1.1  Bakgrund

Beredningen av propositionen har föranletts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, nedan marknadskontrollförordningen, som förutsätter kompletterande nationella bestämmelser. Bestämmelserna om marknadskontroll har harmoniserats på EU-nivå genom marknadskontrollförordningen, som omfattar 70 olika produkträttsakter som utarbetats på EU-nivå. Som stöd för tillämpningen av marknadskontrollförordningen behövs det nationella kompletterande bestämmelser om till exempel marknadskontrollmyndighetens befogenheter samt om de påföljder som marknadskontrollförordningen förutsätter. 

Marknadskontrollförordningen har genomförts etappvis. Bestämmelserna i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016), nedan marknadskontrollagen, har anpassats för att motsvara marknadskontrollförordningens krav. Marknadskontrollagen är en horisontell lag om marknadskontrollen, vars tillämpningsområde har utsträckts till flera produktsektorer inom olika förvaltningsområden. Marknadskontrollagen omfattar en stor del av de produktsektorer på vilka marknadskontrollförordningen tillämpas. Ändringar i marknadskontrollagen som följer av marknadskontrollförordningen har föreslagits bland annat genom regeringens proposition RP 139/2021 rd. 

Nationella kompletterande bestämmelser som stöd för tillämpningen av marknadskontrollförordningen behöver utfärdas också inom produktsektorerna för leksaker, maskiner som är avsedda att användas av konsumenter, mätinstrument och gasanordningar. I denna proposition föreslås kompletterande bestämmelser för dessa produktsektorer. Avsikten är att utnyttja den horisontella marknadskontrollagen också i fråga om dessa produktsektorer. Lagen om mätinstrument (707/2011) och gasanordningslagen (502/2018) hör redan till marknadskontrollagens tillämpningsområde, men för deras del föreslås i detta sammanhang sådana påföljdsbestämmelser som marknadskontrollförordningen förutsätter. 

1.2  Beredning

4.1  De viktigaste förslagen

Genom propositionen föreslås det sådana nationella kompletterande bestämmelser som behövs för att tillämpa marknadskontrollförordningen inom produktsektorerna för leksaker, maskiner som används av konsumenter, mätinstrument samt gasanordningar. De nationella bestämmelser som marknadskontrollförordningen förutsätter gäller i huvudsak marknadskontrollmyndighetens befogenheter och marknadskontrollåtgärder samt påföljderna för brott mot skyldigheterna som gäller produkters överensstämmelse med kraven. Till följd av ändringarna av bestämmelserna om marknadskontroll är det också nödvändigt att uppdatera påföljdsbestämmelserna till den del som leksaksdirektivet, direktivet om mätinstrument och direktivet om vågar förutsätter att medlemsstaterna utfärdar bestämmelser om sanktioner. 

I detta sammanhang är principen i fall av brott som berörs av de straffbestämmelser som föreslås i lagen om leksakers säkerhet, lagen om mätinstrument och gasanordningslagen att tillsynsmetoder och administrativa tvångsmedel tillämpas i första hand och att bötesstraff enligt lagen endast tillgrips i de grövsta fallen. Det är motiverat att tillämpa motsvarande princip också om en ekonomisk aktör bryter mot de skyldigheter som i detta sammanhang föreslås att ska omfattas av straffbarhet. Detta har beaktats i de föreslagna bestämmelserna genom att helt och hållet undanta ringa gärningar från straffansvar samt genom att i samband med straffbestämmelserna föreslå specialbestämmelser om avstående från åtgärder. Bestämmelser om tillsynsmyndighetens tillsynsmetoder och administrativa tvångsmedel när det gäller tillsynen över dessa produkter ingår för mätinstruments och gasanordningars del och kommer också för leksakers del att i fortsättningen ingå i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter. Också hittills har administrativa tvångsmedel och andra tillsynsmetoder tillämpats vid motsvarande förseelser inom dessa produktsektorer. Straffbestämmelsens betydelse ska i första hand betraktas som preventiv och avskräckande. 

4.2  Huvudsakliga konsekvenser

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I detta sammanhang föreslås det att lagen om leksakers säkerhet inkluderas i marknadskontrollagens tillämpningsområde. Det är möjligt att genomföra de nationella lagändringar som genomförandet av marknadskontrollförordningen förutsätter också till exempel genom att foga behövliga bestämmelser till lagen om leksakers säkerhet så att marknadskontrollagen inte skulle utnyttjas inom denna sektor. Enligt den bedömning som gjorts under beredningen lämpar sig emellertid marknadskontrollagen bra för marknadskontrollen av leksaker och för såväl marknadskontrollmyndigheterna som de ekonomiska aktörerna är det bra att bestämmelserna överensstämmer med andra produktsektorer. 

I lagen om leksakers säkerhet föreslås också bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgiftsfördelning inom marknadskontrollen och i detta sammanhang är det möjligt att ändra uppgiftsfördelningen jämfört med nuläget. När det gäller leksaker har både Säkerhets- och kemikalieverket och Tullen utfört tillsyn, vardera självständigt inom det egna ansvarsområdet i enlighet med vad som föreskrivs i konsumentsäkerhetslagen. Bägge myndigheterna har också självständig beslutanderätt när det gäller tillsynsfall. Avsikten med propositionen är att dessa myndigheters tillsynsuppgifter och praxis ska fortsätta, eftersom denna samarbetsmodell har visat sig vara ett effektivt och ändamålsenligt verksamhetssätt med avseende på dessa myndigheternas kompetens och resursanvändning. I detta sammanhang föreslås således inga ändringar i arbetsfördelningen mellan Säkerhets- och kemikalieverket och Tullen. 

I denna proposition föreslås det nya straffbestämmelser i lagen om leksakers säkerhet, lagen om mätinstrument och gasanordningslagen. Under beredningen har möjligheten att införa en administrativ påföljdsavgift behandlats inom de sektorer för vilka nya påföljdsbestämmelser föreslås. Bedömningen har utmynnat i att det för närvarande inte är möjligt att införa administrativa påföljder. En reform av påföljdssystemet kräver en vidsträckt granskning, och inom tidsramen för det nationella genomförandet av marknadskontrollförordningen finns det inte förutsättningar för en sådan. Det bör också noteras att det i de gällande bestämmelserna endast föreskrivs om straffrättsliga påföljder. 

Under beredningen har det bedömts vara motiverat att tillämpa straffrättsliga påföljder till följd av arten av den verksamhet som föreslås sanktioneras. Genom kraven i lagen om leksakers säkerhet skyddas en särskilt sårbar konsumentgrupp mot eventuellt mycket allvarliga risker som riktas mot liv och hälsa. För att skydda barn är det väsentligt att ekonomiska aktörer iakttar de krav som ställs på dem. Dessa krav innehåller säkerhetskrav på leksakers fysikaliska och mekaniska egenskaper, antändbarhetsegenskaper, kemiska egenskaper, elektriska egenskaper, hygien och radioaktivitet. Å andra sidan gäller kraven också till exempel de märkningar eller dokument som ska fogas till leksaker och med vilkas hjälp konsumenter, företag och tillsynsmyndigheter kan bedöma en leksaks säkerhet. Dessa dokument och märkningar spelar en central roll för att garantera en leksaks säkerhet. Dessutom innehåller bestämmelserna förpliktelser som hänför sig de åtgärder som ekonomiska aktörer ska vidta i olika situationer där en risk eller fara yppar sig. Även dessa åtgärder är av största vikt för att kunna förebygga risker som orsakas av farliga leksaker. Det är synnerligen viktigt att ekonomiska aktörer iakttar de skyldigheter som ålagts dem. Försummelse av de lagstadgade skyldigheterna kan ha synnerligen allvarliga påföljder, och därför är det nödvändigt att säkerställa att skyldigheterna fullgörs så effektivt som möjligt genom att påföra en straffrättslig påföljd för försummelser av dem. På motsvarande sätt skyddas viktiga intressen i fråga om mätinstrument också genom olika krav som hänför sig till mätinstruments egenskaper och till de dokument och märkningar som ska fogas till mätinstrument. Dessa intressen är konsumentskydd, förtroende för mätresultatens korrekthet, ärlig och öppen handel samt rättvisa konkurrensförhållanden. Mätinstrument används i uppgifter där det är viktigt med förtroende för mätresultatets korrekthet, för utifrån mätresultatet fattas beslut i anslutning till exempel fastställande av priset samt säkerhet. På motsvarande sätt som i fråga om leksaker kan kraven i fråga mätinstrument hänföra sig till själva produktens egenskaper, till de dokument eller märkningar som ska fogas till mätinstrumentet eller till de åtgärder som ska vidtas om man upptäcker att ett mätinstrument inte överensstämmer med kraven. De krav som hänför sig till ett mätinstruments egenskaper och kraven på korrigerande åtgärder har direkt inverkan på tillgodoseendet av de intressen som beskrivs ovan och som ska skyddas genom lagen om mätinstrument. Dokument- och märkningskraven spelar dessutom en central roll för att säkerställa mätinstruments överensstämmelse med kraven. För att kunna undvika bedräglig verksamhet och skydda slutanvändarens berättigade förtroende för att ett mätinstrument överensstämmer med kraven samt tillförlitlig handel och rättvisa konkurrensförhållanden är det nödvändigt att säkerställa att skyldigheterna fullgörs så effektivt som möjligt genom att ålägga en straffrättslig påföljd för försummelse av dem. Även med kraven som gäller gasanordningar är syftet att säkerställa att anordningarna är säkra och att på så vis skydda till exempel människors liv och hälsa samt till exempel egendom mot eventuella skador. Även inom denna sektor gäller kraven gasordningarna egenskaper, dokument, märkningar och eventuella formella krav samt vidtagande av korrigerande åtgärder som en gasanordning upptäcks strida mot kraven eller orsaka fara. I detta sammanhang är avsikten ändå inte att ändra de gällande straffbestämmelserna i fråga om gasanordningar, utan att endast foga vissa sådana punkter till straffbestämmelserna som behövs på grund av ändringar av EU-bestämmelserna. 

Inom flera produktsektorer där bestämmelserna om de ekonomiska aktörernas skyldigheter till sin struktur och sitt innehåll liknar ovannämnda produktsektorer gäller straffbestämmelser av samma typ. De föreslagna straffbestämmelserna är konsekventa i den nuvarande regleringsmiljön, som beskrivs även i avsnitt 11 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning. 

När det gäller lagen om leksakers säkerhet är bestämmelserna om hälsobrott i 44 kap. 1 § i strafflagen för närvarande tillämpliga på brott mot skyldigheterna i vissa situationer. På grund av de ändringar som föreslås i detta sammanhang är hälsobrott inte längre tillämpligt på brott mot skyldigheterna enligt lagen om leksakers säkerhet. Ett handlingsalternativ skulle vara att behålla bestämmelser som motsvarar nuläget så att strafflagens bestämmelser om hälsobrott även i fortsättningen skulle vara tillämpliga vid brott mot skyldigheterna i lagen om leksakers säkerhet. För hälsobrott kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Under beredningen har man ändå bedömt att målen med straffbestämmelserna kan nås även utan tillämpning av strafflagen och sektorlagens straffbestämmelser bedöms vara tillräckliga för att nå det eftersträvade målet. Straffbestämmelserna blir således lindrigare än i nuläget. 

När det gäller maskiner som är avsedda att användas av konsumenter genomförs marknadskontrollförordningen i detta sammanhang och ett alternativ skulle vara att utnyttja marknadskontrollagen i marknadskontrollregleringen genom att inkludera sektorn i marknadskontrollagens tillämpningsområde. Det skulle emellertid vara författningstekniskt utmanande att inkludera sektorn för maskiner som är avsedda att användas av konsumenter i marknadskontrollagens tillämpningsområde och det skulle förutsätta mer omfattande lagstiftningsändringar. Sådana ändringar skulle kunna innebära till exempel att bestämmelserna om maskiner som är avsedda att användas av konsumenter skulle lösgöras från konsumentsäkerhetslagens ramverk och att det skulle beredas en helt ny lag om överensstämmelse med kraven hos maskiner som är avsedda att användas av konsumenter samt att en sådan ny lag skulle inkluderas i marknadskontrollagens tillämpningsområde. Om konsumentsäkerhetslagens tillsynsbestämmelser inte längre skulle tillämpas inom sektorn för maskiner som är avsedda att användas av konsumenter, skulle det också innebära att straffbestämmelserna i 50 § i konsumentsäkerhetslagen inte längre skulle vara tillämpliga inom denna sektor. Av denna orsak borde straffregleringen genomföras på något annat sätt, vilket skulle förutsätta mer omfattande lagstiftningsändringar.  

Under beredningen har man bedömt att i detta sammanhang är det inte ändamålsenligt att föreslås mer omfattande reformer av bestämmelserna om maskiner som är avsedda att användas av konsumenter än de som beskrivs ovan. Sådana ändringar skulle förutsätta en totalreform av lagstiftningen eller åtminstone omfattande ändringar i bestämmelsernas innehåll och struktur. Bestämmelserna på EU-nivå håller på att revideras, eftersom Europeiska kommissionen den 21 april 2021 överlämnade ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om maskinprodukter (COM(2021) 202 final), som ska ersätta det nuvarande maskindirektivets bestämmelser. Behandlingen av förslaget till förordning har avancerat i EU:s institutioner och den nya förordningen väntas bli tillämplig under de närmaste åren. Den nya förordningen förutsätter också att de nationella bestämmelserna om maskiner revideras, eftersom innehållet i bestämmelserna på EU-nivå kommer att revideras, och dessutom förutsätter ändringen av EU-rättsaktsinstrument från direktiv till förordning ändringar i de nationella bestämmelserna. Den nationella lagstiftningen om maskiner måste alltså reformeras under de närmaste åren och därför är avsikten att i detta sammanhang föreslå endast sådana begränsade ändringar i bestämmelserna om maskiner som är nödvändiga för genomförandet av marknadskontrollförordningen. Eftersom en mer omfattande reform av bestämmelserna är att vänta under de närmaste åren är det inte ändamålsenligt att i detta skede föreslås stora innehållsmässiga ändringar i den nationella lagstiftningen, eftersom detta skulle försämra regleringsomgivningens förutsägbarhet och konsekvens, vilket skulle skada såväl de ekonomiska aktörerna och konsumenterna som tillsynsmyndigheterna. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

7.1  Lagen om leksakers säkerhet

16 §. Importörens skyldighet att bevara och ge in dokument samt skyldighet att samarbeta med myndigheterna. Det föreslås att 1 mom. preciseras. Momentets gällande ordalydelse kan medföra osäkerhet beträffande huruvida den angivna tiden på tio år ska tolkas gälla även skyldigheten att bevara den tekniska dokumentationen. Det föreslås att paragrafen omformuleras så att det framgår klart av ordalydelsen att den angivna tiden på tio år gäller även skyldigheten att bevara den tekniska dokumentationen, på det sätt som avses i artikel 6.8 i leksaksdirektivet. I fråga om beräkningen av tiden föreslås det dessutom att den finska ordalydelsen preciseras så att tiden börjar räknas från det att en leksak har släppts ut på marknaden (”lelun markkinoille saattamisesta”), på det sätt som föreskrivs i artikel 6.8 i leksakdirektivet. Enligt gällande momentet börjar tiden räknas från det att en leksak tillhandahålls på marknaden (”lelun markkinoille saataville asettamisesta”). Eftersom utsläppande på marknaden betyder den första gången som en leksak tillhandahålls på marknaden, är den nya formuleringen mer exakt och försätter inte importören i en mer ofördelaktig ställning än den tidigare formuleringen. Den svenska ordalydelsen ”tio år efter det att en leksak har släppts ut på marknaden” behöver inte ändras. 

56 §. Tillsynsmyndigheter. Det föreslås att paragrafen ändras så att det i fortsättningen hänvisas till marknadskontrollagen och marknadskontrollförordningen i paragrafen. När lagen om leksakers säkerhet börjar omfattas av marknadskontrollagens tillämpningsområde ska också marknadskontrollagens bestämmelser om tillsynsmyndigheter i fortsättningen tillämpas på leksaker. Av denna orsak föreslås i paragrafens 1 mom. en informativ hänvisning till marknadskontrollagens bestämmelser om marknadskontrollmyndigheten och den myndighet som svarar för de yttre gränskontrollerna. Nuläget förändras inte när det gäller myndigheternas uppgifter, eftersom Säkerhets- och kemikalieverket fortsätter som marknadskontrollmyndighet och Tullen som yttregränskontrollmyndighet för leksaker. I paragrafens 2 mom. föreslås dessutom bestämmelser om Tullens roll inom marknadskontrollen som motsvarar nuläget. 

I paragrafens 2 mom. föreslås bestämmelser om Tullens roll som marknadskontrollmyndighet i vissa situationer. För det första är Tullen den marknadskontrollmyndighet som avses i artiklarna 25–28 i marknadskontrollförordningen när artiklarna i fråga tillämpas. Artiklarna gäller yttre gränskontroll och enligt dem ska yttregränskontrollmyndigheten begära att marknadskontrollmyndigheten bedömer om en produkt överensstämmer med kraven och om produkten kan släppas ut på marknaden. Enligt förslaget ska Tullen vid den yttre gränskontrollen också utföra de åtgärder som anvisas den myndighet som svarar för de yttre gränskontrollerna i artiklarna 25–28, och sålunda till exempel bedöma om en produkt överensstämmer med kraven och vid behov förbjuda att den släpps ut på marknaden. Förfarandet motsvarar nuläget vid yttre gränskontroll av leksaker.  

I 2 mom. föreslås dessutom bestämmelser om Tullens roll som marknadskontrollmyndighet när det är fråga om leverans av leksaker till Finland från EU:s medlemsländer. Tullens tillsynsbefogenheter omfattar avlastning av ett varuparti och anknytande lagring. Tullen ska också ha separat tillsynsbefogenhet i vardera situationen, dvs. Tullen kan utföra tillsyn enbart i samband med avlastning av ett varuparti eller enbart i samband med anknytande lagring. Tullens befogenheter ska också i fortsättningen motsvara nuläget. För närvarande föreskrivs det om motsvarande befogenheter för Tullen vid den inre gränskontrollen i 14 § 2 mom. i konsumentsäkerhetslagen. Enligt 2 mom. i den föreslagna lagen tillämpas när Tullen är marknadskontrollmyndighet utöver tullagen även 6 och 7 §, 3 kap. samt 27–29 § i marknadskontrollagen. Tullagens befogenheter tillämpas på tillsynen även för närvarande, för enligt 3 kap. 7 § i tullagen får de befogenheter som föreskrivs i kapitlet utövas när de behövs för utförande av tullåtgärder. I 2 § 7 punkten i tullagen definieras tullåtgärd som samtliga tjänsteåtgärder som hör till Tullens uppgifter, med undantag för förundersökning av tullbrott samt in- och utresekontroller. 

Samtidigt föreslås det för tydlighetens skull att paragrafens rubrik ändras till formen ”Tillsynsmyndigheter”.  

57 §.Marknadskontroll. I paragrafen föreslås i fortsättningen hänvisningar till marknadskontrollförordningen och marknadskontrollagen. Det föreslås att paragrafens 1 mom. utökas med en informativ hänvisning till marknadskontrollförordningen, vars tillämpningsområde omfattar även leksaksdirektivet.  

I 2 mom. föreslås en informativ hänvisning till marknadskontrollagen. Enligt den gällande 57 § tillämpas på tillsynen över leksakers säkerhet lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet, som har ersatts av konsumentsäkerhetslagen. I detta sammanhang föreslås det att lagen om leksakers säkerhet börjar omfattas av marknadskontrollagens tillämpningsområde, så i fortsättningen tillämpas marknadskontrollagen i stället för konsumentsäkerhetslagen på marknadskontrollen av leksaker. Eftersom den materiella bestämmelsen om tillämpning av marknadskontrollagen på marknadskontrollen av leksaker i fortsättningen ingår i 1 § i marknadskontrollagen, är den hänvisning som föreslås i leksakslagen informativ. När det gäller marknadskontrollmetoderna förblir nuläget i huvudsak oförändrat, även om de tillsynsmetoder som marknadskontrollmyndigheten förfogar över i fortsättningen stämmer bättre överens med andra produktsektorer och innefattar vissa nya tillsynsmetoder som marknadskontrollförordningen förutsätter, till exempel effektivare metoder att övervaka näthandel. 

I paragrafens 3 mom. föreslås att som en ekonomisk aktör enligt marknadskontrollagen betraktas en sådan näringsidkare som avses i lagen om leksakers säkerhet. Preciseringen behövs eftersom begreppet ekonomisk aktör som används i marknadskontrollagen avviker från terminologin i lagen om leksakers säkerhet. De kontrollmetoder enligt marknadskontrollagen som riktas mot en ekonomisk aktör riktas alltså mot en sådan näringsidkare som avses i leksakssektorn. 

Inom marknadskontrollen iakttas även i fortsättningen försiktighetsprincipen i situationer när informationen är ofullständig eller inkonklusiv och det finns indikationer på att de möjliga effekterna på miljön eller människors hälsa eller andra skyddsvärda allmänna intressen kan vara potentiellt riskfyllda och oförenliga med den skyddsnivå som valts. I fortsättningen föreslås det ändå inte bestämmelser om detta i paragrafen. 

För tydlighetens och enhetlighetens skull föreslås samtidigt att paragrafens rubrik ändras till formen ”Marknadskontroll”. 

59 §.Underrättelser om leksaker som medför risk. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom en motsvarande bestämmelse ingår i 27 § 2 mom. i marknadskontrollagen. Marknadskontrollagen tillämpas i fortsättningen även på marknadskontrollen av leksaker. 

60 §.Åtgärder som en myndighet som ansvarar för tillsynen över efterlevnaden av denna lag ska vidta vid formell bristande överensstämmelse. Det föreslås att paragrafen upphävs. Bestämmelser om motsvarande marknadskontrollåtgärder ingår i fortsättningen i 3 kap. i marknadskontrollagen, vars befogenheter är tillämpliga också på situationer av formell bristande överensstämmelse.  

61 a §.Straffbestämmelser. Det föreslås att lagen utökas med en ny paragraf, som innehåller straffbestämmelser för brott mot skyldigheterna enligt lagen om leksakers säkerhet samt för brott mot skyldigheterna enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen för leksakssektorns del. I artikel 51 i leksaksdirektivet förutsätts att medlemsstaterna fastställer effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av skyldigheterna enligt direktivet. Med stöd av de gällande bestämmelserna tillämpas inom leksakssektorn konsumentsäkerhetslagens straffbestämmelse, enligt vilken den som bryter mot ett föreläggande eller ett förbud som har meddelats med stöd av lagen ska bestraffas. Enligt 44 kap. 1 § i strafflagen kan dessutom för hälsobrott dömas den som vidtar vissa åtgärder i strid med en föreskrift som utfärdats med stöd av konsumentsäkerhetslagen. Bestämmelsen i fråga är i nuläget också tillämplig inom leksakssektorn genom de föreskrifter som utfärdats med stöd av konsumentsäkerhetslagen. Eftersom konsumentsäkerhetslagens tillsynsmetoder inte ska tillämpas på tillsynen över efterlevnaden av lagen om leksakers säkerhet i fortsättningen, är straffbestämmelserna i fråga inte heller tillämpliga inom leksakssektorn i fortsättningen. I marknadskontrollagen finns det igen inga bestämmelser om påföljder med undantag av administrativa tvångsmedel, utan varje sektorlag innehåller separata påföljdsbestämmelser. Av denna orsak behöver en ny paragraf om straffbestämmelser förslås i lagen om leksakers säkerhet. Samtidigt behöver straffbestämmelsen formuleras på ett noggrannare avgränsat sätt, för att den bättre än de nuvarande straffbestämmelserna ska förverkliga den straffrättsliga legalitetsprincipen, som innehåller ett särskilt krav på lagens exakthet. Enligt den ska rekvisitet för respektive brott uttryckas tillräckligt exakt i lag så att det av lagens ordalydelse går att förutsäga om någon gärning eller en försummelse är straffbar. I de föreslagna straffbestämmelserna är en straffbar gärning inte beroende av myndighetens föreskrifter, utan det ska vara straffbart att bryta mot de skyldigheter som i lagen uttryckligen anges för olika aktörer.  

I paragrafen behöver det föreslås straffbestämmelser även för brott mot de skyldigheter som anges i artikel 4 i marknadskontrollförordningen. De produkter som hör till leksaksdirektivets tillämpningsområde hör också till tillämpningsområdet för artikel 4 i marknadskontrollförordningen, och därför gäller skyldigheterna enligt artikel också aktörer inom leksakssektorn. I artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätts att medlemsstaterna ska fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av skyldigheterna enligt förordningen. Skyldigheterna enligt leksaksdirektivet och artikel 4 i marknadskontrollförordningen överlappar varandra till vissa delar, och därför behöver i straffbestämmelserna beaktas endast de skyldigheter enligt artikel 4 beträffande vilka det inte har föreslagits något straff för brott mot skyldigheterna enligt lagen om leksakers säkerhet. 

När det gäller graden av tillräknande är straffbestämmelserna indelade i tre delar. I 1 mom. föreslås påföljder för brott mot vissa av tillverkarens och importörens skyldigheter, beträffande vilka graden av tillräknande är uppsåt eller oaktsamhet. De skyldigheter som ingår i detta moment gäller direkt leksakers överensstämmelse med kraven eller de åtgärder som tillverkaren eller importören ska vidta när en leksak orsakar en risk eller fara. Momentet innehåller inte straffbestämmelser som gäller brott mot till exempel dokumentationsskyldigheter eller andra formella skyldigheter. De skador som orsakas av en farlig leksak eller en leksak som strider mot kraven kan vara mycket allvarliga och riktar sig ofta mot användarens liv eller hälsa. Leksaker är avsedda att användas av barn och barn är en sårbar grupp som behöver skyddas. Eftersom tillverkaren och importören är de som i första hand ansvarar för att en leksak överensstämmer med kraven och är de aktörer som har bäst kunskap om leksaken samt möjligheter att påverka leksakens säkerhet, föreslås att graden av tillräknande för tillverkarens och importörens del ska vara uppsåt eller oaktsamhet. De straffbestämmelser som föreslås i momentet gäller krav på produkternas säkerhet och förebyggande av en risk eller fara som redan upptäckts, varför påföljderna av oaktsamt förfarande kan vara mycket allvarliga. Enligt 3 kap. 7 § i strafflagen är en gärningsmans förfarande oaktsamt, om gärningsmannen åsidosätter den aktsamhetsplikt som han eller hon under de rådande omständigheterna har, trots att han eller hon hade kunnat rätta sig efter den. 

För brott mot vissa skyldigheter för distributörer, tillverkares representanter och leverantörer av distributionstjänster föreslås graden av tillräknande vara uppsåt eller grov oaktsamhet. På samma sätt som i 1 mom. föreslås också i 2 mom. att sådana brott mot skyldigheterna ska vara straffbara som direkt gäller leksakers överensstämmelse med kraven eller de åtgärder som aktören ska vidta när en leksak orsakar en fara eller risk. Momentet innehåller inte straffbestämmelser som gäller brott mot till exempel dokumentationsskyldigheter eller andra formella skyldigheter. Även till följd av brott mot skyldigheterna för en distributör, en tillverkares representant och en leverantör av distributionstjänster kan en farlig leksak eller en leksak som strider mot kraven orsaka mycket allvarliga skador. Å andra sidan är dessa aktörers möjligheter att påverka en leksaks säkerhet mindre än tillverkarens och importörens, som i första hand ansvarar för leksakens överensstämmelse med kraven. Av denna orsak föreslås att graden av tillräknande för dessa aktörer ska vara högre än för tillverkare och importörer när det gäller motsvarande gärningar. I 3 kap. 7 § 2 mom. i strafflagen föreskrivs om grunden för att oaktsamhet betraktas som grov. Frågan om oaktsamheten ska anses vara grov avgörs utifrån en helhetsbedömning. Vid bedömningen ska beaktas hur betydande den åsidosatta aktsamhetsplikten är, hur viktiga de äventyrade intressena och hur sannolik kränkningen är, hur medveten gärningsmannen är om att han eller hon tar en risk samt övriga omständigheter som har samband med gärningen och gärningsmannen. 

I 3 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken det ska vara straffbart att uppsåtligt bryta mot vissa bestämmelser. Som grad av tillräknande föreslås uppsåt i fråga om brott mot sådana skyldigheter som är av formell karaktär. Exempelvis skyldigheter att utarbeta olika dokument eller skyldigheter som gäller märkningar ingår i 3 mom. Dessa skyldigheter gäller till exempel teknisk dokumentation, som det föreskrivs närmare om i 42 §, påvisande av en leksaks överensstämmelse med kraven på det sätt som anges i 36 §, EG-försäkran om överensstämmelse, som det föreskrivs närmare om i 32 §, fästande av CE-märkning på det sätt som anges i 33 och 34 §, förseende av leksaken med identifikations- och kontaktuppgifter samt skyldighet att lämna tillsynsmyndigheten information och dokument på dennas begäran. Även dessa formella skyldigheter spelar en central roll för att säkerställa och bedöma leksakers säkerhet. Särskilt när brottet är uppsåtlighet försämras förtroendet för leksakens säkerhet avsevärt och eftersom den administrativa bördan minskar får de aktörer en ogrundad konkurrensfördel som avsiktligt underlåter att fullgöra sina skyldigheter. Av de orsaker som beskrivs ovan behövs det straffbestämmelser även i fråga om dessa gärningar. Graden av tillräknande föreslås med avvikelse från 1 och 2 mom. vara uppsåt, eftersom det är fråga om brott mot skyldigheter som gäller formell överensstämmelse med kraven i anslutning till exempelvis sådana dokument och märkningar beträffande vilka det inte har ansetts motiverat att utsträcka graden av tillräknande längre än till uppsåt. 

I 1, 2 och 3 mom. i den föreslagna paragrafen ingår en subsidiaritetsklausul. På brott mot de skyldigheter som det föreslås att ska omfattas av straffbarhet kan också strafflagens 16 kap. 8 § om ingivande av osant intyg till myndighet, 33 kap. om förfalskningsbrott samt 34 kap. om allmänfarliga brott bli tillämpliga. Enligt förslagen till 1, 2 och 3 mom. undantas dessutom ringa gärningar helt och hållet från straffansvar. Vid bedömningen av om en gärning är ringa kan man beakta till exempel hur stor risk produkten orsakar samt en hur stor mängd produkter eller ett hur stort produktparti överträdelsen gäller. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet bryta mot tillverkarens skyldighet enligt 5 § 1 mom. att konstruera och tillverka leksaker i överensstämmelse med kraven. Enligt momentet i fråga ska tillverkarna konstruera och tillverka de leksaker som släpps ut på marknaden i överensstämmelse med de krav som anges i lagen om leksakers säkerhet. Det vilar på tillverkarens ansvar att sätta sig in i de lagstadgade kraven och säkerställa att en leksak som han eller hon tillverkar överensstämmer med kraven. De krav som ställs på leksaker hänför sig till exempelvis leksakens mekaniska, fysikaliska och kemiska egenskaper och till leksakens antändlighet och hygien. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet bryta mot tillverkarens skyldighet enligt 8 § 1 mom. att vidta korrigerande åtgärder och informera tillsynsmyndigheten eller att bryta mot importörens motsvarande skyldigheter enligt 15 §. Tillverkarens och importörens skyldigheter motsvarar varandra till denna del. Om tillverkaren eller importören har orsak att tro att en leksak som denne har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med kraven, är det tillverkarens och importörens skyldighet att vidta korrigerande åtgärder. Sådana korrigerande åtgärder kan enligt 8 § och 15 § vara att få leksaken att överensstämma med kraven, dra tillbaka leksaken från marknaden eller förmå slutanvändarna att återlämna leksaken. Med tillbakadragande avses varje åtgärd i syfte att förhindra att en leksak i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden eller för att avlägsna en leksak från marknaden. Det bör bedömas i varje enskilt fall vilka korrigerande åtgärder som är tillräckliga. Om till exempel en leksak som strider mot kraven ännu inte har nått slutanvändarna, räcker det med att säkerställa att leksaker i leveranskedjan inte tillhandahålls på marknaden. Både tillverkaren och importören är också skyldiga att informera tillsynsmyndigheten om att en leksak kan orsaka en fara eller en risk. Tillverkaren och importören ska också i enlighet med 8 § 1 mom. och 15 § informera tillsynsmyndigheten om den bristande överensstämmelsen med kraven och om korrigerande åtgärder, om leksaken kan orsaka en fara eller en risk. Anmälan kan göras till exempel via EU-kommissionens system Product Safety Business Alert Gateway (tidigare Business Application) eller direkt till marknadskontrollmyndigheten.  

Enligt den förslagna 1 mom. 3 punkten är det straffbart att avsiktligen eller av oaktsamhet bryta mot förbudet enligt 10 § 1 mom. för importören att släppa ut andra leksaker på marknaden än sådana som överensstämmer med kraven. Innan en leksak släpps ut på marknaden ska importören försäkra sig om att leksaken uppfyller de krav som ställs på den i lagstiftningen. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 4 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet bryta mot importörens skyldighet enligt 10 § 3 mom. att underrätta tillverkaren om en leksak som kan orsaka fara. Enligt 10 § 3 mom. ska importören underrätta tillverkaren om en leksak kan orsaka fara. Importören ska alltså underrätta tillverkaren om importören får veta att en leksak kan orsaka fara. Underrättelse ska göras oberoende av om det är säkert att leksaken orsakar fara, om man vet att det finns en möjlighet att leksaken orsakar fara. 

Enligt den föreslagna 2 mom. 1 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot distributörens skyldighet enligt 17 § 1 mom. att försäkra sig om att en leksak överensstämmer med kraven. I 17 § 1 mom. sägs att när en distributör tillhandahåller en leksak på marknaden, ska distributören iaktta vederbörlig omsorg för att försäkra sig om att leksaken överensstämmer med kraven. Det ska vara straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot distributörens aktsamhetsplikt. 

Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot distributörens skyldighet enligt 17 § 4 mom. att underrätta tillverkaren eller importören om en leksak som kan orsaka fara. I 17 § 4 mom. sägs att om en leksak kan orsaka fara, ska distributören underrätta tillverkaren eller importören om saken. Underrättelse ska göras oberoende av om det är säkert att leksaken orsakar fara, om distributören vet att det finns en möjlighet att leksaken orsakar fara. 

Enligt den föreslagna 2 mom. 3 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot distributörens skyldighet enligt 19 § 1 mom. att vidta korrigerande åtgärder och informera tillsynsmyndigheten. Det är fråga om motsvarande skyldighet beträffande vilken brott föreslås vara straffbart för tillverkaren och importören i enlighet med 1 mom. 2 punkten. Skillnaden är att graden av tillräknande föreslås vara högre för distributören. I övrigt bedöms straffansvaret på samma sätt som vad som beskrivs i fråga om 1 mom. 2 punkten. 

Enligt den föreslagna 2 mom. 4 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheten enligt artikel 4.3 d i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänsteratt att vidta korrigerande åtgärder och minska riskerna. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet på motiverad begäran, och se till att de omedelbara nödvändiga korrigerande åtgärderna vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse med de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning som gäller för produkten i fråga eller, om det inte är möjligt, minska de risker som den produkten medför när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktören har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk. Under beredningen har det bedömts att den allmänna samarbetsskyldigheten för den ekonomiska aktören inte är så exakt att det är möjligt att i detta sammanhang föreslå att brott mot den ska vara straffbart. Enbart brott mot den samarbetsskyldighet som nämns i artikel 4.3 d i marknadskontrollförordningen ska således inte vara straffbart, utan i detta sammanhang föreslås att straffansvaret ska gälla brott mot andra skyldigheter som föreskrivs i ledet i fråga.  

Det föreslås vara straffbart om aktören inte säkerställer att det i enlighet med artikel 4.3 d i förordningen omedelbart vidtas korrigerande åtgärder om produkten inte uppfyller lagstiftningens krav eller, om det inte är möjligt, de risker som den produkten medför minskas när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktören tror eller har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk. Det föreslås alltså inte vara straffbart enbart att aktören inte ser till att omedelbara korrigerande åtgärder vidtas, utan vid bedömningen av straffbarheten bör det också beaktas att aktören, om det inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder bör minska de risker som den produkten medför på de villkor som anges i förordningen. En aktör som till exempel på marknadskontrollmyndighetens begäran minskar de risker produkten medför i enlighet med förordningen trots att det i det läget inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder uppfyller sin skyldighet enligt förordningen, och förfarandet är inte straffbart. Det bör bedömas från fall till fall när villkoret att aktören har skäl att tro att produkten utgör en risk uppfylls. Exempelvis anmälningar till aktören om farliga situationer eller olyckor till följd av en bristfällighet hos produkten kan uppfylla villkoret. I enskilda fall blir det också aktuellt att bedöma vilka åtgärder som kan vidtas för att minska risken. Ifall brister hos en produkt av någon orsak inte kan korrigeras, kan åtgärder för att minska risken vara till exempel att informera slutanvändarna om den upptäckta risken eller att ge slutanvändarna anvisningar om hur risken kan minskas. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 1 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot tillverkarens skyldighet enligt 5 § 2 mom. att utarbeta teknisk dokumentation, påvisa överensstämmelse med kraven, upprätta en EG-försäkring om överensstämmelse eller förse produkten med CE-märkning. Enligt momentet i fråga ska tillverkarna utarbeta teknisk dokumentation i enlighet med 42 §. I lagens 42 § ställs det krav på den tekniska dokumentationen som tillverkarna ska beakta. Enligt 42 § ska den tekniska dokumentationen innehålla till exempel en ingående beskrivning av konstruktion och tillverkning, en bedömning av säkerheten och en beskrivning av det förfarande för bedömning av överensstämmelse som har följts. Enligt 5 § 2 mom. ska tillverkarna dessutom påvisa eller låta någon annan aktör att påvisa överensstämmelse med kraven på det sätt som föreskrivs i 36 §. I 36 § föreskrivs det närmare om vilka krav som ställs på bedömning av överensstämmelse med kraven i olika situationer. Dessutom gäller punkten de skyldigheter enligt 5 § 2 mom. som innebär att när överensstämmelse med kraven har påvisats i fråga om en leksak, ska tillverkaren upprätta en EG-försäkran om överensstämmelse enligt 32 § och förse leksaken med CE-märkning på det sätt som föreskrivs i 33 och 34 §. Lagens 32 § innehåller närmare krav på innehållet i EG-försäkran om överensstämmelse och i 33–34 § föreskrivs det om kraven på fästande av CE-märkning. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 2 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot tillverkarens skyldighet enligt 5 § 3 mom. att bevara den tekniska dokumentationen och EG-försäkran om överensstämmelse i tio år eller att bryta mot importörens motsvarande skyldighet att hålla dokumentation tillgänglig, som det föreskrivs om i 16 § 1 mom. Enligt 5 § 3 mom. ska tillverkaren bevara den tekniska dokumentationen och EG-försäkran om överensstämmelse i tio år efter det att leksaken har släppts ut på marknaden. Enligt 16 § 1 mom. ska importören å sin sida hålla en kopia av EG-försäkran om överensstämmelse tillgänglig för den myndighet som ansvarar för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och säkerställa att den tekniska dokumentationen på en motiverad begäran tillhandahålls myndigheten i tio år efter det att en leksak har släppts ut på marknaden. Tiden på tio år börjar räknas från det att leksaken har släppts ut på marknaden. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 3 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot tillverkarens skyldighet enligt 7 § att förse leksaken med identifikationsuppgifter och kontaktuppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. ska tillverkaren försäkra sig om att en leksak är försedd med typnummer, partinummer, serienummer eller modellnummer eller något annat tecken genom vilket leksaken kan identifieras eller, om detta inte är möjligt på grund av leksakens storlek eller art, försäkra sig om att den information som krävs finns angiven på förpackningen eller i ett medföljande dokument. Enligt paragrafens 2 mom. ska tillverkaren dessutom på leksaken eller förpackningen eller, om detta inte är möjligt, i ett medföljande dokument uppge sitt namn, det registrerade produktnamnet eller det registrerade varumärket och den adress på vilken tillverkaren kan nås. Det ska alltså vara straffbart att bryta mot tillverkarens skyldighet att på leksaken eller förpackningen eller i ett medföljande dokument uppge de uppgifter som krävs för identifikation av leksaken eller de kontaktuppgifter som krävs. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 4 punkten är straffbart att uppsåtligen bryta mot importörens skyldighet enligt 10 § 2 mom., 11 och 12 § att uppge sina kontaktuppgifter och försäkra sig om att tillverkaren har fullgjort sina skyldigheter och att leksaken har försetts med de märkningar och åtföljs av de dokument som krävs. Enligt 10 § 2 mom. ska importören innan denne släpper ut en leksak på marknaden försäkra sig om att tillverkaren har gjort en saklig bedömning av leksakens överensstämmelse med kraven, tillverkaren har utarbetat den tekniska dokumentationen, leksaken är försedd med CE-märkning, leksaken åtföljs av de dokument som krävs och tillverkaren har iakttagit kraven enligt 7 §, som gäller att leksaken ska förses med identifikations- och kontaktuppgifter. Det ska vara straffbart för importören att försumma sin skyldighet att försäkra sig om de ovannämnda omständigheterna innan en leksak släpps ut på marknaden. Dessutom gäller punkten importörens skyldighet enligt 11 § uppge sina kontaktuppgifter på en leksak. Enligt paragrafen ska importören på en leksak, förpackningen eller, om detta inte är möjligt, i ett medföljande dokument uppge sitt namn, det registrerade produktnamnet eller det registrerade varumärket och en adress på vilken importören kan nås för eventuell kontakt. Bestämmelser om de märkningar och dokument som krävs ingår också i 12 §, enligt vilken importören ska försäkra sig om att en leksak åtföljs av behövliga bruksanvisningar och varningar. I 12 § ingår dessutom en informativ hänvisning till språklagen, där det finns bestämmelser om de språk som ska användas i dokumentationen. I detta sammanhang är avsikten ändå inte att föreskriva om straff för brott mot språklagens krav. Enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen ska den straffbara gärningen karakteriseras i själva straffbestämmelsen. I detta sammanhang är det ändå inte möjligt att formulera straffbestämmelsen entydigt så att språklagens krav skulle ställas klart utanför straffansvaret. Att saken preciseras i specialmotiveringen kan dock antas vara godtagbart i denna situation med avseende på den straffrättsliga legalitetsprincipen, eftersom området för straffansvar inte utvidgas utan inskränks genom preciseringen. Enligt förslaget till 3 mom. 4 punkten ska brott mot språklagens krav alltså inte vara straffbart. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 5 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot distributörens skyldighet enligt 17 § 2 mom. att försäkra sig om att tillverkaren och importören har fullgjort sina skyldigheter och att leksaken har försetts med de märkningar och åtföljs av de dokument som krävs. Enligt 17 § 2 mom. ska distributören innan en leksak tillhandahålls på marknaden säkerställa att tillverkaren har utarbetat den dokumentation som krävs. Till den dokumentation som krävs av tillverkaren hör bland annat den tekniska dokumentation som avses i 42 § och den EG-försäkran om överensstämmelse som avses i 32 §. Enligt 17 § 2 mom. ska distributören dessutom säkerställa att leksaken har försetts med en sådan CE-märkning som krävs och åtföljs av sådana bruksanvisningar och varningar som det krävs. Distributören ska också säkerställa att tillverkaren har iakttagit kraven enligt 7 § och importören kraven enligt 11 §. Dessa skyldigheter för tillverkaren och importören gäller att förse leksaken med identifikationsuppgifter samt att uppge tillverkarens och importörens kontaktuppgifter på leksaken eller förpackningen eller i ett medföljande dokument. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 6 punkten är straffbart att uppsåtligen bryta mot tillverkarens, importörens, eller distributörens skyldigheter att lämna information och dokumentation, som det föreskrivs om i 8 § 2 mom., 16 § 2 mom. och 19 § 2 mom. Enligt ovannämnda lagbestämmelser är det tillverkarens, importörens och distributörens skyldighet att på en motiverad begäran från tillsynsmyndigheten lämna myndigheten all information och dokumentation som behövs för att påvisa att leksaken överensstämmer med kraven. Sådan information och dokumentation kan beroende på situationen till exempel innefatta produktens överensstämmelse med kraven, teknisk dokumentation, bruksanvisning för produkten, uppgifter om den ursprungliga tillverkaren av produkten, beställningsdokument för produkten, tillgång till programvara som produkten innehåller, uppgifter om leveranskedjan och produktmängder eller andra nödvändiga tilläggsutredningar som marknadskontrollmyndigheten begär för bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven. Informationen ska ges på finska, svenska eller på något annat språk som godtas av tillsynsmyndigheten. Det ska vara straffbart att bryta mot de skyldigheter som beskrivs ovan. Utöver dessa skyldigheter föreskrivs det i 8 § 2 mom., 16 § 2 mom. och 19 § 2 mom. om tillverkarens och importörens skyldighet att samarbeta med tillsynsmyndigheten för att undanröja den risk som en leksak kan utgöra. Under beredningen har det bedömts att den allmänna samarbetsskyldigheten för den ekonomiska aktören inte är så exakt att det är möjligt att i detta sammanhang föreslå att brott mot den ska vara straffbart. Det ska alltså inte vara straffbart att bryta mot samarbetsskyldigheten, utan straffansvaret ska gälla tillverkarens och importörens skyldigheter enligt den föreslagna 1 mom. 8 punkten att vidta korrigerande åtgärder, informera tillsynsmyndigheten och lämna tillsynsmyndigheten behövlig information. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 7 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 a i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att iaktta det som gäller EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation. I bestämmelsen i fråga sägs att om den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten föreskriver en EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation, ska den ekonomiska aktören kontrollera att EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation har upprättats och hålla försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna under den period som krävs enligt den lagstiftningen samt säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen. I fråga om leksaker föreskrivs det om EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation i leksaksdirektivet och lagen om leksakers säkerhet, enligt vilka försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation ska hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheten under tio år efter det att leksaken har släppts ut på marknaden. Däremot krävs ingen prestandadeklaration av leksaker. I fråga om leksaker ska därför tillverkarens representant eller leverantören av distributionstjänster har förfarit straffbart, om aktören i fråga inte kontrollerar att EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation som gäller produkten har upprättats, om aktören i fråga inte håller försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig för marknadskontrollmyndigheten under tio år eller om aktören i fråga inte säkerställer att marknadskontrollmyndigheten kan få tillgång till teknisk dokumentation på begäran. Brott mot vilken som helst av de ovannämnda skyldigheterna uppsåtligen ska vara straffbart. För tillverkarens och importörens del föreslås det att motsvarande skyldigheter ska vara straffbara i 3 mom. 1, 2 och 4 punkten. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 8 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 b i marknadskontrollförordningen för tillverkarens representant eller leverantören av distributionstjänster att ge information och dokumentation. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören på en motiverad begäran från en marknadskontrollmyndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Sådan information och dokumentation kan beroende på situationen till exempel innefatta produktens överensstämmelse med kraven, teknisk dokumentation, bruksanvisning för produkten, uppgifter om den ursprungliga tillverkaren av produkten, beställningsdokument för produkten, tillgång till programvara som produkten innehåller, uppgifter om leveranskedjan och produktmängder eller andra nödvändiga tilläggsutredningar som marknadskontrollmyndigheten begär för bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven. Uppfyllelsen av språkkravet bör bedömas i det enskilda fallet. Det är klart att dokumentation på finska eller svenska som tillställs marknadskontrollmyndigheten uppfyller språkkravet. Också information och dokumentation på engelska kan anses uppfylla marknadskontrollförordningens språkkrav till den del som det är fråga om information enligt artikel 4.3 b i förordningen som ska tillställas marknadskontrollmyndigheten. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 9 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 c i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att informera om en risk. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören informera marknadskontrollmyndigheten om aktören har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk. Det bör bedömas från fall till fall när förutsättningen att aktören har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk uppfylls. Exempelvis underrättelse till aktören om farliga situationer eller olyckor till följd av brister hos produkten kan uppfylla förutsättningen. Underrättelse till marknadskontrollmyndigheten ska lämnas redan i det skedet då det finns skäl att tro att en risk föreligger i stället för att aktören i en sådan situation börjar invänta ytterligare information om eller bekräftelse på att risken föreligger. 

Enligt 4 mom. behöver åtal inte väckas och straff inte dömas ut, om de ekonomiska följder som föranletts av ett annan myndighetsbeslut som meddelats på grund av gärningen ska anses vara tillräckliga för gärningsmannen i förhållande till gärningens allvarlighet. 

Bestämmelser av motsvarande typ finns också i den allmänna lagstiftningen, såsom 1 kap. 8 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) och i 6 kap. 12 § i strafflagen (39/1889). Utöver vad som i den allmänna lagstiftningen föreskrivs om avstående från åtgärder föreslås det i detta sammanhang specialbestämmelser om avstående från åtgärder i vissa situationer där ett myndighetsbeslut som meddelats på grund av en gärning medför ekonomiska påföljder. Det föreslagna bestämmelserna ger myndigheterna större prövningsrätt än den allmänna lagstiftningen att bedöma tillräckligheten av de administrativa påföljder som hör till tillämpningsområdet för denna lag och behovet av straffrättsliga åtgärder i förhållande till den gärning som ska bedömas. I princip är administrativa tillsynsmetoder och tvångsmedel, såsom vite och hot om tvångsutförande, primära åtgärder vid fall av överträdelse i förhållande till straffrättsliga påföljder. Denna princip har tillämpats inom sektorn även i nuläget. Förutom domstolarna ges även åklagarmyndigheterna prövningsrätt. I bestämmelsen är det fråga om en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. 

I den gällande lagstiftningen behöver enligt 50 § om straffbestämmelser i konsumentsäkerhetslagen, som är tillämplig på leksakssektorn, ett straff inte dömas ut, om gärningsmannen bryter mot ett förbud som har påförts på grund av samma gärning och som har förenats med vite. Det är ändamålsenligt att iaktta den princip om undvikande av sanktionskumulation som ligger bakom bestämmelsen även i fortsättningen inom leksakssektorn, men den bestämmelse som föreslås i detta sammanhang skiljer sig från den gällande konsumentsäkerhetslagens bestämmelse bland annat så att vite inte nämns uttryckligen i bestämmelsen. Avsikten är att klargöra skillnaden mellan det straffrättsliga påföljdssystemet och vite, eftersom vite inte är en påföljd av straffnatur, utan en administrativ sanktion i anslutning till ett myndighetsföreläggande. 

Dessutom är det nödvändigt att undvikande av sanktionskumulation kan bedömas även i de situationer där en aktör har börjat vidta åtgärder utan att det beror på ett myndighetsbeslut eller myndighetsföreläggande. En aktör som vidtagit korrigerande åtgärder på eget initiativ ska inte vara i sämre ställning än till exempel en sådan aktör på vars bekostnad motsvarande åtgärder har vidtagits på grund av hot om tvångsutförande. Det bör eftersträvas att aktörerna aktivt och på eget initiativ vidtar korrigerande åtgärder genast när bristande överensstämmelse upptäcks. Under beredningen har man bedömt att den allmänna lagstiftningens bestämmelser till denna del är tillräckliga för att säkerställa att aktörerna behandlas lika. I 1 kap. 8 § i lagen om rättegång i brottmål och i 6 kap. 12 § i strafflagen föreskrivs om åtalseftergift och domseftergift i sådana situationer där den som är misstänkt för eller har begått ett brott vidtar åtgärder för att förhindra eller undanröja konsekvenserna av sin gärning. Den allmänna lagens bestämmelser är tillräckliga även i sådana situationer där en aktör på eget initiativ vidtar åtgärder för att rätta till en överträdelse som gäller en produkts bristande överensstämmelse med kraven. 

I 5 mom. hänvisas till lagen om CE-märkningsförseelse (187/2010). I den lagen föreskrivs det om påföljder för användning av i NLF-förordningen avsedd CE-märkning i strid med förordningen. Lagen ska tillämpas på CE-märkningsförseelser, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag. I lagen kriminaliseras inte utsläppande av en produkt på marknaden utan CE-märkning, utan detta har överlåtits åt den sektorvisa regleringen. 

7.2  Konsumentsäkerhetslagen

26 §.Marknadskontroll av maskiner som är avsedda att användas av konsumenter. I lagen föreslås en ny paragraf i stället för den 26 § som upphävts tidigare. I paragrafen föreslås bestämmelser om befogenheter i fråga om marknadskontrollen av maskiner som är avsedda att användas av konsumenter. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG, nedan maskindirektivet, hör till marknadskontrollförordningens tillämpningsområde. Som stöd för marknadskontrollförordningens tillämpning behövs nationella kompletterande bestämmelser om marknadskontrollmyndigheternas befogenheter. Maskindirektivet har genomförts genom statsrådets förordning om maskiners säkerhet (400/2008), som har utfärdats med stöd av lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav (1016/2004) och lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet (75/2004) och sedermera förblivit i kraft med stöd av konsumentsäkerhetslagen när lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsternas säkerhet upphävdes. På marknadskontrollen av maskiner tillämpas nationellt två lagar. På marknadskontrollen av maskiner som är avsedda för professionell användning tillämpas lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav och på marknadskontrollen av maskiner som är avsedda att användas av konsumenter tillämpas konsumentsäkerhetslagen. De ändringar som marknadskontrollförordningen förutsätter i fråga om maskiner för professionell användning har genomförts redan tidigare och i lagen om vissa tekniska anordningars överensstämmelse med gällande krav har intagits de nationella kompletterande bestämmelser som behövs. I detta sammanhang är avsikten att genomföra de ändringar som marknadskontrollförordningen förutsätter inom sektorn för maskiner som används av konsumenter. Marknadskontrollförordningen förutsätter att marknadskontrollmyndighetens befogenheter kan utövas vid kontrollen av alla produkter som hör till maskindirektivets tillämpningsområde, så det föreslås att paragrafen ska tillämpas på de produkter inom maskindirektivets tillämpningsområde som också är sådana konsumtionsvaror som avses i konsumentsäkerhetslagen. 

De befogenheter i fråga om marknadskontrollen som föreskrivs i konsumentsäkerhetslagen motsvarar i stor utsträckning de befogenheter som förutsätts för tillsynsmyndigheten i marknadskontrollförordningen. Under beredningen har man bedömt att utöver de befogenheter som föreskrivs i konsumentsäkerhetslagen bör marknadskontrollmyndigheten ha befogenhet enligt artikel 14.4 c i marknadskontrollförordningen att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, befogenhet enligt artikel 14.4 j att köpa varuprover under fingerad identitet samt befogenheter enligt artikel 14.4 k i anslutning till onlinegränssnitt. Nationella bestämmelser om de beskrivna befogenheterna finns i 8 § 2 mom., 10 a § och 22 a § i marknadskontrollagen. Marknadskontrollagen tillämpas emellertid inte på marknadskontroll av maskiner. Av denna orsak föreslås i 26 § 1 mom. i konsumentsäkerhetslagen en materiell bestämmelse om tillämpning av dessa paragrafer på marknadskontrollen av maskiner som är avsedda att användas av konsumenter.  

Dessutom bör marknadskontrollmyndigheten ha befogenheter enligt artikel 14.4 g och h samt artikel 16 i marknadskontrollförordningen att kräva att ekonomiska aktörer vidtar åtgärder för att korrigerade en bristande överensstämmelse. De befogenheter som föreskrivs i 6 kap. i konsumentsäkerhetslagen i fråga om marknadskontrollen av maskiner som är avsedda att användas av konsumenter är tillräckliga för detta ändamål när det är fråga om en produkt med bristande överensstämmelse som är farliga för hälsan eller egendom på det sätt som avses i 10 §. Marknadskontrollmyndigheten bör emellertid ha motsvarande befogenheter också när det är fråga om en formell bristande överensstämmelse. En sådan situation kommer i fråga till exempel när de uppgifter, anvisningar eller andra dokument som getts om en maskin inte uppfyller kraven. Av denna orsak föreslås i 26 § 1 mom. i konsumentsäkerhetslagen också en materiell bestämmelse, enligt vilken de befogenheter som anges i 17–22 och 23–25 § i marknadskontrollagen ska tillämpas i situationer av formell bristande överensstämmelse. Enligt bestämmelsen ska dessa befogenheter tillämpas, om en i momentet avsedd konsumtionsvara strider mot konsumentsäkerhetslagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den på något annat sätt än vad som avses i 10 §.  

I de beskrivna situationer föreslås dessutom att bestämmelsen om vite och hot om tvångsutförande i 28 § i marknadskontrollagen ska tillämpas, eftersom motsvarande bestämmelse i konsumentsäkerhetslagen inte kan tillämpas när förbudet eller föreläggandet har meddelats med stöd av marknadskontrollagen. Marknadskontrollagens paragraf om vite och hot om tvångsutförande ska alltså tillämpas när det är fråga om vite eller hot om tvångsutförande i syfte att effektivisera ett förbud eller föreläggande som meddelats med stöd av 8 § 2 mom., 10 a, 17–22, 22 a eller 23–25 § i marknadskontrollagen.  

I 1 mom. föreslås också att i situationer där befogenheter enligt marknadskontrollagen tillämpas ska också 29 § i marknadskontrollagen om sökande av ändring tillämpas. 

I paragrafens 2 mom. föreslås också bestämmelser om marknadskontrollmyndigheten och ekonomiska aktörer. Bestämmelserna behövs för tydlighetens skull, eftersom den terminologi som används i marknadskontrollagen avviker från konsumentsäkerhetslagens begrepp. När marknadskontrollagen tillämpas ska den tillsynsmyndighet som avses i konsumentsäkerhetslagen betraktas som marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om tillsynsmyndigheter finns i 4 kap. i konsumentsäkerhetslagen. När marknadskontrollagen tillämpas ska dessutom en i konsumentsäkerhetslagen avsedd verksamhetsutövare betraktas som ekonomisk aktör. 

I artikel 4 i marknadskontrollförordningen föreskrivs det om vissa skyldigheter för ekonomiska aktörer, och för kontrollen bör marknadskontrollmyndigheten ha tillräckliga befogenheter som förutsätts i marknadskontrollförordningen. Av denna orsak föreslås det i paragrafens 3 mom. att i fråga om maskiner som är avsedda att användas av konsumenter ska på kontrollen tillämpas konsumentsäkerhetslagens befogenheter samt marknadskontrollagens befogenheter enligt 1 mom. Det är fråga om ett undantag från 1 § 5 mom. i marknadskontrollagen, enligt vilket marknadskontrollagen tillämpas på tillsynen över de skyldigheter som anges i artikel 4 i marknadskontrollförordningen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans. I fråga om maskiner som är avsedda att användas av konsumenter är ett undantag från huvudregeln motiverat för det första för tydlighetens skull, eftersom på så vis tillämpas samma bestämmelser om marknadskontroll på alla skyldigheter som gäller maskiner som är avsedda att användas av konsumenter. För det andra behövs ett undantag från huvudregeln i 1 § 5 mom. i marknadskontrollagen för att straffbestämmelserna i 50 § i konsumentsäkerhetslagen ska vara tillämpliga också när det är fråga om brott mot skyldigheter enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen. I artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätts det att medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av marknadskontrollförordningen. 

48 §.Ändringssökande. Det föreslås att paragrafens 2 mom. uppdateras i överensstämmelse med den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) upphävde förvaltningsprocesslagen från och med ingången av 2020. 

7.3  Lagen om mätinstrument

4 §.Förhållande till annan lagstiftning. Det föreslås att hänvisningen till NLF-förordningen i paragrafens 4 mom. uppdateras och att momentet utökas med en hänvisning till marknadskontrollförordningen. NLF-förordningens bestämmelser om marknadskontroll och yttre gränskontroll har upphävts genom marknadskontrollförordningen. I NLF-förordningen föreskrivs det fortfarande om ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse och om CE-märkningen av produkter. I marknadskontrollförordningen föreskrivs det åter om en ram för marknadskontrollen, för samarbetet med ekonomiska aktörer samt för kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden. Hänvisningarna är informativa. 

Det föreslås att hänvisningen till marknadskontrollagen i paragrafens 5 mom. uppdateras så att den börjar motsvara den gällande EU-regleringen, där marknadskontrollförordningen har ersatt NLF-förordningens artiklar om yttre gränskontroll. 

6 j §. Importörens skyldigheter när mätinstrument släpps ut på marknaden. Det föreslås att 6 mom. preciseras. Momentets gällande ordalydelse kan medföra osäkerhet beträffande huruvida den angivna tiden på tio år ska tolkas gälla även skyldigheten att bevara den tekniska dokumentationen. Det föreslås att paragrafen omformuleras så att det framgår klart av ordalydelsen att den angivna tiden på tio år gäller även skyldigheten att bevara den tekniska dokumentationen, på det sätt som avses i artikel 10.8 i direktivet om mätinstrument och artikel 8.8 i direktivet om vågar. 

25 a §.Ansvaret för förpackare eller importörer. I lagen föreslås en ny paragraf, som gäller ansvaret för förpackare och importörer av produkter. Enligt den föreslagna paragrafen ska den som förpackar eller importerar en produkt se till att förpackningen överensstämmer med kraven i 25 §. I 25 § föreskrivs det om krav på färdigförpackningar, men paragrafen innehåller inte någon bestämmelse om vem som ansvarar för att en färdigförpackning överensstämmer med kraven. Kraven på färdigförpackningar baserar sig på rådets direktiv 76/211/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym samt på Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG. Enligt bilaga I till direktiv 76/211/EEG ska förpackaren eller importören ansvara för att färdigförpackningar uppfyller kraven i direktivet. Nationellt föreskrivs det för närvarande om ansvaret för förpackare och importörer i 8 § i handels- och industriministeriets beslut om färdigförpackningar (179/2000), enligt vilken förpackaren eller importören ansvarar för att en färdigförpackning stämmer överens med kraven, vilket dessutom säkerställs i enlighet med punkt 4 i bilaga 1. Enligt 80 § i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Under beredningen har man bedömt att det behöver föreskrivas genom lag om skyldigheten för förpackare och importörer av produkter att se till att färdigförpackningar överensstämmer med kraven. Bestämmelserna motsvarar det rådande rättsläget, men i fortsättningen föreskrivs det på lagnivå om ansvaret för förpackare och importörer. 

Om förpackaren av en produkt har säte i EU-området, ansvarar denne för att en färdigförpackning överensstämmer med kraven. Om förpackaren inte har säte i EU-området, ansvarar importören för överensstämmelsen med kraven. 

Artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätter att medlemsstaterna fastställer sanktioner för brott mot skyldigheterna enligt de ovannämnda direktiven 76/211/EEG och 2007/45/EG. I denna proposition föreslås också sådana påföljdsbestämmelser som marknadskontrollförordningen förutsätter i 49 § i lagen om mätinstrument, inklusive en påföljd för brott mot förpackares och importörers skyldigheter enligt denna paragraf. Också ur denna synvinkel är det ändamålsenligt att föreskriva om skyldigheterna för förpackare och importörer på lagnivå. 

26 §.Krav på volymmärkta flaskor. Det föreslås att paragrafen utökas med ett nytt 5 mom., enligt vilket tillverkare av volymmärkta flaskor ska se till att de volymmärkta flaskorna överensstämmer med kraven i paragrafen. Bestämmelser om krav på volymmärkta flaskor ingår i 26 § 1–4 mom., men paragrafen innehåller ingen bestämmelse om vem som ansvarar för att se till att volymmärkta flaskor överensstämmer med kraven. Bestämmelserna om volymmärkta flaskors överensstämmelse med kraven baserar sig på bestämmelser i rådets direktiv 75/107/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare. Nationellt föreskrivs det om ansvarig aktör i handels- och industriministeriets beslut om flaskor som tjänar som mätbehållare (180/2000), enligt vars 6 § tillverkaren ansvarar för att volymmärkta flaskor stämmer överens med kraven. På det sätt som konstaterats i fråga om förslaget till 25 a § har man på grund av kravet på att bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag under beredningen bedömt att det behöver föreskrivas i lag om tillverkarens skyldighet att se till att volymmärkta flaskor överensstämmer med kraven. Bestämmelserna motsvarar det rådande rättsläget, men i fortsättningen föreskrivs det om tillverkarens ansvar på lagnivå. 

Artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätter att medlemsstaterna fastställer sanktioner för överträdelse av skyldigheterna enligt det ovannämnda direktivet 75/107/EEG. I denna proposition föreslås också sådana påföljdsbestämmelser som marknadskontrollförordningen förutsätter i 49 § i lagen om mätinstrument, inklusive en påföljd för brott mot tillverkares skyldigheter enligt denna paragraf. Också ur denna synvinkel är det ändamålsenligt att föreskriva om skyldigheterna för tillverkare på lagnivå. 

33 a §.Marknadskontroll. I lagen föreslås en ny paragraf, där det föreskrivs att 34, 35 och 37–44 § om tillsynen över efterlevnaden av lagen om mätinstrument inte tillämpas på marknadskontroll av mätinstrument. På marknadskontrollen av mätinstrument tillämpas marknadskontrollagens bestämmelser. Lagen om mätinstrument hör till marknadskontrollagens tillämpningsområde och marknadskontrollagen tillämpas redan i praktiken på marknadskontrollen av produkter enligt lagen om mätinstrument, vilket var syftet när marknadskontrollagen bereddes. Eftersom marknadskontrollagen är recessiv lagstiftning och ska enligt dess 1 § tillämpas om inte något annat föreskrivs någon annanstans, kan bestämmelserna om tillsyn i lagen om mätinstrument medföra osäkerhet beträffande vilkendera lagens bestämmelser som ska tillämpas på marknadskontrollen. I lagen om mätinstrument ingår bestämmelser om tillsyn i 34–44 § och dessa bestämmelser tillämpas på tillsynen över användningen av mätinstrument. När det gäller den praktiska tillsynen är behöriga tillsynsmyndigheter Säkerhets- och kemikalieverket samt regionförvaltningsverken. För att undanröja eventuell tolkningsosäkerhet och förtydliga lagen föreskrivs det i fortsättningen i lagen om mätinstrument uttryckligen att paragraferna i fråga inte är tillämpliga på marknadskontrollen. 

Ett undantag är granskningsrätten enligt 36 §, som också i fortsättningen är tillämplig på marknadskontrollen av mätinstrument. I lagen om mätinstrument föreskrivs det mer ingående om granskningsrätten än i marknadskontrollagen, för enligt lagen om mätinstrument är det möjligt att utsträcka granskningsåtgärderna till sådana lokaler som används för stadigvarande boende om det finns skäl att misstänka att ett brott som avses i 30 kap. 1 § eller 36 kap. 1 eller 2 § i strafflagen (39/1889) har begåtts. Till denna del föreslås ingen ändring i nuläget, dvs. marknadskontrollmyndigheten har motsvarande granskningsrätt även i fortsättningen. 

34 §.Tillsynsmyndigheter. I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. i stället för det tidigare upphävda 3 mom. Det är fråga om en informativ hänvisning till 4 § 1 mom. i marknadskontrollagen, där det föreskrivs om marknadskontrollmyndigheten. Marknadskontrollmyndighet enligt lagen om mätinstrument är Säkerhets- och kemikalieverket. 

49 §.Brott mot måttbestämmelserna. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras och att paragrafen utökas med nya 3 och 4 mom. De föreslagna 2 och 3 mom. innehåller straffbestämmelser för brott mot lagens skyldigheter som gäller produkters överensstämmelse med kraven samt om brott mot skyldigheterna enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen i fråga om mätinstrument. I artikel 49 i direktivet om mätinstrument förutsätts att medlemsstaterna föreskriver effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av skyldigheterna enligt direktivet. En motsvarande bestämmelse ingår också i artikel 42 i direktivet om vågar. Dessutom förutsätter artikel 41 i marknadskontrollförordningen att medlemsstaterna föreskriver motsvarande sanktioner för överträdelse av skyldigheter enligt marknadskontrollförordningen samt den EU-lagstiftning som uppräknas i bilaga II till förordningen. Bilaga II omfattar direktiv 75/107/EEG om flaskor som tjänar som mätbehållare samt direktiven 76/211/EEG samt 2007/45/EG om färdigförpackningar.  

Enligt straffbestämmelsen i 49 § 1 mom. i lagen om mätinstrument är det straffbart att bryta mot tillsynsmyndighetens förbud eller åläggande enligt 41–44 §. På tillsynen över mätinstruments överensstämmelse med kraven tillämpas inte bestämmelserna i 41–44 § i lagen om mätinstrument utan marknadskontrollagen, varför straffbestämmelserna som de ser ut nu inte är tillämpliga på brott mot skyldigheterna som gäller mätinstruments överensstämmelse med kraven. I marknadskontrollagen finns det igen inga bestämmelser om påföljder med undantag av administrativa tvångsmedel, utan varje sektorlag innehåller separata påföljdsbestämmelser. Av denna orsak behöver en ny bestämmelser om påföljderna för brott mot de skyldigheter som gäller produkters överensstämmelse med kraven föreslås i lagen om mätinstrument. Samtidigt behöver det också föreslås straffbestämmelser om brott mot skyldigheterna enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen. De produkter som hör till tillämpningsområdet för direktivet om mätinstrument och direktivet om vågar hör också till tillämpningsområdet för artikel 4 i marknadskontrollförordningen, varför skyldigheterna enligt artikeln gäller också aktörer inom sektorerna i fråga och marknadskontrollförordningen förutsätter påföljdsbestämmelser också för deras del. 

Som grad av tillräknande föreslås i fråga om 2 mom. uppsåtlighet eller grov oaktsamhet. Graden av tillräknande är den samma som i fråga om straffbara gärningar enligt 1 mom. Paragrafens 1 mom. är tillämpligt på brott mot skyldigheterna som gäller användning av mätinstrument när en aktör bryter mot tillsynsmyndighetens förbud eller åläggande som gäller dem. Skyldigheter som gäller mätinstruments överensstämmelse med kraven har föreskrivits för tillverkare, importörer, distributörer, tillverkarens representanter samt i vissa situationer leverantörer av distributionstjänster. Av dessa aktörer förutsätts specialkunnande för att säkerställa att mätinstrumenten uppfyller kraven. En tillförlitlig verksamhet i anslutning till mätinstrument spelar en nyckelroll vid handel, myndighetsverksamhet samt andra viktiga samhällsfunktioner. Genom kraven försöker man säkerställa konsumentskyddet, förtroendet för korrekta mätresultat samt ärlig och öppen handel och rättvisa konkurrensförhållanden. I 2 mom. föreslås att det ska vara straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot sådana skyldigheter som direkt hänför sig till ett mätinstruments egenskaper och överensstämmelse med kraven eller till de åtgärder som aktören är skyldig att vidta om det upptäcks att ett mätinstrument inte överensstämmer med kraven. Momentet innehåller inga straff för brott mot de formella kraven. Formella krav är till exempel krav på dokumentation och märkningar. Det är motiverat att det är straffbart om de aktörer som ansvarar för mätinstruments överensstämmelse med kraven uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sina skyldigheter, eftersom dessa skyldigheter hänför sig direkt till de krav som ställs på mätinstruments egenskaper och till åtgärder som vidtas på grund av mätinstrument som inte överensstämmelser med kraven, och det är mycket sannolikt att brott mot dessa skyldigheter orsakar betydande olägenheter för de rättsobjekt som skyddas, såsom konsumentskyddet, ärlig handel och rättvisa konkurrensförhållanden. 

I det föreslagna 2 mom. ingår en subsidiaritetsklausul. På överträdelse av de skyldigheter som det föreslås att ska omfattas av straffbarhet kan också strafflagens 16 kap. 8 § om ingivande av osant intyg till myndighet, 33 kap. om förfalskningsbrott samt 36 kap. om bedrägeribrott bli tillämpliga. Enligt förslaget till 2 mom. undantas dessutom ringa gärningar helt och hållet från straffansvar. Vid bedömningen av om en gärning är ringa kan man beakta till exempel hur stor risk produkten orsakar för ovannämnda rättsobjekt som skyddas samt en hur stor mängd produkter eller ett hur stort produktparti överträdelsen gäller. 

Den föreslagna 2 mom. 1 punkten gäller tillverkarens skyldighet enligt 6 d § 1 mom. och 6 b § att säkerställa mätinstrumentets överensstämmelse med kraven innan det släpps ut på marknaden. Enligt 6 d § 1 mom. ska tillverkaren innan ett mätinstrument släpps ut på marknaden säkerställa och kunna visa att mätinstrumentet har konstruerats och tillverkats i enlighet med de krav som anges i denna lag. Bestämmelser om krav på mätinstrument finns i 6 b §, som också innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om de väsentliga kraven på ett mätinstrument och om de speciella kraven på varje instrument utfärdas genom förordning av statsrådet. Straffbestämmelser gäller således också de krav som avses i statsrådets förordning om icke-automatiska vågar (1431/2016) och i statsrådets förordning om väsentliga krav på mätinstrument, visande av överensstämmelse med kraven och särskilda tekniska krav (1432/2016). Avsikten är att till dessa statsrådsförordningar foga återhänvisningar till straffbestämmelsen i lagen.  

Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot förbudet enligt 6 j § 1 mom. enligt vilket importören inte får släppa ut andra mätinstrument på marknaden än sådana som överensstämmer med kraven. Brott mot exempelvis skyldigheten enligt 6 j § 4 mom. att säkerställa att mätinstrumentets förvarings- eller transportförhållanden inte äventyrar instrumentets överensstämmelse med kraven föreslås inte vara straffbart för importören. Det centrala syftet med skyldigheten är att säkerställa att produkter som strider mot kraven inte hamnar på marknaden. I detta sammanhang föreslås det vara straffbart om importören bryter mot sin skyldighet att se till de mätinstrument som släpps ut på marknaden överensstämmer med kraven, vilket under beredningen har bedömts vara tillräckligt för att uppnå syftet. 

Enligt den föreslagna 2 mom. 3 punkten ska det vara straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot tillverkarens, importörens eller distributörens skyldighet enligt 6 m § 1 och 2 mom. att vidta korrigerande åtgärder och informera tillsynsmyndigheten. I bestämmelsen sägs att en tillverkare eller importör som har anledning att misstänka att ett mätinstrument som den har släppt ut på marknaden inte uppfyller kraven i denna lag ska omedelbart vidta åtgärder för att få mätinstrumentet att överensstämma med kraven eller för att dra tillbaka instrumentet från marknaden eller återkalla instrumentet. Också distributören ska vidta dessa åtgärder. Med tillbakadragande av ett mätinstrument från marknaden avses alla åtgärder i syfte att förhindra att ett mätinstrument i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden. Med återkallelse avses åtgärder för att dra tillbaka mätinstrument som redan tillhandahålls för slutanvändaren. Det bör bedömas från fall till fall vilka korrigerande åtgärder som är tillräckliga att vidta. Exempelvis om ett mätinstrument som strider mot kraven ännu inte har nått slutanvändarna, räcker det med att säkerställa att mätinstrument i leveranskedjan inte tillhandahålls på marknaden.  

De ekonomiska aktörernas skyldigheter enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen lämpar sig för produkter som hör till tillämpningsområdet för direktivet om mätinstrument och direktivet om vågar. Dessa direktiv har genomförts genom bestämmelser i lagen om mätinstrument. I detta sammanhang föreslås i lagen om mätinstrument också de bestämmelser som sanktioner som artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätter för brott mot skyldigheterna i artikel 4 i den förordningen.  

Enligt den föreslagna till 2 mom. 4 punkten är det straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 d i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att vidta korrigerande åtgärder och minska riskerna. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet på motiverad begäran, och se till att de omedelbara nödvändiga korrigerande åtgärderna vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse med de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning som gäller för produkten i fråga eller, om det inte är möjligt, minska de risker som den produkten medför när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktören har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk. När det gäller lagstiftningen om mätinstrument bör bedömningen i första hand göras med avseende på om ett mätinstrument som strider mot kraven utgör en ekonomisk risk samt om risken snedvrider konkurrensförhållandena. Tillverkarens representant och leverantören av distributionstjänster ska alltså försöka minska de risker som beror på ett mätinstrument som inte överensstämmer med kraven. Under beredningen har det bedömts att den allmänna samarbetsskyldigheten för den ekonomiska aktören inte är så exakt att det är möjligt att i detta sammanhang föreslå att brott mot den ska vara straffbart. Enbart brott mot den samarbetsskyldighet som nämns i artikel 4.3 d i marknadskontrollförordningen ska således inte vara straffbart, utan i detta sammanhang föreslås att straffansvaret ska gälla brott mot andra skyldigheter som föreskrivs i ledet i fråga.  

Det föreslås vara straffbart om aktören inte säkerställer att det i enlighet med artikel 4.3 d i förordningen omedelbart vidtas korrigerande åtgärder om produkten inte uppfyller lagstiftningens krav eller, om det inte är möjligt, de risker som den produkten medför minskas när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktören tror eller har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk. Det föreslås alltså inte vara straffbart enbart att aktören inte ser till att omedelbara korrigerande åtgärder vidtas, utan vid bedömningen av straffbarheten bör det också beaktas att aktören, om det inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder bör minska de risker som den produkten medför på de villkor som anges i förordningen. En aktör som till exempel på marknadskontrollmyndighetens begäran minskar de risker produkten medför i enlighet med förordningen trots att det i det läget inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder uppfyller sin skyldighet enligt förordningen, och förfarandet är inte straffbart. I enskilda fall blir det också aktuellt att bedöma vilka åtgärder som kan vidtas för att minska risken. Ifall brister hos en produkt av någon orsak inte kan korrigeras, kan åtgärder för att minska risken vara till exempel att informera slutanvändarna om den upptäckta risken eller att ge slutanvändarna anvisningar om hur risken kan minskas. 

I 6 j § 3 mom. i lagen om mätinstrument ingår skyldighet för importören att informera tillverkaren och tillsynsmyndigheten om ett medinstrument medför en risk. Motsvarande informationsskyldighet för distributören ingår i 6 k § 3 mom., och dessutom innehåller artikel 4.3 c i marknadskontrollförordningen skyldighet för alla ekonomiska aktörer att informera marknadskontrollmyndigheten om det finns skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk. Under beredningen har man kommit fram till att inte föreslå att dessa skyldigheter ska kriminaliseras i detta sammanhang. Den risk som ett mätinstrument medför är i första hand ekonomisk och hänför sig till snedvridning av konkurrensförhållandena. Bedömningen av innebörden av begreppet risk har emellertid ansetts kunna tolkas på så pass många olika sätt, jämfört med till exempel vissa andra produktsektorer där säkerheten är mera central, att lagstadgad skyldighet att informera om risker inte uppfyller de krav på exakthet och noggrann avgränsning som förutsätts av en straffbestämmelse. Dessutom föreslås det i detta sammanhang att det ska vara straffbart att bryta mot en mera exakt skyldighet som eftersträvar samma mål och som ingår i lagens 6 m § 1 och 2 mom. Enligt dessa bestämmelser ska en tillverkare, importör och distributör som har anledning att misstänka att ett mätinstrument inte uppfyller kraven i lagen vidta korrigerande åtgärder och informera tillsynsmyndigheten. Av dessa orsaker föreslås det inte i detta sammanhang att skyldigheter som gäller information om risker ska omfattas av straffbestämmelserna. 

Som grad av tillräknande föreslås i fråga om 3 mom. uppsåt. De gärningar som föreslås vara straffbara i 3 mom. innefattar för det första skyldigheter som gäller formella krav på mätinstrument. Sådana krav är till exempel olika krav på dokumentation och märkningar. Även dessa formella skyldigheter spelar en central roll för att säkerställa och bedöma mätinstruments överensstämmelse med kraven. Särskilt när brottet är uppsåtlighet försämras förtroendet för mätinstruments överensstämmelse med kraven avsevärt och eftersom den administrativa bördan minskar får de aktörer en ogrundad konkurrensfördel som avsiktligt underlåter att fullgöra sina skyldigheter. Av de orsaker som beskrivs ovan behövs det straffbestämmelser även i fråga om dessa gärningar. Dessutom innehåller momentet bestämmelser om straffansvar i fråga om brott mot sådana skyldigheter som gäller frivilliga märkningar på färdigförpackningar och volymmärkta flaskor utöver annan överensstämmelse med kraven på förpackningar och volymmärkta flaskor. Trots att det är frivilligt att använda märkningarna är uppsåtligt missbruk av dem och därmed uppsåtligt vilseledande av konsumenter och andra slutanvändare på så vis klandervärt att det har ansetts behövligt att föreslå straff för gärningarna. Graden av tillräknande föreslås dock vara uppsåt i fråga om dessa gärningar. I 3 mom. föreslås graden av tillräknande med avvikelse från 2 mom. vara uppsåt, eftersom det är fråga om brott mot skyldigheter som gäller formell överensstämmelse med kraven i anslutning till exempelvis sådana dokument och märkningar beträffande vilka det inte har ansetts motiverat att utsträcka graden av tillräknande längre än till uppsåt. 

Den föreslagna 3 mom. 1 punkten gäller tillverkarens skyldigheter enligt 6 d § 2–5 mom. Enligt dessa lagbestämmelser ska tillverkaren låta genomföra ett lämpligt förfarande för bedömning av mätinstrumentets överensstämmelse med kraven genom att anlita ett anmält organ, utarbeta teknisk dokumentation och upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse samt att bevara dessa i tio år från det att instrumentet har släppts ut på marknaden. 

Den föreslagna 3 mom. 2 punkten gäller tillverkarens skyldighet enligt 6 g § att ange sina kontaktuppgifter och säkerställa att ett mätinstrument är försett med de märkningar som krävs och åtföljs av bruksanvisningar och annan information. Enligt paragrafen ska tillverkaren på mätinstrumentet ange till exempel sitt namn, sitt registrerade produktnamn eller registrerade varumärke och sin postadress samt en enda kontaktpunkt där tillverkaren kan kontaktas. Det föreskrivs närmare om märkningen av, anvisningarna om och uppgifterna om tillförlitligheten hos mätinstrument i statsrådets förordning om icke-automatiska vågar (1431/2016) samt i statsrådets förordning om väsentliga krav på mätinstrument, visande av överensstämmelse med kraven och särskilda tekniska krav (1432/2016). 

Den föreslagna 3 mom. 3 punkten gäller importörens skyldighet enligt 6 j § 2 mom. att säkerställa att tillverkaren har fullgjort sina skyldigheter enligt 6 j § 2 mom. och att instrumentet är försett med den information som nämns i 2 mom. Enligt den föreslagna 3 mom. 4 punkten gäller importörens skyldighet enligt 6 j § 6 mom. att hålla EU-försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig i tio år. Enligt det aktuella momentet ska importören hålla en kopia av EU-försäkran om överensstämmelse tillgänglig för tillsynsmyndigheten och säkerställa att den tekniska dokumentationen på begäran kan tillhandahållas myndigheten i tio år från det att mätinstrumentet släpptes ut på marknaden. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 5 punkten ska det vara straffbart att uppsåtligen bryta mot distributörens skyldighet enligt 6 k § 1 mom. att kontrollera att mätinstrumentet är försett med de märkningar och den information som krävs åtföljs av de dokument som krävs. Enligt momentet ska dokumenten vara på finska eller svenska eller på ett annat språk som tillsynsmyndigheten godtar. Mätinstrumentets bruksanvisningar ska finnas åtminstone på finska och svenska. 

Den föreslagna 3 mom. 6 punkten gäller tillverkarens, importörens eller distributörens skyldighet enligt 6 n § 1 mom. att ge tillsynsmyndigheten den information som behövs. I paragrafen föreskrivs om lämnande av den information och dokumentation som behövs för tillsynen över att lagen iakttas till tillsynsmyndigheten på dennes begäran. Sådan information och dokumentation kan beroende på situationen till exempel innefatta produktens överensstämmelse med kraven, teknisk dokumentation, bruksanvisning för produkten, uppgifter om den ursprungliga tillverkaren av produkten, beställningsdokument för produkten, tillgång till programvara som produkten innehåller, uppgifter om leveranskedjan och produktmängder eller andra nödvändiga tilläggsutredningar som marknadskontrollmyndigheten begär för bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven. Informationen ska ges på finska eller svenska eller på något annat språk som tillsynsmyndigheten godtar. 

Enligt 3 mom. 7 punkten är det straffbart att bryta mot förpackarens eller importörens skyldighet enligt 25 a § att se till att förpackningen överensstämmer med kraven. Enligt förslaget till 25 a § ska den som förpackar eller importerar en produkt se till att förpackningen överensstämmer med kraven i 25 §. I lagens 25 § ingår krav på förpackningar.  

Enligt den föreslagna 3 mom. 8 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot tillverkarens skyldighet enligt 26 § 5 mom. att se till att volymmärkta flaskor överensstämmer med kraven. Enligt förslaget till 26 § 5 mom. ska tillverkare av volymmärkta flaskor se till att de volymmärkta flaskorna överensstämmer med kraven enligt 26 §.  

Enligt den föreslagna 3 mom. 9 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 a i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster som gäller EU-försäkran om överensstämmelse eller teknisk dokumentation. I bestämmelsen i fråga sägs att om den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten föreskriver en EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation, ska den ekonomiska aktören kontrollera att EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation har upprättats och hålla försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna under den period som krävs enligt den lagstiftningen samt säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen. När det gäller direktivet om mätinstrument och direktivet om vågar föreskrivs det om EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation i direktivet i fråga samt i lagen om mätinstrument, och enligt dem ska försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheten i tio år från det att produkten släpptes ut på marknaden. Däremot krävs det inte prestandadeklaration av mätinstrument. I fråga om mätinstrument ska det därför vara straffbart om tillverkarens representant eller leverantören av distributionstjänster förfar så att aktören i fråga inte säkerställer att EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation för produkten har upprättats, att aktören i fråga inte håller försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig för marknadskontrollmyndigheten i de tio år som krävs eller att aktören i fråga inte säkerställer att marknadskontrollmyndigheten på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen. Det ska vara straffbart att uppsåtligen bryta mot vilken som helst av de ovannämnda skyldigheterna. 

Enligt den föreslagna 3 mom. 10 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 b i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att ge information och dokumentation. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören på en motiverad begäran från en marknadskontrollmyndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Sådan information och dokumentation kan beroende på situationen till exempel innefatta produktens överensstämmelse med kraven, teknisk dokumentation, bruksanvisning för produkten, uppgifter om den ursprungliga tillverkaren av produkten, beställningsdokument för produkten, tillgång till programvara som produkten innehåller, uppgifter om leveranskedjan och produktmängder eller andra nödvändiga tilläggsutredningar som marknadskontrollmyndigheten begär för bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven. Uppfyllelsen av språkkravet bör bedömas i det enskilda fallet. Det är klart att dokumentation på finska eller svenska som tillställs marknadskontrollmyndigheten uppfyller språkkravet. Också information och dokumentation på engelska kan anses uppfylla marknadskontrollförordningens språkkrav till den del som det är fråga om information enligt artikel 4.3 b i förordningen som ska tillställas marknadskontrollmyndigheten. 

Enligt 4 mom. behöver åtal inte väckas och straff inte dömas ut för brott mot mätbestämmelserna om de ekonomiska följder som föranletts av ett annat myndighetsbeslut som meddelats på grund av gärningen ska anses tillräckliga i förhållande till gärningens allvarlighet. Enligt det gällande 49 § 2 mom. behöver ett straff inte dömas ut, om gärningsmannen bryter mot ett förbud eller ett föreläggande som har påförts på grund av samma gärning och som har förenats med vite. Det är ändamålsenligt att iaktta den princip om undvikande av sanktionskumulation som ligger bakom bestämmelsen även i fortsättningen inom sektorn, men den bestämmelse som föreslås i detta sammanhang skiljer sig från den gällande bestämmelsen bland annat så att vite inte nämns uttryckligen i bestämmelsen. Avsikten är att klargöra skillnaden mellan det straffrättsliga påföljdssystemet och vite, eftersom vite inte är en påföljd av straffnatur, utan en administrativ sanktion i anslutning till ett myndighetsföreläggande. 

Bestämmelser av motsvarande typ finns också i den allmänna lagstiftningen, såsom 1 kap. 8 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) och i 6 kap. 12 § i strafflagen (39/1889). Utöver vad som i den allmänna lagstiftningen föreskrivs om avstående från åtgärder föreslås det i detta sammanhang specialbestämmelser om avstående från åtgärder i vissa situationer där ett myndighetsbeslut som meddelats på grund av en gärning medför ekonomiska påföljder. Det föreslagna bestämmelserna ger myndigheterna större prövningsrätt än den allmänna lagstiftningen att bedöma tillräckligheten av de administrativa påföljder som hör till tillämpningsområdet för denna lag och behovet av straffrättsliga åtgärder i förhållande till den gärning som ska bedömas. I princip är administrativa tillsynsmetoder och tvångsmedel, såsom vite och hot om tvångsutförande, primära åtgärder vid fall av överträdelse i förhållande till straffrättsliga påföljder. Denna princip har tillämpats inom sektorn även i nuläget. Förutom domstolarna ges även åklagarmyndigheterna prövningsrätt. I bestämmelsen är det fråga om en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. 

Dessutom är det nödvändigt att undvikande av sanktionskumulation kan bedömas även i de situationer där en aktör har börjat vidta åtgärder utan att det beror på ett myndighetsbeslut eller myndighetsföreläggande. En aktör som vidtagit korrigerande åtgärder på eget initiativ ska inte vara i sämre ställning än till exempel en sådan aktör på vars bekostnad motsvarande åtgärder har vidtagits på grund av hot om tvångsutförande. Det bör eftersträvas att aktörerna aktivt och på eget initiativ vidtar korrigerande åtgärder genast när bristande överensstämmelse upptäcks. Under beredningen har man bedömt att den allmänna lagstiftningens bestämmelser till denna del är tillräckliga för att säkerställa att aktörerna behandlas lika. I 1 kap. 8 § i lagen om rättegång i brottmål och i 6 kap. 12 § i strafflagen föreskrivs om åtalseftergift och domseftergift i sådana situationer där den som är misstänkt för eller har begått ett brott vidtar åtgärder för att förhindra eller undanröja konsekvenserna av sin gärning. Den allmänna lagens bestämmelser är tillräckliga även i sådana situationer där en aktör på eget initiativ vidtar åtgärder för att rätta till en överträdelse som gäller en produkts bristande överensstämmelse med kraven.  

50 §.Sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut. Paragrafen uppdateras i överensstämmelse med lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) upphävde förvaltningsprocesslagen från och med ingången av 2020. Det föreslås att bestämmelsen om besvärstillstånd för fortsatta besvär stryks i paragrafen, eftersom en sådan bestämmelse ingår i 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och det behöver således inte föreskrivas särskilt om saken i speciallagar. Det ska fortfarande krävas besvärstillstånd för fortsatta besvär till högsta förvaltningsdomstolen. 

51 §.Sökande av ändring i de anmälda organens och besiktningsorganens beslut. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras. Det är fråga om en lagteknisk ändring. Paragrafens 2 mom. uppdateras i överensstämmelse med lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) upphävde förvaltningsprocesslagen från och med ingången av 2020. Det föreslås att bestämmelsen om besvärstillstånd för fortsatta besvär stryks i momentet, eftersom en sådan bestämmelse ingår i 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och det behöver således inte föreskrivas särskilt om saken i speciallagar. Det ska fortfarande krävas besvärstillstånd för fortsatta besvär till högsta förvaltningsdomstolen.  

7.4  Lagen om marknadskontrollen av vissa produkter

1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att paragrafens 1 mom. utökas med lagen om leksakers säkerhet. Marknadskontrollagen ska alltså i fortsättningen tillämpas på marknadskontrollen av leksaker, om inte något annat föreskrivs i lagen om leksakers säkerhet. Det är motiverat att utsträcka lagens tillämpningsområde även till marknadskontrollen av leksaker, för att bestämmelserna om marknadskontroll ska vara så enhetliga som möjligt och för att marknadskontrollmyndigheten ska förfoga över de befogenheter som marknadskontrollförordningen förutsätter och som det föreskrivs om i marknadskontrollagen. Lagen ska tillämpas på marknadskontrollåtgärder på ett sätt som kompletterar marknadskontrollförordningen. 

7.5  Gasanordningslagen

9 §.Ändringssökande. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras. Det är fråga om en lagteknisk ändring. Paragrafens 2 mom. uppdateras i överensstämmelse med den nya lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) upphävde förvaltningsprocesslagen från och med ingången av 2020. Det föreslås att bestämmelsen om besvärstillstånd för fortsatta besvär stryks i momentet, eftersom en sådan bestämmelse ingår i 107 § 1 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, och det behöver således inte föreskrivas särskilt om saken i speciallagar. Det ska fortfarande krävas besvärstillstånd för fortsatta besvär till högsta förvaltningsdomstolen. 

12 §.Straffbestämmelser. Det föreslås att paragrafens 2 och 3 mom. ändras. Ändringarna gäller straffbarhet för åsidosättande av de skyldigheterna enligt i artikel 4.3 a–d i marknadskontrollförordningen. De produkter som hör till tillämpningsområde för gasanordningsförordningen (EU) 2016/426 omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4 i marknadskontrollförordningen. I artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätts att medlemsstaterna fastställer sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande. Det har ansetts nödvändigt att föreskriva om straffbarhet för brott mot vissa skyldigheter för ekonomiska aktörer enligt gasanordningslagen och gasanordningsförordningen eftersom kraven enligt lagen berör produktsäkerhet och förhindrandet av risker, vilket innebär att brott mot skyldigheterna kan ha mycket allvarliga följder. I detta sammanhang bör bestämmelsen om straffbarhet utvidgas till att också beröra åsidosättandet av ekonomiska aktörers skyldigheter enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen. Det är jämlikt och likvärdigt för att straffbestämmelserna inom samma produktsektor ska beröra de ekonomiska aktörerna likvärdigt i enlighet med hur ansvaret graderas i leverantörskedjan och hur det föreskrivs särskilt om ansvaret.  

Enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen får en produkt på vilken den lagstiftning som avses i artikel 4.5 tillämpas trots den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten släppas ut på marknaden endast om en ekonomisk aktör med säte i unionen är ansvarig för de uppgifter som anges i artikel 4.3. Enligt artikeln är ansvaret graderat, och skyldigheterna för en ekonomisk aktör som har rollen av motpart enligt artikel 4 begränsar inte andra aktörers skyldigheter.  

En aktör som avses i artikel 4 är kontaktperson för produkten. Eftersom straffbarheten för åsidosättande av skyldigheterna för tillverkare, importörer och distributörer i huvudsak redan beaktas i gasanordningslagen, behövs i detta sammanhang bestämmelser om kriminalisering av åsidosättande av skyldigheterna för tillverkare och importörer endast till vissa delar. Däremot har åsidosättande av skyldigheterna enligt förordningen för en tillverkares representant som avses i artikel 4 inte tidigare sanktionerats. I gasanordningsförordningen föreskrivs det inte om några skyldigheter för en leverantör av distributionstjänster, och det är fråga om en nya ekonomisk aktör för denna produktsektor.  

Det föreslås att brott mot vissa skyldigheter för ekonomiska aktörer enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen ska kunna leda till böter, om inte strängare straff föreskrivs för gärningen i någon annan lag. Det föreslås att straffbestämmelsen avgränsas så att den i situationer enligt artikel 4 berör skyldigheter för sådana ekonomiska aktörer som inte omfattas av de sektorvisa bestämmelserna och straffbestämmelserna i gasanordningslagen. Sådana ekonomiska aktörer är i fråga om gasanordningar tillverkares representanter och leverantörer av distributionstjänster enligt artikel 4 i marknadskontrollförordningen för alla skyldigheter enligt artikel 4.3, och dessutom tillverkare och importörer i fråga om vissa skyldigheter enligt artikel 4.3 a och 4.3 b.  

Enligt den föreslagna nya 2 mom. 1 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 a i marknadskontrollförordningen för en tillverkare eller importör att hålla försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig för marknadskontrollmyndigheten i tio år samt att säkerställa att marknadskontrollmyndigheten på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen. Bestämmelser om skyldigheten ingår också för tillverkarens del i artikel 7 i gasanordningsförordningen och för importörens del i artikel 9 i den förordningen. Tiden på tio år börjar enligt bestämmelserna löpas från det att produkten har släppts ut på marknaden. Enligt artikel 4.3 a i marknadskontrollförordningen ska aktören också kontrollera att EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation har upprättats. I detta sammanhang föreslås det ändå inte att brott mot denna skyldighet kriminaliseras för importörens del, eftersom straffbarhet för brott mot motsvarande skyldighet redan ingår i 1 mom. 3 och 8 punkten för tillverkarens och importörens del.  

Enligt den föreslagna 2 mom. 2 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 a i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att iaktta det som gäller EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation. I bestämmelsen i fråga sägs att om den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten föreskriver en EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation, ska den ekonomiska aktören kontrollera att EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation har upprättats och hålla försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna under den period som krävs enligt den lagstiftningen samt säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen. När det gäller produkter enligt gasanordningsdirektivet föreskrivs det om EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation gasanordningsförordningen, och enligt den ska försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen hållas tillgänglig för tillsynsmyndigheten i tio år från det att produkten släpptes ut på marknaden eller togs i bruk. Däremot krävs det inte prestandadeklaration av gasanordningar. I fråga om gasanordningar ska det därför vara straffbart om tillverkarens representant eller leverantören av distributionstjänster förfar så att aktören i fråga inte säkerställer att EU-försäkran om överensstämmelse och teknisk dokumentation för produkten har upprättats, att aktören i fråga inte håller försäkran om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen tillgänglig för marknadskontrollmyndigheten i de tio år som krävs eller att aktören i fråga inte säkerställer att marknadskontrollmyndigheten på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen. Det ska vara straffbart att uppsåtligen bryta mot vilken som helst av de ovannämnda skyldigheterna.  

Enligt den föreslagna nya 2 mom. 3 punkten är det straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 b i marknadskontrollförordningen för en tillverkare, importör, tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att ge information och dokumentation. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören på en motiverad begäran från en marknadskontrollmyndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten. Sådana information och dokumentation kan beroende på situationen till exempel innefatta produktens överensstämmelse med kraven, teknisk dokumentation, bruksanvisning för produkten, uppgifter om den ursprungliga tillverkaren av produkten, beställningsdokument för produkten, tillgång till programvara som produkten innehåller, uppgifter om leveranskedjan och produktmängder eller andra nödvändiga tilläggsutredningar som marknadskontrollmyndigheten begär för bedömningen av produktens överensstämmelse med kraven. Uppfyllelsen av språkkravet bör bedömas i det enskilda fallet. Det är klart att dokumentation på finska eller svenska som tillställs marknadskontrollmyndigheten uppfyller språkkravet. Också information och dokumentation på engelska kan anses uppfylla marknadskontrollförordningens språkkrav till den del som det är fråga om information enligt artikel 4.3 b i förordningen som ska tillställas marknadskontrollmyndigheten.  

Enligt den föreslagna 2 mom. 4 punkten är det dessutom straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 c i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att informera om en risk. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören informera marknadskontrollmyndigheten om aktören har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk. Anmälan kan göras till exempel via EU-kommissionens system Product Safety Business Alert Gateway (tidigare Business Application) eller direkt till marknadskontrollmyndigheten. Det bör bedömas från fall till fall när förutsättningen att aktören har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk uppfylls. Exempelvis underrättelse till aktören om farliga situationer eller olyckor till följd av brister hos produkten kan uppfylla förutsättningen. Underrättelse till marknadskontrollmyndigheten ska lämnas redan i det skedet då det finns skäl att tro att en risk föreligger i stället för att aktören i en sådan situation börjar invänta ytterligare information om eller bekräftelse på att risken föreligger.  

Enligt den föreslagna 2 mom. 5 punkten är det också straffbart att uppsåtligen bryta mot skyldigheten enligt artikel 4.3 d i marknadskontrollförordningen för en tillverkares representant eller leverantör av distributionstjänster att vidta korrigerande åtgärder och minska riskerna. Enligt bestämmelsen i fråga ska den ekonomiska aktören samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet på motiverad begäran, och se till att de omedelbara nödvändiga korrigerande åtgärderna vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse med de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning som gäller för produkten i fråga eller, om det inte är möjligt, minska de risker som den produkten medför när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktören har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk. Under beredningen har det bedömts att den allmänna samarbetsskyldigheten för den ekonomiska aktören inte är så exakt att det är möjligt att i detta sammanhang föreslå att brott mot den ska vara straffbart. Enbart brott mot den samarbetsskyldighet som nämns i artikel 4.3 d i marknadskontrollförordningen ska således inte vara straffbart, utan i detta sammanhang föreslås att straffansvaret ska gälla brott mot andra skyldigheter som föreskrivs i ledet i fråga.  

Det föreslås vara straffbart om aktören inte säkerställer att det i enlighet med artikel 4.3 d i förordningen omedelbart vidtas korrigerande åtgärder om produkten inte uppfyller lagstiftningens krav eller, om det inte är möjligt, de risker som den produkten medför minskas när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på eget initiativ, när den ekonomiska aktören tror eller har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk. Det föreslås alltså inte vara straffbart enbart att aktören inte ser till att omedelbara korrigerande åtgärder vidtas, utan vid bedömningen av straffbarheten bör det också beaktas att aktören, om det inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder bör minska de risker som den produkten medför på de villkor som anges i förordningen. En aktör som till exempel på marknadskontrollmyndighetens begäran minskar de risker produkten medför i enlighet med förordningen trots att det i det läget inte är möjligt att vidta korrigerande åtgärder uppfyller sin skyldighet enligt förordningen, och förfarandet är inte straffbart. Frågan när aktören har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk bedöms på samma sätt som enligt 4 punkten. I enskilda fall blir det också aktuellt att bedöma vilka åtgärder som kan vidtas för att minska risken. Ifall brister hos en produkt av någon orsak inte kan korrigeras, kan åtgärder för att minska risken vara till exempel att informera slutanvändarna om den upptäckta risken eller att ge slutanvändarna anvisningar om hur risken kan minskas. 

En motiverad grad av tillräknande för sanktioner för de skyldigheter som föreslås i det nya 2 mom. bedöms vara uppsåt. Den gärningar som föreslås vara straffbara i 2 mom. innefattar i huvudsak skyldigheter som gäller formella krav på gasanordningar. Sådana krav är till exempel olika dokumentations- och märkningskrav. Även dessa formella skyldigheter spelar en central roll för att säkerställa och bedöma gasanordningars överensstämmelse med kraven. Särskilt när brottet är uppsåtlighet försämras förtroendet för gasanordningars överensstämmelse med kraven och en säker verksamhet avsevärt och eftersom den administrativa bördan minskar får de aktörer en ogrundad konkurrensfördel som avsiktligt underlåter att fullgöra sina skyldigheter. Uppsåtligt brott mot dessa skyldigheter är särskilt klandervärt och skadligt och därför behövs det straffbestämmelser även i fråga om dessa gärningar.  

I förslaget till 2 mom. ingår en subsidiaritetsklausul, enligt vilken brott mot de gärningar som avses i 1 och 2 mom. leder till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag. I enlighet med de föreslagna straffbestämmelserna kan också straffbestämmelsen om ingivande av osant intyg till myndighet i 16 kap. 8 § i strafflagen eller bestämmelserna om förfalskningsbrott i 33 kap. i den lagen blir tillämpliga på straffbara försummelser av skyldigheterna. Enligt förslaget till 2 mom. ska ringa gärningar helt och hållet undantas från straffansvar. Vid bedömningen av om en gärning är ringa kan man beakta till exempel hur stor risk produkten orsakar samt en hur stor mängd produkter eller ett hur stort produktparti överträdelsen gäller. 

Enligt 3 mom. behöver åtal inte väckas och straff inte dömas ut om de ekonomiska följder som föranletts av ett annat myndighetsbeslut som meddelats på grund av gärningen ska anses tillräckliga i förhållande till gärningens allvarlighet. Enligt det gällande 12 § 2 mom. behöver ett straff inte dömas ut, om gärningsmannen bryter mot ett förbud eller ett föreläggande som har påförts på grund av samma gärning och som har förenats med vite. Det är ändamålsenligt att iaktta den princip om undvikande av sanktionskumulation som ligger bakom bestämmelsen även i fortsättningen inom sektorn, men den bestämmelse som föreslås i detta sammanhang skiljer sig från den gällande bestämmelsen bland annat så att vite inte nämns uttryckligen i bestämmelsen. Avsikten är att klargöra skillnaden mellan det straffrättsliga påföljdssystemet och vite, eftersom vite inte är en påföljd av straffnatur, utan en administrativ sanktion i anslutning till ett myndighetsföreläggande. 

Bestämmelser av motsvarande typ finns också i den allmänna lagstiftningen, såsom 1 kap. 8 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) och i 6 kap. 12 § i strafflagen (39/1889). Utöver vad som i den allmänna lagstiftningen föreskrivs om avstående från åtgärder föreslås det i detta sammanhang specialbestämmelser om avstående från åtgärder i vissa situationer där ett myndighetsbeslut som meddelats på grund av en gärning medför ekonomiska påföljder. Det föreslagna bestämmelserna ger myndigheterna större prövningsrätt än den allmänna lagstiftningen att bedöma tillräckligheten av de administrativa påföljder som hör till tillämpningsområdet för denna lag och behovet av straffrättsliga åtgärder i förhållande till den gärning som ska bedömas. I princip är administrativa tillsynsmetoder och tvångsmedel, såsom vite och hot om tvångsutförande, primära åtgärder vid fall av överträdelse i förhållande till straffrättsliga påföljder. Denna princip har tillämpats inom sektorn även i nuläget. Förutom domstolarna ges även åklagarmyndigheterna prövningsrätt. I bestämmelsen är det fråga om en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. 

Dessutom är det nödvändigt att undvikande av sanktionskumulation kan bedömas även i de situationer där en aktör har börjat vidta åtgärder utan att det beror på ett myndighetsbeslut eller myndighetsföreläggande. En aktör som vidtagit korrigerande åtgärder på eget initiativ ska inte vara i sämre ställning än till exempel en sådan aktör på vars bekostnad motsvarande åtgärder har vidtagits på grund av hot om tvångsutförande. Det bör eftersträvas att aktörerna aktivt och på eget initiativ vidtar korrigerande åtgärder genast när bristande överensstämmelse upptäcks. Under beredningen har man bedömt att den allmänna lagstiftningens bestämmelser till denna del är tillräckliga för att säkerställa att aktörerna behandlas lika. I 1 kap. 8 § i lagen om rättegång i brottmål och i 6 kap. 12 § i strafflagen föreskrivs om åtalseftergift och domseftergift i sådana situationer där den som är misstänkt för eller har begått ett brott vidtar åtgärder för att förhindra eller undanröja konsekvenserna av sin gärning. Den allmänna lagens bestämmelser är tillräckliga även i sådana situationer där en aktör på eget initiativ vidtar åtgärder för att rätta till en överträdelse som gäller en produkts bristande överensstämmelse med kraven. 

Innehållet i paragrafens 4 mom. motsvarar i fortsättningen det nuvarande 3 mom.