2
Nuläge och bedömning av nuläget
2.1
Examensgrunder för uppdragsutbildning och examensutbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Efter att lagen om yrkesutbildning (531/2017) trädde i kraft 1.1.2018 fick alla anordnare av yrkesutbildning möjlighet att ordna uppdragsutbildning och examensutbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med deras tillstånd att ordna utbildning.
Enligt 33 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning kan en utbildningsanordnare för en grupp av studerande ordna examina och examensdelar som anges i anordnartillståndet samt examensutbildning som förbereder för dem så att utbildningen beställs och finansieras av finska staten, en annan stat, en internationell organisation, ett finskt eller utländskt offentligt samfund eller en finsk eller utländsk stiftelse eller privat sammanslutning (uppdragsutbildning).
Enligt paragrafens 2 mom. kan uppdragsutbildning inte ordnas för medborgare i stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller för personer som jämställs med medborgare i Europeiska unionen med stöd av ett avtal som Europeiska unionen och dess medlemsstater har ingått med en annan avtalspart, eller för sådana personers familjemedlemmar. Uppdragsutbildning kan inte heller ordnas för personer som har i utlänningslagen (301/2004) avsett EU-blåkort, kontinuerligt eller permanent uppehållstillstånd eller EU-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, eller för sådana personers familjemedlemmar. På definitionen av en familjemedlem tillämpas utlänningslagen. Enligt 3 mom. tillämpas bestämmelserna i 70—79 § och 95 § inte på uppdragsutbildning som ordnas annanstans än i Finland. På uppdragsutbildning tillämpas inte i övrigt vad som föreskrivs i 10 kap.
Enligt 35 § i lagen om yrkesutbildning kan en utbildningsanordnare utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ordna examina och examensdelar som anges i anordnartillståndet samt examensutbildning som förbereder för dem. Till utbildningen kan inte antas sådana personer som avses i 33 § 2 mom.
I motiveringen till denna proposition används termen examensexport för uppdragsutbildning enligt 33 § och för utbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt 35 §.
Enligt 15 § i lagen om yrkesutbildning bestämmer Utbildningsstyrelsen examensgrunderna för varje examen som ingår i den examensstruktur som avses i 6 §. I examensgrunderna anges 1) examensbenämningarna, 2) examens kompetensområden, 3) examens uppbyggnad av obligatoriska och valbara examensdelar samt omfattningen i kompetenspoäng av examensdelarna och de delområden som ingår i de gemensamma examensdelarna, om det inte föreskrivs om dem i 13 § eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen, 4) kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensdelarna samt bedömningen av kunnandet, 5) till vilken del det inte är möjligt att anpassa bedömningen av kunnandet i enlighet med 64 § 2 mom. eller att göra avvikelser från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i enlighet med 66 § 1 mom. Utbildningsstyrelsen ska sammanställa grunderna för de yrkesinriktade grund-examina så att examina till sin omfattning motsvarar omfattningen av gymnasiets lärokurs enligt 10 § i gymnasielagen (714/2 018). Utbildningsstyrelsen ska bereda examensgrunderna i samarbete med arbets- och näringslivet, utbildningsanordnarna och andra viktiga intressentgrupper. Utbildningsstyrelsen ska vid beredningen av examensgrunderna samarbeta med respektive arbetslivskommission.
Enligt 20 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning kan det för att utveckla examina och utbildningar som avses i denna lag ordnas tidsbegränsade försök. Försökstillstånd kan beviljas för högst sex år. Bestämmelser om de examina som ska ingå i ett försök får utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Enligt 2 mom. kan nya utbildningar prövas genom beslut av undervisnings- och kulturministeriet. Undervisnings- och kulturministeriet får besluta att omfattningen av en examen som ingår i ett försök ska avvika från det som föreskrivs i 10 § eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen, att omfattningen av handledande utbildning ska avvika från det som föreskrivs i 11 § eller att uppbyggnaden av en sådan examen eller utbildning ska avvika från det som föreskrivs i 13 eller 14 § eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av de paragraferna. Enligt 3 mom. får försök med avvikelser från examens- eller utbildningsgrunderna, från examinas kompetensområden eller från examensbenämningarna göras genom beslut av Utbildningsstyrelsen. Enligt 4 mom. bestämmer Utbildningsstyrelsen de examens- eller utbildningsgrunder som ska iakttas vid försök som avses i 2 och 3 mom. En examen som avläggs inom ramen för ett försök ska till sitt syfte och innehåll vara sådan att den ger det kunnande och den yrkesskicklighet som krävs för examen samt behörighet för fortsatta studier.
Enligt 15 § i lagen om yrkesutbildning har Utbildningsstyrelsen således endast behörighet att utfärda riksomfattande examensgrunder som används i Finland samt att utfärda sådana grunder för försöket som avses i 20 § i denna lag.
Utbildningsstyrelsen inledde på begäran av undervisnings- och kulturministeriet försök med utbildningsexport inom yrkesutbildningen år 2017. Försökstillstånd beviljades 11 utbildningsanordnare och för sammanlagt 69 examina. Syftet med försöken var att främja utbildningsexporten inom yrkesutbildningen och att undanröja hinder för utbildningsexport. I försöket har man kunnat avvika från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i de examensgrunder som används i Finland, till exempel från de krav på språkkunskaper samt vid behov från de mål för examensgrunderna som hänför sig till lagstiftningen och föreskrifterna i Finland, utan att pruta på de centrala kraven på yrkesskicklighet eller de centrala målen för kunnandet eller på bedömningen av kunnandet. De examina som ingår i försöket har valts så att det finns efterfrågan på dem på marknaden för utbildningsexport och att de innehåller möjligast få sådana på yrkesskicklighet som behöver modifieras. De examensgrunder som ska iakttas i försöket med utbildningsexport får användas endast av de utbildningsanordnare som deltar i försöket. Antalet examina och examensdelar som avlagts i försöket med utbildningsexport fram till augusti 2021 anges i tabell 1. Den första fasen av försöket med utbildningsexport avslutades vid utgången av 2020. Projektet kommer att fortsätta till slutet av 2021.
I försöket med utbildningsexport har det funnits ett koordinerande projekt som stött Utbildningsstyrelsens arbete. Projektet har bl.a. samordnat kommenteringen av de engelskspråkiga översättningsutkasten till de grunder som ska följas i försöket inom nätverket, rapporterat till Utbildningsstyrelsen om hur utbildningsexporten framskrider och om behoven samt tagit fram behövliga dokument (bl.a. de engelskspråkiga försökstillståndsintygen och examensbetygen, terminologirekommendationerna, blanketterna för personlig tillämpning och rekommendationerna gällande kvalitetssäkringen för utbildningsexport).
Tabell 1. Avlagda yrkesexamina/examensdelar inom försöket med utbildningsexport 2017-2021
Avlagda yrkesexamina/examensdelar 2017—2021 |
Examen | Målland/-länder | Avlagda examina (st.) | Examinander som avlagt examensdel/examensdelar (antal personer) | Avlagda examensdelar sammanlagt (st.) |
Grundexamen i affärsverksamhet | Kina och Saudi-arabien | 25 (Kina) | 200 | 200 |
Yrkesexamen för ledare för skolgång och morgon- och eftermiddagsverksamhet | Qatar | 9 | 4 | 44 |
Yrkesexamen för arbete som teamledare | Saudiarabien | 16 | | 48 |
Yrkesexamen för företagare | Uganda och Saudiarabien | 61 | | 183 |
Specialyrkesexamen i produktutvecklings- arbete | Kina och Indien | | 79 | 79 |
Grundexamen inom maskin- och produktionsteknik | Sydkorea | | 10 | 20 |
Grundexamen i idrott | Kina | | 15 | 45 |
Summa | | 86 | 308 | 619 |
Pågående examensutbildningar |
Examen | Målland | Examinander | Uppskattad tid för avläggande av examen |
Grundexamen i informations- och kommunikationsteknik | Ryssland | 24 | juni 2021 |
Grundexamen i affärsverksamhet | Kina | 2 | oktober 2020 |
(Källa: Projektet för utbildningsexport och Koski-registret. Uppdaterad 1.8.2021).
Enligt utredningen Färdplan för utbildningsexport 2020—2023 (https://www.oph.fi/sv/nyheter/2020/fardplan-utbildningsexporten-finlandska-aktorer-onskas-medverka-i-globala-natverk-inom) är yrkesutbildning och examina ett av de viktigaste serviceområdena inom
utbildningsexporten. Möjligheterna till Finlands utbildningsexport främjas inom utvalda tematiska spetsområden 2020—2023. Ett spetsområde som lyfts fram är utvecklingen av yrkesutbildningen, som i många länder är på agendan och en nationell prioritet. Också de finländska flexibla modellerna för arbetslivssamarbete är efterfrågade, liksom också en del av de finländska yrkesinriktade examina och examensdelarna.
I april 2019 genomförde projektet som koordinerar försöket med utbildningsexport en kartläggning för Utbildningsstyrelsen av utbildningsexportens tillstånd för finländska anordnare av yrkesutbildning. Målgruppen var anordnare av yrkesutbildning (141 st.). Av de 60 utbildningsanordnare som svarade har 70 procent dragit upp strategiska riktlinjer för utbildningsexport. Hälften av respondenterna har redan påbörjat eller ska delta i utbildningsexporten.
Enligt aktörerna inom Education Finland beror en av de vanligaste identifierade utmaningarna för en ökning av utbildningsexporten på begränsningar i den nuvarande lagstiftningen. De examensgrunder som används i Finland lämpar sig inte som sådana för export av examina, utan förutsätter avvikelser till vissa delar. För försöket med utbildningsexport har Utbildningsstyrelsen utfärdat separata examensgrunder som avviker från de nationella examensgrunderna, men de har endast fått användas av innehavare av försökstillstånd.
Projektet som samordnar utbildningsexportförsöket har i sin promemoria till undervisnings- och kulturministeriet 1.7.2020 föreslagit att 15, 33, 35 och 36 § i lagen om yrkesutbildning ändras. Projektet föreslår att 15 § i lagen ändras så att till Utbildningsstyrelsens uppgifter fogas utfärdandet av examensgrunder för utbildning enligt 33 och 35 §.
2.2
Ordnande av utbildning som avgiftsbelagd serviceverksamhet för andra än anordnare av yrkesutbildning
Enligt 30 § i lagen om yrkesutbildning kan en utbildningsanordnare skaffa examensdelar som anges i anordnartillståndet samt examensutbildning som förbereder för dem, övrig utbildning i enlighet med anordnartillståndet samt i 27 § 1 mom. avsedd läroavtalsutbildning av en annan anordnare av yrkesutbildning eller övrig utbildning, av någon annan offentlig aktör eller av någon annan privat sammanslutning eller stiftelse. Dessutom kan utbildningsanordnaren, för att möjliggöra en studerandes individuella val, i samband med att examina och utbildning ordnas i enlighet med anordnartillståndet av de ovannämnda aktörerna även skaffa andra examens- och utbildningsdelar än sådana som anges i tillståndet samt skaffa stödåtgärder för förvärvande av kunnande. En utbildningsanordnare kan emellertid skaffa bedömning av kunnandet i fråga om en examens- eller utbildningsdel bara av en anordnare av yrkesutbildning som har beviljats anordnartillstånd eller av en anordnare av övrig utbildning som har beviljats ett motsvarande tillstånd. Utbildningsanordnaren svarar för att i 1 mom. avsedda examina, examensdelar och utbildningar som anordnaren skaffar ordnas i enlighet med denna lag.
Enligt 31 § i lagen om yrkesutbildning kan en utbildningsanordnare ordna examina och examensdelar som aves i denna lag, examensutbildning som förbereder för dem samt handledande utbildning som avgiftsbelagd serviceverksamhet, om det är fråga om anskaffning av utbildning i enlighet med 30 §. Syftet med bestämmelsen är att avgränsa anordnandet av examensinriktad utbildning som grundar sig på anordnartillstånd och som ordnas som avgiftsbelagd serviceverksamhet till att enbart gälla anskaffningar som görs mellan utbildningsanordnare som har tillstånd att ordna utbildning. I detaljmotiveringen till bestämmelsen (RP 39/2017 rd, s. 210) konstateras att i övrigt får examina, examensdelar eller examensutbildning som förbereder för dem inte ordnas i form av avgiftsbelagd serviceverksamhet. I bestämmelsens ordalydelse har det dock inte beaktats att anskaffningar även görs mellan med andra utbildningsanordnare än sådana som ordnar yrkesutbildning.
Enligt 8 § i gymnasielagen (714/2018) ska utbildningsanordnaren samarbeta med anordnare av grundläggande utbildning, gymnasieutbildning, yrkesutbildning, läroanstalter för fritt bildningsarbete och andra anordnare av utbildning, högskolor samt med aktörer inom arbets- och näringslivet Utbildningsanordnaren kan komplettera den utbildning som ordnas genom att skaffa sådan undervisning som avses i denna lag och andra tjänster av en annan anordnare av gymnasieutbildning eller övrig utbildning, en högskola, någon annan offentlig aktör eller någon annan privat registrerad sammanslutning eller stiftelse. Utbildningsanordnaren svarar för att den undervisning och de tjänster som den skaffat ordnas i enlighet med denna lag.
I 31 § i lagen om yrkesutbildning konstateras det inte särskilt att utbildningsanordnaren som avgiftsbelagd serviceverksamhet kan ordna examina och examensdelar, examensutbildning som förbereder för dem samt handledande utbildning för anordnare av gymnasieutbildning. Detta sker dock i praktiken t.ex. i en situation där en anordnare av gymnasieutbildning skaffar utbildning av anordnare av yrkesutbildning för dem som avlägger s.k. dubbel- eller trippelexamen eller för andra studerande. I enlighet med den praxis som de facto etablerats har man även förfarit på detta vis, även om det inte finns någon särskild bestämmelse om saken. Avsikten har inte varit att ändra denna etablerade praxis genom den lag om yrkesutbildning som trädde i kraft den 1 januari 2018. Det vore dock motiverat att förfarandet också framgår av bestämmelserna.
Lagen om utbildning som handleder för examensutbildning trädde i kraft den 1 augusti 2021 och utbildningen börjar ordnas den 1augusti 2022. Enligt 7 § i den lagen ska utbildningsanordnaren vid genomförandet av utbildningen samarbeta med anordnare av grundläggande utbildning, anordnare av gymnasieutbildning och yrkesutbildning och andra utbildningsanordnare samt med offentliga aktörer och privata sammanslutningar och stiftelser som bedriver ungdomsarbete och som behövs för ordnandet av utbildningen samt med arbets- och näringslivet. Utbildningsanordnaren kan komplettera den utbildning som den ordnar genom att skaffa i denna lag avsedd utbildning av kommunen, av en sådan anordnare av grundläggande utbildning som avses i 7 eller 8 § i lagen om grundläggande utbildning eller av en anordnare av yrkesutbildning eller gymnasieutbildning, av någon annan offentlig aktör eller av någon annan privat sammanslutning eller stiftelse. Bedömningen av kunnandet i en utbildningsdel kan dock skaffas endast av en sådan utbildningsanordnare eller utbildningsanordnare som enligt lag har rätt att bedöma kunnandet i utbildningen i fråga. Utbildningsanordnaren svarar för att den utbildning som den skaffat ordnas i enlighet med denna lag.
Bestämmelsen möjliggör anskaffning av utbildning även av anordnare av yrkesutbildning för anordnare av utbildning som handleder för examensutbildning. Således vore det motiverat att till 31 § i lagen om yrkesutbildning foga också en hänvisning till 7 § i lagen om handledande utbildning för examensutbildning.
Enligt 3 § 3 mom. i lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) ska läroanstalter som ordnar fritt bildningsarbete samarbeta med andra läroanstalter för fritt bildningsarbete inom samma region, riksomfattande läroanstalter för fritt bildningsarbete, anordnare av utbildning och högskolor.
Läroanstalterna för fritt bildningsarbete har med stöd av bestämmelsen samarbetat med anordnare av yrkesutbildning och skaffat utbildning enligt lagen om yrkesutbildning, såsom examensdelar, för sina studerande. I grunderna för läroplanen för folkhögskolornas utbildning inom det fria bildningsarbetet som riktar sig till läropliktiga konstateras att folkhögskolorna inom ramen för studierna som riktar sig till läropliktiga kan erbjuda bl.a. studier inom yrkesutbildning. Således är det motiverat att till 31 § i lagen om yrkesutbildning även foga en hänvisning till 3 § 3 mom. i lagen om fritt bildningsarbete.
Bestämmelser om grundläggande utbildning för vuxna finns i 46 § i lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Enligt 6 § i den lagen ska utbildningsanordnaren samarbeta med anordnare av yrkesutbildning och övrig utbildning på området. I den personliga studieplanen kan också ingå studier vid andra läroanstalter samt orientering i arbetslivet. Enligt 7 mom. kan utbildningsanordnaren utöver det som bestäms i 4 § upphandla undervisning i läskunnighetsskedet av en kommun eller samkommun, en sådan anordnare av grundläggande utbildning som avses i 7 eller 8 § eller en sådan utbildningsanordnare som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning eller i lagen om grundläggande yrkesutbildning.
Med hänvisningar till den upphävda lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning och lagen om grundläggande yrkesutbildning avses lagen om yrkesutbildning (531/2017). De anordnare av grundläggande utbildning för vuxna som tillhandahåller grundläggande utbildning har med stöd av ovan nämnda bestämmelser samarbetat och skaffat utbildning av anordnare av yrkesutbildning. Således är det motiverat att till 31 § i lagen om yrkesutbildning även foga en hänvisning till samarbetsskyldigheten enligt 46 § 6 mom. i lagen om grundläggande utbildning, som gäller grundläggande utbildning för vuxna, samt till upphandling enligt 7 mom. i den lagen.
Enligt 6 § i yrkeshögskolelagen ska en yrkeshögskola utföra sina uppgifter så att den samarbetar med näringslivet och det övriga arbetslivet särskilt inom den egna regionen samt med inhemska och utländska högskolor och andra utbildningsanordnare. Anordnarna av yrkesutbildning har också samarbetat med yrkeshögskolorna och erbjudit dem praktisk undervisning som avgiftsbelagd serviceverksamhet för högskolestuderandena. När det gäller kontinuerligt lärande framhävs behovet av ett utbildningsutbud som överskrider utbildningsformerna och utbildningsnivåerna. Det är således motiverat att till paragrafen foga en hänvisning till nämnda punkt i yrkeshögskolelagen.
5
Alternativ för genomförandet
Alternativt skulle man kunna genomföra examensexport så att anordnarna av yrkesutbildning självständigt beslutar på vilket sätt de modifierar de examensgrunder som Utbildningsstyrelsen utarbetat med stöd av 15 § för examensexportens behov. I så fall skulle det emellertid finnas flera olika versioner av de examensgrunder som är i bruk i Finland, beroende på vilken utbildningsanordnare som bedriver examensexport och vilka länder som berörs av examensexporten. Examensgrunderna skulle i det fallet kunna modifieras till och med för olika målgruppers behov inom ett och samma målland. Avvikelserna från de examensgrunder som används i Finland skulle variera i fråga om olika examensexportutbildningar, och ingen aktör skulle ha sammanställd information om hur man inom vilken examensexportutbildning avvikit från de examensgrunder som används i Finland. Betygen för olika studerande som deltagit i examensexportutbildning skulle inte vara jämförbara, och det skulle vara svårt att utifrån betyget sluta sig till vad en studerande faktiskt kan och inte kan.
Det finns också ett annat alternativ som diskuterats, där Utbildningsstyrelsen skulle ges behörighet att bestämma examensgrunderna för examensexport på begäran av utbildningsanordnaren. Enligt det alternativet skulle grunderna vara avgiftsbelagda, och i dem skulle man på motsvarande sätt som enligt denna proposition till nödvändiga delar få göra avvikelser från de krav på yrkesskicklighet eller de mål för kunnandet i examensgrunderna som ingår i respektive examen och som hänför sig till lagstiftningen, kulturen eller förhållandena i Finland eller motsvarande omständigheter som är knutna till Finland. Dessutom har man diskuterat en modell där Utbildningsstyrelsen på framställning av kommissionen för examensexport skulle utfärda separata examensgrunder för export av examina.
I remissbehandlingen av denna proposition ingick ett alternativ där Utbildningsstyrelsen i stället för att utfärda examensgrunder på utbildningsanordnarens ansökan skulle delge ett beslut om hur utbildningsanordnaren får avvika från de examensgrunder som används i Finland vid examensexport. Utifrån remissvaren om propositionen ansågs modellen dock vara ett administrativt alltför tungrott sätt att avvika från de examensgrunder som används i Finland. Dessutom vore det risk för att det i fråga om samma examen skulle utfärdas flera beslut med olika innehåll om avvikelse från de examensgrunder som avses i 15 §. Ur den studerandes synvinkel skulle situationen vara mycket likartad som i det fall utbildningsanordnarna självständigt fick besluta om avvikelser från examensgrunderna.
På grund av den kritiska respons som inkom under remissbehandlingen föreslås i denna proposition att Utbildningsstyrelsen i examensgrunderna ska kunna bestämma om avvikelser för export av en examen/examensexport.
Utbildningsstyrelsen ska enligt förslaget tillsammans med kommissionen för examensexport utarbeta de avvikelser som ingår i grunderna för en examen jämfört med de examensgrunder som används i Finland. Dessutom föreslås Utbildningsstyrelsen också kunna utnyttja bl.a. den kompetens som dess branschspecifika experter och arbetslivskommissionerna besitter. Därmed säkerställs det att avvikelserna från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet till sin omfattning och betydelse är sådana att den centrala yrkesskickligheten fortfarande uppnås även vid examensexport.
Det föreslagna förfarandet säkerställer att Utbildningsstyrelsen inte blir tvungen att behandla flera ansökningar om avvikelser som gäller samma examina och fatta separata beslut om dem. Den föreslagna modellen är i synnerhet ur utbildningsanordnarens synvinkel ett administrativt lätt sätt att möjliggöra avvikelser i förhållande till de examensgrunder som används i Finland. Den säkerställer dessutom att det för varje examen finns enhetliga grunder för avvikelse från de examensgrunder som avses i 15 §. Det tillståndsförfarande som föreslås i propositionen säkerställer å sin sida att utbildningsanordnaren har tillräckliga förutsättningar att tillämpa bestämmelsen.
7
Specialmotivering
15 a §.Avvikelse från examensgrunderna i fråga om utbildning som avses i 33 och 35 §. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 15 a §, genom vilken Utbildningsstyrelsen ges befogenhet att i de examensgrunder som avses i 15 § bestämma om avvikelser för utbildning som avses i 33 och 35 §. Utbildningsstyrelsen ska utarbeta de avvikelser som ska tillämpas vid examensexport i samarbete med kommissionen för examensexport. I propositionen föreslås bestämmelser om kommissionen för examensexport i en ny 121 a §.
Lagens 15 § ger Utbildningsstyrelsen omfattande behörighet att meddela föreskrifter om innehållet i de examina som ingår i examensstrukturen, t.ex. kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet. Den föreslagna 15 a § preciserar Utbildningsstyrelsens bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 15 § så att vid utbildning som ordnas som examenexporten kan Utbildningsstyrelsen bestämma om vissa undantag till de examensgrunder som den bestämmer. Utbildningsstyrelsen ska således ges befogenhet att avvika från sina egna föreskrifter, inte från en norm eller ett beslut som utfärdats av någon annan aktör.
Enligt 1 mom. kan Utbildningsstyrelsen i de examensgrunder som avses i 15 § för utbildning som avses i 33 och 35 § till nödvändiga delar avvika från sådana i examensgrunderna angivna krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet som inte är centrala och som hänför sig till lagstiftningen, kulturen eller förhållandena i Finland eller motsvarande omständigheter som är knutna till Finland. På basis av erfarenheterna från försöket med utbildningsexport varierar behovet av att avvika från kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet mycket från examen till examen. Exempelvis i fråga om grunderna för specialyrkesexamen i produktutvecklingsarbete har det inte framkommit några behov av avvikelser, medan det i grunderna för grundexamen inom social- och hälsovården förekommer tiotals avvikelser per kompetensområde. Avsikten är enligt förslaget att Utbildningsstyrelsen i första hand ska bereda avvikelser i sådana examensgrunder i vilka utbildningsanordnaren eller kommissionen för examensexport föreslår sådana.
Av dessa examensgrunder ska tydligt framgå de krav på yrkesskicklighet eller mål för kunnandet som utbildningsanordnaren får avvika från vid export av i frågavarande examen samt hur avvikelsen får göras. Genom bestämmelsen kan till nödvändiga delar göras avvikelser från de krav på yrkesskicklighet eller de mål för kunnandet i examensgrunderna som avses i 15 § och som hänför sig till lagstiftningen, kulturen eller förhållandena i Finland eller motsvarande omständigheter som är knutna till Finland. De avvikelser som inkluderas i respektive examensgrunder som Utbildningsstyrelsen gör med stöd av den nya 15 a § bestämmer ska enligt förslaget ha samma innehåll för all export av ifrågavarande examen till länder utanför EU- och EES-området.
I samband med försöket med utbildningsexport framgick det att behovet av avvikelser i huvudsak hänför sig till iakttagandet av de finländska författningarna, kraven på språkkunskaper i finska och svenska eller, i mindre utsträckning, olika omständigheter som beror på det geografiska läget. I de examensgrunder som används i Finland ingår sådana krav på språkkunskaper eller sådana krav på yrkesskicklighet eller mål för kunnandet som baserar sig på lagstiftningen eller förhållandena i Finland som det inte finns behov av i de länder examen exporteras till. Exempelvis i Förenade Arabemiraten eller Brasilien är det inte nödvändigt att beakta köldens eller det rikliga snötäckets inverkan på jordbruket eller byggandet, och i Thailand är det inte nödvändigt att behärska både finska och svenska. Det bör vara möjligt att avvika från sådana till Finland knutna krav vid export av en examen, eftersom ifrågavarande examensexportutbildning i annat fall inte motsvarar beställarens behov och det inte blir någon affär av. I de grunder som skulle iakttas inom försöket ändrade man till exempel vissa examensspecifika ordalydelser i lagstiftningen i stället för att frångå kraven på yrkesskicklighet. Man har inte prutat på de centrala kraven på yrkesskicklighet. På basis av försöket verkar det löna sig att i fråga om de gemensamma examensdelarna för yrkesinriktade grundexamina fastställa möjligheterna till avvikelser på samma sätt i grunderna för alla grundexamina.
Den föreslagna lagändringen innebär också en ändring av bestämmelsen om de uppgifter som ska antecknas i betygen och bilagorna till dem. Utbildningsstyrelsen bestämmer vilka uppgifter som ska föras in i betygen och i bilagorna till dem. Enligt gällande betygsanvisning införs i examensbetyget eller betyget över examensdelen eller examensdelarna diarienumret för de examensgrunder som ska iakttas i försöket med utbildningsexport och den införs numret i informationsresursen KOSKI (tjänst för studie- och examensuppgifter). På motsvarande sätt ska man enligt förslaget också förfara efter lagändringen, så att man i examensbetyg eller något annat betyg som utfärdats vid export av examen specificerar de examensgrunder som iakttagits och de avvikelse som ingår dem. Utbildningsstyrelsen föreslås bereda en ändring av betygsanvisningen så att den träder i kraft samtidigt som lagändringen.
Det avvikelser som ska göras i examensgrunderna som avses i 1 mom. ska beredas på det sätt som föreslås i 2 mom. i samarbete med kommissionen för examensexport. Kommissionen för examensexport ska enligt förslaget ha sakkunskap gällande examensexport för att bedöma behovet av en avvikelse samt dess innehåll. Enligt 15 § 4 mom. ska Utbildningsstyrelsen vid beredningen av examensgrunderna samarbeta med företrädare för arbets- och näringslivet, utbildningsanordnare och andra centrala intressentgrupper samt med arbetslivskommissionen i fråga. Utbildningsstyrelsen ska från fall till fall bedöma när den ska samarbeta med de sistnämnda aktörerna i fråga om de avvikelser som görs från examensgrunderna. Enligt den föreslagna bestämmelsen är det möjligt att avvika från de egentliga grunderna endast till andra än centrala delar, så Utbildningsstyrelsen behöver samarbeta med de nämnda aktörerna åtminstone när bedömningen av avvikelsens omfattning och betydelse förutsätter det.
15 b §Tillstånd att tillämpa den bestämmelse som avses i 15 a §. I 1 mom. föreslås att tillämpningen den avvikelse som görs med stöd av 15 a § ska vara tillståndspliktig. Utbildningsanordnaren ska enligt förslaget ansöka om nämnda tillstånd hos Utbildningsstyrelsen, som ska meddela ett förvaltningsbeslut om ansökan. Ändring i Utbildningsstyrelsens beslut får enligt förslaget sökas på det sätt som anges nedan i propositionen. Tillstånd beviljas separat för varje examensgrund. Tillståndet kan på ansökan beviljas en utbildningsanordnare som enligt tillståndet att ordna utbildning har rätt att ordna en examen, examensdelar och examensutbildning som förbereder för dem i enlighet med examensgrunderna i fråga. En ytterligare förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att anordnaren som bilaga till ansökan lägger fram en motiverad plan för hur den ämnar tillämpa avvikelsen i praktiken.
Tillståndet behövs för att man ska kunna försäkra sig om att utbildningsanordnaren har beredskap att tillämpa den avvikelse som avses i 15 a § på sådan den utbildning för examensexport som den ordnar. Detta skulle garantera utbildningens kvalitet. Trots att det i och för sig inte behövs tillstånd att ordna utbildning enligt 33 eller 35 §, är det motiverat att kräva tillstånd, eftersom samma avvikelse som gjorts i examensgrunderna för en examen ska enligt förslaget tillämpas under mycket olika geografiska och kulturella förhållanden. Därför föreslås att anordnaren i sin ansökan närmare ska ange hur avvikelsen ska tillämpas och till vilka delar detta avviker från examensgrunderna enligt 15 §. Utbildningsstyrelsen ska enligt förslaget utifrån det som anges i ansökan och efter att ha hört kommissionen för examensexport bedöma om utbildningsanordnaren har förutsättningar att tillämpa ifrågavarande avvikelse som gjorts i examensgrunderna på det sätt som Utbildningsstyrelsen förutsätter.
Utbildningsstyrelsens beslut om tillstånd ska enligt förslaget vara avgiftsbelagt med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Bestämmelser om avgiftens belopp utfärdas enligt förslaget genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet. Avgiftens storlek påverkas av den tid som behövs för sakkunnigarbetet för behandlingen av ansökan och utarbetandet av beslutet.
Examensgrunderna finns i tjänsten eGrunder, liksom de engelska termerna för examensbenämningarna, kompetensområden och examensdelar samt den översättningsrekommendation som hänför sig till terminologin gällande examensgrunderna för yrkesutbildning. De ovan beskrivna översättningarna till engelska måste i vilket fall som helst göras vid Utbildningsstyrelsen, eftersom de behövs bl.a. i bilagor som är avsedda för internationellt bruk. Översättningarna görs alltså inte enbart för examensexportens behov. Utbildningsanordnaren svarar enligt förslaget för översättningen av examensgrunderna för respektive examen och de avvikelser som gjorts i den, och utbildningsanordnaren har möjlighet att översätta dessa examensgrunder till det språk som han eller hon behöver. Försöket har visat att det språk på vilket examen avläggs vid export av examen också kan vara något annat språk än engelska.
Om examensgrunderna för en examen kan användas för export av denna examen som sådana utan någon sådan avvikelse som avses i 15 a §, behövs enligt förslaget inget tillstånd. Då har utbildningsanordnaren rätt att på det sätt som föreskrivs i 33 eller 35 § ordna den utbildning som anges i paragraferna enligt de examensgrunder som avses i 15 §. Kommissionen för examensexport kan dock enligt förslaget rekommendera utbildningsanordnarna att göra en anmälan till kommissionen också anordnande av sistnämnda utbildning, för att kommissionen ska ha täckande kännedom om omfattningen av examensexporten.
I 2 mom. föreskrivs enligt förslaget att Utbildningsstyrelsen kan återkalla ett tillstånd som den beviljat, om utbildningen i fråga ordnas väsentligt i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Ett förvaltningsbeslut om återkallande av tillstånd ska fattas på motsvarande sätt som om beviljande av tillstånd, varvid ändring i ett beslut om återkallande kan sökas på det sätt som nedan anges i propositionen. Tillståndet att tillämpa en avvikelse förfaller utan särskilt beslut, om det anordnartillstånd som ligger till grund för tillståndet återkallas.
I 3 mom. föreskrivs enligt förslaget att Utbildningsstyrelsen ska höra kommissionen för examensexport när den behandlar ett ärende som gäller 1 och 2 mom. Detta är motiverat eftersom kommissionen har förutsättningar att bedöma om den plan som presenteras i ansökan är tillräckligt motiverad eller om anordnaren vid ordnandet av examen i fråga väsentligen har handlat i strid med normerna.
I paragrafens 4 mom. finns enligt förslaget ett bemyndigande att utfärda förordning. Enligt förslaget får bestämmelser om förfaranden för sökande av tillstånd att ordna utbildning, om de handlingar och utredningar som ska fogas till ansökan och om närmare förutsättningar för beviljande av tillstånd att ordna utbildning utfärdas genom förordning av statsrådet.
31 §. Avgiftsbelagd serviceverksamhet. Det föreslås att paragrafen ändras så att det till den fogas hänvisningar till 8 § i gymnasielagen, 7 § i lagen om handledande utbildning för examensutbildning, 3 § 3 mom. i lagen om fritt bildningsarbete, 46 § 6 och 7 mom. i lagen om grundläggande utbildning samt 6 § i yrkeshögskolelagen.
Anordnaren av yrkesutbildning kan enligt förslaget som avgiftsbelagd serviceverksamhet ordna yrkesexamina och examensdelar, examensutbildning som förbereder för dem samt handledande utbildning också när det är fråga om anskaffning av utbildning enligt gymnasielagen och lagen om handledande utbildning för examensutbildning. Dessutom kan anordnaren av yrkesutbildning enligt förslaget som avgiftsbelagd serviceverksamhet ordna yrkesexamina och examensdelar, examensutbildning som förbereder för dem samt handledande utbildning också när det är fråga om samarbete med anordnare av yrkesutbildning enligt lagen om fritt bildningsarbete samt när det är fråga om samarbete med anordnare av yrkesutbildning som hör till grundläggande utbildning för vuxna eller anskaffning av utbildning av anordnare av yrkesutbildning enligt lagen om grundläggande utbildning Dessutom föreslås avgiftsbelagd serviceverksamhet vara möjlig när det är fråga om samarbete med yrkeshögskolor.
111 §.Rättelseyrkande. Till paragrafen fogas enligt förslaget ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. ändras till 3 mom. I det nya 2 mom. föreskrivs enligt förslaget om begäran om omprövning av ett beslut om tillstånd enligt den föreslagna 15 b §. Enligt bestämmelsen får omprövning av nämnda beslut begäras hos Utbildningsstyrelsen. Bestämmelser om omprövningsförfarandet finns i 7 a kap. i förvaltningslagen (434/2004).
114 §.Tid för sökande av ändring. Paragrafen ändras enligt förslaget så att dess tillämpningsområde begränsas till att gälla endast sådana ärenden som avses i 111 § 1 mom. i vilka omprövning begärs hos regionförvaltningsverket. Omprövning av Utbildningsstyrelsens beslut enligt den föreslagna 15 b § får begäras inom den tidsfrist som anges i förvaltningslagen, dvs. inom 30 dygn. Med stöd av lagen om rättegång i förvaltningsärenden ska ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning få överklagas hos förvaltningsdomstolen. I fråga om de beslut som avses i den föreslagna 15 b § är den förkortade tiden för sökande av ändring inte motiverad, eftersom det inte är fråga om ett brådskande ärende som gäller individens rättsskydd och där det är motiverat att snabbt få ett lagakraftvunnet beslut.
116 §.Besvärsförbud. Enligt förslaget ändras paragrafen så att dess tillämpningsområde begränsas till att gälla endast sådana ärenden som avses i 111 § 1 mom. i vilka omprövning begärs hos regionförvaltningsverket. Enligt lagens 112 § tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) vid sökande av ändring i förvaltningsdomstol om inte något annat föreskrivs i denna lag. Enligt förslaget får således beslut av Utbildningsstyrelsen som avses i den föreslagna 15 b § överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Gällande sådana beslut som avses i den föreslagna 15 b § är besvärsförbud till högsta förvaltningsdomstolen inte motiverat, eftersom det inte är fråga om ett brådskande ärende som gäller individens rättsskydd där det är motiverat att snabbt få ett lagakraftvunnet beslut.
121 a §. Kommissionen för examensexport.I paragrafen föreskrivs enligt förslaget om en kommission för examensexport. Enligt det föreslagna 1 mom. tillsätter Utbildningsstyrelsen kommissionen för tre år i sänder. Enligt förslaget ska kommissionen följa och utveckla ordnandet av utbildning som avses i 33 och 35 §. Kommissionen ska till exempel kunna ta initiativ för att utveckla examensexporten och undanröja observerade hinder för examensexport. Kommissionen ska bestå av högst 9 medlemmar som företräder myndigheter, utbildningsanordnare som bedriver sådan utbildning som avses i 33 och 35 § i denna lag samt andra aktörer i anslutning till sådan utbildning som avses i nyssnämnda paragrafer. Kommissionen för examensexport är för närvarande ett pilotprojekt under projektet för koordinering av försöket med utbildningsexport och dess medlemmar företräder Utbildningsstyrelsen, undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, utbildningsanordnare och utbildningsexportbolag. Den föreslagna bestämmelsen möjliggör att kommissionen även framöver består av företrädare för nämnda aktörer. Utbildningsstyrelsen föreslås utnämna permanenta sakkunniga till kommissionen för examensexport på motsvarande sätt som i bestämmelserna gällande arbetslivskommissionerna i 120 §.
Enligt det föreslagna 2 mom. beslutar Utbildningsstyrelsen på motsvarande sätt som gällande arbetslivskommissionerna om arvoden för arbetslivskommissionernas medlemmar och sköter kommissionernas betalningstransaktioner, bokföring och arkivering. Det föreslagna 3 mom. innehåller på motsvarande sätt som 121 § ett bemyndigande att genom statsrådsförordning föreskriva om tillsättandet av kommissionen för examensexport, dess sammansättning och beslutsfattande.