1 §.Lagens tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs om lagens tillämpningsområde.
Enligt paragrafen ska lagen tillämpas när den statliga stödmyndigheten beviljar sådant stöd för ekonomisk verksamhet som uppfyller de förutsättningar för statligt stöd som anges i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF-fördraget), om inte något annat föreskrivs i någon annan lag.
Lagen ska tillämpas då den statliga stödmyndighetens stödprogram eller ett stöd utanför stödprogram som hör till lagens tillämpningsområde uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget. Utanför lagens tillämpningsområde faller dock primärproduktion inom jord- och skogsbruket och fiskerinäringen. Stöd som beviljas enligt artikel 107 i FEUF-fördraget inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde, såsom stödet för företag som bedriver verksamhet utanför jordbruket, till exempel turistnäringen, stöd för vissa utvecklingsprojekt och stödprogrammet för bestående skogsbruk, kommer att falla inom lagens tillämpningsområde. Lagen ska dock inte tillämpas på stöd som hör till tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller på utvecklingsprojekt i vilka inget statligt stöd ingår. Lagen ska tillämpas bara på statliga stödmyndigheter, vilket innebär att kommunala stöd inte kommer att höra till lagens tillämpningsområde. Lagen tillämpas om inte något annat föreskrivs i någon annan lag.
Den gällande lagen om allmänna villkor för företagsstöd tillämpas inte på stöd som beviljas för kultur, idrott eller annan allmännyttig eller därmed jämförbar verksamhet. Även stöd som beviljas genom skattesystemet har fallit utanför den gällande lagens tillämpningsområde. Till den här delen ska tillämpningsområdet utvidgas eftersom den nya lagen alltid ska tillämpas på ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram som riktas till ekonomisk verksamhet och som uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget.
Begreppet ekonomisk verksamhet är den samma som i EU:s konkurrenslagstiftning. Begreppen företag och ekonomisk verksamhet är breda i EU-lagstiftningen. Enligt etablerad rättspraxis hör alla enheter som bedriver ekonomisk verksamhet till begreppet företag enligt konkurrenslagstiftningen oberoende av deras juridiska form eller finansieringssätt. Det som är avgörande är naturen av den verksamhet som idkas. Ekonomisk verksamhet är all verksamhet i vilken varor och tjänster erbjuds på vissa marknader. I tolkningspraxis har det ansetts vara viktigt om ett privat företag producerar samma varor och tjänster på marknaden. Även icke-vinstbringande enheter kan bedriva ekonomisk verksamhet. Verksamhet kan vara ekonomisk även om skyldigheter i anslutning till allmänt intresse, specialrätter eller ensamrätter är kopplade med den eller om verksamheten får stöd från offentliga medel. Utgångspunkten är att bara köpande eller anskaffande av en nyttighet inte betraktas som ekonomisk verksamhet, om nyttigheterna har anskaffats för att användas i annan än ekonomisk verksamhet. Även en privat yrkesutövare eller näringsidkare kan bedriva ekonomisk verksamhet. Definitionen av begreppet ekonomisk verksamhet gör att till exempel socialskyddsförmåner som direkt betalas till fysiska personer blir utanför tillämpningsområdet.
Vid gränsdragningen mellan ekonomisk verksamhet och myndighetsverksamhet kan man som tolkningshjälp använda meddelandet från kommissionen om tillämpningen av EU-reglerna om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2012/C8/02) (SGEI-meddelandet). Enligt SGEI-meddelandet är verksamheter som i sig utgör en del av befogenheterna att utöva offentlig makt och utförs av staten generellt sett inte ekonomisk verksamhet, t.ex. armén, polisen, flygnavigationssäkerhet och kontroll över flygtrafiken, sjötrafiksäkerhet och kontroll av sjötrafiken, föroreningsbegränsande övervakning, organisation av fängelsedomar eller socialskydd eller hälsovård som baserar sig på den s.k. solidaritetsprincipen. Inte heller allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt utbildningssystem som finansieras av staten betraktas som ekonomisk verksamhet. I unionens rättspraxis har fastställts att allmän utbildning som anordnas inom ett nationellt utbildningssystem som finansieras och övervakas av staten får betraktas som icke-ekonomisk verksamhet. Klassificeringen av en enhet som företag är alltid förknippad med en viss verksamhet; en enhet som bedriver såväl ekonomisk som icke-ekonomisk verksamhet betraktas som företag enbart beträffande den ekonomiska verksamheten.
Enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. För att stöd ska betraktas som statligt stöd måste det uppfylla fyra kriterier. Statligt stöd ska ha beviljats av statliga medel, det ska vara selektivt, snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.
Med stöd som ges med hjälp av statliga medel avses sådant stöd som definieras i 2 § och som finansieras med ett bidrag som ingår i statens budget eller från statens separata fonder utanför budgeten. Till lagens tillämpningsområde hör stöd som såväl direkt som indirekt beviljas av statens medel. Med stöd som beviljas indirekt från statens medel avses stöd för ekonomisk verksamhet från statens medel som förmedlas av statens myndigheter, statens särskilda finansiella institut, kommuner eller andra offentliga eller privata samfund eller stiftelser. Stöd från kommunernas egna medel faller utanför lagens tillämpningsområde.
Lagen ska tillämpas på stöd från Europeiska unionens medel, till exempel stöd som beviljas av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF), om det i stödet ingår förutom EU-finansiering även nationell finansiering. Däremot faller EU-finansiering som inte direkt eller indirekt faller inom ramen för medlemsstatens beslutande och om vars beviljade kommissionen eller annat EU-organ besluter inte in i reglerna om statligt stöd eller lagens tillämpningsområde.
Statligt stöd betraktas som selektivt då det bara riktar sig till en del företag. Som selektiva åtgärder betraktas inte allmänna finanspolitiska åtgärder såsom en sänkning av samfundsskatteprocenten. Formen av ekonomiskt stöd kan variera mycket. Statligt stöd kan vara till exempel bidrag, lån som är förmånligare än marknadspriset, garanti, kapitalplacering eller rekapitalisering under marknadspriser, skattesänkning eller hyra eller försäljningspris på fastighet eller jordområde som är lägre än marknadspriset. Som statligt stöd betraktas däremot inte åtgärder som riktar sig till alla företag (bland annat i beskattningen) eller användningen av statliga medel överensstämmande med marknaden, till exempel lån eller kapitaltillskott med likadana villkor som privata kreditgivare eller investerare har.
Statens åtgärd anses snedvrida eller hota att snedvrida konkurrens, om den förmodligen förbättrar mottagarens konkurrensställning jämfört med de företag med vilka den konkurrerar. I praktiken anses konkurrensen bli snedvriden enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget om staten ger ekonomisk fördel åt ett företag i en bransch som är öppen för konkurrens och i vilken det finns eller kunde finnas konkurrens. Det räcker att företaget med hjälp av stödet kan bibehålla en starkare konkurrensställning än det hade haft utan stöd. För att ett stöd kan antas snedvrida konkurrensen, anses det vanligen räcka att stödet ges åt mottagaren genom att befria det från kostnader för vilka den annars borde ansvara som en del av sin sedvanliga affärsverksamhet.
Tröskeln för uppfyllandet av kriteriet om inverkan på handeln är lågt. Utgångspunkten är att kriteriet uppfylls om stödmottagaren idkar ekonomisk verksamhet och fungerar på en marknad där det förekommer handel mellan medlemsstaterna. Redan då kan stödet till exempel påverka inträdet av aktörer i andra medlemsstater på marknaden genom att upprätthålla eller öka det lokala utbudet. Utgångspunkten är att kriteriet om inverkan på handeln uppfylls om stödmottagaren idkar ekonomisk verksamhet och fungerar på en marknad där det förekommer handel mellan medlemsstaterna. Definitionen av statligt stöd förutsätter inte heller att snedvridningen av konkurrensen eller inverkan på handeln ska vara betydande eller väsentlig. Kommissionen ska enbart utreda om stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.
Kommissionen har 2015 även gett lösningspraxis (SA.37432, SA.37904, SA.33149, SA.38035,SA.39403, SA.37963), i vilken det har konstaterats att vissa funktioner med anledning av särskilda förhållanden enbart har lokal inverkan (stödet leder inte till att efterfrågan och investeringar lockas till området i fråga, de tjänster och varor som stödmottagaren producerar är lokala eller har ett geografiskt begränsat inflytandeområde och inverkan på marknaden och grannmedlemsländernas konsumenter är ringa). I praktiken är dylika exempel stödandet av lokala föremål av olika slag, till exempel lokala simhallar och andra lokala lokaler för fritidsaktiviteter, lokala museer och annan kulturinfrastruktur som inte lockar turister från utlandet, informations- och kulturprodukter som av språkliga och geografiska skäl har en begränsad publik, lokala mötescentra i fråga om vilka läget och stödets eventuella inverkan på priser sannolikt inte styr användare från andra medlemsländers centra.
Som en del av statsstödsreformen har kommissionen berett ett meddelande om begreppet stöd, men det har inte än godkänts..
Bestämmelserna i artikel 107 i FEUF-fördraget begränsar även användningen av skattestöd som medel för ekonomisk politik. Tillämpningen av reglerna om statligt stöd på till exempel företagens direkta beskattning behandlas i kommissionen meddelande av 11.11.1998 (1998/C 384/03). Därtill har kommissionen den 9 februari 2004 gett ut en rapport om genomförandet av meddelandet C(2004)434. I unionens senaste rättspraxis har man i beskattningen vid bedömningen av statsstödets selektivitet tillämpat en tredelad bedömning: först ska man definiera vad som är ett normalt referensskattesystem. Sedan ska man betrakta om skatteåtgärden är ett undantag från referenssystemet i fråga, eftersom den gynnar vissa aktörer som med tanke på det syfte som eftersträvas genom åtgärden befinner sig i en liknande faktisk eller rättslig situation. Om inget undantag från skattesystemet kan iakttas, är det inte fråga om en selektiv åtgärd. Om det är fråga om ett undantag från skattesystemet, är åtgärden i princip selektiv.
2 §.Definitioner. I paragrafen definieras de begrepp som används i lagen.
I paragrafens 1 mom. 1 punkten definieras begreppet stöd. Definitionen omfattar olika ekonomiska fördelar som beviljas för stödmottagarens ekonomiska verksamhet på ett brett sätt. Utöver direkta understöd och räntestöd kan som stöd betraktas lån, borgen, garanti, finansiering i form av eget kapital eller några andra finansiella instrument då deras villkor för stödmottagaren är förmånligare än marknadsfinansieringen. Även indirekta stöd, såsom skattestöd och befrielse från offentliga avgifter av olika slag eller andra arrangemang som uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget är fördelar som beviljas för ekonomisk verksamhet. Definitionsmässigt ingår det i en ekonomisk förmån ett stödelement till stödmottagaren. Om finansieringen i sin helhet ges mot vederlag så att mottagaren inte får en fördel jämfört med finansiering överensstämmande med marknaden, är utgångspunkten den att det inte är fråga om stöd för ekonomisk verksamhet. I fråga om långvariga finansieringsinstrument, tillexempel borgens- och garantisystem, är det i många fall svårt att i förväg fastställa om de omfattar ett fördelselement. Därför ska bestämmelserna i denna lag i princip tillämpas på borgens- och garantisystem som finansieras av staten om inte annat föreskrivs annanstans i lag eller om inte annat klart kan härledas av omständigheterna. I ett kapitaltillskott som staten riktar till ekonomisk verksamhet kan ingå fördel till exempel då den avkastning som förväntas på investeringen inte ens på lång sikt motsvarar den avkastning som i motsvarande situation förväntas av investerare som fungerar på marknaden eller då företaget är i ekonomiska svårigheter. Offentliga anskaffningar som görs på basis av en öppen och icke-diskriminerande offertbegäran i en fungerande marknadssituation utgör inte stöd för ekonomisk verksamhet.
Utgångspunkten är att det inte ingår statligt stöd i en åtgärd om åtgärden till exempel genomförs samtidigt med privata åtgärder och/eller under förutsättningar som ett privat företag som iakttar villkor som överensstämmer med marknaden godkände i en motsvarande situation. EU:s kommission har till exempel i sitt tillkännagivande om garanti (EUT 2008/ C 155/10) definierat följande förutsättningar enligt vilka en garanti anses överensstämma med marknaden: låntagaren är inte i ekonomiska svårigheter, garantins omfattning kan mätas korrekt när den beviljas, garantin täcker högst 80 % av det utestående lånet - i fråga om SGEI-arrangemang kan garantin under vissa begräsningar täcka 100 % av lånet och ett marknadsorienterat pris betalas för garantin.
För ekonomisk verksamhet beviljas i praktiken stöd inom ramen för ett stödprogram eller i form av enskilt stöd utanför stödprogram. Stödprogrammen baserar sig oftast på speciallagstiftning eller en förordning, som kompletteras av bestämmelserna i den allmänna statsunderstödslagen (688/2001). Ett enskilt stöd utanför stödprogram baserar sig vanligen på finansiering som beviljats i statens budget, och tekniskt beviljas det genom att tillämpa bestämmelserna i den allmänna statsunderstödslagen.
I paragrafens 1 mom. 2 punkten definieras begreppet stödprogram. Med stödprogram avses i lagen ett system som baserar sig på en författning eller ett beslut av en myndighet i vilken definieras stödets syfte, föremål, form och belopp och med stöd av vilken enskilda stödbeslut fattas. I praktiken har det getts nationella bestämmelser om stödprogrammen på lag- eller författningsnivå. Det är även möjligt att en rättsakt omfattar bestämmelserna om fler än ett stödprogram. Som exempel på detta kan nämnas lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet (9/2014), som för närvarande omfattar separata företagsstödsprogram. I flera fall har bestämmelser om stödprogram dessutom getts på olika författningsnivåer. I dessa fall har mer allmänna villkor gällande syftet, föremålet, formen och beloppet på stödet i fråga i bestämmelsen på högre nivå specificerats med bestämmelser på lägre nivå. I vissa fall ingår det i stödsystemen utöver företagsstöd även annat stöd eller annan finansiering för till exempel kommuner eller andra offentliga samfund. I fråga om dessa system ska bestämmelserna i lagen tillämpas då det är fråga om stöd för ekonomisk verksamhet som möter förutsättningarna för statligt stöd i EU-reglerna.
Ett stödbeslut är en förbindelse enligt eller utanför ett stödprogram för ett visst föremål eller för en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet vars genomförande, till exempel betalningen, beror på uppfyllandet av villkoren i beslutet.
I paragrafens 1 mom. 3 punkten definieras begreppet stödmyndighet. Med stödmyndighet avses den statliga myndighet till vars uppgifter det enligt lagstiftningen hör att sköta ärenden som gäller stöd eller en sammanslutning eller en stiftelse som beviljar stödet på myndighetens vägnar. Med stödmyndighet avses den statliga myndighet som enligt annan lagstiftning fungerar som den behöriga myndigheten i varje enskilt statsbidrag. I den föreslagna lagen föreskrivs alltså inte den myndighet som från fall till fall utövar stödmyndighetens behörighet. Om statens förvaltningsorganisation och om uppgifterna för de myndigheter som hör till den föreskrivs detaljerat i lagen om ifrågavarande myndighet och i förordningarna med stöd av lagen. Enligt denna lag sköter den myndighet till vars sektor och uppgifter stödet i fråga med anledning av dess natur och syfte hör ärenden som hör till beviljandet av stöd enligt ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram och bedömningen av systemets genomslag. I praktiken bereder ministerierna till exempel stödprogrammen och enskilda stöd utanför stödprogram som baserar sig på statens budget. Ministerierna ansvarar också ofta för utvärderingen av stödens genomslag. Det egentliga beviljandet av stöden sker ofta inom den regionala förvaltningen, till exempel vid Närings- miljö- och trafikcentraler och inom Skatteförvaltningen. Till exempel inom EU:s strukturfondsprogram beviljar landskapsförbunden medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och motsvarande nationella medel som s.k. förmedlande organ på arbets- och näringsministeriets vägnar, som fungerar som förvaltningsmyndighet. Landskapsförbunden hör till lagens tillämpningsområde då de beviljar stöd enligt strukturfondsprogram på arbets- och näringsministeriets, dvs. förvaltningsmyndighetens, vägnar med stöd av lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt (8/2014). I praktiken inför i regel det ministerium som ansvarar för beredningen av ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram ärendet i företagsstödsdelegationen.
3 §.Allmänna mål för stödet samt fördelningen av stöd. I paragrafen föreskrivs om de allmänna målen för stödet samt om fördelningen av stöd. En bedömning av huruvida dessa förutsättningarna uppfylls ska göras innan ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet tas i bruk.
Enligt paragrafens 1 moment ska ett stöd ha ett klart angivet ekonomiskt eller samhälleligt syfte. Om stödet har ett ekonomiskt syfte, ska stödet dessutom riktas till sådana ändamål som avhjälper brister i marknadens funktion. Stödet ska vara ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt medel för att nå dessa syften. Stödets konkurrenssnedvridande verkningar ska vara så små som möjligt även när stödet används som ett styrmedel för att nå andra än ekonomiska mål. Syftet med stödet ska presenteras klart i bestämmelserna om stödprogrammet och i deras motiveringar.
De ekonomiska syftena riktas på lång sikt på en bestående förstärkning av den ekonomiska verksamheten och på den internationella konkurrenskraften. Till följd av dessa förstärks nationalekonomin och erbjuder gynnsamma ekonomiska förutsättningar för uppnåendet av de samhälleliga målen. Stödet ska i första hand riktas till förstärkandet av förutsättningarna för ekonomisk verksamhet och bara av samhälleliga skäl till egentlig ekonomisk verksamhet.
Då stödet har ett ekonomiskt syfte, ska stödet främja nationalekonomiska tillväxtmöjligheter och strukturell förnyelse samt öka företagsverksamhetens effektivitet. Ett stödprogram ska i första hand vara inriktad på forskning, produktutveckling, utbildning, internationalisering eller annan immateriell utvecklingsverksamhet vid företaget eller på förbättrande av små och medelstora företags konkurrensförmåga på lång sikt eller på annat mål som klart definierats i regeringsprogrammet. Med immateriell utveckling av företagsverksamheten avses bland annat satsningar på forskning, produktutveckling, personalutbildning, internationalisering samt samarbetet mellan företag i vilka det vanligen inte uppstår en materiell borgen för en extern finansiär. Till immateriell utveckling anses i detta sammanhang till exempel även höra materiella investeringar som direkt hänför sig till forsknings- och produktutvecklingsverksamhet såsom forskningsutrustning och prototyper som inte direkt kan utnyttjas i produktionsverksamheten. Stödet för immateriell utveckling kan anses i synnerhet förbättra nationalekonomins tillväxtförutsättningar på lång sikt. För finansiering av stora företags sedvanliga investeringar och driftskapital kan stöd beviljas endast av särskilda skäl. Stora företag lider bara sällan av brister i marknadsekonomins funktioner när det gäller finansieringen av driftskapital och investeringar. Däremot möter små och medelstora företag oftare problem på finansieringsmarknaden framför allt på grund av asymmetrisk information. Med små och medelstora företag avses företag som uppfyller kriterierna för EU-kommissionens definition av små och medelstora företag. Definitionen finns till exempel i bilaga 1 till den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014).
När det gäller produktutveckling och andra immateriella investeringar kan verksamheten av företag i alla storleksklasser ha positiva externa effekter. Ofta har till exempel stora företags produktutvecklingsverksamhet positiva externa effekter på den små och medelstora företagsverksamheten. Verksamhetsstöd, dvs. stöd för att täcka företagens sedvanliga affärsverksamhet, kan inte anses vara motiverat med tanke på företagsverksamhetens effektivitet annat än i mycket exceptionella situationer, till exempel stöd som förbättrar företagens verksamhetsomgivning.
De samhälleliga målen riktas till främjandet av positiva saker med tanke på samhället eller till förebyggandet av negativa effekter. Främjandet av dylika syften lyckas inte nödvändigtvis marknadsbetingat utan den offentliga maktens åtgärder. Samhälleliga mål är bland annat förebyggandet av samhällelig ojämlikhet, tryggandet av en högklassig levnadsmiljö samt tryggandet av medborgarnas och samhällets trygghet. Kraftiga snabba förändringar i den ekonomiska verksamheten kan leda till betydliga samhälleliga biverkningar. Riktandet av stöden för ekonomisk verksamhet för att lindra dylika biverkningar ska alltid vara tidsbundet och en del av en större helhet av politiska åtgärder, till följd av vilka biverkningen i fråga lindras eller avlägsnas permanent.
Om stödet har ett ekonomiskt syfte, ska stödet vara sådant att det avlägsnar och avhjälper brister i marknadens funktion. Med en brist i marknadens funktion avses en situation i vilken det inte genom marknadens funktion uppstår ett optimalt resultat med tanke på riktandet av nationalekonomiska resurser. Bristerna i marknadens funktion kan bero på ekonomins strukturella stelhet eller av asymmetrisk information på finansieringsmarknaden. Om inget offentligt stöd finns till, riktas det på dylik verksamhet mindre resurser än det är motiverat med tanke på nationalekonomins effektivitet, vilket gör att stöd kan effektivera allokeringen av resurserna.
Det på den ekonomiska vetenskapen baserade berättigandet till stöden för miljöbranschen, till exempel stöden för förnybar energi, är ingripande i en marknadsbrist. I fråga om miljöstöd är marknadsbristen ofta undvikandet av negativa externa effekter. Till exempel de föroreningar som den industriella produktionen åstadkommer skapar negativa externa effekter; företagen har inte nödvändigtvis tillräcklig stimulans att göra någonting åt sina föroreningar eller genomföra enskilda åtgärder för att skydda miljön. Detta beror på att de produktionskostnader som företaget täcker är lägre än de som samhället täcker. Därtill kan miljöstöd, till exempel produktutvecklingsstöd, även ha positiva externa effekter. Även andra aktörer kan till exempel sannolikt dra nytta av ett investeringsprojekt (förutsatt att information om den nya teknologin även förmedlas till andra än stödmottagaren).
Även i situationer i vilka stödmottagarens verksamhet leder till positiva externa effekter kan stöd anses vara motiverat. Det är fråga om positiva externa effekter då verksamhetens nationalekonomiska nytta är större än nyttan för själva företaget.
Stödet ska vara ett ändamålsenligt medel för att nå stödets ekonomiska och samhälleliga syften. Med utvärderingen av ändamålsenligheten avses en analys över det om stödet är en nödvändig politisk åtgärd i stället för andra politiska åtgärder eller vid sidan av dem. Myndigheten ska utreda det bästa möjliga sättet att främja marknadens funktion; direkt stöd, indirekt stöd eller andra styrmekanismer såsom lagstiftning. Om myndigheten beslutar att använda direkt stöd, ska den utreda om det är ändamålsenligt att använda stödformer som återbetalas eller stöd utan vederlag. Vid bedömningen ska man ta hänsyn till det hur stimulerande stödet är. På motsvarande sätt ska man innan indirekta stödformer tas i bruk bedöma om målet kan uppnås på ett effektivare sätt med ett direkt stöd.
Ett stödinstrument ska väljas så att man kan uppnå en stor nytta med låga kostnader (kostnadseffektivitet). Stödet kan ha bra genomslag med det kan vara mycket dyrt, vilket gör att det inte är kostnadseffektivt. Kostnadseffektiviteten ska styra valet mellan andra politiska åtgärder och direkta/indirekta stöd på basis av en så noggrann bedömning av kostnaderna och nyttan som möjligt.
Det är en del av kostnadseffektiviteten att den administrativa bördan för stödmottagaren är så liten som möjligt. Stödurvalet samt ansöknings- och uppföljningsprocesserna i anslutning till enskilda stöd ska vara enkla, transparenta och enhetliga för att minimera den administrativa bördan för sökandena. Samtidigt minskar detta stödmyndighetens administrativa börda.
Stödprogrammet ska uppgöras så att företagsstödets konkurrenssnedvridande verkningar är så små som möjligt. Både vid planeringen och vid tillämpningen av stödprogram ska man ta hänsyn till stödets effekter på konkurrenssituationen mellan företag. Fungerande konkurrens är en central förutsättning med tanke på uppnåendet av målen gällande nationalekonomins helhetsnytta och den ekonomiska verksamhetens effektivitet. Med tanke på ekonomisk verksamhet är myndigheternas verksamhet i idealfall sådan att den allmänt och i synnerhet när det gäller stöd inte snedvrider konkurrensen. I praktiken går det dock inte att helt avlägsna konkurrenssnedvridande effekter när stöd beviljas.
Enligt paragrafens 2 moment ska stödet beviljas för viss tid, om inte något annat följer av särskilda skäl. När den utsatta tiden tar slut ska stödens nödvändighet och effektivitet bedömas innan ett eventuellt beslut om fortsättning fattas. Då ska man även bedöma stödets och dess måls förenlighet med de allmänna politiska målen. Nödvändigheten och funktionen av långvariga stödprogram och enskilda stödbeslut ska utvärderas med till exempel 5 till 6 års mellanrum. Tidsbundenheten förbättrar myndigheternas förutsättningar att nå de mål till vilka man eftersträvar med stödprogrammet samt ökar möjligheterna att rikta resurser enligt näringspolitikens tyngdpunktsområden och medlens effektivitet. Stödprogrammens regelbundna utvärdering har ingen betydelse om deras resultat inte kan tillämpas i praktiken genom att förnya stödprogrammen.
Från kravet på att stödet beviljas för viss tid kan enligt förslaget avvikas av särskilda skäl. Som ett särskilt skäl kan betraktas situationer i vilka EU-reglerna om statligt stöd eller kommissionens särskilda beslut om en anmälan om statligt stöd möjliggör ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram som är i kraft tillsvidare. Även till SGEI-tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, till exempel stödarrangemangen för social bostadsproduktion, kan kopplas ett särskilt skäl att avvika från stödets temporära karaktär. Då ska man dock iaktta eventuella begränsningar om varaktigheten av stöd till företag i anslutning till EU-reglerna om statligt stöd. Med regelbundna utvärderingar enligt 5 § i lagen kan man emellertid se till att ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram som är i kraft tillsvidare vid behov ändras då målen och behoven ändras eller vid behov avslutas.
I paragrafens 2 moment krävs att stödet ska ha en stimulanseffekt. Stödet ska ha en stimulanseffekt på företagets verksamhet. Ett bra stöd skapar en just och just tillräcklig stimulanseffekt för de företag som är föremålet för det att ändra sin verksamhet enligt stödets grundläggande mål. Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende, har det inte en stimulanseffekt. Stöd ska inte beviljas för verksamhet som stödmottagaren i varje fall genomförde även utan stöd. Den stimulerande effekten genomförs till exempel då ett projekt eller verksamhet som får stöd sätts i gång först då stödmottagaren har skickat en skriftlig stödansökan till stödmyndigheten. Detta är även minimikravet enligt EU-reglerna om statligt stöd. En stödmyndighet kan dessutom i sin egen praxis förutsätta att projektets eller verksamhetens tillämpningsområde blir bredare med anledning av stödet, att de resurser eller den finansiering som stödmottagaren använder för att genomföra projektet eller verksamheten ökar eller att projektet eller verksamheten genomförs snabbare. I fråga om skattestöd förutsätts det att stödprogrammet har tagits i bruk innan projektet eller verksamheten som får stöd inleds. Till exempel skatteförmåner anses enligt den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014) ha en stimulanseffekt om det genom åtgärden bekräftas rätten till stödet på objektiva grunder och utan myndighetens prövningsrätt, och åtgärden har godkänts och trätt i kraft innan arbetet i anslutning till genomförandet av projektet eller verksamheten inleds, med undantag av skattesystem som träder i kraft senare, om verksamheten i fråga omfattades av tillämpningen av tidigare system som baserar sig på skatteförmåner.
Paragrafen ska gälla stödprogram eller enskilda stöd utanför stödprogram. Om företagsstödsdelegationen bedömer att ett stödprogram uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i paragrafen, anses det i princip att de enskilda stöd som beviljas inom ramen för stödprogrammet även uppfyller förutsättningarna i bestämmelsen, dvs. enskild stödbeslut inom ett stödprogram införs inte i företagsstödsdelegationen då det gäller uppfyllandet av förutsättningarna för ett bra stöd.
4 §.Förutsättningar för beviljande av enskilt stöd. I paragrafen ska föreskrivas om förutsättningarna för beviljande av ett enskilt stöd.
Enligt paragrafen ska stödmyndigheten alltid ta hänsyn till de allmänna förutsättningarna för beviljandet av stöd då beslut om enskilda stöd bereds och fattas. När stödbeslut fattas ska man utreda storleken av den offentliga finansieringen för det projekt som får stöd, projektets totalfinansiering samt projektets lönsamhet och konkurrenseffekter. Som offentlig finansiering betraktas all finansiering från offentliga medel såsom finansiering som beviljas av staten, kommuner, statens särskilda finansiella institut och från EU:s medel. Om det riktas stöd från flera offentliga källor till ett och samma stödobjekt, är det fråga om kumulering av stöden, i vilket fall man måste ta hänsyn till bestämmelserna om kumulering i EU-reglerna om statligt stöd och i eventuella nationella bestämmelser om kumulering gällande ett stödprogram eller stöd utanför stödprogram.
Till utredningen av konkurrenseffekterna hör i mån av möjlighet bedömningen om huruvida stöd för ekonomisk verksamhet påverkar marknadsandelarna i företagets verksamhetsbransch och på marknaden i fråga. Även ett tämligen litet stöd kan ha negativa effekter i synnerhet på lokala marknader. Därför ska man undvika beviljandet av stöd i situationer i vilka stödet på ett artificiellt sätt påverkar företagens marknadsandelar eller försvårar konkurrerande företags inträde på marknaden.
Till utredningen av projektets lönsamhet och i synnerhet konkurrenseffekter hör även bedömningen av huruvida stödet främjar överkapacitet i branschen i fråga. Stödandet av verksamhet som skapar överkapacitet strider mot förutsättningarna för lönsam verksamhet. Samtidigt strider det mot det allmänna målet enligt vilket de konkurrenssnedvridande effekterna av stöd för ekonomisk verksamhet ska vara så små som möjligt.
Stöd kan beviljas endast för sådan ekonomisk verksamhet som kan bedömas ha förutsättningar att vara lönsam. Stödandet av olönsam verksamhet är inte motiverat med tanke på den nationalekonomiska nyttan, företagsverksamhetens effektivitet eller fungerande konkurrens. När en myndighet planerar att bevilja stöd, ska den kontrollera att stödandet av företaget inte är förbjudet på basis av EU-reglerna om statligt stöd, om företaget uppfyller kriterierna för ett företag som är i svårigheter. Ett företag som är i svårigheter har definierats bland annat i artikel 2.18 i den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014) och i punkt 2.2 i kommissionens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (2014/C249/01). En stödmyndighet kan dock bevilja ett företag i svårigheter till exempel allmänt de minimis-stöd på basis av förordning 1407/2013 som direkt bidrag, men inte som lån eller borgen. Även tillämpningen av kommissionens beslut om SGEI-tjänster (2012/21/EU) är för närvarande möjligt även om ett företag som är föremålet för skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse var i ekonomiska svårigheter, när finansieringen uttryckligen riktas till tillhandahållandet av SGEI-tjänster. Syftet med SGEI-tjänster är enbart att genomföra syften av allmänt intresse i stället för att främja företagets ekonomiska verksamhet. En stödmyndighet kan dock låta bli att bevilja stöd i situationer där företaget inte är ett företag i svårigheter enligt EU-bestämmelserna men i vilka stödet inte annars är motiverat på grund av företagets ekonomiska ställning. En dylik situation kan uppstå till exempel om företaget ska inleda ett projekt till vilket den egna inkomstfinansieringen eller extern finansiering inte räcker eller om företaget på basis av en helhetsbedömning inte har ekonomiska förutsättningar att utnyttja projektets resultat. Om stödet beviljas som lån, borgen eller garanti och för att trygga statens eller statens särskilda finansiella instituts tidigare fordringar, kan beviljandet av tilläggsfinansiering vara nödvändigt enligt bedömning från fall till fall. I detta sammanhang ska man även fästa uppmärksamhet vid begräsningarna för stödandet av företag i ekonomiska svårigheter enligt EU-reglerna om statligt stöd.
Kravet på förutsättningar för lönsam verksamhet ska inte tillämpas på stöd i vars beviljande stödmyndigheten inte har prövningsrätt. Sådana stöd är ofta till exempel skattestöd och stöd för handelssjöfart som beviljas på basis av lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (1277/2007).
5 §.Utvärdering av verkningarna. I paragrafen ska föreskrivas om utvärderingen av verkningarna.
Enligt paragrafen ska stödmyndigheten regelbundet, senast innan ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet förlängs eller ändras, utvärdera stödets verkningar, effektivitet och funktion i syfte att utreda dess nödvändighet och behovet att utveckla stödet. Om genomförandet av utvärderingen ska berättas i begäran om yttranden.
I en extern utvärdering av verkningarna som görs i efterhand ska bedömas om de antaganden om stödets verkningar som gjordes innan stödet togs i bruk alltjämt stämmer. Vid utvärderingen ska utredas genomförandet av förutsättningarna för bra stöd, bland annat i vilken mån stödet har uppnått de mål som ställdes för det och vilka dess konsekvenser för stödmottagarna, marknaden, konkurrensen och samhället har varit. Av betydelse är att mäta förändringen hos stödmottagarna jämfört med förändringen hos de företag som inte fick stöd. Då vet man vad som hade hänt även utan stöd. För att verifiera kausaleffekterna är det nödvändigt att skapa en kontrafaktisk analys på basis av de mest jämförbara företagen eller en kontrollgrupp. Nedan presenteras några utvärderingsfrågor med vilka förutsättningar för bra stöd kan bedömas: genomfördes stödets stimulanseffekt dvs. har stödet påverkat stödmottagarens verksamhetssätt på ett betydligt sätt, har stödet påverkat stödmottagarens konkurrenssituation, i vilken mån har stödet haft de förväntade effekterna, har stödet påverkat stödmottagarna på olika sätt beroende på deras storlek, läge eller bransch, valdes de lämpligaste och effektivaste stödinstrumenten för beviljandet av stödet, var stödprogrammet i rätt förhållande till de problem som skulle lösas, kunde samma effekt ha åstadkommits med mindre stöd eller med en annan stödform, har stödprogrammet sidoeffekter på andra företags verksamhet eller kan stödprogrammets helhetseffekter på konkurrensen mätas. Resultaten av utvärderingen används till förbättring av det gällande stödet för att förbättra dess verkningar, inriktning och effektivitet samt för att utveckla kommande stödprogram och enskilda stödbeslut.
En extern utvärdering av verkningarna ska utföras minst per stödprogramsperiod innan stödet fortsätter, i regel med fem eller sex års mellanrum. Utvärderingen ska göras i god tid innan stödprogrammet eller ett enskilt stöd utanför stödprogram avslutas så att det är möjligt att ta hänsyn till utvärderingens resultat när beslut om fortsättningen fattas och ett nytt stödprogram eller ett stöd utanför stödprogram planeras.
Med extern utvärdering säkerställs utvärderingens transparens och objektivitet. Utvärderingen av verkningarna ska också offentliggöras för att säkerställa stödets transparens. Utvärderingen av verkningarna ska i regel genomföras av ministerier, eftersom de ansvarar för utvecklingen av stödpolitiken inom sina förvaltningsområden. Det är viktigt att presentera information om stödens kostnader och nytta som baserar sig neutral utredning för beslutsfattarna så att de kan välja de bästa sätten att uppnå de önskade målen.
6 §.Företagsstödsdelegation. I paragrafen föreskrivs om företagsstödsdelegationens uppgifter, tillsättande och sammansättning.
Enligt paragrafens 1 mom. finns företagsstödsdelegationen i anslutning till arbets- och näringsministeriet. Företagsstödsdelegationen har i uppgift att ge utlåtanden om huruvida ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet uppfyller de förutsättningar fört statligt stöd som har fastställts i EU:s lagstiftning (artikel 107.1 i FEUF) och om vilket förfarande enligt bestämmelserna om statligt stöd stödmyndigheten ska följa. Därtill kan företagsstödsdelegationen ge utlåtanden om huruvida ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet uppfyller förutsättningarna enligt 3—5 §. Utlåtandeförfarandet har beskrivits i 7 §.
Företagsstödsdelegationen ska dessutom utveckla det nationella stödsystemet och främja samarbetet mellan olika förvaltningsområden. Företagsstödsdelegationen kan hos den behöriga myndigheten lägga fram förslag och initiativ till utveckling av lagstiftning och förvaltningspraxis. Därtill ska företagsstödsdelegationen följa nationell och internationell reglering, praxis och utveckling av stöd som beviljas för ekonomisk verksamhet.
Företagsstödsdelegationen ska sprida god praxis och informera på omfattande sätt om nya nationella och EU-lösningar och reformer i anknytning till statligt stöd. Företagsstödsdelegationen kan enligt förslaget fungera som styr- och uppföljningsgrupp för horisontella utredningar om genomslag och utvecklingsprojekt av förvaltningen. Företagsstödsdelegationens initiativ kan vara till exempel offentliga ställningstagande om överlappande stöd eller om avvecklingen av splittrad förvaltning. Genomförandet av ställningstagande ska enligt förslaget uppföljas av delegationen. Helhetsutvecklingen av stödsystemet förutsätter nära samarbete mellan förvaltningsområden. Företagsstödsdelegationen har ingen beslutanderätt i ovannämnda ärenden utan enbart en utvecklande roll.
I paragrafens 2 moment föreskrivs om tillsättande av företagsstödsdelegationen. Enligt förslaget tillsätter statsrådet företagsstödsdelegationen samt utser dess ordförande och vice ordförande för tre år i sänder. I företagsstödsdelegationen ska det finnas ett tillräckligt antal företrädare för de olika ministerierna. I företagsstödsdelegationen ska vara representerade åtminstone de ministerier som beviljar stöd för ekonomisk verksamhet eller vars verksamhetsområde håller på att utvecklas i den riktningen. De förstnämnda är arbets- och näringsministeriet, finansministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet, miljöministeriet och utrikesministeriet. Arbets- och näringsministeriet ska fastställa en arbetsordning för företagsstödsdelegationen.
Arbets- och näringsministeriet ska utse en generalsekreterare och ett sekretariat för företagsstödsdelegationen. Det ska vara generalsekreterarens uppgift att koordinera sekretariatets verksamhet och utföra andra ärenden som fastställs av företagsstödsdelegationen. Sekretariatet ska bland annat bereda ärenden för företagsstödsdelegationen. Sekretariatet ska bland annat bereda delegationens utlåtanden och förhandsbedömningarna i anslutning till dem. Sekretariatet kan vid behov begära utomstående expertutlåtanden eller utredningar som stöd för en förhandsbedömning. Genom att koppla forskare till företagsstödsdelegationen och upprättandet av förhandsbedömningar genom expertutlåtande eller utredningar kan man förbättra utnyttjandet av forskningsinformation och förmedlandet av expertis som baserar sig på forskning som grund för företagsstödsdelegationens utlåtanden. Systematiskt utnyttjande av forskningsresultat förbättrar kvaliteten av företagsstödsdelegationens utlåtanden. Expertutlåtanden ska enligt prövning från fall till fall enligt lagen om offentlig upphandling bes av forskningsinstitut, Näringslivets forskningsinstitut ETLA och Statens ekonomiska forskningscentral VATT, universitet eller av Statens revisionsverk.
7 §.Utlåtandeförfarande. I paragrafen ska förskrivas om utlåtandeförfarandet.
Enligt paragrafens 1 moment ska stödmyndigheten begära ett utlåtande av företagsstödsdelegationen utlåtanden om huruvida ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet uppfyller de förutsättningar fört statligt stöd som har fastställts i EU:s lagstiftning (artikel 107.1 i FEUF) och om vilket förfarande enligt bestämmelserna om statligt stöd stödmyndigheten ska följa. Ett utlåtande ska begäras om ett stödprogram eller om ett enskilt stöd utanför stödprogrammet som är under beredning. Ett utlåtande ska därtill begäras om ett enskilt stöd som beviljas inom ramen för ett stödprogram, om stödet uppfyller förutsättningarna för förhandsanmälan enligt EU:s lagstiftning. I EU:s bestämmelser om statligt stöd har fastställts ett tröskelvärde för skyldigheten till förhandsanmälan. Sådan särskild reglering finns till exempel i den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014) och i sektorvisa riktlinjer, till exempel riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi (2014/C 200/01). Ministerierna ska i regel presentera ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram för företagsstödsdelegationen.
I paragrafens 1 mom. hänvisas till planerat stöd, dvs. till ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet, och dess syfte är att se till att den statliga stödmyndigheten framöver presenterar stödarrangemang som hör till lagens tillämpningsområde för företagsstödsdelegationen genast då de centrala villkoren och finansieringen av ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram är kända. Som bilaga till begäran om utlåtande kan till exempel tillställas ett utkast till sammanfattande information gällande den allmänna gruppundantagsförordningen, som görs i efterhand till kommissionen, ett utkast av den nationella författningen och dess motivering som ska gälla stödprogrammet eller om myndigheten redan preliminärt har bedömt att kommissionen ska underrättas om stödet i förväg, ett utkast av förnotifieringen eller den egentliga anmälan om statsstöd. Ett utlåtande ska alltså begäras i ett så tidigt skede som möjligt innan stödprogrammet godkänns eller ändras eller innan ett stöd utanför stödprogram beviljas eller ändras.
Något utlåtande behöver inte begäras om skattestöd eller om ärendet är brådskande, om ändringen i stödprogrammet eller ett enskilt stöd utanför stödprogram är av teknisk natur eller om det finns andra särskilda skäl för det. Bestämmelsen om brådskande ordning ska tillämpas enbart i undantagsfall, till exempel när fördröjningen av ärenden kan leda till betydande men för genomförandet av ett projekt. I praktiken kan företagsstödsdelegationen behandla brådskande begäran om utlåtande även skriftligt. Med ändring av teknisk natur avses till exempel förlängningen av stödprogrammets giltighet utan att det görs några ändringar i dess innehåll. Med särskilda skäl avses bland annat situationer i vilka det redan i förhand på ett mycket detaljerat sätt har förhandlats om stödets godtagbarhet med kommissionens generaldirektorat för konkurrens. Även ett särskilt skäl ska tillämpas endast i undantagsfall. I de fall i vilka man avviker från skyldigheten att begära utlåtanden ska stödmyndigheten dock alltid i efterhand delge ärendet för företagsstödsdelegationen. Skattestöden har lämnats utanför utlåtandeförfarandet om förhandsbedömning eftersom bedömningen om huruvida skattestöden uppfyller kriterierna för och godtagbarheten av statligt stöd i ett mycket tidigt skede kräver direkt kommunikation med kommissionens generaldirektorat för konkurrens. Ett stödprogram eller ett enskilt stöd utanför stödprogram som gäller skattestöd samt dess bedömning enligt förutsättningarna för statligt stöd enligt EU-reglerna ska dock delges företagsstödsdelegationen i efterhand.
Även om stödmyndigheten i praktiken själv preliminärt bedömer om det är fråga om ett arrangemang som uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget, förutsätter säkerställandet av förenligheten med EU:s lagstiftning om statligt stöd att företagsstödsdelegationen bedömer om det planerade stödet uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt EU:s lagstiftning. Eftersom syftet med lagen är att säkerställa att stöden för ekonomisk verksamhet är förenliga med Europeiska unionens lagstiftning om statligt stöd, kan statliga myndigheter begära ett utlåtande av företagsstödsdelegationen även i situationer i vilka det enligt stödmyndigheten finns utrymme för tolkning om huruvida förutsättningarna för statligt stöd enligt artikel 107.1 i FEUF-fördraget uppfylls. Företagsstödsdelegationen kan föreslå att en så kallad rättssäkerhetsanmälan lämnas till kommissionen eller att inofficiella diskussionen inleds med kommissionen under den fortsatta beredningsprocessen. I dylika situationer kan stödmyndigheten i efterhand ge företagsstödsdelegationen för information rättssäkerhetsanmälan till kommissionen och kommissionens beslut i ärendet.
Stödmyndigheten kan därtill alltid ge företagsstödsdelegationen för information sådana marknadsbetingade stödarrangemang som enligt myndighetens bedömning inte uppfyller förutsättningarna för statligt stöd enligt artikel 107 i FEUF-fördraget.
Om förutsättningarna för statligt stöd uppfylls, ska företagsstödsdelegationen även ge ett utlåtande om det förfarande som ska tillämpas, dvs. om undantaget till förhandsanmälan kan tillämpas på stödarrangemanget, till exempel den allmänna gruppundantagsförordningen (651/2014), den allmänna de minimis-regleringen (kommissionens förordning 1407/2013), SGEI de minimis-stödförordningen (360/2012) eller kommissionens beslut om tillämpningen av artikel 106.2 i FEUF-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dvs. det så kallade SGEI-beslutet (2012/21/EU), eller om man i förhand ska lämna en anmälan om statligt stöd till kommissionen om stödprogrammet eller ett enskilt stöd utanför stödprogram. I sitt utlåtande kan företagsstödsdelegationen även föreslå åtgärder med vilka ett stöd kan ändras så att det överensstämmer med EU-reglerna om statligt stöd eller konstatera att det enligt företagsstödsdelegationens bedömning inte för det planerade stödet kan hittas en grund för godtagbarhet i EU-reglerna om statligt stöd.
Om företagsstödsdelegationen kommer till den slutsatsen att faktorer som ansluter sig till Konkurrens- och konsumentverkets tillsyn över nationell konkurrensneutralitet enligt 4 a kap. i konkurrenslagen (948/2011) är kopplade med stödarrangemanget, kan företagsstödsdelegationen föreslå att den statliga myndigheten inleder diskussioner med Konkurrens- och konsumentverket för att få rådgivning eller själv informera verket om det planerade stödarrangemanget.
För att förfaringssättet inte ska öka myndigheternas administrativa börda, ska de anmälningar som i efterhand utarbetas enligt till exempel den allmänna gruppundantagsförordningen samt anmälningarna om statligt stöd till kommissionen i förhand om ett stödarrangemang som företagsstödsdelegationen har utvärderat i regel sändas till företagsstödsdelegationen i efterhand för information. Enligt egen bedömning kan stödmyndigheten dock även be en bedömning av en anmäla om statligt stöd av företagsstödsdelegationen, även om stödprogrammet eller ett enskilt stöd utanför stödprogrammet redan tidigare hade behandlats av företagsstödsdelegationen. Detta är ändamålsenligt framför allt i stora och utmanande stödarrangemang. Företagsstödsdelegationen kan även i sitt utlåtande under beredningsskedet rekommendera att ett utlåtande av delegationen begärs om anmälan om statligt stöd.
Enligt paragrafens 2 mom. kan stödmyndigheten begära ett utlåtande om att de förutsättningar som anges i 3—5 § har uppfyllts. Utlåtandeförfarandet ska vara frivilligt i motsats till utlåtandeförfarandet om förhandsbedömning av statligt stöd enligt EU-reglerna, som avses i 1 mom. En stödmyndighet kan begära ett utlåtande om ett stödprogram eller om ett enskilt stödbeslut utanför stödprogram, som uppgår till minst tre miljoner euro. Utlåtandet som begärs med stöd av paragrafens 2 moment kan vara parallellt med utlåtandeförfarandet enligt 1 moment. Stödmyndigheten ska i sin begäran om utlåtande beskriva hur förutsättningarna för ett bra stöd enligt 3—5 § i lagen uppfylls i det planerade stödprogrammet eller ett enskilt stöd utanför stödprogram. I stödprogrammet ska beskrivas detaljerat vad till exempel förutsättningen för lönsam verksamhet enligt 4 § konkret betyder, dvs. hur den utvärderas gällande stödet i fråga. Gällande 5 § ska stödmyndigheten i sin begäran om utlåtande beskriva hur den tänker utvärdera stödets verkningar, när utvärderingen av verkningarna görs, om den görs av en utomstående utvärderare, och å andra sidan berätta om utvärderingen har genomförts och hur forskningsresultaten har beaktats i stödprogrammet.
I de situationer i vilka ett utlåtande enligt 6 § 2 punkten inte begärs, ska stödmyndigheten delge företagsstödsdelegationen ärendet till exempel i samband med begäran om ett utlåtande enligt 6 § 1 punkten. Då ska stödmyndigheten beskriva genomförandet av 3—5 § så att företagsstödsdelegationen kan uppfölja uppfyllandet av förutsättningarna för bra stöd i stödprogrammen. Företagsstödsdelegationen kan utföra en förhandsbedömning även då stödmyndigheten inte begär ett utlåtande enligt 6 § 2 punkten. Beskrivningarna om genomförandet av förutsättningarna är offentliga för att främja stödens transparens.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att utlåtande av företagsstödsdelegationen inte är lagligt bindande.
8 §.Ikraftträdande. I paragrafen finns en gängse ikraftträdandebestämmelse. Lagen ska inte tillämpas på stöd och stödprogram om vilka beslut har fattats innan denna lag trädde i kraft.
Genom lagen upphävs lagen om allmänna villkor för företagsstöd (786/1997).
