1.1.1  Ordnande av företagarnas företagshälsovård

Det har varit möjligt för företagare och andra som utför eget arbete att sedan ingången av 1979 få ersättning enligt sjukförsäkringen för sådan förebyggande företagshälsovård som företagaren eller den som utför eget arbete ordnat för sig och sedan ingången av 2006 dessutom för sådana sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster som avses i lagen om företagshälsovård (1383/2001). Enligt 2 § 2 mom. i lagen om företagshälsovård iakttas i fråga om företagare och andra som utför eget arbete i tillämpliga delar bestämmelserna om ordnande av företagshälsovård i lagen om företagshälsovård. Det är frivilligt för företagare att ordna företagshälsovård för sig.  

Företagare och andra som utför eget arbete kan i enlighet med 7 § i lagen om företagshälsovård ordna företagshälsovården genom att skaffa de tjänster som behövs från en hälsovårds-central, genom att själv eller tillsammans med andra arbetsgivare ordna de företagshälsovårdstjänster som behövs eller genom att skaffa de tjänster som behövs från någon annan verksamhetsenhet eller person som har rätt att producera företagshälsovårdstjänster. Företagare definieras i 3 § i lagen om företagshälsovård. Enligt definitionen avses med företagare och andra som utför eget arbete en person som avses i lagen om pension för företagare (1272/2006) eller en lantbruksföretagare som avses i 3 och 13 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006).  

Företagshälsovård som företagare och andra som utför eget arbete ordnar för sig ska ordnas med iakttagande av lagen om företagshälsovård samt statsrådets förordning om principerna för god företagshälsovårdspraxis, företagshälsovårdens innehåll samt den utbildning som krävs av yrkesutbildade personer och sakkunniga (708/2013). Statsrådsförordningen har utfärdats för att komplettera lagen om företagshälsovård. Vidare ska statsrådets förordning om hälsoundersökningar i arbete som medför särskild fara för ohälsa (1485/2001) iakttas.  

Företagare eller andra som utför eget arbete ska på samma sätt som en arbetsgivare ingå ett skriftligt avtal om ordnande av företagshälsovård med den som producerar företagshälsovårdstjänsterna samt tillsammans med serviceproducenten utarbeta en skriftlig verksamhetsplan som baserar sig på arbetsplatsutredningen. Med verksamhetsplan avses en plan som utarbetats på förhand och som ska innehålla de allmänna målen för företagshälsovården samt de behov som grundar sig på förhållandena på arbetsplatsen och de åtgärder som föranleds av dessa. Verksamhetsplanen ska årligen ses över på grundval av arbetsplatsbesök och andra utredningar som utförs inom företagshälsovården. 

1.1.2  Ersättande av företagarnas kostnader för företagshälsovård samt förfarande för att söka ersättning

Enligt 9 § i lagen om företagshälsovård har arbetsgivare, företagare och andra som utför eget arbete rätt till ersättning för kostnaderna för företagshälsovården i enlighet med vad som föreskrivs i sjukförsäkringslagen (1224/2004). För att kostnaderna för företagshälsovården ska ersättas förutsätts att företagshälsovården har ordnats utifrån arbetsplatsens behov, enligt god företagshälsovårdspraxis och att de övriga förutsättningarna för ersättning uppfylls. Principerna för god företagshälsovårdspraxis anges i lagen om företagshälsovård.  

Företagare och andra som utför eget arbete har rätt till ersättning för sådana godtagbara kostnader för verksamhet enligt 12 och 14 § i lagen om företagshälsovård som är nödvändiga och skäliga. Förutom för förebyggande verksamhet är det också möjligt att få ersättning för sjuk-vård. Med sjukvård avses öppen sjukvård på allmänläkarnivå samt specialistläkares verksam-het till den del som den baserar sig på en företagshälsovårdsläkares behovsprövning vid utredning av arbetsförmågan och vårdmöjligheterna. Det kalkylerade maximibeloppet per företagare som årligen fastställs av Folkpensionsanstalten utgör grunden för den ersättning som betalas. Folkpensionsanstalten justerar årligen maximibeloppen i enlighet med den allmänna kostnadsutvecklingen. Maximibeloppen för 2016 har i fråga om företagarens företagshälsovård fastställts enligt följande: arbetsplatsutredning 873 euro, annan förebyggande företagshälsovård 437 euro och sjukvård 311 euro.  

Enligt 13 kap. 5 § i sjukförsäkringslagen ersätts av de kostnader för ordnande av företagshälsovård som orsakas företagare och andra som utför eget arbete 50 procent, dock högst till det årliga kalkylerade maximibeloppet. Ersättningen är dock 60 procent av kostnaderna för före-byggande företagshälsovård, om företagaren eller den som utför eget arbete har avtalat med företagshälsovården om hur upprätthållandet, uppföljningen och ett tidigt stödjande av arbetsförmågan ska förverkligas. Maximibeloppen för ersättningarna för 2016 har fastställts enligt följande: arbetsplatsutredning 436,50 euro (ersättningen 50 procent) eller 523,80 euro (ersättningen 60 procent), övrig förebyggande företagshälsovård 218,50 euro (ersättningen 50 procent) eller 262,20 euro (ersättningen 60 procent) samt sjukvård 155,50 euro (ersättningen 50 procent). 

Företagaren eller den som utför eget arbete ska söka ersättning för kostnaderna för företags-hälsovården inom loppet av sex månader efter det att kostnaderna i fråga har betalats. Om företagaren har ingått ett avtal om företagshälsovård med en privat serviceproducent, betalar företagaren först själv sina kostnader och söker därefter ersättning hos Folkpensionsanstalten. Från och med ingången av kalenderåret 2015 har företagaren inte behövt foga kvittot över betalningen till ansökan om ersättning, utan Folkpensionsanstalten begär vid behov att få kvittot för att säkerställa att tidsfristen på sex månader iakttagits och att kostnaderna betalats.  

När företagare eller andra som utför eget arbete skaffar sina företagshälsovårdstjänster av en hälsovårdscentral som en kommun är huvudman för, betalar företagaren endast självriskandelen till kommunen. För den resterande delen av kostnaderna för företagshälsovården söker kommunen genom ett redovisningsförfarande ersättning hos Folkpensionsanstalten inom loppet av sex månader efter tillhandahållandet av tjänsterna. Om den kommun som är huvudman för hälsovårdscentralen inte själv eller tillsammans med andra kommuner producerar företagshälsovårdstjänster, kan kommunen ingå ett avtal om att köpa tjänsten av en utomstående serviceproducent. I samband med köpta tjänster kan redovisningen till Folkpensionsanstalten göras endast av den kommun som är huvudman för hälsovårdscentralen. Även då ska avtalet om företagshälsovård ha ingåtts mellan kommunen och företagaren.  

Bestämmelser om uppföljning av kostnaderna och verksamheten i anslutning till företagshälsovården samt om rätt att företa granskningar finns i 13 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen. Folkpensionsanstalten har rätt att av arbetsgivare, företagare eller andra som utför eget arbete samt av en kommun eller en annan sökande få de uppgifter om kostnaderna och verksamheten i anslutning till företagshälsovården som anstalten behöver för att kunna följa hur företagshälsovården genomförs. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att granska bokföringen i anslutning till den företagshälsovård som en arbetsgivare eller en annan sökande ordnat. 

1.1.3  Finansiering av företagshälsovården samt ersättning för lantbruksföretagarnas kostnader för gårdsbesök och arbetsplatsutredningar

Ersättningarna för företagshälsovårdskostnaderna finansieras av sjukförsäkringens arbetsinkomstförsäkring. Av den andel som 2015 ersattes med premierna för arbetsinkomstförsäkringen betalade ar-betsgivarna 71,2 procent, arbetstagarna och företagarna 28,2 procent samt staten 0,6 procent. Statens andel täcker lantbruksföretagarnas självriskandel för gårdsbesök eller arbetsplatsutredningar, vilka för lantbruksföretagare är avgiftsfria upp till det årliga kalkylerade maximibeloppet per företagare.  

Ersättningen för kostnaderna för gårdsbesök eller arbetsplatsutredningar uppgår enligt lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård (859/1984) högst till den kostnad som ligger till grund för det maximibelopp per företagare och år som Folkpensionsanstalten med stöd av 13 kap. 6 § i sjukförsäkringslagen fastställer årligen. Från kostnaden avdras den ersättning som betalas enligt sjukförsäkringslagen.  

Med avvikelse från övriga företagare får lantbruksföretagare ersättning för kostnaderna för gårdsbesök eller arbetsplatsutredningar upp till det kalkylerade maximibeloppet per företagare. En kostnad som är högst lika stor som maximibeloppet ersätts till fullt belopp oberoende av om de i verksamhetsplanen för företagshälsovården genom företagshälsovårdssamarbete har avtalat om ett förfarande och åtgärder för upprätthållande, uppföljning och ett tidigt stödjande av arbetsförmågan. Om det inte har avtalats om och utarbetats något gemensamt förfarande, ersätts med stöd av sjukförsäkringslagen 50 procent av maximibeloppet för kostnaderna för gårdsbesök och arbetsplatsutredningar och resterande 50 procent med stöd av lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård. Om det har avtalats om och utarbetats ett gemensamt förfarande, ersätts med stöd av sjukförsäkringslagen 60 procent av maximibeloppet för kostnaderna för gårdsbesök och arbetsplatsutredningar och resterande 40 procent med stöd av lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård. Maximibeloppet för ersättningen är detsamma oberoende av om det finns ett förfarande eller inte. I maximibeloppet för annan förebyggande företagshälsovård än gårdsbesök eller arbetsplatsutredningar ingår inte någon statlig andel och då är ersättningen enligt sjukförsäkringslagen 50 procent, om det inte finns något förfarande, och 60 procent om det finns ett förfarande.  

Om företagshälsovårdstjänsterna produceras av en kommun eller en samkommun, ersätts kommunen eller samkommunen för kostnaderna för gårdsbesök och arbetsplatsutredningar på basis av den redovisning som kommunen eller samkommunen gör till Folkpensionsanstalten. Om lantbruksföretagaren har ingått ett avtal om företagshälsovård med en privat serviceproducent, betalar företagaren först själv sina kostnader till serviceproducenten och söker därefter ersättning för kostnaderna hos Folkpensionsanstalten. 

1.1.4  Ersättning för resekostnader enligt sjukförsäkringslagen

Med stöd av sjukförsäkringslagen betalas den försäkrade ersättning för resekostnader som hänför sig till behandlingen av en sjukdom. Resekostnaderna för en försäkrad ersätts till fullt belopp till den del kostnaderna för en enkelresa överstiger självriskandelen på 25 euro. Rese-ersättning betalas högst för ett belopp som motsvarar den ersättningstaxa som fastställts som grund för ersättningen. För användning av taxi betalar den försäkrade dock en s.k. förhöjd självrisk på 50 euro, om taxiresan inte har beställts från en beställningscentral som ingått avtal om direktersättningsförfarande med Folkpensionsanstalten. En beställningscentral förmedlar resor som ersätts av Folkpensionsanstalten till alla aktörer med taxitillstånd som förbundit sig till verksamhetsmodellen. I det centraliserade beställningsförfarandet förmedlas beställningen till den taxi i körskift som befinner sig närmast kunden, och därför kan kunden inte välja en viss förare. Enligt Folkpensionsanstaltens anvisningar kan användningen av en bekant taxiförare dock anses vara ändamålsenlig när kundens sjukdom eller kroppsskada utgör ett hinder för att taxiresorna skulle ske på annat sätt eller när det är fråga om barn under 16 år eller svårt sjuka barn som ska åka taxi ensamma. Därtill kan en kund beviljas rätt att resa ensam, om kundens hälsotillstånd förutsätter det. 

Om det sammanlagda beloppet av de resekostnader för ersättningsgilla resor enligt sjukförsäkringslagen eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) som den försäkrade själv ska betala och som uppstått under ett och samma kalenderår överstiger 300 euro, ersätts den överskjutande delen till fullt belopp, dock högst till ett belopp som motsvarar den fastställda ersättningstaxan. Även resekostnader som underskrider självriskandelen på 25 euro räknas med i den årliga självriskandelen. Om taxiresan inte har beställts från en beställningscentral, räknas emellertid inte självriskandelen för kostnaderna för taxiresan in i den årliga självriskandelen och ersätts inte den förhöjda självriskandelen för kostnaderna för taxiresan efter att den årliga självriskandelen uppnåtts.  

Efter att taket för den årliga självriskandelen för resekostnader uppnåtts, beviljar Folkpensionsanstalten den försäkrade ett årssjälvriskkort för resekostnader (SV 191). Genom att visa upp kortet behöver den försäkrade inte betala självriskandelen till en sådan färdtjänstproducent som har ingått avtal med Folkpensionsanstalten om att de försäkrades ersättningsandel betalas som direktersättning till serviceproducenten på basis av dennes redovisning. Genom att visa upp kortet behöver den försäkrade inte heller betala självriskandelen vid resor med bilar som har kollektivtrafiktillstånd eller med taxi på Åland, förutsatt att föraren har ett avtal med Folkpensionsanstalten om fullmaktsförfarandet. Efter att taket för årssjälvrisken uppnåtts sänder Folkpensionsanstalten årssjälvriskkortet för resekostnader per post till den försäkrade. Innan den försäkrade erhåller självriskkortet betalar han eller hon först självriskandelen för sina resor själv och söker i efterhand ersättning hos Folkpensionsanstalten. 

Utlämnande av uppgift om att taket för årssjälvrisken för resekostnaderna uppnåtts 

I 19 kap. 5 § i sjukförsäkringslagen finns det bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att lämna ut uppgifter. I den paragrafens 1 mom. 4 punkt föreskrivs att Folkpensionsanstalten, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter, har rätt att till serviceproducenter i samband med resor som ersätts enligt sjukförsäkringslagens 4 kap. lämna uppgifter om en persons för- och efternamn, uppgifter om att personen är medlem av en arbetsplatskassa och om att han eller hon är försäkrad. Vidare har Folkpensionsanstalten rätt att till färdtjänstproducenter lämna uppgifter om uppnående av den årliga självriskandelen för resekostnaderna. Enligt 5 punkten i samma moment har Folkpensionsanstalten rätt att till den som med stöd av ett avtal om tillhandahållande av tjänster för samordning av resor sköter samordning av resor lämna uppgifter om en persons för- och släktnamn, uppgifter om att personen är medlem av en arbetsplatskassa och om personen är försäkrad, uppgift om att han eller hon är försäkrad. Folkpensionsanstalten kan dessutom till den som med stöd av ett avtal sköter samordning av resor lämna den försäkrades adress, uppgifter om uppnående av den årliga självriskandelen för resekostnader och andra uppgifter om den försäkrade som är nödvändiga för förmedlingen av resor.  

I 19 kap. 10 § i sjukförsäkringslagen finns det bestämmelser om utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. I den paragrafen anges vilka av de uppgifter som nämns i 5 § i samma kapitel som kan lämnas genom att det öppnas en teknisk anslutning till uppgifterna i fråga i personregistret. De uppgifter som nämns i 19 kap. 5 § 1 mom. 4 punkten är sådana uppgifter som kan lämnas genom en teknisk anslutning. Det är alltså möjligt att lämna ut uppgifter genom en teknisk anslutning till färdtjänstproducenter. Däremot är det inte möjligt att lämna ut uppgifter genom en teknisk anslutning till den som sköter samordning av resor.  

1.2.1  Företagshälsovården

Enligt uppgifter från Statistikcentralen var 335 000 personer företagare i Finland år 2015, ar-betsgivarföretagarna medräknade. År 2014 betalades det enligt FPA:s statistik över företags-hälsovården ut ersättningar för företagarnas företagshälsovårdskostnader till 21 269 företagare. Då också de företagare som använt ersättningsförfarandet för arbetsgivares företagshälsovård räknas in i siffrorna, uppgick antalet företagare som omfattades av företagarnas företagshälsovårdstjänster till sammanlagt ca 50 000 företagare.  

De kostnader för företagshälsovården som företagarna anmält till Folkpensionsanstalten upp-gick till ca 7 280 000 euro 2014. För dessa kostnader betalades det ut ca 4 863 000 euro i er-sättningar. I siffrorna ingår statsandelarna för gårdsbesök hos lantbruksföretagare. För före-tagshälsovårdstjänsterna för 16 688 företagare har det sökts ersättning genom hälsovårdscentralernas redovisningsförfarande och betalats ersättning till de kommuner som är huvudmän för hälsovårdscentralerna. Vidare var det 4 721 företagare som erhöll sådana ersättningar för företagshälsovård som betalas direkt till företagaren. I siffrorna ingår de som erhöll privata hälso- och sjukvårdstjänster och de som sökte ersättning för resekostnader och första hjälpenberedskap.  

En orsak till varför företagare oftare har skaffat sina företagshälsovårdstjänster av kommuner än av privata serviceproducenter kan vara att sett ur företagarens perspektiv är det besvärligare att söka ersättning för priset på den privata serviceproducentens företagshälsovårdstjänster. I samband med de tjänster som kommunen ordnar betalar företagaren själv bara den andel som Folkpensionsanstalten inte ersätter, och kommunen sörjer för att söka ersättningarna genom ett redovisningsförfarande. Till en privat serviceproducent måste företagaren betala hela priset och i efterhand söka ersättning hos Folkpensionsanstalten. Det är inte motiverat att olika regler gäller för privata och kommunala serviceproducenter i fråga om ersättningsförfarandet. Även om företagshälsovården utgör samma tjänst oberoende av om företagaren köper tjänsten av kommunen eller av en privat serviceproducent, är förfarandena för sökande och utbetalning av ersättning olika för de olika serviceproducenterna. 

De totala kostnaderna för företagshälsovården för lantbruksföretagare som är försäkrade enligt lagen om pension för lantbruksföretagare uppgick 2014 till ca 5,3 miljoner euro, varav kostnaderna för utredning av lantbruksföretagarnas arbetsförhållanden uppgick till ca 2,4 miljoner euro. Kostnaderna för utredning av lantbruksföretagarnas arbetsförhållanden ersätts delvis med stöd av sjukförsäkringslagen och delvis med stöd av lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård. Ersättningen enligt sjukförsäkringslagen för en arbetsplatsutredning uppgår till 50 eller 60 procent, högst till det årliga kalkylerade maximibeloppet. Ersättningen betalas enligt den högre ersättningsprocenten, dvs. 60 procent, när företagaren har avtalat med företagshälsovården om hur upprätthållandet, uppföljningen och ett tidigt stödjande av arbetsförmågan ska förverkligas. Den resterande delen av kostnaderna för gårdsbesök, högst till det årliga kalkylerade maximibeloppet, ersätts i sin helhet av statens medel, oberoende av om lantbruksföretagaren har avtalat med företagshälsovården om hur upprätthållandet, uppföljningen och det tidiga stödjandet av arbetsförmågan ska genomföras. I fråga om ersättningarna för lantbruksföretagarnas gårdsbesök och arbetsplatsutredningar realiseras inte samma incitament som i fråga om övriga ersättningar inom den förebyggande företagshälsovården, där företagare med hjälp av en högre ersättningsprocent uppmuntras att tillsammans med företagshälsovården avtala om och utarbeta förfaranden för hur upprätthållandet, uppföljningen och det tidiga stödjandet av arbetsförmågan ska förverkligas genom arbetsplatsens och företagshälsovårdens gemensamma åtgärder. Utveckling av företagshälsovården i en riktning som främjar arbetsförmåga och förebygger arbetsoförmåga ökar emellertid möjligheterna att förlänga också lantbruksföretagarnas tid i arbetslivet jämfört med nuläget.  

1.2.2  Utlämnande av uppgift om att taket för årssjälvrisken för resekostnaderna uppnåtts

Självriskandelarna för reseersättningar har höjts under de senaste åren för att stävja ökningen av ersättningsutgifterna. Från ingången av 2016 har självriskandelen för en enkelresa varit 25 euro och den årliga självriskandelen 300 euro. År 2015 var den försäkrades självriskandel för en enkelresa 16 euro och den årliga självriskandelen 272 euro. Åren 2013 och 2014 var motsvarande andelar 14,25 euro och 242,25 euro. Till följd av de höjda självriskandelarna kommer antalet försäkrade för vilka det årliga taket för resekostnader överskrids att öka. Den årliga självriskandelen för resekostnader överskrids för närvarande efter 12 ersättningsgilla resor som överskrider självrisken. Ännu 2015 krävdes det 17 resor innan taket för den årliga självriskandelen uppnåddes. År 2015 var antalet försäkrade vars årliga självriskandel för reseersättningarna överskreds 66 823. Till dem betalade Folkpensionsanstalten ersättningar för över 2 miljoner resor som överskred den årliga självriskandelen. 

Till den beställningscentral som sköter samordning av resor meddelar Folkpensionsanstalten för närvarande med säker e-post kunduppgifter om dem som får använda sig av en bekant taxiförare samt uppgifter om SV 67-intyg som utfärdats för reseersättningar. I intyget fastställer en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården att kunden har ett långvarigt behov av att använda taxi för resor som hänför sig behandling av en sjukdom. Folkpensionsanstalten har emellertid inte meddelat beställningscentralen om att taket för årssjälvrisken för resekostnader uppnåtts trots att detta vore möjligt även på annat sätt än genom en teknisk anslutning. Praxis har varit att årssjälvriskkortet för resekostnader sänds per post till den försäkrade efter att uppnåendet av det årliga resekostnadstaket har bekräftats. Den försäkrade kan också själv följa årssjälvrisken på e-tjänsten där den försäkrade kan logga in sig genom elektronisk identifiering. Om den försäkrade har ersättningsgilla resekostnader under den tid då Folkpensionsanstalten har bekräftat att taket för årssjälvrisken uppnåtts, men då den försäkrade ännu inte har erhållit årssjälvriskkortet för resekostnader, betalar den försäkrade först självrisken för sin resa själv och ansöker i efterhand om att få tillbaka självriskandel hos Folkpensionsanstalten. För att uppgiften om att taket för årssjälvrisken uppnåtts ska kunna utnyttjas vid den försäkrades taxiresor omedelbart efter att uppnåendet av årssjälvrisken bekräftats, så att taxiföraren vet att den försäkrade inte själv behöver betala självriskandelen, måste Folkpensionsanstalten kunna lämna uppgiften till beställningscentralen genom en teknisk anslutning.