2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Konventionen om kontroll och märkning av ädelmetallarbeten (ädelmetallkonventionen)
De äldsta delarna av de gällande bestämmelserna om ädelmetallarbeten har sin grund i ädelmetallkonventionen från 1975. Konventionen består av en inledning, 15 artiklar och två tekniska bilagor.
Finland är en av de ursprungliga konventionsstaterna. De övriga ursprungliga konventionsstaterna är Förenade kungariket, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige och Österrike. Därefter har även Cypern, Danmark, Irland, Israel, Italien, Lettland, Litauen, Kroatien, Nederländerna, Polen, Serbien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern anslutit sig till konventionen. För närvarande är konventionsstaterna totalt 22 till antalet.
I konventionen upprättas ett system för fri rörlighet för ädelmetallarbeten mellan konventionsstaterna. En kontroll av ett ädelmetallarbete som utförts på behörigt sätt i ursprungslandet är giltig som sådan på marknaden i de övriga konventionsstaterna, förutsatt att kontrollen har utförts vid ett auktoriserat kontrollorgan. Ädelmetallkonventionen upprättade en inre marknad för ädelmetallarbeten vid en tidpunkt då det ekonomiska samarbetet i Västeuropa ägde rum inom två olika ekonomiska unioner, Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) och Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Konventionen tillkom inom ramen för EFTA.
I kapitel I i konventionen (Syftemål och verksamhetsprinciper) beskrivs det system för fri rörlighet för ädelmetallarbeten mellan konventionsstaterna som upprättas i konventionen.
I kapitel II (Kontroll och sanktioner) åläggs konventionsstaterna att förvalta ett testningssystem, genom vilket ädelmetallarbetens överensstämmelse med konventionen kan säkerställas.
Kapitel III innehåller bestämmelser om förvaltningen i anslutning till konventionen, för vilken det finns ett ständigt utskott.
I slutbestämmelserna i kapitel IV föreskrivs det om anslutning till samt uppsägning och ratificering av konventionen.
Det finns två bilagor till konventionen. I bilaga I definieras det vad som avses med ädelmetallarbeten enligt konventionen. I bilaga II beskrivs kontrollprocessen och kraven för kontrollorgan.
Vid sitt sammanträde den 20 april 2018 godkände det ständiga utskottet ändringar i bilagorna till ädelmetallkonventionen. Ändringarna består närmast av preciseringar och nya CCM-finhaltsstämplar. I och med det ständiga utskottets godkännande togs följande nya finhaltsstämplar i bruk: platina Pt 500, 600 och 990, guld Au 417, 800 och 990, palladium Pd 990 och silver Ag 835, 958 och 990.
Republikens president godkände den 23 november 2018 ändringarna i bilagorna till konventionen. Ändringarna sattes i kraft genom statsrådets förordning om ändringar i bilagorna till konventionen om kontroll och märkning av ädelmetallarbeten (FördrS 75/2018). Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2019.
2.2
Nationella bestämmelser
2.2.1
Lagen om ädelmetallarbeten
Den nationella lagstiftningen om ädelmetallarbeten reformerades på 1990-talet, vilket utmynnade i lagen om ädelmetallarbeten. Närmare bestämmelser har med stöd av lagen utfärdats genom statsrådets förordning om ädelmetallarbeten. I lagstiftningen beaktas vissa av de allmänna principerna i ädelmetallkonventionen samt de tekniska bestämmelserna i bilagorna till konventionen.
I 1 kap. om allmänna bestämmelser i lagen om ädelmetallarbeten föreskrivs det om tillämpningsområde och definitioner. Lagen tillämpas på ädelmetallarbeten som är avsedda att användas eller som i väsentlig mån används för enskild förbrukning. Vanliga produkter som tillverkas av ädelmetaller är smycken, bordssilver och bestick.
I lagen avses med ädelmetall fint guld, fint silver, fin platina och fint palladium och med ädelmetallarbete ett föremål som helt eller delvis har tillverkats av ädelmetaller eller legeringar av dessa.
I 2 kap. i lagen finns det bestämmelser om krav för ädelmetallarbeten, stämplar och ansvar, kontroll och certifiering av produkterna och godkännande och övervakning av ett kontrollorgan. Bestämmelserna i 3 § utgör grunden för ädelmetallarbetens överensstämmelse med kraven. I paragrafen föreskrivs det om minimihalten för ädelmetallarbeten. Om finhaltsstämpel och om de finhalter som är högre än minimihalten och som ska stämplas föreskrivs det i förordningen om ädelmetallarbeten. Finhaltsstämpeln visar den finhalt av ädelmetall som har uppgetts. Om stämplarna, godkännandet och registreringen av dem och andra tillåtna märkningar samt om förutsättningarna för att ett kontrollorgan ska kunna godkännas föreskrivs det närmare i förordningen om ädelmetallarbeten. Ett kontrollorgan kan användas för att påvisa ett ädelmetallarbetes överensstämmelse med kraven, men kontroller är inte obligatoriska.
I 3 kap. i lagen finns det bestämmelser om tillsyn. Tillsyn över efterlevnaden av lagen utövas av Säkerhets- och kemikalieverket. Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen hör till arbets- och näringsministeriets uppgifter. I syfte att övervaka att lagen om ädelmetallarbeten följs har Säkerhets- och kemikalieverket rätt att få tillträde till ställen där ädelmetallarbeten samt delar av och material till sådana tillverkas, lagras, säljs, repareras och kontrolleras. För övervakningen har Säkerhets- och kemikalieverket rätt att få nödvändiga prover av ädelmetallarbeten samt delar av och material till sådana av tillverkare, importörer, försäljare och lagerhållare samt av kontrollorgan.
I 4 kap. i lagen finns det bestämmelser om tvångsmedel och påföljder. I 13 § finns en straffbestämmelse som gäller brott mot bestämmelserna om ädelmetallarbeten. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra en skyldighet i fråga om kraven för ädelmetallarbeten enligt 3 eller 4 § i lagen om ädelmetallarbeten eller inte iakttar ett förbud, krav eller åläggande som Säkerhets- och kemikalieverket har meddelat med stöd av 11 § i lagen, ska för brott mot bestämmelserna om ädelmetallarbeten dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag.
I 5 kap. i lagen finns det bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter, sökande av ändring i beslut av kontrollorgan, överklagande av ministeriets och tillsynsmyndighetens beslut och ömsesidigt erkännande.
I fråga om ett beslut som fattats av ett kontrollorgan får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). I fråga om ett beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får ändring sökas på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Beslutet ska iakttas trots att ändring har sökts, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat. Bestämmelser om överklagande av beslut som ministeriet eller tillsynsmyndigheten fattat finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Bestämmelser om överklagande av beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande av hot om avbrytande och verkställighet av hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).
I 17 § i lagen om ädelmetallarbeten föreskrivs det om ömsesidigt erkännande. Ädelmetallarbeten som har stämplats i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet godkänns i Finland, om konsumenterna får information utgående från stämplarna på motsvarande sätt som utgående från de stämplar som nämns i 4 § i lagen. Enligt 18 § i lagen utfärdas närmare bestämmelser om verkställigheten av lagen genom förordning av statsrådet.
Ädelmetallarbeten har inte harmoniserats i EU:s produktreglering. På ädelmetallarbeten tillämpas varken lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper (278/2016) eller lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven (920/2005).
2.2.2
Statsrådets förordning om ädelmetallarbeten
I förordningen om ädelmetallarbeten föreskrivs det om avgränsning av tillämpningsområdet för lagen och förordningen om ädelmetallarbeten och om förening av ädelmetaller, metaller och andra ämnen. Förordningen innehåller också bestämmelser om de stämplar som kan användas i ädelmetallarbeten. Dessa är kontrollorganets kontrollstämpel samt namn-, finhalts-, års- och ortsstämpel. Vidare innehåller förordningen bestämmelser om finhalter som ska stämplas, stämpling av arbeten och kontrollorganskraven.
I samband med ändringen av lagen om ädelmetallarbeten ska det i förordningen om ädelmetallarbeten göras de ändringar som ädelmetallkonventionen förutsätter samt tekniska ändringar.
2.2.3
Tillämpning av konsumentskyddslagen inom ädelmetallbranschen
Konsumentskyddslagen (38/1978) är den allmänna lag som reglerar konsumentskyddet.
I motiveringen till lagen om ädelmetallarbeten (Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om ädelmetallarbeten, RP 130/2000 rd) lyfts konsumentskyddet fram, trots att det inte nämns i själva lagtexten. I den allmänna motiveringen konstateras att det med normeringen eftersträvas att konsumentens intressen ska kunna tryggas, eftersom det är omöjligt för konsumenten att skilja mellan produkter med olika finhalter. I avsnittet om det dåtida nuläget konstateras det att man med kontrollen i första hand försöker trygga konsumenternas intresse när de skaffar sig ädelmetallarbeten som är värdefulla till priset, långvariga till bruksåldern och har ett bestående värde.
Av bestämmelserna i konsumentskyddslagen är den allmänna bestämmelsen om fel i 5 kap. 13 § tillämplig på den nuvarande kontrollen av ädelmetallarbeten. Bestämmelsen i 13 § 2 mom. 2 punkten är tillämplig på ädelmetallarbeten vars finhalt inte överensstämmer med lagen om ädelmetallarbeten.
2.2.4
Ömsesidigt erkännande av produkter inom EU
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008, nedan
förordningen om ömsesidigt erkännande av varor
, styr i första hand myndigheters förfaranden när de ska tillämpa principen om ömsesidigt erkännande. Myndigheterna ska i sin verksamhet beakta skyldigheterna enligt förordningen, till exempel vid bedömning av varor.
Principen om ömsesidigt erkännande tillämpas i situationer där en medlemsstat har infört nationella krav på en vara genom lagstiftning eller myndighetsföreskrifter och dessa krav inte har harmoniserats inom EU.
Expertgruppen för ömsesidigt erkännande av varor vid Europeiska kommissionen har behandlat ädelmetallarbetens ställning i förhållande till förordningen om ömsesidigt erkännande av varor. Målet för såväl EU:s bestämmelser om den inre marknaden som ädelmetallkonventionen är att upprätta en fungerande inre marknad, men man har emellertid upptäckt praktiska problem vid samordningen av målen. När det gäller ädelmetallarbeten har kommissionen identifierat hinder för den fria rörligheten för varor, problem med ömsesidigt erkännande och skillnader i stämplingsförfaranden mellan EU:s medlemsstater. Ärendet utreds och behandlas vidare vid kommissionen i samarbete med företrädare för ädelmetallkonventionen.
2.3
Bedömning av nuläget
I nuläget motsvarar inte den nationella lagstiftningen helt bestämmelserna i ädelmetallkonventionen. Bland annat definitionen av en CCM-stämpel samt bemyndigande och tillsyn i fråga om det kontrollorgan som gör CCM-stämplingar saknas, och bestämmelserna om finhalterna av ädelmetall och märkning av metallen motsvarar inte till alla delar konventionen.
Vid tillverkning av ädelmetallarbeten legeras ädelmetall med andra metaller. Andra metaller kan användas som en del av ett ädelmetallarbete, om delarna stämplas separat, till exempel med en METAL-stämpel. En definition av dessa andra metaller saknas i lagen. En definition av andra metaller behövs också för att det i förordningen om ädelmetallarbeten föreskrivs om förening av material.
I ädelmetallkonventionen fastställs metallernas inbördes ädelhetsgrad. Utifrån detta kan det föreskrivas om stämpling av arbeten där olika ädelmetaller har förenats. Metallernas inbördes ädelhetsgrad behöver också fastställas i den nationella lagstiftningen.
Definitionen av ädelmetallarbete är oklar i lagen, vilket i sin tur gör det oklart hurdana påståenden som kan förenas med olika arbeten på marknaden. För närvarande är definitionen av ädelmetallarbete så bred att den omfattar alla arbeten som överhuvudtaget innehåller ädelmetall. Som ädelmetallarbete kan ändå inte saluföras ett arbete vars ädelmetallhalt inte är tillräcklig för stämpling. Det är viktigt att konsumenten kan särskilja ädelmetallarbeten från sådana arbeten vars ädelmetallhalt är lägre och som enligt bestämmelserna inte kan säljas som ädelmetallarbeten.
I 8 § i lagen om ädelmetallarbeten föreskrivs det om tillsynsmyndighetens rättigheter, men i den paragrafen nämns ingen rätt för tillsynsmyndigheten att utföra behövliga kontroller på ställen där ädelmetallarbeten samt delar av och material till sådana tillverkas, lagras, säljs, repareras och kontrolleras. I bestämmelsen nämns endast tillträde till ovannämnda ställen, vilket kan vara mångtydigt. Bestämmelsen behöver preciseras när det gäller kontroller.
Enligt de gällande bestämmelserna kan tillsynsmyndigheten ålägga den ansvariga parten att ersätta kostnaderna för kontroll och undersökning av ett ädelmetallarbete som inte motsvarar kraven endast om myndigheten fattar ett beslut i ärendet. Det föreslås att kostnaderna för anskaffning, testning och undersökning av arbetet ska vara direkt utsökbara om arbetet inte stämmer överens med kraven och den bristande överensstämmelsen är betydande.
Bestämmelser om godkännande och registrering av namnstämplar, anmälan om ändringar och bekräftande av registrering finns i förordningen om ädelmetallarbeten. Det är ändamålsenligt att överföra bestämmelserna till lagen om ädelmetallarbeten. Bestämmelserna behöver också preciseras och uppdateras.
Genom processen för bekräftande av registreringen av namnstämplar strävar tillsynsmyndigheten efter att säkerställa att stämplar som företagen registrerat inte upphör att gälla i onödan. Det är inte möjligt att återinföra föråldrade mönstrade namnstämplar i registret, om registreringen har upphört. Bestämmelserna om bekräftandeprocessen och återinförande i registret bör preciseras samtidigt som de överförs till lagen om ädelmetallarbeten.
Det är svårt att utifrån identifiera metallen i ett ädelmetallarbete. Samtliga ädelmetaller som fastställs i lagen kan förekomma som ljusgrå metaller, även guld, om det har legerats till vitguld. För närvarande kan ädelmetaller kännas igen på siffran i finhaltsstämpeln, men om antalet möjliga siffror i finhaltsstämpeln utökas, är metallen inte längre igenkännbar. Ädelmetall är den viktigaste faktor som påverkar ett arbetes pris och måste kunna identifieras utan misstag.
7
Specialmotivering
2 §.Definitioner
. Det föreslås att det till paragrafen fogas två nya definitioner och att två av de befintliga definitionerna preciseras.
Enligt förslaget ska 2 § 1 punkten preciseras så att ädelmetallerna nämns i ädelhetsordning. Platina är den ädlaste ädelmetallen och därefter följer guld, palladium och silver.
Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 1 a-punkt där metall för tydlighetens skull definieras som något annat än ädelmetaller enligt 1 punkten. Med metall avses andra metaller än i 1 punkten avsedda ädelmetaller.
Enligt förslaget ska 2 § 2 punkten preciseras så att ädelmetallarbete även avser föremål som har tillverkats av legeringar av ädelmetaller och andra metaller och som uppfyller kraven enligt 3 § i lagen.
Det föreslås att det till paragrafen fogas en ny 7 punkt där ädelmetallkonventionen definieras. Med ädelmetallkonventionen avses den i Wien den 15 november 1972 ingångna konventionen om kontroll och märkning av ädelmetallarbeten (FördrS 17/1975).
3 §.Krav
. I paragrafen föreskrivs det om minimikraven för ädelmetallarbeten, det vill säga om minimihalterna. De ändringar i bilagorna till ädelmetallkonventionen som godkänts av det ständiga utskottet för konventionen trädde i kraft den 1 januari 2019. Genom ändringen godkändes nya CCM-finhaltsstämplar för användning. Finhalterna i dessa motsvarar emellertid inte de godkända finhaltsstämplarna i Finland. Det är ändamålsenligt att de nya finhalterna tas in i den nationella lagstiftningen, så att de i Finland godkända finhalterna motsvarar CCM-finhaltsstämplarna. Ändringarna påverkar också de tillåtna finhalterna enligt förordningen om ädelmetallarbeten .
Det föreslås att 3 § 1 mom. 3 punkten ändras i fråga om minimihalten för platina. Som ädelmetallarbete får enligt förslaget endast ett sådant arbete släppas ut på marknaden och säljas som har tillverkats av en platinalegering som innehåller fin platina till minst 500 tusendelar av massan.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där definitionen av ädelmetallarbete preciseras. Ett arbete som släpps ut eller säljs på marknaden och som innehåller platina, guld, palladium eller silver får enligt preciseringen kallas ett ädelmetallarbete endast om det uppfyller kraven för minimihalterna enligt 1 mom.
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. om arbeten som innehåller mindre ädelmetall än de minimihalter som anges i 1 mom. När sådana arbeten släpps ut eller säljs på marknaden, får det enligt förslaget konstateras att arbetet innehåller ädelmetall, men samtidigt ska det tydligt konstateras att finhalten av ädelmetall är lägre än i ädelmetallarbeten.
4 §.Stämplar och ansvar
. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs det om de stämplar som används i ädelmetallarbeten. Enligt förslaget ska den förteckningen utökas med den CCM-stämpel (Common Control Mark) som avses i ädelmetallkonventionen. Dessutom föreslås det att omnämnandet av registrering stryks i bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning i 4 mom., eftersom bestämmelserna om registrering ska överföras till lagen om ädelmetallarbeten.
4 a §.Ansökan om och registrering av namnstämpel
. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om och registrering av namnstämpel, och är ny. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 6 § i förordningen om ädelmetallarbeten, där de ska strykas. Bestämmelserna har även kompletterats.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen kan tillsynsmyndigheten, det vill säga Säkerhets- och kemikalieverket, på ansökan registrera en namnstämpel som uppfyller kraven för namnstämplar enligt 6 § i förordningen om ädelmetallarbeten. Namnstämpeln registreras för en viss tid på tre år åt gången. I ansökan ska ingå förslaget till namnstämpel, den verksamhetsutövare som ansöker om registrering av namnstämpeln, ett utdrag ur handelsregistret eller motsvarande uppgifter vars riktighet har intygats samt kontaktpersonernas kontaktuppgifter.
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om möjligheten för tillsynsmyndigheten att begära att den som gör ansökan lämnar också andra uppgifter som behövs för att bedöma om förutsättningarna för registrering uppfylls.
4 b §.Namnstämpelregistret och de uppgifter som ska föras in i registret
. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om namnstämpelregistret och de uppgifter som ska föras in i registret, och är ny. Bestämmelser om registret finns för närvarande i 6 § i förordningen om ädelmetallarbeten. Dessa bestämmelser ska strykas i förordningen.
I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om det namnstämpelregister som Säkerhets- och kemikalieverket förvaltar och de uppgifter som ska föras in i registret. I namnstämpelregistret ska antecknas namnstämpeln och uppgifter om dess giltighet, uppgifter om den verksamhetsutövare som registrerat namnstämpeln, det vill säga namn, företags- och organisationsnummer, kontaktuppgifter och adress, samt kontaktpersonernas kontaktuppgifter, det vill säga namn, e-postadress och telefonnummer.
4 c §.Anmälan om ändringar och förnyande av registrering
. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan om ändringar i uppgifterna i registret och förnyande av registrering, och är ny. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 6 § i förordningen om ädelmetallarbeten, där de ska strykas.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska innehavaren av en namnstämpel skriftligen till Säkerhets- och kemikalieverket anmäla väsentliga ändringar i uppgifterna i registret. Innehavaren av en namnstämpel ska också ansöka om att registreringen förnyas innan tidsfristen på tre år går ut, om innehavaren vill att registreringen förlängs med en tid på tre år.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska registreringen upphöra att gälla när tidsfristen på tre år går ut, om inte registreringen förnyas.
4 d §.Återinförande av en namnstämpel i registret
. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om återinförande av en namnstämpel i registret, och är ny.
I 1 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs det om rätten för innehavaren av en namnstämpel att hos tillsynsmyndigheten ansöka om att namnstämpeln återinförs i registret inom ett år från det att registreringen har upphört. Uppgift om att registreringen har upphört kan ges som ett vanligt meddelande till den kontaktperson som antecknats i namnstämpelregistret.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska tillsynsmyndigheten bedöma huruvida förutsättningarna för registrering uppfylls. Om det är fallet ska myndigheten förlänga registreringens giltighet med tre år. Trots bestämmelserna i 6 § i förordningen om ädelmetallarbeten kan det i namnstämpelregistret också återinföras namnstämplar som inte uppfyller de krav som tillämpas vid tidpunkten för återinförandet av namnstämpeln. Denna ändring gör det i synnerhet möjligt att återinföra mönstrade stämplar i registret.
5 §.Kontroll och certifiering av produkterna
. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. om användning av CCM-stämpel. Ett ädelmetallarbetes överensstämmelse med kraven enligt ädelmetallkonventionen ska enligt förslaget kunna påvisas genom kontroller som utförs av ett kontrollorgan och certifieras med en CCM-stämpel på det sätt som överenskommits i ädelmetallkonventionen. Definitionen av CCM-stämpel finns i föreslagna 5 a § i förordningen om ädelmetallarbeten.
6 §.Godkännande och övervakning av ett kontrollorgan
. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till 5 § också omfattar föreslagna 5 § 2 mom.
7 §.De övervakande myndigheterna
. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ändras så att grunderna för tillsynsmyndighetens befogenheter preciseras. Enligt förslaget övervakar tillsynsmyndigheten att såväl lagen som förordningen om ädelmetallarbeten samt ädelmetallkonventionen följs.
8 §.Tillsynsmyndighetens rättigheter
. Det föreslås att två nya rättigheter för tillsynsmyndigheten läggs till i 1 mom. i paragrafen.
Till 1 mom. i paragrafen fogas enligt förslaget en ny 3 punkt, enligt vilken tillsynsmyndigheten ska ha rätt att få stämpelprover av innehavaren av en namnstämpel eller den som ansöker om en namnstämpel samt av kontrollorganet. Med stämpelprov avses en stämpel som stämplats på något annat än det ädelmetallarbete som ska kontrolleras. Ett stämpelprov kan vara till exempel en stämpel på en separat metallplatta.
Till 1 mom. i paragrafen fogas enligt förslaget också en ny 4 punkt, enligt vilken tillsynsmyndigheten i syfte att övervaka att denna lag följs ska ha rätt att utföra behövliga kontroller annanstans än i utrymmen som används för boende av permanent natur.
Vid kontroller enligt föreslagna 1 mom. 4 punkten i paragrafen ska 39 § om inspektioner i förvaltningslagen iakttas, även utan att det uttryckligen föreskrivs om det. Enligt 39 § i förvaltningslagen ska en myndighet bland annat underrätta en part om tidpunkten då en inspektion inleds, såvida syftet med inspektionen inte äventyras av en sådan underrättelse. Under inspektionens gång ska parten också om möjligt underrättas bland annat om inspektionens ändamål, hur den genomförs samt om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska dessutom förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Även i övrigt ska principerna för god förvaltning i förvaltningslagen tillämpas.
9 §.Handräckning
. I paragrafen föreskrivs det om den handräckning som polisen och Tullen ska ge tillsynsmyndigheten för övervakningen av att denna lag följs och för verkställigheten av lagen. Det föreslås att rubriken för paragrafen ändras till Handräckning, eftersom det bättre beskriver innehållet i paragrafen. Termen tullmyndigheterna ska samtidigt ändras till Tullen. Omnämnandet av import av ädelmetallarbeten från ett område utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska strykas som onödigt.
10 §.Rätt till information
. Det föreslås att termen tullmyndigheterna i 1 punkten i paragrafen ändras till Tullen.
11 §.Enprodukt som inte motsvarar kraven
. Det föreslås att 3 punkten i paragrafen ändras så att den ekonomiska aktören kan åläggas att ersätta kostnaderna för anskaffning, testning och undersökning av arbetet, om arbetets bristande överensstämmelse med kraven är betydande. Det ska inte längre förutsättas att tillsynsmyndigheten tillämpar det förbud eller krav som avses i 1 eller 2 punkten i paragrafen.
12 §.Vite och hot om tvångsutförande
. I 1 mom. i paragrafen föreslås det att hänvisningen till viteslagen uppdateras. Gällande 2 mom. upphävs som överlappande reglering, eftersom motsvarande bestämmelse finns i viteslagen. I 3 mom. föreslås det att hänvisningen till 2 mom., som ska upphävas, stryks och att hänvisningen till den upphävda lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) ersätts med en hänvisning till lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
15 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter
. I 1 punkten i paragrafen föreslås det att termen tullmyndigheterna ändras till Tullen. Samtidigt ska ordalydelsen internationellt avtal som är bindande för Finland i 2 punkten ändras till ädelmetallkonventionen.