7
Specialmotivering
7.1
Läropliktslag
7.1.1
1 kap. Allmänna bestämmelser
Kapitlet innehåller bestämmelser om läropliktens mål. Dessutom innehåller kapitlet bestämmelser om när läroplikten börjar och upphör.
1 §.Läropliktens mål. I 1 mom. föreskrivs om läropliktens mål. Enligt den föreslagna bestämmelsen har läroplikten som mål att för alla trygga de grundläggande kunskaper och den bildning som behövs i livet och samhället samt att främja lika möjligheter att utveckla sig själv enligt förmåga och behov. Därtill har läroplikten enligt förslaget till 2 mom. som mål att höja utbildnings- och kompetensnivån, minska skillnaderna i lärande och öka likabehandlingen och jämlikheten i utbildningen.
Enligt förslaget till 3 mom. föreskrivs det särskilt i fråga om målen för den undervisning och den utbildning som hör till läroplikten. Bestämmelser om målen för den undervisning och den utbildning som hör till läroplikten ingår i fråga om gymnasieutbildningen i gymnasielagen, i fråga om yrkesinriktade examina samt utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i lagen om yrkesutbildning, i fråga om utbildning som handleder för examensutbildning i lagen om den utbildningen, i fråga om folkhögskolornas långa linjer som riktar sig till läropliktiga i lagen om fritt bildningsarbete samt i fråga om grundläggande utbildning för vuxna i lagen om grundläggande utbildning.
2 §.När läroplikten börjar och upphör. I 1 mom. föreslås det att barn som har sin vanliga vistelseort i Finland ska vara läropliktiga. Paragrafens 1 mom. om tillämpningsområdet för läroplikten motsvarar den gällande ordalydelsen i 25 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Ett barn anses ha sin vanliga vistelseort i Finland, om han eller hon har i lagen om hemkommun (201/1994) avsedd hemkommun i Finland. Enligt 4 § 1 mom. i lagen om hemkommun ska hemkommunen och bostaden där för en person som har kommit till Finland och som bor här bestämmas enligt lagen om hem kommun, om han eller hon 1) är finsk medborgare, 2) har ett i utlänningslagen (301/2004) avsett giltigt uppehållstillstånd som ger rätt till kontinuerlig eller permanent vistelse, 3) är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz och har registrerat sin uppehållsrätt i enlighet med utlänningslagen, om sådan registrering krävs av honom eller henne, 4) är familjemedlem till en sådan person som har i denna lag avsedd hemkommun i Finland, eller 5) har ett i utlänningslagen avsett giltigt uppehållstillstånd som ger rätt till minst ett års tillfällig vistelse och dessutom med beaktande av förhållandena som helhet har för avsikt att stadigvarande bosätta sig i Finland. Läroplikten enligt läropliktslagen gäller inte dem som är bosatta på Åland, för enligt 18 § 14 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat undervisning och läroavtal.
Läropliktslagen ska inte omfatta sådana barn som inte anses vara stadigvarande bosatta i Finland enligt lagen om hemkommun. Till dem hör till exempel asylsökande som ännu inte har beviljats uppehållstillstånd eller barn som bor tillsammans med sin familj under en kort arbetskommendering i Finland och vars föräldrar inte uppfyller villkoren enligt lagen om hemkommun. Andra än sådana som är stadigvarande bosatta i Finland ska emellertid i enlighet med nuvarande praxis ha rätt till grundläggande utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning samt möjlighet att söka till annan utbildning genom den fria rätten att söka till utbildning.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om när läroplikten börjar. Läroplikten börjar vid ingången av läsåret det år då barnet fyller sju år. Den föreslagna bestämmelsen om när läroplikten börjar motsvarar nuläget i fråga om när läroplikten i praktiken börjar fullgöras. I enlighet med den gällande regleringen börjar läroplikten det år då barnet fyller sju år. I praktiken börjar en läropliktig genomföra den grundläggande utbildningen vid ingången av det läsår då den läropliktige fyller sju år. Det föreslås att bestämmelsens ordalydelse preciseras så att den börjar motsvara denna faktiska praxis. Den tidpunkt då skolarbetet börjar och avslutas kan variera lokalt inom ramen för lagen och förordningen om grundläggande utbildning. Enligt 23 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning börjar läsåret i den grundläggande utbildningen den 1 augusti och avslutas den 31 juli. Enligt 7 § i förordningen om grundläggande utbildning avslutas läsårets skolarbete den sista vardagen vecka 22. Läsåret har 190 arbetsdagar. Om förlorade arbetsdagar med stöd av 23 § 3 mom. lagen om grundläggande utbildning måste ersättas, avslutas dock skolarbetet vid den tidpunkt som utbildningsanordnaren bestämmer.
I 3 mom. föreskrivs det om förlängd läroplikt. Enligt den föreslagna bestämmelsen börjar läroplikten ett år tidigare än vad som anges i 2 mom., om barnet på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom uppenbart inte på nio år kan nå de mål som ställts för den grundläggande utbildningen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar regleringen enligt 25 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande utbildning, och situationen förändras inte för barn som omfattas av förlängd läroplikt. Den som har fått ett beslut om förlängd läroplikt innan läroplikten börjar har, liksom för närvarande, enligt lagen om grundläggande utbildning rätt att få förskoleundervisning som 5-åring.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om när läroplikten upphör. I momentet föreslås det att upphörandet av läroplikten knyts till den tidpunkt då den läropliktige blir myndig, alltså fyller 18 år, eller när den läropliktige för det med godkänt resultat har avlagt studentexamen som avses i lagen om studentexamen eller en sådan examen som avses i lagen om yrkesutbildning. Läroplikten upphör antingen när den studerande blir myndig eller avlägger examen beroende på vilket som infaller först. Enligt 25 § i lagen om studentexamen ger International Baccalaureate-examen, Reifeprüfung-examen eller Deutsche Internationale Abitur-examen som har avlagts som avslutning på sådan utbildning som avses i gymnasielagen samt europeisk studentexamen vid Europaskolorna ger samma rättigheter som studentexamen enligt lagen i fråga. Med yrkesinriktad examen avses i praktiken yrkesinriktad grundexamen eller yrkesexamen, men enligt bestämmelsens ordalydelse kan läroplikten också upphöra genom avläggande av specialyrkesexamen, om någon som är under 18 år undantagsvis har avlagt specialyrkesexamen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör läroplikten också i och med en utbildning som genomförts på Åland eller utomlands och som motsvarar en examen på andra stadiet. Situationen kan vara denna för till exempel en person som är varaktigt bosatt utomlands eller en invandrare som har flyttat till Finland nära läropliktsålderns utgång. Om en person redan har genomgått utbildning utomlands som motsvarar studentexamen eller yrkesinriktad examen är han eller hon inte längre läropliktig.
7.1.2
2 kap. Fullgörande av läroplikten
I kapitlet ingår bestämmelser om olika alternativa sätt att fullgöra läroplikten. Enligt de föreslagna bestämmelserna fullgörs läroplikten först i grundläggande utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning samt i examensinriktad utbildning på andra stadiet efter den grundläggande utbildningen eller i olika utbildningar i övergångsskedet. I kapitlet ingår också bestämmelser om tillräckliga framsteg i studierna, avbrytande av fullgörandet av läroplikten samt om fullgörande av läroplikten under tiden för förlust av studierätt för viss tid.
3 §.Fullgörande av läroplikten i den grundläggande utbildningen. I 1 mom. föreslås bestämmelser om fullgörande av läroplikten i den grundläggande utbildningen. Enligt förslaget ska läropliktiga delta i grundläggande utbildning på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Bestämmelser om när en elev ska börja och sluta delta i grundläggande utbildning som hör till läroplikten finns i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Man ska även i fortsättningen kunna delta i ordnad grundläggande utbildning eller inhämta kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs på något annat sätt.
I 2 mom. föreslås det att ett barn som omfattas av förlängd läroplikt ska fullgöra sin läroplikt genom att delta i förskoleundervisning enligt 26 a § i lagen om grundläggande utbildning det år läroplikten börjar. Ett barn som omfattar av förlängd läroplikt har också rätt att delta i förskoleundervisning det år då barnet fyller fem år. I fråga om det som föreskrivs i 2 mom. förändras inte situationen för kommunens skyldighet att ordna undervisning eller för barn som omfattas av förlängd läroplikt jämfört med nuläget.
I 3 mom. föreslås det dessutom att en läropliktig kan fullgöra läroplikten genom att delta i sådan förberedande undervisning som avses i 5 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Undervisningen är avsedd för invandrare så att de får tillräckliga färdigheter att delta i den grundläggande utbildningens allmänna undervisning. Undervisningen motsvarar ett års lärokurs.
4 §.Fullgörande av läroplikten efter slutförande av den grundläggande utbildningen. I paragrafen föreskrivs om de utbildningar där läroplikten kan fullgöras efter att den grundläggande utbildningen slutförts. Läroplikten efter den grundläggande utbildningen fullgörs i regel i gymnasieutbildning eller yrkesutbildning så att målet är att avlägga examen på andra stadiet. Bestämmelser om detta finns i 1 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska läropliktiga efter slutförande av den i lagen om grundläggande utbildning avsedda grundläggande utbildningens lärokurs fullgöra gymnasieutbildningens lärokurs enligt gymnasielagen och studentexamen som avläggs som avslutning på gymnasieutbildningen eller yrkesinriktad grundexamen eller yrkesexamen enligt lagen om yrkesutbildning.
Gymnasiets lärokurs kan avläggas enligt lärokursen för unga eller för vuxna. Enligt gymnasielagen kan en sökande som är under 18 år antas för att avlägga lärokursen för gymnasieutbildning för vuxna endast av grundad anledning som har samband med sökandens hälsotillstånd eller personliga livssituation. Också avläggande av studentexamen enligt lagen om studentexamen innebär fullgörande av läroplikten.
I yrkesutbildning kan läroplikten fullgöras genom att avlägga yrkesinriktad grundexamen eller yrkesexamen. I praktiken avlägger största delen av de läropliktiga i yrkesutbildningen yrkesinriktad grundexamen. De yrkesinriktade grundexamina riktar sig till dem som kommer ut i arbetslivet. I dem ska den studerande visa att han eller hon har breda grundläggande yrkesfärdigheter för olika uppgifter inom en bransch samt mer specialiserat kunnande och sådan yrkesskicklighet som arbetslivet kräver inom minst ett delområde med anknytning till en samlad verksamhet inom arbetslivet. Yrkesexamina är i regel avsedda för personer som redan är verksamma i branschen för förvärvande av riktat kunnande i enlighet med arbetslivets behov, så av yrkesexamina kommer i första hand på fråga sådana examina som fungerar som inkörsport till en bransch och som inte förutsätter tidigare förvärvat kunnande i arbetslivet.
Läroplikten kan också fullgöras genom att förvärva kunnande i läroavtalsutbildning för avläggande av yrkesinriktad examen. Yrkesinriktad examen som avläggs som läroavtalsutbildning är ett ändamålsenligt sätt att fullgöra läroplikten för sådana unga som vill övergå till arbetslivet genast efter avslutad grundläggande utbildning.
I läropliktslagen föreskrivs inte om sätten att fullgöra läroplikten. Inom såväl gymnasieutbildningen som yrkesutbildning är det möjligt att fullgöra läroplikten utan att delta i undervisningen. I gymnasieutbildningen kan läroplikten fullgöras utan att delta i undervisningen i form av särskild examen enligt 36 § i gymnasielagen. Det föreslås att 36 § i gymnasielagen utökas med ett nytt moment där det föreskrivs om fullgörande av läroplikten i form av särskild examen. I särskild examen enligt gymnasielagen förvärvar den studerande de kunskaper och färdigheter som behövs för att fullgöra gymnasiets lärokurs på något annat sätt som han eller hon själv väljer än i undervisning som utbildningsanordnaren ordnar och deltar i prov för särskild examen. Utbildningsanordnaren svarar för verkställandet och bedömningen av proven.
I yrkesutbildningen är åter avläggandet av yrkesinriktad examen i enlighet med den gällande lagstiftningen inte beroende av sättet att förvärva kunnandet. Den som antagits som studerande kan avlägga examensdelar eller hela examen utan att delta i examensutbildningen, om han eller hon förvärvar eller har förvärvat det kunnande som krävs för att avlägga examen eller en del av den på något annat sätt. Lagstiftningen om yrkesexamen gör det alltså möjligt att fullgöra läroplikten även utan att delta i examensutbildningen. Om en läropliktig till exempel har förvärvat eller förvärvar kunnande i familjens näringsverksamhet, kan han eller hon visa sitt kunnande genom att gå direkt till yrkesprov.
Om en läropliktig vill avlägga en yrkesinriktad examen utan att delta i examensutbildning, ska den läropliktige komma överens om detta med den som ordnar yrkesutbildningen. Den läropliktige ska ta kontakt med en sådan anordnare av yrkesutbildning som har rätt att ordna den examen som den läropliktige vill avlägga självständigt. Enligt 52 § 6 mom. i lagen om yrkesutbildning ska utbildningsanordnaren erbjuda möjlighet att avlägga examen eller en examensdel även utan deltagande i examensutbildning. För den läropliktige utarbetas en personlig utvecklingsplan för kunnandet där den studerandes tidigare kunnande utreds och identifieras samt planeras hur det kunnande och den yrkesskicklighet som behövs ska visas. Den läropliktige svarar själv för att förvärva det kunnande som behövs.
För en ung som slutfört den grundläggande utbildningen är det sällan ändamålsenliga utbildningsformer att i första hand avlägga särskild examen i gymnasiet eller yrkesinriktad examen utan att delta i examensutbildningen. De gör det ändå möjligt att fullgöra läroplikten efter den grundläggande utbildningen utan att delta i undervisningen, om den läropliktige och dennes vårdnadshavare vill det. På samma sätt som enligt tillämpningspraxis i fråga om lagen om grundläggande utbildning har den som fullgör sin läroplikt självständigt inte rätt att få avgiftsfria läromedel eller lagstadgade studiesociala förmåner. Självständigt fullgörande av läroplikten är en fritt valbart alternativ och den läropliktige svarar då själv för att förvärva det kunnande som behövs och skaffa det material och de redskap som behövs för att förvärva kunnandet. Den läropliktige har alltid möjlighet att välja att fullgöra sin läroplikt genom att delta i examensutbildning.
Det ska göras skillnad mellan fullgörande av läroplikten på det sätt som avses ovan utan att alls delta i undervisningen och den gällande lagstiftningens möjligheter att delvis genomföra gymnasieutbildning och yrkesutbildning självständigt. Enligt 25 § 1 mom. i gymnasielagen kan en studerande på ansökan beviljas tillstånd att genomföra en del av studierna självständigt. På motsvarande sätt kan man inom yrkesutbildningen i den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet komma överens om att den studerande förvärvar en del av kunnandet på något annat sätt än genom att delta i examensutbildningen. I dessa situationer är det inte fråga om sådant fullgörande av läroplikten utan att delta i undervisningen som hindrar att man få de förmåner som ingår i avgiftsfri utbildning samt studiesociala förmåner. Utbildningsanordnaren är emellertid inte skyldig att tillhandahålla den studerande till exempel arbetsredskap och arbetsdräkter i anslutning till yrkesutbildningen, om han eller hon vill förvärva kunnandet någon annanstans än i en av utbildningsanordnaren anvisad lärmiljö, där arbetsredskap och arbetsdräkter står till den studerandes förfogande.
Enligt 26 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska den kommun där en läropliktig är bosatt övervaka den läropliktiges framsteg om han eller hon inte deltar i utbildning som ordnas med stöd av lagen i fråga. I studier på andra stadiet svarar dock i enlighet med förslaget till 12 § 2 mom. i läropliktslagen den utbildningsanordnare som handhar verkställandet av prov för en särskild examen eller som tar emot yrkesproven för övervakningen av självständigt fullgörande av läroplikten.
I 2 mom. föreskrivs om fullgörande av läroplikten i annan utbildning än examensutbildning. Enligt 1 punkten kan läroplikten fullgöras i utbildning som handleder för examensutbildning. Utbildning som handleder för examensutbildning föreslås att ordna från och med den 1 augusti 2022. Enligt en övergångsbestämmelse som föreslås i läropliktslagen kan läroplikten läsåret 2021—2022 fullgöras även i påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning och utbildning som handleder för yrkesutbildning.
Enligt 2 mom. 2 punkten kan läroplikten fullgöras i utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv enligt lagen om yrkesutbildning. Detta är ett sätt att fullgöra läroplikten för sådana studerande med svår funktionsnedsättning som inte har färdigheter att genomföra examensutbildning.
Enligt 2 mom. 3 punkten kan läroplikten fullgöras i utbildning för läropliktiga som ordnas av folkhögskolor och som avses i 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete. Sådan utbildning kan bidra till att fullgöra läroplikten under endast ett år. Detta betyder att om en läropliktig har studerat ett år i en folkhögskola i utbildning som riktar sig till läropliktiga, kan den läropliktige inte fortsätta att fullgöra sin läroplikt genom att studera ytterligare ett år i samma utbildning. Undantag från att utbildningen får vara högst ett år kan dock medges, om folkhögskolans huvudmans utbildningsuppgift enligt tillståndet att driva läroanstalt i huvudsak eller delvis är att ordna utbildning för personer med svår funktionsnedsättning. Enligt den bestämmelse som föreslås i lagen om fritt bildningsarbete kan utbildningen pågå högst tre år när en studerande studerar i utbildning för personer med svår funktionsnedsättning. I sådan utbildning kan också mer än ett år av läroplikten fullgöras, man kan alltså i princip studera i sådan utbildning tills läroplikten upphör.
I 2 mom. 4 punkten föreskrivs att samer kan fullgöra läroplikten i utbildning i samiska och samisk kultur enligt lagen om Sameområdets utbildningscentral som varar minst en termin. Studier i samiska och samisk kultur kan vara ett motiverat sätt att fullgöra läroplikten, om den läropliktige behöver färdigheter att övergå till fortsatta studier på samiska. Andra än samer kan inte fullgöra sin läroplikt i utbildning i samiska och samisk kultur i Sameområdets utbildningscentral. En läropliktig konstateras vara same utifrån den studerandes eller vårdnadshavarens egen anmälan om att den läropliktige kommer från en samisk familj eller släkt.
Enligt 4 § i lagen om Sameområdets utbildningscentral utarbetar rektorn och lärarkåren en plan för studiehelheterna för samiska och den samiska kulturen, deras omfattning, undervisningens mål samt centrala innehåll och uppläggning samt bedömningen av de studerande. Direktionen godkänner planen. I 7 § i lagen om utbildningscentralen föreskrivs om antagning av studerande som studerar samiska och samisk kultur samt om de studerandes rätt till en trygg studiemiljö. I 8 § föreskrivs om de studerandes studiesociala förmåner. Enligt bestämmelsen har de studerande som studerar samiska och samisk kultur i en utbildning som räcker minst en termin rätt till avgiftsfria måltider på det sätt som föreskrivs i 100 § i lagen om yrkesutbildning samt till en plats på utbildningsanordnarens internatboende på det sätt som föreskrivs i 103 § 2 mom. i den lagen. Av andra studerande får avgifter för material, måltider och inkvartering tas ut. Undervisningen är avgiftsfri. Utbildning som godkänns som fullgörande av läroplikten föreslås räcka minst en termin, så en läropliktig studerande ska alltid ha rätt även till studiesociala förmåner enligt lagen om Sameområdets utbildningscentral.
I 2 mom. 5 punkten föreskrivs det att läroplikten kan fullgöras även i grundläggande utbildning för vuxna enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning eller i utbildning som avses i lagen om fritt bildningsarbete på det sätt som föreskrivs i 5 § i läropliktslagen. I 5 § föreskrivs närmare om de situationer där en läropliktig kan fullgöra sin läroplikt i de nämnda utbildningarna.
I 3 mom. föreslås en definitionsbestämmelse, enligt vilken vad som i denna lag föreskrivs om utbildningsanordnare tillämpas också på utbildningsanordnare och huvudmän för läroanstalter. En anordnare av utbildning enligt lagen om grundläggande utbildning kallas enligt etablerad praxis utbildningsanordnare och en aktör som erhållit tillstånd att vara huvudman för en folkhögskola kallas huvudman för en läroanstalt. I läropliktslagen föreslås dock att utbildningsanordnare används som allmänt begrepp, så att det tillämpas på de ovannämnda anordnarna av utbildning, om inte något annat föreskrivs i denna lag.
I 4 mom. föreskrivs det att en läropliktig anses fullgöra sin läroplikt också om han eller hon studerar i utbildning som motsvarar utbildning enligt denna lag på Åland eller utomlands. Bestämmelsens syfte är att göra det möjligt för en person i läropliktsåldern som har sin vanliga vistelseorti Finland att, om han eller hon så vill, studera även på Åland eller utomlands, eftersom det inte är motiverat att ålägga personer i läropliktsåldern att studera endast i läroanstalter som lyder under finsk lagstiftning, om studier någon annanstans motsvarar utbildning enligt läropliktslagen. På Åland studerar i synnerhet svenskspråkiga samt sådana som studerar inom sjöfartsutbildning. Studier utomlands kan vara möjliga i synnerhet för dem som bor i gränstrakterna mellan Finland, Sverige och Norge samt under en tillfällig utlandsvistelse, varvid den läropliktige fortfarande har sin vanliga vistelseort i Finland. För samer ska det vara möjligt att fullgöra läroplikten i grannländerna Sverige och Norge också när utbildningen hänför sig till samiska språket, den samiska kulturen eller samernas näringar.
Om en person i läropliktsåldern som har sin vanliga vistelseort i Finland studerar på Åland eller utomlands, ska han eller hon underrätta boendekommunen, som har handlednings- och tillsynsansvaret för fullgörandet av läroplikten, om när studierna inleds och avbryts. I övrigt gäller de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i läropliktslagen inte studier på Åland eller utomlands. Den studerande har rätt till studiestödsförmåner enligt lagen om studiestöd och till bland annat läromaterialsstöd, om villkoren för erhållande uppfylls i övrigt.
5 §.Fullgörande av läroplikten i vissa situationer. Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. kan läropliktiga som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande studier men som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå utbildning efter den grundläggande utbildningen fullgöra läroplikten genom att delta i grundläggande utbildning för vuxna. Den föreslagna bestämmelsen gäller i praktiken läropliktiga som utomlands har slutfört studier som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs, men som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå examensinriktad utbildning eller handledande utbildning. Med stöd av bestämmelsen kan en läropliktig delta i grundläggande utbildning för vuxna som avses i 46 § i lagen om grundläggande utbildning, i praktiken i huvudsak i den undervisning i läskunnighetsfasen som ingår i den, för att stärka sina språkkunskaper i enlighet med den individuella studieplanen.
Det föreslås att ordalydelsen i 46 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ändras så att man i princip kan delta i grundläggande utbildning för vuxna efter att fullgörandet av den grundläggande utbildningen enligt 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har upphört. Enligt förslaget ska grundläggande utbildning för vuxna enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning alltså i princip vara avsedd för sådana som fyllt 17 år, men med stöd av den bestämmelse som föreslås i 5 § 1 mom. i läropliktslagen kan till grundläggande utbildning för vuxna antas även yngre personer som har slutfört studier som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs, men som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå utbildning efter den grundläggande utbildningen.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där en läropliktig, som har slutfört den grundläggande utbildning som avses i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning och som saknar tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att genomgå utbildning efter den grundläggande utbildningen, kan fullgöra läroplikten i folkhögskolornas utbildning för invandrare. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska läroplikten då kunna fullgöras i sådan utbildning där man följer de grunder i läroplanen för integrationsutbildningen för vuxna invandrare som avses i 20 § 2 mom. i lagen om främjande av integration (1386/2010) eller den rekommendation till läroplan för utbildning för invandrare som Utbildningsstyrelsen har utarbetat. Med stöd av ett bemyndigande i integrationslagen har Utbildningsstyrelsen utfärdat Grunderna för läroplanen för integrationsutbildning av vuxna invandrare (Utbildningsstyrelsens föreskrifter och anvisningar 2012:1, dnr 1/011/2012). Dessutom har Utbildningsstyrelsen utarbetat Rekommendation för läroplan för utbildning i grundläggande litteracitet inom fritt bildningsarbete 2017, som följs i den utbildning i läs- och skrivkunnighet som folkhögskolorna ordnar.
De föreslagna undantag att fullgöra läroplikten som det föreskrivs om i 1 och 2 mom. gäller i praktiken sådana invandrarunga som nyss har anlänt till Finland, som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller vars skyldighet enligt 26 § 1 mom. att slutföra den grundläggande utbildningen har upphört men vars kunskaper i finska eller svenska inte har hunnit utvecklas tillräckligt för att de ska klara av utbildningar som leder till examen på andra stadiet eller utbildningar i övergångsskedet. Dessa läropliktiga hänvisas antingen till den inledande fasen i grundläggande utbildning för vuxna eller till folkhögskolornas integrationsutbildning i finska eller svenska eller läskunnighet inom fritt utbildningsarbete, där man följer Utbildningsstyrelsens grunder för läroplanen eller rekommendation för läroplan. I folkhögskolornas utbildning studerar invandrarunga i praktiken i samma undervisningsgrupper som de som studerar i den integrationsutbildning som lyder under arbets- och näringsförvaltningen.
I 3 mom. föreskrivs om fullgörande av läroplikten i en situation där skyldigheten att fullgöra läroplikten i den grundläggande utbildningen har upphört enligt lagen om grundläggande utbildning utan att personen i fråga har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan den läropliktige då fullgöra läroplikten genom att delta i antingen grundläggande utbildning för vuxna eller i sådan annan utbildning som avses i 4 § i läropliktslagen.
Vid antagning av studerande tillämpas vad som föreskrivs om grunder för antagning av studerande i den lag som gäller utbildningen i fråga. Enligt 38 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning kan som studerande antas en sökande som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller en motsvarande tidigare lärokurs eller som utbildningsanordnaren i övrigt anser ha tillräckliga förutsättningar att förvärva det kunnande eller avlägga den examen som eftersträvas. Enligt 21 § 1 mom. i gymnasielagen kan som studerande av vägande skäl även antas den som inte har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs men som utbildningsanordnaren annars anser ha tillräckliga förutsättningar att klara av studierna. En motsvarande bestämmelse föreslås i 8 § i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Slutförande av den grundläggande utbildningens lärokurs är alltså inte alltid ett absolut villkor för att börja i examensinriktad eller handledande utbildning. Om en i bestämmelsen avsedd läropliktig inte vill söka till eller inte antas som studerande till examensinriktad eller handledande utbildning, kan den läropliktige med stöd av bestämmelsen fullgöra läroplikten även i grundläggande utbildning för vuxna.
6 §.Tillräckliga framsteg i studierna. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska framstegen i de studier som omfattas av läroplikten vara tillräckliga. Bestämmelser om tillräckliga framsteg i studierna finns i den lag som gäller utbildningen i fråga. I läropliktslagen föreskrivs det inte om separata prestationer utifrån studiepoäng eller kompetenspoäng för att följa att framstegen i studierna är tillräckliga. I 12 § 3 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnarens skyldighet att övervaka att studierna framskrider.
Enligt 14 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning beslutar statsrådet om de allmänna riksomfattande målen för den utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning samt om hur den tid som används för grundläggande utbildning ska fördelas mellan undervisning i olika ämnen, ämnesgrupper och elevhandledning (timfördelning). Enligt 9 och 24 § i lagen om grundläggande utbildning omfattar den grundläggande utbildningens lärokurs nio år och om omfattningen på den grundläggande utbildning som ges eleverna per dag och per vecka bestäms genom förordning. Målen för grunderna för läroplanen och timfördelningen per årskurs anger det målsatta genomförandet av den grundläggande utbildningen för respektive årskurs. Undervisningen ordnas med hänsyn till elevernas olika förutsättningar och den kan utgå från olika omfattande lärokurser. Det främsta målet är att stödja elevens studier så att det är möjligt att nå målen för den allmänna lärokursen i alla läroämnen. Inlärningen kan stödjas med olika stödformer enligt lagen om grundläggande utbildning eller så kan läroämnets lärokurs individualiseras.
Enligt 10 § i gymnasielagen utgör gymnasieutbildningen en lärokurs vars målsatta tid är tre år. Enligt 23 § i gymnasielagen har den studerande rätt att slutföra gymnasieutbildningens lärokurs på högst fyra år, om inte utbildningsanordnaren beviljar den studerande extra tid för slutförande av studierna på grund av sjukdom, skada eller någon annan särskild orsak. Den gymnasieutbildning som ingår i läroplikten borde alltså framskrida så att lärokursen slutförs inom den tid som anges i gymnasielagen.
Enligt 15 § i lagen om yrkesutbildning ska Utbildningsstyrelsen sammanställa grunderna för de yrkesinriktade grundexamina så att examina till sin omfattning motsvarar tre års studier. I lagen föreskrivs ändå inte någon tidsgräns för avläggande av yrkesinriktad examen, utan tiden för avläggande av examen planeras för varje studerande i samband med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. En läropliktig studerande ska ändå i princip studera på heltid. Det föreslås att till 44 § i lagen om yrkesutbildning fogas en bestämmelse enligt vilken för läropliktiga ska den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas så att tiden för avläggande av yrkesinriktad examen enligt planen är högst fyra år. Den föreslagna tiden motsvarar tiden för genomförande av gymnasiets lärokurs enligt gymnasielagen. Framstegen i de studier som hör till läroplikten anses vara tillräckliga när den läropliktige följer sin personliga utvecklingsplan för kunnandet.
Enligt en bestämmelse om föreslås i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning är tiden för genomförande av utbildningen i fråga ett år, om inte utbildningsanordnaren beviljar den studerande extra tid för slutförande av studierna på grund av sjukdom, skada eller av någon annan särskild orsak. Handledande utbildning som hör till läroplikten borde alltså genomföras i sådan takt att den kan genomföras på ett år, om inte tiden har förlängts. Också den lagstadgade tiden för genomförande av utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som förbereder för gymnasieutbildning är ett år, om inte utbildningsanordnaren har beviljat extra tid. Påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen ges under minst 1 100 timmar per år och påbyggnadsundervisningen pågår ett år.
Tiden för genomförande av utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv kan vara högst tre år. Tiden bestäms utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. Framstegen i de studier som hör till läroplikten anses vara tillräckliga när den läropliktige följer sin personliga utvecklingsplan för kunnandet.
I lagen om fritt bildningsarbete föreslås bestämmelser om utbildning som ordnas av folkhögskolor och som riktar sig till läropliktiga. Utbildning som riktar sig till läropliktiga ska omfatta minst 34 studerandeveckor och utbildningen får räcka högst ett år. För en studerande utarbetas en personlig studieplan. Framstegen i de studier som hör till läroplikten anses vara tillräckliga när den läropliktige följer sin personliga studieplan.
7 §.Avbrytande av fullgörandet av läroplikten. I paragrafen föreskrivs det om grunder för avbrytande av fullgörandet av läroplikten. Bestämmelsen ska tillämpas inom både den grundläggande utbildningen och sådan annan utbildning efter den grundläggande utbildningen som hör till läroplikten. I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det inte för närvarande uttryckligen om avbrytande av fullgörandet av läroplikten, utan grunderna för avbrytande bygger på tillämpningspraxis. Genom bestämmelsen förenhetligas och klarläggs rättsläget när det gäller avbrytande av fullgörandet av läroplikten. Utgångspunkt är grundlagens bestämmelse om varje läropliktigs rätt till undervisning och studier. Läroplikten kan avbrytas endast på basis av den läropliktiges eller dennes vårdnadshavares viljeyttring, alltså ansökan, inte i något fall på en myndighets initiativ.
I 1 mom. anges grunderna för att fullgörandet av läroplikten kan avbrytas. Fullgörandet av läroplikten avbryts i princip alltid för en viss tid, som grundar sig på den tid som den omständighet som hindrar fullgörandet av läroplikten varar. Efter att tiden gått ut ska den läropliktige fortsätta att fullgöra läroplikten. Om en läropliktig som fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs saknar studieplats, ska han eller hon ansöka om studieplats före utgången av den period då läroplikten varit avbruten.
Enligt förslaget till 1 mom. 1 punkten kan fullgörandet av läroplikten avbrytas på grund av en långvarig sjukdom eller skada som hindrar fullgörandet av läroplikten. Bestämmelsen ska inte tillämpas på kortvarig frånvaro på grund av sjukdom. Det görs alltid en bedömning om sjukdomen eller skadan i fråga hindrar fullgörandet av läroplikten. För att bedöma saken används till exempel läkarutlåtande samt vid behov multiprofessionell sakkunskap.
Enligt 15 § i diskrimineringslagen ska utbildningsanordnare göra sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra få utbildning. Bestämmelser om hinderslöshet och anpassningar ingår också i substanslagarna om utbildning. Det ska ändå vara möjligt att avbryta fullgörandet av läroplikten om den läropliktiges sjukdom eller skada är sådan att man bedömer att det inte för möjligt att genomföra studierna ens med hjälp av lagstadgade stödåtgärder och specialarrangemang.
Strävan är att ordna grundläggande utbildning i den omfattning som är möjlig med beaktande av elevens hälsa. I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det om stödåtgärder och metoder att ordna undervisning även för läropliktiga som är långtidssjuka och som behöver stöd. En elev kan behöva stöd i sitt lärande och sin skolgång tillfälligt eller under en längre tid. De tre nivåerna av stöd för lärande och skolgång är allmänt, intensifierat och särskilt stöd. En elev kan få stöd på endast en nivå åt gången. Exempel på stödformer är stödundervisning, specialundervisning på deltid, biträdestjänster och särskilda hjälpmedel. Enligt 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning kan läroplikten förlängas så att om en funktionsnedsättning eller en sjukdom hos barnet medför att de mål som ställts för den grundläggande utbildningen uppenbarligen inte kan nås under nio år, blir barnet läropliktigt ett år tidigare än vad som bestäms i 1 mom. och läroplikten fortgår i 11 år.
I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs också om så kallad sjukhusundervisning. Enligt 4 a § i lagen om grundläggande utbildning är den kommun där sjukhuset finns skyldig att för elever i förskoleundervisning eller grundläggande utbildning som är patienter på sjukhuset ordna undervisning i den omfattning detta är möjligt med hänsyn till patientens hälsa. Den kommun där det sjukhus som svarar för vården finns är skyldig att ordna undervisning och stöd även för andra läropliktiga elever i specialiserad sjukvård i den omfattning detta är motiverat med beaktande av elevens hälsa, pedagogiska specialbehov och terapeutiska och rehabiliterande åtgärder inom den specialiserade sjukvården.
Enligt 40 § i lagen om yrkesutbildning får en omständighet som hänför sig till en sökandens hälsotillstånd eller funktionsförmåga inte vara ett hinder för antagning som studerande. I lagen om yrkesutbildning föreskrivs om en studerandes rätt att få särskilt stöd eller krävande särskilt stöd, om den studerande på grund av inlärningssvårigheter, funktionsnedsättning eller sjukdom eller av någon annan orsak behöver långvarigt eller regelbundet särskilt stöd i sitt lärande och sina studier. En motsvarande bestämmelse om rätt till särskilt stöd föreslås i 21 § i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. I lagen föreskrivs dessutom om rätt för en studerande som får särskilt stöd till särskilda hjälpmedel och biträdestjänster med stöd av antingen utbildningslagarna eller andra lagar. När det gäller en studerande som får särskilt stöd kan bedömningen av kunnandet i en yrkesinriktad grundexamen anpassas eller så kan man avvika från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet, om det är motiverat av skäl som har samband med den studerandes funktionsnedsättning eller hälsotillstånd.
I lagen om yrkesutbildning föreskrivs det också om utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv och som är avsedd för studerande med svår funktionsnedsättning. I denna utbildning anpassas studiernas innehåll helt och hållet enligt den studerandes personliga mål och färdigheter.
Enligt förslaget till 1 mom. 2 punkten får fullgörandet av läroplikten avbrytas under moderskaps., faderskaps- eller föräldraledigheten. När det gäller dessa grunder görs det ingen bedömning av om vården av barnet hindrar fullgörandet av läroplikten, utan en studerande har alltid rätt att avbryta fullgörandet av läroplikten, om den studerande är moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledig. Den läropliktige kan emellertid om han eller hon vill studera under moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledigheten.
Enligt förslaget till 1 mom. 3 punkten får fullgörandet av läroplikten avbrytas under en tillfällig vistelse utomlands som varar i minst en månad. Bestämmelsen ska inte tillämpas på kortare frånvaro än så till följd av till exempel en semesterresa. Enligt 2 § i läropliktslagen är de som har sin vanliga vistelseort i Finland läropliktiga. Om en läropliktig flyttar varaktigt utomlands är han eller hon inte längre läropliktig och behöver inte heller särskilt ansöka om avbrytande av fullgörandet av läroplikten.
Permanent och tillfällig vistelse utomlands bedöms på de grunder som anges i 5 § i lagen om hemkommun. Enligt den bestämmelsen har en person som har bosatt sig utomlands för en längre tid än ett år inte hemkommun i Finland. I vissa situationer som anges i lagen om hemkommun kan en person ändå fortfarande ha en hemkommun trots att han eller hon har flyttat utomlands för en längre tid än ett år. I princip är en vistelse utomlands som varar kortare tid än ett år alltid tillfällig på det sätt som avses i läropliktslagen och den läropliktige ska ansöka om avbrytande av fullgörandet av läroplikten. Situationen är denna till exempel när en studerande reser utomlands som utbytesstudent eller flyttar tillfälligt utomlands med sin familj.
Om en läropliktig vistas tillfälligt utomlands men inte har ansökt om avbrytande av fullgörandet av läroplikten, ska den läropliktige utreda och komma överens med utbildningsanordnaren hur han eller hon fullgör sin läroplikt under vistelsen utomlands. Fullgörandet av läroplikten jämställs då med hemskola i den grundläggande utbildningen och med självständigt fullgörande av läroplikten i utbildning på andra stadiet. Utbildningsanordnaren är inte skyldig att tillhandahålla en läropliktig som tillfälligt studerar utomlands sådana läromedel, tjänster eller förmåner som en läropliktig som deltar i undervisningen eller utbildningen har rätt till enligt undervisnings- eller utbildningslagstiftningen. Detta motsvarar tolkningen i nuläget av rätten till lagstadgade tjänster och förmåner när en läropliktig får hemundervisning.
Enligt förslaget till 1 mom. 4 punkten får fullgörandet av läroplikten avbrytas även på grund av något annat vägande skäl som hänför sig till den läropliktiges livssituation och som hindrar fullgörandet av läroplikten. Sådana vägande skäl som avses i bestämmelsen kan vara till exempel en tillfällig nedsättning av funktionsförmågan till följd av en nära anhörigs dödsfall eller akuta allvarliga sjukdom eller deltagande i till exempel ett behandlingsprogram för drogberoende. När man bedömer avbrytande av fullgörandet av läroplikten på grund av i bestämmelsen avsedda vägande skäl, bör man också beakta olika alternativ sätt att genomföra studierna. I anslutning till den studerandes livssituation kan det också vara nödvändigt att se över den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet eller individuella studieplan. I dessa planer kan man komma överens om att den studerande till exempel tillfälligt slår av på studietakten eller genomför studierna i en alternativ lärmiljö. Med dessa metoder är det möjligt för den läropliktige att genomföra studierna även i en utmanande livssituation utan att fullgörandet av läroplikten behöver avbrytas helt och hållet.
Läropliktstiden förlängs inte fast fullgörandet av läroplikten avbryts. Läroplikten upphör när man fyller 18 år, trots att fullgörandet av läroplikten avbrutits under läropliktstiden. Avbrytande av fullgörandet av läroplikten förlänger dock den tid som berättigar till avgiftsfrihet på det sätt som föreskrivs i 16 § i läropliktslagen.
Bestämmelser om den studerandes rätt att avbryta sina studier tillfälligt finns i 23 § i gymnasielagen och i 96 § i lagen om yrkesutbildning. En motsvarande bestämmelse föreslås i 17 § i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt dessa bestämmelser har den studerande rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt för den tid som han eller hon fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen, civiltjänstlagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor eller får sjukdagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen. Därtill kan studierätten på den studerandes begäran tillfälligt avbrytas av någon annan grundad anledning. Det föreslås att dessa bestämmelser ändras så att de i fortsättningen inte tillämpas på läropliktiga studerande.
Läropliktslagens grunder för att avbryta fullgörandet av läroplikten skiljer sig från grunderna för tillfälligt avbrytande av studierna enligt andra utbildningslagar. Avbrytande av fullgörandet av läroplikten på grund av en sjukdom eller skada ska inte förutsätta att personen i fråga får sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen, eftersom den som är under 16 år inte har rätt till sjukdagpenning. I läropliktslagen föreskrivs det inte på samma sätt som i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning om fullgörande av värnplikten som en grund för att avbryta fullgörandet av läroplikten, eftersom personer i läropliktsåldern i praktiken inte fullgör värnplikten. Fullgörandet av läroplikten kan inte heller avbrytas av någon annan grundad anledning, så i detta avseende är läropliktigas rätt att tillfälligt avbryta sina studier striktare reglerad än regleringen enligt andra utbildningslagar.
I 2 mom. föreskrivs det om möjlighet att avbryta fullgörandet av läroplikten tills vidare. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en läropliktig rätt att avbryta fullgörandet av läroplikten tills vidare, om det hinder för fullgörande av läroplikten som avses i 1 mom. 1 punkten, alltså en långvarig sjukdom eller skada, är av bestående natur. Då är det inte motiverat att avbryta fullgörandet av läroplikten för viss tid, om man på förhand med säkerhet kan bedöma att sjukdomen eller skadan kommer att hindra fullgörandet av läroplikten även efter att tiden gått ut. Om det inte skulle finnas möjlighet att avbryta fullgörandet av läroplikten tills vidare, skulle den läropliktige varje gång tiden går ut bli tvungen att på nytt ansöka om att få avbryta fullgörandet av läroplikten och lägga fram en utredning om saken. När det är fråga om ett hinder av bestående natur är det också svårt att ange hur länge ett avbrott för viss tid ska pågå. Trots att fullgörandet av läroplikten har avbrutits tills vidare med stöd av 2 mom., ska den läropliktige alltid ha rätt att återvända och fullgöra sin läroplikt, om omständigheterna förändras.
Enligt 3 mom. fattas beslut om avbrytande av läroplikten efter ansökan. Ansökan kan i enlighet med förvaltningslagens principer göras av den läropliktiges vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare eller den läropliktige själv. Enligt 14 § i förvaltningslagen har en minderårig som har fyllt femton år och hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare rätt att var för sig föra talan i ett ärende som gäller den minderårigas person eller personliga fördel eller rätt. Enligt 35 § i förvaltningslagen ska när intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare för talan huvudmannen höras och när huvudmannen för talan ska intressebevakaren, vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare höras, om detta är nödvändigt med hänsyn till huvudmannens fördel eller för att saken ska kunna utredas. Enligt 56 § i förvaltningslagen ska delgivning med en privatperson ske med personen själv eller med hans eller hennes lagliga företrädare. Om både delgivningens mottagare och dennes företrädare har rätt att föra talan i ärendet, ska delgivning ske med vardera särskilt.
I 4 mom. föreskrivs det om den aktör som beslutar om avbrytande av fullgörandet av läroplikten. Enligt den föreslagna bestämmelsen är det i regel utbildningsanordnaren som beslutar om avbrytande av fullgörandet av läroplikten. Så är fallet när den läropliktige har börjat i undervisning eller utbildning som hör till läroplikten, och en grund för avbrytande framkommer under studierna. Om den läropliktige inte är elev eller studerande hos någon utbildningsanordnare, beslutar den läropliktiges boendekommun om avbrytandet. Situationen är denna till exempel när den läropliktige har en sådan sjukdom eller skada som enligt den läropliktiges eller vårdnadshavarens bedömning hindrar fullgörandet av läroplikten, och ansökan om avbrytande av fullgörandet av läroplikten görs innan läroplikten börjar eller i övergångsskedet mellan den grundläggande utbildningen och utbildning på andra stadiet. Boendekommunen beslutar om avbrytande av fullgörandet av läroplikten också när den läropliktige har avbrutit en påbörjad utbildning som hör till läroplikten och inte har någon ny studieplats.
Om fullgörandet av läroplikten avbryts för viss tid, behåller den utbildningsanordnare som fattat beslutet handlednings- och tillsynsansvaret för den läropliktige. Utgångspunkten för avbrytande för viss tid är att den läropliktige återupptar sina studier efter att orsaken till avbrottet för viss tid upphört eller undanröjts. Utbildningsanordnaren ska övervaka att den läropliktige återupptar sina studier efter avbrottsperioden.
Den läropliktiges boendekommun bär i sista hand handlednings- och tillsynsansvaret för fullgörandet av läroplikten, om ansvaret inte enligt lag ankommer på utbildningsanordnaren. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren meddela den läropliktiges boendekommun om fullgörandet av läroplikten avbryts tills vidare, eftersom den läropliktige då inte kommer tillbaka som studerande hos utbildningsanordnaren i fråga. Det föreslås att i anmälan ska uppges den läropliktiges identifierings- och kontaktuppgifter, som innehåller den läropliktiges namn och en kod som krävs för att identifiera den läropliktige, till exempel personbeteckning, samt telefonnummer, e-postadress, adress eller någon annan uppgift som gör att det är möjligt att få kontakt med den läropliktige.
Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter i anmälan är artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Fullgörande av handlednings- och tillsynsansvaret förutsätter att boendekommunen känner till den läropliktiges identifierings- och kontaktuppgifter, varför målet för regleringen är av allmänt intresse och regleringen är förenlig med proportionalitetsprincipen. Enligt 29 § 1 mom. i dataskyddslagen (1050/2018) får en personbeteckning behandlas, om det är viktigt att entydigt identifiera den registrerade för att utföra en i lag angiven uppgift. Det är viktigt att identifiera den läropliktige med personbeteckning eller något annat identifikationsnummer, för att kommunen ska ha möjlighet att klarlägga den läropliktiges aktuella situation och kunna fullgöra sitt handlednings- och tillsynsansvar. När personbeteckningen eller ett motsvarande identifikationsnummer används måste lämpliga skyddsåtgärder vidtas på det sätt som avses i artikel 87 i dataskyddsförordningen. Avsikten är att bygga upp en separat tjänst för anmälan för att säkerställa att uppgifterna överlämnas elektroniskt på ett datasäkert sätt.
8 §.Fullgörande av läroplikten under tiden för förlust av studierätt för viss tid. I paragrafen föreskrivs om fullgörande av läroplikten under tiden av förlust av studierätt för viss tid. Med förlust av studierätt avses att den studerande avstängs för viss tid eller att studierätten indras på de grunder som föreskrivs i substanslagarna. Paragrafen tillämpas när läroplikten fullgörs i utbildning efter den grundläggande utbildningen. För den grundläggande utbildningens del föreskrivs det om saken i 36 a § i lagen om grundläggande utbildning.
Enligt 41 § 1 mom. i gymnasielagen kan en studerande av disciplinära orsaker avstängas från läroanstalten för viss tid, högst ett år. En motsvarande bestämmelse ingår i 85 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning. Det föreslås att de ovannämnda bestämmelserna ändras för läropliktigas del så att den maximala tiden för avstängning för viss tid är tre månader, vilket motsvarar den maximala tiden för avstängning för viss tid i lagen om grundläggande utbildning. Med stöd av hänvisningsbestämmelser ska ovannämnda bestämmelser om avstängning för viss tid tillämpas även inom utbildning som handleder för examensutbildning och i folkhögskolornas utbildning som riktar sig till läropliktiga. I gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning föreskrivs också om möjlighet att avstänga en studerande för viss tid på grund av ett brott som den studerande begått.
I 81 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs det om indragning av studierätten i så kallade SORA-examina, där utbildningen eller utövandet av yrket inbegriper krav som hänför sig till minderårigas säkerhet eller patient- eller klientsäkerheten eller säkerheten i trafiken. Bestämmelser om avhållande från studierna i SORA-examina ingår i 85 § 5 mom. i lagen om yrkesutbildning, enligt vilket en studerande kan avhållas från studierna om han eller hon vägrar att genomgå kontroller och undersökningar för konstaterande av hälsotillståndet eller vägrar att visa upp ett straffregisterutdrag. I dessa fall kan den studerande avhållas från studierna till dess att han eller hon går med på behövliga kontroller och undersökningar eller går med på att visa upp ett straffregisterutdrag. Bestämmelser om avhållande från studierna på grund av att den studerande misstänks för ett brott finns i 41 § 4 mom. i gymnasielagen.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. ska utbildningsanordnaren tillsammans med den läropliktige och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare utarbeta en plan för fullgörandet av läroplikten under avstängningen från läroanstalten för viss tid eller indragningen av studierätten. I den plan som avses i den föreslagna bestämmelsen ska man komma överens om hur den läropliktige främjar sina studier under tiden för förlust av studierätten. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den läropliktige i enlighet med planen främja sina studier självständigt eller i andra lärmiljöer än vid läroanstalten eller på arbetsplatsen.
Skyldigheten att utarbeta planen tillsammans med vårdnadshavaren betyder att vårdnadshavaren ska ges möjlighet att delta i utarbetandet av planen och vårdnadshavaren ska delges den utarbetade planen för kännedom, så att han eller hon kan se till att läroplikten fullgörs på det sätt som avses i läropliktslagen. Planen kan emellertid också utarbetas utan vårdnadshavarens medverkan, om vårdnadshavaren trots möjlighet inte deltar i utarbetandet av planen.
Enligt 2 mom. har en läropliktig under tiden för förlust av studierätt för viss tid rätt att få sådan undervisning och handledning som möjliggör att studierna framskrider enligt planen. Möjliga sätt att förvärva kunnande är i praktiken till exempel handledda studier i en webbmiljö eller självständiga studier. Om det inte är möjligt att påvisa kunnande eller genomföra bedömning på något annat sätt än i läroanstalten eller på arbetsplatsen, genomförs bedömning först efter det att avstängningen eller indragningen av studierätten har upphört.
I utbildning på andra stadiet betyder avstängning för viss tid i enlighet med gällande praxis att studierätten dras in tillfälligt, och under den tiden har den studerande inte rätt att delta i undervisningen eller studera. Avstängning av en läropliktig för viss tid avviker från avstängning av andra studerande för viss tid, eftersom utbildningsanordnaren ska utarbeta en plan för genomförande av studierna även under avstängningen för viss tid samt ge sådan undervisning och handledning som möjliggör att studierna framskrider enligt planen. Utbildningsanordnaren ska också följa att planen genomförs.
I 2 mom. föreskrivs det också att en läropliktig under tiden för avstängning för viss tid har rätt till de tjänster som avses i lagen om elev- och studerandevård. Detta motsvarar rätten enligt lagen om grundläggande utbildning.
I 3 mom. föreskrivs det om förfarandena i en situation där den läropliktige inte deltar i utarbetandet av planen eller inte följer den plan som har utarbetats. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas då vad som i den lag som gäller utbildningen i fråga och i 13 § i läropliktslagen föreskrivs om att en studerande anses ha avgått. Enligt gymnasielagen förloras studierätten av en studerande som utan att anmäla giltigt skäl uteblir från undervisningen och om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att fortsätta studierna. Enligt lagen om yrkesutbildning anses en studerande ha avgått, om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att delta i undervisning eller yrkesprov eller visa sitt kunnande på andra sätt i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och inte har uppgett någon grundad anledning till sin frånvaro. Det föreslås dessutom att de ovannämnda bestämmelserna preciseras så att en läropliktig anses ha avgått senast en månad efter att han eller hon sista gången har deltagit i undervisningen.
Om en läropliktig som har avstängts för viss tid inte deltar i utarbetandet av planen eller inte följer den plan som har utarbetats, ska han eller hon anses ha avgått i enlighet med de ovannämnda bestämmelserna. Dessutom tillämpas de bestämmelser som föreslås i 13 § i läropliktslagen om när en studerande anses ha avgått. Innan beslut fattas om att en läropliktig anses ha avgått ska utbildningsanordnaren utreda om den läropliktige har inlett nya studier som godkänns för fullgörande av läroplikten. Om den läropliktige inte har inlett nya studier, ska utbildningsanordnaren meddela att fullgörandet av läroplikten avbrutits till den läropliktiges boendekommun samt till vårdnadshavaren eller en annan laglig företrädare. Då överförs handlednings- och tillsynsansvaret på den läropliktiges boendekommun.
7.1.3
3 kap. Handlednings- och tillsynsansvar för fullgörandet av läroplikten
I kapitlet ingår bestämmelser om de aktörer som har handlednings- och tillsynsansvar för fullgörandet av läroplikten samt om den läropliktiges skyldighet att söka till utbildning. I kapitlet ingår bestämmelser om vårdnadshavarens tillsynsansvar, handlednings- och tillsynsansvar i fråga om skyldigheten att söka till utbildning, handlednings- och tillsynsansvar för anordnare av utbildning på andra stadiet och boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar. I kapitlet ingår dessutom särskilda bestämmelser om när en läropliktig anses ha avgått samt en bestämmelse om anvisande av studieplats, om en läropliktig inte frivilligt söker till eller får en studieplats i läropliktsutbildning efter den grundläggande utbildningen.
9 §.Vårdnadshavarens tillsynsansvar. I paragrafen föreskrivs det om vårdnadshavarens tillsynsansvar. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den läropliktiges vårdnadshavare se till att den läropliktige fullgör läroplikten. En motsvarande bestämmelse ingår i 26 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande utbildning. Det föreslås att bestämmelsen stryks i lagen om grundläggande utbildning, så den föreslagna bestämmelsen gäller vårdnadshavare till läropliktiga i alla åldrar. Bestämmelser om eventuella sanktioner för försummelse av tillsyn över den läropliktige finns i 22 § i läropliktslagen.
På samma sätt som i nuläget betyder fullgörande av läroplikten inte så kallat skoltvång. Läropliktiga ska delta i grundläggande utbildning som ordnas i enlighet med lagen om grundläggande utbildning eller få kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs på något annat sätt. Om den läropliktige inte deltar i ordnad undervisning, ska den läropliktiges boendekommun övervaka den läropliktiges framsteg. Även i denna situation är elevens vårdnadshavare skyldig att övervaka att läroplikten fullgörs. Om eleven fullgör sin läroplikt genom att delta i grundläggande utbildning, ingår det i vårdnadshavarens tillsynsansvar att övervaka att eleven deltar i undervisningen och annan verksamhet som skolan ordnar. Utbildningsanordnaren ska i enlighet med 26 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning kontrollera frånvaro när det gäller elever i grundläggande utbildning och underrätta vårdnadshavaren om olovlig frånvaro, så att vårdnadshavaren har faktisk möjlighet att övervaka att läroplikten fullgörs. Enligt 10 § 1 mom. i förordningen om grundläggande utbildning ska eleven och hans eller hennes vårdnadshavare tillräckligt ofta få uppgifter om elevens framsteg i studierna samt om elevens arbete och uppförande. Om lämnande av uppgifter bestäms närmare i läroplanen. Lämnandet av uppgifter och samarbetspraxis varierar dessutom lokalt och beroende på situationen i skolarbetet.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 12 § 3 mom. i läropliktslagen ska utbildningsanordnaren följa upp hur den läropliktiges studier framskrider och meddela den läropliktiges vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare om den läropliktige inte genomför sina studier i enlighet med studieplanen. Också lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen innehåller bestämmelser om samarbetsskyldighet för minderåriga studerandes vårdnadshavare och utbildningsanordnaren.
Skyldigheten att se till att läroplikten fullgörs betyder till exempel att vårdnadshavaren ska övervaka att den läropliktige deltar i undervisningen i enlighet med läsordningen eller studieplanen, om det inte finns en grundad anledning till frånvaro. Vårdnadshavaren ska också på ändamålsenligt sätt följa att den läropliktige utför tilldelade läxor och andra uppgifter som ska studeras självständigt. Vårdnadshavaren behöver ändå inte ansvara för att ge undervisning eller till exempel för att läxorna är korrekta. Att se till att läroplikten fullgörs omfattar också den skyldighet att söka till utbildning som avses i läropliktslagen.
Vårdnadshavarens tillsynsansvar ska alltid bedömas i förhållande till elevens eller den studerandes ålder och mognadsnivå samt rådande förhållanden. En äldre läropliktig kan vara mer självständig i förhållande till vårdnadshavaren. Om en äldre läropliktig till exempel redan bor självständigt är vårdnadshavarens möjligheter att se till att läroplikten fullgörs mer begränsade än när det gäller yngre elever. Vårdnadshavarens tillsynsansvar upphör när läroplikten upphör i enlighet med 2 § i läropliktslagen.
Om vårdnadshavaren försummar sin skyldighet att övervaka fullgörandet av läroplikten, kan den läropliktiges boendekommun eller utbildningsanordnaren på andra stadiet framställa en begäran om utredning och vårdnadshavaren kan dömas till böter för att ha försummat tillsynen över den läropliktige. Försummelse av läroplikten kan också leda till att barnskyddsmyndigheterna bedömer om det finns behov av åtgärder enligt barnskyddslagen.
Vårdnadshavarens tillsynsansvar upphör, om barnet har omhändertagits i enlighet med barnskyddslagen. I 45 § i barnskyddslagen sägs att när ett barn har omhändertagits, har det organ som ansvarar för socialvården för uppnåendet av syftet med omhändertagandet rätt att besluta om barnets vistelseort samt vård, uppfostran och tillsyn, den övriga omsorgen om barnet samt om sådan undervisning och hälsovård som behövs för att förverkliga dessa.
10 §.Skyldighet att söka till utbildning efter den grundläggande utbildningen. I paragrafen föreskrivs det om läropliktigas skyldighet att söka till studier efter den grundläggande utbildningen. I regel söker man till studier genom gemensam ansökan på våren det år då den grundläggande utbildningen eller utbildningen i övergångsskedet avslutas. Läropliktiga kan också söka till utbildningar utanför den gemensamma ansökan, såsom läroavtalsutbildning eller utbildning på främmande språk.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. ska läropliktiga söka till sådan utbildning som avses i 4 § före utgången av den sista årskursen inom den grundläggande utbildningen eller före utgången av den grundläggande utbildningen för vuxna. En läropliktig fullgör skyldigheten att söka till utbildning enligt bestämmelsen genom att söka till antingen examensinriktad utbildning eller utbildning i övergångsskedet efter den grundläggande utbildningen.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 2 mom. ska läropliktiga som genomgår utbildning som handleder för examensutbildning eller utbildning som avses i 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete, alltså folkhögskolornas utbildning som riktas till läropliktiga, innan utbildningen avslutas söka till examensinriktad utbildning enligt 4 § 1 mom. Efter genomgången utbildning i övergångsskedet ska läropliktiga alltså söka till examensinriktad utbildning, och inte till en annan utbildning i övergångsskedet.
I 3 mom. föreskrivs det om skyldighet att söka en ny studieplats, om den läropliktige ämnar avbryta den påbörjade utbildningen, om fullgörandet av studierna upphör innan läroplikten upphör eller om den läropliktige annars saknar en studieplats enligt 4 §. Den studerande kan avbryta studierna genom att lämna in en avgångsanmälan eller i praktiken bara upphöra med studierna, varvid den studerande efter en viss tidsperiod anses ha förlorat sin studierätt. I 13 § 2 mom. i läropliktslagen föreskrivs att en läropliktig kan anses ha avgått på basis av egen anmälan endast om den läropliktige har en ny studieplats. I 12 § 4 mom. i läropliktslagen föreskrivs om rätt att få handledning när man ämnar avbryta studierna.
Enligt bestämmelsen är den läropliktige skyldig att söka till utbildning också när fullgörandet av studierna annars upphör innan läroplikten upphör. Situationen kan vara denna till exempel om den läropliktiges studierätt dras in. Enligt bestämmelsen är en läropliktig alltid skyldig att söka till utbildning om han eller hon saknar studieplats av andra orsaker än de som nämns i paragrafen. En sådan situation föreligger till exempel om den läropliktige har flyttat till Finland för att bosätta sig här varaktigt och inte tidigare har varit läropliktig enligt läropliktslagen.
I 4 mom. föreskrivs att skyldigheten att söka till utbildning fortsätter om den läropliktige inte får eller tar emot en studieplats. Exempelvis om den läropliktige inte får en studieplats vid den gemensamma ansökan efter den grundläggande utbildningen, ska han eller hon därefter söka till utbildning i den kontinuerliga ansökan.
11 §.Handlednings- och tillsynsansvar i fråga om skyldigheten att söka till utbildning. I paragrafen föreskrivs det om handlednings- och tillsynsansvar i fråga om läropliktigas skyldighet att söka till utbildning enligt 10 §. Den handledning som avses i bestämmelsen är elevhandledning, studiehandledning och annan handledning.
I 1 mom. föreskrivs om handlednings- och tillsynsansvar för anordnare av grundläggande utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen har anordnare av grundläggande utbildning till uppgift att handleda och övervaka att en läropliktig elev fullgör sin skyldighet att söka till utbildning enligt 10 § 1 mom., alltså söker till utbildning enligt 4 § innan den grundläggande utbildningens sista årskurs eller den grundläggande utbildningen för vuxna avslutas. Anordnare av grundläggande utbildning är skyldiga att handleda och övervaka att en läropliktig söker till utbildning efter den grundläggande utbildningen på våren under årskurs 9 inom den grundläggande utbildningen. Efter att resultaten av den gemensamma ansökan offentliggjorts ska anordnaren av grundläggande utbildning kontrollera om den läropliktige har fått en studieplats. Om den läropliktige har fått en studieplats, ska utbildningsanordnaren också i augusti kontrollera om han eller hon har påbörjat utbildningen. Om den läropliktige inte får en studieplats i den gemensamma ansökan, ska anordnaren av grundläggande utbildning kontakta den läropliktige och erbjuda handledning så att den läropliktige kan söka en studieplats i den kontinuerliga ansökan efter den gemensamma ansökan.
Enligt den föreslagna bestämmelsen beslutar undervisnings- och kulturministeriet årligen om den tidpunkt när anordnare av grundläggande utbildning senast ska utreda om läropliktiga som är deras elever har inlett sådan utbildning som avses i 4 §. Handlednings- och tillsynsansvaret för anordnare av grundläggande utbildning upphör när handlednings- och tillsynsansvaret för utbildningsanordnare som avses i 12 § börjar eller senast vid ovan avsedda tidpunkt som ministeriet bestämmer. I praktiken infaller denna tidpunkt i slutet av augusti varje år. Tidpunkten anpassas till tidpunkten för säkerställande av de val som görs från den gemensamma ansökans reservplatser samt så att utbildningsanordnarna har hunnit föra in uppgifter om inledandet av studier i den nationella informationsresursen. Beslut om tidpunkten kan fattas årligen i samband med beslutet om tidpunkten för gemensam ansökan.
I 2 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar i fråga om skyldigheten att söka till utbildning när en läropliktig studerar i utbildning som handleder för examensutbildning eller folkhögskolornas utbildning för läropliktiga. Enligt den föreslagna bestämmelsen har utbildningsanordnaren till uppgift att handleda och övervaka att en läropliktig som studerar hos utbildningsanordnaren fullgör sin skyldighet enligt 10 § 2 mom. att söka till utbildning, alltså sin skyldighet att innan utbildningen avslutas söka till examensinriktad utbildning. Handlednings- och tillsynsansvarets innehåll liknar det som gäller läropliktiga som avslutar den grundläggande utbildningen, det vill säga utbildningsanordnaren är skyldig att handleda och övervaka att en läropliktig söker till utbildning efter den grundläggande utbildningen innan utbildningen i övergångsskedet avslutas. Om en läropliktig söker till utbildning i den gemensamma ansökan, ska utbildningsanordnaren efter det att resultaten av den gemensamma offentliggjorts kontrollera om den läropliktige har fått en studieplats samt i augusti kontrollera om den läropliktige också har påbörjat utbildningen. Om en läropliktig inte får någon studieplats i den gemensamma ansökan, ska anordnaren av grundläggande utbildning kontakta den läropliktige och erbjuda handledning, så att den läropliktige kan söka en studieplats i den kontinuerliga ansökan efter den gemensamma ansökan. Utbildningsanordnaren ska på motsvarande sätt följa upp den läropliktiges ansökan också när den läropliktige söker till fortsatta studier i den kontinuerliga ansökan.
Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar när handlednings- och tillsynsansvaret för utbildningsanordnare som avses i 12 § börjar eller senast vid den i 1 mom. avsedda tidpunkt som ministeriet bestämmer, alltså på samma sätt som inom den grundläggande utbildningen. Utbildning i övergångsskedet kan emellertid upphöra även vid någon annan tidpunkt än vid utgången av vårterminen. I 2 mom. ingår också en bestämmelse med tanke på en sådan situation, enligt vilken utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar då upphör senast en månad efter att utbildningen avslutats.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 3 mom. utreder utbildningsanordnaren den läropliktiges ansökan till utbildning och inledande av studier utifrån uppgifter som förts in i de register som avses i lagen om nationella studie- och examensregister. Bestämmelser om rätt att få uppgifter ingår i 23 § i läropliktslagen.
Med stöd av den föreslagna bestämmelsen ska anordnare av grundläggande utbildning följa om en läropliktig söker till utbildning som avses i läropliktslagen, får en studieplats och tar emot studieplatsen. Dessutom ska anordnaren av grundläggande utbildning följa om den läropliktige påbörjar utbildningen på andra stadiet. Uppgifter om ansökan till utbildning samt erhållande och mottagande av studieplats finns att tillgå i antagningsregistret. Uppgift om att studierna faktiskt inletts finns åter i informationsresursen Koski.
När den grundläggande utbildningen upphör kan läropliktiga också söka till utbildningar utanför den gemensamma ansökan, såsom läroavtalsutbildning, utbildning på främmande språk eller annars direkt till läroanstalter via den kontinuerliga ansökan. Uppgifter om ansökan till dessa utbildningar utanför systemet med gemensam ansökan framgår inte av antagningsregistret, så när det gäller dessa utbildningar ska den läropliktige på utbildningsanordnarens begäran meddela den anordnare av grundläggande utbildning eller utbildning i övergångsskedet som har handlednings- och tillsynsansvar om ansökan samt om erhållande och mottagande av en studieplats.
Om en studerande inleder studier i utbildning som avses i gymnasielagen eller i lagen om yrkesutbildning eller i påbyggnadsutbildning inom den grundläggande utbildningen eller i grundläggande utbildning för vuxna, finns uppgift om inledande av studierna i informationsresursen Koski. Det föreslås att i fortsättningen ska också uppgifter om folkhögskolornas utbildning som riktar sig till läropliktiga samt utbildning som handleder för examensutbildning föras in i informationsresursen Koski. I princip ska uppgifter om inledande av studier alltså fås ur informationsresursen Koski. Det kan dock förekomma en fördröjning mellan inledandet av studierna och införandet av uppgiften, så i en sådan situation ska den läropliktige kunna ombes att lämna en redogörelse över inledande av studier.
Den läropliktige kan formulera de redogörelser som avses ovan fritt, men de ska ändå vara tillförlitliga, och kan till exempel utgöras av läroanstaltens intyg. Anordnaren av grundläggande utbildning eller utbildning i övergångsskedet kan vid behov kontrollera uppgifter som den läropliktige lämnat muntligt med den läroanstalt som den läropliktige har uppgett att han eller hon sökt till eller där den läropliktige har uppgett att han eller hon börjat studera.
I 4 mom. föreskrivs det om anmälan till den läropliktiges boendekommun. Enligt bestämmelsen ska den aktör som har handlednings- och tillsynsansvaret i fråga om skyldigheten att söka till utbildning meddela den läropliktiges boendekommun, om den läropliktige inte har börjat fullgöra läroplikten vid den tidpunkt som avses i bestämmelsen, alltså inte inlett studier i en annan läroanstalt. Anmälan görs alltså i regel efter den tidpunkt som undervisnings- och kulturministeriet bestämt enligt 1 mom. eller i situationer som föreskrivs i 2 mom. en månad efter att studierna avslutats. I anmälan ska uppges den läropliktiges identifierings- och kontaktuppgifter på samma sätt som föreskrivs i 7 § 4 mom. Också den läropliktiges vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare ska informeras om saken, för att dessa ska kunna uppfylla sitt tillsynsansvar i fråga om fullgörandet av läroplikten. Efter anmälan överförs handlednings- och tillsynsansvaret i fråga om läroplikten till den läropliktiges boendekommun.
I 5 mom. föreskrivs det om läropliktigas rätt att få elevhandledning eller studiehandledning samt annan handledning för att fullgöra skyldigheten att söka till utbildning enligt 10 § i läropliktslagen. I huvudsak föreskrivs det om elevers och studerandes rätt att få studiehandledning och annan handledning under studierna och även i samband med ansökan till fortsatta studier i lagarna om de olika utbildningsformerna. I läropliktslagen föreskrivs det emellertid om läropliktigas skyldighet att söka till utbildning, så läropliktiga ska ha rätt att få elevhandledning eller studiehandledning samt annan handledning för att fullgöra denna skyldighet.
I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om läropliktigas ansökningar till sådan utbildning som avses i 4 § före utgången av den sista årskursen i den grundläggande utbildningen. I förslaget till 11 a § i lagen om grundläggande utbildning stärks läropliktigas rätt att få elevhandledning genom att föreskriva om skyldighet för utbildningsanordnare att tillhandahålla elever som behöver det intensifierad personlig elevhandledning. Intensifierad personlig elevhandledning tillhandahålls i synnerhet sådana elever som fullgör den grundläggande utbildningens lärokurs och som behöver stöd med att söka till fortsatta studier efter den grundläggande utbildningen. Ändringen av lagen om grundläggande utbildning stödjer på ett föregripande sätt den läropliktiges rätt att få tillräcklig elevhandledning under den grundläggande utbildningen i samband med fullgörandet av skyldigheten att söka till utbildning.
Rätten att få elevhandledning enligt lagen om grundläggande utbildning upphör enligt lagens ordalydelse när den grundläggande utbildningen upphör, trots att eleverna i praktiken har tillhandahållits handledning för ansökan till fortsatta studier även efter att skolgången avslutats, ofta till utgången av läsåret. Enligt den föreslagna bestämmelsen har även läropliktiga som slutfört den grundläggande utbildningen rätt att få elevhandledning och annan handledning för att fullgöra skyldigheten att söka till utbildning. Den som anordnar grundläggande utbildning ska handleda och övervaka att dess läropliktiga elever fullgör sin skyldighet att söka till utbildning enligt 10 § 1 mom. Samtidigt ska den som anordnar grundläggande utbildning säkerställa att en läropliktig elevs rätt till tillräcklig elevhandledning för att fullgöra skyldigheten att söka till utbildning tillgodoses även efter att skolgången avslutats.
I läropliktslagen föreskrivs det också om skyldighet att söka till utbildning när övergångsskedet upphör. Också för den som anordnar utbildning i övergångsskedet sträcker sig handledningsansvaret till tiden efter att studierna slutförts, om den läropliktige behöver handledning för att fullgöra sin skyldighet att söka till utbildning. Den föreslagna bestämmelsen gäller alltså rätten till studiehandledning och annan handledning för att de som genomgått utbildning i övergångsskedet ska fullgöra sin skyldighet att söka till utbildning. I 19 § i den föreslagna lagen om utbildning som handleder för examensutbildning föreskrivs det om rätt för studerande inom handledande utbildning att få personlig och annan studiehandledning som anknyter till genomförande av utbildning och ansökan till fortsatta studier. Rätten att få personlig och annan studiehandledning under utbildning som handleder för examensutbildning stödjer fullgörandet av skyldigheten att söka till utbildning. Den som anordnar handledande utbildning ska enligt den föreslagna läropliktslagen handleda och övervaka att en läropliktig elev fullgör sin skyldighet att söka till utbildning enligt 10 § 2 mom. I detta sammanhang ska den som anordnar handledande utbildning säkerställa att dess läropliktiga studerandes rätt till tillräcklig studiehandledning för att fullgöra sin skyldighet att söka till utbildning tillgodoses även efter att studierna slutförts.
Skyldigheten att söka till utbildning gäller också situationer där den läropliktige ämnar avbryta sina studier eller fullgörandet av studierna annars upphör innan läroplikten upphör. I detta sammanhang säkerställer anordnare av gymnasieutbildning och yrkesutbildning att dess läropliktiga studerande som ämnar avbryta sina studier eller vars fullgörande av studierna annars upphör får tillräcklig studiehandledning för att fullgöra sin skyldighet att söka till utbildning så att fullgörandet av läroplikten kan fortgå utan avbrott.
12 §.Utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar. I paragrafen föreskrivs det om utbildningsanordnares handlednings- och tillsynsansvar. Bestämmelsen gäller endast fullgörande av läroplikten efter den grundläggande utbildningen. I lagen om grundläggande utbildning bestäms om tillsynsansvar för anordnare av grundläggande utbildning. Den handledning som avses i bestämmelsen är studiehandledning och annan handledning.
Enligt 1 mom. börjar utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar när den läropliktige har inlett sina studier som studerande hos utbildningsanordnaren. Med inledande av studierna avses att studierna faktiskt inleds, så enbart mottagande av en studieplats anses inte som inledande av studier. Faktiskt inledande betyder i regel när den läropliktige första gången deltar i undervisning enligt planerna. Att studierna har inletts verifieras genom att utbildningsanordnaren gör en anteckning i informationsresursen Koski om att studierna har inletts.
Utbildningsanordnarens handledning- och tillsynsansvar upphör när den läropliktiges studierätt eller läroplikt upphör. Studierätten kan upphöra med avläggande av examen eller utbildning eller med ett beslut om avbrytande av studierna.
I 2 mom. föreskrivs om handlednings- och tillsynsansvar i de situationer där den läropliktige vill fullgöra läroplikten efter den grundläggande utbildningen utan att delta i undervisningen. Enligt den föreslagna bestämmelsen svarar den utbildningsanordnare som handhar verkställandet av prov för en särskild examen för den handledning och övervakning som avses i paragrafen, om den läropliktige avlägger en särskild examen. På motsvarande sätt svarar den utbildningsanordnare som tar emot yrkesproven för en yrkesinriktad examen för den handledning och övervakning av fullgörandet av läroplikten som avses i paragrafen, om läroplikten fullgörs utan deltagande i examensutbildning i enlighet med 52 § 6 mom. i lagen om yrkesutbildning. Detta handlednings- och tillsynsansvar omfattar uppföljning av hur studierna framskrider enligt 3 mom. samt handledning i samband med avbrytande av studierna enligt 4 mom.
Enligt 3 mom. ska utbildningsanordnaren följa upp hur den läropliktiges studier framskrider och meddela den läropliktiges vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare om den läropliktige inte genomför sina studier i enlighet med studieplanen. I läropliktslagen föreskrivs inte om separata antal prestationer utifrån studiepoäng eller komptenspoäng för att följa om framstegen i studierna är tillräckliga. Utbildningsanordnaren ska följa upp att den läropliktige iakttar sin individuella studieplan eller personliga utvecklingsplan för kunnandet genom att delta i undervisningen och slutföra sina studier i enlighet med vad som överenskommits i planen. Vårdnadshavaren ska omedelbart underrättas om den studerande till exempel är frånvarande utan orsak eller inte får studieprestationer i enlighet med planen. I samband med meddelandet ska utbildningsanordnaren säkerställa att vårdnadshavaren faktiskt får informationen, till exempel genom att vid behov använda olika kontaktkanaler. Det är viktigt för vårdnadshavaren att få information om bristande framsteg, så att vårdnadshavaren kan fullgöra sin skyldighet att övervaka fullgörandet av läroplikten.
I 4 mom. föreskrivs om handlednings- och tillsynsansvaret om den läropliktige ämnar avbryta fullgörandet av läroplikten. Den föreslagna bestämmelsen kompletterar bestämmelserna om handledning vid avbrytande i 25 § 2 och 3 mom. i gymnasielagen och i 42 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning. I enlighet med vad som föreskrivs i 25 § i gymnasielagen har en studerande, vars studierätt för att genomgå gymnasieutbildningens lärokurs håller på att upphöra eller som har meddelat om sin avgång, rätt att få handledning för ansökan till andra studier. Enligt 42 § i lagen om yrkesutbildning utbildningsanordnaren handleda en studerande som löper risk att avbryta utbildningen och dessutom ska utbildningsanordnaren tillsammans med den studerande utreda vilken examen eller utbildning som är lämpligare för honom eller henne och vid behov hänvisa den studerande att söka till en annan utbildningsanordnares utbildning eller till någon annan lämplig tjänst.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren då tillsammans med den läropliktige och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare utreda möjligheterna att bedriva studier i en annan lärmiljö eller söka till annan utbildning. Vid behov utreds alternativen i samarbete med en annan utbildningsanordnare. Bestämmelsens syfte är att förhindra att fullgörandet av läroplikten avbryts. Om en läropliktig ämnar avbryta studierna utan godtagbar orsak till exempel på grund av felaktigt val av studieområde eller bristande motivation, är det viktigt att hänvisa den läropliktige till en lärmiljö som eventuellt passar honom eller henne bättre eller till en annan utbildning, så att fullgörandet av läroplikten inte avbryts. En alternativ lärmiljö kan vara till exempel att bedriva yrkesstudier med läroavtal eller utbildningsavtal eller att övergå till en verkstadsperiod, varvid verkstaden fungerar som lärmiljö för utbildning som ordnas av en anordnare av yrkesutbildning. Vid behov utreds också byte av utbildningsområde, alltså övergång till andra studier hos samma utbildningsanordnare eller som studerande hos en annan utbildningsanordnare.
Om en läropliktig ämnar avbryta studierna ska utbildningsanordnaren också kontrollera om utbildningsanordnarens stödåtgärder som den läropliktige får är tillräckliga. Vid behov ska stödåtgärderna för att förhindra att studierna avbryts stärkas. Den läropliktige ska också enligt behov hänvisas att söka även andra behövliga stödtjänster, såsom elevhälsotjänster, social- och hälsotjänster eller Folkpensionsanstaltens rehabiliteringstjänster. Enligt den gällande lagstiftningen kan rehabiliteringsförmåner beviljas även unga som redan har en studieplats men som till exempel löper risk att avbryta sina studier. Fullgörande av läroplikten utesluter inte Folkpensionsanstaltens tjänster och stöd, utan rehabiliteringstjänsterna kompletterar den handledning och elevhälsa och det stöd som tillhandahålls i läroanstalterna.
13 §.När en läropliktig anses ha avgått. I paragrafen föreskrivs om de särskilda förfarandena när en läropliktigs studierätt anses ha upphört och en läropliktig anses ha avgått. Bestämmelsen tillämpas när studierätten upphör på grunder som anges i 24 § i gymnasielagen, 97 § i lagen om yrkesutbildning, 25 i § i lagen om fritt bildningsarbete eller 18 § i lagen om utbildning som handleder för yrkesutbildning. Bestämmelsen tillämpas inte när en studerande avstängs eller studierätten indras för viss tid.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. ska utbildningsanordnaren, innan beslut fattas om att en läropliktig anses ha avgått, utreda om den läropliktige har inlett nya i 4 § avsedda studier. Den föreslagna bestämmelsen gäller både när en studerande anses ha avgått på basis av den studerandes egen anmälan och när studierätten gått förlorad på grund av omfattande frånvaro eller för att studietiden gått ut. I samtliga situationer ska utbildningsanordnaren innan beslutet fattas utreda om den läropliktige har en ny studieplats och har inlett nya studier. Bestämmelsen svarar på läropliktslagens centrala syfte att den läropliktige ska byta från en utbildningsanordnare till en annan under ledsagning.
Utbildningsanordnaren kan kontrollera i den nationella informationsresursen om den studerande har inlett studier i en annan läroanstalt. Om ingen uppgift om nya studier har förts in i informationsresursen, ska utbildningsanordnaren fråga den läropliktige om saken. Den läropliktige kan utreda saken genom att lämna in en tillförlitlig utredning och vid behov kan saken säkerställas genom att ta kontakt med den nya läroanstalten. Om uppgifter i informationsresursen eller den läropliktiges utredning visar att den läropliktige har inlett nya studier, övergår det i läropliktslagen avsedda handlednings- och tillsynsansvaret till den nya utbildningsanordnaren. Om den läropliktige inte har inlett nya studier, ska utbildningsanordnaren, efter att beslut fattats om att studierätten gått förlorad eller den läropliktige anses ha avgått, omedelbart underrätta den läropliktiges boendekommun samt vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare om att fullgörandet av läroplikten har avbrutits. Till boendekommun ska dessutom anmälas den läropliktiges identifierings- och kontaktuppgifter på det sätt som föreskrivs i 7 § 4 mom. Handlednings- och tillsynsansvaret övergår då till den läropliktiges boendekommun.
I 2 mom. föreskrivs det att en i läropliktslagen avsedd läropliktig kan anses ha avgått på basis av egen anmälan endast om den läropliktige har inlett nya studier som avses i 4 § i läropliktslagen. Den läropliktige kan alltså inte avbryta sina studier på basis av egen anmälan utan att fortsätta att fullgöra läroplikten i en annan läroanstalt. Om den läropliktige inte har en ny studieplats, kan utbildningsanordnaren inte anse att den studerande har avgått på basis av egen anmälan. Om den studerande ändå inte längre deltar i undervisningen efter att ha gjort anmälan, kan han eller hon anses ha förlorat sin studierätt eller avgått på grund av frånvaro.
14 §.Boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar. I paragrafen föreskrivs det om kommunens handlednings- och tillsynsansvar. I princip bär den läropliktiges boendekommun alltid handlednings- och tillsynsansvaret för fullgörandet av läroplikten och skyldigheten att söka till utbildning i anslutning därtill när ansvaret inte ankommer på anordnaren av grundläggande utbildning eller utbildning som hör till läroplikten efter den grundläggande utbildningen.
På samma sätt som i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det om handlednings- och tillsynsansvar för den läropliktiges boendekommun och inte hemkommun. Med boendekommun avses den kommun på vars område den läropliktige bor på grund av de faktiska omständigheterna. I den normal situation är den läropliktiges boendekommun samma som den hemkommun enligt lagen om hemkommun som är antecknad i befolkningsdatasystemet. I befolkningsdatasystemet kan också antecknas en persons tillfälliga bostadsort, men boendekommunen registreras inte separat. Det föreskrivs att handlednings- och tillsynsansvaret ska ankomma på boendekommunen i stället för hemkommunen, eftersom boendekommunen bedöms ha bättre förutsättningar att i praktiken nå den läropliktige och utreda hans eller hennes situation än hemkommunen, som eventuellt ligger långt från studieorten.
I 1 mom. anges när boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar börjar och upphör. Enligt den föreslagna bestämmelsen börjar handlednings- och tillsynsansvaret när en anmälan om en läropliktig som saknar studieplats har gjorts till den läropliktiges boendekommun. Handlednings- och tillsynsansvaret upphör när den läropliktige har inlett en utbildning som avses i lagens 4 §, varvid handlednings- och tillsynsansvaret övergår till utbildningsanordnaren.
Anmälan till boendekommunen kan göras med stöd av flera olika bestämmelser. Enligt 7 § 4 mom. i läropliktslagen ska utbildningsanordnaren meddela den läropliktiges boendekommun om fullgörandet av läroplikten avbryts tills vidare på grunder för avbrytande av fullgörandet av läroplikten som anges i läropliktslagen. Boendekommun ska på lämpligt sätt följa upp den läropliktiges situation och vid behov hänvisa honom eller henne att söka sig till ändamålsenliga tjänster. Med stöd av den bestämmelse som föreslås i 7 § 2 mom. i läropliktslagen kan fullgörandet av läroplikten avbrytas tills vidare bara om den sjukdom eller skada som hindrar fullgörandet av läroplikten är av bestående natur. I princip förväntas den läropliktige då inte längre fortsätta fullgörandet av läroplikten, så i denna situation är kommunen inte skyldig att aktivt hänvisa den läropliktige att söka till utbildning.
Enligt 11 § 4 mom. i läropliktslagen ska den aktör som har handlednings- och tillsynsansvar i fråga om skyldigheten att söka till utbildning meddela den läropliktiges boendekommun, om en läropliktig som har slutfört den grundläggande utbildningen eller utbildning i övergångsskedet inte har fortsatt att fullgöra läroplikten som studerande hos en annan utbildningsanordnare. Enligt 13 § 1 mom. i läropliktslagen ska utbildningsanordnaren underrätta den läropliktiges boendekommun om att fullgörandet av läroplikten har avbrutits, om en läropliktig som avbrutit sina studier inte har inlett nya studier som hör till läroplikten.
I 2 mom. ingår en så kallad stupstocksbestämmelse om handlednings- och tillsynsansvaret i fråga om läroplikten. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den läropliktiges boendekommun handleda och övervaka fullgörandet av läroplikten, om det inte har bestämts att handledningen och tillsynen ska skötas av någon annan aktör. I lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det om boendekommunens tillsynsuppgifter när läroplikten fullgörs i grundläggande utbildning Dessutom föreskrivs det i 11 i läropliktslagen om utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar i fråga om skyldigheten att söka till utbildning och 12 § i den lagen om utbildningsanordnarens övriga handlednings- och tillsynsansvar. Genom bestämmelsen säkerställs att om det inte i lagen om grundläggande utbildning eller läropliktslagen föreskrivs att handlednings- och tillsynsansvaret ankommer på anordnaren av grundläggande utbildning eller någon annan utbildningsanordnare, är boendekommunen alltid i sista hand handlednings- och tillsynsansvarig.
I praktiken blir bestämmelsen tillämplig till exempel vid ansökan till fortsatta studier på andra stadiet för läropliktiga som genomgår den grundläggande utbildningen i hemskola. Enligt 26 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska den läropliktiges boendekommun övervaka den läropliktiges framsteg, om den läropliktige inte deltar i utbildning som ordnas med stöd av lagen om grundläggande utbildning. Bestämmelsen i lagen om grundläggande utbildning gäller dock endast övervakning av fullgörandet av läroplikt som avses i lagen om grundläggande utbildning. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen ska det dessutom vara boendekommunens uppgift att övervaka att en läropliktig som fullgjort den läroplikt som hör till den grundläggande utbildningen i hemskola har börjat i utbildning på andra stadiet. Om den läropliktige inte har börjat i utbildning på andra stadiet, ska de förfaranden som anges i 3 mom. iakttas och i sista hand ska den läropliktige anvisas en studieplats.
Den bestämmelse som föreslås i 2 mom. ska också tillämpas om en ung person i läropliktsåldern flyttar till kommunens område. Då är det boendekommunens uppgift att säkerställa att personen i fråga söker till utbildning och börjar fullgöra sin läroplikt. Om en läropliktig som omfattats av boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar flyttar till en annan kommun, ska den tidigare boendekommunen underrätta den nya boendekommunen om flyttningen, som bör fortsätta att handleda och övervaka den läropliktige.
I 2 mom. föreskrivs också om tillsynsansvar i en situation som avses i 4 § 4 mom. i läropliktslagen, där en läropliktig studerar på Åland eller utomlands. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den läropliktige då underrätta den boendekommun som har handlednings- och tillsynsansvaret om inledande, avbrytande och avslutande av studier. Denna underrättelse behövs för att säkerställa att den läropliktige håller på och fullgör sin läroplikt. Under den tid som studierna pågår har boendekommunen inget handlednings- och tillsynsansvar för en sådan läropliktig, men om den läropliktige meddelar att studierna avbrutits eller avslutats, ska boendekommunen i enlighet med 3 mom. hänvisa den läropliktige att söka till läropliktsutbildning.
I 3 mom. föreskrivs om innehållet i boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar. Boendekommunens uppgift är att ta kontakt med den läropliktige och dennes vårdnadshavare och utreda den läropliktiges situation och stödbehov tillsammans med den läropliktige och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Enligt den föreslagna bestämmelsen har boendekommunen till uppgift att hänvisa den läropliktige till sådan utbildning som lämpar sig för honom eller henne och vid behov till andra ändamålsenliga tjänster. Andra ändamålsenliga tjänster är till exempel social- och hälsotjänster, rehabiliteringstjänster eller ungdomsväsendets tjänster. Vid hänvisning till lämplig utbildning ska man beakta möjligheterna att fullgöra läroplikten i olika lärmiljöer, såsom verkstäder. Vid behov ska den läropliktige anvisas att ansöka om avbrytande av läroplikten, om den läropliktige inte kan fullgöra sin läroplikt på grund av till exempel en långvarig sjukdom eller skada.
Om den läropliktige efter att ha fått handledning inte har fått en studieplats eller ansökt om avbrytande av fullgörandet av läroplikten, är boendekommunens uppgift som sista alternativ att anvisa den läropliktige en studieplats i lämplig utbildning i övergångsskedet. Bestämmelser om anvisande av studieplats finns i lagens 15 §.
I samband med anmälan till boendekommunen sluter sig utbildningsanordnaren utifrån den läropliktiges kända kontaktuppgifter till vilken kommun som är den läropliktiges boendekommun, eftersom uppgiften om boendekommun inte kan kontrolleras direkt i befolkningsdatasystemet. Om en kommun får en anmälan om en läropliktig som enligt kommunens åsikt inte bor i kommunen, ska kommunen i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser överföra en anmälan som inte faller inom dess behörighet till rätt instans, om kommunen vet i vilken kommun den läropliktige bor. Om den kommun som tagit emot anmälan inte känner till den läropliktiges antagna boendekommun, ska kommunen underrätta den läroanstalt som skickat anmälan om att den är felaktig.
15 §.Anvisande av studieplats. Om en läropliktig som saknar studieplats inte frivilligt har sökt till utbildning eller inte har fått en studieplats efter att ha fått handledning, är det boendekommunens uppgift att som sista alternativ fatta ett beslut om anvisa den läropliktige en studieplats. Enligt förslaget till 1 mom. ska beslutet om anvisande av en studieplats fattas efter två månader från det att boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar började, om den läropliktige inte dessförinnan har inlett utbildning som hör till läroplikten. Två månader bedöms vara en tillräcklig tid för att utreda den läropliktiges situation, söka till utbildning och fatta ett beslut om anvisande av en studieplats jämte hörande. Det är inte motiverat med långa pauser i fullgörandet av läroplikten. Om en läropliktig har blivit utan studieplats efter att den grundläggande utbildningen avslutats görs anmälan om att den läropliktige saknar studieplats i praktiken i slutet av augusti. Tiden på två månader börjar löpa från denna tidpunkt och beslutet om anvisande av en studieplats fattas i slutet av oktober. Tiden på två månader betyder också att den läropliktige har två månader på sig att frivilligt söka till önskad utbildning för att fullgöra sin läroplikt och först därefter anvisas han eller hon en studieplats.
Enligt den föreslagna utbildningen är det boendekommunens uppgift att anvisa den läropliktige en studieplats i utbildning som handleder för examensutbildning eller utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Studieplats anvisas i regel i utbildning som handleder för examensutbildning, men om det är fråga om en studerande med svår funktionsnedsättning som inte bedöms ha förutsättningar att genomföra examensinriktad utbildning, anvisas han eller hon en studieplats i utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Studieplats kan inte anvisas i examensinriktad utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en utbildningsanordnare som har beviljats tillstånd att ordna utbildning som handleder för examensutbildning eller utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv anta som studerande en läropliktig som anvisats utbildningsanordnaren. Det fattas inte något separat överklagbart beslut om antagning som studerande, men den läropliktige kan begära omprövning av beslutet om anvisande av studieplats på det sätt som föreskrivs i 24 § i läropliktslagen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en studieplats också anvisas i sådan utbildning som handleder för examensutbildning som ordnas av boendekommunen. Kommunerna kan anordna utbildning som handleder för examensutbildning frivilligt utan tillstånd, så boendekommunen kan hänvisa en läropliktig endast till handledande utbildning som kommunen själv ordnar, inte till handledande utbildning som en annan kommun ordnar frivilligt utan tillstånd.
Utbildning som handleder för examensutbildning ordnas från och med den 1 augusti 2022. Före det, alltså i praktiken läsåret 2021—22, anvisas en läropliktig en studieplats enligt motsvarande principer i utbildning som handleder för yrkesutbildning, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning eller påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen. En övergångsbestämmelse om saken ingår i 26 § 2 mom. i läropliktslagen.
Handlednings- och tillsynsansvaret för fullgörande av läroplikten övergår till utbildningsanordnaren i enlighet med 12 § 1 mom. när den läropliktige har inlett sina studier som studerande hos utbildningsanordnaren. Om en studerande som anvisats en studieplats de facto inte inleder sina studier, kvarstår handlednings- och tillsynsansvaret hos boendekommunen. Inte heller efter det att en studieplats anvisats riktas några sanktioner mot den läropliktige även om han eller hon inte inleder sina studier. Genom anvisandet av en studieplats säkerställs emellertid att varje läropliktig har en studieplats där han eller hon kan fullgöra sin läroplikt.
I 2 mom. föreskrivs om de grunder som ska beaktas när en studieplats anvisas. Vid anvisande av en studieplats ska man för det första ta hänsyn till utbildningsutbudet i området samt avståndet mellan den läropliktiges hem och läroanstalten och trafikförbindelserna. Utgångspunkten är att en studerande ska hänvisas till den läroanstalt eller det verksamhetsställe som ligger närmast den läropliktiges hem och som annars är lämpligast med tanke på trafikförbindelserna och där det ordnas utbildning som handleder för examensutbildning. Vid anvisande av en studieplats ska hänsyn också tas till den läropliktiges behov av särskilt stöd. I utbildning som handleder för examensutbildning är det alltid möjligt att få lagstadgat särskilt stöd, men krävande särskilt stöd kan fås endast i sådana yrkesläroanstalter som har rätt att ordna sådant. Om den studerande bedöms vara i behov av krävande särskilt stöd, ska denne anvisas en studieplats i en sådan läroanstalt där det är möjligt att få krävande särskilt stöd. En studieplats i utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv anvisas om den läropliktige inte bedöms ha färdigheter att genomföra examensinriktad utbildning.
I 2 mom. föreskrivs det också om beaktande av undervisningsspråket. En studieplats ska anvisas i utbildning som ordnas på finska eller svenska enligt den läropliktiges i 10 § i lagen om grundläggande utbildning avsedda undervisningsspråk. Bestämmelsen innebär att den läropliktige ska hänvisas till handledande utbildning som ordnas på samma språk som har varit den läropliktiges undervisningsspråk i den grundläggande utbildningen. Om undervisningsspråket har varit något annat än finska eller svenska, ska man beakta på vilket språk den läropliktige enligt hans eller hennes egen åsikt eller enligt någon annan bedömning har förutsättningar att genomföra studierna.
I 3 mom. föreskrivs det om hörande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den läropliktige och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare och den utbildningsanordnare som den läropliktige ska anvisas till som studerande höras innan ärendet avgörs. Den läropliktige ska i princip höras redan med stöd av förvaltningslagen, så bestämmelsen är informativ. I samband med hörandet kan den läropliktige föra fram omständigheter i anslutning till bedömningen av vad som är en lämplig studieplats, såsom behovet av särskilt stöd eller undervisningsspråket. Enligt förslaget till 1 mom. är utbildningsanordnaren skyldig att anta läropliktiga som anvisats denne som studerande. Vid hörandet har utbildningsanordnaren dock möjlighet att framföra att utbildningsanordnaren till exempel på grund av antalet studerande inte anser sig ha möjlighet att ta emot en läropliktig som föreslås bli anvisad till utbildningsanordnaren. När det gäller läropliktiga i behov av särskilt stöd vore det viktigt att också höra utbildningsanordnarens åsikt om vad som vore en ändamålsenlig utbildningsform där den läropliktige kan fullgöra sin läroplikt.
Utbildningsanordnaren har inte rätt att söka ändring i ett beslut om anvisande av studieplats. Om en utbildningsanordnare har beviljats tillstånd att ordna utbildning som handleder för examensutbildning eller utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, förpliktar detta beslut också till utbildning för de läropliktiga som anvisas utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnaren kan emellertid efter det att studierna inletts hänvisa en läropliktig att frivilligt söka till någon annan utbildning, om utbildningsanordnaren anser att utbildningsanordnarens utbildning är det lämpligaste alternativet för den läropliktige.
I 3 mom. föreskrivs också att ett beslut om anvisande av studieplats ska delges den läropliktige och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare samt utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnaren har redan hörts innan beslutet fattades, så redan innan beslutet fattas kan utbildningsanordnaren vidta preliminära förberedelser för att en läropliktig som anvisats denne ska kunna inleda sina studier.
I 4 mom. föreskrivs om den läropliktiges skyldighet att inleda studier på den studieplats som anvisats honom eller henne. Enligt bestämmelsen ska studierna inledas utan dröjsmål efter att den läropliktige har fått kännedom om den studieplats som anvisats honom eller henne. I praktiken ska en utbildningsanordnare ta kontakt med en läropliktig som anvisats utbildningsanordnaren och komma överens om tidpunkten för inledande av studierna. Även efter anvisandet av en studieplats kan den läropliktige använda sin fria rätt att söka till utbildning, om han eller hon vill fullgöra sin läroplikt någon annanstans än på den studieplats som anvisats honom eller henne. I paragrafen föreskrivs också att ett beslut om anvisande av studieplats kan verkställas innan det har vunnit laga kraft. Det är motiverat att kunna verkställa beslut som inte har vunnit laga kraft för att det fortsatta fullgörandet av läroplikten inte ska dra ut på tiden utan orsak.
7.1.4
4 kap. Utbildningens avgiftsfrihet
I kapitlet ingår bestämmelser om avgiftsfrihet för utbildning som en studerande inlett som läropliktig. I kapitlet ingår bestämmelser om avgiftsfrihetens längd och omfattning. Dessutom föreskrivs det om hörande av undervisningspersonalen vid anskaffning av material som behövs vid undervisningen samt om rese- och inkvarteringsersättningar för läropliktiga med särskilt lång skolväg.
16 §.Rätt till avgiftsfri utbildning. I paragrafen föreskrivs det om när en studerande har rätt till avgiftsfri utbildning som avses i läropliktslagen. Bestämmelsen tillämpas också på andra än läropliktiga studerande, eftersom målet är att det ska vara möjligt att avgiftsfritt avlägga en examen på andra stadiet som man börjat studera för som läropliktig.
Om en studerande har rätt till avgiftsfri utbildning enligt paragrafen, har han eller hon också rätt till läromedel och material på det sätt som föreskrivs i 17 § i läropliktslagen. Dessutom har han eller hon rätt till stöd för skolresor utan självriskandel på det sätt som föreskrivs i lagen om stöd för skolresor. Bestämmelser om avgiftsfri utbildning och andra studiesociala förmåner ingår i substanslagarna om olika utbildningsformer, och även dessa bestämmelser tillämpas på studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt paragrafen. Det föreslås att utbildningslagarnas bestämmelser ändras så att eventuella avgifter som det föreskrivs om i dem inte kan tas ut av studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning.
Enligt 1 mom. är utbildning som avses i 4 § i läropliktslagen avgiftsfri till utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år. I ett typiskt fall, alltså när en studerande som 16-åring övergår från den grundläggande utbildningen till andra stadiet, har han eller hon rätt till avgiftsfri utbildning i 4,5 år. Avgiftsfriheten inom denna tidsperiod gäller examensinriktad utbildning och olika utbildningar i övergångsskedet.
Rätten till avgiftsfri utbildning upphör emellertid redan före utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år, om den studerande avlägger gymnasiets lärokurs och studentexamen eller yrkesinriktad examen före det. Efter avlagd studentexamen eller yrkesinriktad examen är utbildningen alltså inte längre avgiftsfri, trots att den studerande är under 20 år. Om den studerande har genomfört studier som motsvarar studentexamen och yrkesinriktad examen utomlands, har han eller hon inte rätt till avgiftsfri utbildning, även om han eller hon inleder studier i Finland före utgången av det kalenderår då han eller hon fyller 20 år.
En studerande kan också avlägga så kallad dubbel- eller trippelexamen, där man samtidigt avlägger yrkesinriktad grundexamen samt gymnasiets lärokurs och studentexamen. I 1 mom. ingår också en bestämmelse om avgiftsfrihet för sådan utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör rätten till avgiftsfri utbildning härvid när den studerande har avlagt både yrkesinriktad examen och studentexamen. Rätten till avgiftsfri utbildning upphör dock även i denna situation senast vid utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år, om inte avgiftsfriheten förlängs på grunder enligt 2 och 3 mom.
Om den studerande byter studieområde mitt under studierna, har han eller hon rätt till avgiftsfri utbildning även i de nya studierna till utgången av det kalenderår då han eller hon fyller 20 år, om han eller hon inte avlägger en examen på andra stadiet före det. Om bytet av studieområde beror på en godtagbar orsak enligt 3 mom., har den studerande möjlighet att ansöka om förlängning av avgiftsfriheten på det sätt som föreskrivs i 3 mom. Rätten till avgiftsfri utbildning fortsätter också när den studerande byter till en annan läroanstalt inom samma utbildningsområde, till exempel på grund av flyttning till en annan ort. Byte av studieplats inom samma utbildningsområde förlänger i princip inte den totala studietiden, eftersom den studerande har rätt att få tidigare förvärvade kunskaper erkända.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där den avgiftsfria tiden förlängs. Enligt den föreslagna bestämmelsen förlängs avgiftsfriheten så att den motsvarar längden på de perioder under vilka fullgörandet av läroplikten har avbrutits efter slutförandet av den grundläggande utbildningen på de grunder som anges i 7 § eller genomförandet av en i 4 § avsedd utbildning tillfälligt har avbrutits på de grunder som anges i den lag som gäller utbildningen i fråga. Bestämmelser om avbrytande av fullgörandet av läroplikten finns i 7 § i läropliktslagen. Sådant avbrytande av fullgörandet av läroplikten som avses i den paragrafen beaktas som förlängningsgrund när fullgörandet av läroplikten har varit avbrutet efter genomförandet av den grundläggande utbildningen. Bestämmelser om tillfälligt avbrytande av studierätten finns i 23 § 3 mom. i gymnasielagen och 96 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning samt i 17 § 3 mom. i den föreslagna lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt de nämnda bestämmelserna har den studerande rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt för den tid som han eller hon fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen, civiltjänstlagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor eller får sjukdagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen. Därtill kan studierätten på den studerandes begäran tillfälligt avbrytas av annan grundad anledning.
Enligt den föreslagna bestämmelsen förlängs avgiftsfriheten så att den motsvarar längden på de perioder under vilka den avgiftsfria utbildningen har varit avbruten. Om fullgörandet av utbildningen har avbrutits av en i 7 § 1 mom. 3 punkten avsedd orsak, det vill säga en tillfällig vistelse utomlands, eller någon annan grundad anledning som avses i den lag som gäller utbildningen i fråga, förlängs dock avgiftsfriheten med högst ett år, även om studierna har varit avbrutna under längre tid av nämnda anledning. Tillfällig vistelse utomlands och andra grundade anledning är sådana orsaker som i regel baserar sig på den studerandes frivilliga val, så det är motiverat att begränsa förlängd avgiftsfrihet av dessa orsaker till högst ett år.
I 3 mom. föreskrivs det om situationer där den tid som berättigar till avgiftsfrihet kan förlängas av andra än i 2 mom. avsedda orsaker som har att göra med tillfälligt avbrytande av studierna. Syftet med de grunder för förlängning som anges i 3 mom. är att säkerställa att den studerande har möjlighet att avlägga examen avgiftsfritt, trots att studietiden har förlängts av någon orsak som ska betraktas som godtagbar. På de grunder som anges i momentet kan avgiftsfriheten förlängas sammanlagt högst ett år, trots att det föreligger flera av de orsaker som nämns i momentet till att studierna drar ut på tiden. Förlängning enligt 3 mom. kan beviljas utöver den förlängning av avgiftsfriheten som avses i 2 mom.
Enligt 1 punkten kan avgiftsfriheten förlängas på grund av byte av studieområde av hälsomässiga eller andra vägande skäl. Hälsomässiga skäl är till exempel en allergi eller någon annan sjukdom som brutit ut efter inledandet av studierna och som har hindrat den studerande från att fortsätta inledda studier. Ett annat vägande skäl kan vara till exempel flyttning med familjen eller maken till en sådan ort där det inte har varit möjligt att fortsätta studierna inom det påbörjade utbildningsområdet. Byte av studieområde för att man fått nya intressen eller har motivationsproblem är inte ett sådant vägande skäl som avses i bestämmelsen. Det vore viktigt att ingripa i och försöka hitta lösningar på eventuella motivationsproblem redan i det inledande skedet av studierna, så att den totala studietiden inte förlängs och den studerande har möjlighet att slutföra studierna inom ramen för den avgiftsfria utbildningen.
Enligt 2 punkten kan avgiftsfriheten förlängas på grund av inlärningssvårigheter. Inlärningssvårigheterna ska vara av sådan art att de har en fördröjande inverkan på fullgörandet av studierna. I regel ska inlärningssvårigheterna vara sådana att de medför rätt till särskilt stöd.
Enligt 3 punkten kan avgiftsfriheten förlängas på grund av fullgörande av handledande eller förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen. Med handledande och förberedande utbildning avses påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning, utbildning som handleder för yrkesutbildning samt folkhögskolornas utbildning som riktar sig till läropliktiga samt den nya utbildningen som handleder för examensutbildning. Huvudregeln är att den studerande ska kunna genomföra examensutbildning inom ramen för den avgiftsfria utbildningen samt vid behov även utbildning i övergångsskedet. Om den studerande genomför en ettårig utbildning i övergångsskedet och en examensutbildning på 3—3,5 år, räcker den primära avgiftsfria tiden enligt 1 mom. till för att genomföra dessa båda utbildningar. Om tiden för genomförande av examensutbildningen dock överskrider 3,5 år, går den primära avgiftsfria tiden enligt 1 mom. ut mitt under examensutbildningen. Som grund för förlängning av avgiftsfriheten beaktas både utbildning i övergångsskedet som genomgåtts före examensutbildningen och en eventuell utbildningsperiod i övergångsskedet som genomförts efter att examensutbildningen inleddes.
Enligt 4 punkten kan avgiftsfriheten förlängas på grund av fördröjning av slutförandet av den grundläggande utbildningens lärokurs. Detta avser en situation där en person har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs senare än det år då han eller hon fyllde 16 år, och inledandet av studier på andra stadiet därför har fördröjts.
I 4 mom. föreskrivs det om beslut om förlängning. Enligt den föreslagna bestämmelsen fattas beslut om förlängning av avgiftsfriheten efter ansökan av den studerande. Beslut om förlängning av avgiftsfriheten fattas av den utbildningsanordnare hos vilken den studerande avlägger studier när han eller hon ansöker om förlängning av avgiftsfriheten.
I regel fattas beslut om förlängning efter den studerandes ansökan, men i 4 mom. föreslås också att avgiftsfriheten förlängs utan ansökan, om utbildningsanordnaren har fattat ett beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten eller om avbrytande av studierna. Denna bestämmelse gäller en situation där den studerandes studier har varit tillfälligt avbrutna, den studerande har fortsatt sina studier hos samma utbildningsanordnare och tiden som berättigar till avgiftsfrihet håller på att gå ut. Då känner utbildningsanordnaren till det tidigare tillfälliga avbrottet i studierna och kan beakta detta vid bedömningen av den tid som berättigar till avgiftsfrihet. I en situation där den studerandes studier har varit avbrutna tillfälligt någonstans tidigare och den studerande har bytt studieplats känner den nya utbildningsanordnaren däremot inte nödvändigtvis till det tidigare avbrottet i studierna. Då kan avgiftsfriheten inte förlängas utan ansökan och den studerande måste ansöka om förlängning av avgiftsfriheten.
I paragrafen föreskrivs det inte om någon ansökningstid för förlängning av avgiftsfriheten, utan en studerande kan ansöka om förlängning av avgiftsfriheten i vilket skede som helst av studierna, när han eller hon anser att en grund för förlängning föreligger. I princip är det ändamålsenligt att ansöka om avgiftsfrihet först i det skedet när rätten till avgiftsfri utbildning håller på att gå ut. Då undviker man onödiga ansökningar, eftersom den studerande inte nödvändigtvis genast när en grund för förlängning yppar sig kan veta om han eller hon behöver ansöka om förlängning av avgiftsfriheten eller kan han eller hon slutföra sina studier i tid trots grunden. Den studerande ska ange grunden för förlängningen i sin ansökan, om uppgifterna inte framgår av informationsresursen Koski. Bestämmelser om utbildningsanordnarens rätt att få uppgifter finns i 23 § 2 mom. i läropliktslagen.
I fråga om grunderna för förlängning i anslutning till avbrytande av genomförandet av studierna föreskrivs det i 2 mom. att avgiftsfriheten förlängs i motsvarande mån, i vissa situationer dock med högst ett år. Då har utbildningsanordnaren i princip ingen prövningsrätt beträffande hur länge avgiftsfriheten förlängs. I situationer som avses i 3 mom. föreskrivs det åter inte exakt om längden på förlängningen, utan den är beroende av utbildningsanordnarens prövning i samband med att beslutet fattas. I princip förlängs avgiftsfriheten lika länge som grunden för förlängning varar, om detta går att bestämma. I situationer som avses i 3 mom. 3 och 4 punkten kan varaktigheten av grunden för förlängning av avgiftsfriheten härledas från hur mycket fullgörandet av handledande eller förberedande utbildning enligt 3 punkten eller slutförandet av den grundläggande utbildningens lärokurs enligt 4 punkten har förlängt den studerandes sammanlagda studietid. Exempelvis fullgörande av utbildning i övergångsskedet ska i princip förlänga avgiftsfriheten med den tid det tar att fullgöra utbildningen i övergångsskedet.
I 5 mom. föreskrivs det om begränsningar av tillämpningsområdet för avgiftsfrihet enligt läropliktslagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas paragrafen inte på studerande som fyllt 18 år och som inte har varit läropliktiga enligt lagen. Sålunda har sådana studerande som inte har haft sin vanliga vistelseorti Finland i läropliktsåldern inte rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i bestämmelsen. Bestämmelsens syfte är att göra det möjligt att slutföra en examen som påbörjats som avgiftsfri läropliktsutbildning inom ramen för den avgiftsfria utbildningen, så det är motiverat att ställa sådana studerande utanför bestämmelsens tillämpningsområde som inte till någon del har fullgjort sin läroplikt i Finland. I regel har sådan avgiftsfri examensinriktad utbildning som avses i paragrafen alltid påbörjats i läropliktsåldern, men avsikten är att möjliggöra olika utbildningsvägar för de läropliktiga inom den tidsperiod som berättigar till avgiftsfrihet. Den som är över 18 år kan påbörja examensinriktad utbildning till exempel om fullgörandet av den grundläggande utbildningens lärokurs har fördröjts och den studerande genomgår någon utbildning i övergångsskedet före övergången till examensinriktad utbildning.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska bestämmelserna i paragrafen inte heller tillämpas på studier som har inletts efter utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år. Syftet med avgiftsfriheten är att göra det möjligt att avgiftsfritt avlägga en examen på andra stadiet som har påbörjats efter den grundläggande utbildningen, och i paragrafen föreskrivs också om grunder för förlängning av avgiftsfriheten. Bestämmelsen gör det också möjligt att byta studieområde inom ramen för den avgiftsfria tiden, men avsikten är ändå inte att avgiftsfriheten och grunderna för förlängning ska gälla hur länge som helst och senare än i studier på andra stadiet som inletts direkt efter den grundläggande utbildningen. Den föreslagna bestämmelsen begränsar tillämpningen av grunderna för förlängning av avgiftsfriheten till de studier som har inletts före utgången av det kalenderår då rätten till avgiftsfri utbildning i princip upphör om den inte förlängs.
17 §.Avgiftsfrihetens omfattning. I paragrafen föreskrivs det om vilka förmåner den studerande har rätt till under avgiftsfri utbildning som avses i 16 §. Det föreskrivs om avgiftsfri undervisning och andra studiesociala förmåner i substanslagarna om olika utbildningsformer. Även dessa bestämmelser ska tillämpas på studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt paragrafen.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. ska läromedel som behövs vid undervisningen samt arbetsredskap, arbetsdräkter och arbetsmaterial vara avgiftsfria för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 §. Utbildningsanordnaren ska tillhandahålla de studerande läromedel och andra behövliga arbetsredskap under studietiden. Läromedel kan tillhandahållas de studerande i form av traditionella böcker eller digitalt. Arbetsredskap, arbetsdräkter och arbetsmaterial kan ställas till de studerandes förfogande för hela studietiden eller så kan de vid behov vara tillgängliga i läroanstalten. Utbildningsanordnaren ska besluta hur man skaffar material, redskap, dräkter och samt hur dessa tillhandahålls de studerande. De studerande har inte rätt att behålla arbetsredskapen och arbetsdräkterna efter avläggandet av examen, om inte utbildningsanordnaren beslutar det.
I gymnasieutbildningen är läroböcker och annat material som behövs i studierna avgiftsfria. Även dator och räknare eller räknarlicens som behövs för att genomföra studierna ska vara avgiftsfria. I yrkesutbildningen är på samma sätt som i gymnasieutbildningen läroböcker och dator som behövs för att fullgöra studierna avgiftsfria. Avgiftsfria arbetsredskap i yrkesutbildningen är dessutom exempelvis kockknivar, frisörsaxar och andra småverktyg, och avgiftsfria arbetsdräkter är till exempel säkerhetskläder, arbetsrockar, skyddskläder och arbetsskor. Avgiftsfriheten omfattar också branschspecifika kompetenser och tillståndskort för arbetslivet som är nödvändiga för att avlägga examen, såsom arbetssäkerhetskort, förstahjälpenkort, kort för heta arbeten eller hygienpass.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. är redskap som behövs vid utbildningar som betonar särskilda intressen dock inte avgiftsfria. Sådana är till exempel musikinstrument och idrottsredskap som behövs i gymnasier med en särskild utbildningsuppgift eller vissa yrkesinriktade examina. Med särskilda intressen avses sådana färdighet eller intressen som den studerande har sysslat med redan innan studierna i fråga inleddes och där en viss färdighetsnivå är en förutsättning för att en studerande ska antas till utbildningarna i fråga. Det kan vara till exempel förmåga att spela ett instrument eller behärskande av en viss idrottsgren. Det är fråga om personliga redskap och vanligtvis använder den studerande dem också innan utbildning inleds och efter att den slutförts.
I 2 mom. föreskrivs det om möjlighet att ta ut avgifter för frivillig verksamhet som kompletterar studierna. Enligt bestämmelsen kan skäliga avgifter tas ut för frivilliga studieresor, besök, evenemang och andra motsvarande verksamheter som kompletterar studierna. I samband med utbildning på andra stadiet har det varit etablerad praxis att ordna frivilliga studieresor och besök för de studerande så att de studerande själva har deltagit i kostnaderna. Enligt gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning är undervisningen avgiftsfri, men verksamhet som är frivillig för de studerande och som kompletterar studierna i läroanstalten har inte ansetts ingå i den avgiftsfria undervisningen, utan har betraktats som ett alternativt sätt för de studerande att förvärva kunnande. I princip ska utbildning som hör till läroplikten till alla delar vara avgiftsfri för den studerande, men med beaktande av etablerad praxis och särdragen i utbildningen på andra stadiet är det motiverat att man även i fortsättningen kan ta ut avgifter för frivillig verksamhet utanför läroanstalten. I samband med utbildning på andra stadiet ordnas det ofta till exempel utlandsbesök eller andra exkursioner utanför läroanstalten, där de studerande också deltar i kostnaderna. Krav på att all sådan verksamhet ska vara avgiftsfri skulle sannolikt avsevärt minska ordnandet av sådan verksamhet, eftersom det inte är möjligt att bekosta till exempel utlandsresor för alla studerande inom ramen för den offentliga utbildningsfinansieringen. Om sådan verksamhet upphör skulle det kännbart krympa till exempel den internationella verksamheten.
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan avgifter tas ut endast för verksamhet som är frivillig för de studerande, så avgiftsbelagd verksamhet får inte vara den enda möjligheten att avlägga kursen, studieperioden eller examensdelen i fråga. Utbildningsanordnaren måste alltid erbjuda även ett avgiftsfritt alternativ. För att trygga de studerandes jämlikhet får det avgiftsfria alternativet inte vara jobbigare eller annars svårare att genomföra än det erbjudna avgiftsbelagda alternativet. Enligt bestämmelsen kan avgiftsbelagda besök och evenemang komplettera studierna. De får ändå inte ordnas i sådan omfattning att de åsidosätter den avgiftsfria undervisningen som är huvudregel.
Vad som är skäliga avgifter ska bedömas i förhållande till kostnaderna för besöket eller evenemanget. Exempelvis kostnader för studieresor utomlands kan bli rätt höga. I avgifter kan tas ut högst kostnaderna för besöket eller evenemanget, såsom inträdesbiljettens pris eller transportkostnaderna.
Undervisningen ska alltid vara avgiftsfri. Utbildningsanordnaren kan dock erbjuda till exempel tillämpade specialkurser eller studieperioder, och för andra kostnader som ingår i dem än sådana som hänför sig till undervisningen ska avgifter kunna tas ut. Exempel på sådana kostnader kan vara till exempel restaurangbesök i samband med umgängesfostran eller anskaffning av flygcertifikat.
I 3 mom. föreskrivs om rätt att få ett beslut i vissa situationer där det handlar om avgiftsfrihet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnaren meddela ett förvaltningsbeslut enligt 7 kap. i förvaltningslagen i fråga om den rätt till avgiftsfri utbildning som avses i 16 § 1 mom., den förlängning av avgiftsfriheten utan ansökan som avses i 16 § 4 mom., den avgiftsfrihet för läromedel samt arbetsredskap, arbetsdräkter och arbetsmaterial som avses i 17 § 1 mom. och i fråga om de avgifter som avses i 17 § 2 mom. endast om den studerande skriftligen eller muntligen begär det. I 16 § föreskrivs det om rätt till avgiftsfri utbildning till utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år. I 16 § 4 mom. föreskrivs om förlängning av avgiftsfriheten utan ansökan, om utbildningsanordnaren har fattat ett beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten eller om tillfälligt avbrytande av studierna. I 17 § 1 mom. föreskrivs det om rätt att få läromedel som behövs vid undervisningen samt arbetsredskap, arbetsdräkter och arbetsmaterial och i 17 § 1 och 2 mom. dessutom om begränsningar i avgiftsfriheten.
Dessa ovannämnda situationer är sådana där avgörandet av ärendet på grund av dess natur inte baserar sig på den studerandes ansökan och ett förvaltningsbeslut som meddelas med anledning av den, utan rättsläget utformas direkt med stöd av lag utifrån de faktiska omständigheterna. Situationerna är också sådana att det inte är ändamålsenligt att meddela separata förvaltningsbeslut i dem. Det är emellertid viktigt att en studerande som anser att den lagstadgade rätten till exempelvis avgiftsfri utbildning eller avgiftsfria läromedel inte har tillgodosetts till någon del kan få ett förvaltningsbeslut i ärendet och få ärendet prövat av en besvärsinstans. I 3 mom. föreslås bestämmelser om beslutsproceduren i dessa situationer. Den studerandes begäran om beslut kan formuleras fritt och vara muntlig eller skriftlig.
I 4 mom. föreslås en delvis informativ bestämmelse om på vilka andra ställen i lagstiftningen det föreskrivs om avgiftsfri utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen iakttas vad som föreskrivs om avgiftsfrihet och studiesociala förmåner i lagen om grundläggande utbildning i fråga om grundläggande utbildning för vuxna, i gymnasielagen, lagen om yrkesutbildning, lagen om fritt bildningsarbete, lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och lagen om Sameområdets utbildningscentral. I de nämnda lagarna föreskrivs om bland annat avgiftsfri undervisning, rätt till en daglig måltid samt om studiesociala förmåner för studerande med särskilt stöd. Bestämmelser om avgiftsfria skolresor finns i lagen om stöd för skolresor. Bestämmelser om avgiftsfrihet för proven i studentexamen finns åter i 20 § i lagen om studentexamen.
18 §.Hörande av undervisningspersonalen vid anskaffning av material som behövs vid undervisningen. I paragrafen föreskrivs det om skyldighet att höra undervisningspersonalen innan läromedel samt arbetsredskap, arbetsdräkter och arbetsmaterial skaffas. Skyldigheten att höra undervisningspersonalen är viktig för att personalen även i fortsättningen ska ha möjlighet att påverka vilka läromedel utbildningsanordnaren skaffar, när skyldigheten att skaffa material övergår till utbildningsanordnaren.
19 §.Inkvarteringsersättning för läropliktiga. I paragrafen föreskrivs det om den särskilda inkvarteringsersättning som betalas till läropliktiga. Rätt till inkvarteringsersättning har sådana läropliktiga som har så lång resa hemifrån till närmaste läroanstalt att det inte rimligtvis kan antas att de ska företa skolresan dagligen. Inom läroplikten i studier på andra stadiet har man dock i princip fri rätt att söka till utbildning, vilket också kan beaktas i avgiftsfriheten för studier. Genom bestämmelsen säkerställs de läropliktigas grundlagsenliga rätt till avgiftsfri läropliktsutbildning, men bestämmelsen ska ändå inte tillämpas när den läropliktige utnyttjar sin fria rätt att söka till utbildning och söker någon annanstans än den lämpliga läroanstalt som är närmast hemmet.
I 1 mom. föreskrivs om villkoren för att få inkvarteringsersättning. Enligt 1 punkten är ett villkor att färdvägen från den läropliktiges hem till närmaste gymnasium eller yrkesläroanstalt med flera branscher är mer än 100 kilometer. Enligt bestämmelsen bedöms resan till den närmaste läroanstalt där det ges möjlighet till undervisning på finska eller svenska enligt den läropliktiges i 10 § i lagen om grundläggande utbildning avsedda undervisningsspråk. Om den läropliktiges undervisningsspråk i den grundläggande utbildningen har varit något annat än finska eller svenska, bedöms färdvägen enligt på vilketdera språket den läropliktige utifrån sin egen åsikt eller en annan bedömning anses ha förutsättningar att genomföra studierna.
Den läropliktige ska ha möjlighet att välja om han eller hon vill fullgöra sin läroplikt i gymnasieutbildning eller yrkesutbildning. Om det finns bara antingen gymnasieutbildning eller yrkesutbildning på mindre än 100 kilometers avstånd, ska man dock ha rätt till inkvarteringsersättning bara i den utbildningsform dit avståndet är över 100 kilometer. Med yrkesläroanstalt med flera branscher avses en läroanstalt som erbjuder studier inom mer än ett utbildningsområde. När färdvägens längd bestäms iakttas de principer för beräknande av färdvägens längd som iakttas vid beviljande av stöd för skolresor och färdvägens längd bestäms enligt den kortaste färdbara rutten.
I 1 mom. 2 punkten föreskrivs det vilken betydelse den fria rätten att söka till utbildning har för rätten att få inkvarteringsersättning. Enligt bestämmelsen föreligger rätt till inkvarteringsersättning bara om den läropliktige studerar vid det gymnasium eller den yrkesläroanstalt som är närmast hemmet eller som annars snabbast kan nås med kollektivtrafik eller något annat lämpligt färdsätt och där det ges möjlighet till undervisning på finska eller svenska enligt den läropliktiges i 10 § i lagen om grundläggande utbildning avsedda undervisningsspråk. Om den läropliktige utnyttjar sin fria rätt att söka till utbildning och söker sig till studier någon annanstans än den läroanstalt som är närmast, föreligger ingen rätt till inkvarteringsersättning.
I 1 mom. 3 punkten föreskrivs att rätt till inkvarteringsersättningen inte föreligger om den läropliktige har möjlighet att bo i läroanstaltens avgiftsfria internatboende. Det föreslås att lagstiftningen om yrkesutbildning ändras så att internatplatser ska i första hand erbjudas läropliktiga, så läropliktiga har företräde till internatplatser. Om en läropliktig har erbjudits en internatplats men inte tagit emot den, har han eller hon i regel inte rätt till inkvarteringsersättning. Rätt till inkvarteringsersättning kan emellertid föreligga om den studerande till exempel av hälsomässiga orsaker inte kan bo i läroanstaltens internatboende.
I 2 mom. föreskrivs om inkvarteringsersättningens storlek. Inkvarteringsersättning betalas för tiden mellan den dag då de årliga studierna börjar och den dag de slutar, om studierna förutsätter boende på den ort där läroanstalten finns. Inkvarteringsersättning betalas i princip för tiden mellan den dag då läsåret börjar och den dag då det slutar. Inkvarteringsersättning kan betalas även för lov under läsåret, om den läropliktige har boendekostnader även då, eftersom det inte är motiverat att den läropliktige blir tvungen att till exempel säga upp sin hyresbostad under korta lov. Inkvarteringsersättning betalas inte under sommarlov.
Som inkvarteringsersättning ersätts den läropliktiges månatliga boendekostnader för boende under studietiden, dock högst de maximala boendeutgifter som anges i 10 § i lagen om allmänt bostadsbidrag. Enligt 10 § i lagen om allmänt bostadsbidrag beaktas till exempel av de godtagbara boendeutgifterna för ett enpersons hushåll högst 344 euro i månaden i kommungrupp IV. I huvudsak bor personer som eventuellt har rätt till inkvarteringsersättning i kommuner som tillhör kommungrupp IV.
Som inkvarteringsersättning betalas den andel av de skäliga boendekostnaderna som inte ersätts med stöd av någon annan lag. En studerande som är under 18 år kan ha rätt till allmänt bostadsbidrag, om han eller hon har rätt till studiestöd. En studerande under 18 år som bor självständigt har alltid rätt till studiestöd oberoende av föräldrarnas inkomster. En 16-årig studerandes rätt till studiestöd är dock beroende om det betalas barnbidrag för honom eller henne. Om man har avstått från barnbidrag har även en 16-årig studerande rätt till studiestöd och sålunda även till allmänt bostadsbidrag. Inkvarteringsersättning betalas alltså bara till den del som inkvarteringskostnaderna inte ersätts via det allmänna bostadsbidraget. Beloppet av allmänt bostadsbidrag är i princip 80 procent av de godtagbara boendekostnaderna, så som inkvarteringsersättning ersätts 20 procent av boendekostnaderna. 17-åriga läropliktiga förutsätts i första hand söka allmänt bostadsbidrag. 16-åriga läropliktigas boendekostnader ersätts i första hand via inkvarteringsersättningen, eftersom det inte är motiverat att anta att familjen avstår från rätten till barnbidrag för att få studiestöd och allmänt bostadsbidrag. Om en 16-årig läropliktig ändå får studiestöd, förutsätts han eller hon i första hand även ansöka om allmänt bostadsbidrag.
Enligt 3 mom. beslutar utbildningsanordnaren om beviljande av inkvarteringsersättning efter ansökan. Förfarandena är desamma som i fråga om rese- och inkvarteringsförmåner som beviljas läroavtalsstuderande. Den läropliktige ska i sin ansökan redogöra för sina inkvarteringskostnader och utbildningsanordnaren betalar inkvarteringsersättningen direkt till den studerande. Kostnaderna för betalning av inkvarteringsersättning ersätts utbildningsanordnaren genom en prövningsbaserad förhöjning av finansieringen.
I 4 mom. föreskrivs det om beviljande av inkvarteringsersättning, om en läropliktig studerar inom den utbildning som handleder för examensutbildning eller den utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Enligt den föreslagna bestämmelsen har rätt till inkvarteringsersättning också en läropliktig i dessa utbildningar, om förutsättningen för beviljande av inkvarteringsersättning annars uppfylls. Rätt till inkvarteringsersättning föreligger alltså om färdvägen till närmaste läroanstalt som tillhandahåller för den läropliktige lämplig handledande utbildning är mer än 100 kilometer och den läropliktige studerar i denna närmaste läroanstalt. Bestämmelsen tillämpas också om en läropliktig i enlighet med 15 § har anvisats en studieplats i handledande utbildning.
20 §.Särskilda situationer då inkvarteringsersättning beviljas. I paragrafen föreskrivs det om vissa särskilda situationer då inkvarteringsersättning beviljas. I 1 mom. föreskrivs det om rätt för läropliktiga som bor inom samernas hembygdsområde att få inkvarteringsersättning. Enligt 4 § i sametingslagen avses med samernas hembygdsområde Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt Lapin paliskunta benämnda renbeteslags område i Sodankylä kommun. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas inkvarteringsersättning också samer som bor inom samernas hembygdsområde och studerar vid Sameområdets utbildningscentral, om färdvägen från den läropliktiges hem till läroanstalten är mer än 100 kilometer, trots att någon annan läroanstalt är närmare den läropliktiges hem på det sätt som avses i 19 § 1 mom. 1 punkten. Den föreslagna bestämmelsen tryggar samernas rätt till utbildning på samiska inom samernas hembygdsområde. En studerande konstateras vara same på motsvarande sätt som i en situation som avses i 4 § 2 mom. 4 punkten, det vill säga utifrån den studerandes eller vårdnadshavarens egen anmälan om att den läropliktige kommer från en samisk familj eller släkt. Paragrafen tillämpas endast på samer som bor inom hembygdsområdet.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där en läropliktig på grund av sitt hälsotillstånd eller något annat behov av särskilt stöd inte kan studera i den läroanstalt som är närmast hemmet. Enligt den föreslagna bestämmelsen har den läropliktige då rätt till inkvarteringsersättning, om han eller hon av skäl som hänför sig till hans eller hennes hälsotillstånd eller behov av särskilt stöd inte kan ta emot en studieplats vid den närmaste läroanstalten enligt 19 § 1 mom. 2 punkten, men han eller hon annars studerar vid den närmaste läroanstalt som lämpar sig för honom eller henne dit avståndet är över 100 kilometer. Bestämmelsen tillämpas till exempel om den närmaste läroanstalter erbjuder bara sådana utbildningsområden som inte lämpar sig för den läropliktige av hälsomässiga skäl. Bestämmelsen tillämpas också om den läropliktige behöver krävande särskilt stöd och det inte erbjuds i den närmaste läroanstalten.
I 2 mom. föreskrivs det också om en situation där en studerande på det sätt som förutsätts i 19 § 1 mom. 2 punkten har sökt till den närmaste läroanstalten, men inte har antagits som studerande vid denna läroanstalt. Den läropliktige har då rätt till inkvarteringsersättning, om han eller hon på det sätt som anges i nämnda punkt studerar vid den närmaste läroanstalt som lämpar sig för honom eller henne dit avståndet är över 100 kilometer. Bestämmelsen innebär att den läropliktige ska ha sökt till den närmaste läroanstalten och om han eller hon inte antagits dit kan han eller hon söka till följande närmaste läroanstalt och även då få inkvarteringsersättning. Bestämmelsen garanterar ändå inte en studerande subjektiv rätt att få en studieplats. Om en läropliktig inte blir antagen till önskad läroanstalt, ska han eller hon i sista hand anvisas en studieplats i handledande utbildning. Då har den läropliktige rätt till inkvarteringsersättning på det sätt som anges i 19 § när han eller hon studerar i handledande utbildning.
21 §.Reseersättning till läropliktiga. I paragrafen föreskrivs om särskild reseersättning som betalas till läropliktiga. Rätt till reseersättning har sådana läropliktiga som har som har så lång färdväg hemifrån till närmaste läroanstalt att det inte rimligtvis kan antas att de ska företa skolresan dagligen. På samma sätt som i fråga om inkvarteringsersättningen enligt 19 § i läropliktslagen säkerställer bestämmelsen de läropliktigas grundlagsenliga rätt till avgiftsfri läropliktsutbildning. Bestämmelsen tillämpas ändå inte när den läropliktige utnyttjar sin fria rätt att söka till utbildning och söker någon annanstans än den lämpliga läroanstalt som är närmast hemmet.
I 1 mom. föreskrivs om läropliktiga som har rätt till reseersättning. En läropliktig har rätt till reseersättning om han eller hon får inkvarteringsersättning enligt läropliktslagen. Rätt till reseersättning har dessutom en läropliktig som bor i ett avgiftsfritt internatboende och som i övrigt uppfyller förutsättningarna för beviljande av inkvarteringsersättning enligt 19 § 1 mom. 1 och 2 punkten eller 20 § men inte har rätt att bo i internatboendet på veckoslut. En läropliktig som på det sätt som beskrivs i motiveringen som gäller beviljande av inkvarteringsersättning ovan har mer än 100 kilometer mellan hemmet och närmaste läroanstalt, men som bor i läroanstaltens avgiftsfria internatboende har alltså också rätt till reseersättning.
Enligt 2 mom. ersätts som reseersättning kostnaderna för resor mellan den läropliktiges hem och bostaden under studietiden i samband med veckoslut och lov. Reseersättning betalas enligt det billigaste tillgängliga färdsättet. I första hand betalas reseersättning i enlighet med biljettpriset för studerande i kollektivtrafiken. Om kollektivtrafik inte kan användas för resorna tillämpas vid fastställandet av resekostnaderna vad som föreskrivs om resekostnader för det egna färdsättet i lagen om stöd för skolresor. Enligt lagen om stöd för skolresor utfärdas bestämmelser om kostnaderna för eget färdsätt genom undervisnings- och kulturministeriets förordning om beräkningsgrunderna för vissa kostnader för skolresor. I förordningen anges den kalkylerade kostnaden för olika långa resor i en riktning, till exempel är den kalkylerade ersättningen för en resa i en riktning på 100 kilometer 12,62 euro.
Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas inte reseersättning om den läropliktige får stöd för kostnaderna för motsvarande resor med stöd av någon annan lag, till exempel handikappservicelagen eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 3 mom. beslutar utbildningsanordnaren om beviljande av reseersättning efter ansökan. Förfarandet motsvarar de förfaranden för beslut om inkvarteringsersättning som beskrivs ovan.
Enligt 4 mom. har rätt till reseersättning också en studerande som studerar i utbildning som handleder för examensutbildning, om han eller hon i övrigt uppfyller förutsättningarna för beviljande av reseersättning. Bestämmelsen tillämpas på samma sätt som 19 § 4 mom. om rätt till inkvarteringsersättning för en studerande i handledande utbildning.
7.1.5
5 kap. Särskilda bestämmelser
I kapitlet ingår en sanktionsbestämmelse som gäller försummelse av vårdnadshavarens tillsynsansvar. Dessutom innehåller kapitlet bestämmelser om rätt att få uppgifter och ändringssökande.
22 §.Försummelse av tillsyn av den läropliktige. I paragrafen föreslås bestämmelser om bötesstraff för försummelse av tillsyn av den läropliktige. I 45 § i den gällande lagen om grundläggande utbildning föreskrivs att om en vårdnadshavare försummar att se till att eleven fullgör sin läroplikt kan han eller hon dömas till böter för försummad tillsyn över läropliktig. Det föreslås att motsvarande bestämmelse fogas till läropliktslagen och stryks i lagen om grundläggande utbildning. Det föreslås att bestämmelsen utökas med uppsåt eller grov oaktsamhet. Den föreslagna ändringen motsvarar tillämpningspraxis i fråga om den gällande bestämmelsen, eftersom bötesstraff inte har dömts ut för lindrig oaktsamhet.
Enligt den gällande lagen om grundläggande utbildning ska vårdnadshavaren se till att den läropliktige fullgör läroplikten. Om vårdnadshavaren försummar sin skyldighet att se till att läroplikten fullgörs, kan den läropliktiges boendekommun begära att en utredning ska göras och vårdnadshavaren kan dömas till böter för försummelse av tillsyn av den läropliktige. Försummelse av läroplikten kan också leda till att kommunen eller utbildningsanordnaren gör en barnskyddsanmälan enligt barnskyddslagen, utifrån vilken barnskyddsmyndigheterna beslutar om behövliga åtgärder. Motsvarande förfaranden tillämpas också när den läropliktige fullgör sin läroplikt i utbildning på andra stadiet.
En försummelse som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet kan vara till exempel att vårdnadshavaren inte besvarar ens utbildningsanordnarens upprepade kontaktförsök angående den läropliktiges bristande framsteg och avbrytande av fullgörandet av läroplikten. Vid bedömningen av hur allvarlig försummelsen är bör man beakta även den läropliktiges ålder och vårdnadshavarens faktiska möjligheter att övervaka fullgörandet av läroplikten. När det gäller läropliktiga som närmar sig myndighetsålder är vårdnadshavarens tillsyns- och påverkningsmöjligheter mera begränsade än i fråga om yngre skolelever.
23 §.Tillgång till uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om utbildningsanordnares samt kommunernas rätt att få uppgifter.
I 1 mom. föreskrivs om utbildningsanordnarens och kommunens rätt att få uppgifter när de har handlednings- och tillsynsansvar. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en i 11 och 12 avsedd utbildningsanordnare eller i 14 § avsedd kommun som har handlednings- och tillsynsansvar för en läropliktig trots sekretessbestämmelserna rätt att av en annan utbildningsanordnare eller kommun få de uppgifter om den läropliktiges ansökan till utbildning, antagning och mottagande av studieplats, inledande och avbrytande av studier och avbrytande av fullgörandet av läroplikten som är nödvändiga för att den utbildningsanordnare eller kommun som har handlednings- eller tillsynsansvaret ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag. I bestämmelsen avses med avbrytande av studier tillfälligt avbrytande av studierna eller att studierna avslutas. Med avbrytande av fullgörandet av läroplikten avses ett sådant beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten som anges i 7 § i läropliktslagen.
När det gäller avbrytande kan orsakerna till avbrytandet vara förenade med känsliga uppgifter om hälsotillståndet, varvid man bör förhålla sig restriktivt till utlämnandet av sådana uppgifter. I den föreslagna bestämmelsen knyts villkoren för utlämnade till nödvändighet på grund av att personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter behandlas. I de flesta fall räcker det med information om huruvida den läropliktige har avbrutit fullgörandet av läroplikten. En boendekommun som har styrnings- och tillsynsansvar kan dock behöva uppgifter om till exempel orsakerna till att studierna avbrutits för att boendekommunen ska kunna hänvisa den läropliktige till ändamålsenliga tjänster.
I 2 mom. föreskrivs det om utbildningsanordnares rätt att få uppgifter i anslutning till en studerandes rätt till avgiftsfri utbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen har utbildningsanordnaren trots sekretessbestämmelserna rätt att av en annan utbildningsanordnare eller av den kommun som har handlednings- och tillsynsansvar få de uppgifter om en studerandes läroplikt och tidigare studier och avbrytande av dem som är nödvändiga för att den utbildningsanordnaren ska kunna fullgöra sina uppgifter i anslutning till den avgiftsfria utbildning som avses i läropliktslagen.
Utbildningsanordnare behöver uppgifter i anslutning till läroplikten när en studerande håller på och inleder sina studier och det ska utredas om den studerande har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. Då behövs det information om huruvida den studerande är en i läropliktslagen avsedd läropliktig, varvid han eller hon i princip har rätt till avgiftsfri utbildning. Det behövs också information om huruvida den studerande redan tidigare har avlagt en examen på andra stadiet, varvid den studerande inte längre har rätt till avgiftsfri utbildning.
Dessutom kan det behövas information om tidigare studier och eventuellt avbrytande av dem när den studerande ansöker om förlängning av avgiftsfriheten hos utbildningsanordnaren. Enligt 16 § 2 mom. i läropliktslagen förlängs avgiftsfriheten så att den motsvarar längden på de perioder under vilka fullgörandet av läroplikten har avbrutits efter fullgörandet av den grundläggande utbildningens lärokurs på de grunder som anges i 7 § eller tillfälligt har avbrutits på grunder som anges i den lag som gäller utbildningen i fråga. I dessa situationer är nödvändiga uppgifter i princip avbrottets längd och orsaken till det, för i vissa situationer kan avgiftsfriheten förlängas med endast ett år.
Enligt 16 § 3 mom. kan avgiftsfriheten dessutom förlängas om orsaken till förlängningen av studietiden är byte av studieområde av hälsomässiga eller andra vägande skäl, inlärningssvårigheter, fullgörande av handledande eller förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen eller fördröjning av slutförandet av den grundläggande utbildningens lärokurs. När det gäller dessa saker har utbildningsanordnaren med stöd av förslaget till 23 § 2 mom. rätt att få information om tidigare studier, alltså till exempel om den studerande har genomfört handledande eller förberedande utbildning eller tidpunkten för slutförande av den grundläggande utbildningens lärokurs. Information om tidigare studier och avbrytande av dem kan också behövas när man ska bedöma om ett byte av studieområde har berott på hälsomässiga skäl eller har studietiden förlängts på grund av inlärningssvårigheter.
I bestämmelsen avses med uppgift om tidigare studier och avbrytande av dem studiernas innehåll och förlopp, såsom studieområde, inledande, tillfälligt avbrytande och avslutande av studierna samt förvaltningsbeslut som gäller dessa saker. Med stöd av bestämmelsen har utbildningsanordnaren ändå inte rätt att få uppgifter om den studerandes hälsotillstånd eller uppgifter om ett beslut om särskilt stöd. Av boendekommunen har utbildningsanordnaren rätt att få information, om boendekommunen har fattat ett beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten.
I praktiken fås uppgifter om en studerandes ansökan samt erhållande och mottagande av en studieplats oftast ur antagningsregistret. Uppgifter om inledandet och avbrytandet av studier samt tidigare studier fås åter ur informationsresursen Koski. Uppgifter i anslutning till läroplikten fås ur läropliktsregistret. I informationsresursen och läropliktsregistret förs dock inte in uppgifter om orsakerna till att studierna avbrutits, så dessa uppgifter fås från en annan utbildningsanordnare eller boendekommunen.
I 3 mom. föreskrivs det om tillgång till uppgifter i en situation där en läropliktig övergår till utbildning hos en annan utbildningsanordnare. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska när en läropliktig övergår till en annan utbildningsanordnares utbildning den tidigare utbildningsanordnaren trots sekretessbestämmelserna utan dröjsmål lämna den nya utbildningsanordnaren de uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av den läropliktiges utbildning. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 40 § 4 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
Skyldigheten att lämna uppgifter enligt den gällande lagen har berört endast anordnare av grundläggande utbildning, men uppgifter har även lämnats till utbildningsanordnare som avses i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. Det föreslås att bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas till att gälla all läropliktsutbildning, så i fortsättningen ska de uppgifter som avses i bestämmelsen lämnas även mellan utbildningsanordnare på andra stadiet, till exempel när en studerande övergår från utbildning i övergångsskedet till examensinriktad utbildning eller från en anordnare till en annan inom examensinriktad utbildning.
Det föreslås att bestämmelsen i 40 § 4 mom. i lagen om grundläggande utbildning upphävs och att det i fortsättningen föreskrivs om skyldigheten att lämna uppgifter i läropliktslagen även för den grundläggande utbildningens del. I paragrafens formulering talar man om utbildningsanordnare, men den ska tillämpas på alla utbildningsanordnare och huvudmän för läroanstalter.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den tidigare utbildningsanordnaren utan dröjsmål lämna den nya utbildningsanordnaren de uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av utbildningen. Den utbildningsanordnare som lämnar ut uppgifter ska överväga vilka uppgifter som den anser vara nödvändiga. De uppgifter som avses i bestämmelsen hänför sig oftast till en studerandes behov av särskilt stöd. I praktiken ska den tidigare utbildningsanordnaren då lämna den nya utbildningsanordnaren de handlingar som är nödvändiga för att ordna utbildningen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan uppgifter på samma sätt som i nuläget också lämnas på begäran av den nya utbildningsanordnaren. Situationen kan vara sådan till exempel om den tidigare utbildningsanordnaren inte vet till vilken ny skola eller läroanstalt en elev eller studerande har övergått. Då kan initiativet till utlämnande av nödvändiga uppgifter komma från den nya utbildningsanordnaren, men den anordnare som lämnar ut uppgifter ska även då bedöma vilka uppgifter som den anser vara nödvändiga för ordnandet av utbildningen. I detaljmotiveringen i regeringens proposition som gällde motsvarande bestämmelse i lagen om grundläggande utbildning (RP 109/2009 rd, s. 28) konstaterades att om elevens behov av omedelbart stöd har upphört i den skola som eleven lämnar bakom sig, kan uppgifterna inte anses nödvändiga för ordnande av utbildning och ska därför inte förmedlas. Uppgifter kan dock ges, om den nya utbildningsanordnaren senare begär uppgifter i en enskild anhållan på grund av problem med utbildningsarrangemanget.
I 4 mom. föreskrivs det om rätt för rektorn och en lärare som deltar i den läropliktiges undervisning att få uppgifter av dem som deltar i elevhälsoarbetet. Enligt den föreslagna bestämmelsen har rektorn och en lärare som deltar i den läropliktiges undervisning rätt att i den utbildning som avses i 4 § trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av den läropliktiges utbildning av dem som deltar i studerandevårdsarbetet. Bestämmelsen motsvarar 40 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Den nämnda bestämmelsen i lagen om grundläggande utbildning upphävs inte och den ska fortfarande tillämpas i läropliktsutbildning som omfattas av lagen om grundläggande utbildning, så läropliktslagens bestämmelse tillämpas i praktiken i annan läropliktsutbildning än den grundläggande utbildningen.
I 109 § i lagen om yrkesutbildning ingår bestämmelser om rätt att få uppgifter i ärenden som gäller studerande. Enligt 4 mom. har den som har sådan information om de studerandes hälsotillstånd och funktionsförmåga som är nödvändig för skötseln av uppgifter trots sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut den till exempelvis rektorn eller föreståndaren för en läroanstalt och andra personer som svarar för säkerheten vid läroanstalten, för att en trygg studiemiljö ska kunna garanteras, till dem som svarar för studiehandledningen, för att andra studier eller stödtjänster ska kunna anvisas samt till dem som svarar för studerandehälsovården, för att de studerandes hälsa och säkerhet ska kunna tryggas och för att behövliga stödåtgärder ska kunna anvisas. En motsvarande bestämmelse ingår i 58 § i gymnasielagen, dock så att utlämnade av uppgifterna i fråga till studiehandledaren förutsätter den studerandes samtycke. Den bestämmelse som föreslås i 23 § 4 mom. i läropliktslagen kompletterar dessa bestämmelser om tillgång till uppgifter i lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen, eftersom enligt dessa gällande bestämmelser har rektorn rätt att få uppgifter endast i ärenden som gäller att garantera en trygg studiemiljö.
Vilka uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av utbildningen bedöms särskilt i varje enskilt fall. I regeringens proposition som gällde ändring av lagen om grundläggande utbildning (RP 109/2009, s. 27) konstaterades i detaljmotiveringen till motsvarande bestämmelse att till exempel om eleven har en sjukdom, som läraren måste ta hänsyn till i undervisningssituationen, är det fråga om en sådan uppgift som avses i bestämmelsen och som det är nödvändigt att läraren känner till för att undervisningssituationerna ska kunna ordnas så att elevens eller de andra elevernas trygghet inte äventyras.
Bestämmelsen kompletterar skyldigheten att lämna ut och rätten att få uppgifter i 3 mom. Om den tidigare utbildningsanordnaren har lämnat ut uppgifterna med stöd av 3 mom., har utbildningsanordnaren, det vill säga i praktiken rektorn, och en lärare som deltar i den läropliktiges undervisning rätt att få dessa uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av undervisningen. I enlighet med nuvarande praxis föreskrivs det inte separat om rätt att få uppgifter, utan den lagstadgade skyldigheten att lämna ut uppgifter betyder också att den mottagande aktören har rätt att få uppgifterna och använda dem för sådana lagstadgade uppgifter vilkas fullgörande ligger till grund för att det har föreskrivits om rätt att få uppgifterna.
I studerandevårdsarbetet deltar de aktörer som avses i lagen om elev- och studerandevård. Enligt 5 § i lagen om elev- och studerandevård avses med individuellt inriktad elevhälsa att en enskild studerande tillhandahålls skol- och studerandehälsovårdstjänster, psykolog- och kuratorstjänster inom elevhälsan samt sektorsövergripande individuellt inriktade insatser från elevhälsan. Enligt lagens 14 § 4 mom. behandlas ärenden som gäller utredning av stödbehovet och hur elevhälsotjänster ska ordnas för en enskild studerande eller en viss grupp av studerande av en sektorsövergripande expertgrupp som tillsätts från fall till fall. I lagens 19 § 1 mom. sägs att när en sektorsövergripande expertgrupp som tillsatts för att stödja en enskild studerande behandlar ett ärende ska behandlingen basera sig på samtycke av den studerande, eller om han eller hon inte har förutsättningar att bedöma betydelsen av sitt samtycke, på samtycke av vårdnadshavaren.
I 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs det om sekretessbelagda myndighetshandlingar. I 1 mom. sägs att, om inte något annat föreskrivs särskilt, är sekretessbelagda myndighetshandlingar enligt 25 punkten bland annat handlingar som innehåller uppgifter om en klient hos socialvården eller den socialvårdsservice denne erhållit eller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp, den hälsovård eller rehabilitering som denne har erhållit, samt enligt 30 punkten handlingar som gäller elevvård eller befriande av en elev från undervisning. Enligt offentlighetslagen kan en myndighet lämnat ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling, om i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter. I de föreslagna bestämmelserna i 23 § föreskrivs det om utlämnande av uppgifter trots sekretessbestämmelserna, det vill säga man avviker från sekretessen enligt offentlighetslagen samt från sekretessen enligt elev- och studerandevårdslagen.
Enligt 22 § 1 mom. i elev- och studerandevårdslagen är de uppgifter som införts i elevhälsoregistret och som gäller en enskild studerande eller någon annan enskild person sekretessbelagda enligt 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 22 § 2 mom. i elev- och studerandevårdslagen får bland annat läroanstaltens personal och yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som tillhandahåller elevhälsotjänster inte till utomstående lämna ut sekretessbelagda uppgifter om en enskild studerande som ingår i handlingar eller som han eller hon i övrigt fått kännedom om och som gäller individuellt inriktad elevhälsa, om det inte finns ett specifikt skriftligt samtycke av den berörda personen eller, om han eller hon inte har förutsättningar att bedöma samtyckets betydelse, av hans eller hennes lagliga företrädare, eller en bestämmelse i lag som berättigar att uppgifterna lämnas ut.
Enligt 23 § i lagen om elev- och studerandevård får undantag från bestämmelserna om sekretess i fråga om elevhälsa göras i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. i lagen om offentlighet för myndigheternas verksamhet, om inte annat föreskrivs i denna lag eller någon annan lag. Trots sekretessen har de som deltar i anordnandet och genomförandet av individuellt inriktad elevhälsa för en studerande rätt att av varandra få och att till varandra och den myndighet som ansvarar för elevhälsan lämna ut sådana uppgifter som är nödvändiga för att individuellt inriktade insatser från elevhälsan ska kunna ordnas och genomföras. Om en studerande övergår till en annan utbildningsanordnares utbildning, ska den tidigare utbildningsanordnaren begära samtycke av den studerande eller, om den studerande inte har förutsättningar att bedöma samtyckets betydelse, av den studerandes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare till att sådana sekretessbelagda uppgifter i elevhälsans klientregister som behövs för kontinuiteten i elevhälsan får överföras till den nya utbildningsanordnaren.
De uppgifter som avses i 1 och 2 mom. är i regel inte sådana personuppgifter som avses i allmänna dataskyddsförordningen. Uppgifter om hälsotillståndet i anslutning till orsakerna till avbrytande av studierna är dock sådana personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen. De uppgifter som avses i 3 och 4 mom. i den föreslagna paragrafen är åter till stor del uppgifter om studerandes hälsotillstånd och funktionsförmåga och sålunda personuppgifter.
Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är behandlingen laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. I de situationer som avses i den föreslagna paragrafen är grunden för behandling att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Bestämmelser om dessa förpliktelser ingår i fråga om det allmänna genomförandet av utbildning i den lag som gäller den berörda utbildningsformen samt i fråga om uppgifter som ansluter sig till läroplikten och avgiftsfri utbildning i läropliktslagen. I utbildningslagarna föreskrivs det om studerandes rätt till olika stödåtgärder, såsom särskilt stöd. För att genomföra dessa uppgifter bör utbildningsanordnaren få nödvändiga uppgifter om till exempel den studerandes hälsotillstånd eller funktionsförmåga. Den studerandes tidigare utbildningsanordnare kan ha dessa uppgifter och ska i enlighet med 3 mom. lämna uppgifterna antingen på eget initiativ eller den nya utbildningsanordnarens begäran. Dessutom kan de som deltar i studerandevårdsarbetet ha uppgifter och de ska i enlighet med 4 mom. lämna uppgifterna till rektorn eller en lärare som deltar i den läropliktiges undervisning. Den som lämnar ut uppgifter ska alltid bedöma om uppgifterna på det sätt som avses i momentet är nödvändiga för ordnandet av den läropliktiges utbildning.
Enligt artikel 6.2 i dataskyddsförordningen får medlemsstaterna behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen med hänsyn till behandling för att efterleva punkt 1 c genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling. Det föreskrivs om dessa saker i lagen om nationella studie- och examensregister.
Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen kan den nationella lagstiftningen innehålla särskilda bestämmelser (nationella handlingsutrymme) för att anpassa tillämpningen av dataskyddsförordningens bestämmelser, om grunden för behandling är artikel 6.1 c eller e. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bland annat de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, typen av uppgifter samt de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål. Det föreslås att det nationella handlingsutrymme som dataskyddsförordningen möjliggör används i läropliktslagen genom att föreskriva om tillgång till uppgifter samt om skyldighet att lämna ut uppgifter i de situationer som specificeras i 23 §.
Uppgifter om hälsa är enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen särskilda kategorier av personuppgifter, som det i princip är förbjudet att behandla. Enligt artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen får särskilda kategorier av personuppgifter ändå behandlas, om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av medlemsstaternas nationella rätt. Dessutom förutsätts det att behandlingen ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
Enligt 6 § 1 mom. i dataskyddslagen tillämpas artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. I 6 § 2 mom. ingår en förteckning över lämpliga och särskilda åtgärder som en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter i en situation som avses i 1 mom. ska vidta för att skydda den registrerades rättigheter. I regeringens proposition om dataskyddslagen (RP 9/2018 rd) har det ansetts att nämnda 2 mom. överlåter åt den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet att i första skedet pröva hurdana skyddsåtgärder som är lämpliga med avseende på behandlingsåtgärderna. Vid behandling som gäller känsliga uppgifter som behandlas med stöd av 23 § i läropliktslagen ska man med stöd av dataskyddslagen iaktta de skyddsåtgärder som föreskrivs där. Skyddsåtgärderna enligt dataskyddslagen anses tillräckliga, och det föreskrivs inte särskilt om skyddsåtgärder.
I artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen anges som villkor för behandlingen av personuppgifter, förutom att det ska föreskrivas om den i lag, att behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och står i proportion till det eftersträvande syftet. Förvaltningsutskottet har i sitt betänkande (FvUB 13/2018 rd, s. 35) framhållit att det när varje speciallag ska stiftas bör bedömas och motiveras om regleringen behövs på grund av ett viktigt allmänt intresse och om behandlingen står i proportion till det eftersträvade syftet. Rätten att behandla särskilda personuppgifter i de situationer som föreslås i 23 § i läropliktslagen behövs av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, eftersom rätten tryggar personens kulturella rättigheter.
I situationer som avses i 1 och 2 mom. används uppgifterna i anslutning till handledning av och tillsyn över att läroplikten fullgörs samt för att ordna avgiftsfri utbildning som tryggas i grundlagen. I situationer som avses i 3 och 4 mom. används uppgifterna för att säkerställa att en läropliktig har möjlighet att få utbildning i enlighet med sina särskilda behov. Vid behandlingen iakttas också till centrala delar rätten till skydd för personuppgifter och regleringen anses stå i proportion till det eftersträvade syftet, eftersom bestämmelserna avgränsas så att de gäller endast uppgifter som är nödvändig för handlednings- och tillsynsansvaret för den läropliktige, ordnandet av avgiftsfri utbildning och ordnandet av undervisning. Utan dessa uppgifter skulle det inte vara möjligt att ordna läropliktsutbildning och stödåtgärder i anslutning till undervisningen på ändamålsenligt sätt.
24 §.Sökande av ändring. I 1 mom. föreskrivs om situationer där man kan begära omprövning hos regionförvaltningsverket. Enligt den föreslagna bestämmelsen får omprövning begäras om beslutet gäller förlängd läroplikt enligt 2 § 3 mom., avbrytande av fullgörandet av läroplikten enligt 7 § eller anvisande av studieplats enligt 15 §. Bestämmelser om förlängd läroplikt enligt 2 § 3 mom. finns för närvarande i lagen om grundläggande utbildning och det föreslagna förfarandet för sökande av ändring motsvarar bestämmelserna i lagen om grundläggande utbildning.
Beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten och om anvisande av studieplats är nya typer av beslut som det inte föreskrivs om i de gällande utbildningslagarna. Beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten kan jämställas med beslut om tillfälligt avbrytande av studierätten. Beslut om anvisande av studieplats kan åter jämställas med beslut om antagande som studerande. Beträffande beslut om tillfälligt avbrytande av studierätten och beslut om antagande som studerande föreskrivs om rätt att begära omprövning hos regionförvaltningsverket, så även för beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten och beslut om anvisande av studieplats föreslås omprövningsförfarande vara rättsmedel i första instans.
Det föreslås inte att omprövningsförfarandet utsträcks till andra beslut som avses i läropliktslagen. Bestämmelserna om omprövningsförfarande i utbildningslagarna har setts över 2015, då bestämmelserna om sökande av ändring i förvaltningsärenden ändrades genomgående så att begäran om omprövning i större utsträckning skulle användas vid sökande av ändring i första instans. Då ansågs det att bland annat beslut om avgiftsfri utbildning är av sådan art att de ska överklagas direkt hos förvaltningsdomstolen i stället för i omprövningsförfarande.
I omprövningsförfarandet iakttas de förfaranden som anges i förvaltningslagen, om inte något annat föreskrivs i lag. I 1 mom. föreslås vissa undantag från förvaltningslagens bestämmelser om omprövningsförfarandet.
Enligt förvaltningslagen ska en begäran om omprövning göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I paragrafen föreslås det med avvikelse från förvaltningslagen att omprövning ska begäras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Den föreslagna tidsfristen på 14 dagar motsvarar den tid för sökande av ändring i beslut om förlängd läroplikt som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning samt den tid för sökande av ändring i beslut om tillfälligt avbrytande av studierätten och om antagande som studerande som föreskrivs i lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen. Enligt förvaltningslagen ska en begäran om omprövning ska behandlas skyndsamt, så detta behöver inte föreskrivas separat.
I förvaltningslagen föreskrivs det att omprövning får begäras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. Ett beslut om anvisande av studieplats avser delvis också utbildningsanordnaren, som ska anta som studerande en läropliktig som anvisats utbildningsanordnaren. I 15 § i läropliktslagen föreskrivs det att en utbildningsanordnare ska anta som studerande en läropliktig som anvisats utbildningsanordnaren. Utbildningsanordnaren ska höras innan ett beslut om anvisande av studieplats fattas, men med tanke på en läropliktig persons studierätt och fullgörande av läroplikten är det inte motiverat att utbildningsanordnaren får söka ändring i beslutet i fråga. I paragrafen föreslås det också med avvikelse från förvaltningslagen att utbildningsanordnaren inte får begära omprövning av ett beslut om anvisande av studieplats. Enligt 7 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) får ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär endast av den som har begärt omprövning, så utbildningsanordnaren har inte heller besvärsrätt i fråga om ett beslut som regionförvaltningsverket fattat med anledning av en begäran om omprövning.
Vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstol iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden, om inte något annat föreskrivs i lagen. I 2 mom. föreslås vissa undantag från bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Ändring i beslut enligt 1 mom. som meddelats med anledning av begäran om omprövning får sökas genom besvär i förvaltningsdomstol. Enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska besvär anföras skriftligen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I 2 mom. föreslås med avvikelse från lagen om rättegång i förvaltningsärenden att besvär över beslut med anledning av begäran om omprövning ska anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Dessutom föreslås det att besvär i dessa ärenden ska behandlas skyndsamt. Den föreslagna tiden för sökande av ändring på 14 dagar och bestämmelsen om skyndsam behandling motsvarar det som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning, lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen.
I 2 mom. föreslås det också att ett beslut av förvaltningsdomstol genom vilket besvär som anförts i ett ärende enligt 1 mom. inte får överklagas genom besvär. Detta är ett undantag från det som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilken ett beslut som en regional förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Det föreslagna besvärsförbudet motsvarar besvärsförbuden i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. Besvärsförbudet är motiverat, eftersom det redan finns möjlighet att söka ändring i två steg i de aktuella ärendekategorierna, först omprövningsförfarande hos regionförvaltningsverket och därefter besvärsrätt hos förvaltningsdomstolen. De beslut som berörs av omprövningsförfarandet gäller sådana situationer där man på grund av sakens natur bör få ett lagakraftvunnet avgörande så snabbt som möjligt, och besvärsförbudet försämrar inte den studerandes rättsskydd. I samband med 2015 års totalreform av förfarandena för sökande av ändring beslöt man att behålla motsvarande besvärsförbud i fråga om beslut där omprövningsförfarande utgör rättsmedel i första instans.
I 2 mom. ingår också en informativ bestämmelse, enligt vilken bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i övrigt finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I läropliktslagen föreskrivs inte separat vilka beslut enligt lagen som kan överklagas hos förvaltningsdomstol, utan till denna del iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
7.1.6
6 kap. Ikraftträdande
I kapitlet ingår en ikraftträdandebestämmelse samt övergångsbestämmelser om påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning och utbildning som handleder för yrkesutbildning.
25 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreskrivs det om tidpunkten för lagens ikraftträdande.
26 §.Övergångsbestämmelser om förberedande utbildningar efter den grundläggande utbildningen. I paragrafen föreslås övergångsbestämmelser om utbildning som handleder för examensutbildning. Lagstiftningen om utbildning som handleder för examensutbildning föreslås ordnas från och med den 1 augusti 2022, alltså ett år efter det att läropliktslagen trätt i kraft. Läsåret 2021—22 genomförs utbildning i övergångsskedet fortfarande i sådan påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen som avses i lagen om grundläggande utbildning, i sådan utbildning som förbereder för gymnasieutbildning som avses i gymnasielagen och i sådan utbildning som handleder för yrkesutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning. I 1 mom. föreslås en övergångsbestämmelse om detta. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan till den 31 juli 2022 läroplikten fullgöras också i sådan påbyggnadsutbildning inom den grundläggande utbildningen som avses i lagen om grundläggande utbildning, i sådan utbildning som förbereder för gymnasiet som avses i gymnasielagen och i sådan utbildning som handleder för yrkesutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning.
Läropliktslagen innehåller bestämmelser där det föreskrivs om utbildning som handleder för examensutbildning, studerande i sådan utbildning och utbildningens anordnare. I 1 mom. sägs också att vad som i lagen föreskrivs om utbildning som handleder för examensutbildning, studerande i sådan utbildning och utbildningens anordnare tillämpas också på ovannämnda utbildningar. Sålunda kan till exempel skyldigheten att söka till utbildning enligt 10 § fullgöras genom att söka till dessa utbildningar i övergångsskedet enligt den gällande lagstiftningen. Skyldigheten att söka till utbildning enligt 10 § 2 mom. och utbildningsanordnarens handlednings- och tillsynsansvar enligt 11 § 2 mom. i anslutning därtill gäller även dessa utbildningar.
I 2 mom. föreslås en övergångsbestämmelse om anvisande av en studieplats. Enligt den föreslagna bestämmelsen anvisas med avvikelse från det som i 15 § 1 mom. föreskrivs om anvisande av en studiebolats i utbildning som handleder för examensutbildning en läropliktig till och med den 31 juli 2022 en studieplats i utbildning som handleder för yrkesutbildning eller i utbildning som förbereder för gymnasieutbildning eller i sådan påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen som ordnas av boendekommunen. Denna övergångsbestämmelse behövs eftersom utbildning som handleder för examensutbildning ordnas först från och med den 1 augusti 2022. Utbildningen som handleder för gymnasieutbildning är avsedd för studerande med invandrarbakgrund, så en läropliktig kan hänvisas till denna utbildning bara om den läropliktige uppfyller villkoren för att bli antagen som studerande och utbildningen i fråga bedöms vara ett ändamålsenligt alternativ för den läropliktige. Läsåret 2021—22 är utgångspunkten att de läropliktiga hänvisas till utbildning som handleder för yrkesutbildning eller till sådan påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen som ordnas av boendekommunen. När en studieplats anvisas är det viktigt att höra den studerande och dennes vårdnadshavare eller en annan laglig företrädare för att välja ändamålsenlig utbildningsform i övergångsskedet.
7.2
Lagen om utbildning som handleder för examensutbildnings
7.2.1
1 kap. Allmänna bestämmelser
I kapitlet ingår bestämmelser om lagens tillämpningsområde samt utbildningens mål.
1 §.Tillämpningsområde. Lagen innehåller bestämmelser om orienterande och förberedande utbildning för examensinriktad utbildning efter den grundläggande utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning. Utbildningen benämns utbildning som handleder för examensutbildning.
2 §.Utbildningens mål. I paragrafen föreskrivs det om utbildningens mål. Utbildningens mål är att ge den studerande färdigheter att söka sig till gymnasieutbildning eller yrkesinriktad examensutbildning. Dessutom är utbildningens mål att orientera den studerande i utarbetandet av en plan för fortsatta studier och arbetsliv och stärka den studerandes förutsättningar att slutföra gymnasieutbildningens lärokurs och avlägga studentexamen efter den eller att avlägga yrkesinriktad examen. Den handledande utbildningens mål är också att stärka till exempel den studerandes språkliga förutsättningar att slutföra gymnasiets lärokurs och avlägga studentexamen eller att avlägga yrkesinriktad examen.
Till skillnad från de nuvarande förberedande och handledande utbildningarna är ett mål för den nya handledande utbildningen också att ge färdigheter för övergång till såväl gymnasieutbildning som yrkesutbildning. Målet är att vid behov klarlägga den studerandes planer när det gäller fortsatta studier och önskemål och målsättningar i anslutning till arbetslivet. Den studerande behöver ännu inte när den handledande utbildningen inleds veta om han eller hon tänker söka till gymnasieutbildning eller yrkesutbildning. Utbildningen är avsedd för olika målgrupper, såsom läropliktiga, invandrare och vuxenstuderande som saknar examen eller vill byta bransch.
7.2.2
2 kap. Ordnande av utbildning
I kapitlet ingår bestämmelser om utbildningsanordnare, förutsättningarna för beviljande av tillstånd att ordna utbildning, ärenden som ska bestämmas i tillståndet att ordna utbildning samt ändring och återkallande av ett tillstånd att ordna utbildning. Dessutom innehåller kapitlet bestämmelser om samarbetsskyldighet och anskaffning av utbildning.
3 §.Utbildningsanordnare. Ordnande av utbildning som handleder för examensutbildning förutsätter i regel alltid tillstånd att ordna utbildningen. Bestämmelser om detta finns i 1 mom.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 2 mom. ska även kommunen kunna ordna utbildning som handleder för examensutbildning vid sidan av sådana anordnare som har beviljats tillstånd att ordna utbildning. Kommunen ska kunna ordna handledande utbildning frivilligt till exempel om det inte finns någon aktör med tillstånd att ordna handledande utbildning som har en läroanstalt på kommunens område, och det finns behov av att ordna handledande utbildning på området. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildning som kommunen ordnar uppfylla de förutsättningar som anges i 4 § 2 mom. Detta betyder att utbildningen är nödvändig med tanke på det nationella eller regionala utbildningsbehovet och utbildningsutbudet. Dessutom ska kommunen ha verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningar att ordna utbildningen på ett ändamålsenligt sätt, såsom samarbetsmodeller för att ordna alla utbildningsdelar enligt grunderna för utbildningen.
För närvarande kan kommunerna ordna påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen utan separat tillstånd, men privata anordnare av grundläggande utbildning ska ha tillstånd även för att ordna påbyggnadsundervisning. Utbildning som förbereder för gymnasieutbildning får ordnas av alla anordnare som har beviljats tillstånd att ordna gymnasieutbildning. Utbildning som handleder för yrkesutbildning får åter ordnas av endast sådana anordnare av yrkesutbildning som separat har beviljats även tillstånd att ordna utbildning som handleder för yrkesutbildning. I fortsättningen ska alltså även anordnare av gymnasieutbildning ansöka om tillstånd att ordna handledande utbildning om de har för avsikt att ordna sådan utbildning. Målet är att tillstånden att ordna handledande utbildning för anordnare av yrkesutbildning, anordnare av gymnasieutbildning och privata anordnare av grundläggande utbildning ska bilda ett heltäckande nät av handledande utbildning, som tryggar regional tillgång till handledande utbildning och utbildningens tillgänglighet. Kommunerna kan komplettera detta nätverk av tillstånd att ordna utbildning genom att ordna handledande utbildning frivilligt i enlighet med 2 mom.
Kommunen kan också fungera som anordnare av gymnasieutbildning eller yrkesutbildning. Tanken är att om det bedöms finnas bestående behov av att ordna handledande utbildning på kommunens område, ska kommunen som anordnare av gymnasieutbildning eller yrkesutbildning ansöka om tillstånd att ordna handledande utbildning. Genom tillstånden säkerställa regional tillgång till handledande utbildning och möjlighet att anvisa de läropliktiga en studieplats. Avsikten är att tillämpa kommunens frivilliga anordnande av utbildning enligt 2 mom. endast om det inte finns någon läroanstalt som ordnar gymnasieutbildning eller yrkesutbildning på kommunens område eller om behovet av handledande utbildning varierar så i kommunen att det inte är motiverat att ansöka om tillstånd att ordna utbildning.
Enligt 4 § i lagen om grundläggande utbildning kan kommunen ordna de tjänster som avses i lagen om grundläggande utbildning själv eller i samråd med andra kommuner, och för samarbetet mellan kommunerna kan en samkommun grundas. Kommunens frivilliga rätt att ordna utbildning enligt 2 mom. tillämpas inte på samkommuner. Samkommuner som fungerar som anordnare av gymnasieutbildning eller yrkesutbildning ska kunna ansöka om tillstånd att ordna handledande utbildning.
Avsikten är att en studerande som behöver handledande utbildning ska kunna söka till handledande utbildning som anordnas av vilken utbildningsanordnare som helst oberoende av sina planerade fortsatta studier. Målet med det heltäckande nätet av anordnare är i synnerhet att säkerställa att handledande utbildning tillhandahålls så nära den studerandes hem som möjligt, något som är viktigt i synnerhet för de yngsta studerande. En studerande ska kunna söka till handledande utbildning som ordnas av till exempel en anordnare av gymnasieutbildning trots att den studerandes mål är att övergå till yrkesutbildning, eller tvärtom. Den studerande behöver inte heller veta om han eller hon kommer att söka till gymnasieutbildning eller yrkesutbildning när han eller hon börjar i den handledande utbildningen.
Ordnandet av utbildning som handleder för yrkesutbildning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd är koncentrerat till utbildningsanordnare som är specialiserade på att ordna utbildning för denna målgrupp och som har tilldelats denna utbildningsuppgift i tillståndet att ordna yrkesutbildning. Avsikten är att också utbildning som handleder för examensutbildning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd ska ordnas i dessa specialyrkesläroanstalter och i andra yrkesläroanstalter med krävande särskilt stöd som utbildningsuppgift. Bestämmelser om detta finns i 3 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen förutsätter ordnande av utbildning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd att det i tillståndet att ordna utbildning bestäms om skyldigheten enligt 27 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning för anordnaren att ordna utbildning för sådana studerande. Det föreslås att nämnda bestämmelse ändras så att tillståndet att ordna yrkesutbildning kan också innehålla bestämmelser om utbildningsanordnarens skyldighet att ordna utbildning som handleder för examensutbildning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd.
När utbildning som handleder för examensutbildning ordnas för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd är det en väg till examensutbildning som ordnas i form av krävande särskilt stöd. Om en studerande med svår funktionsnedsättning inte bedöms ha färdigheter att övergå till examensutbildning, är utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv en ändamålsenlig utbildningsform för den studerande.
4 §.Beviljande av tillstånd att ordna utbildning. I paragrafen föreskrivs det om beviljande av tillstånd att ordna utbildning som handleder för examensutbildning. Avsikten är att tillstånd för handledande utbildning ska beviljas endast sådana aktörer som redan har beviljats tillstånd att ordna grundläggande utbildning, gymnasieutbildning eller yrkesutbildning. Detta är motiverat eftersom ordnande av handledande utbildning förutsätter fungerande samarbetsmodeller med andra utbildningsanordnare och utbildningsformer samt möjligheter att erbjuda den studerande en väg framåt från utbildning i övergångsskedet till examensinriktad utbildning eller tvärtom.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. kan tillstånd att ordna utbildning beviljas en i gymnasielagen avsedd anordnare av gymnasieutbildning, en i lagen om yrkesutbildning avsedd anordnare av yrkesutbildning samt en registrerad sammanslutning eller stiftelse som med stöd av 7 § i lagen om grundläggande utbildning har beviljats tillstånd att ordna grundläggande utbildning, det vill säga en så kallad privat anordnare av grundläggande utbildning. Tillstånd kan också beviljas en sådan statlig läroanstalt som avses i 8 § i lagen om grundläggande utbildning. Tillstånd att ordna utbildning beviljas på ansökan.
I 1 mom. föreskrivs också att en utbildningsanordnare som fått tillstånd att ordna utbildning är skyldig att ordna utbildning i enlighet med utbildningsbehovet och inom det verksamhetsområde som bestäms i tillståndet att ordna utbildning. I princip beviljas sådana utbildningsanordnare tillstånd inom vilkas verksamhetsområden det bedöms finnas regelbundet behov av att ordna handledande utbildning. Det ska dock inte föreligga skyldighet att ordna utbildning, om det något år inte finns behov av att ordna handledande utbildning i området.
I 1 mom. föreskrivs dessutom att utbildning inte får ordnas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar regleringen i andra utbildningslagar och den gällande principen för anordnande av utbildning som finansieras med allmänna medel.
I 2 mom. föreskrivs det också om förutsättningarna för beviljande av tillstånd att ordna utbildning. En förutsättning är att utbildningen är nödvändig med tanke på det nationella eller regionala utbildningsbehovet och utbildningsutbudet.
En ytterligare förutsättning för beviljande av tillstånd att ordna utbildning är att sökanden har tillräckliga verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningar att ordna utbildningen på ett ändamålsenligt sätt. De allmänna verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningarna för att ordna utbildningsverksamhet har bedömts redan när anordnaren beviljades tillstånd att ordna någon annan utbildningsform. I samband med beviljandet av tillstånd att ordna utbildning som handleder för examensutbildning bedöms särskilt endast de verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningarna för att ordna just handledande utbildning. En anordnare av handledande utbildning ska ha bland annat fungerande samarbetsmodeller med andra utbildningsanordnare samt möjlighet att erbjuda den studerande en väg framåt till examensinriktad gymnasieutbildning eller yrkesutbildning.
Enligt 3 mom. beviljas tillstånd att ordna utbildning som handleder för examensutbildning av undervisnings- och kulturministeriet. Undervisnings- och kulturministeriet ska i samband med beslut om beviljande av tillstånd säkerställa en tillräcklig nationell och regional tillgång till utbildning som handleder för examensutbildning. På så vis åstadkoms ett heltäckande nätverk av anordnare av handledande utbildning.
I 4 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket bestämmelser om förfarandena för sökande av tillstånd att ordna utbildning, om de handlingar och utredningar som ska fogas till ansökan och om närmare förutsättningar för beviljande av tillstånd att ordna utbildning utfärdas genom förordning av statsrådet. Ett motsvarande bemyndigande att utfärda förordning om förfarandena för sökande av tillstånd att ordna utbildning och närmare förutsättningar ingår också i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning.
5 §.Ärenden som ska bestämmas i tillståndet att ordna utbildning. I paragrafen föreskrivs det om de ärenden som ska bestämmas i tillståndet att ordna utbildning. Tillstånd att ordna handledande utbildning kan beviljas endast sådana utbildningsanordnare som redan har tillstånd att ordna någon annan utbildningsform. Avsikten är att detta andra tillstånd att ordna utbildning ska iakttas i fråga om till exempel undervisningsspråket och verksamhetsområdet, om det inte bestäms något annat i tillståndet att ordna handledande utbildning. Dessutom innehåller lagen om handledande utbildning hänvisningar enligt vilka andra utbildningslagar till vissa delar ska tillämpas på anordnandet av utbildning.
I praktiken kan en aktör som ordnar handledande utbildning ha flera andra tillstånd att ordna utbildning, till exempel tillstånd att ordna gymnasieutbildning och tillstånd att ordna yrkesutbildning. Då behöver det bestämmas i samband med vilket av dessa tillstånd tillståndet att ordna handledande utbildning beviljas, för att det ska vara entydigt vilket annat tillstånds bestämmelser och vilken utbildningslagstiftning som ska tillämpas. I 1 mom. ingår en bestämmelse om detta. Enligt den föreslagna bestämmelsen bestäms det i tillståndet att ordna utbildning i samband med vilken utbildningsform tillståndet för handledande utbildning beviljas, om utbildningsanordnaren har flera tillstånd att ordna utbildning.
Enligt 2 mom. kan det i tillståndet att ordna utbildning bestämmas om antalet studerande inom den utbildning som handleder för examensutbildning eller antalet studerandeår. I regel är avsikten att handledande utbildning ska ordnas enligt utbildningsbehovet inom ramen för det totala antalet elever i gymnasieutbildning eller yrkesutbildning, men till exempel i utbildning som ordnas i internatform kan det behöva bestämmas om antalet studerande eller studerandeår.
I 3 mom. föreskrivs det att när anordnaren ordnar utbildning som handleder för examensutbildning ska anordnaren iaktta vad som i tillståndet att ordna utbildning bestäms om undervisningsspråket och verksamhetsområdet, om inte något annat bestäms i tillståndet att ordna utbildning som handleder för examensutbildning. I tillståndet att ordna yrkesutbildning bestäms enligt 24 § i lagen om yrkesutbildning om utbildningsanordnarens undervisningsspråk samt enligt 25 § i den lagen om verksamhetsområde. Utbildningsanordnaren är skyldig att i enlighet med kompetensbehovet ordna examina och utbildning inom det verksamhetsområde som anges i anordnartillståndet. Vid sidan av verksamhetsområdet kan examina och utbildning också ordnas på andra ställen i Finland. Enligt 4 § i gymnasielagen anges i tillståndet de kommuner där utbildningen ordnas samt undervisningsspråken. I handledande utbildning iakttas i princip det undervisningsspråk och verksamhetsområde som angetts i det tidigare tillståndet att ordna utbildning. Detta är motiverat eftersom handledande utbildning ordnas i regel i samma läroanstalter som examensinriktad utbildning. Vid behov kan emellertid också något annat bestämmas i tillståndet att ordna handledande utbildning.
6 §.Ändring och återkallande av ett tillstånd att ordna utbildning. I paragrafen ingår bestämmelser om ändring och återkallande av tillstånd att ordna utbildning. De föreslagna bestämmelserna motsvarar i huvudsak motsvarande bestämmelser i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning.
Enligt 1 mom. beslutar undervisnings- och kulturministeriet efter ansökan om ändring och återkallande av ett tillstånd at ordna utbildning. Huvudregel är att ändring och återkallande av ett tillstånd att ordna utbildning är behandling som grundar sig på ansökan.
I 2 mom. föreskrivs dock om situationer där ministeriet kan ändra eller återkalla ett tillstånd att ordna utbildning utan ansökan. Enligt 1 punkten kan ett tillstånd att ordna utbildning ändras eller återkallas, om ordnandet av utbildningen avsevärt avviker från utbildningsbehoven. En sådan situation kan förekomma till exempel om behovet av handledande utbildning har förändrats avsevärt inom anordnarens verksamhetsområde.
Enligt 2 punkten kan ett tillstånd att ordna utbildning ändras eller återkallas, om utbildningen inte längre ordnas.
Enligt 3 punkten kan ett tillstånd att ordna utbildning ändras eller återkallas, om den utbildning som ordnats eller utbildningsanordnarens verksamhetsförutsättningar inte längre uppfyller de förutsättningar som anges i 4 §.
Enligt 4 punkten kan ett tillstånd att ordna utbildning ändras eller återkallas, om utbildningen annars väsentligen ordnas i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den.
Enligt 3 mom. ska undervisnings- och kulturministeriet ge utbildningsanordnaren tillfälle att inom en skälig tid avhjälpa de brister som avses i 2 mom. innan tillståndet att ordna utbildning ändras eller återkallas. Undervisnings- och kulturministeriet ska också i samband med beslut som gäller återkallande av ett tillstånd att ordna utbildning se till att en tillräcklig tillgång till handledande utbildning inte äventyras.
I 4 mom. föreskrivs det att ett i 2 mom. avsett beslut som gäller tillstånd att ordna utbildning är avgiftsfritt. Det är inte ändamålsenligt att ta ut avgifter för sådana beslut om tillstånd att ordna utbildning som fattas utan ansökan.
7 §.Samarbete och anskaffning av utbildning. I paragrafen föreskrivs om utbildningsanordnares samarbete och anskaffning av utbildning. I 1 mom. föreskrivs om samarbete vid genomförandet av utbildningen med andra utbildningsanordnare samt med offentliga aktörer och privata sammanslutningar och stiftelser som bedriver ungdomsarbete och som behövs för ordnandet av utbildningen samt med arbets- och näringslivet. När utbildningen planeras och genomförs ska utbildningsanordnaren samarbeta med andra utbildningsanordnare i området som tillhandahåller utbildning som handleder för examen. Exempelvis utbudet av utbildningsdelar kunde utvecklas och planeras i samarbete. Utbildningsanordnarna kan själva besluta om samarbetsformerna. För ungdomsarbetets del betyder förpliktelsen till exempel att utbildningsanordnarna i samarbete med aktörer som bedriver ungdomsarbete utreder möjligheterna att stödja de studerandes framsteg i studierna med hjälp av tjänster som skaffas från aktörer som bedriver ungdomsarbete, till exempel verkstadsverksamhet. Samarbete med arbets- och näringslivet betyder till exempel att man kommer överens om samarbetsmodeller för att de studerande ska kunna bekanta sig med arbetslivet.
I 2 mom. föreskrivs det att utbildningsanordnaren kan komplettera den utbildning som den ordnar genom att skaffa utbildning av kommunen, av en sådan anordnare av grundläggande utbildning som avses i 7 eller 8 § i lagen om grundläggande utbildning eller av en anordnare av yrkesutbildning eller gymnasieutbildning, av någon annan offentlig aktör eller av någon annan privat sammanslutning eller stiftelse. Utbildningsanordnaren ska inte behöva ordna alla utbildningsdelar själv, utan kan skaffa en del av utbildningen från en annan utbildningsanordnare eller någon annan aktör som nämns i bestämmelsen. I 13 § 2 mom. föreskrivs om utbildningsanordnarens skyldighet att vid behov i samarbete med de aktörer som avses i 7 § erbjuda den studerande möjlighet att genomföra de delar som anges i utbildningsgrunderna. Om utbildningsanordnaren inte själv kan ordna alla utbildningsdelar, ska man komma överens om samarbetsmodeller för att skaffa utbildning från andra anordnare. Även om utbildningsanordnaren skaffar utbildning ansvarar utbildningsanordnaren för att den utbildning som skaffas ordnas i enlighet med lag.
Bestämmelserna om samarbetsskyldigheter och anskaffning av utbildning motsvarar i huvudsak den gällande regleringen i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. De gällande bestämmelserna i lagen om grundläggande utbildning omfattar endast skyldighet att samarbeta med andra utbildningsanordnare i området. Enligt lagen om grundläggande utbildning kan kommunen ordna de tjänster som avses i lagen själv eller i samråd med andra kommuner eller genom att skaffa tjänsterna av en anordnare av grundläggande utbildning med tillstånd att ordna utbildning.
7.2.3
3 kap. Att söka till utbildning och antagning som studerande
I kapitlet ingår bestämmelser om förutsättning för antagning som studerande, ansökningsförfarande och beslut om antagning som studerande.
8 §.Förutsättningar för antagning som studerande. I paragrafen föreskrivs om förutsättningarna för antagning som studerande. Enligt 1 mom. kan som studerande till utbildning som handleder för examensutbildning antas en sökande som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs eller motsvarande tidigare lärokurs. Som studerande kan av grundad anledning också antas en studerande som inte har slutfört den lärokurs som avses ovan, om utbildningsanordnaren anser att sökanden annars har tillräckliga förutsättningar att klara studierna. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar tämligen långt de nuvarande förutsättningarna för antagning som studerande till yrkesutbildning och gymnasieutbildning. En person som inte fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs kan dock antas som studerande till gymnasieutbildning endast av vägande skäl, vid antagning som studerande till handledande utbildning räcker i enlighet med den föreslagna bestämmelsen grundad anledning.
Med stöd av den bestämmelse som föreslås i 1 mom. kan som studerande till handledande utbildning antas en sådan person som inte längre är skyldig att slutföra den grundläggande utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning, även om han eller hon inte har fått avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen. Utgångspunkten är att en läropliktig studerande ska fullgöra sin läroplikt inom den grundläggande utbildningen fram till utgången av det läsår då han eller hon fyller 17 år. Därefter kan den studerande i enlighet med förslaget till 5 § i läropliktslagen övergå till att fullgöra sin läroplikt inom examensinriktad utbildning, handledande utbildning eller grundläggande utbildning för vuxna. Bestämmelsen kan också tillämpas på invandrare som kommit till Finland i vuxen ålder och som inte har fullgjort en lärokurs som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs i det land de kommer ifrån. Med stöd av bestämmelsen ska man bedöma förutsättningarna för en sökande som saknar den grundläggande utbildningens lärokurs att klara studierna, såsom nivån på språkkunskaperna.
Enligt 2 mom. är en förutsättning för att bli antagen som studerande dessutom att sökanden inte har avlagt en examen eller genomfört handledande eller förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen. I de gällande grunderna för antagning som studerande till utbildning som handleder för yrkesutbildning föreskrivs noggrannare än vad som föreslås nu om vilka tidigare examina och utbildning som förhindrar antagning som studerande till handledande utbildning. Som hinder för antagning som studerande till utbildning som förbereder för gymnasieutbildning har åter föreskrivits tidigare avlagd högskoleexamen. Den föreslagna bestämmelsen om avläggande av examen eller handledande eller förberedande utbildning efter den grundläggande utbildningen är vidare än den nuvarande regleringen och där avses alla examina efter den grundläggande utbildningen, såsom studentexamen, yrkesinriktad examen och högskoleexamen. Med förberedande utbildning avses åter olika utbildningar i övergångsskedet. Bestämmelsen omfattar också examina som avlagts utomlands och utbildningar som jämställs med förberedande utbildning. Utgångspunkten är att om en person tidigare har avlagt en examen eller någon slags förberedande utbildning ska han eller hon inte längre ha något behov av att genomföra handledande utbildning utan ska ha färdigheter att övergå direkt till examensinriktad utbildning.
I 2 mom. föreslås också ett undantag enligt vilket en sökande ändå kan antas som studerande till en utbildning som handleder för examensutbildning trots att sökanden har avlagt en examen eller genomfört en förberedande utbildning, om det av särskilda skäl är motiverat att personen deltar i handledande utbildning för att förvärva färdigheter för fortsatta studier. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 38 § 3 mom. i den gällande lagen om yrkesutbildning. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den gällande gymnasielagen. Undantagsbestämmelsen kan tillämpas i liknande situationer som den är avsedd att tillämpas för inom utbildning som handleder för yrkesutbildning. Tillämpningssituationerna beskrivs i detaljmotiveringen till 38 § i regeringens proposition som gällde reformen av yrkesutbildningen (RP 39/2017 rd).
Enligt den undantagsbestämmelse som föreslås i 2 mom. kan en läropliktig som avses i läropliktslagen och som anvisas att genomföra handledande utbildning antas som studerande, trots att han eller hon redan tidigare har genomfört handledande utbildning. Bestämmelsen behövs för att läropliktiga studerande alltid ska kunna anvisas en studieplats i sista hand. Studieplats anvisas inte inom examensinriktad utbildning.
Enligt den gällande lagen om yrkesutbildning har förutsättningen för antagning som studerande varit att den sökande har som mål att efter den handledande utbildningen avlägga en yrkesinriktad examen eller examensdel. På motsvarande sätt har det i gymnasielagen föreskrivits som en förutsättning för antagning som studerande till utbildning som förbereder för gymnasieutbildning att sökanden har som mål att avlägga gymnasieutbildningens lärokurs efter den förberedande utbildningen. Någon motsvarande förutsättning föreskrivs inte i lagen om utbildning handleder för examensutbildning.
9 §.Att söka sig till utbildning samt ansökningsförfaranden. I paragrafen föreskrivs om att söka sig till utbildning samt om ansökningsförfaranden. De föreslagna bestämmelserna motsvarar den gällande regleringen i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning.
I 1 mom. föreskrivs som allmän princip att var och en har rätt att fritt ansöka om att få genomföra en sådan utbildning som avses i denna lag. Den föreslagna fria ansökningsrätten motsvarar nuläget.
Enligt 2 mom. ska jämlika urvalsgrunder tillämpas vid antagningen av studerande. Utbildningsanordnaren beslutar om de urvalsgrunder som ska tillämpas vid antagning av studerande och om inträdes- och lämplighetsprov. Vid antagningen av studerande kan utbildningsanordnaren utnyttja till exempel intervjuer för att utreda de sökandes behov av handledande utbildning eller behoven av krävande särskilt stöd när handledande utbildning ordnas för sådana som har rätt till krävande särskilt stöd.
I 3 mom. föreskrivs det om möjlighet att använda riksomfattande ansökningsförfaranden, alltså så kallade gemensamma ansökningsförfaranden. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan riksomfattande ansökningsförfaranden användas vid antagning av studerande till utbildning handleder för examensutbildning. Närmare bestämmelser om riksomfattande ansökningsförfaranden utfärdas genom förordning av statsrådet. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande praxis, enligt vilken riksomfattande ansökningsförfaranden kan vändas vid antagning av studerande till påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning och utbildning som handleder för yrkesutbildning.
I 4 mom. föreskrivs om antagning av studerande på annat sätt än genom det riksomfattande ansökningsförfarandet, alltså kontinuerlig ansökan. Enligt den föreslagna bestämmelsen beslutar utbildningsanordnaren om kontinuerlig ansökan och därtill hörande ansökningstider och ansökningsförfaranden när det gäller fördelning av studieplatser som inte fördelas med riksomfattande ansökningsförfaranden. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande praxis.
10 §.Beslut om antagning som studerande. I paragrafen föreskrivs det om meddelande av beslut om antagning som studerande. De föreslagna bestämmelserna motsvarar den gällande regleringen i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. I 1 mom. föreskrivs det att utbildningsanordnaren beslutar vem som antas som studerande. I 2 mom. ingår ett undantag i fråga om beslut om antagning som studerande när en studerande inte antas i det riksomfattande ansökningsförfarandet, alltså den gemensamma ansökan. Då behöver den studerande med avvikelse från förvaltningslagen inte ges ett förvaltningsbeslut om att han eller hon inte blivit antagen, men han eller hon meddelas dock saken skriftligen och får ett beslut på begäran. En bestämmelse som motsvarar den föreslagna paragrafen finns i 43 § i lagen om yrkesutbildning, 20 § i gymnasielagen och 28 b § i lagen om grundläggande utbildning.
7.2.4
4 kap. Utbildningens innehåll
I kapitlet ingår bestämmelser om omfattning och uppbyggnad av utbildning som handleder för examensutbildning, utarbetande av utbildningsgrunder, den studerandes individuella val och personlig studieplan. Dessutom föreskrivs det om respons på utvecklingen av kunnandet, bedömning av kunnandet samt betyg och intyg.
11 §.Utbildningens omfattning och uppbyggnad. I paragrafen föreskrivs om omfattningen av utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt förslaget till 1 mom. är utbildningens omfattning 38 veckor. Utbildningsgrunderna ska utarbetas så att det är möjlighet att genomföra utbildningshelheten under i medeltal 38 veckors studier. Utbildningsanordnaren kan besluta hur undervisningen och handledningen förläggs inom läsåret.
I 2 mom. föreskrivs om tiden för genomförande av utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen är tiden för genomförande av handledande utbildning ett år. Utbildningsanordnaren kan dock bevilja den studerande extra tid för slutförande av studierna på grund av sjukdom, skada eller av någon annan särskild orsak. Den föreslagna bestämmelsen om beviljande av extra tid motsvarar grunderna för extra tid för genomförande av utbildning som handleder för yrkesutbildning. Exempelvis en studerande som behöver omfattande särskilt stöd på grund av en sjukdom eller skada kan använda längre tid än ett år för att genomföra handledande utbildning. En sådan annan särskild orsak som avses i bestämmelsen kan vara den studerandes bristande inlärningsfärdigheter som gör att det inte är möjligt att nå målen för utbildningen på ett år.
I 3 mom. föreskrivs det att en utbildning som handleder för examensutbildning byggs upp av utbildningsdelar. Utbildningsdelarna är kompetenshelheter som baserar sig på målen för utbildningen. Utbildningsdelarna fastställs i utbildningsgrunderna, som utarbetas av Utbildningsstyrelsen.
12 §.Utbildningsgrunder. Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen utbildningsgrunderna för den utbildning som handleder för examensutbildning. I utbildningsgrunderna anges målen för utbildningsdelarna, utbildningsdelarnas centrala innehåll och bedömningen av dem samt de uppgifter som ska antecknas i den personliga studieplanen. För bedömningens del anges i grunderna på vilka sätt kunnandet ska påvisas, vad som ska bedömas och bedömningskriterierna.
Enligt 2 mom. ska utbildningsgrunderna utarbetas så att den studerande under den handledande utbildningen har möjlighet att genomföra studier som hör till gymnasiets lärokurs och avlägga delar av yrkesinriktade grundexamina och delområden som ingår i examensdelarna, höja vitsorden i avgångsbetyget för den grundläggande utbildning och stärka sina kunskaper i finska eller svenska. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs att utbildningsgrunderna och utbildningsdelarna motsvarar de olika målgruppernas varierande behov.
Enligt 3 mom. beslutar utbildningsanordnaren om utbildningens innehåll i enlighet med utbildningsgrunderna. Utbildningsanordnaren ska utarbeta en plan för genomförandet av utbildningen. I planen bestäms om genomförandet av undervisningen, handledningen och det särskilda stödet, om utbildningsdelarna som erbjuds de studerande samt om noggrannare mål för och innehåll i undervisningen. Den föreslagna planen kompletterar den läroplan som utbildningsanordnaren utarbetar med stöd av lagen om grundläggande utbildning eller gymnasielagen eller planen för genomförandet av yrkesutbildningen.
13 §.Den studerandes individuella val. Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. avlägger den studerande utifrån de utbildningsdelar som ingår i utbildningsgrunderna en helhet som motsvarar den studerandes individuella mål och kunskapsbehov. Vilka utbildningsdelar som den studerande behöver besluts i samband med utarbetandet av den personliga studieplan som avses i 14 §.
Enligt 2 mom. ansvarar utbildningsanordnaren för att den studerande har möjlighet till individuella val. Utbildningsanordnaren ska vid behov i samarbete med andra utbildningsanordnare erbjuda den studerande möjlighet att genomföra de delar som ingår i utbildningsgrunderna. I princip ska utbildningsanordnaren erbjuda den studerande möjlighet att genomföra alla delar som ingår i utbildningsgrunderna. Utbildningsanordnaren kan ordna den undervisning som hänför sig till delarna själv eller vid behov i samarbete med de samarbetsaktörer som avses i lagens 5 §. Exempelvis en anordnare av gymnasieutbildning ska ha fungerande samarbetsmodeller med anordnaren av grundläggande utbildning och anordnaren av yrkesutbildning så att studerande som vill kan höja den grundläggande utbildningens vitsord eller genomföra delar eller delområden av en yrkesinriktad examen.
I 3 mom. föreskrivs om smidiga övergångar. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningen ordnas så att den studerande kan söka sig till examensinriktad utbildning under den handledande utbildningen, om han eller hon har uppnått tillräckliga färdigheter för övergången till examensinriktad utbildning. En ett år lång utbildningshelhet utarbetas inte för varje studerande, utan man ska planera en kortare utbildningshelhet än så, om den bedöms räcka till för att den studerande ska nå sina individuella mål och kunskapsbehov. Den studerande ska smidigt kunna övergå till examensinriktad gymnasieutbildning eller yrkesutbildning via kontinuerlig ansökan när han eller hon har uppnått tillräckliga färdigheter.
Den studerande kan också söka sig till handledande utbildning under en examensinriktad utbildning, om han eller hon bedöms behöva stärka vissa delområden för att genomföra examensutbildningen. Även då genomför den studerande en för honom eller henne ändamålsenlig handledande utbildningshelhet i enlighet med 1 mom.
14 §.Personlig studieplan. I paragrafen föreskrivs det om den studerandes personliga studieplan. I 1 mom. föreslås det att utbildningsanordnaren utarbetar för den studerande som inleder utbildningen en personlig studieplan, i vilken antecknas den individuella uppläggningen av studierna och studieframstegen samt en plan för fortsatta studier. I planen antecknas dessutom uppgifter om undervisningen, handledningen och stödet till den studerande. Planen uppdateras vid behov när studierna framskrider.
Enligt den gällande lagen utarbetas vid behov i samarbete med undervisningspersonalen en individuell studieplan för en studerande i utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. I utbildning som handleder för yrkesutbildning utarbetas åter en personlig utvecklingsplan för kunnandet, för vars utarbetande utbildningsanordnare svarar. Eftersom det inte finns någon nationell lärokurs för påbyggnadsutbildningen, utarbetas för varje studerande inom påbyggnadsutbildningen en personlig plan som kallas studieplan.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om förfarandet för utarbetande av personliga studieplaner. Utbildningsanordnaren utarbetar den personliga studieplanen tillsammans med den studerande. I utarbetandet och uppdateringen av planen deltar en lärare eller studiehandledare som utbildningsanordnaren utser och vid behov någon annan företrädare för utbildningsanordnaren. Vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare ska ha möjlighet att delta i utarbetandet och uppdateringen av planen. Den föreslagna regleringen motsvarar principerna för utarbetande av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet i lagen om yrkesutbildning.
I 3 mom. föreslås det att när den studerande deltar i utbildning som handleder för en examen hos en anordnare av yrkesutbildning utarbetas planen på det sätt som föreskrivs om utarbetandet av en personlig utvecklingsplan för kunnandet i lagen om yrkesutbildning. Lagen om yrkesutbildning innehåller detaljerade bestämmelser om utarbetandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet (PUK). De föreslagna principerna för utarbetande av den personliga studieplanen för handledande utbildning motsvarar i stor utsträckning de principer för utarbetandet av PUK som föreskrivs i lagen om yrkesutbildning. I yrkesutbildningen använder man dessutom den så kallade ePUK, som det föreskrivs om i lagen om nationella studie- och examensregister. I 9 § 2 mom. i den lagen föreskrivs det om de uppgifter som ingår i PUK, och som utbildningsanordnare ska föra in i den nationella informationsresursen. Det är motiverat att principerna för utarbetandet av PUK och ePUK-förfarandet även i fortsättningen kan tillämpas när anordnare av yrkesutbildning ordnar handledande utbildning.
Det som föreskrivs i 1 och 2 mom. i den föreslagna paragrafen tillämpas alltså endast inom handledande utbildning som ordnas av anordnare av grundläggande utbildning och gymnasieutbildning. För den som anordnar grundläggande utbildning innebär bestämmelsen lagstadgad skyldighet att utarbeta en personlig plan. Utarbetandet av den individuella studieplan som avses i gymnasielagen har åter vilat på den studerandes ansvar, men inom den handledande utbildningen svarar utbildningsanordnaren i samarbete med den studerande för att planen utarbetas.
15 §.Respons på utvecklingen av kunnandet och bedömning av kunnandet. I 1 mom. föreskrivs det om respons till den studerande under studierna. Enligt den föreslagna bestämmelsen har den studerande rätt att få respons på hur hans eller hennes kunnande har utvecklats under utbildningen. Genom respons handleds och uppmuntras den studerande att nå målen enligt den personliga studieplanen och utvecklas hans eller hennes förutsättningar för självbedömning. Respons kan ges muntligt eller skriftligt under studierna. Respons är viktigt för att den studerande ska veta vilka kunskaper han eller hon borde vidareutveckla. Enligt den föreslagna bestämmelsen ges respons av de lärare som svarar för undervisningen och av sådana andra företrädare för utbildningsanordnaren som deltar i undervisningen, handledningen och stödet till den studerande.
I 2 mom. föreskrivs det om bedömning av kunnandet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ges genom bedömning av utbildningsdelarna enligt utbildningsgrunderna information om det kunnande som den studerande har och säkerställs att målen i utbildningsgrunderna nås. Med bedömning av kunnandet avses bedömning av huruvida den studerande har nått målen för utbildningsdelen enligt utbildningsgrunderna. Det bestäms närmare om bedömningen i utbildningsgrunderna. Bedömningen utförs och beslut om den fattas av en lärare.
Utbildningsdelarna bedöms med antingen vitsordet godkänt eller vitsordet underkänd. Utbildningsanordnaren ska ordna möjlighet för den studerande att ta om påvisandet av kunnandet, om hans eller hennes kunnande bedöms med vitsordet underkänt.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 3 mom. tillämpas på kontroll och rättelse av bedömningen vad som i 55 och 116 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om handledande utbildning. Enligt 55 § i lagen om yrkesutbildning kan en studerande av bedömarna skriftligen begära en kontroll av bedömningen inom 14 dagar från den tidpunkt då han eller hon har haft tillfälle att ta del av resultaten av bedömningen och av information om hur bedömningsgrunderna har tillämpats på hans eller hennes prestation. Bedömarna ska fatta beslut om en kontroll av bedömningen utan obefogat dröjsmål. Dessutom kan en studerande hos rektorn skriftligen begära rättelse av ett beslut om kontroll av bedömningen. Om bedömningen är uppenbart felaktig, kan rektorn bestämma att en ny bedömning ska göras samt av grundad anledning utse en ny bedömare. Enligt lagens 116 § får beslut av rektorn som meddelats med anledning av begäran om omprövning inte överklagas genom besvär.
Under handledande utbildning kan den studerande också avlägga studier som avses i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen eller lagen om yrkesutbildning. I 4 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken de studier som avlagts enligt de nämnda lagarna ska bedömas i enlighet med de bestämmelser som gäller utbildningsformen i fråga.
16 §.Betyg och intyg. I paragrafen föreskrivs om de betyg och intyg som ges studerande. Enligt förslaget till 1 mom. ska utbildningsanordnaren ge den studerande ett betyg över avlagda utbildningsdelar när den studerande slutför den utbildning som handleder för examensutbildning. Med slutförande av utbildning avses en situation där slutförandet av utbildningen innebär att hela utbildningen avslutas eller att den studerande har avlagt de utbildningsdelar som satts som mål i den personliga studieplanen, om den studerandes mål inte är att genomföra hela utbildningshelheten. Slutförande av utbildning betyder också avbrytande av utbildningen, varvid utbildningsanordnaren ska ge ett betyg över de utbildningsdelar som den studerande har avlagt innan utbildningen avbryts. Utbildningsanordnaren ska även utfärda ett betyg över avlagda utbildningsdelar på begäran av den studerande, om den studerande behöver ett sådant betyg under studierna.
Enligt 2 mom. ska utbildningsanordnaren på begäran av den studerande utfärda ett intyg över avlagda studier, om den studerande avgår eller avbryter genomförandet av utbildningen. Ett i momentet avsett betyg över avlagda studier utfärdas i fråga om sådana studier där avläggandet av en utbildningsdel har avbrutits. Om den studerande har avlagt en utbildningsdel eller utbildningsdelar, utfärdas ett i 1 mom. avsett betyg i fråga om dem. Ett i 2 mom. avsett betyg utfärdas bara på begäran av den studerande.
Enligt 3 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen vilka uppgifter som ska föras in i betygen och intygen. Bestämmelsen behövs för att de uppgifter som förs in i betygen och intygen ska vara enhetliga i hela landet.
I 4 mom. föreskrivs det att på betyg som utfärdas över de studier inom den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen eller yrkesutbildning som avläggs under den handledande utbildningen tillämpas vad som föreskrivs i den lag som gäller utbildningsformen i fråga.
7.2.5
5 kap. Studerandes rättigheter och skyldigheter
I kapitlet ingår bestämmelser om studierätt och rätt att tillfälligt avbryta studierna, när studerande anses ha avgått, rätt till undervisning och handledning, den studerandes skyldigheter, rätt till särskilt stöd, när särskilt stöd upphör samt studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd. I kapitlet ingår dessutom bestämmelser om avgiftsfrihet för utbildning som handleder för examensutbildning.
17 §.Studierätt. I paragrafen föreskrivs om den studerandes studierätt. De föreslagna bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. I 1 mom. föreskrivs när studierätten börjar. Enligt den föreslagna bestämmelsen böjar studierätten vid den tidpunkt som utbildningsanordnaren bestämmer.
I 2 mom. föreskrivs när studierätten upphör. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör den studerandes studierätt när han eller hon har genomgått den utbildning som handleder för examensutbildning eller när han eller hon anses ha avgått på det sätt som anges i 18 §.
I 3 mom. föreskrivs om den studerandes rätt att tillfälligt avbryta sina studier. Den studerande ska ha rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt för den tid som han eller hon fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen, civiltjänstlagen eller lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor eller får sjukdagpenning eller moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen. Därtill kan studierätten på den studerandes begäran tillfälligt avbrytas av någon annan grundad anledning. De grunder för avbrytande av studierätten som nämns ovan tillämpas inte på läropliktiga enligt läropliktslagen. Bestämmelser om avbrytande av fullgörandet av läroplikten för viss tid finns i 7 § i läropliktslagen.
Enligt 4 mom. beslutar utbildningsanordnaren om tillfälligt avbrytande av studierätt efter den studerandes ansökan.
18 §.När studerande anses ha avgått. I paragrafen föreskrivs när studerande anses ha avgått. De föreslagna bestämmelserna motsvarar bestämmelserna i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning.
I 1 mom. föreskrivs om situationer då en studerande ska anses ha avgått. Enligt den föreslagna bestämmelsen anses en studerande ha avgått, om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att delta i undervisning i enlighet med den personliga studieplan som avses i 14 § och han eller hon inte har uppgett någon grundad anledning till sin frånvaro. Också en studerande som inte har slutfört sina studier inom den tid för genomförande som anges i 11 § 2 mom. anses ha avgått. I 13 § i läropliktslagen föreslås bestämmelser om de särskilda förfaranden som ska iakttas när en studerande anses ha avgått.
I 2 mom. föreskrivs om när en studerande anses ha avgått på grund av eget meddelande. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska, om den studerande själv skriftligen meddelar utbildningsanordnaren att han eller hon avgår, studierätten upphöra från den dag då meddelandet anländer till utbildningsanordnaren, eller vid en senare tidpunkt som den studerande meddelar.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 3 mom. meddelar utbildningsanordnaren ett beslut om att studeranden anses ha avgått. Beslutet meddelas i samtliga situationer som avses i paragrafen, alltså också när en studerande anses ha avgått på grund av eget meddelande.
I 4 mom. föreskrivs enligt förslaget att en läropliktig anses ha avgått på det sätt som avses i 1 mom. senast en månad efter att han eller hon senast har deltagit i undervisning. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den motsvarande bestämmelse som föreslås bli fogad till gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. Bestämmelser om förfaranden som gäller när en läropliktig anses ha avgått finns enligt förslaget dessutom i 13 § i läropliktslagen.
19 §.Rätt till undervisning och handledning. Enligt 1 mom. ska studerande ha rätt att i olika lärmiljöer få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att nå de mål som ingår i utbildningsgrunderna. Bestämmelsen förpliktar utbildningsanordnaren att tillhandahålla tillräcklig undervisning, studiehandledning och annan behövlig handledning som genomföras på ett ändamålsenligt sätt, så att den studerande kan anses ha möjlighet att nå målen och färdigheterna enligt utbildningsgrunderna.
I 1 mom. föreskrivs också om undervisningens och handledningens timantal. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en studerande rätt att få undervisning och handledning i genomsnitt 22 timmar per vecka. Den handledande utbildningens omfattning är 38 veckor, så under genomförandet av hela utbildningshelheten har en studerande rätt att få undervisning och handledning i genomsnitt 836 timmar, vilket motsvarar det nuvarande antalet undervisningstimmar i påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen med beaktande av att de 1 100 lektionerna i påbyggnadsundervisningen inom den grundläggande utbildningen ska minskas med 15 minuter långa raster. Inom den utbildning som förbereder för gymnasieutbildning omfattar den undervisning som riktar sig till unga i genomsnitt 14 timmar 15 minuter per studiepoäng, alltså sammanlagt 712,5 timmar. I den utbildning som handleder för yrkesutbildning är antalet undervisningstimmar inte reglerat.
Rätt att få undervisning och handledning i genomsnitt 22 timmar per vecka betyder att den studerandes personliga studieplan ska byggas upp så att den studerande får i genomsnitt 22 timmar undervisning och handledning per vecka i enlighet med sina individuella mål och färdigheter. Undervisningen och handledningen kan genomföras i olika lärmiljöer, till exempel i en läroanstalt, i en webbmiljö eller i verkstäder. Exempelvis vuxenstuderande kan ofta genomföra sina studier mera självständigt än studerande i läropliktsåldern. Undervisningens och handledningens omfattning kan variera från vecka till vecka. Undervisningens och handledningens omfattning kan också individuellt vara mindre än vad som nämns i bestämmelsen, om det är motiverat på grund av den studerandes individuella mål eller färdigheter. Detta kan vara fallet till exempel för en studerande som behöver krävande särskilt stöd, om han eller hon med beaktande av sina individuella färdigheter genomför sina studier långsammare än genomsnittet.
Den föreslagna bestämmelsen gäller endast undervisning och handledning som ges för avläggande av examensdelar inom handledande utbildning. Om en studerande avlägger studier inom den grundläggande utbildningen eller gymnasieutbildningen eller examensdelar eller delområden enligt lagen om yrkesutbildning under den handledande utbildningen, iakttas i undervisningen och handledningen den lagstiftning som gäller utbildningsformen i fråga.
I 2 mom. föreskrivs om studiehandledning. Enligt bestämmelsen har en studerande rätt att få personlig och annan behövlig studiehandledning som anknyter till genomförande av utbildning och ansökan till fortsatta studier.
20 §.Den studerandes skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om den studerandes skyldigheter. De föreslagna bestämmelserna motsvarar den gällande regleringen.
Enligt 1 mom. är en studerande skyldig att i enlighet med den personliga studieplanen delta i undervisningen om det inte finns en grundad anledning för frånvaro. Utbildningsanordnaren beslutar om förfaranden som gäller en studerandes frånvaro. Utbildningsanordnaren beslutar till exempel hur frånvaro ska meddelas och även vilken slags frånvaro som kan godkännas.
Enligt 2 mom. ska den studerande utföra sina uppgifter samvetsgrant och uppträda korrekt.
I 3 mom. föreslås en informativ bestämmelse, enligt vilken bestämmelser om skyldighet att ersätta orsakad skada finns i skadeståndslagen (412/1974). Enligt den föreslagna bestämmelsen ska vårdnadshavaren eller någon annan laglig företrädare underrättas om skadan.
21 §.Rätt till särskilt stöd. I paragrafen föreskrivs om studerandes rätt till särskilt stöd. Genom den föreslagna bestämmelsen förenhetligas rätten till särskilt stöd för studerande i utbildning i övergångsskedet. Enligt den gällande lagstiftningen har en studerande i påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen rätt till stöd på tre nivåer enligt lagen om grundläggande utbildning, inom utbildning som förbereder för gymnasieutbildning från och med den 1 augusti 2021 rätt till stöd för lärandet enligt gymnasielagen samt inom utbildning som handleder för yrkesutbildning rätt till särskilt stöd och krävande särskilt stöd enligt lagen om yrkesutbildning.
I 1 mom. föreskrivs att en studerande har rätt till särskilt stöd om han eller hon på grund av inlärningssvårigheter, skada, funktionsnedsättning eller sjukdom eller av någon annan orsak behöver långvarigt eller regelbundet särskilt stöd i sitt lärande och sina studier för att nå målen i utbildningsgrunderna. Enligt bestämmelsen avses med särskilt stöd planenligt pedagogiskt stöd enligt den studerandes mål och färdigheter samt särskilda undervisnings- och studiearrangemang. Målet för särskilt stöd är att den studerande ska nå det kunnande som ingår i utbildningsgrunderna. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den gällande bestämmelsen i lagen om yrkesutbildning.
Uppgiften att ordna särskilt stöd innebär att utbildningsanordnaren måste behandla uppgifter om en persons hälsotillstånd och funktionsförmåga för att kunna sköta sina uppgifter. I 23 § 3 och 4 mom. i läropliktslagen föreskrivs om tillgång till uppgifter om läropliktiga. I fråga om andra än läropliktiga fås uppgifter om behov av särskilt stöd från den studerande själv. Uppgifter om en persons hälsotillstånd och funktionsförmåga är sådana personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen och på dem tillämpas också artikel 9 i dataskyddsförordningen om behandling av särskilda kategorier av personuppgifter. I princip är det förbjudet att behandla särskilda kategorier av personuppgifter enligt dataskyddsförordningen. Behandling är dock tillåten om både någon allmän grund för behandling enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen och någon särskild grund för behandling enligt artikel 9 i den förordningen föreligger.
Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är behandlingen laglig om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen får särskilda kategorier av personuppgifter behandlas, om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av medlemsstaternas nationella rätt. Dessutom förutsätts att behandlingen står i proportion till det eftersträvade syftet, är förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehåller bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Enligt 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen tillämpas artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Behandlingen av personuppgifter grundar sig alltså på den skyldighet att ordna särskilt stöd som föreskrivs i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
I 6 § 2 mom. i dataskyddslagen ingår en förteckning över lämpliga och särskilda åtgärder som en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter i en situation som avses i 1 mom. ska vidta för att skydda den registrerades rättigheter. Vid behandling som gäller känsliga uppgifter i samband med uppgiften att ordna särskilt stöd ska man med stöd av dataskyddslagen iaktta de skyddsåtgärder som föreskrivs där. Skyddsåtgärderna enligt dataskyddslagen anses tillräckliga, och det behöver inte föreskrivas särskilt om skyddsåtgärder.
I 2 mom. föreskrivs det att när en studerande genomför studier som hör till gymnasiets lärokurs enligt gymnasielagen, tillämpas vad som i gymnasielagen föreskrivs om en studerandes rätt att få stöd för lärandet. Den i gymnasielagen föreskrivna rätten till stöd för lärandet är mera begränsad än rätten till särskilt stöd enligt lagen om handledande utbildning. Det är motiverat att utbildningsanordnaren är skyldig att tillhandahålla endast i gymnasielagen avsett stöd för lärandet när en studerande fullgör gymnasiets lärokurs. Med tanke på planerna för fortsatta studier hjälper detta också till att bedöma om en studerande inom handledande utbildning har färdigheter att klara av gymnasiestudier med hjälp av det stöd för lärandet som anges i gymnasielagen.
I 2 mom. föreskrivs det också att när en studerande avlägger examensdelar enligt lagen om yrkesutbildning tillämpas vad som i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om anpassning av bedömningen av kunnandet. En studerande inom handledande utbildning som avlägger examensdelar ska alltså ha möjlighet till anpassad bedömning av kunnandet på det sätt som föreskrivs i 64 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning. Enligt bestämmelsen kan i fråga om studerande som får särskilt stöd bedömningen av kunnandet i enlighet med grunderna för de yrkesinriktade grundexamina anpassas genom att en individuell bedömning av kunnandet utarbetas för den studerande. Bedömningen av kunnandet kan anpassas bara i den omfattning det är nödvändigt med hänsyn till den studerandes personliga mål och färdigheter.
I 3 mom. föreskrivs att på en studerandes rätt till krävande särskilt stöd tillämpas bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning. En studerande i handledande utbildning ska ha lika rätt till krävande särskilt stöd som en studerande i yrkesutbildning. Utbildning som berättigar till krävande särskilt stöd ges i yrkesläroanstalter som har fått tillstånd att ordna sådan.
22 §.Beslut om särskilt stöd. Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. ska utbildningsanordnaren bedöma en studerandes behov av särskilt stöd när den studerande inleder sina studier och under studiernas gång om behov av sådant stöd uppstår. I momentet föreskrivs också hur ett beslut om särskilt stöd som fattats inom den grundläggande utbildningen ska beaktas när den läropliktige övergår till handledande utbildning. Om det för en läropliktig som övergår från grundläggande utbildning har fattats ett beslut om särskilt stöd enligt 17 § i lagen om grundläggande utbildning, ska utbildningsanordnaren utreda och bedöma den studerandes behov av särskilt stöd utifrån ett beslut om särskilt stöd som fattats under den grundläggande utbildningen. En bestämmelse om tillgång till uppgifter finns i 23 § 3 mom. i läropliktslagen, enligt vilken när en läropliktig övergår till i läropliktslagen avsedd utbildning hos en annan utbildningsanordnare ska den tidigare utbildningsanordnaren, i detta fall anordnaren av grundläggande utbildning, trots sekretessbestämmelserna lämna den nya utbildningsanordnaren de uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av den studerandes utbildning. Uppgifterna ska i princip lämnas utan begäran, men uppgifterna kan också lämnas efter den nya utbildningsanordnarens begäran.
Genom de föreslagna bestämmelserna om överföring av beslut om särskilt stöd säkerställs att en studerandes behov av särskilt stöd och tidigare stödåtgärder kommer till den nya utbildningsanordnarens kännedom när den läropliktige övergår från den grundläggande utbildningen till handledande utbildning. Härigenom stöds en smidig övergång från den grundläggande utbildningen till övergångsskedet. Bestämmelsen om överföring av beslut om särskilt stöd tillämpas endast på läropliktiga studerande. Bestämmelsen tillämpas inte om det är fråga om en studerande i handledande utbildning som passerat läropliktsåldern.
I 2 mom. föreskrivs det att beslut om särskilt stöd till en studerande fattas av utbildningsanordnaren. Den studerande och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för den studerande ska höras innan beslut fattas.
I 3 mom. föreskrivs det att utbildningsanordnaren ska i den studerandes personliga studieplan föra in uppgift om innehållet i det särskilda stöd och handledningen som erbjuds den studerande. Efter det att utbildningsanordnaren fattat beslut om att en studerande behöver särskilt stöd, ska uppgift om det närmare innehållet i stödet jämte åtgärder föras in i den studerandes personliga studieplan. Detta är redan nu praxis i yrkesutbildningen och gör det möjligt att smidigt anpassa och precisera de särskilda stödåtgärderna under studierna.
23 §.Studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd. I paragrafen föreskrivs det om studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd. Med studiesociala förmåner avses den studerandes rätt till särskilda hjälpmedel och assistenttjänster som studierna förutsätter. Det finns skillnad mellan utbildningslagarna beroende på om utbildningsanordnaren svarar för de särskilda hjälpmedel, assistenttjänster och transporttjänster som den studerande behöver eller fås de med stöd av handikappservicelagen. De tjänster som fås med stöd av handikappservicelagen är sekundära jämfört med utbildningsanordnarens skyldighet att ordna tjänster. Den studerande ska få de tjänster han eller hon behöver antingen av utbildningsanordnaren med stöd av utbildningslagstiftningen eller av kommunen med stöd av handikappservicelagen.
Utgångspunkten för den föreslagna bestämmelsen är att de studiesociala förmånerna i handledande utbildning bestäms enligt lagen om grundläggande utbildning hos anordnare av grundläggande utbildning, enligt gymnasielagen i handledande utbildning hos anordnare av gymnasieutbildning och enligt lagen om yrkesutbildning i utbildning hos anordnare av yrkesutbildning. Den föreslagna praxisen är motiverad därför att anordnarna av respektives utbildningsform har förberett sig på att tillhandahålla ovannämnda tjänster i enlighet med den gällande lagstiftningen. De studerande inom handledande utbildning utgör endast en liten del av utbildningsanordnarnas totala antal studerande och av dem är det bara några som behöver denna typ av tjänster. Det är inte motiverat att utbildningsanordnarna åläggs olika förpliktelser att ordna studiesociala förmåner och tjänster för denna lilla grupp, om en utbildningsanordnare inte annars är skyldig att ordna förmåner och tjänster av denna typ.
I 1 mom. föreskrivs det att om den handledande utbildningen ordnas hos en anordnare av grundläggande utbildning har den studerande rätt till sådana studiesociala förmåner för elever med funktionsnedsättning och andra elever som får särskilt stöd som anges i 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Enligt 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning har elever med funktionsnedsättning och andra elever i behov av särskilt stöd rätt att avgiftsfritt få sådana tolknings- och biträdestjänster, övriga undervisningstjänster och särskilda hjälpmedel som är en förutsättning för att de ska kunna delta i undervisningen. Skolresorna för studerande inom handledande utbildning hos en anordnare av grundläggande utbildning ersätts dock i enlighet med lagen om stöd för skolresor eller vid behov med stöd av handikappservicelagen, vilket innebär en förändring jämfört med påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen i nuläget. Årligen har cirka 30 sådana studerande med svår funktionsnedsättning omfattats av påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen som potentiellt kan ha behov av transporttjänster som ordnas med stöd av handikappservicelagen. Både transporttjänster inom den grundläggande utbildningen och transporttjänster som ordnas med stöd av handikappservicelagen finansieras via statsandelssystemet för kommunal basservice.
I 2 mom. föreskrivs det att om den handledande utbildningen ordnas hos en anordnare av yrkesutbildning har den studerande rätt till sådana studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd som anges i 101 § i lagen om yrkesutbildning. Enligt den paragrafen har studerande som får särskilt stöd rätt till sådana assistenttjänster och särskilda hjälpmedel som är en förutsättning för deras studier. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar nuläget inom utbildning som handleder för yrkesutbildning.
I 3 mom. föreskrivs det att särskilda bestämmelser gäller för andra tjänster och stödåtgärder som ordnas för studerande på grund av deras funktionsnedsättningar. Med stöd av handikappservicelagen ordnas bland annat transporttjänster för studerande med funktionsnedsättning samt i fråga om handledande utbildning hos anordnare av gymnasieutbildning också andra behövliga tjänster. Tolkningstjänster ordnas med stöd av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer.
24 §.Avgiftsfri undervisning. I 1 mom. föreskrivs det att den undervisning och handledning som hör till utbildning enligt lagen är avgiftsfri för de studerande. Också de urvals- eller lämplighetsprov som anknyter till antagningen av studerande är avgiftsfria för de sökande. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den gällande regleringen.
Enligt 2 mom. har en studerande som deltar i utbildningen rätt till avgiftsfria måltider de dagar då den studerandes personliga studieplan förutsätter att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Dessutom har en studerande även rätt till andra dagliga avgiftsfria måltider om utbildningen i enlighet med tillståndet att ordna utbildning ordnas i en läroanstalt med internatboende. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den gällande regleringen.
I 2 mom. föreskrivs också att på ett internatboende tillämpas bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning. Enligt 103 § i lagen om yrkesutbildning är det avgiftsfritt för de studerande att bo på utbildningsanordnarens internatboende. En motsvarande bestämmelse finns i 35 § 2 mom. i gymnasielagen. I fortsättningen ska bestämmelserna om ordnande av inkvartering i lagen om grundläggande utbildning inte tillämpas på studerande inom utbildning som handleder för examensutbildning hos en anordnare av grundläggande utbildning. I 19—21 § i läropliktslagen föreskrivs om utbildningsanordnarens skyldighet att betala inkvarterings- och reseersättningar till läropliktiga med lång skolväg.
I 3 mom. föreslås en informativ bestämmelse, enligt vilken bestämmelser om en läropliktig studerandes rätt till avgiftsfri utbildning finns dessutom i 4 kap. i läropliktslagen. Studerande inom handledande utbildning har i princip rätt till avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen när de genomför handledande utbildning till utgången av det kalenderår då de fyller 20 år.
7.2.6
6 kap. Särskilda bestämmelser
I kapitlet ingår bestämmelser om ändringssökande samt om tillämpning av bestämmelser i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning.
25 §.Sökande av ändring. I 1 mom. föreskrivs om beslut som fattas med stöd av lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och i fråga om vilka omprövning får begäras hos regionförvaltningsverket. Sådana beslut är i 10 § avsedda beslut om antagning av studerande, i 11 § avsedda beslut om extra tid för genomförande av handledande utbildning, i 17 § avsedda beslut om rätt för den studerande att tillfälligt avbryta sina studier, i 18 § avsedda beslut om att en studerande anses ha avgått samt i 21 § avsedda beslut om en studerandes rätt till särskilt stöd. Också i fråga om motsvarande beslut som meddelas med stöd av gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning föreskrivs rätt att begära omprövning hos regionförvaltningsverket.
Det föreslås inte att omprövningsförfarandet utsträcks till andra beslut som avses i lagen om handledande utbildning. Bestämmelserna om omprövningsförfarande i utbildningslagarna har setts över 2015, då bestämmelserna om sökande av ändring i förvaltningsärenden ändrades genomgående så att begäran om omprövning i större utsträckning skulle användas vid sökande av ändring i första instans. Då ansågs det att bland annat beslut om avgiftsfri utbildning är av sådan art att de ska överklagas direkt hos förvaltningsdomstolen i stället för i omprövningsförfarande.
I omprövningsförfarandet iakttas de förfaranden som anges i förvaltningslagen, om inte något annat föreskrivs i lag. Enligt förvaltningslagen ska en begäran om omprövning göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I 1 mom. föreslås det ändå med avvikelse från förvaltningslagen att omprövning ska begäras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Den föreslagna tidsfristen på 14 dagar motsvarar den tid för sökande av ändring som föreskrivs i lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen. Enligt förvaltningslagen ska en begäran om omprövning behandlas skyndsamt, så detta behöver inte föreskrivas separat.
I 2 mom. ingår också en informativ bestämmelse, enligt vilken bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i övrigt finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
I 3 mom. föreskrivs det att vid sökande av ändring i beslut som gäller förmåner som avses i 23 § 1 mom. tillämpas lagen om grundläggande utbildning. Vid sökande av ändring i beslut som gäller förmåner som avses i 23 § 2 mom. tillämpas åter lagen om yrkesutbildning. Enligt 23 § 1 mom. har en studerande inom handledande utbildning hos en anordnare av grundläggande utbildning rätt till sådana studiesociala förmåner för elever med funktionsnedsättning och andra elever som får särskilt stöd som anges i 31 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning och enligt 2 mom. har en studerande inom handledande utbildning hos en anordnare av yrkesutbildning rätt till sådana studiesociala förmåner för studerande som får särskilt stöd som anges i 101 § i lagen om yrkesutbildning. Det är motiverat att bestämmelser enligt lagarna i fråga tillämpas även på sökande av ändring i anslutning till dessa förmåner.
Vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstol iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden, om inte något annat föreskrivs i lag. I 3 mom. föreslås vissa undantag från bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska besvär anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I 3 mom. föreslås med avvikelse från lagen om rättegång i förvaltningsärenden att besvär över beslut med anledning av begäran om omprövning ska anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Dessutom föreslås det att besvär i dessa ärenden ska behandlas skyndsamt. Den föreslagna tiden för sökande av ändring på 14 dagar och bestämmelsen om skyndsam behandling motsvarar det som föreskrivs i lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen.
I 3 mom. föreslås också att ett beslut av förvaltningsdomstol genom vilket besvär som anförts i ett ärende enligt 1 mom. har avgjorts får inte överklagas genom besvär. Detta är ett undantag från det som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilken ett beslut som en regional förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Det föreslagna besvärsförbudet motsvarar besvärsförbuden i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. Besvärsförbudet är motiverat, eftersom det redan finns möjlighet att söka ändring i två steg i de aktuella ärendekategorierna, först omprövningsförfarande hos regionförvaltningsverket och därefter besvärsrätt hos förvaltningsdomstolen. I samband med 2015 års totalreform av förfarandena för sökande av ändring beslöt man att behålla motsvarande besvärsförbud i fråga om beslut där omprövningsförfarande utgör rättsmedel i första instans.
I 3 mom. ingår också en informativ bestämmelse enligt vilken vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstol iakttas i övrigt lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I lagen om utbildning som handleder för examensutbildning föreskrivs inte separat vilka beslut enligt lagen som kan överklagas hos förvaltningsdomstol, utan till denna del iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
26 §.Tillämpning av lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. I paragrafen föreskrivs det om tillämpning av lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning inom utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. tillämpas på ordnandet av utbildning vad som i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen eller lagen om yrkesutbildning för den berörda anordnarens del föreskrivs om undervisningens offentlighet, försök, utvecklings-, handlednings- och stöduppgifter för specialundervisning eller särskilt stöd, elev- och studerandevård, personal, samarbete med studerandenas vårdnadshavare, elev- och studerandekår, bedömning av utbildning samt erhållande av uppgifter och sekretess och behandling av personuppgifter, om inte något annat föreskrivs i lag. Dessutom tillämpas vad som när det gäller utbildningsanordnaren i fråga föreskrivs om disciplin och därmed sammanhängande förfaranden i 36 och 36 a—g § i lagen om grundläggande utbildning, med undantag av bestämmelserna om kvarsittning, och i 40—48 § i gymnasielagen och 80, 85—93 och 115 § i lagen om yrkesutbildning. De bestämmelser som det hänvisas till är nästan identiska i alla utbildningslagar, så det är inte nödvändigt att föreskriva om dessa saker separat i fråga om utbildning som handleder för examensutbildning, utan inom respektive utbildningsform tillämpas den lagstiftning som gäller den berörda anordnaren. I 1 mom. föreskrivs också att om handledande utbildning ordnas av kommunen med stöd av 3 § 2 mom., alltså frivilligt utan tillstånd att ordna utbildningen, tillämpas vad som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning.
I lagens 5 § 1 mom. föreslås det att i tillståndet att ordna utbildning bestäms det i samband med vilken utbildningsform tillståndet för handledande utbildning beviljas, om utbildningsanordnaren har tillstånd att ordna till exempel både gymnasieutbildning och yrkesutbildning. Denna bestämmelse i tillståndet att ordna utbildning avgör också vilken lag som tillämpas på utbildningen i fråga när det gäller de bestämmelser som avses i förslaget till 1 mom.
I 2 mom. föreskrivs det att om en studerande avlägger en del av en yrkesinriktad examen, tillämpas dessutom vad som i 40 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om hinder för antagning av studerande, vad som i 9 kap. i den lagen föreskrivs om indragning av studierätten och narkotikatest samt vad som i 12 kap. i den lagen föreskrivs om sökande av ändring i ovannämnda ärenden. I 40 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs att som studerande kan inte den antas som på grund av sitt hälsotillstånd eller sin funktionsförmåga inte kan genomföra utbildningsrelaterade praktiska uppgifter vid en läroanstalt, på en arbetsplats eller i en annan inlärningsmiljö, om kraven på säkerhet vid examina och kompetensområden som avses i 81 § så förutsätter och om detta hinder inte kan undanröjas med rimliga åtgärder. På studerande inom handledande utbildning som avlägger en del av en yrkesinriktad examen tillämpas alltså de så kallade SORA-bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning. Dessa bestämmelser tillämpas inte i övrigt inom utbildning som handleder för yrkesutbildning.
7.2.7
7 kap. Ikraftträdande
I kapitlet ingår en ikraftträdandebestämmelse samt övergångsbestämmelser om ordnande av utbildning och de studerande.
27 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreskrivs om tidpunkten för lagens ikraftträdande.
28 §.Övergångsbestämmelser om ordnande av utbildning. I paragrafen föreskrivs om rätt för sådana utbildningsanordnare att ordna utbildning som handleder för examensutbildning som inte kommer att ansöka om eller få tillstånd att ordna den nya handledande utbildningen. I 1 mom. föreskrivs att om en anordnare med stöd av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag har beviljats ett sådant tillstånd att ordna påbyggnadsundervisning efter grundläggande utbildning som avses i 7 eller 8 § i lagen om grundläggande utbildning, får anordnaren med stöd av det tillståndet ordna utbildning som handleder för examensutbildning till och med den 31 juli 2025. Den föreslagna övergångstiden gäller privata anordnare av påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen, såsom folkhögskolor. Under övergångstiden kan anordnarna ordna utbildning som handleder för examensutbildning utan att ansöka om nytt tillstånd att ordna utbildning. Detta är motiverat för i samband med att den nya utbildningen införs står det nödvändigtvis ännu inte klart hur behovet av utbildningen i fråga kommer att se ut i området. Sålunda är det motiverat att särskilt små utbildningsanordnare får en övergångstid på tre år då de kan överväga behovet av att även i fortsättningen ordna dylik utbildning i övergångsskedet och eventuellt ansöka om tillstånd att ordna utbildning.
I 2 mom. föreskrivs det om rätt att ordna utbildning som förbereder för gymnasieutbildning för sådana anordnares del som inte har ansökt om eller fått tillstånd att ordna den nya handledande utbildningen. I enlighet med den föreslagna bestämmelsen får en anordnare av gymnasieutbildning då ordna utbildning som förbereder för gymnasieutbildning till och med den 31 juli 2023 i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag och de föreskrifter som meddelats med stöd av dem. Utbildningsanordnaren kan efter den 31 juli 2022 dock inte anta nya studerande till denna utbildning. Den föreslagna övergångsbestämmelsen behövs för att utbildningsanordnare ska kunna anta nya studerande även i början av 2021 och så att dessa studerande kan slutföra sina studier. Den nuvarande utbildningen som förbereder för gymnasieutbildning är riktad endast till studerande med invandrarbakgrund, så det kan hända att vissa nuvarande anordnare av gymnasieutbildning inte kommer att ansöka om tillstånd att ordna den nya handledande utbildningen, om det redan annars finns ett stort utbud av handledande utbildning i verksamhetsområdet.
I 3 mom. föreskrivs det att om en anordnare med stöd av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag har beviljats ett sådant tillstånd att ordna utbildning som handleder för yrkesutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning, får utbildningsanordnaren med stöd av det tillståndet ordna utbildning som handleder för examensutbildning, och behöver inte ansöka om tillstånd att ordna utbildning som handleder för yrkesutbildning eller om ändring av tillståndet att ordna utbildning. Detta är motiverat eftersom innehållet i den nya handledande utbildningen motsvarar i stor utsträckning den nuvarande utbildningen som handleder för yrkesutbildning. Tillstånden att ordna utbildning som handleder för yrkesutbildning har i sin helhet förnyats 2015, och då har bland annat utbildningens regionala täckning beaktats.
29 §.Övergångsbestämmelser som gäller de studerande. I 1 mom. ingår en övergångsbestämmelse om sådana studerande som före ikraftträdandet av lagen har inlett studier inom den grundläggande utbildningens påbyggnadsundervisning, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning eller utbildning som handleder för yrkesutbildning, men vars studier fortfarande pågår den 1 augusti 2022. Enligt den föreslagna bestämmelsen övergår den studerande till att genomföra sådan utbildning som handleder för examensutbildning som avses i den nya lagen. I praktiken betyder detta att för den studerande ska utarbetas en i lagen avsedd personlig studieplan i enlighet med grunderna för handledande utbildning. Bestämmelserna i paragrafen tillämpas dock inte i situationer som avses i 28 § 2 mom., det vill säga om utbildningsanordnaren ordnar utbildning som förbereder för gymnasieutbildning och inte har ansökt om tillstånd att ordna utbildning som handleder för examensutbildning.
Syftet med den handledande utbildningen är att den studerande genomför bara de utbildningsdelar som behövs för att han eller hon ska nå sina personliga mål, så lagstiftningen om handledande utbildning innehåller inga bestämmelser om erkännande eller tillgodoräknande av tidigare förvärvat kunnande. Enligt det föreslagna 2 mom. kan Utbildningsstyrelsen meddela föreskrifter om de principer och förfaranden för identifiering och erkännande av kunnande som gäller i samband med övergången. Detta behövs i synnerhet när den studerande har som mål att genomföra utbildning som pågår hela året.
7.3
Lagen om grundläggande utbildning
1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att lagens tillämpningsområde så att omnämnandet av läroplikt styrks i 1 mom. Bestämmelser om läroplikt ingår i fortsättningen i läropliktslagen. Läroplikten omfattar inte bara grundläggande utbildning som avses i lagen om grundläggande utbildning, utan den grundläggande utbildningen är en del av den undervisning som hör till läroplikten. En hänvisning till läropliktslagen fogas till 1 mom.
Den påbyggnadsundervisning som ges sådana som fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs blir en del av den utbildning som handleder för examen. Det föreslås att bestämmelserna om påbyggnadsundervisning stryks i 2 mom.
Bestämmelser om påbyggnadsundervisning för dem som passerat läropliktsåldern ingår i 46 § i lagen om grundläggande utbildning. När läropliktsåldern höjs föreslås att benämningen på grundläggande utbildning för dem som passerat läropliktsåldern ändras till grundläggande utbildning för vuxna. Det föreslås att ordalydelsen i 3 mom. ändras i överensstämmelse med detta.
4 §.Skyldighet att ordna grundläggande utbildning och förskoleundervisning. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen är kommunen skyldig att för barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område ordna grundläggande utbildning samt förskoleundervisning året innan läroplikten uppkommer. På grund av att läroplikten utvidgas föreslås det att bestämmelsens ordalydelse ändras så att den utökas med en hänvisning till 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning, där det föreskrivs om fullgörande av läroplikten i den grundläggande utbildningen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar nuläget, det vill säga kommunen är skyldig att ordna grundläggande utbildning för barn som bor på kommunens område och som på grund av sin ålder borde delta i grundläggande utbildning på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom., oberoende av om barnen är läropliktiga eller inte.
Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen är kommunen dessutom skyldig att ordna förskoleundervisning det år läroplikten uppkommer för barn som omfattas av sådan förlängd läroplikt som avses i 25 § 2 mom. och för barn som med stöd av 27 § inleder den grundläggande utbildningen ett år senare än vad som bestämts. Hänvisningen till förlängd läroplikt ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det i fortsättningen föreskrivs om förlängd läroplikt.
Dessutom föreslås i 1 mom. en bestämmelse om när kommunens skyldighet att ordna grundläggande utbildning upphör. I den gällande lagen är skyldigheten att ordna grundläggande utbildning knuten till elevens läropliktsålder, men när läropliktsåldern höjs bör lagen utökas med en separat bestämmelse om när skyldigheten upphör. Enligt den föreslagna bestämmelsen upphör kommunens skyldighet att ordna grundläggande utbildning när eleven har fullgjort den grundläggande utbildning på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Enligt den bestämmelse som hänvisningen gäller avslutas den grundläggande utbildningen när den grundläggande utbildningens lärokurs har slutförts eller senast när skolarbetet under läsåret slutar det år då eleven fyller 17 år. Vid nämnda tidpunkt upphör alltså också kommunens skyldighet att ordna grundläggande utbildning. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar nuläget.
I övrigt motsvarar 1 mom. den gällande bestämmelsen.
5 §.Annan utbildning och verksamhet. Det föreslås att omnämnandet av påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen stryks i 1 mom.
9 §.Undervisningens omfattning. Det föreslås att bestämmelserna om påbyggnadsundervisning stryks i 2 mom., och att det hänvisas till läropliktslagen i fråga om förlängd läroplikt.
11 §.Undervisningens innehåll. Det föreslås att 3 mom. upphävs. I det gällande momentet föreskrivs om elevernas rätt att få studiehandledning. Bestämmelser om elevhandledning föreslås i den nya 11 a §.
Det föreslås att bestämmelserna om påbyggnadsundervisning stryks i 4 mom. Dessutom föreslås lagtekniska ändringar i bestämmelsens ordalydelse.
11 a §.Rätt att få elevhandledning. Det föreslås att lagen om grundläggande utbildning utökas med en ny paragraf där det föreskrivs om elevernas rätt att få elevhandledning. Enligt den föreslagna bestämmelsen är utbildningsanordnaren skyldig att tillhandahålla behövande elever elevhandling samt intensifierad personlig elevhandledning. Med den föreslagna paragrafen eftersträvas korrekt inriktning av utbildningsanordnarnas elevhandledningsresurser och nya resurser.
I 1 mom. föreskrivs att elever har rätt att få elevhandledning enligt läroplanen. Enligt det gällande 11 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska eleverna få elevhandledning. Den föreslagna regleringen motsvarar elevens rätt att få elevhandling enligt det gällande 11 § 3 mom. Det föreslås att bestämmelsen preciseras genom att det hänvisas till elevhandledning enligt läroplanen. Elevhandledningens årsveckotimmar enligt 6 § i statsrådets förordning om riksomfattande mål för utbildningen enligt lagen om grundläggande utbildning och om timfördelning i den grundläggande utbildningen förblir oförändrade. När det gäller 1 mom. förändras situationen inte för läropliktiga elever jämfört med nuläget.
I 2 mom. föreslås att en elev som fullgör den grundläggande utbildningens lärokurs och som behöver stöd för att söka till fortsatta studier efter den grundläggande utbildningen ska ha rätt att utöver elevhandledning enligt läroplanen få personlig elevhandledning enligt sina behov. Denna kallas intensifierad personlig elevhandledning. För anordnarna av grundläggande utbildning innebär detta skyldighet att tillhandahålla sådana elever intensifierad personlig elevhandling som man märker att har behov av stöd för att söka till fortsatta studier. Det är fråga om en ny uppgift för utbildningsanordnarna. Nationella centret för utbildningsutvärdering NCU har utvärderat elevhandledningen i övergångsskedet mellan den grundläggande utbildningen och andra stadiet (2020), och enligt detta behöver en del av de studerande mera personlig handledning i synnerhet när valen medför utmaningar. Enligt utvärderingsresultaten har i synnerhet elever med främmande språk som modersmål, elever som blivit mobbade och elever med inlärningssvårigheter nytta av intensifierad personlig elevhandledning.
Genom den föreslagna ändringen stärks förutsättningarna för anordnare av grundläggande utbildning att utveckla och genomföra differentierad elevhandledning enligt läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen som bättre än nu motsvarar elevernas personliga behov och att rikta intensifierad personlig elevhandledning till dem som behöver sådan. I enlighet med 11 § i läropliktslagen stärks handlednings- och tillsynsansvaret för anordnare av grundläggande utbildning i det skede då den grundläggande utbildningen avslutas. Enligt 11 § i läropliktslagen har anordnare av grundläggande utbildning till uppgift att handleda och övervaka att en läropliktig elev fullgör skyldighet att söka till utbildning. Enligt läropliktslagen beslutar undervisnings- och kulturministeriet årligen om den tidpunkt när anordnare av grundläggande utbildning senast ska utreda om läropliktiga som genomfört den grundläggande utbildningen har inlett fullgörandet av läroplikten i utbildning på andra stadiet.
I 3 mom. föreskrivs hur intensifierad personlig elevhandledning ges i praktiken och om förfarandet i anslutning därtill. Vid intensifierad personlig elevhandledning ska eleven ges personlig och annan elevhandledning. Med annan elevhandledning avses sådan i 1 mom. avsedd elevhandledning för alla där man kan utnyttja olika handledningsformer, till exempel grupp- och kamrathandledning samt digitala verksamhetsmodeller. För eleven utarbetas en personlig plan för fortsatta studier. Vid intensifierad personlig elevhandledning är målet att stärka beaktandet av elevens individuella utgångspunkter och behov inom elevhandledningen, så att elevens färdigheter och motivation att träffa val som gäller fortsatta studier förbättras. Målet med elevens plan för fortsatta studier är att elevens färdigheter och motivation att övergå till studier efter den grundläggande utbildningen stärks systematiskt, med beaktande av elevens individuella utgångspunkter och behov. Utbildningsstyrelsen beslutar om det centrala innehållet i planen för fortsatta studier samt om formerna för dess genomförande i läroplansgrunderna för den grundläggande utbildningen.
Intensifierad personlig elevhandledning ges elever på årskurs 8 och 9 som håller på att avslutar den grundläggande utbildningen. Utbildningsanordnaren kan besluta på vilket sätt intensifierad personlig elevhandledning genomförs. Intensifierad personlig handledning kan vara till exempel elevhandledning som ges en elev personligen eller elevhandledning som ges i smågrupper, förutsatt att elevens individuella utgångspunkter och behov av handledning beaktas.
7 kap. Elevens rättigheter och skyldigheter
Det föreslås att rubriken för 7 kap. ändras till formen Elevens rättigheter och skyldigheter. I den gällande lagen är kapitlets rubrik Läroplikt samt elevens rättigheter och skyldigheter. Det föreskrivs inte längre om läroplikt i 7 kap. i lagen om grundläggande utbildning, så den nya rubriken motsvarar bättre kapitlets innehåll.
25 §.Läroplikt. Det föreslås att paragrafen upphävs i sin helhet. Bestämmelser om läroplikt föreslås i läropliktslagen.
26 §.Fullgörande av den grundläggande utbildningen. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till formen Fullgörande av den grundläggande utbildningen. Bestämmelser om fullgörande av läroplikten föreslås ingå i läropliktslagen.
Enligt förslaget till 3 § 1 mom. i läropliktslagen ska läropliktiga delta i grundläggande utbildning på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen ska läropliktiga delta i grundläggande utbildning som ordnas med stöd av lagen om grundläggande utbildning eller annars förvärva kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs. I detta avseende föreslås ingen ändring i bestämmelsen. Enligt den gällande regleringen är fullgörandet av den grundläggande utbildningen bundet till fullgörande av läroplikten. När läroplikten utvidgas till utbildning efter den grundläggande utbildningen föreslås det att det föreskrivs om när fullgörandet av grundläggande utbildning som hör till läroplikten inleds och upphör i 1 mom.
Enligt den föreslagna bestämmelsen inleds fullgörandet av den grundläggande utbildningen vid den tidpunkt som föreskrivs i 2 § 2 mom. i läropliktslagen, om inte ett beslut om inledande av utbildning vid en annan tidpunkt har fattats för barnet med stöd av 27 § i lagen om grundläggande utbildning. I 27 § i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs om inledande av utbildning vid en annan tidpunkt. Enligt den bestämmelsen har ett barn som enligt psykologisk och vid behov även medicinsk utredning har förutsättningar att klara av studierna rätt att inleda den grundläggande utbildningen ett år tidigare än vad som bestäms. Med stöd av sådan utredning kan en utbildningsanordnare också ge ett barn tillstånd att inleda den grundläggande utbildningen ett år senare än vad som bestämts. Enligt den bestämmelse som föreslås i läropliktslagen börjar läroplikten vid ingången av det i lagen om grundläggande utbildning avsedda läsåret det år då barnet fyller 7 år. Den föreslagna bestämmelsen om när läroplikten börjar motsvarar nuläget beträffande när fullgörandet av den grundläggande utbildningen inleds. Fullgörandet av den grundläggande utbildningen börjar alltså det år då barnet fyller sju år, om inte något annat bestäms med stöd av 27 § i lagen om grundläggande utbildning.
Enligt de gällande bestämmelserna upphör läroplikten och samtidigt fullgörandet av den grundläggande utbildningen när eleven slutför den grundläggande utbildningens lärokurs, alltså får avgångsbetyg från den grundläggande utbildning eller när det har gått 10 år sedan läroplikten började. I praktiken uppnår en elev vanligtvis kunskaper och färdigheter enligt den grundläggande utbildningens lärokurs, alltså får avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen, vid 16 års ålder. Genomförandet av den grundläggande utbildningen upphör emellertid senast vid utgången av vårterminen det år då eleven fyller 17 år. Bestämmelser om tidpunkten då skolarbetet slutar finns i förordningen om grundläggande utbildning. Enligt 7 § 1 mom. i förordningen om grundläggande utbildning avslutas läsårets skolarbete den sista vardagen vecka 22. Om förlorade arbetsdagar med stöd av 23 § 3 mom. lagen om grundläggande utbildning måste ersättas, avslutas dock skolarbetet vid den tidpunkt som utbildningsanordnaren bestämmer. Enligt den föreslagna bestämmelsen avslutas den grundläggande utbildningen när den grundläggande utbildningens lärokurs har slutförts eller senast när skolarbetet under läsåret slutar det kalenderår då eleven fyller 17 år. Den föreslagna bestämmelser motsvarar dagens tolkning av när läroplikten upphör.
Det föreslås att omnämnandet av att den som omfattas av förlängd läroplikt ska delta i förskoleundervisning som ordnas det år läroplikten börjar stryks i 1 mom. En motsvarande bestämmelse ingår i 3 § 2 mom. i läropliktslagen.
Det föreslås att 2 mom. preciseras så att även någon annan laglig företrädare för eleven än vårdnadshavaren ska underrättas om elevens olovliga frånvaro. Det föreslås att bestämmelsen om vårdnadshavarens tillsynsansvar stryks i momentet, eftersom motsvarande bestämmelse i fortsättningen ingår i läropliktslagen.
26 a §.Deltagande i förskoleundervisning. Bestämmelser om skyldighet för dem som omfattas av förlängd läroplikt att delta i förskoleundervisning som ordnas det år läroplikten ingår i fortsättningen i 3 § 2 mom. i läropliktslagen. Det föreslås att 2 mom. ändras så att där hänvisas till 3 § 2 mom. i läropliktslagen. Det föreslås inga andra ändringar i bestämmelsen. För barn som omfattas av förlängd läroplikt förändras inte situationen jämfört med nuläget. Innan läroplikten börjar ska barn som fått ett beslut om förlängd läroplikt, liksom för närvarande, ha rätt att få förskoleundervisning vid 5 års ålder.
28 a §.Bemyndigande att utfärda bestämmelser om ansökan till påbyggnadsundervisning. Det föreslås att paragrafen upphävs i sin helhet. Motsvarande bemyndigande ingår i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
28 b §.Beslut om antagning till påbyggnadsundervisning. Det föreslås att paragrafen upphävs i sin helhet. Bestämmelser om antagning till utbildning som handleder för examensutbildning föreslås ingå i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
32 §.Skolresor. Det föreslås att 1 mom. ändras så att bestämmelserna om påbyggnadsundervisning stryks i paragrafen.
33 §.Inkvartering. Det föreslås att 1 mom. ändras så att bestämmelserna om påbyggnadsundervisning stryks och det i fråga om förlängd läroplikt hänvisas till 2 § 3 mom. i läropliktslagen.
40 §.Hemlighållande och behandling av personuppgifter. Det föreslås att 4 mom. upphävs som onödigt. En motsvarande bestämmelse om lämnande av uppgifter om en elev föreslås ingå i 23 § 3 mom. i läropliktslagen.
42 §.Begäran om omprövning. Det föreslås att 5 punkten upphävs, eftersom det föreslås att bestämmelserna om förlängd läroplikt flyttas från lagen om grundläggande utbildning till läropliktslagen. En ny 7 punkt fogas till lagen. Enligt den nya 7 punkten får omprövning begäras av beslut om att en studerande anses ha avgått enligt 46 § 8 mom. På grund av den nya punkten föreslås också en teknisk ändring i 6 punkten.
46 §.Grundläggande utbildning för vuxna. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till Grundläggande utbildning för vuxna. I den gällande regleringen är paragrafens rubrik Grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern. I och med att läropliktsåldern höjs beskriver grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern inte den utbildning som ges med stöd av paragrafen.
Det föreslås att 1 mom. ändras så att i utbildning enligt paragrafen kan man delta efter att fullgörandet av den grundläggande utbildningen enligt 26 § 1 mom. har upphört. Det föreslås dessutom att 1 mom. ändras så att en läropliktig kan avstängas för högst tre månader. En motsvarande bestämmelse om avstängning för högst tre månader föreslås för läropliktiga i alla utbildningar där studerande fullgör läroplikten.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att förberedande undervisning före den grundläggande utbildningen inte ordnas för studerande vars i 26 § 1 mom. avsedda skyldighet att delta i den grundläggande utbildningen har upphört. Då övergår studerande till exempelvis grundläggande utbildning för vuxna. Den förberedande undervisningen före den grundläggande utbildningen är avsedda för läropliktiga som flyttar från utlandet till Finland och som fullgör sin läroplikt genom att delta i grundläggande utbildning på det sätt som föreskrivs i 26 § i lagen om grundläggande utbildning. Sålunda ska den som deltar i förberedande undervisning vara under 17 år.
I 8 mom. föreslås att bestämmelserna om när en studerande anses ha avgått ändras. Enligt de gällande bestämmelserna kan en studerande anses ha avgått om han eller hon utan ha anmält giltigt skäl uteblir från undervisningen och det är uppenbart att han eller hon inte slutför studierna i enlighet med sin individuella studieplan. Det föreslås att momentet preciseras så att utbildningsanordnaren ska i ärendet fatta ett beslut enligt vilket den studerande anses ha avgått. Genom beslutet försöker man trygga den studerandes rättsskydd i ärendet. Ändring i beslutet kan sökas i omprövningsförfarande på det sätt som föreskrivs i 42 § i lagen om grundläggande utbildning. Det föreslås att till momentet fogas en bestämmelse om att den studerande också själv kan meddela att han eller hon avgår. I detta fall anses den studerande ha avgått från och med dag när meddelandet kommer fram till utbildningsanordnaren, eller vid en senare tidpunkt som meddelas av den studerande.
7.4
Gymnasielagen
I lagens 1, 3, 10—13 och 20—22 § stryks omnämnandena av utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Det föreslås inga andra ändringar i innehållet i dessa paragrafer.
23 §.Studierätt. Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen.
I 2 mom. stryks omnämnandet av utbildning som förbereder för gymnasieutbildning.
I 3 mom. föreskrivs om studerandes rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt. Det föreslås att momentet utökas med en bestämmelse enligt vilken de grunder för avbrytande som föreskrivs där inte tillämpas på läropliktiga enligt läropliktslagen. Bestämmelser om läropliktiga studerandes rätt att avbryta sin läroplikt, i praktiken rätt att avbryta studierna för viss tid, föreslås i 7 § i läropliktslagen. I praktiken kan det uppstå situationer där en studerande ansöker om att få avbryta fullgörandet av läroplikten så att till exempel den familjeledighet som utgör grund för avbrytandet fortsätter efter att skyldigheten att fullgöra läroplikten upphört, alltså när den studerande fyllt 18 år. Då ska utbildningsanordnaren fatta separata beslut i ärendet med stöd av läropliktslagen och de substanslagar som gäller utbildningen.
Paragrafens 4 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen.
24 §.Studierättens upphörande. Enligt det gällande 1 mom. förloras studierätten av en studerande som utan att anmäla giltigt skäl uteblir från undervisningen och om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att fortsätta studierna. I bestämmelsen föreskrivs dock inte närmare hur länge en studerande ska utebli från undervisningen för att han eller hon ska kunna anses ha förlorat sin studierätt.
För läropliktiga är det viktigt att de inte får långa perioder av ogrundad frånvaro från utbildningen, utan vid ett eventuellt avbrott ska den läropliktige så snabbt som möjligt börja omfattas av de handledningstjänster som föreskrivs i läropliktslagen. Paragrafen föreslås bli utökad med ett nytt 4 mom. I det nya momentet föreskrivs det att en läropliktig anses ha förlorat sin studierätt senast en månad efter att han eller hon sista gången har deltagit i undervisningen, om han eller hon i enlighet med 1 mom. utan att anmäla giltigt skäl uteblir från undervisningen och om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att fortsätta studierna. Den tidsfrist på en månad som nämns i bestämmelsen innebär att beslutet om förlust av studierätten ska fattas så snabbt som möjligt efter att tidsfristen gått ut. Den studerandes studierätt anses då ha upphört när han eller hon senaste gången deltog i undervisningen. Beslutet om att studierätten upphör kan dock fattas även innan tidsfristen på en månad gått ut, om det annars av omständigheterna står klart att den studerande inte har för avsikt att fortsätta studierna.
I det föreslagna momentet ingår också en informativ hänvisning enligt vilken bestämmelser om förfaranden som gäller när en läropliktig förlorar studierätten och när en läropliktig anses ha avgått finns i 13 § i läropliktslagen. I förslaget till 13 § i läropliktslagen föreskrivs att innan studierätten upphör eller beslut fattas om att en studerande anses ha avgått, ska utbildningsanordnaren utreda om den läropliktige har inlett nya studier som ingår i fullgörandet av läroplikten.
34 §.Avgifter som tas ut hos de studerande. I 2 mom. föreskrivs att avgifter kan tas ut hos ämnesstuderande och sådana som avlägger en särskild examen. Det föreslås att bestämmelsen utökas med att avgifter för ämnesstudier och särskild examen ändå inte kan tas ut hos läropliktiga, vilket motsvarar principen om avgiftsfri läroplikt. I regel kan läroplikten inte fullgöras som en sådan ämnesstuderande som avses i bestämmelsen, eftersom läroplikten kan fullgöras endast genom att fullgöra gymnasieutbildningens lärokurs.
35 §.Studiesociala förmåner. Enligt den gällande bestämmelsen har studerande i gymnasieutbildning för unga rätt till en avgiftsfri måltid de arbetsdagar då läroplanen kräver att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Paragrafens 1 mom. utökas med att läropliktiga studerande inom gymnasieutbildning för vuxna har motsvarande rätt till en avgiftsfri måltid. Med detta tillägg avses i praktiken studerande under 18 år som läser lärokursen för vuxna. Gymnasieutbildning för vuxna ordnas ofta kvällstid, då de läropliktiga inte kan delta i lunchservering som ordnas för dem som deltar i gymnasieutbildning för unga. Vid undervisning som ordnas på kvällen kan utbildningsanordnaren ordna måltiden för de läropliktiga till exempel genom att tillhandahålla matsäck.
Det föreslås att 2 mom. utökas med att vid beviljande av en studiebostadsplats tillämpas vad som föreskrivs i 104 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning. Det föreslås att nämnda bestämmelse i lagen om yrkesutbildning utökas med bestämmelser om att en studiebostadsplats ska i första hand beviljas läropliktiga och andra studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning. I gymnasieutbildningen ordnas inkvartering i praktiken bara inom utbildning som ordnas i internatform och då har i princip alla studerande inom denna utbildningsform rätt till en studiebostadsplats.
36 §.Slutförande av lärokursen. I 1 mom. stryks omnämnandet av utbildning som förbereder för gymnasieutbildning.
Paragrafens 2 mom. motsvarar det gällande 2 mom. I det gällande 2 mom. föreskrivs om genomförande av gymnasiet som en särskild examen. Enligt bestämmelsen kan den som inte antagits som en sådan studerande som avses i 20 § slutföra gymnasieutbildningens lärokurs eller en del av den i prov som verkställs och bedöms av en utbildningsanordnare som avses i lagen. Den som deltar i prov för en särskild examen ska visa att hans eller hennes kunskaper och färdigheter, oavsett hur de har förvärvats, i de olika läroämnens motsvarar de kunskaper och färdigheter som ingår i gymnasieutbildningens lärokurs för vuxna.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., där det föreskrivs om fullgörande av läroplikten som en sådan särskild examen som avses i 2 mom. I det föreslagna nya momentet föreskrivs det att läropliktiga kan avlägga gymnasiets lärokurs på det sätt som avses i 2 mom., alltså särskild examen är ett sätt att fullgöra läroplikten. Särskild examen kan användas som ett sätt att fullgöra läroplikten när den läropliktige vill genomföra gymnasieutbildningen helt självständigt utan att delta i undervisningen. Enligt den gällande regleringen antas en person som avlägger en särskild examen inte som studerande inom gymnasieutbildningen. I praktiken avläggs en särskild examen så att en person som vill avlägga examen kommer överens om detta med den utbildningsanordnare som sköter bedömningen. Rätten att avlägga en särskild examen prövas av den utbildningsanordnare som svarar för verkställandet och bedömningen av proven.
Enligt förslaget till 3 mom. ska läropliktiga utarbeta en personlig studieplan enligt 26 § i gymnasielagen. I den personliga studieplanen planeras hur studierna ska framskrida. En läropliktig som avlägger särskild examen har rätt att få stöd från undervisningspersonalen när studieplanen utarbetas.
Enligt den bestämmelse som föreslås i lagen 34 § får det inte tas ut avgifter av den läropliktige för prov i en särskild examen. Bestämmelser om finansieringen av särskild examen för läropliktigas del ingår i 24 § 9 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.
39 §.Betyg. I 1 och 2 mom. stryks omnämnandena av utbildning som förbereder för gymnasieutbildning.
41 §.Disciplin. I 1 mom. föreskrivs om grunderna för att en studerande ska kunna avstängas från läroanstalten för viss tid. För läropliktiga är det viktigt att de inte får långa perioder av ogrundad frånvaro från utbildningen. Det föreslås att momentet utökas med en bestämmelse enligt vilken en läropliktig enligt läropliktslagen kan avstängas från läroanstalten för högst tre månader. Den föreslagna tidsfristen motsvarar den maximala tid för avstängning för viss tid som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning. I 8 § i läropliktslagen föreskrivs det om fullgörande av läroplikten under avstängning för viss tid.
7.5
Lagen om yrkesutbildning
I 7, 11, 14 och 16 § stryks omnämnandena av utbildning som handleder för yrkesutbildning. I fortsättningen tillämpas paragraferna endast på utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Det föreslås inga andra ändringar i dessa paragrafers innehåll.
15 §.Examensgrunder. Hänvisningen i 3 mom. ändras till en hänvisning till den nya gymnasielagen 714/2018.
23 §.Examina och utbildning som ska anges i anordnartillståndet. Enligt den gällande paragrafens 1 mom. innehåller anordnartillståndet bestämmelser om rätten att ordna handledande utbildning. Med handledande utbildning avses utbildning som handleder för yrkesutbildning samt utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Det föreslås att paragrafen ändras så att tillståndet att anordna yrkesutbildning innehåller bestämmelser om att ordna utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning, eftersom handledande utbildning enligt propositionen inte ordnas från och med den 1 augusti 2022.
27 §.Övriga rättigheter, skyldigheter, villkor och uppgifter som ska anges i ett anordnartillstånd. Enligt den gällande paragrafens 2 mom. kan anordnartillståndet innehålla bestämmelser om utbildningsanordnarens skyldighet att ordna examina och handledande utbildning som avses i 23 § 1 mom. för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd enligt 65 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att anordnartillstånd för att ordna utbildning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd kan fortsättningen beviljas även för utbildning enligt lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt 21 § i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning tillämpas på ett studerandes rätt till särskilt stöd inom handledande utbildning bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning. Det är motiverat att besluta om ordnande av utbildning som handleder för examensutbildning för studerande som har rätt till krävande särskilt stöd i samband med tillståndet att ordna yrkesutbildning, så att man kan försäkra sig om att de olika utbildningarna med krävande särskilt stöd bildar en ändamålsenlig helhet.
37 §.Att söka sig till utbildning och ansökningsförfaranden. Det föreslås att ordalydelsen i 2 mom. ändras så att den börjar gälla utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning.
38 §.Förutsättningar för antagning som studerande. Den föreslagna paragrafen motsvarar 1 mom. i den gällande paragrafen. Paragrafens 2 och 3 mom., där det föreskrivs om grunderna för antagning som studerande inom utbildning som handleder för yrkesutbildning, upphävs.
44 §.Personlig utvecklingsplan för kunnandet. Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom., där det föreskrivs om utarbetande av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet för läropliktiga studerande. Det finns inga lagstadgade maximitider för avläggandet av yrkesinriktade examina, utan studieframstegen och den eftersträvade tiden för avläggande av examen planeras individuellt för varje studerande i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. En läropliktig studerande är ändå skyldig att studera på heltid, vilket ska beaktas även när den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska den personliga utvecklingsplanen för kunnandet utarbetas för läropliktiga enligt läropliktslagen så att tiden för avläggande av yrkesinriktad examen enligt planen är högst fyra år. Den fyra år långa tiden för avläggande av examen enligt den föreslagna bestämmelsen motsvarar den maximala tiden för fullgörande av gymnasiets lärokurs för unga. Den föreslagna bestämmelsen innebär skyldighet att planera förvärvandet och påvisandet av kunnandet så att examen kan avläggas på fyra år. Bestämmelsen begränsar inte studierätten för en studerande inom yrkesutbildningen, utan han eller hon har rätt att slutföra sin yrkesinriktade examen, trots att studietiden de facto överskrider fyra år.
48 §.Planering av förvärvande av kunnande. Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen planeras förvärvande av yrkesskicklighet eller kunnande individuellt för varje examens- eller utbildningsdel. Det föreslås att momentet utökas med en bestämmelse om bedömning av behovet av och mängden undervisning och handledning för en studerande i utbildningen för grundexamen i samband med utarbetandet av den personliga utvecklingsplanen för kunnandet. Enligt den föreslagna bestämmelsen har utbildningsanordnaren till uppgift att bedöma behovet av och mängden undervisning och handledning som genomförs vid läroanstalten och i andra lärmiljöer.
Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen ska utbildningsanordnaren planera hur den yrkesskicklighet eller det kunnande som förutsätts i examens- eller utbildningsgrunderna ska förvärvas, om den studerande inte har det tidigare förvärvade kunnande som behövs för att kunna visa sitt kunnande. Den bestämmelse som föreslås bli tillfogad preciserar detta så att i samband med planeringen av hur kunnandet förvärvas ska utbildningsanordnaren noggrannare än nu bedöma varje studerandes behov av och mängd undervisning och handledning i olika lärmiljöer. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att de som studerar för grundexamen får tillräckligt med undervisning och handledning i den lärmiljö som är ändamålsenlig för varje studerande. Särskilt för läropliktiga studerande är det viktigt att de får tillräckligt med undervisning som genomförs i läroanstalten. Studerande som kommer direkt från den grundläggande utbildningen till yrkesutbildning har i regel inte tidigare förvärvat kunnande som kan erkännas och som motsvarar kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examensgrunderna, så de förvärvar allt eller nästan allt behövligt kunnande i undervisning och handledning som genomförs i läroanstalten eller andra lärmiljöer.
I 2 mom. ingår också ett bemyndigande, enligt vilket närmare bestämmelser om bedömningen av mängden undervisning och kunnande utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att genom förordning av statsrådet föreskrivs om genomsnittsantalet undervisnings- och handledningstimmar som används som grund för bedömningen när en studerande inte har tidigare förvärvat kunnande.
När utbildningsanordnarna bedömer genomsnittsmängden undervisning och handledning för studerande som kommer direkt från den grundläggande utbildningen bör man som utgångspunkt använda det timantal som anges i förordningen. Det är fråga om ett timantal som ska användas som grund för bedömningen. Den mängd undervisning som behövs ska bedömas utifrån varje studerandes individuella behov och färdigheter i enlighet med principerna om kompetensbaserad yrkesutbildning. Samma grunder ska användas för att bedöma i vilken lärmiljö undervisningen och handledningen ska ges. Behovet av undervisning kan vara större än vad som anges i förordningen till exempel när en studerande har inlärningssvårigheter eller annat behov av stöd, särskilt stöd eller krävande särskilt stöd som är större än vanligt. På motsvarande sätt kan behovet av undervisning vara mindre än vad som anges i förordningen, om en studerande har tidigare kunnande, bättre inlärningsfärdigheter än genomsnittet eller han eller hon kan och vill studera självständigt eller förvärva en del av kunnandet till exempel genom att utnyttja webblärmiljöer. I fråga om studerande som nyss avslutat den grundläggande utbildningen bör självständiga studier användas för att förvärva kunnande endast när det har säkerställts att den studerande har förutsättningar och tillräckliga färdigheter för att studera självständigt. Vid handledning som ges på arbetsplatser är det svårt att schematiskt bestämma antalet handledningstimmar, eftersom handledningen ges vid behov i samband med arbetsuppgifterna.
Enligt det gällande 44 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning utfärdas närmare bestämmelser om de uppgifter som ska föras in i planen genom förordning av statsrådet. I 9 § i statsrådets förordning om yrkesutbildning föreskrivs om de uppgifter som ska föras in i planen. Den nämnda paragrafen i förordningen kommer att utökas med att i planen ska också föras in behovet av och mängden undervisning och handledning som ska genomföras i läroanstalten och andra lärmiljöer utifrån en bedömning som gjorts i enlighet med det nya 2 mom.
Rubriken för 6 kap. samt 50 och58 § ändras så att de börjar gälla utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning.
61 §.Rätt till undervisning och handledning. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen har studerande rätt att i olika inlärningsmiljöer få sådan undervisning och handledning som dels gör det möjligt att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt examens- eller utbildningsgrunderna, dels stöder de studerandes utveckling till goda, harmoniska och bildade människor och samhällsmedlemmar. Det föreslås att momentet utökas med en bestämmelse enligt vilken utbildningsanordnaren ansvarar för att undervisningen och handledningen genomföras med beaktande av det i enlighet med 48 § 2 mom. uppskattade behovet av och mängden undervisning och handledning vid läroanstalten och i andra lärmiljöer. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att varje studerandes behov av att få till exempel undervisning som genomförs i läroanstalten ska beaktas när beslut fattas om mängden undervisning och de lärmiljöer som ska användas.
Paragrafens 2 mom. motsvarar den gällande bestämmelsen. Enligt den gällande bestämmelsen har en studerande rätt att få personlig och annan behövlig handledning.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 3 mom., där det föreskrivs om rätt för personer som avlagt yrkesinriktad grundexamen att av utbildningsanordnaren få handledning, om en person har sökt till fortsatta studier men inte fått en studieplats. Den föreslagna rätten motsvarar rätten till efterhandledning enligt 25 § 4 mom. i gymnasielagen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen har den som avlagt yrkesinriktad grundexamen och som har för avsikt att söka till fortsatta studier efter avläggandet av examen, men som inte har fått en studieplats i examensinriktad utbildning, rätt att får handledning som anknyter till ansökan till fortsatta studier och karriärplanering under året som följer på året då examen har avlagts. För handledningen svarar den utbildningsanordnare i vars läroanstalt examen har avlagts. Rätten till efterhandledning efter att examen avlagts gäller endast studerande som avlagt grundexamen. Rätten till handledning varar till utgången av året som följer på året då examen har avlagts.
Efterhandledning ges på begäran av den som avlagt examen. Med stöd av bestämmelsen kan handledning begäras om en person har sökt till examensinriktade fortsatta studier, i praktiken yrkeshögskola eller universitet, men inte har fått en studieplats. Utbildningsanordnarna handleder sina studerande i studiernas slutskede även vid ansökan till eventuella fortsatta studier, så bestämmelsen gäller inte handledning i anslutning till fortsatta studier som ges under studietiden. I enlighet med bestämmelsens ordalydelse är det utbildningsanordnarnas uppgift att ge efterhandledning endast till sådana som avlagt examen och vars syfte uttryckligen är att fortsätta sina studier på högskolestadiet efter avlagd yrkesinriktad examen. Om den som avlagt examen har för avsikt att övergå till arbetslivet får dessa personer den handledning de behöver från arbets- och näringsbyråer och Navigatorer.
62 §.Utbildningens innehåll. Ordalydelsen i 1 mom. ändras så att det avser utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning.
70 §.Läroavtalsutbildning. Enligt det gällande 5 mom. får handledande utbildning inte ordnas som läroavtalsutbildning. Momentets ordalydelse ändras så att det avser utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning. Inte heller utbildning som handleder för examensutbildning får ordnas som läroavtalsutbildning.
85 §.Disciplin. I 1 mom. föreskrivs om grunderna för att avstänga en studerande från läroanstalten för viss tid. Det föreslås att momentet utökas med en bestämmelse enligt vilken en läropliktig enligt läropliktslagen kan avstängas från läroanstalten för högst tre månader. Den föreslagna ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 41 § 1 mom. i gymnasielagen. Momentet utökas dessutom med en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om fullgörande av läroplikten under tiden för avstängning för viss tid finns i 8 § i läropliktslagen.
96 §.Studierätt. I paragrafen föreskrivs när studierätten börjar och upphör och om rätt att tillfälligt avbryta studierätten. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar de gällande bestämmelserna.
I 3 mom. föreskrivs om en studerandes rätt att tillfälligt avbryta sin studierätt. Det föreslås att momentet utökas med en bestämmelse enligt vilket de grunder för att avbrytande av studierna som föreskrivs där inte tillämpas på läropliktiga enligt läropliktslagen. Bestämmelser om läropliktiga studerandes rätt att avbryta fullgörandet av läroplikten, i praktiken rätt att avbryta sina studier för viss tid, föreslås ingå i 7 § i läropliktslagen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som föreslås i 23 § 3 mom. i gymnasielagen.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett 4 mom., där det föreskrivs att utbildningsanordnaren beslutar om tillfälligt avbrytande av studierätten på den studerandes ansökan. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar nuläget, trots att detta inte har föreskrivits tidigare i lagen. En motsvarande bestämmelse finns i 23 § 4 mom. i gymnasielagen.
97 §.När studerande anses ha avgått. Paragrafens 1 mom. motsvarar den första meningen i den gällande paragrafens 1 mom.
Det föreslås att 2 mom. preciseras så att en studerande kan anses ha avgått på grund av sitt eget meddelande också vid en senare tidpunkt som meddelas av den studerande, och alltså inte i enlighet med den gällande bestämmelsen alltid den dag när meddelandet kommer fram till utbildningsanordnaren. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 24 § 2 mom. i gymnasielagen.
Bestämmelsen om meddelandet av beslut i 1 mom. i den gällande paragrafen överförs till 3 mom.
Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen anses en studerande ha avgått, om det är uppenbart att han eller hon inte har för avsikt att delta i undervisning eller yrkesprov eller visa sitt kunnande på andra sätt i enlighet med den personliga utvecklingsplanen för kunnandet och inte har uppgett någon grundad anledning till sin frånvaro. För läropliktiga är det viktigt att de inte får långa perioder av ogrundad frånvaro från utbildningen, utan vid ett eventuellt avbrott ska den läropliktige så snabbt som möjligt börja omfattas av de handledningstjänster som föreskrivs i läropliktslagen.
I 4 mom. föreslås det också att en läropliktig anses ha avgått senast en månad efter att han eller hon för sista gången har deltagit i undervisning enligt den personliga utvecklingsplanen för kunnandet eller i yrkesprov eller annat påvisande av kunnandet, om han eller hon inte har uppgett en grundad anledning till sin frånvaro. Den tidsfrist på en månad som nämns i bestämmelsen innebär att beslutet om förlust av studierätten ska fattas så snabbt som möjligt efter att tidsfristen på månad gått ut. Den studerandes studierätt anses då ha upphört en månad efter att han eller hon senast har deltagit i undervisning. Beslutet om förlust av studierätten kan dock fattas innan tidsfristen på en månad gått ut, om omständigheterna annars ger vid handen att den studerande inte har för avsikt att fortsätta studierna.
I det föreslagna momentet ingår också en informativ hänvisning enligt vilken bestämmelser om förfarandet som gäller när en läropliktig förlorar studierätten och när en läropliktig anses ha avgått finns i 13 § i läropliktslagen. I förslaget till 13 § i läropliktslagen föreskrivs att innan studierätten upphör eller beslut fattas om att en studerande anses ha avgått ska utbildningsanordnaren utreda om den läropliktige har inlett nya studier som ingår i fullgörandet av läroplikten.
99 §.Studerandevård. Ordalydelsen i 1 mom. ändras så att det avser utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning. Dessutom utökas momentet med att bestämmelser om rätt till studerandevård och studerandevårdstjänster även för läropliktiga studerande inom utbildning för yrkesexamen finns i lagen om elev- och studerandevård.
100 §.Rätt till avgiftsfria måltider. I paragrafen föreskrivs det om rätt till avgiftsfria måltider för dem som studerar på heltid. Ordalydelsen i 1 mom. ändras så att det avser utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning. Dessutom utökas momentet med att även läropliktiga studerande i heltidsutbildning för yrkesexamen har rätt till avgiftsfria måltider de dagar då den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet förutsätter att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. På heltidsstudier tillämpas vad som i lagen om studiestöd föreskrivs om heltidsstudier. Enligt lagen om studiestöd är avläggandet av en yrkesexamen studier på heltid, om den omfattning av studierna som man kommit överens om i den studerandes personliga kompetensutvecklingsplan är minst 4,5 kompetenspoäng per studiemånad.
102 §.Studiesociala förmåner i läroavtalsutbildning. Enligt 3 mom. i den gällande paragrafen har en studerande i läroavtalsutbildning rätt till ersättning för resekostnader, om det förvärvande av kunnande som sker i utbildningsanordnarens inlärningsmiljöer förutsätter att den studerande reser över 10 kilometer i en riktning från hemmet eller läroavtalsarbetsplatsen till undervisningsplatsen. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att en läropliktig har rätt till reseersättning, om resans längd är minst sju kilometer, vilket motsvarar läropliktiga studerandes rätt till avgiftsfria skolresor.
104 §.Beviljande av och rätt till en plats på ett internatboende. Enligt det gällande 1 mom. ska när platser på ett internatboende beviljas jämlika grunder för beviljandet tillämpas och den studerandes behov av en plats på ett internatboende beaktas. Det föreslås att 1 mom. utökas med en bestämmelse om att läropliktiga och andra som har rätt till avgiftsfri utbildning ska prioriteras när platser på ett internatboende beviljas. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska platser på ett internatboende i första hand beviljas läropliktiga enligt läropliktslagen, i andra hand andra studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen och därefter andra studerande.
Det föreslagna tillägget innebär att om studerande annars har lika behov av en plats på ett internatboende, ska läropliktiga och andra som har rätt till avgiftsfri utbildning komma i första hand. Vid bedömningen av behovet av en plats på ett internatboende ska man emellertid fortfarande fästa uppmärksamhet till exempel vid avståndet mellan den studerandes hem och läroanstalten samt övrigt behov av en plats på ett internatboende i anslutning till exempelvis livssituationen. I fråga om studerande som har rätt till krävande särskilt stöd bör vid beviljandet av en plats på ett internatboende även den studerandes stöd behov uppmärksammas liksom möjligheterna att bo någon annanstans än på läroanstaltens internatboende under studietiden.
I 3 mom. föreskrivs det att utbildningsanordnaren kan besluta att den studerandes rätt till en plats på internatboende upphör för den tid som den studerande är avstängd från läroanstalten, hans eller hennes studierätt är avbruten eller han eller hon tillfälligt har avbrutit sina studier. Bestämmelser om läropliktigas rätt att avbryta sina studier för viss tid ingår i fortsättningen i läropliktslagen, så det föreslås att bestämmelsen utökas med en hänvisning till 7 § i läropliktslagen, där det föreskrivs om avbrytande av fullgörandet av läroplikten.
105 §.Avgifter som tas ut av studerande. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen är utbildning för en yrkesinriktad grundexamen och handledande utbildning avgiftsfria för de studerande. Avgift kan dock tas ut för läromedel och material som den studerande får behålla efter avslutad utbildning. Momentets ordalydelse ändras så att det gäller utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning.
Det förslås att 3 mom. utökas med en bestämmelse enligt vilken de avgifter för läromedel och material som avses i 1 mom. och de avgifter som avses i 2 mom. kan inte tas ut av studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. I 2 mom. föreskrivs det att i utbildning för en yrkesexamen eller specialyrkesexamen kan utbildningsanordnaren ta ut en skälig studieavgift av de studerande för att täcka en del av kostnaderna för ordnande av utbildningen. Avgifter kan alltså inte tas ut av sådana studerande i utbildning för en yrkesexamen som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen.
111 §.Begäran om omprövning. Ordalydelsen i 1 punkten ändras så att den avses utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv i stället för handledande utbildning.
7.6
Lagen om fritt bildningsarbete
9 §.Statsandelens belopp. I paragrafen föreskrivs det om statsandelens belopp vid finansiering av sådan utbildning som avses i lagen. I 1 mom. i den gällande lagen föreskrivs att för huvudmän för folkhögskolor, studiecentraler, medborgarinstitut eller sommaruniversitet beviljas statsandel till 100 procent av det belopp som beräknats enligt 8 § för det antal prestationer som undervisnings- och kulturministeriet fastställt med stöd av 10 § när det gäller av huvudmannen ordnad utbildning som godkänts i en sådan integrationsplan för den studerande som avses i 11 § i lagen om främjande av integration. I propositionen föreslås det att i motsvarande utbildning som ordnas av folkhögskolor kan i situationer som anges i 5 § 2 mom. i läropliktslagen delta även andra än sådana som deltar i integrationsutbildning. Även då ska statsandelen för utbildningen vara 100 procent. Det föreslås att 1 mom. utökas med en bestämmelse om detta.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom., där det föreskrivs om statsandelens belopp för huvudmän för folkhögskolor som ordnar utbildning som riktar sig till läropliktiga. För ordnandet av utbildning beviljas 100 procent av det belopp som beräknats enligt 8 § för det antal prestationer som undervisnings- och kulturministeriet fastställt med stöd av 10 § när det gäller av huvudmannen ordnad utbildning som riktar sig till läropliktiga.
10 §.Fastställande av antalet prestationer som ska användas vid beräkning av statsandelen. Det föreslås att 1 mom. utökas med en hänvisning till statsandelen enligt 9 § 5 mom. för utbildning som riktar sig till läropliktiga. I enligt med den gällande paragrafen fastställer undervisnings- och kulturministeriet därtill årligen inom ramen för statsbudgeten det antal studerandeveckor och undervisningstimmar av ovannämnda studerandeveckor och undervisningstimmar för vilka statsandel beviljas till 100 procent.
24 §.Avgifter som tas ut av de studerande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att avgifter inte heller tas i utbildning enligt 7 a kap. som folkhögskolor ordnar och som riktar sig till läropliktiga eller i utbildning enligt 5 § 2 mom. i läropliktslagen. Bestämmelser om avgiftsfri utbildning ingår i 4 kap. i läropliktslagen.
7 a kap. Utbildning som riktar sig till läropliktiga
Det föreslås att lagen utökas med ett nytt 7 a kap. Rubriken för kapitlet föreslås vara Utbildning som riktar sig till läropliktiga. Utbildning som riktar sig till läropliktiga är en ny utbildningsform för folkhögskolornas huvudmän, eftersom motsvarande utbildning inte ordnas med stöd av den gällande lagen. I kapitlet föreslås bestämmelser om målen för och anordnande av utbildningen samt om de studerandes rättigheter och skyldigheter.
25 a §.Målen för utbildning som riktar sig till läropliktiga. I 1 mom. föreslås bestämmelser om kapitlets tillämpningsområde. I kapitlet föreslås bestämmelser om utbildning som riktar sig till läropliktiga enligt läropliktslagen. Det är fråga om en ny utbildningsform, eftersom den gällande lagen inte har några bestämmelser om utbildning som riktar sig till läropliktiga. Det föreslås att kapitlet tillämpas på studerande som är läropliktiga när de inleder utbildningen. Om en studerande har varit läropliktig när utbildningen inleddes, har han eller hon rätt att slutföra utbildningen i fråga. Om läroplikten föreskrivs i läropliktslagen.
I 2 mom. föreskrivs om målen för utbildningen. Målet med utbildningen är att främja den studerandes studier efter eget val och ge den studerande färdigheter att fortsätta studierna efter den grundläggande utbildningen. Detta betyder till exempel att utbildningen ökar den studerandes delaktighet samt färdigheter till livslångt lärande. Målet är att stärka den studerandes grundläggande färdigheter, studiefärdigheter och interaktiva färdigheter, behärskande av undervisnings- och kunskapsområdenas språk samt know-how och kommunikationsfärdigheter så att den studerande har beredskap att söka till och studera inom utbildning efter den grundläggande utbildningen. Dessutom innefattar utbildningen inriktningsstudier.
I 3 mom. föreslås det att syftet med utbildningen ska vara att stärka de studerandes livskompetens och ge de studerande färdigheter att kontinuerligt utveckla sig själva. Detta betyder till exempel att under utbildningen utökas den studerandes livsplaneringsfärdigheter samt studie- och arbetslivsfärdigheter, att man försöker identifiera inlärningssvårigheter, stödjer den ungas förmåga att göra upp framtidsplaner samt hjälper den unga att hitta motivation. Folkhögskolestudier i internatform ger en ung studerande i läropliktsåldern möjlighet att bli självständig, skaffa sig livskompetens och sociala färdigheter samt hitta resurser att planera sin framtid.
25 b §.Anordnande av utbildning och utbildningens omfattning. I paragrafen föreslås bestämmelser om anordnande av utbildningen och dess omfattning. Enligt 1 mom. får utbildning som riktar sig till läropliktiga ordnas av huvudmän för folkhögskolor som har beviljats ett sådant tillstånd att driva en folkhögskola som avses i lagens 4 §. Folkhögskolorna har redan tidigare ordnat utbildning som riktar sig till motsvarande målgrupp, men det har inte tidigare föreskrivits i lag om anordnande av utbildningen och dess omfattning.
Enligt 2 mom. ska utbildningen omfatta minst 34 studerandeveckor. Utbildningen får räcka högst ett år. Om den studerande inte når upp till 34 studerandeveckor upphör genomförandet av utbildningen. Utbildningens omfattning motsvarar den utbildning på folkhögskolornas så kallade ”långa linjer” som folkhögskolorna ordnar i dag. Den ett år långa utbildningen ska vara avgiftsfri för den studerande om han eller hon var läropliktig när utbildningen påbörjades. Man ska kunna övergå smidigt till utbildningen under läsåret och vid behov kunna övergå till att fortsätta exempelvis i yrkesutbildning och gymnasieutbildning enligt den studerandes behov och kunnande. Tidsperioden på ett år bestäms i den individuella studieplanen.
I 3 mom. föreslås det att avvikelser från utbildningens längd få dock företas, om den huvudsakliga utbildningsuppgiften eller en del av utbildningsuppgiften för folkhögskolans huvudman i det tillstånd att driva läroanstalt som avses i 4 § är anordnande av utbildning för studerande med svår funktionsnedsättning. Huvudsakliga utbildningsuppgift att ordna utbildning för studerande med svår funktionsnedsättning har beviljats Lehtimäen opisto och Kuurojen kansanopisto. När en studerande är i utbildning som ordnas för studerande med svår funktionsnedsättning får utbildningen räcka längre än vad som föreskrivs i 2 mom. Tiden för genomförande av utbildningen är i princip ett år. I bestämmelsen möjliggörs emellertid en längre tid för genomförande av utbildningen än så, dock högst tre år. Det kan finnas betydande skillnader i inlärningsfärdigheterna hos studerande med svår funktionsnedsättning och en studerande som behöver stöd kan behöva längre tid än genomsnittet för att genomföra utbildningen.
I praktiken räcker det 1—3 år att genomföra den utbildning som avses i 3 mom. Tiden för genomförande av utbildningen bestäms utifrån den studerandes individuella mål och färdigheter. Den tid det tar för en studerande att genomföra utbildningen ska bedömas i förhållande till målen i den individuella studieplanen som avses i 25 f § 2 mom. Beslutet om tiden för genomförande av utbildningen fattas som en del av den personliga studieplanen. Vid behov kan beslutet också ändras under utbildningstiden i enlighet med den studerandes individuella behov och mål. Utbildningen upphör att vara avgiftsfri senast när det har gått 3 år från det att den studerande påbörjade utbildningen.
25 c §.Grunder för läroplanen. I 1 mom. föreslås det att Utbildningsstyrelsen ska utarbeta läroplansgrunderna för utbildning som riktar sig till läropliktiga. Utbildningsstyrelsen fattar beslut om utbildningens mål, centrala innehåll och bedömningen av den samt om de centrala principerna för studerandevården. Nationella läroplansgrunder tryggar en enhetlig kvalitet på utbildningen och de studerandes rättsskydd. I enlighet med den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen ska Utbildningsstyrelsen fastställa grunderna för läroplanen enligt 1 mom. så att huvudmännen för folkhögskolorna kan ta dem i bruk när lagen träder i kraft. Det är fråga om en ny uppgift för Utbildningsstyrelsen.
I 2 mom. föreslås det att huvudmannen för folkhögskolan ska godkänna en läroplan för utbildningen. Läroplanen godkänns separat för finsk-, svensk- och samiskspråkig undervisning samt vid behov för undervisning på något annat språk. Inom ramen för den gällande lagen är läroanstalter för fritt bildningsarbete skyldiga att göra upp en verksamhetsplan och läroplan enligt lagen när vissa villkor är uppfyllda. Enligt 6 § 2 mom. i lagen om fritt bildningsarbete ska läroanstalten för ordnande av utbildningen göra upp en verksamhetsplan där utbildningsverksamhetens helhet framgår. En folkhögskola och ett idrottsutbildningscenter ska dessutom utarbeta en läroplan för utbildning som varar minst åtta veckor eller som omfattar distansundervisning eller sådan inlärning i arbetet som avses i 6 a §. Av läroplanen ska framgå innehållet i och omfattningen av handledd undervisning som ordnas av läroanstalten. Inom ramen för den gällande lagstiftningen har folkhögskolorna ordnat så kallade långa linjer, vilkas innehåll läroanstalterna planerar själva. Att godkänna en läroplan enligt grunderna för utbildning som riktar sig till läropliktiga är dock en ny uppgift för folkhögskolornas huvudmän.
25 d §.Antagning som studerande. I paragrafen föreslås bestämmelser om antagning som studerande. I den gällande lagen om fritt bildningsarbete finns inga bestämmelser om antagning som studerande. Enligt 1 mom. fattas beslut om antagning som studerande av huvudmannen för folkhögskolan. Vid antagning av studerande ska jämlika urvalsgrunder tillämpas.
Enligt 2 mom. kan som studerande inom utbildning som riktar sig till läropliktiga antas den som fullföljt lärokursen för den grundläggande utbildningen. Som studerande kan också antas andra som huvudmannen för folkhögskolan anser ha tillräckliga förutsättningar att klara av utbildningen. Huvudmannen för folkhögskolan kan bedöma en persons förutsättningar att klara av utbildningen till exempel genom antagnings- och lämplighetsprov. Huvudmannen för folkhögskolan beslutar om andra grunder för antagning som studerande samt om att ordna eventuella antagnings- eller lämplighetsprov på det sätt som föreslås i 25 e §.
25 e §.Ansökningsförfaranden och beslut om antagning som studerande. I paragrafen föreslås bestämmelser om ansökan till utbildning och antagning som studerande. I den gällande lagen om fritt bildningsarbete finns inga motsvarande bestämmelser om ansökan till utbildning och antagning som studerande.
I 1 mom. föreslås det att huvudmannen för folkhögskolan kan besluta om att ordna eventuella antagnings- och lämplighetsprov. Sådana prov kan vara till exempel intervjuer med de sökande och lämplighetsprov.
För ansökan till utbildningen finns det två huvudvägar, kontinuerlig ansökan och de riksomfattande ansökningsförfarandena. Riksomfattande ansökningsförfaranden ordnas årligen på våren. Genom kontinuerlig ansökan är det åter möjligt att söka till utbildning smidigt året runt. Den gällande lagen innehåller inga bestämmelser om ansökan. Enligt nuvarande praxis har man kunnat söka till folkhögskolornas långa linjer vid direkt ansökan på våren. Folkhögskolorna har också själva kunnat besluta om antagning av studerande under pågående läsår.
Till utbildning som riktar sig till läropliktiga ska man kunna söka via kontinuerlig ansökan eller via det riksomfattande ansökningsförfarandet. Enligt den bestämmelse som föreslås i 2 mom. beslutar huvudmannen för folkhögskolan om kontinuerlig ansökan och därtill hörande ansökningstider och ansökningsförfaranden.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 3 mom. kan riksomfattande ansökningsförfaranden användas vid antagningen av studerande. Bestämmelser om riksomfattande ansökningsförfaranden utfärdas genom förordning av statsrådet. Det riksomfattande ansökningsförfarandet tas första gången i bruk i den gemensamma ansökan våren 2022. Bestämmelserna om det riksomfattande ansökningsförfarandet föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om beslut om antagning som studerande när riksomfattande ansökningsförfaranden används vid antagningen av studerande. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar det som föreskrivs i andra utbildningslagar.
25 f §.Rätt till undervisning. I paragrafen föreskrivs det om studerandes rätt att få undervisning. Enligt 1 mom. har de studerande rätt att få undervisning enligt grunderna för läroplanen.
I 2 mom. föreskrivs det om den studerandes personliga studieplan. Studierna kan bestå av olika helheter och studierna ska vara valfria, och därför utarbetas en personlig studieplan för varje studerande. För en studerande som inleder utbildningen utarbetas en personlig studieplan, där man skriver in den studerandes individuella utbildnings- och utvecklingsmål samt uppgifter om handlednings- och stödåtgärder. Utbildningens längd fastställs i den personliga studieplanen. I läroplansgrunderna fastställs målen för utarbetandet av personliga studieplaner. När en plan utarbetas beaktas den studerandes individuella mål och utvecklandet av studiefärdigheterna. Huvudmannen för folkhögskolan ska utarbeta den personliga studieplanen tillsammans med den studerande. Planen ska regelbundet uppdateras under studiernas gång. Den studerandes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare för den studerande ska ha möjlighet att delta i utarbetandet och uppdateringen av den personliga studieplanen.
25 g §.Betyg och intyg samt bedömning av kunnandet. I paragrafen föreslås bestämmelser om betyg och bedömning av den studerandes kunnande. I den gällande lagen om fritt bildningsarbete finns inga motsvarande bestämmelser.
I 1 mom. föreslås det att den studerande ska få ett betyg för deltagande i utbildning. Betyget ska fås efter det att studierna genomförts, och också i det fall att den studerande inte har genomfört studier i en den omfattning som föreskrivs i 25 b §.
Enligt 2 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen i grunderna för läroplanen om uppgifterna som ska antecknas på betygen och om andra bilagor till betygen. Vid bedömningen av den studerandes kunnande i samband med betyg ges ska man använda de bedömningskriterier som härletts från målen och som fastställts i grunderna för läroplanen.
Enligt 3 mom. ska huvudmannen för folkhögskolan också på begäran av den studerande ge den studerande ett intyg över avlagda studier, om den studerande avgår eller avbryter genomförandet av utbildningen. Den studerandes kunnande bedöms genom att kunnandet jämförs med det kunnande som ingår i grunderna för läroplanen.
Enligt 4 mom. bedöms den studerandes kunnande genom att kunnandet jämförs med det kunnande som ingår i grunderna för läroplanen. Bedömningen ska täcka kraven och målen enligt grunderna för läroplanen. Bedömningen under utbildningen omfattar bedömning av den studerandes kunnande som görs under och efter inlärningsprocessen, och resultaten av den förmedlas till de studerande i betygen. När studierna avslutas ges den studerande ett betyg, som innehåller verbala bedömningen av huruvida den studerande har nått målen för studierna.
Enligt 5 mom. ska den studerande ges möjlighet till självbedömning. Självbedömningen påverkar ändå inte bedömningen av kunnandet. Kunnandet bedöms antingen med vitsordet godkänt eller med vitsordet underkänt. Dessutom får den studerande en verbal bedömning av studieframstegen. Utbildningsanordnaren ska ordna en möjlighet att ta om påvisandet av kunnandet, om den studerandes kunnande har bedömts med vitsordet underkänt.
25 h §.Studierätt. I paragrafen föreslås bestämmelser om den studerandes studierätt. I den gällande lagen om fritt bildningsarbete finns inga bestämmelser om när den studerandes studierätt börjar och upphör.
Enligt 1 mom. börjar den studerandes studierätt i utbildning som riktar sig till läropliktiga vid den tidpunkt huvudmannen för folkhögskolan bestämmer, och enligt 2 mom. upphör den senast när den studerande har avlagt utbildningen i den omfattning som föreskrivs i 4 § eller när han eller hon anses ha avgått på det sätt som anges i 25 h §. Studierna upphör till exempel när den studerande har genomfört utbildning den tid som föreskrivs i 4 §.
Enligt 3 mom. tillämpas 7 § i läropliktslagen på studerandes rätt att avbryta sin studierätt för viss tid. Den studerande har alltså rätt att avbryta sin studierätt för viss tid på det sätt som föreskrivs i 7 § i läropliktslagen.
25 i §.När studerande anses ha avgått. I paragrafen föreslås bestämmelser om när en studerande ska anses ha avgått och om förfarandet i anslutning därtill. Den gällande lagen om fritt bildningsarbete innehåller inga motsvarande bestämmelser om när studerande anses ha avgått.
Enligt paragrafen kan en studerande anses ha avgått på tre olika sätt. Enligt 1 mom. förlorar en studerande som inte avlagt studierna inom den tid som föreskrivs i 25 b § 2 eller 3 mom. sin studierätt.
Enligt 2 mom. kan en studerande likaså anses ha avgått, om det är uppenbart att han eller hon inte har haft för avsikt att delta i undervisningen och inte har angett någon grundad anledning till frånvaron. Till exempel att den studerande är frånvarande långa perioder utan att ge någon förklaring, eller att den studerande de facto inte börjar genomföra sina studier kan vara orsaker som gör att den studerande anses ha avgått.
Enligt 3 mom. kan en studerande också själv meddela huvudmannen för folkhögskolan att han eller hon avgår. Meddelandet ska vara skriftligt. Då anses den studerande ha avgått den dag när meddelandet kommer fram till huvudmannen för folkhögskolan, eller vid en senare tidpunkt som meddelas av den studerande.
Enligt 4 mom. ska huvudmannen för folkhögskolan i de fall som anges ovan fatta ett beslut i ärenden enligt vilken studeranden anses ha avgått. Bestämmelser om sökande av ändring i beslutet ingår i lagens 25 l §. När en studerande anses ha avgått gäller detta också avstängning från internatboendet. En studerande kan avstängas också i enlighet med den hänvisning till 41 § i gymnasielagen som ingår i 25 j § i lagen om fritt bildningsarbete. En studerande kan som disciplinåtgärd avstängas enbart från internatboendet, då anses den studerande inte ha avgått från utbildningen.
25 j §.Tillämpning av gymnasielagen. I paragrafen föreslås också bestämmelser om tillämpning av gymnasielagen.
Det föreslås att på utbildningen tillämpas vad som föreskrivs i gymnasielagen om studerandevård, samarbetet mellan hemmet och läroanstalten samt om sekretess för och behandlingen av personuppgifter. Därtill föreslås det att i utbildningen tillämpas gymnasielagens bestämmelser om disciplin och metoderna i anslutning därtill och om sökande av ändring. De bestämmelser i gymnasielagen som det hänvisas till ska vara direkt tillämpliga även i folkhögskolornas utbildning som riktar sig till läropliktiga, så bestämmelser med samma innehåll tas inte in i lagen om fritt bildningsarbete.
25 k §.Sökande av ändring i beslut som gäller bedömning. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring i beslut som bedömning av studierna.
Bestämmelser om bedömning av studerande ingår i lagens 25 g §. Enligt 1 mom. får ändring i ett beslut som gäller bedömning av en studerande inte sökas genom besvär. En studerande som är missnöjd med bedömningen kan dock be rektorn för folkhögskolan om en ny bedömning inom två månader efter delfåendet. Den föreslagna tiden motsvarar den i gymnasielagen föreskrivna tiden för sökande av ändring i ett beslut som gäller bedömning av en studerande. Med delfående avses i delfående enligt förvaltningslagen, utan den tidpunkt då den studerande har faktisk möjlighet att få information om bedömningen av hans eller hennes kunnande.
Omprövning av rektorns beslut enligt 1 mom. får begäras hos regionförvaltningsverket. Enligt den bestämmelse som föreslås i 2 mom. får den studerande hos regionförvaltningsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen inom 14 dagar från att ha fått del av beslutet om den nya bedömning som gjorts på begäran eller av ett avgörande genom vilket begäran har avslagits begära omprövning av beslutet eller avgörandet. Den föreslagna regleringen motsvarar den gällande regleringen i gymnasielagen.
Enligt 3 mom. får ett beslut av regionförvaltningsverket genom vilket en omprövning av ett ärende enligt 2 mom. har avgjorts inte överklagas genom besvär. Den föreslagna regleringen motsvarar den gällande regleringen i gymnasielagen.
25 l §.Sökande av ändring. I 1 mom. föreskrivs om rätt att begära omprövning hos regionförvaltningsverket. Omprövning får begäras av beslut som huvudmannen för folkhögskolan har fattat, om beslutet gäller i 25 b § 3 mom. avsedd tid för genomförande av utbildningen, i 25 c § avsedd antagning som studerande och en i 25 i § avsedd fråga om en studerande ska anses ha avgått. Också i fråga om motsvarande beslut som fattats med stöd av gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning föreskrivs det om rätt att begära omprövning hos regionförvaltningsverket.
I omprövningsförfarandet iakttas de förfaranden som anges i förvaltningslagen, om inte något annat föreskrivs i lag. Enligt förvaltningslagen ska en begäran om omprövning göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I 1 mom. föreslås det med avvikelse från förvaltningslagen att omprövning av beslut ska begäras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Den föreslagna tidsfristen på 14 dagar motsvarar den tid för sökande av ändring som föreskrivs i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. I 2 mom. ingår en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om omprövningsförfarandet i övrigt finns i förvaltningslagen.
Vid sökande av ändring hos förvaltningsdomstol iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden, om inte något annat föreskrivs i lag. I 3 mom. föreslås vissa undantag från bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Enligt lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska besvär anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I 3 mom. föreslås med avvikelse från lagen om rättegång i förvaltningsärenden att besvär över beslut enligt 1 mom. som fattats med anledning av en begäran om omprövning ska anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. Dessutom föreslås det att besvären ska behandlas skyndsamt. Den föreslagna tidsfristen på 14 dagar och bestämmelsen om skyndsam behandling motsvarar det som föreskrivs i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning, om besvären gäller motsvarande beslut som är föremål för begäran om omprövning.
I 3 mom. föreslås det också att ett beslut av förvaltningsdomstol genom vilket besvär som anförts i ett ärende enligt 1 mom. inte får överklagas genom besvär. Detta är ett undantag från det som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, enligt vilken ett beslut som en regional förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Det föreslagna besvärsförbudet motsvarar besvärsförbuden i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. Besvärsförbudet är motiverat, eftersom det redan finns möjlighet att söka ändring i två steg i de aktuella ärendekategorierna, först omprövningsförfarande hos regionförvaltningsverket och därefter besvärsrätt hos förvaltningsdomstolen. I samband med 2015 års totalreform av förfarandena för sökande av ändring beslöt man att behålla motsvarande besvärsförbud i fråga om beslut där omprövningsförfarande utgör rättsmedel i första instans.
I 3 mom. ingår också en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i övrigt finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I bestämmelsen föreskrivs inte separat vilka beslut som kan överklagas hos förvaltningsdomstol, utan till denna del iakttas lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
25 m §.Tillämpning av bestämmelserna på annan utbildning som ordnas för läropliktiga. I paragrafen föreskrivs det att bestämmelser i 7 a kap. om utbildning för läropliktiga ska tillämpas även på i 5 § 2 mom. i läropliktslagen avsedd utbildning som ordnas för invandrare. Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas bestämmelserna i 25 d §, 25 e § 1 och 2 mom., 25 f §, 25 g § 1 och 3—5 mom., 25 h §, 25 i § 2—4 mom. och 25 j—25 l §.
I 25 d § föreskrivs det om antagning som studerande och i 25 e § om ansökningsförfarandena. I utbildning som ordnas för invandrare tillämpas inte bestämmelserna om riksomfattande ansökningsförfaranden i 25 e § 3 och 4 mom. I 25 f § föreskrivs det om rätt till undervisning samt utarbetande av en individuell studieplan. I 25 g § föreskrivs det om betyg och intyg samt bedömning av kunnandet. Paragrafens 2 mom., enligt vilket Utbildningsstyrelsen i grunderna för läroplanen bestämmer om uppgifterna som antecknas på betygen och om andra bilagor till betygen, tillämpas inte i utbildning som ordnas för invandrare. I 25 h § föreskrivs det om studierätt och i 25 i § om när studerande anses ha avgått. I 25 j § föreskrivs det om tillämpning av gymnasielagens bestämmelser i ärenden som gäller studerandevård, samarbetet mellan hemmet och läroanstalten, sekretess för och behandlingen av personuppgifter samt disciplin. I 25 k § föreskrivs det om sökande av ändring i beslut som gäller bedömning och i 25 l § om övrigt sökande av ändring.
7.7
Lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet
1 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. tillfogas en ny punkt 3 i stället för den tidigare upphävda 3 punkten. Enligt den föreslagna bestämmelsen fogas läropliktslagen till lagens tillämpningsområde, eftersom det också i läropliktslagen föreskrivs om verksamhet som finansieras med stöd av lagen i fråga. I läropliktslagen föreskrivs det om handlednings- och tillsynsansvar för anordnare av gymnasieutbildning och yrkesutbildning samt om avgiftsfri läropliktsutbildning.
2 §. Tillämpning av lagen i vissa fall. I 2 mom. 4 punkten ändras hänvisningen till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det i fortsättningen föreskrivs om förlängd läroplikt.
3 §.Definitioner. Till 1 punkten fogas att i lagen avses med undervisningsverksamhet också verksamhet som regleras av läropliktslagen som nämns i 1 § 1 mom. 3 punkten.
5 §.Grunden för beräkning av finansieringen. Hänvisningen i 3 punkten till förlängd läroplikt som avses i lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen.
7 §.Finansiering av gymnasieutbildning som ordnas av samkommuner och privata utbildningsanordnare. I paragrafen föreslås en korrigering av det lagtekniska fel som innebär att det föreskrivs om samma sak i 1 och 2 mom. Ordalydelsen i 1 mom. i den föreslagna paragrafen motsvarar 1 mom. i den gällande paragrafen. Paragrafens 2 mom. motsvarar 3 mom. i den gällande lagen. Den gällande paragrafens 4 mom. kan upphävas som onödigt, eftersom det inte tillämpas längre.
8 §.Kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna för utbildning som avses i gymnasielagen. I 1 mom. föreskrivs det om kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna för utbildning som avses i gymnasielagen. De nya uppgifter som föreslås för anordnare av gymnasieutbildning finansieras till 100 procent med statsandelsfinansiering, så kommunens finansieringsandelsprocent som anges i momentet bör ändras i överensstämmelse med detta. Enligt den föreslagna bestämmelsen utgör kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna för gymnasieutbildningen 52,21 procent. Denna procentsats tillämpas första gången när finansiering beviljas för finansåret 2024, eftersom kostnaderna för utvidgningen av läroplikten ökar stegvis åren 2021—2023 och uppgår till fullt belopp 2024. Enligt övergångsbestämmelsen är kommunens självfinansieringsandel 57,13 procent när finansiering beviljas för finansåret 2021, 52,82 procent när finansiering beviljas för finansåret 2022 och 53,00 procent när finansiering beviljas för finansåret 2023. Under övergångsperioden ändras kommunens självfinansieringsandel årligen i motsvarighet till anslagsökningarna.
I paragrafen föreskrivs det också om kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning. Procentandelen för denna är en annan än procentandelen för annan utbildning som avses i gymnasielagen, eftersom den handledande utbildning har anvisats en statsandelsfinansiering på 50 procent när det har föreskrivits om den med stöd av den gällande lagstiftningen.
9 §.Budgetanslag för yrkesutbildning. I läropliktslagen föreskrivs det om verksamhet som avsikten är att ska finansieras inom ramen för anslaget för yrkesutbildning. Det föreslås att en bestämmelse om detta fogas till 1 mom.
24 §.Priserna per enhet för gymnasier. I läropliktslagen föreskrivs det om verksamhet som avsikten är att ska finansieras inom ramen för anslaget för yrkesutbildning. Det föreslås att en bestämmelse om detta fogas till 1 mom., enligt vilken vid beräkning priserna per enhet i gymnasiet beaktas också kostnaderna för ordnandet av gymnasieutbildning som avses i läropliktslagen.
De anslagsökningar som hänför sig till utvidgningen av läroplikten och den avgiftsfria utbildningen på andra stadiet medför också behov av att se över den procentandel enligt 1 mom. som anvisas för finansieringen för gymnasier med en särskild utbildningsuppgift samt viktkoefficienten för gymnasieutbildning för vuxna. De föreslagna ändringarna träder i kraft stegvis inom ramen för en övergångsperiod, eftersom kostnaderna för utvidgningen av läroplikten ökar stegvis åren 2021—2023 och uppgår till fullt belopp 2024.
Finansieringsandelen för gymnasier med en särskild utbildningsuppgift bör ses över, eftersom avsikten inte är att rikta några ökade anslag för läroplikten till finansieringen för en särskild utbildningsuppgift. Enligt den gällande bestämmelsen beräknas priserna per enhet för studerande vid gymnasier årligen på basis av de riksomfattande totalkostnader som alla utbildningsanordnare har orsakats av gymnasieutbildning och utbildning som förbereder för gymnasieutbildning under året före det år som föregår det år då priserna per enhet bestäms, alltså det så kallade kostnadsunderlaget, som först har minskats med 1,57 procent för tilläggsfinansieringen för en särskild utbildningsuppgift i gymnasiet. Kostnaderna för utvidgningen av läroplikten syns första gången i kostnadsunderlaget 2021, som används när finansiering beviljas för finansåret 2024. På motsvarande sätt syns kostnaderna för utvidgningen av läroplikten första gången till fullt belopp i kostnadsunderlaget 2024, som används när finansiering beviljas för finansåret 2027. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska finansieringsandelen för gymnasier med en särskild utbildningsuppgift vara 1,44 procent. Med stöd av övergångsbestämmelsen tillämpas denna procentandel första gången när finansieringen bestäms för finansåret 2027. Enligt övergångsbestämmelsen är finansieringsandelen 1,56 procent för finansåret 2024, 1,51 procent för finansåret 2025 och 1,46 procent för finansåret 2026. Finansåren 2021—2024 är finansieringsandelen för gymnasier med en särskild utbildningsuppgift på samma sätt som i nuläget 1,57 procent.
I 1 mom. föreskrivs det också om viktkoefficienten i gymnasieutbildning för vuxna. Enligt den gällande bestämmelsen viktas vid beräkning av priserna per enhet antalet studerande som studerar i gymnasieutbildning för vuxna eller utbildning som förbereder för gymnasieutbildning med koefficienten 0,65, med undantag av studerande som får utbildning vid en internatskola. Nästan alla som studerar i gymnasieutbildning för unga omfattas under hela studietiden av avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen. Av dem som studerar i gymnasieutbildning för vuxna omfattas däremot i regel bara de studerande som är 20 år och yngre av avgiftsfri utbildning, och merparten av de studerande i gymnasieutbildning för vuxna är äldre än så. Den viktkoefficient som föreskrivs i paragrafen bör ändras så att inga ökningar av anslagen för läroplikten riktas till dem som är över 20 år och som studerar i gymnasieutbildning för vuxna. För dessa grupper av studerande föreslås inga särskilda viktkoefficienter, utan det föreslås att anslagsökningen beaktas genom att ändra den nuvarande koefficienten, så att den andel studerande i gymnasieutbildning för vuxna som är 20 år och yngre, och som anslagsökningarna alltså borde riktas till, beaktas.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. är viktkoefficienten för studerande i gymnasieutbildning för vuxna 0,615. För att uppnå tillräcklig noggrannhet föreslås att man använder tre decimaler. Med stöd av övergångsbestämmelsen tillämpas denna viktkoefficient första gången när finansieringen bestäms för finansåret 2024. Enligt övergångsbestämmelsen är viktkoefficienten 0,646 för finansåret 2021, 0,633 för finansåret 2022 och 0,621 för finansåret 2024.
Inga ändringar föreslås i viktkoefficienten för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning enligt 1 mom. De materialkostnader som hänför sig till avgiftsfri utbildning är lägre i förberedande utbildning än i examensinriktad gymnasieutbildning, men antalet studerande i förberedande utbildning är mycket litet jämfört med det totala antalet studerande i gymnasieutbildning, och koefficienten i fråga tillämpas sista gången när finansieringen bestäms för finansåret 2021, så en ändring av koefficienten skulle inte ha just någon betydelse för fastställandet av priserna per enhet för gymnasieutbildning.
I 7 mom. i den gällande paragrafen föreskrivs det att för en studerande som studerar i gymnasieutbildning för vuxna eller utbildning som förbereder för gymnasieutbildning är priset per enhet 65 procent av det per studerande bestämda priset per enhet för utbildningsanordnaren i fråga. Detta gäller dock inte studerande som får utbildning vid en internatskola. Det föreslås att den procentandel som föreskrivs i paragrafen ses över på samma sätt som viktkoefficienten i gymnasieutbildning för vuxna enligt 1 mom. Enligt den föreslagna bestämmelsen är procentandelen 61,5 procent av priset per enhet i gymnasieutbildning för vuxna. Med stöd av övergångsbestämmelsen tillämpas denna procentandel första gången när finansieringen bestäms för finansåret 2024. Enligt övergångsbestämmelsen är procentandelen 64,6 finansåret 2021, 63,3 finansåret 2022 och 62,1 finansåret 2024.
Paragrafens 9 mom. utökas med en bestämmelse om finansiering av en särskild examen enligt 36 § 2 mom. i gymnasielagen när den läropliktige fullgör sin läroplikt genom en särskild examen. Enligt 34 § 2 mom. i gymnasielagen kan avgifter tas ut för prov i en särskild examen. Avgifter får ändå inte tas ut av läropliktiga. Enligt den föreslagna bestämmelsen föreskrivs det genom förordning av statsrådet om de grunder enligt vilka prov för en särskild examen som en läropliktig avlägger omvandlas till studerandeantal och beaktas i antalet studerande som studerar i gymnasieutbildning för vuxna. I de grunder som det föreskrivs om genom förordning beaktas utbildningsanordnarens kostnader för ordnandet av särskild examen samt kostnaderna för handledning av och tillsyn över den läropliktige.
I 9 mom. görs dessutom en lagteknisk rättelse genom att hänvisningen som gäller ämnesstuderande ändras i överensstämmelse med den nya gymnasielagen till att avse 20 § 2 mom. 2 punkten i gymnasielagen.
32 b §.Studerandeår. I 1 mom. ingår en definition av studerandeår, som används inom finansieringen av yrkesutbildning. Enligt den gällande bestämmelsen tillämpas när studierätten bestäms bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning i fråga om när studierätten börjar, studierätten upphör, studierätten tillfälligt avbryts, den studerande avhålls från studierna eller den studerande avstängs från läroanstalten för viss tid. Enligt propositionen tillämpas inte längre bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning om när studierätten tillfälligt avbryts på läropliktiga studerande, så det föreslås att till 1 mom. fogas att när studierätten bestäms tillämpas också läropliktslagens bestämmelser om avbrytande av fullgörandet av läroplikten.
Enligt den gällande bestämmelsen beaktas en studerande inte som grund för finansieringen om den studerandes studierätt tillfälligt avbryts. Sålunda beaktas en studerande inte som grund för finansieringen om han eller hon ha avstängts från läroanstalten för viss tid. Enligt förslaget till 8 § i läropliktslagen är läropliktiga studerande emellertid skyldiga att genomföra sina studier även under en avstängning för viss tid och de har rätt att få sådan undervisning och handledning som möjliggör att studierna framskrider enligt planen. Det föreslås också att 1 mom. utökas med en bestämmelse som säger att med avvikelse från vad som föreskrivs ovan i momentet, beaktas en läropliktig studerande som grund för finansieringen, om denne avlägger sin läroplikt enligt en sådan plan som avses i 8 §. En studerande kan därvid som normalt anmälas som grund för finansieringen trots att den studerande har avstängts för viss tid. Om en läropliktig studerande inte följer planen, ska han eller hon anses ha avgått enligt de procedurer som anges i lagen. Efter att en studerande anses ha avgått kan den studerande inte längre anmälas som grund för finansieringen.
32 d §.Basfinansiering. Det föreslås att en ny 1 a-punkt fogas till paragrafen, där det föreskrivs om användning av avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen som grund för viktning av antalet studerandeår. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska antalet faktiska studerandeår viktas på den grunden att utbildning ordnas för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. Genom den föreslagna bestämmelsen beaktas det handlednings- och tillsynsansvar som föreskrivs för utbildningsanordnaren i läropliktslagen samt kostnaderna för läromedel och annat material som behövs i undervisningen. Bestämmelser om viktkoefficienten för avgiftsfri utbildning utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Viktkoefficienten för avgiftsfri utbildning används bara när basfinansiering beviljas.
7.8
Lagen om nationella studie- och examensregister
Lagens innehåller sådana bestämmelser om behandlingen av personuppgifter som hör till dataskyddsförordningens tillämpningsområde. De uppgifter som föreslås bli införda i registren är huvudsakligen inte i sig personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen, men de är uppgifter som i registret hänförs till en viss person. I den informationsresurs som avses i 2 kap. eller i det nya läropliktsregistret föreslås inte sådana känsliga uppgifter bli införda som kunde anses vara sådana kategorier av särskilda personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen.
Nationell speciallagstiftning är möjlig när dataskyddsförordningen uttryckligen tillåter medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme. Handlingsutrymmet kan för det första utnyttjas när behandlingen av personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c eller e i dataskyddsförordningen, det vill säga när behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller när behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden. Den preciserande lagstiftningen kan i dessa fall innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av dataskyddsförordningens bestämmelser, bland annat bestämmelser om villkoren för laglig behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, lagringstid, ändamålsbegränsningar och förfaranden för behandling. Enligt artikel 6 ska medlemsstaternas nationella rätt uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Med beaktande av att dataskyddsförordningen är direkt tillämplig rätt samt grundlagsutskottets senare tolkning i fråga om utfärdandet av bestämmelser i lag bör specialbestämmelser begränsas endast till de mest nödvändiga.
Den rättsliga grunden för de bestämmelser som föreslås i lagen är de skyldigheter i anslutning till läropliktslagens bestämmelser om handlednings- och tillsynsansvar samt ordnande av avgiftsfri utbildning som åläggs utbildningsanordnare, huvudmän för läroanstalter samt de läropliktigas boendekommuner.
I lagens gällande bestämmelser utnyttjas det nationella handlingsutrymmet genom att föreskriva mera detaljerat än i dataskyddsförordningen om bland annat ändamålet med de uppgifter som behandlas, vilken typ av uppgifter som förs in i registret, till vilka aktörer uppgifter kan lämnas ut samt om bevarandet av uppgifter. I propositionen föreslås ändringar och tillägg i bestämmelserna om informationsresursen i den gällande lagens 2 kap. samt i den gällande lagens bestämmelser om register. Preciseringar föreslås i fråga om 3, 4 och 17 §, som gäller syfte och ändamål, 6 och 14 §, som gäller införandet av uppgifter, 20 §, som gäller erhållande av uppgifter, och 21 och 28 §, som gäller utlämnande av uppgifter, samt 11 och 16 §, som gäller bevarande av uppgifter. I fråga om informationsresursen enligt 2 kap. föreslås dessutom bestämmelser om nya skyldigheterna att föra in uppgifter i 9 a—9 c § samt om ett nytt läropliktsregister. När det gäller det sistnämnda utnyttjas det nationella handlingsutrymmet genom att det föreskrivs om registrets ändamål i 11 a §, om skyldighet att föra in uppgifter i registret i 11 c §, om utlämnande av uppgifter i 11 d § och om tiden för bevarande av uppgifterna i 11 e §. Behovet av reglering motiverats särskilt för respektive bestämmelse.
Bestämmelserna uppfyller ett mål enligt allmänt intresse, eftersom med deras hjälp säkerställs att det handlednings- och tillsynsansvar som i läropliktslagen åläggs utbildningsanordnare, huvudmän för läroanstalter och de läropliktigas boendekommuner uppfylls. Dessutom säkerställs det att de läropliktigas rätt att fullgöra läroplikten och få avgiftsfri utbildning tillgodoses. Nationella särskilda bestämmelser också för att säkerställa att registren är ändamålsenliga och lagenliga. Användningen av registren gynnas i sig såväl individen som den myndighet som behöver uppgifter i sin verksamhet. De föreslagna bestämmelserna preciserar förfaranden när registren används, så att förfarandet är korrekt, genomskådligt och enhetligt. Skyldigheten att föra in de föreslagna uppgifterna i informationsresursen eller läropliktsregistret säkerställer också att dessa uppgifter är tillgängliga om alla läropliktiga på ett enhetligt och heltäckande sätt för de aktörer som behöver dem för att fullgöra sina ovannämnda lagstadgade skyldigheter. Bestämmelserna kan anses vara proportionerliga, eftersom de har begränsats till att gälla endast uppgifter som är nödvändiga med avseende på det nämnda målet. I bestämmelserna begränsas dessutom den tid som uppgifterna bevaras så att uppgifterna bevaras bara så länge som de behövs för att fullgöra lagstadgade skyldigheter i anslutning till läroplikten och avgiftsfri utbildning samt för att genomföra bedömning och uppföljning som är av allmänt intresse.
I förslaget ändras på nedannämnt sätt också 5 och 18 § om gemensamt personuppgiftsansvariga samt föreskrivs det i 11 b § om gemensamt personuppgiftsansvariga för läropliktsregistret. Bestämmelserna om gemensamt personuppgiftsansvariga och deras ansvarsområden är förenliga med artikel 26.1 och 26.2 i dataskyddsförordningen.
2 §.Tillämpningsområde. Paragrafens 1 mom. ändras så att lagen i fortsättningen tillämpas även på utbildning och examina som det föreskrivs om i lagen om fritt bildningsarbete och i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Hänvisningen i 2 punkten till gymnasielagen och hänvisning i 3 punkten till lagen om studentexamen ändras så att de motsvarar den gällande lagstiftningen. Enligt den föreslagna 7 punkten tillämpas lagen på utbildning som avses i lagen om fritt bildningsarbete och enligt den föreslagna 8 punkten på utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. 1 och 4—6 punkten motsvarar den gällande lagstiftningen.
Benämningen på den nationella informationsresursen inom den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen ändras i och med de utbildningar som tillkommer till den kortare formen den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning. Paragrafens 2 mom. ändras i detta avseende. Till 2 mom. fogas dessutom ett omnämnande av det nya läropliktsregister som föreslås i lagen.
Paragrafens 3 mom. upphävs eftersom det innehåller onödiga hänvisningar till den redan upphävda personuppgiftslagen och den gällande offentlighetslagen. Den legislativa omvärlden för behandlingen av personuppgifter har ändrats i och med EU:s allmänna dataskyddsförordning och den kompletterande dataskyddslagen och informationshanteringslagen, så det är inte längre nödvändigt och aktuellt att hänvisa till allmän lagstiftning.
3 §.Studentnummer och studentnummerregister. Syftet med studentnumret enligt 1 mom. utvidgas så att även huvudmannen för en läroanstalt för fritt bildningsarbete kan använda studentnumret vid utförandet av de uppgifter som avses i de lagar som nämns i paragrafen. Studentnumret kan i fortsättningen användas även när uppgifter enligt lagen om fritt bildningsarbete och lagen om utbildning som handleder för examensutbildning utförs.
2 kap. Nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning
Rubriken för 2 kap. ändras så att den motsvarar den nya benämningen den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning, som föreslås för den nationella informationsresursen inom den grundläggande utbildningen, gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen.
4 §.Ändamålet med informationsresursen. Syftet med den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning, som det föreskrivs om i 1 mom., utvidgas så att även uppgifter om den utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och i lagen om fritt bildningsarbete kan användas när en person söker till en utbildning, under utbildningen, i arbetslivet och vid ansökan om utbildningsförmåner.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom., enligt vilket de uppgifter som förts in i informationsresursen i fortsättningen också kan användas för genomförande av det handlednings- och tillsynsansvar för utbildningsanordnare, huvudmän för läroanstalter samt kommuner som avses i läropliktslagen. De uppgifter som förts in i informationsresursen används i det läropliktsregister som föreslås i det nya 2 a kap. För genomförande av det handlednings- och tillsynsansvar som avses i läropliktslagen bör utbildningsanordnare och huvudmän för läroanstalter kunna använda uppgifter om inledandet av studier även som studerande hos en annan utbildningsanordnare. Den läropliktiges boendekommun ska kunna använda uppgifter om inledande av studier, tillfälligt avbrytande av studierna samt avslutande av studierna. Dessutom ska utbildningsanordnaren under utbildningstiden kunna använda sådana uppgifter om avgiftsfrihet som redan kan användas med stöd av det gällande 1 mom. Bestämmelser om rätt att få uppgifter finns i 23 § i läropliktslagen.
5 §.De gemensamt ansvariga för informationsresursen samt ansvarsfördelningen mellan dem. Till de gemensamt personuppgiftsansvariga för informationsresursen som anges i 1 mom. fogas huvudmännen för läroanstalter för fritt bildningsarbete.
Enligt 2 mom. svarar de för korrektheten av de uppgifter som de fört in samt för den registrerades rätt till rättelse på samma sätt som utbildningsanordnarna för närvarande. I omnämnandet av den allmänna dataskyddsförordningen i 2 mom. företas en lagteknisk korrigering.
I 3 mom. föreskrivs det i händelse av att en utbildningsanordnare lägger ned verksamheten att Utbildningsstyrelsen blir personuppgiftsansvarig för de uppgifter som förts in i informationsresursen, på samma sätt som i fråga om utbildningsanordnare för närvarande.
6 §.Införandet av uppgifter i informationsresursen. Till 1 mom. fogas huvudmän för läroanstalter för fritt bildningsarbete som införare av uppgifter. Till de uppgifter som ska föras in enligt 2 mom. fogas de uppgifter som avses i de föreslagna nya 9 a—9 c § och paragrafen utökas med att Utbildningsstyrelsen kan meddela närmare föreskrifter även om datastrukturen i fråga om de uppgifter som anges i 9 a—9 c §.
9 a §.Uppgifter om inom det fria bildningsarbetet anordnad utbildning som riktar sig till läropliktiga. Lagen utökas med en ny 9 a §, som gäller uppgifter om utbildning som ordnas inom fritt bildningsarbete och som riktar sig till läropliktiga. Enligt den föreslagna paragrafen ska en huvudman för en läroanstalt enligt lagen om fritt bildningsarbete i fråga om sina studerande inom den utbildning som riktar sig till läropliktiga i informationsresursen föra in uppgifter om den utbildning som genomförs (den föreslagna 1 punkten), när studierna inletts, tillfälligt avbrutits och avslutats (den föreslagna 2 punkten) samt genomförda studier och bedömning av kunnandet (den föreslagna 3 punkten).
9 b §.Uppgifter om utbildning som handleder för examensutbildning. Lagen utökas med en ny 9 b §, som gäller uppgifter om utbildning som handleder för examensutbildning. Enligt förslaget till 1 mom. införs i fråga om studerande i utbildning som handleder för examensutbildning i informationsresursen uppgifter om den utbildning som genomförs (den föreslagna 1 punkten), när studierna inletts, tillfälligt avbrutits och avslutats (den föreslagna 2 punkten), genomförda utbildningsdelar och bedömning av kunnandet (den föreslagna 3 punkten) samt ordnandet av utbildning som utgör beräkningsgrund för sådan finansiering som avses i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (den föreslagna 4 punkten).
Enligt 2 mom. ska en anordnare av yrkesutbildning för de studerande inom sin handledande utbildning även föra in de uppgifter som för närvarande förs in i informationsresursen om de personliga utvecklingsplanerna för kunnandet för studerande i yrkesutbildning. Enligt 14 § 3 mom. i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning utarbetar den som anordnar yrkesutbildning en personlig studieplan för den studerande på det sätt som i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om utarbetandet av en personlig utvecklingsplan för kunnandet. På samma sätt som i yrkesutbildningen ska uppgifter om den personliga utvecklingsplanen för kunnandet då föras in i informationsresursen, alltså den så kallade ePUK. Införandet av uppgifterna i ePUK bidrar till att säkerställa att studierna för en studerande i handledande utbildning kan framskrida så smidigt som möjligt när han eller hon eventuellt övergår till att avlägga en examen inom yrkesutbildningen.
9 c §.Uppgifter om avgiftsfrihet. Lagen utökas med en ny 9 c §, där det föreskrivs om skyldighet att föra in uppgifter om avgiftsfrihet enligt läropliktslagen. En del av uppgifterna om avgiftsfrihet kan man direkt sluta sig till av andra uppgifter som förs in i informationsresursen. Det föreskrivs av uppgifter om avgiftsfrihet ska föras in bara när man inte kan sluta sig till dem.
I paragrafen föreskrivs det om de uppgifter som ska föras in i fråga om avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen. Uppgiften om huruvida den utbildning som den studerande genomför är avgiftsfri behövs som grund för beviljande av finansiering för yrkesutbildningen. Dessutom behöver Folkpensionsanstalten uppgift om beviljande av stöd för skolresor. Studentexamensnämnden behöver uppgiften för att veta om examensavgifter kan tas ut av examinanden.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska en utbildningsanordnare eller huvudman för en läroanstalt i informationsresursen föra in uppgift om huruvida den utbildning som den studerande påbörjar är en avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen. Utbildningsanordnaren ska utreda denna uppgift när den studerande inleder sina studier, så att anordnaren vet vilka förmåner den studerande har rätt till. Man kan inte sluta sig till saken direkt utifrån den studerandes ålder.
Rätten till avgiftsfri utbildning förs in utbildnings- eller examensspecifikt. I princip upphör rätten till avgiftsfri utbildning när den studerande har avlagt den examen där han eller hon har haft rätt till avgiftsfri utbildning. Rätten till avgiftsfri utbildning för en studerande som avlägger dubbel- eller trippelexamen upphör dock först efter det att den studerande har avlagt bägge examina som utgjort mål. Rätten till avgiftsfri utbildning för dem som avlagt handledande utbildning eller en folkhögskolas utbildning som riktar sig till läropliktiga fortsätter i regel även i examensinriktad utbildning.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det i informationsresursen även föras in uppgift om huruvida den studerandes rätt till avgiftsfri utbildning har förlängts på det sätt som avses i 16 § 2 eller 3 mom. i läropliktslagen. Enligt huvudregeln upphör rätten till avgiftsfri utbildning vid utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år, om den studerande inte redan tidigare har avlagt en examen som avslutar avgiftsfriheten. I 16 § 2 och 3 mom. i läropliktslagen föreskrivs det emellertid om situationer där rätten till avgiftsfri utbildning kan fortsätta längre än så. Enligt den bestämmelse om föreslås i 16 § 2 mom. i läropliktslagen förlängs rätten till avgiftsfri utbildning på grund av de perioder då utbildningen har avbrutits för viss tid på det sätt som anges i 7 § i läropliktslagen eller då den studerandes studierätt tillfälligt har avbrutits med stöd av de bestämmelser som gäller utbildningen i fråga.
I regel förlängs avgiftsfriheten till att motsvara avbrottet för viss tid eller det tillfälliga avbrottet. I läropliktslagen föreskrivs det dessutom att om avbrytandet av utbildningen beror på en tillfällig vistelse utomlands eller någon annan grundad anledning som avses i utbildningslagarna, förlängs avgiftsfriheten med högst ett år. Man kan alltså inte direkt sluta sig till att avgiftsfriheten förlängts på grund av en avbrottsperiod, utan utbildningsanordnaren ska föra in en period av förlängd avgiftsfrihet i informationsresursen. I 16 § 3 mom. i läropliktslagen föreskrivs om förlängning av avgiftsfriheten enligt prövning. Även i dessa situationer ska utbildningsanordnaren föra in uppgift om en period av förlängd avgiftsfrihet i informationsresursen.
Enligt 16 § 4 mom. i läropliktslagen fattas beslut om förlängning av avgiftsfriheten i huvudsak efter ansökan av den studerande. Beslut om förlängning av avgiftsfriheten fattas av den utbildningsanordnare hos vilken den studerande avlägger studier när han eller hon ansöker om förlängning av avgiftsfriheten. Utbildningsanordnaren ska föra in uppgift om förlängning av avgiftsfriheten i informationsresursen när beslutet har fattats. I 16 § 4 mom. i läropliktslagen föreskrivs dessutom att avgiftsfriheten förlängs utan ansökan, om utbildningsanordnaren har fattat ett beslut om avbrytande av fullgörandet av läroplikten för viss tid eller om tillfälligt avbrytande av studierna. Då behöver utbildningsanordnaren inte fatta ett separat beslut om förlängning av avgiftsfriheten, utan uppgiften om ett tidigare avbrott i studierna beaktas utan ansökan.
11 §.Tid för bevarande av uppgifterna i informationsresursen. Paragrafens 2 mom. utökas med en bestämmelse om tiden för bevarande av de uppgifter som anges i 9 c §. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska uppgifterna om avgiftsfrihet bevaras i fem år från det att rätten till avgiftsfri utbildning upphörde. Rätten till avgiftsfri utbildning upphör i princip vid utgången av det kalenderår då en person fyller 20 år, om inte rätten till avgiftsfri utbildning har förlängts. Om rätten till avgiftsfri utbildning har förlängts, beräknas tiden på fem år för bevarande av uppgifterna från utgången av den förlängningsperiod som förts in i informationsresursen. Den föreslagna tiden på fem år för bevarande av uppgifterna är motiverad med tanke på den nationella uppföljningen och utvärderingen. Uppgifterna är av sådan art att det inte är motiverat att bevara dem permanent.
2 a kap. Läropliktsregister
Det föreslås att till lagen fogas ett nytt 2 a kap. med bestämmelser om läropliktsregister. Läropliktsregistret är ett nytt register, som innehåller uppgifter om fullgörande av läroplikten.
11 a §.Registrets ändamål. Paragrafen innehåller bestämmelser om läropliktsregistrets ändamål. Bestämmelser om ändamålet behövs för att göra en klar avgränsning av ändamålet, eftersom det föreskrivs om rätt att lämna ut uppgifter i den lagstiftning som gäller registret.
Registrets ändamål grundar sig i första hand på det sätt som föreslås i 1 mom. på behoven hos utbildningsanordnare, huvudmän för läroanstalter samt kommuner, så att dessa kan fullgöra sitt handlednings- och tillsynsansvar enligt läropliktslagen. Dessutom kan uppgifterna i registret användas för att tillgodose rätten till avgiftsfri utbildning. Bestämmelse om rätt att få uppgifter finns i 23 § i läropliktslagen.
Uppgifterna i registret kan med stöd av 2 mom. även användas när myndigheter sköter sådana lagstadgade uppgifter för vilka sådana uppgifter som förts in i registret behövs. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter finns i 11 d §. Närmare bestämmelser om utlämnande av uppgifter finns också i 6 kap., där det föreskrivs om tjänsten för utlämnande av studie- och examensuppgifter.
Uppgifterna får enligt 3 mom. även användas för utvärdering, statistikföring och uppföljning av utbildningar. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar 5 § 4 mom. vad gäller ändamålet med informationsresursen enligt bestämmelserna i 2 kap.
11 b §.De gemensamt personuppgiftsansvariga för registret samt ansvarsfördelningen mellan dem. I paragrafen föreskrivs det om gemensamt personuppgiftsansvariga och om ansvarsfördelningen mellan dem. Bestämmelsen motsvarar i sak det som föreskrivs om gemensamt personuppgiftsansvariga och om ansvarsfördelningen mellan dem i 5 §. Bestämmelsen behövs för att klarlägga respektive aktörs ansvar. Gemensamt registeransvariga för läropliktsregistret är utbildningsanordnarna, huvudmännen för läroanstalter, kommuner samt Utbildningsstyrelsen.
Enligt 1 mom. svarar Utbildningsstyrelsen för registrets allmänna funktion och för den tekniska anslutning som behövs för att föra in, behandla och lämna ut uppgifter. Enligt det som föreskrivs i 2 mom. svarar utbildningsanordnarna, huvudmännen för läroanstalterna och kommunerna för korrektheten samt den registrerades rätt till rättelse i fråga om de uppgifter som de förts in.
I 3 mom. föreskrivs det med tanke på att den verksamhet som bedrivs av en utbildningsanordnare eller en huvudman för en läroanstalt läggs ner att Utbildningsstyrelsen blir personuppgiftsansvarig för de berörda uppgifterna i registret, om den personuppgiftsansvariges uppgifter inte överförs på någon annan juridisk person. För kommunernas del behövs inte motsvarande bestämmelse, eftersom en kommuns verksamhet inte kan läggas ner på det sätt som avses i 3 mom. Till följd av eventuella kommunsammanslagningar överförs den personuppgiftsansvariges uppgifter på antingen den nya kommun som uppkommer i och med sammanslagningen eller på den övertagande kommunen.
11 c §.Uppgifter om läropliktiga och införande av uppgifterna. I 1 mom. föreskrivs det allmänt om vilka uppgifter som ingår i läropliktsregistret. I läropliktslagen ingår i enlighet med proportionalitetsprincipen endast de uppgifter som är nödvändiga för att fullgöra handlednings- och tillsynsansvaret enligt läropliktslagen och bara sådana uppgifter ska föras in som man inte kan sluta sig till annars. Enligt momentet innehåller registret uppgifter om när en person börjar fullgöra sin läroplikt, om avbrytande av läroplikten och när den upphört samt uppgifter om den instans som har lednings- och tillsynsansvar på det sätt som bestäms i läropliktslagen. Den instans som har handlednings- och tillsynsansvaret är på det sätt som anges i läropliktslagen utbildningsanordnaren eller huvudmannen för läroanstalten eller den läropliktiges boendekommun.
Man kan sluta sig till uppgiften om utbildningsanordnarens samt huvudmannens handlednings- och tillsynsansvar utifrån de uppgifter som finns införda i informationsresursen enligt 2 kap. när den läropliktige fullgör sin läroplikt i en läroanstalt. Om en läropliktig inte är elev eller studerande i någon läroanstalt har den läropliktiges boendekommun handlednings- och tillsynsansvaret. Då kan man inte sluta sig till uppgiften utifrån de uppgifter som finns införda i informationsresursen, utan uppgiften måste föras in. Bestämmelser om denna skyldighet att föra in uppgifter finns i 3 mom.
I 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för utbildningsanordnare, huvudmän för läroanstalter samt kommuner att föra in sådana uppgifter om läropliktiga som man inte kan sluta sig till direkt av Utbildningsstyrelsens andra informationsresurser eller register. I momentet föreslås det att i registret förs in uppgifter om när läroplikten inletts, om läroplikten inleds vid en annan tidpunkt än den som avses i 2 § 2 mom. i läropliktslagen. Enligt 2 § 2 mom. i läropliktslagen börjar läroplikten när läsåret enligt lagen om grundläggande utbildning inleds det år då barnet fyller sju år. I denna grundsituation behöver utbildningsanordnaren alltså inte särskilt föra in uppgift om när läroplikten inletts, utan man kan sluta sig till den utifrån den uppgift om när den grundläggande utbildningen inletts som förs in i den nationella informationsresursen inom undervisning och utbildning med stöd av 7 §. För dem som omfattas av förlängd läroplikt börjar läroplikten emellertid redan ett år tidigare. Enligt lagen om grundläggande utbildning har ett barn dessutom rätt att inleda den grundläggande utbildningen ett år tidigare eller senare än vad som föreskrivs. I dessa situationer ska anordnaren av grundläggande utbildning föra in uppgifter om när läroplikten inletts i registret.
Dessutom ska uppgift om när läroplikten inletts föras in för sådana läropliktiga som flyttar till Finland först när de är över 7 år. Då förs uppgiften in när den läropliktige inleder studierna för att fullgöra läroplikten.
Dessutom föreslås det i momentet att uppgifter om avbrytande av fullgörandet av läroplikten ska föras in i registret, om fullgörandet av läroplikten har avbrutits på det sätt som anges i 7 § i läropliktslagen. I 7 § i läropliktslagen föreskrivs det om läropliktigas rätt att ansöka om avbrytande av läroplikten för viss tid eller tills vidare på de grunder som anges i paragrafen. Beslutet om avbrytande av fullgörandet av läroplikten fattas av den utbildningsanordnare i vars undervisning eller utbildning den läropliktige studerar vid tidpunkten för ansökan. Om den läropliktige inte är elev eller studerande inom någon undervisning eller utbildning, fattas beslutet om avbrytande av läroplikten av den läropliktiges boendekommun.
I registret förs också in uppgift om avbrottets längd. Om fullgörandet av läroplikten avbryts för viss tid, förs uppgift in om tidpunkten när avbrytandet av läroplikten börjar och upphör. Dessutom förs uppgift in om fullgörandet av läroplikten avbryts tills vidare. Orsaken till avbrytandet förs inte in i informationsresursen.
I 3 mom. föreskrivs om skyldighet för utbildningsanordnaren eller huvudmannen för läroanstalten att i registret föra in uppgift om den kommun som lämnats ett meddelande enligt 7 § 4 mom., 11 § 4 mom. och 13 § 1 mom. i läropliktslagen. Det meddelande som avses i momentet lämnas till den läropliktiges boendekommun, som då är den instans som har handlednings- och tillsansvaret enligt läropliktslagen. För att det ska vara känt vilken instans som har handlednings- och tillsynsansvaret förs i registret in uppgift om den kommun till vilken det meddelande som avses i de lagbestämmelser som det hänvisas till i detta moment har lämnats.
Uppgift om när läroplikten upphör behöver inte föras in, utan man slutar sig till den utifrån andra uppgifter. Fullgörandet av läroplikten upphör när den läropliktige fyller 18 år eller tidigare, om den läropliktige har blivit godkänd i studentexamen eller en examen som avses i lagen om yrkesutbildning. Uppgift om en persons födelsetid fås ur studentnummerregistret som avses i 3 § och uppgift om en avlagd examen på basis av uppgifter som förts in i den informationsresurs som avses i 2 kap.
Enligt 4 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen närmare hur de som för in uppgifter ska hålla uppgifterna aktuella, och meddelar närmare föreskrifter om datastrukturen i fråga om de uppgifter som anges i 1—3 mom.
Enligt 5 mom. ska dessutom personernas namn och studentnummer föras in i registret. Det ovanstående motsvarar bestämmelserna i 6 §.
11 d §.Utlämnande av uppgifter ur registret. I 1 mom. föreskrivs det om utlämnande av uppgifter till myndigheter som enligt lag eller på grund av sin lagstadgade uppgift har rätt att av en utbildningsanordnare, huvudman för en läroanstalt eller den läropliktiges boendekommun få sådana uppgifter som finns i registret. Bestämmelsen motsvarar i sak det som föreskrivs i 10 § 1 mom. 1 punkten i fråga om den informationsresurs som avses i 2 kap.
I 2 mom. föreskrivs det på samma sätt som i 10 § 2 mom. om möjlighet för Utbildningsstyrelsen att utgående från registret ta fram datamaterial som behövs för utvärdering, forskning, utveckling, statistikföring och annan uppföljning samt styrning och finansiering när det gäller undervisningen och utbildningen.
11 e §.Tid för bevarande av uppgifterna i registret. I paragrafen föreskrivs det om tiden för bevarande av uppgifterna i registret, så att den tidpunkt då uppgifterna utplånas ska vara så klar och enhetlig som möjligt. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska uppgifterna i registret bevaras i fem år från det att rätten till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen har upphört. Tiden för bevarande av uppgifterna knyts till tidpunkten då den avgiftsfria utbildningen upphör, och inte till tidpunkten då läroplikten upphör, eftersom de uppgifter som förs in i läropliktsregister, till exempel uppgifter om avbrytande av fullgörandet av läroplikten, kan behövas också efter att läroplikten upphört. Den föreslagna tiden på fem år för bevarande av uppgifterna är motiverad med avseende på den nationella uppföljningen och utvärderingen. Uppgifterna är av sådan art att det inte är motiverat att bevara dem permanent.
14 §.Studentexamensregistrets datainnehåll och skyldigheten att föra in uppgifter. Enligt 24 § 1 mom. i lagen om studentexamen ska utbildningsanordnaren på begäran ge Studentexamensnämnden de uppgifter som behövs för att anordna och verkställa studentexamen. I 14 § i lagen om nationella studie- och examensregister föreskrivs om de uppgifter som ska föras in i studentexamensregistret. Det föreslås att 2 mom. utökas med en ny 1 a-punkt, där det föreskrivs om skyldighet att föra in uppgift som sådana prov där ingen deltagaravgift tas ut av examinanden. Deltagaravgift tas inte utför sådana prov som examinanden deltar i enligt den bestämmelse som föreslås i det nya 4 mom. i 20 § i lagen om studentexamen. Enligt den bestämmelsen får av examinander som har rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i läropliktslagen avgifter inte tas ut för deltagande i de fem första proven, och inte heller för omtagning av ovan avsedda underkända prov. En avgift för omtagning av ett underkänt prov får dock tas ut om provet betraktas som underkänt med stöd av 14 eller 15 § i lagen om studentexamen.
Utbildningsanordnaren ska lämna uppgift om huruvida en studerande har anmält sig till ett prov för vilket inga avgifter tas ut. Dessutom ska Studentexamensnämnden föra in uppgift om huruvida anmälan har annullerats med stöd av 8 § 3 mom. i lagen om studentexamen. Om anmälan har annullerats av denna orsak, betraktas anmälan till provet inte som ett avgiftsfritt prov vid bedömningen av antalet avgiftsfria prov.
16 §.Tid för bevarande av uppgifterna i studentexamensregistret. Enligt den gällande bestämmelsen bevaras alla uppgifter i studentexamensregistret permanent. Det finns dock ingen användning för uppgifterna om avgiftsfria prov efter det att examinanden har avlagt studentexamen, eftersom rätt till avgiftsfria prov inte föreligger efter avläggandet av examen. Man har inte heller någon användning för uppgifterna efter det att rätten till avgiftsfri utbildning har upphört. Det föreslås att bestämmelsen utökas med att uppgifter om avgiftsfria prov bevaras fem år efter det att rätten till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen har upphört. Den förslagna bevarandetiden motsvarar den tid för bevarande av uppgifter om avgiftsfrihet som föreslås i 11 § och grunderna för den.
17 §.Ändamålet med antagningsregistret. Ändamålet med antagningsregistret utvidgas i 1 mom. 3 punkten så att registret används för att ge även utbildningsanordnare som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och huvudmän för läroanstalter inom fritt bildningsarbete de uppgifter som behövs för antagning av studerande, utvecklingen av antagningen och ordnandet av studierna. Detta gör det i praktiken möjligt att inkludera dessa utbildningsformer i det riksomfattande ansökningsförfarandet. I 1 mom. 5 punkten görs en lagteknisk ändring och stryks ordet och, samt 6 punkten görs en lagteknisk ändring genom att punkten ändras till ett kommatecken. Dessutom föreslås det att 1 mom. utökas med en ny 7 punkt, som gör det möjligt att använda de uppgifter som förts in i antagningsregistret för att följa med den skyldighet att söka till utbildning som avses i 10 § i läropliktslagen.
Det föreslås att 3 mom. 2 punkten utökas med att av antagningsregistrets delregister används registret för ansökan till yrkesutbildning, gymnasieutbildning och övrig utbildning efter den grundläggande utbildning även vid antagning av studerande till utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och till utbildning för läropliktiga som ordnas inom fritt bildningsarbete.
18 §.De gemensamt personuppgiftsansvariga för antagningsregistret samt ansvarsfördelningen mellan dem. Till de gemensamt personuppgiftsansvariga för antagningsregistret enligt 1 mom. fogas i fråga om det delregister som avses i 17 § 3 mom. 2 punkten anordnare av utbildning som handleder för examensutbildning och huvudmän för läroanstalter inom det fria bildningsarbetet.
20 §.Datakällor för antagningsregistret. För dem som är gemensamt personuppgiftsansvariga för antagningsregister tillfogas rätt att få uppgifter av anordnare av utbildning som handleder för examensutbildning samt huvudmän för läroanstalter inom det fria bildningsarbetet. I paragrafen stryks omnämnandet av anordnare av påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen.
21 §.Utlämnande av uppgifter ur antagningsregistret. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten utökas med rätt att lämna ut uppgifter även till anordnare av utbildning som handleder för examensutbildning samt huvudmän för läroanstalter inom det fria bildningsarbetet. I bestämmelsen stryks omnämnandet av anordnare av påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen.
Paragrafens 1 mom. utökas också med en ny 1 a-punkt, där det föreskrivs att uppgifter får lämnas ut ur antagningsregistret även till utbildningsanordnare som har ett sådant handlednings- och tillsynsansvar som avses i läropliktslagen. Detta betyder i praktiken att utbildningsanordnare får via antagningsregistret aktuell information om huruvida en läropliktig har sökt till utbildning och huruvida han eller hon blivit antagen eller fått en reservplats eller blivit utan studieplats och har han eller hon tagit emot studieplatsen.
28 §.Ändamålet med tjänsten för utlämnande av studie- och examensuppgifter samt uppgifter som lämnas ut. Till 2 mom. 1 punkten om uppgifter som lämnas ut med hjälp av tjänsten för utlämnande av studie- och examensuppgifter fogas uppgifterna enligt de nya 9 a—9 c §, som gäller utbildning för läropliktiga inom det fria bildningsarbetet, utbildning som handleder för examensutbildning samt avgiftsfrihet. Till momentet fogas också en ny 1 a-punkt, där det föreskrivs om utlämnande av uppgifter om läroplikt enligt den nya 11 c §.
7.9
Lagen om studiestöd
1 §.Tillämpningsområde. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen beviljas studiestöd för heltidsstudier efter fullgjord läroplikt. Det föreslås att momentets definition av tillämpningsområdet för lagen om studiestöd ändras så att finska medborgare som i Finland bedriver heltidsstudier under minst två månader i en följd efter fullgörandet av den grundläggande utbildningen beviljas studiestöd enligt denna lag. I definitionen av tillämpningsområde beaktas sålunda att enligt den nya läropliktslagen, som föreslås träda i kraft den 1 augusti 2021, utvidgas läroplikten till att i princip beröra alla som är under 18 år. Den föreslagna ändringen av definitionen av tillämpningsområde behövs för att studiestöd även i fortsättningen ska kunna beviljas också dem som är under 18 år och som har fullgjort den grundläggande utbildningen.
4 §.Studier som berättigar till studiestöd. I 3 mom. föreskrivs det om när studiestöd beviljas en studerande i andra läroanstalter än de som avses i 2 mom. I momentet föreslås ändringar som hänför sig till den nya läropliktslagen och den nya lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Dessutom föreslås ändringar som hänför sig till gymnasielagen, som trädde i kraft den 1 augusti 2019.
1 punkten motsvarar den gällande 1 punkten.
I 2 punkten ändras numret på gymnasielagen, som trädde i kraft den 1 augusti 2019, samt begreppen i överensstämmelse med den gällande gymnasielagen. Utbildning som förbereder invandrare och personer med ett främmande språk som modersmål för gymnasieutbildning kallas i den gällande gymnasielagen utbildning som förbereder för gymnasieutbildning.
Enligt den nya bestämmelse som föreslås i 3 punkten beviljas studiestöd studerande som genomför utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. I lagen om utbildning som handleder för examensutbildning föreskrivs det om utbildning som handleder och förbereder för examensinriktad utbildning efter den grundläggande utbildningen. Nuvarande utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som förbereder för gymnasieutbildning, som är utbildning som berättigar till studiestöd, ingår i utbildningen som handleder för examensutbildning från och med den 1 augusti 2022. Till följd av ändringen av 3 punkten blir det gällande momentets 3—5 punkt ny 4—6 punkt.
4 punkten motsvarar den gällande 3 punkten.
Det föreslås att den ordalydelse som använts i 5 punkten ändras i motsvarighet till den ändring som föreslås i 46 § i lagen om grundläggande utbildning. Grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern kallas i fortsättningen grundläggande utbildning för vuxna. I övrigt motsvarar den föreslagna bestämmelsen den gällande 4 punkten.
6 punkten motsvarar den gällande 5 punkten.
5 a §.Heltidsstudier. I paragrafen föreskrivs det om heltidsstudier. I paragrafen föreslås ändringar som hänför sig till den föreslagna läropliktslagen, lagen om utbildning som handleder för examensutbildning samt de nya grunderna för läroplanen för gymnasieutbildningen som införs den 1 augusti 2021.
Paragrafens 1 mom. motsvarar det gällande 1 mom.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att heltidsstudier definieras inom gymnasiestudier som studiepoäng i stället för kurser, eftersom studiepoäng är dimensioneringsgrunden för studierna för studerande som inleder sina studier i gymnasiet den 1 augusti 2021 och därefter enligt de nya läroplansgrunderna. Enligt det gällande momentet är gymnasiestudierna heltidsstudier, om deras omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 75 kurser eller om de genomförs i samband med en yrkesinriktad grundexamen enligt lärokursen för gymnasieutbildningen för vuxna. Som heltidsstudier betraktas också en studiehelhet omfattande ett läsår och minst 25 kurser som förbereder invandrare och personer med ett främmande språk som modersmål för gymnasieutbildning. I gymnasiestudierna förutsätts dessutom att den studerande under terminen deltar i minst 10 kurser eller i studier av motsvarande omfattning eller i två prov som ingår i studentexamen. Gymnasiestudier som ordnas i ett internat betraktas dock alltid som heltidsstudier.
Enligt den föreslagna bestämmelsen är gymnasiestudier heltidsstudier, om deras omfattning enligt lärokursen är minst 150 studiepoäng i utbildningen för unga, eller om de genomförs i samband med en yrkesinriktad grundexamen enligt lärokursen för gymnasieutbildningen för vuxna. Som heltidsstudier räknas också en lärokurs som förbereder för gymnasieutbildning som omfattar ett år och minst 50 studiepoäng. Därtill förutsätts den studerande under terminen delta i studier som omfattar minst 20 studiepoäng eller i studier av motsvarande omfattning eller i två prov som ingår i studentexamen. Ovannämnda bestämmelse tillämpas när stöd beviljas till exempel för ett fjärde läsår. Gymnasiestudier som ordnas i en läroanstalt med internatboende betraktas dock även i fortsättningen alltid som heltidsstudier. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen tillämpas på betraktandet som heltidsstudier i fråga om gymnasiestudier som inletts enligt de läroplansgrunder för gymnasieutbildningen som infördes före den 1 augusti 2020 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdande av denna lag.
I 2 mom. föreslås dessutom bestämmelser om rätt till stöd för dem som bedriver gymnasiestudier enligt lärokursen för vuxna, för att säkerställa att även gymnasiestudier enligt lärokursen för vuxna som genomförs av en studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen betraktas som heltidsstudier.
I 3 mom. stryks omnämnandet av utbildning som handleder för yrkesutbildning, eftersom sådan utbildning ingår i den föreslagna utbildningen som handleder för examensutbildning från och med den 1 augusti 2022. Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen tillämpas på betraktandet som heltidsstudier i fråga om utbildning som handleder för yrkesutbildning de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 4 mom. är sådana studier heltidsstudier vars mål är avläggande av utbildning enligt lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. I utbildningen som handleder för examensutbildning ingår nuvarande utbildning som förbereder för gymnasieutbildning och utbildning som handleder för yrkesutbildning, som enligt de gällande bestämmelserna är heltidsstudier. Sålunda är det motiverat att också studier vars mål är avläggande av utbildning som handleder för examensutbildning är heltidsstudier. Bestämmelser om avläggande av utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv som heltidsstudier finns på samma sätt som nu i 3 mom.
I hänvisningen i 5 mom. beaktas de ändringar som ovan föreslås i paragrafen i fråga. I övrigt motsvarar den föreslagna bestämmelsen det gällande 4 mom.
Det föreslås att ordalydelsen i 6 mom. ändras i motsvarighet till den ändring som föreslås i lagen om grundläggande utbildning. Studier enligt lagen om grundläggande utbildning som ordnas för personer som passerat läropliktsåldern kallas i fortsättningen grundläggande utbildning för vuxna. I övrigt motsvarar den föreslagna bestämmelsen det gällande 5 mom.
Paragrafens 7 mom. motsvarar det gällande 6 mom.
7 c §.Antalet stödmånader per läsår. Det föreslås att 1 mom.2 punkten ändras så att där beaktas den nya utbildningen som handleder för examensutbildning. Enligt den gällande bestämmelsen beviljas studiestöd i Finland för handledande utbildning för yrkesutbildning och för yrkesinriktad grundexamen samt för gymnasieutbildning och för utbildning som förbereder för den för tio månader per läsår. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas studiestöd i Finland för utbildning som handleder för examensutbildning och för yrkesinriktad grundexamen samt för gymnasieutbildning för tio månader per läsår. I utbildning som handleder för examensutbildning motsvarar antalet stödmånader per läsår således antalet stödmånader per läsår i nuvarande handledande utbildning för yrkesutbildning och förberedande utbildning för gymnasieutbildning.
11 a §.Rätt till läromaterialstillägg. Det föreslås att 1 mom.1 punkten ändras så att i hänvisningen där beaktas de ändringar som föreslås i 4 § 3 mom. En studerande ska ha rätt till läromaterialstillägg också när han eller hon genomför utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Den nuvarande utbildningen som handleder för yrkesutbildning och utbildningen som förbereder för gymnasieutbildning, som också är utbildningar som berättigar till läromaterialstillägg, ingår i utbildningen som handleder för examensutbildning från och med den 1 augusti 2022.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 2 mom., enligt vilket rätt till läromaterialstillägg har ändå inte en studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. Enligt den nya läropliktslagen är läromedel som behövs för att förvärva kunnandet samt arbetsredskap, arbetsdräkter och arbetsmaterialavgiftsfria för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen, och då behöver läromaterialstillägg inte längre betalas.
7.10
Lagen om stöd för skolresor
1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att det börjar motsvara den ändring som föreslås i lagen om grundläggande utbildning. Studier inom grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern kallas i fortsättningen grundläggande utbildning för vuxna. I övrigt motsvarar den föreslagna bestämmelsen den gällande bestämmelsen.
2 §.Utbildning som berättigar till stöd för skolresor. Det föreslås att paragrafen ändras så att i den beaktas de ändringar som följer av läropliktslagen och lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
I 1 mom. föreskrivs det om utbildning som berättigar till stöd för skolresor. Det föreslås att ordalydelsen i 1 punkten ändras så att den börjar motsvara den ändring som föreslås i 46 § i lagen om grundläggande utbildning. Studier inom grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern kallas i fortsättningen grundläggande utbildning för vuxna. I övrigt motsvarar den föreslagna bestämmelsen den gällande 1 mom. 1 punkten.
Enligt den nya bestämmelse som föreslås i 2 punkten är berättigad till stöd för skolresor en studerande som är bosatt i Finland och som studerar på heltid i Finland inom utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning. Ändringen beror på att utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som förbereder för gymnasieutbildning, som redan nu berättigar till stöd för skolresor, ingår från och med den 1 augusti 2022 i utbildning som handleder för examensutbildning. Till följd av ändringen av 2 punkten blir 2—5 punkten i det gällande momentet 3—6 punkten i det föreslagna momentet.
I 3 punkten ändras numret på gymnasielagen, som trädde i kraft den 1 augusti 2019, samt ändras benämningen på förberedande utbildning för invandrare och personer med ett främmande språk som modersmål så att den börjar motsvara den gällande benämningen. I övrigt motsvarar 3 punkten den gällande bestämmelsen.
4 punkten motsvarar den gällande bestämmelsen. Från och med den 1 augusti 2022 täcker omnämnandet av handledande utbildning endast utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, eftersom utbildning som handleder för yrkesutbildning slås samman med utbildning som handleder för examensutbildning.
5 punkten motsvarar den gällande 4 punkten.
6 punkten motsvarar den gällande 5 punkten.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om utbildning som berättigar till stöd för skolresor när det är fråga om en studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen. I fråga om studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning kompletterar momentet det som föreskrivs i 1 mom. Utbildning som berättigar till stöd för skolresor är utbildning enligt 4 § i läropliktslagen, som är avgiftsfri för den studerande till utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år. Enligt 4 § i läropliktslagen ska läropliktiga efter slutförande av den grundläggande utbildningens lärokurs enligt lagen om grundläggande utbildning genomgå utbildning som syftar till avläggande av gymnasieutbildningens lärokurs enligt gymnasielagen och studentexamen som avläggs som avslutning på gymnasieutbildningen eller yrkesinriktad grundexamen eller yrkesexamen enligt lagen om yrkesutbildning. Därtill kan läroplikten fullgöras i utbildning som avses i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning, i lagen om yrkesutbildning avsedd utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, av folkhögskolorna ordnad utbildning som avses i 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete under högst ett års tid eller i av utbildning i samiska och samisk kultur som räcker minst en termin som avses i lagen om Sameområdets utbildningscentral, om den läropliktige är same. Enligt förslaget till 17 § i läropliktslagen finns bestämmelser om avgiftsfrihet för skolresor i lagen om stöd för skolresor.
Enligt den föreslagna 2 mom. 1 punkten är berättigad till stöd för skolresor en studerande som har rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen och som studerar på heltid i Finland inom gymnasieutbildning för vuxna enligt gymnasielagen. Enligt propositionen föreskrivs det i 5 a § 2 mom. i lagen om studiestöd att som heltidsstudier anses också gymnasiestudier enligt lärokursen för vuxna som genomgås av en studerande med rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. För andra studerande anses nämnda studier inte som heltidsstudier, och då berättigar de inte heller till stöd för skolresor.
Enligt 2 punkten är berättigad till stöd för skolresor en studerande som har rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen och som studerar på heltid i Finland inom utbildning som leder till yrkesexamen enligt 5 § i lagen om yrkesutbildning.
Enligt 3 punkten är berättigad till stöd för skolresor en studerande som har rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen och som studerar på heltid i Finland inom utbildning som avses i 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete eller utbildning som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen.
Enligt 4 punkten är berättigad till stöd för skolresor en studerande som har rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen och som studerar på heltid i Finland inom utbildning i samiska och samisk kultur som räcker minst en termin och som avses i lagen om Sameområdets utbildningscentral.
Enligt hänvisningsbestämmelsen i 3 mom. föreskrivs det i lagen om studiestöd vilka studier som är heltidsstudier. Bestämmelsen motsvarar den gällande paragrafens 2 mom.
Enligt 4 mom. är berättigad till stöd för skolresor ändå inte en studerande som deltar i utbildning som ordnas som distans- eller privatundervisning eller som avgiftsbelagd service eller i läroavtalsutbildning. Momentet motsvarar det gällande 3 mom.
3 §.Förutsättningar för beviljande av stöd för skolresor. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att förutsättningarna för beviljande av stöd för skolresor bedöms per kalendermånad i stället för per månad. Ändringen motsvarar nuvarande tillämpningspraxis.
Paragrafens 2 mom. motsvarar i huvudsak det gällande 2 mom. Samtliga förutsättningar i 1—3 punkten ska på samma sätt som i nuläget vara uppfyllda för att stöd för skolresor ska kunna beviljas.
Enligt 1 punkten beviljas stöd för skolresor en studerande vars skolväg i ena riktningen är minst 10 kilometer. Bestämmelsen motsvarar den gällande 1 punkten.
Det föreslås att 2 punkten ändras jämfört med nuläget så att där beaktas det nya stödet för en halv månad, som det föreskrivs om i förslaget till 7 § 1 mom. På grund av det utökas den föreslagna 2 punkten med en kostnadsgräns som tillämpas när en studerande beviljas stöd för skolresor i form av stöd för en halv månad. Kostnadsgränsen för stödet för en halv månad är hälften av kostnadsgränsen för stödet för en hel månad. Enligt den föreslagna bestämmelsen beviljas stöd för skolresor en studerande vars skolresekostnader överstiger 54 euro per månad vid beviljande av stöd för hela månaden eller 27 euro per månad vid beviljande av stöd för en halv månad. Enligt den gällande bestämmelsen kan stöd för skolresor beviljas en studerande vars skolresekostnader per månad överstiger 54 euro.
Enligt 3 punkten beviljas stöd för skolresor en studerande som utnyttjar kollektivtrafik eller skolskjuts som utbildningsanordnaren ordnar eller något annat lämpligt eget färdsätt när förutsättningarna enligt 4 a § uppfylls. Bestämmelsen motsvarar den gällande 3 punkten.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att i stället för det nuvarande schematiska räknandet av sju sådana resor i ena riktningen som berättigar till stöd för skolresor per vecka beaktas de dagar som berättigar till stöd för skolresor och hela kalendermånaden. Enligt det gällande 3 mom. är en förutsättning för beviljande av stöd för skolresor dessutom att den studerande per vecka har minst sju sådana resor i ena riktningen som berättigar till stöd för skolresor under en sammanhängande tid av minst 18 dagar. Enligt de gällande bestämmelserna bestäms skolresans regelbundenhet såldes på veckonivå, för en sammanhängande tid av minst 18 dagar samt på kalendermånadsnivå. Enligt den föreslagna bestämmelsen är en förutsättning för beviljande av stöd för skolresor utöver det som anges ovan i paragrafen att den studerande per kalendermånad har minst tio dagar som berättigar till stöd för skolresor. Med dag som berättigar till stöd för skolresor avses dagar då den studerande färdas mellan hemmet och läroanstalten eller en arbetsplats som fungerar som lärmiljö, och då skolresan uppfyller förutsättningarna i 3 §.
Det föreslås att bestämmelsen görs flexiblare, eftersom sätten att ordna utbildning har förändrats under de senaste åren. När en studerande till exempel genomför en sådan kombination av lärande i läroanstalten och på arbetsplatsen som blev möjlig i och med den reform av yrkesutbildningen som trädde i kraft vid ingången av 2018 finns det en risk för att den studerande blir utan stöd för skolresor på grund av de nuvarande bestämmelserna. Så kan det gå till exempel om den studerande under en vecka har resor både till läroanstalten och arbetsplatsen och endast resorna till den ena lärmiljön uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd för skolresor. Då uppfylls inte nödvändigtvis kravet på resor på veckonivå, vilket gör att den studerande inte kan få stöd för skolresor. Utöver de förändringar som inträffat i sätten att ordna utbildning beaktar den föreslagna bestämmelsen bättre även de studerande som efter föräldrarnas skilsmässa bor veckovis hos vardera föräldern. Om skolresan berättigar till stöd endast hos den ena föräldern, uppfylls inte kravet på en sammanhängande tid av 18 dagar nödvändigtvis vid växelvist boende.
Den föreslagna regleringen gör det dessutom möjligt att ta i bruk ett stöd för skolresor för en halv månad utöver det nuvarande stödet för en hel månad. Då betalas den studerande för en kalendermånad hälften av stödet för hela månaden. I förslaget till 7 § 1 mom. bestäms hur stödet för en halv månad och hela månaden bestäms.
I 4 mom. föreslås det bestämmelser om avvikande förutsättningar för beviljande av stöd för skolresor för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. Avsikten är att studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning ska kunna beviljas stöd för skolresor med avvikelse från vad som i 3 § 2 mom. 1 och 2 punkten i lagen om stöd för skolresor föreskrivs om skolresans längd i en riktning och om kostnader för skolresor. Enligt den föreslagna bestämmelsen kan studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning således beviljas stöd för skolresor, om den studerandes skolresa i ena riktningen är minst sju kilometer. I fråga om studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning förskrivs inte heller om några minimikostnader för de dagliga skolresorna, eftersom skolresorna för en studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning i princip ersätts helt och hållet när de andra förutsättningarna är uppfyllda.
Bestämmelsen i 2 mom. 3 punkten, enligt vilken stöd för skolresor kan beviljas en studerande som utnyttjar kollektivtrafik eller skolskjuts som utbildningsanordnaren ordnar eller något annat lämpligt eget färdsätt när de förutsättningar som föreskrivs i 4 a § uppfylls, gäller också studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning som avses i läropliktslagen. Av andra studerande än sådana som har rätt till avgiftsfri utbildning förutsätts även i fortsättningen på samma sätt som i nuläget att alla förutsättningar i 3 § 2 mom. ska vara uppfyllda för att stöd för skolresor ska kunna beviljas.
4 §.Hur resekostnaderna bestäms och räknas ut. I paragrafen föreskrivs det hur resekostnaderna bestäms och räknas ut på grundval av det färdsätt som den studerande utnyttjar.
Det föreslås att 1 mom. preciseras så att där beaktas de ändringar som följer av den reglering som föreslås i 3 § 3 mom. och det nya stödet för en halv månad som bestäms utifrån den. I förslaget till 1 mom. sägs att när en studerande anlitar kollektivtrafik för sin skolresa, ersätts resekostnaderna för det anlitade färdmedlet i fortsättningen enligt den för den studerande billigaste biljettprodukten för en tid som motsvarar en halv månad eller en månad, medan resekostnaderna enligt den gällande bestämmelsen har ersatts resekostnaderna för det anlitade färdmedlet enligt den för den studerande billigaste biljettprodukten för en tid som motsvarar en månad. Med bestämmelsens färdmedel avses i praktiken kollektivtrafik som ordnas av samkommunen Helsingforsregionens trafik samt Matkahuoltos medlemsföretag och VR. I fortsättningen ska också resekostnaderna för studerande som har rätt till avgiftsutbildning som avses i 16 § i läropliktslagen ersättas enligt den billigaste biljettprodukten när det är fråga om kollektivtrafik som avses i förslaget till 1 mom. När det är fråga om en biljettprodukt för en tid som motsvarar en halv månad eller en månad bestäms i enligt med förslaget till 7 § 1 mom. Enligt det berättigar en kalendermånad till stöd för skolresor för en hel månad, om den omfattar minst 15 dagar som berättigar till stöd för skolresor och till stöd för skolresor för en halv månad, om den omfattar minst 10 dagar som berättigar till stöd för skolresor.
När en studerande anlitar kollektivtrafik som avses i 1 mom. ersätts den studerande i fråga om stödet för en halv månad priset för en biljettprodukt som omfattar 20—28 resor enligt de faktiska resdagarna, och i fråga om stödet för en hel månad på samma sätt som i nuläget priset för en biljettprodukt som omfattar 44 resor eller 30 dagar enligt de faktiska resdagarna. Avsikten är att om biljettförsäljarens inte tillämpar en biljettprodukt för en halv månad, säljer försäljaren en biljettprodukt för en månad till den studerande, men fakturerar Folkpensionsanstalten bara för den andel av biljettpriset som motsvarar en halv månad. Den studerande uppger i sin ansökan om stöd för skolresor till Folkpensionsanstalten de dagar då den studerande har rätt till stöd. Utifrån detta får den studerande ett köpintyg av Folkpensionsanstalten, där Folkpensionsanstalten meddelar biljettförsäljaren huruvida en biljettprodukt för en hel månad eller en halv månad kan säljas till den studerande. De ändringar som föreslås i 6 § gör att det i fortsättningen också är möjligt att ansöka om stöd för skolresor elektroniskt samt att utfärda elektroniska köpintyg, varvid den studerande kan lämna köpintyget elektroniskt även till biljettförsäljaren.
I 2 mom. föreskrivs det på ett sätt som motsvarar nuläget hur resekostnaderna bestäms när en studerande för sin skolresa anlitar kollektivtrafik som tillämpar ett biljett- och avgiftssystem som är gemensamt för de behöriga myndigheter som avses i 181 § i lagen om transportservice (320/2017). Med den kollektivtrafik som nämns i bestämmelsen avses kollektivtrafik som tillämpar det riksomfattande biljett- och avgiftssystemet Waltti, som fungerar i över 20 centrala stadsregioner i Finland. Det föreslås att momentet ändras så att det utökas med en bestämmelse om undantag, enligt vilken resekostnaderna ändå bestäms enligt den för den studerande billigaste biljettprodukten för en tid som motsvarar en halv månad eller en månad, när den studerandes skolresa eller enskilda färdsträcka är kortare än 10 kilometer. Undantaget från huvudregeln gäller i synnerhet de studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen och vilkas skolväg är över sju kilometer men under 10 kilometer. Undantaget gäller också andra studerande än sådana som har rätt till avgiftsfri utbildning och vilkas enskilda färdsträcka som företas med i momentet avsedd kollektivtrafik är under 10 kilometer. För studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning innebär undantaget att en anordnare av kollektivtrafik som tillämpar biljett- och avgiftssystemet Waltti kan fakturera Folkpensionsanstalten för hela biljettpriset som stöd för skolresor, varvid biljetten är avgiftsfri för den studerande. För andra studerande än sådana som har rätt till avgiftsfri utbildning kan den som ordnar kollektivtrafik fakturera Folkpensionsanstalten för skillnaden mellan priset på den biljett som sålts till den studerande och den studerandes betalningsandel, om priset på den månadsbiljett som säljs till den studerande överstiger 54 euro eller 27 euro för en halv månads biljett. När en studerande för sin skolresa som överstiger 10 kilometer anlitar kollektivtrafik enligt 2 mom., utfärdas bestämmelser om grunderna för beräkning av resekostnaderna genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet.
Paragrafens 3 mom. motsvarar det gällande 3 mom.
Paragrafens 4 mom. motsvarar det gällande 4 mom.
Det föreslås att 5 mom. ändras så att där beaktas de ändringar som stödet för en halv månad orsakar i de kalkylerade dagarna för resekostnaderna. I momentet föreskrivs i fortsättningen om de kalkylerade dagarna för både stöd för hela månaden och stöd för en halv månad. Enligt den föreslagna bestämmelsen utfärdas bestämmelser om grunderna för beräkning av skolresekostnader som fastställts enligt skolresans längd som avses i 2—4 mom. genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. De månatliga resekostnaderna räknas ut enligt 21,5 dagar när det gäller stöd för hela månaden och enligt 11 dagar när det gäller stöd för en halv månad. De kalkylerade dagarna för stödet för en halv månad motsvarar således hälften av de kalkylerade dagarna för stödet för hela månaden. Bestämmelser om när en studerande har rätt till stöd för en halv månad och när han eller hon har rätt till stöd för hela månaden ingår i förslaget till 7 § 1 mom.
Det föreslås att 6 mom. preciseras så att där beaktas förutsättningen i 3 § 4 mom. att skolresans längd ska vara minst sju kilometer för att stöd för skolresor ska beviljas studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning. För studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning betyder den föreslagna bestämmelsen att kostnaderna för färdsträckor ersätts om en skolväg som är minst sju kilometer i en riktning omfattar fristående färdsträckor som understiger fem kilometer och dessa tillsammans utgör minst fem kilometer. För andra studerande än sådana som har rätt till avgiftsfri utbildning ersätts kostnaderna för färdsträckor fortfarande på samma sätt som i nuläget om en skolväg på minst tio kilometer i ena riktningen omfattar fristående färdsträckor som understiger fem kilometer och dessa tillsammans utgör minst fem kilometer.
5 §.Beloppet av stödet för skolresor och den studerandes betalningsandel. I paragrafen föreslås det bestämmelser om stödet för skolresor, den studerandes betalningsandel och hur den inriktas i fråga om olika färdsätt samt om ersättning för kostnaderna för skolresor för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning.
Enligt det gällande 1 mom. ersätts i form av stöd för skolresor den del av skolresekostnaderna som överstiger 54 euro i månaden ökad med 11 euro. Den studerande betalar då per månad högst 43 euro av de kalkylerade skolresekostnaderna, vilket kallas studerandes betalningsandel. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det föreskrivs separat om gränserna för stöd för en hel månad och för det föreslagna stödet för en halv månad samt om studerandes betalningsandel i fråga om stöd för en hel månad och för en halv månad. Dessutom föreslås det att bestämmelsen förtydligas så att där inte längre nämns den del av skolresekostnaderna som överstiger 54 euro i månaden ökad med 11 euro. Enligt den föreslagna bestämmelsen ersätts i form av stöd för skolresor som stöd för en hel månad den del av skolresekostnaderna som överstiger 43 euro per kalendermånad och som det nya stödet för en halv månad den del av skolresekostnaderna som överstiger 21,50 euro per kalendermånad. Enligt den föreslagna bestämmelsen betalar den studerande av de kalkylerade skolresekostnaderna per månad 43 euro i fråga om stöd för en hel månad, vilket motsvarar nuläget, samt högst 21,50 euro i fråga om det nya stödet för en halv månad, om inte något annat följer av 4 § eller 3 mom. i denna paragraf. Detta kallas på samma sätt som i nuläget studerandes betalningsandel. Studerandes betalningsandel är i fråga om stödet för en halv månad hälften av det nuvarande stödet för hela månaden.
Paragrafens 2 mom. motsvarar det gällande 2 mom.
Paragrafens 3 mom. motsvarar det gällande 3 mom.
Enligt den nya bestämmelse som föreslås i 4 mom. tillämpas bestämmelserna i 1—3 mom. inte vid beviljande av stöd för skolresor till studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen. Bestämmelsen behövs, eftersom skolresorna för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning ska ersättas utan den studerandes betalningsandel och så att studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning inte berörs av några begränsningar som gäller resekostnadernas minimibelopp. Eftersom bestämmelserna om studerandes betalningsandel inte tillämpas i fråga om studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning, kan inte heller den studerandes betalningsandel dras av från resekostnaderna för kollektivtrafik eller från de kostnader som orsakas av transport som utbildningsanordnaren har ordnat på det sätt som föreskrivs i 2 mom. när stödbeloppet beräknas.
I 5 mom. föreskrivs det att för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt 16 § i läropliktslagen ersätts som skolresestöd kostnaderna för skolresan som fastställts på det sätt som föreskrivs i 4 §. Avsikten är att kostnaderna för skolresor för en studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning ersätts när den studerande har rätt till skolresestöd enligt lagen om stöd för skolresor. I lagens 4 § föreskrivs det hur resekostnaderna bestäms i fråga om respektive färdsätt.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det dessutom om ersättande av de kalkylerade kostnaderna för skolresor för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning om de beviljas stöd på grund av eget färdsätt i enlighet med 4 a § i lagen om stöd för skolresor. Enligt förslaget är stödet 70 procent av det stöd som bestäms enligt undervisnings- och kulturministeriets förordning. Den föreslagna procentsatsen motsvarar den procentsats som föreskrivs i 5 § 3 mom. som gäller andra studerande än sådana som har rätt till avgiftsfri utbildning. För studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning beaktas dock inte den studerandes betalningsandel enligt 1 mom. i formeln för beräkning av det skolresestöd som bestäms på grund av eget färdsätt, varvid stödbeloppet är något större än det stöd på grund av eget färdsätt som betalas till andra studerande än sådana som har rätt till avgiftsfri utbildning.
6 §.Ansökan. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet för ansökan om stöd för skolresor. I paragrafen föreslås det att stöd för skolresor på samma sätt som i nuläget ska sökas hos Folkpensionsanstalten. Enligt den gällande bestämmelsen inlämnas ansökan till läroanstalten. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att i fortsättningen lämnas ansökan direkt till Folkpensionsanstalten. Ansökan kan emellertid fortfarande lämnas även till läroanstalten i fråga för att sändas till Folkpensionsanstalten. Den föreslagna bestämmelsen gör det också möjligt för den studerande att fortfarande lämna ansökan till läroanstalten, om han eller hon av någon orsak inte har möjlighet att lämna ansökan direkt till Folkpensionsanstalten. I fortsättningen behöver läroanstalten inte längre till den studerandes ansökan foga en utredning om hur lång den studerandes skolväg är samt om hans eller hennes möjligheter att utnyttja kollektivtrafik eller skolskjuts som utbildningsanordnaren ordnar, utan i stället för läroanstalten undersöker Folkpensionsanstalten förutsättningarna för beviljande av stöd för skolresor med hjälp av bland annat uppgifter i informationsresursen Koski. Till följd av ändringen behöver det alltså inte längre föreskrivas i 6 § om läroanstaltens utredningsskyldighet eller om läroanstaltens utrednings bindande verkan på samma sätt som i gällande 6 § 2 och 3 mom. Ändringen minskar således läroanstalternas arbete, men ökar i stället Folkpensionsanstaltens arbete jämfört med nuläget. Det nya förfarandet som föreslås i 6 § införs den 1 augusti 2023.
Ändringen gör att det i fortsättningen är möjligt att söka stöd för skolresor även elektroniskt och att lämna elektroniska inköpsintyg, varvid det blir möjligt att sälja och köpa biljetter för vilka stöd för skolresor beviljas även i webbutiker. När Folkpensionsanstalter bedömer förutsättningarna för beviljande av stöd för skolresor får den uppgifter från läroanstalterna och informationsresursen Koski i enlighet med hänvisningsbestämmelsen i 14 § i lagen om stöd för skolresor på det sätt som föreskrivs i lagen om studiestöd. Enligt hänvisningsbestämmelsen i lagens 14 § ska i fråga om ärenden som gäller stöd för skolresor iakttas vad som i lagen om studiestöd bestäms om bland annat erhållande och användning av uppgifter.
7 §.Beviljande och utbetalning. Enligt den gällande paragrafens 1 mom. beviljas stöd för skolresor av Folkpensionsanstalten. En kalendermånad berättigar till stöd för skolresor, om den omfattar minst 18 dagar som berättigar till sådant stöd.
Det föreslås att 1 mom. ändras så att där beaktas de ändringar som följer av att stöd beräknas för en hel månad och för en halv månad. I bestämmelsen fastställs när en studerande har rätt till stöd för en hel månad och till stöd för en halv månad. Enligt den föreslagna bestämmelsen berättigar en kalendermånad till stöd för skolresor för en hel månad, om den omfattar minst 15 dagar som berättigar till stöd för skolresor och till stöd för skolresor för en halv månad, om den omfattar minst 10 dagar som berättigar till stöd för skolresor. Stöd för en halv månad kan således erhållas, om den studerande under en kalendermånad har 10—14 dagar som berättigar till stöd för skolresor. Det finns inga begränsningar för hur de dagar som berättigar till stöd infaller under kalendermånaden. Om den studerande under en kalendermånad har minst 15 dagar som berättigar till stöd för skolresor, får den studerande fullt stödbelopp för den månaden. Också stödet för en halv månad riktar sig till hela kalendermånaden, det vill säga stödet för en halv månad betyder kvantitativt hälften av stödet för hela månaden. Det föreslås att det nuvarande sättet att räkna 18 dagar som berättigar till stöd slopas i fråga om stödet för skolresor.
8 §.Justering och avbrytande. I paragrafen föreslås bestämmelser om förfarandet för justering och inställelse av stödet för skolresor. Det är fråga om en ny bestämmelse. I fortsättningen kan justering och inställelse av stödet för skolresor inte genomföras direkt i enlighet med hänvisningsbestämmelsen i 14 § på det sätt som föreskrivs i lagen om studiestöd, eftersom stöd för skolresor på föreslaget sätt inte längre beviljas i enlighet med reglerna om 18 dagar som berättigar till stöd. Enligt lagen om studiestöd berättigar en kalendermånad fortfarande till studiestöd, om den omfattar minst 18 dagar som ingår i den tid som berättigar till studiestöd.
Enligt 1 mom. justeras eller indras stödet för skolresor om det i den studerandes förhållanden har skett en förändring som inverkar på rätten att få stöd för skolresor eller på stödbeloppet. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 25 § 1 mom. i lagen om studiestöd.
I 2 mom. sägs att om det finns grundad anledning att anta att det finns fog för att dra in stödet för skolresor eller minska dess belopp, kan utbetalningen av stödet avbrytas interimistiskt eller beloppet minskas tills ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. Om den studerande inte lämnar en utredning som begärts, kan ärendet avgöras genom ett slutligt beslut som baserar sig på de utredningar som Folkpensionsanstalten har till sitt förfogande. I ett interimistiskt beslut får ändring inte sökas separat. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 25 § 2 mom. i lagen om studiestöd.
Enligt 3 mom. kan utbetalningen av stöd för skolresor avbrytas också på den studerandes begäran. Bestämmelsen motsvarar innehållet i 25 § 3 mom. i lagen om studiestöd.
I 4 mom. föreskrivs det att om den studerande utexamineras, avbryter studierna eller det sker någon annan förändring i den studerandes förhållanden som inverkar på stödet, justeras rätten till stöd för skolresor månatligen eller indras med beaktande av vad som föreskrivs om antalet dagar som berättigar till stöd för skolresor i 7 § 1 mom. När rätten till stöd för skolresor justeras eller indras bedömer man alltså i enlighet med 7 § 1 mom., om kalendermånaden berättigar till stöd för en hel månad eller till stöd för en halv månad. Enligt den nämnda bestämmelsen berättigar en kalendermånad till stöd för skolresor för en hel månad, om den omfattar minst 15 dagar som berättigar till stöd för skolresor, och till stöd för skolresor för en halv månad, om den omfattar minst 10 dagar som berättigar till stöd för skolresor.
I den gällande 8 § föreskrivs det om återkrav av stöd för skolresor vid anlitande av kollektivtrafik. I den gällande paragrafen föreskrivs det att om stöd för skolresor har betalats utan grund eller till ett för stort belopp till en studerande som anlitar kollektivtrafik, kan det belopp som ska återkrävas utgöra högst skillnaden mellan priset på den billigaste biljettprodukt som säljs till andra än studerande som är berättigade till stöd för skolresor för en tid som motsvarar en månad och den studerandes betalningsandel. Bestämmelsen har behövts tidigare, när man har behövt sänka det överbetalda beloppet av skolresestöd på grundval av priset för en normal regionbiljett. Bestämmelsen behövs emellertid inte längre, eftersom det inte längre finns några andra regionbiljettprodukter som säljs till studerande och med vilka priset kunde jämföras än sådana som berättigar till skolresestöd. Sålunda kan återkrav av stöd för skolresor även vid anlitande av kollektivtrafik för närvarande genomföras med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 14 § i enlighet med bestämmelserna om återkrav i lagen om studiestöd.
14 §.Hänvisningsbestämmelse. På grund av de ändringar som föreslås i lagens 8 § föreslås att i hänvisningsbestämmelsen slopas hänvisningen till justering och inställelse av studiestöd. I fortsättningen föreskrivs det om justering och inställelse av studiestöd i den föreslagna 8 §.
7.11
Lagen om studentexamen
20 §.Avgifter som tas ut för studentexamen. Enligt den gällande paragrafens 1 mom.får studentexamensnämnden ta ut avgifter för studentexamen och deltagande i proven i examen. Bestämmelser om avgifter som tas ut för studentexamen och deltagande i proven i examen utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Det föreslås att paragrafen utökas med nya 4 och 5 mom., där det föreskrivs om rätt för studerande som har rätt till avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen att avlägga proven i studentexamen utan att avgifter tas ut för dem.
I lagens 10 § föreskrivs om de prov som avläggs i studentexamen. En examinand som avlägger studentexamen ska avlägga fem prov till vilka hör provet i modersmål och litteratur samt enligt examinandens eget val tre prov av en grupp som består av provet i matematik, provet i det andra inhemska språket, provet i ett främmande språk och provet i realämnena. Av de prov som avses ovan får endast ett avläggas i ett och samma läroämne. Examinanden får dessutom avlägga ett eller flera andra prov. Bestämmelsen tillämpas på examinander som börjar avlägga examen vid examenstillfället våren 2022 eller efter det. I praktiken tillämpas bestämmelsen på alla som har rätt till avgiftsfri utbildning, eftersom de som inleder gymnasiestudierna hösten 2021 ännu inte kan delta i studentskrivningarna vid examenstillfället hösten 2021.
Enligt den bestämmelse som föreslås i det nya 4 mom. får av examinander som har rätt till sådan avgiftsfri utbildning som avses i 16 § i läropliktslagen avgifter inte tas ut för deltagande i de fem första proven. Rätt till avgiftsfri utbildning har studerande enligt läropliktslagen som fullgör gymnasiets lärokurs och i samband med den avlägger studentexamen, så avgiftsfriheten omfattar inte enskilda prov som avses i 6 § i lagen om studentexamen.
I praktikens gör bestämmelsen det möjligt att i enlighet med vad som föreskrivs i 10 § avlägga de fem prov avgiftsfritt som förutsätts för avläggande av studentexamen. För deltagande i andra prov tas en avgift ut som det föreskrivs om genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. I den föreslagna bestämmelsen begränsas avgiftsfriheten till de fem första proven. Dessa prov kan i enlighet med vad som föreskrivs i 10 § vara prov som förutsätts för att avlägga examen eller andra prov.
Examinanderna har flera möjligheter att välja de prov som förutsätts för att avlägga examen. Inte ens provet i modersmål och litteratur är entydigt. Samiskspråkiga examinander kan avlägga provet i samiska språket och litteraturen även som lång lärokurs. Examinander med ett främmande språk som modersmål kan åter i finskspråkiga gymnasier förutom provet i finska som andra språk och litteratur avlägga provet i finska som modersmål och litteratur, eftersom examensstrukturen gör det möjligt att fullgöra flera lärokurser i samma ämne. I svenskspråkiga gymnasier kan examinander med främmande språk som modersmål på motsvarande sätt förutom provet i svenska som andraspråk och litteratur även avlägga provet i svenska som modersmål och litteratur.
När en examinand anmäler sig till ett prov står det således inte klart om det är fråga om ett prov som förutsätts för att avlägga examen eller ett annat prov, så för att förenkla verkställigheten är det motiverat att binda avgiftsfriheten till de fem första proven som avläggs. Det går inte att avgränsa de prov som omfattas av avgiftsfrihet till vissa ämnen utan att ändra valfriheten och de grundläggande lösningarna i fråga om examensstrukturen. Lagstiftningen ger examinanden mycket omfattande möjlighet att välja ämnen och även ändra sina planer. En avgift ska emellertid alltid tas ut för omtagning av godkända prov, med de prov som avläggs först avses alltså sådana prov som examinanden ännu inte har blivit godkänd i.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det också vara avgiftsfritt att ta om de fem första proven om de blivit underkända. En avgift för omtagning av ett underkänt prov får dock tas ut om provet betraktas som underkänt med stöd av 14 eller 15 §. Med stöd av 14 § betraktas ett prov som underkänt, om den som har anmält sig till provet uteblir från provtillfället eller inte lämnar in en provprestation för bedömning. Med stöd av 15 § kan ett prov betraktas som underkänt, om examinanden stör provtillfället eller på annat sätt bryter mot ordningen.
På det sätt som föreskrivs i 12 § har en examinand möjlighet att avlägga examen trots ett underkänt vitsord. Då ska examinanden ha fått tillräckligt bra vitsord i de andra avlagda proven. Avgiftsfriheten enligt läropliktslagen upphör när en person avlägger en examen på andra stadiet. Ett undantag från detta utgör avläggandet av så kallad dubbel- eller trippelexamen, då rätten till avgiftsfri examen upphör med avläggande av dessa båda examina. Om en studerandes rätt till avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen har upphört, har den studerande inte heller längre rätt till avgiftsfri omtagning av ett underkänt prov.
En examinand kan delta i flera prov under ett examenstillfälle så att alla prov inte är avgiftsfria på grund av antalet prov. En sådan situation kan uppstå till exempel när examinanden deltar i flera prov än fem under det första examenstillfället eller redan tidigare har avlagt fyra avgiftsfria prov och under följande examenstillfälle deltar i två eller flera prov. Enligt den bestämmelse som föreslås i 5 mom. ska examinanden då i samband med anmälan välja vilket eller vilka prov han eller hon vill avlägga avgiftsfritt. Bestämmelsen i 4 mom. om de fem första proven ska alltså inte tillämpas inom samma examenstillfälle så att de prov som tidsmässigt avläggs först alltid är avgiftsfria i första hand, utan examinanden bestämmer detta i samband med anmälan. Saken är av betydelse om examinandens prov betraktas som underkänt, eftersom examinanden avgiftsfritt kan ta om endast ett sådant prov som har ansett höra till de fem första proven som avläggs.
Rätten till avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen och även avgiftsfria prov i studentexamen upphör i regel vid utgången av det kalenderår då den studerande fyller 20 år. Tiden som berättigar till avgiftsfrihet kan förlängas på de grunder som föreskrivs i lagen och uppgift om förlängningen förs in i informationsresursen Koski. När den studerande anmäler sig till ett prov ska utbildningsanordnaren kontrollera om rätten till avgiftsfri utbildning också omfattar den tidpunkt då provet avläggs. Om rätten till avgiftsfri utbildning upphör före den tidpunkt då provet avläggs, föreligger inte rätt att avlägga provet avgiftsfritt.
Bestämmelser om avgifter för studentexamen finns i 3 § i undervisnings- och kulturministeriets förordning om Utbildningsstyrelsens avgiftsbelagda prestationer. Enligt förordningen tas en fast grundavgift på 14 euro per examinand ut för deltagande i studentexamen och en fast deltagaravgift på 28 euro för varje prov. Avsikten är att ändra förordningens bestämmelser så att den fasta grundavgiften per examinand slopas och i stället höjs deltagaravgiften för varje prov något. Det är i praktiken inte motiverat att ha kvar grundavgiften när man övergår till delvis avgiftsfria prov.
Enligt 3 § i undervisnings- och kulturministeriets förordning tas en avgift om 50 euro ut för behandling av begäran om omprövning som gäller bedömning av en provprestation. Avgiften återbetalas om behandlingen av begäran om omprövning leder till att poängtalet eller vitsordet höjs. Avsikten är inte att ändra bestämmelserna om avgift för behandling av begäran om omprövning, utan avgiften kan i fortsättningen tas ut även av den som har rätt till avgiftsfri utbildning.
7.12
Lagen om elev- och studerandevård
1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om de utbildningsformer där eleverna och de studerande hör till lagens tillämpningsområde. Det föreslås att tillämpningsområdet ändras så att alla studerande som fullgör sin läroplikt omfattas av lagen. Eftersom lagen om utbildning som handleder för examensutbildning är en ny lag, föreslås det att den fogas till lagens tillämpningsområde. Dessutom föreslås det att paragrafen ändras så att dess tillämpningsområde omfattar studerande som avses i 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete. Dessa studerande fullgör sin läroplikt på folkhögskolornas så kallade långa linjer. Dessutom börjar lagens tillämpningsområde omfatta läropliktiga som studerar för yrkesexamen som avses i lagen om yrkesutbildning samt läropliktiga som fullgör gymnasiets lärokurs för vuxna.
Det föreslås att paragrafen ändras tekniskt så att 1 mom. får formen av en förteckning. 1 mom. 1 och 2 punkten motsvarar den gällande bestämmelsen.
Enligt 1 mom. 3 punkten omfattar lagens tillämpningsområde på samma sätt som den gällande bestämmelsen studerande i utbildning för grundexamen samt utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv enligt lagen om yrkesutbildning. Enligt den gällande lagen har studerande i handledande utbildning enligt lagen om yrkesutbildning rätt till elevhälsa. Handledande utbildning omfattar enligt den gällande lagstiftningen både utbildning som handleder för yrkesutbildning och utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Eftersom utbildning som handleder för yrkesutbildning i fortsättningen ingår i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning, föreslås att bestämmelsens ordalydelse ändras så att där nämns endast utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv. Eftersom det föreslås att utbildning som handleder för examensutbildning börjar ordnas först 2022, föreslås en övergångsbestämmelse i lagen enligt vilken på utbildning som handleder för yrkesutbildning tillämpas till och med den 31 juli 2022 de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. Även de studerande i utbildning som handleder för yrkesutbildning omfattas av lagen om elev- och studerandevård tills lagen om utbildning som handleder för examensutbildning träder i kraft
I 1 mom. 4 punkten föreskrivs om lagens tillämpning på utbildning som handleder för examensutbildning och i 5 punkten om dess tillämpning på utbildning som avses i 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete och utbildning som avses i 5 § 2 mom. i läropliktslagen.
2 mom. 1 och 2 punkten motsvarar den gällande bestämmelsen. I 2 mom. 3 punkten korrigeras ett tekniskt fel i hänvisningen till gymnasielagen. Lagens tillämpningsområde ska på samma sätt som i nuläget inte omfatta ämnesstuderande som avses i 20 § 2 mom. 2 punkten i gymnasielagen.
I den föreslagna paragrafens 3 mom. föreskrivs det om lagens tillämpning på läropliktig i utbildning för yrkesexamen och läropliktiga som fullgör gymnasiets läroplan för vuxna. Det nuvarande 3 mom. blir 4 mom.
7.13
Lagen om Europeiska skolan i Helsingfors
39 §.Fullgörande av läroplikten. Enligt den gällande paragrafens 1 mom. anses barn som är läropliktiga i Finland fullgöra sin läroplikt om de studerar i den skola som avses i denna lag. Läroplikten anses vara fullgjord när eleven har fått betyg efter sekundärnivåns fjärde årskurs. När läroplikten utvidgas föreslås det att den andra meningen i det gällande 1 mom. stryks som onödig. Barn som är läropliktiga i Finland anses även i fortsättningen fullgöra sin läroplikt när de studerar i Europeiska skolan i Helsingfors, men i fråga om när läroplikten upphör iakttas det som föreskrivs i läropliktslagen. Läroplikten upphör när den läropliktige fyller 18 år eller när den läropliktige med godkänt resultat har avlagt en sådan examen som avses i lagen om studentexamen eller en motsvarande utländsk examen. Enligt 25 § i lagen om studentexamen ger europeisk studentexamen vid Europaskolorna samma rättigheter som finländsk studentexamen. Sålunda kan en elev i Europeiska skolan i Helsingfors anses ha fullgjort sin läroplikt när eleven fyller 18 år eller har avlagt europeisk studentexamen (European Baccalaureate) som motsvarar finländsk studentexamen.
7.14
Lagen om Sameområdets utbildningscentral
3 §.Yrkesutbildning. Enligt den gällande paragrafen tillämpas lagen om yrkesutbildning på den yrkesutbildning som ordnas vid utbildningscentralen. Det föreslås att paragrafen utökas med att även läropliktslagen tillämpas på den yrkesutbildning som ordnas vid utbildningscentralen.
7 §.Rättigheter och skyldigheter för dem som studerar samiska och samisk kultur. I paragrafen föreskrivs det om rättigheter och skyldigheter för dem som studerar samiska och samiska kultur vid utbildningscentralen. Enligt det gällande 1 mom. ska på antagning av studerande som studerar samiska och samisk kultur tillämpas 38 § 1 mom. och 39 § i lagen om yrkesutbildning, som gäller förutsättningar för antagning som studerande och urvalsgrunder vid antagning av studerande. Inga ändringar föreslås i 1 mom.
Enligt det gällande 2 mom. finns bestämmelser om de studerandes rätt till en trygg studiemiljö i 80 § i lagen om yrkesutbildning. Enligt bestämmelsen är den ordningsstadga eller andra ordningsbestämmelser som avses i den paragrafens 4 och 5 mom. gemensamma för de studerande som deltar i den utbildning som avses i 3 och i den undervisning som avses i 4 § i denna lag. Det föreslås att ordalydelsen i den första meningen i bestämmelsen förtydligas, eftersom avsikten är att bestämmelsen ska vara en materiell och inte en informativ hänvisning till de nämnda bestämmelserna i lagen om yrkesutbildning. Enligt den första meningen i det föreslagna nya momentet ska bestämmelserna om studerandes rätt till en trygg studiemiljö i 80 § i lagen om yrkesutbildning tillämpas på undervisning i samiska och samisk kultur.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 3 mom., där det föreskrivs om rättigheter och skyldigheter för en läropliktig som fullgör sin läroplikt i undervisning i samiska och samisk kultur. I paragrafen ingår en informativ hänvisning till läropliktslagen, enligt vilken bestämmelser om rättigheter och skyldigheter för studerande som fullgör sin läroplikt finns i läropliktslagen. Dessutom föreslås det att vad som i 85—92 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs om disciplinära åtgärder och förfaranden i samband med dem samt om begäran om omprövning i beslut som gäller disciplinära åtgärder ska tillämpas på läropliktiga. I 85 § i lagen om yrkesutbildning föreskrivs det om disciplinåtgärder, som är skriftlig varning, avstängning för viss tid, tillsägelse att lämna klassrummet för den tid som återstår av lektionen och förvägran att delta i undervisningen. I lagens 86 § föreskrivs det om disciplin på internatboenden, i 87 § om avlägsnande av en studerande som uppför sig störande eller äventyrar säkerheten och i 88 § om förhållandet mellan ett disciplinärt förfarande och ett domstolsavgörande. Dessutom föreslås det att bestämmelserna om sökande av ändring i disciplinbeslut i lagen om yrkesutbildning ska vara tillämpliga. En läropliktig studerande är skyldig att avlägga sina studier och delta i undervisningen enligt studieplanen, så det är viktigt att det föreskrivs på lagnivå om situationer där den läropliktige hindras att dela i undervisningen. I paragrafen ingår också en informativ hänvisning till läropliktslagen, enligt vilken bestämmelser om rättigheterna och skyldigheterna för studerande som fullgör sin läroplikt finns även i läropliktslagen.
7.15
Lagen om småbarnspedagogik
12 §.Rätt till småbarnspedagogik. I 1 mom. föreslås en teknisk ändring. Hänvisningen till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det i fortsättningen föreskrivs om förlängd läroplikt.
7.16
Lagen om förvaltning av utbildning som ordnas av staten och privata
1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att utbildning som handleder för examensutbildning fogas till lagens tillämpningsområde, som regleras i paragrafens 1 mom. Dessutom ändras hänvisningen i 1 mom. 2 punkten så att den börjar avse den nya gymnasielagen.
7.17
Lagen om en referensram för examina och övriga samlade kompetenser
1 §. Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att utbildning som handleder för examensutbildning fogas till lagens tillämpningsområde, som regleras i paragrafens 1 mom. Dessutom ändras hänvisningen i 1 mom. 2 punkten så att den börjar avse den nya gymnasielagen.
7.18
Lagen om Nationella centret för utbildningsutvärdering
2 §. Uppgifter. Enligt 1 mom. 2 punkten underpunkt a i den gällande paragrafen har utvärderingscentret till uppgift att i enlighet med utvärderingsplanen genomföra en sådan utvärdering av inlärningsresultaten som gäller uppnåendet av målen för den timfördelning och de grunder för läroplanen som avses i 14 § i lagen om grundläggande utbildning och 10 § i gymnasielagen. I den gällande paragrafen hänvisas det till den upphävda gymnasielagen, så hänvisningen behöver korrigeras så att den börjar motsvara den nya gymnasielagen. Enligt den föreslagna bestämmelsen har utvärderingscentret till uppgift att genomföra en sådan utvärdering av inlärningsresultaten som gäller uppnåendet av målen för den lärokurs som avses i 11 § i den nya gymnasielagen och för de grunder för läroplanen som avses i 12 § 1 mom. i den lagen. I bestämmelsen hänvisas inte längre till timfördelningen för gymnasieutbildningens del, eftersom detta begrepp inte används i den nya gymnasielagen.
6 §.Rätt att få och lagra sekretessbelagda personuppgifter. I den gällande paragrafens 1 mom. föreskrivs det om situationer där utvärderingscentret trots sekretessbestämmelserna har rätt att av bland annat dem som ordnar undervisning och utbildning samt Utbildningsstyrelsen avgiftsfritt få andra personuppgifter som är nödvändiga för utförandet av utvärderingsuppgifter än de som gäller studerande vid högskolor och som föreskrivs i 2 § 1 och 2 punkten. De utvärderingsuppgifter som föreskrivs i 2 § 1 och 2 punkten är utvärdering i enlighet med utvärderingsplanen av undervisningen och utbildningen samt utvärdering av inlärningsresultaten som gäller uppnåendet av målen för grunderna för läroplanen och examensgrunderna. I paragrafen föreslås det att hänsyn ska tas till att bestämmelserna om handledande utbildning i fortsättningen ingår i en separat lag, vilket måste beaktas i bestämmelserna om rätt att få uppgifter. De föreslagna ändringarna är av teknisk natur, eftersom motsvarande rättigheter att få uppgifter med stöd av hänvisningsbestämmelser har varit i kraft inom de utbildningar i övergångsskedet som sammanslås till den nya handledande utbildningshelheten.
Enligt 1 mom. 3 punkten har utvärderingscentret rätt att få personuppgifter som gäller resultaten av bedömningen av elevers eller studerandes inlärning eller kunnande enligt 22 § i lagen om grundläggande utbildning, 53 § i lagen om yrkesutbildning, 37 § i gymnasielagen och 8 § i lagen om grundläggande konstundervisning. Det föreslås att den nämnda punkten utökas med att utvärderingscentret ska ha rätt att under de förutsättningar som annars föreskrivs i paragrafen också få personuppgifter som gäller resultaten av bedömningen av studerandes kunnande enligt 15 § i lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
Enligt 1 mom. 5 punkten har utvärderingscentret rätt att få personuppgifter som är nödvändiga för utförandet av utvärderingsuppgifter och som gäller erhållande av stöd enligt lagen om småbarnspedagogik, lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning och om ordnande av stödet. Det föreslås att den nämnda punkten utökas med att utvärderingscentret ska ha rätt att under de förutsättningar som annars föreskrivs i paragrafen också få personuppgifter som gäller erhållande av stöd enligt lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och om ordnande av stödet.
7.19
Ungdomslagen
11 §.Utlämnande av uppgifter för uppsökande ungdomsarbete. I paragrafen föreskrivs det om utlämnande av en ung persons identifierings- och kontaktuppgifter med tanke på det uppsökande ungdomsarbetet i de situationer som definieras i lagen. I 2—4 mom. föreslås ändringen i anslutning till läropliktslagen, som föreslås träda i kraft den 1 augusti 2021.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där en ung persons identifierings- och kontaktuppgifter med tanke på det uppsökande ungdomsarbetet ska lämnas ut till den unges hemkommun oberoende av bestämmelserna om sekretess. De identifierings- och kontaktuppgifter som avses i bestämmelsen lämnas till den unga personens hemkommun, som lämnar dem vidare till det uppsökande ungdomsarbetet, om sådant ordnas i kommunen. Det föreslås att momentet ändras så att det i 1 punkten inte längre i enlighet med den gällande bestämmelsen föreskrivs att undervisningsanordnare ska lämna ut uppgifter till den unges hemkommun om unga som har avslutat sin grundläggande utbildning men inte har placerat sig i utbildning efter den grundläggande utbildningen. Det föreslås att bestämmelsen stryks för att undvika överlappande reglering, eftersom det i fortsättningen föreskrivs i förslaget till 11 § i läropliktslagen att anordnare av grundläggande utbildning har till uppgift att handleda och övervaka att en läropliktig elev fullgör sin skyldighet enligt 10 § 1 mom. i läropliktslagen att söka till utbildning, det vill säga söker till utbildning efter den grundläggande utbildningen. Handlednings- och tillsynsansvaret för anordnare av grundläggande utbildning upphör i regel när den läropliktige har börjat studera inom utbildning hos en annan utbildningsanordnare. Om en läropliktig inte före den tidpunkt som avses i 11 § 1 mom. i läropliktslagen har börjat fullgöra sin läroplikt inom utbildning efter den grundläggande utbildningen, ska anordnaren av grundläggande utbildning anmäla den läropliktiges identifierings- och kontaktuppgifter till den läropliktiges boendekommun.
Bestämmelsen i föreslaget till 1 punkten motsvarar i övrigt den gällande 2 mom. 2 punkten, men det föreslås att den utökas med begränsningen att utbildningsanordnare inte i fortsättningen ska lämna ut uppgifter om läropliktiga unga. I bestämmelsen beaktas dessutom den nya föreslagna utbildningen som handleder för examensutbildning, till vilken den 1 augusti 2022 sammanslås de nuvarande utbildningarna i övergångsskedet mellan den grundläggande utbildningen och utbildning på andra stadiet, det vill säga påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen, utbildning som förbereder för gymnasieutbildning och utbildning som handleder för yrkesutbildning. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska utbildningsanordnare lämna ut uppgifter om andra än läropliktiga unga som avbryter sin yrkesutbildning, gymnasieutbildning eller utbildning som handleder för examensutbildning. Skyldigheten att lämna ut uppgifter behöver begränsas till andra än läropliktiga unga för att undvika överlappande reglering, eftersom det i fortsättningen föreskrivs i läropliktslagen om utbildningsanordnarens skyldighet att underrätta den läropliktiges boendekommun om den läropliktige avbryter sina studier. Enligt förslaget till 7 § i läropliktslagen ska utbildningsanordnaren anmäla den läropliktiges identifierings- och kontaktuppgifter till den läropliktiges hemkommun om fullgörandet av läroplikten avbryts tills vidare på de grunder för avbrytande som föreskrivs i läropliktslagen. Dessutom ska utbildningsanordnaren till exempel enligt 13 § 1 mom. i läropliktslagen underrätta den läropliktiges boendekommun om att fullgörandet av läroplikten har avbrutits, om den läropliktige som avbrutit sina studier inte har inlett nya studier som hör till läroplikten. Efter att ha boendekommunen har mottagit anmälan ska den kontakta den läropliktige och dennes vårdnadshavare och utreda den läropliktiges situation och stödbehov. Den läropliktige ska hänvisas att söka sig till utbildning som passar honom eller henne och vid behov till andra ändamålsenliga tjänster.
2 punkten motsvarar den gällande 3 punkten. Enligt bestämmelsen ska försvarsmakten och civiltjänstcentralen med tanke på det uppsökande ungdomsarbetet till den unges hemkommun lämna ut uppgifter om unga som befrias från sin värnplikts- och civiltjänstgöring för att de inte är tjänstdugliga eller som avbryter sin tjänstgöring.
I 3 mom. föreskrivs det om situationer där uppgifter om den unge inte behöver lämnas ut med tanke på det uppsökande ungdomsarbetet. Det föreslås att momentet ändras så att i det beaktas de ändringar som följer av förslaget till 2 mom. Sålunda stryks i bestämmelsen omnämnandet av utbildningsanordnare, eftersom utbildningsanordnare på det sätt som föreslås i 2 mom. inte längre ska vara skyldiga att lämna ut uppgifter om unga som har avslutat sin grundläggande utbildning men inte har placerat sig i utbildning efter den grundläggande utbildningen. I övrigt motsvarar den föreslagna bestämmelsen det gällande 3 mom.
Avsikten är att handledning av en läropliktig ung person även i fortsättningen ska kunna genomföras i samarbete med kommunens uppsökande ungdomsarbete. I 4 mom. föreskrivs det om situationer där en ung persons identifierings- och kontaktuppgifter oberoende av bestämmelserna om sekretess och utan den unges samtycke får lämnas ut till den unges hemkommun för det uppsökande ungdomsarbetet. Syftet med utlämnade av uppgifter är att på samma sätt som i nuläget nå den unga personen och erbjuda tidigt stöd så att den unga personen kan tryggas möjlighet att utan dröjsmål få hjälp och information om tjänster som han eller hon kan behöva.
Enligt den föreslagna 1 punkten får utbildningsanordnare lämna ut uppgifter om unga som inte har placerat sig i utbildning efter den grundläggande utbildningen. Enligt den föreslagna 2 punkten får utbildningsanordnare lämna ut uppgifter om läropliktiga unga som avbryter sin yrkesutbildning, gymnasieutbildning eller utbildning som handleder för examensutbildning.
De situationer enligt 1 och 2 punkten som medför rätt att lämna ut uppgifter motsvarar i huvudsak de situationer som föreskrivs i den gällande paragrafens 2 mom. 1 och 2 punkten, men i fortsättningen ska utbildningsanordnare inte längre vara skyldiga att lämna ut uppgifter när det är fråga om en läropliktig ung person. I den föreslagna 2 punkten beaktas också den nya föreslagna utbildningen som handleder för examensutbildning. Den rätt som föreskrivs för utbildningsanordnare att lämna ut identifierings- och kontaktuppgifter för unga som avslutat den grundläggande utbildningen och som inte har placerat sig i studier efter den grundläggande utbildningen eller för läropliktiga unga som avbryter sin yrkesutbildning, gymnasieutbildning eller utbildning som handleder för examensutbildning behövs, för att en läropliktig även i fortsättningen ska kunna hänvisas till tjänster som han eller hon behöver i samarbete med det uppsökande ungdomsarbetet i den unges hemkommun. Därför behöver det uppsökande ungdomsarbetet i den unges hemkommun även i fortsättningen ha rätt att för skötseln av sina uppgifter få uppgifter om unga personer i situationer som avses i 1 och 2 punkten i det föreslagna momentet. Den föreslagna bestämmelsen utvidgar ändå inte det uppsökande ungdomsarbetet rätt att få uppgifter jämfört med nuläget.
I 3 punkten föreskrivs det på samma sätt som i nuläget att också andra myndigheter än de som nämns i denna paragraf och Folkpensionsanstalten får oberoende av sekretessbestämmelserna lämna ut identifierings- och kontaktuppgifter för en ung person, om myndigheten eller Folkpensionsanstalten med stöd av information som den fått i sitt uppdrag samt med beaktande av den unges situation och stödbehov som helhet bedömer att den unge är i behov av tjänster och annat stöd utan dröjsmål. Avsikten är att i en situation enligt 3 punkten ska utöver de myndigheter som nämns i paragrafen också andra myndigheter och Folkpensionsanstalten kunna lämna ut sådan information om en ung person som de fått i sitt uppdrag oberoende av sekretessbestämmelserna och utan den unges samtycke. Innehållet i bestämmelsen motsvarar det gällande 4 mom.
7.20
Beredskapslagen
109 §.Undervisning och utbildning. Enligt det gällande 1 mom. kan under undantagsförhållanden som avses i 3 § 1, 2, 4 och 5 punkten undervisnings- och kulturministeriet för högst tre månader åt gången bestämma att undervisningsverksamhet och annan verksamhet som avses i de utbildningslagar som nämns i paragrafen ska avbrytas eller flyttas till annan ort, om det är nödvändigt på grund av förflyttning av befolkning eller vistelsebegränsningar eller begränsningar i rörelsefriheten eller annars för skyddande av befolkningen. I propositionen föreslås det att det ska stiftas en lag om utbildning som handleder för examensutbildning, till vilken sammanslås den påbyggnadsundervisning inom den grundläggande utbildningen som för närvarande regleras i lagen om grundläggande utbildning, den utbildning som förbereder för gymnasieutbildning som för närvarande regleras i gymnasielagen samt den utbildning som handleder för yrkesutbildning som för närvarande regleras i lagen om yrkesutbildning. Det gällande 109 § 1 mom. i beredskapslagen har tillämpats även på ovannämnda utbildningar som nu sammanslås. I fortsättningen föreskrivs det om denna utbildning i en separat lag, så i 1 mom. bör det företas en teknisk ändring i 1 mom. och till förteckningen över utbildningsformer läggas lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
I 1 mom. föreslås också andra tekniska ändringar. Det föreslås att hänvisningarna till gymnasielagen, lagen om yrkesutbildning och yrkeshögskolelagen ändras så att de avser motsvarande gällande lagar. Dessutom föreslås det att hänvisningen till lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning stryks, eftersom den lagen har upphävts.
7.21
Lagen om statsandel för kommunal basservice
1 §.Tillämpningsområde. I paragrafen definieras de uppgifter för kommunerna i fråga om vilka statsandel betalas för driftskostnaderna med stöd av denna lag. Det föreslås att 1 mom. utökas med läropliktslagen som ny 33 punkt. I läropliktslagen, som gäller utvidgningen av läroplikten, föreslås det bestämmelser om ett nytt handlednings- och tillsynsansvar för anordnare av grundläggande utbildning och de läropliktigas boendekommuner. De nya uppgifterna ska finansieras inom ramen för statsandelssystemet för kommunal basservice. I 32 punkten företas dessutom en teknisk ändring genom att punkten ersätts med ett kommatecken.
2 §.Undantag från tillämpningsområdet. I 1 mom. 4 punkten föreslås en teknisk ändring. Grundläggande utbildning för andra än läropliktiga ändras till grundläggande utbildning för vuxna, eftersom det föreslås att rubriken för 46 § i lagen om grundläggande utbildning ändras till grundläggande utbildning för vuxna.
I 3 mom. ändras hänvisningen till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det föreskrivs om förlängd läroplikt.
4 §.Definitioner. I 1 mom. 10 punkten föreslås att definitionen av läropliktig ändras så att med läropliktigt avses elev som fullgör sin läroplikt på det sätt som föreskrivs i 3 § 1 mom. i läropliktslagen. När läroplikten utvidgas till tiden efter den grundläggande utbildningen motsvaras läropliktig enligt den gällande paragrafen av en läropliktig som fullgör grundläggande utbildning som hör till läroplikten.
37 §.Skyldighet att betala hemkommunsersättning. Det föreslås att 1 mom. preciseras i fråga om den punkt som gäller grundläggande utbildning. I 1 mom. intas en hänvisning till grundläggande utbildning enligt 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning, där det föreskrivs om fullgörande av grundläggande utbildning som hör till läroplikten. De föreslagna bestämmelserna motsvarar de gällande bestämmelserna. Hänvisningen i 1 mom. till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ändras dessutom till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det föreskrivs om förlängd läroplikt. Läropliktslagens bestämmelser motsvarar bestämmelserna enligt det gällande 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning.
38 §.Bestämmande av hemkommunsersättning. Enligt 4 mom. bestäms hemkommunsersättningen i fråga om andra läropliktiga enligt hemkommunsersättningsgrunden för 13—15-åringar. Med momentets ”andra läropliktiga” avses på samma sätt som i nuläget 16-åriga läropliktiga. Eftersom det föreslås att läropliktsåldern höjs till 18 år i samband med utvidgningen av läroplikten, föreslås det att momentet ändras så att hemkommunsersättningen bestäms för 16-åriga läropliktiga som genomgår sådan grundläggande utbildning som avses i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning enligt hemkommunsersättningsgrunden för 13—15-åringar. De föreslagna bestämmelserna motsvarar de gällande bestämmelserna.
58 §.Justering av kostnadsfördelningen. Det föreslås att 2 mom. 3 punkten ändras till en hänvisning till grundläggande utbildning för vuxna enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning.
59 §.Driftskostnader som ska beaktas när kostnadsfördelningen justeras. Hänvisningen i 1 mom. 2 punkten till förlängd läroplikt enligt lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen. Hänvisningen i 2 mom. 1 punkten till grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till grundläggande utbildning för vuxna enligt 46 § i lagen om grundläggande utbildning.
7.22
Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster
3 §. Lagens tillämpninsområde. Enligt den gällande 3 mom. 2 punkten tillämpas lagen inte vid småbarnspedagogik som avses i lagen om småbarnspedagogik eller vid undervisning som avses i de lagar som det hänvisas till i punkten, när en webbplats eller mobilapplikation kommer till i samband med småbarnspedagogiken eller undervisningen och används i en avgränsad grupp under en viss tid. Punkten innehåller hänvisningar till gällande lagar som reglerar undervisningen och utbildningen. I propositionen föreslås det att det ska stiftas en lag om utbildning som handleder för examensutbildning, till vilken sammanslås den påbyggndsundervisning inom den grundläggande utbildningen som för närvarande regleras i lagen om grundläggande utbildning, den utbildning som förbereder för gymnasieutbildning som för närvarande regleras i gymnasielagen samt den utbildning som handleder för yrkesutbildning som för närvarande regleras i lagen om yrkesutbildning. Dessa utbildningsformer har genom hänvisningarna i den gällande bestämmelsen ställts utanför lagens tillämpningsområde, så i 3 mom. 2 punkten föreslås en teknisk ändring och att en hänvisning till lagen om utbildning som handleder för examensutbildning tillfogas.
7.23
Lagen om unga arbetstagare
2 §.Anställande. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen får den som har fyllt 15 år och som har fullgjort sin läroplikt anställas i arbete. Bestämmelsen gäller de förutsättningar i enlighet med vilka en ung person kan anställas i ett fast eller annars fortlöpande arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, trots at det sistnämnda i praktiken torde vara sällsynt. Med i momentet avsett fullgörande av läroplikten avses läropliktstiden enligt den gällande lagen om grundläggande utbildning, som upphör senast det år då den unga fyller 17 år. Det är sålunda i princip tillåtet för unga som avslutat den grundläggande utbildningen att arbeta. Kravet på att bestämma minimiåldern för anställning baserar sig på flera bestämmelser på internationell och EU-nivå som är bindande för Finland, bland annat rådets direktiv 94/33/EG om skydd för minderåriga i arbetslivet samt Internationella arbetsorganisationens konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete (1973, nedan även ILO-konvention nr 138).
I propositionen föreslås det att nuläget bibehålls beträffande från och med när det är tillåtet att anställa en ung arbetstagare. Trots att läropliktsåldern höjs är det inte ändamålsenligt att förhindra studerande på andra stadiet att arbeta vid sidan av studierna. Även när yrkesutbildning genomförs i form av läroavtalsutbildning som baserar sig på ett anställningsförhållande för viss tid förutsätts det att det är tillåtet att anställa unga som fyllt 15 år och som avslutat den grundläggande utbildningen. Arbetet får dock inte förhindra fullgörandet av läroplikten. Fullgörandet av läroplikten ska alltid komma i första hand för unga.
Det föreslås att 1 mom. ändras så att enligt det får den som har fyllt 15 år och vars grundläggande utbildning har avslutats på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning anställas i arbete. Sålunda får i arbete anställas en sådan ung person som har fyllt 15 år och som har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs enligt lagen om grundläggande utbildning eller vars fullgörande av den grundläggande utbildningen annars har avslutats på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Enligt den ändring av 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning som föreslås i propositionen upphör fullgörandet av grundläggande utbildning som ingår i läroplikten när den grundläggande utbildningens lärokurs har slutförts eller senast när skolarbetet under läsåret slutar det kalenderår då eleven fyller 17 år vilket motsvarar dagens tolkningspraxis beträffande när den grundläggande utbildningen avslutas. Enligt 9 § i lagen om grundläggande utbildning omfattar den grundläggande utbildningens lärokurs nio år. I allmänhet uppnås den grundläggande utbildningens lärokurs senast det år då den unga fyller 16 år.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att utreda åldern på en ung person som anställs samt huruvida den unga har fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs finns i 12 §.
4 §.Ordinarie arbetstid. I 2 mom. föreskrivs om begräsningar i arbetsdagarnas längd för läropliktiga unga arbetstagare under pågående skolarbete samt under skolans lovdagar. Enligt momentet får arbetstiden för den som är läropliktig under pågående skolarbete uppgå till högst sju timmar per dag under skolans lovdagar och till högst två timmar per dag under skolans arbetsdagar. Skoltiden och arbetstiden sammanlagt får dock inte överstiga åtta timmar och veckoarbetstiden inte 12 timmar. Bestämmelsen baserar sig på kraven i direktivet om skydd för minderåriga i arbetslivet.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att det föreskrivs att begränsningarna av den ordinarie arbetstiden i arbete under pågående skolarbete och under skolans lovdagar ska gälla unga arbetstagare som fullgör den grundläggande utbildningens lärokurs. Genom förslaget bibehålls nuläget så till vida att arbete som utförs av unga arbetstagare som i huvudsak är under 16 år och fullgör den grundläggande utbildningens lärokurs fortfarande begränsas tidsmässigt. Förslaget överensstämmer med förslaget i 2 § 1 mom. som gäller allmänna förutsättningar för anställande.
7 §.Förläggning av arbetstiden. I paragrafen föreskrivs det att arbetstiden för unga arbetstagare ska i huvudsak förläggas till annan tid än nattetid. Vid förläggningen av arbetstiden för en ung arbetstagare som fullgör sin läroplikt efter den grundläggande utbildningen måste man också beakta att den unga personen är förpliktad att fullgöra läroplikten tills han eller hon fyller 18 år eller har avlagt studentexamen eller en yrkesinriktad examen med godkänt resultat. Deltagande i undervisning eller utbildning i anslutning till fullgörandet av läroplikten ska således komma i första hand framom arbetet. Att deltagande i undervisning ska komma i första hand framom arbetet grundar sig också på internationella förpliktelser som är bindande för Finland. Enligt ILO-konvention nr 138 kan den nationella lagstiftningen tillåta att personer, som är minst 15 år gamla men som ännu inte fullgjort sin skolplikt, sysselsätts eller arbetar med uppgifter som bland annat inte är ägnade att inverka menligt på deras skolgång (artikel 7.2). Också enligt Europarådets reviderade sociala stadga (FördrS 80/2002, nedan den reviderade Europeiska sociala stadgan) får personer som alltjämt är underkastade skolplikt inte anlitas till arbete som hindrar dem att i full utsträckning tillgodogöra sig undervisningen. Enligt ingressen i direktivet om skydd för minderåriga i arbetslivet bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetstiden för 15—17-åringar som går i skola inte inverkar negativt på deras möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen.
Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom. Enligt det ska arbetstiden för en arbetstagare som genomgår sådan utbildning efter den grundläggande utbildningen som hör till läroplikten förläggas så att arbetstiden inte utgör något hinder för deltagande i undervisningen. För att arbetsgivaren ska kunna se till att en läropliktig arbetstagares arbetstid förläggs på ett sätt som är förenligt med arbetstagarens studier, ska arbetstagaren i god tid underrätta arbetsgivaren om när det nödvändigt att han eller hon deltar i undervisningen, för att arbetsgivaren ska kunna beakta det när arbetsschemana görs upp.
Studier som kräver en läropliktig arbetstagares närvaro kan vara utbildning i skolan eller läroanstalten eller sådan utbildning i någon annan lärmiljö som är bunden till en viss tid eller plats och som således förutsätter att den läropliktige är närvarande. Arbetsgivaren får inte förlägga arbetstagarens arbetstid så att den utgör ett hinder för deltagande i undervisningen. I praktiken vore det bra om arbetsgivaren och arbetstagaren tillsammans kunde komma överens om sådana arbetsskift som en ung arbetstagare kan utföra. I sista hand tryggas fullgörandet av läroplikten i momentets sista mening med arbetstagarens rätt att vägra ta emot arbetsskift som utgör ett hinder för deltagande i undervisningen.
9 §. Säkerheten i arbetet och hälsoaspekter. Enligt 2 mom. får för arbeten som kan medföra särskild risk för olycksfall eller men för hälsan eller som på det sätt som nämns i 1 mom. kan vara skadliga för den unga arbetstagaren själv eller för andra, unga arbetstagare anlitas endast under de förutsättningar som anges i förordning. Med stöd av bestämmelsen har utfärdats statsrådets förordning om arbeten som är särskilt skadliga och farliga för unga arbetstagare (475/2006), som delvis baserar sig även på bemyndigandet att utfärda förordning i 14 § 2 mom. i arbetarskyddslagen. I anslutning till läropliktsreformen har det identifierats ett behov av att ändra 7 § i den nämnda statsrådsförordningen, där det föreskrivs om anmälan till läropliktigs vårdnadshavare. För att behålla nuläget bör anmälningsplikten ändras så att den avser sådana som genomför den grundläggande utbildningen.
Det föreslås att bemyndigandet att utfärda förordning i 2 mom. ändras så att det uppfyller de krav på noga avgränsning och exakthet som förutsätts i grundlagsutskottets utlåtandepraxis och lagberedningsanvisningarna. Enligt den föreslagna bestämmelsen får unga anlitas endast för att utföra sådant arbete som inte föranleder särskild risk för olyckor eller hälsofara eller är till skada för den unga arbetstagaren själv eller någon annan på det sätt som föreskrivs i 1 mom. Närmare bestämmelser om arbeten som är särskilt skadliga eller farliga för unga arbetstagare och förutsättningarna för utförande av sådana arbeten i anknytning till utbildningen samt om anmälningsplikten till arbetarskyddsmyndigheten i fråga om anlitande av unga för sådant arbete och skyldigheten att underrätta den ungas vårdnadshavare om saken ska kunna utfärdas genom förordning av statsrådet.
Avsikten med den ändring som föreslås i momentet är inte att ändra den nuvarande regleringen, eftersom utgångspunkten fortfarande ska vara att utan arbetstagare ska få anlitas för arbete som föranleder särskild risk för olyckor eller hälsofara eller är till skada för den unga arbetstagaren själv eller någon annan endast under de förutsättningar som föreskrivs i statsrådets förordning om arbeten som är särskilt skadliga och farliga för unga arbetstagare, på samma sätt som i nuläget. Den ändring som föreslås i bemyndigandet att utfärda förordning ändrar inte heller nuläget i fråga om de saker som det ska vara möjligt att utfärda närmare bestämmelser om genom förordning. Det är således fråga om en teknisk ändring.
Genom en övergångsbestämmelse föreskrivs att statsrådets förordning om arbeten som är särskilt skadliga och farliga för unga arbetstagare förblir i kraft även till den del den har utfärdats med stöd av 2 mom., som ändras. Den ändring som behöver företags i statsrådets förordning i anslutning till läropliktsförordningen görs i ett senare skede efter det att lagen antagits.
12 §.Utredning om åldern och fullgörandet av den grundläggande utbildningens lärokurs. Enligt den gällande paragrafen ska arbetsgivaren inhämta en tillförlitlig utredning om åldern på en ung arbetstagare under 18 år och huruvida han eller hon har fullgjort sin läroplikt. Det föreslås att paragrafen ändras så att utöver åldern ska arbetsgivaren inhämta en utredning hos den unga arbetstagaren om huruvida personen har avslutat den grundläggande utbildningen som hör till läroplikten på det sätt som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning. Avsikten är att förslaget i praktiken ska motsvara nuläget med avseende på att det ska inhämtas en utredning om skolgången för dem som genomgår grundläggande utbildning. Det är viktigt att få utredningen så att man inte har en ung person som genomgår grundläggande utbildning att arbeta mera än vad som tillåts i förslaget till 4 § 2 mom. eller i 3 mom. i den paragrafen. På samma sätt som hittills är det inte nödvändigt att särskilt utreda fullgörandet av den grundläggande utbildningens lärokurs, om den som genomgår grundläggande utbildning själv meddelar arbetsgivaren i vilket skede hans eller hennes skolgång är, och om den unga personen i fråga arbetar endast inom de tidsgränser som tillåts för den som genomgår grundläggande utbildning.
7.24
Arbetsavtalslagen
4 §.Partiell vårdledighet. I 4 kap. 4 § 1 mom. föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det förskrivs om förlängd läroplikt i fortsättningen. De bestämmelser som föreslås i läropliktslagen motsvarar bestämmelserna i 25 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande utbildning.
7.25
Lagen om sjöarbetsavtal
1 kap. Allmänna bestämmelser
7 §.Omyndigs arbetsavtal. Enligt paragrafens gällande 1 mom. kan den som är minst 16 år gammal när arbetet inleds anställas för att utföra sådant arbete som avses i lagen om sjöarbetsavtal. I fråga om arbete som utförs ombord på fiskefartyg förutsätts dessutom att läroplikten har upphört för den som anställs. Bakgrunden till bestämmelsen utgörs av bestämmelser i Internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention om arbete till sjöss från 2006 samt Europeiska unionens direktiv om arbete ombord på fiskefartyg Rådets direktiv (EU) 2017/159 om genomförande av avtalet om genomförande av Internationella arbetsorganisationens konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007 som ingicks den 21 maj 2012 mellan Organisationen för lantbrukskooperativ i Europeiska unionen (Cogeca), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och Sammanslutningen för de nationella fiskeriföretagsorganisationerna inom Europeiska unionen (Europêche)..
I 1 mom. föreslås ändringar som följer av utvidgningen av läroplikten. När läropliktsåldern höjs till 18 år får arbete till sjöss eller ombord på fiskefartyg inte längre utgör ett hinder för fullgörande av läroplikten. Det är ändå ändamålsenligt att även i fortsättningen tillåta sådant arbete som unga under 18 år kan utföra vid sidan av studierna till exempel under veckoslut och skolornas lov. Det ska också fortsättningsvis vara tillåtet att genomföra yrkesinriktade studier inom sjöfart som läroavtalsutbildning eller utbildning som baserar sig på ett utbildningsavtal.
Enligt den första meningen i förslaget till 1 mom. ska en förutsättning för anställning i arbete som avses i lagen om sjöarbetsavtal även i fortsättningen vara 16 års ålder. Dessutom förutsätts det att en ung person som anställs i arbete till sjöss eller ombord på ett fiskefartyg ska ha avslutat fullgörandet av den grundläggande utbildningen på det sätt som föreskrivs i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning. På samma sätt som konstaterats i fråga om förslaget till ändring av lagen om unga arbetstagare avslutas fullgörandet av den grundläggande utbildning som ingår i läroplikten i enlighet med den ändring av lagen om grundläggande utbildning som föreslås i propositionen när den grundläggande utbildningens lärokurs har fullgjorts eller senast vid utgången av läsåret det kalenderår då eleven fyller 17 år. I allmänhet fullgörs den grundläggande utbildningens lärokurs senast det år då den unga personen fyller 16 år. Eftersom anställning i arbete till sjöss eller ombord på fiskefartyg i vilket fall som helst förutsätter 16 års ålder, innebär inte förutsättningen att den grundläggande utbildningens lärokurs ska vara fullgjord några stora förändringar jämfört med nuvarande praxis.
I den andra meningen i momentet föreskrivs om ytterligare förutsättningar för att en ung person som fyllt 16 år som fullgör sin läroplikt efter den grundläggande utbildningen ska får arbeta. Enligt meningen tillämpas på den som fullgör sin läroplikt efter den grundläggande utbildningen dessutom vad som föreskrivs i 7 § 5 mom. i lagen om unga arbetstagare. Hänvisningen avser 7 § 5 mom. i lagen om unga arbetstagare enligt vad som föreslås i propositionen. I momentet föreskrivs det om förläggning av arbetstiden för en ung arbetstagare som fullgör sin läroplikt efter den grundläggande utbildningen, alltså i regel studier på andra stadiet. Även i arbete till sjöss och ombord på fiskefartyg är det viktigt att arbetet inte hindrar fullgörandet av läroplikten. I och med hänvisningen måste arbetstagare beakta en ung arbetstagares fullgörande av läroplikten när arbetsschemana planeras. Arbetstiden för en ung arbetstagare ska förläggas så att arbetstiden inte utgör något hinder för deltagande i undervisning enligt läroplanen eller någon annan plan för utbildningen. Arbetstagaren ska i god tid underrätta arbetsgivaren om när det är nödvändigt att han eller hon närvarar i studierna, för att arbetsgivaren ska kunna beakta det när arbetsscheman görs upp. Arbetstagaren ska ha rätt att vägra ta emot arbetsskift som utgör ett hinder för deltagande i undervisningen. I praktiken vore det bra om arbetsgivaren och arbetstagaren kunde försöka komma överens om sådana arbetsskift som en ung arbetstagare kan utföra.
Förslaget tillåter att unga som fyllt 16 år arbetar ombord på fartyg vid sidan av studier på andra stadiet till exempel på kvällar och veckoslut samt under skolornas lov, till exempel under sommarlovet. Dessutom ska det fortfarande vara möjligt att genomföra yrkesinriktade studier i form av läroavtalsutbildning eller utbildning som baserar sig på ett utbildningsavtal ombord på fartyg. I fråga om unga under 18 år ska emellertid specialbestämmelserna om unga arbetstagares arbetstid i sjöarbetstidslagen (296/1976) och lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart (248/2982) iakttas.
5 kap. Familjeledighet
5 §.Partiell vårdledighet. I 5 kap. 5 § föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det i fortsättningen föreskrivs om förlängd läroplikt. De bestämmelser som föreslås i läropliktslagen motsvarar bestämmelserna i 25 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande utbildning.
7.26
Lagen om främjande av integration
20 §.Integrationsutbildning. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras så att integrationsutbildning ges invandrare vars läroplikt har upphört. I bestämmelsen hänvisas inte längre till att läropliktsåldern passerats, eftersom läroplikten inte är bunden enbart till personens ålder. Enligt läropliktslagen upphör läroplikten upphör när den läropliktige blir myndig, alltså fyller 18 år, eller tidigare, om den läropliktige med godkänt resultat har avlagt studentexamen eller en sådan examen som avses i lagen om yrkesutbildning eller en motsvarande utländsk utbildning. För närvarande upphör läroplikten med att man få avgångsbetyg från den grundläggande utbildningen, i allmänhet som 16-åring eller vid vårterminens utgång det år då eleven fyller 17 år. När läroplikten utvidgas blir också invandrare som är under 18 år i regel läropliktiga och de fullgör sin läroplikt på det sätt som anges i 2 kap. i läropliktslagen. När läroplikten fullgjorts har invandraren rätt att delta i integrationsutbildning som avses i 20 § i lagen om främjande av integration.
7.27
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner
10 §.Studier. I 2 mom. föreskrivs det om när studier betraktas som heltidsstudier. I momentet föreslås ändringar som hänför sig till läropliktslagen och lagen om utbildning som handleder för examensutbildning samt de nya grunderna för läroplanen för gymnasieutbildningen som införs den 1 augusti 2021.
1 punkten motsvarar den gällande 1 punkten.
I 2 punkten stryks omnämnandet av handledande utbildning för yrkesutbildning, eftersom den utbildningen från och med den 1 augusti 2022 sammanslås med utbildningen som handleder för examensutbildning. Enligt övergångsbestämmelsen tillämpas betraktandet av utbildning som handleder för yrkesutbildning som heltidsstudier de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande, det vill säga utbildning som handleder för yrkesutbildning betraktas på samma sätt som i nuläget som heltidsstudier så länge som utbildningshelheten i fråga ordnas.
Det föreslås att 3 punkten ändras eftersom i fortsättningen används studiepoäng i stället för kurser som dimensioneringsgrund för gymnasieutbildningens lärokurser och de studier som ingår i dem. Enligt den föreslagna bestämmelsen betraktas gymnasiestudier som heltidsstudier när deras omfattning enligt lärokursen är sammanlagt minst 150 studiepoäng, vilket motsvarar omfattningen av gymnasieutbildningens lärokurs för unga på samma sätt som de 75 kurser som nämns i den gällande bestämmelsen.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 4 punkten betraktas som heltidsstudier studier som syftar till genomförande av utbildning enligt lagen om utbildning som handleder för examensutbildning.
I hänvisningen i 5 punkten beaktas de ändringar i momentet som föreslagits ovan. I övrigt motsvarar den föreslagna punkten den gällande 4 punkten.
Det föreslås att ordalydelsen i 6 punkten ändras så att den börjar motsvara den ändring som föreslås i lagen om grundläggande utbildning. Studier enligt lagen om grundläggande utbildning för personer som passerat läropliktsåldern kallas i fortsättningen grundläggande utbildning för vuxna.
I hänvisningen i 7 punkten beaktas de ändringar i momentet som föreslagits ovan. I övrigt motsvarar den föreslagna punkten den gällande 6 punkten.
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
1 §.Allmänna begränsningar. I 1 mom. föreskrivs det om allmänna åldersgränser för beviljande av arbetslöshetsförmåner. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den nedre åldersgränsen för beviljande av förmåner ändras så att den börjar motsvarar läropliktens nya längd. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska arbetslöshetsförmåner i fortsättningen inte beviljas sådana personer under 18 år som inte har fullgjort sin läroplikt enligt läropliktslagen. Enligt den nya läropliktslagen upphör läroplikten när personen i fråga har avlagt en yrkesinriktad examen eller studentexamen, dock senast vid 18 års ålder. Sålunda kan en arbetssökande som har fyllt 17 år och som har avlagt en yrkesinriktad examen eller studentexamen fortfarande beviljas arbetslöshetsförmåner.
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska arbetslöshetsförmåner också kunna beviljas en arbetssökande som fyllt 17 år och som har avbrutit fullgörandet av sin läroplikt på det sätt som bestäms i 7 § i läropliktslagen. Genom den föreslagna bestämmelsen säkerställs det att en person som fyllt 17 år kan har rätt till arbetslöshetsförmåner när övriga förutsättningar för beviljandet av förmåner är uppfyllda, om han eller hon inte fullgör sin läroplikt på grund av avbrytande av fullgörandet av läroplikten, alltså inte studerar på heltid.
Enligt de gällande bestämmelserna upphör läroplikten när personen i fråga har fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs eller senast det år då han eller hon fyller 17 år. Innan läropliktslagen träder i kraft ska de som har fullgjort sin läroplikt på det sätt som avses i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) fortfarande ha rätt till arbetslöshetsförmåner vid 17 års ålder på samma sätt som i nuläget.
7 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsmarknadsstöd
2 §.Väntetiden för arbetsmarknadsstöd. Enligt 2 mom. 4 punkten i den gällande paragrafen tillämpas den väntetid som avses i bestämmelsen inte om personen har fått särskilda undervisnings- eller elevvårdstjänster enligt 20 § i lagen om yrkesutbildning till följd av handikapp, sjukdom, försenad utveckling, störningar i känslolivet eller annan orsak och har avlagt sina studier i enlighet med en för honom eller henne utarbetad individuell plan för hur undervisningen ska ordnas. I den gällande bestämmelsen beaktas inte den nya lagen om yrkesutbildning som trädde i kraft den 1 januari 2018, så det föreslås att sådana ändringar som följer av reformen av lagstiftningen om yrkesutbildning föreslås i bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsens tillämpningsområde motsvarar den gällande bestämmelsen, men där har beaktats den terminologi som används i den nya lagen om yrkesutbildning.
Enligt den föreslagna bestämmelsen tillämpas väntetid inte, om personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har förutsättningar att avlägga en yrkesinriktad examen och han eller hon har fullföljt en utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv enligt 7 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning eller nått de mål som avtalats i hans eller hennes personliga utvecklingsplan för kunnandet. Enligt 2 mom. 1 punkten i den gällande paragrafen tillämpas väntetid inte om personen har genomgått en utbildning efter grundskolan eller gymnasiet som leder till examen och som ger yrkesfärdigheter. För personer med svår funktionsnedsättning motsvarar fullföljd utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv fullföljandet av en yrkesutbildning som motsvarar deras färdigheter, så det är motiverat att den väntetid som avses i bestämmelsen inte tillämpas om en person har fullföljt utbildningen i fråga.
Den föreslagna bestämmelsen tillämpas också i en situation där personen på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har förutsättningar att avlägga en hel yrkesinriktad examen, men kunde hitta sysselsättning efter att ha avlagt enskilda examensdelar som han eller hon har färdigheter att avlägga. Då avtala man i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet om vilka studier den studerande har som mål att avlägga. Dessa studier motsvarar fullföljandet av en yrkesutbildning som motsvarar personens färdigheter, så det är motiverat att ingen väntetid tillämpas, om personen har nått de mål som avtalats i den personliga utvecklingsplanen för kunnandet.
7.28
Lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
12 a §.Begränsningar som gäller premiebetalningsskyldigheten. I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om den nedre åldersgränsen för premiebetalningsskyldighet, som är 17 år. Det föreslås att punkten ändras så att i fortsättningen betalas arbetslöshetsförsäkringspremie inte för tiden före kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 18 år. I och med ändringen följer den nedre åldersgränsen för premiebetalningsskyldighet så noggrant som möjligt den nedre åldersgränsen för beviljande av arbetslöshetsförmåner enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, som är 18 år med undantag av dem som fullgjort läroplikten innan de fyllt 18 år och dem som avbrutit fullgörandet av läroplikten.
Utvidgningen av läroplikten till 18 års ålder träder i kraft den 1 augusti 2021 så att den gäller den åldersklass som avslutat den grundläggande utbildningen våren 2021 och som i regel är 15—16 år när utvidgningen av läroplikten införs. De som slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs före den 1 januari 2021 omfattas inte av den nya läropliktslagens tillämpningsområde, utan för dem upphör läroplikten i enlighet med de gällande bestämmelserna och de har på samma sätt som i nuläget också rätt till arbetslöshetsförmåner redan som 17-åringar. Det är också motiverat att den föreslagna höjningen av åldersgränsen för premiebetalningsskyldighet träder i kraft först den 1 augusti 2022, så fram till dess gäller premiebetalningsskyldigheten också 17-åriga arbetstagare. Under denna tid är också en del av de 17-åriga arbetstagarna också läropliktiga enligt den nya läropliktslagen, och då har de inte rätt till utkomstskydd för arbetslösa. Det vore dock i praktiken besvärligt att knyta premiebetalningsskyldigheten till arbetstagarens läroplikt, eftersom arbetsgivaren då borde utreda om en 17-årig arbetstagare är läropliktig eller inte.
7.29
Barnskyddslagen
24 §.Ansvar för tryggande av barnets bästa. Det föreslås att 2 mom. ändras så att där beaktas att läroplikten förlängs till 18 års ålder. Barnets bästa ska i fortsättningen tryggas vid handläggning av ett ärende som gäller avstängning av ett barn inte bara från en skola utan också från en läroanstalt efter den grundläggande utbildningen. Det organ som ansvarar för socialvården ska i fortsättningen vara representerat också vid handläggning av ett ärende som gäller avstängning av ett läropliktigt barn i ett organ hos en utbildningsanordnare som avses i 4 § i läropliktslagen, om detta inte bedöms som uppenbart obehövligt av det organ som ansvarar för socialvården.
7.30
Lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn
13 §.Partiell vårdpenning. I 1 mom. 2 punkten föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att i punkten används termen grundläggande utbildning i stället för läropliktsskola. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar innehållsmässigt den gällande regleringen.
Även i 1 mom. 3 punkten föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att punkten ändras så att paragrafens hänvisning till 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning ändras till en hänvisning till 2 § 3 mom. i läropliktslagen, där det föreskrivs om förlängd läroplikt. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 25 § 2 mom. i den gällande lagen om grundläggande utbildning.
17 §.Utbetalning. I 3 mom. föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att i fråga om tidpunkten då förlängd läroplikt börjar hänvisas det till 2 § 2 och 3 mom. i läropliktslagen i stället för till lagen om grundläggande utbildning. Den reglering som föreslås i läropliktslagen motsvarar de gällande bestämmelserna om tidpunkten då förlängd läroplikt i lagen om grundläggande utbildning.
12
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Rätten till avgiftsfri grundläggande utbildning och läroplikten
I 16 § i grundlagen ingår bestämmelser om kulturella rättigheter. Enligt 1 mom. har alla rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. I samma moment konstateras också att bestämmelser om läroplikten utfärdas genom lag. Enligt 2 mom. ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. I 3 mom. ingår åter bestämmelser om vetenskapens, konstens och den högsta utbildningens frihet.
Ordalydelsen i 16 § i grundlagen fastställer inte innehållet i den grundläggande utbildningen eller läroplikten, läropliktens längd eller förhållandet mellan den subjektiva rätten till avgiftsfri grundläggande utbildning och läroplikten. Antaganden som ligger bakom dessa saker finns dock inskrivna i förarbetena till regeringens proposition om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna. När bestämmelsen tolkas måste det å andra sidan vara möjligt att beakta även de förändringar som inträffat i samhället och samhällsvärderingarna. Vid granskningen måste man också beakta de internationella människorättskonventioner som är bindande för Finland.
De bestämmelser om kulturella rättigheter i 13 § i regeringsformen som hade fogats till regeringsformen i samband med 1995 års reform av de grundläggande fri- och rättigheterna överfördes till 16 § i grundlagen år 2000. Enligt motiveringen till 1 mom. i regeringens proposition om reformen av de grundläggande rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 64) innebär det att den grundläggande utbildningen är avgiftsfri att en elev har rätt till undervisning utan att detta åsamkar honom några kostnader. Vid sidan av undervisningen ska alltså också de nödvändiga läromedlen, såsom läroböcker, vara avgiftsfria. I motiveringen konstateras att rätten till avgiftsfri grundundervisning tryggas i grundskolelagen. Enligt motiveringar hindrar den föreslagna bestämmelsen dock inte att man ändrar grundundervisningssystemet så länge man bibehåller vars och ens rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Dessutom har grundlagsutskottet i sitt betänkande om saken (GrUB 25/1994 rd, s. 9) ansett att avgiftsfriheten också avser behövlig skolskjuts och tillräcklig föda. Dessa principer som gäller avgiftsfrihet har fastställts även i grundlagsutskottets senare utlåtandepraxis (se t.ex. GrUU 20/2007 rd och GrUU 18/2020 rd).
I fråga om läroplikten konstateras det i regeringens proposition om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna att den bestämmelse som föreslås i 16 § 1 mom. utgör inget hinder för att man utvidgar eller inskränker läroplikten från dess nuvarande nivå. Enligt motiveringen är momentets första och andra mening är avsedda att höra samman så till vida att grundundervisningen avser den undervisning som hör till läroplikten. I motiveringen konstateras att om man utvidgar läroplikten, utvidgar man samtidigt skyldigheten att ge avgiftsfri undervisning.
Enligt motiveringen i regeringens proposition om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna täcker bestämmelsen i 16 § 2 mom. om envars rätt att på enahanda grunder i enlighet med den egna förmågan och de egna särskilda behoven erhålla även annan utbildning än grundläggande utbildning samt att utveckla sig själv utan hinder av medellöshet täcker utbildningen allt från förskoleundervisning till den högsta undervisningen och vuxenutbildningen. Ur individens synvinkel innebär detta ett erkännande av principen om utbildning under hela livstiden. I motiveringen sägs att eftersom det gäller en mycket mera omfattande rättighet än rätten till grundläggande utbildning, tryggas den inte som en subjektiv rättighet utan enligt vad som närmare regleras i lag. Hänvisningen till "enligt sina särskilda behov" avser enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis bland annat att det allmänna ska sträva efter att minska eller avlägsna eventuella hinder för studier som hälsotillstånd eller funktionsnedsättning medför (GrUU 60/2010 rd, s. 3). Lagstiftningen om studiestöd och stöd för skolresor tillgodoser för sin del uppdraget i grundlagens 16 § 2 mom. (t.ex. GrUU 14/2003 rd och GrUU 26/2013 rd).
Enligt 16 § 1 mom. i grundlagen utfärdas bestämmelser om läroplikten genom lag. För närvarande finns bestämmelser om läroplikten i lagen om grundläggande utbildning, och det fullgörande av den grundläggande utbildningens lärokurs som avses i den lagen utgör enligt den gällande lagstiftningen också innehållet i läroplikten. Lagen om grundläggande utbildning från 1998 stiftades utan grundlagsutskottets medverkan.
Enligt det rättsläge som rådde i samband med att reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna och grundlagen år 2000 genomfördes utgjordes innehållet i läroplikten således av den grundläggande utbildning som det föreskrevs om i grundskolelagen och senare i lagen om grundläggande utbildning. I den regeringsproposition som nu föreligger för behandling föreslås det att läroplikten utvidgas jämfört med nuläget, något som i förarbetena till grundrättsreformen konstateras vara möjligt inom ramen för 16 § 1 mom. i grundlagen. Det föreslås att läroplikten utvidgas genom att den utsträcks delvis även till utbildning på andra stadiet. Bestämmelser om läroplikten utfärdas genom den nya läropliktslagen på det sätt som lagreservationen i 16 § 1 mom. i grundlagen förutsätter.
Grundlagens 16 § 1 mom. torde inte kunna anses förutsätta att läropliktens längd kan ändras endast genom att utvidga läroplikten inom den grundläggande utbildningen, utan grundlagens 16 § ger möjlighet att utvidga läroplikten också till exempel på det sätt som nu föreslås till utbildning på andra stadiet. När samhället förändras ändras också de grundläggande kunskaper och färdigheter som förutsätts för att man ska kunna verka i samhället och arbetslivet. Till exempel för att man ska fotfäste i arbetslivet förutsätts numera i regel utbildning på en nivå som motsvarar examen på andra stadiet och färdigheter att tillägna sig nya saker. Då måste också innehållet i läroplikten kunna granskas som en större helhet än enbart den grundläggande utbildningen på det sätt som föreskrivs om den i lagen om den grundläggande utbildningen. För den utvidgade läropliktens del kunde läropliktsutbildning användas som allmän benämning.
Bestämmelserna i 16 § 1 mom. i grundlagen är så till vida tydliga att i den första meningen föreskrivs om subjektiv rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning och i den andra meningen konstateras det att bestämmelser om läroplikten utfärdas genom lag. Det torde vara klart att i grundlagen avses med grundläggande utbildning inte direkt den grundläggande utbildning som det för närvarande föreskrivs om i lagen om grundläggande utbildning.
I förarbetena till lagen angående reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna konstateras det att den första och andra meningen i 16 § 1 mom. är avsedda att höra samman så till vida att grundundervisningen avser den undervisning, som hör till läroplikten. I förarbetena konstateras i detta sammanhang att om man utvidgar läroplikten, utvidgar man samtidigt skyldigheten att ge avgiftsfri undervisning. Det kan antas att i förarbetena har man i detta sammanhang i första hand tänkt sig en situation är läroplikten utvidgas genom att ändra längden på den grundläggande utbildning som avsågs i grundskolelagen och senare lagen om grundläggande utbildning. Tolkningen av dessa meningar i förarbetena är ändå inte entydig med avseende på huruvida omnämnandet av att meningarna hör samman betyder att utbildning som hör till läroplikten på det sätt som föreskrivs i första meningen ska anses som en universell rättighet eller har man med omnämnandet av att meningarna hör samman hänvisat endast till att utbildning som hör till läroplikten ska vara avgiftsfri. Enligt den senare tolkningen motsvarar läroplikt och avgiftsfri utbildning varandra, men att det föreskrivs att en viss utbildning hör till läroplikten gör den ändå inte till en universell rättighet.
Det finns inte någon tidigare tolkningspraxis från grundlagsutskottet som gäller utvidgning av läroplikten. Grundlagsutskottet har emellertid påpekat (GrUU 59/2010 rd, s. 5), att enligt 16 § 1 mom. i grundlagen har alla rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. I utskottets utlåtande konstateras att det rör sig om en subjektiv rätt som alla har, och utskottet anser att den också gäller barn som söker internationellt skydd. Också i artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter erkänns barnets rätt till utbildning. Bestämmelsens formulering "alla" uttrycker den linje som utstakades i samband med översynen av bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna, dvs. att de grundläggande fri- och rättigheterna ska omfatta alla som hör under finsk jurisdiktion (RP 309/1993 rd, s. 22, 42, se t.ex. GrUU 39/2018 rd, s. 2).
Grundlagsutskottet har i tämligen färsk tolkningspraxis (GrUU 20/2007 rd samt GrUB 6/2020 rd, GrUB 14/2020 rd och GrUU 18/2020 rd) behandla avgiftsfrihet för utbildning som hör till läroplikten och fastställs ställningstagandena i grundrättsreformens förarbeten till omfattningen av avgiftsfriheten för sådan utbildning som avses i 16 § 1 mom. i grundlagen. I dessa utlåtanden har man ändå inte behandlat den universella karaktären av den rätt som det föreskrivs om i den första meningen i 16 § 1 mom. och dess förhållande till läroplikten, som det utfärdas bestämmelser om i lag. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om Europeiska skolan i Helsingfors GrUU 20/2007 rd konstaterat att det faktum att Europeiska skolan kan anta elever med läroplikt i Finland till sin avgiftsbelagda undervisning är i det här speciella fallet inget ingrepp i rätten att få avgiftsfri grundläggande utbildning, anser grundlagsutskottet. I detta sammanhang fäste grundlagsutskottet ingen uppmärksamhet vid saken med avseende på att enligt 16 § 1 mom. i grundlagen har alla rätt till avgiftsfri utbildning.
Utgångspunkten i regeringens proposition är att när läroplikten utvidgas, vidgas också rätten till avgiftsfri utbildning, och när det gäller avgiftsfrihetens omfattning bör man beakta grundrättsreformens förarbeten och grundlagsutskottets ställningstaganden. I regeringens proposition anses läroplikt och avgiftsfri utbildning motsvara varandra så att endast personer som betraktas som läropliktiga ska ha rätt till sådan mer omfattande avgiftsfri utbildning än nu som det föreskrivs om i läropliktslagen, till exempel avgiftsfria läromedel och skolresor. Enligt den föreslagna läropliktslagen är barn som har sin vanliga vistelseorti Finland läropliktiga. Läroplikten börjar i regel det år då barnet fyller 7 år och upphör på 18-årsdagen eller när examen på andra stadiet avläggs. Var och en, det vill säga också andra än läropliktiga, har emellertid fortfarande möjlighet att på samma sätt som i nuläget söka till utbildning på andra stadiet och bli antagen som studerande i enlighet med antagningsgrunderna, men den utvidgade rätten till avgiftsfri utbildning ska gälla endast läropliktiga.
Enligt artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter erkänner konventionsstaterna barnets rätt till utbildning. I syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter ska de enligt (a) särskilt göra grundskoleutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. Bestämmelser om motsvarande rätt till avgiftsfri elementärundervisning finns också i ESK-konventionen samt Unescos konvention. Grundlagens gällande bestämmelser tryggar denna i internationella människorättskonventioner nämnda rätten till avgiftsfri grundläggande utbildning och gör utbildningen på grundskolestadiet obligatorisk för de läropliktiga.
I internationella människorättskonventioner är rätten till avgiftsfri utbildning uttryckligen bunden till grundskoleutbildning. I regeringens proposition har det inte ansett att till exempel den grundskoleutbildning som avses i till exempel konventionen om barnets rättigheter skulle täcka all läropliktsutbildning som definieras i den nationella lagstiftningen, utan den är en i människorättskonventionerna tryggad rätt till avgiftsfri grundskoleutbildning som i det finländska utbildningssystemet motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs enligt lagen om grundläggande utbildning (se GrUU 59/2010 rd). När läroplikten utvidgas föreslås det inte att läroplikten ska utvidgas i detta avseende, utan varje barn ska även i fortsättningen ha universell rätt till avgiftsutbildning. I 4 § i grundlagen föreskrivs det att kommunen är skyldig att ordna grundläggande utbildning för barn i läropliktsåldern för grundläggande utbildning som bor på kommunens område. Tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen motsvarar den gällande 4 § i lagen om grundläggande utbildning. Grundskoleutbildningen ska också på samma sätt som i nuläget vara obligatorisk för alla läropliktiga, alltså i Finland varaktigt bosatta barn. Bestämmelser om detta finns i läropliktslagen.
I 46 § i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det också om grundläggande utbildning för dem som passerat läropliktsåldern, i fortsättningen grundläggande utbildning för vuxna. I grundläggande utbildning för vuxna är undervisning, läroböcker och andra läromedel, arbetsredskap och arbetsmaterial avgiftsfria för den studerande. Grundläggande utbildning för vuxna omfattas ändå inte av den universella rätt till grundläggande utbildning som det föreskrivs om i 4 § i lagen om grundläggande utbildning. Med bestämmelserna om grundläggande utbildning för vuxna svarar man till exempel på bestämmelserna i ESK-konventionen och Unescos konvention om att stödja och effektivisera undervisningen för sådana personer som inte har fått eller som avslutat hela elementärutbildningen. När det gäller grundläggande utbildning för vuxna föreslås ingen förändring i rättsläget, utan den ska även i fortsättningen vara en frivillig uppgift för kommunen, till skillnad från skyldigheten i 4 § i lagen om grundläggande utbildning att ordna grundläggande utbildning för unga.
Avgiftsfri läropliktsutbildning
För närvarande finansieras den så kallade utbildningen på andra stadiet, gymnasie- och yrkesutbildningen, med allmänna medel så att undervisningen och den dagliga måltiden är avgiftsfria för de studerande. De studerande har möjlighet till studiestöd och stöd för skolresor, men läromedlen omfattas inte av avgiftsfriheten. En studerande under 20 år i gymnasie- eller yrkesutbildning kan också få studiepenningens läromaterialtillägg, om föräldrarna är låginkomsttagare. I vissa fall har studerande också möjlighet till bostadsbidrag. Enligt lagen om underhåll för barn upphör barns rätt att erhålla underhåll av föräldrarna när barnet fyller aderton, men föräldrarna svarar ändå för kostnaderna för barnets utbildning även därefter, om detta prövas skäligt.
I propositionen har utgångspunkten för avgiftsfri läropliktsutbildning på andra stadiet ansetts vara den omfattning av avgiftsfriheten för närvarande tillämpas utifrån lagen om grundläggande utbildning och som också fastställts i grundlagsutskottets utlåtandepraxis. Avsikten med propositionen när läroplikten utvidgas är att inom läropliktsutbildningen på andra stadiet inkludera även läromedel i avgiftsfriheten samt att föreskriva om avgiftsfrihet för skolresor. Dessutom utvidgas rätten till dagliga måltider och elevhälsotjänster till alla läropliktiga.
Utbildning på andra stadiet är emellertid förenad med särdrag som gör att rätten till avgiftsfri läropliktsutbildning måste kunna granskas på ett annat sätt än när det är fråga om grundläggande utbildning. Den bärande principen för utbildning på andra stadiet är den fria rätten att söka till utbildning, som innebär att en person kan söka till studier inom det utbildningsområde som motsvarar hans eller hennes anlag och intressen. Med stöd av den fria rätten att söka till utbildning har en studerande också möjlighet att söka till läroanstalter med en särskilt utbildningsuppgifter som fokuserar på olika kunskaper och färdigheter. I utbildning på andra stadiet har en studerande dessutom ofta tillgång till olika valfria sätt att förvärva kunnande och aktiviteter som kompletterar studierna, som enligt nuvarande praxis också har kunnat vara delvis avgiftsbelagda. I utbildning på andra stadiet är de studerande också äldre än eleverna inom den grundläggande utbildning, så på dem kan rimligtvis överlag ställas krav som hänför sig till ålder och mognad.
I propositionen föreslås det vissa inskränkningar i den avgiftsfria läropliktsutbildningen. Godtagbarheten, nödvändigheten och proportionaliteten av dessa inskränkningar bör vägas i förhållande till hur mycket de inskränker den läropliktiges rätt till avgiftsfri läropliktsutbildning och å andra sidan i förhållande till vilka slags utbildningskostnader som man rimligtvis kan förutsätta att ska bekostas med allmänna medel. Inskränkningarna bör också granskas med avseende på 16 § 2 mom. i grundlagen samt jämlikheten.
I propositionen föreslås det att undantag från avgiftsfriheten för läromedel och arbetsredskap kan förekomma inom utbildning som fokuserar på speciella hobbyer, till exempel gymnasier med en särskild utbildningsuppgift enligt gymnasielagen eller yrkesinriktade examina som betonar särskilda färdigheter. Inom dessa utbildningar är det vanligt att de studerande eller deras vårdnadshavare på egen bekostnad skaffar till exempel sådana idrottsredskap eller musikinstrument som den läropliktige har använt redan före studierna och som den studerande behåller efter studierna och använder i fortsatta studier, arbetslivet eller annan verksamhet. Den föreslagna bestämmelsen begränsar inte personens rätt till avgiftsfri läropliktsutbildning, eftersom det är frivilligt för den studerande att söka till utbildning som fokuserar på speciella hobbyer inom ramen för den fria rätten att söka till utbildning, och det finns alltid möjlighet att fullgöra läroplikten även i sådan utbildning som inte förutsätter att man skaffar särskilt redskap eller material. I de utbildningar som avses ovan har en läropliktiga inte möjlighet att få alla redskap som utbildningen förutsätter avgiftsfritt, men man kan rimligtvis inte förutsätta att även mycket dyra redskap som är i den läropliktiges personliga användning och som används även i annan verksamhet än undervisningsverksamheten ska bekostas med allmänna medel.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om regeringens proposition med förslag till lag om Europeiska skolan i Helsingfors (GrUU 20/2007 rd) behandlat möjligheten att ta ut avgifter av läropliktiga. Utskottet har i sitt utlåtande konstaterat att avgiftsbelagd undervisning och avgiftsbelagt undervisningsmaterial är problematiska med avseende på 16 § 1 mom. i grundlagen. Utskottet har emellertid i sitt utlåtande ansett att materialavgifter kan tas ut av barn som omfattas av läroplikten, eftersom skolan inrättas för ett särskilt syfte, för barnen till personalen vid EU:s kemikaliemyndighet i Finland. Det faktum att Europeiska skolan kunde anta elever med läroplikt i Finland till sin avgiftsbelagda undervisning var i det här speciella fallet inget ingrepp i rätten att få avgiftsfri grundläggande utbildning, ansåg grundlagsutskottet. Enligt 34 § 2 mom. i gymnasielagen kan skäliga avgifter tas ut för undervisning som ordnas utomlands och för undervisning som en privat sammanslutning eller stiftelse på basis av en särskild utbildningsuppgift som beviljats av undervisnings- och kulturministeriet ger på ett annat undervisningsspråk än finska, svenska, samiska, rommani eller teckenspråk. En motsvarande bestämmelse finns i 31 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Det föreslås inte att dessa gällande bestämmelser ändras i samband med att läroplikten utvidgas. Möjligheten att ta ut avgifter i de nämnda läroanstalterna begränsar inte rätten till avgiftsfri läropliktsutbildning med beaktande av grundlagsutskottets utlåtandepraxis, som det hänvisas till ovan.
Enligt etablerad praxis omfattar den avgiftsfria undervisningen i den grundläggande utbildningen också alla utfärder, besök och annan motsvarande verksamhet utanför skolan som sker under skolans arbetstid och som ingår i den årliga planen. Riksdagens justitieombudsman har fastställt denna princip, som beskriver det rådande rättsläget, i ett avgörande på ett klagomål som gällde avgifter för studieresor (EOAK/1120/2018). Det finns inte någon tolkningspraxis från grundlagsutskottet som gäller saken. Enligt den gällande lagstiftningen är undervisningen avgiftsfri också i utbildning på andra stadiet. I utbildning på andra stadiet ordnas emellertid olika verksamhet som kompletterar studierna och bland annat internationell verksamhet, där det har varit etablerad praxis att de studerande själva deltar i kostnaderna. I propositionen föreslås det att man även i fortsättningen ska kunna ta ut avgifter även av läropliktiga i utbildning på andra stadiet för dylik studie- och kompletterande frivillig verksamhet. Möjligheten att ta ut avgifter begränsar inte den läropliktiges rätt till avgiftsfri läropliktsutbildning, eftersom undervisningen samt läromedel och studiematerial i princip alltid ska vara avgiftsfria och verksamhet som kompletterar studierna ska vara frivillig och valfri för den läropliktige. Läroanstalten får inte förplikta en läropliktig studerande att delta i dylik avgiftsbelagd verksamhet, och avgiftsbelagd verksamhet får inte vara det enda sättet att avlägga en viss studieperiod.
Genom möjligheten att ta ut avgifter beaktas särdragen hos utbildning på andra stadiet, såsom den fria rätten att söka till utbildning och olika sätt att förvärva kunnande. Propositionen försätter läropliktiga inom den grundläggande utbildning och läropliktiga i utbildning på andra stadiet i olika ställning, men å andra sidan försätter den läropliktiga i utbildning på andra stadiet och andra än läropliktiga studerande i likvärdig ställning. Exempelvis internationell verksamhet, såsom utlandsresor, är i praktiken sällan möjlig att genomföra inom ramen för de offentliga anslag som reserverats för anordnande av utbildningen. Om läropliktiga studerande i fortsättningen inte skulle ha möjlighet att delta i dylik verksamhet på egen bekostnad, kunde det i praktiken betyda att utbildningsordnarna inte längre skulle kunna erbjuda läropliktiga möjlighet att delta, utan verksamheten skulle riktas endast till studerande som passerat läropliktsåldern. En sådan utveckling skulle vara problematiskt med tanke på jämlikheten för studerande i utbildning på andra stadiet. Det är viktigt att säkerställa avgiftsfri läropliktsutbildning, men å andra sidan är det inte motiverat att genom utvidgningen av läroplikten krympa de nuvarande verksamhetsmöjligheterna och de studerandes valmöjligheter i utbildning på andra stadiet, bara de inte avsevärt äventyrar rätten till jämlik läropliktsutbildning. Rätten till avgiftsfri läropliktsutbildning och möjlighet att oavsett medellöshet utveckla sig själv måste tryggas genom en tillräcklig mängd avgiftsfria alternativ, men detta betyder i princip inte att det vid sidan av dessa inte skulle vara möjligt att använda även andra sätt att förvärva kunnande, som också kan vara avgiftsbelagda.
Enligt 16 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov får även annan än grundläggande utbildning utveckla sig själv. De begränsningar av avgiftsfriheten som föreslås i propositionen kan inte anses äventyra denna möjlighet på något betydande sätt, eftersom det trots begränsningarna kvarstår en tillräcklig mäng olika möjligheter att avlägga läropliktsutbildningen helt och hållet avgiftsfritt. Det kan dock vara en tolkningsfråga att ställa redskap som behövs i utbildning som fokuserar på speciella hobbyer utanför avgiftsfriheten, eftersom detta kan i vissa situationer hindra en person från att delta i just sådan utbildning, trots att utbildningen i fråga skulle vara ändamålsenlig med tanke på hans eller hennes förmåga. Läroplikten och 16 § 2 mom. förutsätter ändå inte att en person ska ha subjektiv rätt att komma in på just den utbildning han eller hon önskar, bara han eller hon har en tillräcklig mängd alternativa utbildningsmöjligheter som överensstämmer med hans eller hennes förmåga. Den föreslagna begränsningen har dock på ovan konstaterade grunder bedömts vara godtagbar, nödvändig och proportionell.
Enligt lagen om yrkesutbildning kan utbildningsanordnaren i utbildning för en yrkesexamen eller specialyrkesexamen ta ut en skälig studieavgift av de studerande för att täcka en del av kostnaderna för ordnande av utbildningen. I propositionen föreslås det att dessa avgifter ändå inte kan tas ut av läropliktiga. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande om reformen av yrkesutbildningen konstaterat att med avseende på den grundläggande rättighet som tryggas i 16 § 2 mom. vore det befogat att ge utbildningsanordnaren möjlighet att låta bli att ta ut eller sänka avgiften för de studerande med hänvisning till medellöshet (GrUU 22/2017 rd, s. 4) och lagförslaget som gällde yrkesutbildning kompletterades i enlighet med ståndpunkten i grundlagsutskottets utlåtande. I den regeringsproposition som nu föreligger för behandling föreslås inga bestämmelser om motsvarande avgifter som kategoriskt tas ut av alla studerande, utan möjlighet till avgiftsbelagd läropliktsutbildning ska alltid basera sig på den studerandes frivilliga val, och det ska också tryggas tillräckliga möjligheter och alternativ att fullgöra läroplikten helt och hållet avgiftsfritt.
I grundlagsutskottets betänkande om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna har det konstaterats att avgiftsfriheten också avser behövlig skolskjuts (GrUB 25/1994 rd, s. 9). Enligt lagen om grundläggande utbildning har en elev som har längre än fem kilometer till skolan har rätt till fri transport. Alternativet till avgiftsfri transport är ett tillräckligt understöd som beviljas för transport eller ledsagande av eleven. I propositionen föreslås det att gränsen för avgiftsfria skolresor i läropliktsutbildning på andra stadiet ska vara sju kilometer. De läropliktiga studerandena i utbildning på andra stadiet är 15—17 år, så det är motiverat att anta att de kan färdas längre resor utan kostnader än barn i grundskoleåldern. Skolresorna ersätts inom ramen för Folkpensionsanstaltens system med stöd för skolresor. För skolresor ska i första hand kollektivtrafik anlitas. Om det inte finns någon kollektivtrafik som går att anlita, betalas den läropliktige en ersättning för skolresor på grund av så kallat eget färdsätt. Avgiftsfriheten för skolresor gäller inte utbildning som genomförs som läroavtalsutbildning, och under vilken den studerande betalas lön. Propositionen anses på ovan konstaterades grunder uppfylla rätten enligt 16 § 1 mom. i grundlagen till avgiftsfri läropliktsutbildning med avseende på behövliga skolresor.
I grundlagsutskottets betänkande om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna har det konstaterats att avgiftsfriheten också avser tillräcklig föda (GrUB 25/1994 rd, s. 9). Enligt lagen om grundläggande utbildning ska den som deltar i undervisningen varje arbetsdag avgiftsfritt få en fullvärdig måltid som är ändamålsenligt ordnad och övervakad. Enligt gymnasielagen har den studerande i gymnasieutbildning rätt till en avgiftsfri måltid de arbetsdagar då läroplanen kräver att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Enligt lagen om yrkesutbildning har en studerande inom heltidsutbildning för en grundexamen eller inom den handledande utbildningen rätt till avgiftsfria måltider de dagar då den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet förutsätter att den studerande är närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar. Den avgiftsfria måltiden serveras i regel i utbildningsanordnarens matsal eller studentrestaurang. Med stöd av bestämmelsen har möjlighet till måltider ordnats även på andra ställen, om den utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisat ligger lång från det vanliga matstället. I utbildning som ordnas på arbetsplatser har möjlighet till måltider ordnats till exempel i arbetsplatsens matsal eller genom att den studerande ges en måltidskupong eller matsäck. Motsvarande förfaranden har också använts när de studerande studerar till exempel på läroanstalternas egna arbetsplatser eller i undervisningsskogar långt från det vanliga matstället. I läroavtalsutbildning har den studerande rätt till dagpenning för den tid som kunnande förvärvas i anordnarens lärmiljö. I samband med att läroplikten utvidgas föreslås inga ändringar i dessa principer för dagliga måltider, utan de studerande har även i fortsättningen rätt till en avgiftsfri måltid de dagar då den studerande förutsätts vara närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisar.
Under coronavirusepidemin våren 2020 övergick man inom den grundläggande utbildningen undantagsvis till distansundervisning, och under den tiden varierade sätten att ordna skolmåltider. Grundlagsutskottet har i samband med behandlingen av de tillämpningsförordningar som hänförde sig till coronavirusepidemin (126/2020 och 191/2020) fäst uppmärksamhet vid bestämmelserna om skolmåltider och påpekat att tillämpningsförordningarna saknade bestämmelser som skolmåltider (GrUB 6/2020, s. 6 och GrUB 14/2020, s. 6). I lagen om temporär ändring av lagen om grundläggande utbildning (521/2020) i anslutning till coronapandemin föreskrivs att i undervisning som ges i annan form än som närundervisning är utbildningsanordnaren skyldig att ge alla elever en avgiftsfri måltid. Denna bestämmelse kan tolkas som att möjlighet till en daglig måltid ska ordnas också under undantagsförhållanden, där den grundläggande utbildningen exceptionellt ordnas som distansundervisning. Av bestämmelsen torde man ändå inte kunna dra slutsatsen att avgiftsfri läropliktsutbildning alltid förutsätter att möjlighet till en daglig måltid måste ordnas även under distansundervisningsdagar som överenskommits individuellt i den studerandes studieplan.
I princip genomför även studerande på andra stadiet sina studier dagligen på en av utbildningsanordnaren anvisad utbildningsplats, varvid de också har rätt till en daglig måltid. I utbildning på andra stadiet finns det emellertid möjlighet till individuella studielösningar och studierna kan också genomföras till exempel i en webblärmiljö så att fysisk närvaro i läroanstalten inte behövs. I regeringens proposition har det ansetts att tillräcklig föda i samband med läropliktsutbildning betyder att den studerande ska erbjudas en avgiftsfri måltid de dagar då han eller hon förutsätts vara närvarande på en utbildningsplats som utbildningsanordnaren anvisat, det vill säga då han eller hon inte kan inta sin dagliga föda i hemmet. Tillräcklig föda har ändå inte ansetts betyda att möjlighet till en avgiftsfri måltid måste ordnas även under individuella distansundervisningsdagar då den studerande har möjlighet att äta i hemmet.
I samband med behandlingen av de tillämpningsförordningar och den tillfälliga lagändring som gällde lagen om grundläggande utbildning i anslutning till coronavirusepidemin konstaterade grundlagsutskottet att i bestämmelsen begränsades dessutom utbildningsanordnarens skyldighet att ordna bland annat stöd för lärande och elevvård enligt lagen om grundläggande utbildning. Bestämmelsen innebar enligt utskottet betydande avvikelser från vars och ens subjektiva rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning enligt 16 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 18/2020 rd, s. 3, GrUB 14/2020 rd, s. 3, se också GrUB 6/2020 rd). Av detta omnämnande kan man sluta sig till att utskottet har ansett att även rätten till stöd för lärande och elevhälsa hör indirekt till den grundläggande utbildningen. I propositionen föreslås det också att alla läropliktiga har också rätt till elevhälsa enligt lagen om elev- och studerande vård. Frågor som hänför sig till stöd för lärande behandlas senare i detta kapitel i samband med jämlikhetsbedömningen.
Enligt den föreslagna läropliktslagen har personer vars skolresa i en riktning överstiger 100 kilometer rätt till avgiftsfri inkvartering och veckoslutsresor när de fullgör sin läroplikt i det gymnasium eller den yrkesläroanstalt som ligger närmast hemmet. Genom denna bestämmelse tryggas den avgiftsfria läropliktsutbildning som grundlagen förutsätter även i en sådan situation att det inte är möjligt att fullgöra läroplikten genom att dagligen färdas mellan hemmet och läroanstalten på grund av det långa avståndet. Man kan ändå rimligtvis inte förutsätta att motsvarande kostnader ska ersättas när den studerande utnyttjar sin fria rätt att söka till utbildning. Också i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs det om möjlighet att avvika från avgiftsfria skolresor, om en elev antas som studerande någon annanstans än i sin närskola. Om den läropliktige frivilligt söker till en läroanstalt som det inte är möjligt att färdas till dagligen från hemmet, ska den läropliktige ha rätt till allmänt bostadsbidrag i enlighet med bestämmelserna om det. I läroanstalter i särskilt glesbebodda landskap finns dessutom ofta möjlighet att bo även i läroanstaltens avgiftsfria elevhem. Dessa möjligheter kan anses trygga tillgodoseendet av de i 16 § 2 mom. i grundlagen avsedda kulturella rättigheterna oavsett medellöshet.
Inom rättspraxis som gäller fullgörande av läroplikten enligt den grundläggande utbildningen har tolkningen varit den att om en läropliktig inte deltar i av kommunen anordna grundläggande utbildning, utan fullgör sin läroplikt i så kallad hemskola, är kommunen inte skyldig att ordna förmåner och tjänster enligt lagen om grundläggande utbildning för den läropliktige. Det föreligger inte heller rätt till avgiftsfria läromedel och arbetsredskap, avgiftsfria måltider och elevhälsotjänster. Inte heller läropliktiga som tillfälligt bor utomlands har ansetts ha rätt att få tillgång till avgiftsfria läromedel. Det föreslås att motsvarande principer ska tillämpas även i läropliktsutbildning på andra stadiet. Detta har inte tolkats som att det kränker jämlikheten enligt 6 § i grundlagen eller den subjektiva rätten till avgiftsfri grundläggande utbildning enligt 16 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning, eftersom alla läropliktiga har om de så vill möjlighet att delta i av kommunen ordnad avgiftsfri grundläggande utbildning.
Fri rätt att söka till utbildning samt utbildningsutbud
Enligt 16 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv. Enligt förarbetena till bestämmelsen (RP 309/1993 rd, s. 64) innebär hänvisningen till enahanda möjligheter att erhålla utbildning och utveckla sig själv att envar skall tryggas de möjligheter som avses i bestämmelsen oberoende av bland annat hemort. Bestämmelsen har till denna del en beröringspunkt också med kravet på enahanda bemötande av den finsk- och svenskspråkiga befolkningen då man tillgodoser de kulturella behoven. Grundlagsutskottet har betonat att orsaker som har med bostadsorten att göra får de facto inte hindra individen från att få undervisning och utveckla sig själv (GrUB 25/1994 rd, s. 9). Grundlagsutskottet har också understrukit vikten av att tillhandahålla tillräcklig service i den meningen att skäl som beror på medellöshet eller bostadsort inte får vara några verkliga hinder för den enskildes möjligheter att få utbildning och utveckla sig själv (GrUU 22/2017 rd, s. 5, GrUU 11/2009 rd, s. 7, GrUU 14/2007 rd, s. 2, GrUU 14/2003 rd, s. 2). Särskild uppmärksamhet bör fästas vid den rätt som föreskrivs i 16 § 2 mom. i grundlagen också med avseende på tillgången till utbildning och utbildningens tillgänglighet när läroplikten utvidgas till utbildning på andra stadiet. Utöver 16 § bör utbildningsutbudet också granskas med avseende på jämlikhet enligt 6 § och språklig likställdhet enligt 17 § i grundlagen.
Inom den grundläggande utbildning iakttas principen om närskola, enligt vilken kommunen anvisar de läropliktiga en närskola så att elevernas resor med hänsyn till bebyggelsen, skolornas och andra undervisningsplatsers placering samt kommunikationerna är så trygga och korta för eleverna som möjligt. När läroplikten utvidgas till utbildningen på andra stadiet är det inte längre möjligt att iaktta motsvarande princip om närskola, utan varje läropliktig har rätt att fritt söka till den läroanstalt som den läropliktige enligt sin förmåga och sina särskilda behov anser att är den lämpligaste utbildningsformen för honom eller henne. Läroplikten inom utbildning på andra stadiet förverkligas så att efter den grundläggande utbildningen har de läropliktiga lagstadgad skyldighet att söka sig till de utbildningar som nämns i lagen och där läroplikten kan fullgöras.
Till läroplikten och den därtill anslutna rätt att fritt söka till utbildning på andra stadiet hänför sig skyldighet för det allmänna att säkerställa att det finns tillräckligt med utbildningsplatser för dem som övergår från den grundläggande utbildningen till andra stadiet med beaktande av kraven i 16 § 2 mom. i grundlagen på likabehandling. Enligt 123 § 2 mom. i grundlagen utfärdas bestämmelser om grunderna för annan undervisning som staten och kommunerna ordnar samt om rätten att ordna motsvarande undervisning i privata läroanstalter genom lag. Enligt regeringens proposition som gäller grundlagen (RP 1/1998 rd, s. 178/I) har bestämmelsen nära samband med grundlagsbestämmelserna om avgiftsfri grundläggande utbildning och rätten att få utbildning.
Bestämmelserna om att ordna yrkesutbildning har enligt grundlagsutskottet samband särskilt med grundlagens 16 § 2 mom. (se GrUU 22/2017 rd, s. 2). Enligt utskottet betyder detta att lagstiftningen om grunderna för yrkesutbildningen måste tillgodose den grundläggande rättigheten att ha tillgång till utbildning. Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelserna om tillstånd att ordna utbildning mot 123 § 2 mom. i grundlagen också i samband med propositioner om yrkeshögskolelagen (GrUU 9/2013 rd och GrUU 74/2002 rd) och i samband med regeringens förfallna proposition om ändring av gymnasielagen, lagarna om yrkesutbildning och lagen om fritt bildningsarbete (GrUU 74/2014 rd). Enligt utskottet ger bestämmelsen i 123 § 2 mom. i grundlagen lagstiftaren prövningsmarginal i regleringen av tillstånd för sådan utbildning och det har inte ansetts vara något problem i konstitutionellt hänseende att det krävs tillstånd för att ordna utbildningen (t.ex. GrUU 9/2013 rd, s. 2 och GrUU 74/2002 rd, s. 3). Grundlagsutskottet har i sin senare praxis understrukit lämpligheten av bunden tillståndsprövning och preciserade bestämmelser om återkallelse av tillstånd och ansett att ministeriets tillståndsprövning bör bindas rättsligt till kraven på att garantera tillgången till utbildning på lika villkor (GrUU 74/2014 rd, s. 3/I—5/I).
Nämnda rättsliga prövning har i fråga om vissa tillstånd ansetts vara en förutsättning för att lagstiftningen ska vara grundlagsenlig (GrUU 74/2014 rd, s. 5/I). I samband med behandlingen av regeringens förfallna proposition om ändring av gymnasielagen, lagarna om yrkesutbildning och lagen om fritt bildningsarbete ansåg utskottet också att propositionen borde ha kompletterats med en tydlig bestämmelse som är förpliktande för beslutsfattandet vid undervisnings- och kulturministeriet och som tryggar ett täckande nätverk av utbildningsanordnare och tillgången till utbildning och på detta tillgodoser de kulturella rättigheterna enligt 16 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 74/2014 rd, s. 4/I—4/II). Utskottets ovannämnda ståndpunkter till bestämmelserna om tillstånd att ordna utbildning har beaktats i lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen som utfärdats efter utlåtandet i fråga. Också det lagförslag om utbildning som handleder för examensutbildning som ingår i regeringens föreliggande proposition innehåller motsvarande bestämmelser om tillstånd att ordna utbildning.
Det bör emellertid påpekas att grundlagsutskottets ovan relaterade tolkningspraxis gäller ett rättsläge där tillstånden att ordna utbildning gäller annan utbildning än läropliktsutbildning. Enligt bestämmelserna i den gällande lagen om grundläggande utbildning är det kommunens skyldighet att ordna utbildning som hör till läroplikten, men utbildning kan också ordnas av privata aktörer, som har beviljats i lagen om grundläggande utbildning avsett tillstånd att ordna utbildning. När läroplikten utvidgas är avsikten inte att föreskriva som någon aktörs lagstadgade skyldighet att ordna utbildning på andra stadiet, utan ordnandet av utbildning på andra stadiet ska även i fortsättningen basera sig på tillstånd att ordna utbildning som söks på frivillig väg. Enligt 4 § 3 mom. i gymnasielagen ska undervisnings- och kulturministeriet i samband med beslut om beviljande av tillstånd säkerställa tillräcklig nationell och regional tillgång till gymnasieutbildning. Motsvarande förskrivs i 28 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning och även i fråga om tillstånd att ordna den nya handledande utbildningen föreslås en motsvarande bestämmelse. Lagbestämmelserna förpliktar alltså statsmakten att när tillstånd att ordna utbildning beviljas säkerställa tillräcklig regional och riksomfattande tillgång även till examensinriktad utbildning och utbildning som handleder för examensinriktad utbildning, vilka ingår i den utvidgade läroplikten.
Kravet på tillräcklig regional och riksomfattande tillgång kan anses inbegripa även krav på att säkerställa tillräcklig tillgång till utbildning på svenska. I tillstånden kan ordna utbildning kan det också bestämmas om särskilda utbildningsuppgifter, såsom satsningar på olika läroämnen eller en utbildningsuppgift som gäller studerande som behöver särskilt stöd. Genom förfarandet med tillstånd att ordna utbildning kan statsmakten sålunda se till att det finns möjlighet enligt 16 § 2 mom. i grundlagen för var och en att få utbildning på andra stadiet enligt sin förmåga och sina särskilda behov.
Heltäckande gymnasieutbildning erbjuds i hela landet och i regel nära den läropliktiges hem. Yrkesutbildning ordnas däremot i enlighet med det regionala och nationella utbildningsbehovet, så yrkesutbildning som överensstämmer med den läropliktiges intresse ordnas inte alltid på den läropliktiges hemort, vilket kan innebära långa skolresor eller flytt till den ort där läroanstalten finns. Rätten att fritt söka till utbildning innebär också att man blir tvungen att gallra bland dem som antas som studerande till populära gymnasier och populära utbildningsområden i yrkesläroanstalterna. Enligt utbildningslagarna ska det dock tillämpas jämlika antagningsgrunder vid antagningen av studerande. Bestämmelser om de antagningsgrunder som ska iakttas vid gemensam ansökan ingår i undervisnings- och kulturministeriets förordningar.
Enligt bedömningar är utbildningsutbudet både regionalt och nationellt på sådan nivå att varje läropliktig har möjlighet till utbildning på andra stadiet och också att i tillräcklig utsträckning välja studieplats i enlighet med sina intressen. Det går ändå inte att garantera att varje läropliktig blir antagen till just en viss läroanstalt eller får börja studera ett visst yrkesområde. Detta kan ändå inte anses äventyra den grundlagsenliga jämlikheten eller vars och ens rätt till utbildning i enlighet med sin förmåga och sina särskilda behov, bara det finns tillräckligt tillgång till ett varierande och tillgängligt utbildningsutbud. Den fria rätten att söka till utbildning och de jämlika antagningsgrunderna tryggar jämlik behandling enligt 6 § i grundlagen samt den rätt till lika möjlighet att enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan grundläggande utbildning som tryggas var och en i 16 § 2 mom. i grundlagen. Propositionens förslag om avgiftsfria läromedel och skolresor stärker ytterligare tillgodoseendet av denna rättighet.
Utbildning på andra stadiet erbjuds på både finska och svenska, så att den svenskspråkiga utbildningen är koncentrerad till de trakter där det bor befolkning med svenska som modersmål. Särskilt stöd tillhandahålls jämlikt i alla yrkesläroanstalter, men utbildning för personer med svår funktionsersättning ordnas bara i vissa läroanstalter som specialiserat sig på sådan. Utbildningsutbud för personer med svår funktionsnedsättning finns på olika håll i Finland, men eftersom målgruppen är liten och ordnandet av denna utbildning kräver specialkompetens erbjuds denna utbildning inte alltid på den läropliktiges hemort. Läroanstalter för personer med svår funktionsnedsättning erbjuder elevhemstjänster, men deltagande i utbildningen kan innebära att man behöver flytta från hemorten. Tillgodoseendet av jämlikhet i dessa situationer har granskats mer ingående i propositionens avsnitt 4.2.3.3 Konsekvenser för jämställdheten och jämlikheten samt 4.2.3.7 Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. I dessa situationer kan tillgodoseende av de kulturella rättigheterna innebära att rörelsefriheten och rätten att välja bostadsort enligt 9 § i grundlagen begränsas i någon mån, men detta anses ändå godtagbart med beaktande av att de kulturella rättigheterna tryggas samt att det finns möjlighet att fullgöra läroplikten utan att delta i undervisningen och ansöka om att få avbryta läroplikten på grund av sjukdom eller skada.
Utvidgningen av läroplikten baserar sig i första hand på skyldigheten att söka till utbildning och den fria rätten att söka till utbildning. Om en läropliktig ändå inte frivilligt söker till utbildning, ska han eller hon anvisas en studieplats för att fullgöra läroplikten. Härigenom säkerställs att var och en har möjlighet att fullgöra sin läroplikt även om han eller hon inte skulle ha fått en studieplats inom ramen för den fria rätten att söka till utbildning. Studieplats anvisas i utbildning som handleder för examensutbildning, så när utbildningsplatsen anvisas tas det inte ställning till vilken slags utbildning på andra stadiet som personen i fråga borde delta i på grund av sin förmåga, utan han eller hon erbjuds möjlighet att förvärva färdigheter för fortsatta studier, och möjligheterna att tillgodose de kulturella rättigheterna enligt 16 § 2 mom. i grundlagen främjas. När studieplats anvisas beaktas studieplatsens läge i förhållande till den läropliktiges bostadsort, den läropliktiges behov av särskilt stöd samt de språkliga rättigheterna, och härigenom tryggas tillgodoseendet av de grundläggande rättigheterna i anslutning till dessa omständigheter.
Enligt 6 § 3 mom. i grundlagen ska barn bemötas som jämlika individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Också i artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter föreskrivs det om barns rätt att delta i beslutsfattande som gäller dem själva. Enligt artikel 9 i barnkonventionen ska konventionsstaterna dessutom säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då det i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden är nödvändigt för barnets bästa. Utbildningsutbudet är också av betydelse då man ska bedöma dessa rättigheter för barn. Efter den grundläggande utbildningen får enligt rådande praxis de unga i princip själva besluta till vilken utbildning de söker, vilket tryggar barns rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Genom tillräcklig regional tillgång till olika utbildningsformer och avgiftsfria skolresor försöker man i så stor utsträckning som möjligt säkerställa att barn inte skiljs från sina föräldrar, utan kan bo hos sina föräldrar medan läroplikten fullgörs.
I vissa situationer kan deltagande i undervisning som hör till läroplikten ändå förutsätta att den läropliktige flyttar till studieorten. Den fria rätten att söka till utbildning garanterar ändå den läropliktige och hans eller hennes föräldrar möjlighet att själva påverka studieorten och var den är belägen. Endast i sällsynta fall ligger den närmaste möjliga läroanstalten så långt från den läropliktiges hem att det förutsätts att den läropliktige flyttar till en annan ort under studietiden. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis i anslutning till rörelsefriheten bedömt skyldigheten för långtidsarbetslösa att delta i arbetspraktik utanför sin pendlingsregion, som trots rörelsefriheten ansågs kunna genomföras i vanlig lagstiftningsordning (GrUU 32/1997 rd). Med avseende på begränsning av rörelsefriheten bör det också påpekas att läroplikten inte innebär absolut skoltvång, utan den kan om man så vill även fullgöras självständigt oberoende av bostadsort.
Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna kan rätten att välja boningsort också förutsätta vissa positiva åtgärder från den offentliga maktens sida som gör valet realistiskt genomförbart (RP 309/1993 rd, s. 51). Likaså har grundlagsutskottet i sina utlåtanden sedan gammalt betonat det faktiska förverkligandet av bestämmelsen om rörelsefrihet (se t.ex. GrUU 4/1984 rd, GrUU 13/1989 rd och 27/2005 rd). När läroplikten utvidgas är strävan att trygga denna faktiska möjlighet genom ett tillräckligt omfattande nätverk av läroanstalter samt avgiftsfria dagliga skolresor.
Den andra meningen i grundlagens 17 § 2 mom. innehåller ett uppdrag för det allmänna att tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Grundlagsutskottet har tagit ställning till de språkliga rättigheternas betydelse bland annat i samband med regeringens proposition om ändring av gymnasielagen (GrUU 12/2004 rd, s. 2). Utskottet ståndpunkt är att grundlagens bestämmelser om språkliga rättigheter har enligt förarbetena till översynen av de grundläggande fri- och rättigheterna betydelse t.ex. för ordnande av skol- och andra bildningsförhållanden (RP 309/1993 rd, s. 65). Om man ser till skolförhållanden och undervisning handlar grundlagens 17 § 2 mom. i allt väsentligt om vars och ens rätt att få undervisning i och på sitt eget språk. Den svenskspråkiga befolkningens rättigheter att få undervisning på sitt eget språk tryggas genom ett tillräckligt omfattande nätverk av läroanstalter som ger undervisning på svenska.
Enligt 17 § 3 mom. i grundlagen har samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Rättigheterna för dem som använder teckenspråk samt dem som på grund av handikapp behöver tolknings- och översättningshjälp ska tryggas genom lag. I läropliktslagen tryggas samernas språkliga och kulturella rättigheter delvis genom positiv särbehandling genom att det görs möjligt för samer att fullgöra läroplikten på studielinjer för samiska och samisk kultur samt mer omfattande rätt till inkvarterings- och reseersättningar enligt läropliktslagen, om en same som är bosatt inom samernas hembygdsområde vill fullgöra sin läroplikt vid Sameområdets utbildningscentral. I utbildning på andra stadiet ska undervisning fortfarande på samma sätt som i nuläget kunna ges på romani och teckenspråk. Studerande på andra stadiet ska också ha möjlighet att få sådana tolknings- och andra biträdestjänster, som beskrivs mer ingående i avsnitt 2.4.3. Propositionen anses trygga rättigheterna enligt 17 § 3 mom. i grundlagen.
Jämlikhet
Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Bestämmelsen uttrycker inte bara det traditionella kravet på rättslig jämlikhet utan också tanken på faktisk jämställdhet. I den ingår ett förbud mot godtycke och ett krav på enahanda bemötande i likadana fall. Jämlikhetsbestämmelsen riktas också till lagstiftaren. En lag får inte godtyckligt ge medborgare eller medborgargrupper en gynnsammare eller ogynnsammare ställning än andra. Jämlikhetsbestämmelsen förutsätter dock inte att alla medborgare ska bemötas likadant i alla avseenden, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana. Jämlikhetssynpunkter har betydelse både då man beviljar medborgarna förmåner och rättigheter enligt lag och då man ålägger dem vissa skyldigheter. Å andra sidan är det typiskt för lagstiftningen att den för ett visst godtagbart samhälleligt intresses skull bemöter människor olika för att främja bland annat faktisk jämställdhet (RP 309/1993 rd, s. 42—43, se också GrUU 31/2014 rd, s. 3/I). I sin praxis har grundlagsutskottet framhållit att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövning går att läsa ut ur jämlikhetsprincipen när en reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas (se t.ex. GrUU 67/2014 rd, s.11/I och GrUU 40/2014 rd, s. 6/II).
Jämlikhetsbestämmelsen i 6 § 1 mom. i grundlagen kompletteras av diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom., enligt vilken ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av de grunder för åtskillnad som uppräknas i bestämmelsen eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Avsikten är dock inte att förteckningen ska vara uttömmande, utan diskriminering ska vara förbjuden också på grund av någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Exempel på sådana omständigheter är samhällelig ställning, egendom, familjeförhållanden och boningsort (RP 309/1993 rd, s. 43—44, se också GrUU 31/2014 rd, s. 3/I).
Kraven på ett godtagbart skäl för särbehandling i 6 § 2 mom. i grundlagen är enligt grundlagsutskottets vedertagna praxis höga, särskilt när det gäller de förbjudna särbehandlingskriterier som räknas upp i grundlagsbestämmelsen (se t.ex. GrUU 57/2016 rd, GrUU 31/2013 rd, GrUU 1/2006 rd, s. 2/I, GrUU 38/2006 rd, s. 2). Grundlagsutskottet har i sina utlåtanden bedömt bland annat godtagbarheten i fråga om åldersbaserad särbehandling (Se t.ex. GrUU 19/2018 rd, s. 2—3, GrUU 57/2016 rd, GrUU 4/2016 rd, s. 3, GrUU 58/2014 rd, s. 6, GrUU 46/2014 rd, s. 7—10, GrUU 41/2014 rd, s. 2/II, GrUU 25/2013 rd, s. 3/I, GrUU 35/2012 rd, s. 2—3, GrUU 5/2012 rd, s. 2—3). I grundlagsutskottets praxis har de godtagbara argumenten också förutsatts stå i ett sakligt och nära samband med lagens syfte (se t.ex. GrUU 44/2010 rd, s. 5—6). Särbehandlingar av personer inte får vara godtyckliga och skillnaderna inte får bli oskäliga (se t.ex. GrUU 57/2016 rd, GrUB 11/2009 rd, s. 2, GrUU 60/2002 rd, s. 4, GrUU 18/2006 rd, s. 6). Grundlagsutskottet har i sin praxis fäst uppmärksamhet inte bara vid om särbehandlingen är godtagbar utan också om den valda metoden är proportionell (se t.ex. GrUU 7/2017 rd, s. 2, GrUU 57/2016 rd, s. 3—4, GrUU 52/2016 rd, s. 5—6 , GrUU 23/2012 rd, s. 2.)
Grundlagens bestämmelse utgör inget hinder för nödvändig positiv särbehandling för att trygga den faktiska jämlikheten, det vill säga åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp, till exempel barn och minoriteter (se RP 309/1993 rd, s. 44, GrUU 57/2016 rd, GrUU 4/2016 rd, s. 3). Grundlagsutskottet har ändå ansett bestämmelser om en exakt åldersgräns vara en känslig fråga om grundläggande fri- och rättigheter med hänsyn till diskrimineringsförbudet i 6 § 2 mom. i grundlagen (se GrUU 57/2016 rd, s. 3, GrUU 44/2010 rd, s. 5/I).
Till propositionen hänför sig frågor om bedömning av jämlikheten, särskilt med avseende på åldersgränsen för läroplikt och avgiftsfri utbildning samt avgränsningen av läropliktslagens tillämpningsområde. Läropliktens längd enligt propositionen kan variera i fråga om den ålder då läroplikten börjar, om den läropliktige omfattas av förlängd läroplikt eller om barnet med stöd av 27 § i lagen om grundläggande utbildning har inlett den grundläggande utbildningen ett år tidigare eller senare än vad som bestäms. Dessa skillnader i tidpunkten för när läroplikten börjar grunder sig på den gällande lagstiftningen, och det föreslås inga ändringar i den. Syftet med förlängd läroplikt är att trygga alla lika möjligheter att nå de mål som föreskrivs för den grundläggande utbildningen. Att den grundläggande utbildningen inleds ett år tidigare eller senare än vad som bestäms baserar sig på att barnets bästa och faktiska färdigheter beaktas i samband med att den grundläggande utbildningen inleds.
När läroplikten utvidgas till utbildning på andra stadiet har ett sådant barn som har inlett den grundläggande utbildningen ett år tidigare än den föreskrivna tidpunkten och som har fullgjort den grundläggande utbildningens lärokurs på nio år, mera läropliktsålder kvar efter den grundläggande utbildningen än om barnet skulle ha börjat fullgöra läroplikten först det år då han eller hon fyllde sju år. Dessa barn är emellertid i praktiken ofta födda i början av kalenderår, så deras läroplikt varar de facto inte mycket längre än läroplikten för dem som är födda alldeles i slutet av föregående år. Om den grundläggande utbildningen har inletts ett år senare, är läropliktstiden efter den grundläggande utbildningen åter i medeltal ett år kortare. Situationen är motsvarande för en läropliktig vars fullgörande av den grundläggande utbildningens lärokurs har fördröjts av andra orsaker.
Bestämmelserna om tidpunkten när läroplikten börjar och upphör förutsätter avvägning mellan de kulturella rättigheterna i 16 § 1 och 2 mom. i grundlagen, jämlikheten och det därtill anslutna diskrimineringsförbudet samt andra grundläggande fri- och rättigheter, såsom rörelsefriheten och näringsfriheten. Dessutom hänför sig frågan allmänt till myndighetsåldern, som har flera olika rättsverkningar. I propositionen har det inte ansetts motiverat att ändra bestämmelserna om tidpunkten när läroplikten börjar och den grundläggande utbildningen inleds, som beaktar barnets individuella förutsättningar att fullgöra den grundläggande utbildningens lärokurs. I propositionen föreslås det att läroplikten upphör när den läropliktige fyller 18 år, vilket i enskilda fall leder till att den totala läroplikten och läroplikten efter den grundläggande utbildningen är olika lång beroende på både när den läropliktige har födelsedag och hur länge det har tagit att fullgöra den grundläggande utbildningen. Alternativet vore att föreskriva att läroplikten upphör vid utgången av ett visst kalenderår eller läsår, varvid den vore lika lång oberoende av när födelsedagen infaller, eller att föreskriva särskilt om hur länge läroplikten varar efter den grundläggande utbildningen. I propositionen har man emellertid med beaktande av bland annat de grundläggande fri- och rättigheter som hänför sig till rörelsefriheten och näringsutövningen samt den självbestämmanderätt som allmänt hänför sig till myndighetsåldern ansett att läroplikten inte bör utsträckas myndiga personer. Läropliktens allmänna mål är att höja utbildningsnivån och säkerställa lika utbildningsmöjligheter, så i propositionen har man utgått från att läroplikten borde utsträckas till alla under 18 år som ännu inte har avlagt examen på andra stadiet. Härigenom tryggas de kulturella rättigheterna enligt grundlagen samt indirekt rätten till arbete, eftersom avläggande av examen på andra stadiet förbättrar också en persons ställning på arbetsmarknaden.
Läroplikten innebär skyldighet att förvärva kunskaper och dess motsvarighet är avgiftsfri utbildning. Eftersom läropliktens längd varierar på ovan beskrivet sätt, bör rätten till avgiftsfri utbildning granskas ur jämlikhetssynvinkel. I propositionen föreslås mer omfattande avgiftsfri utbildning än läropliktsutbildningen. Den avgiftsfrihet som hänför sig till läropliktsutbildningen, såsom läromedel och skolresor, fortsätter i princip tills den läropliktige avlagt examen på andra stadiet. Rätten till avgiftsfri utbildning kan dessutom förlängas, till exempel om fullgörandet av den grundläggande utbildningens lärokurs fördröjs eller om framstegen i studierna påverkats av en sjukdom eller skada, och härigenom tryggas likabehandling för personer vilkas studier drar ut på tiden på grund av sämre färdigheter eller hälsotillståndet eller en funktionsnedsättning. Propositionens bestämmelser om avgiftsfrihet anses uppfylla grundlagens krav på likabehandling.
Vissa rättigheter, såsom rätten till dagliga måltider och studerandehälsa för dem som studerar inom gymnasieutbildning och yrkesexamensutbildning för vuxna, begränsas dock till att gälla endast läropliktiga. Dessa begränsningar gäller sådana utbildningsformer som i huvudsak är avsedda för andra än läropliktiga studerande, men som ändå i vissa situationer har ansetts lämpa sig för även läropliktiga. Genom begränsningen säkerställs den avgiftsfria läropliktsutbildning som grundlagen förutsätter, men efter att läroplikten upphört befinner sig personerna i samma ställning som andra studerande inom utbildningsformen i fråga. Rätten till avgiftsfria läromedel och skolresor fortgår dock tills de studier som den studerande inledde som läropliktig har avslutats.
Enligt 16 § 5 mom. i läropliktslagen tillämpas avgiftsfriheten inte på dem som har fyllt 18 år och som inte har varit läropliktiga enligt lagen. Avgiftsfriheten tillämpas inte heller på studier som har inletts efter det kalenderår då personen i fråga fyller 20 år. Dessa begränsningar innebär att lika gamla personer som deltar i samma utbildning kan bemötas på olika sätt beroende på om de har varit läropliktiga enligt läropliktslagen och vid vilken ålder de har inlett utbildningen. Den ovan avsedda avgränsningen av avgiftsfriheten till endast läropliktiga enligt läropliktslagen riktar sig i praktiken mot sådana 18- och 19-åriga personer som inte har haft sin vanliga vistelseorti Finland när de var i läropliktsåldern. Denna åtskillnad är godtagbar, eftersom den mer omfattande avgiftsfriheten för utbildning hänför sig uttryckligen till den läroplikt som föreskrivs i lagen och till att det möjliggörs att den avgiftsfria utbildningen inte upphör mitt under en examen som den studerande påbörjat som läropliktig. Bestämmelserna om avgiftsfrihet möjliggör byte av studieplats upp till en viss gräns, men det är nödvändigt att föreskriva en gräns där rätt till avgiftsfri utbildning inte längre föreligger för studier som inletts efter gränsen, eftersom grunderna för förlängning av avgiftsfriheten är av sådan art att utan den föreslagna gränsen kunde de vara i kraft hur länge som helst. Den föreslagna åldersgränsen på 20 år kan anses som godtagbar med beaktande av den ovan konstaterade kopplingen mellan avgiftsfri utbildning och utbildning som inletts som läropliktig.
Principen om läroplikt och avgiftsfri utbildning som varandras motsvarigheter hänför sig också till det föreslagna tillämpningsområdet för läropliktslagen, enligt vilket lagen inte tillämpas på den vars läroplikt enligt lagen om grundläggande utbildning har upphört före den 1 januari 2021. Genom bestämmelsen tryggas å ena sidan en persons rättsskydd så till vida att lagens förpliktande verkningar inte utsträcks retroaktivt till någon. För personens rättigheter innebär avgränsningen av tillämpningsområdet å andra sidan att de som ställs utanför tillämpningsområdet inte heller har rätt till den avgiftsfria utbildning som föreskrivs i läropliktslagen. Vid bedömningen av om åldersgränserna är godtagbara måste uppmärksamhet också fästas vid att i annan utbildning på andra stadiet än läropliktsutbildning iakttas de gällande bestämmelserna, enligt vilka till exempel undervisningen fortfarande är avgiftsfri och den studerande har rätt till olika utkomstförmåner under studierna. Den föreslagna avgränsningen av avgiftsfri utbildning innebär alltså inget hinder för att söka till utbildning och försätter inte de studerande i avsevärt olika ställning med avseende på utbildningskostnaderna.
Godtagbarheten för åldersbaserade begränsningar ökar av att utbildning som inletts annars än som läropliktig ofta kan genomföras som frivillig utbildning för arbetslösa, arbetskraftspolitisk utbildning, integrationsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller utbildning med stöd för vuxenutbildning. I dessa former ligger uppehället under studietiden på högre nivå än studiestödet för läropliktiga och i stödformerna ingår delvis också särskilda ersättning i anslutning till läromedel eller kostnader för skolresor. En studerande under 20 år som inte har rätt till avgiftsfri utbildning har också i enlighet med nuvarande praxis rätt till studiestödets läromaterialstillägg. Propositionen försämrar alltså inte de kulturella rättigheterna för andra än läropliktiga. För vuxenstuderande finns redan nu ett tämligen heltäckande utbud av olika utkomstformer som möjliggör studier, så propositionen förbättrar i synnerhet jämlika ekonomiska möjligheter för unga studerande att genomföra utbildning på andra stadiet.
Vid jämlikhetsbedömningen måste man också beakta att personer med funktionsnedsättning och andra personer som behöver särskilt stöd behandlas jämlikt. Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis avser hänvisningen till ”enligt sina särskilda behov" i 16 § 2 mom. i grundlagen bland annat att det allmänna ska försöka undanröja de eventuella hinder för studier som hälsotillstånd eller funktionsnedsättning medför (se GrUU 31/2013 rd, GrUU 60/2010 rd s. 3/I, GrUU31/2009 rd, s. 2—3). Utskottet har i samband med den utlåtandepraxis som det hänvisas till ovan också hänvisat till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som i artikel 24 bland annat understryker att personer med funktionsnedsättning inte får utestängas från det allmänna utbildningssystemet och att skälig anpassning ska erbjudas utifrån personliga behov. Också i artikel 26 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns funktionshindrade personers rätt att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras sociala och yrkesmässiga integrering.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ställer särskilda krav som följer av den särskilda ställningen för studerande med funktionsnedsättning. Handikappkonventionen kan också ställa sådana särskilda krav på tryggande och främjade av de kulturella rättigheterna för personer med funktionsnedsättning som inte kan utläsas ur grundlagens bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna och grundlagsutskottets utlåtandepraxis som gäller dem.
I artikel 24 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns bestämmelser om utbildning. I punkt 2 i artikeln åläggs konventionsstaterna att säkerställa bland annat att personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning, och dessutom ska personer med funktionsnedsättning, på samma villkor som andra få tillgång till en integrerad och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter. Person med funktionsnedsättning ska erbjudas skälig anpassning utifrån personliga behov. I artikel 24 i konventionen åläggs konventionsstaterna även andra särskilda förpliktelser på utbildningsområdet.
Bestämmelserna om hinderlöshet och tillgänglighet i artikel 9 i konventionen är tillämpliga även när utbildning ordnas. I utbildningen måste hinderlöshet och tillgänglighet beaktas så att personer med funktionsnedsättning faktiskt har lika tillgång till tjänster. I allmän kommentar 2/2014 från kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (General Comment No. 2: Accessibility, adopted 11 April 2014, CRPD/C/GC/2) har man angett riktlinjer för förhållandet mellan hinderlöshet och skäliga anpassningar. I den allmänna kommentaren påpekas det bland annat att hinderlöshet berör en grupp av människor, medan skäliga anpassningar gäller individen. Genom de senare försöker man tillgodose individens rättigheter likvärdigt och jämlikt med hänsyn till individens värdighet, autonomi och val.
De olika formerna av stöd för lärandet i utbildning på andra stadiet avviker från de stödformer som det föreskrivs om i lagen om grundläggande utbildning, och dessutom skiljer sig stödformerna åt i de olika utbildningsformerna på andra stadiet. I propositionen har det inte ansetts att utvidgningen av läroplikten skulle förutsätta helt identiska stödformer i läropliktsutbildningen på andra stadiet som i den grundläggande utbildningen, bara stödformerna tryggar även studerande med funktionsnedsättning lika möjlighet att fullgöra läroplikten. Det har ansetts godtagbart att det kan förekomma skillnader i stödformerna på grund av utbildningens karaktär och mål, till exempel mellan gymnasieutbildning och yrkesutbildning.
I gymnasieutbildningen har en studerande rätt till stöd för lärandet samt till avvikande studiearrangemang, om det är motiverat av skäl som har samband med den studerandes sjukdom eller skada eller något annat skäl som gäller hälsotillståndet. I yrkesutbildningen har en studerande rätt till särskilt stöd, anpassning av bedömningen av kunnandet samt avvikelser från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet, om det är motiverat av skäl som har samband med den studerandes funktionsnedsättning eller hälsotillstånd. I yrkesutbildningen erbjuds också olika former av krävande särskilt stöd, varvid utbildningen lämpar sig även för läropliktiga med svår funktionsnedsättning. Inom ramen för yrkesutbildning är det också möjligt att avlägga utbildning som handleder för arbete och ett självständigt liv, som är avsedd för studerande med svår funktionsnedsättning som på grund av sina personliga färdigheter saknar möjlighet att avlägga examensutbildning. Även vissa folkhögskolor ordnar utbildning där personer med svår funktionsnedsättning kan fullgöra läroplikten. Dessutom har studerande med funktionsnedsättning möjlighet att få sådana särskilda redskap, assistenttjänster, transporttjänster och tolkningstjänster som behövs i studierna. Studerande med funktionsnedsättning erbjuds alltså utbildning som lämpar sig för dem, anpassningar och sådana tjänster som förutsätts för att delta i utbildningen och avlägga studierna. När det gäller dessa föreslås inga ändringar i den gällande lagstiftningen i samband med att läroplikten utvidgas annat än att rätten till särskilt stöd tillfogas även i sådan utbildning som handleder för examensutbildning som genomförs av anordnare av gymnasieutbildning. Härigenom säkerställs att alla studerande i handledande utbildning har lika möjligheter till särskilt stöd oberoende av utbildningsanordnare.
Utvidgningen av läroplikten innebär dock rätt till utbildning på andra stadiet på ett nytt sätt, eftersom fullgörandet av läroplikten kan avbrytas bara på ansökan av den läropliktige eller hans eller hennes vårdnadshavare. Om en läropliktig inte får en studieplats via den fria rätten att söka till utbildning, anvisas han eller hon i sista hand en studieplats med beaktande av behovet av särskilt stöd. Härigenom genomförs handikappkonventionens bestämmelse om att barn med funktionsnedsättning inte får utestängas från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning på grund av funktionsnedsättning.
I lagen om yrkesutbildning föreskrivs det om situationer där den studerandes hälsotillstånd eller funktionsförmåga kan utgöra hinder för att bli antagen om studerande. Dessutom är det möjligt att dra in en studerandes studierätt eller avhålla en studerande från studierna på grund den studerandes hälsotillstånd eller funktionsförmåga eller övriga verksamhet, om det är motiverat av lagstadgade skäl som hänför sig till säkerheten i studierna. Den gällande lagstiftningens grundlagsenlighet har med grundlagsutskottets medverkan bedömts mot 16 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 60/2010 rd och GrUU 22/2017 rd), men inte mot 16 § 1 mom. i grundlagen. Avvägningen av de grundläggande rättigheterna när läroplikten utvidgas gäller de läropliktigas rätt till utbildning under läroplikten och å andra sidan andra personers grundläggande rättigheter till hälsa och säkerhet.
Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis också uppmärksammat hindren för antagning som studerande och indragning av studierätten med avseende på dels bestämmelserna om likabehandling, dels de grundläggande fri- och rättigheter samt mänskliga rättigheter som tillgodoser funktionshindrades rättigheter. Utskottet har påpekat att det inte nödvändigtvis innebär att en person är olämplig för studier inom ett visst område trots att personens hälsotillstånd eller funktionsnedsättning i och för sig kan hindra deltagande i exempelvis vissa praktiska uppgifter inom utbildningen. Vidare underströk utskottet att detta också bör beaktas vid tolkning och tillämpning av bestämmelserna om hinder för antagning som studerande (GrUU 60/2010 rd, s. 4/I, GrUU 22/2017 rd). Grundlagsutskottet har också konstaterat (GrUU 60/2010 rd, s. 4, GrUU 31/2013 rd, s. 3) att indirekt har indragning av studierätten också relevans för näringsfriheten och rätten att utöva yrke enligt 18 § 1 mom. i grundlagen, om slutförda studier är en förutsättning för att man ska kunna utöva ett visst yrke eller idka viss näring. Bestämmelserna om indragning av studierätten har emellertid enligt utskottets ståndpunkt godtagbara grunder med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna, eftersom de gäller andra personers hälsa och säkerhet.
Utskottet har dessutom understrukit att följande alltid måste utredas vid en genomgång av eventuella studiehinder och att det ska göras grundligt och med målet att de funktionshindrade själva ska delta fullt ut: hur man med individuella studieprogram, personlig anpassning eller hjälpmedel kan ge en funktionshindrad person möjligheter att studera och samtidigt visa full respekt för personens självbestämmanderätt. Utskottet anser det emellertid vara klart att hälsotillstånd och funktionsnedsättning i vissa fall kan utgöra praktiska hinder för studier. Proportionalitetskravet innebär emellertid att bestämmelserna om hinder för antagning som studerande av dessa orsaker måste vara sådana att de inte i onödan begränsar funktionsnedsatta personers möjligheter till utbildning (se GrUU 60/2010 rd, s. 3/II, GrUU 22/2017 rd).
I propositionen föreslås det inga ändringar i bestämmelserna om hinder för antagning som studerande eller indragning av studierätten när läroplikten utvidgas. Med beaktande av grundlagsutskottets ovan relaterade utlåtandepraxis anses det att bestämmelserna om hinder för antagning som studerande och indragning av studierätten i syfte att säkerställa andra personers hälsa och säkerhet bör i sin nuvarande form gälla även läropliktiga på samma sätt.
Den föreslagna regleringen behöver bedömas även med avseende på hur barns bästa beaktas i enlighet med konventionen om barnets rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis understrukit att barnets bästa ska beaktas med avseende på enskilda barn i varje förekommande fall eller situation också när bestämmelserna tillämpas (GrUU 18/2020 rd, se också GrUB 14/2020 rd, s. 2, GrUB 6/2020 rd, s. 3, GrUU 18/2018 rd, s. 3, GrUU 17/2018 rd, s. 3). De övergripande målen för utvidgningen av läroplikten i propositionen anses överensstämma med barnets bästa. När lagen tillämpas måste emellertid barnets bästa beaktas i varje förekommande fall eller situation till exempel när ett barn hänvisas att söka till utbildning samt när beslut om stödåtgärder fattas. I vissa situationer kan barnets bästa också kräva att fullgörandet av läroplikten avbryts, och bestämmelser om detta finns i läropliktslagen.
Bestämmelserna om disciplin i gymnasielagen och lagen yrkesutbildning motsvarar i stor utsträckning disciplinbestämmelserna i lagen om grundläggande utbildning, som har tillkommit med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 70/2002 rd och GrUU 35/2013 rd). I samband med behandlingen av regeringens proposition som gällde reformen av yrkesutbildningen konstaterade grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 22/2017 rd) att bestämmelserna om disciplin motsvarar huvudsakligen de krav grundlagsutskottet tidigare ställt på sådan lagstiftning (GrUU 60/2010 rd, s. 5/II, se särskilt GrUU 74/2002 rd, s. 5, GrUU 12/2006 rd, s. 2—3 och GrUU 11/2009 rd, s. 7—8).
Det föreslås ändå att bestämmelsen om avstängning för viss tid i gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning ändras så att läropliktiga studerande som en disciplinär åtgärd får avstängas för högst tre månader, medan andra än läropliktiga studerande i motsvarande utbildningar fortfarande få avstängas för högst ett år. I fortsättningen skiljer sig dessutom rättsläget åt mellan läropliktiga och andra studerande under tiden för en avstängning för viss tid även på så vis att läropliktiga studerande är skyldiga att främja sina studier självständigt eller i andra lärmiljöer än vid läroanstalten eller på arbetsplatsen. Andra än läropliktiga studerande förlorar däremot i enlighet med nuvarande praxis sin studierätt under tiden för en avstängning för viss tid. De föreslagna förfarandena försätter läropliktiga och icke-läropliktiga i olika ställning vad gäller längden på och rättsverkningarna av en avstängning för viss tid. Detta är emellertid motiverat, eftersom en läropliktig studerande är skyldig att fullgöra sin läroplikt, till skillnad från icke-läropliktiga som har sökt sig till utbildningen frivilligt. Inom frivillig utbildning är det fortfarande motiverat att en studerande som disciplinär åtgärd förlorar sin studierätt under tiden för en avstängning för viss tid. Även avstängningstiden kan vara längre inom frivillig utbildning.
Skydd för personuppgifter
Grundlagens 10 § garanterar skydd för privatlivet som en grundläggande rättighet för var och en. Enligt 1 mom. utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Enligt grundlagsutskottets etablerade tolkning omfattas skyddet för personuppgifter delvis av skyddet för privatlivet som garanteras i samma moment. Flera lagförslag i propositionen innehåller bestämmelser som hänför sig till behandling av personuppgifter. I 7, 11 och 13 § i läropliktslagen föreskrivs om skyldighet för utbildningsanordnare att anmäla identifierings- och kontaktuppgifter för en studerande som saknar studieplats eller som avbrutit sina studier till den läropliktiges boendekommun. Bestämmelser om tillgång till uppgifter i anslutning till handlednings- och tillsynsansvaret samt genomförandet av avgiftsfri utbildning enligt läropliktslagen finns i lagens 23 §. I samma paragraf föreskrivs det också om tillgång till nödvändiga uppgifter som behövs för att ordna en läropliktig studerandes utbildning. Lagen om nationella studie- och examensregister utökas med bestämmelser om införandet av uppgifter om avgiftsfrihet samt om läropliktsregistret, i vilket införs uppgifter om läroplikt. I lagen om utbildning som handleder för examensutbildning föreskrivs åter om studerandes rätt till särskilt stöd på grund av skada, funktionsnedsättning eller sjukdom och om beslutsfattandet i anslutning därtill. Också i ungdomslagen ingår bestämmelser om utlämnande av identifierings- och kontaktuppgifter till den läropliktiges boendekommun och det uppsökande ungdomsarbetet.
Uppgifter om inledande, avslutande och avbrytande av studierna är i princip inte personuppgifter i sig, men de hänför sig till en viss person och hans eller hennes verksamhet. En persons identifierings- och kontaktuppgifter är personuppgifter. Orsakerna till att fullgörandet av läroplikten eller studierna avbryts kan ha att göra en persons hälsotillstånd, funktionsförmåga och familjesituation, och det är då fråga om personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen och delvis också särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i den förordningen. Uppgifter som gäller särskilt stöd och elevhälsa för en läropliktig är i regel känsliga uppgifter, alltså sådana särskilda kategorier av personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 14/2018 rd ansett att i princip räcker det med att bestämmelserna om skydd för och behandling av personuppgifter är harmoniserade med dataskyddsförordningen. Enligt utskottet bör tillgodoseendet av skyddet för personuppgifter i framtiden i första hand garanteras med stöd av den allmänna dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lag som ska stiftas. I det sammanhanget bör man undvika nationell speciallagstiftning, som bör reserveras för situationer då den är dels tillåten enligt dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter (se också GrUU 2/2018 rd, s. 5, GrUU 1/2020 rd, s. 2, GrUU 4/2020 rd, s. 8).
Enligt grundlagsutskottet (se t.ex. GrUU 20/2020 rd) är det klart att behovet av nationell speciallagstiftning måste bedömas utifrån det riskbaserade synsätt som förutsätts också i dataskyddsförordningen, varvid uppmärksamhet fästs vid de hot och risker som behandlingen av uppgifterna orsakar. Ju större risk fysiska personers rättigheter och friheter utsätts för på grund av behandlingen, desto mer motiverat är det med mer detaljerade bestämmelser. Denna omständighet är av särskild betydelse när det gäller behandling av känsliga uppgifter (se GrUU 14/2018 rd, s. 5). Men utskottet understryker att det i den mån EU-lagstiftningen kräver eller möjliggör reglering på det nationella planet ska tas hänsyn till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella handlingsutrymmet utnyttjas (se t.ex. GrUU 1/2018 rd, GrUU 25/2005 rd). Utskottet har framhållit att det finns anledning att särskilt i fråga om bestämmelser som är av betydelse med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna tydligt klargöra ramarna för det nationella handlingsutrymmet (GrUU 26/2017 rd, s. 42, GrUU 2/2017 rd, s. 2, GrUU 44/2016 rd, s. 4).
Grundlagsutskottet har särskilt påpekat att inskränkningar i skyddet för privatlivet måste bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 14/2018 rd, s. 5 och de utlåtanden som nämns där). Här är det relevant att utskottets vedertagna praxis har varit att lagstiftarens handlingsutrymme i fråga om behandling av personuppgifter särskilt begränsas av att skyddet för personuppgifter delvis omfattas av skyddet för privatlivet, som garanteras i samma moment i grundlagens 10 §. Lagstiftaren ska tillgodose denna rätt på ett sätt som är godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har därför ansett att särskilt tillåtande av behandling av känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd, s. 2/I). Enligt grundlagsutskottet är uppgifter om hälsotillstånd personuppgifter som i konstitutionellt hänseende bedöms vara känsliga (se t.ex. GrUU 20/2020 rd, GrUU 15/2018 rd, s. 35—43, GrUU 1/2018 rd). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se t.ex. GrUU 38/2016 rd, s. 3). Enligt grundlagsutskottet måste det finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt. Bestämmelser om behandling av personuppgifter måste vara detaljerade och omfattande, inom de ramar som dataskyddsförordningen tillåter (GrUU 20/2020 rd, s. 4, GrUU 65/2018 rd, s. 45, GrUU 15/2018 rd, s. 40).
Enligt grundlagsutskottet etablerade tolkningspraxis är lagstiftaren är i sin prövning bunden av att det med tanke på skyddet för personuppgifter vid en registrering är viktigt att reglera åtminstone registreringens syfte, innehållet i de registrerade personuppgifterna, tillåtna användningsändamål, inbegripet uppgifternas tillförlitlighet och bevaringstiden för uppgifterna i personregistren samt den registrerades rättsskydd. Regleringen av dessa faktorer på lagnivå ska dessutom vara omfattande och detaljerad (se t.ex. GrUU 14/2002 rd, s. 2, GrUU 27/2006 rd, s. 2/I, GrUU 11/2016 rd, s. 8 och GrUU 13/2016 rd, s. 3—4). Grundlagsutskottet har dessutom ansett att bestämmelser om alltför ospecificerade och omfattande rätt att få uppgifter strider mot 10 § 1 mom. i grundlagen (t.ex. GrUU 7/2000 rd, GrUU 14/2002 rd, GrUU 15/2002 rd och GrUU 74/2002 rd).
Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information trots sekretess med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet (t.ex. GrUU 4/2017 rd). Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut information kan enligt utskottet gälla ”behövliga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "informationen är nödvändig" för ett visst syfte (se t.ex. GrUU 46/2016 rd, s. 5—6 och de utlåtanden som nämns där). Å andra sidan har utskottet ansett att grundlagen inte tillåter en generös och ospecificerad rätt att få uppgifter, inte ens om den är förenad med nödvändighetskriteriet (se t.ex. GrUU 71/2014 rd, s.3/I, GrUU 62/2010 rd, s.4/I och GrUU 59/2010 rd, s. 4/I). Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis också bedömt att exakt avgränsade bestämmelser främjar bedömningen av om utlämnandet av uppgifter är lagenligt (GrUU 17/2016 rd, s. 6,).
I propositionen utgår man i fråga att det är möjligt att utfärda bestämmelser om personuppgifter som kompletterar EU:s dataskyddsförordning, eftersom det är fråga om en behandlingsgrund som avses i artikel 6.1 c och delvis också i artikel 6.1. e i dataskyddsförordningen, det vill säga är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen ska utnyttjande av det nationella handlingsutrymmet dessutom uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Utnyttjandet av det nationella handlingsutrymmet har förklarats och motiverats mer ingående i lagförslagens specialmotivering. På de grunder som anförs i specialmotiveringen anses att den specialreglering i anslutning till personuppgifter som föreslås i propositionen uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det mål som eftersträvas.
Nationell specialreglering anses nödvändig också med avseende på ett riskbaserat synsätt, eftersom det är fråga om omfattande behandling av personuppgifter och delvis om behandling av känsliga uppgifter, och därför finns det en risk för den registrerade, om det inte skulle finnas detaljerad reglering. Regleringens proportionalitet har beaktats genom att det föreskrivits om rätt att få tillgång endast till nödvändiga uppgifter och genom att särskilt definiera vem som får uppgifter samt vilka uppgifter som utlämnas så exakt och noga avgränsat som möjligt. I fråga om uppgifter som förs in i informationsresurser och register är specialreglering nödvändig också med tanke på registrens användningsändamål och datainnehållets enhetlighet, så att individer och myndigheter kan använda dem som en heltäckande nationell informationsresurs.
I propositionens bestämmelser om känsliga uppgifter beaktas dataskyddsförordningens krav på behandling av särskilda kategorier av personuppgifter samt grundlagsutskottets tolkningspraxis som gäller känsliga uppgifter. Uppgifter som gäller en persons hälsotillstånd och motsvarande känsliga uppgifter kan enligt bestämmelserna i lagförslagen överlämnas endast om det är nödvändigt för att göra det möjligt att fullgöra läroplikten och genomföra undervisningen. Möjligheten att lämna ut uppgifter begränsar skyddet för personens privatliv, men säkerställer å andra sidan tillgodoseendet av de kulturella rättigheterna, som i propositionen ses som en grund att föreskriva om möjlighet att lämna ut känsliga uppgifter. Vem som har rätt att få uppgifter och vilka uppgifter som utlämnas definieras så exakt och noga avgränsat som möjligt. När det gäller uppgifternas karaktär ankommer det ändå på den som lämnar ut nödvändiga uppgifter i anslutning till ordnandet av utbildning att bedöma vilka uppgifter som anses nödvändiga för ordnandet av utbildning.
Rättsskydd och myndighetsutövning
I lagen om fritt bildningsarbete föreslås det i fråga om studier som omfattas av läroplikten noggrannare bestämmelser än nu om antagning som studerande, innehållet i studierna samt de studerandes rättigheter och skyldigheter. Genom dessa bestämmelser tryggas läropliktiga studerandes rättsskydd och garantierna för god förvaltning i enlighet med 21 § i grundlagen. I propositionen föreslås det dessutom att det i 16 § 3 mom. i läropliktslagen föreskrivs om rätt för studerande att på begäran få beslut om sådana lagstadgade rättigheter, som på grund av sakens natur i regel inte är föremål förvaltningsbeslut. Denna bestämmelsen garanterar den i grundlagens 21 § 2 mom. föreskrivna rätten att få ett motiverat beslut.
I läropliktslagen, lagen om utbildning som handleder för examensutbildning och det nya 7 a kap. i lagen om fritt bildningsarbete innehåller flera bestämmelser om ändringssökande, som ska bedömas med avseende på rättsskyddet enligt 21 § i grundlagen. Lagförslagens bestämmelser om ändringssökande följer den etablerade riktlinjen i utbildningslagarna, bland annat när det gäller användningsområdet för omprövningsförfarande, besvärstid samt besvärsförbud. Utbildningslagarnas bestämmelser om ändringssökande har setts över på ett heltäckande sätt 2015 i samband med totalreformen av användningsområdet för omprövningsförfarandet med grundlagsutskottet medverkan (GrUU 55/2014 rd). I det utlåtandet ansåg grundlagsutskottet det viktigt att konsekvent föra vidare arbetet med att utveckla och utvidga systemen för omprövning och besvärstillstånd (s. 5/II). Bestämmelser om ändringssökande med motsvarande innehåll överfördes 2017 till den nya lagen om yrkesutbildning, och i samband med behandlingen av den nämnde grundlagsutskottet i sitt utlåtande (22/2017 rd) inga eventuella problem med bestämmelserna om ändringssökande, så de föreslagna bestämmelserna anses vara godtagbara med tanke på användningsområdet för begäran om omprövning.
I propositionens bestämmelser om ändringssökande har man beaktat det förfarande med besvärstillstånd till högsta domstolen som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och lagförslagen innehåller inga separata bestämmelser om besvärstillstånd. Lagförslagen innehåller emellertid bestämmelser om besvärsförbud till högsta domstolen i sådana ärenden, där det första rättsmedlet är begäran om omprövning hos regionförvaltningsverket. Förbudet mot att söka ändring kan i princip begränsa den rätt som garanteras var och en i 21 § i grundlagen att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. I detta sammanhang måste det emellertid påpekas att i utbildningsärenden begärs omprövning alltid hos regionförvaltningsverket, inte hos den myndighet som fattat det ursprungliga beslutet, så ärendet prövas redan i omprövningsfasen av en annan instans än den som fattat det ursprungliga beslutet. Grundlagsutskottet har konstaterat (GrUU 55/2014 rd, s. 3) att syftet med omprövningsförfarandet är att bidra till att genomföra garantierna för god förvaltning enligt 21 § 2 mom. i grundlagen. Omprövningsförfarandet bör enligt utskottet bedömas också med avseende på att det i sak — om också inte formellt — kan utgöra en del av hela det förvaltningsrättsliga systemet för att söka ändring. Utskottet anser att omprövningsförfarandet i detta avseende på sätt och vis kan ses som det första skedet i ändringssökandet, trots att det inte är fråga om rättsskipning i en domstol (GrUU 55/2014 rd, s. 3 och GrUU 32/2012 rd, s. 3/II).
Enligt lagförslagen har man alltid rätt att söka ändring hos förvaltningsdomstolen i ett ärende som regionförvaltningsverket meddelat med anledning av begäran om omprövning, så de föreslagna bestämmelserna uppfyller kravet i 21 § 1 mom. i grundlagen på att var och en har rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Besvärsförbuden enligt lagförslagen anses således vara godtagbara i enlighet med 21 § i grundlagen. Grunden för de föreslagna besvärsförbuden är att de ärenden som besluten gäller är av sådan art är det är motiverat att snabbt få ett lagakraftvunnet beslut, eftersom ett avgörande som fås efter en lång tid inte längre har någon faktisk betydelse för individens rättsskydd. Grundlagsutskottet har inte i sitt utlåtande (22/2017 rd) i samband med behandlingen av regeringens proposition som gällde reformen av yrkesutbildningen påpekat att motsvarande besvärsförbud skulle vara problematiska.
Enligt 7 § i lagen om utbildning som handleder för examensinriktad utbildning kan utbildningsanordnare komplettera den utbildning som den ordnar genom att skaffa i lagen avsedd utbildning även av någon annan privat sammanslutning eller stiftelse. Utbildningsanordnaren svarar för att den utbildning som den skaffar ordnas i enlighet med lagen om handledande utbildning. Det är inte fråga om att överföra en offentlig förvaltningsuppgift på andra än myndigheter på det sätt som avses i 124 § i grundlagen, eftersom den utbildningsanordnare som fått tillstånd att ordna utbildning alltid svarar för myndighetsutövningen i anslutning till utbildningsverksamheten, även om den skaffar till exempel en del av undervisningstjänsterna från en privat sammanslutning eller stiftelse.
Kommunernas uppgifter
Enligt 121 § 2 mom. i grundlagen utfärdas bestämmelser om uppgifter som åläggs kommuner genom lag. Enligt 7 § i kommunallagen (410/2015) sköter kommunen de uppgifter som den har åtagit sig med stöd av självstyrelsen och organiserar de uppgifter som särskilt föreskrivs för den i lag. I propositionen föreslås handlednings- och tillsynsuppgifter i anslutning till utvidgningen av läroplikten för anordnarna av grundläggande utbildning, det vill säga i praktiken huvudsakligen kommunerna. I propositionen föreslås dessutom att när en läropliktig blir utan studieplats ska den läropliktiges boendekommun vara skyldig att handleda och stödja honom eller henne i sökandet efter en studieplats och i sista hand anvisa den läropliktige en studieplats. Dessa uppgifter hör till kommunernas särskilda kompetensområde. En del av de nya uppgifterna enligt propositionen hör till kommunernas allmänna kompetensområde, som kommunen har åtagit sig med stöd av självstyrelsen, såsom att ordna utbildning på andra stadiet och de nya uppgifter enligt läropliktslagen som hänför sig till den. Grundlagsutskottet har brukat poängtera att när kommunerna åläggs uppgifter genom lag ska det också ses till att de har faktiska möjligheter att klara av sina förpliktelser (GrUU 29/2009 rd, GrUU 50/2005 rd, s. 2/I, GrUU 41/2002 rd, s. 3/II). Kravet som gäller kommunernas finansieringsprincip förverkligar kommunernas självstyrelse enligt 121 § 2 mom. i grundlagen. Enligt 55 § 2 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice är statsandelen för nya och mer omfattande statsandelsåligganden 100 procent av de kalkylerade kostnaderna för nya och mer omfattande åligganden, om inte åliggandena minskas i motsvarande utsträckning. Propositionens konsekvenser för kommunernas ekonomi har bedömts i avsnitt 4.2.1 Ekonomiska konsekvenser. Kommunerna ersätts fullt ut för de kostnader som de nya uppgifterna orsakar.
Unga arbetstagare
Bestämmelser som är av betydelse för läropliktiga ungas arbete ingår i ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete, den reviderade europeiska sociala stadgan samt direktivet om skydd av minderåriga i arbetslivet. Samtliga dessa innehåller krav på att det ska föreskrivas om en minimiålder för tillträde till arbete. I bakgrunden finns tanken om förbud mot barnarbete.
Enligt artikel 2 mom. 3 i ILO:s konvention nr 138 ska minimiåldern för tillträde till anställning eller arbete inte vara lägre än åldern för avslutande av obligatorisk skolgång och i intet fall lägre än 15 år. Enligt artikel 7 mom. 2 i konventionen kan den nationella lagstiftningen också tillåta att personer, som är minst 15 år gamla men som ännu inte fullgjort sin skolplikt, sysselsätts eller arbetar med uppgifter som fyller i a) och b) i mom. 1 av denna artikel angivna krav. Arbetet får bland annat inte vara ägnat att inverka menligt på deras skolgång, deras deltagande i program för yrkesorientering eller yrkesutbildning, som godkänts av vederbörande myndighet, eller deras förmåga att tillgodogöra sig den erhållna undervisningen. Vederbörande myndighet ska bestämma de slag av verksamhet, inom vilka anställning eller arbete kan tillåtas, och ska föreskriva det antal timmar och de förhållanden varunder sådan anställning eller sådant arbete får äga rum.
Enligt artikel 7.1 i den reviderade europeiska sociala stadgan ska parterna fastställa den minimiålder som minderåriga ska ha uppnått för att få anställning till 15 år. Enligt punkt 3 i artikeln får personer som alltjämt är underkastade skolplikt inte anlitas till arbete som hindrar dem att i full utsträckning tillgodogöra sig undervisningen.
Enligt artikel 1.1 i direktivet om skydd av minderåriga i arbetslivet får minimiåldern för att anlitas till eller utföra arbete inte är lägre än den ålder då skolplikten upphör i enlighet med nationell lag, och under inga omständigheter lägre än 15 år. Medlemsstaterna ska säkerställa att minderåriga skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot varje typ av arbete som är av sådant slag att det kan antas ha en skadlig inverkan på deras säkerhet, hälsa eller fysiska, mentala, moraliska och sociala utveckling eller äventyra deras utbildning (artikel 1.3). Direktivet innehåller särskilda bestämmelser för unga i olika åldrar, och i detta syfte definieras i direktivet bland annat begreppen minderåriga, barn och ungdomar (artikel 3). Med minderåriga avses varje person som är under 18 år. Med barn avses varje person som är under 15 år eller som ännu omfattas av skolplikt enligt nationell lag. Med ungdomar avses varje person som har fyllt 15 men inte 18 år och som inte längre omfattas av skolplikt enligt nationell lag. Enligt direktivets ingress bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetstiden för ungdomar som går i skola inte inverkar negativt på deras möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen.
Bestämmelser om 16 år som minimiålder för tillträde till arbete till sjöss finns i ILO:s konvention om arbete till sjöss samt i Europeiska unionens direktiv om arbete ombord på fiskefartyg, där förutsättningen för tillträde till arbete i artikel 6.2 även kopplas till att en minderårig inte längre omfattas av obligatorisk skolgång enligt nationell lagstiftning.
I propositionen föreslås det att de nationella bestämmelserna om minimiåldern för anställning i huvudsak ska förbli oförändrad. För att Finlands nationella lagstiftning ska uppfylla skyldigheterna i ovannämnda internationella avtal om att anställning inte får hindra studerande på andra stadiet från att delta i undervisning på grund av arbetet, föreskrivs det i 7 § i lagen om unga arbetstagare om skyldighet för arbetsgivaren att förlägga arbetstiden för en ung arbetstagare så att arbetet inte utgör något hinder för deltagande i utbildningen. En ung arbetstagare ska ha rätt att vägra att ta emot arbetsskift som utgör ett hinder för deltagande i studierna. Också i 1 kap. 7 § 1 mom. i lagen om sjöarbetsavtal hänvisas det till nämnda 7 § 5 mom. om förläggande av arbetstiden i lagen om unga arbetstagare. De ovannämnda föreslagna bestämmelserna som garanterar att fullgörandet av läroplikten kommer i första hand kan anses vara väsentliga för att Finland ska uppfylla sina internationella avtalsförpliktelser som gäller minimiålder för tillträde till arbete.
På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.