1.1  Lagstiftning

I fordonsskattelagen (1281/2003) finns bestämmelser om fordonsskatt. Fordonsskatten består av en grundskatt och av en drivkraftsskatt som tas ut för andra fordon än bensindrivna bilar. Fordonsskatt tas ut för de fordon i kategorierna M och N som i Finland är införda eller borde ha varit införda i trafik- och transportregistret eller som har registrerats som påställda. För utomlands registrerade fordon tas dessutom i vissa fall ut fast skatt och konsumtionsskatt. 

Grundskatten är en skatt som av statsfinansiella orsaker tas ut för person- och paketbilar som omfattas av fordonsskattelagen (kategorierna M1, N1, M1G och N1G) och för specialbilar vilkas största tillåtna totalmassa är högst 3 500 kilogram. Grundskatten har också en styrande effekt som baserar sig på koldioxidutsläppen från fordon. Grundskatten bestäms i första hand i enlighet med det specifika koldioxidutsläpp enligt Europeiska unionens, nedan EU, lagstiftning som fordonstillverkaren har angivit. Grundskatten baserar sig på fordonets koldioxidutsläpp för en personbil vars totalmassa är högst 2 500 kilogram och som har tagits i bruk första gången den 1 januari 2001 eller därefter samt för en personbil vars totalmassa är över 2 500 kilogram och som har tagits i bruk första gången den 1 januari 2002 eller därefter. För bilar avsedda för två ändamål bestäms grundskatten på basis av koldioxidutsläppen, om bilen har tagits i bruk den 1 januari 2006 eller därefter. För paketbilar bestäms grundskatten på basis av koldioxidutsläppen, om bilen har tagits i bruk första gången den 1 januari 2008 eller därefter. Om ett fordon har tagits i bruk före ovannämnda tidpunkter eller om koldioxidutsläppen inte har fastställts vid typgodkännandet, bestäms grundskatten på basis av fordonets totalmassa. Av de tekniska uppgifter om fordon som har förts in i trafik- och transportregistret och som utgör grund för beskattningen har det ansetts att totalmassan bäst korrelerar med fordonets bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. 

Fordonsskattens grundskatt som bestäms på basis av fordonets koldioxidutsläpp infördes 2010 för person- och paketbilar. Efter detta har fordonsskatten höjts tre gånger. Den senaste höjningen gjordes 2015 i enlighet med regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering genom en lag om ändring av fordonsskattelagen (1482/2015). Då höjdes fordonsskattens grundskatt med 100 miljoner euro som en jämn förhöjning för hela det skattepliktiga bilbeståndet, och förhöjningen ingick i fordonsskatten för den skatteperiod som inleddes den 1 januari 2017, dvs. i de debetsedlar över fordonsskatten som sändes ut från och med ingången av januari 2016. Förhöjningen genomfördes samtidigt med sänkningarna av bilskatten. Syftet med ändringarna är att förnya bilbeståndet i en utsläppssnålare riktning och att flytta tyngdpunkten i trafikbeskattningen från anskaffningen av fordon till användningen av fordon i trafik. 

Genom en ändring som gjordes sommaren 2018 anpassades fordonsskattens skattenivåer till den i EU-lagstiftningen avsedda nya globalt harmoniserade provcyckeln för lätta fordon, dvs. Worldwide Light Vehicles Test Procedure, nedan WLTP. Denna nya mätmetod ersätter från och med ingången av september 2018 den europeiska körcykel som gällde tidigare, dvs. New European Driving Cycle, nedan NEDC. Genom lagen om ändring av 10 § i och bilagan till fordonsskattelagen (571/2018) togs i bilagan till lagen in en ny skattetabell, som från och med den 1 januari 2020 och därefter tillämpas på beskattningen av fordon vars utsläpp uppmätts enligt den nya metoden. Efter ändringen finns det i bilagan till fordonsskattelagen två på fordonets koldioxidutsläpp baserade skattetabeller som gäller fordonsskattens grundskatt, och som tillämpas på fordon som används i trafik på basis av huruvida bilarnas koldioxidutsläpp har uppmätts enligt WLTP eller enligt en annan mätmetod som avses i EU-lagstiftningen. Skattetabell 2 i bilagan till fordonsskattelagen tillämpas på fordon som beskattas på basis av totalmassan.  

Sedan 2016 har fordonsskattens grundskattebelopp varit 106,21 euro per år om koldioxidutsläppet är 0 gram per kilometer och 654,44 euro per år om utsläppet är 400 gram eller mera. Grundskattebeloppet för elbilar är den lägsta skatten i skattetabellen, dvs. 106,21 euro per år. I intervallet mellan den högsta och den lägsta skatten har skatten bestämts separat för varje gram koldioxid så att skatten stiger i takt med att koldioxidutsläppen ökar. Den grundskatt som baserar sig på totalmassan är 222,65 euro vid tabellens nedre gräns, dvs. när fordonets totalmassa är högst 1 300 kilogram, och 632,18 euro vid tabellens övre gräns, när totalmassan är 3 401 kilogram eller mera. Den skatt som baserar sig på totalmassan är angiven per hundra kilogram, och den dimensionerades ursprungligen så att den är något lindrigare än den skatt som baserar sig på de faktiska koldioxidutsläppen för ett motsvarande fordon. 

Fordonsskattens drivkraftsskatt tas ut för person-, paket- och lastbilar som drivs med annat bränsle än motorbensin. Utöver att drivkraftsskatten har ett statsfinansiellt syfte tillämpas den också för att jämna ut skillnaderna i driftskostnaderna mellan bilister med personbilar som drivs med bränslen som beskattas på olika sätt. Nivån på drivkraftsskatten på personbilar är kopplad till skattenivån på trafikbränslen. Drivkraftsskatten på paketbilar och lastbilar har inte samma beskattningsutjämnande inverkan. Genom drivkraftsskatten på lastbilar genomförs den årliga skatt på tunga fordon som förutsätts i EU-lagstiftningen. När drivkraftsskatten på lastbilar bestäms beaktas utöver totalmassan och antalet axlar dessutom om bilen används för att dra en släpvagn. 

Fordonsskatt är en skatt som tas ut per dag, och den tas ut i förväg för en skatteperiod på tolv månader utifrån de uppgifter om fordonet som finns i registret. Skatt tas inte ut för de dagar för vilka fordonet har anmälts som avställt. Den som i registret har antecknats som fordonets ägare eller innehavare är skyldig att betala fordonsskatt för den tid han eller hon varit antecknad som fordonets ägare respektive innehavare. Trafiksäkerhetsverket är skatteuppbördsmyndighet i fråga om fordonsskatten. Skatteuppbördsmyndighet i landskapet Åland är Statens ämbetsverk på Åland. Tullen är skatteuppbördsmyndighet i fråga om fast skatt och konsumtionsskatt.  

1.2  Praxis

År 2017 togs det ut 1 169 miljoner euro i fordonsskatt. Grundskatten utgör cirka två tredjedelar av detta. Av intäkterna från grundskatten inflöt 648 miljoner euro från personbilar och 119 miljoner euro från paketbilar. Intäkterna från fordonsskatten har under de senaste tio åren ökat i jämn takt på grund av skattehöjningarna och det ökade bilbeståndet. År 2005 var intäkterna från fordonsskatten 612 miljoner euro medan de 2017 var 1 169 miljoner euro. I siffrorna ingår både grund- och drivkraftsskattens andel. 

I slutet av juni 2018 var cirka tre miljoner fordonsskattepliktiga fordon i trafik. År 2016 hade cirka 74 procent av hushållen minst en bil och ungefär en femtedel av hushållen hade två eller flera bilar. För mer än 80 procent av de personbilar som används i trafiken och för cirka hälften av de paketbilar som används i trafiken bestäms skatten på basis av koldioxidutsläppen. För övriga fordon bestäms skatten på basis av totalmassan. De bilar som beskattas enligt totalmassan är förhållandevis gamla, och deras antal minskar i takt med att fordonsbeståndet förnyas.  

Koldioxidutsläppen från fordon som används i trafik har hittills i regel uppmätts enligt NEDC, eftersom mätningar enligt WLTP blev obligatoriska vid registrering av nya bilar först vid ingången av september 2018. Antalet fordon i fordonsbeståndet i Finland vars utsläpp uppmätts enligt WLTP ökar så småningom från och med hösten 2018 i takt med att dessa fordon registreras. Det genomsnittliga koldioxidutsläppet enligt NEDC är för personbilar som används i trafiken cirka 159 gram per kilometer och för paketbilar 190 gram per kilometer. Utsläppen från nya fordon är dock lägre än genomsnittet, eftersom koldioxidutsläppet från nya personbilar som registreras 2018 beräknas vara i genomsnitt 116 gram per kilometer enligt NEDC. I och med utvecklingen av fordonens bränsleeffektivitet beräknas det genomsnittliga utsläppet minska med cirka 110 gram per kilometer före 2020. Koldioxidutsläppen enligt WLTP kan vara något högre än enligt den tidigare mätmetoden. 

Den grundskatt i fordonsskatten som tas ut för sådana fordon med medelstora utsläpp som används i trafiken var 2017 cirka 240 euro per år. Grundskatten för en utsläppssnål bil, dvs. en bil vars koldioxidutsläpp är cirka 90—110 gram per kilometer, var cirka 150—170 euro per år, och den skatt som tas ut för renodlade elbilar med nollutsläpp är det lägsta beloppet i skattetabellen, dvs. 106,21 euro. Grundskatten för paketbilar med medelstora utsläpp var cirka 290 euro per år. Den genomsnittliga grundskatt som baserar sig på totalmassan är för personbilar cirka 285 euro och för paketbilar 430 euro per år. Nivån på fordonsskatten har stigit under de senaste åren. Efter höjningarna har grundskatten för personbilar med medelstora utsläpp stigit med cirka 50 procent jämfört med 2013, när fordon med medelstora utsläpp jämförs för respektive år. 

Även husbilar omfattas av fordonsskatt, och i fråga om dem bestäms grundskatten på samma sätt som skatten på person- och paketbilar. För husbilar behöver man dock inte mäta koldioxidutsläppen vid EU-typgodkännande, och därför bestäms skatten på husbilar i regel enligt totalmassan. Den genomsnittliga grundskatten i fordonsskatten på husbilar är 550 euro per år. Drivkraftsskatt på husbilar betalas enligt skattesatsen för paketbilar, som är lägre än skattesatsen för personbilar.  

1.3  Fordonsbeskattningen i vissa EU-länder

Fordonsskatten är en nationell skatt som inte har harmoniserats genom EU-lagstiftningen med undantag för den årliga drivkraftsskatt som tas ut för tunga fordon. Medlemsstaterna kan därmed självständigt bestämma på vilka grunder och till vilket belopp de tar ut sådana skatter på fordon. I fordonsbeskattningen ska dock de allmänna principerna i EU-lagstiftningen beaktas, exempelvis förbudet mot diskriminerande skatter. 

I merparten av EU-medlemsländerna tas det ut en skatt eller en avgift på basis av registrering eller anskaffning av en bil eller en skatt på basis av ägande av en bil. Både nivån på skatten och skattegrunderna varierar emellertid betydligt. Grunden för en årlig skatt som kan likställas med fordonsskatt för ägande av fordon eller användning av fordon i trafiken är vanligen motorns storlek eller effekt, fordonets bränsleförbrukning eller fordonets skadlighet för miljön. Fordonsskatt som baserar sig på koldioxidutsläppen tas ut i 13 medlemsländer. Till dessa länder hör t.ex. Nederländerna, Belgien, Irland, Portugal, Frankrike, Tyskland och Sverige. Vissa EU-medlemsländer bl.a. Italien, Slovakien och Ungern har däremot inte alls bundit sin fordonsskatt vid koldioxidutsläppen. 

2.1  Målsättning

Syftet med propositionen är i enlighet med budgetpropositionen för 2019 att fordonsskatten ska minska med 50 miljoner euro från och med ingången av 2020 och efter det. 

2.2  Förslag

Det föreslås att fordonsskattelagen ändras så att fordonsskattens grundskatt sänks. Sänkningen av grundskatten ska rikta sig till de bilar som beskattas på basis av koldioxidutsläppen. Sänkningen av grundskatten i fordonsskatten genomförs så att den har en lätt tonvikt på fordon med låga utsläpp upp till en utsläppsnivå på cirka 200 gram per kilometer enligt NEDC. Detta innebär att den nuvarande graderingen av fordonsskatten enligt utsläppen i viss mån skärps. Den största skattesänkningen riktas mot fordon med nollutsläpp och sänkningen blir stegvis mindre när koldioxidutsläppet ökar. För fordon vars koldioxidutsläpp är cirka 200 gram per kilometer på utsläppsnivån enligt NEDC ändras grundskatten inte, och skattelättnaden gäller alltså inte dessa fordon. Sänkningen ska inte heller gälla fordon som beskattas enligt totalmassan, och i fråga om dem förblir således grundskatten oförändrad.  

Eftersom skattelättnaden även gäller mycket stora utsläppsnivåer, omfattar skattelättnaden största delen av personbilbeståndet. Mer än 70 procent av personbilbeståndet och nästan 90 procent av de personbilar som beskattas enligt koldioxidutsläppen kommer på något sätt att gynnas av skattelättnaden. Av paketbilarna kommer cirka 30 procent att omfattas av skattelättnaden. Andelarna kommer småningom att öka i takt med att fordonsbeståndet förnyas.  

Av de bilar som inte omfattas av skattelättnaden är två tredjedelar bilar som beskattas enligt totalmassan, och dessa bilar är i huvudsak gamla bilar som har tagits i bruk för mer än 16 år sedan. Om skattelättnaden riktades till dessa fordon och till fordon med mycket stora utsläpp, skulle detta inte främja de mål som anknyter till trafikbeskattningens miljöstyrande syfte. Fordon med mycket stora utsläpp och sådana fordon – till övervägande del gamla fordon – som beskattas enligt totalmassan ger upphov till betydligt fler skadliga avgasutsläpp som t.ex. kväveoxider och hälsofarliga partikelutsläpp än nyare fordon och fordon med mindre utsläpp. Den skatt som bestäms på basis av totalmassan dimensionerades dessutom ursprungligen så att den i regel var lägre än den skatt som bestäms på basis av koldioxidutsläppen för motsvarande fordon. Både antalet fordon som beskattas enligt totalmassan och antalet fordon med mycket stora utsläpp där utsläppsnivån överstiger 200 gram per kilometer kommer dessutom att minska allt efter som fordonsbeståndet förnyas. 

I bilagan till fordonsskattelagen finns två separata skattetabeller som baserar sig på ett fordons koldioxidutsläpp: skattetabell 1 A för fordon vars utsläpp uppmätts enligt WLTP, samt skattetabell 1 för fordon vars utsläpp uppmätts på något annat sätt som avses i EU-lagstiftningen. Både skattetabell 1 och skattetabell 1 A ska ändras så att de motsvarar den nya nivån på fordonsskattens grundskatt. Den föreslagna skattetabell 1 A ersätter då den skattetabell 1 A som ändrades genom en lagändring sommaren 2018. Skattetabell 2 som gäller fordon som beskattas enligt totalmassan ändras inte. 

Koldioxidutsläppsvärdena i propositionen samt uppgifterna som baserar sig på dessa värden är värden som har uppmätts enligt NEDC, eftersom de uppgifter om koldioxidutsläpp som utgör grund för fordonsskatten fortfarande baserar sig på den gamla mätmetoden i fråga om en betydande del av fordonen i det fordonsbestånd som används i trafiken. Antalet fordon i fordonsbeståndet i Finland vars utsläpp uppmätts enligt WLTP kommer från och med hösten 2018 att öka i takt med att dessa fordon registreras. Sättet på vilket koldioxidutsläppsvärdet anges påverkar dock inte skattelättnadens storlek eller hur den riktas, utan skattelättnaden gäller alla fordon på samma sätt oberoende av mätmetoden. 

I figur 1 framställs den föreslagna ändringen av skattekurvan för fordonsskattens grundskatt i skattetabell 1, och i figur 2 framställs ändringen i skattetabell 1 A. 

Figur 1. Fordonskattekurvan enligt gällande lagstiftning och den föreslagna fordonsskattekurvan i skattetabell 1 

Figur 2. Fordonskattekurvan enligt gällande lagstiftning och den föreslagna fordonsskattekurvan i skattetabell 1 A 

Eftersom fordonsskattens grundskatt är dagsbaserad och tas ut i förväg för en fordonsbaserad skatteperiod på tolv månader, kan de nya skattegrunderna börja tillämpas först efter en övergångsperiod på tolv månader efter lagens ikraftträdande. Då blir skattenivån tillämplig för alla från och med samma dag, vilket är motiverat för att de skattskyldiga ska behandlas likvärdigt. 

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Sänkningen av fordonsskatten beräknas från och med ingången av 2020 minska statens skatteinkomster med 50 miljoner euro varje år. Av sänkningen kommer cirka 30 procent, dvs. 15 miljoner euro, att märkas redan 2019 som ett bortfall av skatteintäkter av fordonsskatt, eftersom fordonsskatt tas ut i förväg för en skatteperiod på tolv månader och debetsedlar med skatt enligt de nya skattegrunderna kommer att sändas redan från och med januari 2019. 

Skattelättnadens inverkan på intäkterna har beräknats enligt nivån 2020. Under de därpå följande åren, i och med att fordonsbeståndet minskar och nivån på koldioxidutsläppen sjunker, kommer bortfallet av skatteintäkter till följd av sänkningen av fordonsskatten att öka från 50 miljoner euro eftersom en allt större del av fordonsbeståndet kommer att gynnas av de lägre skattenivåerna. 

Skattelättnaden enligt propositionen betyder i genomsnitt en minskning på cirka 20 euro av den årliga fordonsskattebelastningen för de fordon för vilka skatten bestäms på basis av koldioxidutsläppen. Den största skattesänkningen riktar sig till renodlade elbilar med nollutsläpp, och grundskatten på dessa bilar halveras från nuvarande cirka 106 euro. Skattesänkningen kommer stegvis att bli mindre så att den för bilar med utsläppssnåla förbränningsmotorer kommer att vara 35—40 euro; för personbilar med medelstora utsläpp vars koldioxidutsläpp enligt NEDC är cirka 160 gram per kilometer kommer fordonsskattens grundskatt att lindras med cirka 19 euro. Skattelättnaden kommer att gälla upp till en utsläppsnivå som uppmätt enligt NEDC är cirka 200 gram per kilometer. 

Beloppet av den fordonsspecifika skatten, liksom skattelättnadens belopp, påverkas av huruvida fordonet har anmälts som påställt hela året. Om fordonet har anmälts som avställt en del av året, är skattelättnaden mindre eftersom fordonsskatt tas ut per dag. Antalet anmälningar om avställda fordon har ökat något under de senaste åren, men fordon anmäls fortfarande som påställda största delen av året. Både person- och paketbilar har under de senaste åren använts i trafiken i genomsnitt 340—350 dagar per år.  

Förändringen i konsumentprisindex förutspås grund av skattelättnaden vara cirka 0,05 procentenheter större än utan en lättnad. 

3.2  Konsekvenser för företagen

I användning i trafiken finns cirka 200 000 personbilar och 163 000 paketbilar där innehavaren är ett företag. Om fordonsskatten för en företagsbil lindrades med ett belopp motsvarande den genomsnittliga skattelättnaden, skulle det innebära en kostnadsminskning på cirka 6—7 miljoner euro för företagssektorn. 

3.3  Konsekvenser för myndigheterna

Trafiksäkerhetsverket svarar för verkställandet av fordonsbeskattningen, och i landskapet Åland är Statens ämbetsverk på Åland skatteuppbördsmyndighet. 

Den föreslagna ändringen kräver ändringar i informationssystemen för fordonsbeskattningen. Det rör sig om engångsändringar och om kostnader som föranleds av ändringarna. De föreslagna ändringarna av skattenivåerna beräknas dessutom i någon mån öka behovet av rådgivning om fordonsskatt.  

3.4  Konsekvenser för miljön

Den föreslagna sänkningen av fordonsskattens grundskatt riktar sig till fordon med lägre utsläpp, och skärper således i viss mån graderingen av fordonsskatten enligt utsläppen. Detta kan tänkas styra konsumenternas val när de fattar beslut om anskaffning och användning av en bil. Effekten är dock sannolikt marginell, eftersom skattesänkningen också gäller bilar med stora utsläpp, och skillnaden i ändringen av skattebelastningen för bilar med små utsläpp och bilar med stora utsläpp är liten. En sänkning över genomsnittet skulle gälla upp till utsläppsnivån 155 gram per kilometer enligt NEDC. Detta är en tämligen hög utsläppsnivå jämfört med t.ex. det genomsnittliga utsläppet för nya bilar 2020, då ett fordons genomsnittliga utsläpp kan beräknas vara cirka 110 gram per kilometer. 

En mer betydande faktor än den lindriga ökningen av den styrande effekten torde vara att skatteändringen sänker kostnaderna för privatbilism, vilket medför att utsläppen ökar. Den totala effekten på koldioxidutsläppen från trafiken är i vilket fall som helst ringa eftersom skatteändringen är liten. 

3.5  Samhälleliga konsekvenser

Fordonsskatten är en lindrigt regressiv skatt. Effekten av skattelättnaden fördelas på hushållen i enlighet med hur många och hurdana fordon hushållen äger. Utifrån det tillgängliga materialet går det emellertid inte att bedöma hur den skattelättnad som nu föreslås kommer att påverka olika inkomstklasser. En jämnstor skattesänkning medför att de mindre bemedlade hushållens tillgängliga inkomster ökar förhållandevis mer. Eftersom den föreslagna skatteändringen är liten mätt i penningbeloppet kommer den i alla händelser att ha endast små effekter i samtliga inkomstklasser, även med beaktande av fördelningen av skattelättnaden på olika utsläppsnivåer.