4.2.1  Miljökonsekvenser

Propositionen kan i huvudsak bedömas ha positiva konsekvenser för miljön och i synnerhet för den biologiska mångfalden. Syftet med propositionen är att effektivisera fångsten av främmande däggdjursarter och framför allt mårdhund samt att förebygga skadlig inverkan av främmande arter genom att göra det lättare att lägga till nya arter, som uppfyller kriterierna, i den nationella förteckningen över främmande arter. Propositionen har positiva konsekvenser för arters livskraft, riklighet och mångfald samt främjar hotade arters förutsättningar att klara sig. 

Utnyttjande av drönare vid fångst av mårdhund och andra främmande däggdjursarter

Mårdhunden är en invasiv främmande art som i Finland särskilt påverkar hotade groddjur och kräldjur samt markhäckande fåglar. I färska undersökningar betonas att mårdhund spelar en roll också i att vattenfågelbestånden i Finland blir allt mer hotade (Pöysä, Linkola 2021 samt Nummi m.fl. 2019). Finlands mårdhundsstam har under de senaste årtiondena ökat i hela landet, och de milda vintrar som blir allt vanligare i och med klimatförändringen kan antas leda till att mårdhunden och andra främmande arter klarar sig allt bättre.  

Effektiva bekämpningsåtgärder har dock visat sig kunna begränsa mårdhundsstammen. Man försöker ständigt utveckla fångstmetodernas kostnadseffektivitet och verkningsfullhet. Utnyttjandet av drönare har visat sig göra jakten på mårdhund effektivare. Möjligheten att utnyttja drönare under hela fångsten effektiviserar bekämpningen av mårdhund och främjar därigenom den biologiska mångfalden. Propositionen har en positiv inverkan på den biologiska mångfalden i och med att den främjar bekämpningen av invasiva främmande arter och därigenom gör att hotade arter klarar sig bättre. 

I synnerhet i vassområden skulle användningen av drönare göra det möjligt att fånga mårdhund i en sådan livsmiljö där mårdhunden hittills har kunnat undgå att bli fångad. I fångstförsök i vassområden har man kunnat hitta tiotals mårdhundar, som snabbt och kostnadseffektivt skulle kunna avlägsnas med hjälp av spårning med drönare. I vassområden är samtidigt den skada som mårdhundar orsakar som allra störst med tanke på den biologiska mångfalden. Mårdhundarna rör sig ofta i par, och avlägsnandet av båda individerna underlättas väsentligt med drönare. När hunden har fångat den ena individen kan man följa den andra individen med drönare och kontrollera om individen blir kvar i vassen. Nyttan för den biologiska mångfalden kan vara stor om det från vassområden som är av stor betydelse för fåglarnas häckning är möjligt att effektivare avlägsna mårdhundsindivider före häckningstiden. Fångst med drönare bör i den mån det är möjligt ske framför allt i början av våren, då avlägsnandet av mårdhundar är som viktigast för att fåglarnas häckning ska lyckas.  

Med hjälp av drönare kan man samtidigt undvika att stressa och störa andra arter än den art som är föremål för fångsten. Drönare utrustade med en värmekamera ger en uppfattning om huruvida det i området även finns andra arter än den art som ska bekämpas, vilket gör det möjligt att undvika att oavsiktligt störa andra arter. Både jaktlagen och naturvårdslagen innehåller förbud mot att störa djur. Under fredningstiden får inte heller vilt jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. Detta ska beaktas också vid fångst av främmande arter när drönare flygs och är samtidigt en grundläggande förutsättning för användning av hundar vid bekämpning av främmande arter. 

Effekterna av användningen av drönare har undersökts i någon mån bland annat hos olika fågelarter. Flyghöjden har stor betydelse för hur fåglarna reagerar på drönare. Vid flygning på 10 meters höjd eller lägre stördes största delen av den undersökta fågelfaunan (Weston m.fl. 2020), men när flyghöjden var över 20 meter orsakade drönaren knappt några märkbara förändringar i beteendet (Howell m.fl. 2023). Också antalet fåglar har visat sig ha ett samband med störningskänsligheten. Övervintrande flockar med mer än 25 fåglar stördes lättare av drönare (Jarrett m.fl. 2020). När mårdhundar lokaliseras i terrängen flygs drönaren både i lokaliseringssituationen och vid spårningen på en höjd av cirka 50 meter, varvid man kan filma terrängen i tillräcklig utsträckning och bäst följa situationen när djuren rör sig. 

Omfattningen av konsekvenserna av propositionen beror delvis på hur många som börjar använda drönare vid fångst av mårdhund eller andra främmande däggdjursarter. Likaså har det betydelse huruvida denna fångstmetod får nya människor att aktivera sig i fångsten av mårdhund eller andra främmande däggdjursarter. Det är svårt att bedöma hur utvecklingen går när det gäller de här frågorna. Priset på drönare blir sannolikt en bromsande faktor för en ökad användning av fångstmetoden. När det gäller anordningar som använts i de försök som genomförts inom Helmi-programmet för att förbättra tillståndet hos försämrade livsmiljöer har det rört sig om priser på omkring 6 000 euro. Utvecklingen av drönare har emellertid varit mycket snabb och när drönare utrustade med värmekameror blir billigare, kommer allt fler jägare och andra som är intresserade av att fånga främmande arter att kunna få tillgång till anordningar som lämpar sig för att söka efter mårdhund. 

Drönare kommer sannolikt inte att utnyttjas i någon stor utsträckning vid fångst av andra främmande däggdjursarter, åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Till exempel kan en mink efter att den upptäckts med nuvarande teknik försvinna ur drönarens synfält, och när individerna är små är det mycket svårt att upptäcka dem på nytt. Hundar som används vid fångst lyckas sannolikt inte följa efter mink i vassområden. Varghundar i sin tur rör sig så snabbt långa sträckor att drönaren i regel inte kan följa efter djuret. Man kan dock förvänta sig att anordningarna fortsätter utvecklas snabbt. Således är det möjligt att drönare om några år kan vara till nytta också vid fångst av andra främmande däggdjursarter än mårdhund. Dessutom är det möjligt att nya främmande däggdjursarter, såsom tvättbjörn, där drönare skulle kunna vara till nytta vid fångsten kommer att sprida sig till Finland under de närmaste åren.  

Förlängning av övergångsperiodens maximilängd

I propositionen föreslås det också att övergångsperiodens maximilängd för nya främmande arter förlängs från två år till tre år. Ett syfte med propositionen är att säkerställa att alla arter som behöver ingå i förteckningen över invasiva främmande arter av nationell betydelse kan läggas till i förteckningen. Förslaget i fråga effektiviserar bekämpningen av invasiva främmande arter genom att risken minskar för att man i framtiden låter bli att lägga till invasiva främmande arter i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter enbart på grund av en för kort övergångsperiod. Att främja en heltäckande förteckning gör att man bättre kan förutse och förebygga skador orsakade av främmande arter. Finlands naturpanel har i sin rapport från 2023 om invasiva främmande arter och bekämpningen av dem i Finland (Haitalliset vieraslajit ja niiden torjuminen Suomessa) också rekommenderat att förteckningarna över invasiva främmande arter görs mer heltäckande. 

Vid uppdateringen av statsrådets förordning om hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter 2023 stannade man för att inte lägga till en viss växtart i den nationella förteckningen på grund av övergångsperiodens längd. I det utkast till förordning som var på remiss föreslogs det att häggmispeln ska läggas till i förteckningen över invasiva främmande arter, men utifrån remissvaren ändrades utkastet så att arten ströks från den grupp nya arter som föreslogs tas med i förteckningen. Lösningen motiverades med häggmispelns ekonomiska betydelse för plantskole- och trädgårdsbranschen. Att lägga till den i den nationella förteckningen ansågs kräva en längre övergångsperiod än två år. I och med den förlängda period som nu föreslås borde övergångsperioden inte längre utgöra något hinder för att arter som i övrigt uppfyller kriterierna tas med i förteckningen över invasiva främmande arter. 

Den föreslagna ändringen i fråga om övergångsperioden kan dock också ha små negativa effekter på miljön. Ju längre övergångsperiod som fastställs för nya främmande arter, desto längre tid får en art avsiktligt importeras från ett land utanför Europeiska unionen eller från en medlemsstat i Europeiska unionen, hållas, födas upp eller odlas, transporteras, släppas ut på marknaden, förmedlas, säljas eller på något annat sätt överlåtas. Långa övergångsperioder är således inte i sig positiva med tanke på miljön eller den biologiska mångfalden.  

Utgångspunkten är dock fortfarande att man strävar efter att undvika att fastställa övergångsperioder och en övergångsperiod på tre år är avsedd att tillämpas undantagsvis. Detta minskar ändringens eventuella negativa effekter på miljön.  

Den längsta övergångsperioden på tre år är fortfarande kortare än den övergångsperiod på fem år som ibland fastställts för främmande arter som lagts till i EU:s förteckning. Förlängningen av den nuvarande längsta övergångsperioden på två år är måttlig. Eftersom övergångsperioden på tre år är avsedd att tillämpas undantagsvis och ändringen gör det möjligt att lägga till de arter som behöver läggas till i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter, är de sammantagna effekterna av förlängningen av övergångsperioden positiva för miljön. 

4.2.2  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen har direkta ekonomiska konsekvenser för företagen till den del det gäller förlängningen av övergångsperioden för nya främmande arter. För samhällsekonomin kan propositionen å sin sida ha indirekta konsekvenser. Propositionen har inte konsekvenser för den offentliga ekonomin. 

Utnyttjande av drönare vid fångst av mårdhund och andra främmande däggdjursarter

Det läggs mycket nationella resurser på bekämpning av mårdhund, bland annat genom jord- och skogsbruksministeriets och miljöministeriets gemensamma omfattande Helmi-program för att förbättra tillståndet hos försämrade livsmiljöer samt genom viltförvaltningens och de frivilliga jägarnas gemensamma ansträngningar. Syftet med åtgärderna är samtidigt att förhindra att mårdhunden sprider sig till Sverige och Åland. För närvarande används cirka 2,5 miljoner euro per år för bekämpning av mårdhund och mink, varav cirka 320 000 euro är internationell finansiering. Sverige och Norge finansierar bekämpningen av mårdhund med cirka 270 000 euro per år, varav drygt 100 000 euro går till verksamhet på Finlands territorium.  

Den offentliga finansieringen av bekämpningen av mårdhund och mink uppgår till cirka 2,2 miljoner euro per år. Den största enskilda kostnaden är Helmi-programmets projekt som gäller bekämpning av främmande rovdjur, vars årliga kostnader uppgår till cirka 1,25 miljoner euro. Utöver dessa finns det olika projekt som drivs med privat finansiering och en stor mängd viltvårdsarbete som jägarna utför utan ersättning, tack vare vilket den årliga fångsten av mårdhund uppskattas uppgå till så mycket som 200 000 djur. Bekämpning av mårdhund har traditionellt bedrivits genom passiv fällfångst, där jaktföreningar, enskilda jägare och jaktvårdsföreningar står för alla kostnader. En mårdhundsfälla kostar 80–200 euro, ett fällarm som övervakar fällan cirka 70 euro och en sändande viltkamera cirka 250 euro.  

Att tillåta användning av drönare vid fångst av invasiva främmande däggdjur förbättrar kostnadseffektiviteten vid bekämpningen av främmande arter, eftersom detta avsevärt förkortar den tid som går åt till fångsten genom att man får en bättre bild över situationen under fångsten. Användningen av drönare sparar både person- och hundresurser och möjliggör därmed ett effektivare arbete till exempel på avlägsna platser i skärgården, där man annars ofta blir tvungen att stanna till och med flera dygn för att arbeta med bekämpning. När man rör sig i skärgården begränsar också föret hur länge man kan stanna i området. Med hjälp av drönare skulle det med nuvarande resursnivå vara möjligt att avlägsna fler mårdhundar. Att tillåta drönare under hela fångsten skulle därför effektivisera användningen av de offentliga medel som anvisas för bekämpningen.  

De indirekta konsekvenserna för samhällsekonomin hänför sig å ena sidan till den ekonomiska skada som främmande arter orsakar och å andra sidan till den samhällsekonomiska nytta som den biologiska mångfalden tillför. Enligt rapporten Invasive Alien Species and their Control , som den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster publicerade 2023, orsakade främmande arter kostnader på drygt 400 miljarder US-dollar globalt 2019. De ekonomiska kostnaderna för invasiva främmande arter har fyrfaldigats varje årtionde sedan 1970. För Finlands del har det uppskattats att invasiva främmande arter orsakar kostnader motsvarande cirka 65 miljoner US-dollar per år.  

Effektivare bekämpning av mårdhundar skapar samhällsekonomiska värden inte bara genom att trygga hotade arter utan också genom att minska risken för att många samhällsekonomiskt betydande djursjukdomar sprids via mårdhundar. Av parasitsjukdomarna skulle bland annat spridningen av rävens dvärgbandmask till Finland ha betydande negativa konsekvenser för plockningen av vilda bär. Den rabiesepidemi som konstaterades i Finland 1988–1989 kunde sprida sig just med hjälp av den täta mårdhundstammen. Finland använder i nuläget cirka 215 000 euro per år för beten med rabiesvaccin som läggs ut vid östgränsen i syfte att bekämpa rabies. Kostnaderna för ett faktiskt sjukdomsutbrott skulle vara betydligt högre. 

Förlängning av övergångsperiodens maximilängd

En förlängning av övergångsperioden för nya arter kan ha direkta ekonomiska konsekvenser för vissa företag, bland annat företag inom trädgårdsbranschen och företag inom landskapsarkitektur. Också djurbutiker kan i enskilda fall påverkas. En längre övergångsperiod gör det bland annat möjligt att sälja plantor av en växt som ska fastställas som främmande art eller sällskapsdjur som ska fastställas som främmande art en längre tid än för närvarande, om man beslutar att föreskriva en övergångsperiod på till exempel tre år för arten. En övergångsperiod på tre år ska enligt motiveringen till propositionen vara möjlig bland annat i en situation där införandet av en art i förteckningen över invasiva främmande arter medför betydande ekonomiska förluster för kommersiella aktörer. Företagens förluster till följd av att en ny art läggs till i förteckningen över invasiva främmande arter kan minskas i och med en längre övergångsperiod. Samtidigt ska man vara medveten om att möjligheten att använda en invasiv främmande art under en längre tid kan orsaka samhället ekonomisk skada om arten sprids vidare och kostnaderna för bekämpning ökar. En längre övergångsperiod kan också ha konsekvenser för hushållen, om växter som ska fastställas som främmande arter säljs till konsumenter under en längre tid. Då kan arbetet och kostnaderna i anslutning till utrotningen av främmande arter komma att överföras på hushållen i stället för på näringsidkarna. Det är viktigt att redan under övergångsperioden informera om skador som en främmande art som lagts till i förteckningen orsakar, så att arten används i så liten utsträckning som möjligt och utrotningsåtgärder vidtas redan under övergångsperioden. Vid fastställandet av övergångsperioder är ett alternativ också att fastställa en kortare övergångsperiod till exempel för import av arten och en längre övergångsperiod för försäljning av arten. Detta alternativ kan minska bekämpningsarbetet och kostnaderna för det när förbuden träder i kraft fullt ut. 

4.2.3  Andra samhälleliga konsekvenser

Främmande arter kan orsaka oåterkalleliga negativa konsekvenser för naturen. Enligt rapporten Invasive Alien Species and their Control , som den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster publicerade 2023, utgör invasiva främmande arter ett allt större hot mot naturen, mot den nytta naturen ger människan och mot livskvaliteten. Bekämpningen av främmande arter har således ett nära samband med rätten till en sund miljö. Genom propositionen effektiviseras bekämpningen av främmande arter och därigenom stärks den biologiska mångfalden. Propositionen främjar således för sin del tillgodoseendet av den grundläggande rättigheten i fråga om miljön.  

Propositionen har positiva konsekvenser för välbefinnandet hos jakthundar och andra djur som vistas i fångstmiljön. Med hjälp av en drönare kan man försäkra sig om att hunden sänds till rätt objekt i stället för att den slumpmässigt söker i terrängen. Genom att i en situation kunna följa hunden från luften kan man upptäcka farliga situationer och ingripa i dem i tid. Om hunden tappar bort objektet, kan sökningen avbrytas, vilket sparar hundens krafter i tung terräng. När spårningen har inletts kan situationen förändras, varvid till exempel en hund som sänts ut på uppdrag till ett lokaliserat objekt tappar bort objektet och objektet kan föra hunden till en farlig miljö, till exempel ut på svag is eller mitt bland betesdjur, varvid jakten kan avbrytas. Som fångstmiljö är vassområden mycket krävande och slitsamma för hundar, och med hjälp av drönare kan man spara hundarnas krafter till det egentliga fångstarbetet. Överlag leder utnyttjandet av drönare för att spåra främmande däggdjursarter till en snabbare fångst, vilket har en positiv inverkan på djurens välbefinnande. Ju kortare tid fångstsituationen varar, desto mindre stress och lidande upplever i regel det djur som är föremål för fångsten. En snabbare fångst minskar också stressen hos andra djur som vistas i fångstmiljön. 

Förlängning av övergångsperiodens maximilängd kan ha konsekvenser för kommunerna. Kommunerna pryder ofta sina allmänna områden med planteringar av olika slag. Då och då händer det att en växtart som används i planteringar senare fastställs som invasiv främmande art av nationell betydelse. Möjligheten till en längre övergångsperiod kan göra kommunernas arbetsbörda rimligare när det gäller arbetet med att avlägsna en gammal art, i synnerhet om arten har planterats över stora områden. En längre övergångsperiod ger också fastigheters ägare och innehavare mer tid att utrota arten. Överlag gör en längre övergångsperiod att det är möjligt att informera om förändringar under en längre tid och eventuellt i större omfattning nå ut till aktörerna i samhället med information om begränsningar som träder i kraft i fråga om nya främmande arter. 

Utnyttjandet av drönare vid fångst av mårdhund och andra främmande däggdjursarter kan öka risken för att drönare utnyttjas på ett lagstridigt sätt också vid jakt på viltarter. Vid jaktövervakningen kan det vara svårt att med säkerhet utreda om drönare har utnyttjats vid fångst av främmande däggdjursarter eller för jakt på viltarter. Risken för missbruk är dock förknippad med all jakt och all fångst av främmande arter. Utnyttjandet av drönare vid fångst av främmande däggdjursarter är inte förenat med någon större risk för brottslighet än annan jakt eller annan fångst av främmande arter. Avsikten är att drönare till stor del kommer att användas vid fångst av främmande däggdjursarter i skärgårds- och vassområden, där viltarter i regel inte jagas. Således uppstår det nödvändigtvis inte någon lockelse att olagligt utnyttja drönare vid jakt på viltarter. För närvarande är det tillåtet att utnyttja drönare för att lokalisera främmande däggdjursarter, och det har veterligen inte ökat mängden jaktbrott. Det är osannolikt att tillåtande av drönare för att spåra främmande däggdjursarter i samband med fångst skulle påverka mängden jaktbrott eller dold brottslighet. Jakt- och fiskeövervakningen övervakar efterlevnaden av lagstiftningen, och för brott mot bestämmelserna har det föreskrivits påföljder. Den som bryter mot det i 32 § i jaktlagen avsedda förbudet mot spårning med luftfartyg ska med stöd av 74 § 1 mom. i jaktlagen dömas till böter för jaktförseelse.  

Propositionen har inga konsekvenser för jämställdheten mellan könen. 

Källor: 

Howell, L.G., Allan, B.M., Driscoll, D.A., Ierodiaconou, D., Doran, T.A., Weston, M.A. (2023) Attenuation of Responses of Waterbirds to Repeat Drone Surveys Involving a Sequence of Altitudes and Drone Types: A Case Study. Drones, 7, 497. https://doi.org/10.3390/drones7080497  

Jarrett, D., Calladine, J., Cotton, A., Wilson, M.W., Humphreys, E. (2020) Behavioural responses of non-breeding waterbirds to drone approach are associated with flock size and habitat, Bird Study, 67:2, 190-196, DOI: 10.1080/08039410.2022.1808587 

Nummi, P., Väänänen, V.M., Pekkarinen, A.-J., Eronen, V., Mikkola-Roos, M., Nurmi, J., Rautiainen, A., Rusanen, P. (2019) Alien Predation in Wetlands – the Raccoon Dog and Waterbird Breeding Success. Baltic Forestry 25(2): 228-237. https://doi.org/10.46490/vol25iss2pp228  

Pöysä H., Linkola P. (2021) Extending temporal baseline increases understanding of biodiversity change in European boreal waterbird communities. Biol Conserv 257: 109139. 

Weston, M.A., O’Brien, C., Kostoglou, K.N., Symonds, M.R.E. (2020) Escape responses of terrestrial and aquatic birds to drones: Towards a code of practice to minimize disturbance. J. Appl. Ecol. 57, 777–785. 

5.2.1  Sverige

Mårdhunden förekommer endast i liten utsträckning i Sverige. Uppskattningsvis finns det ett tjugotal mårdhundar i Sveriges natur. Således har frågan om användning av drönare vid fångst av mårdhund inte varit aktuell där. 

I Sverige är det inte tillåtet att använda drönare under jakt. Enligt 31 § i jaktlagen ( 1987:259 ) i Sverige får jakt inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådan fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får enligt den lagen inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.  

Bestämmelsen tillämpas också på fångst av främmande däggdjursarter.  

I juni 2024 sände Landsbygds- och infrastrukturdepartementet i Sverige på remiss en promemoria inklusive förslag till bestämmelser om tillåtande av användning av drönare vid jakt på vildsvin. Syftet med ändringen är att minska skador som vildsvin orsakar i jordbruket och trafiken. Enligt förslaget ska jakt efter vildsvin med hjälp av drönare tillåtas endast i sådana områden där vildsvin typiskt sett orsakar skador, såsom på jordbruksmark. Den nya regleringen är fortfarande under beredning, dvs. det slutliga innehållet i ett eventuellt lagförslag är osäkert. 

Förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter innehåller bestämmelser om myndigheternas ansvarsfördelning vid bekämpning av främmande arter. Förordningen innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s förordning om invasiva främmande arter. Enligt förordningen svarar Länsstyrelsen för utrotningsåtgärderna för alla arter som finns i EU:s förteckning, med undantag av arter med stor spridning i Sverige. Förordningen innehåller inga bestämmelser om användning av obemannade luftfartyg eller andra anordningar vid bekämpning av främmande arter. 

I den nationella förordningen föreskrivs det inte om övergångsperioder för nya invasiva främmande arter av nationell betydelse. I Sverige har ingen nationell förteckning över invasiva främmande arter ännu godkänts. 

5.2.2  Norge

Användning av drönare vid jakt är med stöd av 21 § i Norges jaktlag ( lov om jakt og fangst av vilt LOV-1981-05-29-38 ) förbjuden såväl vid fördrivning som vid lokalisering och spårning av vilt. Det är också förbjudet att söka efter sårat vilt med drönare, med undantag av eftersök som utförs av myndigheterna. Förbudet gäller också främmande arter, med undantag för när främmande arter bekämpas i syfte att förhindra skador.  

Bestämmelser om främmande arter finns i lagen om biologisk mångfald ( Lov om forvaltning av naturens mangfold LOV-2009-06-19-100 ) och i förordningen om främmande arter ( Forskrift om fremmede organismer FOR-2015-06-19-716 ). I 16 § i lagen om biologisk mångfald föreskrivs det om fångst av vilt, laxfisk och insjöfisk. Paragrafen innehåller bestämmelser om att beslut om tillstånd för fångst av vilt fattas i enlighet med jaktlagen. Bestämmelsen i fråga gäller också främmande arter. Således är bestämmelserna i jaktlagen också tillämpliga på fångst av främmande arter. Förordningen om främmande arter innehåller inga bestämmelser om fångst av främmande arter.  

Lagstiftningen om främmande arter innehåller inga bestämmelser om övergångsperioder för nya främmande arter. I Norge har det dock föreskrivits om övergångsperioder för enskilda arter. 

5.2.3  Danmark

I den danska jaktlagstiftningen förbjuds elektroniska anordningar, inklusive drönare, för lokalisering av vilt. Enligt 25 § i Danmarks jakt- och viltvårdslag ( Jagt- og vildtforvaltningsloven, 265/2019 ) får jakt inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel och luftfartyg. Med stöd av jakt- och viltvårdslagen har det utfärdats en föreskrift om utsättning av vilt, jaktmetoder och jaktredskap ( Bekendtgørelse om udsætning af vildt, jagtmåder og jagtredskaber, 118/2017 ). I 11 § i föreskriften finns bestämmelser om förbud mot att använda elektroniska anordningar för att lokalisera vilt, inklusive värmesökare och anordningar med elektronisk bildförstärkning. Vissa undantag tillåts dock i samband med bekämpningen av skadliga köttätande däggdjur. Bland annat ljudförstärkande anordningar och handkikare med termisk avbildning får användas vid fångst av mårdhund och tvättbjörn.  

I Danmark finns det bestämmelser om en nationell förteckning över invasiva främmande arter i den nationella genomförandeförordningen om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter som finns upptagna i EU:s förteckning samt om en nationell förteckning över handelsförbud för främmande arter osv. ( Bekendtgørelse om forebyggelse og håndtering af introduktion og spredning af invasive ikkehjemmehørende arter på EU-listen og om en nationell liste med handelsforbud m.v. over for invasive arter, 1122/2018 ). Genomförandeförordningen innehåller ingen allmän bestämmelse om övergångsperioder för arter som ingår i den nationella förteckningen, såsom om övergångsperiodens längd. I 11 § i förordningen föreskrivs det dock om övergångsperioder för enskilda arter. Bland annat i fråga om gullrisarter föreskrivs det en övergångsperiod på ett år, medan det i fråga om vresrosen föreskrivs en övergångsperiod på tre år.  

5.2.4  Estland

I Estland innehåller jaktlagen eller den övriga lagstiftningen inga bestämmelser om användning av drönare vid jakt eller vid fångst av främmande arter. Det är förbjudet att använda artificiella ljuskällor vid jakt, men miljömyndigheten kan tillåta att dessa redskap används för att begränsa att sjukdomar sprids via vilt. Miljömyndigheten kan också tillåta användning av värmekameror och anordningar för mörkerseende, men för närvarande är det inte tillåtet att använda dem.  

Bestämmelser om främmande arter finns i Estlands naturvårdslag ( Looduskaitseseadus ), men i den finns inga bestämmelser om fångst av främmande arter. Med stöd av lagen har det utfärdats en förordning där de nationellt invasiva främmande arterna fastställs. Förordningen innehåller inga bestämmelser om övergångsperioder för nya främmande arter.  

6.1.1  Sammanfattning av remissvaren

Majoriteten av remissinstanserna ansåg att de föreslagna ändringarna i lagen om främmande arter behövs och understödde propositionsutkastets målsättning. Att tillåta obemannade luftfartyg, dvs. drönare, i spårningssyfte vid fångst av främmande däggdjursarter ansågs i många utlåtanden vara ett ändamålsenligt sätt att effektivisera bekämpningen av främmande däggdjursarter och därigenom främja den biologiska mångfalden. En effektiv begränsning av mårdhundsstammen ansågs vara viktig bland annat för att skydda bestånden av vattenfåglar och skogshönsfåglar.  

Två remissinstanser motsatte sig förslaget om utnyttjande av drönare vid fångst av främmande däggdjursarter med hänvisning bland annat till att lagen om främmande arter redan nu innehåller flera undantag från bestämmelserna i jaktlagen.  

Flera remissinstanser uttryckte oro över drönarnas eventuella inverkan på häckande fåglar. En del av remissinstanserna framförde att fångst med drönare bör undvikas under fåglarnas häckningstid. Bland annat miljöministeriet ansåg att verksamheten bör begränsas så att den skada som fångsten orsakar den övriga naturen blir så liten som möjligt. Dessutom lyfte några remissinstanser, bland annat Polisstyrelsen, fram risken för att drönare används på lagstridigt sätt vid spårning av och jakt på viltarter.  

Förslaget att förlänga övergångsperioden för nya främmande arter fick både positiv och negativ respons. Bland annat Trafikledsverket ansåg att den nuvarande längsta övergångsperioden på två år är för kort och understödde en förlängning av övergångsperioden. Några remissinstanser ansåg att den längsta övergångsperiod på fem år som föreslogs under remissen var för lång. Enligt miljöministeriet ger ändringen eventuellt flexibilitet när det gäller att lägga till nya arter i förteckningen över invasiva främmande arter, men samtidigt försämrar den förebyggandet av de skador som invasiva främmande arter orsakar genom att kommersiell användning av arterna tillåts en längre tid än för närvarande. Finlands miljöcentral ansåg att övergångsperiodens maximilängd bör förlängas till högst tre år. 

6.1.2  Beaktande av remissvaren

Propositionen har med anledning av responsen omarbetats både i fråga om paragraferna och motiveringen. Det förslag om förlängning av maximilängden på övergångsperioden för nya främmande arter som gäller 11 § 3 mom. har ändrats så att det föreslås att övergångsperioden i stället för fem år, så som i det förslag som var på remiss, får vara högst tre år. De centrala remissinstanserna ansåg att en övergångsperiod på fem år är onödigt lång. En övergångsperiod på tre år främjar fortfarande propositionens mål att göra den nationella förteckningen över invasiva främmande arter mer heltäckande, dock utan att försvåra arbetet med att förebygga skador orsakade av främmande arter onödigt mycket.  

Med anledning av remissvaren har det på många ställen gjorts korrigeringar och preciseringar i motiveringen till propositionen. Motiveringen till den bestämmelse som föreslås i 16 § har kompletterats så att vikten av att fångsten sker före fåglarnas häckningstid betonas. Dessutom har det fogats en hänvisning till att det förbud att störa fridlysta arter som anges i 70 § i naturvårdslagen ska beaktas också vid fångst av främmande arter när drönare utnyttjas. 

Utifrån utlåtandena har också beskrivningen av nuläget och konsekvensbedömningen kompletterats bland annat i fråga om tidigare försök med fångst med hjälp av drönare och den nytta som konstaterats. I propositionen har det gjorts tekniska preciseringar bland annat i fråga om beskrivningen av luftfartslagstiftningen. Propositionen har dessutom kompletterats med vissa aspekter som hänför sig till eventuell olaglig användning av drönare. Motiveringen har kompletterats också i fråga om betydelsen av kommunikation under övergångsperioden för nya främmande arter.  

Efter remissbehandlingen fogades det till lagutkastet dessutom förslag till uppdatering av föråldrade laghänvisningar i 3, 14 och 19 §.  

6.2.1  Sammanfattning av utlåtandet från rådet för bedömning av lagstiftningen

Rådet för bedömning av lagstiftningen lämnade den 2 september 2024 ett utlåtande om utkastet till regeringens proposition. I sitt utlåtande ansåg rådet att utkastet till proposition väl uppfyller kraven i anvisningarna om konsekvensbedömning vid lagberedning. Rådet rekommenderade att utkastet till proposition kompletteras i enlighet med rådets utlåtande innan propositionen lämnas till riksdagen. 

Rådet konstaterade i sitt utlåtande att propositionsutkastet ger en uppfattning om vad som är utkastets viktigaste förslag, målsättning och konsekvenser. Rådet ansåg att de viktigaste utvecklingsbehoven i propositionsutkastet gällde konsekvensbedömningarna i fråga om djurens välbefinnande, hushållen och mängden jaktbrott.  

Rådet ansåg att beskrivningen av nuläget i huvudsak var tillräcklig. Rådet föreslog att beskrivningen av nuläget kompletteras med orsakerna till att mårdhunden sprider sig samt mårdhundsstammens storlek. Rådet ansåg dessutom att avsnittet om nuläget behöver preciseras genom en beskrivning av de kostnader som den nuvarande övergångsperioden för främmande arter har medfört för företagare inom trädgårdsbranschen. Rådet önskade dessutom en beskrivning av hur vanligt det för närvarande är att drönare används vid jakt i syfte att lokalisera djur.  

När det gäller konsekvensbedömningen ansåg rådet att konsekvenserna för den offentliga ekonomin har bedömts i tillräcklig utsträckning och såg det som positivt att propositionsutkastet också innehåller konsekvenser för samhällsekonomin. Rådet framförde för hushållens del att ändringen kan ha konsekvenser för hushållen, om växter som fastställs som främmande arter säljs till konsumenter under en längre tid, varvid besväret och kostnaderna för utrotningen av främmande arter överförs på hushållen i stället för på näringsidkarna. Rådet konstaterade dessutom att anskaffning av drönare är en kostnad för det hushåll som bedriver jakt, även om fångstmetoden baserar sig på frivillighet. När det gäller djurens välbefinnande ansåg rådet att det i propositionen skulle kunna ingå en kort beskrivning av konsekvenserna för djurens välbefinnande också med tanke på andra djur än jakthundar. Rådet föreslog att konsekvenserna i anknytning till jaktbrott kompletteras. Rådet ansåg att det behövs en bedömning av om förslaget kan komma att öka mängden jaktbrott eller dold brottslighet.  

Rådet ansåg att det var positivt att det i propositionsutkastet lyftes fram att bedömningen delvis grundar sig på undersökningar. Rådet fäste dock uppmärksamhet vid att det saknades relevanta källhänvisningar på vissa ställen.  

6.2.2  Beaktande av utlåtandet från rådet för bedömning av lagstiftningen

Propositionsutkastet har kompletterats med anledning av utlåtandet från rådet för bedömning av lagstiftningen. Beskrivningen och bedömningen av nuläget har kompletterats med orsakerna till att mårdhunden sprider sig samt stammens storlek. Dessutom har det preciserats vilka kostnader företagare inom trädgårdsbranschen kan orsakas av att en allmän trädgårdsväxt läggs till i förteckningen över invasiva främmande arter, bland annat utifrån uppskattningar som gjorts 2023 i fråga om häggmispeln. Även en bedömning av hur vanligt det är att drönare används vid lokalisering av djur lades fram. 

Konsekvensbedömningen har kompletterats med en beskrivning av propositionsutkastets konsekvenser för djurens välbefinnande, både med tanke på främmande däggdjursarter som fångas och med tanke på de andra djur som finns i fångstmiljön. Till utkastet till proposition har det fogats en noggrannare bedömning också av utkastets inverkan på mängden jaktbrott. Dessutom har konsekvenserna för hushållen åskådliggjorts.  

Med anledning av rådets iakttagelser har det dessutom lagts till relevanta källhänvisningar i avsnitten 2 och 4.