1.1
Markanvändnings- och bygglagen
18 §.Närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter. Det föreslås att paragrafen ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter mera än nu koncentreras på ärenden som har stor betydelse och omfattande verkningar.
Enligt 1 mom. ska närings-, trafik- och miljöcentralen främja regleringen av kommunens områdesplanering och byggnadsväsende. Den uppgift i fråga om styrning som närings-, trafik- och miljöcentralen har enligt den gällande bestämmelsen slopas. Ändringen betonar det kommunala beslutsfattandets oavhängighet och närings-, trafik- och miljöcentralens roll som sak-kunnigorganisation som ska främja regleringen av kommunens områdesplanering och byggnadsväsende.
Det föreslås att den tillsyn över kommunens områdesanvändning som närings-, trafik- och miljöcentralen utövar med stöd av 2 mom. ska begränsas. Enligt förslaget ska närings-, trafik- och miljöcentralen övervaka att ärenden som har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå beaktas vid planläggningen, byggandet och annan områdesanvändning. På så sätt ska närings-, trafik- och miljöcentralens tillsyn till exempel vid planeringen av områdesanvändningen gälla lagenligheten i de krav på innehållet i planerna som har verkningar som har betydelse på riks- eller landskapsnivå. Vid bedömningen av hur betydande verkningarna är ska deras omfattning, influensområdets känslighet för förändringar och planens uppgift och syfte beaktas. Ärenden som har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå är till exempel frågor i anknytning till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, ärenden som gäller natur- och kulturmiljövärden av betydelse på riks- eller landskapsnivå och viktiga lösningar i stadsregionerna som gäller tätortsstrukturen, trafiksystemet och rekreationsområden och som har verkningar som berör flera kommuner.
Dessutom bör det observeras att närings- trafik- och miljöcentralerna har tillsynsuppgifter som grundar sig på även andra lagar och som den föreslagna begränsningen av tillsynsuppdraget inte gäller.
38 §.Förbud när generalplanen utarbetas. Det föreslås att 2 mom. ändras så att närings-, trafik- och miljöcentralens möjlighet att på ansökan av kommunen och av särskilda skäl förlänga den tid ett byggförbud eller en åt-gärdsbegränsning gäller slopas. Enligt förslaget ska en kommun själv få besluta om förlängning av ett byggförbud eller en åtgärdsbegränsning, om det finns särskilda skäl för det.
42 §.Generalplanens rättsverkningar för annan planering och för myndigheternas verksamhet. Enligt det gällande 42 § 1 mom. ska generalplanen tjäna till ledning när detaljplanen utarbetas och ändras samt när åtgärder annars vidtas för att reglera områdesanvändningen. Det föreslås att ett nytt 4 mom. fogas till paragrafen, där generalplanens styrande inverkan lättas upp och görs smidigare i situationer där generalplanen är uppenbart föråldrad. En detaljplan ska i sådana fall av grundad anledning kunna bli ändrad trots 1 mom., om man kan säkerställa att detaljplanläggningen är förenlig med generalplanen som helhet och att kraven på generalplanens innehåll beaktas.
Enligt 36 § ska kommunen se till att en generalplan utarbetas och hålls aktuell i den mån det är nödvändigt. I praktiken har generalplanerna inte alltid hållits uppdaterade på det sätt som lagen kräver och detaljplaner utarbetas för områden där generalplanen är föråldrad. Det kan snabbt ske förändringar i förhållandena och det krävs att man kan reagera på dem på ett flexibelt sätt.
Vid bedömningen av om en generalplan är föråldrad bör det övervägas om generalplanen på ett ändamålsenligt sätt styr utvecklingen och detaljplanläggningen av samhällena och markanvändningen. Det bör även klarläggas om förhållandena har förändrats så väsentligt att lösningarna i generalplanen inte längre kan motiveras. Ett kriterium för att bedöma om generalplanen är föråldrad kan anses vara dess ålder, även om man enbart utifrån åldern inte kan avgöra om en plan är föråldrad. Till exempel i områden där värden och mål som ansluter sig till bevarande och skyddande av miljön betonas, kan innehållet i även en gammal generalplan fortfarande vara ändamålsenligt. Ett annat kriterium för att betrakta en generalplan som föråldrad kan anses vara att den står i strid med en landskapsplan som senare har utarbetats för området. När en detaljplan utarbetas kan i så fall principerna i landskapsplanen beaktas. Även olika myndigheters ställningstaganden har betydelse när saken ska avgöras. Utgångspunkten även i dessa situationer är emellertid i första hand att generalplanen revideras och inte att detaljplanerna ska utarbetas så att de motsvarar generalplanen.
Om detaljplanens konsekvenser kan bedömas utan att planen kopplas till en mera omfattande revidering av generalplanen, kan det betraktas som grundad anledning till att utarbeta detalj-planen med avvikelse från generalplanen. Även riktlinjerna och innehållet i en generalplan som är under beredning ska kunna beaktas. Detaljplanen ska vara förenlig med generalplanen som helhet och förutom att kraven på detaljplanens innehåll ska uppfyllas ska det också gå att bedöma om kraven på generalplanens innehåll uppfylls. Detta förfarande kan tillämpas särskilt i situationer där generalplanen är föråldrad i fråga om någon särskild detalj, men inte i sin helhet. Lösningar som står i strid med de centrala målen och principerna i generalplanen kan inte godkännas genom en detaljplan eller ändring av en detaljplan. Exempel på detta kunde vara att ekologiska korridorer som anvisats i generalplanen skulle skäras av eller väsentliga lösningar i anslutning till utvecklingen av samhällsstrukturen som avviker från generalplanen.
44 §.Användning av generalplanen som grund för bygglov. Det föreslås att innehållet i paragrafen ändras så att det blir möjligt att i större utsträckning än nu använda generalplanen som grund för bygglov. Dessutom föreslås det en teknisk ändring i paragrafen, så att de innehålls-mässiga bestämmelserna om användningen av generalplanen som grund för bygglov finns i 1 mom. och hänvisningarna till 72 och 77 a § i 2 mom.
Den definition av byggnad som finns i paragrafen utvidgas så att generalplanen ska kunna utgöra grund för beviljande av bygglov för även andra byggnader än bostadshus med högst två bostäder. Förutom egnahemshus och parhus ska bestämmelsen enligt förslaget även kunna gälla annat småskaligt bostadsbyggande, liksom arbetsplats- och servicebyggande som till dimensioneringen och miljökonsekvenserna lämpar sig för landsbygden.
Det föreslås också att den begränsning som innebär att en bestämmelse i generalplanen om att planen eller en del av den får användas som grund för beviljande av bygglov endast får gälla ett byområde där det inte finns ett stort behov av byggande stryks i paragrafen. Begränsningen har lett till att generalplanen inte har kunnat användas för direkt styrning av byggandet i sådana områden som hör till en stadsregion, men som inte ingår i en detaljplan, och för vilka det inte är ändamålsenligt att utarbeta en detaljplan. För att främja en planmässig områdesanvändning skulle det vara ändamålsenligt att tillåta att generalplanen används som grund för beviljande av bygglov även för dessa områden. Det är mera motiverat att granska de vidare förutsättningarna för bygglov i anslutning till markanvändningen och byggplatsens lämplighet i samband med planläggningen än som enskilda avgöranden som gäller planeringsbehov.
Det föreslås att paragrafen också utökas med en bestämmelse om att en bestämmelse om att en plan får användas som grund för beviljande av bygglov inte kan gälla ett område där behovet av att styra markanvändningen kräver en detaljplan. Detta gör att till exempel byggandet av flervåningshus, byggandet av småhusområden på ett tätt och effektivt sätt samt arbetsplats- och servicebyggande med mera betydande konsekvenser för kommunalteknik och trafikarrangemang inte omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse. Även en utvidgning av befintliga detaljplaneområden kräver i regel att det utarbetas en detaljplan. Generalplanen kommer alltså inte heller i fortsättningen att kunna användas som grund för beviljande av bygglov när det gäller byggande som till dimensioneringen och konsekvenserna är stadsliknande.
Vidare föreslås det att villkoret om att en bestämmelse i en generalplan om att planen kan användas som grund för beviljande av bygglov är i kraft högst 10 år stryks i paragrafen. Tidsbegränsningen berodde på behovet att utvärdera de förändringar som skett i markanvändningen, till exempel på grund av ett ökat behov av byggande. I och med att det föreslås att begränsningen i anslutning till behovet av byggande slopas, blir denna bestämmelse onödig.
50 §.Detaljplanens syfte. Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen, enligt vilket en ändring av en detaljplan också kan utarbetas etappvis, det vill säga så att den gäller endast en viss eller vissa delar. Sådana delar av planen kan till exempel gälla ändringar av användningsändamålet, utökad byggrätt eller att planeringsprinciperna i flera detaljplaner för mindre områden förenhetligas i fråga om ett visst tema.
Ändringar av användningsändamålet kan till exempel gälla situationer där affärs- eller kontorsbyggnader byggs om till bostadshus. Det att planeringsprinciperna i flera detaljplaner för mindre områden förenhetligas kan till exempel innebära att principerna för byggnadsskyddet förenhetligas i planerna i fråga eller att ett nytt sakområde fogas till de gällande detaljplaner-na, till exempel så att gränserna för ett område som utgör en nationalstadspark anges i detaljplanerna. När ändringar av en detaljplan utarbetas etappvis bör uppmärksamhet ägnas åt den helhet som de frågor som behandlas i samband med planändringen bildar, på så sätt att man till exempel i samband med utökad byggrätt i den mån det behövs också behandlar frågor som ansluter sig till exempelvis trafiken. Om en ändring av en detaljplan har konsekvenser som i större utsträckning berör även andra frågor som behandlas i planen, är det inte lämpligt att den utarbetas etappvis. Exempel på sådana situationer kan vara att en ändring av en detaljplan utarbetas etappvis på ett sådant sätt att planen får betydande konsekvenser för skyddet av områdets kulturmiljö eller för naturvärdena utan att dessa frågor behandlas i planen, eller att helt nytt byggande anvisas i detaljplanen.
52 §.Godkännande av detaljplan. Det föreslås att paragrafen ändras så att det blir möjligt att i en instruktion föra över beslutanderätten i fråga om godkännandet av en detaljplan på kom-munstyrelsen eller en nämnd även när det gäller planer som har betydande verkningar.
55 §.Utformningen av detaljplanen. Det föreslås att 3 och 4 mom. ändras så att de separata bemyndigandena att utfärda förordning stryks.
Det föreslås att det fogas ett nytt 5 mom. till paragrafen, där det föreskrivs att det genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om utformningen av detaljplanen, den beskrivning som hör till detaljplanen och om hur uppgifter som har ändrats genom ett separat beslut ska antecknas i planen.
57 §.Detaljplanebestämmelser. Det föreslås att bestämmelsen om att det i 71 e § föreskrivs om detaljplanebestämmelser som gäller detaljhandeln stryks i 1 mom. Hänvisningen stryks eftersom det föreslås att 71 e § ska upphävas. Därtill föreslås det i momentet en lagteknisk ändring.
63 §.Program för deltagande och bedömning. Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen, varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. Enligt det föreslagna nya 2 mom. behöver ett program för deltagande och växelverkan samt för bedömning av planens konsekvenser inte utarbetas då det är fråga om ändringar av detaljplanen som är ringa till sina verkningar.
64 §.Samråd om programmet för deltagande och bedömning. Det föreslås att paragrafen upphävs. I paragrafen föreskrivs det om kommunens möjlighet att samråda med närings-, trafik- och miljöcentralen om huruvida programmet för deltagande och bedömning är tillräckligt och hur det ska genomföras. Enligt paragrafen har även en intressent möjlighet att föreslå närings-, trafik- och miljöcentralen samråd. Bestämmelsen har i praktiken tillämpats ganska få gånger. I och med att närings-, trafik- och miljöcentralens roll mera än tidigare blir att vara en av kommunens samarbetsparter, är en bestämmelse om samråd inte ändamålsenlig. Kommunerna kan inom det fria samarbetet med närings-, trafik- och miljöcentralen om de så önskar samråda även om programmet för deltagande och bedömning.
66 §.Myndigheternas samråd. Det föreslås att 2 mom. ändras så att kommunernas skyldighet att hålla kontakt och samråda med närings-, trafik- och miljöcentralen begränsas till planer där frågor som har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå behandlas eller som är viktiga med avseende på de statliga myndigheternas genomförandeskyldighet. Samrådsförfarandet förblir statens primära påverkningsmedel, men tröskeln för skyldigheten att hålla kontakt och samråda höjs. Genom ändringen betonas kommunens självständiga roll vid planeringen av markanvändningen.
Bestämmelsen utesluter inte informell kontakt mellan kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen eller att det ordnas samråd vid behov. Samråd med myndigheterna kan ordnas även i fråga om planer som inte är förknippade med ärenden som har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå, om kommunen anser att det är nödvändigt med samråd och närings-, trafik- och miljöcentralens resurser tillåter det.
71 a §.Stora detaljhandelsenheter. Det föreslås att definitionen av stora detaljhandelsenheter ändras så att storleksgränsen för stora detaljhandelsenheter höjs från 2 000 till 4 000 kvadrat-meter våningsyta.
Genom förslaget begränsas den särskilda styrningen av var stora detaljhandelsenheter placeras så att den gäller affärer med över 4 000 kvadratmeter våningsyta. Motiveringen till att storleksgränsen höjs är att man vill beakta utvecklingsbehoven inom detaljhandeln och målet att främja utvecklingen av en fungerande konkurrens. Det särskilda behovet av att styra stora detaljhandelsenheter grundar sig på de betydande konsekvenser som dessa ofta har för samhällsstrukturen, trafiken eller tillgängligheten till handelns tjänster.
71 b §.Särskilda krav på innehållet i en landskaps- och generalplan när det gäller stora detaljhandelsenheter. Det föreslås att 2 mom. ändras så att skyldigheten att ange maximidimensioneringen av stora detaljhandelsenheter med tillräcklig exakthet slopas i fråga om de områden i landskapsplanen som är avsedda för centrumfunktioner. Efter ändringen tillämpas skyldigheten att ange maximidimensioneringen endast på sådana stora detaljhandelsenheter som ska anges med en särskild beteckning utanför de områden i landskapsplanen som är avsedda för centrumfunktioner.
Maximidimensioneringen kan anges till exempel som den maximala våningsytan för ett visst område anvisat för stora detaljhandelsenheter i landskapsplanen eller som den maximala våningsytan för enskilda stora detaljhandelsenheter. Syftet med att dimensioneringen ska anges är att säkerställa en balanserad utveckling av servicestrukturen inom handeln. Angivelsen av dimensionerna gör det också möjligt att bedöma konsekvenserna av de kommersiella tjänster-na i området på ett tillfredsställande sätt.
71 c §.Placeringen av stora detaljhandelsenheter. I 1 mom. slopas skyldigheten att beakta affärens art som grund för att placera en stor detaljhandelsenhet någon annanstans än i ett centrumområde. En stor detaljhandelsenhet ska fortfarande i första hand förläggas till ett centrumområde. En stor detaljhandelsenhet kan också placeras någon annanstans. I så fall är förutsättningen att detta är motiverat med beaktande av tillgängligheten till affärens tjänster. Det kan också finnas andra motiveringar till att en enhet placeras någon annanstans, men det ska ändå alltid ske med beaktande av tillgängligheten till tjänsterna. Andra motiveringar kan till exempel vara att man vill främja utvecklingen av en fungerande konkurrens eller utveckla olika affärsmodeller. Med tillgänglighet till tjänsterna avses hur affärens tjänster är placerade i förhållande till bosättningsområden eller till exempel turistcentrum och möjligheterna för dem som ska använda tjänsterna att nå dem med olika färdsätt.
Med centrumområde avses ett funktionellt sett centralt område i ett landskap, en kommun eller en del av en kommun, där det finns tätt placerade och mångsidiga centruminriktade servicefunktioner, såsom specialaffärer, dagligvarubutiker, fritidstjänster och offentlig service samt i betydande utsträckning arbetsplatser inom olika sektorer och bosättning. Ett centrumområde är lättillgängligt och har goda trafikförbindelser med de omgivande bosättningsområdena. Ett centrumområde är ett delområde i centralorten eller i ett sekundärcentrum i en kommun och kring ett centrumområde finns det alltid ett tätortsområde. Befintliga centrumområden, eventuella utvidgningsområden för dem och nya centrumområden kan anges som områden avsedda för centrumfunktioner i landskaps- och generalplanen.
71 e §.Detaljplanebestämmelser som gäller detaljhandeln. I paragrafen finns en preciserande bestämmelse enligt vilken detaljplanebestämmelserna utöver vad som bestäms i 57 § kan gälla en detaljhandelsaffärs art och storlek, om detta behövs med tanke på tillgången till handelns tjänster. Det föreslås att paragrafen upphävs i syfte att förbättra näringslivets verksamhetsbetingelser vad gäller utvecklandet av handeln. Innehållskraven för en detaljplan kan dock alltjämt förutsätta att det i detaljplanen även behandlas frågor i anknytning till handelns art och storlek till exempel för att trygga tillgängligheten till dagligvaruhandelns tjänster och utvecklingen av en effektiv konkurrens.
73 §.Särskilda krav på innehållet i en general- och detaljplan som gäller fritidsbebyggelse på strandområden. Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen, varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. Enligt det föreslagna nya 2 mom. tillämpas inte villkoret i 1 mom. 3 punkten om att det ska lämnas ett tillräckligt stort sammanhängande obebyggt område på strandområdena i befintliga byområden. Förutsättningen för detta är emellertid att det beaktas att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation.
Tillämpningen av 1 mom. 3 punkten i den gällande paragrafen har upplevts som problematisk i synnerhet i områden för vilka det har utarbetats mera omfattande strandgeneralplaner för i huvudsak fritidsboendets behov. Sådan strandgeneralplanläggning grundar sig på granskning-ar där det enligt plan och område har fastställts dimensioneringstal som beaktar miljöns sär-drag och en jämlik behandling av markägarna när omfattningen av nytt byggande ska fastställas för olika fastigheter. Vid sådana granskningar av dimensioneringen är det viktigt att säkerställa att även tillräckligt stora sammanhängande obebyggda områden bevaras på strandområdena. Att använda samma dimensioneringstal även i fråga om byområden som ligger längs stränder är emellertid inte ändamålsenligt. I byområden är det väsentligt att säkerställa att det lämnas tillräckligt stora närliggande rekreationsområden och till exempel möjlighet till badstränder. I dessa fall är säkerställandet av byarnas möjligheter till kompletteringsbyggande viktigare än kravet på att bevara en tillräckligt lång sammanhängande strandlinje.
Med by avses här ett byliknande bosättningscentrum på landsbygden som består av ett flertal byggnader. Med by avses emellertid inte sådana registerbyar som det föreskrivs om i fastighetsbildningslagen. Byarna ser olika ut i olika delar av Finland och därför måste omfattningen av ett byområde avgöras skilt i varje enskild generalplan. Vid planläggningen av strandområden bör särskild uppmärksamhet ägnas åt hur byområdena definieras när det gäller byar som ligger som ett band längs vägar och vattendrag.
Det föreslås att paragrafens gällande 2 mom. överförs oförändrat till ett nytt 3 mom.
77 §.Myndigheternas samråd. Det föreslås att paragrafen upphävs. För närvarande ska kommunerna alltid samråda med närings-, trafik- och miljöcentralen i anslutning till utarbetandet av en plan när det är fråga om generalplaner för strandområden, om planen i huvudsak utarbetas för att reglera fritidsbebyggelsen, samt stranddetaljplaner. En del av de strandgeneralplaner och stranddetaljplaner som utarbetas eller ändras gäller områden med liten yta eller utökad byggrätt eller så har planerna i övrigt små konsekvenser, vilket betyder att det inte finns något verkligt behov av samråd. Det föreslås att behovet av samråd ska bedömas på samma sätt vid beredningen av strandgeneralplaner och stranddetaljplaner som vid beredningen av andra generalplaner och detaljplaner. Bestämmelser om myndigheternas samråd finns i 66 § 2 mom.
126 a §.Tillståndspliktiga åtgärder. Det föreslås att det fogas en ny 13 punkt till 1 mom., där installation eller byggande av solpaneler eller solfångare som märkbart påverkar stadsbilden eller miljön nämns. När det gäller solpaneler och solfångare behövs åtgärdstillstånd alltså i princip endast då det är fråga om installation eller byggande av solpaneler eller solfångare som märkbart påverkar stadsbilden eller miljön.
Vilken påverkan installationen eller byggandet av solpaneler eller solfångare har på stadsbil-den eller miljön beror i hög grad på hur det exakt utförs i praktiken.
Installationen eller byggandet av solpaneler eller solfångare kan kräva åtgärdstillstånd till exempel om det är fråga om en byggnad eller byggplats som är belägen på ett område som är värdefullt med tanke på dess byggnadshistoria, stadsbilden eller landskapet. Sådana områden är bland annat områden med byggda kulturmiljöer av riksintresse. Även ändringar som gäller fasaden eller taket på en skyddad byggnad kräver i allmänhet tillstånd. Betydande konsekvenser för stadsbilden kan uppstå även i till exempel städernas centrumområden och gatubilden där. Sådana här situationer är vid tillståndsprövningen jämförbara med fasadåtgärder såsom ändring av en byggnads fasad och montering av en markis som påverkar gatubilden.
I glesbebyggda områden är konsekvenserna för grannfastigheten en viktig faktor. Situationer som gör att det krävs åtgärdstillstånd kan uppstå närmast om en solpanel eller solfångare re-flekterar ljus på grannfastighetens byggnader eller en stor grupp solpaneler installeras nära gränsen mot grannfastigheten.
Solkraftverk i stor skala eller utplacering i terrängen av stora grupper av paneler som urskiljer sig från området i övrigt kräver i princip åtgärdstillstånd. Omfattande solkraftverk kan kräva bygglov i stället för åtgärdstillstånd.
Det föreslås att 2 och 3 mom. ändras så att de även innehåller en hänvisning till den nya 13 punkten om solpaneler och solfångare i 1 mom.
128 §.Tillstånd för miljöåtgärder. Det föreslås att förteckningen i 1 mom. över situationer där det krävs tillstånd för miljöåtgärder ändras.
Kravet på tillstånd för miljöåtgärder på stranddetaljplaneområden slopas på så sätt att tillstånd för miljöåtgärder på stranddetaljplaneområden endast krävs om så bestäms i planen. Det föreslås att en bestämmelse om detta fogas till förteckningen som en skild 2 punkt, varvid den nuvarande 2 och 3 punkten blir 3 och 4 punkt.
På ett generalplaneområde kan det inte bestämmas att tillstånd för miljöåtgärder ska gälla vid trädfällning på ett område som har anvisats som jord- och skogsbruksdominerat område. Den föreslagna ändringen gäller skogsavverkning och skogsbruksåtgärder i anslutning därtill. Till exempel jordbearbetning i anslutning till skogsförnyelse kräver inte tillstånd för miljöåtgärder. Med jord- och skogsbruksdominerat område avses sådana områdesreserveringar i generalplanen som har en beteckning som börjar med bokstaven M. I sådana områden är det inte möjligt att föra in sådana raster-, objekt- eller linjebeteckningar som är förenade med krav på tillstånd för miljöåtgärder.
Bestämmelsen i 2 mom. om att tillstånd inte behövs för arbeten som är nödvändiga för att genomföra general- eller detaljplanen eller som överensstämmer med ett beviljat bygglov eller åtgärdstillstånd och inte heller för åtgärder med ringa verkningar ändras inte. Detta innebär att det inte heller i fortsättningen krävs tillstånd för att till exempel fälla träd på en gård i ett detaljplaneområde eller andra åtgärder som har små konsekvenser för landskapet.
129 a §.Bestämmelser i en byggnadsordning om ändring av en fritidsbostads användningsändamål. Det föreslås att en ny 129 a § fogas till lagen, där det föreskrivs om kommunernas möjlighet att i byggnadsordningen fastställa områden där ändring av en fritidsbostads användningsändamål till permanent boende kan avgöras direkt genom bygglov.
Enligt det föreslagna 1 mom. kan kommunen i byggnadsordningen ange områden där det inte krävs ett undantagsbeslut eller avgörande som gäller planeringsbehov innan bygglov kan be-viljas då en fritidsbostad ska ändras så att den tas i bruk för permanent boende. När det gäller dessa områden avgör kommunen platsen för bostäder för åretruntboende i byggnadsordningen. I byggnadsordningen kan kommunen också fastställa vilka villkor som gäller för att det ska vara möjligt att ändra en fritidsbostads användningsändamål. Villkoren kan till exempel gälla byggplatsens storlek eller avloppsvattenhanteringen. En bestämmelse i en byggnadsordning kan gälla enbart ändringar av användningsändamålet för befintliga fritidsbostäder och den kan inte möjliggöra byggande av nya bostadshus utan undantagsbeslut eller avgörande som gäller planeringsbehov.
En bestämmelse i en byggnadsordning kan inte gälla de tekniska krav som har fastställts för bostadshus som är avsedda för permanent boende, eller undantag från dem. Om en fritidsbostad inte uppfyller de tekniska kraven och man vill avvika från dem, ska saken avgöras genom ett undantagsbeslut.
En bestämmelse i en byggnadsordning kan gälla enbart områden där en ändring av användningsändamålet inte har några betydande skadliga miljökonsekvenser eller andra betydande och skadliga konsekvenser. Kommunen ska bedöma konsekvenserna när byggnadsordningen utarbetas.
Enligt 14 § i markanvändnings- och bygglagen, som gäller byggnadsordningar, tillämpas inte föreskrifterna i en byggnadsordning om något annat bestäms om saken i en generalplan med rättsverkningar eller i en detaljplan. Bestämmelsen kan därför inte gälla områden där en fritidsbostads användningsändamål har angetts i en detaljplan eller generalplan med rättsverkningar.
137 §. Särskilda förutsättningar för bygglov på områden i behov av planering. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras.
Det föreslås att bestämmelserna i 1 mom. om särskilda förutsättningar för bygglov på områden i behov av planering preciseras och ändras. Enligt 1 punkten i det gällande 1 mom. är ett villkor att byggandet inte förorsakar olägenheter med tanke på planläggningen eller annan reglering av områdesanvändningen. Formuleringen är allmän och svårtolkad och i synnerhet medborgarna har haft svårt att förstå den. Det föreslås att punkten preciseras så att man i stället för ordet planläggning använder begreppen detaljplanläggning och generalplanläggning. När det gäller ett område i behov av planering ska markanvändningen i enlighet med områdets karaktär och ändamål grunda sig på tillräckligt noggrann planläggning. Planläggning som skapar tillräckliga grunder för beviljande av tillstånd ska ske genom detaljplanläggning i områden som bebyggs på ett tätare och effektivare sätt och genom generalplanläggning i andra områden. Byggande ska emellertid vara möjligt också då det har konstaterats vara lämpligt vid ett sådant tillståndsförfarande där lämpligheten har kunnat bedömas på ett mera omfattande sätt än vid ordinarie bygglovsförfarande också med tanke på samhällsutvecklingen, miljövärden och kommande markanvändning. Det finns emellertid inte förutsättningar att bevilja ett sådant tillstånd om det skulle medföra olägenheter för utarbetandet av behövliga detalj- och generalplaner. Olägenheter skulle uppstå om det saknades planeringsutrymme på ett sådant sätt att uppfyllandet av de krav på innehållet i general- och detaljplanerna som ställs i lagen skulle försvåras. Syftet med att bestämmelsen preciseras är inte att ändra rättspraxis. Det är fortfarande viktigt att säkerställa att markägarna behandlas jämlikt vid bedömningen av de särskilda förutsättningarna för bygglov på områden i behov av planering.
I den gällande 1 mom. 2 punkten är villkoret att byggandet inte leder till menlig samhällsutveckling. Det föreslås att punkten ändras så att förutsättningarna för byggande anges nog-grannare i lagen. Enligt förslaget ska byggandet vara lämpligt med tanke på byggandet av samhällstekniska nät och trafikleder samt trafiksäkerheten och tillgängligheten till tjänster. I definitionen av område i behov av planering i 16 § hänvisas det till behovet av att bygga vägar, vattenledningar och avlopp. För att samhällstekniska nät och trafikleder ska kunna byggas på ett ändamålsenligt sätt i områden där det finns ett stort behov av byggande krävs det sådan granskning på regional nivå som inte kan utföras i samband med en enskild tillståndsprövning. Detta accentueras särskilt i fråga om framtida detaljplaneområden. Viktiga aspekter med tanke på trafiksäkerheten är tillgodoseendet av fotgängarnas och cyklisternas behov och anslutningen av enskilda vägar och tomtanslutningar till landsvägsnätet. Med tillgängligheten till tjänster avses hur offentliga och privata tjänster är placerade i förhållande till bosättningsområdena. Tillgängligheten till tjänster är ett kriterium för hur man kan pröva förutsättningarna för lokaliseringen av nytt byggande och styra områdesanvändningen på ett sätt som är ändamålsenligt med tanke på ordnandet av servicen.
I 2 mom. föreskrivs det om undantag från 1 mom. Enligt det gällande 2 mom. får en ekonomibyggnad som hör till en redan befintlig bostad eller lantgård uppföras trots 1 mom. Bestämmelsen är snävare än för strandområden i behov av planering, där behovet av planering inte gäller sådant byggande som behövs för att bedriva jord- eller skogsbruk eller fiskeri. Det föreslås att 2 mom. ändras så att definitionen i momentet utvidgas till att även gälla en byggnad som hör till ett landsbygdsföretag och som behövs för bedrivande av jord- och skogsbruk. Byggnader som hör till ett landsbygdsföretag och som behövs för bedrivande av jord- och skogsbruk är till exempel olika produktions- och lagerbyggnader som används i lantbruksverksamheten, djurstallar, skydd för de maskiner som används vid skogsbruk och sådana byggnader som behövs vid torkning och lagring av trä. Paragrafens 4 mom. ändras inte, vilket betyder att byggande på ett område i behov av planering inte heller i fortsättningen får leda till byggande som har betydande konsekvenser eller medföra betydande skadliga miljökonsekvenser eller andra betydande och skadliga konsekvenser. Detta gäller även sådana byggnader som avses i 2 mom.
137 a §.Områdesvisa beslut om särskilda förutsättningar för bygglov på områden i behov av planering. Det föreslås en ny 137 a § i lagen. Enligt förslaget kan kommunerna fatta områdesvisa beslut om huruvida det finns särskilda förutsättningar för bygglov på områden i behov av planering. För att ett sådant beslut ska kunna fattas krävs det att området i en generalplan med rättsverkningar har anvisats som byområde eller område som annars är lämpligt för byggande. Med detta avses olika beteckningar för områdesreserveringar och objektbeteckningar i generalplanen som hänför sig till boende, fritidsboende, service samt arbete och produktion. Till exempel så ska det inte vara möjligt att fatta områdesvisa beslut om särskilda förutsättningar för bygglov för jord- och skogsbruksdominerade områden eller rekreationsområden.
Genom områdesvisa avgöranden som gäller planeringsbehov möjliggörs ett nytt sätt att styra områdesanvändningen på landsbygden. En generalplan som är mera översiktlig än de nuvarande bygeneralplanerna tillsammans med ett områdesvist avgörande som gäller planeringsbehov som närmare anger byggplatsernas läge utgör grunden för beviljandet av bygglov. I så-dana här generalplaner kan det göras en granskning av områdenas lämplighet för byggande, men den exakta omfattningen av byggandet eller byggplatsernas läge behöver inte läggas fram. I samband med förfarandet bör det emellertid säkerställas att förutsättningarna för en jämlik behandling av markägarna beaktas på ett tillfredsställande sätt.
Områdesvisa beslut kan inte fattas om byggandet skulle leda till byggande som har betydande konsekvenser eller medföra skadliga miljökonsekvenser eller andra skadliga konsekvenser. Med byggande som har betydande konsekvenser avses byggnadernas storlek och antal. Det maximala antalet byggplatser som får avgöras genom områdesvisa beslut ska bedömas från fall till fall och med beaktande av när det är mera ändamålsenligt att avgöra be-byggandet av området genom en detaljplan eller en mera detaljerad generalplan enligt 44 § i markanvändnings- och bygglagen. Ett områdesvist beslut om särskilda förutsättningar för bygglov ska gälla för en viss tid, högst tio år i sänder.
179 §.Förordnande för fullgörande av gatuhållningsskyldigheten. Det föreslås att paragrafen upphävs. I paragrafen föreskrivs det om närings-, trafik- och miljöcentralens möjlighet att vid vite ålägga kommunen att fullgöra sin gatuhållningsskyldighet eller att fatta ett gatuhållnings-beslut om att ändra en landsväg till gata. Bestämmelsen har i praktiken tillämpats väldigt få gånger. I och med att närings-, trafik- och miljöcentralens roll mera än tidigare blir att vara en av kommunens samarbetsparter, kan det inte anses att ålägganden vid vite är ett ändamålsenligt sätt att sköta de ärenden som gäller områdesanvändning och byggande. Kommunen ska utföra de uppgifter som föreskrivits för den i lag utan hot om vite även när det gäller gatuhållning.
191 §.Besvärsrätt i fråga om beslut som gäller godkännande av planer och byggnadsordningar. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det uttryckliga omnämnandet av närings-, trafik- och miljöcentralen stryks. På så sätt begränsas närings-, trafik- och miljöcentralens besvärsrätt tydligare än förut till enbart de ärenden som hör till dess verk-samhetsområde. Den föreslagna ändringen överensstämmer med besvärsrätten för de övriga myndigheterna, som har besvärsrätt i de ärenden som hör till deras verksamhetsområde.
Bestämmelser om närings-, trafik- och miljöcentralens verksamhetsområde, det vill säga dess uppgifter, finns i 18 §, där närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter enligt den ändring som föreslås ska begränsas till ärenden som har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå. I och med den föreslagna ändringen av verksamhetsområdet krymper närings-, trafik- och miljöcentralens besvärsrätt, eftersom det endast är i fråga om sådana beslut om godkännande av en plan eller byggnadsordning där det behandlas ärenden som har verkningar som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå som närings-, trafik- och miljöcentralen har möjlighet att utöva laglighetskontroll.
Det bör emellertid observeras att närings- trafik- och miljöcentralen kan ha besvärsrätt i fråga om ett beslut om godkännande av en plan eller byggnadsordning även på grundval av uppgifter som föreskrivs i andra lagar. Till exempel enligt miljöskyddslagen har närings- trafik- och miljöcentralen till uppgift att övervaka att bestämmelserna i miljöskyddslagen iakttas. I denna roll har närings- trafik- och miljöcentralen fortfarande besvärsrätt i fråga om beslut som gäller godkännandet av en plan eller byggnadsordning.
Bestämmelser om huvudregeln för besvärsrätt finns även för planernas del i kommunallagen. I det gällande 1 mom. finns det en hänvisning till 92 § i kommunallagen. I den nya kommunallagen (410/2015) finns motsvarande bestämmelse i 137 §, där det föreskrivs att en part eller kommunmedlem får anföra besvär. Som en teknisk ändring föreslås det att hänvisningen i 1 mom. ändras så att den hänvisar till paragrafen i den nya kommunallagen. Enligt övergångsbestämmelsen i kommunallagens 147 § ska bestämmelserna om kommunalbesvär tillämpas från ingången av mandattiden för det fullmäktige som väljs 2017, och före den tidpunkten tillämpas bestämmelserna i den kommunallag som gällde vid lagens ikraftträdande.
192 §.Besvärsrätt i fråga om beslut om bygglov och åtgärdstillstånd samt om tillstånd för miljöåtgärder och rivningslov. Det föreslås ändringar i 2 och 3 mom., genom vilka närings-, trafik- och miljöcentralens besvärsrätt begränsas.
I 2 mom. slopas närings-, trafik- och miljöcentralens besvärsrätt i fråga om tillstånd för miljöåtgärder. I och med att närings-, trafik- och miljöcentralens uppgifter i enlighet med den ändring som föreslås i 18 § koncentreras till ärenden som har betydande verkningar på riks- och landskapsnivå, kan den uppgift som gäller laglighetskontroll i anslutning till tillstånd för miljöåtgärder inte anses vara ändamålsenlig.
Det föreslås att 3 mom. ändras så att bestämmelsen i det nuvarande 2 mom. om närings-, trafik- och miljöcentralens besvärsrätt i fråga om beslut om rivningslov överförs till 3 mom. Samtidigt ändras besvärsrätten så att den gäller enbart beslut om rivningslov som gäller byggnader av nationell betydelse eller betydelse för landskapet. Enligt vedertagen rättspraxis är systemet för rivningslov nära anknutet till byggnadsskyddet. Syftet är att säkerställa att byggnader som är värda att skyddas inte rivs innan frågan om de ska skyddas har avgjorts (se HFD 2002:73 och HFD 2002:74). Enligt 8 § i lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010) kan en byggnad skyddas om den är av betydelse på det nationella planet, på landskapsplanet eller på lokalplanet. I paragrafen föreskrivs det också om de grunder på vilka en byggnads betydelse ska bedömas. I praktiken bedöms byggnadernas betydelse genom inventeringar av byggnadsarvet och andra expertutredningar. Om en byggnad kan vara av betydelse på det nationella planet eller på landskapsplanet, men det inte har gjorts någon inventering eller byggnaden inte har tagits med i en inventering till exempel på grund av det område, tema eller den tidsperiod som valts, kan en utredning om byggnadens betydelse vid behov skaffas fram till exempel med hjälp av ett utlåtande från en expertmyndighet.
Det föreslås att bestämmelsen i det nuvarande 3 mom. om närings-, trafik- och miljöcentralens besvärsrätt i fråga om bygglov i situationer där det krävs rivningslov ändras på motsvarande sätt så att den gäller rivning av byggnader av nationell betydelse eller betydelse för landskapet.
193 §.Besvärsrätt i fråga om undantagsbeslut och avgöranden som gäller planeringsbehov. Det föreslås att paragrafen ändras så att det uttryckliga omnämnandet av närings-, trafik- och miljöcentralen stryks.
Enligt förslaget försvinner närings-, trafik- och miljöcentralens obegränsade besvärsrätt och besvärsrätten begränsas till enbart de ärenden som hör till centralens verksamhetsområde. Den föreslagna ändringen överensstämmer med besvärsrätten för de övriga myndigheterna, som har besvärsrätt i de ärenden som hör till deras verksamhetsområde. Ändringen är också i linje med den ändring som föreslås i 191 §.
Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till den nya 137 a § som föreslås och som gäller områdesvisa beslut av en kommunal myndighet i ärenden som gäller planeringsbehov.
