Regeringens proposition

Den frivilliga försvarsutbildning som avses i lagen om frivilligt försvar omfattar militär utbildning som Försvarsmakten ordnar och delvis beställer från Försvarsutbildningsföreningen, utbildning som främjar den militära förmågan och beredskaps- och säkerhetsutbildning, vilka ordnas av Försvarsutbildningsföreningen samt utbildning som ordnas av försvarsorganisationerna. Av dessa är givandet av militär utbildning och utbildning som främjar den militära förmågan offentliga förvaltningsuppgifter.  

I gällande lagen föreskrivs exakt endast om innehållet i den militära utbildningen. Den militära utbildningen i sig har ännu delats in i sådan militär utbildning som Försvarsmakten endast själv får ge och sådan som den får beställa av Försvarsutbildningsföreningen. Den utbildning som främjar den militära förmågan har inte ännu definierats i lagen utom genom ett konstaterande att den utbildningen är annan än militär utbildning. Således förblir innehållet i den utbildning som främjar den militära förmågan oklart också i förhållande till beredskaps- och säkerhetsutbildningen samt den utbildning som försvarsorganisationerna ordnar. I försvarsutskottets betänkande (FsUB 3/2006 rd) har med utbildning som främjar den militära förmågan avsetts t.ex. orienterings- och kartläsningsövningar. Av avsnitt 2.1 kan man sluta sig till att i form av utbildning som främjar den militära förmågan ges vidsträckt flerformsutbildning, som dock till sitt innehåll är betydligt mera omfattande än försvarsutskottets exempel. Den militära utbildningen och den utbildning som främjar den militära förmågan, vilka ges av Försvarsutbildningsföreningen, har inom försvarsförvaltningen upplevts vara till nytta också för att stödja den militära utbildning som Försvarsmakten ger som sin huvuduppgift, även om Finlands försvarslösning inte till någon del baserar sig på frivillighet. Försvarsutbildningsföreningen och dess utbildare har etablerat sin ställning på ett sätt som Försvarsmakten har kunnat dra nytta av under den tid som lagen om frivilligt försvar har varit i kraft. Det att utbildningsverksamheten har blivit mera mångsidig och de mål som ställts på den sammantaget med att begreppen i lagen är diffusa förutsätter dock att definitionerna i lagen preciseras samt att Försvarsutbildningsföreningen och de frivilliga utnyttjas på ett mera betydelsefullt sätt som stöder Försvarsmaktens militära utbildning. 

Vid en jämförelse mellan Norden och Estland kan man upptäcka att i jämförelseländerna utnyttjas frivilliga på annat sätt än i Finland. I jämförelseländerna har de frivilligas verksamhet organiserats som en del av landets väpnade styrkor, i princip som en del som motsvarar en egen försvarsgren. Av dem som frivilligt har sökt sig till verksamheten har trupper för undantagsförhållanden bildats, och de övar också som en sådan enhetlig trupp. Utrustningen, träningen och annat upprätthållande av dessa trupper finansieras med medel ur försvarsbudgeten och de finansiella satsningarna är utgående från utredningen flerfaldiga jämfört med det statsunderstödsbelopp som Försvarsutbildningsföreningen får.  

Försvarsutbildningsföreningen är en offentligrättslig förening, som inte har egna trupper och vars utbildningsverksamhet gällande den militära kompetensen och handlingsförmågan är mera begränsad än Försvarsmaktens. Utgående från detta skiljer sig Försvarsutbildningsföreningen i dagsläget och vad gäller den roll som har planerats för föreningen betydligt från de system som finns i jämförelseländerna. Det är emellertid värt att notera att i jämförelseländerna har de frivilliga fått en betydligt mera omfattande handlingsfrihet inom området för det frivilliga försvaret. Också ur detta perspektiv är det även internationellt bedömt befogat att utöka rollen och ansvaret för Försvarsutbildningsföreningen och i synnerhet för de frivilliga reservister som är med i föreningens verksamhet. 

Som motvikt till att den självständiga rollen för Försvarsutbildningsföreningen och de frivilliga som är med i föreningens verksamhet ökas bör försvarsförvaltningens styrning och övervakning effektiveras i samma proportion. Genom sin styrning bör Försvarsförvaltningen försäkra sig om att Försvarsutbildningsföreningen producerar sådan utbildning som direkt kan utnyttjas i Försvarsmaktens verksamhet i form av den utbildning som särskilt främjar den militära förmågan. I fråga om övervakningen måste det säkerställas att gällande lagstiftning och Försvarsmaktens normer följs vid planeringen och genomförandet av utbildningen. Styrningen och övervakningen bör genomföras på så sätt effektivt att verksamhetens kvalitet och omfattning beaktas när de inriktas. Med andra ord bör styrningen och övervakningen vara verkningsfulla.  

Försvarsutbildningsföreningens internationella samarbete med olika länders militära organisationer i nuvarande form är livligt. I synnerhet med Estlands Kaitseliit har Försvarsutbildningsföreningen idkat ett nära samarbete. Försvarsutbildningsföreningens internationella verksamhet varierar från deltagande i olika tävlingar och besök till givande av och deltagande i utbildning som mera utvecklar militära färdigheter. Till följd av karaktären i den utbildning som främjar den militära förmågan bör det föreskrivas i lag om deltagande i dylik utbildning och givande av utbildning utomlands eller för utländska medborgare. 

I de utredningar som gäller frivilligt försvar och som försvarsministeriet har gjort har behov att ändra lagstiftningen om frivilligt försvar kommit upp. Till exempel att effektivare än tidigare utnyttja frivilliga vid handräckning är ett utvecklingsobjekt som tagits upp i utredningarna. I denna proposition beaktas dock endast de nödvändigaste ändringsbehoven som föranleds av den utvecklingsmodell för det frivilliga försvaret, som presenterades i försvarsministeriets utredning av den 20 december 2017. 

Målet med propositionen är att utveckla den frivilliga försvarsutbildningen i överensstämmelse med vad som sägs i statsrådets försvarsredogörelse och att klargöra gällande lagstiftning genom att mera exakt än i dagens läge föreskriva bl.a. om innehållet i den frivilliga försvarsutbildningen, Försvarsmaktens och Försvarsutbildningsföreningen uppgifter med anknytning till det frivilliga försvaret samt om styrningen och övervakningen av den verksamheten.  

Enligt redogörelsen upprätthålls försvarsviljan genom utbildning med hög kvalitet för de värnpliktiga och genom att det frivilliga försvarsarbetet stöds. Försvarsutbildningsföreningen utvecklas som en strategisk partner till Försvarsmakten i enlighet med nordiska verksamhetsprinciper. Verksamhetsförutsättningarna för det frivilliga försvaret säkerställs också.  

Propositionens mål är att flytta över givandet av frivillig militär utbildning så att detta är endast Försvarsmaktens uppgift. Utöver detta utvecklas Försvarsutbildningsföreningen som en organisation som ger utbildning som främjar kompetens för undantagsförhållanden och militär förmåga samt beredskaps- och säkerhetsutbildning. 

Genom reformen höjs förmågan hos Försvarsmaktens lokala trupper samt utnyttjas reservisternas kunnande bättre än tidigare. 

Utvecklandet av det frivilliga försvaret har grundat sig på statsrådets försvarsredogörelse. Redogörelsen utgår ifrån att det frivilliga försvarets möjligheter som producent av förmåga kan effektiveras och dess inverkan på det nationella försvaret och stödjandet vid handräckning kan utökas.  

I beredningen har alternativa lösningsmodeller övervägts för att målen i redogörelsen ska kunna nås. Gällande lag om frivilligt försvar är från år 2007. Sedan dess har främst obetydliga justeringar, som beror på ändringar i annan lagstiftning, gjorts i lagen. Av tidtabellsskäl är det emellertid inte möjligt att göra en totalreform av lagen, utan en modernisering och annan fortsatt utveckling av lagstiftningen görs etappvis. 

Enligt redogörelsen är målet bl.a. att stärka det frivilliga försvarets roll i handräckningsuppdrag. På grund av andra aktuella lagstiftningsprojekt som särskilt gäller handräckning föreslås det dock inte i propositionen ändringar i de bestämmelser som gäller frivilligas deltagande i handräckningsuppdrag. Vid inrikesministeriet pågår ett lagstiftningsprojekt som har till uppgift att bereda ett förslag till ändringar, som behövs för att modernisera de bestämmelser som gäller Försvarsmaktens handräckning till polisen. Också i en regeringsproposition om reformering av systemet med reservpoliser 137/2018 rd, som för närvarande behandlas i riksdagen, utreds konsekvenserna på den handräckning som Försvarsmakten ger.  

Sist och slutligen kom man i beredningen fram till en utvecklingsmodell där ordnandet av den militära utbildning som ingår i det frivilliga försvaret i sin helhet ska föras över på Försvarsmakten. Enligt förslaget ska som Försvarsutbildningsföreningens uppgifter kvarstå givandet av utbildning som främjar den militära förmågan, presentationsverksamhet samt beredskaps- och säkerhetsutbildning.  

Utvecklingsmodellen förutsätter sålunda att Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgift som gäller ordnandet av militär utbildning ska upphävas. I fortsättningen ska Försvarsmakten inte kunna ge frivilliga reservister militär utbildning genom att skaffa utbildningstjänster från Försvarsutbildningsföreningen, utan endast genom att själv ordna egna frivilliga övningar. Försvarsutbildningsföreningen ska fortfarande ha övriga offentliga förvaltningsuppgifter, om vilka föreskrivs i lagen, och de ska breddas vad gäller innehållet i den utbildning som främjar den militära förmågan.  

Utvecklingsmodellen förutsätter att den utveckling som Försvarsutbildningsföreningen ordnar och som främjar den militära förmågan ska utvecklas till en mera progressiv helhet för att utbildningen i fråga ska producera bättre direkt nytta än tidigare för Försvarsmaktens militära utbildning. Till följd av detta föreslås det i propositionen att om den utbildning som främjar den militära förmågan och som Försvarsutbildningsföreningen ordnar ska föreskrivas mera exakt än i dagens läge. I denna utbildning ska enligt vad som föreslås de skjutvapen och den materiel som Försvarsmakten äger kunna användas för annat än skytte. Utbildning som sker med Försvarsmaktens vapen ska övervakas av Försvarsmakten, men en ändring till nuläget ska vara att utbildningen inte behöver ha beställts av Försvarsmakten. 

En ändring av Försvarsutbildningsföreningens uppgifter som stämmer överens med utvecklingsmodellen påverkar också Försvarsmaktens uppgifter och organisation. Organiseringen av de frivilligas utbildning vid Försvarsmakten kan i fortsättningen ske i en ny administrativ enhet, eller också kan ordnandet av utbildningen på något annat sätt fusioneras med och bli en del av Försvarsmaktens nuvarande organisation. De frivilligas uppgifter som ingår i Försvarsmakten förmågor kunde breddas t.ex. i utbildnings- och beredskapsfrågor.  

Utvecklingsmodellen förutsätter att både Försvarsutbildningsföreningens och Försvarsmaktens resurser ses över för att det genom verkställandet av utvecklingsmodellen ska kunna åstadkommas ett så omfattande utnyttjande av systemen, verksamhetsprinciperna och resurserna som möjligt. 

I en första förstudie under beredningen bedömdes som ett alternativ utöver den valda utvecklingsmodellen att Försvarsmaktens och Försvarsutbildningsföreningens strategiska partnerskap skulle utvecklas inom ramen för föreningens nuvarande lagstadgade uppgifter. Detta alternativ har man beslutat genomföra jämsides med den fortsatta utvecklingen av det frivilliga försvaret. Detta alternativ ansågs emellertid inte ensamt tillräckligt, utan det ansågs nödvändigt att utveckla de utbildningshelheter som Försvarsutbildningsföreningen erbjuder så att de bättre stöder Försvarsmaktens behov. 

Enligt förstudien kan man också utveckla verksamhet som grundar sig på gällande bestämmelser så att de frivilligas kompetens utnyttjas mera vidsträckt vid de skjutövningar och andra övningar som Försvarsmakten beställer. Reservisternas möjligheter att vara utbildare och säkerhetspersoner vid de stridsskjutövningar som Försvarsmakten leder kan det vara möjligt att utvidga, när skjutövningen försiggår under militärmyndighetens ledning och Försvarsmaktens styrning. Dessa utvecklingsåtgärder grundar sig dock i betydande grad på att de medel som står till buds för Försvarsmaktens repetitionsövningar är tillräckliga, och inte på utnyttjandet av frivilliga. 

I förstudiefasen har man också behandlat ett sådant alternativ där en helt ny myndighet skulle grundas för att sörja för de offentliga förvaltningsuppgifter som hör till Försvarsutbildningsföreningen. De kostnader som hänför sig till grundandet av en helt ny myndighet och dess verksamhet är dock stora. Grundandet av en myndighet skulle inte heller undanröja behovet att vid organiserandet av utbildningen av de frivilliga fortsättningsvis stödja sig på Försvarsmaktens anställda, material, lokaler och områden. Följaktligen valdes som grund för utvecklandet att också i fortsättningen utnyttja föreningsuppbyggnaden. 

I avsnitt 2.2 i propositionen utreds det frivilliga försvarets arrangemang i de övriga nordiska länderna och Estland. I de länder som granskades har det frivilliga försvaret ordnats med iakttagande av enhetliga principer och om verksamheten föreskrivs i lag, liksom i Finland. Frivilligverksamheten har en stark ställning i synnerhet i det lokala försvaret, i stödjandet av andra myndigheter samt i den försvarsutbildning som främjar den övergripande säkerheten. De som deltar i frivillig försvarsverksamhet förutsätts i regel vara 18 år fyllda och medborgare i sitt eget land, men det ordnas också verksamhet som riktas till yngre.  

I de övriga nordiska länderna och i Estland har det frivilliga militära försvaret organiserats i form av hemvärnstrupper, som med undantag av i Danmark lyder under kommendören för de väpnade styrkorna. I Danmark är hemvärnstruppernas organisation under normala förhållanden underställd försvarsministeriet, men den förbereds för att under undantagsförhållanden underställas kommendören för de väpnade styrkorna.  

Finansieringen av det frivilliga försvaret i de granskade länderna kommer huvudsakligen från försvarsbudgeten. I jämförelseländerna är finansieringen betydligt större än den finansiering som det nationella frivilliga försvaret får här i Finland. Deltagande i frivilligt försvarsarbete är gratis i jämförelseländerna och dessutom ersätts deltagarna för direkta utgifter. 

I de nordiska länderna och Estland utgör hemvärnstrupperna en egen försvarsgren. De utgör en del av de väpnade styrkorna i landet i fråga och svarar för sin egen operativa planering och användning av trupperna. Till denna del avviker Försvarsutbildningsföreningen i betydande grad från hemvärnssystemet i jämförelseländerna. Försvarsutbildningsföreningen är en offentligrättslig förening, som inte styr över krigstida trupper på ett sätt som skulle motsvara jämförelseländerna. De av försvarsförvaltningens behov som riktas mot Försvarsutbildningsföreningen anknyter mera till utbildningen av individer och upprätthållandet av försvarsviljan än till formandet av krigstida trupper och operativ planering gällande detta. 

I jämförelseländerna förvaras största delen av hemvärnstruppernas vapen hemma hos privatpersoner med undantag av Sverige, där cirka 25 procent av de aktiva har Försvarsmaktens vapen hemma, och Danmark där man emellertid håller på att återgå till förvaringen av vapnen hemma. Av jämförelseländerna är det endast Kaitseliit i Estland som har till uppgift att bevilja vapenlicenser. I sitt betänkande över statsrådets försvarsredogörelse (FsUB 4/2017 rd) har försvarsutskottet ansett det uteslutet att vapen som tillhör Försvarsmakten skulle lämnas ut för förvaring hos reservisterna. Av denna anledning har det inte ansetts ändamålsenligt eller ens behövligt att bedöma om Försvarsmaktens skjutvapen borde förvaras hemma hos aktiva reservister, i synnerhet som de har möjlighet att som privatpersoner få vapenlicenser för de skjutvapen som ska användas för övning. 

För att det nuvarande frivilliga försvaret i Finland skulle kunna omvandlas till en självständig aktör inom det lokala försvaret och vid handräckning, förutsätts utöver lagstiftningsändringar också nya resurser. Det skulle räcka flera år att inleda verksamheten och uppnå operativ handlingsberedskap, och inget behov av ett hemvärnssystem har kommit fram i samband med beredningen.  

I denna proposition föreslås det att lagen om frivilligt försvar ska ändras. Bakgrunden till propositionen är en skrivning i regeringsprogrammet: om att förutsättningarna för frivillig försvarsutbildning och självständiga åtgärder från reservisternas sida kommer att tryggas. Enligt statsrådets försvarsredogörelse är målet att stärka det frivilliga försvarets roll i det lokala försvaret samt i handräckningsuppdrag. 

De bestämmelser som gäller myndigheternas uppgifter i det frivilliga försvaret ska göras klarare. Försvarsministeriet ska fortsättningsvis ha till uppgift att handha den allmänna styrningen av och tillsynen över det frivilliga försvaret. Huvudstaben ska ha till uppgift att styra Försvarsutbildningsföreningens verksamhet och övervaka att lagen följs samt att leda frivilliga i Försvarsmaktens handräcknings- och räddningsuppdrag. I lagen ska inbegripas en ny bestämmelse om Försvarsmaktens stöd till Försvarsutbildningsföreningen, vilket gäller givande av sakkunnigbistånd samt områden och utrustning. Även tillämpningen av lagen på Gränsbevakningsväsendet ska preciseras. 

Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgifter ska ändras. Föreningens uppgift att ordna militär utbildning, som ingår i det frivilliga försvaret, ska upphävas och i fortsättningen ska endast Försvarsmakten ha till uppgift att ge militär utbildning. Med militär utbildning avses i gällande lag utvecklande av de militära färdigheterna med användning av Försvarsmaktens vapen, ammunition eller explosiva varor samt utvecklande av samverkan inom truppen med tanke på agerande i krig eller vid andra väpnade konflikter. För närvarande har Försvarsmakten rätt att ge frivilliga personer som fyllt 18 år militär utbildning genom att också skaffa utbildningstjänster av Försvarsutbildningsföreningen. 

Det föreslås att i lagen ska föreskrivas mera exakt och noggrannare avgränsat om den utbildning som Försvarsutbildningsföreningen ger och som främjar den militära förmågan. Definitionen på den utbildning som främjar den militära förmågan ska sammanhänga med definitionen på militär utbildning. Med militär utbildning avses tillhandahållande av utbildning för Försvarsmaktens trupper och ordnande av utbildning med Försvarsmaktens ammunition och explosiva varor. Med utbildning som främjar den militära förmågan avses annan än sådan militär utbildning som nämns ovan, där utbildning ges en individ i Försvarsmaktens metoder eller utrustning för att uppnå militär kompetens och handlingsförmåga för agerande i krig eller andra väpnade konflikter. Även om huvudsyftet med utbildningen är att utbilda individens färdigheter, kan det vara nödvändigt att utbilda en enskild person t.ex. tillsammans med övriga medlemmar i gruppen. I gällande lag är det möjligt att utveckla en trupps samverkan endast i den militära utbildning som Försvarsmakten beställer. 

I likhet med i dagens läge ska utbildning ges endast dem som är 18 år eller äldre. De vapen som Försvarsmakten äger ska få användas vid utbildning som främjar den militära förmågan och som övervakas av Försvarsmakten när utbildningen inte inbegriper att det skjuts med vapnen. Däremot är det inte möjligt att använda Försvarsmaktens ammunition eller explosiva varor vid utbildning som ordnas av Försvarsutbildningsföreningen. Försvarsmaktens vapen ska få användas endast på Försvarsmaktens områden.  

Försvarsutbildningsföreningen ska kunna ordna utbildning som främjar den militära förmågan också för utlänningar. Utbildningen bör härvid utveckla kompetensen också hos de reservister som ger utbildningen, och den bör vara förenlig med Finlands nationella försvar samt utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. Det ska också vara möjligt att ordna utbildning enbart utgående från Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska intressen. För att andra än finska medborgare ska få delta i utbildning som Försvarsutbildningsföreningen ger som en offentlig förvaltningsuppgift ska det krävas tillstånd av huvudstaben eller försvarsministeriet. 

Förslag till nya bestämmelser om Försvarsutbildningsföreningens skjututbildning som främjar den militära förmågan ingår i regeringens proposition om ändring av skjutvapenlagen, lagen om frivilligt försvar och 97 a § i värnpliktslagen (RP 179/2018 rd), vilken behandlas samtidigt med denna proposition i riksdagen. 

Det föreslås att Försvarsutbildningsföreningen ska få en ny offentlig förvaltningsuppgift. Den nya uppgiften ska vara att utveckla ungdomars och kvinnors möjligheter att bekanta sig med försvaret. Med detta ska avses utbildning där ungdomar ges möjlighet att bekanta sig med innehållet i beväringstjänsten. Sådan utbildning där man kan bekanta sig med försvaret ska ges finska medborgare som fyllt 16 år och principen är att denna utbildning ska vara öppen för alla intresserade.  

Propositionen grundar sig på en utvecklingsmodell för det frivilliga försvaret. Det har ansetts att genomförandet av utvecklingsmodellen utöver att gällande lagstiftning utvecklas också förutsätter ekonomiska tilläggssatsningar på det frivilliga försvaret både för Försvarsmakten och Försvarsutbildningsföreningen. 

I denna proposition föreslås det att ordnandet av frivillig militär utbildning i sin helhet ska flyttas över till Försvarsmakten. Försvarsmakten ska således inte längre beställa militär utbildning av Försvarsutbildningsföreningen. Eftersom kostnaderna för den frivilliga militära utbildningen dock i båda modellerna betalas med Försvarsmaktens anslag, har ändringen till denna del ingen inverkan på statsbudgeten. 

I lagen ska hos Försvarsutbildningsföreningen kvarstå att som en offentlig förvaltningsuppgift ordna utbildning som främjar den militära förmågan., utveckla möjligheterna för kvinnor att delta i det frivilliga försvaret samt att styra, stödja och samordna försvarsutbildningen vid föreningens medlemsorganisationer. Som en ny offentlig förvaltningsuppgift för föreningen ska det föreskrivas också om ordnande av verksamhet som går ut på att bekanta sig med försvaret. I lagen ska det dock inte ställas någon särskild kvantitativ miniminivå för den frivilliga försvarsutbildningen eller presentationsverksamheten. Kostnaderna för det frivilliga försvaret beror därmed på hur mycket utbildning som ordnas och delvis också på hur hög kvaliteten är på den utbildning som erbjuds. Utbildningens kvantitet och kvalitet igen är direkt beroende av hur mycket finansiering som staten årligen styr till verksamheten. 

För att målen för den utvecklingsmodell som väljs ska kunna uppnås effektivt, förutsätts att tillräcklig finansiering säkerställs. För närvarande beställer Försvarsmakten militär utbildning av Försvarsutbildningsföreningen för cirka 1,3 miljoner euro årligen. Beloppet av Försvarsutbildningsföreningens statsunderstöd har varit cirka 1,8 miljoner euro per år under de senaste åren. Följaktligen har statens direkta kostnader för det frivilliga försvaret årligen uppgått till cirka 3,1 miljoner euro.  

Sedan utvecklingsmodellen för det frivilliga försvaret har genomförts kommer Försvarsmaktens totala kostnad för det frivilliga försvaret att vara årligen cirka 4,0 miljoner euro. Den totala kostnaden på 4,0 miljoner euro består av cirka 2,9 miljoner euro i utgifter för tilläggspersonal och i cirka 1,1 miljoner euro i verksamhetskostnader, vilka är bl.a. ersättningar för olika slags men. Utvecklingsmodellen undanröjer kostnaderna för den utbildning som Försvarsmakten har beställt av Försvarsutbildningsföreningen, dvs. 1,3 miljoner euro per år. Det uppskattas att Försvarsmakten därmed får ett behov av ett tilläggsanslag på 2,7 miljoner euro av att modellen realiseras. Detta behov av tilläggsanslag gäller moment 27.10.01 (Försvarsmaktens omkostnader) i statsbudgeten. Personalkostnaderna utgörs av att 42 nya tjänster tillsätts vid Försvarsmakten.  

Försvarsutbildningsföreningens omkostnader vad gäller de offentliga förvaltningsuppgifterna bedöms utgående från utvecklingsmodellen uppgå till cirka 5,6 miljoner euro årligen. Av detta belopp utgörs cirka 3,9 miljoner euro av personalutgifter, 0,7 miljoner euro av att deltagaravgifterna till kurserna sjunker och 1,0 miljoner euro av andra kostnader, såsom hyror för utrymmen, apparaturanskaffningar, licensavgifter, marknadsföring och förvaltningskostnader. Behovet av tilläggsanslag som det statsunderstöd som riktas till Försvarsutbildningsföreningen förutsätter är följaktligen 3,8 miljoner euro, som allokeras på moment 27.10.50 (stödjande av Försvarsutbildningsföreningens verksamhet) i statsbudgeten. 

Bedömningen just nu är därmed att tilläggsanslag på 6,5 miljoner euro per år behövs för att målen i modellen ska uppnås. Detta behov av tilläggsanslag uppkommer av genomförandet av den utvecklingsmodell som gäller det frivilliga försvaret, dvs. de facto av verksamheten, inte av att denna lag träder i kraft. 

Regeringen har vid sina förhandlingar den 10–11 april 2018 om planen för de offentliga finanserna 2019–2022 berett sig på att allokera nämnda tilläggsanslag för det frivilliga försvaret. Avsikten är att tilläggsanslaget ska allokeras genom en intern omfördelning av anslagen inom försvarsministeriets förvaltningsområde. Det tilläggsanslag på 2,7 miljoner euro som behövs för att Försvarsmaktens frivilliga försvar ska kunna utvecklas realiseras genom att anslagen för Försvarsmaktens omkostnader allokeras på nytt och förhöjningen av Försvarsutbildningsföreningens statsunderstöd med 3,8 miljoner euro realiseras genom en överföring från momentet 27.10.01 (Försvarsmaktens omkostnader). 

Under den tid som lagen om frivilligt försvar har varit i kraft har Försvarsmakten beställt militär utbildning av Försvarsutbildningsföreningen. Utbildningen har beställts som hela kurser, vilkas innehåll Försvarsmakten har godkänt. Det att kurserna har beställts av Försvarsutbildningsföreningen har gjort det möjligt för Försvarsmakten att inrikta sin utbildningsresurs på annat, eftersom den militära utbildningens kurser inte har krävt att Försvarsmaktens utbildare har använts för att genomföra utbildningen. När frivilliga reservistutbildare har sörjt för den praktiska planeringen och genomföringen av den militära utbildningen, har Försvarsmakten endast behövt övervaka utbildningen, vilket har krävt mindre resurser.  

Enligt vad som föreslås ska det inte längre vara möjligt för Försvarsmakten att beställa militär utbildning av Försvarsutbildningsföreningen. Försvarsmakten ska emellertid styra Försvarsutbildningsföreningens verksamhet och i synnerhet den utbildning som främjar den militära förmågan. Genom denna styrning ska Försvarsmakten säkerställa att innehållet i den utbildning som främjar den militära förmågan och som produceras av Försvarsutbildningsföreningen stöder innehållet i Försvarsmaktens militära utbildning. I fråga om den ändring som gäller ordnandet av militär utbildning bör det observeras att i lagen kommer att kvarstå en möjlighet för Försvarsmakten att ordna frivilliga övningar. Enligt försvarsministeriets utvecklingsmodell som gäller frivilligt försvar ska vid Försvarsmaktens repetitionsövningar och frivilliga övningar utnyttjas de reservistledare som är placerade i de trupper som ska tränas för planering och genomförande av utbildningen. Dessa reservistledare ska styras av yrkesmilitärer som också ska svara för planeringen av truppens utbildning och de ska vara placerade i de lokala trupperna och i fråga om dem har det ansetts finnas ett behov av tilläggsanslag. De frivilliga utbildare som har utbildats av Försvarsmakten och som är verksamma i Försvarsutbildningsföreningens utbildning som främjar den militära förmågan ska kunna kallas in för att bistå ovan nämnda reservistledare vid planeringen och genomförandet av utbildningen. Försvarsmakten ska därmed på samma sätt som idag kunna utnyttja utbildare som har kartlagt sin kompetens inom ramen för det frivilliga försvaret. Eftersom ovan nämnda utbildare ska kallas till Försvarsmaktens repetitionsövningar och frivilliga övningar, behöver det inte föreskrivas om deras ställning särskilt. Detta beror på att Försvarsmaktens möjlighet att använda värnpliktiga i sådan utbildningsverksamhet som det är fråga om inte har begränsats i lagstiftningen. 

I propositionen har man eftersträvat att precisera olika myndigheters styr- och övervakningsskyldigheter som gäller Försvarsutbildningsföreningens verksamhet. På detta sätt vill man säkra tillräcklig styrning och övervakning av verksamheten samt undvika överlappande arbete. 

Syftet är att de bestämmelser i propositionen som gäller Försvarsmakten, med undantag om vilka ska föreskrivas särskilt, också ska tillämpas på Gränsbevakningsväsendet. Gränsbevakningsväsendet ska på det sätt som framgår av propositionen fortfarande ha en möjlighet att i likhet med Försvarsmakten utnyttja frivilliga övningar som en form av organiserandet av militär utbildning. Styrningen och övervakningen av Försvarsutbildningsföreningen ska till den del som stöder Gränsbevakningsväsendet och den militära utbildning det ger höra till Gränsbevakningsväsendet. Ifall fördelningen av styrningen och övervakningen i fråga om någon utbildning är oklar, ska sådana situationer från fall till fall avgöras i samverkan mellan Försvarsmakten, Gränsbevakningsväsendet och vid behov försvarsministeriet och inrikesministeriet. Den föreslagna ändringen kan anses klargöra myndigheternas uppgiftsfördelning vad gäller styrningen och övervakningen av Försvarsutbildningsföreningen. 

Propositionens mål är att säkerställa att det frivilliga försvaret bättre än för närvarande stöder Försvarsmaktens behov genom att skapa progressiva och vettiga kurshelheter. Ett mål med propositionen är också att förbättra Försvarsutbildningsföreningens möjligheter att göra försvarsarbetet bekant bland kvinnor och ungdomar. Enligt propositionen ska Försvarsutbildningsföreningen som en ny offentlig förvaltningsuppgift erbjuda ungdomar och kvinnor möjligheter att bekanta sig med försvaret och myndigheternas verksamhet i anknytning till detta. I och med ändringen ska det vara möjligt att för den utbildning som ska erbjudas ungdomarna utöver privat finansiering också använda statsunderstöd, vilket kan göra att kurserna bättre når ungdomar.  

Till följd av att värnplikten gäller män har den lagstiftning som anknyter till försvaret har i normala fall mera konsekvenser för män än för kvinnor. Till exempel av kursdeltagarna inom den militära utbildningen och den utbildning som främjar den militära förmågan är största delen män, eftersom syftet med dessa kurstyper är att främja deltagarnas militära kompetens. Emellertid ingår det i det frivilliga försvaret också kurser som i huvudsak är avsedda för kvinnor och dessa kurser intar en betydande roll när det gäller att göra försvarsarbetet känt bland kvinnorna. 

En uttrycklig offentlig förvaltningsuppgift för Försvarsutbildningsföreningen ska vara att utveckla kvinnornas möjligheter att delta i det frivilliga försvaret och att ordna tillhörande utbildning som främjar den militära förmågan. Det ska också i framtiden vara möjligt för kvinnor att delta i Försvarsmaktens frivilliga övningar i exceptionella situationer. Genom den beredskaps- och säkerhetsutbildning som Försvarsutbildningsföreningen ger som frivillig föreningsverksamhet är syftet att också i fortsättningen förbättra kunnandet vad gäller störningssituationer i samhället under normala förhållanden och i undantagsförhållanden med beaktande av kvinnors och ungdomars möjligheter att delta.  

Även om ett mål med propositionen är att utöka Försvarsmaktens lokala truppers förmåga samt bättre än tidigare utnyttja reservisternas kunnande, kan man se att förtydligandet av de bestämmelser som gäller Försvarsutbildningsföreningens uppgifter har positiva verkningar också på utvecklandet av den försvarsutbildning som är riktad till kvinnor. Försvarsutbildningsföreningens verksamhet där försvaret presenteras föreslås bli en ny offentligrättslig uppgift för föreningen. Eftersom statsbidrag ska kunna användas för att stödja utbildningen, kan deltagaravgifterna sänkas och därigenom kvinnornas möjligheter att delta utökas. Genom presentationsverksamheten är syftet att ge information om fullgörandet av beväringstjänst till både män och kvinnor. 

Försvarsministern tillsatte den 12 oktober 2017 en arbetsgrupp som fick i uppdrag att reda ut hur det frivilliga försvaret kunde omorganiseras. Arbetsgruppens uppgift var att utarbeta en utredning av om den militära utbildning som hör till det frivilliga försvaret kunde organiseras som en del av Försvarsmakten och om Försvarsutbildningsföreningens roll som en organisation som ger militära färdigheter samt beredskaps- och säkerhetsutbildning kunde utvecklas. Arbetsgruppen överlämnade sin rapport till försvarsministern den 20 december 2017. 

Försvarsministern tillsatte den 13 april 2018 en arbetsgrupp som fick till uppgift att bereda de förslag till författningsändringar som behövs för att den lagstiftning som gäller frivilligt försvar ska kunna utvecklas. I arbetsgruppen fanns representanter för försvarsministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, Försvarsmakten och Försvarsutbildningsföreningen. Medan betänkandet bereddes hördes en sakkunnig från arbets- och näringsministeriet om möjligheten att få Försvarsutbildningsföreningens utbildningsinnehåll som hör till den fria föreningsverksamheten att omfattas av statsunderstöd. Vidare ordnade arbetsgruppen den 13 juni 2018 ett diskussionsmöte till vilket inbjöds reservistorganisationer och andra aktörer inom tredje sektorn. Ungefär 40 personer deltog i diskussionsmötet.  

Arbetsgruppen överlämnade sitt betänkande i form av en regeringsproposition till försvarsministern den 2 juli 2018.  

Försvarsministeriet sände betänkandet från den arbetsgrupp som berett regeringspropositionen (Försvarsministeriets publikationer 2/2018) på remiss till följande parter: Underofficersförbundet rf, Amnesty International Finländska sektionen rf, Vapenvägrarförbundet rf, riksdagens justitieombudsmans kansli, Förbundet för mänskliga rättigheter, Kadettitoverikunta ry, Centerns riksdagsgrupp, Samlingspartiets riksdagsgrupp, högsta förvaltningsdomstolen, Kristdemokratiska riksdagsgruppen, kommunikationsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, Maanpuolustuksen Henkilökuntaliitto MPHL ry, Maanpuolustuksen insinöörit MPI ry, Maanpuolustuksen teknisten toimihenkilöiden liitto MTTL ry, Försvarsfrämjandet rf, Försvarsgillenas Förbund rf, Maanpuolustusnaisten liitto ry, Kvinnornas Beredskapsförbund rf, Nylands Brigads Gille rf, justitiekanslersämbetet, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Sannfinländarnas riksdagsgrupp, vissa avdelningar och enheter vid försvarsministeriet, Huvudstaben, Befälsförbundet rf, staben för Gränsbevakningsväsendet, Reserviläisliitto – Reservistförbundet ry, Reserviläisurheiluliitto ry, Svenska riksdagsgruppen, De Hundras Kommitté i Finland rf, Blå riksdagsgruppen, Sininen Reservi ry, inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Socialdemokratiska riksdagsgruppen, Soldathemsförbundet rf, Suomen ampumaurheiluliitto ry, Suomen Lentopelastusseura SLPS ry, Suomen Metsästäjäliitto - Finlands Jägarförbund ry, Räddningsbranschens Centralorganisation i Finland, Finlands Röda kors, Finlands Radioamatörförbund, Finlands Fredsförbund - FN föreningen rf, Fredskämparna i Finland rf, Finlands Fredsbevararförbund rf, Suomen Reserviupseeriliitto - Finlands Reservofficersförbund ry, Jämställdhetsombudsmannen, Republikens presidents kansli, sekretariatet för säkerhetskommittén, arbets- och näringsministeriet, utrikesministeriet, Upseeriliitto ry, Riksåklagarämbetet, statsrådets kansli, finansministeriet, Delegationen för frivilligt försvar, Beväringsförbundet rf, Vänsterförbundets riksdagsgrupp, Gröna riksdagsgruppen, Diskrimineringsombudsmannen samt miljöministeriet. 

Utlåtandebegäran publicerades på webbplatsen utlåtande.fi. Ett pressmeddelande om att arbetsgruppen överlåtit sitt betänkande och om remissbegäran publicerades också på försvarsministeriets webbplats. I samband med publiceringen berättades också för dem som inte särskilt fått en remissbegäran om möjligheten att ge ett remissyttrande. 

Försvarsministeriet har fortsatt att bereda propositionen efter remissförfarandet. 

Det kom in sammanlagt 46 yttranden. Tre av dem hade inga kommentarer till propositionen. Största delen av remissgivarna understödde att lagstiftningen om det frivilliga försvaret utvecklas. 

I synnerhet i riksdagens justitieombudsmans, Försvarsmaktens, Säkerhetskommitténs sekretariats, justitieministeriets, Vapenvägrarförbundets, Maanpuolustuksen Tuki ry:s, Räddningsbranschens Centralorganisations, Finlands Fredsförbunds samt Gröna riksdagsgruppens och Vänsterförbundets riksdagsgrupps remissyttranden ansågs det att definitionen på den utbildning som främjar den militära förmågan också efter de gjorda preciseringarna fortfarande är oklar. Detta i synnerhet som det i betänkandet ansågs att definitionen på militär utbildning är onödig och föreslogs att den skulle strykas. Utgående från remissyttrandena har definitionen på militär utbildning tagits in igen i lagförslaget och definitionen på utbildning som främjar den militära förmågan har preciserats genom att de begränsningar som gäller utbildningsinnehåll har tagits in i paragrafen om utbildning som främjar den militära förmågan. Det är svårt att exakt definiera den utbildning som främjar den militära förmågan. Den bestämmelse i lagförslaget som gäller utbildningen i fråga och definierar den och likaså detaljmotiveringen om den preciserar betydligt innehållet i den utbildning som främjar den militära förmågan i förhållande till gällande lag. 

I synnerhet justitieministeriet, inrikesministeriet, Polisstyrelsen och Vänsterförbundets riksdagsgrupp påpekade att Försvarsmaktens vapen inte bör ges till Försvarsföreningens utbildning som främjar den militära förmågan utan övervakning från Försvarsmaktens sida. I synnerhet Polisstyrelsen tog i sitt remissvar upp som sitt huvudsakliga orosmoment omständigheter gällande transporten och förvaringen av Försvarsmaktens vapen och bakgrunden hos dem som hanterar vapnen. Å andra sidan ansåg flera remissinstanser att givandet av vapen till den utbildning som främjar den militära förmågan är en sak som bör understödas med tanke på ordnandet av verksamheten. I den fortsatta beredningen har man strävat efter att beakta de orosmoment som tagits upp i remissvaren utan att glömma de mål som gäller verksamheten i utvecklingsmodellen för det frivilliga försvaret. Utgående från remissresponsen har lagförslaget bearbetats så att Försvarsmaktens vapen ska kunna användas i den utbildning som främjar den militära förmågan. Hanteringen av vapen ska dock ske under Försvarsmaktens övervakning. Detta realiseringssätt motsvarar i huvudsak gällande lag. Den enda ändringen jämfört med nuläget är att Försvarsmakten inte behöver beställa den utbildning som ska ges med Försvarsmaktens vapen. När vapnen kvarstår under Försvarsmaktens övervakning, försvinner behovet att definiera vad som avses med utbildning som främjar den militära förmågan mera exakt än detta, vilket togs upp i utlåtandena som en följd av förslaget att vapnen skulle överlåtas till utbildningen. 

I synnerhet justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman, utrikesministeriet, justitieministeriet, Finlands Fredsförbund, Vapenvägrarförbundet, Socialdemokratiska riksdagsgruppen och Finlands Röda Kors uppmärksammade den introduktionsutbildning som planerats som ny offentlig förvaltningsuppgift för Försvarsutbildningsföreningen. I fråga om detta ansåg en del av remissinstanserna att det kan stå i konflikt med de internationella avtal som binder Finland att ge utbildning av det beskrivna slaget till minderåriga. Vidare ansågs det i en del av utlåtandena att introduktionsutbildningen borde koncentrera sig enbart på att presentera beväringstjänsten för intresserade och att presentationen av andra myndigheters verksamhet borde överlåtas till frivilligorganisationerna. Utifrån remissresponsen har innehållet i introduktionsutbildningen justerats och namnet ändrats till presentationsverksamhet. Presentationsverksamheten ska enligt vad som föreslås till sin art vara sådan att den i första hand består av föreläsningar och presentation av t.ex. kaserner eller andra förhållanden som sammanhänger med beväringstjänsten. I paragrafen om innehållet i presentationsverksamheten ska det ställas begränsningar i fråga om den utrustning som ska användas i verksamheten. I presentationsverksamheten ska det inte heller, utgående från en uttrycklig bestämmelse om detta, få ges utbildning som utvecklar den militära kompetensen eller handlingsförmågan. I en del remissyttranden föreslogs det att i Försvarsutbildningsföreningens presentationsverksamhet också skulle ges information om innehållet i civiltjänstgöring. Civiltjänstgöringen och ordnandet av den hör dock till arbets- och näringsministeriet, vilket gör att det vid beredningen ansågs att en sådan uppgift inte kan ges Försvarsutbildningsföreningen, som vad gäller dess offentligrättsliga uppgifter hör till försvarsministeriets förvaltningsområde.  

I synnerhet inrikesministeriet, justitieministeriet och Finlands Fredsförbund ansåg i sina yttranden att det vore bra att ännu precisera de bestämmelser som gäller myndigheternas övervakningsskyldighet. I propositionen ankommer den högsta tillsynen och styrningen på försvarsministeriet liksom är fallet i övriga ärenden som hör till försvarsministeriets förvaltningsområde Sådan styrning och tillsyn bör till sin karaktär vara riktgivande och allmän. För den praktiska styrningen och övervakningen ska Försvarsmaktens huvudstab och staben för Gränsbevakningsväsendet svara enligt propositionen. Dessa aktörer säkerställer att Försvarsutbildningsföreningens verksamhet stöder den militära utbildning som myndigheterna i fråga ger och att lagen följs i Försvarsutbildningsföreningens verksamhet. Denna beskrivning har vid beredningen ansetts tillräckligt exakt och även vad gäller tydligheten vara en förbättring jämfört med styr- och tillsynsbestämmelserna i gällande lag. Myndigheternas övervakning riktas endast mot skötseln av Försvarsutbildningsföreningens offentliga förvaltningsuppgifter. Sålunda har övervakningen inte utsträckts till den verksamhet som hör till föreningens fria föreningsverksamhet.  

I en del av remissyttrandena anfördes att den s.k. beredskaps- och säkerhetsutbildningen, som Försvarsutbildningsföreningen ger i form av fri föreningsverksamhet, ska föreskrivas som en ny offentlig förvaltningsuppgift för föreningen. Detta alternativ reddes ut redan när betänkandet utarbetades. Utbildningsverksamheten i fråga ansågs huvudsakligen innehålla sådan utbildning som kan ges på åtgärd av företag eller andra sammanslutningar som verkar på den konkurrensutsatta marknaden. Av denna anledning kunde organiserandet av verksamheten i fråga med statsunderstödsmedel orsaka störningar i marknadsmekanismen på den konkurrensutsatta marknaden. Följaktligen anses det att det inte kan föreskrivas att beredskaps- och säkerhetsutbildningen ska vara en offentlig förvaltningsuppgift för Försvarsutbildningsföreningen. 

På grundval av utlåtandena gjordes också andra mindre justeringar i propositionen.