6.1
Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar
12 §. Ersättningsskyldighet och försäkring. I 1 mom. 4 punkten föreskrivs det om ersättningsskyldighet i situationer där den skadade beviljas invalidpension retroaktivt. Det föreslås att ordalydelsen i den första meningen i bestämmelsen justeras så att den motsvarar ordalydelsen i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981) som gällde före 2016, dvs. att ersättningsskyddet ska gälla alla sådana personer som beviljas invalidpension retroaktivt när skadefallet inträffar vid en tidpunkt som infaller efter pensionsfallet för invalidpensionen men innan den försäkrade har fått del av ett positivt beslut om invalidpension. Ordalydelsen i bestämmelsen justeras dessutom så att med invalidpension också avses andra än invalidpensioner enligt LFöPL och med invalidpension vid tillämpningen av denna bestämmelse även avses rehabiliteringsstöd som beviljats på grundval av full eller partiell arbetsoförmåga och delinvalidpension som beviljats tills vidare på grundval av partiell arbetsoförmåga med stöd av arbetspensionslagarna, eftersom även dessa förmåner, vid sidan av invalidpension och arbetslivspension som beviljats fortlöpande som avses i 4 § 1 mom. 8 punkten i denna lag, orsakar att LFöPL-försäkringen kan behandlas på nytt i efterhand från och med pensionsfallet.
60 §. Hinder för en studerande att studera på heltid. Det föreslås att 2 mom. justeras så att om dagpenning eller olycksfallspension betalas med stöd av 1 mom. ersätts inte inkomstbortfall i fråga om annat arbete under studietiden än sådant som försäkrats i enlighet med denna lag. Ersättningen för inkomstbortfall ska basera sig endast på den årsarbetsinkomst som fastställs för en person som studerar på heltid och beaktas i årsarbetsinkomsten enligt 64 § 1 mom. samt på den årsarbetsinkomst som avses i 61 § i denna lag. I fråga om arbete som är försäkrat enligt denna lag ska arbetsoförmågan bedömas i enlighet med 48, 49, 54 och 55 § och i fråga om studier i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. För den skadade fastställs på basis av bedömningen och årsarbetsinkomsterna en helhetsprocent för arbetsoförmågan, på basis av vilken ersättningen för inkomstbortfall bestäms på motsvarande sätt som när det vid sidan av lantbruksföretagarverksamheten förekommer annat arbete.
61 §. Lantbruksföretagares och stipendiaters årsarbetsinkomst. Det föreslås att 3 mom. ändras så att man när lantbruksföretagares eller stipendiaters årsarbetsinkomst bestäms i en situation som avses i 12 § 1 mom. 4 punkten inte ska beakta invalidpension som beviljats retroaktivt genom ett beslut enligt den nämnda bestämmelsen och inte heller retroaktiva ändringar i den skadade lantbruksföretagarens försäkring enligt pensionslagen på grund av bestämmelsen eller retroaktiva ändringar i en försäkring enligt OFLAL 63 § 3 mom. Därmed är den skadades årsarbetsinkomst det belopp den varit enligt bestämmelserna i 61─66 § om hur årsarbetsinkomsten bestäms. I fråga om lantbruksföretagarverksamhet och stipendiaters arbete ska årsarbetsinkomsten bestämmas i enlighet med 61 § 1 och 2 mom., första meningen i 3 mom. och 4─6 mom. I och med den föreslagna bestämmelsen ska retroaktivt beviljad invalidpension inte leda till att en redan bestämd årsarbetsinkomst ändras på grund av den retroaktivt beviljade invalidpensionen eller till följd av de ändringar som görs i LFöPL-försäkringen eller LFöPL-försäkringens arbetsinkomst på grund av den beviljade invalidpensionen. Till följd av ett pensionsbeslut justeras arbetsinkomsten för LFöPL-försäkringen retroaktivt så att den blir lägre från och med pensionsfallet eller så avslutas LFöPL-försäkringen helt, dvs. arbetet betraktas som av lägre värde än LFöPL-försäkringens nedre gräns (3980 euro 2020). Samma princip ska iakttas om den skadade vid tidpunkten för skadefallet har en gällande försäkring för företagarverksamhet enligt 188─190 § i OlyL och det i efterhand görs ändringar i denna försäkring till följd av retroaktivt beviljad invalidpension.
Att justera bestämmelsen på det sätt som föreslås ovan motsvarar den ersättningspraxis som har iakttagits med stöd av bestämmelserna i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare sedan lagen trädde i kraft 1982. De bestämmelser som gäller samordning av förmåner i arbetspensionslagstiftningen såsom 85 § i FöPL och 83 § i LFöPL säkerställer att ersättning enligt OFLAL beaktas i den arbetspension som betalas retroaktivt.
64 §. Årsarbetsinkomst vid yrkesinriktade studier på heltid. Det föreslås att det i paragrafens 1 mom. uttryckligen nämns att det i årsarbetsinkomsten för en skadad i yrkesinriktade studier på heltid som avses i 76 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar först efter den tid som föreskrivs i 58 § i den lagen förutom årsarbetsinkomsten enligt 61 § i denna lag ska beaktas den årsarbetsinkomst som bestämts enligt 76 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det här är nödvändigt, eftersom nedsättning i arbetsförmågan enligt 60 § i OFLAL bedöms i relation till hinder för att studera först efter denna tidpunkt. Enligt förarbetena till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som trädde i kraft vid ingången av 2016 är tanken att hinder för att studera inte ska bedömas alls under de ovannämnda 28 dagarna. För den här tiden ska ersättningen för inkomstbortfall bestämmas på samma sätt som om den skadade inte är studerande.
97 §. Betalning av ersättningen till någon annan än den skadade. I paragrafen upphävs 1 punkten, som hänvisar till 139 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar där det föreskrivs om ersättning som ska betalas till arbetsgivaren och sjukkassan. I fortsättningen föreskrivs det om ersättning som ska betalas till arbetsgivaren och sjukkassan i den föreslagna nya 97 a §. I och med den föreslagna ändringen blir de nuvarande 2─5 punkterna i paragrafen 1─4 punkterna. Dessutom fogas till paragrafen ett nytt 2 mom. som gäller sådana situationer där den skadade redan beviljats ersättning enligt lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991) för samma arbetsoförmåga och för samma tid som han eller hon retroaktivt beviljas ersättning för inkomstbortfall enligt denna lag. Då kan LPA dra av ersättningen enligt den ovan nämnda lagen direkt från den retroaktiva ersättning för inkomstbortfall som den beviljat på grund av olycksfall i arbetet och yrkessjukdom till den del som den motsvarar ersättningsbeloppet i fråga. Enligt 4 § i lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen har en person inte rätt till ersättning med stöd av den lagen om han eller hon på grund av samma arbetsoförmåga för samma tid får ersättning på grund av olycksfall i arbetet och yrkessjukdom enligt OFLAL.
97 a §. Betalning av ersättningen till arbetsgivaren och sjukkassan. Den föreslagna bestämmelsen är ny och där föreskrivs det om fördelning av ersättningen för inkomstbortfall enligt denna lag mellan arbetsgivaren och den försäkrade. Bestämmelsen gäller både ersättning för inkomstbortfall som betalas för de första 28 dagarna och ersättning som betalas efter den tiden. Bestämmelsen gäller endast sådan ersättning för inkomstbortfall som betalas för en obligatorisk försäkring enligt 5 §. Bestämmelsen ska tillämpas både på situationer där ersättning för inkomstbortfall betalas omedelbart efter skadefallet och på situationer där ersättning för inkomstbortfall betalas efter att en längre tid förflutit sedan skadefallet inträffade.
I 1 mom. föreskrivs det om dagpenningsersättning som ska betalas till arbetsgivaren för de första 28 dagarna, med undantag för skadedagen. Enligt 50 § om beloppet av dagpenning bestäms ersättningen för inkomstbortfall i fråga om arbete som utförs i ett anställningsförhållande under den här tiden med stöd av bestämmelserna i 58 § i OlyL. Dagpenningen är enligt bestämmelsens 1 mom. under högst 28 dagar från och med skadedagen, med undantag för den dagen, lika stor som lönen för sjukdomstiden. Enligt 2 mom. i paragrafen bestäms dagpenningen utifrån de arbetsinkomster som den skadade hade under den eller de lönebetalningsperioder som närmast föregick skadedagen och som sammanlagt kommer närmast 28 dagar i längd, om den skadade inte har fått lön för sjukdomstiden, om bara en del av lönen har betalats eller om lönen för sjukdomstiden har betalats för förkortad arbetstid på grund av permittering eller av någon annan motsvarande orsak. Om anställningsförhållandet har pågått kortare en tid än detta används den arbetsinkomst som den skadade hade under anställningsförhållandet som grund. Enligt 3 mom. bestäms dagpenningen på basis av varje anställningsförhållande separat, om den skadade på skadedagen är i två eller flera anställningsförhållanden. På det här sättet bestäms ersättningen enligt OFLAL för den ovannämnda tiden separat för varje arbetsgivare som betalat lön vid tidpunkten för skadefallet. Det föreslås också att det i 1 mom. föreskrivs att ersättningen för inkomstbortfall enligt 50 § för den ovannämnda tiden betalas till en eller flera arbetsgivare högst till det belopp som har betalats i lön.
I 2 mom. föreskrivs det om fördelningen av ersättningen för inkomstbortfall i proportion till den lön som arbetsgivaren betalar och den skadades årsarbetsinkomst när det är fråga om ersättning för inkomstbortfall som betalas efter tiden på 28 dagar. Då baserar sig ersättningen för inkomstbortfall alltid på årsarbetsinkomsten. När ersättning för inkomstbortfall fördelas mellan arbetsgivaren och den skadade beaktas årsarbetsinkomsten för lantbruksföretagares och stipendiaters arbete enligt denna lag samt dessutom med stöd av 63 § 3 mom. årsarbetsinkomsten för en eventuell frivilliga försäkring för arbetstiden enligt 188─190 § i OlyL som räknas in i årsarbetsinkomsten enligt denna lag. Detta eftersom det gäller verksamhet i fråga om en person som är försäkrad enligt OFLAL och syftet med ersättningen för inkomstbortfall är att ersätta inkomstbortfall på grund av arbetsoförmåga i fråga om alla försäkrade verksamheter. Det föreslås att detta görs så att den årsarbetsinkomst som försäkrats enligt denna lag vid tidpunkten när ersättningen för inkomstbortfall betalas jämställs med den lön som arbetsgivaren betalar. Motsvarande förfarande tillämpas i fråga om eventuell årsarbetsinkomst som är försäkrad enligt 188─190 § i OlyL vid tidpunkten för betalning av ersättningen för inkomstbortfall. I fördelningen ska den årsarbetsinkomst som beaktas bestämmas på basis av den årsarbetsinkomst enligt OFLAL eller 188─190 § i OlyL som gäller vid tidpunkten för fördelningen genom att använda den årsarbetsinkomst som gäller vid tidpunkten för fördelningen istället för den som gällde vid tidpunkten för skadefallet. Fördelningen kan beakta årsinkomsten för OFLAL-verksamhet försäkrad med obligatorisk försäkring på det sätt som avses i 61 § eller, om försäkringen efter tidpunkten för skadan blivit frivillig för en lantbruksföretagare, årsinkomsten enligt 117 § i OFLAL, eftersom ersättningen ursprungligen baserar sig på obligatorisk försäkring och då beaktas inkomstbortfallet för all verksamhet försäkrad enligt OFLAL och enligt andra lagar vid tidpunkten för fördelningen.
Ersättningen för inkomstbortfall fördelas mellan den skadade och de arbetsgivare som betalat lön i proportion till de löner som arbetsgivarna betalat för samma tid, den årsarbetsinkomst som är försäkrad enligt OFLAL och den årsarbetsinkomst som är försäkrad enligt 188─190 § i OlyL. Den skadade får vid fördelningen av ersättningen för inkomstbortfall den relativa andel som är försäkrad enligt OFLAL och OlyL och varje arbetsgivare den relativa andel som beräknats på det sätt som beskrivs ovan, dock högst det lönebelopp som arbetsgivaren betalat. I beloppet av den ersättning för inkomstbortfall som ska fördelas kan då ingå ersättning för inkomstbortfall även för sådana inkomster från ett anställningsförhållande i årsarbetsinkomsten där arbetsgivaren inte har betalat lön för sjukdomstiden.
Den lön som betalats under tiden för arbetsoförmåga och den inkomst som vid betalningstidpunkten är försäkrad enligt OFLAL samt den eventuella årsarbetsinkomsten för en försäkring enligt 188─190 § i OlyL ska omvandlas till samma tidsenhet för beräkningen av andelarna så att det i samband med omvandlingen alltid anses finnas 30 dagar i en månad. Den ersättning för inkomstbortfall som betalas för samma tid som lönen fördelas i princip på basis av den första dagen av den oavbrutna period av arbetsoförmåga som är under handläggning. Om det sker förändringar i de omständigheter som ligger till grund för fördelningen, till exempel i lönebeloppet eller arbetsinkomsterna från företagsverksamheten eller i beloppet av ersättning för inkomstbortfall (dagpenningen ändras till olycksfallspension/procenten arbetsoförmåga ändras) inom den period av arbetsoförmåga som är under handläggning, ska perioden delas in i delar och fördelningen göras separat för varje del.
Det beräkningssätt som beskrivs ovan beaktar de förändringar som skett i den OFLAL-försäkrade verksamheten efter tidpunkten för skadefallet, eftersom bestämmelsen om betalning av lön för sjukdomstid till arbetsgivaren tillämpas både på skadefall som inträffat omedelbart efter olycksfallet och på de situationer där ersättning för inkomstbortfall betalas flera år efter att skadefallet inträffat. Verksamhet enligt OFLAL och företagarverksamhet försäkrad enligt OlyL omfattas av fördelningen endast i de situationer där de försäkrats med en försäkring enligt OFLAL eller 188─190 § i OlyL som är i kraft vid tidpunkten för betalningen av ersättningen för inkomstbortfall. Med betalningstidpunkt avses den tidpunkt från och med vilken ersättning för inkomstbortfall ska betalas. När det är fråga om en skada som inträffat nyligen ingår i fördelningen sannolikt samma årsarbetsinkomst enligt OFLAL som ingår i den årsarbetsinkomst som ligger till grund för ersättningen. Om tidpunkten för betalning av ersättning för inkomstbortfall infaller flera år efter att skadefallet inträffat används den OFLAL-årsarbetsinkomst som gäller vid tidpunkten för betalningen som grund för ersättningen istället för den som gällde vid tidpunkten för skadefallet. Om andelen för det arbete som utförs i ett anställningsförhållande är större än vid tidpunkten då skadan inträffade ska andelen för det arbete som utförs i ett anställningsförhållande vid fördelningen av ersättningen för inkomstbortfallvara vara större och vice versa.
I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om situationer där ersättning inte betalas på grund av full 100-procentig arbetsoförmåga. Då ska den procent arbetsoförmåga som försäkringsanstalten bedömt och som påverkar beloppet av ersättningen för inkomstbortfall beaktas i fråga om varje arbete vid fördelningen av ersättningen. Procenten arbetsoförmåga ska bestämmas separat för varje anställningsförhållande och för sådant jämförbart arbete som är försäkrat enligt OFLAL eller OlyL. Ersättningen för inkomstbortfall fördelas mellan den skadade och den arbetsgivare som betalat lön i proportion till de löner som arbetsgivarna betalat för samma tid, den årsarbetsinkomst som är försäkrad enligt OFLAL och den årsarbetsinkomst som är försäkrad enligt 188─190 § i OlyL. Varje inkomstkälla viktas i fördelningen med den fastställda procenten arbetsoförmåga för arbetet i fråga. Årsarbetsinkomsterna och lönen omvandlas till samma tidsenhet för fördelningen. När tidsenheten är en månad ska det anses finnas 30 dagar i en månad.
I 4 mom. föreskrivs det att om en försäkring för arbetstiden enligt OFLAL inte är i kraft vid betalningstidpunkten och inte heller en frivillig försäkring för arbetstiden enligt 188─190 § i OlyL, ska högst den andel av ersättningen för inkomstbortfall som motsvarar den lön som arbetsgivaren betalar, med iakttagande av det som föreskrivs i 139 § 1 mom. i OlyL, betalas till arbetsgivaren. Bestämmelsen ska tillämpas i de situationer där personen inte längre är försäkrad enligt OFLAL med obligatorisk eller frivillig försäkring för arbetstiden. Det är ofta fråga om en situation där det har gått tid sedan skadefallet inträffade och en äldre skada orsakar en period av arbetsoförmåga. Om en obligatorisk försäkring inte är i kraft eftersom den ännu inte bekräftats vid tidpunkten för skadefallet, men den bekräftas senare och tas med i personens årsarbetsinkomst i enlighet med 61 § i OFLAL, ska bestämmelserna om fördelningen i 2 mom. iakttas. Om det vid tidpunkten för betalning i fråga endast finns en försäkring enligt 188─190 § i OlyL ska enbart denna beaktas vid fördelningen.
I 5 mom. föreskrivs det att en arbetsgivare som har betalat lön till den skadade på grundval av läroavtalsutbildning enligt 70 § i lagen om yrkesutbildning (531/2017) som har ersatts i form av rehabilitering enligt OFLAL, har rätt att få den ersättning för inkomstbortfall som den skadade har beviljats för samma tid upp till det belopp av lön som betalats. En sådan arbetsgivares rätt att få en andel av ersättningen för inkomstbortfall bestäms på motsvarande sätt som i de föreslagna 1─4 mom. i bestämmelsen.
I paragrafens 6 mom. konstateras att det som föreskrivs om arbetsgivare i 1─4 mom. också ska tillämpas på en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor, om den betalat ut en förmån som motsvarar den lön som avses i 1 mom.
I 7 mom. konstateras det att om arbetsgivaren på grundval av lagstadgad eller avtalsbaserad skyldighet har betalat sjukvårdskostnader för arbetstagaren, ska ersättningen för sjukvårdskostnaderna enligt denna lag betalas till arbetsgivaren.
De föreslagna bestämmelserna i 5─7 mom. motsvarar till sina principer de bestämmelser i 139 § 2─4 mom. i OlyL som 97 § 1 mom. 1 punkten i OFLAL hänvisar till, men beaktar dock de bestämmelser om fördelning av ersättning i olika situationer som föreslås i 1─4 mom. i denna paragraf.
98 §. Ersättningarnas inbördes företrädesordning. Det föreslås att 1 mom. 4 punkten ändras så att den innehåller bestämmelser om den ersättning som det föreslås att med stöd av 97 § 2 mom. betalas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Det är fråga om dagpenning för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen i enlighet med lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991) som LPA sköter verkställigheten av. De nuvarande 4─11 punkterna i företrädesordningen blir i och med ändringen 5─12 punkterna.
Dessutom föreslås det att hänvisningsbestämmelsen till 139 § i OlyL i den nya 5 punkten ändras så att den hänvisar till den föreslagna nya 97 a § i denna lag där det i fortsättningen föreskrivs om betalning av ersättning enligt denna lag till arbetsgivaren och sjukkassan.
117 §. Årsarbetsinkomst för frivillig försäkring för arbetstiden. Enligt 114 § 2 mom. i OFLAL ska bestämmelserna om obligatorisk försäkring tillämpas på frivillig försäkring, om inte något annat föreskrivs i denna lag. På grund av det som nämns ovan fogas till paragrafens 2 mom. en ny mening, enligt viken den föreslagna bestämmelsen i 97 a § om betalning av ersättning till arbetsgivaren och sjukkassan inte ska tillämpas på den ersättning för inkomstbortfall som betalas på basis av en frivillig försäkring för arbetstiden. Bestämmelsen gäller endast lantbruksföretagare, eftersom stipendiater inte har rätt till frivillig försäkring för arbetstiden i fråga om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar enligt OFLAL.
126 §. Årsarbetsinkomst för en försäkring för fritiden. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där en motsvarande bestämmelse som i 117 § 2 mom. tas in, eftersom årsarbetsinkomsten för fritidsförsäkringen också grundar sig enbart på den lantbruksföretagarverksamhet eller det stipendiefinansierade arbete som försäkrats enligt OFLAL.
143 §. Omprövning av ett lagakraftvunnet beslut. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att omnämnandet av Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt i början av den stryks för att bestämmelsen också ska gälla besvärsnämnden för olycksfallsärenden och försäkringsdomstolen på det sätt som varit syftet när det i bestämmelsen hänvisas till 245 § i OlyL.
144 §. Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. Det föreslås att paragrafens ordalydelse ändras så att omnämnandet av Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt i början av den stryks för att bestämmelsen om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut också ska gälla besvärsnämnden för olycksfallsärenden och försäkringsdomstolen på det sätt som varit syftet när det i bestämmelsen hänvisas till 246 § i OlyL.
6.2
Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
142 a §. Retroaktiv ersättning som ska betalas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Paragrafen är ny och motsvarar det som i denna proposition föreslås fogas till 97 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Den nya bestämmelsen gäller en situation där den skadade redan beviljats ersättning enligt lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991) för samma arbetsoförmåga och för samma tid som han eller hon retroaktivt beviljas ersättning för inkomstbortfall på grund av olycksfall i arbetet och yrkessjukdom enligt denna lag och ersättningen också beaktar ersättning för inkomstbortfall i lantbruksföretagarverksamhet eller stipendiatarbete. Då kan försäkringsanstalten dra av ersättningen enligt den ovan nämnda lagen direkt från den retroaktivt beviljade ersättning för inkomstbortfall som den beviljat till den del som den motsvarar ersättningsbeloppet i fråga. Enligt 4 § i lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen har en person inte rätt till ersättning med stöd av den lagen om han eller hon på grund av samma arbetsoförmåga för samma tid får ersättning enligt lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och om inkomsten av lantbruksföretagarverksamheten beaktas då ersättningens storlek bestäms.
145 §. Ersättningarnas inbördes företrädesordning. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att den innehåller bestämmelser om den er-sättning som det föreslås att med stöd av 142 a § betalas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt på motsvarande grunder som för det som i denna proposition föreslås i fråga om 98 § 1 mom. 4 punkten i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. De nuvarande 3─9 punkterna i företrädesordningen blir i och med änd-ringen 4─10 punkterna.
153 §. Överföring av ett ersättningsärende till Olycksfallsförsäkringscentralen till följd av dröjsmål hos försäkringsbolaget. Paragrafen preciseras så att ett ersättningsärende på ansökan kan överföras till Olycksfallsförsäkringscentralen också i situationer där beslutet har meddelats i tid men den ersättning som grundar sig på beslutet inte har skett på det sätt som föreskrivs i 135 §. I praktiken avses med dessa situationer ersättningar som betalas fortlöpande och för vilka det föreskrivs om betalningstider i 135 § 2 mom. När en ersättning som ska betalas fortlöpande inte har betalats på det sätt som föreskrivs i nämnda paragraf, överförs ersättningsärendet enligt paragrafens nuvarande ordalydelse inte till Olycksfallsförsäkringscentralen, om själva beslutet om den ersättning som ska betalas i form av upprepade prestationer har meddelats i tid. I och med den föreslagna ändringen ska ersättningsärendet på ansökan överföras till Olycksfallsförsäkringscentralen, om ersättningen inte har betalats på det sätt som föreskrivs i 135 §. I praktiken innebär handläggningen av ett ersättningsärende i en sådan situation att Olycksfallsförsäkringscentralen sköter utbetalningen av ersättning istället för ett försäkringsbolag.
En situation där ersättning inte har betalats i tid på det föreskrivna sättet kan bero på vad som helst och vara av tillfällig eller återkommande karaktär. Orsaken kan till exempel vara försäkringsbolagets betalningsoförmåga i en situation där ersättningsansvaret ännu inte överförts till Olycksfallsförsäkringscentralen med stöd av 230 § 4 mom. Situationen kan uppstå till exempel när ett utländskt försäkringsbolag försätts i likvidation eller i konkurs och lagstiftningen på försäkringsbolagets hemort tillfälligt hindrar utbetalning av ersättning på grund av likvidation eller konkurs. Ett mycket allvarligt och långvarigt problem med ett informationssystem kan också leda till en liknande situation. I praktiken har det inte ännu förekommit sådana situationer.
Försäkringsbolaget ska enligt 155 § återbetala till Olycksfallsförsäkringscentralen de skäliga kostnader för handläggning av ett fördröjt ärende som orsakats centralen samt de ersättningar och fullkostnadsavgifter som centralen betalat. I 230 § 4 mom. föreskrivs det om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få de ersättningar som centralen betalat när ersättningsansvaret har överförts till Olycksfallsförsäkringscentralen på grund av försäkringsbolagets likvidation eller konkurs.