2.1
Ekonomiska konsekvenser
Pensionsstöd finansieras med anslagen under moment 33.40.60 Statens andel i de utgifter som föranleds av folkpensionslagen och vissa andra lagar under huvudtiteln för social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Utvidgningen av kretsen av personer som får pensionsstöd uppskattas öka kostnaderna för pensionsstödet med 6,6 miljoner euro år 2019 och med 25,8 miljoner euro år 2020. Därefter minskar inverkan så, att år 2021 ökar kostnaderna för pensionsstödet med ca 23,3 miljoner euro, år 2022 med ca 14,8 miljoner euro och år 2023 med ca 2,0 miljoner euro. År 2019 är inverkan på pensionsstödsutgifterna klart mindre än år 2020, eftersom år 2019 betalas pensionsstöd för endast tre månader. Staten svarar för kostnaderna för pensionsstödet.
Propositionen inverkar på kostnaderna för andra socialutgifter. Den mest betydande effekten kan anses vara att utgifterna för arbetsmarknadsstödet minskar när de långtidsarbetslösa som omfattas av lagen om pensionsstöd övergår till att få pensionsstöd. Utgifterna för arbetsmarknadsstödet minskar år 2019 för staten och kommunerna sammanlagt med uppskattningsvis 5,8 miljoner euro och år 2020 med uppskattningsvis 22,9 miljoner euro. Därefter minskar konsekvenserna så, att år 2021 minskar kostnaderna för arbetsmarknadsstödet med ca 21 miljoner euro, år 2022 med ca 13,6 miljoner euro och år 2023 med ca 1,9 miljoner euro. Dessutom minskar utgifterna för det allmänna bostadsbidraget med ca 1,6 miljoner euro och utgifterna för bostadsbidraget för pensionstagare ökar med ca 1,7 miljoner euro år 2019. Därpå följande år minskar det allmänna bostadsbidraget med 6,5, 6,0, 3,8 och 0,8 miljoner euro och bostadsbidraget för pensionstagare ökar med 6,7, 6,1, 3,9 och 0,5 miljoner euro.
Pensionsinkomstavdraget i beskattningen för den som får pensionsstöd leder till att kommunalbeskattning, kyrkoskatten och de försäkrades sjukförsäkringspremier minskar. År 2019 är inverkan på kommunalskattningen cirka 1 miljon euro och inverkan på kyrkoskatten och sjuksförsäkringspremien ringa. Effekten är som störst under år 2020 då den i fråga om kommunalskatten uppgår till cirka tre miljoner euro per år. Både kyrkoskatten och sjukförsäkringspremien minskar åren 2020—2021 med ca 0,2 miljoner euro per år.
När alla ändringar beaktas blir ökningen av statens nettoutgifter uppskattningsvis 3,3 miljoner euro år 2019 och ca 12,8 miljoner euro år 2020. För kommunernas del minskar nettoutgifterna med ca 2 miljoner euro år 2019. Minskningen är ca 9,0 miljoner euro år 2020 och åren 2021—2023 uppskattningsvis 10,0, 6,4 och 0,9 miljoner euro. På motsvarande sätt ökar statens nettoutgifter med ca 13,1, 8,0 och 0,8 miljoner euro åren 2021—2023.
2.2
Pensionsstödtagarna och konsekvenserna för förmånstagarnas ställning
Med stöd av den gällande lagen om pensionsstöd betalas pensionsstöd ännu åren 2019—2021. Under år 2021 upphör betalningen av pensionsstöd, eftersom senast då fyller alla de som får pensionsstöd med stöd av den nuvarande lagen om pensionsstöd 65 år. Till följd av den lag som föreslås i denna proposition ökar antalet personer som får pensionsstöd under åren 2019—2021, och pensionsstöd betalas ännu åren 2022 och 2023.
Nya pensionsstöd betalas år 2019 till i medeltal ca 2 800 personer, år 2020 till ca 2 700 personer och år 2021 till ca 2 400 personer per månad. Antalet personer som får pensionsstöd minskar varje år rätt fort då de fyller 65 år eller övergår till ålderspension eller till att få någon annan förmån. År 2022 betalas pensionsstöd till ca 1 500 personer och år 2023 till ca 300 personer per månad. De sista pensionsstöden betalas 2023. Av dem som får pensionsstöd är 53 procent män och 47 procent kvinnor.
I de ovannämnda uppskattningarna har det beaktats att alla som har rätt till pensionsstöd inte kommer att ansöka om det. I kalkylerna har det antagits att andelen personer som får pensionsstöd är den samma som tidigare.
Nettoinkomsterna för den som får pensionsstöd kommer att öka när han eller hon går över från arbetsmarknadsstöd till pensionsstöd. För den genomsnittliga pensionsstödtagaren blir ökningen av nettoinkomsterna cirka 200 euro i månaden. De viktigaste orsakerna till de högre nettoinkomsterna är att förmånsbeloppet är högre, att förmånerna behandlas olika vid kommunalbeskattningen och att bostadsbidraget för pensionstagare i genomsnitt är högre än det allmänna bostadsbidraget. I vissa enskilda fall kan det vara förmånligare för personen att lyfta arbetsmarknadsstöd, eftersom pensionsstödstagare omfattas delvis av andra förmåner än de som får arbetsmarknadsstöd. Detta kan vara fallet t.ex. i fråga om en person som får handikappbidrag.
För att få utkomstskydd krävs det att personen hos arbets- och näringsbyrån har anmält att han eller hon söker heltidsarbete, att personen håller sin jobbsökning i kraft, sköter ärenden hos arbets- och näringsbyrån så som byrån förutsätter och är tillgänglig för arbetsmarknaden. Från och med ingången av 2018 ska en mottagare av arbetslöshetsförmån med vissa undantag dessutom uppfylla kravet på aktivitet enligt utkomstskyddets aktiveringsmodell för att förmånen ska betalas till fullt belopp. Erhållandet av pensionsstöd befriar personen från dessa skyldigheter, eftersom han eller hon inte längre behöver vara arbetssökande. Pensionsstöd är dock inte ett hinder för att personen arbetar. Eventuell förvärvsinkomst under tiden för pensionsstödet inverkar inte på beloppet av det pensionsstöd som betalas till personen.
2.3
Konsekvenser för myndigheterna
Folkpensionsanstalten svarar för verkställigheten av pensionsskyddet. Utvidgningen av kretsen av de som får pensionsstöd ökar arbetsmängden hos Folkpensionsanstalten. Arbetsmängden vid arbets- och näringsbyråerna minskar på motsvarande sätt när personerna från att ha omfattats av arbetskraftspolitiska åtgärder och arbetslöshetsförmåner övergår till pensionsstödet.
Besvärsinstanser för ärenden som gäller pensionsstöd är besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen. De föreslagna ändringarna kan inverka på antalet ärenden som behandlas hos besvärsinstanserna.