1
Bakgrund och beredning
Bestämmelser om det mervärdesskattesystem som ska tillämpas i Europeiska unionen finns i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan mervärdesskattedirektivet.
Europeiska kommissionen gav den 12 april 2021 ett förslag till rådets direktiv om ändring av mervärdesskattedirektivet vad gäller undantag från mervärdesskatteplikt för import och vissa leveranser, med avseende på unionsåtgärder som vidtas av hänsyn till allmänintresset (COM(2021) 181 final). Enligt förslaget har mervärdesskattekostnaden avskaffats för varor och tjänster som kommissionen eller en byrå eller ett organ som inrättats enligt unionsrätten förvärvar av hänsyn till allmänintresset under fullgörandet av ett uppdrag som tilldelas dem genom unionsrätten. Det nuvarande intyget om undantag från skatteplikt i pappersform har dessutom ersatts med ett elektroniskt intyg om undantag från skatteplikt, som bekräftar villkoren för undantag från skatteplikt.
Syftet med förslaget var enligt kommissionen att stödja och underlätta åtgärder som vidtas på unionsnivå av hänsyn till allmänintresset, framför allt om unionen agerar inom ramen för ett mandat att förvärva varor och tjänster som ska delas ut kostnadsfritt till medlemsstaterna med hänsyn till deras akuta behov. Enligt kommissionens erfarenhet utgör de mervärdesskatter som tas ut på vissa transaktioner kostnader som minskar de volymer av varor och tjänster som kommissionen kan köpa för att antingen hålla i lager eller dela ut, och som ökar den administrativa komplexiteten och fördröjer solidaritetsbaserade insatser som görs för att hantera akuta behov.
Förslaget behandlades i Europeiska unionens råds arbetsgrupper för skattefrågor i slutet av våren och början av sommaren 2021. En del av medlemsstaterna, inklusive Finland, ansåg att tillämpningsområdet för kommissionens förslag var för omfattande (E 49/2021 rd, U 22/2021 rd). Ordförandelandet föreslog slutligen att förslaget ska begränsas till covid-19-pandemin och att bestämmelserna om det elektroniska intyget om undantag från skatteplikt ska strykas ur förslaget. Rådet antog den 13 juli 2021 rådets direktiv (EU) 2021/1159 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller tillfälliga undantag för import och vissa leveranser, med anledning av covid-19-pandemin, nedan köpe- och gåvodirektivet eller direktivet.
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa köpe- och gåvodirektivet. De ska tillämpa dessa bestämmelser retroaktivt från och med den 1 januari 2021. Genomförandet av direktivet förutsätter att mervärdesskattelagen (1501/1993) ändras.
Propositionen har beretts vid finansministeriet och utlåtande om den har begärts av de myndigheter, intresseorganisationer inom näringslivet och aktörer som är centrala med tanke på propositionen samt av Ålands landskapsregering. Bakgrundsmaterialet till regeringens proposition finns tillgängligt på adressen valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod VM102:00/2021.
2
EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll
2.1
EU-rättsaktens målsättning
Syftet med köpe- och gåvodirektivet är enligt direktivets ingress att bekämpa den pågående covid-19-krisen genom att införa ett undantag från mervärdesskatteplikt för inköp av varor och tjänster som görs av kommissionen eller av en byrå eller ett organ som inrättats enligt unionsrätten, när dessa ska utföra sina uppgifter i syfte att hantera covid-19-pandemin. På detta sätt säkerställs det att åtgärder som vidtas inom olika unionsinitiativ i ett läge med covid-19-pandemi inte försvåras av mervärdesskattebelopp som inte kan återkrävas av unionens institutioner, eller av därmed sammanhängande efterlevnadsbörda till följd av skyldigheter att registrera sig för mervärdesskatt. Om mervärdesskatt skulle betalas för transaktioner i samband med åtgärder skulle enligt ingressen värdefulla resurser gå förlorade, vilket skulle leda till att färre varor och tjänster skulle tillhandahållas medlemsstaterna.
Enligt direktivets ingress är de nuvarande bestämmelserna på mervärdesskatteområdet inte tillräckliga för att uppnå målet att stärka kampen mot covid-19-pandemin.
Mervärdesskattedirektivet innehåller bestämmelser enligt vilka undantagna från skatteplikt är bland annat import av varor som görs av, och leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster till Europeiska unionen eller organ som inrättats av Europeiska unionen och för vilka protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (protokollet) gäller, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom protokollet och avtalen om dess genomförande eller avtalen om deras säte och i den mån detta inte leder till snedvridning av konkurrensen. Detta undantag från skatteplikt gäller dock endast inköp som görs för tjänstebruk och omfattar inte situationer där varor och tjänster köps in av unionsorgan i syfte att hantera en krissituation som orsakats av covid-19-pandemin, i synnerhet om syftet är att kostnadsfritt ställa dem till förfogande för medlemsstater eller tredje parter, till exempel nationella myndigheter eller institutioner. Inte heller rådets direktiv (EU) 2020/2020 (Rådets direktiv (EU) 2020/2020 av den 7 december 2020 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller tillfälliga åtgärder avseende mervärdesskatt tillämpliga på covid-19-vacciner och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 med anledning av covid-19-pandemin) är tillräckligt för att uppnå målet eftersom det endast för en begränsad tidsperiod tillåter medlemsstaterna att tillämpa reducerade skattesatser på tillhandahållande av medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 eller på tillhandahållande av tjänster som nära sammanhänger med sådana produkter eller att bevilja undantag med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av covid-19-vacciner och medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 eller tillhandahållande av tjänster som nära sammanhänger med sådana vacciner och produkter.
Enligt direktivets ingress finns det ett brådskande behov av omedelbara åtgärder. Enligt ingressen bör de undantag som införs tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021 för att undvika att de åtgärder som vidtas för att hantera effekterna av covid-19-pandemin förlorar sin verkan. Till exempel inom ramen för det krisstödsinstrument som inrättats genom rådets förordning (EU) 2020/521 (Rådets förordning (EU) 2020/521 av den 14 april 2020 om aktivering av krisstöd enligt förordning (EU) 2016/369 och om ändring av dess bestämmelser med hänsyn till covid-19-utbrottet) pågår redan de åtgärder som skulle kunna omfattas av det ny undantaget från skatteplikt. Justeringar som krävs med avseende på transaktioner som redan beskattats skulle kunna göras genom användning av redan införda korrigeringsmekanismer, till exempel genom en efterföljande mervärdesskattedeklaration.
2.2
EU-rättsaktens huvudsakliga innehåll
Skattefrihet vid import
Genom artikel 1 i köpe- och gåvodirektivet fogades ett nytt led till artikel 143.1 i mervärdesskattedirektivet som gäller skattefria importer. Enligt det nya ledet fb ska medlemsstaterna undanta från skatteplikt import av varor som görs av kommissionen eller av en byrå eller ett organ som har inrättats enligt unionsrätten, om kommissionen, en sådan byrå eller ett sådant organ importerar dessa varor vid utförandet av uppgifter som den eller det tilldelats enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin, såvida inte de importerade varorna, antingen direkt eller vid en senare tidpunkt, används av kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ för vidare leveranser mot ersättning.
Till artikel 143 i mervärdesskattedirektivet fogades också en ny 3 punkt enligt vilken, när villkoren för undantaget enligt punkt 1 fb upphör att vara tillämpliga, ska kommissionen eller den byrå eller det organ som berörs underrätta den medlemsstat i vilken undantaget tillämpades, och importen av dessa varor ska vara föremål för mervärdesskatt på de villkor som gällde vid den tidpunkten.
Skattefrihet vid leverans av varor och tillhandahållande av tjänster
Skattefriheten gäller utöver de ovannämnda importerna också leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ. Bestämmelserna om dessa skattefriheter fogades till det nya ledet i artikel 151.1 första stycket i mervärdesskattedirektivet genom artikel 1 i köpe- och gåvodirektivet. Enligt det nya ledet ab ska medlemsstaterna undanta från skatteplikt leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till kommissionen eller en byrå eller ett organ som har inrättats enligt unionsrätten, om kommissionen, en sådan byrå eller ett sådant organ köper in dessa varor eller tjänster vid utförandet av uppgifter som den eller det tilldelats enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin, såvida inte de inköpta varorna och tjänsterna antingen direkt eller vid en senare tidpunkt används av kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ för vidare leveranser eller vidare tillhandahållanden mot ersättning.
Enligt artikel 151.1 andra stycket i mervärdesskattedirektivet ska undantagen i första stycket inom de gränser som fastställs av värdmedlemsstaten gälla till dess att gemensamma skatteregler är införda. Punkten ändrades för tydlighetens skull så att den inte gäller de undantag som anges i led ab. Medlemsstaterna kan således inte fastställa några begränsningar för tillämpningen av den nya skattebefrielsen.
Enligt artikel 151.2 i mervärdesskattedirektivet får undantaget när det gäller varor som inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten. Inga ändringar gjordes i punkten.
På motsvarande sätt som i fråga om bestämmelserna om import ovan fogades det till artikel 151 i mervärdesskattedirektivet en ny 3 punkt enligt vilken när villkoren för undantaget enligt punkt 1 första stycket ab upphör att vara tillämpliga ska kommissionen eller den byrå eller det organ som berörs och som tog emot den undantagna leveransen eller det undantagna tillhandahållandet underrätta den medlemsstat i vilken undantaget tillämpades, och leveransen av dessa varor eller tillhandahållandet av dessa tjänster ska vara föremål för mervärdesskatt på de villkor som gällde vid den tidpunkten.
Införlivande
Enligt artikel 2 i köpe- och gåvodirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. De ska tillämpa de åtgärder som föreskrivs i artikel 1 i direktivet från och med den 1 januari 2021.
3
Nuläge och bedömning av nuläget
3.1
Import och gemenskapsinterna förvärv som utförs av kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ samt försäljning av varor och tjänster till dem
Rörelsemässig försäljning av varor och tjänster i Finland till kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ för sådana ändamål som avses i köpe- och gåvodirektivet är för närvarande mervärdesskattepliktig, om inte någon särskild bestämmelse om skattefrihet är tillämplig på försäljningen. På motsvarande sätt är import och gemenskapsinterna förvärv av varor som gjorts i Finland av kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ för sådana ändamål som avses i köpe- och gåvodirektivet mervärdesskattepliktig, om inte någon särskild bestämmelse om skattefrihet är tillämplig på transaktionen.
Mervärdesskatt betalas till exempel inte på försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster eller vissa nyttigheter i anslutning till hälso- och sjukvården. Skatt betalas inte heller under vissa förutsättningar på import av varor som förvärvats för officiellt bruk av ett sådant organ inom Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen som omfattas av protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier eller på försäljning av varor och tjänster till ett sådant organ beläget i en annan medlemsstat. I fråga om ett sådant organ i Finland har undantaget från skatteplikt för förvärv som är avsedda för officiellt bruk genomförts med hjälp av återbäringsrätt. Dessutom omfattas försäljning och gemenskapsinterna förvärv av varor som direkt hänför sig till förhindrande, testning eller behandling av smitta med anledning av covid-19-epidemin under vissa förutsättningar av nollskattesats när köparen av varorna är en producent av offentliga hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster, en statlig organisation, en organisation som godkänts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, ett sådant allmännyttigt samfund som avses i 4 § i mervärdesskattelagen eller en sådan aktör som utan vederlag överlåter varorna till en sådan aktör som avses ovan. Med nollskattesatsen kompletteras den skattefrihet som tillämpas på import av dessa varor och som baserar sig på kommissionens temporära beslut (EU) 2020/491 om befrielse från importtullar och mervärdesskatt som beviljas för import av varor som krävs för att bekämpa effekterna av covid-19-utbrottet under 2020. Tillämpningen av beslutet har sedermera förlängts. Även nollskattesatsen tillämpas temporärt.
Försäljning av varor till andra medlemsstater är under vissa förutsättningar skattefri gemenskapsintern försäljning. Transaktionen beskattas då som gemenskapsinternt varuförvärv i den medlemsstat där transporten upphörde. Om förvärvaren är en näringsidkare vars verksamhet inte i den egna staten till någon del berättigar till avdrag eller återbäring eller en juridisk person som inte är näringsidkare, beskattas transaktionen under vissa förutsättningar i enlighet med bestämmelserna om distansförsäljning av varor i stället för enligt bestämmelserna om gemenskapsintern försäljning och gemenskapsinterna förvärv. Säljaren är skattskyldig för distansförsäljning av varor. En försäljare som bedriver distansförsäljning har möjlighet att registrera sig i ett särskilt system för mervärdesskatt i en medlemsstat, varvid deklarations- och betalningsskyldigheterna sköts centraliserat via denna medlemsstat.
Mervärdesskattelagen innehåller bestämmelser som baserar sig på mervärdesskattedirektivet och som anger när försäljning av varor eller tjänster, gemenskapsinterna varuförvärv och import av varor sker i Finland, det vill säga när de beskattas i Finland.
Skattskyldigheten vid försäljning av en vara eller tjänst leder till en skyldighet att registrera sig som mervärdesskattskyldig, att lämna in en skattedeklaration och att betala skatteperiodens skatt. Gemenskapsinterna förvärv av en vara i Finland medför också en motsvarande registrerings-, deklarations- och betalningsskyldighet eller åtminstone en registrerings- och deklarationsskyldighet. Också gemenskapsinterna försäljningar i Finland medför registrerings- och deklarationsskyldighet. Om importören är en juridisk person som inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga eller om importören är en fysisk person till vars affärsverksamhet importen inte hänför sig, betalas mervärdesskatten på importen till Tullen i samband med importen.
3.2
Intyg över befrielse från skatt
I artikel 51 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, nedan genomförandeförordningen för mervärdesskattedirektivet, föreskrivs det om ett intyg om undantag från skatteplikt för transaktioner som är undantagna från skatteplikt enligt artikel 151 i mervärdesskattedirektivet, det vill säga även de skattefria försäljningar som föreslås i propositionen.
Enligt artikel 51.1 i genomförandeförordningen för mervärdesskattedirektivet, ska om mottagaren av en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster är etablerad inom gemenskapen men inte i den medlemsstat där leveransen eller tillhandahållandet äger rum, intyget om undantag från mervärdesskatte- och/eller punktskatteplikt som fastställs i bilaga II till förordningen, med förbehåll för de förklarande anmärkningarna i bilagan till intyget, tjäna som en bekräftelse på att transaktionen är berättigad till ett sådant undantag enligt artikel 151 i direktiv 2006/112/EG. Vad gäller användningen av detta intyg får medlemsstaten där mottagaren av varorna eller tjänsterna är etablerad bestämma om antingen ett gemensamt intyg om undantag från mervärdesskatte- och punktskatteplikt eller två separata intyg ska användas.
Enligt artikel 51.2 ska det intyg som anges i artikel 51.1 stämplas av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. Om varorna eller tjänsterna är avsedda för officiellt bruk får emellertid medlemsstaterna, på villkor som de fastställer, ge mottagaren dispens från kravet på att få intyget stämplat. Denna dispens får dras tillbaka i händelse av missbruk. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om vilken kontaktpunkt som har utsetts för att ange de myndigheter som ansvarar för att stämpla intyget och i vilken omfattning de ger dispens från kravet på att intyget ska stämplas. Kommissionen ska informera övriga medlemsstater om de uppgifter som har mottagits från medlemsstaterna.
Enligt artikel 51.3 ska leverantören eller tillhandahållaren, om direkt undantag från skatteplikt tillämpas i den medlemsstat där leveransen eller tillhandahållandet äger rum, införskaffa ett sådant intyg som avses i artikel 51.1 från mottagaren av varorna eller tjänsterna och behålla intyget som en del av sina räkenskaper. Om undantaget beviljas i form av en återbetalning av mervärdesskatt enligt artikel 151.2 i mervärdesskattedirektivet, ska intyget bifogas den ansökan om återbetalning som lämnas till den berörda medlemsstaten.
I statsrådets förordning om mervärdesskatten (1356/2016), nedan mervärdesskatteförordningen, föreskrivs det om sätten att påvisa skattefrihet vid internationell handel. I 3 § 1 mom. i mervärdesskatteförordningen föreskrivs bland annat att säljaren av skattefria varor och tjänster ska ha en skriftlig bekräftelse från den behöriga myndigheten i den stat där en institution inom Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen är placerad, på att sådan försäljning av varorna och tjänsterna är skattefri eller att förvärvet av dem berättigar till återbäring av skatt när försäljningen sker i placeringsstaten. I fråga om förvärv som görs av Europeiska unionens eller Europeiska atomenergigemenskapens institutioner och deras personal ges fastställelsen av institutionen i fråga.
5
Remissvar
Propositionsutkastet var på remiss från den 26 augusti till den 23 september 2021. Utlåtanden begärdes av social- och hälsovårdsministeriet, utrikesministeriet, Tullen, Skatteförvaltningen, Ålands landskapsregering, Finlands näringsliv rf, Finsk handel rf, Centralhandelskammaren, Suomen Veroasiantuntijat ry, Företagarna i Finland rf och Skattebetalarnas Centralförbund rf.
Största delen av remissinstanserna hade inget att anmärka på propositionen.
Utrikesministeriet konstaterade att det vore motiverat att ge Europeiska unionens institutioner befogenheten enligt mervärdesskatteförordningen att själva fastställa giltigheten för de förutsättningar för skattefrihet som avses i propositionen. Detta förslag av utrikesministeriet beaktas vid beredningen av ändringen av mervärdesskatteförordningen. Utrikesministeriet konstaterade i fråga om den föreslagna 94 § 1 mom. 25 punkten som gäller import att mervärdesskattefrihet enligt dess uppfattning följer utan en särskild bekräftelse från utrikesministeriet av att importen för en institution inom Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen är skattefri, vilken institutionen själv fastställer med stöd av 44 § 2 mom. i tullagen (304/2016). Den bestämmelse i tullagen som utrikesministeriet hänvisar till gäller varor som är tullfria och skattefria med stöd av andra bestämmelser än de som föreslås i propositionen. I fråga om den i propositionen föreslagna skattefriheten vid import av varor uppställer mervärdesskattedirektivet inte någon skyldighet att fastställa förutsättningarna för skattefrihet vid import.
Centralhandelskammaren ansåg att det förslag som ingår i 38 d § 3 mom., om att säljaren ska betala mervärdesskatt när kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ använder varorna eller tjänsterna för andra ändamål, är problematiskt ur säljarens synvinkel, även om det i utkastet till proposition inte förutses att några praktiska tillämpningssituationer kommer att uppstå. Centralhandelskammaren föreslog att det ska föreskrivas om skattskyldigheten på motsvarande sätt som i det föreslagna 94 § 3 mom. som gäller import. Om försäljaren åläggs en skattskyldighet bör det enligt Centralhandelskammaren dessutom föreskrivas var försäljaren får information om en ändring av användningsändamålet, huruvida försäljaren ska utfärda en mervärdesskattepliktig faktura för ett EU-organ samt när mervärdesskatten ska betalas och enligt skattesatsen för vilken tidpunkt. Vid beredningen stannade man för att föreslå skattskyldighet för kommissionen eller den EU-byrå eller det EU-organ som berörs, vilket är förenligt med den betalningsskyldighet som ålagts en organisation eller en person som är berättigad till skattebefrielse enligt bilaga II till genomförandeförordningen för mervärdesskattedirektivet. Den föreslagna bestämmelsen preciserades i fråga om tidpunkten för när skyldigheten att betala skatt uppkommer och i fråga om den skattesats som tillämpas. Centralhandelskammarens konstaterande om att man i propositionen bör förtydliga skattebehandlingen av förskottsbetalningar som eventuellt har flutit in före ikraftträdandet har dessutom beaktats i motiveringen till propositionen.
6
Specialmotivering
3 §. I paragrafen föreskrivs det om en nedre gräns som baserar sig på omsättningen för beskattning av verksamhet i liten skala. I 2 mom. räknas de skattefria försäljningar upp som tas i beaktande vid beräkningen av omsättningen i euro under räkenskapsperioden för verksamhet i liten skala. Till momentet fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §, enligt vars 1 mom. skatt inte betalas på försäljning av varor och tjänster till Europeiska kommissionen eller till en byrå eller ett organ som inrättats med stöd av unionsrätten när kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ köper varorna eller tjänsterna i fråga vid utförandet av dess uppgifter enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin. Bestämmelsen är förenlig med artikel 288 i mervärdesskattedirektivet.
18 b §. I 1 mom. räknas de situationer upp där överföringen av varor till en annan medlemsstat inte anses vara sådan försäljning av varor som avses i 18 a §. Enligt 1 mom. 5 punkten anses en vara inte ha blivit såld så som avses i 18 a §, om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan till en annan medlemsstat för genomförande av sådan försäljning som nämns i 63 § 3 mom. eller i 19 a, 70, 72 a eller 72 d §. Till 1 mom. 5 punkten fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §. Bestämmelsen är förenlig med artikel 17.2 e i mervärdesskattedirektivet.
26 b §. I 1 mom. räknas de situationer upp där överföring av varor från en annan medlemsstat inte betraktas som ett sådant gemenskapsinternt förvärv som avses i 26 a § 2 mom. Enligt 1 mom. 5 punkten anses en vara inte ha blivit förvärvad så som avses i 26 a § 2 mom., om näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan för genomförande av sådan försäljning som nämns i 70, 72 a eller 72 d §. Till 1 mom. 5 punkten fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §. Bestämmelsen är förenlig med artikel 17.2 e i mervärdesskattedirektivet.
26 c §. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för ett gemenskapsinternt förvärv av en vara. Enligt 3 mom. 1–3 punkten är det inte fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, om skatt inte skulle betalas på försäljning av varan med stöd av 58 § eller 70 § 1 mom. 6–8 punkten, om försäljningen skulle ske i Finland, om förvärvet av varan skulle berättiga till återbäring enligt 127 §, om försäljningen skulle ske i Finland, eller om förvärvaren är en internationell organisation eller dess personal, som enligt avtalet om grundande av organisationen eller värdlandsöverenskommelsen skulle ha rätt till återbäring för den skatt som ingår i förvärvet, om försäljningen skulle ske i Finland. I dessa situationer uppstår det i Finland inte heller någon registrerings- och deklarationsskyldighet i fråga om mervärdesbeskattningen för den som förvärvar varan.
Till 3 mom. 1 punkten fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §. Således är det inte fråga om ett gemenskapsinternt förvärv av en vara när skatt inte skulle betalas på försäljning av varan med stöd av den föreslagna 38 d §, om försäljningen skulle ske i Finland. Bestämmelsen befriar sådana förvärv som gjorts i Finland från andra medlemsstater av kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ från mervärdesskatt och registreringsskyldighet. Bestämmelsen är förenlig med artikel 3.1 a i mervärdesskattedirektivet.
Enligt 72 b § 3 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen är det inte fråga om gemenskapsintern försäljning när köparens förvärv inte med stöd av en bestämmelse som i medlemsstaten i fråga motsvarar 26 c § 3 mom. utgör ett skattepliktigt gemenskapsinternt förvärv. Det är således inte nödvändigt att införa någon särskild bestämmelse om undantag från skatteplikt för försäljning av varor som avses i köpe- och gåvodirektivet när det gäller gemenskapsintern försäljning. Bestämmelserna i 72 b § 3 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen motsvarar artikel 139.1 i mervärdesskattedirektivet.
Vissa varor och tjänster som säljs i syfte att hantera covid-19-pandemin
38 d §. Det föreslås att det till mervärdesskattelagen fogas en ny 38 d §, i vars 1 mom. det föreskrivs om skattefrihet vid försäljning till kommissionen eller till en EU-byrå eller ett EU-organ i syfte att hantera covid-19-pandemin. Före paragrafen läggs det till en ny mellanrubrik. Bestämmelsen motsvarar artikel 151.1 första stycket ab i mervärdesskattedirektivet som fogats till mervärdesskattedirektivet genom köpe- och gåvodirektivet.
Enligt 2 mom. ska bestämmelser om sätten att visa de i 1 mom. avsedda förutsättningarna för skattefrihet utfärdas genom förordning av statsrådet. Mervärdesskatteförordningen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för vissa skattefriheter vid internationell handel. Till förordningen fogas bestämmelser av vilka det framgår hur förutsättningarna för skattefrihet enligt den föreslagna 38 d § ska visas.
I 3 mom. föreskrivs det om de situationer där kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ använder sådana varor eller tjänster som sålts skattefritt med stöd av det föreslagna 1 mom. för andra ändamål än det som avses i det föreslagna 1 mom. Detta innebär närmast en situation där kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ säljer de varor eller tjänster som de köpt vidare mot vederlag. Sådana situationer förekommer inte i praktiken. I en sådan situation ska kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ underrätta Skatteförvaltningen om saken och betala mervärdesskatt på varorna eller tjänsterna beräknat på basis av inköpspriset eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris enligt den skattesats som fastställs med stöd av 84, 85, 85 a eller 85 b § och som tillämpas vid den tidpunkt då varorna eller tjänsterna börjar användas för andra ändamål. Bestämmelsen motsvarar artikel 151.3 i mervärdesskattedirektivet som fogats till mervärdesskattedirektivet genom köpe- och gåvodirektivet.
71 §. I paragrafen räknas de situationer upp där försäljningen av vissa tjänster i anslutning till utrikeshandeln i Finland är skattefri. Enligt 12 punkten betalas skatt inte på förmedling av varor eller tjänster som med stöd av 58 §, 59 § 4 punkten, 70, 70 b, 71 eller 72 d § säljs skattefritt. Till 12 punkten fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §. Således betalas skatt inte heller på förmedling av varor och tjänster som säljs skattefritt med stöd av den föreslagna 38 d §. Bestämmelsen är förenlig med artikel 153 i mervärdesskattedirektivet.
94 §. I paragrafen föreskrivs det om skattefrihet för varor som importeras. Till 1 mom. fogas en ny 25 punkt enligt vilken import av varor som görs av Europeiska kommissionen eller av en byrå eller ett organ som inrättats med stöd av unionsrätten är skattefri, när kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ importerar varorna i fråga vid utförandet av dess uppgifter enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin, utom om varorna används av kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ för återförsäljning mot vederlag. Bestämmelsen motsvarar artikel 143.1 fb i mervärdesskattedirektivet som fogats till mervärdesskattedirektivet genom köpe- och gåvodirektivet.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. där det föreskrivs om de situationer där kommissionen eller en EU-byrå eller ett EU-organ använder sådana varor som importerats skattefritt med stöd av den föreslagna 1 mom. 25 punkten för andra ändamål än det som avses i den föreslagna punkten. Detta innebär närmast en situation där kommissionen eller en EU-byrå eller EU-organ säljer de varor som de importerat vidare mot vederlag. Sådana situationer förekommer inte i praktiken. I en sådan situation ska kommissionen eller den berörda EU-byrån eller EU-organet underrätta skattemyndigheten, det vill säga Skatteförvaltningen eller Tullen, om saken och betala mervärdesskatt enligt den skattesats som gäller den dag då varorna börjar användas för andra ändamål på grundval av den typ av varor och det värde som skattemyndigheten har fastställt eller godkänt den dagen. Bestämmelsen motsvarar artikel 143.3 i mervärdesskattedirektivet som fogats till mervärdesskattedirektivet genom köpe- och gåvodirektivet. Bestämmelser om den behöriga skattemyndigheten vid import finns i 16 kap. i lagen.
122 §. I paragrafen föreskrivs det om utländska näringsidkares rätt att som återbäring få den skatt som ingår i förvärv som den utländska näringsidkaren gjort i Finland. Enligt 1 mom. 2 punkten har en utländsk näringsidkare rätt att få återbäring för den i förvärvet inkluderade mervärdesskatten för en vara eller en tjänst, om näringsidkaren inte har fast driftställe i Finland från vilket affärstransaktioner genomförs och om han inte i form av affärsverksamhet bedriver annan säljning av varor och tjänster i Finland än sådan försäljning av transporttjänster och stödtjänster till dessa som är skattefri med stöd av 71, 72 d eller 72 h §. Till 1 mom. 2 punkten fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §. Bestämmelsen är förenlig med artikel 3 b i i rådets direktiv 2008/9/EG om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat.
131 §. I paragrafen föreskrivs det om en näringsidkares rätt att få återbäring för sådana försäljningar på vilka näringsidkaren inte betalar skatt i Finland. Till 1 mom. 1 punkten fogas en hänvisning till 38 d § om skattefrihet för varor och tjänster som säljs till kommissionen eller till en EU-byrå eller ett EU-organ. Sådana företag som idkar skattefri försäljning av varor eller tjänster enligt förslaget har därmed rätt att som återbäring få tillbaka den skatt som inkluderats i förvärv i anslutning till försäljningen. Bestämmelsen är förenlig med artikel 169 i mervärdesskattedirektivet.
132 §. I paragrafen föreskrivs det om det inbördes förhållandet mellan rätten till återbäring enligt olika bestämmelser i mervärdesskattelagen i fråga om utlänningar. Enligt paragrafen har en utlänning inte rätt att få återbäring enligt 131 eller 131 a § för förvärv i fråga om vilka han har rätt till återbäring enligt 122 eller 122 a §. Detta tillämpas enligt paragrafen dock inte om en utlänning som tillhandahåller sådana skattefria transporttjänster och stödtjänster till dessa som avses i 71, 72 d eller 72 h § för denna sin verksamhet i Finland har införts i registret över mervärdesskattskyldiga. I så fall är han endast berättigad till återbäring enligt 131 eller 131 a §. Till paragrafen fogas en hänvisning till den föreslagna 38 d §.
209 b §. I paragrafen föreskrivs det om skyldigheten att ge en faktura och räknas de försäljningar upp som en faktura ska ges över. I 1 mom. 2 punkten räknas sådana skattefria försäljningar upp som berättigar till återbäring av den skatt som ingår i köpen. Rätten till återbäring gäller enligt den ändring som föreslås i 131 § också sådan skattefri försäljning som det föreskrivs om 38 d § i lagförslaget. Därför fogas till 1 mom. 2 punkten en hänvisning till den föreslagna 38 d § och skyldigheten att ge faktura gäller därför också sådan skattefri försäljning som avses i 38 d §.