1.1  Bakgrund

Reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, inklusive lagstiftningsprocesser, i fråga om den innevarande finansieringsperioden 2021–2027 inleddes redan flera år före finansieringsperiodens början. Kommissionen utfärdade den 1 juni 2018 sitt lagstiftningsförslag om en ny gemensam jordbrukspolitik som baserade sig på kommissionens meddelande av den 29 november 2017 om framtiden för livsmedel och jordbruk ((COM (2017) 713 final). I kommissionens lagstiftningsförslag om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 förutsattes det att medlemsstaterna börjar genomföra sina planer från och med den 1 januari 2021, men behandlingen av reformen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik försenades jämfört med den ursprungliga tidsplanen. Därför infördes för genomförandet av reformen en övergångsperiod som omfattade åren 2021 och 2022, vilket gjorde det möjligt att säkerställa att övergången till de nya stödvillkoren sker flexibelt och att stöden fortsätter fram till att genomförandet av den nya perioden inleddes.  

Trepartsförhandlingarna mellan rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken slutfördes sommaren 2021, då en politisk överenskommelse nåddes om reformen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik. Grundförordningarna ((EU) 2021/2115, (EU) 2021/2116 och (EU) 2021/2117) publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 6 december 2021 och förordningarna trädde i kraft den 7 december 2021. Genomförandet av ovannämnda förordningar inleddes vid ingången av 2023 i enlighet med de nationella strategiska planerna. 

I samband med den innevarande finansieringsperioden har reformen av Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik genomförts i Europeiska unionens lagstiftning genom flera förordningar av Europaparlamentet och rådet samt genom kommissionens delegerade förordningar och kommissionens genomförandeförordningar. När det gäller areal- och djurbaserade stöd är särskilt två av Europaparlamentets och rådets förordningar av betydelse dvs. 1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (nedan EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (nedan Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013, nedan förordningen om strategiska planer , och 2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013, nedan den horisontella förordningen .  

I enlighet med förordningen om strategiska planer har varje medlemsstat i Europeiska unionen utarbetat en nationell strategisk plan för Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik för åren 2023–2027, nedan den strategiska planen , som omfattar direktstöd till jordbruket, åtgärder för utveckling av landsbygden och sektorspecifika program. Den strategiska planen omfattar åtgärder som finansieras ur Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), nedan EGFJ, och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), nedan Ejflu . Syftet med åtgärderna i den strategiska planen är att uppnå de särskilda målen för Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik. Genomförandet av de nationella strategiska planerna inleddes den 1 januari 2023 och de är i kraft till den 31 december 2027.  

I Finland godkände statsrådet vid sitt allmänna sammanträde den 16 december 2021 Finlands förslag till CAP-plan (strategisk plan) för perioden 2023–2027 som skulle lämnas till kommissionen. Den strategiska plan som lämnades till kommissionen baserar sig på förordningen om strategiska planer och omfattar direkta stöd och sektorspecifika åtgärder inom ramen för jordbrukspolitiken samt utvecklingsåtgärder som hänför sig till det finländska fastlandet och landskapet Åland. Ålands landskapsregering har med stöd av självstyrelselagen för Åland (1144/1991) och inom ramen för sin behörighet behandlat och godkänt det ovan nämnda förslaget till den strategiska planen den 7 december 2021. Finland skickade sitt förslag till Finlands strategiska plan till kommissionen den 22 december 2021. Länk till Finlands strategiska plan på jord- och skogsbruksministeriets webbplats: https://mmm.fi/documents/1410837/12210688/Suomen+viimeistelty+CAP-suunnitelma+2023-2027.pdf/667bf7ab-8af6-0afa-8c8e-ef5022178292/Suomen+viimeistelty+CAP-suunnitelma+2023-2027.pdf?t=1658396108940 

Kommissionen godkände Finlands strategiska plan den 31 augusti 2022 genom kommissionens genomförandebeslut om godkännande av Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 i fråga om unionsstöd som finansieras ur Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (CCI: 2023FI06AFSP001) ( https://agriculture.ec.europa.eu/cap-my-country/cap-strategic-plans/approved-csp_en ).  

Beredningen av Europeiska unionens lagstiftning och Finlands nationella strategiska plan för den innevarande finansieringsperioden har i sin helhet beskrivits i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om vissa areal- och djurbaserade stöd (RP 165/2022 rd). https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/KasittelytiedotValtiopaivaasia/Sidor/RP_165+2022.aspx 

Medlemsstaterna kan föreslå ändringar i en nationell strategisk plan som har godkänts av kommissionen. I Finland har man berett ett förslag till ändring av Finlands strategiska plan. Den övervakningskommitté som avses i 13 § i lagen om förvaltning av den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken (1324/2022) godkände den 11 juni 2024 att förslaget lämnas till kommissionen för behandling. I förslaget till ändring av Finlands strategiska plan ingår också en beskrivning av helheten med den sociala villkorligheten, som blir obligatorisk för medlemsstaterna vid ingången av 2025. På samma sätt som den ursprungliga strategiska planen förutsätter en ändring av planen ett godkännande av kommissionen. Kommissionen fattar beslut om det förslag till ändring av den strategiska planen som Finland sänt innan utgången av 2024. 

1.2  Beredning

I enlighet med vad som anförts ovan har genomförandet av Finlands strategiska plan inletts från ingången av 2023. Helheten med den sociala villkorligheten har beretts vid jord- och skogsbruksministeriet i brett samarbete med olika myndigheter och intressentgrupper. Utöver företrädare för jord- och skogsbruksministeriet har företrädare för arbetskrafts- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Livsmedelsverket och regionförvaltningsverken deltagit i beredningen av helheten med den sociala villkorligheten. Under beredningen av helheten med den sociala villkorligheten har även sakkunniga från bland annat Arbetarskyddscentralen och Landsbygdens Arbetsgivareförbund LAF rf hörts. I samband med beredningen av helheten med den sociala villkorligheten har man också följt andra medlemsstaters genomförandemodeller för den sociala villkorligheten. 

Jord- och skogsbruksministeriet ordnade den 6 maj 2024 ett sådant samrådsmöte med nationella arbetsmarknadsparter som avses i artikel 14.2 i förordningen om strategiska planer. I mötet deltog företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och olika myndigheter. 

Regeringens proposition har beretts som tjänsteuppdrag vid jord- och skogsbruksministeriet. Regeringens proposition baserar sig förutom på Europeiska unionens lagstiftning också på den ovan nämnda omfattande beredningen av helheten med den sociala villkorligheten samt på de riktlinjer som dragits upp i förslaget till ändring av Finlands strategiska plan.  

Utlåtanden om utkast till regeringens proposition har begärts av justitieministeriet, finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet, Ålands landskapsregering, Livsmedelsverket, Statens ämbetsverk på Åland, närings-, trafik- och miljöcentralerna, regionförvaltningsverken, Frukt- och Bärodlarnas förbund rf, Kauppapuutarhaliitto - Handelsträdgårdsförbundet ry, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf, ProAgria Keskusten liitto ry, Puutarhaliitto - Trädgårdsförbundet ry, Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC rf och Svenska lantbrukssällskapens förbund SLF rf. 

4.1  De viktigaste förslagen

Enligt förslaget fogas till verkställighetslagen bestämmelser om den sociala villkorligheten, som från och med ingången av 2025 är obligatorisk för Europeiska unionens medlemsstater och utgör ett villkor för erhållande av areal- och djurbaserade stöd och ersättningar som helt eller delvis finansieras av Europeiska unionen, till den del det nationella genomförandet av den sociala villkorligheten kräver reglering på nationell nivå. Det föreslås att det till lagen fogas bestämmelser om kraven i fråga om social villkorlighet, den behöriga tillsynsmyndigheten (regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddsuppgifter), tillsynspåföljder samt lämnande av uppgifter om verkställbara beslut som meddelats i samband med tillsynen av efterlevnaden av kraven i fråga om den sociala villkorligheten och om tidpunkten för lämnandet av dessa. Dessutom föreslås verkställighetslagen kompletteras i fråga om tillsynspåföljder i anknytning till rådgivningstjänster för jordbruket. 

Till lagen om direktstöd till jordbrukare och lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling fogas bestämmelser om att ett av villkoren för att bevilja eller erhålla areal- och djurbaserade stöd eller ersättning enligt dessa lagar är att kraven i fråga om social villkorlighet iakttas. 

Enligt förslaget ändras lagen om nationella stöd så att förskott på nationellt stöd för växtproduktion kan betalas ut innan granskningarna av gården som stödet i fråga gäller har slutförts. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Propositionen har inga direkta konsekvenser för statsfinanserna. Stöd som beviljas enligt lagen om direktstöd till jordbrukare betalas under moment 30.20.41 (EU-inkomststöd och EU-marknadsstöd), ersättningar som beviljas enligt lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling under moment 30.20.43 (Miljöersättningar, ekologisk produktion, rådgivning och icke-produktiva investeringar) och moment 30.20.44 (Kompensationsersättningar) och de nationella stöden för jordbruket och trädgårdsodlingen under moment 30.20.40 (Nationellt stöd för jordbruket och trädgårdsodlingen). De nämnda stöden finansieras inom ramen för anslagen i planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten. 

I propositionen föreslås det att regionförvaltningsverket (regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddsuppgifter) ska utöva tillsyn över att kraven i fråga om social villkorlighet iakttas. Det är för regionförvaltningsverken fråga om en ny uppgift i anslutning till de areal- och djurbaserade stöden, men i enlighet med de nu föreslagna bestämmelserna och Europeiska unionens lagstiftning ska tillsynen över att kraven i fråga om social villkorlighet iakttas ske i samband med de arbetarskyddsinspektioner som redan nu görs hos stödsökandena. Regionförvaltningsverken får lika som för närvarande självständigt besluta hos vilka stödsökande arbetarskyddsinspektionerna, och i samband med detta tillsynen över iakttagandet av kraven i fråga om social villkorlighet, utförs. Under de senaste åren har i genomsnitt 200–300 arbetarskyddsinspektioner utförts årligen hos jordbruksföretag i Finland. Vid beredningen av helheten med den sociala villkorligheten har man bedömt att tillsynen över iakttagandet av kraven i fråga om social villkorlighet kan genomföras inom ramen för regionförvaltningsverkens (arbetarskyddsmyndigheternas) nuvarande resurser.  

Det nya villkoret att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet för att erhålla stöd leder inte till nya former av tillsyn hos stödsökandena. Eftersom tillsynen över iakttagandet av kraven i fråga om social villkorlighet utövas i samband med arbetarskyddsinspektionerna, medför den sociala villkorligheten inte heller några nya tillsynsmyndigheter. Den lagstiftning som hör samman med kraven i fråga om social villkorlighet är visserligen i kraft även för närvarande, men om dessa krav blir ett villkor för att erhålla stöd kommer stödsökandenas kännedom om lagstiftningen om arbetsavtal och arbetarskydd och om praxis som hör samman med dessa antagligen att öka, bland annat genom information, utbildning och ansökningsanvisningar. Även om iakttagandet av kraven i fråga om social villkorlighet blir ett villkor för att erhålla stöd från och med ingången av 2025, har jordbruksrådgivning tillhandahållits om frågor som gäller den sociala dimensionen redan från ingången av 2023 och likaså om olika delområden av den sociala villkorligheten. 

Ur stödsökandenas synvinkel skulle den i lagen om nationella stöd föreslagna möjligheten att betala förskott på stödet för växtproduktion jämna ut stödsökandenas kassaflöde och därigenom förbättra deras likviditet. 

Att iakttagandet av kraven i fråga om den sociala villkorligheten blir ett villkor för beviljande av stöd och att kännedomen om ämnesområdet därmed ökar kan antas påverka kunnandet om arbetsavtal och arbetarskydd bland stödsökandena även hos andra jordbruksföretagare än de som är arbetsgivare. När till exempel frågor om arbetarskydd tas upp till diskussion i större utsträckning än tidigare bland jordbruksföretagare, kan det leda till att även jordbrukare som inte är arbetsgivare börja ägna större uppmärksamhet åt till exempel sitt eget arbetarskydd, vilket eventuellt kan leda till att antalet olycksfall i arbetet bland jordbruksföretagare samt kostnaderna för dessa minskar för jordbrukarna själva och för samhället. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Enligt artikel 14.1 i förordningen om strategiska planer: ” Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange att jordbrukare och andra stödmottagare… senast från och med den 1 januari 2025 ska åläggas administrativa sanktioner om de inte uppfyller de krav gällande tillämpliga arbets- och anställningsvillkor eller arbetsgivarskyldigheter som följer av de rättsakter som avses i bilaga IV”. Med andra ord hade medlemsstaterna möjlighet att besluta att iakttagandet av kraven i fråga om social villkorlighet som ett villkor för att få stöd eller ersättning skulle tas i bruk från och med ingången av 2025 och inte från och med ingången av 2023. I Finland fattades beslutet om att iakttagandet av kraven i fråga om social villkorlighet blir ett villkor för att erhålla stöd eller ersättning från och med ingången av 2025 i samband med beredningen av Finlands strategiska plan 2022. I övrigt finns det inget nationellt handlingsutrymme när det gäller kraven i fråga om social villkorlighet. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Alla medlemsstater i Europeiska unionen har utarbetat en egen strategisk plan som har godkänts av kommissionen. Medlemsstaternas strategiska planer och de ändringar som gjorts i dem senare omfattar direktstöden till jordbrukare, vissa marknadsåtgärder samt ersättningarna för utveckling av landsbygden, inklusive kraven i fråga om social villkorlighet. De planer för den gemensamma jordbrukspolitiken som medlemsstaterna har publicerat finns på adressen: https://ec.europa.eu/info/food-farming-fisheries/key-policies/common-agricultural-policy/cap-strategic-plans_en .  

7.1  Lag om verkställighet av vissa av Europeiska unionens jordbruksstöd och vissa nationella jordbruksstöd

4 §.Definitioner . Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 9 punkt där den sociala villkorligheten definieras. Enligt förslaget avses med social villkorlighet kraven i fråga om social villkorlighet som avses i artikel 14 i förordningen om strategiska planer och bilaga IV till den förordningen. Till övriga delar föreslås inga ändringar i paragrafen.  

8 §.Regionförvaltningsverket . Det föreslås att paragrafen ändras så att regionförvaltningsverkets uppgifter utökas till att också omfatta tillsyn över den sociala villkorligheten i enlighet med vad som föreskrivs i verkställighetslagen. Arbetarskyddsinspektörerna vid regionförvaltningsverken övervakar att bland annat arbetsavtalslagen och arbetarskyddslagen samt de författningar av lägre grad som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas. Enligt förslaget ska regionförvaltningsverkets tillsynsuppgifter när det gäller iakttagandet av kraven i fråga om den sociala villkorligheten närmare regleras i den nya 26 a § i verkställighetslagen.  

10 §.Kommunen Det föreslås att paragrafens 2 mom. preciseras i fråga om kommunens uppgifter så att det till lagen fogas en uttrycklig bestämmelse om den kvalitetsbedömning som kommunen ska utföra och som kan jämställas med administrativa kontroller. Uppgiften hör redan för närvarande enligt kap. 5 i verkställighetslagen till kommunernas uppgifter i samband med de administrativa kontrollerna och arealövervakningen, men i samband med genomförandet av verkställighetslagen har man upptäckt ett behov av att precisera kommunernas uppgifter till denna del för att förtydliga fördelningen av myndigheternas befogenheter.  

16 §.Bevarande av handlingar . Enligt förslaget fogas till paragrafens 1 mom. bestämmelser om bevarande av handlingar som hänför sig till den sociala villkorligheten. Stödsökanden ska under ansökningsåret och de två följande kalenderåren bevara sådana handlingar som hänför sig till kraven i fråga om social villkorlighet och som inte ges in till myndigheten, om inte en längre tid för bevarande förutsätts i den i 26 § i verkställighetslagen avsedda så kallade sektorspecifika lagstiftningen, det vill säga arbetsavtalslagstiftningen eller arbetarskyddslagstiftningen. Den föreslagna bevaringstiden motsvarar bevaringstiden för handlingar som hänför sig till villkorligheten. Skyldigheten för stödsökande att bevara handlingarna är nödvändig bland annat på grund av tillsynen på plats och de krav som gäller de kontroller som utförs av Europeiska unionens kontrollorgan.  

26 §.Särskilda bestämmelser i fråga om villkorlighet . Hänvisningen i paragrafens 2 mom. till den upphävda djurskyddslagen (247/1996) uppdateras med en hänvisning till lagen om djurvälfärd (693/2023) som trädde i kraft den 1 januari 2024. Det är fråga om en teknisk ändring.  

26 a §.Särskilda bestämmelser i fråga om social villkorlighet . Enligt förslaget fogas till verkställighetslagen en ny 26 a §, vilken innehåller särskilda bestämmelser om den sociala villkorligheten på motsvarande sätt som i fråga om villkorligheten. Enligt det föreslagna 1 mom. utövar regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddsuppgifter i samband med arbetarskyddstillsynen tillsyn över att kraven i fråga om social villkorlighet, som omfattas av tillämpningsområdet för arbetarskyddslagen (738/2002), arbetsavtalslagen (55/2001), arbetstidslagen (872/2019), lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) och lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006), iakttas i stödsökandens jordbruksverksamhet. Enligt 5 § 3 mom. i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009) är regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddsuppgifter oberoende då det utför sin övervakningsuppgift, och ansvarsområdets verksamhet ska ordnas så att oberoendet och opartiskheten i tillsynen över arbetarskyddet är tryggad. För tydlighetens skull fastställs det i verkställighetslagen att tillsynsuppgiften när det gäller kraven i fråga om social villkorlighet hör till regionförvaltningsverkens arbetarskyddsmyndigheter i enlighet med lagen om regionförvaltningsverken. I enlighet med vad som anförts ovan föreskrivs det om kraven i fråga om social villkorlighet i bilaga IV till förordningen om strategiska planer. Bilagan innehåller de artiklar som finns i direktiven som hör samman med kraven i fråga om social villkorlighet och som det föreskrivs om nationellt genom ovan nämnda lagar eller genom förordningar av statsrådet som utfärdats med stöd av dessa lagar. Till jordbruksverksamhet enligt förslaget hör både produktion av jordbruksprodukter enligt artikel 4.2 a i förordningen om strategiska planer och underhåll av jordbruksmark enligt artikel 4.2 b i den förordningen.  

Till regionförvaltningsverkets uppgifter hör enligt 4 § 1 mom. 7 punkten i lagen om regionförvaltningsverken tillsyn över och utvecklande av arbetarskyddet, produkttillsyn över produkter som används i arbetet samt i egenskap av arbetarskyddsmyndighet tillsyn över att arbetarskyddslagstiftningen iakttas. Enligt 1 § 1 punkten i social- och hälsovårdsministeriets förordning om verksamhetsområdena för vissa regionförvaltningsverks ansvarsområde för arbetarskyddet (930/2009) ska verksamhetsområdet för Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland omfatta även landskapet Åland vid skötseln av de uppgifter som hör till regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddet. Enligt 87.1 andra stycket i den horisontella förordningen ska medlemsstaterna använda sina tillämpliga kontroll- och tillsynssystem på området social- och arbetslagstiftning och tillämpliga arbetsnormer för att säkerställa att stödmottagarna fullgör de skyldigheter som anges i bilaga IV till förordningen om strategiska planer. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska regionförvaltningsverket till den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen och Statens ämbetsverk på Åland årligen lämna uppgifter om verkställbara beslut som meddelats i samband med tillsynen. Till denna del bygger förslaget på artikel 88.1 i den horisontella förordningen. Med verkställbara beslut avses beslut om användningsförbud och förpliktande beslut. Enligt artikel 88.1 i den horisontella förordningen ska de uppgifter som lämnas om verkställbara beslut omfatta en bedömning och klassificering av den berörda bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning och av huruvida den varit avsiktlig. Enligt förslaget ska närings-, trafik- och miljöcentralerna och i landskapet Åland Statens ämbetsverk på Åland fortfarande samordna tillsynspåföljder också i fråga om social villkorlighet. Närings-, trafik- och miljöcentralerna samt Statens ämbetsverk på Åland har ålagts uppgifter som utbetalande organ, särskilt i fråga om tillsynen över jordbruksstöden, och deras uppgifter omfattar för närvarande också att med stöd av 26 § i verkställighetslagen samordna tillsynspåföljder i fråga om villkorlighet. Det är därför motiverat att regionförvaltningsverken enligt förslaget ska lämna uppgifter om arbetarskyddstillsynens verkställbara beslut till närings-, trafik- och miljöcentralerna och Statens ämbetsverk på Åland samt att dessa ska fungera som samordnare av tillsynspåföljder. Närings-, miljö- och trafikcentralerna och Statens ämbetsverk på Åland ska föra in påföljderna för försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet i informationssystemet för det behöriga utbetalande organet. Uppgifterna bör lämnas senast vid utgången av januari det kalenderår som följer på det år då det verkställbara beslutet fattades, så att påföljderna hinner och kan utvidgas till att omfatta stödansökningar som lämnats in under det föregående kalenderåret (stödåret) och stödbeslut som gäller dessa ansökningar.  

Enligt det föreslagna 3 mom. får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser som preciserar den horisontella förordningen i fråga om de tillsynsobjekt som avses i de lagar som nämns i 1 mom. Genom förordning av statsrådet föreskrivs därmed om den nationella lagstiftning som kraven i fråga om social villkorlighet gäller. En tabell över de nationella bestämmelser som motsvarar kraven i fråga om den sociala villkorligheten i EU-lagstiftningen finns på jord- och skogsbruksministeriets webbplats ( https://mmm.fi/documents/1410837/0/FI+Sosiaalisen+ehdollisuuden+velvoittava+lains%C3%A4%C3%A4d%C3%A4nt%C3%B6.pdf/56fe121c-2040-ad93-58ed-47ff797d8589/FI+Sosiaalisen+ehdollisuuden+velvoittava+lains%C3%A4%C3%A4d%C3%A4nt%C3%B6.pdf?t=1709043774498 ).  

32 §.Allmänna grunder för sänkning av stöd . Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att det i den även nämns tillsyn som gäller kraven i fråga om social villkorlighet. På motsvarande sätt som i fråga om tillsyn som gäller villkorlighet föreslås det att följden av att tillsyn som gäller social villkorlighet hindras ska vara att stödsökandens stödansökningar avslås när det gäller sådana ansökningar för vilka kraven i fråga om social villkorlighet ska iakttas.  

35 a §.Påföljder vid försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet . Det föreslås att det till lagen fogas en ny 35 a §, som innehåller bestämmelser om påföljderna för försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet. Enligt det föreslagna 1 mom. ska påföljder som föranleds av försummelse att iaktta kraven i fråga om social villkorlighet påföras i enlighet med artikel 89 i den horisontella förordningen. I artikel 89 i den horisontella förordningen föreskrivs om tillämpning och beräkning av de administrativa påföljderna i fråga om den sociala villkorligheten. Enligt den nämnda artikeln ska de administrativa påföljderna tillämpas genom en minskning eller uteslutning av det totala beloppet för vissa utbetalningar och som har beviljats eller skulle ha beviljats den berörda stödmottagaren avseende stödansökningar som stödmottagaren har lämnat in eller kommer att lämna in under det kalenderår då konstaterandet av den bristande efterlevnaden gjordes. Minskningarna eller uteslutningarna ska beräknas på grundval av de betalningar som har beviljats eller skulle ha beviljats under det kalenderår då den bristande efterlevnaden inträffade. Enligt artikel 89 i den horisontella förordningen ska det också vid fastställande av påföljder tas hänsyn till den konstaterade bristande efterlevnadens allvar, omfattning, varaktighet eller upprepning och till huruvida den varit avsiktlig,  

och därtill ska de administrativa sanktionerna vara effektiva, proportionella och avskräckande.  

Enligt 2 mom. får närmare bestämmelser om fastställande och beräkning av påföljder utfärdas genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i Europeiska unionens lagstiftning. Enligt artikel 89 i den horisontella förordningen: ” De relevanta bestämmelserna i artikel 85.2, 85.5 och 85.6 ska i tillämpliga delar gälla tillämpningen och beräkningen av de administrativa sanktionerna”. I artikel 85 i den horisontella förordningen föreskrivs det om påföljderna i fråga om villkorligheten. De nämnda punkterna i artikel 85 gäller bland annat en allmän regel för minskningen, situationer där bristande efterlevnad har allvarliga konsekvenser och situationer där samma bristande efterlevnad kvarstår eller upprepas en gång inom tre på varandra följande kalenderår. Därmed begränsas statsrådets behörighet att utfärda förordning och förordningens innehåll av Europeiska unionens lagstiftning på förordningsnivå. 

37 §.Ordningsföljd vid beräkning av minskningar och påföljder . Enligt förslaget föreskrivs i paragrafens 1 mom. om ordningsföljden vid beräkning av minskningar och påföljder. I paragrafen föreslås inga ändringar i ordningsföljden vid beräkning av minskningar och påföljder förutom att påföljder för försummelse att iaktta krav i fråga om social villkorlighet beaktas i denna ordningsföljd. Paragrafens 1 mom. 6 punkt föreslås därför ändras så att utöver påföljder för försummelse att iaktta villkorlighetkrav ska även påföljder för försummelse att iaktta krav i fråga om social villkorlighet beräknas sist.  

38 §.Minskningar och påföljder i fråga om vissa stödformer . I 38 § i lagen föreskrivs om minskningar och påföljder i fråga om sådana stöd inom verkställighetslagens tillämpningsområde som inte är areal- eller djurbaserade. Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, varvid det nuvarande 4 mom. blir 5 mom. Det nya 4 mom. innehåller bestämmelser om minskningar och påföljder i fråga om ersättningen för jordbruksrådgivningstjänster på motsvarande sätt som i fråga om icke-produktiva investeringar. I propositionen föreslås det att om det vid en administrativ kontroll upptäcks att en kostnad som en stödsökande har uppgett i en ansökan inte uppfyller de föreskrivna villkoren för betalning av ersättning eller att stödsökanden har uppgett kostnader som inte berättigar till ersättning, betalas ersättning inte eller minskas ersättningen för rådgivningstjänstens del. Enligt 11 § 2 mom. i lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling är ett villkor för ersättningen för jordbruksrådgivningstjänster att den som fått rådgivning har bestyrkt att rådgivningstjänsten har genomförts samt att en tillräcklig utredning om rådgivningshändelsen och innehållet i den rådgivning som getts lämnas. Därmed skulle den ersättning som avses i momentet kunna minskas till exempel i en situation där den som får rådgivning inte har godkänt alla de timkostnader som rådgivaren har föreslagit för rådgivningstjänsten eller i en situation där rådgivaren inte lämnar en tillräcklig utredning eller tillräcklig dokumentation av rådgivningen. Ersättningen skulle också kunna minskas till exempel i en situation där det begärda ersättningsbeloppet överstiger den övre gräns i antingen euro eller timmar som fastställts för rådgivningen eller om man på annat sätt försöker kringgå den övre gränsen i euro genom konstgjorda arrangemang, exempelvis genom att fortsätta rådgivningen om samma ärende genom att påbörja ett nytt rådgivningsärende. Påföljder påförs med beaktande av försummelsens allvar, omfattning, varaktighet och upprepning beaktas, på samma sätt som i fråga om de areal- och djurbaserade stödsystemen. I verkställighetslagen saknas en påföljdsbestämmelse i fråga om jordbruksrådgivningstjänster, och därför föreslås det att lagen kompletteras till denna del. Förslaget är motiverat också eftersom det i artikel 59 (Skydd av unionens ekonomiska intressen) i den horisontella förordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska anta alla de lagar och andra författningar samt vidta de andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen. Enligt artikel 59 ska även dessa akter och åtgärder främst handla om att tillämpa påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande i enlighet med unionsrätten eller, om detta inte är möjligt, nationell rätt.  

45 §.Jordbruksrådgivning . I samband med genomförandet av rådgivningstjänster för jordbruket har det framkommit att det råder oklarhet om huruvida det normgivningsbemyndigande för Livsmedelsverket som fastställs i 12 § (Ansökan om stöd) 4 mom. i verkställighetslagen också omfattar ansökan om att bli godkänd som rådgivare. Eftersom det har framkommit att det råder oklarheter i tolkningen av detta, föreslås det att det till 45 § i verkställighetslagen fogas ett förtydligande nytt 2 mom. enligt vilket Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om formen för ansökan om att bli godkänd som rådgivare och om vilka uppgifter som ska fogas till ansökan och om andra utredningar som krävs av den som ansöker om att bli godkänd som rådgivare. Det föreslagna normgivningsbemyndigandet motsvarar i fråga om omfattning och avgränsning bemyndigandet i 12 § 4 mom. i verkställighetslagen. Exempel på uppgifter som ska fogas till ansökan om att bli godkänd som rådgivare kan vara ett lämpligt examensbetyg och exempel på utredningar som ska fogas till ansökan kan vara utredningar som gäller den arbetserfarenhet och sakkunskap som krävs för att bli godkänd som rådgivare, såsom handlingar för att intyga särskild yrkeskunskap, eller utredningar om annan näringsverksamhet och andra bindningar för att utesluta eller bevisa eventuella intressekonflikter rådgivaren.  

7.2  Lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare

7 §.Villkorlighet och social villkorlighet . Eftersom ett villkor för beviljande av stöd från och med början av 2025 är att stödsökande som ansöker om stöd enligt lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare också ska iaktta kraven i fråga om social villkorlighet, föreslås 7 § ändras på motsvarande sätt. Paragrafens rubrik föreslås ändras till "Villkorlighet och social villkorlighet". Till paragrafens 1 mom. föreslås fogas kraven i fråga om social villkorlighet, det vill säga att den som ansöker om stöd bör iaktta de krav i fråga om social villkorlighet som avses i artikel 14 i förordningen om strategiska planer och i bilaga IV till den förordningen. I bilaga IV till förordningen om strategiska planer finns en förteckning över de direktiv och de artiklar i direktiven som ingår i kraven i fråga om social villkorlighet.  

Till paragrafens 2 mom., som innehåller ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning av statsrådet, fogas ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om kraven i fråga om social villkorlighet. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om bland annat den nationella lagstiftning som reglerar kraven i fråga om social villkorlighet, det vill säga den nationella lagstiftning genom vilken direktiven och artiklarna som avses i bilaga IV till förordningen om strategiska planer och har genomförts nationellt. 

7.3  Lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling

4 §.Allmänna villkor för ersättning . Eftersom ett villkor för beviljande av ersättning från och med början av 2025 är att stödsökande som ansöker om ersättning enligt lagen om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling också ska iaktta kraven i fråga om social villkorlighet, föreslås 4 § 1 mom. ändras på motsvarande sätt. Till paragrafens 1 mom. föreslås fogas iakttagande av kraven i fråga om social villkorlighet, det vill säga att den som ansöker om ersättning bör iaktta de krav i fråga om social villkorlighet som avses i artikel 14 i förordningen om strategiska planer och i bilaga IV till den förordningen. I bilaga IV till förordningen om strategiska planer finns en förteckning över de direktiv och de artiklar i direktiven som ingår i kraven i fråga om social villkorlighet. På motsvarande sätt som i fråga om iakttagande av villkorlighetskraven är inte heller iakttagande av kraven i fråga om social villkorlighet ett villkor för att få ersättning för icke-produktiva ersättningar.  

7.4  Lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen

24 a §.Övriga förutsättningar för utbetalning av stöd . Paragrafen föreslås ändras så att också förskott på stöd för växtproduktion kan betalas ut innan granskningarna av gården som stödet i fråga gäller har slutförts. I praktiken innebär förslaget att en del av det nationella stödet för växtproduktion kan betalas ut till stödsökande tidigare än för närvarande. Syftet med förslaget är att bidra till att jämna ut stödsökandenas kassaflöde och därigenom förbättra deras likviditet.