Regeringens proposition
RP
179
2018 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av skjutvapenlagen, lagen om frivilligt försvar samt 97 a § i värnpliktslagen
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att skjutvapenlagen, lagen om frivilligt försvar och värnpliktslagen ändras.  
Ändringarna syftar till att genomföra ändringarna i vapendirektivet. 
I skjutvapenlagen föreslås bestämmelser om övervakning av innehavare av skjutvapentillstånd och regelbunden omprövning av tillstånden. Till skjutvapenlagen fogas en bestämmelse om kontroll av köparens identitet och vapentillstånd i samband med distansköp. Bestämmelserna om märkning i skjutvapenlagen preciseras och det införs en tidsgräns för när märkningen ska göras. Till skjutvapenlagen fogas en definition av vapenmäklare.  
Bestämmelserna om återkallelse av tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen ändras så att tillståndet ska återkallas när det inte längre finns förutsättningar för beviljande. Dessutom preciseras de diskretionära grunderna för återkallelse av tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen.  
Tillståndshavaren ska göra en anmälan till polisen om utlåning av skjutvapen eller vapendelar om de lånas ut för en längre tid än 30 dagar. Bestämmelsen om undantag från tillståndsplikten för vapendelar preciseras så att förvärv av vapendelar inte är beroende av tillstånd, om personen har rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar och de delar som förvärvas inte kan sättas ihop till ett annat skjutvapen.  
Definitionerna och förutsättningarna för beviljande av tillstånd i vapenlagen ändras så att de motsvarar den ändring av direktivet genom vilken en del av de vapen som tidigare hört till kategori B (skjutvapen för vilka det krävs tillstånd) har flyttats till kategori A (förbjudna skjutvapen).  
I propositionen utnyttjas medlemsstaternas möjlighet enligt vapendirektivet att bevilja tillstånd för förvärv och innehav av sådana skjutvapen som i och med direktivändringen har flyttats till den förbjudna kategori A t.ex. för försvarsändamål samt för museer och samlare, för utbildningsändamål och för tävlingsskyttar. 
Det föreslås att lagen om frivilligt försvar ändras så att det i lagen anges att Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgift är att ge utbildning som främjar den militära förmågan. Försvarsutbildningsföreningen föreslås få möjlighet att få vapentillstånd för vissa vapen som ingår i direktivets kategori A för att kunna ge skytteutbildning som främjar den militära förmågan. Enligt förslaget ska enskilda personer och sammanslutningar under vissa förutsättningar ha möjlighet att få vapentillstånd för vapen som ingår i direktivets kategori A. 
Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Nuläge och bedömning av nuläget
1.1
Inledning
Förvärv, innehav, import och export av skjutvapen för civilt bruk omfattas av ett heltäckande EU-regelverk som finns i direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, ändrat genom direktiv 2008/51/EG. Syftet med direktivet är att se till att den inre marknaden fungerar med avseende på skjutvapen och att medborgarna i EU samtidigt garanteras en hög säkerhetsnivå.  
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/853 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (nedan kallat vapendirektivet) antogs den 17 maj 2017. Bakgrunden till ändringarna av vapendirektivet var de terrorattacker som under de senaste åren och särskilt 2015 inträffat i Frankrike och på andra håll i Mellaneuropa. Kommissionen ansåg att de här händelserna var ett tydligt tecken på det mycket mångfasetterade säkerhetshot som den organiserade brottsligheten och terrorismen medför. Som en reaktion på detta ville kommissionen ytterligare stärka åtgärderna för att försvåra smugglingen av skjutvapen. Kommissionen ansåg att EU behöver en mer samordnad och enhetlig strategi när det gäller skjutvapen. 
De säkerhetsfrågor som behandlas i vapendirektivet har gränsöverskridande karaktär. Svagheter hos en medlemsstat när det gäller brottslig verksamhet påverkar hela EU. Skillnader i nationell lagstiftning, klassificering av skjutvapen och administrativa förfaranden undergräver en enhetlig tillämpning av direktivet. Genom vapendirektivet fastställs ett gemensamt regelverk som inte hade kunnat uppnås enbart genom nationella eller bilaterala åtgärder. 
Vapendirektivet har genomförts nationellt genom att bestämmelser har införts i skjutvapenlagen (1/1998) och skjutvapenförordningen (145/1998).  
1.2
Vapendirektivets tillämpningsområde
Tidigare tillämpades vapendirektivet inte på förvärv och innehav av vapen och ammunition i enlighet med den nationella lagstiftningen av de väpnade styrkorna, polisen, offentliga myndigheter eller av samlare och institutioner som anlägger kulturella och historiska aspekter på vapen. Det tillämpades inte heller på kommersiell överlåtelse av krigsvapen och ammunition till sådana vapen. I direktivändringen förblev tillämpningsområdet i övrigt oförändrat, men samlare och kulturella och historiska organisationer samt museer inkluderades i tillämpningsområdet. Således kan detta direktiv tillämpas även på dessa nya kategorier av vapeninnehavare. Dessutom har bestämmelsen om kommersiell överlåtelse av krigsvapen och ammunition, vilket faller utanför tillämpningsområdet, preciserats genom en hänvisning till rådets direktiv som reglerar frågan. Bestämmelsen ändras inte i sak. 
I Finland krävs ett godkännande av Polisstyrelsen för vapensamlande. Samlare ska enligt den gällande skjutvapenlagen ansöka om tillstånd för vapen och vapendelar som de förvärvar eller i vissa fall göra en anmälan om vapendelar som de samlar på.  
1.2.1
Kategorisering av skjutvapen
Tidigare indelades skjutvapen i fyra kategorier i vapendirektivet. Kategori A omfattade förbjudna vapen, kategori B vapen för vilka det krävs tillstånd, kategori C vapen som ska anmälas och kategori D andra vapen. Genom direktivändringen ändrades kategoriseringen av vapen så att en del av de vapen som kräver tillstånd flyttades till kategorin förbjudna vapen och kategori D slopades. Dessutom skärptes bestämmelserna om deaktiverade skjutvapen. I enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga (nedan kallad deaktiveringsförordningen) deaktiverade skjutvapen placerades i kategori C, och ska således anmälas. Larm- och signalvapen som har omvandlats från skjutvapen ingick inte tidigare till direktivets tillämpningsområde men i ändringsdirektivet har de placerats i samma vapenkategori till vilken de hörde innan de omvandlades till larm- eller signalvapen. Detta beror på att omvandlade vapen enkelt kan återställas så att de fungerar som skjutvapen. 
I Finland är skjutvapen inte indelade i kategorier enligt vapendirektivet, utan man har valt en författningsteknisk lösning där vissa skjutvapen kategoriseras som särskilt farliga skjutvapen. Till följd av ändringsdirektivet bör de nya skjutvapnen i kategori A i lagen kategoriseras som särskilt farliga skjutvapen och deras delar bör behandlas som delar till särskilt farliga skjutvapen. Skjutvapen kräver tillstånd och vapendelar kräver antingen tillstånd eller ska anmälas, om personen har rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar.  
1.2.2
Skjutvapen i kategori A och grunder för dispens
Före ändringsdirektivet var det i särskilda fall möjligt att bevilja dispens för förvärv och innehav av skjutvapen i kategori A. I och med direktivändringen blir bestämmelserna om undantag mer exakta, vilket begränsar medlemsstaternas handlingsutrymme. På grund av dessa ändringar i vapendirektivet preciseras grunderna för dispens. 
I Finland har tillstånd för vapen enligt ändringsdirektivets kategori A hittills beviljats för t.ex. sportskytte-, försvars- och samlarändamål. Det finns ingen omfattande statistik över antalet skjutvapen enligt vapentyp och vapenfunktioner. Enligt en bedömning av polisen finns det i Finland för närvarande cirka 8 500 tillståndshavare som innehar sammanlagt knappa 10 000 sådana skjutvapen som i och med vapendirektivet flyttas till kategori A. 
1.2.3
Handel med skjutvapen, vapendelar och ammunition
Till vapendirektivet fogades villkor om kontroll av köparens identitet och vapentillstånd vid försäljning genom distansavtal. 
Skjutvapenlagen föreskriver redan nu att ett skjutvapen endast får överlåtas eller lånas ut till den som har ett tillstånd som berättigar till innehav av ett motsvarande vapen. Polisens vapenregistersystem har utvecklats med beaktande av att systemet i fortsättningen ska kunna utnyttjas för kontroll av identitet och av vapentillstånds giltighet.  
1.2.4
Märkning av skjutvapen
För att främja spårbarheten för skjutvapen preciserades bestämmelserna om märkning av skjutvapen och vapendelar i vapendirektivet. Tidigare gällde vapendirektivets märkningskrav monterade skjutvapen, men de nya bestämmelserna gäller också vapendelar som sådana. Det tidigare gällande direktivet förutsatte unik märkning. I ändringsdirektivet har kravet preciserats så att märkningen ska vara tydlig, permanent och unik. Märkningen ska göras utan dröjsmål efter tillverkning och senast innan vapnen eller vapendelarna släpps ut på marknaden, eller utan dröjsmål efter import till unionen. Den unika märkningen ska göras på skjutvapnets stomme eller låda. Ändringsdirektivet ger kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter med tekniska specifikationer för märkning av skjutvapen och vapendelar. Harmoniseringen av märkningskraven främjar spårbarheten för skjutvapen, även i fråga om sådana skjutvapen som har satts ihop av separat förvärvade vapendelar. 
I enlighet med skjutvapenlagen ska skjutvapen förses med tillverkningsmärkning eller tilläggsmärkning, och vapen som varaktigt förs in till Finland ska förses med importmärkning. Polisstyrelsen kan bevilja undantag från märkningsskyldigheten, om märkningen skulle sänka värdet på ett skjutvapen som är värdefullt ur samlarsynpunkt. Enligt ändringsdirektivet ska märkningskraven för skjutvapen och vapendelar som är av särskilt stort historiskt värde fortfarande fastställas i enlighet med nationell rätt. 
1.2.5
Vapenregistersystemet
Ändringsdirektivets bestämmelser om vapenregistersystemet främjar också spårbarheten för vapen. Vapendirektivet innehöll redan tidigare ett krav på att medlemsstaterna före utgången av december 2014 skulle inrätta ett centraliserat eller decentraliserat datoriserat register för att garantera de behöriga myndigheterna tillgång till registret. Registret skulle enligt direktivets tidigare lydelse omfatta alla skjutvapen som hör till vapendirektivets tillämpningsområde samt uppgifter om skjutvapnets typ, märke, modell, kaliber och serienummer samt leverantörens och förvärvarens eller ägarens namn och adress. Dessa uppgifter skulle bevaras i minst 20 år. 
I Finland registreras uppgifter om skjutvapen och vapendelar i polisens vapenregistersystem. 
Genom ändringen av vapendirektivet har bevaringstiden för registeruppgifter förlängts från 20 till 30 år, och bevaringstiden börjar löpa från och med att skjutvapnen eller de vapendelarna har förstörts. Om de uppgifter som ska föras in i vapenregistersystemet har dessutom närmare bestämmelser utfärdats som förutsätter preciseringar i skjutvapenlagen. Ändringsdirektivet förutsätter att medlemsstaterna säkerställer att vapenhandlare och vapenmäklare som är etablerade på deras territorium registrerar alla överlåtelser av skjutvapen elektroniskt i vapenregistersystem utan dröjsmål.  
1.2.6
Informationsutbyte mellan medlemsstaterna
I det tidigare direktivet fanns inga bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna. 
Enligt det ändrade direktivet ska de behöriga myndigheterna på elektronisk väg utbyta information om tillstånd som beviljats för överföring av skjutvapen till en annan medlemsstat samt om avslag på ansökningarna. Kommissionen ska sörja för att systemet för utbyte av information inrättas och anta en genomförandeakt om inrättandet. För närvarande utbyts information endast om beviljade tillstånd, utan någon elektronisk kanal för informationsutbyte. Medlemsstaterna utbyter inte information med varandra om avslag på ansökningar.  
1.2.7
Vapenhandlare och vapenmäklare
I ändringsdirektivet preciseras definitionen av vapenhandlare genom en tydligare ordalydelse. I den nya bestämmelsen i vapendirektivet definieras näringsverksamhet med skjutvapen och vapendelar separat från näringsverksamhet med ammunition. Om näringsverksamheten helt eller delvis utgörs av någon av de ovan nämnda verksamheterna uppfylls definitionen av vapenhandlare. En ytterligare verksamhet som definierar en person som vapenhandlare är omvandling av skjutvapen, vapendelar och ammunition. Enligt vapendirektivet tillhandahåller vapenmäklare tjänster som liknar de som tillhandahålls av vapenhandlare, och skyldigheterna för vapenhandlare i direktivet bör därför också gälla vapenmäklare. 
Den finska skjutvapenlagen har tidigare inte innehållit någon definition av vapenmäklare.  
Enligt det gamla vapendirektivet var vapenhandlare skyldiga att under hela sin yrkesverksamma tid föra ett register där alla skjutvapen som omfattas av direktivet och som de tagit emot eller lämnat ut registreras, tillsammans med uppgifter som gör det möjligt att identifiera och spåra skjutvapnet, särskilt uppgifter om typ, märke, modell, kaliber och serienummer samt leverantörens och förvärvarens namn och adress. Efter det att verksamheten har upphört var vapenhandlaren skyldig att överlämna registret till den nationella myndigheten.  
Enligt ändringen av vapendirektivet är medlemsstaterna skyldiga att inrätta ett system för reglering av vapenmäklar- och vapenhandlarverksamhet. Tidigare hade medlemsstaterna prövningsrätt i denna fråga, och nu gäller systemet förutom mäklare även vapenhandlare. Därmed får vapenmäklare och vapenhandlare samma ställning i direktivet. 
1.2.8
Förvaring och övervakning av skjutvapen
I direktivet fanns tidigare inga bestämmelser om säker förvaring av vapen, men en sådan bestämmelse har införts genom ändringen av direktivet. Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna fastställa regler för lämplig övervakning av skjutvapen och ammunition samt regler för hur dessa ska förvaras på ett lämpligt och säkert sätt. Vapen och ammunition till dem får enligt direktivet inte förvaras lättillgängligt tillsammans.  
I skjutvapenlagen finns omfattande bestämmelser om förvaring och transport av vapen. Bestämmelserna stämmer i huvudsak överens med kraven i ändringsdirektivet, med undantag för det som föreskrivs om vuxna personers ansvar för att vapen för vilka minderåriga personer har beviljats tillstånd förvaras på ett lämpligt sätt.  
1.2.9
Regelbunden omprövning av vapentillstånd och återkallelse av vapentillstånd
Före ändringen innehöll vapendirektivet inga bestämmelser om övervakning av innehavare av vapentillstånd efter att tillståndet har beviljats. I ändringsdirektivet åläggs medlemsstaterna att inrätta ett övervakningssystem för innehavare av skjutvapentillstånd.  
Enligt det tidigare vapendirektivet får en medlemsstat återkalla ett innehavstillstånd för skjutvapen, om något av de villkor som låg till grund för beviljandet inte längre är uppfyllda. Genom ändringsdirektivet infördes ett krav för medlemsstaterna att regelbundet ompröva vapentillstånd och återkalla dem om villkoren för beviljande av tillståndet inte längre är uppfyllda.  
I Finland övervakas innehavare av giltiga vapentillstånd av polisen som myndighetstillsyn. Polisinrättningarna följer på dygnsnivå upp registeruppgifter, och genom att jämföra uppgifterna kan man ta reda på om någon har tillstånd som berättigar till förvärv och innehav av vapen. Genom anmälningar från andra myndigheter får man information om hälsotillståndet hos dem som ansöker om eller innehar tillstånd och t.ex. om en värnpliktig persons beteende. Informationen kan användas vid tillståndsförfarandet och tillståndsövervakningen för att bedöma personens lämplighet att inneha vapen. Enligt 114 § i skjutvapenlagen är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården berättigade och i vissa fall skyldiga att göra en anmälan om sådana personer som på grund av sitt hälsotillstånd kan anses vara olämpliga att inneha skjutvapen. Närmare bestämmelser om anmälan finns i statsrådets förordning om skjutvapenanmälan från yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (1223/2011). 
1.2.10
Försvarsutbildningsföreningen
Bestämmelser om Försvarsutbildningsföreningen och dess offentliga förvaltningsuppgifter finns i lagen om frivilligt försvar (556/2007). I lagen finns bl.a. bestämmelser om militär utbildning som ordnas av försvarsmakten eller som försvarsmakten beställer av Försvarsutbildningsföreningen. Dessutom innehåller lagen bestämmelser om Försvarsutbildningsföreningens utbildning som främjar den militära förmågan. Innehållet i utbildning som främjar den militära förmågan lämnas öppet i lagen, och begränsas endast av sådant utbildningsinnehåll som definieras som militär utbildning i lagen om frivilligt försvar. 
Försvarsutskottet konstaterar i sitt betänkande över lagen om frivilligt försvar (FsUB 3/2006 rd) att exempel på utbildning som främjar den militära förmågan är orienterings- och kartläsningsövningar. Det exemplet är den enda beskrivningen av utbildning som främjar den militära förmågan, och det lämnar utrymme för tolkning av om Försvarsutbildningsföreningen får meddela skytteutbildning som en del av utbildning som främjar den militära förmågan. 
Försvarsutbildningsföreningen har ordnat en betydande mängd olika kurser, som till en del eller huvudsakligen bestått av skytteutbildning. Skytteutbildning har bl.a. meddelats som successivt upptrappade skytteutbildningshelheter, i vilka man har skjutit med sådana skjutvapen som till sitt grundläggande funktionssätt påminner om skjutvapen i militärt bruk. Utöver de kurserna har Försvarsutbildningsföreningen t.ex. ordnat skyttekurser för jakt och olika sportskyttegrenar. 
Sådana kurser som nämns ovan som inbegriper skytte har ordnats både som utbildning som främjar den militära förmågan inom ramen för Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgift enligt 7 § 1 mom. och som frivillig föreningsverksamhet enligt 7 § 2 mom. I dagsläget är det en utmaning att den gällande lagstiftningen inte direkt anger huruvida Försvarsutbildningsföreningen har rätt att ordna kurser som inbegriper i form av utbildning som främjar den militära förmågan. Detta bör betraktas som problematiskt, eftersom skjutskicklighet hör till soldatens basfärdigheter, och Försvarsutbildningsföreningen bör ha möjlighet att ge sådan utbildning. 
Med tanke på dels de myndigheter som utövar tillsyn över Försvarsutbildningsföreningens verksamhet, dels rättssäkerheten för personer i Försvarsutbildningsföreningen som har straffrättsligt tjänsteansvar är det också motiverat att det finns tydliga och uttömmande bestämmelser om skytteutbildning som ges av föreningen. 
2
Målsättning och de viktigaste förslagen
2.1
Inledning
Syftet med propositionen är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2017/953/EU av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 91/477/EEG. Det föreslås att direktivet genomförs genom omskrivningsmetoden. Medlemsstaterna ska huvudsakligen genomföra direktivet senast 15 månader efter det att direktivet trätt i kraft, den 14 september 2018. En längre tid för genomförandet ges för de bestämmelser som behövs för att följa de ändrade artiklarna 4.3 och 4.4 i direktivet. Bestämmelserna ska vara i kraft senast den 14 december 2019. Artikel 4.3 i direktivet gäller medlemsstaternas skyldighet att inrätta ett system för reglering av vapenmäklar- och vapenhandlarverksamhet. Systemet ska inbegripa åtminstone registrering av vapenhandlare och vapenmäklare som är verksamma på den medlemsstatens territorium, licens eller tillstånd för vapenhandlar- och vapenmäklarverksamhet på den medlemsstatens territorium, och en prövning av vapenhandlarens eller vapenmäklarens personliga och yrkesmässiga integritet och relevanta förmåga. Genom ändringen av artikel 4.4 har man preciserat medlemsstaternas skyldighet att registrera uppgifter om skjutvapen i det datoriserade registret. Dessutom är vapenhandlare och vapenmäklare skyldiga att, så länge verksamheten bedrivs, föra ett register där varje skjutvapen och varje vapendel som omfattas av direktivet och som de tagit emot eller lämnat ut registreras. De ändringar av bestämmelserna som behövs för att följa artikel 4.3 och 4.4 utfärdas i samband med en proposition om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.  
2.2
Vapendirektivets tillämpningsområde
2.2.1
Vapensamling
Genom ändringen av vapendirektivet inkluderades även museer och samlare i direktivets tillämpningsområde, och till skillnad från tidigare omfattas de av samma bestämmelser som andra privata vapenägare. I vapendirektivet definieras också vad som avses med museum och vapenhandlare. Ändringen förutsätter vissa ändringar i skjutvapenlagen.  
2.2.2
Deaktiverade skjutvapen
Deaktiverade skjutvapen och vapendelar inkluderades i vapendirektivets tillämpningsområde under vissa förutsättningar. Direktivet tillämpas på sådana vapen och vapendelar som har deaktiverats i enlighet med deaktiveringsförordningen.  
En definition av deaktiverade skjutvapen har införts i vapendirektivet. Enligt den avses med deaktiverade skjutvapen sådana skjutvapen som har gjorts permanent obrukbara genom deaktiveringsåtgärder som medför att det berörda skjutvapnets samtliga delar gjorts definitivt oanvändbara och omöjliga att avlägsna, ersätta eller ändra på ett sätt som skulle möjliggöra någon form av reaktivering av skjutvapnet. Ändringen innebär att skjutvapenlagen behöver ändras. I skjutvapenlagen stryks en bestämmelse enligt vilken vapen som har försatts i varaktigt obrukbart skick inte betraktas som skjutvapen. I fortsättningen är deaktiverade vapen i enlighet med vapendirektivet skjutvapen som ska anmälas, och förvärv av sådana ska anmälas till polisen.  
2.2.3
Kategorisering av skjutvapen
I vapendirektivet ändrades kategoriseringen av vapen. I vapendirektivets kategori A (förbjudna skjutvapen) placerades vissa halvautomatiska skjutvapen som avfyrar patroner med centralantändning i kombination med laddningsanordningar med hög kapacitet, automatiska skjutvapen som omvandlats till halvautomatiska skjutvapen, halvautomatiska långa skjutvapen som lätt kan förkortas samt skjutvapen som omvandlats från skjutvapen i kategori A.  
I vapendirektivet hör vapen för vilka det krävs tillstånd till kategori B. Till dessa vapen hör bl.a. repeterande korta skjutvapen, korta skjutvapen med enkelskott med centralantändning och korta skjutvapen med enkelskott med kantantändning vars totala längd är mindre än 28 cm. Till kategori B i direktivet hör repeterande och halvautomatiska långa skjutvapen med slätborrade lopp som inte överstiger 60 cm i längd. Tillståndspliktiga är också alla skjutvapen i kategori B som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen samt halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism andra än de som står upptagna i kategori A.  
I vapendirektivet omfattar kategori C vapen som ska anmälas. Till kategori C hör repeterande långa skjutvapen andra än de som står upptagna i kategori B, långa skjutvapen med räfflade lopp för enkelskott, halvautomatiska långa skjutvapen andra än de som står upptagna i kategori A eller B samt korta vapen för enkelskott med kantantändning vars totala längd inte är mindre än 28 cm. Till kategorin vapen som ska anmälas hör också alla skjutvapen i denna kategori som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen. 
Till vapen som ska anmälas hör dessutom vapen som har deaktiverats i enlighet med deaktiveringsförordningen samt långa skjutvapen med slätborrade lopp och enkelskott som släpps ut på marknaden 15 månader efter det att ändringen av vapendirektivet trätt i kraft eller senare. 
Till kategori D hörde tidigare andra skjutvapen, dvs. långa skjutvapen med slätborrade lopp och enkelskott. I direktivändringen slopades kategori D och de vapen som hade hört till den flyttades till kategori C.  
Vapendirektivets bestämmelser om skjutvapen i kategori B och C och slopandet av kategori D förutsätter inga nämnvärda ändringar i skjutvapenlagen. 
2.2.4
Förutsättningar för beviljande av tillstånd för förvärv och innehav av skjutvapen i kategori A
I kommissionens ursprungliga förslag till ändring av skjutvapendirektivet omfattade kategorin förbjudna skjutvapen halvautomatiska skjutvapen som omvandlats från automatiska skjutvapen, halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism samt tidigare förbjudna vapen som deaktiverats. I kommissionens förslag kunde tillstånd för skjutvapen i kategori A inte beviljas under några som helst omständigheter, och det fanns inga övergångsbestämmelser som berättigade till innehav av vapen som skulle flyttas till kategori A. Under förhandlingarna förde Finland fram att ett totalförbud av halvautomatiska skjutvapen för civilt bruk som liknar vapen med automatisk mekanism skulle ha negativa konsekvenser särskilt för det nationella försvaret.  
Under förhandlingarna om vapendirektivet mjukades kommissionens förslag upp avsevärt, med resultatet att endast en mycket begränsad grupp vapen placerades i kategorin förbjudna skjutvapen. Dessutom innehåller vapendirektivet en samling bestämmelser som gör det möjligt att i undantagsfall bevilja tillstånd för förbjudna skjutvapen.  
Automatiska skjutvapen som omvandlats till halvautomatiska skjutvapen förblev förbjudna även i det vapendirektiv som antogs. Sådana automatiska skjutvapen har i regel ursprungligen tillverkats för militärt bruk, och i civilt bruk utgör de en risk för allmän ordning och säkerhet. I civilt hobbybruk behövs ingen sådan automatfunktion. Sådana skjutvapen som används i tävlingsidrott är i regel tillverkade som halvautomatiska skjutvapen. Det är osäkert om en omvandling av automatiska skjutvapen till halvautomatiska skjutvapen är bestående och pålitlig. Det är omöjligt att utöva myndighetstillsyn över omvandling av skjutvapen. Vidare kan omvandling äventyra vapnens användningssäkerhet. Handel med sådana skjutvapen kan främja illegal vapenhandel. Finland har 1984 anslutit sig till konventionen om ömsesidigt godkännande av kontrollstämplar på bärbara skjutvapen (FördrS 40/1984, nedan C.I.P.-konventionen). Sådana skjutvapen som tillverkats för militärt bruk uppfyller vanligen inte de internationellt godkända kraven på användningssäkerhet i det så kallade C.I.P.-konventionssystemet. Kraven i C.I.P.-konventionssystemet fastställs av den internationella kommission som inrättats genom konventionen om ömsesidigt erkännande av kontrollstämplar på handeldvapen. Exempelvis piporna och patronkammarna hos sådana skjutvapen som omvandlats från automatiska skjutvapen uppfyller inte nödvändigtvis de krav på användningssäkerhet som ställs på skjutvapen för civilt bruk. Sådana skjutvapen utgör därför en säkerhetsrisk både för allmän ordning och säkerhet och för konsumentsäkerheten.  
Halvautomatiska skjutvapen som avfyrar patroner med centralantändning placerades i kategorin förbjudna skjutvapen, om en laddningsanordning med hög kapacitet utgör en del av det skjutvapnet eller en motsvarande löstagbar laddningsanordning sätts in i det. Halvautomatiska korta skjutvapen som avfyrar patroner med centralantändning kvarstår som normala tillståndspliktiga skjutvapen, så länge en laddningsanordning med kapacitet för mer än 20 patroner inte utgör en del av det skjutvapnet eller en sådan löstagbar laddningsanordning inte sätts in i det. Laddningsanordningar för halvautomatiska långa skjutvapen med centralantändning får ha kapacitet för högst 10 patroner för att vapnen ska betraktas som normala tillståndspliktiga vapen. Dessa skjutvapen placerades således i kategorin förbjudna skjutvapen endast om de har en laddningsanordning med hög kapacitet. Om vapnen däremot är försedda med en laddningsanordning med rimlig kapacitet är de fortfarande normalt tillståndspliktiga, och enligt skjutvapenlagen kan vapentillstånd för bl.a. sport- och hobbyskytte beviljas för dem.  
Dessutom lades vissa halvautomatiska långa skjutvapen vars längd kan minskas till mindre än 60 cm genom en vikbar kolv eller en kolv av teleskopisk typ eller genom en kolv som kan avlägsnas utan användning av verktyg till kategorin förbjudna skjutvapen. Dessa skjutvapen anses vara sådana som är lätta att dölja. Till kategorin förbjudna skjutvapen lades även alla skjutvapen i denna kategori som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen. Skjutvapen kan sannolikt inte omvandlas på ett permanent och tillförlitligt sätt, och de är omöjliga att övervaka. 
Vapen i kategori A är i regel förbjudna för civilt bruk, men i vapendirektivet finns noggranna villkor för när det kan föreskrivas nationellt om möjligheten att ansöka om tillstånd för förvärv och innehav av även vissa skjutvapen i kategori A. Dessa dispenser får beviljas i särskilda enskilda och på lämpligt sätt motiverade undantagsfall t.ex. för ändamål som rör det nationella försvaret, om detta inte äventyrar den allmänna ordningen och säkerheten. Dessutom kan museer och samlare i särskilda enskilda och på lämpligt sätt motiverade undantagsfall beviljas tillstånd för skjutvapen i kategori A. Även sportskyttar kan beviljas tillstånd för vissa skjutvapen i kategori A om de uppfyller de strikta villkor som gäller sportskytte. Tillstånd för vapen i kategori A får också beviljas för utbildningsändamål. 
Enligt vapendirektivet kan medlemsstaterna förlänga gällande tillstånd för vapen som efter direktivets ikraftträdande flyttas till kategori A. Det kan således föreskrivas genom en övergångsbestämmelse att gällande innehavstillstånd för skjutvapen ska fortsätta att gälla även efter att vapendirektivet genomförts, tills giltighetstiden går ut och förutsatt att tillståndsvillkoren fortfarande är uppfyllda.  
De ovan presenterade ändringarna i kategoriseringen av skjutvapen förutsätter ändringar i skjutvapenlagen. Dessutom förutsätter den möjlighet till undantag som ges i vapendirektivet ändringar i skjutvapenlagen, lagen om frivilligt försvar och värnpliktslagen. 
2.2.5
Handel med skjutvapen, väsentliga delar och ammunition
Till vapendirektivet fogades villkor om kontroll av köparens identitet och vapentillstånd vid försäljning av skjutvapen genom distansavtal. Om en enskild person köper skjutvapen, vapendelar eller ammunition genom distansköp ska köparens identitet och vapentillstånd kontrolleras. Kontrollen ska göras före eller allra senast vid leveransen. Kontrollen ska utföras av antingen vapenhandlaren, vapenmäklaren eller myndigheten. Det föreslås att en ny bestämmelse om kontroll av köparens identitet och vapentillstånd fogas till skjutvapenlagen. Bestämmelsen omfattar alla i skjutvapenlagen avsedda situationer där ett skjutvapen överlåts varaktigt eller lånas ut till någon annan. Kontrollen ska ske med utnyttjande av stark autentisering samt polisens elektroniska ärendehanteringsplattform och vapenregistersystemet.  
2.2.6
Märkning av skjutvapen
I vapendirektivet förtydligades bestämmelserna om märkning av skjutvapen i syfte att förbättra deras spårbarhet. Märkningen ska vara tydlig, permanent och unik. Märkningen ska göras utan dröjsmål efter tillverkning och senast innan vapnen eller vapendelarna släpps ut på marknaden, eller utan dröjsmål efter import till unionen.  
På grund av ändringen föreslås det att bestämmelserna om märkning i skjutvapenlagen preciseras och att det införs en tidsgräns för när märkningen ska göras.  
2.2.7
Vapenregistersystemet
För att öka spårbarheten för skjutvapen och vapendelar och för att främja den fria rörligheten för dessa, ska alla skjutvapen eller vapendelar enligt direktivet förses med en tydlig, permanent och unik märkning samt registreras i medlemsstaternas register. Registrens poster ska innehålla alla uppgifter som gör det möjligt att knyta ett skjutvapen till dess innehavare, och bör inbegripa namnet på tillverkaren eller varumärkesnamnet, landet eller platsen för tillverkningen, skjutvapnets typ, märke, modell, kaliber och serienummer eller eventuella unika märkningar som anbringats på skjutvapnets stomme eller låda. Andra vapendelar än stommen och lådan ska i registren anges inom ramen för posten för det skjutvapen på vilket de ska monteras. Reglerna tillämpas endast på skjutvapen eller väsentliga delar som tillverkas i eller importeras till unionen 15 månader efter det att ändringen av vapendirektivet trätt i kraft eller senare, när dessa släpps ut på marknaden, medan märknings- och registreringskraven för skjutvapen och delar som tillverkas i eller importeras till unionen före det datumet förblir oförändrade.  
I det ändrade vapendirektivet krävs det, för att säkerställa att de behöriga myndigheterna kan spåra skjutvapen och vapendelar inom ramen för administrativa och straffrättsliga förfaranden, att registrens poster bevaras under en period av 30 år efter det att skjutvapnen eller vapendelarna i fråga förstörts. Tillgång till dessa registerposter ska för beviljande eller återkallelse av tillstånd eller tullförfarande, inbegripet ett eventuellt påförande av administrativa sanktioner, tillåtas endast upp till 10 år efter det att skjutvapnet eller vapendelarna i fråga förstörts, och upp till 30 år efter det att skjutvapnet eller vapendelarna i fråga förstörts när sådan tillgång är nödvändig i brottsbekämpningssyfte. Ändringarna förutsätter ändringar i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003). Dessa bereds i samband med den pågående revideringen av lagen.  
2.2.8
Informationsutbyte mellan medlemsstaterna
Ett system för utbyte av information om skjutvapen mellan medlemsstaterna ska inrättas. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska på elektronisk väg utbyta information om tillstånd som beviljats för överföring av skjutvapen till en annan medlemsstat samt information om avslag på ansökningar om tillstånd av säkerhetsskäl eller med avseende på den berörda personens pålitlighet. Kommissionen ska sörja för att systemet för utbyte av information inrättas och anta en genomförandeakt om inrättandet. 
2.2.9
Vapenhandlare och vapenmäklare
I direktivet konstateras att ett effektivt informationsutbyte mellan vapenhandlare och vapenmäklare å ena sidan och nationella behöriga myndigheter å andra sidan är viktigt för att registret ska fungera på ändamålsenligt sätt. Vapenhandlare och vapenmäklare bör därför utan onödigt dröjsmål förse de nationella behöriga myndigheterna med information. För att underlätta detta bör de nationella behöriga myndigheterna gentemot vapenhandlare och vapenmäklare tillgängliggöra möjligheter till elektronisk kommunikation, vilka kan inbegripa inlämnande av informationen antingen genom e-post eller direkt genom en databas eller ett register av något annat slag. 
Enligt den ändring av skjutvapenlagen som träder i kraft i december 2018 ska vapennäringsidkare med hjälp av elektroniska tjänster anmäla uppgifter om skjutvapen och vapendelar som de förvärvat till polisens vapenregistersystem. På grund av att ändringarna i vapenregistersystemet försenats är avsikten att ändra bestämmelsen så att ibruktagandet av elektroniska tjänster skjuts upp. Före ändringen träder i kraft är vapennäringsidkare skyldiga att föra register över vapen och vapendelar. 
På grund av ändringen av direktivet föreslås det att en definition av vapenmäklare införs i skjutvapenlagen. Vidare föreslås det att bestämmelserna om näringstillstånd i vapenbranschen ska ändras så att de i sin helhet stämmer överens med vapendirektivets bestämmelser om tillståndsförfaranden och tillsyn över vapenhandlare. Samtidigt görs lagtekniska rättelser i lagen för att undvika överlappande reglering. 
2.2.10
Förvaring och övervakning av skjutvapen
Direktivet förutsätter att medlemsstaterna fastställer regler för lämplig övervakning av skjutvapen och ammunition samt regler för hur dessa ska förvaras på ett lämpligt och säkert sätt. Vapen och ammunition till dem får inte förvaras lättillgängligt tillsammans. I direktivet har införts en bestämmelse som föreskriver att ansvaret för lämplig förvaring av vapen som används av en minderårig person för jakt eller tävlingsskytte ligger hos föräldern, eller en vuxen med en giltig skjutvapenlicens eller jaktlicens.  
Lämplig övervakning ska innebära att den person som lagligt innehar skjutvapnet eller ammunitionen i fråga har kontroll över det/den under dess transport och användning. Förvaringsarrangemangen ska återspegla antal och kategori av de berörda skjutvapnen och ammunitionen i fråga. 
Skjutvapenlagens bestämmelser om förvaring, transport och aktsamhetsplikt täcker i huvudsak direktivets krav på förvaring och övervakning, och endast vissa preciseringar föreslås i lagen på grund av ändringen.  
2.2.11
Regelbunden omprövning av vapentillstånd och återkallelse av vapentillstånd
Medlemsstaterna ska inrätta ett övervakningssystem för innehavare av vapentillstånd. Som en del av övervakningssystemet ska också relevanta medicinska eller psykologiska uppgifter bedömas, men medlemsstaterna beslutar själva om detaljerna som gäller övervakningssystemet. I ingressen till direktivet preciseras att medlemsstaterna själva beslutar om eventuella läkarundersökningar och psykologiska undersökningar och när de ska utföras.  
På grund av ändringen av vapendirektivet föreslås det att det till skjutvapenlagen fogas en ny bestämmelse om övervakning av tillståndshavare.  
I vapendirektivet finns ingen uttrycklig bestämmelse om att vapentillstånd skulle beviljas alltid för viss tid. Enligt direktivet är medlemsstaterna skyldiga att ha ett övervakningssystem för att säkerställa att villkoren för tillstånd för skjutvapen är uppfyllda under hela deras giltighetstid. Övervakningen kan ske fortlöpande eller periodiskt. Med hjälp av systemet säkerställer man att de villkor för tillstånd som fastställs i nationell rätt är uppfyllda under den tid som tillståndet gäller och att det görs bedömningar av bl.a. relevant medicinsk och psykologisk information. Ett tillstånd kan förnyas eller förlängas om tillståndsvillkoren fortfarande är uppfyllda. Detaljerna kring övervakningssystemet ska anges i den nationella lagstiftningen. Direktivet förutsätter dock att medlemsstaterna ska återkalla ett tillstånd, om något av villkoren för tillståndet inte längre är uppfyllt. Tidigare var återkallelsen beroende av prövning. 
Övervakningssystemet hänger samman med direktivets krav om att medlemsstaterna ska återkalla ett tillstånd om något av villkoren för tillståndet inte längre är uppfyllt. Enligt direktivet ska dessutom tillstånd för skjutvapen i kategori B återkallas om det framkommer att den person som beviljades tillståndet innehar en laddningsanordning som är möjlig att montera på halvautomatiska skjutvapen med centralantändning eller repeterande skjutvapen och som har kapacitet för mer än 20 patroner eller, om det är fråga om ett långt skjutvapen, för mer än 10 patroner.  
I Finland sker kontrollen av att förutsättningarna för beviljande av tillstånd är uppfyllda under tillståndets giltighetstid genom myndighetstillsyn och utifrån uppgifter i de informationssystem som polisen använder eller omständigheter som annars kommer till polisens kännedom. På grund av ändringen av direktivet föreslås det att en ny bestämmelse om övervakning tas in i skjutvapenlagen.  
I skjutvapenlagen finns omfattande bestämmelser om inledande av ärenden om återkallelse av tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av ett skjutvapen och om förutsättningarna för återkallelse. På grund av ändringen av direktivet föreslås det att i lagen tas in en ny bestämmelse om återkallelse av tillstånd när en innehavare av tillstånd för skjutvapen i kategori B innehar en sådan laddningsanordning som nämns i direktivet. Dessutom föreslås det att bestämmelsen om återkallelse av tillstånd ändras så att polisen ska återkalla ett tillstånd i alla situationer när förutsättningarna för tillstånd inte längre uppfylls.  
Skjutvapenlagens bestämmelser ska preciseras dels för att möjliggöra övervakning av att förutsättningarna för beviljande av tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen är uppfyllda, dels i fråga om grunderna för återkallelse av dessa tillstånd. De grunder för återkallelse som hittills har varit beroende av prövning enligt lagen leder i fortsättningen till återkallelse utan prövning. Ändringarna innebär inte att praxis ändras, eftersom prövning även hittills har lett till att tillstånd som berättigar till förvärv och innehav av skjutvapen återkallas, om det finns motsvarande grunder. 
2.2.12
Undantag för det nationella försvaret
Ett av målen med propositionen är att genomföra det undantag för det nationella försvaret som föreskrivs i artikel 6.2 i vapendirektivet. Samtidigt föreskrivs det närmare om gränserna på lagnivå för innehållet i den skytteutbildning som Försvarsutbildningsföreningen ger i form av utbildning som främjar den militära förmågan. Nya bestämmelser föreslås också om militärmyndighetens utlåtanden om vapentillstånd.  
Den gällande lagstiftningen möjliggör skjutövningar inom det frivilliga försvaret på grundval av hobbyskytte. Då kan vapentillstånd för hobbyskytte beviljas för långa skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning med vilka högst 11 patroner kan avfyras utan omladdning, om en laddningsanordning med kapacitet för högst 10 patroner utgör en del av det skjutvapnet, eller en motsvarande löstagbar laddningsanordning sätts in i det. Detta alternativ skulle i praktiken ha gjort det möjligt att bevilja tillstånd för vapen vars funktionssätt motsvarar Försvarsmaktens skjutvapen, förutom att deras laddningsanordningar har mindre kapacitet.  
Under beredningen har det ansetts att det väsentliga för skjutövningar inom det frivilliga försvaret är att övningarna utförs med skjutvapen som är snarlika Försvarsmaktens eller motsvarar dem så långt som möjligt. I praktiken påverkar begränsningen avseende laddningsanordningens kapacitet magasinets vikt, vilket medför att hanteringen av vapen avviker från hanteringen av Försvarsmaktens vapen. Detta kan inte anses vara ändamålsenligt med tanke på syftet och meningen med övningarna. 
Enligt förslaget ska Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgift att ge utbildning som främjar den militära förmågan utökas med uppgiften att ge skytteutbildning som främjar den militära förmågan.  
På grundval av uppgiften att ge skytteutbildning som främjar den militära förmågan föreskrivs det för Försvarsutbildningsföreningen en möjlighet att ansöka om vapentillstånd för långa skjutvapen för självladdande enkelskott som avfyrar patroner med centralantändning med vilka mer än 11 patroner kan avfyras utan omladdning, om vapnet har en laddningsanordning med kapacitet för mer än 10 patroner.  
Det föreslås också att reservister under vissa förutsättningar ska ha möjlighet att ansöka om vapentillstånd för övningar inom ramen för Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildning och annan reservistverksamhet som främjar den militära förmågan. Om personen ska enligt förslaget begäras Försvarsmaktens utlåtande där den sökandes behov av frivilliga skjutövningar för ändamål som rör det nationella försvaret bedöms. I praktiken avser detta reservister som är placeringsdugliga, och som enligt Försvarsmaktens utlåtande har behov av skjutvapnet och vapendelen i fråga för att upprätthålla skjutskickligheten som reservist. Genom Försvarsmaktens utlåtande uppfylls kravet i direktivet att tillstånd endast får beviljas i enskilda undantagsfall. 
Finlands nationella försvar grundar sig på en reservistarmé som bildas av en placerbar reserv. Den placerade reserven utbildas vid Försvarsmaktens repetitionsövningar. Vid kurser inom den frivilliga försvarsutbildningen utbildas reservister både med och utan krigstida placering. Det är viktigt att utbilda oplacerade reservister för att garantera en så bra placeringsgrund som möjligt för Försvarsmakten, och denna verksamhet kan i praktiken genomföras på ett kostnadseffektivt sätt endast som en del av det frivilliga försvaret. Den frivilliga försvarsutbildningen är en del av Försvarsmaktens utbildningssystem för reserven.  
Övriga personer kan enligt förslaget använda vapen i kategori A under övervakning inom Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildning som främjar den militära förmågan. Dessa personer kan dock om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda ha vapentillstånd för hobbyskytte för långa skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning och laddningsanordningar med mindre kapacitet. Om de så önskar kan de inom Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildning som främjar den militära förmågan använda dessa skjutvapen. Detta möjliggör deltagande i resultatinriktad skytteutbildning och utvecklar skjutskickligheten och sporrar alla reservister till att upprätthålla den. Avsikten är att aktiv övning med skjutvapen i kategori B enligt Försvarsmaktens prövning skulle kunna leda till en sådan krigstida placering eller planerad placering där det för ändamål som rör det nationella försvaret även kan uppstå behov av skjutvapen i kategori A, och personen kan få ett utlåtande av Försvarsmakten som förordar beviljande av tillstånd för skjutvapen i kategori A. I propositionens detaljmotivering preciseras i vilka situationer reservisters aktiva övning i skytte kan betraktas som hobbyskytte, för vilket det är möjligt att ansöka om tillstånd för skjutvapen i kategori B. Dessutom bör det noteras att det i enlighet med vapendirektivet föreslås att det i skjutvapenlagen även tas in en övergångsbestämmelse för situationer där en person har ett tillstånd som berättigar till innehav av ett skjutvapen som i fortsättningen kategoriseras som särskilt farligt, och detta tillstånd har beviljats senast den 12 juni 2017 och identifieringsuppgifterna om vapnet har anmälts till polisen senast den 12 juni 2017. Då fortsätter tillstånd som berättigar till innehav av sådana skjutvapen att gälla när ändringarna av skjutvapenlagen träder i kraft. Samma övergångsbestämmelse gäller även delar till särskilt farliga skjutvapen. Enligt polisens bedömning finns det för närvarande cirka 10 000 skjutvapen med tillstånd och cirka 8 500 tillståndshavare som omfattas av övergångsbestämmelsen. Med stöd av övergångsbestämmelsen fortsätter också vapentillstånden för t.ex. Försvarsutbildningsföreningens medlemsorganisationer att gälla. Skjutvapen som innehas med stöd av övergångsbestämmelsen får även lånas ut till fysiska personer eller till juridiska personer såsom Försvarsutbildningsföreningen, om den som vapnet lånas ut till har tillstånd till innehav av ett motsvarande skjutvapen. Medlemsorganisationerna får också i fortsättningen i sin verksamhet använda skjutvapen som de innehar med stöd av övergångsbestämmelsen i enlighet med skjutvapenlagens bestämmelser. 
Genom förslaget genomförs även de övriga grunder för dispens som möjliggörs i artikel 6, såsom sportskytte, utbildning och vapensamling. Tillstånd för vissa skjutvapen i kategori A kan beviljas för sportskytte till personer som kan påvisa att de aktivt utövar sin hobby med skjutvapen i denna kategori. Det föreslås att tillstånd för sportskytteutbildning ska kunna meddelas sammanslutningar eller stiftelser såsom reservist- eller sportskytteorganisationer, som med vapnen i fråga kan ordna utbildning såsom tillämpat reservistskytte. För vapensamlare kan tillstånd för skjutvapen i kategori A beviljas utifrån en godkänd samlingsplan. Tillsynsmyndigheten kan ställa villkor och begränsningar för godkännande av vapensamlare. 
3
Propositionens konsekvenser
3.1
Ekonomiska konsekvenser
Det föreslås att bestämmelserna om näringstillstånd i vapenbranschen ska förtydligas. Detta medför dels att det blir enklare att utöva näringsverksamhet i branschen, dels att små företags verksamhet och nya aktörers inträde i branschen blir smidigare. Av de föreslagna bestämmelserna framgår t.ex. tydligare vilka anmälningar om förändringar i näringsverksamheten som krävs av innehavare av näringstillstånd. Dessutom är bestämmelserna om förutsättningarna för beviljande och återkallelse av näringstillstånd tydligare. En stor del av de ändringar som vapendirektivet förutsätter har redan beaktats nationellt i de ändringar som gjordes i skjutvapenlagen i samband med reformen av vapentillståndsförfarandet. 
Enligt förslaget ska gamla tillstånd för näringsverksamhet i vapenbranschen som beviljats före 2010 förnyas inom ett år från lagens ikraftträdande, om näringsidkaren vill fortsätta med verksamheten. Innehavare av näringstillstånd kan förnya sina tillstånd avgiftsfritt genom en anmälan till Polisstyrelsen. Ändringen säkerställer att näringsverksamhet i vapenbranschen utövas enligt bestämmelserna, vilket bl.a. främjar en sund konkurrens i branschen.  
I och med vapendirektivet regleras minimikraven för näringsverksamhet i vapenbranschen noggrannare på EU-nivå, vilket främjar företagens konkurrensmöjligheter. 
De föreslagna ändringarna möjliggör att Försvarsutbildningsföreningen i fortsättningen, i syfte att ordna skytteutbildning inom ramen för utbildning som främjar den militära förmågan, kan förvärva sådana kombinationer av långa skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning och laddningsanordningar med kapacitet för mer än 10 patroner som kategoriseras som särskilt farliga. Försvarsutbildningsföreningens ställning grundar sig på dess offentliga förvaltningsuppgift att ordna frivillig försvarsutbildning och möjliggörs för ändamål som rör det nationella försvaret, på det sätt som vapendirektivet förutsätter. Försvarsutbildningsföreningen innehar för närvarande ett begränsat antal skjutvapen, inklusive ovan nämnda särskilt farliga skjutvapen. Således kommer Försvarsutbildningsföreningen sannolikt att förvärva skjutvapen för att kunna ordna utbildning, vilket medför kostnader.  
Enligt proposition laddningsanordning under vissa förutsättningar skulle utgöra en vapendel. Tillståndsplikten skulle inte gälla laddningsordning, vars funktion har förhindrats permanent eller en laddningsanordning som tillverkats för ett automatvapen av en modell som börjat tillverkas före 1946. Värde av laddningsordning på vapenmarknad i Europa är några euro per stycke.  
Om det i fortsättningen anges särskilda förutsättningar för att få tillstånd för vissa skjutvapen och laddningsanordningar med hög kapacitet, påverkar ändringen sannolikt efterfrågan och därmed utbudet på dem. På lång sikt kommer mängden skjutvapen som i vapendirektivet kategoriseras som förbjudna skjutvapen sannolikt att minska på marknaden.  
Enligt försvarsministeriets preliminära uppskattning är kostnaden för ett utlåtande av Försvarsmakten enligt förslaget ca 35 euro. Den sammanlagda kostnaden beror på det totala antalet utlåtanden som kommer in. Enligt försvarsministeriets bedömning får den föreslagna skyldigheten att ge sådan information och utfärda sådana utlåtanden som inverkar på prövningen av vapentillstånd enligt 97 a § i värnpliktslagen inga ekonomiska konsekvenser för Försvarsmakten. Till den delen innebär den föreslagna ändringen ingen stor förändring i förhållande till nuläget 
Beslut om den finansiering förslaget förutsätter fattas i samband med beredningen av planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten. Den statliga finansiering åtgärderna kräver genomförs inom ramarna för statsfinanserna så att anslag vid behov omfördelas.  
3.2
Konsekvenser för myndigheterna
De föreslagna ändringarna innebär att Försvarsmakten får en ny roll i vapenstillståndsförfarandet. I vissa situationer ska Försvarsmakten ge ett utlåtande till Polisstyrelsen som innehåller en bedömning av huruvida den person som ansöker om vapentillstånd för ett skjutvapen eller en vapendel har behov av vapnet eller vapendelen med avseende på det nationella försvaret. Det föreslås att utgångspunkten för Försvarsmaktens utlåtande ska vara den sökandes placeringsduglighet och därmed behovet av att upprätthålla skyttekunskaper uttryckligen med ett skjutvapen som i lagen kategoriseras som särskilt farligt, om Försvarsmakten bedömer att det behövs på grund av det nationella försvaret. Polisstyrelsens uppgift är att bedöma förutsättningarna för tillstånd i övrigt.  
Informationsutbytet mellan myndigheterna ökas för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Genom en föreslagen ändring av värnpliktslagen införs en skyldighet för militärmyndigheten att lämna uppgifter ur värnpliktsregistret om en värnpliktigs uppförande till polisen, om den värnpliktige ansöker om vapentillstånd som berättigar till innehav av vissa särskilt farliga skjutvapen och militärmyndigheten har grundad anledning att anse att den värnpliktige utifrån sitt uppförande är olämplig att inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Enligt förslaget ska Försvarsmakten godkänna Försvarsutbildningsföreningens skjutledare. Försvarsmakten ska begära ett utlåtande av polisen om de tilltänkta skjutledarna samt meddela polisen vilka som har godkänts som skjutledare och om godkännanden har återkallats. De ändringar som föreslås i skjutvapenlagen har konsekvenser för arbetsvolymen inom polisens tillståndsförvaltning och tillsynsverksamhet. Tillsynens betydelse och dess andel av verksamheten ökar jämfört med nuläget. För närvarande sker en kontinuerlig uppföljning av huruvida de personer som beviljats tillstånd och godkännanden enligt skjutvapenlagen fortfarande uppfyller de villkor för tillståndet eller godkännandet som gäller personens lämplighet. Aktiv användning av ett skjutvapen verifieras i samband med tillståndsansökan, men efter att tillståndet har beviljats kontrolleras fortsatt användning endast i fråga om korta vapen. En motsvarande övervakning även i fråga om andra vapentyper medför en ökad arbetsvolym. Samtidigt främjar förfarandet den allmänna ordningen och säkerheten, i och med att en grupp vapen utgår ur sådana tillståndshavares besittning som inte längre har användning för dessa vapen och som skulle kunna utgöra en ökad risk t.ex. för försummelse av skyldigheten att förvara skjutvapen på ett lämpligt sätt. Även möjligheten att undantagsvis bevilja vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen och vapendelar ökar arbetsvolymen vid Polisstyrelsen, eftersom tillståndsprövningen kräver noggrannare utredningar än i dag. Dessutom bör det noteras att en del av de tillstånd som i nuläget beviljas av polisinrättningarna kommer att beviljas av Polisstyrelsen, eftersom vissa vapentyper framöver behandlas som särskilt farliga skjutvapen. I detta skede går det inte att bedöma hur personalstyrkan påverkas. 
Identifieringen av förbjudna kombinationer av laddningsanordningar med hög kapacitet och skjutvapen för självladdande enkelskott och konsekvenserna av innehav av dessa kombinationer förutsätter ett starkare vapentekniskt och processuellt kunnande, i synnerhet bland poliser som arbetar i operativ fältverksamhet. 
De föreslagna ändringarna i fråga om återkallelse minskar myndighetens bedömningsutrymme när en person inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd, eftersom tillstånden i fortsättningen alltid måste återkallas i dessa fall. I praktiken påverkar ändringen av bestämmelsen inte nämnvärt polisens praxis, eftersom tillstånd även hittills har återkallats i de fall där personen t.ex. på grund av sitt beteende eller hälsotillstånd inte längre är lämplig att inneha skjutvapen.  
Polisen ska också informera om nya tillståndsförfaranden och tillståndsvillkor, vilket ökar arbetsmängden.  
Enligt förslaget ska polisen i fortsättningen granska verksamheten hos innehavare av näringstillstånd minst vartannat år. Tidigare skulle granskningen göras varje år. Detta minskar arbetsmängden för polisen i fråga om granskningarna. 
3.3
Samhälleliga konsekvenser
I och med de föreslagna ändringarna begränsas möjligheten att få tillstånd för särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar för ändamål som rör det nationella försvaret endast till personer som är placeringsdugliga. Försvarsmakten ska i sitt utlåtande ge en bedömning av huruvida personen har behov av träning med särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar för ändamål som rör det nationella försvaret. Den föreslagna regleringen har jämställdhetskonsekvenser och konsekvenser som rör likabehandling och icke-diskriminering av människogrupper.  
Antalet kvinnor som fullgjort frivillig militärtjänst har stabiliserat sig på en nivå kring 400−500 kvinnor per år. År 2018 sökte dock ett rekordantal (1 516) kvinnor till frivillig militärtjänst. Antalet sökande har ökat under de senaste åren. Sedan 1995 har sammanlagt över 8 100 kvinnor utbildats till reserven. Under de senaste åren har cirka 65−70 procent av dem fått chefsutbildning. Antalet män som inlett beväringstjänst är cirka 25 000 per år beroende på åldersklassens storlek. Det totala antalet reservister i Finland uppgår till 900 000. Varje år vägrar cirka 70−80 män att fullgöra värnplikt och cirka 2 600 män fullgör civiltjänst. Enligt den föreslagna regleringen ska endast personer som har fullgjort värnplikt och är placeringsdugliga ha möjlighet att få vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen för ändamål som rör det nationella försvaret. Eftersom merparten av dem som har fullgjort värnplikt är män kommer möjligheten att få tillstånd på grundval av undantaget avseende det nationella försvaret att huvudsakligen gälla män. 
De föreslagna ändringarna främjar upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet och polisens övervakning av tillstånd bl.a. genom att spårbarheten för skjutvapen och vapendelar förbättras, övervakningen av att förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls effektiviseras och förfarandet med näringstillstånd i vapenbranschen förtydligas. De föreslagna ändringar som gäller bättre spårbarhet för skjutvapen främjar polisens möjligheter att förhindra, avslöja och utreda brott. 
Syftet med de föreslagna övergångsbestämmelserna samt den föreslagna nya bestämmelsen i 68 a § om att en anmälan på eget initiativ om innehav av en olovlig laddningsanordning och överlämnande av den till polisen inte heller leder till återkallelse av tillstånd eller godkännanden som beviljats med stöd av skjutvapenlagen är att få innehavare av laddningsanordningar som blir olovliga i och med vapendirektivet att överlämna dem självmant. Genom undantagsbestämmelserna om laddningsanordningar samt möjligheten att inneha laddningsanordningar som är eller gjorts icke-funktionsdugliga minskas konsekvenserna av ändringarna i bestämmelserna om laddningsanordningar.  
Preciseringen av undantaget i fråga om tillståndsplikt för vapendelar innebär att de i praktiken får förvärvas som reservdelar till skjutvapen för vilka personen har beviljats förvärvs- eller innehavstillstånd. Om avsikten är att sätta ihop delarna till ett annat vapen, ska vapentillstånd sökas för ändamålet.  
De föreslagna ändringarna påverkar inte vapensamlande för historiska och kulturella ändamål, trots att vapensamlande inkluderades i direktivets tillämpningsområde. Direktivet och de ändringar i skjutvapenlagen som föreslås med stöd av det gör det fortfarande möjligt att bevilja vapentillstånd för vapensamlande även för särskilt farliga skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. 
3.4
Konsekvenser för miljön
Förslaget styr konsumenternas beteende vid förvärv av skjutvapen. På grund av begränsningarna i fråga om innehav av laddningsanordningar med hög kapacitet ska konsumenter som inte har ett sådant tillstånd för innehav av skjutvapen som berättigar till innehav av dessa laddningsanordningar antingen göra laddningsanordningen obrukbar, överlåta den till någon som har rätt att förvärva den eller överlämna den till staten för att förstöras. Staten betalar inte ersättning för laddningsanordningar som överlämnas för att förstöras. Eftersom regleringen styr utövarna mot att använda laddningsanordningar med mindre kapacitet vid hobby- och tävlingsskytte leder det till en mer genomtänkt och därmed minskad användning av patroner. Detta minskar belastningen på miljön. 
4
Beredningen av propositionen
4.1
Beredningsskeden och beredningsmaterial
Propositionen har beretts av en arbetsgrupp som tillsatts av inrikesministeriet. I arbetsgruppen medverkade företrädare för inrikesministeriet, försvarsministeriet och Polisstyrelsen. Försvarsministeriet deltog i den del av beredningen som gällde undantaget avseende det nationella försvaret. Även Försvarsmakten hördes i samband med den beredningen.  
I november 2017 ordnade inrikesministeriet tre diskussionsmöten om det nationella genomförandet av vapendirektivet tillsammans med olika organisationer och föreningar. Teman för mötena var vapenbranschen och vapensamlande, reservistverksamhet, jakt och sportskytte. Vid mötena diskuterades bl.a. hur vapenhandlare i fortsättningen ska veta vilka slags laddningsanordningar kunden har rätt att köpa. Representanterna för sportskyttar och jägare lyfte särskilt fram kraven på förvaring av vapen, påvisande av aktiv hobbyverksamhet och definitionen av längden på vapen i den nationella lagstiftningen. Med reservisterna diskuterades för vilken typ av reservistverksamhet vapen i kategori A enligt vapendirektivet behövs med tanke på det nationella försvaret. Dessutom ordnades andra träffar med olika intressentgrupper. 
Till stöd för det nationella genomförandet av vapendirektivet bad inrikesministeriet den 7 december 2017 intressentgrupperna yttra sig om den nationella tillämpningen av undantaget avseende det nationella försvaret. Remissinstanserna uppmanades ta ställning till och motivera varför tillstånd med stöd av bestämmelsen i direktivet ska beviljas på grundval av det nationella försvaret samt för vilka personer och vilka typer av vapen. Följande sex instanser yttrade sig: Firearms United Finland, Försvarsutbildningsföreningen, Reserviläisliitto - Reservistförbundet ry, Reservistidrottsförbundet rf, Suomen Ampumaurheiluliitto ry och Suomen Reserviupseeriliitto - Finlands Reservofficersförbund ry. I remissvaren ansågs det att reservistskytte bör vara en separat grund för tillstånd och att tillstånd för vapen i kategori A i fortsättningen inte ska beviljas enbart för sportskytte, vilket även en del av reservistskytteövningarna faller inom. Tillstånd bör beviljas såväl enskilda personer som föreningar och en av förutsättningarna för beviljande av tillstånd bör vara aktivitet inom reservistverksamheten. Placeringen av reservister kan ändras, och förslaget om att binda tillståndet till den ansågs inte ändamålsenligt i yttrandena. I fråga om påvisande av aktiv hobbyverksamhet skulle de förutsättningar som gäller hobbyutövare i skjutvapenlagen kunna tillämpas.  
Den 21 maj 2018 ordnade inrikesministeriet ett diskussionsmöte för intressegrupper om det utkast till regeringsproposition om genomförande av vapendirektivet som varit ute på remiss, vid vilket utkastet presenterades och frågor om det besvarades. Vid mötet ansåg flera representanter för vapenorganisationer att undantaget för försvaret är alltför snävt och önskade att också organisationer ska kunna få nya tillstånd för förbjudna vapen. Kritik riktades också t.ex. mot förslaget om ett avfyringsförbud för vapensamlare och det föreslagna kravet på två års hobbyverksamhet innan vapentillstånd söks för särskilt farliga vapen.  
4.2
Remissyttranden och hur de har beaktats
Utkastet till regeringsproposition sändes på remiss till 49 instanser den 4 maj 2018. Utlåtanden lämnades av 54 instanser, nämligen Ålands landskapsregering, Ålands polismyndighet, Finska vapenföretagares förbund rf, Vapenhistoriska förbundet rf, Vapenhandlarnas förbund rf, EAPAK ry, Elimäen Reservinaliupseerit ry, Espoon Reserviläiset ry, Firearms United ry, Helsingin Sissikerho ry, Helsingin Sotilaspoliisikilta ry, Kotkan seudun reserviläiset, Lovisa Reservofficersklubb ry, Försvarsgillenas förbund rf, Försvarsutbildningsföreningen, Museiverket, NRA Kansallinen Kivääriyhdistys ry, Rättspolitiska föreningen (Demla rf), Undervisnings- och kulturministeriet, Opiskelijain Reserviupseeripiiri ry, Patria Land Systems Oy, Jakobstadsnejdens Reservister rf, Polisstyrelsen, Borgå Reservister rf, Borgå Reservofficersklubb rf, Försvarsministeriet, Gränsbevakningsväsendets stab, Reservistförbundet rf, Reservistidrottsförbundet rf, Ruoveden Reserviupseerikerho, Finlands Skidskytteförbund rf, Suomen Ampumaurheiluliitto ry, Finlands Vapenhistoriska Sällskap rf, Finlands Hembygdsförbund, Finlands Jägarförbund rf, Finlands Museiförbund rf, Finlands Fredsförbund rf, Finlands Reservofficersförbund rf, Finlands Viltcentral, De Hundras Kommitté i Finland rf, TAampereen Reserviläiset ry, Tarkka-ampujakilta ry, Justitiekanslern vid Statsrådet, Finansministeriet och Vanda Reservister rf. Gemensamma utlåtanden lämnades av Underofficersförbundet, Befälsförbundet och Officersförbundet samt Firearms United Finland ry, Finska vapenföretagares förbund rf, Suomen Ampumaurheiluliitto, Vapenhistoriska förbundet rf, Finlands Vapenhistoriska Sällskap rf, Vapenhandlarnas förbund rf, Finlands Fredsbevararförbund, Firearms United Finland ry, Finlands Reservofficersförbund rf, Försvarsgillenas Förbund, Finlands Jägarförbund rf, Reservistidrottsförbundet rf samt några privatpersoner. 
Riksdagens justitieombudsman, Forststyrelsen och utrikesministeriet hade inget att anmärka eller anföra om utkastet. 
Justitiekanslern vid Statsrådet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid den förkortade utlåtandetiden på fyra veckor och betraktade motiveringarna för den som problematiska. Justitiekanslern ansåg i sitt utlåtande att man kan dra slutsatsen att ministeriet anser att remissrundan är en ren formalitet. Justitiekanslern betonade remissrundans betydelse, eftersom den ger ministeriet nya perspektiv på ämnet och konstaterade att det är att rekommendera att remissinstanserna ges en skälig tid att fördjupa sig i det aktuella ämnesområdet. Under beredningen av propositionen har intressegrupper utöver remissrundan också hörts muntligt under diskussionsmöten och höranden. Ett särskilt utlåtande har också begärts om undantaget för reservister. Den förkortade remisstiden för regeringens proposition har berott på att tidtabellen för genomförandet av direktivet är snäv och på att propositionsutkastet inte kunnat färdigställas och sändas ut tidigare. På grund av den värdefulla muntliga och skriftliga responsen har flera ändringar och preciseringar gjorts i propositionsutkastet.  
Justitiekanslern ansåg att det förefaller råda koncensus i Finland i fråga om det samhälleliga behovet av att hålla skjutvapen under särskild övervakning och att behandla vapen på ett sådant sätt som inte är ägnat att orsaka fara för personen själv eller för samhällets andra invånare. Begränsningar i fråga om förvärv av skjutvapen t.ex. på grund av hälsa eller ålder kan inte anses stå i strid med jämlikhetsprincipen enligt 6 § i grundlagen, eftersom det finns en godtagbar grund för undantaget. Å andra sidan anser justitiekanslersämbetet att en viss kollision mellan olika grundläggande fri- och rättigheter kan skönjas i fråga om skjutvapen: samhällets invånare bör ha rätt och möjlighet att utöva sportskytte och å andra sidan bör samhället skydda sina invånare mot våld. Under den fortsatta beredningen av propositionen har det konstaterats, till skillnad från den tolkning som kan göras utifrån justitiekanslersämbetets utlåtande, att det inte är en grundläggande rättighet i Finland att förvärva och inneha skjutvapen.  
I flera remissvar fästes uppmärksamhet vid att sådana skärpningar som inte förutsätts i direktivet har tagits in i propositionsutkastet. I de flesta utlåtandena behandlades reservistundantaget med önskemålet att inga striktare krav än i direktivet ska tas in i den nationella lagstiftningen, t.ex. i fråga om hur lång hobbyverksamhet som krävs eller i form av begränsningar som gäller vapentyper. Vid beredningen av propositionen har det beaktats att arbetsgruppens uppgift var att endast göra de ändringar i skjutvapenlagstiftningen och lagen om frivilligt försvar som direktivet förutsätter. Det uppdraget satte gränser för arbetsgruppens arbete i två avseenden. Å ena sidan var avsikten endast att skärpa skjutvapenlagstiftningen i den mån direktivet kräver det. Å andra sidan var avsikten inte att lindra bestämmelserna i skjutvapenlagen om det inte uttryckligen krävs i direktivet. Under den fortsatta beredningen har kravet hobbyverksamhet för särskilt farliga vapen, som i det utkast som sändes ut på remiss var två år liksom för handvapen, för särskilt långa farliga vapen förkortats till ett år, vilket enligt vapendirektivet krävs för dispens på grund av sportskytte. 
Flera remissinstanser önskade att reservistundantaget utvidgas till att omfatta hela reserven, och att också andra sammanslutningar än Försvarsutbildningsföreningen ska kunna beviljas tillstånd för särskilt farliga vapen i utbildningssyfte. Å andra sidan ansåg Finlands Fredsförbund rf, De Hundras Kommitté i Finland rf och Polisstyrelsen att det föreslagna reservistundantaget är alltför omfattande, och enligt Polisstyrelsen uppfylls inte kraven i direktivet om 900 000 reservister ges möjlighet att förvärva skjutvapen i kategori A. Under den fortsatta beredningen av propositionen har det ansetts att den bestämmelse enligt vilka reservistundantaget gäller hela reserven inte uppfyller kraven för beviljande av dispens enligt vapendirektivet och eventuellt kan leda till att kommissionen inleder ett sanktionsförfarande på grund av brott mot bestämmelserna om genomförande av direktivet. I fråga om tillstånd för sammanslutningar har propositionen under den fortsatta beredningen ändrats så att det föreslås att sammanslutningar och stiftelser enligt den dispensgrund i direktivet som gäller utbildning ska kunna meddelas tillstånd också för skjutvapen i kategori A och delar till dem för sportskytteutbildning. 
Flera remissinstanser fäste uppmärksamhet vid vapensamlarnas ställning. Särskild oro väckte skytteförbundet för samlingsvapen, som ansågs ha en försvagande verkan på såväl kulturarbetet som jakthobbyn. Under den fortsatta beredningen har det beslutats att den föreslagna ändringen i fråga om avfyringsförbud för vapensamlare stryks, och den gällande bestämmelsen om skytteförbund för samlare av skjutvapen har ansetts tillräcklig. Enligt skjutvapenlagen kan tillståndsmyndigheten förena ett parallelltillstånd med ett villkor om att det är förbjudet att skjuta med ett skjutvapen som hör till en samling, och den bestämmelsen föreslås kvarstå oförändrad. 
I flera remissvar ansågs anmälningsplikten för utlåning oskälig, i synnerhet i fråga om den korta tiden på tio dagar. Likaså betraktades kravet på att visa att hobbyverksamheten har fortgått i fem år i en del remissvar som en onödig skärpning i förhållande till kraven i direktivet. Under den fortsatta beredningen har anmälningsplikten vid utlåning ändrats så, att den endast gäller utlåning som varar mer än 30 dagar. Dessutom har det preciserats att anmälningsplikten inte gäller parallelltillstånd. Under den fortsatta beredningen har bestämmelsen om påvisande av fortsatt hobbyverksamhet ändrats så att ändringen endast gäller tillstånd som beviljas efter ikraftträdandet. Dessutom har propositionen preciserats så att det i fråga om andra än särskilt farliga vapen räcker att något användningssyfte enligt skjutvapenlagen för det skjutvapen tillståndet avser fortgår det krävs alltså inte att samma grund som avser hobbyverksamhet fortsätter. I fråga om särskilt farliga vapen ska det i fortsättningen antecknas i vapenregistersystemet på vilken grund ett tillstånd beviljats så att tillståndsmyndigheten vid behov lätt kan kontrollera om hobbyverksamheten fortsatt. 
I en del av remissvaren påpekades att det att 18–20-åringar och 60 år fyllda utestängs från vapentillstånd enligt reservistundantaget kan innebära oskäliga krav på hobbyverksamhet, och eventuellt åldersdiskriminering i strid med jämlikheten. Under den fortsatta beredningen av propositionen har åldersgränsen för långa särskilt farliga vapen utifrån responsen ändrats till 18 år. I denna proposition tas det inte ställning till åldersgränserna enligt värnpliktslagen.  
I flera remissvar ansågs det att övergångsbestämmelsen i fråga om förbjudna skjutvapen också bör gälla sådana förbjudna skjutvapen som förvärvats efter den 12 juni 2017. En del av remissinstanserna ansåg att begränsningen i övergångsbestämmelsen utför retroaktiv lagstiftning. Syftet med vapendirektivet är att begränsa fastställandet och förlängningen av tidigare meddelade tillstånd endast för förbjudna skjutvapen som förvärvats före den 13 juni 2017. Avsikten var att sådana vapen efter att direktivet trätt i kraft inte längre ska kunna förvärvas så att användningstiden för dem kan förlängas, utom om kraven för dispens uppfylls. Under den fortsatta beredningen av propositionen har det beaktats att det att vissa tillstånds framtida giltighetstid begränsas genom lag från och med lagens ikraftträdande inte i och för sig innebär retroaktiv strafflagstiftning, trots att verksamhet utan tillstånd enligt lag är straffbar. Det att en sådan övergångsbestämmelse begränsas till vissa fall bryter alltså inte heller i och för sig mot förbundet mot retroaktiv strafflagstiftning.  
I flera remissvar framfördes att det är oskäligt att magasin klassificeras som vapendelar, och att förbud mot innehav av magasin och laddningsanordningar och inlösen av dem utan ersättning strider mot egendomsskyddet och utgör retroaktiv lagstiftning. Under den fortsatta beredningen har det ansetts att det att magasin klassificeras som vapendelar gör att bestämmelserna blir tydligare och rättssäkerheten stärks. Magasin ska i fortsättningen antecknas i polisens vapenregistersystem, vilket innebär att de kan spåras. Retroaktivitetsaspekten på egendomsskyddet har traditionellt framför allt haft samband med privaträttsliga avtalsförhållandens, inte med förvaltningsbesluts såsom t.ex. vapentillstånds, bestående natur. Berättigade förväntningar på sådana förvaltningsbeslut skyddas visserligen av det förvaltningsrättsliga tillitsskyddet, men det har i sin tur inte traditionellt ansetts ställa upp absoluta begränsningar för lagstiftaren. Ägande av vapen och t.ex. överlåtelsebegränsningar till följd av det har i och för sig godkänts i grundlagsutskottets långvariga praxis (t.ex. GrUU 15/1996 rd). Egendomsskyddet innebär alltså inte i och för sig något hinder för ett sådant "retroaktivt" ingripande i tillståndslagstiftningen, som är betydelsefull med tanke på egendomsskyddet. Det förändrar å andra sidan inte det faktum att de föreslagna övergångsbestämmelserna eventuellt gör bedömningen av proportionaliteten i ingreppet i fråga om egendomsskyddet mer fördelaktig än för en lagstiftning utan dem. 
Under den fortsatta beredningen har propositionen preciserats så, att tillståndsplikten för det första inte gäller en laddningsanordning som tillverkats för ett automatvapen av en modell som börjat tillverkas före 1946 och som inte lämpar sig för montering på ett skjutvapen för självladdande enkelskott eller ett vapen för enkelskott med magasin. Det gäller laddningsanordningar till Emma-snabbeldsgevär och Lahti-Saloranta-snabbeldsgevär För det andra gäller tillståndsplikten inte ett föremål som tillverkats till laddningsanordning, men vars funktion har förhindrats permanent. Närmare föreskrifter om kriterierna för att anse att en laddningsanordnings funktion har förhindrats permanent kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.  
Allmänt ansågs harmoniseringen av definitionerna av skjutvapen på europeisk nivå vara en positiv ändring i propositionsutkastet. Flera remissinstanser, inklusive Försvarsutbildningsföreningen, var nöjda med att Försvarsutbildningsföreningens ställning i lagstiftningen förtydligas. Å andra sidan önskades tydligare definitioner och att Försvarsutbildningsföreningens verksamhet tryggas genom avsevärt större resurser än i nuläget.  
5
Samband med andra propositioner
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten och till vissa lagar som har samband med den (RP 13/2018 rd) är under behandling i riksdagen. I den föreslås att 97 a § upphävs. Vid behov ska förslagen samordnas. 
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av ikraftträdandebe- stämmelsen i en lag om ändring av skjutvapenlagen (RP 110/2018 rd.) är under behandling i riksdagen. Ändringsförslaget har samband med att projektet för att förnya polisens vapenregistersystem fördröjs. 
Vid inrikesministeriet bereds en proposition med förslag till ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003). Lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet tillämpas på förande och användning av register enligt skjutvapenlagen, utlämnande av uppgifter och utplåning av uppgifter, om det inte finns närmare bestämmelser om dessa i skjutvapenlagen. Vid beredningen av denna proposition och propositionen om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet har man beaktat de ändringskrav i fråga om lagring, bevarande och utplånande av personuppgifter som följer av ändringen av vapendirektivet. Avsikten är att propositionen om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet ska lämnas till riksdagen under höstsessionen 2018.  
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om reservpoliser och till vissa la- gar som har samband med den (RP 137/2018 rd.) är under behandling i riksdagen. I propositionen föreslås bl.a. ändringar i 17 § i skjutvapenlagen i fråga om reservpoliser. 
I undervisnings- och kulturministeriet bereds en ändring av museilagen, som har samband med statsandelarna för muséer och som är avsedd att ges till riksdagen i oktober 2018. Undervisnings- och kulturministeriets proposition kan inverka på hänvisningsbestämmelserna i inrikesministeriets proposition. 
Vid försvarsministeriet bereds en ändring i lagen om frivilligt försvar. Ett utkast till proposition har varit ute på remiss från den 3 juli till den 20 augusti 2018, och avsikten är att propositionen ska ges till riksdagen under höstsessionen.  
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Skjutvapenlagen
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Det föreslås att rubriken ändras i mer informativ riktning, eftersom kapitlet utöver paragrafer om tillämpningsområdet också innehåller definitionsparagrafer. 
1 §. Tillämpningsområde. I 2 mom. föreslås några ändringar av teknisk art till följd av ändringar i andra bestämmelser. I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad. 
2 §. Skjutvapen. I vapendirektivet definieras skjutvapen i artikel 1.1, och klassificeras i bilaga I till direktivet. I bilaga I definieras dessutom föremål som stämmer med definitionen på skjutvapen, men som inte ska anses utgöra skjutvapen. Det föreslås att definitionen av skjutvapen i skjutvapenlagen specificeras så att den motsvarar definitionen i vapendirektivet, och att den bestämmelse i ändringsdirektivet ska beaktas enligt vilken lösa skott som orsakar ljud, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller andra föremål som är planerade för att utgöra pyroteknisk signalammunition under vissa förutsättningar ska definieras som skjutvapen. 
Det föreslås att kravet på att ett skjutvapen ska kunna medföra fara för människan ska strykas i definitionen på skjutvapen i 2 § 1 mom. första meningen i skjutvapenlagen. I vapendirektivet ställs inget sådant krav. Ett krav som gäller orsakande av fara luckrar upp definitionen på skjutvapen enligt vapendirektivet, och bör därför strykas i skjutvapenlagen. 
Definitionen av skjutvapen i vapendirektivet förutsätter att ett skjutvapen har en pipa. Till den delen har definitionen på skjutvapen inte ändrats i ändringsdirektivet. I skjutvapenlagen har man å sin sida gått in för en definition av skjutvapen som inte förutsätter en pipa. Till den delen anses det inte att några ändringar av skjutvapenlagen behövs. Enligt artikel 3 i direktivet får medlemsstaterna utfärda bestämmelser som är striktare än vapendirektivet.  
Enligt 1 mom. betraktas som skjutvapen också ett föremål som liknar ett skjutvapen och som på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper utan särskilda kunskaper eller färdigheter kan modifieras till ett funktionsdugligt skjutvapen. Det föreslås att den bestämmelsen preciseras och flyttas till ett nytt 2 mom. Bestämmelsen preciseras och det anges att det som avses är ändring, inte modifiering av vapen. Enligt skjutvapenlagen krävs inte att ett vapen modifieras utan att det ändras. Termen modifiera används t.ex. när vapenkategorin eller kalibern ändras. Sådan modifiering förutsätts inte i detta sammanhang. Dessutom stryks förutsättningen att modifieringen ska kunna ske utan särskilda kunskaper eller färdigheter. Eftersom inget sådant tilläggskrav ställs i direktivet, stryks det i skjutvapenlagen.  
I artikel 10a.2 i vapendirektivet förutsätts att medlemsstaterna som skjutvapen ska klassificera anordningar med patroner som är konstruerade endast för att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk signalammunition och som kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne. I bilaga I definieras dessutom som skjutvapen sådana förbjudna, tillståndspliktiga och tillståndspliktiga skjutvapen som har omvandlats till att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen. Redan nu definieras i 2 § i skjutvapenlagen som skjutvapen ett föremål som liknar ett skjutvapen och som på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan modifieras till ett funktionsdugligt skjutvapen. På grund av ändringarna i direktivet föreslås det att till det nya 2 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken som skjutvapen också ska anses föremål som är konstruerade endast för att avfyra lösa skott som orsakar ljud, om det inte tekniskt har hindrats att den ändras i enlighet med 1 mom. Det föreslås att föreskrifter om tekniska krav för att hindra ändringar utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. Det föreslås också att som skjutvapen ska anses ett annat sådant föremål som liknar ett skjutvapen, och som på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan ändras till ett fungerande skjutvapen. I artikel 1.1 fjärde stycket i vapendirektivet definieras larm- och signalvapen. De är anordningar med patroner som är konstruerade endast för att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk signalammunition och som inte kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne. I artikel 10a.3 förutsätts det att kommissionen senast den 14 september 2018 antar genomförandeakter om fastställande av tekniska specifikationer för att säkerställa att sådan omvandling som avses ovan inte är möjlig. Sådana larm- och signalvapen som uppfyller de tekniska specifikationerna i kommissionens genomförandeakter anses inte utgöra skjutvapen enligt vapendirektivet, och de ska inte fogas till definitionen på skjutvapen i 2 § i skjutvapenlagen.  
Enligt gällande skjutvapenlag avses med gasvapen ett skjutvapen i vilket gaspatroner används och med vilket inga andra patroner kan avfyras. I gällande skjutvapenlag betraktas dessutom också signalpatroner som avfyrar pyrotekniska signalpatroner som tillståndspliktiga. En stor del av de föremål på marknaden som nämns i direktivet är alltså redan skjutvapen enligt gällande finsk lag. Dessutom finns på marknaden också vapenattrapper som lätt kan ändras så att de avfyrar åtminstone retande ämnen, men också kulor, hagel eller andra projektiler med hjälp av krutgastryck. Sådana föremåls förhållande till gällande lagstiftning har i rättsinstanserna tolkats olika, eftersom gällande lag inte innehåller några exakta bestämmelser om signalpatroner eller sådana vapenattrapper som avfyrar dem. I direktivet förutsätts dock att de betraktas som skjutvapen.  
Eftersom utgångspunkten är att den förordning som förutsätts i artikel 10a.3 i direktivet ska gälla alla föremål som avfyrar signalammunition, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk signalammunition, är det kanske inte möjligt att i den särskilja sådana föremål som endast använder signalpatroner som inte ska omfattas av skjutvapenlagen till den del det är möjligt enligt vapendirektivet. Därför behövs en förordning av inrikesministeriet där de tekniska kraven för att hindra en ändring till skjutvapen specificeras särskilt, så att också de föremål kan definieras som inte kan betraktas som skjutvapen enligt skjutvapenlagen.  
I 2 § 3 mom. i skjutvapenlagen bestäms vilka redskap som inte ska betraktas som skjutvapen om de inte uppfyller kraven enligt 1 mom. och inte kan ändras så att de gör det. Som skjutvapen betraktas inte sådana redskap, om man inte med dem kan avfyra kulor, hagel eller andra projektiler med hjälp av krutgastryck, detonationstryck från en tändsats eller annat detonationstryck och de inte kan ändras till redskap med vilka kulor, hagel eller andra projektiler kan avfyras med hjälp av krutgastryck, detonationstryck från en tändsats eller annat detonationstryck. Sådana redskap definieras i del II i bilaga I till vapendirektivet. Det föreslås att preciseringar enligt direktivet ska göras i 2 § 3 mom. Sådana spikpistoler som nämns i 1 punkten av momentet är ett exempel på sådant industriellt eller tekniskt bruk som förutsätts i direktivet. Momentets 2 punkt preciseras så att den motsvarar direktivets ordalydelse. Som skjutvapen ska alltså inte betraktas sådana redskap som uppfyller kriterierna i momentet, och som t.ex. är gjorda för tekniskt bruk, såsom testning av vissa materials hållbarhet. Vidare fogas till momentet en ny 3 punkt, enligt vilken sådana redskap som uppfyller kriterierna enligt momentet och som är gjorda för djurslakt inte ska betraktas som skjutvapen. 
Det föreslås att 2 § 3 mom., enligt vilket ett skjutvapen som har försatts i varaktigt obrukbart skick inte ska betraktas som ett skjutvapen, stryks. Enligt vapendirektivet (bilaga I, del II) betraktas som skjutvapen som ska anmälas sådana skjutvapen i kategorierna A, B och C som har deaktiverats i enlighet med deaktiveringsförordningen. Vidare har i del III i bilaga I till vapendirektivet strukits den tidigare bestämmelse, enligt vilken deaktiverade skjutvapen inte ska betraktas som skjutvapen. Det föreslås alltså att momentets stryks, eftersom deaktiverade vapen enligt vapendirektivet hör till kategori C, skjutvapen som ska anmälas. 
Det föreslås att ett till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket bestämmelser om förstörande av skjutvapen utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning bör det föreskrivas om att skjutvapen och vapendelar ska förstöras genom att de överlåts till staten för förstörande. Polisen bör göra en anteckning i vapenregistersystemet om att ett skjutvapen eller en vapendel har förstörts. Om någon vapendel inte förstörs i samband med förstörandet, bör den märkas på nytt och anmälas till polisens vapenregistersystem.  
3 §. Vapendelar. Det föreslås att definitionen av vapendelar ändras, så att ändringarna i definitionen av en väsentlig del i vapendirektivet beaktas. Som vapendelar anses i enlighet med artikel 1.1 andra stycket i vapendirektivet ett vapens låda, övre och nedre låda, stomme, pipa, mantel, cylinder eller annat slutstycke, deras stommar, slutstycken samt delar som funktionellt motsvarar dem. I direktivet förutsätts också att cylindern ska klassificeras som en vapendel. Därför definieras också patrontrummor och kammare som vapendelar. Ljuddämpare betraktas också som vapendelar, eftersom ljuddämpare är vapendelar enligt artikel 3b i Förenta nationernas eldvapenprotokoll, som Finland har ratificerat. Pipor är vapendelar, liksom enligt den gällande bestämmelsen. Med pipor avses vilka som helst delar av ett skjutvapen, genom vilka kulor, hagel eller andra projektiler eller förlamande ämnen kan avfyras. Som tillståndspliktig pipa betraktas inte ett sådant pipämne som inte som sådant kan användas som pipa i ett vapen. En enskild vapendel kan utgöra en tillståndspliktig del av flera vapen, såsom t.ex. en kombination av patronkammare och pipa, en stomme eller ett slutstycke. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket en laddningsanordning under vissa förutsättningar utgör en vapendel. Enligt artikel 10.1 i vapendirektivet ska förvärv av laddningsanordningar med stor laddningskapacitet för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning tillåtas endast för personer som beviljas tillstånd att förvärva och inneha kombinationen av sådana skjutvapen och stora laddningsanordningar. I bilaga I till vapendirektivet klassificeras som förbjudna skjutvapen vissa kombinationer av halvautomatiska skjutvapen med centralantändning och laddningsanordningar med stor kapacitet. Vidare föreskrivs det i artikel 5.3 i vapendirektivet, att vapentillstånden för alla skjutvapen i kategori B ska återkallas för personer som inte har tillstånd för ett skjutvapen i kategori A som beviljats enligt artikel 6 eller giltighetstiden för ett tidigare beviljat tillstånd att inneha ett sådant skjutvapen inte har förlängts och som har vapentillstånd för ett skjutvapen i kategori B enligt vapendirektivet och innehar en sådan laddningsanordning med stor kapacitet. Avsikten med bestämmelsen i vapendirektivet är att förhindra att personer som innehar vapentillstånd för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning eller vapen för enkelskott med magasin kringgår direktivets bestämmelser om förbjudna skjutvapen genom att separat förvärva laddningsanordningar med stor kapacitet. Genomförandet av denna bestämmelse i vapendirektivet förutsätter att sådana laddningsanordningar som har en kapacitet på över 20 patroner, utgör en del av ett kort skjutvapen för självladdande enkelskott som avfyrar patroner med centralantändning eller utgör en löstagbar laddningsanordning som kan anslutas till ett sådant vapen definieras som vapendelar. Vidare definieras laddningsanordningar med en kapacitet på över tio patroner som vapendelar i fråga om motsvarande långa skjutvapen.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket som en sådan vapendel som avses i 2 mom. dock inte ska betraktas en laddningsanordning som tillverkats för ett automatvapen av en modell som börjat tillverkas före 1946 och som inte lämpar sig för montering på ett skjutvapen för självladdande enkelskot eller ett vapen för enkelskott med magasin. Syftet är att laddningsanordningar för automatvapen i allmänhet ska omfattas av tillsynen. Nästan alla moderna automatvapen i allmänt bruk är konstruerade för flera funktionssätt. Nästan alla moderna stormgevär finns också i en version för självladdande enkelskot. Det finns behov av att definiera laddningsanläggningar för moderna automatvapen som vapendelar med tanke på upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. I civilt bruk är det onödigt att den som inte har tillstånd att inneha ett automatvapen innehar sådana magasin. Enligt polisens uppgift finns det inte många sådana magasin i Finland. I civilt bruk är automateldegenskapen onödig och möjligheten att få vapentillstånd kraftigt begränsad. Enligt momentet ska laddningsanordningar till Suomi-maskinpistoler, s.k. Emma-snabbeldsgevär och Lahti-Saloranta-snabbeldsgevär dock falla utanför definitionen av vapendelar. Så tryggas möjligheten att fortsättningsvis inneha de sådana laddningsanordningar som prydnadsföremål. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., i vilket begreppet laddningsanordning definieras. Med laddningsanordning avses ett magasin, en matningsanordning, en mekanism och en anläggning med vars hjälp patroner matas in i ett skjutvapen, och som kan fästas vid skjutvapnet eller utgör en fast del av det. Som laddningsanordning betraktas inte ett patronbälte till vilket det inte hör en matningsanordning eller matningsmekanism eller någon annan anläggning med vars hjälp patroner matas in i ett skjutvapen.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket som delar av ett automatvapen dessutom ska betraktas en sådan avfyrningsmekanism, del av en avfyrningsmekanism eller något annat föremål som är konstruerat för vapnet, som sådant eller tillsammans med andra delar möjliggör automateld eller en funktion som simulerar automateld. Bestämmelsen motsvarar definitionen av väsentlig del i artikel 1.1 andra stycket i vapendirektivet. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 6 mom., enligt vilket en vapendel ska betraktas som en del av ett sådant vapen som den är tillverkad eller avsedd för. Syftet är att förhindra att skjutvapen ändras till särskilt farliga skjutvapen utan tillstånd. En del av ett särskilt farligt skjutvapen betraktas, också om det är lösgjort från det skjutvapnet, som en del av ett sådant särskilt farligt skjutvapen som den ingår i eller är avsett att ingå i. Det innebär att en del som är tillverkad för att ingå i ett särskilt farligt skjutvapen, om den fästs vid ett skjutvapen som inte är särskilt farligt, fortfarande utgör en del av ett särskilt farligt skjutvapen. Delen är tillverkad för att ingå i ett särskilt farligt skjutvapen och lämpar sig fortfarande för det användningssyftet. Som vapendel ska dock inte betraktas ett föremål som tillverkats till laddningsanordning men vars funktion har förhindrats permanent. Närmare föreskrifter om kriterierna för att anse att en laddningsanordnings funktion har förhindrats permanent kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. Då avses t.ex. att de rörliga delarna och fjädrarna permanent har avlägsnats från laddningsanordningen och att återmontering av dem har hindrats på ett bestående sätt.  
5 §. Patroner. Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny 6 punkt, i vilket begreppet lös patron definieras. Med lös patron avses en funktionsklar patron med fläns eller centralantändning som är tillverkad för signalering och som består av en hylsa, krut och en tändhatt eller en patron med motsvarande konstruktion. I 5 punkten i samma moment föreslås en språklig ändring av teknisk art.  
6 §. Skjutvapenstyper. Det behöver göras ändringar i 6 § i skjutvapenlagen om skjutvapenstyper för att kategori A8, som fogats till bilaga I till skjutvapendirektivet, ska kunna genomföras. Till den kategorin förbjudna skjutvapen hör långa skjutvapen för självladdande enkelskott, dvs. skjutvapen som ursprungligen är avsedda att avfyras från axeln, vars längd kan minskas till mindre än 60 cm utan att funktionaliteten går förlorad genom en vikbar kolv eller en kolv av teleskopisk typ eller genom en kolv som kan avlägsnas utan användning av verktyg. När måtten för långa vapen förenhetligas enligt direktivet, bör också definitionerna av skjutvapentyperna preciseras. En pistol definieras som ett skjutvapen som konstruerats och tillverkats för att avfyras med enhandsgrepp och i vilket patroner med central- eller kantantändning används. Den definitionen hindrar dock inte att vapnet avfyras med två händer. 
Vidare föreslås det att 6 § 2 mom. 11 punkten preciseras genom ett omnämnande att svartkrutvapen inte får lämpa sig för användning med annat än svartkrut. I och med preciseringen blir vapen som har modifierats från svartkrutvapen tillverkade före 1890 tillståndspliktiga. Med annat skjutvapen enligt momentets 12 punkten avses t.ex. sådana vapen som ursprungligen konstruerats som gevär, men som saknar kolv eller stock för stöd mot axeln. Överlånga pistoler hör till andra vapen. 
Det föreslås att till 2 mom. andra moment fogas en ny 13 punkt, i vilken begreppet deaktiverat skjutvapen definieras. Med deaktiverat skjutvapen avses ett skjutvapen som polisen godkänt som deaktiverat enligt deaktiveringsförordningen (EU) 2015/2403. Deaktiverade vapen hör till kategori C enligt vapendirektivet, dvs. skjutvapen som ska anmälas. Dessutom föreslås några språkliga ändringar av teknisk art i paragrafen. 
6 a §. Korta och långa skjutvapen. I del IV av bilaga I till vapendirektivet definieras korta och långa skjutvapen. Definitionen i skjutvapenlagen har avvikit från den i vapendirektivet. Ändringarna i vapendirektivet förutsätter att de nationella bestämmelserna om skjutvapens längd harmoniseras med vapendirektivet. Det behövs inte heller längre sådana mått på skjutvapen som avviker från vapendirektivet när bestämmelserna i vapendirektivet om laddningsanordningar med stor kapacitet och vissa skjutvapen skärps. Därför föreslås det att en ny 6 a § om korta och långa skjutvapen fogas till skjutvapenlagen, med motsvarande mått som i vapendirektivet. Närmare bestämmelser om mätning av skjutvapen får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
7 §. Skjutvapnens funktionssätt. Det föreslås att definitionen i 2 mom. 4 punkten kompletteras så, att definitionen av automateld också omfattar s.k. bump stocks och andra tillbehör som är konstruerade för att möjliggöra snabb avfyrning av flera patroner på ett sätt som liknar automateld.  
7 a §. Konsekvenser av ändring av skjutvapen. Det föreslås att till skjutvapenlagen fogas en ny 7 a §, enligt vilken ett skjutvapens funktionssätt och typ fortfarande ska anses motsvara dess ursprungliga typ enligt 6 §, funktionssätt enligt 7 § eller karaktär av särskilt farligt skjutvapen enligt 9 §, trots att det ändras så att det endast kan skjuta lösa patroner, gaspatroner eller pyrotekniska patroner. Den bestämmelsen behövs för en täckande reglering av definitionerna av vapenkategorierna A9, A8 och C5 enligt bilaga I till vapendirektivet. Trots att ett skjutvapen ändras på det sätt som avses i paragrafen, ändras inte dess typ eller funktionssätt och förutsättningarna för förvärv och innehav av skjutvapnet är desamma som före den ändring av skjutvapnet som avses ovan. Också karaktären av särskilt farligt skjutvapen består oberoende av en sådan ändring. Det är lätt att åter ändra ett sådant skjutvapen till sitt ursprungliga funktionssätt eller sin ursprungliga typ. Därför är det ändamålsenligt med tanke på upprätthållande av allmän säkerhet och ordning att deras ställning enligt lagen inte förändras då vapnen ändras. 
8 §. Fickvapen. Det föreslås att definitionen av fickvapen i 8 § i skjutvapenlagen preciseras och förtydligas. Den ena definitionen på lådans mått stryks såsom onödig. Vidare föreslås det att gasvapen inte längre ska betraktas som fickvapen. Det behövs inte lika noggranna bestämmelser om gasvapen som om handeldvapen. Tillstånd för gasvapen beviljas främst specialgrupper såsom hundskolare och arrangörer av idrottstävlingar. Genom ändringen möjliggörs en mer individuell tillståndsprövning, och med tanke på allmän ordning och säkerhet behöver gasvapen inte klassificeras som fickvapen eftersom patroner med projektiler inte kan skjutas med gasvapen. På marknaden finns inga sådana andra gasvapen som kan definieras som andra fickvapen och som lämpar sig för mer allmänna användningssyften.  
9 §. Särskilt farliga skjutvapen. Alla sådana skjutvapen som utgör förbjudna skjutvapen i kategori A enligt bilaga I till vapendirektivet är särskilt farliga skjutvapen enligt 9 § i skjutvapenlagen. Därför föreslås det att nya 4−6 punkter fogas till 9 §.  
Det föreslås att också ett automatvapen som omvandlats till ett vapen för självladdande enkelskott, dvs. ett sådant skjutvapen som hör till kategori A6 enligt vapendirektivet, ska utgöra ett särskilt farligt skjutvapen. Det föreslås också att ett kort vapen för självladdande enkelskott med centralantändning med vilket mer än 21 patroner kan skjutas utan omladdning ska utgöra ett särskilt farligt skjutvapen, om det är försett med en laddningsanordning med kapacitet för mer än 20 patroner eller en löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 20 patroner sätts in i det. Ett långt vapen för självladdande enkelskott med centralantändning med vilket mer än 11 patroner kan skjutas utan omladdning utgör ett särskilt farligt skjutvapen, om en laddningsanordning med kapacitet för mer än 10 patroner utgör en del av skjutvapnet eller en löstagbar sådan laddningsanordning sätts in i det. Sådana skjutvapen hör till kategori A7 enligt vapendirektivet. Ett särskilt farligt vapen är också ett kort skjutvapen för självladdande enkelskott, som konstruerats och tillverkats för att hållas med två händer och stödjas mot axeln eller annars avfyras med tvåhandsgrepp, såsom t.ex. ett kort gevär, salongsgevär, kombinationsvapen eller hagelgevär. Teleskopkolven på ett skjutvapen med teleskopkolv ska t.ex. som kortast vara sådan att skjutvapnets totala längd inte underskrider 60 cm. Sådana skjutvapen hör till kategori A8 enligt vapendirektivet. Om kategori A9 enligt vapendirektivet föreskrivs i den föreslagna nya 7 a §. 
10 §. Särskilt farliga patroner och projektiler. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket med särskilt farliga projektiler också avses projektiler, missiler och stridsspetsar som är avsedda att användas i sådana vapen som avses i 9 § 1 mom. 1 punkten. 
12 §. Modifiering och kommersiell ändring av skjutvapen och vapendelar. Till 1 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken med modifiering av ett skjutvapen också avses situationer när ett långt skjutvapen blir ett kort skjutvapen eller tvärtom. Den ändringen behövs, eftersom de definitioner i vapendirektivet som gäller skjutvapens längd tas i bruk i lagen. När ett skjutvapen modifieras kan ett skjutvapens kategori enligt vapendirektivet ändra, och därmed också den lagstiftning som tillämpas på skjutvapnet. Så kan det t.ex. förhindras att ett långt gevär modifieras till ett kort gevär utan tillstånd för modifieringen. 
Enligt 2 mom. avses med modifiering av en vapendel en sådan åtgärd på en vapendel till följd av vilken skjutvapnet ändras på ett sätt som nämns i 1 mom., om delen i fråga fästs på vapnet. Momentet föreslås kvarstå oförändrat.  
I 3 mom. föreslås det att definitionen av temporär modifiering preciseras genom tillägget att som temporär modifiering dock inte betraktas en åtgärd som leder till att ett skjutvapen blir ett särskilt farligt skjutvapen eller ett annat vapen än ett fickvapen blir ett fickvapen. 
Som modifiering eller temporär modifiering ska dock inte betraktas att tillståndshavaren till ett skjutvapen som enligt direktivet hör till kategori A kombinerar en laddningsanordning som hör till ett skjutvapen i kategori A och som tillståndshavaren lovligt innehar med ett vapen i kategori B som tillståndshavaren lovligt innehar. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., enligt vilket med kommersiell ändring av skjutvapen och vapendelar avses sådan strukturell bearbetning av ett skjutvapen eller en vapendel eller utbyte av en vapendel, som inte leder till att skjutvapnets eller vapendelens typ, funktionssätt eller kaliber ändras. Definitionen av begreppet kommersiell ändring är ny, och det bör definieras eftersom ändring av skjutvapen och vapendelar enligt artikel 1 i vapendirektivet är en form av näringsverksamhet inom vapenbranschen. Om sådan verksamhet som avses ovan utövas av en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen på grund av ett uppdrag, utgör det kommersiell ändring. Klassificeringen av skjutvapen bestäms enligt ett skjutvapens tillverkningstidpunkt, när vapnet registreras första gången. Med kommersiell ändring avses inte helt privat, icke-kommersiell verksamhet såsom ändring av skjutvapen eller vapendelar som personen i fråga äger t.ex. genom att vapnets kolv eller sikte ändras eller underhåll för att åtgärda slitna eller trasiga delar. Definitionen av reparation av vapen omfattar inte ändring av vapen eftersom reparation av vapen, till skillnad från ändring, förutsätter att något är trasigt. 
14 §. Näring i vapenbranschen. I artikel 1.1 nionde stycket i vapendirektivet definieras vapenhandlare, och i tionde stycket vapenmäklare. Genom ändringen i vapendirektivet förenhetligas skyldigheterna för vapenhandlare och vapenmäklare, och medlemsstaterna åläggs att inrätta ett system för reglering av vapenhandlar- och vapenmäklarverksamhet (artikel 4.3). Tidigare hade medlemsstaterna prövningsrätt i fråga om att inrätta ett sådant system, och nu utvidgas systemet till att utöver vapenhandlare också omfatta vapenmäklare. Det föreslås att både vapenhandlares och vapenmäklares verksamhet ska utgöra näringar i vapenbranschen enligt skjutvapenlagen. 
Enligt den inledande meningen i paragrafen är det fråga om näring i vapenbranschen endast om den utövas i kommersiellt syfte. Verksamhet som utövas i kommersiellt syfte syftar till vinst eller ett positivt ekonomiskt resultat. Den föreslagna inledande meningen motsvarar den gällande, men tillämpningsområdet utsträcks till att utöver vapenhandlare också omfatta vapenmäklare. 
Till följd av definitionerna av vapenhandlare och vapenmäklare i vapendirektivet bör 1–2 punkten kompletteras, och dessutom bör nya punkter 3–5 fogas till paragrafen. Framöver ska som näring i vapenbranschen betraktas handel och byteshandel med samt förvaring och uthyrning av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i kommersiellt syfte, Byteshandel och uthyrning föreslås som nya näringsgrenar i vapenbranschen i 1 punkten. Uthyrning är en ny slags verksamhet, som innebär att en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen hyr ut skjutvapen och vapendelar mot vederlag. 
Enligt den föreslagna 2 punkten betraktas som näring i vapenbranschen reparation och modifiering av skjutvapen och vapendelar i kommersiellt syfte; till 2 punkten föreslås också att det fogas den nya näringsgrenen kommersiell ändring av skjutvapen och vapendelar, samt tillverkning som överförs från 1 punkten. Sådan mäkling av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i kommersiellt syfte som avses i den föreslagna 3 punkten är en näring i vapenbranschen, som enligt vapendirektivet ingår i vapenmäklarnäringen. Med mäkling avses inte auktionsförteckningar, annonser eller handelsplatser i tidningar och tidskrifter eller på elektroniska plattformar, där privatpersoner i icke-kommersiellt syfte kan sälja och köpa skjutvapen, vapendelar eller patroner. Mäklingsverksamheten är inte geografiskt begränsad, utan mäklingen anses vara en näring i vapenbranschen också när en mäklare som är verksam i Finland ordnar försäljning av vapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler mellan två länder utanför EU. På mäkling och utförsel av sådana skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som ska betraktas som försvarsmateriel tillämpas lagen om export av försvarsmateriel (282/2012).  
I 4 punkten föreslås en näringsgren i vapenbranschen också vara transport av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler inom Finland i kommersiellt syfte samt ordnandet av sådan överföring, utförsel och införsel som avses i 16 § 2 mom. Till den delen föreslås en förändring, eftersom ordnandet av transporter inom Finland inte tidigare har varit tillståndspliktigt. I vapendirektivet preciseras det att överföring, utförsel och införsel är näringsgrenar i vapenbranschen, och samtidigt har transport inom Finland blivit en näringsgren inom vapenbranschen för vilken näringstillstånd i vapenbranschen alltså krävs. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 punkt., enligt vilket kommersiell tillverkning av patroner och särskilt farliga projektiler ska betraktas som en näring i vapenbranschen. Helt privat, icke-kommersiell manuell laddning av patroner eller omladdning från patrondelar för eget bruk föreslås inte utgöra näring i vapenbranschen.  
15 §. Vapensamlare. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs liksom nu om vem som betraktas som vapensamlare enligt denna lag. Enligt 1 mom. ska en vapensamlare kunna vara en fysisk person samt en sammanslutning eller stiftelse som är registrerad i Finland eller som sköter offentliga uppdrag. En förutsättning är att de samlar och förvarar skjutvapen, vapendelar eller patroner för historiska, vetenskapliga, tekniska eller utbildnings- eller kulturarvsrelaterade ändamål och att Polisstyrelsen har godkänt dem som vapensamlare.  
I 2 mom. preciseras situationen i det fall att en sådan sammanslutning eller stiftelse som avses i 1 mom. är ett museum. Museet ska då uppfylla kriterierna för erhållande av statsandelar enligt 2 § i museilagen (729/1992) och det förutsätts vara öppet för allmänheten och att museets verksamhetsområde har definierats som förvärv och förvaring av, forskning i och utställande av skjutvapen, väsentliga delar av dem eller ammunition för kulturella, vetenskapliga, tekniska eller utbildnings- eller kulturarvsrelaterade ändamål. Närmare bestämmelser om museer baserar sig på definitionen av museer i artikel 1.1 sjunde stycket i vapendirektivet. Endast museer som uppfyller definitionen av museer i vapendirektivet kan beviljas vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen, om förutsättningarna för tillstånd uppfylls. I undervisnings- och kulturministeriet bereds en ändring av museilagen, som är avsedd att ges till riksdagen under hösten 2018. Avsikten är att begreppet muséum i denna paragraf ska definieras liksom i museilagen, med beaktande av eventuella särskilda krav enligt vapendirektivet. Sedan innehållet i ändringarna av museilagen har blivit klart bör motsvarande ändringar göras i detta moment. 
16 §. Definitioner som hänför sig till transport. I 1 mom. 7 punkten föreslås en lagteknisk ändring och en hänvisning till artikel 1.3 i vapendirektivet i enlighet med ändringsdirektivet. I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad.  
17 §. Undantag från tillämpningsområdet. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten upphävs som föråldrad. Enligt 18 § är förvärv av patroner tillståndspliktigt. I nuläget är användning av egna patroner i tjänstevapen som ägs av staten begränsat. Den bestämmelsen har i praktiken gjort det möjligt att skaffa patroner med stöd av tjänstetecken t.ex. för den som inte längre har rätt till tjänstevapen. En vapenhandlare kan inte på basis av ett tjänstetecken förvissa sig om hurudant tjänstevapen en person eventuellt har rätt till.  
Det föreslås att 1 mom. 4 punkten, enligt vilken skjutvapenlagen inte gäller övningar och tävlingar som hänför sig till det frivilliga försvarsarbetet, ordnas av försvarsmakten och leds av en anställd vid försvarsmakten, preciseras så att skjutvapenlagen inte gäller sådana övningar och tävlingar med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som ägs av Försvarsmakten.  
I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad.  
18 §. Tillståndsplikt. I paragrafen föreskrivs om tillståndsplikt för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Då bestämmelserna om vapenmäklare och vapenhandlare i vapendirektivet har förenhetligats, bör också vapenmäklares verksamhet göras tillståndspliktig. Vidare har området för vapenhandlares näring utvidgats i vapendirektivet, så att det också omfattar byteshandel, uthyrning och kommersiell ändring av skjutvapen väsentliga delar, och därför har de också inkluderats i tillämpningsområdet för tillståndsplikten. Det bör beaktas att sådan reparation och kommersiell ändring som enligt lagen är tillståndspliktig förutsätter ett kommersiellt syfte, men modifiering är förbjudet också om den sker privat. Det föreslås att de kompletteringarna ska göras i 1 mom. 1 punkten. Dessutom föreslås det att kommersiell ändring fogas till den tillståndspliktiga verksamheten enligt 1 mom. 2 punkten. 
19 §. Undantag från tillståndsplikten. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten kompletteras. Enligt den punkten är förvärv och innehav av vapendelar inte tillståndspliktiga, om förvärvaren eller innehavaren har rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar. Bestämmelsen bör kompletteras för att vapendirektivets krav ska uppfyllas. I bestämmelsen begränsas i nuläget inte alls hur många vapendelar en person får förvärva. Med stöd av ett tillstånd för förvärv och innehav av vapen kan alltså i praktiken ett obegränsat antal vapendelar förvärvas. I vapendirektivet förutsätts det att vapendelar i lagstiftningen jämställs med motsvarande skjutvapen i vilka de ingår eller är avsedda att ingå. I artikel 1.11 i vapendirektivet definieras olaglig tillverkning av skjutvapen, delar till dem och ammunition. Med olaglig tillverkning avses tillverkning eller sammansättning av skjutvapen, väsentliga delar till dessa och ammunition med hjälp av väsentliga delar till skjutvapen som varit föremål för olaglig handel, utan tillstånd som utfärdats av en behörig myndighet i den medlemsstat där tillverkningen eller sammansättningen har skett, eller utan märkning av vapnen då de tillverkas i enlighet med vapendirektivet. För att förhindra olaglig tillverkning av skjutvapen genom att de sammansätts av vapendelar utan tillstånd av en behörig myndighet bör förvärv av vapendelar begränsas. Det föreslås att det enda undantaget från tillståndsplikten för förvärv och innehav av vapendelar ska gälla situationer när en vapendel förvärvas som reservdel till ett sådant skjutvapen för vilket den som förvärvar eller innehar delen har innehavstillstånd. Sådana delar får dock förvärvas högst i sådan mängd att ett annat skjutvapen inte kan sättas samman med hjälp av de vapendelar som förvärvats som reservdelar. I praktiken innebär det att vapendelar får förvärvas om det behövs t.ex. för att en vapendel har slitits eller gått sönder. Trots att inget särskilt vapentillstånd behövs för förvärv av sådana vapendelar, ska det dock beaktas att en anmälan om förvärv av vapendelar ska göras till polisen enligt 70 §, och samtidigt ska det meddelas till vilket skjutvapen delen har förvärvats.  
Det föreslås att numreringen i 1 mom. ändras från och med 2 punkten. Det föreslås att 2 a-punkten i gällande lag ändras till 3 punkten, med oförändrat innehåll. Det föreslås att till 1 mom. fogas nya 4 och 5 punkter om laddningsanordningar. Enligt den nya 4 punkten ska tillstånd enligt skjutvapenlagen inte krävas för förvärv av sådana laddningsanordningar med en kapacitet som överstiget 20 patroner som kan fogas till eller fästas vid korta skjutvapen för självladdande enkelskott med centraltändning för den som har tillstånd att inneha ett sådant kort vapen för självladdande enkelskott för vilket laddningsanordningen i fråga lämpar sig. Enligt den nya 5 punkten ska tillstånd enligt skjutvapenlagen inte krävas för förvärv av sådana laddningsanordningar med en kapacitet som överstiget 10 patroner som kan fogas till eller fästas vid långa skjutvapen för självladdande enkelskott med centraltändning för den som har ett tillstånd som berättigar till innehav av ett sådant särskilt farligt skjutvapen. Sådana laddningsanordningar med stor kapacitet som nämns ovan föreslås alltid vara tillståndspliktiga, utom för personer som har tillstånd att inneha ett sådant särskilt farligt skjutvapen för vilket laddningsanordningen i fråga lämpar sig. Det föreslås också att ett förhandssamtycke enligt denna lag ska krävas för att beställa sådana laddningsanordningar från utlandet. Den bestämmelsen behövs för att artikel 5.3 i vapendirektivet ska kunna genomföras. I den bestämmelsen förutsätts det att medlemsstaterna säkerställer att tillstånd att förvärva och inneha skjutvapen ska återkallas om det framkommer att den person som beviljades det tillståndet innehar en sådan laddningsanordning med stor kapacitet som avses ovan, men inte har tillstånd att inneha ett särskilt farligt skjutvapen. Enligt direktivet utgör kombinationen av vissa vapen och laddningsanordningar med stor kapacitet förbjudna skjutvapen. Därför är det nödvändigt att kräva tillstånd för laddningsanordningar med stor kapacitet, för att det inte ska vara möjligt att kringgå skyldigheterna enligt direktivet. 
Det föreslås att punkterna 4−8 i den gällande lagen numreras som punkterna 6−10 till följd av andra ändringar i momentet, utan att deras innehåll förändras. Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny punkt 11 om deaktiverade skjutvapen. Enligt den bestämmelsen ska tillstånd inte krävas för förvärv och innehav av deaktiverade skjutvapen, om en anmälan om det deaktiverade skjutvapnet har gjorts till polisinrättningen enligt 70 §. Begreppet deaktiverat skjutvapen definieras i 6 § 2 mom. 13 punkten. 
Det föreslås att bestämmelsen om svartkrutvapen i 2 mom. preciseras så att transport och förvaring av sådana vapen som tillverkats före 1890, och som endast lämpar sig för att avfyras med svartkrut, inte kräver tillstånd. Dessutom föreslås några språkliga preciseringar i momentet.  
Det föreslås att 3 mom. preciseras och att det föreskrivs att bestämmelser om hurudana vapendelar som betraktas som reservdelar enligt 1 mom. 2 punkten kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. 
19 a §. Förbud mot att tillverka skjutvapen, vapendelar och patroner i vissa situationer. Det föreslås att paragrafen preciseras så att det skiljs på tre olika situationer när skjutvapen, vapendelar eller patroner inte får tillverkas. Med tillverkning avses också montering av skjutvapen med hjälp av vapendelar. Förbudet mot tillverkning gäller tillverkning av vapen, vapendelar eller patroner av vapendelar eller patrondelar som olagligt förts in eller överförts till Finland eller som olagligt marknadsförts i Finland, utan att tillstånd beviljats för tillverkningen eller utan att skjutvapnet eller vapendelen vid tillverkningstidpunkten eller i samband med monteringen märks enligt 110 b § i skjutvapenlagen och anmäls i vapenregistersystemet. Vidare föreslås det att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. enligt vilket patroner inte får tillverkas utan tillstånd, utom för eget personligt bruk i ett sådant skjutvapen som tillverkaren har tillstånd att inneha. Med tillstånd som berättigar till innehav avses i detta moment också sådana situationer när någon har rätt att låna ett skjutvapen. Bestämmelsen hindrar alltså inte att patroner tillverkas för personligt bruk också i ett lånat skjutvapen. Det föreslås att paragrafens rubrik ändas så att den motsvarar innehållet. Genom ändringen görs det tydligare i skjutvapenlagen att tillverkning eller montering av skjutvapen, vapendelar och patroner är tillståndspliktig verksamhet och att de skjutvapen och vapendelar som tillverkas ska märkas och registreras i polisens vapenregistersystem. 
20 §. Näringstillstånd i vapenbranschen. I artikel 4.3 i vapendirektivet förutsätts det att medlemsstaterna har ett system för reglering av vapenhandlar- och vapenmäklarverksamhet. Systemet ska åtminstone inbegripa de åtgärder för att registrera vapenhandlare och vapenmäklare som är verksamma på medlemsstatens territorium och bevilja tillstånd för dem. Dessutom ska en prövning göras av den berörda vapenhandlarens eller vapenmäklarens personliga och yrkesmässiga integritet och relevanta förmåga; i fråga om juridiska personer gäller ska prövningen gälla både den juridiska personen och den fysiska person eller de personer som leder företaget. Det föreslås att bestämmelserna om näringstillstånd i vapenbranschen ändas så att de som helhet uppfyller bestämmelserna i vapendirektivet om tillsyn över och tillståndsförfarande för vapenhandlare och vapenmäklare. Samtidigt föreslås lagtekniska korrigeringar för att avskaffa överlappande bestämmelser.  
Ingen ändring föreslås i ordalydelsen i 1 mom., men enligt förslaget ska bestämmelsen om meddelande och återkallelse av näringstillstånd i vapenbranschen också gälla vapenmäklare. Det föreslås att om förutsättningarna för återkallelse av näringstillstånd i vapenbranschen föreskrivs i 23 och 23 a §.  
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om förutsättningarna för att meddela näringstillstånd i vapenbranschen. För näringstillstånd i vapenbranschen krävs att sökanden både uppfyller kraven på fysiska och juridiska personer som utövar näring i vapenbranschen enligt 20 a § och kraven på näring i vapenbranschen enligt 14 §. Med avvikelse från tidigare föreslås det att i momentet inte längre förtecknas olika näringar i vapenbranschen, utan det hänvisas till 14 § där de olika näringarna i vapenbranschen förtecknas. Vidare föreslås en hänvisning till 20 a §, där det föreskrivs om förutsättningarna för att fysiska och juridiska personer ska beviljas näringstillstånd i vapenbranschen.  
I 3 mom. föreskrivs om situationer när avsikten är att i näringsverksamheten hantera eller förvara skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farlig ammunition. En förutsättning för beviljande av vapentillstånd är då, utöver det som sägs i 2 mom., att förvaringslokalerna för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler har konstaterats vara säkra med beaktande av arten och omfattningen av sökandens näringsverksamhet i vapenbranschen och har godkänts av polisinrättningen på den ort där förvaringslokalerna är belägna. Tillsyn och godkännande som sker på förhand har betydande inverkan på vapensäkerheten och förvaringssäkerheten. En inspektion som genomförs innan ett näringstillstånd i vapenbranschen meddelas kan ge information om huruvida förutsättningarna för näringstillstånd i vapenbranschen enligt 20 a § uppfylls och om näringsverksamhet enligt 14 §. Dessutom kan tillståndsmyndigheten vid tillsynen få information som kan vara till nytta när innehållet, villkoren och begränsningarna för ett näringstillstånd i vapenbranschen fastställs enligt 21 §. Villkoren och begränsningarna kan utöver lokalernas och förvaringsutrymmenas konstruktionssäkerhet och larmanläggningar också t.ex. gälla försäkringar och skadekontroll i allmänhet. Liksom i nuläget har beviljandet av tillstånd att hantera vapen och godkännandet av förvaringsutrymmen preventiv betydelse för tryggandet av allmän ordning och säkerhet genom administrativa metoder för brottsbekämpning. Förfarandet gynnar en kostnadseffektiv skötsel av polisens tillståndsförvaltning.  
20 a §. Förutsättningar för näringstillstånd i vapenbranschen. Paragrafen är ny, och i den föreskrivs om förutsättningarna för att meddela fysiska och juridiska personer näringstillstånd i vapenbranschen. Till paragrafen överförs bestämmelserna om förutsättningar för näringstillstånd i vapenbranschen från 20 §, och dessutom kompletteras förutsättningarna så att kraven på övervakning av vapenhandlares och vapenmäklares verksamhet i artikel 4.3 i vapendirektivet. I praktiken motsvarar förutsättningarna för näringstillstånd i vapenbranschen enligt 20 a § i huvudsak gällande lagstiftning och praxis i fråga om vapenhandlare, och i fortsättningen föreslås de också gälla vapenmäklare. Nuvarande praxis och metoder har visat sig fungera, men förfarandet har inte tidigare reglerats så här noggrant i lag. Enligt grundlagen ska bestämmelser om rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Vidare motsvarar paragrafens innehåll i huvudsak bestämmelsen om förutsättningar för näringstillstånd för säkerhetsbranschen enligt den gällande lagen om privata säkerhetstjänster. Syftet med förutsättningarna enligt paragrafen är att säkerställa att innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen och de personer som eventuellt står bakom den uppfyller vissa krav på personliga egenskaper, och att det finns tillräckliga ekonomiska förutsättningar för verksamheten.  
En sökande som uppfyller förutsättningarna för tillstånd föreslås fortfarande inte ha en absolut rätt att få tillstånd. Liksom i nuläget föreslås det att ett skäl till ett negativt förvaltningsbeslut om tillstånd t.ex. ska kunna vara att näringstillstånd söks utan någon verklig avsikt att utöva sådan verksamhet som förutsätter näringstillstånd i vapenbranschen enligt 14 §. Tillstånd ska också kunna nekas om en utredning visar att avsikten är att verksamheten faktiskt ska utövas av någon annan än sökanden, som själv inte kan ansöka t.ex. för att förutsättningar för tillstånd saknas.  
Det föreslås att i 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att meddela fysiska personer näringstillstånd i vapenbranschen. Förutsättningarna för att meddela tillstånd ska bedömas enligt 1 mom. också om sökanden är enskild näringsidkare. Enligt 1 punkten ska sökanden alltid vara myndig. Ingen övre åldersgräns föreslås. Enligt 2 punkten ska näringstillstånd i vapenbranschen fortfarande förutsätta att sökanden är berättigad att idka näring, dvs. uppfyller förutsättningarna för fysiska eller juridiska personer enligt 1 § 1 eller 2 mom. i lagen angående rättighet att idka näring (122/1919). Enligt 3 punkten ska sökanden ha utnämnt en ansvarig person enligt 26 § redan när tillstånd ansöks, eftersom näringstillstånd i vapenbranschen inte kan meddelas om inte tillståndshavaren har en godkänd ansvarig person. De bestämmelserna motsvarar gällande bestämmelser, och fanns tidigare i 20 § 3 mom. Sökanden ska också i fråga om hälsotillstånd och uppförande lämpa sig för att idka näring i vapenbranschen. Det föreskrivs i den föreslagna 4 punkten. Bestämmelsen motsvarar kraven på den som meddelas tillstånd enligt 45 §. För den som idkar tillståndspliktig näringsverksamhet kan ställas striktare krav på oförvitlighet. Verksamheten innebär möjligheter att ta del av konfidentiella handlingar och kunduppgifter, som t.o.m. kan möjliggöra brottslig verksamhet. Därför bör det anses befogat att ställa krav på personliga egenskaper. Avsikten är inte att förändra bedömningen av förutsättningar som gäller hälsotillstånd och uppförande. I praktiken ska bedömningen fortfarande i stor utsträckning göras utifrån uppgifter som fås från myndigheternas register, men vid behov kan också andra metoder såsom intervjuer användas. I praktiken är avsikten att bedömningen fortfarande uttryckligen ska gälla sådana brott eller annat dåligt uppförande som har betydelse för prövningen av förutsättningar för näringstillstånd i vapenbranschen. Å andra sidan kan också sådana brott som inte verkar ha samband med de egenskaper som krävs i vapenbranschen tyda på sådan vårdslöshet, att sökandens pålitlighet också som aktör i vapenbranschen bör ifrågasättas. Det finns heller inget skäl att ändra den praxis för bedömning av sökandens personliga egenskaper som har utformats medan gällande skjutvapenlag har varit i kraft. Bedömningen av personliga egenskaper påverkas alltså fortfarande bl.a. av tecken på oskäligt rikligt bruk av rusmedel, sökandens livsstil och attityd, skador och sjukdomar som minskar sökandens förmåga att idka verksamheten, tidigare näringsförbud samt försummelser som gäller arbetarsäkerhet och arbetarskydd. Förteckningen är inte uttömmande, utan tillståndsmyndigheten ska pröva varje enskilt fall för sig. Det föreslås att till 5 punkten fogas ett krav på att sökanden ska ha sådan kännedom om näringsverksamhet i vapenbranschen som verksamheten kräver. Det avses att tillståndshavaren t.ex. ska ha avlagt provet för ansvariga personer och därmed påvisat kännedom om näringsverksamhet i vapenbranschen. I 6 punkten föreslås ingå en bestämmelse om att sökanden inte får vara försatt i konkurs och att sökandens rättshandlingsförmåga inte får ha begränsats, och enligt 7 punkten ska sökanden med tanke på sin förmögenhet kunna sköta sin näring i vapenbranschen. Bestämmelsen om förmögenhet är inte avsedd att begränsa näringsverksamheten annat än så att tillståndshavaren också i praktiken ska ha finansiella förutsättningar att utöva den näringsverksamhet i vapenbranschen som avses i tillståndet. De bestämmelserna motsvarar den gällande bestämmelsen om sökandens finansiella handlingsförmåga i 20 § 3 mom. I synnerhet bedömningen vad som är en tillräcklig förmögenhet förutsätter alltid en prövning av det enskilda fallet. Prövningen beror både på den planerade näringsverksamhetens omfattning och på dess art. Företagets ägarbas bör vara sån att den ger tillräckliga förutsättningar för att idka näring i vapenbranschen på behörigt sätt. Sökandens finansiella ställning kan i fråga om företagsverksamhetens ekonomi vara mycket olika om verksamheten är i startskedet jämfört med om sökanden redan tidigare idkat näringsverksamhet. I synnerhet i fråga om nya aktörer som inleder sin företagsverksamhet kan tillståndsprövningen vara utmanande; verksamhetsförutsättningarna bör bedömas brett men dock så att verksamheten inte kan orsaka snedvriden eller annars osund konkurrens. Den finansiella handlingsförmågan tryggas delvis av att vapensäkerheten inte kan äventyras t.ex. genom olika oärliga eller bedrägliga gärningar vid försäljning eller byte. Om det inte är möjligt att förvissa sig om den finansiella funktionsförmågan bör tillstånd inte meddelas, eftersom framtida förseelser och brott kan förhindras genom att tillstånd inte meddelas. Också i sådana fall är det en lindrigare åtgärd att inte meddela tillstånd än att återkalla ett tillstånd.  
I 2 mom. föreslås ingå en bestämmelse om förutsättningarna för att näringstillstånd i vapenbranschen ska kunna meddelas juridiska personer. Den förutsättning om tillräcklig förmögenhet som nämns i 1 punkten gäller uttryckligen den juridiska personens förmögenhet. Ofta kan det bedömas om en juridisk persons förmögenhet är tillräcklig utifrån bokslutshandlingar som lämnas till myndigheten. I fråga om juridiska personer som inleder sin verksamhet kan det å andra sidan bli nödvändigt att också utnyttja andra tillgängliga utredningar som begärs av sökanden. Förmögenheten hos personer som hör till den juridiska personens förvaltningsorgan och andra motsvarande personer ska alltså inte utredas. Sådana personer ska dock uppfylla kraven enligt 1 mom. 1−2, 4 och 6 punkten. Syftet med bestämmelsen är att i enlighet med artikel 4.3 i vapendirektivet säkerställa att ledamöterna i juridiska personers förvaltningsorgan uppfyller samma krav på personliga egenskaper som ställs på fysiska personer i 1 mom. 
21 §. Innehållet i samt villkor, begränsningar och giltighetstid för näringstillstånd i vapenbranschen. Enligt 1 mom. ska i ett näringstillstånd i vapenbranschen nämnas den verksamhet tillståndet gäller. Det föreslås att momentet preciseras genom att det i fråga om verksamheten hänvisas till näringar i vapenbranschen enligt 14 §. Dessutom föreslås det att momentet preciseras så, att en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen med stöd av det tillståndet får förvärva och inneha skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler endast för näringsverksamheten i vapenbranschen. Genom de bestämmelserna görs tillsynen tydligare, och samtidigt förbättras parternas rättssäkerhet genom att missförstånd kan undvikas.  
Till momentet fogas en formulering om att det verksamhetsstället eller de verksamhetsställena för en näringsidkare i vapenbranschen ska nämnas i näringstillståndet i vapenbranschen. Fortfarande ger ett näringstillstånd i vapenbranschen i regel rätt att utöva verksamhet i hela landet. I tillståndet ska det dock nämnas vid vilket eller vilka verksamhetsställen verksamheten huvudsakligen bedrivs, eftersom för tillståndstillsynen viktiga frågor om förvaringen av skjutvapen och näringsverksamheten har samband med verksamhetsstället. Eftersom verksamhetsstället också ska vara föremål för tillsyn, är det med tanke på den allmänna ordningen och säkerheten samt ett effektivt genomförande av tillsynen mycket viktigt att den nämns. Temporärt kan verksamhet också idkas annanstans än på ett fast verksamhetsställe som nämns i tillståndet, men då ska tillståndshavaren särskilt se till att förvaringen, hanteringen och transporten av vapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler sker omsorgsfullt och säkert så att inga tillståndspliktiga föremål utan tillstånd kan komma i andras besittning. I ett näringstillstånd i vapenbranschen ska också anges antalet ansvariga personer enligt 26 § utifrån den tillståndspliktiga verksamhetens omfattning, antalet verksamhetsställen och förvaringsutrymmen och deras placering samt andra motsvarande faktorer. Polisstyrelsen ska också fastställa de ansvariga personernas ansvarsområden. Ofta är en ansvarig persons ansvarsområde geografiskt, men det kan också omfatta en viss verksamhet som förutsätter näringstillstånd. Verksamhet med stöd av näringstillstånd i vapenbranschen får inte inledas förrän kraven på ansvariga personer enligt näringstillståndet i vapenbranschen uppfylls. Om Polisstyrelsen i näringstillståndet kräver fler ansvariga personer än sökanden har uppgett i ansökningsskedet, ska näringsidkaren meddela rätt antal ansvariga personer innan den verksamhet som bedrivs med stöd av näringstillstånd i vapenbranschen får inledas. 
Det föreslagna 2 mom. är nytt. I det preciseras gällande bestämmelser genom att det föreskrivs att ett näringstillstånd i vapenbranschen ger näringsidkaren rätt att för sin näringsverksamhet förvärva och inneha sådana skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som anges i tillståndet. Vapnen, vapendelarna, patronerna och de särskilt farliga projektilerna får endast användas i näringsverksamheten, och ett näringstillstånd får t.ex. inte utnyttjas som ett alternativ till vapentillstånd för att förvärva och inneha skjutvapen för er persons hobby. Näringsverksamhet och andra vapentillståndsförfaranden bör vara tydligt åtskilda, också i det fallet att en fysisk person är innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen. Ett näringstillstånd i vapenbranschen som enbart baserar sig på sådan näringsverksamhet som avses i 14 § 3 och 4 punkten ska inte ge rätt att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. De näringar i vapenbranschen som nämns ovan är mäkling, förflyttning inom Finland samt ordnande av överföring, utförsel eller införsel över Finlands gränser eller utanför Finlands gränser av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler enligt 16 § 2 mom. Förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler är inte nödvändiga för utövandet av sådan näringsverksamhet. 
Av grundade skäl kan ett näringstillstånd i vapenbranschen också innefatta rätten att för näringsverksamheten förvärva och inneha särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem. Som grundade skäl kan t.ex. betraktas att det i näringsverksamheten hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen har uppstått affärs- eller avtalsförhållanden med sådana kunder som har rätt att förvärva sådana skjutvapen eller delar till dem. Den rätten ska dock uttryckligen nämnas i näringstillståndet i vapenbranschen, och typerna av särskilt farliga skjutvapen och delar till dem ska specificeras. Medlemsstaterna får tillåta vapenhandlare och vapenmäklare att inom ramen för sin respektive yrkesutövning – och under förutsättning att strikta villkor om säkerhet är uppfyllda – förvärva, tillverka, deaktivera, reparera, leverera, överföra och inneha skjutvapen, väsentliga delar till skjutvapen och ammunition i kategori A. I 20 § 3 mom. föreslås om godkännande av säkra förvaringslokaler, och också annars ställs det i bestämmelser om näringstillstånd i vapenbranschen upp sådana strikta säkerhetskrav som krävs i vapen-direktivet, enligt vilka vapenhandlare och vapenmäklare av grundade skäl kan meddelas till-stånd att för näringsverksamheten förvärva och inneha också särskilt farliga skjutvapen och vapendelar.  
Paragrafens 3 och 4 mom. är nya, och enligt dem ska Polisstyrelsen få foga vissa villkor och begränsningar till ett näringstillstånd i vapenbranschen och vid behov ändra eller utöka dem under vapentillståndets giltighetstid till följd av förändringar som inte är temporära. 105−107 § i gällande lag har gjort det möjligt att ställa upp villkor och begränsningar, men genom de ändringar som nu föreslås preciseras innehållet i villkoren och begränsningarna och förfarandet för att ställa upp dem. Liksom hittills, föreslås Polisstyrelsen vara den myndighet som utfärdar och ändrar villkor och begränsningar. Det är motiverat med beaktande av att Polisstyrelsen också är den myndighet som meddelar tillstånd. Villkoren kan bero på den tillståndspliktiga verksamhetens art eller omfattning, sökandens verksamhetsställens och förvaringsutrymmens antal, placering och säkerhet samt andra motsvarande faktorer. Att sörja för säkerheten i denna särskilt reglerade bransch är mycket viktigt, och myndigheten bör ha möjlighet att ingripa om en situation eller struktur innebär att säkerheten äventyras och att i förebyggande syfte ställa upp nya villkor för ett tillstånd trots att det kan få ekonomiska konsekvenser för tillståndshavaren. Att sörja för säkerheten och förebygga brott förutsätter tillräckliga möjligheter att ingripa på förhand i riskfaktorer som uppstår i näringsverksamhet och verksamhet i vapenbranschen. I sak har motsvarande bestämmelser gällt nuvarande näringstillstånd i vapenbranschen. Också i vapendirektivet förutsätts det att medlemsstaterna utövar fungerande och effektiv tillsyn över vapenhandlare och vapenmäklare, och därför kan uppställandet av villkor och begränsningar få större betydelse i framtiden. Genom villkor som fogas till tillståndet kan tillståndet t.ex. begränsas att endast omfatta ett visst slags tillståndspliktig näringsverksamhet, om sökanden inte har för avsikt att utöva annan tillståndspliktig verksamhet. Liksom hittills kommer också t.ex. villkor med geografiska begränsningar i fråga bl.a. om det framgår av de handlingar som bifogas tillståndsansökan att sökanden inte har faktiska förutsättningar att utöva verksamhet i hela landet. En typisk begränsning i ett näringstillstånd i vapenbranschen kan gälla sättet och platsen för förvaring av vapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, samt de mängder som får förvaras på en förvaringsplats. I fråga om särskilt farliga skjutvapen kan en begränsning t.ex. gälla vapentypen eller det högsta antalet särskilt farliga skjutvapen som får förvaras.  
Liksom hittills kan ändringar eller tillägg i villkoren eller begränsningarna initieras antingen av innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen eller av tillståndsmyndigheten. Trots att ändring får sökas i ett beslut om ändring eller utökning av villkor och begränsningar, innebär ändringar i villkor och begränsningar inte att ett nytt näringstillstånd i vapenbranschen meddelas.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. I det föreskrivs, liksom i det gällande 2 mom., att ett näringstillstånd i vapenbranschen i regel ska vara i kraft tillsvidare. Det har inte funnits behov av att begränsa giltighetstiden, eftersom innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen enligt 22 § är skyldiga att meddela om vissa förändringar i verksamheten. Tidsbegränsning kan komma i fråga av särskilda skäl, t.ex. om en tillståndshavare inte på ett tillräckligt sätt förmått övertyga om kontinuiteten i faktorer som krävs för tillstånd, trots att förutsättningarna för näringstillstånd uppfylls vid ansökningstidpunkten. Om återkallelse av tillstånd föreskrivs särskilt i 23 och 23 a §. Det föreslås att till 5 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken ett intyg över att näringstillstånd i vapenbranschen meddelats ska vara i kraft högst fem år, också om själva näringstillståndet är i kraft tills vidare. Syftet med det förfarandet är att säkerställa att näringsidkarna sinsemellan tillräckligt säkert kan förvissa sig om att de andras näringstillstånd i vapenbranschen är i kraft. Det förfarandet stärker avsevärt det administrativa förebyggandet av brott jämfört med nuläget. För myndigheternas del behövs sekretessen för tillståndsuppgifter enligt 113 § i skjutvapenlagen, men för att säkra tilltron till näringsverksamheten i vapenbranschen är det viktigt att näringsidkare i vapenbranschen kan kontrollera sådana uppgifter om motparten som behövs i näringsverksamheten. I det syftet bör det vara möjligt att ge innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ett intyg över att näringstillståndet i vapenbranschen är i kraft. Med stöd av det kan en näringsidkare i vapenbranschen i realtid försäkra en annan part att den har rätt att agera part i handel med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i sin vapennäringsverksamhet. Det förfarandet skapar ett starkt element av rättssäkerhet för parterna, samtidigt som det bidrar till att förebygga äventyrande av allmän ordning och säkerhet. Hittills har näringstillstånd i vapenbranschen meddelats i pappersform, och då myndigheterna inte fått alla återkallade näringstillstånd i sin besittning har det funnits en risk för missbruk. Det föreslagna förfarandet motsvarar till sin struktur förfarandet för uppehållstillstånd som är i kraft tills vidare; uppehållstillståndskortet förnyas med bestämda intervaller. Det förfarandet uppfyller kravet på regelbunden övervakning av vapentillstånd minst vart femte år i artikel 7.4 i vapendirektivet. Det föreslås att bemyndigandet i 119 § att genom förordning av statsrådet föreskriva om intyg över tillstånd och om förfarandet för att förnya det också ska gälla näringstillstånd i vapenbranschen. 
22 §. Anmälan om ändring av näringstillstånd i vapenbranschen. Det föreslås att i paragrafen, liksom hittills, föreskrivs om sådana ändringar i fråga om utövandet av näringsverksamhet i vapenbranschen som innehavaren av ett näringstillstånd i vapenbranschen ska anmäla till tillståndsmyndigheten. Det föreslås att bestämmelserna preciseras så att kraven på övervakning av vapenhandlares och vapenmäklares verksamhet i artikel 4.3 i vapendirektivet genomförs. Vidare genomförs genom denna paragraf också kravet på omprövning av vapentillstånd enligt artikel 7.4 och 6.7 i vapendirektivet i fråga om vapenhandlare och vapenmäklare. I kombination med 116 § om tillsynen över vapennäringsidkare uppfyller denna paragraf kraven i vapendirektivet på regelbunden övervakning av innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen. 
Det föreslås att i 1 mom. föreskrivs om de omständigheter om vilka en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen är skyldig att göra en ändringsanmälan för övervakning av förutsättningarna för näringstillstånd i vapenbranschen. En ändringsanmälan kan göras antingen skriftligt eller elektroniskt. Ändringsanmälan ska göras hos Polisstyrelsen, som är tillståndsmyndighet. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs om anmälan om ändringar av namn, firma, eller bolagsform hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen, om grundande och indragning av ett verksamhetsställe, ändringar i ett förvaringsutrymmes förhållanden eller placering, ibruktagande av ett nytt förvaringsutrymme och tagande ur bruk av ett förvaringsutrymme samt ändring av ett förvaringsutrymmes adress. Bestämmelsens sakinnehåll motsvarar den gällande 22 §, men har preciserats och utökats med anmälningsplikt för ändringar i firman för en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen, och vidare har de situationer preciserats när en ändringsansökan ska göras om ändringar som gäller verksamhetsställen och förvaringsutrymmen. Det är väldigt viktigt att anmälningsplikten uppfylls, eftersom ändrade förhållanden kan ha betydelse för tillståndstillsynen. Vidare har anmälningsplikten också en direkt förebyggande effekt på den allmänna ordningen och säkerheten, och samtidigt kan den trygga myndigheternas tillgång till aktuella uppgifter.  
I 2 mom. föreslås en skyldighet för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen att meddela om personer som ingår i rörelsens förvaltningsorgan, verkställande direktören, en bolagsman i ett öppet bolag eller en ansvarig bolagsman i ett kommanditbolag byts ut. De personerna ska uppfylla förutsättningarna enligt 21 § 2 mom. 2 punkten.  
I 3 punkten föreslås en skyldighet för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen att göra en ändringsanmälan om verksamheten avslutas helt eller avbryts för en längre tid än en månad. I den föreslagna 4 punkten ska en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen göra en anmälan till tillståndsmyndigheten om verksamhet som har avbrutits för längre tid än en månad återupptas, dvs. om näringsverksamheten i vapenbranschen fortsätter. Om motsvarande skyldighet föreskrivs i gällande 22 § 1 mom. 
I det föreslagna 2 mom. ställs det upp en tidsfrist för ändringsanmälan och föreskrivs om vissa handlingar som ska lämnas i samband med anmälan. För att sådana ändringar som avses i paragrafen ska kunna beaktas vid tillståndstillsynen, ska ändringsanmälan göras så snart som möjligt efter att innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen har fått vetskap om förändringen. Därför föreslås det att tidsfristen för ändringsanmälan förkortas från 30 dagar enligt gällande 22 § 1 mom. till sju dagar. Enligt det föreslagna 2 mom. ska förändringar i regel anmälas redan innan de inträffar. Förändringar ska dock i varje händelse anmälas senast sju dagar efter att de inträffat. I 2 mom. föreslås också en bestämmelse om skyldigheten för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen att bifoga vissa handlingar till ändringsanmälan när det är fråga om ett byte av ansvarig person enligt 1 mom. 2 punkten. De handlingar som ska lämnas in är desamma som ska uppvisas för de ansvariga personernas del när en juridisk person ansöker om näringstillstånd i vapenbranschen. Den föreslagna paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak bestämmelserna om anmälan om ändringar i näringsverksamheten i lagen om privata säkerhetstjänster.  
23 §. Upphörande och återkallelse av näringstillstånd i vapenbranschen. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om sådana situationer när ett näringstillstånd i vapenbranschen upphör att gälla eller ska återkallas. Paragrafen motsvarar i huvudsak den gällande 23 §, men till den har fogats bestämmelser om när ett tillstånd upphör att gälla eller ska återkallas i en konkurssituation och när innehavaren av ett näringstillstånd i vapenbranschen har dött. Paragrafens syfte är att delvis säkerställa att kraven på tillräcklig övervakning av vapenhandlare och vapenmäklare i vapendirektivet genomförs. En laglig, fungerande handel och mäklarverksamhet i vapenbranschen spelar en betydande roll för vapensäkerheten.  
I 1 mom. föreskrivs om sådana situationer när ett näringstillstånd i vapenbranschen upphör att gälla. I momentet föreskrivs att ett näringstillstånd i vapenbranschen upphör att gälla, om den verksamhet som avses i tillståndet inte har inletts inom ett år från den dag tillståndet meddelades. Den bestämmelsen föreslås ingå i 1 punkten. Bestämmelsens syfte är att säkerställa att näringstillstånd i vapenbranschen inte söks utan avsikt att faktiskt idka kommersiell näringsverksamhet i vapenbranschen. På det sättet kan tillståndstillsynen också riktas till sådana aktörer som faktiskt utövar näringsverksamhet inom branschen i fråga.  
Det föreslås att till momentet fogas en ny 2 punkt, enligt vilken ett näringstillstånd i vapenbranschen upphör att gälla ett år efter att tillståndshavarens konkurs har inletts eller tillståndshavaren har avlidit. Syftet med bestämmelsen är att göra det möjligt för konkursboet eller dödsboet att slutföra näringsverksamheten på ett vettigt sätt, eller alternativt att ordna så att näringsverksamheten fortsätter.  
I 2 mom. föreskrivs liksom hittills om sådana situationer när Polisstyrelsen är skyldig att återkalla ett näringstillstånd i vapenbranschen. I sådana situationer som avses i momentet uppfylls inte längre förutsättningarna för att meddela näringstillstånd i vapenbranschen. 1 och 2 punkten motsvarar gällande bestämmelser, men det föreslås att de preciseras genom hänvisningar till förutsättningarna för att meddela näringstillstånd i vapenbranschen enligt 20 och 20 a §. Ett näringstillstånd i vapenbranschen ska alltså återkallas t.ex. om konkursboet eller dödsboet för en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen inte inom tidsfristen har uppgett en temporär ansvarig person eller en ansvarig person för Polisstyrelsen. Bestämmelserna om återkallelse behövs för att det ska gå att avvärja sådan näringsverksamhet i vapenbranschen som är olovlig eller äventyrar den allmänna ordningen och säkerheten. Bestämmelserna ökar också effektiviteten i myndigheternas tillsyn. Vidare kan bestämmelserna bidra till ett bättre konsumentskydd.  
Inga ändringar föreslås i bestämmelserna om återkallelse efter prövning i 3 mom. 
23 a §. Temporär återkallelse av giltigheten för näringstillstånd i vapenbranschen. Paragrafen är ny. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om temporär återkallelse av giltigheten för näringstillstånd i vapenbranschen. Det föreslås att Polisstyrelsen ska kunna återkalla giltigheten för ett näringstillstånd i vapenbranschen, om ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd enligt 23 § har väckts. I praktiken kan bestämmelsen alltså tillämpas när polisen har fått vetskap om sådana omständigheter som sannolikt leder till att ett näringstillstånd i vapenbranschen återkallas. I sådana fall är det ofta nödvändigt att snabbt avbryta tillståndet genom att återkalla dess giltighet temporärt. I gällande skjutvapenlag föreskrivs inte om temporär återkallelse av giltigheten för näringstillstånd i vapenbranschen. Polisstyrelsen är behörig myndighet för beslut om egentlig återkallelse, och det föreslås också att Polisstyrelsen ska vara behörig myndighet för beslut om temporär återkallelse av ett tillstånds giltighet. En temporär återkallelse ska vara i kraft högst tre månader. Polisstyrelsen ska dock av särskilda skäl kunna förlänga den temporära återkallelsen med högst sex månader i taget, om det ärende som gäller egentlig återkallelse ännu är under behandling. En temporär återkallelse ska kunna förlängas med sex månader om tillståndshavaren misstänks för brott. Den föreslagna paragrafens sakinnehåll motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om privata säkerhetstjänster. 
24 §. Konkurs eller dödsfall för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen. Om en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen försätts i konkurs eller avlider, innebär denna paragraf att konkursboet eller dödsboet har en skälig tid på sig för att på behörigt sätt avsluta näringsverksamheten eller hitta någon som fortsätter med den. Bestämmelsens sakinnehåll motsvarar i huvudsak den gällande 24 §, men den har kompletterats med bestämmelser som syftar till att säkerställa att skjutvapenlagen följs i näringsverksamheten också efter att en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen har försatts i konkurs eller avlidit.  
Det föreslås att till 1 mom. fogas en bestämmelse om att en förutsättning för att konkurs- eller dödsboet ska få fortsätta näringsverksamheten är att förutsättningarna för att meddela näringstillstånd i vapenbranschen enligt 20 och 20 a § fortfarande uppfylls.  
Enligt 2 mom. ska konkurs- eller dödsboets förvaltare, en dödsbodelägare eller någon annan som förvaltar boet underrätta Polisstyrelsen om en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen försatts i konkurs eller avlidit, samt om förändringar i fråga om ansvariga personer enligt 26 § inom sju dagar från att konkursen inletts eller vetskap fåtts om dödsfallet. Bestämmelserna motsvarar delvis det gällande 24 § 1 mom. Till momentet har fogats en skyldighet att meddela om förändringar i fråga om ansvariga personer enligt 26 §. Dessutom föreslås det att tidsfristen för att meddela förändringar förkortas från nuvarande 30 till sju dagar. Bestämmelsen motsvarar också i stor utsträckning bestämmelserna om näringstillstånd för säkerhetsbranschen i lagen om privata säkerhetstjänster.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., till vilket överförs bestämmelsen i nuvarande 2 mom. om att vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om konkurs eller dödsfall för en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska gälla också när en sammanslutning eller stiftelse har upphört enligt de bestämmelser som gäller dem. 
25 §. Anmälan till vapenregistersystemet och införande av uppgifter. Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras så att den motsvarar innehållet. I paragrafen görs behövliga ändringar, genom vilka de ändringar i artikel 4.4 i vapendirektivet som gäller registrering av skjutvapen och vapendelar genomförs. Syftet med ändringarna i vapendirektivet är att effektivera spårningen och identifieringen av skjutvapen och vapendelar.  
I 1 mom. föreskrivs om vilka uppgifter en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska lämna till vapenregistersystemet medan näringsverksamheten pågår. Det föreslås att de uppgifter som ska lämnas kompletteras i enlighet med ändringen i artikel 4.4 i vapendirektivet med adresser för leverantörer och förvärvare av skjutvapen, effektiva luftvapen, gassprayer och vapendelar, samt för uppdragsgivare för reparation eller modifiering av dem eller sådana föremål som nämns ovan. Anmälningsplikten ska i också gälla utlåning av skjutvapen, effektiva luftvapen, gassprayer och vapendelar, samt uppgifter om utlånaren och låntagaren. Dessutom föreslås det att också födelsetiden samtidigt ska uppges, så att personerna kan identifieras. Den dag då en anmälan om dessa uppgifter har anlänt ska antecknas i vapenregistersystemet.  
Det föreslås att 2 mom. ändras så att där föreskrivs om skyldigheten för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen att också meddela om modifiering, deaktivering och förstörelse av vapen som de innehar. Av anmälan ska framgå skjutvapnets eller vapendelens identifieringsuppgifter och vilken ändring som gjorts samt tidpunkten för ändringen.  
Det föreslås att i 3 mom. tas in en bestämmelse enligt vilken en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska meddela identifieringsuppgifter också för patroner och särskilt farliga projektiler, eller föra in uppgifter om dem i det register som avses i 5 mom. I nuläget ingår den bestämmelsen i 25 § 1 mom., och bestämmelsens sakinnehåll är oförändrat. 
Det föreslås att i 4 mom. tas in en bestämmelse om att anmälningar enligt 1–3 mom. ska göras elektroniskt inom tio dagar från att innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen har mottagit eller överlåtit föremålet i fråga. Bestämmelser om anmälan av identifieringsuppgifter om vapen och vapendelar vid överlåtelse av föremålet föreslås ingå i 42 c §. Anmälan om överlåtelse av patroner och särskilt farliga projektiler ska göras i samband med överlåtelsen. I nuläget ingår den bestämmelsen i 25 § 1 mom., och bestämmelsens sakinnehåll är oförändrat. 
Det föreslås att i 5 mom. tas in bestämmelserna i det nuvarande 25 § 2 mom. om det register över patroner och särskilt farliga projektiler som innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska föra. 
Det föreslås att i 6 mom. tas in bestämmelsen i det nuvarande 25 § 3 mom. om befullmäktigande för statsrådet att utfärda en förordning om anmälan av och register över de uppgifter som avses i paragrafen; dessutom föreslås språkliga ändringar i paragrafen. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 7 mom., enligt vilket en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen får avvika från anmälningsplikten enligt 1 mom. om innehavaren av ett skjutvapen eller en vapendel har lämnat skjutvapnet eller vapendelen till näringsidkaren och föremålet innehas av innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen i högst tio dagar. Bestämmelsens syfte är att minska den administrativa bördan för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen i sådana situationer när ett skjutvapen eller en vapendel har lämnats till en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen för en kort tid, t.ex. för service eller reparationer. 
26 §. Ansvarig person. I paragrafen föreskrivs om den ansvariga person som ansvarar för näringsverksamheten hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen. Den ansvariga personen ansvarar för att näringsverksamheten i vapenbranschen bedrivs enligt denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt enligt tillståndsvillkoren. I lagen har dock inte tillräckligt noggrant föreskrivits om de ansvariga personernas antal eller uppgifter, om hur de godkänns eller hur godkännandet återkallas. Det föreslås att bestämmelserna om ansvariga personer preciseras, vilket förutsätter att bestämmelserna i 26 § fördelas på olika paragrafer. Genom ändringarna genomförs delvis kravet i vapendirektivet på övervakning av vapenhandlares och vapenmäklares verksamhet. Bestämmelserna motsvarar vad som föreskrivs i lagen om privata säkerhetstjänster om motsvarande ansvariga föreståndare hos innehavare av näringstillstånd för säkerhetsbranschen. 
Enligt det föreslagna 1 mom. ska en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen i sin tjänst ha en eller flera ansvariga personer, som godkänts enligt 26 c §. Det är möjligt att näringsverksamheten i vapenbranschen är så omfattande att det krävs flera ansvariga personer. Om innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen har flera ansvariga personer i sin tjänst, löper verksamheten också bättre vid förändringar Det föreslås att antalet ansvariga personer fastställs i näringstillståndet i vapenbranschen. Bestämmelsens sakinnehåll motsvarar nuvarande 26 § 1−2 mom. 
Det föreslagna 2 mom. är nytt, och där föreskrivs det om förfarandet när den ansvariga personens tjänst hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen upphör eller den ansvariga personens annars upphör att sköta uppgiften som ansvarig person, eller godkännandet att vara ansvarig person löper ut. Enligt 3 mom. då ska en ansökan om godkännande av en ny ansvarig person göras inom sju dagar, när den ansvariga personens anställning upphör, den ansvariga personen inte längre sköter uppgifter enligt 26 b § eller giltighetstiden för godkännandet att vara ansvarig person löper ut. Den föreslagna tidsfristen är densamma som föreslås för ändringsanmälan när ansvarspersoner i rörelsens förvaltningsorgan byts ut. Eftersom uppgiften som ansvarig person kan upphöra utan förvarning och utan någon avsikt hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen, är det skäligt att tillståndshavaren får fortsätta verksamheten en begränsad tid utan ansvarig person. Sedan ansökan om godkännande av en ny ansvarig person har gjorts ska ställföreträdarna för den eller de ansvariga personer som godkänts på ansökan av innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen få sköta uppgifterna som ansvariga personer fram till godkännandet. I sådana i praktiken sällsynta fall när en tillståndshavare inte omedelbart får kännedom om att en ansvarig persons uppgift har upphört ska tidsfristen för ansökan om godkännande av en ny ansvarig person räknas från att tillståndshavaren har fått vetskap om det. Om Polisstyrelsen t.ex. återkallar ett godkännande att vara ansvarig person, räknas fristen från att Polisstyrelsen har meddelat tillståndshavaren att godkännandet har återkallats. 
26 a §. Ställföreträdare för ansvarig person. Hittills har det inte föreskrivits om ställföreträdare för ansvariga personer i lagen, men däremot kan en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ha flera ansvariga personer i sin tjänst. I lagen om privata säkerhetstjänster föreskrivs om möjligheten att godkänna ställföreträdare för den ansvariga föreståndaren. Det har konstaterats vara ett fungerande arrangemang, som också bedöms vara nyttigt i näringsverksamhet i vapenbranschen. I den föreslagna nya paragrafen föreskrivs om sådana ställföreträdare i samband med näringstillstånd i vapenbranschen. Ställföreträdarnas antal och ansvarsområden bestäms utifrån samma faktorer som de ordinarie ansvariga personernas antal och ansvarsområden. Ett sådant förfarande säkerställer att det inte uppstår avbrott i de ansvariga personernas verksamhet i sådana planerade eller oförutsedda situationer, när en ansvarig person av någon orsak temporärt är oförmögen att sköta sin uppgift. Eftersom avlagt prov för ansvarig person inte krävs av ställföreträdaren, är avsikten att man inte genom arrangemang med ställföreträdare ska kringgå skyldigheten att utse en eller flera ansvariga personer. Om ett arrangemang med ställföreträdare drar ut på tiden, ska innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen utse en eller flera nya ansvariga personer som har blivit godkända i provet för ansvariga personer. Genom den nya bestämmelsen upphävs inte skyldigheten för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen att försäkra sig om att tillståndshavaren alltid har i sin tjänst det antal ansvariga personer som anges i tillståndet. Avsikten är att de ansvariga personernas ställföreträdare ska göra det möjligt att fortsätta näringsverksamheten i vapenbranschen om en ordinarie ansvarig person är temporärt och kortvarigt förhindrad att sköta uppgiften. Den som godkänns att vara ställföreträdare ska i övrigt uppfylla kraven på ansvariga personer enligt 26 c §, men behöver inte avlägga provet för ansvariga personer. Det föreslås att Polisstyrelsen ska kunna godkänna ställföreträdare för ansvariga personer på ansökan av innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen. Vid behov kan villkor och begränsningar fogas till godkännandet. Genom sådana villkor och begränsningar kan t.ex. de uppgifter avgränsas för vilka den ansvariga personen får ansvara, eller så kan det bestämmas hur länge åt gången den ansvariga personens ställföreträdare kan sköta uppgiften. 
26 b §. Ansvariga personers uppgifter. Paragrafen är ny och den motsvarar bestämmelserna om den ansvariga personens uppgifter i den gällande 26 §.  
Till den ansvariga personens uppgifter hör att svara för att näringsverksamheten i vapenbranschen bedrivs i enlighet med skjutvapenlagen och tillståndsvillkoren. Paragrafens syfte är att tydligt lyfta fram ansvaret för att skjutvapenlagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas, liksom också näringstillståndet och de andra tillstånd och godkännanden som gäller verksamheten. I bestämmelsen betonas det att den ansvariga personen ska främja vapensäkerheten samt agera omsorgsfullt och ansvarsfullt och värna om allmän ordning och säkerhet.  
Det föreslås bl.a. höra till den ansvariga personens uppgifter att svara för att endast sådana personer i tjänst hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen som har ett vapenhanteringstillstånd enligt 27 § 1 mom. transporterar, förvarar och annars hanterar skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler enligt 27 § 1 mom. medan de är anställda hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen. I näringstillståndshavarens tjänst för det bl.a. i fråga om hantering och transport av vapen endast finnas sådana personer som har godkänts av polisen, och som alltså har konstaterats lämpliga, pålitliga och ärliga.  
Myndigheternas tillgång till information är en väsentlig del av vapensäkerheten och myndighetstillsynen i realtid. För att säkerställa det föreslås den ansvariga personen svara för att de anmälningar som ska göras till myndigheterna görs inom utsatt tid. Den ansvariga personen ska också svara för att skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i verksamheten hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen endast överlåts till personer som har tillstånd för dem. Den ansvariga personen har alltså ett tillsynsansvar för näringsverksamheten, och också ett juridiskt ansvar för överlåtelse av vapen, vapendelar och patroner i näringsverksamheten. Den ansvariga personen föreslås också svara för att de förvaringsutrymmen som utnyttjas i näringsverksamheten hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen samt förvaringen av skjutvapen och delar till dem, patroner och särskilt farliga projektiler är sker säkert och enligt bestämmelserna.  
26 c §. Godkännande som ansvarig person. Paragrafen är ny, och det föreslås att bestämmelserna om godkännande som ansvarig person och om förutsättningar för godkännande i den nuvarande 26 § överförs dit. Det föreslåsatt det inte längre särskilt ska krävas att den ansvariga personen är pålitlig, eftersom den ansvariga personen ska ha ett giltigt vapenhanteringstillstånd. I samband med att det tillståndet beviljas ska tillståndsmyndigheten också bedöma sökandens lämplighet.  
Enligt 1 mom. ska Polisstyrelsen också framöver godkänna ansvariga personer på ansökan av den som ansöker om eller innehar ett näringstillstånd i vapenbranschen. I momentet föreslås förutsättningar för att meddela tillstånd. Liksom hittills, ska ingen dock ha en absolut rätt att bli godkänd som ansvarig person trots att förutsättningarna för godkännande uppfylls. Tillståndsmyndigheten ska kunna neka godkännande t.ex. om det är tydligt att personen faktiskt inte är i tjänst hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen. Det kan också bli aktuellt att förkasta en ansökan t.ex. om den som föreslås bli ansvarig person trots ett anställningsförhållande i praktiken inte skulle kunna sköta sina uppgifter.  
I gällande lagstiftning anges ingen åldersgräns för ansvariga personer. Nu föreslås det att en ansvarig person ska ha fyllt 18 år. Uppgiften som ansvarig person ställer inga sådana medicinska krav som motiverar en särskild övre åldersgräns för uppgiften som ansvarig person. Dessutom föreslås en ny bestämmelse, enligt vilken en ansvarig person ska ha gett sitt samtycke till uppgifterna som ansvarig person. Bestämmelserna om krav på kunnande och utbildning för ansvariga personer motsvarar gällande lagstiftning. Den ansvariga personen ska kunna lägga fram bevis på sådan förtrogenhet med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som kan anses utgöra en förutsättning för att bedriva näringsverksamhet i vapenbranschen enligt ansökan på behörigt sätt. Dessutom förutsätts det att den ansvariga personen med godkänt resultat har avlagt ett av Polisstyrelsen ordnat prov för ansvariga personer i vapenbranschen och har ett giltigt vapenhanteringstillstånd. 
Liksom hittills föreslås godkännandet som ansvarig person vara i kraft tills vidare enligt det föreslagna 2 mom. Bestämmelser om upphörande och återkallelse föreslås ingå i 26 d §. Godkännandet ska inte längre kunna vara i kraft när den ansvariga personen inte längre faktiskt sköter uppgiften. Innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen ska då ansöka om att en ny ansvarig person godkänns inom den fatalietid på sju dagar som anges i denna lag. Den föreslagna paragrafens innehåll motsvarar i huvudsak de gällande bestämmelserna om privata säkerhetstjänster.  
26 d §. Upphörande och återkallelse av godkännande som ansvarig person. Paragrafen är ny, och i den föreslås bestämmelser om upphörande och återkallelse av godkännande som ansvarig person. Enligt det föreslagna 1 mom. upphör ett godkännande som ansvarig person att gälla, om den verksamhet som ligger till grund för godkännandet upphör eller den ansvariga personen inte längre är i tjänst hos den innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen som ansökt om godkännandet. 
Enligt 2 mom. ska ett godkännande återkallas för det företa om innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen eller den ansvariga personen själv begär det. Utöver begäran krävs ingen annan motivering för återkallelsen, och tillståndsmyndigheten har då ingen prövningsrätt i fråga om återkallelsen.  
I det föreslagna 3 mom. är det fråga om sådana fall när Polisstyrelsen ska återkalla godkännandet för en ansvarig person helt eller för viss tid. Huruvida ett godkännande på det sätt som möjliggörs i denna bestämmelse återkallas helt eller för viss tid påverkas t.ex. av hur allvarlig den ansvariga personens gärning eller försummelse är, hans eller hennes tidigare uppförande samt eventuella tidigare återkallelser eller varningar som gällt honom eller henne. I den föreslagna 3 mom. 2 punkten är det fråga om att den som godkänts som ansvarig person inte längre uppfyller kraven på personliga egenskaper hos ansvariga personer enligt den föreslagna 26 c §. Ett godkännande kan alltså återkallas om det visar sig att den ansvariga personens förtrogenhet med den näringsverksamhet innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen bedriver inte är tillräcklig, eller om den ansvariga personens vapenhanteringstillstånd har återkallats. För att ett vapenhanteringstillstånd ska vara i kraft förutsätts bl.a. att innehavaren i fråga om hälsotillstånd och uppförande kan anses lämplig att hantera skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. I och med det kan också den ansvariga personens hälsotillstånd och uppförande i vissa situationer leda till att godkännandet som ansvarig person återkallas.  
En sådan dom i brottmål som nämns i den föreslagna 3 mom. 2 punkten ska visa att personen är olämplig som ansvarig person. Av rättssäkerhetsskäl ska domen ha vunnit laga kraft. Innan domen har vunnit laga kraft ska ett godkännande som ansvarig person dock kunna återkallas temporärt under de förutsättningar som anges i den förslagna 26 e §. En laga kraft vunnen dom i brottmål kan också visa att den ansvariga personen inte längre uppfyller förutsättningarna enligt den föreslagna 1 punkten.  
Den andra grunden för att återkalla ett godkännande, som anges i den föreslagna 3 mom. 2 punkten bör anses att den ansvariga personen har dömts för ett sådant brott som visar att han eller hon är olämplig som ansvarig person, eller uppsåtligt har förfarit väsentligt felaktigt i sin uppgift. Som ett väsentligt felaktigt förfarande bör naturligtvis t.ex. betraktas att en ansvarig person helt underlåter att sköta sin uppgift. Likaså ska t.ex. lagstridig handel med eller förvaring av skjutvapen vanligen anses vara ett väsentligt felaktigt förfarande. Trots att en handling kriminaliseras särskilt, ska också återkallelse av godkännande vara möjligt som administrativ åtgärd. Prövningen av om den ansvariga personens förfarande ska betraktas som ett väsentligt felaktigt förfarande ska alltid göras specifikt i varje enskilt fall. På prövningen inverkar bl.a. det felaktiga förfarandets varaktighet, klandervärdhet, betydelse i den ansvariga personens verksamhet samt den ansvariga personens likgiltighet för uppmaningar att korrigera felaktigt förfarande som myndigheten eventuellt tidigare har gett den ansvariga personen. 
Enligt det nya 4 mom. ska Polisstyrelsen underrätta innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen när ett ärende som gäller återkallelse av en ansvarig persons godkännande väckts. På så sätt kan innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen i sin näringsverksamhet bereda sig på att det kan bli aktuellt att byta ut den ansvariga personen.  
I sak motsvarar den föreslagna paragrafen i stor utsträckning den gällande skjutvapenlagen, och den motsvarar också bestämmelserna om återkallelse av godkännande för ansvariga föreståndare i lagen om privata säkerhetstjänster. 
26 e §. Temporär återkallelse av giltigheten för godkännande som ansvarig person. Den föreslagna paragrafen är ny, och i den föreskrivs det om temporär återkallelse av giltigheten för godkännande som ansvarig person. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om temporär återkallelse av giltigheten för näringstillstånd i vapenbranschen. Det föreslås att Polisstyrelsen ska kunna återkalla giltigheten för ett godkännande som ansvarig person temporärt, om ett ärende som gäller återkallelse av godkännandet enligt 26 d § har väckts. I praktiken kan bestämmelsen alltså tillämpas när polisen har fått vetskap om sådana omständigheter som sannolikt leder till att ett godkännande som ansvarig person återkallas. I sådana fall är det ofta nödvändigt att snabbt avbryta godkännandets giltighet genom att återkalla den temporärt. I gällande skjutvapenlag föreskrivs inte om temporär återkallelse av giltigheten för godkännande som ansvarig person. Polisstyrelsen är behörig myndighet för beslut om egentlig återkallelse, och det föreslås också att Polisstyrelsen ska vara behörig myndighet för beslut om temporär återkallelse av ett godkännandes giltighet. En temporär återkallelse ska vara i kraft högst tre månader. Polisstyrelsen ska dock av särskilda skäl kunna förlänga den temporära återkallelsen med högst sex månader i taget, om det ärende som gäller egentlig återkallelse ännu är under behandling. En temporär återkallelse ska kunna förlängas med sex månader om den ansvariga personen misstänks för brott. Den föreslagna paragrafens sakinnehåll motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om privata säkerhetstjänster. 
27 §. Vapenhanteringstillstånd. Enligt den föreslagna paragrafen är ett vapenhanteringstillstånd en förutsättning för att den som är anställd hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska få hantera, transportera eller förvara skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. I 1 mom. föreslås en lagteknisk korrigering. Ett vapenhanteringstillstånd ger innehavaren rätt att hantera, transportera och förvara skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler endast i verksamheten hos den innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen för vilken tillståndet har beviljats. Ett vapenhanteringstillstånd ger inte rätt att inneha, hantera eller transporter vapen på fritiden eller gäller andra vapentyper eller verksamheter än dem som ingår i näringsverksamheten och anges i näringstillståndet. Fortfarande föreslås vapenhanteringstillstånd ge rätt att avfyra skjutvapen i demonstrations-, test- eller utbildningssyfte, om det behövs i den näringsverksamhet i vapenbranschen för vilken vapenhanteringstillståndet beviljats. Skyttet får endast ske med sådana skjutvapen som enligt näringstillståndet i vapenbranschen får hanteras i näringsverksamheten. Ett eventuellt annat tillstånd som ger rätt att inneha och förvärva skjutvapen ger inte en person rätt att på det sätt som avses i denna paragraf hantera skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler som tillhör innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen. Det kräver alltid ett särskilt, giltigt vapenhanteringstillstånd.  
Det föreslås att i 2 mom. liksom hittills ska föreskrivas att ett vapenhanteringstillstånd kan utöver vad som nämns i 1 mom. också kan meddelas för tillfällig hantering i arbetet enligt 1 mom.  
Det föreslås att 3 mom. kompletteras med en bestämmelse om att vapenhanteringstillstånd endast kan meddelas den vars arbetsuppgifter förutsätter det. Dessutom kompletteras momentet med en bestämmelse om att vapenhanteringstillstånd för under 20-åringar inte ska ge rätt att hantera, transportera eller förvara särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar. I det gällande momentet avser begränsningen endast handvapen. Ändringen motsvarar de ändringar i lagen som gjorts i fråga om vapentillstånd, där motsvarande åldersgräns ställs för vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen.  
Enligt 4 mom. meddelas vapenhanteringstillstånd av polisinrättningen liksom hittills, men liksom i fråga om andra slags tillstånd stryks kravet på anknytning till hemorten. Sökanden ska infinna sig personligen på polisinrättningen, om det behövs av särskilda skäl. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom., enligt vilket sökanden inte ges något särskilt beslut eller någon besvärsanvisning när vapenhanteringstillstånd beviljas enligt ansökan. Det lindrar den administrativa bördan.  
28 §. Vapenhanteringstillståndets giltighetstid och tillståndsvillkor. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket ett vapenhanteringstillstånd gäller endast när tillståndshavaren arbetar för den arbetsgivare som nämns i tillståndsansökan. Dessutom förutsätts det att innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen underrättar polisen när anställningen för en innehavare av vapenhanteringstillstånd upphör. Det nya momentet behövs för att hindra missbruk. Syftet med vapenhanteringstillstånd är endast att göra det möjligt att agera i näringsverksamheten hos den specifika innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen. Det hindrar inte att en innehavare av vapentillstånd t.ex. på en vapenmässa är verksam i en monter som tillhör någon annan näringsidkare i vapenbranschen, om det hör till hans eller hennes arbetsuppgifter. Bestämmelsens syfte är att säkerställa att vapenhanteringstillståndet och de omfattande rättigheter det medför endast utnyttjas i de uppgifter för vilka det ansetts att de kan beviljas. Samtidigt hindras missbruk av tillståndet i konkurrerande företagsverksamhet eller i hobbyverksamhet. Genom bestämmelsen underlättas också tillsynen i praktiken. 
28 a §. Vapenhanteringskort. Den föreslagna paragrafen är ny och i den föreskrivs det om beviljande av vapenhanteringskort till innehavare av vapenhanteringstillstånd. Polisinrättningen ska ge innehavare av vapenhanteringstillstånd ett vapenhanteringskort. Vapenhanteringskortet ska medföras i sådana uppgifter som kräver vapenhanteringstillstånd, och det ska på begäran uppvisas t.ex. för uppdragsgivarens företrädare, arbetsgivaren till innehavaren av vapenhanteringstillståndet, andra personer i samband med skötseln av arbetsuppgifterna samt tillsynsmyndigheterna. Så länge vapenhanteringskortet tillverkas ska polisinrättningen ge innehavaren av vapenhanteringstillstånd ett tidsbestämt intyg över att vapenhanteringstillstånd meddelats. Intyget visar att vapenhanteringstillståndet är i kraft innan vapenhanteringskortet överlämnas till innehavaren av vapenhanteringstillstånd.  
Enligt 2 mom. ska vapenhanteringskortet genast överlämnas till polisen, om vapenhanteringstillståndet har återkallats, eller om en innehavare av vapenhanteringstillstånd har getts ett nytt vapenhanteringskort. Det föreslås att närmare bestämmelser om de anteckningar som ska göras i vapenhanteringskortet utfärdas genom förordning av statsrådet.  
29 §. Vapenhanteringstillstånds upphörande. Det föreslås att paragrafen ändras så, att tillståndshavarens död stryks bland grunderna för upphörande i 1 mom., och i stället anges som grund att tillståndshavaren inte längre är anställd hos den arbetsgivare som nämns i tillståndet. Dessutom föreslås som grund för upphörande att den verksamhet för vilken tillståndet beviljats har upphört. I sådana fall är det motiverat att tillståndet upphör direkt, eftersom det inte längre finns förutsättningar för att meddela tillstånd. Ändringen har samband med kravet i vapendirektivet att medlemsstaterna ska återkalla ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen, om någon av förutsättningarna för att meddela tillståndet inte längre uppfylls.  
Det föreslås att 2 och 3 mom. stryks. På återkallelse av vapenhanteringstillstånd tillämpas 67 §. Det föreslås att paragrafens rubrik ändas så att den motsvarar innehållet. 
29 a §. Temporär återkallelse av vapenhanteringstillstånds giltighet. Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om temporär återkallelse av giltigheten för näringstillstånd i vapenbranschen och för godkännanden som ansvarig person. Polisen ska kunna återkalla ett vapenhanteringstillstånd temporärt, om ett ärende som gäller återkallelse av tillståndet enligt 67 § har väckts. I praktiken kan bestämmelsen alltså tillämpas när polisen har fått vetskap om sådana omständigheter som sannolikt leder till att ett vapenhanteringstillstånd återkallas. I sådana fall är det ofta nödvändigt att snabbt avbryta vapenhanteringstillståndets giltighet genom att återkalla den temporärt. I den gällande skjutvapenlagen föreskrivs inte om temporär återkallelse av vapenhanteringstillstånds giltighet. Polisen är behörig myndighet för beslut om egentlig återkallelse av vapenhanteringstillstånd, och det föreslås också att polisen ska vara behörig myndighet för beslut om temporär återkallelse av vapenhanteringstillstånds giltighet. En temporär återkallelse ska vara i kraft högst tre månader. Polisen ska dock av särskilda skäl kunna förlänga den temporära återkallelsen med högst sex månader i taget, om det ärende som gäller egentlig återkallelse ännu är under behandling. En temporär återkallelse ska kunna förlängas med sex månader om tillståndshavaren misstänks för brott. Den föreslagna paragrafens sakinnehåll motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen om privata säkerhetstjänster. 
30 §. Varning och utnämnande av en ny ansvarig person. I 1 mom. föreslås en teknisk språklig ändring. Det föreslås att meningen om ansvarig person ändras så, att det är fråga om den ansvariga person innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen uppger. 42 b §. Beslut samt giltighetstid och tillståndsvillkor.  
42 b §.Beslut samt giltighetstid och tillståndsvillkor. Det föreslås att i 42 b § 2 mom. om vapentillstånds giltighet anges, att det första tillståndet också för särskilt farliga skjutvapen enligt 9 § 5 punkten underpunkt a får meddelas en fysisk person för högst fem år om förutsättningarna för att meddela tillstånd uppfylls. Om begränsningar i fråga om vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar föreskrivs särskilt. Redan i nuläget kan det första tillståndet meddelas för viss tid för vapen enligt 6 § 2 mom. 4–7 punkten i skjutvapenlagen, dvs. handvapen. Genom ändringen av direktivet har kategorin särskilt farliga vapen utökats med vapen enligt 9 § 5 punkten underpunkt a, dvs. handvapen. 
Det föreslås att språkdräkten i 2 mom. preciseras, men att bestämmelsens innehåll kvarstår oförändrat.  
42 c §. Anmälan till polisen av identifieringsuppgifter för vapen och vapendelar. I paragrafen föreslås de ändringar som förutsätts i artikel 4.4 i vapendirektivet. Det föreslås att 1 mom. ändras så, att det föreskrivs mer detaljerat än hittills om vilka uppgifter som ska lämnas till polisen. Utöver identifieringsuppgifter för skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar ska till polisen anmälas överlåtarens och förvärvarens namn, adress och födelsetid, namn, utlånarens och låntagarens namn, adress och födelsetid, eller namnet på den som gett ett reparations- eller modifieringsuppdrag. Tillståndshavare ska också meddela identifieringsuppgifter för förvaringsplatsen för skjutvapen, delar som kan monteras till ett skjutvapen och effektiva luftvapen, om föremålen annat än temporärt förvaras på det sätt som avses i 106 § 1 mom. 2 punkten, dvs. på ett sådant ställe eller i ett sådant utrymme som avses i 1 punkten hos en annan person som har rätt att låna skjutvapnet. Om skjutvapen, effektiva luftvapen eller vapendelar i enlighet med 106 § 1 mom. 3 punkten förvaras i besittning hos en näringsidkare som har tillstånd att idka närings i vapenbranschen, ska näringsidkaren göra en anmälan till polisen enligt 25 §. Dessutom ska uppgifter om modifiering av skjutvapen göras om skjutvapnets funktionssätt eller typ ändras eller det deaktiveras eller förstörs. Av anmälan ska framgå den tidpunkt när åtgärden för ändring, modifiering, deaktivering eller förstöring vidtagits.  
Enligt 2 mom. 1 punkten ska överlåtaren eller utlånaren anmäla de uppgifter som anges i 1 mom. vid överlåtelse, utlåning eller återlämnande av utlånat vapen, om överlåtaren eller utlånaren är en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen enligt 20 §. Punkten kompletteras med utlåning, så att punkten också gäller innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen som lånar ut föremål, inte endast när föremålen överlåts. Innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen ska göra en elektronisk anmälan till polisen vid överlåtelsen eller utlåningen. I 25 § föreskrivs om förfarandet för meddelande av identifieringsuppgifter för näringsidkare. 
Det föreslås att uthyrning också tas in i 2 mom. 2 punkten, som gäller meddelanden i andra fall än de som nämns i 1 punkten. Det föreslås att det nuvarande 3 mom., som innehåller ett befullmäktigande att utfärda förordning, blir 4 mom. och att 3 mom. ska gälla möjligheten för utlånare av skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar att avvika från anmälningsplikten enligt 1 mom. om föremålet är i låntagarens besittning i högst 30 dagar.  
Anmälan av uppgifter om utlåning uppfyller den skyldighet för medlemsstaterna enligt vapendirektivet som gäller bättre spårbarhet för skjutvapen och vapendelar. Anmälningsplikten ger polisen noggrannare information än hittills om i vems besittning skjutvapen, vapendelar och effektiva luftvapen är. Eftersom det föreslås att anmälningsplikten ska begränsas till sådana fall när ett föremål är i låntagarens besittning längre tid än 30 dagar, kommer dock kortvariga lån inte att omfattas av anmälningsplikten.  
43 §. Godtagbara användningssyften. I 1 mom. förtecknas de användningssyften för vilka vapentillstånd kan meddelas. Genomförandet av vapendirektivet förutsätter preciseringar också av bestämmelserna om användningssyften. I den gällande 1 mom. 2 punkten är användningssyftet sport- och hobbyskytte, och ingen ändring av punktens ordalydelse föreslås. I regeringens proposition med förslag till skjutvapenlag (183/1997 rd) och i tillståndspraxis har det förutsatts att sökanden utövar en gren som har regler. I tillståndspraxis har som aktivt sportskytte betraktats tävlingsidrott, och som aktivt hobbyskytte träning i sportskyttegrenar i annat än tävlingssyfte. Skytte i rent rekreationssyfte, såsom sporadiskt skytte mot måltavlor, har inte ansetts utgöra en grund för att meddela tillstånd. Det föreslås att det för att tillstånd ska beviljas för hobbyskytte fortsättningsvis ska krävas att en sportskyttegren med regler utövas. Avsikten är inte att förändra tillståndspraxis. Däremot kan skytteträning i vissa fall likställas med hobbyverksamhet, och vapentillstånd ska kunna meddelas för andra än särskilt farliga skjutvapen och delar till dem också på grund av sådan hobbyverksamhet. I sådana fall är syftet med reservisternas aktiva och regelbundna skytteträning att upprätthålla och utveckla reservens skjutskicklighet genom att delta i skytteutbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen och som främjar den militära förmågan, eller i tillämpat reservistskytte. I hobbyverksamhet är det väsentligt att skyttet utövas med sådana skjutvapen som är godkända enligt reglerna för en viss skyttegren. Avsikten är att samma princip ska tillämpas på skytteträning för reservister, och att vapentillstånd ska kunna meddelas för sådana skjutvapen som är ändamålsenliga för skytteträning för reservister och förenliga med skytteutbildningsprogrammet för den skytteutbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen och som främjar den militära förmågan, och som definieras i statsrådets förordning. Sökanden ska påvisa regelbunden och aktiv hobbyverksamhet av det slag som nämns ovan, som utövas med skjutvapen av den typ och med det funktionssätt ansökan gäller. I tillämpliga fall kan skytte enligt skytteprogrammet betraktas som en del av grenträningen i hobbyskytte. De vapentyper som används vid sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan och utbildningens huvudsakliga innehåll fastställs i statsrådets förordning, och den kan utnyttjas när vapentillstånd beviljas samt när ett skjutvapens lämplighet och effekter på allmän ordning och säkerhet bedöms. På grund av tillämpat reservistskytte kan vapentillstånd också sökas för hobbyskytte, utöver att tillämpat reservistskytte är en tävlingsgren på grund av vilken man kan få vapentillstånd för sportskytte. De skjutvapen och vapentyper som används vid tillämpat reservistskytte samt användningen av dem definieras i stadgarna för Reservistidrottsförbundet rf:s verksamhet, och de skjutvapen som används avviker inte väsentligt from de skjutvapen som används i andra grenar inom dynamiskt sportskytte. Reservistidrottsförbundet rf:s regler kan utnyttjas när vapentillstånd beviljas samt när ett skjutvapens lämplighet och effekter på allmän ordning och säkerhet bedöms. 
Enligt den gällande 1 mom. 5 punkten har ett godtagbart användningssyfte varit musei- eller samlarändamål. Det föreslås att punkten preciseras så att det användningssyfte för vilket vapentillstånd kan meddelas är samling och förvaring enligt en vapensamlares samlingsplan för skjutvapen eller vapendelar. Ändringen innebär att punkten bättre motsvarar formuleringarna om vapensamlare i vapendirektivet.  
Det föreslås att till 1 mom. fogas en ny 9 punkt, enligt vilken vapentillstånd ska kunna meddelas för ordnande av sådan skytteutbildning som utgör utbildning som främjar den militära förmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar, samt för deltagande i sådan utbildning med sådana skjutvapen eller vapendelar som avses i 9 § 5 punkten underpunkt b. Endast Försvarsutbildningsföreningen kan ordna sådan utbildning som främjar den militära förmåga som avses ovan, inom ramen för sin offentligrättsliga förvaltningsuppgift. Genom förändringen görs det möjligt att meddela vapentillstånd för ordnande av och deltagande i sådan skytteutbildning ordnad av Försvarsutbildningsföreningen som främjar den militära förmågan med vissa särskilt farliga skjutvapen och vapendelar. Om förutsättningarna för meddelande av tillstånd föreskrivs i de föreslagna 45 och 45 a §. Ändringen beror på en ändring i vapendirektivet, genom vilken vissa skjutvapen klassificeras som förbjudna vilket innebär att vapentillstånd för dem endast kan fås undantagsvis, såsom i nationellt försvarssyfte. En person som deltar aktivt i sådan skytteutbildning som Försvarsutbildningsföreningen ordnar och som utgör utbildning som främjar den militära förmågan ska ha möjlighet att ansöka om vapentillstånd för andra än särskilt farliga skjutvapen och vapendelar på grund av sport- och hobbyskytte. 
Det föreslås att bestämmelsen i 2 mom. om förvaring av skjutvapen som minnessak kompletteras så att den motsvarar bestämmelserna om vapensamlare. I ett vapentillstånd som meddelas för förvaring som minnessak kan tillståndsmyndigheten ta in ett villkor enligt vilket vapnet inte får avfyras. Vid förvaring som minnessak är det fråga om att ett skjutvapen förvaras på grund av historiskt eller annat minnesvärde, och vapentillstånd för övningsskytte kan sökas särskilt för detta användningssyfte.  
44 §. Krav som gäller skjutvapen och vapendelar som förvärvas. Det föreslås att 2−4 mom., som gäller meddelande av tillstånd för fickvapen, automatvapen, rekylfritt pansarvärnsvapen, granatkastare, bakladdningspjäs eller till konstruktion och användningssyfte motsvarande skjutvapen eller för robot- eller raketuppskjutningssystem eller en del till ett sådant vapen eller skjutvapen maskerade som andra föremål eller för delar till sådana vapen, stryks. Bestämmelser om begränsningar som gäller fickvapen och delar till dem föreslås i den nya 44 a §, och begränsningar i fråga om meddelande av vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen och delar till dem i den nya 44 b §.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket vapentillstånd för korta gevär, hagelgevär eller kombinationsvapen kan meddelas vapensamlare för musei- eller samlarändamål, för förvaring som minnessak samt för arbete där vapnet är nödvändigt. Genom ändringen begränsas möjligheten att meddela vapentillstånd för vissa korta vapen med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Dessutom föreslås några språkliga ändringar i momentet. 
44 a §. Begränsningar som gäller skjutvapen och vapendelar som förvärvas i fråga om fickvapen eller delar till dem. Det föreslås att till lagen fogas en ny 44 a §, enligt vilken vapentillstånd för fickvapen och delar till dem endast kan meddelas vapensamlare för musei- eller samlarändamål, för förvaring som minnessak samt för arbete där vapnet är nödvändigt om förutsättningarna för tillstånd och de allmänna förutsättningar som gäller de vapen och vapendelar som förvärvas uppfylls. Paragrafens innehåll motsvarar det som tidigare föreskrivits i 44 § 2 mom., men med preciserad ordalydelse. Dessutom anges det i paragrafen att skjutvapen och vapendelar ska uppfylla de allmänna förutsättningarna enligt 44 §.  
44 b §. Begränsningar i fråga om förvärvande av särskilt farliga skjutvapen och delar till dem. Det föreslås att till lagen fogas en ny paragraf, i vilken de begränsningar anges som gäller meddelande av vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen och delar till dem. Paragrafen ska tillämpas om förutsättningarna för vapentillstånd och de allmänna förutsättningar som gäller skjutvapen och vapendelar som förvärvas uppfylls. Samtidigt samlas i paragrafen de situationer i vilka vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen och vapendelar enligt vapendirektivet undantagsvis kan beviljas.  
I vapendirektivet hänfördes halvautomatiska skjutvapen som omvandlats från automatiska skjutvapen till kategorin förbjudna skjutvapen, för vilka vapentillstånd enligt artikel 6 i undantagsfall kan meddelas under vissa förutsättningar. Sådana automatiska skjutvapen har i regel ursprungligen tillverkats för militärt bruk, och i civilt bruk utgör de en risk för allmän ordning och säkerhet. I civilt hobbybruk behövs ingen sådan automatfunktion. Sådana skjutvapen som används i tävlingsidrott är i regel tillverkade som skjutvapen för självladdande enkelskott. Det är osäkert om en omvandling av automatiska skjutvapen till skjutvapen för självladdande enkelskott är bestående och pålitlig. Det är omöjligt att utöva myndighetstillsyn över omvandling av skjutvapen. Vidare kan omvandling äventyra vapnens användningssäkerhet. Det kan leda till att handeln med skjutvapen främjar illegal handel. Finland har 1984 anslutit sig till konventionen om ömsesidigt godkännande av kontrollstämplar på bärbara skjutvapen (FördrS 40/1984, nedan C.I.P.-konventionen). Sådana skjutvapen som tillverkats för militärt bruk uppfyller vanligen inte de internationellt godkända kraven på användningssäkerhet i det så kallade C.I.P.-avtalssystemet. C.I.P.- avtalssystemets krav fastställs av den genom konventionen om ömsesidigt godkännande av kontrollstämplar på bärbara skjutvapen tillsatta permanenta internationella kommissionen. Exempelvis piporna och patronkammarna hos sådana skjutvapen som omvandlats från automatiska skjutvapen uppfyller inte nödvändigtvis de krav på användningssäkerhet som ställs på skjutvapen för civilt bruk. Sådana skjutvapen utgör därför en säkerhetsrisk både för allmän ordning och säkerhet och för konsumentsäkerheten. Sådana vapen som används i tävlingsidrott är i regel ursprungligen tillverkade som skjutvapen för självladdande enkelskott. Vapentillstånd för skjutvapen halvladdande enkelskott som omvandlats från automatiska skjutvapen kan därför endast meddelas med beaktande av de begränsningar som gäller de skjutvapen och vapendelar som förvärvas för att vapentillstånd ska meddelas för särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem enligt 44 b § 1 mom.  
I det föreslagna 1 mom. förtecknas tre grunder för att meddela vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen och vapendelar enligt 9 § 1, 2 och 4–6 punkten. Sådana grunder är att en vapensamlare samlar eller förvarar skjutvapen eller vapendelar, av särskilda skäl sådant arbete i vilket vapnet är nödvändigt, eller utställningar, fotograferingar eller andra motsvarande syften för vilka tillstånd kan meddelas för viss tid. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak det tidigare 44 § 3 mom. Enligt artikel 6.2, 6.3 och 6.5 i vapendirektivet kan vapentillstånd meddelas för sådana skjutvapen som hör till kategori A enligt direktivet för sådana användningssyften.  
I fråga om vapensamlare förutsätts det i direktivet att tillstånd meddelas undantagsvis i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall. Vidare förutsätts det att samlare för de nationella behöriga myndigheterna visar att åtgärder vidtagits för att motverka eventuella risker för den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen och att skjutvapnen, vapendelarna eller ammunitionen i fråga förvaras på ett säkert sätt motsvarande de risker som är förbundna med obehörig tillgång till sådana produkter. I fråga om museer är en förutsättning för att vapentillstånd ska beviljas att skjutvapen, vapendelar och patroner i kategori A förvärvas och innehas i enlighet med strikta säkerhetsvillkor. Dessutom definieras begreppen vapensamlare och museum i artikel 1 i direktivet. I skjutvapenlagen genomförs de kraven enligt direktivet liksom hittills genom bestämmelsen om godkännande av vapensamlare i 15 §. Vapensamlare hör till vapendirektivets tillämpningsområde, och de ska ansöka om tillstånd för förvärv och innehav av skjutvapen. I 43 § föreskrivs det om godtagbara användningssyften, och enligt den paragrafen kan en godkänd vapensamlare få vapentillstånd för samling eller förvaring av skjutvapen eller vapendelar i enlighet med en samlingsplan. Enligt 44 b § kan en godkänd vapensamlare också få vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen. Tillstånd kan dock endast meddelas i vissa situationer, vilket förutsätts i direktivet. Därför föreskrivs det i 57–59 § om förutsättningarna för godkännande som vapensamlare, innehållet i godkännandet och dess giltighetstid samt anmälan om förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler.  
Enligt 43 § 1 mom. 3 punkten kan vapentillstånd meddelas för arbete där ett vapen är nödvändigt. Enligt artikel 6.2 i vapendirektivet får de nationella behöriga myndigheterna för skydd av säkerheten för kritisk infrastruktur, kommersiell sjöfart, konvojer av högt värde och känsliga fastigheter och för ändamål som rör det nationella försvaret, utbildnings-, kultur- och forskningsändamål samt historiska ändamål, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall bevilja tillstånd för skjutvapen, väsentliga delar och ammunition i kategori A om detta inte är i strid mot allmän säkerhet eller allmän ordning. Därför kan vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen och vapendelar enligt 44 b § 1 mom. 2 punkten av meddelas av särskilda skäl för arbeten i vilka skjutvapnet i fråga är nödvändigt. Sådana arbetsuppgifter för vilka vapentillstånd ska kunna meddelas också för skjutvapen i kategori A kan t.ex. vara skydd av värdetransporter och vitala samhällsfunktioner, tryggande av handelssjöfarten och skyddet av känsliga objekt, vilka hör till grunderna för undantag enligt vapendirektivet. För att vapentillstånd för ett särskilt farligt vapen eller en särskilt farlig vapendel ska meddelas på grund av arbete krävs det alltså att personen har ett giltigt arbetsförhållande i vilket vapnet ifråga är nödvändigt. Endast det faktum att en persons uppgiftsbeskrivning innefattar skydd av värdetransporter eller vitala samhällsfunktioner, tryggande av handelssjöfarten eller skyddet av känsliga objekt innebär inte att ett särskilt farligt vapen är nödvändigt i arbetet. Av ansökan om vapentillstånd bör framgå varför ett särskilt farligt skjutvapen är nödvändigt just för den aktuella sökanden. 
Vidare tillåter 43 § 1 mom. 4 punkten att vapentillstånd meddelas för utställningar, fotograferingar eller andra motsvarande syften. Enligt 44 b § 1 mom. 3 punkten kan vapentillstånd för sådana syften fås också för vissa särskilt farliga skjutvapen och vapendelar. I sådana situationer ska tillstånd dock alltid meddelas för viss tid. Liksom till andra vapentillstånd kan villkor och begränsningar fogas också till dessa tillstånd. Villkor och begränsningar kan behövas t.ex. med beaktande av risker för allmän ordning och säkerhet. Enligt artikel 6.2 i vapendirektivet kan vapentillstånd för skjutvapen och vapendelar i kategori A bl.a. meddelas för kulturella syften. I ingressen till direktivet preciseras det att de också inbegriper film och teater samt deltagare i film- och teveinspelningar.  
Det föreslagna 2 mom. gäller meddelande av vapentillstånd för sådana särskilt farliga skjutvapen och vapendelar som avses i 9 § 5 punkten underpunkt b för ordnande av eller deltagande i sådan skytteutbildning enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar som främjar den militära förmågan. Momentet möjliggör att tillstånd meddelas för vissa särskilt farliga skjutvapen och delar till dem, inklusive sådana laddningsanordningar med stor kapacitet som nämns i 3 § 2 mom. 2 punkten, för ordnande av eller deltagande i sådan skytteutbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen och som främjar den militära förmågan. Genom denna bestämmelse genomförs delvis det undantag som möjliggörs i artikel 6.2 i vapendirektivet att meddela nya vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen för ändamål som rör det nationella försvaret i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall bevilja tillstånd för skjutvapen, om detta inte är i strid mot allmän säkerhet eller allmän ordning. På den grunden ska vapentillstånd inte meddelas för andra särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar än dem som anges i 9 § 5 punkten underpunkt b. Möjligheten att meddela vapentillstånd för ändamål som rör det nationella försvaret begränsas inte i vapendirektivet till vissa förbjudna skjutvapen, utan prövningen sker nationellt. Automateld är inte en sådan egenskap som i allmänhet behövs vid sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan. Enligt 44 § i skjutvapenlagen ska ett skjutvapen lämpa sig väl för det planerade syftet. Den dåliga träffsäkerhet och det slöseri med patroner som kännetecknar automateld är inte ägnade att främja utvecklandet och upprätthållandet av skjutskickligheten. Av de skäl som nämns ovan samt med tanke på upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet kan vapentillstånd inte på denna grund meddelas för sådana skjutvapen för självladdande enkelskott som omvandlats från automatiska skjutvapen. På denna grund kan vapentillstånd inte heller meddelas för sådana korta skjutvapen för självladdande enkelskott som avfyrar patroner med centralantändning eller laddningsanordningar med stor kapacitet enligt 9 § 5 underpunkt a.  
Enligt 3 mom. ska tillstånd för vissa särskilt farliga vapen som anges i 9 § 5 punkten och delar till dem kunna meddelas medlemmar i sådana föreningar som fått ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen för sportskytte. Det har krävts att sökanden har varit medlem i föreningen i fråga under de 12 månader som föregått ansökan, och att medlemskapet fortfarande är i kraft. Enligt artikel 6.6 i vapendirektivet kan vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen och vapendelar meddelas aktiva tävlingsskyttar. Enligt vapendirektivet kan tillstånd meddelas för tävlingsskytte också för halvautomatiska skjutvapen som omvandlats från automatiska skjutvapen. Sådana skjutvapen som används vid tävlingsidrott är dock i regel tillverkade som halvautomatiska. Med beaktande av att det är osäkert om omvandlingen av skjutvapnet är bestående och pålitlig, och de riskfaktorer sådana skjutvapen innebär för säkerheten och som beskrivs i samband med 1 mom., är det motiverat att föreskriva i skjutvapenlagen att vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen för sportskytte endast kan meddelas för sådana särskilt farliga skjutvapen och vapendelar som anges i 9 § 5 punkten. Enligt vapendirektivet är en förutsättning för att tillstånd ska meddelas bl.a. att tävlingsskytten är medlem i en skytteklubb och regelbundet har bedrivit tävlingsskytte vid denna klubb under minst 12 månader. I direktivet begränsas möjligheten till sådana undantagstillstånd till enbart fysiska personer, som aktivt tränar inför eller deltar i skyttetävlingar. Därför kan nya vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar på grund av sportskytte inte meddelas juridiska personer, såsom skytteföreningar eller skytteklubbar.  
Enligt det föreslagna nya 4 mom. ska vapentillstånd för sådana särskilt farliga skjutvapen och delar till dem som avses i 9 § 5 punkten underpunkt a och b kunna meddelas en sammanslutning eller stiftelse för sportskytteutbildning. Tillstånd för sådana vapen ska också kunna meddelas sportskyttar på grund av undantaget för sportskytte i direktivet. Genom ändringen genomförs möjligheten enligt artikel 6.2 i direktivet att meddela vapentillstånd för skjutvapen i kategori A bl.a. för utbildningsändamål. Förfarandet motsvarar det nuvarande förfarandet i fråga om tillstånd för sammanslutningar, men i fråga om särskilt farliga skjutvapen föreslås Polisstyrelsen vara tillståndsmyndighet. I vapendirektivet förutsätts det att tillstånd för utbildning meddelas i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall, om detta inte är i strid mot allmän säkerhet eller allmän ordning. Vid tillståndsförfarandet kontrollerar Polisstyrelsen att sammanslutningen eller stiftelsen uppfyller förutsättningarna för beviljande av vapentillstånd enligt skjutvapenlagen. 
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs om meddelande av tillstånd av särskilda skäl för sådana skjutvapen som maskerats som andra föremål enligt 9 § 3 punkten eller delar till dem. Momentet motsvarar det tidigare 44 § 4 mom. Vapentillstånd för sådana föremål ska kunna meddelas endast av särskilda skäl. Endast förvaring som minnessak eller vapensamling är alltså inte ett tillräckligt användningssyfte, utan uttryckligen i fråga om maskerade skjutvapen ska förvaring som minnessak eller vapensamling motiveras särskilt.  
Skjutvapen och vapendelar som förvärvas i sådana situationer som anges i 1−5 mom. ska också uppfylla de allmänna förutsättningarna enligt 44 §, dvs. skjutvapnen eller vapendelarna får inte t.ex. vara onödigt eldkraftigt och effektivt för det användningssyfte som sökanden angett.  
45 §. Krav som gäller en fysisk person som innehavare av vapentillstånd. Det föreslås att strukturen i 45 § i skjutvapenlagen förtydligas genom att paragrafen delas upp på fler moment än tidigare. Enligt det föreslagna 1 mom. kan vapentillstånd meddelas den som har fyllt 18 år och som utifrån sitt hälsotillstånd och uppförande kan anses lämplig att inneha skjutvapen och vapendelar. Momentets innehåll föreslås kvarstå oförändrat. I det föreslagna 2 mom. ingår de bestämmelser om tillståndsmyndighetens rätt att få en medicinsk bedömning av sökanden samt hälsouppgifter under vissa förutsättningar, som tidigare fanns i 1 mom. Om rätten att få uppgifter om innehavare av vapentillstånd föreskrivs i polislagen. Enligt 4 kap. 2 § i polislagen har polisen för att kunna avgöra om ett tillstånd för skjutvapen eller ett annat tillstånd ska förbli i kraft rätt att av myndigheter och sammanslutningar som tillsatts för att sköta offentliga uppgifter och oberoende av tystnadsplikten få information om tillståndshavarens hälsotillstånd, bruk av berusningsmedel eller våldsamma beteende, om det finns grundad anledning att anta att tillståndshavaren inte längre uppfyller förutsättningarna för tillståndet.  
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs om utredning om militär- eller civiltjänstgöring och motsvarar till sitt innehåll det gällande 1 mom.  
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det att vapentillstånd för sådana särskilt farliga skjutvapen och vapendelar som anges i 9 § 5 punkten underpunkt a samt för pistol, miniatyrpistol, revolver eller miniatyrrevolver eller för delar till sådana kan endast meddelas personer som har fyllt 20 år. Bestämmelsen gäller endast åldersgränsen; om andra förutsättningar föreskrivs särskilt. Momentets innehåll motsvarar det tidigare 1 mom. 
I det föreslagna nya 5 mom. ingår motsvarande bestämmelse som tidigare fanns i 1 mom. om påvisande av aktiv hobbyverksamhet när tillstånd söks för skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 4–7 punkten, s.k. handeldvapen för användning i sport- eller hobbyskytte. Det föreslås att det fortsättningsvis ska krävas två års aktiv hobbyverksamhet av den som ansöker om tillstånd för handeldvapen, också för tillstånd för särskilt farliga korta skjutvapen eller delar till dem som beviljas för sportskytte. Ett intyg över aktivt utövande av sport- eller hobbyskytte ska ges av en sådan förening som avses i 4 § i föreningslagen. Den som ansöker om tillstånd för ett särskilt farligt kort skjutvapen ska aktivt träna inför eller delta i skyttetävlingar som erkänns av en officiellt erkänd skyttesportorganisation eller av ett internationellt etablerat och officiellt erkänt skyttesportförbund. Kraven motsvarar kravet i artikel 6.6 i vapendirektivet. Dessutom föreslås det att kravet på sport- och hobbyskytte preciseras så, att det ska ha fortgått under minst två års tid före ansökan om vapentillstånd görs. I momentet föreslås också några tekniska förbättringar av språkdräkten.  
Det föreslås att hälften av den tjänstgöring som en värnpliktig har fullgjort i vapentjänst eller hälften av den tjänstgöring som har fullgjorts i frivillig militärtjänst för kvinnor ska räknas in i den tvååriga period som nämns ovan, liksom enligt gällande lag. Eftersom det kan ha gått en tid mellan vapentjänsten och ansökan, är det motiverat att hälften av tjänstgöringen räknas till godo vid ansökan om vapentillstånd. Avtjänad vapentjänst kan också beaktas som bevis på hobbyverksamhet i fråga om särskilt farliga handeldvapen, eftersom det enligt skjutvapenlagen krävs hobbyverksamhet under en längre tid än de 12 månader som krävs enligt vapendirektivet. Det föreslås att bestämmelser om hurudan verksamhet som ska betraktas som tillräckligt aktivt sport- och hobbyskytte ur skjutvapenlagens perspektiv ska utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Vidare föreskrivs det i momentet, att vapentillstånd för ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4−7 punkten och som används för sport- och hobbyskytte ska kunna meddelas också om personen visar upp en tillförlitlig utredning över sitt sport- eller hobbyskytte och ett intyg från den statliga myndighet som är personens arbetsgivare över att personen i sina tjänsteuppdrag bär ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4−7 punkten. Det motsvarar gällande lag, och i detta fall ställs alltså inget krav på att hobbyn ska ha utövats i två års tid före ansökan.  
Enligt det nya 6 mom. ska vapentillstånd för ett särskilt farligt skjutvapen eller en del till det enligt 9 § 5 punkten underpunkt b som används för sportskytte kunna meddelas en fysisk person endast om denne visar upp ett intyg över sin hobby, som han eller hon ska ha utövat aktivt i minst 12 månaders tid. Intyget ska vara utfärdat av en skytteinstruktör i en förening som har ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen. Avtjänad vapentjänst kan inte beaktas som bevis på hobbyverksamhet i fråga om särskilt farliga långa skjutvapen, eftersom det enligt vapendirektivet krävs 12 månaders regelbundet sportskytte i en idrottsförening. Genom bestämmelsen genomförs delvis möjligheten enligt artikel 6.6 i vapendirektivet att föreskriva nationellt om beviljande av vapentillstånd för vissa sådana skjutvapen som i vapendirektivet klassificeras som förbjudna skjutvapen. 
I det föreslagna nya 7 mom. föreskrivs det att vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem enligt 9 § 5 punkten underpunkt b för ett användningssyfte enligt 43 § 1 mom. 9 punkten, dvs. ordnande av eller deltagande i sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar, kan meddelas endast sådana fysiska personer som uppvisar ett intyg från Försvarsutbildningsföreningen över att de deltagit i sådan skytteutbildning enligt lagen om frivilligt försvar som främjar den militära förmågan med det skjutvapen av den typ för vilket vapentillstånd ansöks aktivt under minst två års tid före ansökan, samt ett intyg över att de med godkänt resultat avlagt ett skytteprov som ingår i den skytteutbildning som främjar försvarsförmågan under de två åren. Försvarsutbildningsföreningens intyg kan delvis ersättas med andra tillförlitliga utredningar om reservistens aktiva skytteträning, såsom deltagande i Försvarsmaktens och Gränsbevakningsväsendets repetitionsövningar, frivilliga övningar och krishanteringstjänst om de har innefattat övningar med den skjutvapentyp för vilken personen ansöker om tillstånd. Också träning i reservistorganisationer med den vapentyp för vilken tillstånd söks ska beaktas som bevis på aktivitet. Övning med samma vapentyp med en mindre laddningsanordning räcker för att påvisa aktivitet. Till den två års period som nämns ovan räknas in hälften av den tjänstgöring som en värnpliktig har fullgjort i vapentjänst eller hälften av den tjänstgöring som har fullgjorts i frivillig militärtjänst för kvinnor.  
Genom bestämmelserna i det nya momentet genomförs delvis bestämmelsen i artikel 6.2 i vapendirektivet om att medlemsstaterna för ändamål som rör det nationella försvaret i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall får bevilja tillstånd för skjutvapen, väsentliga delar och ammunition i kategori A om detta inte är i strid mot allmän säkerhet eller allmän ordning. Det är fråga om ett undantag från huvudregeln i artikel 6.1, enligt vilken skjutvapen, vapendelar och ammunition i kategori A är förbjudna och vapentillstånd för dem inte får meddelas utom under de strikta förutsättningar som anges i direktivet. Det frivilliga försvaret utgör en effektiv resurs för Finlands försvarsförmåga. Verksamheten förenar alla medborgargrupper och stärker försvarsviljan. Finland försvaras inte enbart med vapen, utan genom samarbete där hela samhällets resurser utnyttjas. Också andra än militära frivilligorganisationer har viktiga uppgifter för att trygga vitala samhällsfunktioner vid kriser på olika nivåer. Samarbete med frivilliga organisationer, i synnerhet på lokalplanet, kan i framtiden vara mycket gynnsamt för säkerheten både regionalt och nationellt. I 9 § definieras de skjutvapen i kategori A som är förbjudna enligt direktivet som särskilt farliga skjutvapen, och bland sådana skjutvapen kan vapentillstånd om förutsättningarna uppfylls meddelas för ändamål som rör det nationella försvaret för sådana långa skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning enligt 9 § 5 punkten underpunkt b som kan avfyra mer än elva patroner utan omladdning om en laddningsanordning med stor kapacitet utgör en del av skjutvapnet i fråga eller en motsvarande löstagbar laddningsanordning har anslutits till det. För sådana särskilt farliga skjutvapen ska vapentillstånd kunna meddelas för ändamål som rör det nationella försvaret, eftersom motsvarande skjutvapen också används i den Försvarsmaktens utbildning. I momentet föreskrivs också om de villkor på vilka vapentillstånd i särskilda enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall får meddelas för ändamål som rör det nationella försvaret. För at en ansökan om vapentillstånd ska kunna anses motiverad ska sökanden för det första visa att han eller hon deltar aktivt i sådan av Försvarsutbildningsföreningen ordnad skytteutbildning som främjar försvarsförmågan med skjutvapen av den typ för vilken vapentillstånd söks. Enligt förslaget ska deltagandet ha varit aktivt minst under den tid på ett år som föregår ansökan. I vapendirektivet hänförs vissa kombinationer av långa halvautomatiska skjutvapen med centralantändning och laddningsanordningar med stor kapacitet till kategorin förbjudna vapen. Ett sådant skjutvapen som nämns ovan med en laddningsanordning med en kapacitet på högst tio patroner är ett tillståndspliktigt skjutvapen. Den som befinner sig i verksamhetens första skede kan alltså ansöka om vapentillstånd för ett långt skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning med ett magasin med mindre kapacitet, och sedan förvärva en laddningsanordning med större kapacitet till samma vapen när förutsättningarna för ett särskilt farligt skjutvapen uppfylls och han eller hon fått tillstånd för ett sådant. Det gör det möjligt att trappa upp sitt deltagande i sådan skytteutbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen och som främjar den militära förmågan. Hittills har motsvarande aktiva hobbyverksamhet också krävts av den som ansöker om vapentillstånd för handvapen. Det är motiverat att av den som ansöker om vapentillstånd för förvärv och innehav av ett särskilt farligt skjutvapen förutsätts hobbyaktivitet, liksom av den som ansöker om tillstånd för ett tillståndspliktigt handvapen i kategori B. Genom en ändring i vapenlagen som trädd i kraft 2011 föreskrevs det att av den som ansöker om tillstånd för förvärv av en pistol, miniatyrpistol, revolver eller miniatyrrevolver krävs två års aktiv hobbyverksamhet innan tillstånd kan meddelas. I regeringens proposition med förslag till den lagändringen (106/2009) sägs det alltså entydigt krävs att den som ansöker om tillstånd för ett handvapen aktivt utövar grenen innan han eller hon kan meddelas ett eget tillstånd. Det har visat sig vara en fungerande praxis som främjar upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet, vilket i vapendirektivet förutsätts i fråga om särskilt farliga skjutvapen, vapendelar och ammunition. I sitt betänkande om regeringens proposition 106/2009 rd. ansåg förvaltningsutskottet, att sammanlagt ca tio aktiviteter under en två års period är tillräckligt för att påvisa aktivitet. Den som ansöker om vapentillstånd ska också påvisa att han eller hon har tillräckliga kunskaper i hanteringen av skjutvapnet i fråga för att säkerställa att allmän ordning och säkerhet inte äventyras. Därför föreslås det att den som ansöker om vapentillstånd ska uppvisa ett intyg över att han eller hon med godkänt resultat har avlagt ett skytteprov enligt lagen om frivilligt försvar. Kravet i vapendirektivet att tillstånd för särskilt farliga skjutvapen får meddelas endast i särskilda enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall förutsätter vidare att gruppen som meddelas vapentillstånd begränsas på behörigt sätt i 7 mom. 4 punkten.  
I det nya 8 mom. föreskrivs om de utredningar sökanden ska lämna vid ansökan om tillstånd. De utredningarna utgör en förutsättning för att vapentillstånd ska kunna beviljas, och utifrån dem prövas delvis huruvida förutsättningarna för att meddela vapentillstånd uppfylls. Momentets innehåll motsvarar till största delen det tidigare 2 mom., men det föreslås att till momentet fogas nya 3 och 5 punkter. Enligt den nuvarande 2 punkten ska sökanden för sport- och hobbyskytte lämna en tillförlitlig utredning över sin hobby I fråga om sådana situationer när vapentillstånd söka på grund av hobbyverksamhet för upprätthållande av skjutskickligheten som reservist kan som tillförlitlig utredning t.ex. betraktas att sökanden uppvisar ett intyg enligt lagen om frivilligt försvar över att ett skjutprov har avlagts med godkänt resultat med ett skjutvapen av den typ för vilken tillstånd söks och har deltagit i en sådan annan av Försvarsutbildningsföreningen ordnad kurs, under vilken sökandens förmåga att hantera den vapentyp ansökan gäller på ett säkert sätt har säkerställts. Sökanden ska också med ett intyg som utfärdats av en skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen eller på något annat tillförlitligt sätt visa att han eller hon har deltagit i sådan av Försvarsutbildningsföreningen ordnad skytteutbildning som främjar försvarsförmågan. Tillstånd kan endast meddelas för sådana skjutvapen som sökanden regelbundet använder för att upprätthålla sin skjutskicklighet som reservist och som till sin typ, kaliber och andra egenskaper motsvarar sådana skjutvapen som är i operativt bruk i försvarsmakten, och som enligt statsrådets förordning motsvarar skjutvapenstyperna och utbildningsinnehållet för sådan av Försvarsutbildningsföreningen ordnad utbildning som främjar försvarsförmågan. Också intyg från andra organisationer som upprätthåller reservisters skjutskicklighet över att sökanden har deltagit i sådan utbildning som upprätthåller skjutskickligheten som reservist med den vapentyp ansökan gäller ska kunna beaktas som bevis på hobbyaktivitet. Som sådana organisationer betraktas t.ex. medlemsorganisationer i Försvarsutbildningsföreningen och föreningar som underlyder dem. Det föreslås att det genom förordning av statsrådet ska föreskrivas närmare om hurudan verksamhet som ska betraktas som tillräckligt hobbyskytte både för att upprätthålla skjutskickligheten som reservist och för annat sport- och hobbyskytte. 
Sådant skytte som upprätthåller skjutskickligheten som reservist motsvarar till sin art, sitt innehåll och i fråga om de krav som ställs på vapen och skyttar främst dynamiska skyttegrenar såsom skytte enligt International Practical Shooting Confederations (IPSC:s) regler samt tillämpat reservistskytte. Då tillstånd för sådana skjutvapen som används i de grenarna har det blivit praxis att förutsätta att sökanden har avlagt kursen eller provet för säker skytt inom grenen ifråga. Dessutom ska skjutvapnet lämpa sig väl för grenen ifråga. Motsvarande tillförlitliga utredning ska alltså kunna förutsättas också av den som motiverar sitt behov av vapentillstånd med upprätthållande av skjutskickligheten som reservist. 
Enligt den nya 3-punkten ska den som ansöker om tillstånd för ett särskilt farligt skjutvapen eller en särskilt farlig vapendel enligt 9 § 5 punkten för sportskytte kunna uppvisa ett intyg över ikraftvarande medlemskap i en förening som har fått ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen. Medlemskapet ska ha fortgått minst de 12 månader som föregått ansökan. Dessutom ska sökanden lämna en tillförlitlig utredning över att han eller hon tränar aktivt eller deltar i skyttetävlingar med den skjutvapentyp för vilken tillstånd söks. Den bestämmelsen gäller endast kravet på medlemskap i en förening. Om annan utredning över sport- och hobbyskytte föreskrivs i 2 punkten i detta moment, och om tvåårskravet för vissa vapentypers del i 5 mom. Enligt 4 punkten ska den som ansöker om vapentillstånd för arbete lämna en utredning om att han eller hon genom sin utbildning eller annars är tillräckligt förtrogen med hur skjutvapnet ska hanteras på ett säkert sätt och att han eller hon har godtagbara skäl för att bära skjutvapen i sitt arbete. Punkten motsvarar den gällande 45 §.  
Enligt den nya 8 mom. 5 punkten ska Polisstyrelsen begära ett utlåtande av Försvarsmakten om ansökningar om vapentillstånd för skjutvapen och vapendelar enligt 9 § 5 punkten underpunkt b för deltagande i sådan skytteutbildning som främjar försvarsförmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar. Innan ett utlåtande begärs ska Polisstyrelsen kontrollera att sökanden uppfyller de allmänna kraven för beviljande av tillstånd för att förvärva och inneha skjutvapen enligt skjutvapenlagen. Innan utlåtande ges ska Polisstyrelsen också kontrollera, att sökanden har blivit godkänd i ett skytteprov i vilket kunskaper i säker vapenhantering och säkert skytte mäts enligt 20 a § i lagen om frivilligt försvar, samt att sökanden uppfyller kravet på aktiv träning. Försvarsmakten ska kunna ge ett positivt utlåtande för sådana sökande som är placeringsduglig och som Försvarsmakten anser ha behov av träning med skjutvapnet eller vapendelen i fråga för att upprätthålla skjutskickligheten som reservist. I sitt utlåtande ska Försvarsmakten enligt kraven i vapendirektivet bedöma om sökanden med tanke på det nationella försvaret behöver det skjutvapen eller den vapendel ansökan gäller. Ett sådant utlåtande ska inte krävas för dem som ansöker om vapentillstånd för andra än särskilt farliga vapen eller vapendelar för hobbyskytte i avsikt att delta i verksamhet som upprätthåller skjutskickligheten som reservist. Om Försvarsmakten inte ger ett positivt utlåtande, ska sökanden inte anses ha ett användningssyfte för förvärv eller innehav av ett särskilt farligt skjutvapen enligt 43 § 1 mom. 9 punkten. 
Enligt 2 § i värnpliktslagen (1438/2007) är varje 18–60-årig manlig finsk medborgare värnpliktig, liksom också kvinnor som fullgjort militärtjänst. Enligt 49 § i värnpliktslagen hör de värnpliktiga till reserven högst tills de fyller 60 år. I Finland finns det ca 900 000 reservister. Av dem har 280 000 en krigstida placering och de övriga är enligt huvudregeln lämpliga för placering. I artikel 6.2 i vapendirektivet förutsätts det att vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen för ändamål som rör det nationella försvaret endast meddelas i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall, om detta inte är i strid mot allmän säkerhet eller allmän ordning. Därför behövs Försvarsministeriets utlåtande för att man ska kunna fastställa vilka personer som kan anses vara i en sådan ställning i förhållande till det nationella försvaret att de ska kunna meddelas vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar om de andra förutsättningarna uppfylls. Enligt direktivet ska kraven för dispens vara noggrant avgränsade i lagen. De som ansöker om tillstånd ska inte själv kunna definiera om de har behov av särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar för syften som rör det nationella försvaret. Därför föreslås det att Försvarsmakten ska bedöma vilka personer som i särskilda enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall av skäl som rör det nationella försvaret har behov att förvärva eller inneha särskilt farliga skjutvapen. Genom sina utlåtanden avgränsar Försvarsmakten de personer bland de 900 000 reservisterna som av skäl som rör det nationella försvaret har ett uttryckligt behov av att upprätthålla sin skjutskicklighet med hjälp av sådana särskilt farliga skjutvapen som klassificerats som förbjudna och som de har i sin personliga ägo.  
Försvarsmakten ska kunna ge ett positivt utlåtande t.ex. för personer som är placeringsdugliga för sådana krigstida uppgifter för vilka vapenhanteringsförmåga behövs för den vapentyp ansökan avser. 
Utöver fysiskt personer ska vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen och vapendelar också kunna meddelas Försvarsutbildningsföreningen för ordnande av sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan. Personer som inte har ett personligt vapentillstånd för vissa särskilt farliga skjutvapen som används vid sådan utbildning ska alltså ändå under övervakning få använda Försvarsutbildningsföreningens motsvarande skjutvapen när de deltar i sådan skytteutbildning som nämns ovan. Någon kan också ha tillstånd att inneha sådana skjutvapen som nu i vapendirektivet klassificeras som särskilt farliga med stöd av de övergångsbestämmelser som tillåts i vapendirektivet, eller kan för sportskytte ha beviljats vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar.  
Vidare bör det beaktas, att vissa kombinationer av långa halvautomatiska skjutvapen med centralantändning och laddningsanordningar med stor kapacitet i vapendirektivet hänförs till kategorin särskilt farliga skjutvapen. Ett motsvarande skjutvapen med en laddningsanordning med en kapacitet på högst tio patroner hänförs i vapendirektivet till kategorin tillståndspliktiga skjutvapen, och i direktivet föreskrivs inte lika detaljerat om vapentillstånd för dem. Med stöd av denna lag är inte den grupp personer begränsats, som ska kunna ansöka om vapentillstånd för förvärv och innehav av otillåtna skjutvapen.  
När det nationella försvaret anförs som motivering för tillstånd för innehav av skjutvapen, ska det basera sig på ett verkligt behov som rör försvaret, om vilket Försvarsmakten ska ge ett positivt utlåtande om de kriterierna som anges ovan uppfylls. Dessutom föreslås det att till 97 a § i värnpliktslagen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket en militärmyndighet som ger ett utlåtande enligt detta moment ska vara skyldig att lämna uppgifter ur värnpliktsregistret om en värnpliktigs uppförande till polisen om den värnpliktiges uppförande, om militärmyndigheten har grundad anledning att anse att den värnpliktige utifrån sitt uppförande är olämplig att inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Det kompletterar bestämmelserna i värnpliktslagen om utlämnande av uppgifter från militärmyndigheter om personer som söker eller innehar tillstånd enligt skjutvapenlagen eller för vilka ett godkännande enligt skjutvapenlagen söks eller som har fått ett sådant. 
Vid polisens tillståndsprövning bedöms sökandens allmänna lämplighet som innehavare av skjutvapen, vapendelar och ammunition, samt dessutom lämpligheten hos det skjutvapen ansökan gäller för det tilltänkta användningssyftet och huruvida de andra förutsättningarna för vapentillstånd uppfylls.  
I det föreslagna 8 mom. föreskrivs att tillstånd att samla och förvara skjutvapen eller vapendelar endast kan meddelas sådana godkända vapensamlare vars förvaringslokaler för skjutvapen och vapendelar har godkänts av en polisinrättning. Meningen innebär en precisering av ordalydelsen i det gällande 3 mom. I det föreslagna momentet föreskrivs dessutom att ett tillstånd enligt 43 § 1 mom. 8 punkten kan meddelas när en person som står under tillståndssökandens vårdnad har lämnat in en ansökan om parallelltillstånd enligt 54 § och tillståndsmyndigheten har kontrollerat att förutsättningarna för meddelande av ett parallelltillstånd är uppfyllda. Detta motsvarar det gällande 3 mom. 
I det föreslagna 9 mom. föreskrivs om aktivt sport- och hobbyskytte. Det föreslås i övrigt motsvara det gällande 4 mom., men kompletteras så att med aktivt hobbyskytte också kan likställas aktivt deltagande i sådan skytteutbildning enligt lagen om frivilligt försvar som främjar den militära förmågan med skjutvapen av den typ för vilken tillstånd söks. I momentet föreslås dessutom en teknisk ändring i fråga om hänvisningen till 2 mom., som i den ändrade paragrafen blir 7 mom. Det föreslås att bestämmelser om hurudan verksamhet som ska betraktas som tillräckligt aktivt sport- och hobbyskytte ur skjutvapenlagens perspektiv ska utfärdas genom förordning av statsrådet. 
45 a §. Krav som gäller en sammanslutning eller stiftelse som innehavare av vapentillstånd. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det hänvisas till 45 § 9 och 10 mom. till följd av ändringarna i den paragrafen. Tidigare innehöll 2 mom. hänvisningar till 45 § 2–3 mom. En sammanslutning eller stiftelse som utövar näringsverksamhet i vapenbranschen ska ansöka om näringstillstånd i vapenbranschen för ändamålet, och på dess förvärv och innehav av skjutvapen tillämpas lagstiftningen om näring i vapenbranschen. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket vapentillstånd för användningssyften enligt 43 § 1 mom. 9 punkten för särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem enligt 9 § 5 punkten underpunkt b kan meddelas för ordnande sådan av Försvarsutbildningsföreningen ordnad skytteutbildning som främjar den militära förmåga som avses i 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar. Försvarsutbildningsföreningen får endast använda de vapen den äger i sådan skytteutbildning som den ordnar inom ramen för sin offentliga förvaltningsuppgift. Genom att vapentillstånd meddelas ges Försvarsutbildningsföreningen möjlighet att ordna sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan med skjutvapen som den äger eller innehar. Därför kan det anses att ett sådant syfte som rör det nationella förvaret finns, som enligt vapendirektivet utgör en förutsättning för att meddela vapentillstånd för särskilt farliga skjutvapen. Det är fråga om en enskild sammanslutning som anges i lagen, och vars offentligrättsliga förvaltningsuppgift också innefattar skytteutbildning som en del av sådan utbildning som främjar den militära förmågan. Den sammanslutningen kan undantagsvis för ett syfte som berör det nationella försvaret på grund av sin offentligrättsliga förvaltningsuppgift beviljas vapentillstånd också för särskilt farliga skjutvapen. Eftersom det i lagen om frivilligt försvar föreskrivs särskilt om tillsynen över Försvarsutbildningsföreningens verksamhet till den del den fullgör sin offentligrättsliga förvaltningsuppgift, kan den risk för allmän ordning och säkerhet verksamheten orsakar vara mindre. På detta sätt minskar privatpersoners behov att förvärva egna skjutvapen, och tröskeln för att utveckla skjutskickligheten som reservist sänks. Försvarsutbildningsföreningen ska också om den så önskar kunna låna sådana skjutvapen t.ex. av sina medlemsorganisationer, om förutsättningarna för utlåning enligt lagen uppfylls.  
Enligt den föreslagna lagstiftningen ska Försvarsmaktens säkerhets- och skyddsföreskrifter iakttas vid sådan av Försvarsutbildningsföreningen ordnad utbildning som främjar den militära förmågan. För Försvarsutbildningsföreningens övriga verksamhet finns inte lika omfattande bestämmelser om säkerhetsföreskrifter, och om föreningens övriga verksamhet föreskrivs inte i lag. Därför är det motiverat att Försvarsutbildningsföreningen får använda sådana särskilt farliga skjutvapen som avses ovan endast vid sådan utbildning som främjar den militära förmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar (556/2007), och inte t.ex. vid sådan beredskaps- eller säkerhetsutbildning som också kan meddelas personer under 18 års ålder. Sådana särskilt farliga vapen som nämns ovan som tillhör Försvarsutbildningsföreningen får hanteras vid beredskaps- och säkerhetsutbildning, men de får inte avfyras. För användningen av andra än särskilt farliga skjutvapen i Försvarsutbildningsföreningens fria föreningsverksamhet, såsom t.ex. vid introduktionsskytte, ställs inga begränsningar i skjutvapenlagen. 
De vapenansvariga vid Försvarsutbildningsföreningen svarar enligt 45 b § i skjutvapenlagen för att skyldigheterna enligt skjutvapenlagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den fullgörs samt att tillståndsvillkoren iakttas. Enligt 45 b § 3 mom. får de vapenansvariga förvärva, inneha och överlåta vapnen ifråga. Enligt 45 b § 1 mom. ska den vapenansvariga vara anställd hos sammanslutningen eller stiftelsen eller annars delta i dess verksamhet.  
Dessutom föreslås det att vapentillstånd för sådana särskilt varliga skjutvapen och delar till dem som avses i 9 § 5 punkten underpunkt a och b kunna meddelas en sammanslutning eller stiftelse för sportskytteutbildning. Sådana sammanslutningar kan t.ex. vara idrotts- eller reservistorganisationer som ordnar sportskytteutbildning, såsom utbildning i tillämpat reservistskytte. Det föreslås att Polisstyrelsen ska bedöma om sammanslutningen eller stiftelsen uppfyller förutsättningarna för beviljande av vapentillstånd enligt 1 mom., dvs. om den utifrån syftet med verksamheten och andra omständigheter kan anses lämplig att inneha skjutvapen och vapendelar. Enligt 1 mom. får tillstånd endast meddelas en sökande vars förvaringslokaler för skjutvapen och vapendelar har godkänts av polisinrättningen på den ort där förvaringslokalerna finns och som har en i 45 b § avsedd vapenansvarig. 
45 b §. Vapenansvarig i en sammanslutning eller stiftelse. Enligt 2 mom. ska den vapenansvarige godkänns och godkännandet återkallas av polisinrättningen på sammanslutningens eller stiftelsens hemort. Det föreslås att momentet ändras så, att anknytningen till hemorten stryks. Polisen ska kunna kräva att det finns fler än en vapenansvarig, om det behövs med beaktande av sammanslutningens eller stiftelsens verksamhet. Det motsvarar den gällande paragrafen. I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad. 
45 c §. Skjutledare i Försvarsutbildningsföreningen. Det föreslås att till lagen fogas en ny paragraf, som gäller skjutledare i Försvarsutbildningsföreningen enligt den nya 20 b § som föreslås fogas till lagen om frivilligt försvar. Bestämmelsen kompletterar 20 b § i lagen om frivilligt försvar om skjutledare så, att kraven för godkännande som skjutledare motsvarar 45 d §, enligt den föreslagna ändringen 45 e §, i skjutvapenlagen om godkännande som skytteinstruktör. Det föreslås att försvarsmakten ska godkänna skjutledare, som kan vara utbildare och skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildning. Till skillnad från kraven på skytteinstruktörer i skjutvapenlagen föreslås det inte att giltigt vapentillstånd ska vara en förutsättning för godkännande som skjutledare. En skjutledare som ordnar skytteutbildning ska dock ha rätt att inneha och förvara skjutvapen, vapendelar och patroner. Därför ska skjutledare också på grund av sitt hälsotillstånd och uppförande vara lämpliga för uppgifterna. Motsvarande lämplighet krävs av alla som ansöker om och innehar vapentillstånd. Enligt 1 mom. i den föreslagna nya paragrafen ska en skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen på grund av sitt hälsotillstånd och uppförande vara lämplig att inneha och förvara skjutvapen, vapendelar och patroner. Polisen ska på begäran av Försvarsmakten ge ett utlåtande om den lämplighet som avses ovan för den som övervägs som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen. Det utlåtandeförfarandet motsvarar inte helt de utredningar som hör till förfarandet för vapentillstånd, eftersom den som övervägs som skjutledare t.ex. inte intervjuas. Lämpligheten bedöms utifrån de uppgifter polisen har om personen ifråga. Det är motiverat att Polisen genomför en lättare bedömning än vapentillståndsförfarandet, eftersom Försvarsmakten i övrigt utifrån de uppgifter den har tillgång till bedömer om personen i fråga om hälsotillstånd och uppförande är lämplig som skjutledare.  
Enligt 2 mom. ska en skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen som ordnar sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan få inneha förvara skjutvapen, vapendelar och patroner som Försvarsutbildningsföreningen äger eller innehar, samt upplåta sådana skjutvapen som avses ovan dem för användning i form av övervakad användning av skjutvapen enligt 88 § i skjutvapenlagen.  
45 d §. Övervakning av förutsättningar för vapentillstånd. Paragrafen är ny, och genom den genomförs kravet i artikel 5.2 i vapendirektivet på att medlemsstaterna ska ha ett fortlöpande eller återkommande övervakningssystem, genom vilket det säkerställs att villkoren för tillstånd enligt den nationella lagstiftningen är uppfyllda under hela den tid som tillståndet gäller och att det görs bedömningar av bl.a. relevant medicinsk och psykologisk information. Enligt direktivet ska det beslutas om detaljerade arrangemang för övervakningssystemet i den nationella lagstiftningen. 
Enligt 1 mom. ska lämpligheten enligt 45 § bedömas och övervakas kontinuerligt vid prövning och övervakning av förutsättningarna för vapentillstånd, näringstillstånd i vapenbranschen och vapenhanteringstillstånd utifrån de uppgifter som kan hämtas ur de datasystem polisen har tillgång till, eller annars utifrån omständigheter som kommer till polisens kännedom. I momentet föreslås en hänvisning till lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet.  
Enligt 2 mom. ska bedömningen och övervakningen av lämplighet enligt 1 mom. också tillämpas på godkännandet av den ansvariga person som innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska ha, av vapensamlare och vapenansvariga, vid prövning som gäller dem samt vid bedömning och övervakning av giltigheten för förutsättningar för godkännande. 
Bedömning av lämpligheten hos dem som ansöker om och tillsyn över innehavare av tillstånd och godkännanden i vapenärenden hör till polisens fortlöpande verksamhet, och genom den föreslagna nya bestämmelsen kodifieras nuvarande praxis i skjutvapenlagen.  
Polisinrättningarna följer upp registeruppgifter på dygnsnivå, och om det meddelas om personer som t.ex. är delaktiga i missbruk av rusmedel eller våldsamt beteende kontrolleras det genom korskörning av uppgifterna om de har tillstånd för skjutvapen och ett förfarande för återkallelse av skjutvapentillstånd kan vid behov inledas. När polisens datasystem utvecklas blir denna övervakning allt mer automatiserad; i nuläget utförs övervakningen av polisinrättningarnas personal.  
Polisens arbete med dataregister har utvecklats under senare år, sållningen av potentiellt farliga personer har effektiverats betydligt och den yrkeskunskap som uppnåtts har tagits i bruk inom vapentillståndsförvaltningen. Behovet av att undanröja eventuella hinder för utbyte av uppgifter i lagstiftningen utreds i samband med reformen av lagstiftningen om polisens personregister. Ett tidigare och bättre tidsbestämt utnyttjande av de uppgifter polisen redan har ger en noggrannare bild av sökandenas lämplighet samt bättre möjligheter att bedöma när en sökande ska kallas till intervju, samt ger mer uppgifter till stöd för intervjuerna. 
Polisen får också uppgifter från andra myndigheter för övervakningen. Via anmälningar rörande skjutvapen av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården får polisen vetskap om sådana personer som på grund av sitt hälsotillstånd kanske inte är lämpliga att inneha vapentillstånd. En sökande som är värnpliktig ska lämna en utredning över fullgjord beväringstjänst eller civiltjänst, eller om den värnpliktige inte har fullgjort beväringstjänst eller civiltjänst ska han på begäran visa upp ett förordnande om tjänstgöring eller ett beslut om befrielse från tjänstgöring, uppskov med eller avbrytande av tjänstgöring samt orsakerna till detta, vilket ger fakta för lämplighetsbedömningen. Enligt värnpliktslagen (1438/2007) får militärmyndigheten i vissa fall lämna uppgifter ur värnpliktsregistret om en värnpliktigs uppförande till polisen också på eget initiativ, och också på det sättet kan tillståndsmyndigheten få uppgifter som har betydelse för prövningen av meddelande av tillstånd samt omprövningen av befintliga tillstånd. Informationsgången mellan Försvarsmakten och polisen har redan effektiverats. När polisens nya vapenregistersystem utvecklas, beaktas gränssnitten till behövliga datasystem hos polisen och med hjälp av gränssnitt byggs bl.a. en automatisk övervakning av brottsanmälningar upp.  
45 e §. Godkännande som skytteinstruktör. Det föreslås att 45 d § i den gällande lagen till följd av andra föreslagna ändringar blir 45 e §. I 1 mom. föreslås en lagteknisk ändring. Det föreslås att 2 mom. kvarstår oförändrat. I 3 mom. föreslås det att anknytningen till hemorten och hänvisningen till tjänsteställningen för den som meddelar tillståndet stryks, och att polisen ska godkänna skytteinstruktörer på ansökan av föreningen. Polisen ska kunna ändra de villkor och begränsningar som ställts för godkännandet eller återkalla godkännandet, om förutsättningar för godkännande enligt 1 mom. inte längre finns.  
I 3 mom. föreslås det att meningen om att polischefen eller någon annan polisman som hör till befälet på ansökan också kan godkänna annan utbildning som uppfyller motsvarande villkor som sådan utbildning som avses i 1 mom. 4 punkten stryks som obehövlig, eftersom möjligheten till undantag redan ingår i meningen om att polisen kan ändra de villkor och begränsningar som ställts för godkännandet. I övrigt föreslås paragrafen vara oförändrad.  
47 §. Förvärvstillstånd för utomlands bosatt person. Enligt paragrafen meddelas och återkallas tillstånd för en utomlands bosatt person att förvärva ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler av Polisstyrelsen. Det föreslås att bestämmelsen ändras så, att tillstånd för förvärv av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler meddelas av den myndighet som meddelar tillstånd för utförsel eller överföring från Finland av sådana föremål. I praktiken meddelas enskilda utförseltillstånd av Polisstyrelsen för utomlands bosatta personer, och en polisinrättning meddelar förvärvstillstånd för privat överföring utomlands. Överföringstillståndet är en EU-blankett, till vilken rätten att förvärva föremål i Finland inte kan bifogas. Ändringen förenklar skötseln av ärenden och minskar den administrativa bördan, eftersom samma myndighet som meddelar överförings- eller utförseltillståndet också meddelar förvärvstillståndet. 
53 a §. Påvisande av aktiv hobbyverksamhet. I artikel 7.4 i vapendirektivet förutsätts det att förutsättningarna för vapentillstånd övervakas regelbunden och minst vart femte år, och i artikel 5.2 förutsätts det att ett vapentillstånd återkallas om förutsättningar för tillståndet, såsom en godtagbar grund för vapentillstånd, inte längre uppfylls. Det kravet på övervakning gäller inte anmälningspliktiga skjutvapen i kategori C enligt direktivet. I praktiken faller alltså de flesta sådana vapen som används vid jakt i Finland utanför detta krav på övervakning. Det föreslås att 1 mom. ändras så, att i momentet utöver handvapen också särskilt farliga skjutvapen samt skjutvapen med funktionssättet enkelskott hör till de vapen tillstånd som berättigar till innehav ska övervakas regelbundet. I fråga om sådana skjutvapen ska tillståndshavaren med fem års mellanrum lämna in en tillförlitlig utredning över att skjutvapnet fortfarande används för ett sådant användningssyfte för vilket tillstånd har meddelats eller hade kunnat meddelas. Det föreslås att polisen ska utnyttja vapenregistersystemet för att påminna tillståndshavaren om plikten att påvisa fortsatt hobbyverksamhet i god tid innan fristen löper ut. Tillståndshavaren kan utnyttja vapenregistersystemet och elektroniska gränssnitt för att påvisa fortsatt hobbyverksamhet. Det föreslås att i 1 mom. stryks punkterna 1−3, i vilka det föreskrivs om den utredning som ska lämnas tillståndsmyndigheten. I stället föreslås det att i 1 mom. föreskrivs, att en utredning enligt 45 § 5−11 punkten ska lämnas in, som påvisar att förutsättningarna för tillståndet fortfarande är i kraft och att tillståndshavaren fortfarande aktivt utövar sådan verksamhet för vilken tillståndet har meddelats eller hade kunnat beviljas. En del av den utredning som lämnas in ska fortsättningsvis kunna vara ett intyg av en skytteinstruktör över att personen aktivt utövar sport- och hobbyskytte, ett intyg av en viltvårdsförening över att personen aktivt bedriver jakt med fälla eller grytjakt eller en tillförlitlig utredning över att skjutvapnet används vid uppvisning, filminspelning eller annan motsvarande förevisning enligt 1–3 punkten som nämns ovan och som föreslås strykas. I fråga om sådana tillstånd för vilka Försvarsmaktens utlåtande krävs för det första tillstånd som beviljas föreslås det att inget nytt intyg av Försvarsmakten ska behövas för att påvisa fortsatt hobbyverksamhet. Det föreslås att bestämmelser om hurudan verksamhet som ska betraktas som tillräcklig utredning över fortsatt hobbyverksamhet ur skjutvapenlagens perspektiv ska utfärdas genom förordning av statsrådet.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket en den som meddelats tillstånd för innehav av ett skjutvapen på grund av godkännande som vapensamlare dock ska lämna in en utredning enligt 1−2 mom. endast om tillståndsmyndigheten begär det särskilt. Redan när samlingsplanen för en vapensamlare godkänns är utgångspunkten att verksamheten är långsiktig och av bestående art. Därför anses det inte nödvändigt att bevis på att hobbyverksamheten fortsätter lämnas in med fem års mellanrum, om inte tillståndsmyndigheten begär det särskilt.  
57 §. Godkännande som vapensamlare. I paragrafen föreskrivs om godkännande som vapensamlare. Begreppet vapensamlare definieras i 15 §. Det föreslås att en fysisk person ska uppfylla de krav som gäller en fysisk person som innehavare av vapentillstånd enligt 45 § 1 mom. och en sammanslutning eller stiftelse de krav som gäller en sammanslutning eller stiftelse som innehavare av vapentillstånd enligt 45 a §. Liksom hittills ska en vapensamlare också ha en vapenansvarig enligt 45 a §. Det föreslås att kraven för godkännande som vapensamlare preciseras enligt en ändring i vapendirektivet så att i stället för att ett godkännande enligt gällande lag kan meddelas en sökande för att ha skjutvapen eller vapendelar på ett museum eller i en samling ska det kunna meddelas en sökande som visar upp en godtagbar plan för systematiskt samlande och förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler för syften som rör historia, vetenskap, teknik, utbildning eller kulturarv. I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse om att planen också ska innefatta en redogörelse för säker förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Det föreslås att anknytningen till hemorten stryks i paragrafen, så att ansökan kan lämnas skriftligt också till någon annan polisinrättning än polisinrättningen i sökandens hemkommun eller på sökandens hemort. Ansökan ska kunna göras elektroniskt när ändringarna i polisens datasystem gör det möjligt.  
Genom kraven i paragrafen på en godtagbar samlingsplan samt på att den ska innefatta en plan för säker förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler genomförs delvis de krav som gäller särskilt farliga skjutvapen i artikel 6.2 i vapendirektivet.  
58 §. Innehållet i godkännandet som vapensamlare och dess giltighetstid. Det föreslås att till 1 mom. fogas en skyldighet att i godkännandet också nämns vilka patroner och särskilt farliga projektiler godkännandet som vapensamlare gäller. Det bör noteras att det uttryckligen ska nämnas i godkännandet om det också omfattar särskilt farliga skjutvapen. Inom ramen för tillståndsprövningen bedömer polisen utifrån tillståndsansökan och samlingsplanen, inklusive säkerheten för förvaringen av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler, huruvida vapensamlaren också har förutsättningar att förvärva och inneha särskilt farliga skjutvapen. Enligt artikel 6.3 i vapendirektivet ska det beaktas att beviljande av tillstånd för särskilt farliga skjutvapen kräver en bedömning i varje enskilt fall och att sökanden framför giltiga motiveringar. 
Det föreslås att till paragrafen fogas nya 3, 4 och 5 mom., genom vilka tillståndsprocessen för förvärv och innehav av skjutvapen och vapendelar för godkända vapensamlare preciseras. Den som godkänts som vapensamlare ska ansöka om vapentillstånd för innehav av skjutvapen och vapendelar enligt 42 §, till vilket rätt att förvärva eller tillverka dem kan fogas. Det föreslås att den som godkänts som vapensamlare ska ansöka om skjutförnödenhetstillstånd för förvärv av patroner och särskilt farliga projektiler enligt 62 §, och i ett register för in uppgifter om de patroner och särskilt farliga projektiler som förvärvas och innehas med stöd av skjutförnödenhetstillståndet. Registret ska på begäran visas för polisen.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 6 mom., enligt vilket tillståndsmyndigheten kan ställa villkor och begränsningar för ett godkännande som vapensamlare, och vid behov ändra eller utöka dem. Villkor ska främst kunna ställas om allmän ordning och säkerhet kräver det.  
59 §. Ändringar i vapensamlarens förvaringslokaler för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Det föreslås att anmälningsplikten för ändringar i förvaringslokaler utöver skjutvapen och vapendelar också ska gälla patroner och särskilt farliga projektiler. Dessutom föreslås det att skyldigheten preciseras så, att ändringar som rör förvaringens säkerhet eller placering ska anmälas. Anmälan ska också kunna göras till någon annan polisinrättning än på den ort där förvaringslokalerna är belägna. Ändringar i förvaringslokaler ska godkännas av polisen.  
61 §. Förvärv och innehav av patroner. I paragrafen föreslås en språklig precisering; i övrigt föreslås paragrafen vara oförändrad.  
62 §. Skjutförnödenhetstillstånd. I 2 mom. föreslås en lagteknisk ändring. Det föreslås att 3 mom. om tillstånd att förvärva, tillverka och inneha särskilt farliga patroner och projektiler preciseras så att för tillstånd utöver det gällande kravet på särskilda skäl också krävs att den allmänna ordningen och säkerheten inte äventyras. Det föreslås att för tillståndet ska kunna ställas ett villkor enligt vilket användning av särskilt farliga patroner och projektiler i särskilt farliga skjutvapen är förbjuden. Dessutom kan för tillståndet ställas ett villkor, genom vilket förvärv, tillverkning och innehav av särskilt farliga patroner och projektiler begränsas till antalet eller annars. Tillstånd för innehav för patroner och projektiler ska på de grunder som godkänns i vapendirektivet kunna meddelas t.ex. för utställningar, fotograferingar och samling, högst i förpackningar för minutförsäljning. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., enligt vilket tillstånd för förvärv, samling och förvaring av patroner och särskilt farliga projektiler endast ska kunna meddelas en vapensamlare vars förvaringslokaler polisen godkänt.  
66 a §. När ett ärende om återkallelse av tillstånd inleds. Det föreslås att paragrafen ändras till följd av de ändringar som föreslås i 67 § så att det i 2 punkten hänvisas till 67 § 1 mom. 4—8 punkterna, och att till paragrafen fogas en hänvisning till den nya 67 b § som gäller återkallelse av tillstånd i vissa situationer som har samband med sådana laddningsanordningar som överförts till kategorin förbjudna vapen i vapendirektivet. 
67 §. Återkallelse av tillstånd. Enligt vapendirektivet har medlemsstaterna en skyldighet att återkalla ett tillstånd för förvärv eller innehav av skjutvapen, om förutsättningarna för att meddela tillstånd enligt artikel 5 i direktivet inte längre uppfylls. Tidigare baserades återkallelse av tillstånd på prövning. Enligt artikel 5 i direktivet krävs för tillstånd för förvärv och innehav av skjutvapen ett giltigt skäl, enligt huvudregeln 18 års ålder med vissa möjligheter till undantag och att sökanden inte kan antas utgöra en fara för sig själv eller andra eller för allmän ordning och säkerhet. Enligt direktivet ska det faktum att en person har befunnits skyldig till ett uppsåtligt våldsbrott anses tala för att sådan fara föreligger.  
Till följd av en ändring i vapendirektivet bör de absolut och prövningsbaserade grunderna för återkallelse av tillstånd enligt 67 § i skjutvapenlagen ändras så att återkallelsen inte längre är prövningsbaserad om kraven för meddelande av tillstånd inte längre uppfylls. Enligt den gällande 67 § i skjutvapenlagen har det varit möjligt att inte återkalla ett tillstånd för förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till ett brott som visar att han eller hon inte är lämplig att förvärva eller inneha vapen eller tillståndshavaren på grund av sitt hälsotillstånd eller ett levnadssätt eller uppförande som äventyrar hans egen eller andras säkerhet inte kan anses lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler, eftersom de grunderna för återkallelse har varit prövningsbaserade. Enligt 45 § 1 mom. i skjutvapenlagen är dock ett allmänt krav för att tillstånd skap meddelas att sökanden är lämplig i fråga om uppförande och hälsotillstånd.  
Återkallelse av ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler innebär inte att personen inte senare kan få ett nytt tillstånd, om kraven för att tillstånd ska meddelas uppfylls vid ansökningstidpunkten. När ett nytt tillstånd söks ska polisen på nytt bedöma sökandens lämplighet med beaktande av sökandens uppförande och hälsotillstånd. Om sökanden t.ex. tidigare har gjort sig skyldig till brott, beaktar polisen brottets grovhet och den tid som förflutet sedan det, och i fråga om hälsotillståndet personens hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten.  
Det föreslås att till förteckningen i 1 mom. på sådana tillstånd som i vissa situationer ska återkallas fogas vapenhanteringstillstånd, för att paragrafen ska omfatta alla sådana slags tillstånd enligt skjutvapenlagen som kan återkallas.  
Det föreslås att till 1 mom. om absoluta grunder för återkallelse fogas nya 4−8 punkter. Punkter som i huvudsak motsvarar dessa punkter har tidigare ingått i de prövningsbaserade grunderna för återkallelse av tillstånd i 2 mom.  
Den föreslagna 1 mom. 4 punkten gäller återkallelse av tillstånd för den som gjort sig skyldig till vissa grova brott, och den har tidigare hört till de prövningsbaserade återkallelsegrunderna enligt 2 mom. Sådana brott är brott som utvisar våldsamt uppförande eller brott enligt 50 kap. 2 och 4 a § i strafflagen, dvs. grovt narkotikabrott eller grovt främjande av narkotikabrott. Dessutom ska andra sådana brott som visar brott som visar att tillståndshavaren inte är lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler leda till återkallelse. Ett brott som visar att tillståndshavaren inte är lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler kan t.ex. vara något våldsbrott som inte är grovt, ett brott begånget i terroristiskt syfte eller förberedelse för ett sådant brott, grovt jaktbrott eller något annat sådant brott för vilket fängelsestraff kan utdömas, såsom ekonomiska brott eller trafikbrott. Det är motiverat att sådana brott som påvisar grovt våldsamt uppförande, såsom misshandel eller våldtäkt, leder till återkallelse av tillstånd som ger rätt att förvärva eller inneha skjutvapen. Det är också motiverat att andra brott leder till återkallelse av tillstånd som ger rätt att förvärva eller inneha skjutvapen, om tillståndsmyndigheten anser att de visar att tillståndshavaren är olämplig att inneha vapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Enligt vapendirektivet ska det faktum att en person har befunnits skyldig till ett uppsåtligt våldsbrott, ska anses tala för att personen kan utgöra en fara för sig själva eller andra eller för allmän ordning och säkerhet. För att ett tillstånd ska återkallas enligt 1 mom. 4 punkten krävs det att tillståndshavaren har dömts för något sådant grovt brott som nämns i paragrafen eller för något annat sådant brott som visar att han eller hon är olämplig att inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Det kan anses att brottet visar att tillståndshavaren på grund av sitt uppförande inte uppfyller kraven på dem som beviljas tillstånd enligt 45 §.  
Enligt 1 mom. 5 punkten ska ett tillstånd återkallas om tillståndshavaren på grund av sitt hälsotillstånd eller ett levnadssätt eller uppförande som äventyrar hans egen eller andras säkerhet inte kan anses lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Vid sidan om uppförandet är hälsotillståndet enligt 45 § i skjutvapenlagen en sådan förutsättning som ska ligga till grund för bedömningen av en tillståndshavares lämplighet att inneha skjutvapen och delar till dem, och om förutsättningar inte finns ska tillståndet återkallas. Vilken som helst omständighet som rör en tillståndshavares hälsotillstånd, livsstil eller uppförande som kommer till polisens kännedom ska inte leda till att tillståndet återkallas, utan endast om polisen anser att tillståndshavaren inte är lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. En konstaterad minnesjukdom hos kan t.ex. ge orsak att anse att tillståndshavaren på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig att inneha skjutvapen.  
Enligt den föreslagna 1 mom. 6 punkten är en grund för återkallelse att tillståndshavaren har gjort sig skyldig till grovt skjutvapenbrott. Det är motiverat att tillstånd för den som dömts för grovt skjutvapenbrott enligt 41 kap. 2 § i strafflagen återkallas utan prövning. Vid grovt skjutvapenbrott är föremålet för brottet ett särskilt farligt skjutvapen eller en stor mängd skjutvapen, effektiva luftvapen eller vapendelar, eller så eftersträvas betydande ekonomisk vinning eller begås brottet särskilt planmässigt, samtidigt som brottet även bedömt som en helhet är grovt. Den som gör sig skyldig till grovt skjutvapenbrott ska dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år. 
Enligt den föreslagna 1 mom. 7 punkten är en grund för återkallelse att sammanslutningen eller stiftelsen inte längre uppfyller kraven enligt 45 a § 1–2 mom., eftersom tillstånd då inte skulle ha beviljats. Enligt den föreslagna nya 8 punkten ska ett tillstånd återkallas, om skjutvapnet eller vapendelen har förkommit eller stulits. Också i sådana fall är det motiverat att tillståndet återkallas då kraven för att meddela tillstånd inte längre uppfylls, eftersom tillstånd meddelas för ett visst skjutvapen eller en viss vapendel. Det faktum att en enskild del förkommer eller blir stulen ska dock inte leda till att vapentillståndet återkallas.  
I det föreslagna 2 mom. anges prövningsbaserade grunder för återkallelse, liksom i gällande lag. Det föreslås att till de tillstånd som kan återkallas i vissa situationer fogas vapenhanteringstillstånd, med samma motiveringar som i 1 mom. På grund av brott ska tillstånd kunna återkallas efter prövning för det första för den som gjort sig skyldig till ett brott enligt 50 kap. 1, 2 a och 4 §. Sådana brott är narkotikabrott, straffbart bruk av narkotika, förberedelse till narkotikabrott och främjande av narkotikabrott. Återkallelse föreslås också vara prövningsbaserad för den som begått skjutvapenbrott eller skjutvapenförseelse eller någon annan straffbargärning vid vilken skjutvapen har. Prövningsbaserade grunder för återkallelse föreslås också vara andra sådana brott som kan visa att tillståndshavaren är olämplig att förvärva eller inneha skjutvapen. I sådana fall ska tillståndet återkallas, om brottet eller brotten anses påvisa olämplighet hos tillståndshavaren. En tillståndshavare som upprepade gånger begår brott kan visa sig vara olämplig att inneha skjutvapen eller vapendelar.  
Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten är en grund för återkallelse efter prövning att tillståndshavaren har brutit mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Den bestämmelsen fanns tidigare i 2 mom. 3 punkten, och innehållet föreslås vara oförändrat.  
Enligt den föreslagna 2 mom. 3 punkten är en grund för återkallelse enligt prövning att en sammanslutning eller stiftelse eller dess vapenansvariga som avses i 45 b § har brutit mot skjutvapenlagen, mot de bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Den bestämmelsen fanns tidigare i 2 mom. 4 a-punkten, och innehållet föreslås vara oförändrat.  
Det föreslås att den grund för återkallelse av tillstånd att tillståndshavaren annat än tillfälligt upphört att bära skjutvapen som tidigare fanns i 2 mom. 5 punkten ändras så att formuleringen preciseras så, att tillståndet kan återkallas om tillståndshavaren annat än tillfälligt har upphört med den hobbyverksamhet på grund av vilken tillstånd att bära skjutvapen har beviljats. Det föreslås att bestämmelsen ingår i 2 mom. 4 punkten. Det föreslås att den grund för prövningsbaserat återkallelse stryks, enligt vilken en fysisk person som är tillståndshavare inte på det sätt som avses i 53 a § har visat att han eller hon använder ett i 6 § 2 mom. 4−7 punkten avsett skjutvapen för ett godtagbart användningssyfte enligt 43 § 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten, eftersom den grunden för återkallelse ingår i den grund som gäller bärande av skjutvapen.  
Det föreslås att ett tillstånd ska kunna återkallas enligt 2 mom. 5 punkten, om innehavet av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler annars än på 1−4 punkten av synnerligen vägande skäl äventyrar allmän ordning eller säkerhet. Denna nya prövningsbaserade grund för återkallelse följer av kravet på säkra förvaringslokaler och säker förvaring av skjutvapen i vapendirektivet.  
Enligt den föreslagna 2 mom. 6 punkten ska ett tillstånd kunna återkallas, om innehavet av ett skjutvapen inte längre är nödvändigt för arbetet. Den bestämmelsen ingick tidigare i 2 mom. 5 punkten, och innehållet föreslås vara oförändrat.  
Det föreslås att 3 mom., enligt vilket den myndighet som återkallar ett parallelltillstånd ska meddela innehavaren av vapentillståndet om återkallelse av parallelltillståndet, kvarstår oförändrad.  
67 b §. Återkallelse av tillstånd i vissa situationer. Den föreslagna paragrafen är ny och har samband med kravet i vapendirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att tillstånd att förvärva och tillstånd att inneha ett skjutvapen i kategorin tillståndspliktiga skjutvapen enligt direktivet ska återkallas, om det framkommer att den person som beviljades det tillståndet innehar en laddningsanordning som är möjlig att montera på halvautomatiska skjutvapen med centralantändning eller repeterande skjutvapen och en kapacitet på över 20 patroner, om det är fråga om långa skjutvapen. Enligt direktivet behöver tillståndet inte återkallas, om personen har tillstånd att inneha ett vapen i kategori A enligt direktivet. Enligt vapendirektivet räcker det för återkallelse av tillstånden att personen innehar en sådan laddningsanordning med stor kapacitet som avses ovan. Enligt vapendirektivet har den bestämmelsen inga undantag. Innehav av en laddningsanordning med stor kapacitet av vilket som helst skäl utan att personen har ett tillstånd som ger rätt att förvärva eller inneha den ska alltså enligt vapendirektivet leda till att tillstånden för skjutvapen som hör till kategorin tillståndspliktiga skjutvapen återkallas. 
Enligt den föreslagna paragrafen ska sådana tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 4–7 och 12 punkten som avfyrar självladdande enkelskott enligt 7 § 1 mom. 3 punkten återkallas, om innehavaren innehar en laddningsanordning enligt 3 § 2 mom. utan ett sådant tillstånd som ger rätt att inneha den. Som sådant innehav som leder till återkallelse enligt det som sägs ovan ska inte betraktas sådan träning som sker under övervakning enligt 88 § med ett sådant skjutvapen som är försett med ett sådant magasin som nämns ovan i samband med skytteutbildning som främjar den militära förmågan, t. ex enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar, och inte heller annars föreslås i denna proposition några ändringar i bestämmelserna om övervakad användning i skjutvapenlagen.  
67 c §. Upphörande och återkallelse av godkännande som skytteinstruktör. Det föreslås att paragrafen ändras från 67 b § till 67 c § till följd av att en ny 67 b § fogas till lagen. Paragrafens innehåll föreslås kvarstå oförändrat.  
68 §. Upphörande och återkallelse av godkännande som vapensamlare. Det föreslås att i 1 mom. utöver sammanslutningar och stiftelser också nämns museer bland de aktörer, vilkas upphörande ska leda till att godkännandet som vapensamlare upphör. Genom ändringen förtydligas paragrafens tillämpningsområde. Dessutom föreslås en språklig korrigering i momentet. I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad. 
68 a §. Undantag från återkallelse av tillstånd och godkännande. Det föreslås att olovliga laddningsanordningar läggs till i förteckningen över sådana föremål för vilka det föreskrivs att om en tillståndshavare eller en person som godkänts som vapenansvarig eller vapensamlare som på eget initiativ gör en anmälan till polisen om olovliga skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler eller om olovliga sprängämnen och överlämnar dem i polisens besittning, återkallas inte tillståndshavarens tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler eller godkännandet av den vapenansvariga eller vapensamlaren på grund av det olovliga innehavet. Dessutom föreslås en teknisk ändring av paragrafens språkdräkt. Till följd av ändringen kan innehavaren av en förbjuden laddningsanordning undvika att ett tillstånd eller godkännande enligt paragrafen återkallas genom att på eget initiativ meddela om föremålet och överlämna det till polisen. På det sättet kan polisen få i sin besittning sådana laddningsanordningar som till följd av ändringen i vapendirektivet blivit förbjudna.  
70 §. Anmälan till polisen om förvärv samt uppvisande av vapendelar, effektiva luftvapen och deaktiverade skjutvapen. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. om deaktiverade skjutvapen. Ändringen beror på att deaktiverade skjutvapen genom en ändring i vapendirektivet har hänförts till gruppen anmälningspliktiga vapen. I och med ändringen förbättras spårbarheten för deaktiverade skjutvapen, då de antecknas i polisens vapenregistersystem. Enligt förslaget ska den som förvärvar ett deaktiverat skjutvapen inom 30 dagar från förvärvet göra en anmälan om förvärvet till en polisinrättning, om en anmälan inte gjorts med stöd av 42 c §. Anmälan ska kunna göras elektroniskt, och också deaktiverade skjutvapen ska på begäran visas upp för polisen. Det föreslås att paragrafens rubrik ändas så att den motsvarar innehållet. Det föreslås att i 3 mom. om anmälan med hjälp av elektroniska tjänster, tas in en hänvisning till 119 a §. Det föreslås att i 4 mom. om befullmäktigande att utfärda förordning tas in en hänvisning till 2 mom. och görs en språklig korrigering. 
75 §. Överföring och införsel till Finland samt innehav med stöd av ett europeiskt skjutvapenpass. Det föreslås att i paragrafen också nämns skjutvapen i kategorierna A6 och A7 enligt vapendirektivet som lämpar sig för tävlingsskytte bland sådana skjutvapen som den som innehar ett europeiskt skjutvapenpass får överföra och föra in till Finland på vissa villkor. Ändringen beror på en ändring i klassificeringen av skjutvapen i vapendirektivet. Vidare föreslås det att omnämnandet av vapen i kategori D enligt vapendirektivet stryks, eftersom kategori D ströks när direktivet ändrades. Dessutom föreslås några språkliga preciseringar i paragrafen. 
80 §. Tillståndsplikt för överföring från Finland. Liksom i 75 § föreslås det att i denna paragraf tas in ett omnämnande om skjutvapen i kategorierna A6 och A7 enligt vapendirektivet som lämpar sig för tävlingsskytte bland sådana skjutvapen som den som innehar ett europeiskt skjutvapenpass får överföra från Finland på vissa villkor. Vidare föreslås det att omnämnandet av vapen i kategori D enligt vapendirektivet stryks, eftersom kategori D ströks när direktivet ändrades. Dessutom föreslås några språkliga förbättringar i paragrafen. 
84 a §. Kontroll av vapentillstånd eller motsvarande tillåtelse samt identitet. Den föreslagna paragrafen är ny, och genom den genomförs det krav på kontroll av vapentillstånd eller motsvarande rätt samt identitet som tagits in i vapendirektivet. Enligt artikel 5b i vapendirektivet ska när skjutvapen, väsentliga delar eller ammunition överlåts genom distansavtal identitet och, när så krävs, tillstånd för förvärvaren kontrolleras före eller allra senast vid leveransen av dessa till personen i fråga genom en vapenhandlare eller vapenmäklare som är licensierad eller har tillstånd, eller en offentlig myndighet eller en företrädare för den myndigheten. För att främja spårbarheten för och övervakningen av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler är det dock nödvändigt att föreskriva att vapentillståndet eller motsvarande rätt och identiteten ska kontrolleras också vid andra överlåtelser än distansavtal. 
Enligt 1 mom. är ett krav vid varaktig överlåtelse av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler enligt 86 § och utlåning enligt 87 § att överlåtaren eller utlånaren försäkrar sig om förvärvarens eller låntagarens identitet och rätt att förvärva eller inneha föremålet ifråga. Försummelse av den skyldigheten ska bedömas som skjutvapenbrott enligt 41 kap. 1 § i strafflagen.  
Enligt 2 mom. ska en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen i sådana situationer som avses i 1 mom. kunna säkerställa sig om förvärvarens eller låntagarens identitet genom certifierad, stark elektronisk autentisering. I lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009) föreskrivs om stark elektronisk autentisering och om leverans av identifieringstjänster till tjänsteleverantörer, allmänheten och andra leverantörer av identifieringstjänster. 
Enligt det föreslagna 3 mom. har en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen rätt att hos polisen kontrollera att ett tillstånd som ger rätt till förvärv eller innehav är i kraft också med hjälp av elektroniska tjänster enligt 119 a §. På de elektroniska tjänsterna tillämpas lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009).  
87 §. Utlåning av skjutvapen och vapendelar. Det föreslås att 1 mom. 10 punkten preciseras så, att när ett särskilt farligt skjutvapen enligt den gällande punkten får lånas ut endast till den som har rätt att inneha ett sådant skjutvapen med motsvarande funktionssätt som också i övrigt motsvarar vapnet i fråga, ersätts orden "i övrigt" med orden "i fråga om vapentypen". Dessutom föreslås en precisering enligt vilken låntagaren ska ha ett tillstånd som uttryckligen ger rätt att inneha ett särskilt farligt skjutvapen. Genom de föreslagna ändringarna preciseras till vem särskilt farliga skjutvapen får lånas ut.  
Enligt 4 mom. får en vapendel lånas ut till den till vilken ett skjutvapen för vilket delen är avsedd skulle få lånas ut. En vapendel får dessutom lånas ut till den som annars har rätt att inneha en sådan vapendel. Också laddningsanordningar till skjutvapen betraktas som vapendelar enligt momentet.  
91 §. Omhändertagande. Det föreslås att paragrafen kompletteras med ett nytt 3 mom. enligt vilket polisen när ett beslag enligt 7 kap. i tvångsmedelslagen upphävs ska kunna omhänderta ett föremål, om föremålet hör till skjutvapenlagens tillämpningsområde och innehavaren saknar tillstånd som ger rätt att inneha det. Det föreslås att omhändertagandet kan förlängas tills föremålet kan överlåtas till någon som har rätt att inneha det. Efter en bestämd tid ska polisen få sälja föremålet för ägarens räkning enligt 100 § i skjutvapenlagen. 
92 §. Temporärt omhändertagande. Det föreslås att paragrafen preciseras så att den utöver tillstånd också gäller godkännanden enligt skjutvapenlagen. Det föreslås att polisens skyldighet att fatta ett beslut om temporärt omhändertagande av tillstånd enligt 1 mom. preciseras så att skyldigheten inte gäller situationer när ett tillstånd eller godkännande är i elektronisk form. Dessutom föreslås några språkliga preciseringar i paragrafen. I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad. 
93 §. Temporärt omhändertagande och tillståndets eller godkännandets giltighetstid. Det föreslås att paragrafen ändras så att den också gäller godkännanden enligt skjutvapenlagen och vapenhanteringstillstånd. Det är ändamålsenligt att ett godkännande eller vapenhanteringstillstånd som polisen temporärt omhändertar upphör att vara i kraft. Dessutom föreslås språkliga ändringar i paragrafen.  
94 §. Varaktigheten av temporärt omhändertagande. Det föreslås att ikraftvarande godkännande och tillstånd som meddelats med stöd av skjutvapenlagen tas in i 1 mom. om varaktigheten av temporärt omhändertagande. Det är ändamålsenligt och enhetligt att också beslut om omhändertagande av godkännanden och tillstånd enligt skjutvapenlagen är i kraft tre månader. Det föreslås att 2 mom. om återlämnande av omhändertagna föremål också ska omfatta tillstånd och godkännanden. Enligt den nuvarande formuleringen träder ett återlämnat tillstånd i kraft på nytt, vilket föreslås ändras så att giltigheten för ett föremål, tillstånd eller godkännande som återlämnas fortsätter enligt tidigare villkor. Dessutom föreslås några språkliga ändringar i paragrafen.  
96 §. Överlämnande, omhändertagande för polisens räkning och återlämnande av tillståndsbevis och samtycke. Det föreslås att 1 mom. också ska gälla vapenhanteringstillstånd och godkännanden, så att också handlingar som gäller dem ska överlämnas till polisen utan dröjsmål. Det föreslås att förteckningen över handlingar i momentet kompletteras med kort och godkännanden, och att några språkliga preciseringar görs i momentet. 2 mom. kompletteras så att de handlingar som träder i kraft på nytt utöver tillstånd också omfattar samtycken och de handlingar som ska återlämnas kort, godkännanden och samtycken. Dessutom görs några språkliga preciseringar i momentet.  
105 §. Aktsamhetsplikt. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., enligt vilket innehavaren av huvudtillståndet svarar för att sådana skjutvapen, vapendelar och patroner som en person som inte fyllt 18 år innehar med stöd av ett parallelltillstånd förvaras omsorgsfullt. Ändringen beror på en ändring i vapendirektivet, enligt vilken en förälder till en person som inte har fyllt 18 år som utövar skytte eller en sådan vuxen som har ett giltigt tillstånd att bära vapen eller en jaktlicens ansvarar för att vapnet förvaras på behörigt sätt i enlighet med artikel 5a i direktivet, och genom ändringen förtydligas ansvaret för förvaringen i fråga om sådana innehavare av parallelltillstånd som inte fyllt 18 år.  
106 §. Förvaring. Det föreslås att paragrafen ändras så att 1 mom. också gäller vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Det föreslås att i 2 mom. tas in en mening om att patroner eller särskilt farliga projektiler som inte förvaras i ett sådant säkerhetsskåp som anges ovan ska förvaras skilt från skjutvapnen så att det inte finns någon risk att de kommer i obehörigas besittning. Det föreslås att i 3 mom. tas in ett krav på att vapendelar som kan monteras till mer än fem skjutvapen ska förvaras i ett stöldsäkert och låst säkerhetsskåp. I inrikesministeriets förordning om säkerhetsskåp som är avsedda för förvaring av skjutvapen (163/2002) som utfärdats med stöd av 119 § 2 mom. 3 punkten i skjutvapenlagen föreskrivs om krav på säkerhetsskåp, och den ändrades senast genom en förordning som trädde i kraft den 1 mars 2018 (956/2017). Ett alternativ till säkerhetsskåp i det fall som nämns ovan är ett förvaringsutrymme som har godkänts av polisinrättningen på förvaringsorten. 
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 4 mom., enligt vilket annan än tillfällig förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler hos näringsidkare i vapenbranschen och vapensamlare ska ske i förvaringslokaler som polisinrättningen godkänt. Genom ändringen förtydligas bestämmelserna om förvaringsplikt för näringsidkare i vapenbranschen vapensamlare.  
Genom de föreslagna ändringarna genomförs den nya artikel 5a i vapendirektivet, enligt vilken medlemsstaterna ska fastställa regler för lämplig övervakning av skjutvapen och ammunition samt regler för hur dessa ska förvaras på ett lämpligt och säkert sätt. I artikeln förutsätts att skjutvapen och ammunition till skjutvapen inte förvaras lättillgängligt tillsammans. Lämplig övervakning ska innebära att den person som lagligt innehar skjutvapnet eller ammunitionen i fråga har kontroll över det/den under dess transport och användning. Kontrollnivån för lämpliga förvaringsarrangemang ska återspegla antal och kategori av de berörda skjutvapnen och ammunitionen i fråga. 
Dessutom föreslås några språkliga preciseringar av teknisk art i paragrafen. 
106 b §. Förvaring och transport samt temporär förvaring av patroner och särskilt farliga projektiler. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 1 mom., varvid den gällande paragrafens text blir 2 mom. Enligt det föreslagna nya 1 mom. ska förvaring, transport och temporär förvaring av patroner och särskilt farliga projektiler ordnas så att skjutvapen och patroner eller särskilt farliga projektiler inte är lättillgängliga tillsammans, och att det inte finns någon risk för att de ska komma i obehörigas besittning. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet, och att några språkliga ändringar görs i paragrafen. I fråga om ändringarna hänvisas till motiveringen till 106 § i fråga om ändringen i vapendirektivet.  
110 §. Besiktning av skjutvapen och patroner. Det föreslås att paragrafen ändras så att också omvandlade skjutvapen och patroner omfattas av besiktningsskyldigheten. Till följd av ändringen förbättras också användningssäkerheten för omvandlade skjutvapen, eftersom användningssäkerheten kontrolleras innan de saluförs eller annars överlåts. Genom ändringen förbättras också spårbarheten för modifierade skjutvapen och patroner. Dessutom föreslås det att i momentet tas in en ny bestämmelse om att ett skjutvapen ska besiktas också när en näringsidkare i vapenbranschen byter ut en del i det. Så säkerställs användningssäkerheten och konsumentskyddet i fråga om skjutvapen. Det föreslås att 2 mom. preciseras och kompletteras så att i ett vapentillstånd som ger rätt till privat tillverkning eller modifiering kan tas in ett villkor enligt vilket också ett skjutvapen som tillverkats för eget bruk ska besiktas för att konstatera dess säkerhet vid användning. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet, och att några språkliga ändringar görs i paragrafen. 
110 a §. Serie- och identifieringsnummer samt märkning. I vapendirektivet förpliktas medlemsstaterna att säkerställa att skjutvapen som tillverkats i eller förts in till unionen den 14 september 2018 eller senare och som släpps ut på marknaden har försetts med en tydlig, permanent och unik märkning utan dröjsmål efter tillverkning och senast innan de släpps ut på marknaden, eller utan dröjsmål efter införsel till unionen. I 3 punkten föreslås en ändring så att den också omfattar vapendelar. Dessutom föreslås det att punkten preciseras så att kraven på märkning är minimikrav och att också mer omfattande märkning alltså är tillåten. Till följd av ändringen får i stället för tillverkarens namn anges varumärke, och dessutom ska tillverkningsåret anges om det inte ingår i serienumret. Det föreslås att 6 punkten om förpackningspåskrift preciseras så att det tas in en hänvisning till patrontyper enligt 5 § 2 mom. 
110 b §. Märkning. I paragrafen föreskrivs om märkning. Enligt 1 mom. ska den som tillverkar skjutvapen i samband med tillverkningen förse varje vapen med en tillverkningsmärkning, och en statlig myndighet i vissa situationer förse skjutvapen med en tilläggsmärkning. Det föreslås att momentet ändras så att skyldigheten att göra märkningar utöver skjutvapen också gäller delar till skjutvapen, med undantag för ljuddämpare och laddningsanordningar. Det föreslås att motsvarande ändringar görs i de övriga momenten i paragrafen. Med den som tillverkar skjutvapen avses var och en som tillverkar skjutvapen. 
Det föreslås att 2 mom. ändras så, att en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen som varaktigt för in eller överför ett skjutvapen eller någon annan del till ett skjutvapen än en laddningsanordning eller ljuddämpare som saknar tillverkningsmärkning till Finland ska förse vapnet eller vapendelen med en tillverkningsmärkning eller motsvarande uppgifter senast innan det saluförs eller överlåts och utan dröjsmål efter överföringen eller införseln. Tidigare föreskrevs det i momentet att en tilläggsmärkning ska göras. Ändringen beror på en ändring i direktivet, enligt vilken en också skjutvapen och vapendelar som saluförs ska förses med en unik märkning. I praktiken ska föremålets innehavare förse det med sina egna identifieringsuppgifter, om den information som behövs för en tillverkningsmärkning inte är känd.  
Det föreslås att möjligheten enligt 5 mom. att få tillstånd att avvika från märkningsskyldigheten preciseras så att Polisstyrelsen kan bevilja undantag från märkningsskyldigheten för ett skjutvapen och delar till ett skjutvapen vilka som sådana är särskilt historiskt betydelsefulla, om märkningen skulle sänka skjutvapnets eller vapendelens historiska värde. Enligt artikel 4.2 i vapendirektivet ska märkningskraven för skjutvapen och väsentliga delar som är av särskilt stort historiskt värde fastställas i enlighet med nationell rätt. Möjligheten till undantag gäller historiskt synnerligen betydande skjutvapen och delar till skjutvapen.  
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 6 mom. enligt vilket sådana delar till skjutvapen som är alltför små för att förses med tillverkningsmärkning åtminstone ska märkas med serienummer. Genom ändringen uppfylls kravet i artikel 4 i vapendirektivet att om en väsentlig del är för liten för att kunna märkas i enlighet med denna artikel ska den märkas med åtminstone ett serienummer eller en alfanumerisk eller digital kod.  
Dessutom föreslås några språkliga ändringar av teknisk art i paragrafen.  
110 c §. Avlägsnande eller ändring av märkning. Det föreslås att paragrafen också ska omfatta vapendelar, så att det blir tydligt att förbudet mot att avlägsna eller ändra märkningar utan att Polisstyrelsen har gett tillstånd till att märkningen förtydligas eller förbättras också gäller delar till skjutvapen.  
112 §. Uppvisande och anmälning av deaktiverade skjutvapen. Det föreslås att paragrafen ändras så, att termen deaktivering, som innebär att bestående försätta i icke-skjutbart skick, används i stället för skjutvapen och vapendelar som försatts i varaktigt obrukbart skick. Det begreppet används i vapendirektivet och deaktiveringsförordningen. Eftersom deaktivering enligt deaktiveringsförordningen gäller hela vapnet, föreslås det att vapendelar som varaktigt försatts i obrukbart skick stryks i paragrafen. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att ett deaktiverat skjutvapen ska visas upp för Polisstyrelsen för besiktning. Det föreslås att paragrafens rubrik ändas så att den motsvarar innehållet. 
112 a §. Överföring och införsel till Finland av deaktiverade skjutvapen. Det föreslås att i paragrafen görs motsvarande terminologiska ändringar som i 112 §, samt att de hänvisningar som gäller delar till skjutvapen stryks med samma motivering som för 112 §. Det föreslås att rubriken ändas så att den motsvarar paragrafens innehåll.  
112 b §. Deaktivering av skjutvapen. Det föreslås att i paragrafen görs samma terminologiska ändringar som i 112 §, och dessutom att termen näringsidkare ändras till näringsidkare i vapenbranschen så att den är enhetlig med andra bestämmelser i lagen. Det föreslås också att skyldigheten för näringsidkare i vapenbranschen att lämna ett intyg över deaktivering preciseras så att deaktiveringsåtgärderna ska framgå av intyget. Dessutom föreslås några språkliga ändringar i paragrafen. 
113 §. Polisens skyldighet att föra register. Det föreslås att 1 mom. preciseras så att polisens skyldighet att föra behövliga register också gäller sådana register som behövs för spårning av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Sådana uppgifter är t.ex. vapentillstånd, näringstillstånd i vapenbranschen samt godkännanden och samtycken enligt skjutvapenlagen. Registren ska bl.a. innehålla uppgifter om beslut för den som meddelats ett tillstånd, godkännande eller samtycke. Skyldigheten föreslås omfatta registerföringsplikten i fråga om näringsidkare i vapenbranschen och beviljade näringstillstånd i vapenbranschen enligt artikel 4.3 i vapendirektivet.  
Det föreslås att uppgifter om transitering fogas till förteckningen på sådana uppgifter som får antecknas enligt vapendirektivet och för att göra anmälningar till myndigheter i andra stater enligt rådets direktiv om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (93/15/EEG). Det föreslås att i paragrafen görs en lagteknisk ändring, eftersom artiklarna 77–81 och 83–90 i Europeiska unionens råds beslut av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket har ersatts av vapendirektivet.  
Det föreslås att 2 mom. ändras så att uppgifter om förvaringsplatsen för skjutvapen läggs till förteckningen över sekretessbelagda uppgifter. Ur ett vapensäkerhetsperspektiv är det motiverat att också uppgifter om förvaringsplatser i regel är sekretessbelagda. Enligt den gällande bestämmelsen kan polisen av särskilda skäl genom beslut bekräfta giltigheten för eller en uppgift i ett enskilt tillstånd, om identiteten hos den som begär informationen är känd för polisen. Det föreslås att kravet på särskilda skäl och beslut stryks och att som nytt krav för att bekräfta en uppgift föreskrivs att utlämnandet av uppgifter inte får äventyra allmän ordning eller säkerhet. När reformen av polisens vapenregister färdigställs, är avsikten att tillståndshavarna ska kunna granska sina tillståndsuppgifter. Polisen ska inte behöva fatta ett särskilt beslut om utlämnande av tillståndsuppgifter, bara identiteten för den som begär uppgifter är känd och utlämnandet av uppgifter inte äventyrar allmän ordning eller säkerhet.  
114 a §. Anmälningsskyldighet för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen om misstänkta försök till transaktioner. Paragrafen är ny och genom den genomförs skyldigheten för vapenhandlare och vapenmäklare enligt vapendirektivet att rapporter misstänkta försök till transaktioner. Enligt vapendirektivet får vapenhandlare och vapenmäklare vägra att genomföra varje transaktion för förvärv av komplett ammunition eller delar av ammunition som de med fog anser vara misstänkt på grund av sin karaktär eller omfattning, och ska rapportera varje försök till sådan transaktion till de behöriga myndigheterna. Möjligheten för näringsidkare i vapenbranschen att vägra genomföra transaktioner har inte begränsats i skjutvapenlagen. Avtalsfriheten skyddas också i viss mån genom 15 § i grundlagen, där det föreskrivs om egendomsskydd. Enligt den föreslagna nya 114 a § ska en näringsidkare i vapenbranschen anmäla om förvärv eller försök till förvärv av patroner eller särskilt farliga projektiler som näringsidkaren anser vara misstänkt på grund av dess art eller karaktär till polisen. Enligt inledningsfrasen till vapendirektivet kan en transaktion anses vara misstänkt om den exempelvis inbegriper ovanliga mängder, om köparen inte verkar känna till ammunitionens användning eller om köparen insisterar på att betala i kontanter och samtidigt är ovillig att visa upp identitetsbevis. 
114 b §. Sekretess. Det föreslås att till lagen fogas en ny paragraf om sekretess. Enligt 1 mom. får en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen, en ansvarig person hos tillståndshavaren, en innehavare av vapenhanteringstillstånd eller en skytteinstruktör inte utan lov yppa eller för egen eller någon annans fördel eller för att skada någon annan utnyttja information om en vapentillståndshavares tillstånd, skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler som tillståndshavaren innehar eller säkerhetsarrangemang som gäller förvaring och transport eller vapensäkerheten i övrigt, affärs- eller yrkeshemligheter eller omständigheter som hör till någons privatliv. 
Enligt 2 mom. ska som olovligt yppande inte betraktas att uppgifter ges ut till polisen för tillståndsförvaltningsändamål eller för förebyggande, avslöjande eller utredande av brott. Enligt 3 mom. ska sekretessen enligt denna paragraf bestå efter att uppgiften slutförts. 
115 §. Tillsynen över efterlevnaden av lagen. Enligt 1 mom. första meningen ska polisstyrelsen övervaka efterlevnaden av skjutvapenlagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i stället för till Polisstyrelsen hänvisas mer allmänt till polisen. Det föreslås också att hänvisningen till bestämmelser som utfärdas med stöd av lagen stryks som obehövlig. I övrigt föreslås paragrafen kvarstå oförändrad. 
116 §. Tillsynen över innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen och vapensamlare. Det föreslås kraven på förvaringsutrymmen hos innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen enligt 1 mom. och på förvaringsutrymmen i en samling enligt 2 mom. preciseras så att förvaringsutrymmena ska stå i rätt proportion till antalet föremål som förvaras. Enligt 1 mom. ska polisen minst en gång per år granska de register som de i området verksamma innehavarna av näringstillstånd i vapenbranschen för med stöd av 25 § 5 mom. och deras bokföring samt inspektera deras lager och förvaringsutrymmen. Det föreslås att momentet kompletteras så att också skjutvapen och tillståndspliktiga vapendelar omfattas av den tillsyn som nämns ovan. Det föreslås att tillsynsplikten ändras så att granskning ska ske med högst två års intervaller. Eftersom innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen är skyldiga att anmäla ändringar i fråga om förvaringsutrymmen och näringsidkare i vapenbranschen ska anmäla förvaringsutrymmen och överlåtelser till polisen, behöver granskningar inte längre genomföras minst en gång per år. Det föreslås att 3 mom. ändras så att polisens protokoll över granskningar enligt denna paragraf ska göras upp i polisens vapenregistersystem. 
119 §. Närmare bestämmelser. [I den finskspråkiga lagtexten ingår två punkter med nummer 7 i 1 mom. I den svenskspråkiga lagtexten har den senare punkten nummer 8.] Det föreslås att den finskspråkiga lagtexten ändras så att 8 punkten enligt lag 601/2001 stryks. Avsikten var att stryka den punkten genom den ändring som trädde i kraft 2002. I övrigt föreslås språkliga ändringar i paragrafen. 
1.2
Lag om frivilligt försvar
2 §. Militär utbildning och utbildning som främjar den militära förmågan. Det föreslås att 2 mom. ändras så att den gällande bestämmelsen om utbildning som främjar den militära förmågan preciseras. Det föreslås att utbildning som främjar den militära förmågan i fortsättningen för det första ska vara skytteutbildning som inte ges med Försvarsmaktens vapen och ammunition. Det föreslås att med utbildning som främjar den militära förmågan också ska avses annan frivillig försvarsutbildning. Vid annan utbildning än utbildning som främjar den militära förmågan får skjutvapen hanteras, men särskilt farliga skjutvapen får inte avfyras. Ändringen av paragrafen innebär ett förtydligande i förhållande i nuläget, när Försvarsutbildningsföreningen har meddelat skytteutbildning som främjar den militära förmågan men det inte föreskrivits om det i lagen.  
Försvarsutbildningsföreningen har ordnat en betydande mängd olika kurser, som till en del eller huvudsakligen bestått av skytteutbildning. Skytteutbildning har bl.a. meddelats som successivt upptrappade skytteutbildningshelheter, i vilka man har skjutit med sådana skjutvapen som till sitt grundläggande funktionssätt påminner om skjutvapen i militärt bruk. Utöver de kurserna har Försvarsutbildningsföreningen t.ex. ordnat skyttekurser för jakt och olika sportskyttegrenar. 
Definitionen av begreppet militär utbildning avgränsar delvis innehållet i begreppet utbildning som främjar den militära förmågan, men i lagen finns ingen noggrant avgränsad definition på Försvarsutbildningsföreningens utbildning som främjar den militära förmågan. Försvarsutskottet konstaterar i sitt betänkande över lagen om frivilligt försvar (FsUB 3/2006 rd) att exempel på utbildning som främjar den militära förmågan är orienterings- och kartläsningsövningar. Det exemplet är den enda beskrivningen av utbildning som främjar den militära förmågan, och det lämnar utrymme för tolkning av om Försvarsutbildningsföreningen får meddela skytteutbildning som en del av utbildning som främjar den militära förmågan.  
Enligt den föreslagna paragrafen får endast Försvarsutbildningsföreningen meddela utbildning som främjar den militära förmågan inom ramen för sin offentliga förvaltningsuppgift enligt 7 § 1 mom. 1 punkten. För Försvarsutbildningsföreningens medlemsorganisationer föreskrivs inga offentliga förvaltningsuppgifter i lag. Det föreslås att utbildning som främjar den militära förmågan inte ska meddelas med Försvarsmaktens vapen och ammunition, och i praktiken kommer vapen som ägs eller innehas av Försvarsutbildningsföreningen eller som ägs av dem som deltar i utbildningen, eller t.ex. skjutvapen som Försvarsutbildningsföreningen lånar av sina medlemmar, i fråga. Eftersom utbildningen inte ska ske med Försvarsmaktens vapen eller skjutförnödenheter, kräver utbildningen inte att Försvarsmaktens personal är närvarande. 
13 §. Förfarandet vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter samt straffrättsligt tjänsteansvar. Det föreslås att paragrafen ändras så att 2 mom. om tillämpningen av straffrättsligt tjänsteansvar vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter också omfattar skjutledare enligt den nya 20 b §. Det föreslås att skjutledare ska omfattas av det straffrättsliga tjänsteansvar som enligt bestämmelsen också gäller medlemmarna i Försvarsutbildningsföreningens styrelse samt föreningens funktionärer och arbetstagare. I regeringens proposition med förslag till lag om frivilligt försvar (172/2006 rd) föreslås det, eftersom överlämnandet av en offentlig förvaltningsuppgift till någon annan än en myndighet inte får försämra den enskilda medborgarens rättsliga ställning, att i 13 § 2 mom. för tydlighetens skull införs en uttrycklig bestämmelse om att försvarsutbildningsföreningens styrelsemedlemmar och funktionärer samt arbetstagare under straffrättsligt tjänsteansvar sköter de offentliga förvaltningsuppgifter som tilldelats föreningen enligt denna lag.  
20 a §. Skytteutbildning som främjar den militära förmågan i Försvarsutbildningsföreningens regi. Paragrafen är ny, och i den definieras innehållet i, organiseringssättet för och tillsynen över sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan i Försvarsutbildningens regi som avses i 2 § 2 mom. Ordnande av skjutningar föreslås vara en offentlig förvaltningsuppgift för Försvarsutbildningsföreningen. För ordnandet av skytteutbildning som främjar den militära förmågan föreslås det att statsrådet ska utfärda en förordning om skytteutbildningens innehåll och om skjutprov för att mäta kunskaper i säker vapenhantering och skjutskicklighet för olika vapentyper samt om hur de avläggs med godkänt resultat.  
Vid utbildningen ska iakttas Försvarsmaktens gällande reglementen om ordnande av skjutningar och övervakning av skytteprestationer, säkerhetsbestämmelser och andra stående order. Med övervakning av skytteprestationer avses att de som deltar i utbildning handleds av en utbildare eller en ledare för skjutningar, som övervakar skytteprestationen för att säkerställa att den utförs säkert och på rätt sätt.  
Skytteutbildningen sker i form av individuellt skytte i närvaro av samt under ledning och handledning av en skjutledare enligt 20 b §. Personer som Försvarsmakten har godkänt som skjutledare får vara skjutledare eller utbildare underställd skjutledaren vid Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildningar. Vid skjutningar får vid varje tidpunkt endast finnas en skjutledare, som ansvarar för skjutningen som helhet. Det föreslås att skytteutbildningen ska begränsas till sådant individuellt skytte som genomförs på Försvarsmaktens skjutområden eller skjutbanor eller på skjutbanor enligt 3 § 1 mom. eller sportskyttecentrum enligt 3 § 2 mom. i lagen om skjutbanor (763/2015).  
Skjutningen ska ske från en plats som i förväg anvisats skytten, mot ett i förväg bestämt mål. Före skytteprestationen ska skjutledaren anvisa skytten den plats eller de platser från vilka skytten ska skjuta. Avsikten är inte att hindra sådana skjutningar som innebär att skytten förflyttar sig under skytteprestationen. Skjutningen ska dock alltid ske från i förväg bestämda platser, och valet av skytteplats får inte lämnas till skyttens egen prövning. Före skytteprestationen ska skjutledaren anvisa skytten det eller de mål mot vilka skytten ska rikta skjutningen från respektive skjutplats. Med beaktande av de aspekter som nämns ovan får en skytteprestation inte planeras så att skytten får välja mål medan han eller hon rör sig fritt. Avsikten är inte att begränsa målens form eller funktionsprinciper i lagen. Vid skytteutbildning som främjar den militära förmågan föreslås det alltså t.ex. vara tillåtet att använda s.k. jaster-målanordningar. Avsikten med de begränsningar som nämns ovan är att avgränsa den skytteutbildning i Försvarsutbildningsföreningens regi som främjar den militära förmågan så att de inte innefattar sådana skjutningar som klassificeras som Försvarsmaktens stridsskjutningar, och säkerställa ett säkert program för skjutningarna. 
Det föreslås att vid skytteutbildningen ska användas sådana vapen som Försvarsutbildningsföreningen innehar. Definitionen av innehav innefattar också sådana skjutvapen som har lånats i enlighet med skjutvapenlagen. Dessutom föreskrivs det i den föreslagna paragrafen om rätten för deltagare i skytteutbildning att på eget ansvar använda egna vapen. Den som använder ett eget skjutvapen svarar då för vapnets funktion och användning. Skjutvapnet ska vara sådant som utbildningsprogrammet vid skytteutbildningen i fråga kräver. När någon använder ett eget vapen, ska den skjutledare som avses i den föreslagna nya 20 b § enligt den nya 20 c § ha rätt att kontrollera vapentillståndet för den som deltar i utbildningen med ett eget vapen och att hindra att den som inte har ett giltigt vapentillstånd eller ett sådant skjutvapen som lämpar sig för utbildningen deltar i utbildningen med något annat vapen än ett sådant som Försvarsutbildningsföreningen innehar. 
I paragrafen föreslås ett befullmäktigande för statsrådet att utfärda förordning. Det föreslås att skytteutbildning ska genomföras enligt ett utbildningsprogram, om vilket det föreskrivs i förordning av statsrådet. Det föreslås att skytteutbildningen ska innefatta skjutningar som främjar den militära förmågan samt skjutprov som mäter kunskaperna i säker vapenhantering och skjutskickligheten för bestämda vapentyper. Vidare bör det i utbildningsprogrammet enligt statsrådets förordning fastställas det högsta tillåtna antalet utbildningsdeltagare per skjutledare vid en enskild utbildning. Avsikten är att förordningen skrivs så att de skjutvapentyper som ska användas vid skjutningarna samt deras funktionssätt och användning framgår av förordningen, och inte t.ex. av Försvarsmaktens skjutprogram som ges i form av en militär order. Bestämmelserna om skytteutbildningens innehåll är då på rätt nivå enligt grundlagen, så att bestämmelser om individers rättigheter eller skyldigheter inte utfärdas genom förordning. Avsikten är inte att föreskriva om Försvarsmaktens hela skjutprogram på förordningsnivå, utan endast om skytteutbildningen till den del det gäller skjutvapentyper samt deras funktionssätt och användning när Försvarsutbildningsföreningen meddelar sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan. Avsikten är inte heller att i lagen om frivilligt försvar eller i en förordning som statsrådet utfärdar med stöd av den föreskriva om Försvarsmaktens interna skjutprogram, som Försvarsmakten använder t.ex. vid utbildningen av reservister. På grund av sakens tekniska natur och begränsningarna av skytteutbildningens innehåll i lag kan förordningen utfärdas av statsrådet. Avsikten är att skriva bestämmelserna i statsrådets förordning om innehållet i den skytteutbildning som främjar den militära förmågan utgående från Försvarsmaktens skjutningar med vissa ändringar, eller annars genom att utveckla Försvarsmaktens skjutningar som lämpar sig för reservister. På det sättet säkerställs det att Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildning som främjar den militära förmågan stöder det upprätthållande av reservisternas skjutskicklighet som Försvarsmakten förutsätter, och samtidigt främjas säkerheten vid skjutningarna. När statsrådets förordning bereds kan också aktörer inom Försvarsutbildningsföreningen och andra frivilliga höras i behövlig omfattning. Avsikten är att skytteutbildningens innehåll ska utgöra en helhet, med vars hjälp deltagarna kan utveckla en skjutskicklighet som främjar den militära förmåga successivt och på ett säkert sätt.  
Avsikten är att i statsrådets förordning begränsa vilka vapen som får användas i skytteutbildning som främjar den militära förmågan, på det sätt som anges i utbildningsprogrammet i statsrådets förordning. Det föreslås att användning av andra skjutvapen samt särskilt farliga projektiler vid skytteutbildningen ska vara förbjuden. I det utbildningsprogram som fastställs genom förordning av statsrådet bör det bestämmas att endast sådana skjutvapen får användas i utbildningsprogrammet, som i fråga om användningsändamål och andra egenskaper motsvarar sådana skjutvapen som används i Försvarsmakten, och som i fråga om projektilernas kaliber, effektivitet och andra egenskaper till väsentliga delar motsvarar egenskaperna hos de projektiler som används i försvarsmakten. Dessutom gör det i det utbildningsprogram som nämns ovan bedömas hur eventuella negativa konsekvenser för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet kan förebyggas när utbildningsprogrammet planeras och genomförs. Användning av signalpistoler för att lysa upp vid mörkerskjutningar kan t.ex. orsaka extra anmälningar till myndigheterna.  
20 b §. Godkännande som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen. I propositionen föreslås det att till lagen fogas en ny 20 b § om godkännande som skjutledare. Det föreslås att endast skjutledare som Försvarsmakten har godkänt för uppgiften ska få vara utbildare och skjutledare vid skytteutbildningar i Försvarsutbildningsföreningens regi. Genom godkännandet säkerställs det att utbildarna och skjutledarna har tillräckliga kunskaper i att ordna och genomföra skjutningar på ett säkert sätt, om skytteprestationer vid utbildning som främjar den militära förmågan samt i att utbilda i säker skjutskicklighet.  
Det föreslås att som skjutledare ska få godkännas personer som har fått utbildning som ledare eller utbildare i Försvarsmaktens eller Försvarsutbildningsföreningens verksamhet. Skjutledaren ska dessutom genom prov ha påvisat behörighet att ordna skjutningar och utbildningar som främjar den militära förmågan enligt 20 a §, och dessutom annars vara lämplig för uppgiften. I praktiken bör Försvarsmakten ordna utbildning för utbildare och skjutledare om programmet för skytteutbildning som främjar den militära förmågan och i att ordna skytteutbildningar på ett säkert sätt och så att kunnandet främjas. I paragrafen föreslås ingå ett befullmäktigande att utfärda förordning om innehållet i det prov genom vilket den som övervägs som skjutledare ska visa sitt kunnande. 
Enligt det föreslagna momentet ska Försvarsmakten också begära ett utlåtande av polisen om lämpligheten för personer som övervägs som skjutledare. Enligt den föreslagna nya 45 c § i skjutvapenlagen ska en skjutledare vid som ordnar sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan få inneha, hantera och förvara skjutvapen, vapendelar och patroner som Försvarsutbildningsföreningen äger eller innehar samt upplåta dem för övervakad användning enligt 88 § i skjutvapenlagen. Därför föreslås det att det av skjutledare, liksom av alla andra sådana persongrupper som enligt skjutvapenlagen kan ges rätt att inneha skjutvapen, ska kunna krävas att de på grund av sitt hälsotillstånd, sitt uppförande och sina kunskaper kan anses lämpliga. Av skytteinstruktörer enligt 45 d § i skjutvapenlagen krävs det t.ex. giltigt vapentillstånd, och därmed prövar tillståndsmyndigheten deras lämplighet enligt det som sägs ovan. Avsikten är inte att giltigt vapentillstånd ska krävas av skjutledare. Därmed gör ingen tillståndsmyndighet enligt skjutvapenlagen någon bedömning av skjutledares lämplighet enligt det som sägs ovan. Därför föreslås det att Försvarsmakten ska begära ett utlåtande av polisen om lämpligheten för personer som övervägs som skjutledare. På motsvarande sätt som när vapentillstånd meddelas enligt 45 § 1 mom. ska polisen bedöma om den som övervägs som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen på grund av sitt hälsotillstånd och uppförande är lämplig att inneha, hantera och förvara skjutvapen, vapendelar och patroner. Enligt den föreslagna nya 45 c § i skjutvapenlagen ska polisen på begäran av Försvarsmakten ge ett utlåtande om den lämplighet som avses ovan för den som övervägs som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen.  
Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett utlåtande av Försvarsmakten enligt 1 mom. vara i kraft högst fem år i taget. Enligt det föreslagna 3 mom. ska Försvarsmakten återkalla godkännandet för en skjutledare som har brutit mot skjutledarens skyldigheter enligt den nya 20 c § eller om skjutledaren annars inte längre anses lämplig för uppgiften. I bägge fallen är skyldigheten att återkalla godkännandet absolut; på så sätt tryggas säkerheten i skytteutbildningen.  
Enligt 4 mom. ska Försvarsmakten underrätta polisen när en skjutledare godkänns och när ett godkännande återkallas.  
20 c §. Skjutledarens skyldigheter vid skytteutbildning i Försvarsutbildningsföreningens regi.Det föreslås att i lagen tas in en ny 20 c § om skjutledarens skyldigheter vid skytteutbildning i Försvarsutbildningsföreningens regi. Skjutledarens skyldighet vid skytteutbildning föreslås vara att säkerställa att vid den skytteutbildning skjutledaren ansvarar för iakttas skjutvapenlagen, lagen om frivilligt försvar samt Försvarsmaktens reglementen om ordnande av skjutningar och övervakning av skytteprestationer, säkerhetsbestämmelser och andra stående order. Dessutom ska skjutledaren före utbildningen inleds säkerställa att de skjutvapen deltagarna använder vid utbildningen lämpar sig för den skytteutbildning som ordnas, och hindra att skjutvapen som inte lämpar sig för skytteutbildningen används vid utbildningen. Skjutledaren är skyldig att säkerställa att de som använder andra än Försvarsutbildningsföreningens skjutvapen har giltiga tillstånd som ger rätt att inneha dem och att avbryta skytteutbildningen om genomförandet av den är ägnat att orsaka fara för deltagarna i utbildningen, för utomstående eller för egendom. Skjutledaren ska också utfärda intyg över avlagt prov för säker skytt enligt 45 § 6 mom. i skjutvapenlagen, samt att övervaka och ge utbildning för skytteprov i vilket kunskaper i säker vapenhantering och säkert skytte mäts. 
1.3
Värnpliktslagen
97 a §. Utlämnande av uppgifter om personer som söker eller innehar ett tillstånd som avses i skjutvapenlagen och om personer för vilka ett godkännande som avses i skjutvapenlagen söks eller som har fått ett sådant godkännande. Det föreslås att värnpliktslagen (1438/2007) ändras så att till dess 97 a § fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket militärmyndigheten ska i samband med att den utfärdar ett intyg enligt 45 § 7 mom. 4 punkten i skjutvapenlagen ska lämna polisen en anmälan om den värnpliktiges uppförande i vissa situationer. En anmälan ska ges om militärmyndigheten har grundad anledning att anse att den värnpliktige utifrån sitt uppförande är olämplig att inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Anmälan ska innehålla en ståndpunkt som gäller olämpligheten och motiveringar till ståndpunkten. Skyldigheten att göra en anmälan har samband med militärmyndighetens utlåtande om vapentillstånd när vapentillstånd söks enligt till det undantag som gäller nationellt försvar. Försvarsmakten kan i värnpliktsregistret ha sådan information om den som ansöker om vapentillstånd, utifrån vilken sökanden trots intyget enligt militärmyndighetens bedömning inte bör meddelas vapentillstånd. Därför bör det föreskrivas en skyldighet för den militärmyndighet som utfärdar intyget att ge den informationen i samband med intyget, eftersom militärmyndigheten inte föreslås ha någon prövningsrätt i fråga om att utfärda intyget om kraven för det uppfylls. Redan med stöd av den gällande formuleringen av paragrafen har militärmyndigheten rätt att också på eget initiativ ge polisen de uppgifter som avses i den föreslagna bestämmelsen. 
2
Närmare bestämmelser och föreskrifter
På grund av ändringen i skjutvapenlagen bör bl.a. bestämmelserna om näring i vapenbranschen och märkning av skjutvapen ändras. I förslaget till ny 20 a § 1 mom. i lagen om frivilligt försvar ingår ett befullmäktigande för statsrådet att utfärda förordning. Enligt befullmäktigandet föreskrivs genom förordning av statsrådet om de typer av skjutvapen som får användas vid sådan skytteutbildning som utgör utbildning som främjar den militära förmågan, om deras funktionsprinciper och användningen av dem, om skjutprov för att mäta kunskaper i säker vapenhantering och skjutskicklighet för olika vapentyper samt om hur de avläggs med godkänt resultat. Befullmäktigandet för statsrådet att utfärda förordning avgränsas genom begränsningarna av skjutningarnas innehåll i det föreslagna 20 a § 3 mom. Förordningen föreslås innehålla en beskrivning av de typer av skjutvapen som får användas vid sådan skytteutbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen och som främjar den militära förmågan, samt om deras funktionsprinciper. Skjutvapenförvaltning och tryggandet av vapensäkerheten hör till inrikesministeriets förvaltningsgren, medan ordnandet av det frivilliga försvaret hör till försvarsministeriets förvaltningsgren. Därför bör det föreskrivas om skytteutbildningens innehåll, som är en grund för att meddela vapentillstånd, genom förordning av statsrådet så att de olika förvaltningsgrenarnas synpunkter kan samordnas. Det föreslås att genom förordning också föreskrivs om innehållet i Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgift, vilket innebär att genom förordning inte föreskrivs om individers rättigheter, förmåner eller skyldigheter.  
I förslaget till ny 20 b § 1 mom. i lagen om frivilligt försvar ingår ett befullmäktigande för statsrådet att utfärda förordning. Enligt befullmäktigandet utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i det prov genom vilket behörighet som skjutledare och utbildare vid sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan genom förordning av statsrådet. Det föreslås alltså att genom förordning utfärdas tekniska bestämmelser om den utbildning Försvarsmakten ger frivilliga utbildare vid Försvarsutbildningsföreningen som avgett förbindelse. Genom förordning föreskrivs alltså inte om individers rättigheter, förmåner eller skyldigheter.  
3
Ikraftträdande
Det föreslås att lagarna ska träda i kraft snarast möjligt. Största delen av bestämmelserna i vapendirektivet borde ha sättas i kraft nationellt senast den 14 september 2018. Avsikten är att de reformer av datasystem som förutsätts i vapendirektivet, och som ska vara genomförda i december 2019, ska genomföras i samband med propositionen om ändring av lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. 
42 c § om anmälan av identifieringsuppgifter för vapen och vapendelar till polisen i utlåningssituationer föreslås dock träda i kraft först den 1 mars 2020. Det föreslås att utlåning ska anmälas till polisen först när polisens vapenregistersystem möjliggör att anmälan görs elektroniskt.  
Det föreslås att vapentillstånd och vapenhanteringstillstånd som meddelats innan denna lag träder i kraft ska vara i kraft med tidigare villkor och begränsningar under tillståndets giltighetstid, och att denna lag ska tillämpas på dem. Det föreslås att kommersiella och privata införseltillstånd, kommersiella och privata överföringstillstånd samt kommersiella transiteringstillstånd för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som meddelats innan denna lag träder i kraft ska vara i kraft med tidigare villkor och begränsningar under tillståndets giltighetstid, och att denna lag ska tillämpas på dem i övrigt. 
Det föreslås att den som före den 1 januari 2010 meddelats ett näringstillstånd för vapenbranschen enligt de bestämmelser som gäller när denna lag träder i kraft eller något annat tillstånd som ger rätt att idka näring i vapenbranschen och som idkar sådan verksamhet när lagen träder i kraft inom ett år från att lagen träder i kraft genom en anmälan till Polisstyrelsen ska meddela att verksamheten som näringsidkare i vapenbranschen fortsätter. I meddelandet ska uppges de uppgifter som anges i den förordning som utfärdats med stöd av 119 § 1 mom. 3 punkten i denna lag, och till den ska fogas en kopia av det ursprungliga tillståndet. Dessutom får Polisstyrelsen begära annan utredning som behövs för att utreda ärendet. Det föreslås att Polisstyrelsen ska meddela den som gjort en sådan anmälan ett nytt näringstillstånd i vapenbranschen utan avgift. Det föreslås att innehållet i ett näringstillstånd i vapenbranschen fastställs i 21 § i skjutvapenlagen. Om ingen anmälan gjorts inom tidsfristen, förfaller tillståndet ett år efter att denna lag trätt i kraft. 
Det föreslås att den som godkänts som ansvarig person hos en innehavare av näringstillstånd innan denna lag träder i kraft ska få fortsätta som ansvarig person hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen utan särskild anmälan, om Polisstyrelsen har meddelat ett nytt näringstillstånd i vapenbranschen. Den som fortsätter sköta uppgiften som ansvarig person ska då inte behöva avlägga ett prov enligt 77 § 1 mom. 2 punkten för att få fortsätta i uppgiften. 
Det föreslås att bestämmelserna i denna lag om innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska tillämpas under den övergångsperiod som nämns i övergångsbestämmelsen.  
Det föreslås att sådana register som bildats eller förts innan denna lag träder i kraft ska bevaras den tid som föreskrivs i skjutvapenlagen.  
På ärenden som gäller näringstillstånd i vapenbranschen eller godkännande som ansvarig person och som har blivit anhängigt före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  
Det föreslås att en temporär återkallelse av ett näringstillstånd i vapenbranschen eller ett godkännande som ansvarig person som är i kraft när denna lag träder i kraft ska vara i kraft enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 
Det föreslås att giltighetstiden för sådana giltiga tillstånd som berättigar till innehav av sådana skjutvapen enligt 9 § 4–6 punkten eller delar till dem vilkas identifieringsuppgifter tillståndshavaren har anmält till polisen senast den 12 juni 2017 och som meddelats innan denna lag träder i kraft men senast den 12 juni 2017 ska fortsätta efter att denna lag trätt i kraft, inklusive rätten att förvärva och inneha laddningsanordningar enligt 3 § 2 mom. Det föreslås att giltighetstiden för vapentillstånd ska fortsätta högst den tid för vilket det meddelats. Det föreslås att skyldigheten att påvisa fortsatt hobbyverksamhet enligt 53 a § inte ska gälla sådana vapentillstånd vilkas giltighetstid fortsätter enligt denna övergångsbestämmelse. Till övriga delar föreslås det att denna lag och de bestämmelser som utfärdas med stöd av den ska tillämpas på sådana vapentillstånd. 
Den som efter den 12 juni 2017 har förvärvat ett sådant skjutvapen som avses i 9 § 4–6 punkten eller en del till ett sådant ska inom sex månader från lagens ikraftträdande hos polisen ansöka om ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapnet. Ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapnet i fråga och som meddelats innan denna lag träder i kraft är giltigt tills tillståndsansökan har avgjorts. Ingen avgift ska tas ut för tillståndsansökan. Om ingen ansökan gjorts inom fristen, förfaller tillståndet när fristen löper ut. I stället för att ansöka om tillstånd får personen inom sex månader från ikraftträdandet överlåta ett skjutvapen eller en del till ett sådant enligt 9 § 4−6 punkten till någon som har rätt att förvärva den eller överlämna skjutvapnet eller vapendelen till polisen, vilket innebär att skjutvapnet eller vapendelen utan ersättning övergår i statens ägo.  
Det föreslås att den som vid ikraftträdandet blir skyldig att förvara sina skjutvapen på det sätt som avses i 106 § 3 mom. ska förvara sina skjutvapen på det sättet senast den 1 december 2020. I propositionen föreslås det att vissa skjutvapen till följd av ändringen av direktivet ska bli sådana särskilt farliga skjutvapen som omfattas av skyldigheten enligt 106 § att förvara dem i säkerhetsskåp eller i förvaringsutrymmen som godkänts av polisen. Den skyldigheten har trätt i kraft den 1 december 2015, och de för vilka det då uppkommit en ny förvaringsplikt har beviljats en fem års övergångsperiod. Genom bestämmelsen om övergångsperioden säkerställs det att den skyldighet som gäller förvaringsutrymmen inte träder i kraft för snabbt. 
Med undantag för skjutvapen enligt 6 § 3 mom. 4–7 punkten föreslås det att 53 a § om påvi-sande av fortsatt hobbyverksamhet ska tillämpas på sådana tillstånd som ger rätt att inneha skjutvapen som beviljats sedan denna lag trätt i kraft. 
Det föreslås att sådana skjutvapen som försatts i varaktigt obrukbart skick men inte deaktiverats enligt deaktiveringsförordningen ska deaktiveras enligt den förordningen senast när skjutvapnet överlåts, och att de uppgifter som anges i 42 c § ska lämnas till polisen.  
Det föreslås att de uppgifter som anges i 42 c § om sådana skjutvapen som försatts i varaktigt obrukbart skick men inte deaktiverats enligt deaktiveringsförordningen ska lämnas till polisen inom fem år från att denna lag trätt i kraft.  
Skjutvapnet ska visas upp för polisen på begäran. 
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
4.1
Inledning
Rätten att förvärva och inneha skjutvapen hör inte till de grundläggande fri- och rättigheterna, och ingen har en absolut rätt att få ett tillstånd som ger rätt att förvärva eller inneha ett skjutvapen. I skjutvapenlagen ges tillståndsmyndigheten en omfattande prövningsrätt vid meddelande av tillstånd, och för att tillstånd ska meddelas krävs att kraven för tillstånd enligt skjutvapenlagen uppfylls.  
I detta avsnitt bedöms vissa centrala förslag till bestämmelser ur de grundläggande fri- och rättigheternas perspektiv. Inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna ska grunda sig på lagar som stiftas av riksdagen och inskränkningarna ska uppfylla kraven på exakthet och noggrann avgränsning. Inskränkningarna ska vara godtagbara, och de får inte gälla kärnområdet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Inskränkningarna ska också uppfylla kraven på proportionalitet och rättsskydd, liksom kraven i de internationella fördrag om mänskliga rättigheter som binder Finland. 
Jämlikhet 
Enligt 6 § i grundlagen är alla lika inför lagen. Enligt dess 2 mom. får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Enligt paragrafens 4 mom. ska jämställdhet mellan könen i samhällelig verksamhet och i arbetslivet främjas enligt vad som närmare bestäms genom lag, särskilt vad gäller lönesättning och andra anställningsvillkor. 
I denna proposition föreslås det att tillstånd för sådana vapen som förbjuds i vapendirektivet för deltagande i skytteutbildning som främjar den militära förmågan endast ska kunna meddelas sökande som har en krigstida placering eller planerad placering. Det kraven utestänger sådana personer som inte har fullgjort värnplikten. Det faktum att meddelandet av vapentillstånd knyts till fullgjord värnplikt kan inte anses bryta mot jämlikhetsprincipen enligt 6 § i grundlagen, eftersom det finns en godtagbar grund för undantaget. Enligt vapendirektivet kan dispens för förbjudna skjutvapen beviljas om vissa noggrant avgränsade krav uppfylls, och strävan är att uppfylla de strikta kraven i den nationella lagstiftning som nu föreslås.  
Skydd för privatlivet 
Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid är tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. I denna proposition föreslås det att Försvarsmakten ska begära ett utlåtande av polisen om personer som övervägs som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen. Det föreslås att polisen i sitt utlåtande ska ta ställning till om personen uppfyller de allmänna kraven för tillstånd enligt 45 § i skjutvapenlagen, dvs. om personen på grund av sitt hälsotillstånd och uppförande är lämplig att inneha skjutvapen och vapendelar. I utlåtandet ska det anges om polisen förordar att personen godkänns som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen eller inte, och den information som utnyttjats när utlåtandet getts yppas inte för Försvarsmakten. För sitt utlåtande ska polisen utnyttja den information den har om uppförandet och hälsotillståndet hos den som övervägs som skjutledare, inklusive eventuella uppgifter om personens hälsotillstånd som polisen fått genom en skjutvapenanmälan som gjorts av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. 
Eftersom det inte krävs att en skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen har ett giltigt vapentillstånd, är det motiverat att polisen kontrollerar skjutledarens lämplighet att inneha skjutvapen och vapendelar. Polisen ansvarar för att trygga allmän ordning och säkerhet, och skjutvapensäkerheten omfattas av den skyldigheten. Eftersom det föreslås att en skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen i sin uppgift ska få hantera och inneha sådana särskilt farliga skjutvapen och vapendelar som Försvarsutbildningsföreningen äger eller innehar, är det viktigt att försäkra sig om skjutledarens lämplighet.  
Enligt denna proposition ska polisen av Försvarsmakten få uppgifter om att en skjutledare har godkänts och om att godkännandet har återkallats. Polisen ska göra en anteckning om att en person är skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen i sitt datasystem. Det är viktigt att polisen också får information när godkännandet för skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen återkallas, eftersom det att någon har brutit mot sina skyldigheter eller annars är olämplig som skjutledare kan ha betydelse för eventuella tillstånd som ger personen rätt att inneha egna skjutvapen eller vapendelar.  
Förslaget står inte i strid med bestämmelsen om skydd för privatlivet i grundlagen.  
Föreningsfrihet 
Enligt 13 § 2 mom. i grundlagen har var och en föreningsfrihet. Föreningsfriheten innefattar rätt att utan tillstånd bilda föreningar, höra till eller inte höra till föreningar och delta i föreningars verksamhet. I vapendirektivet har det tagits in som ett nytt krav för att tillstånd som ger rätt att förvärva eller inneha skjutvapen för sportskytte att en officiellt erkänd skyttesportorganisation har utfärdat ett intyg som styrker att tävlingsskytten är medlem i en skytteklubb och regelbundet har bedrivit tävlingsskytte vid denna klubb under minst tolv månader. Ändringen innebär i praktiken att den negativa föreningsfriheten enligt grundlagen, alltså rätten att inte höra till föreningar, begränsas. Med beaktande av att bestämmelsen om medlemskap i föreningar för sportskyttar är mycket avgränsad eftersom kravet i regel endast gäller förbjudna vapen i kategori A och endast sådana personer som deltar i eller förbereder sig för tävlingar, och som sannolikt också annars är medlemmar i någon skytteklubb, kan det anses att inskränkningen i föreningsfriheten inte är väsentlig; dessutom är inskränkningen formulerad så att den är klart avgränsad och exakt.  
En grundpelare i den föreningsfrihet som tryggas i grundlagen är föreningens interna självbestämmanderätt och handlingsfrihet. Dit hör bl.a. rätten för föreningen att fritt godkänna stadgar som den själv väljer (RP 309/1993 rd, s. 64/I). I grundlagsutskottets praxis har man dock utgått från att föreningar som inrättas med hjälp av lagstiftningsåtgärder inte behöver åtnjuta samma typ av självbestämmanderätt som vanliga föreningar, som avses i föreningslagen. Å andra sidan är det inte befogat att i större utsträckning än nödvändigt med tanke på de offentliga uppgifterna begränsa de föreningars autonomi vilkas verksamhet grundar sig på lag (GrUU 39/2004 rd, s. 3/II, GrUU 1/1998 rd, s. 4/II). 
I denna proposition föreslås det att Försvarsutbildningsföreningen ska ges en särskild uppgift och å andra sidan också en särskild rätt att som sammanslutning få tillstånd för vapen i kategori A enligt direktivet. Försvarsutbildningsföreningen är en offentligrättslig förening, och därför kan dess särställning inte anses den grundlagsenliga jämlikheten för föreningar. 
Försvarsutbildningsföreningens uppgifter har samband med det frivilliga försvaret och med militär utbildning och utbildning som främjar den militära förmågan i samband med det. Föreningens verksamhetskostnader täcks enligt 11 § i lagen om frivilligt försvar med ett anslag som årligen tas in i statsbudgeten. Försvarsutbildningsföreningen och den skytteutbildning den meddelar sammankopplas med försvarsförvaltningen, och därför bör försvarsförvaltningens myndigheter leda och övervaka den skytteutbildning Försvarsutbildningsföreningen meddelar som helhet. En sådan ledning och övervakning är inte möjliga om skytteutbildning meddelas på något annat sätt än i form av en offentlig förvaltningsuppgift. Inte heller den begränsning som gäller särskilt farliga skjutvapen vid skytteverksamheten kan anses vara till betydande förfång för deltagarna i Försvarsutbildningsföreningens verksamhet, eftersom det t.ex. i Försvarsutbildningsföreningens medlemsorganisationers och deras medlemsorganisationers verksamhet är möjligt att fritt utöva skytte inom de ramar som ställs upp i skjutvapenlagen och föreningslagen. Med beaktande av de omständigheterna, och i synnerhet Försvarsutbildningsföreningens offentligrättsliga förvaltningsuppgifters särskilda karaktär och föreningens samband med försvarsförvaltningen, är förslaget till ändring av lagen om frivilligt försvar förenligt med 13 § 2 mom. i grundlagen. 
Egendomsskydd 
I 15 § i grundlagen föreskrivs om egendomsskydd. Enligt grundlagen är vars och ens egendom tryggad.  
Vissa kombinationer av skjutvapen och laddningsanordningar, dvs. långa skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning och en laddningsanordning för över 10 patroner och korta skjutvapen för självladdande enkelskott med centralantändning och en laddningsanordning för över 20 patroner, hör i fortsättningen till kategorin förbjudna vapen enligt vapendirektivet. Tillstånd för sådana skjutvapen kan meddelas i undantagsfall under vissa förutsättningar. I denna proposition föreslås det att sådana kombinationer av skjutvapen och laddningsanordningar som nämns ovan enligt skjutvapenlagen ska utgöra särskilt farliga skjutvapen, och att strängare krav än tidigare ska gälla för att tillstånd ska beviljas för dem. De ändringar som följer av vapendirektivet gäller endast skjutvapen som registrerats efter den 12 juni 2017, och innehavare till skjutvapen som registrerats före det som har ett giltigt tillstånd för vapnet får inneha vapnet så länge tillståndet är i kraft och behöver alltså inte ansöka om ett nytt tillstånd innan giltighetstiden löper ut. De nya kraven för meddelande av tillstånd gäller endast nya skjutvapen av de slag som nämns ovan, och innebär alltså ingen inskränkning i egendomsskyddet.  
Retroaktivitetsaspekten på egendomsskyddet har traditionellt framför allt haft samband med privaträttsliga avtalsförhållandens, inte med förvaltningsbesluts såsom t.ex. vapentillstånds, bestående natur. Berättigade förväntningar på sådana förvaltningsbeslut skyddas visserligen av det förvaltningsrättsliga tillitsskyddet, men det har i sin tur inte traditionellt ansetts ställa upp absoluta begränsningar för lagstiftaren. Ägande av vapen förutsätter tillstånd och t.ex. överlåtelsebegränsningar till följd av det har i och för sig godkänts i grundlagsutskottets långvariga praxis (t.ex. GrUU 15/1996 rd). Egendomsskyddet innebär alltså inte i och för sig något hinder för ett sådant "retroaktivt" ingripande i tillståndslagstiftningen, som är betydelsefull med tanke på egendomsskyddet. Det förändrar å andra sidan inte det faktum att de föreslagna övergångsbestämmelserna eventuellt gör bedömningen av proportionaliteten i ingreppet i fråga om egendomsskyddet mer fördelaktig än för en lagstiftning utan dem.  
I denna proposition föreslås det att bestämmelserna om återkallelse av sådana tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler ändras så att de skäl på vilka polisen kan återkalla tillstånd utan prövning är fler än hittills. Enligt föreslaget ska ett tillstånd alltid återkallas om kraven för att meddela tillstånd inte längre uppfylls, medan återkallelsen i nuläget är prövningsbaserad i sådana fall. Dessutom föreslås det att de prövningsbaserade grunderna för återkallelse preciseras. Genom ändringen genomförs skyldigheten för medlemsstaterna enligt vapendirektivet att återkalla ett tillstånd för förvärv eller innehav av skjutvapen, om förutsättningarna för att meddela tillstånd inte längre uppfylls.  
Enligt den föreslagna ändringen i 67 § i skjutvapenlagen beror återkallelse av tillstånd som ger rätt att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler och av vapenhanteringstillstånd i de nya fall i vilka prövningsrätt inte finns i huvudsak på tillståndshavarens eget beteende, såsom att tillståndshavaren har begått ett brott, eller på tillståndshavarens hälsotillstånd. Dessutom föreslås det att ett tillstånd ska återkallas om en sammanslutning eller stiftelse inte längre uppfyller de allmänna kraven för meddelande av tillstånd enligt 45 a § 1 mom. eller om ett skjutvapen eller en vapendel har förkommit eller stulits. Den föreslagna ändringen i 67 § i skjutvapenlagen innebär att ett tillstånd i praktiken endast återkallas utan prövning i sådana fall när det är entydigt att kraven för att meddela tillstånd inte längre uppfylls. Enligt uppgifter från polisen har tillstånd också enlig nuvarande praxis konsekvent återkallats i sådana situationer när tillståndshavaren på grund av sitt uppförande eller hälsotillstånd inte har ansetts lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler på det sätt som avses i skjutvapenlagen, trots att återkallelsen enligt den nuvarande formuleringen i 67 § i skjutvapenlagen har varit prövningsbaserad.  
I vapendirektivet krävs det att medlemsstaterna återkallar tillstånd som berättigar till förvärv och innehav av skjutvapen, om förutsättningarna för att meddela tillstånd inte längre uppfylls. Också för att trygga vapensäkerheten är det motiverat att endast sådana personer eller sammanslutningar som uppfyller kraven för att meddela tillstånd får inneha skjutvapen. Å andra sidan inskränker återkallelsen av tillstånd som berättigar att inneha skjutvapen i tillståndshavarens rätt att använda sin egendom, trots att själva äganderätten kvarstår hos tillståndshavaren. 
Enligt vapendirektivet ska förvärv av laddningsanordningar med stor laddningskapacitet för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning tillåtas endast för personer som beviljas tillstånd att förvärva och inneha sådana skjutvapen och stora laddningsanordningar. I en bilaga till vapendirektivet klassificeras som förbjudna skjutvapen vissa kombinationer av halvautomatiska skjutvapen med centralantändning och laddningsanordningar med stor kapacitet. Vidare föreskrivs det i vapendirektivet att tillstånd att förvärva och tillstånd att inneha ett skjutvapen i kategori B ska återkallas om det framkommer att den person som beviljades det tillståndet innehar en sådan laddningsanordning med stor kapacitet. Avsikten med bestämmelsen i vapendirektivet är att förhindra att personer som innehar vapentillstånd för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning kringgår direktivets bestämmelser om förbjudna skjutvapen genom att separat skaffar laddningsanordningar med stor kapacitet som avses ovan. Genomförandet av bestämmelsen enligt vapendirektivet kräver att laddningsanordningar med stor kapacitet vi vissa situationer definieras som vapendelar. Dessutom föreslås det att sådana laddningsanordningar ska vara tillståndspliktiga, utom för personer som har ett giltigt tillstånd som berättigar till innehav av vissa särskilt farliga skjutvapen. I lagförslaget ingår dock en övergångsbestämmelse, enligt vilken den som redan innan denna lag träder i kraft har förvärvat en sådan laddningsanordning med stor kapacitet och som enligt förslaget inte skulle få ett tillstånd som berättigar till innehav av laddningsanordningen direkt vid ikraftträdandet inom sex månader från ikraftträdandet ska skaffa tillstånd för innehav av laddningsanordningen. I stället för att skaffa tillstånd får personen inom sex månader från ikraftträdandet överlåta laddningsanordningen till någon som enligt skjutvapenlagen har rätt att förvärva den eller till polisen, vilket innebär att laddningsanordningen utan ersättning övergår i statens ägo. Dessutom begränsas den föreslagna ändringens konsekvenser av att det föreslås att som en vapendel inte ska betraktas en laddningsanordning som tillverkats för ett automatvapen av en modell som börjat tillverkas före 1946 och som inte lämpar sig för montering på ett skjutvapen för självladdande enkelskott eller ett vapen för enkelskott med magasin. Inte heller prydnadsmagasin som gjorts permanent obrukbara ska betraktas som vapendelar.  
Till den delen inverkar propositionen på möjligheten att inneha stora laddningsanordningar. Innehav av skjutvapen eller vapendelar är dock ingen grundläggande rättighet. Stora laddningsanordningar har i allmänhet inget betydande försäljningsvärde och försvarsmakten har sålt dem för två euro per stycke.  
Förslaget innebär ingen inskränkning i det egendomsskydd som tryggas i grundlagen. 
Näringsfrihet 
I propositionen föreslås också bestämmelser om tillståndsplikt och tillstånd för näringsverksamhet i vapenbranschen, vilket bör granskas i relation till 18 § i grundlagen som gäller näringsfrihet. Enligt 1 mom. i den paragrafen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Grundlagsutskottet har ansett att grundlagen utgår från att näringsfrihet ska råda men att tillstånd i undantagsfall kan krävas för näringsverksamhet. En reglering där näringsverksamhet blir beroende av tillstånd måste ske genom lag, och lagen måste också uppfylla övriga allmänna krav på en lag som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna. Inskränkningar i näringsfriheten ska vara exakta och noga avgränsade, och begränsningarnas omfattning och förutsättningarna för dem ska framgå av lagen. När det gäller innehållet har utskottet ansett det viktigt att bestämmelserna om tillståndsvillkor och tillståndets giltighet garanterar en tillräcklig förutsebarhet i myndigheternas verksamhet. Betydelsefullt i detta avseende är bland annat i vilken omfattning myndigheternas befogenheter bygger på bunden prövning eller ändamålsenlighetsprövning. Dessutom ska myndighetens befogenhet att förena tillstånd med villkor grunda sig på exakta bestämmelser i lag (se t.ex. GrUU 13/2014 rd). Enligt grundlagsutskottets etablerade praxis är det klart att det kan ställas krav på tillstånd för näringsverksamhet i vapenbranschen. De föreslagna bestämmelserna uppfyller kraven på noggrann avgränsning och exakthet. 
Lagstiftningens retroaktiva karaktär 
Syftet med vapendirektivet är att begränsa fastställandet och förlängningen av tidigare meddelade tillstånd endast för vapen som förvärvats före den 13 juni 2017. Avsikten var att sådana vapen efter att direktivet trätt i kraft inte längre ska kunna förvärvas så att användningstiden för dem kan förlängas, utom om kraven för dispens uppfylls. Direktivets syfte har inte varit att ge möjlighet att efter att direktivet trätt i kraft fritt förvärva sådana vapen och tillstånd utan att behöva ansöka om fastställande eller förlängning av tillstånd, vilket krävs för vapen som förvärvats tidigare.  
Det att vissa tillstånds framtida giltighetstid begränsas genom lag från och med lagens ikraftträdande innebär inte i och för sig retroaktiv strafflagstiftning, trots att verksamhet utan tillstånd enligt lag är straffbar. Det att en sådan övergångsbestämmelse begränsas till vissa fall bryter alltså inte heller i och för sig mot förbundet mot retroaktiv strafflagstiftning. 
En annan sak är att om det ingrips i ställningen för dem som fått tillstånd genom en lag som träder i kraft väldigt snart, kan lagstiftaren ha skäl att ordna så att tillståndshavarna har en skälig möjlighet att utan nämnvärda rättsförluster sköta sina ärenden enligt den nya lagstiftningen. Det är inte i och för sig en fråga om retroaktiv strafflagstiftning. Utan en sådan skälig möjlighet kan straffbarheten i den nya situationen dock vara oskälig.  
Enligt regeringens uppfattning kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.  
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av skjutvapenlagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i skjutvapenlagen (1/1998) 17 § 1 mom. 3 punkten, 
ändras rubriken för 1 kap., 1−3 §, 5 § 2 mom., 6 §, 7 § 2 mom., 8 § 1 mom., 9, 12, 14 och 15 §, 16 § 1 mom. 7 punkten, 17 § 1 mom. 4 punkten, 18 § 1 mom., 19, 19 a och 20─22 §, 23 § 1 och 2 mom., 24−27 och 29 §, 30 § 1 mom., 42 b § 2 och 3 mom., 42 c, 43−45 och 45 a §, 45 b § 2 mom., 45 d, 47, 53 a, 57−59, 61, 62, 66 a, 67 och 67 b §, 68 § 1 mom., 68 a och 70 §, 75 § 1 mom., 80 § 2 mom., 87 § 1 mom. 10 punkten, 92−94, 96, 106, 106 b, 110, 110 a−110 c, 112, 112 a, 112 b och 113 §, 115 § 1 mom. samt 116 och 119 §,  
av dem 1, 12, 44 och 116 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 623/2017, 2 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 124/2011, 3, 19 a, 45 d, 53 a, 67 b och 110 a−110 c § sådana de lyder i lag 124/2011, 14, 106 och 106 b § sådana de lyder i lag 764/2015, 15 § sådan den lyder i lag 508/2009, 18 § 1 mom., 25 §, 42 b § 2 och 3 mom., 42 c och 45 a §, 45 b § 2 mom., 47, 61, 62, 66 a, 70 och 93 § samt 115 § 1 mom. sådana de lyder i lag 623/2017, 19 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 601/2001, 124/2011, 764/2015 och 623/2017, 20 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 508/2009 och 764/2015, 21 §, 68 § 1 mom., 75 § 1 mom. och 80 § 2 mom. sådana de lyder i lag 601/2001, 22 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 601/2001, 26 och 110 § sådana de lyder delvis ändrade i lagarna 601/2001 och 508/2009, 27 § sådan den lyder i lagarna 601/2001 och 623/2017, 43 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 601/2001 och 623/2017, 45 § sådan den lyder i lagarna 124/2011 och 623/2017, 57 § sådan den lyder i lagarna 601/2001 och 508/2009, 67 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 601/2001, 124/2011 och 623/2017, 68 a § sådan den lyder i lag 804/2003, 112, 112 a och 112 b § sådana de lyder i lag 190/2016, 113 § sådan den lyder i lagarna 764/2003, 689/2013 och 623/2017 samt 119 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 601/2001, 804/2003 och 124/2011, samt 
fogas till 10 § ett nytt 3 mom., till 28 §, sådan den lyder i lag 601/2001, ett nytt 3 mom., till 91 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 893/2011, ett nytt 3 mom., till 105 § ett nytt 2 mom., till lagen nya 6 a, 7 a, 20 a, 23 a, 26 a−26 e, 28 a, 29 a, 44 a och 44 b §, till lagen en ny 45 c § i stället för den 45 c § som upphävts genom lag 623/2017 samt till lagen nya 45 e, 67 c, 84 a, 114 a och 114 b § som följer: 
1 kap 
Tillämpningsområde och definitioner 
1 § 
Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på skjutvapen, vapendelar, patroner, med undantag för lösa patroner, och särskilt farliga projektiler. 
Vad som i denna lag föreskrivs om skjutvapen gäller också robot- och raketuppskjutningssystem, gassprayer samt effektiva luftvapen. På gassprayer tillämpas dock inte 2, 2 a, 3–6, 6 a, 7, 7 a, 8–10, 12, 15, 31–33, 35, 35 a, 36, 42, 42 a–42 d, 43, 44, 44 a, 44 b, 45, 45 a─45 c, 45 e, 47−49, 53 a, 54, 55, 56–59 och 61–63 §, 66 § 1 mom. 1 och 3 punkten, 67 b, 68, 70–72, 74–77, 80–82, 89, 90 och 106 §, 106 a § 2 och 3 mom. eller 106 b, 110, 110 a–110 c, 112, 112 a och 112 b §. På effektiva luftvapen tillämpas inte 3–6, 6 a, 7, 7 a, 8−12, 31–33, 35, 35 a, 36, 45 e, 53 a, 55 a–55 c, 61–63, 67 b, 72, 106 b, 110 eller 110 a–110 c §. I 17 § föreskrivs om andra undantag från tillämpningsområdet. 
2 § 
Skjutvapen 
Med skjutvapen avses ett redskap med vilket kulor, hagel, andra projektiler eller förlamande ämnen kan avfyras med hjälp av krutgastryck, detonationstryck från en tändsats eller annat detonationstryck. 
Som skjutvapen betraktas också ett sådant föremål som är konstruerat för att avfyra lösa patroner, om dess ändring till ett skjutvapen enligt 1 mom. inte tekniskt har hindrats. Bestämmelser om tekniska krav för att förhindra ändring utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. Som skjutvapen betraktas också ett annat föremål som liknar ett skjutvapen och som på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan ändras till ett skjutvapen. 
Som skjutvapen betraktas inte följande redskap, om de inte är sådana som avses i 1 mom. och inte heller kan ändras till sådana: 
1) spikpistoler som är avsedda att användas i byggnadsarbete, 
2) redskap som är avsedda att användas vid livräddning eller för tekniska eller industriella ändamål, och 
3) redskap som är avsedda att användas vid slakt. 
Bestämmelser om förstörande av skjutvapen utfärdas genom förordning av statsrådet. 
3 §  
Vapendelar 
Med vapendel avses en stomme, övre och nedre stomme, låda, pipa, mantel, patrontrumma, patronkammare, cylinder eller ett annat slutstycke med stomme, ett slutstyckshuvud, en ljuddämpare samt delar som funktionellt sett motsvarar dessa. 
Som vapendel betraktas också en laddningsanordning, om den har en kapacitet som överstiger 
1) 20 patroner och utgör en del av ett kort halvautomatiskt skjutvapen som avfyrar patroner med centralantändning eller utgör en laddningsanordning som kan anslutas till ett sådant skjutvapen,  
2) 10 patroner och utgör en del av ett långt halvautomatiskt skjutvapen som avfyrar patroner med centralantändning eller utgör en laddningsanordning som kan anslutas till ett sådant skjutvapen.  
Som en sådan vapendel som avses i 2 mom. betraktas dock inte en laddningsanordning som tillverkats för ett automatvapen av en modell som börjat tillverkas före 1946 och som inte lämpar sig för montering på ett halvautomatiskt skjutvapen med centralantändning eller ett vapen för enkelskott med magasin. 
Med laddningsanordning avses ett magasin, en matningsanordning, en mekanism eller en anläggning med vars hjälp patroner matas in i ett skjutvapen, och som kan fästas vid skjutvapnet eller utgör en fast del av det. 
Som delar av ett automatvapen betraktas utöver de delar som avses i 1 mom. också en sådan avfyrningsmekanism, del av en avfyrningsmekanism eller något annat föremål som är konstruerat för ett automatvapen vilket som sådant eller tillsammans med andra delar möjliggör automateld eller ett föremål som är konstruerat för att utgöra en del av ett skjutvapen och som möjliggör en funktion som simulerar automateld. 
En vapendel betraktas som en del av ett sådant vapen som den är tillverkad eller avsedd för. Som vapendel betraktas dock inte ett föremål som tillverkats för att användas som laddningsanordning, men vars funktion har förhindrats permanent. Närmare bestämmelser om de förutsättningar under vilka en laddningsanordnings funktion ska anses ha förhindrats permanent får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.  
5 § 
Patroner 
I denna lag avses med 
1) hagelgevärspatron en funktionsklar patron med fläns, som består av en hylsa, hylsbotten, en kula eller hagel, förladdningar, krut och en tändhatt placerad i mitten av hylsbotten, eller en patron med motsvarande konstruktion, 
2) patron med centralantändning en funktionsklar patron som består av en hylsa, en kula eller hagel, krut och en tändhatt placerad i mitten av hylsbotten, eller en patron med motsvarande konstruktion, 
3) patron med kantantändning en funktionsklar patron med fläns, som består av en hylsa, en kula eller hagel, krut och en tändsats som tänder krutet och är placerad vid hylsbottenkanten, eller en patron med motsvarande konstruktion, 
4) gaspatron en funktionsklar patron som sprider ut tårgas eller något förlamande ämne med motsvarande användningssyfte och effekt och som består av en hylsa, krut, en tändhatt och en del som då patronen avfyras blir gas, eller en patron med motsvarande konstruktion, och 
5) signalpatron en funktionsklar patron med fläns eller centralantändning, som är avsedd för signalering eller belysning och består av en hylsa, krut, en tändhatt och en del som då patronen avfyras ger upphov till ljus, rök eller ljud, eller en patron med motsvarande konstruktion, 
6) lös patron en funktionsklar patron med fläns eller centralantändning som är tillverkad för signalering och som består av en hylsa, krut och en tändhatt eller en patron med motsvarande konstruktion. 
6 § 
Skjutvapenstyper 
De skjutvapenstyper som avses i denna lag är hagelgevär, gevär, salongsgevär, pistol, miniatyrpistol, revolver, miniatyrrevolver, kombinationsvapen, gasvapen, signalpistol, svartkrutvapen och annat skjutvapen. 
I denna lag avses med 
1) hagelgevär ett långt tvåhandsskjutvapen som stöds mot axeln och som har slätborrat eller räfflat lopp och i vilket hagelgevärspatroner används, 
2) gevär ett långt tvåhandsskjutvapen som stöds mot axeln och som har räfflat lopp och i vilket patroner med central- eller kantantändning används, 
3) salongsgevär ett gevär i vilket högst 22-kalibriga patroner med kantantändning används, 
4) pistol ett kort enhandsskjutvapen i vilket patroner med central- eller kantantändning an-vänds, 
5) miniatyrpistol en pistol i vilken högst 22-kalibriga patroner med kantantändning används, 
6) revolver ett kort enhandsskjutvapen med roterande patrontrumma i vilket patroner med central- eller kantantändning används, 
7) miniatyrrevolver en revolver med roterande patrontrumma i vilken högst 22-kalibriga pa-troner med kantantändning används, 
8) kombinationsvapen ett långt tvåhandsskjutvapen som stöds mot axeln och som har minst två pipor eller eldrör i vilket patroner med central- eller kantantändning och hagelgevärspatroner används, 
9) gasvapen ett skjutvapen i vilket gaspatroner används och med vilket inga andra patroner kan avfyras, 
10) signalvapen ett skjutvapen i vilket signalpatroner används och med vilket inga andra patroner kan avfyras, 
11) svartkrutvapen ett skjutvapen som är konstruerat och tillverkat och som lämpar sig för att användas endast med svartkrut, 
12) annat skjutvapen ett vapen som till konstruktion, mått eller andra egenskaper avviker från de skjutvapen som avses i 1−11 punkten, 
13) deaktiverat skjutvapen ett skjutvapen som polisen har godkänt som deaktiverat i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga, nedan deaktiveringsförordningen.  
6 a § 
Korta och långa skjutvapen 
Med kort skjutvapen avses ett skjutvapen vars totala längd är högst 600 millimeter eller där pipans längd är högst 300 millimeter. 
Med långt skjutvapen avses alla andra skjutvapen än korta skjutvapen. 
7 § 
Skjutvapnens funktionssätt 
I denna lag avses med 
1) enkelskott ett funktionssätt där varje pipa eller eldrör på ett magasinlöst skjutvapen måste laddas med en ny patron efter varje skott och där vapnets avfyrningsmekanism för varje pipa eller eldrör måste spännas med extern kraft på nytt efter varje skott, 
2) enkelskott med magasin ett funktionssätt där varje pipa eller eldrör på ett magasinförsett skjutvapen måste laddas med en ny patron efter varje skott och där vapnets avfyrningsmekanism för varje pipa eller eldrör måste spännas med extern kraft på nytt efter varje skott, 
3) självladdande enkelskott ett funktionssätt där skjutvapnet laddas och spänns automatiskt efter varje skott med hjälp av den energi som uppkommer i vapnet eller med hjälp av en därtill ansluten energikälla och där det med ett tryck på avtryckaren kan avfyras endast en patron från varje patronkammare, och 
4) automateld ett funktionssätt där skjutvapnet laddas och spänns automatiskt efter varje skott med hjälp av den energi som uppkommer i vapnet eller med hjälp av en därtill ansluten energikälla och där det med ett tryck på avtryckaren eller annars kan avfyras flera patroner i en följd. 
7 a § 
Konsekvenser av ändring av skjutvapen 
Fastän ett skjutvapen ändras så att det endast kan avfyra lösa patroner, gaspatroner eller pyrotekniska patroner, ska dess funktionssätt och typ fortfarande anses motsvara dess ursprungliga typ enligt 6 §, funktionssätt enligt 7 § och karaktär av särskilt farligt skjutvapen enligt 9 §.  
8 § 
Fickvapen 
Med fickvapen avses ett sådant skjutvapen, dock inte ett gasvapen, som ryms i en rektangulär låda med de inre måtten 130 x 180 millimeter så att vapnets pipa och kolv är placerade i riktning längs med lådans botten. 
9 § 
Särskilt farliga skjutvapen 
Med särskilt farligt skjutvapen avses 
1) ett rekylfritt pansarvärnsvapen, en granatkastare, en bakladdningspjäs eller ett till konstruktion och användningssyfte motsvarande skjutvapen samt ett robot- och raketuppskjutningssystem, 
2) ett automatvapen, 
3) ett skjutvapen maskerat som ett annat föremål, 
4) ett skjutvapen som ursprungligen tillverkats för att fungera med automateld, men som har modifierats så att det men som har modifierats så att det fungerar på något annat sätt, 
5) följande halvautomatiska skjutvapen med centralantändning:
a) korta halvautomatiska vapen med centralantändning med vilka mer än 21 patroner kan avfyras utan omladdning, om de har en fast laddningsanordning med kapacitet för mer än 20 patroner, eller en löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 20 patroner,
b) långa halvautomatiska vapen med centralantändning med vilka mer än 11 patroner kan avfyras utan omladdning, om de har en fast laddningsanordning med kapacitet för mer än tio patroner, eller en löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 10 patroner,
 
6) ett kort halvautomatiskt skjutvapen, som konstruerats och tillverkats för att hållas med två händer och stödjas mot axeln eller annars avfyras med tvåhandsgrepp. 
10 § 
Särskilt farliga patroner och projektiler  
Med särskilt farliga projektiler avses också projektiler, missiler och stridsspetsar som är avsedda att användas i de skjutvapen som avses i 9 § 1 punkten. 
12 § 
Modifiering och kommersiell ändring av skjutvapen och vapendelar 
Med modifiering av ett skjutvapen avses en åtgärd till följd av vilken vapentypen, funktionssättet eller kalibern ändras, ett långt skjutvapen blir ett kort, eller ett kort skjutvapen blir ett långt, eller ett annat vapen än ett fickvapen blir ett fickvapen. 
Med modifiering av en vapendel avses en sådan åtgärd på en vapendel till följd av vilken skjutvapnet ändras på ett sätt som nämns i 1 mom., om delen i fråga fästs på vapnet. 
Med temporär modifiering av ett skjutvapen avses en åtgärd som leder till att vapentypen, funktionssättet eller kalibern ändras tillfälligt när ett vapens pipa eller slutstycke eller vardera byts. Som temporär modifiering betraktas dock inte en åtgärd som leder till att ett skjutvapen blir ett särskilt farligt skjutvapen eller ett annat vapen än ett fickvapen blir ett fickvapen. 
Med kommersiell ändring av skjutvapen och vapendelar avses sådan strukturell bearbetning av ett skjutvapen eller en vapendel eller sådant utbyte av en vapendel, som inte leder till att skjutvapnets eller vapendelens typ, funktionssätt eller kaliber ändras. 
14 §  
Näring i vapenbranschen 
Näringar i vapenbranschen är i kommersiellt syfte bedriven 
1) handel och byteshandel med samt förvaring och uthyrning av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, 
2) reparation, kommersiell ändring samt modifiering och tillverkning av skjutvapen och vapendelar, 
3) mäkling av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, 
4) transport av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler inom Finland samt ordnande av sådan överföring, utförsel eller införsel som avses i 16 § 2 mom. 3 punkten, 
5) kommersiell tillverkning av patroner och särskilt farliga projektiler. 
15 § 
Vapensamlare 
Med vapensamlare avses i denna lag en fysisk person eller en sammanslutning eller stiftelse som är registrerad eller sköter ett offentligt uppdrag i Finland, som samlar och förvarar skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler för historiska, vetenskapliga, tekniska eller utbildnings- eller kulturarvsrelaterade ändamål, och som Polisstyrelsen på ansökan har godkänt som vapensamlare.  
Om en i 1 mom. avsedd sammanslutning eller stiftelse är ett museum, ska museet uppfylla kriterierna för erhållande av statsandelar enligt 2 § i museilagen (729/1992) och vara öppet för allmänheten. Dessutom ska museets verksamhetsområde vara definierat som förvärv och förvaring av, forskning i och utställande av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler för kulturella, vetenskapliga, tekniska eller utbildnings-, kulturarvs- eller rekreationsrelaterade ändamål. 
16 § 
Definitioner som hänför sig till transport 
I denna lag avses med 
7) europeiskt skjutvapenpass ett i artikel 1.3 i rådets direktiv om kontroll av förvärv och in-nehav av vapen (91/477/EEG), nedan vapendirektivet, avsett intyg som en myndighet i en medlemsstat i EU utfärdat över att den som anges i intyget har rätt att i den staten inneha sådana skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som antecknats i skjutvapenpasset. 
17 § 
Undantag från tillämpningsområdet 
Denna lag gäller inte 
4) övningar och tävlingar som hänför sig till det frivilliga försvarsarbetet, ordnas av för-svarsmakten och leds av en anställd vid försvarsmakten med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som försvarsmakten äger, 
18 § 
Tillståndsplikt 
Om inte något annat föreskrivs i denna lag, krävs det tillstånd för 
1) överföring och införsel till Finland, överföring och utförsel från Finland, transitering och mäkling i kommersiellt syfte, kommersiell förvaring, förvärv, innehav, uthyrning och tillverkning av samt handel och byteshandel med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, 
2) reparation, kommersiell ändring och modifiering av skjutvapen och vapendelar i kom-mersiellt syfte, med undantag för temporär modifiering av vapen som en enskild person utför med vapendelar som innehas med stöd av tillstånd för innehav av vapendelar. 
19 § 
Undantag från tillståndsplikten 
Följande är inte beroende av tillstånd: 
1) sådan utförsel av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som sker för privat ändamål, 
2) förvärv och innehav av vapendelar som reservdelar till ett sådant skjutvapen för vilket innehavaren har ett tillstånd som berättigar till innehav, dock högst en sådan mängd att ett annat skjutvapen inte kan sättas samman med hjälp av de vapendelar som förvärvats som reservdelar, 
3) förvärv, innehav och överlåtelse av en ljuddämpare, om personen i fråga har ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen,  
4) förvärv av sådana laddningsanordningar med en kapacitet som överstiger 20 patroner som fogas till eller fästs vid korta halvautomatiska skjutvapen med centralantändning för den som har ett tillstånd som ger rätt att inneha ett särskilt farligt skjutvapen för det nämnda vapnet, 
5) förvärv av sådana laddningsanordningar med en kapacitet som överstiger 10 patroner som fogas till eller fästs vid långa halvautomatiska skjutvapen med centralantändning för den som har ett tillstånd som ger rätt att inneha ett särskilt farligt skjutvapen för det nämnda vapnet,  
6) transport av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i kommersiellt syfte och för transporten nödvändig förvaring, om den som utför transporten idkar yrkes-mässig varutransport, 
7) sådan tillverkning av andra än särskilt farliga patroner som sker för privat ändamål, om tillverkaren har ett tillstånd som berättigar till innehav av patronerna i fråga, 
8) reparation för privat ändamål av ett skjutvapen eller en vapendel som innehas med stöd av behörigt tillstånd,  
9) innehav av signalpistol ombord på utländska handels- och fritidsfartyg, om fartyget endast tillfälligt befinner sig inom Finlands territorialvatten,  
10) utförsel och överföring från Finland, kommersiell transitering samt förvärv och innehav av effektiva luftvapen, om förvärvaren eller innehavaren har rätt att inneha ett skjutvapen, 
11) förvärv och innehav av deaktiverade skjutvapen, om en anmälan om det har gjorts till polisinrättningen enligt 70 §.  
Tillstånd krävs inte för transport och förvaring av sådana svartkrutvapen som tillverkats före 1890 och som endast lämpar sig för att avfyras med svartkrut. Tillstånd krävs inte heller för att ha sådana svartkrutvapen på museum eller i en samling, om det inte skjuts med vapnen. Bestämmelser om att också andra vapenhistoriskt värdefulla gamla skjutvapen kan befrias från tillståndsplikten under de förutsättningar som anges i detta moment kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. 
Bestämmelser om vilka vapendelar som betraktas som reservdelar enligt 1 mom. 2 punkten kan utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. 
19 a §  
Förbud mot att tillverka skjutvapen, vapendelar och patroner i vissa situationer 
Skjutvapen, vapendelar eller patroner får inte tillverkas  
1) av vapendelar som har förts in eller överförts till Finland på olaglig väg eller som olagligen har saluförts i Finland, 
2) utan ett tillstånd som beviljats för det ändamålet, eller 
3) utan att skjutvapnet eller vapendelen märks i enlighet med 110 b § och anmäls till vapenregistersystemet i enlighet med 25 § eller 42 c §. 
Patroner får inte tillverkas utan tillstånd, utom för eget personligt bruk för ett sådant skjut-vapen som tillverkaren har tillstånd att inneha.  
20 § 
Näringstillstånd i vapenbranschen 
Tillstånd att idka näring i vapenbranschen (näringstillstånd i vapenbranschen) meddelas och återkallas av Polisstyrelsen.  
Näringstillstånd i vapenbranschen kan meddelas en fysisk eller juridisk person som uppfyller kraven enligt 20 a §, om dennes näringsverksamhet helt eller delvis består av en eller flera näringar i vapenbranschen enligt 14 §. 
Om avsikten är att hantera eller förvara skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt far-liga projektiler som en del av näringsverksamheten, är ett krav för att näringstillstånd i vapenbranschen ska meddelas dessutom att förvaringslokalerna av polisinrättningen på den ort där förvaringslokalerna är belägna har godkänts som säkra med beaktande av arten och omfattningen av sökandens näringsverksamhet i vapenbranschen. 
20 a § 
Förutsättningarna för beviljande av näringstillstånd i vapenbranschen 
Näringstillstånd i vapenbranschen kan meddelas en fysisk person som 
1) har fyllt 18 år, 
2) har rätt att idka näring, 
3) uppger en i 26 § avsedd ansvarig person som Polisstyrelsen godkänner,  
4) på grund av sitt hälsotillstånd och uppförande är lämplig som näringsidkare i vapenbranschen,  
5) har tillräcklig sakkunskap med tanke på näringsverksamhet i vapenbranschen, 
6) inte är försatt i konkurs och vars rättshandlingsförmåga inte har begränsats, och 
7) på grund av sin förmögenhet förmår sköta näringsverksamhet i vapenbranschen väl. 
Näringstillstånd i vapenbranschen kan meddelas en juridisk person, om 
1) den på grund av sin förmögenhet förmår sköta verksamheten väl, och 
2) de personer som ingår i dess förvaltningsorgan och dess verkställande direktör samt bo-lagsmännen i ett öppet bolag och de ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag uppfyller kraven enligt 1 mom. 1–2, 4 och 6 punkten. 
21 §  
Innehållet i samt villkor, begränsningar och giltighetstid för näringstillstånd i vapenbranschen 
I ett näringstillstånd i vapenbranschen ska nämnas verksamhetsställena eller det huvudsak-liga verksamhetsstället för näringsidkaren i vapenbranschen, de näringar i vapenbranschen enligt 14 § som tillståndet gäller, samt hurudana skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler innehavaren av näringstillståndet i vapenbranschen får förvärva och inneha för sin näringsverksamhet. I tillståndet ska också anges antalet ansvariga personer enligt 26 § och deras ansvarsområden. Verksamhet med stöd av ett näringstillstånd i vapenbranschen får inte inledas förrän kraven på ansvariga personer enligt näringstillståndet i vapenbranschen har uppfyllts. Tillståndet ger rätt att idka näring i vapenbranschen endast på ett verksamhetsställe som nämns i tillståndet. Temporärt får näring dock idkas även på något annat ställe. 
Ett näringstillstånd i vapenbranschen ger näringsidkaren rätt att utan vapentillstånd enligt 42 § för sin näringsverksamhet i vapenbranschen förvärva och inneha sådana skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som anges i tillståndet. Om ett näringstillstånd i vapenbranschen enbart beviljats för sådan näringsverksamhet som avses i 14 § 3 och 4 punkten, ger tillståndet inte rätt att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Av grundad anledning kan i ett näringstillstånd i vapenbranschen också inkluderas rätten att för näringsverksamheten förvärva och inneha särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem. Den rätten ska uttryckligen nämnas i näringstillståndet i vapenbranschen, och typerna av vapen och va-pendelar ska specificeras. 
Polisstyrelsen kan till ett näringstillstånd i vapenbranschen foga tidsmässiga, geografiska samt branschspecifika villkor och begränsningar som beror på verksamhetens art, omfattning, antalet verksamhetsställen och förvaringsställen hos tillståndshavaren, deras säkerhet och placering samt motsvarande omständigheter.  
Polisstyrelsen kan ändra eller lägga till i 3 mom. avsedda villkor och begränsningar till följd av andra än temporära ändringar i verksamheten. 
Tillståndet meddelas tills vidare, om det inte av särskilda skäl ska meddelas för viss tid. Polisstyrelsen utfärdar ett intyg över näringstillstånd i vapenbranschen, som är i kraft högst fem år åt gången. 
22 § 
Anmälan om ändring av näringsverksamhet i vapenbranschen  
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska göra en ändringsanmälan till Polis-styrelsen skriftligen eller med hjälp av elektroniska tjänster enligt 119 a § om 
1) ändringar av dess namn, firma, eller bolagsform, grundande och indragning av ett verk-samhetsställe, ändringar i ett förvaringsutrymmes förhållanden eller placering, ibruktagande av ett nytt förvaringsutrymme och tagande ur bruk av ett förvaringsutrymme samt ändring av adressen till ett förvaringsutrymme, 
2) byte av personer som ingår i dess förvaltningsorgan och dess verkställande direktör samt bolagsmännen i ett öppet bolag och de ansvariga bolagsmännen i ett kommanditbolag, 
3) avslutande eller avbrytande för längre tid än en månad av dess verksamhet,  
4) fortsättande av verksamheten efter ett i 3 punkten avsett avbrott. 
En ändringsanmälan ska om möjligt göras före ändringen, men senast den sjunde dagen efter ändringen. Vid anmälan om en ändring enligt 1 mom. 2 punkten ska till ändringsanmälan fogas sådana handlingar som visar att den person som kommit i stället uppfyller förutsättningarna enligt 20 a § 2 mom. 2 punkten. 
23 § 
Upphörande och återkallelse av näringstillstånd i vapenbranschen 
Ett näringstillstånd i vapenbranschen upphör  
1) om den verksamhet som avses i tillståndet inte har inletts inom ett år från den dag till-ståndet meddelades, 
2) ett år efter att tillståndshavarens konkurs har inletts eller tillståndshavaren har avlidit.  
Tillståndet ska återkallas, om tillståndshavaren 
1) begär det, eller 
2) inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd enligt 20 § 3 mom. och 20 a §. 
23 a § 
Temporär återkallelse av giltigheten för näringstillstånd i vapenbranschen 
När ett ärende om återkallelse enligt 23 § har väckts kan Polisstyrelsen temporärt återkalla giltigheten för ett näringstillstånd i vapenbranschen. 
En temporär återkallelse är i kraft i högst tre månader. Polisstyrelsen kan av särskilda skäl förlänga en temporär återkallelse med högst sex månader åt gången, om utredningen av ärendet om återkallelse ännu pågår. 
24 § 
Konkurs eller dödsfall för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen 
Konkurs- eller dödsboet efter en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen får under ett år från konkursens början eller dödsdagen fortsätta att idka näring med stöd av det tillstånd som meddelats tillståndshavaren, om förutsättningarna för tillstånd enligt 20 och 20 a § fortfarande uppfylls.  
Konkursboets förvaltare, dödsboets förvaltare eller någon annan som förvaltar boet ska underrätta Polisstyrelsen om en tillståndshavarens konkurs eller död, samt om förändringar i fråga om ansvariga personer enligt 26 § inom sju dagar från att konkursen inletts eller vetskap fåtts om dödsfallet.  
Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om en vapennäringsidkares konkurs eller dödsfall till lämpas också när en sammanslutning eller en stiftelse har upphört enligt de bestämmelser som gäller dem. 
25 § 
Anmälan till vapenregistersystemet och förvarande av uppgifter  
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska medan näringsverksamheten pågår till vapenregistersystemet anmäla identifieringsuppgifterna om skjutvapen, effektiva luftvapen, gasspray och vapendelar, namnet på och adressen och födelsetiden för överlåtaren eller utlånaren och förvärvaren eller låntagaren av ett föremål samt namnet på och adressen för den som gett i uppdrag att reparera eller modifiera ett föremål.  
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska också anmäla om modifiering av skjutvapen som innehavaren av näringstillstånd innehar, samt om deaktivering och förstöring av vapen. Av anmälan ska framgå skjutvapnets eller vapendelens identifieringsuppgifter och vilken ändring som gjorts samt tidpunkten för ändringen.  
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska också meddela identifieringsuppgifter för patroner och särskilt farliga projektiler eller föra in uppgifterna i det register som avses i 5 mom.  
Anmälningar enligt 1–3 mom. ska göras med hjälp av elektroniska tjänster enligt 119 a § inom tio dagar från det att innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen har mottagit eller överlåtit det föremål som ska anmälas. Bestämmelser om anmälan av identifieringsuppgifter om skjutvapen och vapendelar vid överlåtelse av föremålet finns i 42 c §. Anmälan om överlåtelse av patroner och särskilt farliga projektiler ska göras i samband med överlåtelsen. 
I ett register över patroner och särskilt farliga projektiler ska namnet på överlåtaren och förvärvaren av föremålet föras in. Personuppgifter i registret får endast lämnas ut till den tillsynsmyndighet som avses i 115 § för myndighetens tillsynsuppgifter. En innehavare av nä-ringstillstånd i vapenbranschen ska på anfordran visa upp registret för polisen samt överlåta det till tillståndsmyndigheten när näringstillståndet i vapenbranschen upphör att gälla eller om det återkallas. Registret ska förvaras i minst 30 år efter det att den sista anteckningen har gjorts i det och det ska förstöras när det har gått 50 år sedan den senaste anteckningen gjordes i det. 
Närmare bestämmelser om anmälan av identifieringsuppgifter om skjutvapen, effektiva luftvapen, gasspray, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler och om införande av uppgifter i det register som avses i 5 mom. samt om uppvisande och överlåtande av registret utfärdas genom förordning av statsrådet. 
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen får avvika från anmälningsplikten enligt 1 mom., om innehavaren av ett skjutvapen eller en vapendel har lämnat skjutvapnet eller vapendelen till näringsidkaren och föremålet innehas av innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen i högst tio dagar. 
26 § 
Ansvarig person 
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska i sin tjänst ha en eller flera ansvariga personer som godkänts i enlighet med 26 c §. 
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska göra en anmälan till polisen inom sju dagar, när 
1) en ansvarig person avgår från anställningen, 
2) en ansvarig person inte längre sköter uppgifter enligt 26 b §, eller 
3) en ansvarig persons godkännande löper ut.  
En ansökan om godkännande av en ny ansvarig person ska göras inom 30 dagar från den händelse som avses i 2 mom. Ansökan krävs för att en i 26 a § avsedd ställföreträdare för en ansvarig person ska få sköta den ansvarige personens uppgifter. Ställföreträdaren får sköta uppgifterna till dess att en ny ansvarig person godkänns, dock högst under ett års tid. 
26 a § 
Ställföreträdare för en ansvarig person 
Polisstyrelsen kan på ansökan av en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen god-känna en ställföreträdare för en ansvarig person i situationer som avses i 26 § 2 mom. Den som godkänns som ställföreträdare ska i övrigt uppfylla kraven enligt 26 c §, men behöver inte avlägga provet för ansvariga personer. Vid behov kan villkor och begränsningar fogas till godkännandet. 
26 b § 
Ansvariga personers uppgifter 
En ansvarig person svarar för att näringsverksamheten med stöd av näringstillstånd i vapenbranschen bedrivs i enlighet med denna lag och tillståndsvillkoren.  
26 c § 
Godkännande som ansvarig person 
Polisstyrelsen kan på ansökan av den som innehar eller ansöker om näringstillstånd i vapenbranschen som ansvarig person godkänna den som 
1) har gett sitt samtycke till uppgiften som ansvarig person, 
2) har fyllt 18 år, 
3) har den förtrogenhet med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som uppgiften kräver, 
4) med godkänt resultat avlagt ett av Polisstyrelsen anordnat prov för ansvariga personer, och  
5) har ett giltigt vapenhanteringstillstånd enligt 27 § 1 mom. 
Ett godkännande som ansvarig person är i kraft tills vidare. 
26 d § 
Upphörande och återkallelse av godkännande som ansvarig person 
Ett godkännande som ansvarig person upphör att gälla om den verksamhet som ligger till grund för godkännandet upphör eller den ansvariga personen inte längre är i tjänst hos den innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen som ansökt om godkännandet. 
Polisstyrelsen ska återkalla ett godkännande som ansvarig person om innehavaren av nä-ringstillstånd i vapenbranschen eller den ansvariga personen begär det. 
Polisstyrelsen återkallar ett godkännande som ansvarig person helt eller för viss tid om den ansvariga personen 
1) inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännande som ansvarig person, 
2) genom en lagakraftvunnen dom har dömts för ett sådant brott som visar att han eller hon är olämplig som ansvarig person, eller kan anses uppsåtligen ha förfarit väsentligt felaktigt i egenskap av ansvarig person. 
Polisstyrelsen ska underrätta innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen när ett ärende som gäller återkallelse av en ansvarig persons godkännande har väckts. 
26 e § 
Temporär återkallelse av giltigheten för godkännande som ansvarig person  
När ett ärende om återkallelse enligt 26 d § har väckts kan Polisstyrelsen återkalla giltigheten för ett näringstillstånd i vapenbranschen temporärt. 
En temporär återkallelse är i kraft i högst tre månader. Polisstyrelsen kan av särskilda skäl förlänga en temporär återkallelse med högst sex månader åt gången, om utredningen av ärendet om återkallelse ännu pågår. 
27 §  
Vapenhanteringstillstånd 
Den som är anställd hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen och transporterar, förvarar eller annars hanterar skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler ska ha tillstånd till det (vapenhanteringstillstånd). Tillståndet ger också rätt att skjuta med skjutvapen i förevisnings-, provnings- eller utbildningssyfte, om det är nödvändigt med tanke på den näringsverksamhet i vapenbranschen för vilken vapenhanteringstillståndet meddelats. 
Vapenhanteringstillstånd kan också meddelas för tillfällig i 1 mom. avsedd vapenhantering som sker i arbetet.  
Vapenhanteringstillstånd kan meddelas den som har fyllt 18 år och som utifrån sitt hälsotillstånd och uppförande ska anses lämplig till i 1 mom. avsedd vapenhantering, och vars arbetsuppgifter kräver det. Ett vapenhanteringstillstånd som meddelas en person som inte har fyllt 20 år ska förenas med ett villkor om att tillståndet inte ger tillståndshavaren rätt att hantera sådana skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4–7 punkten eller sådana särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem som avses i 9 § 5 punkten underpunkt a förrän tillståndshavaren han eller hon har fyllt 20 år.  
Polisinrättningen kan på ansökan meddela och återkalla vapenhanteringstillstånd. Sökanden ska infinna sig personligen vid polisinrättningen, om det behövs av särskilda skäl.  
När ett vapenhanteringstillstånd meddelas i enlighet med ansökan ges sökanden varken ett separat förvaltningsbeslut eller en besvärsanvisning. 
28 §  
Vapenhanteringstillståndets giltighetstid och tillståndsvillkor 
Ett vapenhanteringstillstånd gäller endast när tillståndshavaren arbetar för den arbetsgivare som nämns i tillståndsansökan. En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska underrätta polisen när anställningen för en innehavare av vapenhanteringstillstånd upphör.  
28 a §  
Vapenhanteringskort 
Polisinrättningen ger innehavare av vapenhanteringstillstånd ett vapenhanteringskort. Vapenhanteringskortet ska medföras i sådana uppgifter som kräver vapenhanteringstillstånd och det ska uppvisas på begäran. Innan vapenhanteringskortet överlåts ger polisinrättningen innehavaren av vapenhanteringstillstånd ett tidsbestämt intyg över att vapenhanteringstillstånd meddelats. Intyget styrker vapenhanteringstillståndets giltighet innan vapenhanteringskortet överlämnas till innehavaren av vapenhanteringstillstånd.  
Vapenhanteringskortet ska genast överlämnas till polisen om vapenhanteringstillståndet har återkallats, eller om ett nytt vapenhanteringskort överlåts till innehavaren av vapenhanteringstillstånd.  
29 § 
Vapenhanteringstillstånds upphörande 
Ett vapenhanteringstillstånd upphör att gälla när den näringsverksamhet i vapenbranschen som ligger till grund för tillståndet upphör eller när tillståndshavaren inte längre är anställd hos den arbetsgivare som nämns i tillståndet. 
29 a § 
Temporär återkallelse av vapenhanteringstillstånds giltighet  
När ett ärende om återkallelse enligt 67 § har väckts kan Polisstyrelsen återkalla giltigheten för ett vapenhanteringstillstånd temporärt. 
En temporär återkallelse är i kraft i högst tre månader. Polisen kan av särskilda skäl förlänga en temporär återkallelse med högst sex månader åt gången, om utredning av ärendet om återkallelse ännu pågår. 
30 § 
Varning och utnämnande av en ny ansvarig person 
I de fall som avses i 23 § 3 mom. 2 punkten kan tillståndsmyndigheten ge en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen en varning i stället för att återkalla tillståndet, om tillståndshavaren har avhjälpt de konstaterade bristerna i näringsverksamheten i vapenbranschen och det med hänsyn till omständigheterna vore oskäligt att återkalla tillståndet. Om den ansvariga personen har handlat på ett sätt som avses i den nämnda punkten, kan tillståndsmyndigheten bestämma att innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen ska anmäla en ny ansvarig person. 
42 b §  
Beslut samt giltighetstid och tillståndsvillkor 
Vapentillståndet gäller tills vidare, om inte tillståndet av särskilda skäl ska meddelas för viss tid. Det första vapentillstånd som meddelas en fysisk person för användningssyften enligt 43 § 1 mom. 1, 2 eller 4 punkten beviljas för ett skjutvapen inom en kategori som omfattar de vapentyper som avses i 6 § 2 mom. 4–7 punkten eller för ett skjutvapen enligt 9 § 5 a punkten för viss tid på högst fem år. Samtliga vapentillstånd som meddelas tillståndshavaren för skjutvapen inom samma vapenkategori som det första vapentillståndet och som meddelas medan det första vapentillståndet är i kraft meddelas för viss tid och upphör att gälla senast vid samma tidpunkt som det första vapentillståndet. För arbete där ett skjutvapen är nödvändigt meddelas vapentillstånd dock för högst fem år i sänder. I ett sådant vapentillstånd ska det tas in ett villkor om att tillståndet är i kraft endast så länge tillståndshavaren sköter arbetsuppgiften i fråga. Vapentillstånd för förvaring och transport av ett hagelgevär, ett kombinationsvapen, ett gevär eller ett salongsgevär som är avsett att innehas av en person som fyllt 15 men inte 18 år och som står under en vapentillståndshavares vårdnad meddelas för viss tid som går ut senast när den yngsta innehavaren av parallelltillstånd enligt 54 § fyller 19 år. 
Om vapentillstånd har meddelats på grundval av ett godkännande som vapensamlare kan tillståndsmyndigheten ta in ett villkor enligt vilket det inte är tillåtet att skjuta med vapnet. Ett vapentillstånd som har meddelats för förvaring och transport av ett hagelgevär, ett kombinationsvapen, ett gevär eller ett salongsgevär som är avsett att innehas av en person som fyllt 15 men inte 18 år och som står under en vapentillståndshavares vårdnad ska förenas med ett villkor om att tillståndshavaren inte får skjuta med vapnet. 
42 c §  
Anmälan till polisen av identifieringsuppgifter om vapen och vapendelar 
Identifieringsuppgifterna om skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar, namnet på samt adress och födelsetid för överlåtare och förvärvare, namnet på den som gett ett uppdrag avseende reparation eller modifiering samt namnet på och adress och födelsetid för utlånare och låntagare ska anmälas till polisen skriftligen eller med hjälp av i 119 a § avsedda elektroniska tjänster. Om ett skjutvapen, ett effektivt luftvapen eller vapendelar som kan monteras till ett skjutvapen förvaras annat än tillfälligt på det sätt som avses i 106 § 1 mom. 2 punkten hos någon annan än innehavaren till ett tillstånd som ger rätt att inneha vapnet, ska de uppgifter som behövs för att identifiera förvararen och förvaringsplatsen anmälas till polisen. Dessutom ska uppgifter om modifiering av skjutvapen anmälas, om skjutvapnets typ, funktionssätt eller kaliber ändras eller vapnet deaktiveras eller förstörs. Av anmälan ska framgå tidpunkten för åtgärden.  
Uppgifterna enligt 1 mom. ska lämnas av 
1) överlåtaren eller utlånaren vid överlåtelse, utlåning eller återlämnande av utlånat vapen, om överlåtaren eller utlånaren är en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen enligt 20 §, eller 
2) i andra fall än de som avses i 1 punkten av den vapentillståndshavare som förvärvat, lånat, tillverkat eller modifierat föremålet inom 30 dagar från förvärvet, lånet, tillverkningen eller modifieringen av föremålet. 
En utlånare av skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar får avvika från anmälnings-plikten enligt 1 mom. om föremålet är i låntagarens besittning i högst 30 dagar från utlåningen.  
Närmare bestämmelser om förfarandena för och innehållet i anmälan av identifieringsupp-gifter om skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar utfärdas genom förordning av stats-rådet. 
43 § 
Godtagbara användningssyften 
Vapentillstånd kan meddelas för 
1) sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen, 
2) sport- och hobbyskytte, 
3) arbete där ett vapen är nödvändigt, 
4) uppvisning, filminspelning eller annan motsvarande förevisning, 
5) samling och förvaring enligt en vapensamlares samlingsplan för skjutvapen eller vapen-delar, 
6) förvaring som minnessak, 
7) signalering,  
8) förvaring och transport av ett hagelgevär, ett gevär, ett salongsgevär eller ett kombinationsvapen avsett att innehas av en person som fyllt 15 men inte 18 år och som står under tillståndshavarens vårdnad, 
9) ordnande av sådan skytteutbildning som utgör utbildning som främjar den militära förmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar (556/2007), samt för deltagande i sådan utbildning med i 9 § 5 punkten underpunkt b i denna lag avsedda skjutvapen eller delar till dem.  
För förvaring som minnessak kan tillstånd meddelas för förvärv av annat än ett särskilt farligt skjutvapen eller en del till ett sådant i enskilda fall, om sökanden visar att skjutvapnet eller vapendelen har ett särskilt historiskt värde eller annat affektionsvärde för sökanden. Då kan vapentillståndet förenas med ett villkor om att det inte är tillåtet att skjuta med skjutvapnet.  
44 § 
Allmänna krav som gäller skjutvapen och vapendelar som förvärvas 
Vapentillstånd kan endast meddelas för ett sådant skjutvapen eller en sådan vapendel som på basis av antalet patroner i magasinet, kaliber eller andra egenskaper inte är onödigt eldkraftigt och effektivt för det användningssyfte som sökanden angett och som lämpar sig väl för det syftet. Om det användningssyfte som sökanden har angett är sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen, ska vid bedömningen av skjutvapnets lämplighet dessutom jaktlagen (615/1993) iakttas. För sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen kan vapentillstånd inte meddelas för i 6 § 2 mom. 4─7 punkten i denna lag avsett skjutvapen, med undantag för miniatyrpistol med enkelskott och miniatyrrevolver.  
Vapentillstånd för sådana skjutvapen som avses i 9 § 6 punkten kan meddelas vapensamlare för musei- eller samlarändamål, för förvaring som minnessak samt för arbete där vapnet är nödvändigt. 
44 a §  
Begränsningar för förvärv av fickvapen och delar till dem  
Om de i 44 § avsedda allmänna kraven för skjutvapen och vapendelar som förvärvas är uppfyllda får vapentillstånd för fickvapen och delar till dem endast meddelas vapensamlare för musei- eller samlarändamål, för förvaring som minnessak samt för arbete där vapnet är nödvändigt. 
44 b §  
Begränsningar för förvärv av särskilt farliga skjutvapen och delar till dem  
Utöver vad som föreskrivs i 44 §, får vapentillstånd för i 9 § 1, 2 och 4–6 punkten avsedda särskilt farliga skjutvapen och delar till dem endast meddelas  
1) en vapensamlare för samling eller förvaring av skjutvapen eller vapendelar, 
2) av särskilda skäl för arbete där vapnet är nödvändigt, eller 
3) för viss tid för uppvisning, filminspelning eller något annat motsvarande syfte. 
Dessutom får vapentillstånd meddelas för i 9 § 5 punkten underpunkt b avsedda särskilt farliga skjutvapen och delar till dem för ordnande av eller deltagande i sådan skytteutbildning enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar som främjar den militära förmågan.  
Dessutom får vapentillstånd meddelas fysiska personer för sådana särskilt farliga skjutvapen eller vapendelar som avses i 9 § 5 punkten underpunkterna a och b för sportskytte, förutsatt att sökanden är och under de 12 månader som föregått ansökan har varit medlem i en förening som har ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen (503/1989). 
Dessutom får vapentillstånd meddelas sammanslutningar och stiftelser för i 9 § 5 punkten underpunkt a och b avsedda särskilt farliga skjutvapen eller delar till dem för sportskytteut-bildning. 
Vapentillstånd för skjutvapen maskerade som andra föremål enligt 9 § 3 punkten eller för en del till ett sådant kan meddelas endast av särskilda skäl. 
45 §  
Krav som gäller en fysisk person som innehavare av vapentillstånd 
Vapentillstånd kan meddelas den som har fyllt 18 år och som utifrån sitt hälsotillstånd och uppförande kan anses lämplig att inneha skjutvapen och vapendelar.  
Tillståndsmyndigheten har rätt att få en medicinsk bedömning av sökanden, om tillstånds-myndigheten utifrån tillgänglig information eller en intervju med sökanden har anledning att ifrågasätta att sökanden som person är lämplig att inneha ett skjutvapen. Trots tystnadsplikten har tillståndsmyndigheten rätt att i den medicinska bedömningen få sådana hälsouppgifter om sökanden som är nödvändiga när tillståndsmyndigheten bedömer om sökanden är lämplig att inneha ett skjutvapen.  
En värnpliktig person ska på begäran visa upp utredning över fullgjord beväringstjänst eller civiltjänst. Om den värnpliktige inte har fullgjort beväringstjänst eller civiltjänst ska han på begäran visa upp ett förordnande om tjänstgöring eller ett beslut om befrielse från tjänstgöring, uppskov med eller avbrytande av tjänstgöring, samt orsakerna till detta.  
Vapentillstånd för sådana särskilt farliga skjutvapen och vapendelar som anges i 9 § samt för pistol, miniatyrpistol, revolver och miniatyrrevolver samt för delar till dem kan endast meddelas personer som har fyllt 20 år.  
Vapentillstånd för ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4–7 punkten och som används för sport- eller hobbyskytte och för ett sådant i 9 § 5 punkten underpunkt a avsett särskilt farligt skjutvapen och en del till det som används för sportskytte kan meddelas en fysisk person endast om denne visar upp ett intyg över sin hobby, som han eller hon ska ha utövat aktivt i minst två års tid. Intyget ska vara utfärdat av en skytteinstruktör i en förening som har ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen. 
Hälften av den tjänstgöring som en värnpliktig har fullgjort i vapentjänst eller hälften av den tjänstgöring som har fullgjorts i frivillig militärtjänst för kvinnor räknas in i den tvååriga period under vilken hobbyn fortsatt ska ha utövats aktivt. Vapentillstånd för ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4–7 punkten och för en del till det och som används för sport- eller hobbyskytte kan meddelas också om personen visar upp en tillförlitlig utredning över sitt sportskytte eller sin hobby och ett intyg från den statliga myndighet som är personens arbetsgivare över att personen i sina tjänsteuppdrag bär ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4–7 punkten. 
Vapentillstånd för ett sådant i 9 § 5 punkten underpunkt b avsett särskilt farligt skjutvapen och en del till det som används för sportskytte kan meddelas en fysisk person endast om denne visar upp ett intyg över sin hobby, som han eller hon ska ha utövat aktivt i minst 12 månaders tid. Intyget ska vara utfärdat av en skytteinstruktör i en förening som har ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen.  
Vapentillstånd för ett i 9 § 5 punkten underpunkt b avsett särskilt farligt skjutvapen och en del till det för ett användningssyfte enligt 43 § 1 mom. 9 punkten kan meddelas endast sådana fysiska personer som uppvisar ett intyg från Försvarsutbildningsföreningen över att de aktivt under minst 12 månaders tid före ansökan har deltagit i sådan skytteutbildning enligt lagen om frivilligt försvar som främjar den militära förmågan med ett skjutvapen av den typ för vilket vapentillstånd ansöks, samt ett intyg enligt lagen om frivilligt försvar över att de med godkänt resultat avlagt ett skjutprov. Intyget från Försvarsutbildningsföreningen kan delvis ersättas med annan tillförlitlig utredning över aktiv skytteträning som reservist. Till perioden på ett år med aktiv hobbyverksamhet räknas hälften av den tid under vilken sökanden har fullgjort vapentjänst som värnpliktig eller hälften av den tid under vilken sökanden har fullgjort frivillig militärtjänst för kvinnor.  
När tillstånd söks 
1) för sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen ska sökanden lämna en tillförlitlig utredning om sin hobby och, om ansökan gäller ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 5 eller 7 punkten, dessutom ett intyg som har utfärdats av en jaktvårdsförening över att sökanden aktivt utövar sin hobby, 
2) för sport- och hobbyskytte ska sökanden lämna en tillförlitlig utredning över sin hobby, 
3) för ett i 9 § 5 punkten underpunkterna a eller b avsett särskilt farligt skjutvapen eller en särskilt farlig vapendel för sportskytte, ska sökanden visa upp ett intyg över att sökanden är och under de 12 månader som föregått ansökan har varit medlem i en förening som har ett tillstånd enligt 4 § i föreningslagen och tillförlitlig utredning över att sökanden tränar aktivt eller deltar i skyttetävlingar med den vapentyp för vilken tillstånd söks, 
4) för arbete ska sökanden lämna en utredning om att han eller hon genom sin utbildning eller annars är tillräckligt förtrogen med hur skjutvapnet ska hanteras på ett säkert sätt och att han eller hon har godtagbara skäl för att bära skjutvapen i sitt arbete, 
5) för skjutvapen och vapendelar enligt 9 § 5 punkten underpunkt b för ett användnings-syfte som avses i 43 § 1 mom. 9 punkten ska Polisstyrelsen begära ett motiverat utlåtande av Försvarsmakten; Försvarsmakten kan ge ett förordande utlåtande till en sökande som är placeringsduglig, och som Försvarsmakten anser ha behov av träning med skjutvapnet eller vapendelen i fråga för att upprätthålla skjutskickligheten som reservist.  
Tillstånd att samla och förvara skjutvapen eller vapendelar kan endast meddelas sådana vapensamlare vars förvaringslokaler för skjutvapen och vapendelar har godkänts av en polisinrättning. Ett tillstånd enligt 43 § 1 mom. 8 punkten kan meddelas när en person som står under tillståndssökandens vårdnad har lämnat in en ansökan om parallelltillstånd enligt 54 § och tillståndsmyndigheten har kontrollerat att förutsättningarna i den paragrafen för meddelande av ett parallelltillstånd är uppfyllda. 
Den hobby som avses i 7 mom. 1 punkten kan betraktas som aktiv om skjutandet av djur med ett skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 5 eller 7 punkten är jakt som bedrivs regelbundet under en jaktsäsong och för vilken något annat än ett skjutvapen som avses i de nämnda lag-rummen inte är väl lämpat. Med skjutande av djur avses att ett djur som finns i ett gryt, en fälla eller annars i liknande förhållanden avlivas i samband med jakt. Sport- och hobbyskytte betraktas som aktivt när det är fråga om träningar i någon skyttegren, deltagande i skyttetävlingar, verksamhet som funktionär vid tävlingar och verksamhet som tränare eller som instruktör vid användningen av skjutvapen eller deltagande i sådan skytteutbildning enligt lagen om frivilligt försvar som främjar den militära förmågan med skjutvapen av den typ för vilken tillstånd söks. 
45 a §  
Krav som gäller en sammanslutning eller stiftelse som innehavare av vapentillstånd 
Vapentillstånd kan meddelas en sammanslutning eller stiftelse som är registrerad i Finland eller som sköter offentliga uppdrag och som utifrån syftet med verksamheten och andra om-ständigheter kan anses lämplig att inneha skjutvapen och vapendelar. Vapentillstånd kan meddelas endast en sökande vars förvaringslokaler för skjutvapen och vapendelar har godkänts av polisinrättningen på den ort där förvaringslokalerna finns och som har en i 45 b § avsedd vapenansvarig. 
Beträffande de krav som gäller innehavaren av ett vapentillstånd iakttas dessutom 45 § 9 och 10 mom. 
Utöver det som föreskrivs i 44 b § får vapentillstånd för i 9 § 5 punkten underpunkt b avsedda särskilt farliga skjutvapen och delar till dem med stöd av 1 mom. meddelas För-svarsutbildningsföreningen för ordnande av skytteutbildning såsom sådan utbildning som främjar den militära förmågan enligt 2 § 2 mom. i lagen om frivilligt försvar, och vapentillstånd för i 9 § 5 punkten underpunkt a och b avsedda särskilt farliga vapen och delar till dem får meddelas sammanslutningar och stiftelser för sportskytteutbildning. 
45 b §  
Vapenansvarig i en sammanslutning eller stiftelse 
Den vapenansvarige godkänns och godkännandet återkallas av polisen på sammanslutningens eller stiftelsens hemort. Polisen kan kräva att det finns fler än en vapenansvarig, om det behövs med beaktande av sammanslutningens eller stiftelsens verksamhet. Som vapenansvarig kan godkännas en person som har fyllt 18 år och som utifrån sitt hälsotillstånd, sitt uppförande och sin förtrogenhet med skjutvapen och vapendelar kan anses lämplig att inneha skjutvapen och vapendelar. Om den vapenansvarige ansvarar för skjutvapen som avses i 6 § 2 mom. 4–7 punkten i denna lag för en sammanslutnings räkning kan som vapenansvarig endast godkännas en person som har fyllt 20 år.  
45 c § 
Skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen 
En i 20 b § 1 mom. i lagen om frivilligt försvar avsedd skjutledare vid Försvarsutbildnings-föreningen ska med avseende på sitt hälsotillstånd och uppförande vara lämplig att inneha och förvara skjutvapen, vapendelar och patroner. På begäran av Försvarsmakten ger polisen ett utlåtande om den ovan avsedda lämpligheten när det gäller den som övervägs som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen. 
En skjutledare får när han eller hon ordnar sådan skytteutbildning som främjar den militära förmågan enligt 20 a § i lagen om frivilligt försvar inneha och förvara skjutvapen, vapendelar och patroner som ägs eller innehas av Försvarsutbildningsföreningen samt upplåta dessa skjutvapen och vapendelar för användning under hans eller hennes direkta övervakning i enlighet med 88 § i skjutvapenlagen. 
45 d §  
Övervakning av förutsättningar för vapentillstånd  
Vid tillståndsprövningen när det gäller vapentillstånd, näringstillstånd i vapenbranschen och vapenhanteringstillstånd och vid övervakningen av att förutsättningarna för tillstånden fortfarande föreligger bedöms och övervakas lämpligheten enligt 45 § kontinuerligt utifrån de uppgifter som kan hämtas ur de datasystem polisen har tillgång till och omständigheter som annars kommer till polisens kännedom. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (761/2003). 
Det som i 1 mom. föreskrivs om bedömning och övervakning av lämplighet tillämpas också vid prövning av godkännande av den ansvariga person som en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen förutsätts ha, vid prövning av godkännande av vapensamlare och vapenansvariga samt vid bedömning och övervakning av giltigheten för förutsättningarna för godkännande. 
Den myndighet som meddelar ett tillstånd eller godkännande svarar för bedömningen och övervakningen av lämpligheten. 
45 e §  
Godkännande som skytteinstruktör 
Som skytteinstruktör kan godkännas en person som 
1) har fyllt 20 år och gett sitt samtycke till uppdraget, 
2) har ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen, 
3) är medlem i eller anställd hos en förening som avses i 4 § i föreningslagen, samt 
4) med godkänt resultat har fullgjort en av polisen ordnad utbildning som uppfyller de krav som Polisstyrelsen fastställt (utbildning för skytteinstruktörer) och som åtminstone omfattar ämnen med anknytning till lagstiftningen om skjutvapen, säker hantering och förvaring av skjutvapen, skytteinstruktörers rättigheter och skyldigheter samt tjänstgöring som instruktör. 
Ett godkännande som skytteinstruktör är i kraft högst tio år. 
Polisen godkänner skytteinstruktörer på ansökan av föreningen. Godkännandet kan förenas med villkor och begränsningar. Polisen kan ändra dessa villkor och begränsningar eller åter-kalla godkännandet, om förutsättningarna för godkännande enligt 1 mom. inte längre föreligger. 
47 §  
Förvärvstillstånd för utomlands bosatt person 
Tillstånd för en utomlands bosatt person att förvärva ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler (förvärvstillstånd för utomlands bosatt person) meddelas och återkallas av den myndighet som meddelar tillstånd för utförsel eller överföring från Finland av sådana föremål. Tillståndet berättigar till förvärv av det skjutvapen, den vapendel, de pa-troner och de särskilt farliga projektiler som nämns i tillståndet. Tillståndet berättigar inte till innehav av föremålen och de får inte överlåtas till tillståndshavaren i Finland, utan de ska utan dröjsmål sändas till den adress i tillståndshavarens bosättningsland som nämns i tillståndet. 
53 a §  
Påvisande av aktiv hobbyverksamhet 
En fysisk person som har ett sådant innehavstillstånd till ett i 6 § 2 mom. 4–7 punkten avsett skjutvapen, ett särskilt farligt skjutvapen eller ett halvautomatiskt skjutvapen som gäller tills vidare ska fem år efter det att tillståndet meddelades, och därefter med fem års mellanrum, till tillståndsmyndigheten lämna in en utredning över att förutsättningarna för tillstånd enligt 45 § 5–11 mom. fortfarande föreligger. Utredningen ska visa att tillståndshavaren fortfarande aktivt utövar den verksamhet som ligger till grund för tillståndet eller någon annan sådan verksamhet för vilken tillståndet hade kunnat meddelas. 
Tillståndsmyndigheten kan vid behov av tillståndshavaren kräva också annan utredning som gäller hobbyverksamheten. 
Den som meddelats tillstånd för innehav av ett skjutvapen på grundval av ett godkännande som vapensamlare ska dock lämna in utredning enligt 1–2 mom. endast om tillståndsmyndigheten begär det särskilt.  
57 §  
Godkännande som vapensamlare 
En vapensamlare godkänns och godkännandet återkallas av Polisstyrelsen.  
Som vapensamlare kan godkännas en fysisk person som uppfyller kraven enligt 45 § 1 mom. Som vapensamlare kan också godkännas en sammanslutning eller stiftelse som är registrerad i Finland eller som i Finland sköter offentliga uppdrag, som uppfyller kraven enligt 45 a § och som har en vapenansvarig enligt 45 b §. Ett godkännande kan meddelas en sökande som lägger fram en godtagbar plan för systematiskt samlande och systematisk förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler för syften som rör historia, vetenskap, teknik, utbildning eller kulturarv. Planen också ska också innehålla en redogörelse för säker förvaring av skjutvapnen, vapendelarna, patronerna eller de särskilt farliga projektilerna. En förutsättning för meddelande av godkännande är att en sökande som är en fysisk person och en vapenansvarig har sådan vapenhistorisk och vapenteknisk sakkunskap som bedrivandet av verksamheten kräver. 
Ansökan lämnas skriftligen till polisen.  
58 § 
Innehållet i godkännandet som vapensamlare och dess giltighetstid 
I godkännandet som vapensamlare ska nämnas vilka skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler godkännandet gäller. Den myndighet som meddelar godkännandet kan begränsa det på grundval av vapensamlarens vapenhistoriska och vapentekniska sakkunskap, samlingsområdet och en helhetsbedömning av hobbyverksamheten. 
Godkännandet meddelas tills vidare, om det inte av särskilda skäl ska meddelas för viss tid. 
Den som godkänts som vapensamlare ska i enlighet med 42 § för innehav av skjutvapen och vapendelar ansöka om vapentillstånd, som kan förenas med förvärvsrätt och rätt till privat tillverkning.  
Den som godkänts som vapensamlare ska i enlighet med 62 § ansöka om skjutförnödenhetstillstånd för förvärv av patroner och särskilt farliga projektiler.  
Den som godkänts som vapensamlare ska i ett register föra in uppgifterna om de patroner och särskilt farliga projektiler som förvärvats och innehas med stöd av skjutförnödenhetstill-ståndet. Registret ska på begäran visas upp för polisen.  
Tillståndsmyndigheten kan förena ett godkännande som vapensamlare med behövliga vill-kor och begränsningar, och vid behov ändra eller utöka dem. 
59 § 
Ändringar i vapensamlarens förvaringslokaler för skjutvapen, vapendelar, patroner och sär-skilt farliga projektiler 
En vapensamlare ska anmäla ändringar i fråga om säkerheten eller placeringen för förvaringslokaler för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler till polisen. De ändrade förvaringslokalerna ska godkännas av polisen. 
61 §  
Förvärv och innehav av patroner 
Ett vapentillstånd och ett parallelltillstånd berättigar till förvärv och innehav av sådana andra än särskilt farliga patroner som lämpar sig för användning i tillståndshavarens skjutvapen eller i ett sådant skjutvapen som tillståndshavaren har rätt att låna ut i enlighet med 87 § 1 mom. Innehavare av ett europeiskt skjutvapenpass, ett privat införseltillstånd som ger rätt att inneha ett skjutvapen eller ett tillstånd att inneha ett skjutvapen som har meddelats i Norge, Sverige, Island eller Danmark har rätt att vid vistelse i Finland förvärva och inneha sådana andra än särskilt farliga patroner som lämpar sig för att användas i vapnet. I tillståndet kan tillståndsmyndigheten dock ta in ett villkor om att tillståndet inte berättigar till förvärv och innehav av patroner som lämpar sig för ett vapen som hör till en samling som innehas av en vapensamlare eller som förvaras som minnessak. 
62 §  
Skjutförnödenhetstillstånd 
Tillstånd att förvärva, tillverka och inneha patroner och särskilt farliga projektiler (skjutför-nödenhetstillstånd) meddelas och återkallas av en polisinrättning.  
Tillstånd kan meddelas under de förutsättningar som anges i 45 § 1–8 mom. eller 45 a § 1 mom., med iakttagande av vad som i 42 § 2 och 3 mom. föreskrivs om vapentillstånd. 
Tillstånd att förvärva, tillverka och inneha särskilt farliga patroner och projektiler kan meddelas endast om det finns särskilda skäl till det och den allmänna ordningen och säkerheten inte äventyras. Tillståndet kan förenas med villkor om att användning av särskilt farliga patroner och projektiler i särskilt farliga skjutvapen är förbjuden. Dessutom kan tillståndet förenas med villkor genom vilket förvärv, tillverkning och innehav av särskilt farliga patroner och projektiler begränsas kvantitativt eller på något annat sätt. 
Skjutförnödenhetstillstånd för att förvärva, tillverka och inneha patroner och särskilt farliga projektiler kan meddelas vapensamlare. 
66 a §  
När ett ärende om återkallelse av tillstånd inleds 
Ett ärende om återkallelse av ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler ska inledas, om 
1) förutsättningarna för återkallelse av tillstånd enligt 67 § 1 mom. 2 och 3 punkten uppfylls, eller 
2) det finns grundad anledning att misstänka att förutsättningarna enligt 67 § 1 mom. 4−8 punkten och 67 § 2 mom. samt 67 b § för återkallelse av tillstånd uppfylls. 
67 § 
Återkallelse av tillstånd 
Ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler eller ett vapenhanteringstillstånd ska återkallas 
1) på begäran av tillståndshavaren, 
2) om vårdnadshavarna återkallar sitt samtycke till ett tillstånd att inneha ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler,  
3) om innehavaren av vapentillståndet eller staten återkallar ett samtycke enligt 54 § 1 mom., 
4) om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till ett brott som utvisar våldsamt uppförande, ett brott enligt 50 kap. 2 eller 4 a § i strafflagen eller något annat brott som visar att han eller hon inte är lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler, 
5) om tillståndshavaren på grund av sitt hälsotillstånd eller ett levnadssätt eller uppförande som äventyrar hans eller hennes egen eller andras säkerhet inte kan anses lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler, 
6) om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till grovt skjutvapenbrott, 
7) om sammanslutningen eller stiftelsen inte längre uppfyller kraven i 45 a § 1 eller 2 mom., eller 
8) om skjutvapnet eller vapendelen har förkommit eller stulits.  
Ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler samt ett vapenhanteringstillstånd kan återkallas, om 
1) tillståndshavaren har gjort sig skyldig till ett brott enligt 50 kap. 1, 2 a eller 4 § i strafflagen, skjutvapenbrott eller skjutvapenförseelse eller någon annan straffbar gärning vid vilken skjutvapen har använts, 
2) tillståndshavaren har brutit mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler, 
3) sammanslutningen eller stiftelsen eller dess i 45 b § avsedda vapenansvariga har brutit mot denna lag, mot de bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler,  
4) tillståndshavaren annat än tillfälligt har upphört att bära skjutvapen eller har upphört med den hobbyverksamhet på grund av vilken tillstånd att bära skjutvapen har beviljats,  
5) innehavet av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler på nå-got annat sätt än vad som avses i 1−4 punkten av synnerligen vägande skäl äventyrar allmän ordning eller säkerhet, eller 
6) innehavet av ett skjutvapen inte längre är nödvändigt för arbetet.  
Den myndighet som återkallar ett parallelltillstånd ska meddela innehavaren av vapentill-ståndet om återkallande av parallelltillståndet. 
67 b §  
Återkallelse av tillstånd i vissa situationer  
Sådana tillstånd och godkännanden samt vapenhanteringstillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen enligt 6 § 2 mom. 4–7 och 12 punkten som avfyrar självladdande enkelskott enligt 7 § 2 mom. 3 punkten ska återkallas, om innehavaren innehar en laddningsanordning enligt 3 § 2 mom. utan ett sådant tillstånd som ger rätt att inneha den. 
67 c § 
Upphörande och återkallande av godkännande som skytteinstruktör 
Ett godkännande som skytteinstruktör upphör att gälla när skytteinstruktören dör eller när den förening som har ansökt om godkännandet upphör. 
Ett godkännande som skytteinstruktör ska återkallas, om föreningen eller instruktören begär det. 
Ett godkännande som skytteinstruktör kan återkallas på de grunder som anges i 67 § 2 mom. 1–4 punkten. Ett godkännande kan också återkallas, om skytteinstruktören på ett väsentligt sätt bryter mot de villkor och begränsningar som fogats till beslutet om godkännande eller om han eller hon inte längre är medlem i eller anställd hos en sådan förening som avses i 4 § i föreningslagen. Polisinrättningen ska anmäla återkallandet av ett godkännande som skytteinstruktör till den förening som har ansökt om godkännandet. 
68 §  
Upphörande och återkallelse av godkännande som vapensamlare 
Ett godkännande som vapensamlare upphör att gälla när vapensamlaren dör eller när sam-manslutningen, stiftelsen eller museet upphör enligt de bestämmelser som gäller dem. 
68 a §  
Undantag från återkallelse av tillstånd och godkännande 
Gör en tillståndshavare, en vapenansvarig enligt 45 b § eller en person som godkänts som vapenansvarig eller vapensamlare på eget initiativ en anmälan till polisen om olovliga skjutvapen, vapendelar, patroner, laddningsanordningar eller särskilt farliga projektiler eller om olovliga sprängämnen och överlämnar dem i polisens besittning, återkallas inte det tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler eller godkännandet av den vapenansvariga eller vapensamlaren på grund av det olovliga innehavet av de överlämnade föremålen. 
70 §  
Anmälan till polisen om förvärv samt uppvisande av vapendelar, effektiva luftvapen och daktiverade skjutvapen 
Den som förvärvar en vapendel eller ett effektivt luftvapen ska inom 30 dagar från förvärvet göra en anmälan om förvärvet till en polisinrättning, om 
1) rätten att förvärva och inneha vapendelen grundar sig på förvärvarens i 19 § 1 mom. 2 punkten avsedda rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar, eller 
2) rätten att förvärva och inneha det effektiva luftvapnet grundar sig på förvärvarens i 19 § 1 mom. 10 punkten avsedda rätt att inneha ett skjutvapen. 
Den som förvärvar ett deaktiverat skjutvapen ska inom 30 dagar från förvärvet göra en anmälan om förvärvet till en polisinrättning, om en anmälan inte gjorts med stöd av 42 c §. 
Anmälan kan göras med hjälp av elektroniska tjänster enligt 119 a §. Vapendelen, det effektiva luftvapnet eller det deaktiverade skjutvapnet ska på begäran visas upp för polisen.  
Närmare bestämmelser om förfarandet vid anmälan enligt 1 och 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet. 
75 §  
Överföring och införsel till Finland samt innehav med stöd av ett europeiskt skjutvapenpass 
Den som innehar ett europeiskt skjutvapenpass får till Finland överföra och föra in ett i passet antecknat skjutvapen som lämpar sig för att användas vid sportskytte och hör till kategori A6, A7, B eller C enligt bilaga I till vapendirektivet eller som lämpar sig för att användas vid jakt och hör till kategori C enligt den bilagan samt delar till ett sådant vapen och en behövlig mängd patroner som lämpar sig för vapnet. Dessutom krävs det att innehavaren av passet innehar en skriftlig inbjudan eller någon annan tillförlitlig utredning, av vilken framgår att överföringen eller införseln är nödvändig för deltagande i ett sportskytte- eller jaktevenemang. Innehavaren av skjutvapenpasset får också inneha skjutvapnet, vapendelen och patronerna så länge som deltagandet i sportskytte- eller jaktevenemanget kräver. 
80 § 
Tillståndsplikt för överföring från Finland 
Innehavaren av ett europeiskt skjutvapenpass får dock från Finland överföra ett i passet an-tecknat skjutvapen som lämpar sig för att användas vid sportskytte och hör till kategori A6, A7, B eller C enligt bilaga I till vapendirektivet eller som lämpar sig för att användas vid jakt och hör till kategori C enligt den bilagan samt delar till ett sådant vapen och en behövlig mängd patroner som lämpar sig för vapnet. Dessutom krävs det att personen i fråga innehar en skriftlig inbjudan eller någon annan tillförlitlig utredning, av vilken framgår att överföringen är nödvändig för deltagande i ett sportskytte- eller jaktevenemang.  
84 a §  
Kontroll av vapentillstånd eller motsvarande tillåtelse samt av identitet 
Ett krav vid varaktig överlåtelse enligt 86 § och utlåning enligt 87 § av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler är att överlåtaren eller utlånaren försäkrar sig om förvärvarens eller låntagarens identitet och rätt att förvärva eller inneha föremålet ifråga.  
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska i de situationer som avses i 1 mom. kunna säkerställa sig om förvärvarens eller låntagarens identitet genom stark elektronisk autentisering.  
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen har rätt att hos polisen kontrollera att ett tillstånd som ger rätt till förvärv eller innehav är i kraft också med hjälp av elektroniska tjänster enligt 119 a §. 
87 § 
Utlåning av skjutvapen och vapendelar 
Ett skjutvapen får lånas ut till någon annan som följer: 
10) ett särskilt farligt skjutvapen får lånas ut endast till den som har rätt att inneha ett särskilt farligt skjutvapen med motsvarande funktionssätt och av  
 
91 § 
Omhändertagande 
Polisen kan när ett beslag enligt 7 kap. i tvångsmedelslagen hävs omhänderta ett föremål, om det är fråga om ett föremål som omfattas av skjutvapenlagens tillämpningsområde och innehavaren saknar giltigt tillstånd att inneha föremålet. Omhändertagandet kan förlängas till dess att föremålet kan överlåtas till någon som har rätt att inneha det. Efter det att tidsfristen löpt ut får polisen sälja föremålet för ägarens räkning enligt 100 § i denna lag. 
92 § 
Temporärt omhändertagande 
Om det finns grundad anledning att misstänka att ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler missbrukas eller om en återkallelse av det tillstånd eller godkännande som gäller dem är anhängig, ska polisen utan dröjsmål fatta beslut om temporärt omhändertagande av föremålen och av giltiga tillstånd och godkännanden som meddelats med stöd av denna lag, om tillståndet eller godkännandet inte är i elektronisk form. 
En polisman ska frånta innehavaren ett skjutvapen, en vapendel, patroner och särskilt farliga projektiler samt giltiga tillstånd och godkännanden för dem som meddelats med stöd av denna lag, om risken för missbruk av dem är överhängande. Polismannen ska utan dröjsmål underrätta den polisinrättning inom vars verksamhetsområde innehavaren har fråntagits föremålen eller polisinrättningen i tillståndshavarens hemkommun om fråntagandet. Polisen ska inom 14 dygn från det föremålen och de giltiga tillstånd och godkännanden som meddelats med stöd av denna lag fråntogs fatta beslut om att föremålen temporärt ska omhändertas av polisen, eller återlämna de fråntagna föremålen och de giltiga tillstånd och godkännanden som meddelats med stöd av denna lag till innehavaren. 
93 §  
Temporärt omhändertagande och tillståndets eller godkännandets giltighetstid 
När ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler omhändertas tem-porärt upphör det näringstillstånd i vapenbranschen som gäller föremålet i fråga, det tillstånd eller godkännande som berättigar till innehav av föremålet för privat bruk samt vapenhante-ringstillståndet att gälla.  
Om polisen temporärt omhändertar ett skjutvapen eller en vapendel som innehas med stöd av ett parallelltillstånd, fortsätter det vapentillstånd och de övriga parallelltillstånd som gäller skjutvapnet eller vapendelen i fråga att vara i kraft. 
94 § 
Varaktigheten av temporärt omhändertagande 
Ett beslut genom vilket ett skjutvapen, en vapendel, patroner, särskilt farliga projektiler eller ett giltigt tillstånd eller godkännande som meddelats med stöd av denna lag temporärt har omhändertagits av polisen är i kraft högst tre månader. Polisen kan av särskilda skäl förlänga beslutets giltighetstid med högst sex månader i sänder. Under beslutets giltighetstid ska 
1) det tillstånd eller godkännande som gäller skjutvapnet, vapendelen, patronerna eller de särskilt farliga projektilerna återkallas, 
2) polisen fatta beslut om omhändertagande av skjutvapen, vapendelar, patroner eller sär-skilt farliga projektiler som ingår i ett dödsbo, 
3) tillståndshavaren ges en varning och de omhändertagna föremålen återlämnas till honom, eller 
4) de omhändertagna föremålen återlämnas till tillståndshavaren eller den som har dödsboets egendom i sin besittning. 
Om de omhändertagna föremålen eller det omhändertagna tillståndet eller godkännandet återlämnas, fortsätter tillståndet och godkännandet att vara giltiga enligt tidigare villkor. 
Om polisen temporärt har omhändertagit ett skjutvapen eller en vapendel som innehas med stöd av ett parallelltillstånd, kan vapnet eller vapendelen trots 1 mom. överlämnas till innehavaren av innehavstillståndet, om detta inte äventyrar upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. 
96 § 
Överlämnande, omhändertagande för polisens räkning och återlämnande av tillståndsbevis och samtycke 
När ett näringstillstånd i vapenbranschen eller ett tillstånd eller samtycke som berättigar till förvärv eller innehav för privat bruk eller ett vapenhanteringstillstånd eller godkännande upphör att gälla, ska det intyg eller kort som styrker tillståndet samt godkännandet eller samtycket utan dröjsmål överlämnas till polisen. Polisen har rätt att omhänderta det intyg eller kort som styrker tillståndet samt godkännandet eller samtycket. 
Om ett tillstånd eller samtycke enligt 1 mom. åter träder i kraft, ska det intyg eller kort som styrker tillståndet samt godkännandet eller samtycket utan dröjsmål återlämnas till tillståndshavaren. 
105 § 
Aktsamhetsplikt 
Innehavaren av huvudtillståndet svarar för att sådana skjutvapen, vapendelar och patroner som en person som inte fyllt 18 år innehar med stöd av ett parallelltillstånd förvaras omsorgsfullt. 
106 §  
Förvaring 
När ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler förvaras annat än tillfälligt ska de förvaras 
1) i tillståndshavarens stadigvarande bostad, på något annat ställe där tillståndshavaren varaktigt vistas eller i ett utrymme som är nära anknutet till dessa och motsvarar dem när det gäller skyddsnivå och förutsättningar för tillsyn, 
2) på ett sådant ställe eller i ett sådant utrymme som avses i 1 punkten hos en annan person som har rätt att låna skjutvapnet, 
3) i besittning hos en näringsidkare som har tillstånd att idka näring i vapenbranschen enligt 14 § 1 eller 2 punkten, eller 
4) i förvaringsutrymmen som godkänts av polisinrättningen. 
Om ett skjutvapen förvaras på ett ställe som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten, ska det förvaras i ett stöldsäkert och låst säkerhetsskåp, inlåst eller annars under lås så att det inte är lätt att stjäla eller annars olovligen ta i bruk skjutvapnet eller vapendelarna. Om patroner el-ler särskilt farliga projektiler inte förvaras i ett sådant säkerhetsskåp som anges ovan ska de förvaras separat från skjutvapnen så att det inte finns någon risk att de kommer i obehörigas besittning. Skjutvapnet kan då förvaras också så att någon annan vapendel än ljuddämparen förvaras separat under lås på det sätt som nämns ovan och de övriga vapendelarna så att det inte är lätt att stjäla dem eller olovligen ta dem i bruk. 
Om ett särskilt farligt skjutvapen, flera än fem skjutvapen eller vapendelar som kan monte-ras till flera än fem skjutvapen ska förvaras, ska vapnen förvaras i ett stöldsäkert och låst sä-kerhetsskåp. Säkerhetsskåp krävs dock inte, om förvaringsutrymmet har godkänts av polisin-rättningen på förvaringsorten. 
Med undantag för tillfällig förvaring ska innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen och vapensamlare förvara skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i förvaringslokaler som polisinrättningen godkänt. 
106 b §  
Förvaring och transport samt tillfällig förvaring av patroner och särskilt farliga projektiler 
Förvaring, transport och tillfällig förvaring av patroner och särskilt farliga projektiler ska ordnas så att dessa och skjutvapen inte är lättillgängliga tillsammans, och att det inte finns någon risk för att de ska komma i obehörigas besittning.  
Bestämmelser om förvaring och transport av patroner och särskilt farliga projektiler som innehåller sprängämnen eller lättantändligt ämne finns dessutom i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor och i lagen om transport av farliga ämnen (719/1994). 
110 § 
Besiktning av skjutvapen och patroner 
Skjutvapen och patroner som tillverkas, repareras, modifieras, överförs eller förs in till Fin-land för försäljning ska besiktas för att konstatera deras säkerhet vid användning innan de saluförs eller annars överlåts. Ett skjutvapen ska besiktas också när en näringsidkare i vapen-branschen i kommersiellt syfte byter ut en del i det. Besiktningsskyldigheten gäller inte sådana ur samlarsynpunkt värdefulla skjutvapen och patroner som tillverkas, repareras, överförs eller förs in till Finland för musei- eller samlarändamål. Närmare bestämmelser om besiktningsskyldigheten utfärdas genom förordning av statsrådet. 
I ett vapentillstånd som ger rätt till privat tillverkning eller modifiering kan tas in ett villkor enligt vilket också ett skjutvapen som tillverkats eller modifierats för eget bruk ska besiktas för att konstatera dess säkerhet vid användning. 
Ett skjutvapen eller patroner som inte har godkänts vid besiktningen får inte saluföras eller annars överlåtas. 
Polisstyrelsen kan bevilja den som tillverkar eller importerar patroner rätt att använda en besiktningsbeteckning för patroner. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av rätt att använda besiktningsbeteckning och om återkallelse av den utfärdas genom förordning av statsrådet. 
110 a §  
Serie- och identifieringsnummer samt märkning 
I denna lag avses med 
1) serienummer en numerisk eller alfanumerisk kod som anger att föremålet ingår i en serie, varigenom föremålet kan särskiljas från andra, likadana föremål, 
2) identifieringsnummer en annan numerisk eller alfanumerisk kod än en sådan som avses i 1 punkten varigenom föremålet kan särskiljas från andra, likadana föremål, 
3) tillverkningsmärkning en unik, synlig och beständig märkning på ett skjutvapen eller en vapendel som åtminstone består av tillverkarens namn eller varumärke, platsen eller landet för tillverkningen, tillverkningsåret om det inte ingår i serienumret, och serienummer, 
4) tilläggsmärkning en unik, synlig och beständig märkning på ett skjutvapen som består av namnet på importören, överföraren eller den överlåtande myndigheten, Finlands landskod och identifieringsnummer, 
5) importmärkning en synlig, beständig märkning på ett skjutvapen som består av Finlands landskod och importåret, 
6) förpackningspåskrift en märkning på den minsta säljförpackningen för patroner som be-står av tillverkarens namn, tillverkningspartiets nummer, kalibern och den i 5 § 2 mom. avsedda patrontypen. 
110 b §  
Märkning 
Den som tillverkar skjutvapen ska i samband med tillverkningen förse varje vapen och va-pendel, med undantag för ljuddämpare och laddningsanordningar, med en tillverkningsmärkning. En statlig myndighet som för varaktigt privat bruk överlåter ett skjutvapen som saknar tillverkningsmärkning ska förse skjutvapnet och varje vapendel, med undantag för ljuddämpare och laddningsanordningar, med en tilläggsmärkning innan det överlåts. 
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen som varaktigt till Finland för in eller överför ett skjutvapen eller en vapendel, med undantag för laddningsanordningar och ljud-dämpare, som saknar tillverkningsmärkning ska förse skjutvapnet eller vapendelen med en tillverkningsmärkning eller med en märkning med motsvarande uppgifter senast innan det saluförs eller överlåts och utan dröjsmål efter överföringen eller införseln. Andra än innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska lämna in sådana skjutvapen eller vapendelar till Polisstyrelsen för tillverkningsmärkning innan de ansöker om tillstånd som berättigar till innehav av dem. 
En innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen som varaktigt till Finland för in ett skjutvapen eller en vapendel, med undantag för laddningsanordningar och ljuddämpare, ska förse skjutvapnet eller vapendelen med en importmärkning innan det saluförs eller överlåts. Andra än innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska lämna in skjutvapen eller va-pendelar, med undantag för laddningsanordningar och ljuddämpare, som varaktigt förs in till Finland till Polisstyrelsen för importmärkning innan de ansöker om tillstånd som berättigar till innehav av dem. 
Den som tillverkar patroner i kommersiellt syfte ska i samband med förpackandet förse för-packningen med en förpackningspåskrift. 
Polisstyrelsen kan bevilja undantag från märkningsskyldigheten för skjutvapen och delar till skjutvapen vilka som sådana är historiskt särskilt betydelsefulla, om märkningen skulle sänka skjutvapnets eller dess delars historiska värde. 
Sådana delar till skjutvapen som är alltför små för att förses med tillverkningsmärkning ska åtminstone märkas med serienummer.  
110 c §  
Avlägsnande eller ändring av märkning 
Ett serie- eller identifieringsnummer på ett skjutvapen eller en vapendel samt en tillverknings-, tilläggs- och importmärkning och förpackningspåskrift får inte avlägsnas eller ändras om inte Polisstyrelsen har gett tillstånd till att märkningen förtydligas eller förbättras. 
112 §  
Uppvisande och anmälning av deaktiverade skjutvapen 
Innehavaren av ett tillstånd som berättigar till innehav av ett skjutvapen eller en vapendel ska inom 30 dagar från det att skjutvapnet deaktiverats visa upp skjutvapnet på en polisinrättning eller hos Polisstyrelsen för besiktning. Samtidigt ska det tillståndsbevis som gäller innehavstillståndet visas upp och på begäran överlämnas till polisen.  
Den som förvärvar ett deaktiverat skjutvapen ska inom 30 dagar från förvärvet göra en anmälan om förvärvet till polisen, om inte anmälan gjorts med stöd av 42 c §. 
112 a §  
Överföring och införsel till Finland av deaktiverade skjutvapen 
Den som till Finland överför eller för in ett deaktiverat skjutvapen ska inom 30 dagar från överföringen eller införseln visa upp skjutvapnet på en polisinrättning eller hos Polisstyrelsen för besiktning. 
112 b §  
Deaktivering av skjutvapen 
Ett skjutvapen får deaktiveras endast av den som har ett näringstillstånd i vapenbranschen för i 14 § 2 punkten avsedd näring i vapenbranschen. Över deaktiveringen ska lämnas ett intyg där deaktiveringsåtgärderna framgår. 
Bestämmelser om personer och organisationer som bemyndigats att deaktivera skjutvapen, om de tekniska specifikationer som fastställs för deaktivering av ett skjutvapen, om märkning, kontroll och certifiering av skjutvapen som deaktiverats, om en medlemsstats begäran om bistånd för att deaktivera ett skjutvapen, om kompletterande åtgärder för deaktivering samt om överföring inom Europeiska unionen av deaktiverade skjutvapen finns i deaktiveringsförordningen. 
113 § 
Polisens skyldighet att föra register 
Polisen ska ha sådana register över skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som behövs för skötseln av tillstånds- och tillsynsuppgifterna i samband med dessa föremål samt för spårningen av föremålen i fråga. I registren ska de uppgifter föras in som är nödvändiga för skötseln av tillstånds- och tillsynsuppgifterna enligt vapenexportförordningen. I registren får också uppgifter om förvärv, innehav, överföring, införsel, utförsel och transitering av ovan avsedda föremål föras in för att användas i de anmälningar till myndigheter i andra stater som ska göras enligt vapendirektivet samt rådets direktiv om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (93/15/EEG).  
De register som avses i 1 mom. är sekretessbelagda. Sekretessbelagda är också tillståndsansökningar som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler samt ansökningar om förhandssamtycke, samtycke och godkännande som vapensamlare, beslut i en sådan sak samt uppgifter om förvaringsplatser för skjutvapen. Polisen kan dock bekräfta giltigheten för eller en uppgift i ett enskilt tillstånd, om identiteten hos den som begär informationen är känd för polisen och utlämnandet av uppgifter inte äventyrar allmän ordning och säkerhet. På införande av uppgifter i de register som avses i 1 mom. samt på användning, utlämnande och utplåning av uppgifter ur registren tillämpas i övrigt lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. 
114 a §  
Anmälningsskyldighet för innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen om misstänkta för-sök till transaktioner  
En näringsidkare i vapenbranschen ska underrätta polisen om förvärv och försök till förvärv av patroner och särskilt farliga projektiler som näringsidkaren anser vara misstänkta på grund av dess art eller karaktär. 
114 b § 
Sekretess 
Innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen och ansvariga personer som är anställda hos dem, innehavare av vapenhanteringstillstånd samt skytteinstruktörer får inte obehörigen röja eller för egen eller någon annans fördel eller för att skada någon annan utnyttja information som de fått vetskap om i sin verksamhet eller uppgift om en vapentillståndshavares tillstånd, skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler som tillståndshavaren innehar eller säkerhetsarrangemang som gäller förvaring och transport eller vapensäkerheten i övrigt, affärs- eller yrkeshemligheter eller omständigheter som hör till någons privatliv.  
Som obehörigt röjande ska inte betraktas att uppgifter ges ut till polisen för tillståndsförvaltningsändamål eller för förebyggande, avslöjande eller utredande av brott. 
Sekretessen enligt denna paragraf består efter att uppgiften upphört. 
115 §  
Tillsynen över efterlevnaden av lagen 
Polisen övervakar efterlevnaden av denna lag. Gränsbevakningsväsendet, Tullen och Forst-styrelsens jakt- och fiskeövervakare övervakar inom sina respektive ansvarsområden efterlevnaden av lagen.  
116 § 
Tillsynen över innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen och vapensamlare 
Förvaringsutrymmen för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler hos en innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen ska vara säkra till sin konstruktion och stå i rätt proportion till antalet föremål som förvaras. För att säkerställa detta ska polisen inspektera förvaringsutrymmena. En ny inspektion ska göras, om förvaringsutrymmena ändras. Dessutom ska polisen med högst två års intervaller granska de register som de i området verksamma innehavarna av näringstillstånd i vapenbranschen för med stöd av 25 § 5 mom. och deras bokföring samt inspektera deras lager och förvaringsutrymmen samt skjutvapen och tillståndspliktiga vapendelar. Polisen har rätt att vid granskningen och inspektionen ta del av innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen bokföring och få tillträde till utrymmen där föremål som avses ovan förvaras.  
Förvaringsutrymmena för skjutvapen och vapendelar i en samling ska vara säkra till sin konstruktion och stå i rätt proportion till antalet föremål som förvaras. För att säkerställa detta ska polisen inspektera förvaringsutrymmena innan tillstånd att förvärva det första skjutvapnet eller den första vapendelen i en samling meddelas. En ny inspektion ska göras, om förvaringsutrymmena ändras.  
Polisen ska i vapenregistersystemet upprätta protokoll över de inspektioner som gjorts. 
119 § 
Närmare bestämmelser 
Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om 
1) mätning av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, 
2) vilka föremål som är vapendelar eller särskilt farliga patroner och projektiler, 
3) förfarandet vid ansökan om tillstånd, förhandssamtycke, samtycke, godkännande som vapensamlare och europeiskt skjutvapenpass, innehållet i ansökningarna, utredningar som behövs för avgörandet av ett ärende samt om den aktiva hobbyverksamhet som avses i 45 §,  
4) innehållet i och förfarandet för förnyelse av ett tillståndsbevis, förhandssamtycke, sam-tycke, godkännande som vapensamlare och europeiskt skjutvapenpass, 
5) det förfarande som ska iakttas när skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler har förklarats förverkade till staten eller som kommit i statens ägo med stöd av denna lag, 
6) transport och förvaring av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler, 
7) märkning av skjutvapen, vapendelar och patronförpackningar samt om lämnande av skjutvapen till myndigheten för märkning,  
8) det prov för ansvariga personer som avses i 26 c § 1 mom. 3 punkten.  
Genom förordning av inrikesministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om  
1) de blanketter som ska användas vid förfaranden enligt denna lag, 
2) förstöring av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som har förklarats förverkade till staten eller som staten fått i sin ägo med stöd av denna lag, användning av sådana för statens behov eller överlåtelse av sådana till att bevaras i museum eller samling eller försäljning på offentlig auktion eller på något annat sätt,  
3) tekniska skyddskonstruktioner som krävs vid transport och förvaring av skjutvapen, va-pendelar, patroner och särskilt farliga projektiler samt förfarandet vid bedömning av konstruktionerna, 
4) i denna lag avsedda godtagbara användningssyften för skjutvapen samt för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som lämpar sig för dessa användningssyften, 
5) förfarandet vid bedömningen av de krav som uppställts för godkännande som vapensamlare, 
6) villkor som ska meddelas med stöd av denna lag och som är nödvändiga för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. 
Närmare bestämmelser om deaktivering av skjutvapen och vapendelar utfärdas genom för-ordning av statsrådet. Genom förordning av inrikesministeriet får närmare bestämmelser utfärdas om de tekniska krav som hänför sig till deaktivering av skjutvapen och vapendelar, om den märkning som anger ett godkännande av deaktivering och om det intyg som ska utfärdas över deaktivering, samt om det förfarande som ska iakttas när ett skjutvapen eller en vapendel som har deaktiveras lämnas in för besiktning. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Bestämmelsen i 42 c §, som gäller anmälan till polisen om utlåning av skjutvapen eller va-pendel träder dock i kraft först den 1 mars 2020. 
Vapentillstånd och vapenhanteringstillstånd som meddelats före ikraftträdandet av denna lag ska gälla med tidigare villkor och begränsningar under tillståndets giltighetstid, och denna lag ska tillämpas på dem. Kommersiella och privata införseltillstånd, kommersiella och privata överföringstillstånd samt kommersiella transiteringstillstånd för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler som meddelats före ikraftträdandet av denna lag ska gälla med tidigare villkor och begränsningar under tillståndets giltighetstid, men dock högst så länge som näringstillståndet i vapenbranschen är i kraft, och denna lag ska tillämpas på dem. 
Den som före den 1 januari 2010 har meddelats ett med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag överensstämmande näringstillstånd för vapenbranschen eller något annat tillstånd som ger rätt att idka näring i vapenbranschen och som idkar sådan verksamhet vid ikraftträdandet av denna lag ska inom ett år från ikraftträdandet genom en anmälan till Polisstyrelsen meddela att verksamheten fortsätter med stöd av näringstillstånd i vapenbranschen. Anmälan ska innehålla de uppgifter som anges i bestämmelser som utfärdats med stöd av 119 § 1 mom. 3 punkten i denna lag och en kopia av det ursprungliga tillståndet ska fogas till anmälan. Dessutom får Polisstyrelsen begära annan utredning som behövs för att utreda ärendet. Polisstyrelsen meddelar den som gjort en sådan anmälan ett nytt näringstillstånd i vapenbranschen avgiftsfritt. Innehållet i näringstillståndet i vapenbranschen fastställs enligt 21 § i denna lag. Om ingen anmälan gjorts inom tidsfristen, förfaller tillståndet ett år efter ikraftträdandet av denna lag. 
Den som godkänts som ansvarig person hos en innehavare av näringstillstånd enligt 4 mom. före ikraftträdandet av denna lag får i de fall som avses i 1 mom. fortsätta som ansvarig person hos innehavaren av näringstillstånd i vapenbranschen utan särskild anmälan. Den som fortsätter sköta uppgiften som ansvarig person behöver då inte avlägga ett prov enligt 77 § 1 mom. 2 punkten för att få fortsätta i uppgiften. 
Under den övergångsperiod som avses i 4 mom. tillämpas på innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen bestämmelserna i denna lag om innehavare av näringstillstånd i vapenbranschen. 
Ett näringstillstånd i vapenbranschen som meddelats före ikraftträdandet av denna lag och som ger rätt att reparera skjutvapen, innefattar också kommersiell ändring enligt 12 § 4 mom. 
Sådana register som bildats eller förts med stöd av denna lag eller skjutvapenförordningen före ikraftträdandet av denna lag ska bevaras den tid som föreskrivs i denna lag.  
På ärenden som gäller näringstillstånd i vapenbranschen eller godkännande som ansvarig person och som har blivit anhängiga före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.  
En sådan temporär återkallelse av ett näringstillstånd i vapenbranschen eller av ett godkännande som ansvarig person som gjorts enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att vara i kraft i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 
Giltighetstiden för sådana giltiga tillstånd som berättigar till innehav av sådana skjutvapen enligt 9 § 4–6 punkten eller delar till dem vilkas identifieringsuppgifter tillståndshavaren har anmält till polisen senast den 12 juni 2017, och som meddelats före ikraftträdandet av denna lag men senast den 12 juni 2017, fortsätter efter ikraftträdandet av denna lag. Det tillstånd innefattar också rätten att förvärva och inneha laddningsanordningar enligt 3 § 2 mom. Giltighetstiden för ett vapentillstånd fortsätter högst den tid för vilket det har meddelats. Skyldigheten att påvisa aktiv hobbyverksamhet enligt 53 a § gäller inte sådana vapentillstånd vilkas giltighetstid fortsätter enligt detta moment. Till övriga delar tillämpas denna lag på ovannämnda vapentillstånd.  
Den som efter den 12 juni 2017 har förvärvat ett sådant skjutvapen som avses i 9 § 4–6 punkten eller en del till ett sådant ska inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag hos polisen ansöka om ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapnet. Ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapnet i fråga och som meddelats före ikraftträdandet av denna lag ska gälla till dess att tillståndsansökan har avgjorts. Om ingen ansökan gjorts inom fristen, förfaller tillståndet när fristen löper ut. I stället för att ansöka om tillstånd får personen inom sex månader från ikraftträdandet överlåta ett i 9 § 4−6 punkten avsett skjutvapen eller en del till ett sådant till någon som enligt skjutvapenlagen har rätt att förvärva skjutvapnet eller vapendelen, eller överlämna skjutvapnet eller vapendelen till staten, varvid skjutvapnet eller vapendelen utan ersättning övergår i statens ägo.  
Den som vid ikraftträdandet blir skyldig att förvara sina skjutvapen enligt 106 § 3 mom. ska förvara sina skjutvapen enligt det momentet senast den 1 december 2020. 
Med undantag för sådana skjutvapen som avses i 6 § 3 mom. 4–7 punkten ska bestämmelsen i 53 § om påvisande av aktiv hobbyverksamhet tillämpas på sådana tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen som meddelats efter ikraftträdandet. 
Sådana skjutvapen som försatts i varaktigt obrukbart skick men inte deaktiverats enligt de-aktiveringsförordningen ska deaktiveras enligt den förordningen senast när skjutvapnet överlåts, och de uppgifter som anges i 42 c § ska lämnas till polisen.  
De uppgifter som anges i 42 c § om sådana skjutvapen som försatts i varaktigt obrukbart skick men inte deaktiverats enligt deaktiveringsförordningen ska lämnas till polisen senast fem år från ikraftträdandet av denna lag. Skjutvapnet ska visas upp för polisen på begäran. 
2. 
Lag 
om ändring av lagen om frivilligt försvar  
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om frivilligt försvar (556/2007) 2 § 2 mom. och 13 § 2 mom. och 13 § 2 mom. samt 
fogas till lagen nya 20 a−20 c § som följer: 
2 §  
Militär utbildning och utbildning som främjar den militära förmågan 
Med utbildning som främjar den militära förmågan avses i denna lag skytteutbildning som meddelas med andra än Försvarsmaktens vapen och ammunition samt annan frivillig försvarsutbildning. 
13 §  
Förfarandet vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter samt straffrättsligt tjänsteansvar 
Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på medlemmarna i Försvarsutbildningsföreningens styrelse samt föreningens funktionärer, arbetstagare och i 20 b § avsedda skjutledare när de sköter offentliga förvaltningsuppgifter som enligt denna lag ålagts Försvarsutbildningsföreningen.  
20 a § 
Skytteutbildning som främjar den militära förmågan i Försvarsutbildningsföreningens regi 
Försvarsutbildningsföreningen kan som sådan utbildning som främjar den militära förmågan ordna skytteutbildning, i vilken individens skjutskicklighet och färdigheter i säker vapenhantering utvecklas. Bestämmelser om de typer av skjutvapen som får användas vid skytteutbildningen, om funktionsprinciperna för och användningen av dessa skjutvapen, om antalet deltagare vid utbildningsevenemanget, om vapentypsspecifika skjutprov för att mäta färdigheterna i säker vapenhantering och skjutskickligheten, om prestationer som ska godkännas i proven och om utbildningsprogrammet utfärdas genom förordning av statsrådet. Vid utbildningen ska iakttas Försvarsmaktens gällande reglementen om ordnande av skjutningar och övervakning av skytteprestationer, säkerhetsbestämmelser och andra stående order. 
Skytteutbildningen sker i form av individuella skjutningar i närvaro av samt under ledning och handledning av en i 20 b § 1 mom. avsedd skjutledare, från skjutplatser som skjutledaren anvisat i förväg mot i förväg bestämda mål på Försvarsmaktens skjutområden eller skjutbanor, eller på skjutbanor enligt 3 § 1 mom. i lagen om skjutbanor (763/2015) eller sportskyttecentrum enligt 3 § 2 mom. i den lagen.  
Vid skytteutbildningen används skjutvapen som Försvarsutbildningsföreningen äger eller innehar. En deltagare i utbildningen får dock vid utbildningen på eget ansvar också använda sådana skjutvapen enligt utbildningsprogrammet, som deltagaren är berättigad att inneha en-ligt skjutvapenlagen (1/1998).  
Vid skytteutbildningen får skjutvapen användas på det sätt som förutsätts i utbildningsprogrammet. Andra skjutvapen samt särskilt farliga projektiler får inte användas vid skytteutbildningen. 
20 b § 
Godkännande som skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningen 
Endast personer som Försvarsmakten har godkänt som skjutledare får vara utbildare eller skjutledare vid Försvarsutbildningsföreningens skytteutbildningar; under deras ledning får ett tillräckligt antal personer assistera vid skjutningarna. Som skjutledare kan Försvarsmakten godkänna den som har fått utbildning för ledare eller utbildare vid Försvarsmakten eller Försvarsutbildningsföreningen och som genom ett prov har påvisat behörighet att på ett säkert sätt ordna och undervisa vid skytteutbildning som främjar den militära förmågan inom Försvarsmakten, och som dessutom annars anses lämplig för uppgiften. Bestämmelser om provets innehåll utfärdas genom förordning av statsrådet. Försvarsmakten begär ett utlåtande av polisen om de tilltänkta personernas lämplighet som skjutledare.  
Ett godkännande enligt 1 mom. gäller i högst fem år i taget.  
Försvarsmakten återkallar ett godkännande enligt 1 mom. om skjutledaren har brutit mot någon av sina skyldigheter enligt 20 c § eller om skjutledaren inte längre annars anses lämplig för uppgiften, eller om förutsättningarna enligt skjutvapenlagen för återkallelse av ett vapentillstånd för skjutvapen uppfylls.  
Försvarsmakten ska underrätta polisen om godkännanden och återkallelser av godkännan-den.  
20 c § 
Skjutledarens skyldigheter vid skytteutbildning i Försvarsutbildningsföreningens regi 
Skjutledarens skyldigheter vid skytteutbildning är 
1) att säkerställa att skjutvapenlagen, denna lag samt Försvarsmaktens reglementen om ordnande av skjutningar och övervakning av skytteprestationer, säkerhetsbestämmelser och andra stående order iakttas vid den skytteutbildning som han eller hon ordnar, 
2) att innan skytteutbildningen inleds säkerställa att de skjutvapen deltagarna använder vid utbildningen lämpar sig för den skytteutbildning som ordnas, 
3) att säkerställa att de som använder andra än Försvarsutbildningsföreningens skjutvapen har giltiga tillstånd som berättigar till innehav av dem,  
4) att avbryta skytteutbildningen om genomförandet av den kan medföra fara för deltagarna i utbildningen, för utomstående eller för egendom. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
3. 
Lag 
om ändring av 97 a § i värnpliktslagen  
I enlighet med riksdagens beslut 
fogas till 97 a § i värnpliktslagen (1438/2007), sådan paragrafen lyder i lag 127/2011, ett nytt 3 mom. som följer: 
97 a § 
Utlämnande av uppgifter om personer som söker eller innehar ett tillstånd som avses i skjut-vapenlagen och om personer för vilka ett godkännande som avses i skjutvapenlagen söks eller som har fått ett sådant godkännande 
I samband med att militärmyndigheten ger ett i 45 § 7 mom. 5 punkten i skjutvapenlagen avsett utlåtande ur värnpliktsregistret till polisen ska den göra en anmälan om en värnpliktigs uppförande, om militärmyndigheten har grundad anledning att anse att den värnpliktige på grund av sitt uppförande är olämplig att inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Anmälan ska innehålla ett motiverat ställningstagande om olämpligheten. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 11 oktober 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Inrikesminister
Kai
Mykkänen
Senast publicerat 11.10.2018 17:10