1.1  Bakgrund

Rådet antog den 19 december 2019 direktiv (EU) 2020/262 om allmänna regler för punktskatt (omarbetning), nedan punktskattedirektivet, som ersätter rådets direktiv 2008/118/EG. Samtidigt antogs rådets förordning (EU) 2020/261 om ändring av förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter vad gäller innehållet i elektroniska register, nedan förordningen om administrativt samarbete. Dessutom antogs Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (omarbetning), nedan datoriseringsbeslutet. 

Dessa lagstiftningsåtgärder offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 27 februari 2020, EUT L 58. Vidare antogs den 23 april 2021 en annan teknisk förordningsändring (EU) 2021/774 som gäller förordning (EU) nr 389/2012. Ändringen publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 12 maj 2021, EUT L 167. Lagstiftningsåtgärderna tillämpas huvudsakligen från och med den 13 februari 2023. 

Lagstiftningsåtgärderna grundar sig på artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken rådet enhälligt i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter att ha hört Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén ska anta bestämmelser om harmonisering av medlemsstaternas regler inom området för indirekt beskattning. 

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten

Det förslag till nytt punktskattedirektiv som kommissionen lade fram för rådet i maj 2018 baserade sig på en rapport om punktskattedirektivet 2008/118/EG, som blev klar i april 2017. Utifrån rapporten utarbetades rådets slutsatser som antogs i december 2017. Direktivförslaget baserar sig på de förbättringsförslag som lades fram i rapporten och i rådets slutsatser. På grundval av kommissionens rapport och rådets slutsatser var medlemsstaterna generellt sett nöjda med punktskattedirektivet och det datoriserade systemet EMCS (Excise Movement and Control System). Förbättringsförslagen gällde harmonisering av punktskatte- och tullförfaranden, punktskattepliktiga produkter som frisläppts för konsumtion och därmed redan beskattats en gång i EU: integrering av interna flyttningar i ett datoriserat system och vissa andra ändringar. Dessutom ansågs det att direktivet som helhet bör förtydligas och uppdateras. Således föreslogs det att punktskattedirektivet omarbetas. I samband med direktivförslaget lade kommissionen dessutom fram förslag till ändring av artikel 19 i förordningen om administrativt samarbete samt till datoriseringsbeslutet. 

Förslagen behandlades flera gånger i rådets skattearbetsgrupp mellan juni 2018 och mars 2019. Medlemsstaterna understödde en utvidgning av det datoriserade systemet i enlighet med kommissionens nuvarande förslag samt uppdatering och förtydligande av procedurbestämmelserna i direktivet. Förslagen godkändes under Finlands EU-ordförandeskap i december 2019. 

Kommissionens förslag finns tillgängliga på kommissionens webbplats, COM (2018) 346 final, COM (2018) 349 final, COM (2018) 341 final och COM (2021) 28 final. 

En skrivelse från statsrådet om de nämnda förslagen har lämnats till riksdagen (U 62/2018 rd). Stora utskottet godkände riksdagens ståndpunkt (StoURS 91/2018 rd) och omfattade statsrådets ståndpunkt i enlighet med finansutskottets ställningstagande. När det gäller artikel 19 i förordningen om administrativt samarbete gav kommissionen dessutom ett kompletterande ändringsförslag separat i februari 2021. Statsrådets skrivelse (U 18/2021 rd) om förslaget har lämnats till riksdagen. Stora utskottet godkände riksdagens ståndpunkt (StoURS 13/2021 rd). Utskottet omfattade statsrådets ståndpunkt i enlighet med finansutskottets ställningstagande. 

De nationella beredningsdokumenten för EU-rättsakter finns till påseende på riksdagens webbplats U 62/2018 rd och U 18/2021 rd. 

Beredningen av propositionen

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Beredningen har gjorts i samarbete med Skatteförvaltningen. Propositionen var på remiss mellan den 2 juli och den 20 augusti 2021 och utlåtanden om den har begärts av de viktigaste intressentgrupperna. Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten under adressen https://valtioneuvosto.fi/sv/projekt med identifieringskod VM204:00/2020. 

2.1  Målsättning

De grundläggande principerna för punktbeskattningen har i EU harmoniserats i punktskattedirektivet. I det fastställs ett allmänt system för punktskatter på tobaksvaror, alkoholdrycker och energiprodukter och det handlar i synnerhet om produktion, lagring och flyttning av punktskattepliktiga produkter mellan medlemsstaterna. Det huvudsakliga syftet med punktskattedirektivet är att möjliggöra fri rörlighet för produkter inom EU och samtidigt säkerställa att punktskatterna tas ut på rätt sätt i medlemsstaterna. Skattskyldighet uppkommer i den medlemsstat där produkterna frisläpps för konsumtion. 

Bestämmelserna i punktskattedirektivet är detaljerade och till stor del mycket tekniska. Medlemsstaterna ges endast lite spelrum när det gäller genomförandet. På nationell nivå fattas dock beslut om verkställandet av beskattningen, såsom storleken på de säkerheter som ska ställas samt deklaration, betalning och uppbörd av skatt. Huvudsyftet med det omarbetade direktivet är att utvidga det elektroniska förfarandet för flyttning av punktskattepliktiga varor så att den inre marknaden fungerar smidigare och så att övervakningen samtidigt kan förbättras för att förebygga bedrägerier och så att pappersdokument nästan helt och hållet kan avskaffas. Samtidigt förenklas de administrativa förfaranden som EU-myndigheter, nationella myndigheter och aktörer måste följa. Målet med reformen är att förfarandena ska öka aktörernas administrativa börda så lite som möjligt. 

Andra mål är att skapa klarhet i situationer i samband med flyttning av produkter på vilka både punktskattelagstiftningen och tullagstiftningen tillämpas. Detta förutsätter att vissa bestämmelser anpassas till de ändringar som gjorts i förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, nedan tullkodexen. I övrigt är målet att förtydliga och uppdatera direktivet i sin helhet så att direktivets allmänna struktur och innehåll förblir oförändrade. 

Enligt en rapport från kommissionen kommer budgetkonsekvenserna av utveckling och drift av det datoriserade systemet täckas av de anslag i Fiscalis-programmets budget som redan har fastställts i den officiella finansieringsplanen. Det behövs inga tilläggsanslag från EU:s budget. De föreslagna förenklingarna väntas ge årliga fördelar, främst genom automatisering eller harmonisering av förfarandena. Kostnader uppskattas i någon mån uppstå för utvecklingen av datatekniska system och för registreringen av aktörer i automatiserade förfaranden. 

2.2  Propositionens huvudsakliga innehåll

2.3  Beslut om datorisering och ändringar i förordningen om administrativt samarbete

Utvidgningen av det datoriserade systemet har också krävt en förnyelse av datoriseringsbeslutet. Dessutom måste förordningen om administrativt samarbete ändras i fråga om den elektroniska databasen. När flyttningen av produkter som frisläppts för konsumtion i fortsättningen sker inom ramen för det datoriserade systemet har det elektroniska registret över punktskatteskyldiga utvidgats till att gälla de aktörer som sänder och mottar produkter som frisläppts för konsumtion mellan medlemsländerna. Uppgifter om nya typer av aktörer ska registreras både i det nationella registret och i det register som förs av kommissionen. Det föreslås att både flyttningen av produkter och utbytet av information mellan medlemsstaternas myndigheter i fortsättningen ska ske inom ramen för det datoriserade systemet. 

Datoriseringsbeslutet och ändringarna i förordningen är direkt tillämpliga. De medför inga ändringar i lagstiftningen, utan endast systemändringar. 

3.1  Punktskattelagen

Punktskattedirektivet har genomförts i Finland genom punktskattelagen (182/2010). I punktskattelagen bestäms om det förfarande som ska iakttas vid punktbeskattning, skattskyldighet, skattefrihet och övervakning. Materiella bestämmelser om punktskatter finns i huvudsak i de produktspecifika punktskattelagarna, vilka också innehåller bestämmelser om förfarandena för de enskilda skatteslagen. 

I EU tas harmoniserade punktskatter ut på flytande bränslen, elström, naturgas, stenkol, alkohol och alkoholdrycker samt på tobaksprodukter. Bestämmelser om grunderna för hur skatten bestäms, minimiskattenivåerna och skattefrihet i fråga om de harmoniserade skatterna finns i de direktiv som gäller respektive skatteslag. Punktskattedirektivet gör det möjligt att under vissa förutsättningar nationellt påföra punktskatt även på andra produkter. I Finland tas punktskatt ut nationellt på läskedrycker, dryckesförpackningar, tallolja, torv, cigarrettpapper och vätska för elektroniska cigarretter. 

Utgångspunkten för punktbeskattningen är territorialprincipen, enligt vilken varje medlemsstat i Europeiska unionen beskattar konsumtion som äger rum på dess område. Punktskattepliktiga produkter kan tillverkas, bearbetas, förvaras och flyttas skattefritt inom ramen för ett uppskovsförfarande. Syftet med förfarandet är att underlätta den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna innan de frisläpps för konsumtion. Eftersom produkter kan flyttas skattefritt under ett uppskovsförfarande krävs det övervakning för att trygga skatteinkomsterna. 

Åland hör inte till EU:s skatteområde. Bestämmelser om de undantag som beror på skattegränsen mellan Åland och övriga Finland finns i lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996). Med undantag av skattegränsen tillämpas i Åland samma skattegrunder och samma punktskattesystem som i övriga Finland. 

Skatteförvaltningen svarar för verkställande av punktbeskattning, allmän skattekontroll och andra myndighetsuppgifter i anslutning till punktbeskattningen. Tullen tar dock i vissa fall som gäller import ut punktskatt genom ett förtullningsbeslut och i enlighet med procedurbestämmelserna om tullförfarande. I dessa fall tillämpas tullagstiftningen även på ändringssökande. Bestämmelser om tullförfaranden finns i tullkodexen och i den kompletterande nationella tullagen (304/2016). De materiella grunderna för påförandet av punktskatt ska emellertid bestämmas enligt punktskattelagstiftningen. I praktiken tas punktskatt ut i samband med förtullningen främst på små försändelser från länder utanför EU och produkter som resenärer har med sig från länder utanför EU och för vilka punktskatt ska tas ut. Tullen har också till uppgift att utöva tillsyn över all punktbeskattning, vilket omfattar bl.a. tillsynen över resandeinförseln. Tullen svarar även för brottsutredning i samband med punktbeskattningen. 

Beskattnings- och skatteuppbördsförfarandena samt systemen för sökande av ändring och påföljdssystemen i fråga om punktbeskattningen och bilbeskattningen harmoniserades vid ingången av 2021 med de förfaranden som gäller de andra skatter som Skatteförvaltningen tar ut. Syftet var att förenkla och förtydliga skattelagstiftningen och därigenom lätta på de skattskyldigas regleringsbörda och effektivisera Skatteförvaltningens verksamhet. Syftet var dessutom att göra det möjligt att ta i bruk Skatteförvaltningens nya datasystem också inom punktbeskattningen och bilbeskattningen, med avsikt att uppnå besparingar i kostnaderna för datasystemen på längre sikt. Samtidigt ändrades punktskatterna till skatter som betalas på eget initiativ. Skatteförvaltningen verkställer inte längre punktbeskattningen på basis av den skattskyldiges deklaration, utan den skattskyldige ska uppge det skattebelopp som ska betalas för skatteperioden och betala det utan Skatteförvaltningens beslut. 

I punktskattelagen ingår också bestämmelser om register. Det är fråga om register som huvudsakligen innehåller uppgifter om företag. Registren kan dock också innehålla uppgifter om fysiska personer. I ovannämnda projekt granskades bestämmelserna också med tanke på skyddet av personuppgifter och bestämmelserna uppdaterades i enlighet med lagstiftningen om behandling av personuppgifter. 

3.2  Flyttning av harmoniserade punktskattepliktiga produkter under ett uppskovsförfarande

Övervakningen av flyttningar av harmoniserade punktskattepliktiga produkter mellan medlemsstaterna har gjorts elektronisk. Ett datoriserat system ska för närvarande användas vid flyttning av harmoniserade punktskattepliktiga produkter som flyttas tillfälligt utan skatt, dvs. under ett uppskovsförfarande. Under ett uppskovsförfarande kan produkter flyttas mellan bemyndigade aktörer mellan medlemsstaterna, till mottagaren efter import eller för export till länder utanför gemenskapen. I Finland räknas godkända upplagshavare, registrerade mottagare och registrerade avsändare som tillståndshavare. Dessutom kan en tillfälligt registrerad mottagare ta emot ett visst parti produkter från en avsändare under ett uppskovsförfarande. 

Medlemsstaterna ska med stöd av förordningen om administrativt samarbete föra ett nationellt register över ekonomiska aktörer och skatteupplag. I Finland heter registret FINSEED. Uppgifterna i det nationella registret om aktörer som flyttar harmoniserade punktskattepliktiga produkter utbyts automatiskt via det centrala SEED-registret (System for Exchange of Excise Data) som förs av kommissionen. Det unika numret för systemet för utbyte av punktskatteuppgifter, känt som SEED-nummer, tilldelas de ekonomiska aktörer som har tillstånd eller är registrerade att utföra punktskattepliktiga åtgärder. 

Vid flyttning av produkter ska det elektroniska administrativa dokumentet användas. Avsändande godkända upplagshavare och registrerade avsändare ska lämna in det elektroniska administrativa dokumentet till Skatteförvaltningen med hjälp av det datoriserade systemet. Skatteförvaltningen kontrollerar elektroniskt i SEED-registret att avsändarens och mottagarens punktskattenummer är giltigt. Om uppgifterna i det elektroniska administrativa dokumentet inte är giltiga, ska Skatteförvaltningen utan dröjsmål underrätta avsändaren om det. Om uppgifterna är giltiga ska Skatteförvaltningen ge dokumentet en unik administrativ referenskod och underrätta avsändaren om denna. Därefter ska Skatteförvaltningen sända det elektroniska administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten eller direkt till mottagaren, om mottagaren är etablerad i Finland. Till transporten ska fogas en pappersutskrift av det elektroniska administrativa dokumentet eller något annat kommersiellt dokument som tydligt anger en unik administrativ referenskod. Detta dokument ska på begäran kunna läggas fram för myndigheterna under hela den tid då flyttningen sker under ett uppskovsförfarande. 

I Finland ställer en godkänd upplagshavare i samband med beviljandet av tillstånd en säkerhet som täcker både förvaring och skattefria flyttningar. Motsvarande säkerhet ställs också av en registrerad avsändare och en registrerad mottagare för flyttningarna. Säkerheten ska vara giltig i hela unionen. 

3.3  Flyttning av harmoniserade punktskattepliktiga produkter som frisläppts för konsumtion i kommersiellt syfte

Vid flyttning av harmoniserade punktskattepliktiga produkter som frisläppts för konsumtion används för närvarande ett ledsagardokument i pappersform, nedan SAAD-förfarandet. En utvidgning av det datoriserade systemet till att omfatta dessa flyttningar kommer att förbättra övervakningen och säkerställa att den inre marknaden är välfungerande. I fortsättningen ska avsändare och mottagare av produkter som frisläppts för konsumtion registreras i SEED-registret som förs av kommissionen. I Finland görs registreringarna i ett register som förs av Skatteförvaltningen. De s.k. FINSEED-uppgifterna som ingår i Skatteförvaltningens register är en del av SEED-registret. Avsändaren och mottagaren ska registreras antingen permanent eller tillfälligt. 

Avsändaren behöver för närvarande inte registrera sig eller ställa säkerhet när varor som frisläppts för konsumtion sänds till en annan medlemsstat. I fortsättningen ska avsändaren registrera sig antingen tillfälligt eller permanent. Registreringen är inte heller i fortsättningen förenad med någon säkerhet. För närvarande kan alla aktörer använda SAAD-förfarandet utan begränsningar vid flyttning av skattepliktiga produkter till en annan medlemsstat. Även i fortsättningen kan aktörerna skicka produkter utan begränsningar efter att ha registrerat sig hos Skatteförvaltningen. När en finländsk avsändare numera sänder produkter med SAAD-förfarandet till en annan medlemsstat lämnar avsändaren inte uppgifter om flyttningen till Skatteförvaltningen. I fortsättningen får Skatteförvaltningen uppgifter om försändelserna ur det datoriserade systemet. 

Mottagaren av de produkter som frisläppts för konsumtion lämnar för närvarande en anmälan om de produkter som ska tas emot och ställer säkerhet för dem innan produkterna avsänds. Anmälningarna lämnas och säkerhet ställs separat för varje flyttning. Det föreslås att en förhandsanmälan från mottagaren i fortsättningen ska ersättas med en tillfällig registrering. Säkerheten ska ställas på samma sätt som för närvarande. Också i fortsättningen har alla företag möjlighet att vara mottagare. Mottagaren kan dock till skillnad från nuläget registreras som permanent mottagare, förutsatt att verksamheten är regelbunden. Det föreslås att registreringen av tillfälliga aktörer ska begränsas till att gälla tillfälligt. Dessutom ska mottagaren, efter att ha tagit emot produkterna, numera fylla i den andra och tredje delen av ledsagardokumentet i pappersform som gäller mottagandet samt returnera den tredje delen till avsändaren. I fortsättningen ska mottagaren lämna uppgifter om mottagandet av produkterna i det datoriserade systemet. 

De nya registreringarna ska göras i det register som avses i punktskattelagen, dvs. i det register som förutsätts i förordningen om administrativt samarbete. I punktskattelagen ska utöver tillståndshavare och skatteupplag också beaktas de avsändare och mottagare som antecknats i registret för flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion. 

Utöver permanenta punktskattetillstånd antecknas också tillfälligt registrerade mottagare som är verksamma inom ramen för ett uppskovsförfarande i Skatteförvaltningens register. Rätten att verka som tillfälligt registrerad mottagare gäller endast en viss försändelse. Det föreslås att i registret antecknas aktörer som är permanent registrerade för flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion samt aktörer som är tillfälligt införda i registret. På permanenta registreringar tillämpas enligt förslaget 5 kap. om registrering i punktskattelagen. Med registrering avses fortfarande inte en registeranteckning som gäller en tillfälligt registrerad mottagare och inte heller en registeranteckning som gäller en tillfälligt certifierad avsändare eller en tillfälligt certifierad mottagare. 

På basis av den information som samlats in utifrån punktskattedeklarationerna har cirka 300 företag i Finland år 2020 tagit emot produkter från en annan medlemsstat inom ramen för SAAD-förfarandet. År 2019 har det funnits cirka 200 företag som tagit emot produkter. I genomsnitt har företagen tagit emot några försändelser under året. Det största antalet mottaganden i ett enskilt företag har varit något under 100 per år. Endast cirka tio företag har fått över tio mottaganden per år. Totalt har antalet mottaganden varit cirka 600 år 2020. År 2019 var antalet mottaganden cirka 500. 

Det finns inga uppgifter att tillgå om försändelser av produkter från Finland till andra medlemsstater, eftersom inga skattedeklarationer lämnas om försändelserna i Finland. Antalet avsändare kan dock uppskattas med hjälp av uppgifter som fåtts via ansökningar om återbetalning av punktskatt. Antalet avsändare verkar vara litet. Utgående från uppgifter om ansökningar om återbetalning har under 2020 och 2019 färre än 10 företag skickat produkter från Finland till en annan medlemsstat. 

Det finns inga statistiska uppgifter tillgängliga om vissa produkter som inte omfattas av skatten och för vilkas flyttningar SAAD-förfarandet används. Sådana produkter är t.ex. vissa flytande bränslen som frisläppts för konsumtion och som inte används som motor- eller uppvärmningsbränsle. Dessa flytande bränslen flyttas ändå huvudsakligen under ett uppskovsförfarande. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

6.1  Punktskattelagen

5 §. Geografiska definitioner. Paragrafen innehåller geografiska definitioner. I definitionen i 2 punkten görs en ändring av teknisk natur som gäller tredjeterritorium. Ändringen baserar sig på artikel 4.3 i direktivet. 

6 §. Övriga definitioner. Paragrafen innehåller alla andra definitioner som används i lagen utom de geografiska definitionerna. Bestämmelserna motsvarar till största delen de nuvarande, men en definition uppdateras och fem nya definitioner fogas till paragrafen. Till paragrafen fogas nya 20, 21, 22 och 23 punkter som innehåller definitionerna på de aktörer som överför produkter som frisläppts för konsumtion samt en ny 24 punkt som gäller otillåten införsel. Hänvisningen till datoriseringsbeslutet i 9 punkten i paragrafen uppdateras i enlighet med det gällande omarbetade datoriseringsbeslutet (EU) 2020/263. Genom de nya definitionerna och uppdateringen av 9 punkten genomförs delvis definitionerna i artikel 3 i direktivet. Det finns inte något behov av att i den nationella lagen definiera eftergift och återbetalning i enlighet med direktivet, eftersom den nationella lagstiftningen redan nu täcker dem. 

8 §.Frisläppande för konsumtion. I paragrafen föreskrivs det om vad som avses med frisläppande för konsumtion. Paragrafens 4 punkt ska uppdateras så att också otillåten införsel av produkter betraktas som frisläppande för konsumtion. Genom ändringen genomförs artikel 6.3 i direktivet. 

9 §. Produkter som förstörs inom ramen för ett uppskovsförfarande. I paragrafen föreskrivs om varor som fullständigt förstörts eller gått helt förlorade inom ramen för ett uppskovsförfarande. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om gemensamma gränsvärden för partiell förlust på grund av produkternas beskaffenhet. Om förlusten ligger under gränsvärdet är det inte fråga om överlåtelse till konsumtion och skattetröskeln överskrids inte. Gemensamma gränsvärden fastställs av kommissionen i delegerade akter. Vid fastställandet av de gemensamma gränsvärdena ska hänsyn tas bland annat till produkternas beskaffenhet, deras fysiska och kemiska egenskaper, omgivningstemperaturen under flyttning, avståndet för flyttningen eller den tid som ägnades åt flyttningen. Det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. och det uppdateras i fråga om partiell förlust. På samma sätt som för närvarande när det gäller att produkter fullständigt förstörts och oåterkalleligen gått förlorade, ska partiell förlust påvisas och på ett godtagbart sätt bevisas på ett sätt som den behöriga myndigheten kan godkänna i den medlemsstat där det konstaterats att produkterna helt eller delvis förstörts eller gått förlorade. Genom ändringarna genomförs artikel 6.7–6.10 i direktivet. 

18 §. Befrielse från punktskatt. I 1 mom. föreskrivs om de aktörer som är berättigade till befrielse från punktskatt när vissa villkor uppfylls och vissa förfaranden tillämpas. I 3 mom. föreskrivs det att produkter som under ett uppskovsförfarande flyttas till sådana aktörer som avses i 1 mom. ska åtföljas av ett intyg om undantag. Det föreslås att innehållet i intyget om undantag preciseras i 3 mom. Genom ändringen genomförs artikel 12 i direktivet. 

30 §. Register för punktbeskattning. I paragrafen föreskrivs det om ett register för punktbeskattning. Utöver permanenta punktskattetillstånd räknas också tillfälligt registrerade mottagare som är verksamma inom ramen för ett uppskovsförfarande till de aktörer som avses i 1 mom. och som antecknas i registret. Det föreslås att till 1 mom. fogas aktörer som är permanent registrerade för flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion samt aktörer som är tillfälligt införda i registret. Paragrafens 3 mom. innehåller en informativ bestämmelse om att det ur registret över aktörer och skatteupplag lämnas ut information till myndigheter i en annan medlemsstat i enlighet med förordningen om administrativt samarbete. Det föreslås att momentet uppdateras till att gälla aktörer som är registrerade för flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion. De ändringar som föreslås i paragrafen hänför sig till genomförandet av de procedurbestämmelser i artikel 35 i direktivet som gäller flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion i det datoriserade systemet. 

31 §. Registreringsanmälan. Enligt 1 mom. ska de som bedriver punktskattepliktig verksamhet och som enligt lag ska registrera sig som skattskyldiga, stödmottagare eller småskaliga tillverkare göra en anmälan om detta till Skatteförvaltningen. Till momentet fogas en bestämmelse enligt vilken en aktör som registrerar sig som certifierad avsändare eller certifierad mottagare ska göra en registreringsanmälan till Skatteförvaltningen. Enligt 2 mom. ska en certifierad avsändare och en certifierad mottagare i samband med registreringen underrätta Skatteförvaltningen om ändringar i de anmälda uppgifterna eller om att verksamheten upphört. De föreslagna ändringarna hänför sig till genomförandet av procedurbestämmelserna i artikel 35 i direktivet. 

32 §. Tidpunkten för registrering. I paragrafen föreskrivs om tidpunkten för registrering. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. enligt vilket Skatteförvaltningen innan produkterna sänds eller tas emot för in den som registrerats som certifierad avsändare eller certifierad mottagare i registret. Både den som är verksam regelbundet och den som är verksam sporadiskt kan alltid tillfälligt verka som certifierad avsändare eller certifierad mottagare, men om aktören vill ha en permanent registrering är kriteriet att verksamheten ska vara regelbunden. Det föreslagna tillägget hänför sig till genomförandet av artikel 35 i direktivet. 

33 §. Beslut som gäller registrering. I paragrafen föreskrivs det om beslut i ett ärende som gäller registrering och om delgivning av beslutet. I 2 mom. föreskrivs det om att på delgivning av beslut tillämpas vad som föreskrivs i 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Paragrafens 2 mom. preciseras med ett omnämnande av att vad som föreskrivs om skattskyldighet också tillämpas på en certifierad avsändare. 

51 §. Flyttning av produkter under ett uppskovsförfarande. I 1 mom. föreskrivs det om vilka avgångs- och destinationsorter harmoniserade punktskattepliktiga produkter får flyttas mellan under ett uppskovsförfarande. Under ett uppskovsförfarande får produkter flyttas inom unionen eller inom unionens territorium så att de flyttas via ett tredjeland eller ett tredjeterritorium. Avsändningsorten och destinationsorten ska finnas inom unionen. Till 1 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken produkterna under ett uppskovsförfarande får flyttas från ett skatteupplag till ett utförseltullkontor som avses i tullagstiftningen och som samtidigt är avgångstullkontor vid förfarandet för extern transitering. Paragrafens 1 mom. 3 punkt preciseras så att en flyttning från en importplats under ett uppskovsförfarande är möjlig endast om den som lämnat tulldeklaration till de behöriga myndigheterna i importmedlemsstaten har lämnat in ett punktskattenummer som registrerats i registret enligt artikel 19.2 a i rådets förordning om administrativt samarbete, vilket specificerar den registrerade avsändaren och mottagaren. Genom de föreslagna ändringarna genomförs artikel 16.1 och 16.2 i direktivet. Till 2 mom. fogas utifrån det nationella behovet av reglering i enlighet med ändringen av 1 mom. att även andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter under ett uppskovsförfarande får flyttas från ett skatteupplag till ett i tullagstiftningen avsett utförseltullkontor, som samtidigt är avgångstullkontor för extern transitering. 

55 §. Säkerhet vid flyttning av punktskattepliktiga produkter. I paragrafen föreskrivs det att en godkänd upplagshavare och en registrerad avsändare ska ställa säkerhet för betalning av punktskatt vid flyttning av punktskattepliktiga produkter under ett uppskovsförfarande. Säkerheten ska vara giltig i hela unionen. Säkerheten fastställs i samband med att tillståndet beviljas. Det föreslås att 1 mom. ändras så att säkerhet inte krävs när energiprodukter flyttas längs fasta rör och risken är låg. Genom ändringen genomförs artikel 17.2 i direktivet. 

57 §. Avslutande av flyttning. I paragrafen föreskrivs det att flyttning av punktskattepliktiga produkter under ett uppskovsförfarande ska avslutas när mottagaren tagit emot leveransen av produkterna eller när produkterna har lämnat unionens territorium. Paragrafen preciseras så att flyttningen också upphör när produkterna har förelagts förfarande för extern transitering. Genom ändringen genomförs artikel 19.2 i direktivet. 

58 §. Avsändande av produkter via det datoriserade systemet. I paragrafen föreskrivs det bland annat att det datoriserade systemet ska användas vid flyttning av harmoniserade punktskattepliktiga produkter. En flyttning av dessa produkter anses ske inom ramen för ett uppskovsförfarande endast om produkterna åtföljs av ett elektroniskt administrativt dokument. I 5 mom. föreskrivs det att om punktskattepliktiga produkter flyttas från Finland till en exportplats och om någon exportdeklaration inte inlämnas i Finland ska Skatteförvaltningen utan dröjsmål vidarebefordra det elektroniska administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten. Momentet preciseras så att det elektroniska administrativa dokument som ska lämnas in innehåller en unik administrativ referenskod. Genom preciseringen genomförs artikel 21.2 i direktivet. 

61 §. Ändring av destinationsort. I paragrafen föreskrivs det om under vilka förutsättningar avsändaren kan ändra destinationsorten. Avsändaren kan ändra destinationsort till en ny destinationsort, som kan vara ett skatteupplag, en plats som en registrerad eller tillfälligt registrerad mottagare meddelat, en exportplats eller i tillämpliga fall en sådan plats för direkt leverans som avses i 54 §. Paragrafen ändras så att den nya destinationsorten också kan vara avgångstullkontor vid förfarandet för extern transitering. Dessutom införs en bestämmelse enligt vilken avsändaren med hjälp av det datoriserade systemet ska lämna in ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument om ändringen till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Genom ändringarna genomförs artikel 20.7 i direktivet. 

62 §. Flyttningar av energiprodukter. I paragrafen föreskrivs det om öppna destinationsorter. Mottagarens uppgifter i det elektroniska administrativa dokumentet behöver inte fyllas i om mottagaren ännu inte är känd när flyttningen inleds. Paragrafen föreslås inte bli ändrad till denna del. Paragrafen preciseras så att om produkterna för vilka ett elektroniskt administrativt dokument görs upp är avsedda för export så kan destinationsorten inte lämnas öppen. Genom preciseringen genomförs artikel 22.3 i direktivet. 

65 §. Exportrapport. I paragrafen föreskrivs det om exportrapporter. Det föreslås att paragrafen förtydligas inte bara på grund av genomförandet av direktivet utan också på grund av nationella författningsbehov. Paragrafens 1 mom. förtydligas språkligt utan att innehållet ändras i fråga om exportsituationer där produkter sända i Finland har flyttats till en exportplats och en exportdeklaration har gjorts i Finland. I sådana fall ska Skatteförvaltningen utarbeta en exportrapport på grundval av den påskrift som utfärdas av utförselkontoret eller av det kontor där formaliteterna fullgjordes när produkterna flyttades till ett tredjeterritorium.  

Dessutom preciseras 2 mom. i fråga om s.k. indirekt export, då produkter som sänds från en annan medlemsstat flyttas till en exportplats i Finland och exportdeklarationen görs i Finland. Då ska Skatteförvaltningen granska uppgifterna och skicka exportrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Skatteförvaltningen ska underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten om produkterna inte längre exporteras från unionen. Det innebär en situation där den planerade exporten av produkter av någon anledning inte skulle genomföras. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska meddela avsändaren om detta utan dröjsmål. Efter att ha fått anmälan ska avsändaren antingen återkalla det elektroniska administrativa dokumentet i enlighet med 60 § eller ändra produkternas destination i enlighet med 61 §. Genom ändringarna genomförs artikel 21.5 i direktivet. 

67 §. System som ersätter det datoriserade systemet. I paragrafen föreskrivs det om ett system som ersätter det datoriserade systemet, dvs. ett reservsystem. Reservsystemet tas i bruk om det datoriserade systemet inte kan användas. Sådana situationer är t.ex. driftsavbrott och tekniska störningar till följd av systemets underhåll. I paragrafen föreslås ett nytt moment där situationen i fråga om ersättande dokument preciseras när produkterna flyttas till en plats där de lämnar unionen eller hänförs till förfarandet för extern transitering. Produkterna ska också i de här situationerna åtföljas av ett pappersdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska administrativa dokumentet. Avsändaren ska sända denna handling till den som gjort exportdeklarationen vid flyttningen av produkterna till exportplatsen eller till avgångstullkontoret vid förfarandet för extern transitering. Om någon exportdeklaration inte inlämnas i Finland, ska den som lämnar in exportdeklarationen sända en kopia av reservdokumentet till de behöriga myndigheterna i exportmedlemsstaten. Genom ändringen genomförs artikel 26.5 i direktivet. 

71 a §. Särskilda bestämmelser om flyttning av produkter. Paragrafen innehåller en hänvisning till 39 § i lagen om beskattningsförfarande beträffande skatter som betalas på eget initiativ, där det föreskrivs om försummelseavgift. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till 61 § om ändring av destinationsorten. 

72 §. Produkter som privatpersoner för med sig. Paragrafen innehåller bestämmelser om produkter som privatpersoner för med sig. På grund av de föreslagna ändringarna i 78 § föreslås det att 4 och 6 mom. preciseras och att privatpersoners skyldigheter i fråga om beskattning och övervakning skrivs ut. En privatperson som förvärvar produkter på annat sätt än som sådan resandeinförsel som avses i 1 mom. samt i situationer som avses i 5 mom., ska privatpersonen innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds till Finland och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna. Till paragrafen fogas ett nytt 7 mom. enligt vilket skyldigheten att ställa säkerhet inte gäller andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter. Rättsläget och förfarandena ändras inte jämfört med nuläget.  

75 §. Innehav i kommersiellt syfte. I paragrafen föreskrivs det att punktskatt ska tas ut i Finland på sådana harmoniserade punktskattepliktiga produkter som redan har frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat, dvs. beskattade produkter, och som flyttas till Finland för att här levereras eller användas i kommersiellt syfte. Bestämmelser om förfarandet vid distansförsäljning finns i 80 §. Till 1 mom. fogas en bestämmelse enligt vilken produkter endast får flyttas mellan certifierade avsändare, tillfälligt certifierade avsändare, certifierade mottagare och tillfälligt certifierade mottagare. I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om skattskyldigheten för certifierade mottagare och tillfälligt certifierade mottagare. Dessutom föreskrivs det att alla som deltagit i flyttningen är ansvariga för skatten om det har skett en oegentlighet i samband med flyttningen. Med oegentlighet avses en situation där bestämmelserna i 78 § inte har följts. På samma sätt som för närvarande är också den skattskyldig som verkställt leveransen eller som innehar de produkter som är avsedda för leverans, eller den till vilken produkterna levereras i Finland. Bestämmelsen om skattskyldighet i 3 mom. ska tillämpas när det är fråga om andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter. Bestämmelsen motsvarar nuvarande bestämmelser. Bestämmelserna i 4 och 5 mom. motsvarar de gällande bestämmelserna. I det nya 6 mom. föreskrivs det om avsändarens och mottagarens skyldighet att innan flyttningen inleds underrätta om avsändnings- eller mottagningsplatsen samt om när flyttningen inleds och avslutas. Genom ändringarna genomförs till behövliga delar artiklarna 33 och 34 i direktivet. 

78 §. Förfarandet vid flyttningar i kommersiellt syfte av produkter som frisläppts för konsumtion. I paragrafen föreskrivs det om förfarandet vid flyttningar i kommersiellt syfte av produkter som frisläppts för konsumtion. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att vid flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion ska i fortsättningen ett datoriserat system och ett elektroniskt förenklat administrativt dokument användas. I 2 mom. föreslås att en certifierad mottagare ska ställa säkerhet för betalning av punktskatt. Skatteförvaltningen fastställer säkerhetens art och storlek i samband med att mottagaren registreras. Säkerhetens storlek påverkas av det uppskattade antalet produkter som mottagaren tar emot. Enligt det föreslagna 3 mom. kan Skatteförvaltningen dessutom kräva ytterligare säkerhet eller frisläppa säkerhet om det sker förändringar i den certifierade mottagarens verksamhet. Skatteförvaltningen kan t.ex. kräva ytterligare säkerhet när den certifierade mottagaren meddelar att verksamheten utvidgas. Den säkerhet som ställts ska släppas fri när den certifierade mottagaren meddelar att verksamheten har upphört. Den del av säkerheten ska frisläppas som inte har använts eller inte används för betalning av skatt. 

I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om den tillfälligt certifierade mottagarens skyldighet att göra en förhandsanmälan och att ställa säkerhet. En tillfälligt certifierad avsändare kan vid en viss tidpunkt ta emot en viss mängd punktskattepliktiga produkter från en viss avsändare. I det nya 5 mom. föreskrivs det om skyldigheter i fråga om andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter. Den skattskyldige ska innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds till Finland. Mottagandet av produkterna är då inte förenat med säkerhet eller registrering av en tillfälligt certifierad mottagare. I det nya 6 mom. föreskrivs det att bestämmelser om förenklade förfaranden mellan medlemsstaterna får utfärdas genom förordning. Genom ändringarna genomförs till behövliga delar artikel 35 och den nya artikel 41 i direktivet.  

78 a §. Elektroniskt förenklat administrativt dokument. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om ett elektroniskt förenklat administrativt dokument. Det ska tas i bruk vid flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion, eftersom de i fortsättningen ska flyttas via det datoriserade systemet. Bestämmelserna motsvarar i stor utsträckning de bestämmelser om elektroniska administrativa dokument som används vid flyttningar under ett uppskovsförfarande. 

I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att den certifierade avsändaren och den tillfälligt certifierade avsändaren vid avsändandet av produkter ska överlämna ett preliminärt elektroniskt förenklat administrativt dokument till Skatteförvaltningen med hjälp av det datoriserade systemet. I det nya 2 mom. föreskrivs det att Skatteförvaltningen ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna. Om uppgifterna inte är giltiga, ska Skatteförvaltningen utan dröjsmål underrätta avsändaren om detta. Om uppgifterna är giltiga ska Skatteförvaltningen ge det elektroniska förenklade administrativa dokumentet en unik administrativ referenskod och underrätta avsändaren om denna. I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det att Skatteförvaltningen utan dröjsmål ska sända det elektroniska förenklade administrativa dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, som ska sända det till den certifierade mottagaren eller den tillfälligt certifierade mottagaren. I 4 mom. föreslås det att en certifierad avsändare och en tillfälligt certifierad avsändare ska ge den person som följer med de punktskattepliktiga produkterna en unik förenklad administrativ referenskod. I momentet föreslås det också att personen som följer med de punktskattepliktiga produkterna på begäran ska kunna uppvisa denna kod för de behöriga myndigheterna under hela flyttningen. I det föreslagna 5 mom. föreskrivs om möjligheten att ändra destinationsorten under flyttningen. Bestämmelsen avviker från den bestämmelse om ändring av destinationsorten som tillämpas vid flyttning under ett uppskovsförfarande i och med att destinationsorten endast kan ändras till en mottagningsplats som hålls av samma certifierade mottagare eller tillfälligt certifierade mottagare i en och samma medlemsstat eller till avsändarens avsändningsort om avsändaren returnerar produkterna till sig själv. Genom den nya paragrafen genomförs artikel 36 i direktivet. 

78 b §. Mottagningsrapport. Paragrafen är ny och i den föreskrivs det om en mottagningsrapport genom vilken det bekräftas att flyttningen har avslutats på behörigt sätt. Till sitt innehåll motsvarar bestämmelserna i stor utsträckning de bestämmelser om mottagningsrapporter som tillämpas vid flyttning under ett uppskovsförfarande. 

I 1 mom. föreskrivs det att en certifierad mottagare och en tillfälligt certifierad mottagare utan dröjsmål och senast inom fem arbetsdagar efter det att flyttningen avslutats med hjälp av det datoriserade systemet ska lämna en rapport om att produkterna mottagits. I det nya 2 mom. föreskrivs det att Skatteförvaltningen ska sända uppgifterna i rapporten elektroniskt. Om uppgifterna inte är giltiga, ska Skatteförvaltningen utan dröjsmål underrätta mottagaren om det. Om uppgifterna är giltiga ska Skatteförvaltningen bekräfta registreringen av mottagningsrapporten och sända den till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. I 3 mom. föreslås det att mottagningsrapporten ska anses vara ett tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren eller den tillfälligt certifierade mottagaren har uppfyllt alla behövliga formaliteter. I momentet föreskrivs det också att Skatteförvaltningen ska sända mottagningsrapporten till den finländska avsändaren. Genom den nya paragrafen genomförs artikel 37 i direktivet. 

78 c §. Ersättningsrutiner och återställning av elektroniska dokument. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om det förfarande som ska tillämpas vid flyttning av produkter när det datoriserade systemet inte är tillgängligt. Bestämmelserna överensstämmer innehållsmässigt i stor utsträckning med motsvarande ersättningsrutiner som tillämpas under ett uppskovsförfarande, med undantag för exportsituationer. Enligt paragrafen ska produkterna åtföljas av ett pappersdokument som innehåller samma uppgifter som det preliminära elektroniska förenklade administrativa dokumentet. Den certifierade avsändaren eller den tillfälligt certifierade avsändaren informerar de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten innan flyttningen påbörjas samt, när avsändaren är ansvarig för att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ger relevant information om anledningen till denna otillgänglighet innan flyttningen påbörjas. Enligt 2 mom. ska det preliminära elektroniska förenklade administrativa dokumentet överlämnas så snart det datoriserade systemet är tillgängligt. Enligt paragrafen ska den certifierade avsändaren och den tillfälligt certifierade avsändaren förvara en kopia av pappersdokument i sin bokföring. Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt i avsändarmedlemsstaten, får avsändaren lämna uppgifterna om ändring av destinationsort med hjälp av andra kommunikationsmedel. Om mottagningsrapporten inte kan lämnas elektroniskt inom föreskriven tid efter avslutad flyttning ska mottagaren lämna Skatteförvaltningen ett pappersdokument innehållande samma uppgifter som mottagningsrapporten och med en försäkran om att flyttningen har avslutats. Genom den nya paragrafen genomförs artiklarna 38–39 i direktivet. 

78 d §. Alternativa bevis. Paragrafen är ny och i den föreskrivs om alternativa bevis. Mottagningsrapporten visar att flyttningen har avslutats, även om det datoriserade systemet inte är tillgängligt. Bestämmelserna överensstämmer i stor utsträckning med motsvarande ersättningsrutiner som tillämpas under ett uppskovsförfarande. Om mottagningsrapporten saknas av andra anledningar än att det datoriserade systemet inte fungerar kan avslutandet av flyttningen alternativt styrkas genom en bekräftelse från de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten om att produkterna har mottagits. Ett dokument som lämnas av mottagaren och innehåller samma uppgifter som mottagningsrapporten ska utgöra tillfredsställande bevis. Genom den nya paragrafen genomförs artikel 40 i direktivet. 

78 e §. Flyttningar på Finlands territorium via en annan medlemsstats territorium. Paragrafen är ny och i den föreskrivs det om förfarandet när punktskattepliktiga produkter som frisläppts för konsumtion flyttas mellan två punkter inom Finlands territorium via en annan medlemsstats territorium. Det elektroniska förenklade administrativa dokumentet ska användas vid flyttningen. Den certifierade mottagaren och den tillfälligt certifierade mottagaren ska bevisa för Skatteförvaltningen att mottagaren har tagit emot produkterna. Om punktskattepliktiga produkter flyttas ofta och regelbundet kan det genom förordning av statsrådet föreskrivas att det mellan Finland och en annan medlemsstat kan avtalas om förenklade förfaranden som tillämpas vid flyttning av sådana produkter som avses i 1 mom. Genom den nya paragrafen genomförs artikel 42 i direktivet. 

78 f §. Närmare föreskrifter om det datoriserade systemet. I paragrafen bemyndigas Skatteförvaltningen att på motsvarande sätt som i fråga om uppskovsförfarandet meddela närmare föreskrifter om användningen av det datoriserade systemet. 

81 §. Produkter som förstörts under transport efter att de frisläppts för konsumtion. I paragrafen föreskrivs det att produkter som frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat inte anses ha frisläppts för konsumtion i Finland och att produkterna inte ska beskattas i Finland om de under transporten fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade, inklusive att de gått förlorade på grund av produkternas beskaffenhet. Detta ska enligt förslaget också tillämpas när produkter transporteras från Finland via en annan medlemsstat till Finland. Paragrafen preciseras på motsvarande sätt som 9 § i fråga om de gemensamma gränsvärdena för partiell förlust. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. med bestämmelser om gemensamma gränsvärden för partiell förlust på grund av produkternas beskaffenhet. Om förlusten ligger under gränsvärdet är det inte fråga om överlåtelse till konsumtion och skattetröskeln överskrids inte. Det nuvarande 3 mom. blir 4 mom. och det uppdateras i fråga om partiell förlust. Det nuvarande 4 mom. blir 5 mom. och hänvisningen till 78 § justeras. Genom ändringen genomförs artikel 45 i direktivet. 

82 §. Oegentligt förfarande. I paragrafen föreskrivs om oegentligt förfarande. Enligt 3 mom. ska punktskatten uppbäras hos den som ställt säkerheten och hos den som medverkat i oegentligheten. På grund av de föreslagna ändringarna justeras hänvisningen till 78 § 3 mom.  

83 §. Allmänna grunder för återbetalning av punktskatt. I paragrafen föreskrivs det om allmänna grunder för återbetalning av punktskatt. I 2 mom. föreskrivs det om grunderna för återbetalning när produkter som frisläppts för konsumtion flyttas till en annan medlemsstat för leverans eller användning där i kommersiellt syfte. Momentet ändras så att den som ansöker om återbetalning inte längre behöver visa att punktskatten har betalats i en annan medlemsstat. Återbetalning beviljas i fortsättningen på basis av en mottagningsrapport som avses i 78 b § eller någon annan utredning som sökanden lägger fram. Som annan utredning godkänns ett reservdokument som avses i 78 c § 5 mom. eller alternativa bevis som avses i 78 d §. I fråga om andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter kan t.ex. en fraktsedel godkännas som utredning. Ändringen grundar sig på artikel 37.4 i punktskattedirektivet. Dessutom justeras hänvisningen till 78 § 4 mom. 

6.2  Lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ

2 §. Definitioner. I paragrafen ingår de definitioner som används i lagen. I 6 punkten finns en definition av regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen. Vid punktbeskattningen avses med regelbundet skattskyldiga för det första godkända upplagshavare, registrerade mottagare och skatterepresentanter. Därtill avses de som är skyldiga att registrera sig som skattskyldiga enligt bestämmelserna i respektive lag om punktskatt. Till punkten fogas en certifierad mottagare som är skattskyldig för sådana produkter som frisläppts för konsumtion och som mottagaren i kommersiellt syfte tagit emot i Finland från en annan medlemsstat. I 7 punkten finns en definition av sporadiskt skattskyldig vid punktbeskattningen. Med det avses alla andra skattskyldiga än de som är regelbundet skattskyldiga vid punktbeskattningen. Punkten omfattar också tillfälligt certifierade mottagare som sporadiskt tar emot punktskattepliktiga produkter. Därmed är det inte nödvändigt att ändra punkten i fråga. 

39 §. Försummelseavgift. I paragrafen finns bestämmelser om försummelseavgift. Till 2 mom. fogas en hänvisning till 61 § i punktskattelagen, som ändras och där det föreskrivs om ändring av destinationsorten under ett uppskovsförfarande och om skyldigheten att med hjälp av det datoriserade systemet lämna in ett preliminärt elektroniskt dokument om ändringen. Till momentet fogas dessutom en hänvisning till de föreslagna 78 a–78c och 78 e § i punktskattelagen, där det föreskrivs om förfarandet vid flyttningar i kommersiellt syfte av produkter som frisläppts för konsumtion.