmelsen i lagen om strukturstöd till jordbruket blir en samiskspråkig sökande tvungen att använda finska eller svenska eftersom endast en version på finska och svenska finns tillgänglig för elektronisk ansökan. Såsom framhållits i specialmotiveringen till 48 § i lagen om strukturstöd för renhushållning, ska myndigheterna enligt 5 § 1 mom. i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ge alla en möjlighet att med hjälp av digitala tjänster eller andra elektroniska dataöverföringsmetoder sända elektroniska meddelanden och handlingar som hänför sig till deras behov att uträtta ärenden. En fungerande e-tjänst är synnerligen viktig vid utvecklingen och utökningen av digitala tjänster inom förvaltningen, och det är inte i linje med samernas språkliga rättigheter eller kravet på jämlikhet enligt 6 § i grundlagen att denna servicekanal inte är tillgänglig för samiskspråkiga sökanden. I och med den föreslagna ändringen av 48 § i lagen om strukturstöd för renhushållning ska det enligt förslaget i fråga om ansökan om stöd enligt den lagen vara möjligt att använda skyddad e-postförbindelse som en alternativ elektronisk dataöverföringsmetod för ansökningar på samiska. Den föreslagna ändringen av 48 § möjliggör i fortsättningen lämnande av ansökan med en pdf-blankett som fylls i och som skickas via en skyddad e-postförbindelse. Dessa blanketter ska också finnas tillgängliga på samiska. Stöd ska fortfarande också kunna sökas elektroniskt på finska eller svenska i nättjänsten Hyrrä som är avsedd för ändamålet. Också ansökan på papper ska fortfarande kunna användas. I Hyrrä-systemet är det inte möjligt att göra ansökan på samiska eftersom datasystemet saknar en samiskspråkig version. 

Den föreslagna ändringen av 48 § i lagen om strukturstöd för renhushållning kan anses förbättra samernas möjlighet att använda samiska vid ansökan om stöd då en elektronisk dataöverföringsmetod finns tillgänglig. Det är också möjligt att den ovan avsedda möjligheten sänker tröskeln för att använda det egna språket vid ansökan om stöd. Detta kan i detta sammanhang således delvis anses stärka samernas rätt att bevara sitt språk. Språkfrågan stöder för sin del också utövandet av den samiska kulturen i vilken renhushållning ingår som en central näring. Också de långa avstånden och det låga antalet verksamhetsställen – Rovaniemi och Kemi – sett till regionens geografiska storlek betonas inom samernas hembygdsområde i synnerhet när det i dag är möjligt att använda samiska endast i samband med en pappersansökan. 

Enligt 121 § 4 mom. i grundlagen har samerna inom sitt hembygdsområde språklig och kulturell autonomi enligt vad som bestäms i lag. I sametingslagen finns bestämmelser om samernas kulturella autonomi inom sitt hembygdsområde i ärenden som angår deras språk och kultur. Propositionen ingriper inte i samernas språkliga och kulturella autonomi, utan den handlar om en sakhelhet som hänför sig till det riksomfattande stödsystemet. 

12.6  Bemyndigande att utfärda förordningar och föreskrifter

I 80 § i grundlagen finns bestämmelser om utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet. Enligt 1 mom. kan republikens president, statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Enligt 2 mom. kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. 

När rätten att delegera lagstiftningsbehörighet bedöms fäster man, enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis, generellt stort avseende vid att bemyndigandet ska vara exakt och noga avgränsat (RP 1/1998 rd, s. 131/II–132/I och GrUU 11/1999 rd). Delegeringen av lagstiftningsbehörighet begränsas i 80 § 1 mom. i grundlagen enligt vilket bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag ska utfärdas genom lag. Den som utfärdar förordningar kan likväl genom lag bemyndigas att utfärda närmare bestämmelser om detaljer med anknytning till individens rättigheter och skyldigheter. 

Om det inte särskilt anges vem som ska utfärda en förordning, utfärdas den av statsrådet. Sedan den nya grundlagen stiftades har större avseende än tidigare fästs vid regleringen av grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Den som utfärdar förordningar kan genom lag bemyndigas att utfärda närmare bestämmelser om mindre detaljer som gäller individens rättigheter och skyldigheter. I fråga om bestämmelser om bemyndiganden i lag har grundlagsutskottet i sin utlåtandepraxis särskilt krävt exakta och noggrant avgränsade regler (GrUU 19/2002 rd och GrUU 40/2002 rd). I sin utlåtandepraxis har grundlagsutskottet även understrukit att bestämmelser om till exempel grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag inte får utfärdas genom förordning av statsrådet (GrUU 16/2002 rd). 

När man bedömer huruvida statsrådet eller ett ministerium ska bemyndigas att utfärda förordningar har utgångspunkten i samband med grundlagsreformen varit att statsrådets allmänna sammanträde ska utfärda förordningar om vittsyftande och principiellt viktiga ärenden samt sådana andra ärenden vars betydelse kräver det. Denna princip framgår av 67 § i grundlagen, där det föreskrivs om beslutsfattandet i statsrådet. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis också lyft fram att en utgångspunkt i fråga om 80 § 1 mom. i grundlagen är att ministerier närmast kan bemyndigas att utfärda förordningar om frågor av teknisk natur och frågor som har ringa samhällelig eller politisk betydelse (GrUU 33/2004 rd). I lagförslagen föreslås bemyndiganden att utfärda förordningar i regel för statsrådet, och de motsvarar de bemyndiganden som redan nu ingår i gällande lagar. 

I 80 § 2 mom. i grundlagen föreskrivs om delegering av lagstiftningsbehörighet till andra myndigheter än ministerier. Enligt bestämmelsen kan även andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. 

Ett särskilt skäl att föreskriva om en behörighet för en myndighet att utfärda föreskrifter föreligger enligt förarbetena till grundlagen (RP 1/1998 rd, s. 134/I) närmast när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 28/2008 rd) ansett det möjligt att ge någon annan än ett ministerium behörighet att utfärda föreskrifter, när den verksamhet som lagstiftningen gäller är förknippad med många sådana yrkesmässiga särdrag som utskottet i sin praxis har ansett vara att betrakta som särskilda skäl enligt 80 § 2 mom. i grundlagen. Det är ändamålsenligt och motiverat att ge Livsmedelsverket behörighet att utfärda föreskrifter. Den behörighet att utfärda föreskrifter som föreslås för Livsmedelsverket hänför sig till bestämning av detaljer som är av teknisk natur. Dessutom är de frågor som regleras klart avgränsade. Man kan anse att det finns sådana särskilda skäl till den föreslagna regleringen som gäller föremålet för den. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 16/2009 rd) har ett statligt verk kunnat utfärda närmare föreskrifter när det närmast handlat om tekniska bestämmelser och utfärdandet är motiverat med hänsyn till regleringsobjektets natur, den snabba tekniska utvecklingen och den expertis som regleringen kräver. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 48/2005 rd) också konstaterat att bemyndigandena i det lagförslag som var föremål för utlåtandet (regeringens proposition till riksdagen med förslag till luftfartslag) i första hand var begränsade till tekniska frågor som kräver expertis på området. Den behörighet att utfärda föreskrifter som Livsmedelsverket ska ges enligt lagförslagen begränsar sig till frågor vars betydelse i sak inte kräver reglering genom lag eller förordning. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis framhållit att bestämmelserna i 80 § 2 mom. i grundlagen redan i sig direkt begränsar tillämpningen av de föreslagna fullmaktsbestämmelserna och att bemyndigandet att utfärda föreskrifter därmed bör tolkas restriktivt (GrUU 52/2001 rd och GrUU 24/2002 rd). Livsmedelsverkets behörighet att utfärda föreskrifter är i lagförslagen exakt avgränsad till detaljer inom en bestämd fråga, och den är av teknisk natur. Behörigheten inbegriper inte heller någon betydande utövning av prövningsrätt. 

I lagförslagen i propositionen ingår bestämmelser med befogenhet att ge normer på lägre nivå och de är mestadels sådana som inte kommer att ändras i fråga om befogenhetens innehåll utan i dem görs endast en teknisk justering, som till exempel att namnet Landsbygdsverket ändras till Livsmedelsverket. En del av normgivningsbefogenheterna ingår i lagförslagen eftersom de har inkluderats i lagförslaget enligt samma ordalydelse som i den gällande lagen för att bevara författningsteknisk tydlighet. 

7 § 4 mom., 13 § 5 mom., 27 § 4 mom., 29 § 2 och 3 mom., 35 § 3 mom., 36 § 2 mom., 40 § 3 mom. samt 44 § 4 mom. i lagförslaget om ändring av lagen om strukturstöd till jordbruket är de bestämmelser i den gällande nämnda lagen som enligt förslaget ska ändras eller kompletteras. En ny bestämmelse om bemyndigande för statsrådet att utfärda förordningar ingår i 93 § 4 mom. i lagförslaget om ändring av lagen om strukturstöd för renhushållning. Dessutom ska i lagförslaget om ändring av lagen om strukturstöd till jordbruket ingå en ny 51 a § och i lagförslaget om ändring till lagen om strukturstöd för renhushållning ingå en ny 103 a § med bemyndigande för statsrådet att utfärda förordningar. Innehållet i dessa beskrivs ovan i punkten Bestämmelser på lägre nivå än lag. Ovannämnda bestämmelser om bemyndiganden att utfärda förordningar kan anses vara exakta och noga avgränsade till sitt tillämpningsområde och genom dem utfärdas endast närmare bestämmelser om detaljer med anknytning till individens rättigheter och skyldigheter. Den behörighet att utfärda föreskrifter som ska ges Livsmedelsverket gäller å sin sida detaljer som är av teknisk natur. 

På de grunder som anges ovan kan det anses att de föreslagna bemyndigandena att utfärda förordningar och föreskrifter uppfyller kraven enligt 80 § 2 mom. i grundlagen. 

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.