Regeringens proposition
RP
255
2016 rd
Regeringens proposition till riksdagen om godkännande av avtalet mellan Republiken Finland och Konungariket Saudiarabien om samarbete om fredlig användning av kärnenergi samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att riksdagen godkänner avtalet mellan Republiken Finlands regering och Konungariket Saudiarabiens regering om samarbete om fredlig användning av kärnenergi och förslaget till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. Avtalet undertecknades i september 2015. 
Syftet med avtalet är att utveckla, främja och reglera samarbetet mellan Finland och Saudiarabien på området för fredlig användning av kärnenergi. Samarbetet gäller i huvudsak forskning kring användningen av kärnenergi, konstruktion, byggande och drift av kärnreaktorer vid kärnkraftverk eller forskningsreaktorer, hantering av kärnbränslecykeln och radioaktivt avfall, konstruktion av nya generationens kärnreaktorer och teknik i samband med dem, framställning av radioaktiva isotoper och industriella och medicinska tillämpningar i samband med dem, säkerhetsarrangemang på kärnkraftsområdet, främjande av kärn- och strålsäkerheten, utvecklande av personalresurser i samband med kärnenergi och utbyte av experter mellan parterna samt nöd- och beredskapsplanering. 
Avtalet träder i kraft 30 dagar efter mottagandet av att det senare meddelandet om att nödvändiga interna förfaranden har slutförts. Lagen avses träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Inledning
Kärnkraftsindustrin i Finland är beroende av importen och det internationella samarbetet. I Finland finns det inte någon sådan industri som tillverkar viktiga system och komponenter på kärnenergiområdet eller producerar kärnbränsle. I Finland finns dock betydande kunnande på områdena kärnenergi och kärnavfallshantering som är uppskattat också internationellt. 
Finland är part i alla internationella konventioner på kärnenergiområdet som är väsentliga ur Finlands synvinkel. De viktigaste bland dessa är fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (FördrS 10—11/1970, ”icke-spridningsfördraget”), konventionen om kärnsäkerhet (FördrS 74/1996), konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (FördrS 72/89), konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (FördrS 36/2001), konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka (FördrS 98/1986) och konventionen om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge (FördrS 82—83/1990). Finland deltar också aktivt inom ramen för Internationella atomenergiorganet (IAEA) i utarbetandet av rekommendationer och anvisningar om kärn- och strålsäkerheten och säkerhetsarrangemangen, och följer dessa i sin egen verksamhet. 
De flesta leverantörsländer på kärnenergiområdet uppställer som villkor för samarbete och leveranser som gäller kärnenergi att det har slutits ett statsfördrag med mottagarlandet eller gruppen av mottagarländer där det avtalas närmare om att bestämmelserna i konventioner och olika internationella rekommendationer ska följas i de bilaterala relationerna. Finland har ingått bilaterala samarbetsavtal på kärnenergiområdet med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (FördrS 15—16/1969), Sverige (FördrS 40—41/1970), Kanada (FördrS 42—43/1976), Australien (FördrS 1—2/1980), Förenta Staterna (FördrS 37/1992), Sydkorea (FördrS 4—5/2015) och Ryssland (FördrS 31—32/2015). 
Verkställigheten av överenskommelserna med Australien, Kanada och Förenta staterna har sedermera avbrutits i och med att Finland blivit medlem i EU. Samarbetet på kärnenergiområdet med de ovan nämnda länderna fortsätter inom ramen för de samarbetsavtal som ingåtts mellan Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och länderna i fråga. Det ömsesidiga samarbetet på kärnenergiområdet mellan EU-länderna regleras genom Euratom-fördraget och de regelverk som utfärdats med stöd av det. 
Under den senaste tiden har Finland ingått avtal av samma typ om samarbete avseende fredlig användning av kärnenergi med Sydkorea och Ryssland. Samarbetsavtalet med Sydkorea undertecknades i oktober 2013 och det trädde i kraft den 1 januari 2015. Samarbetsavtalet med Ryssland undertecknades i februari 2014. Det avtalet trädde i kraft den 6 april 2015. 
2
Nuläge
Användningen av kärnenergi är förenad med risker, och om dessa realiseras kan det uppstå hot eller skador som sträcker sig utanför landets gränser. Som en av de relevanta riskerna betraktas möjligheten att tillverka ett kärnvapen eller någon annan kärnladdning. Också säkerställande av säkerheten vid kärnanläggningar, beredskapen inför eventuella olyckor och förhindrande av överlagd skadegörelse förutsätter åtgärder som regleras och övervakas genom myndighetsföreskrifter och -åtgärder nationellt och internationellt. 
I syfte att hindra spridning av kärnvapen och att förenhetliga säkerhetskraven har de länder som använder kärnenergi förbundit sig vid olika internationella konventioner och arrangemang, i synnerhet inom ramen för IAEA. Till stöd för verkställandet av dessa har det dessutom utarbetats gemensamt överenskomna rekommendationer och anvisningar. 
I EU finns det inom ramen för Euratom gällande direktiv om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (2009/71/Euratom, ändrat genom direktiv 2014/87/Euratom), direktiv om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning (2013/59/Euratom) och ett direktiv om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (2011/71/Euratom), genom vilka förpliktelserna i konventionerna har införlivats med EU-rätten. Genom direktiven har dessutom vissa rekommendationer i anslutning till internationella avtal gjorts juridiskt bindande för EU:s medlemsstater. 
Varken Finland eller Euratom har något avtal med Saudiarabien om samarbete avseende fredlig användning av kärnenergi. 
Saudiarabien har hittills inte haft några egna kärnanläggningar. Saudiarabien planerar dock betydande satsningar på kärnenergiproduktion eftersom landets behov av energi förväntas öka betydligt i framtiden. Skäl till det ökande energibehovet är att oljan eventuellt tar slut och att det i framtiden uppstår brist på sötvatten. Det ökande energibehovet i Saudiarabien har särskilt samband med avlägsnande av salt från havsvattnet och energibehov inom teknologin. 
Finland har mångsidigt kunnande på kärnenergiområdet som Saudiarabien kan dra nytt av i sina projekt som handlar om kärnenergi och utveckling av den. Strålsäkerhetscentralen samarbetar redan nu med myndigheterna i Saudiarabien i och med att den fungerar som konsult åt myndigheterna vid inrättandet av en lokal strål- och kärnsäkerhetsmyndighet. Dessutom kan betydande potential också skönjas i det kommersiella samarbetet på kärnenergiområdet och det kan förväntas att handeln mellan länderna ökar i framtiden också för privata aktörers del. 
Samarbetet saknar dock rättsliga ramar. Det är därför på sin plats att Finland och Saudiarabien avtalar om de sektorer inom kärnenergiområdet som länderna samarbetar på och om samarbetsformerna. Saudiarabien har tagit initiativet till förhandlingar om ett nytt avtal och har föreslagit att länderna ingår ett bilateralt avtal om fredligt samarbete på kärnenergiområdet. 
3
Målsättning och de viktigaste förslagen
3.1
Målsättning
Syftet med propositionen är att godkänna och sätta i kraft det redan undertecknade avtalet med Konungariket Saudiarabien om samarbete om fredlig användning av kärnenergi. Genom avtalet skapas rättsliga ramar för samarbetet mellan de finländska och de saudiarabiska aktörerna på området fredlig användning av kärnenergi. 
3.2
De viktigaste förslagen
Den centrala bestämmelsen i avtalet är att vid export av kärnämnen, annat material, utrustning och teknik på basis av detta avtal iakttas de skyldigheter för parterna som föreskrivs i icke-spridningsfördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, samt de multilaterala system för exportkontroll som Konungariket Saudiarabien respektive Republiken Finland iakttar i enlighet med sin nationella lagstiftning. 
I avtalet föreskrivs dessutom att kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförs mellan länderna inte används för forskning i, utveckling eller framställning av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller till något annat militärt ändamål. Avtalet innehåller en bestämmelse om att på de ovan nämnda förpliktelserna tillämpas gällande kärnämneskontrollåtgärder enligt IAEA:s avtal om kärnämneskontroll hela den tid som ämnena, materialet, utrustningen och tekniken befinner sig inom Republiken Finlands jurisdiktion. I fråga om Konungariket Saudiarabien tillämpas på dessa det avtal om kärnämneskontroll som är bindande för Saudiarabien hela den tid som ämnena, materialet, utrustningen och tekniken befinner sig inom Konungariket Saudiarabiens jurisdiktion. 
Kärnämnen som överförs enligt detta avtal får inte anrikas så att anrikningsgraden överskrider tjugo procent och de får inte upparbetas. Kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförs enligt detta avtal får inte flyttas utanför den mottagande partens jurisdiktion utan ett skriftligt samtycke av den andra parten. Avtalet innehåller också bestämmelser om säkerställande av kärnsäkerheten samt om skyddandet av kärnämnen och utrustning som överförs inom ramen för avtalet genom skyddsarrangemang enligt IAEA:s rekommendationer. Avtalet innehåller dessutom bestämmelser om en säker hantering av data och om dataskyddet samt om skyddet för intellektuell egendom. Avtalet innehåller också bestämmelser om skadeståndsansvaret för atomskada. 
4
Propositionens konsekvenser
Avtalet täcker i stor utsträckning de olika sektorerna inom produktionen och användningen av kärnenergi samt kunnandet om kärnenergin, vilka utgör sådan verksamhet som i Finland kräver tillstånd. Avtalet förväntas underlätta myndighetsförfaranden i samband med utvecklingen av kunnandet om och handeln mellan Finland och Saudiarabien på området, vilket kan öka den ekonomiska aktiviteten som är underställd avtalet. Det samarbete som sker inom ramen för avtalet kan i någon mån öka nationellt behovet av myndighetsverksamhet i anslutning till tillståndsförfarandena.  
Avtalet har inga direkta konsekvenser för budgeten. Avtalets ekonomiska konsekvenser har samband med den ökande ekonomiska aktivitet som följer av avtalet, och således förväntas de ekonomiska konsekvenserna vara positiva och eventuellt gagna de verksamhetsutövare som bedriver samarbetet i praktiken. Således förväntas avtalet också ha positiva effekter på företagens verksamhet. 
Avtalet ser inte ut att ha några betydande samhälleliga konsekvenser. 
De åligganden som ingår i avtalet är förenliga med de åligganden som Finland och Saudiarabien redan har förbundit sig vid inom ramen för internationella konventioner. Sådana konventioner som båda länderna är parter i är icke-spridningsfördraget, konventionen om kärnsäkerhet, konventionen om fysiskt skydd av kärnämne och konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall. Finska regeringen har dessutom ingått en politisk förbindelse om att följa IAEA:s rekommendationer om kärnsäkerhet och säkerhetsarrangemang samt de rekommendationer om exportkontroll som utfärdats av Nuclear Suppliers Group (NSG). 
På området atomansvarighet har Finland förbundigt sig vid Pariskonventionen av den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område (FördrS 20/1972, ändr. FördrS 85/1991) samt vid den kompletterande Brysselkonventionen av den 31 januari 1963, sådan den lyder ändrad genom tilläggsprotokollet av den 28 januari 1964 (FördrS 4/1977) och protokollet av den 16 november 1982 (FördrS 1/1990) om ändring av konventionen. Finland är dessutom fördragsslutande part i det gemensamma protokollet av den 21 september 1988 rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Pariskonventionen (FördrS 98/1994). Saudiarabien är fördragsslutande part i Wienkonventionen av den 21 maj 1963 om ansvarighet för atomskada. Både Pariskonventionen och Wienkonventionen handlar om ansvaret för atomskada som gäller endast innehavare av en kärnanläggning som finns inom avtalspartens territorium. På en atomskada som uppkommer i Finland tillämpas således Pariskonventionen och på en atomskada som uppkommer inom Saudiarabiens territorium Wienkonventionen. 
5
Beredningen av propositionen
Initiativet till ett nytt samarbetsavtal togs av regeringen i Konungariket Saudiarabien när den skickade ett förslag till avtalstext. Förhandlingarna om avtalet fördes i Wien och i Helsingfors 2014—2015. Avtalet undertecknades i Helsingfors den 8 september 2015. 
Utlåtanden över propositionsutkastet begärdes av utrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, miljöministeriet, Strålsäkerhetscentralen, Fennovoima Ab, Fortum Power and Heat Oy, Posiva Oy, Teollisuuden Voima Oyj, VTT Oy, Wärtsilä Oyj Abp, Villmanstrands tekniska universitet och av Aalto-universitet.  
Remissyttrande erhölls av utrikesministeriet, Strålsäkerhetscentralen, VTT Oy samt ett gemensamt remissyttrande av Teollisuuden Voima Oyj och Posiva Oy. Dessutom meddelade miljöministeriet och Fennovoima Ab att de inte har några kommentarer till propositionsutkastet. 
I remissyttrandena ansågs det vara viktigt och positivt att ett bilateralt avtal ingås och understöddes godkännande av avtalet. I remissyttrandena framfördes dessutom några preciserings- och korrigeringsförslag av teknisk natur, vilka har beaktats vid finslipningen av propositionen. 
DETALJMOTIVERING
1
Avtalets innehåll och dess förhållande till lagstiftningen i Finland
I ingressen till avtalet konstateras att båda länderna är medlemmar i IAEA och parter till icke-spridningsfördraget. Det konstateras dessutom att båda länderna uppställer som sitt mål att sträva efter en säker, trygg och ur miljösynpunkt hållbar utveckling av kärnenergi för fredliga ändamål på ett sätt som stöder kärnsäkerheten, skyddsarrangemangen på kärnenergiområdet, icke-spridning av kärnvapen och kärnämneskontroll, och sin vilja att utveckla omfattande samarbete kring den fredliga användningen av kärnenergi. 
Artikel 1.Definitioner. Artikeln innehåller definitioner på de begrepp som är centrala med tanke på tillämpningen av avtalet. Definitionerna på de kärnämnen, det material, den utrustning och den teknik som omfattas av avtalet baserar sig på de definitioner som används i allmänna anvisningar om överföring av kärnkraftsrelaterad utrustning som utfärdats av Nuclear Suppliers Group (Nuclear Suppliers Group Guidelines for Nuclear Transfers) och som IEAE har offentliggjort (i form av dokument INFCIRC/254/Rev.4, Part 1 eller en senare ändring som godkänns av båda parterna). De viktigaste definitionerna ingår i bilagorna A. och B. till de allmänna anvisningarna.  
Ur kärnenergilagens (990/1987) synvinkel särskilt viktig är definitionen på kärnämne (nuclear material). Definitionen i avtalet överensstämmer med innehållet i definitionen på kärnämne i 3 § i kärnenergilagen. 
Artikel 2.Avtalets syfte. Enligt artikeln är avtalets syfte att främja det ömsesidiga samarbetet mellan Finland och Saudiarabien kring den fredliga användningen av kärnenergi i enlighet med sin nationella lagstiftning samt sina internationella förpliktelser och förbindelser, I andra stycket konstateras att för Finlands del inbegriper de ovan nämnda internationella förpliktelserna särskilt de rättigheter och skyldigheter som följer av Finlands medlemskap i Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.  
Artikel 3.Samarbetsområden. I artikeln fastställs de områden på vilka samarbete bedrivs. Enligt artikeln kan samarbete bedrivas på följande områden: 1) fredlig grundläggande och tillämpad forskning i kärnenergivetenskap och i kärnkraftsrelaterad teknik, 2) kärnreaktorer, inklusive konstruktion, byggande och drift i kärnkraftverk eller som forskningsreaktorer, 3) hantering av kärnbränslecykeln och radioaktivt avfall, 4) innovativ teknik i samband med nya generationens kärnreaktorer samt konstruktion och utsläppande av dem på den globala marknaden, 5) produktion av radioaktiva isotoper samt strålningsteknik jämte tillämpningar av dem, 6) industriella och medicinska tillämpningar av strålning och radioaktiva isotoper inklusive diagnostik- och behandlingstillämpningar, 7) säkerhetsarrangemangen på kärnenergiområdet och kärnämneskontroller, inklusive övervakning och kontroll av kärnanläggningar, 8) kärnsäkerhet, strålskydd och miljöskydd, 9) utveckling av personalresurser i anknytning till kärnenergi, såsom utbildning, certifiering samt utbyte av experter och personal mellan parterna, 10) alarmberedskap och beredskapsplaner med tanke på radioaktivitet och strålning samt deltagande i beredskapsverksamheten inför kärn- och strålningsolyckor, 11) andra områden som parterna kommer överens om. 
Samarbetsområdena har definierats i linje med andra motsvarande bilaterala avtal på kärnenergiområdet som Finland har ingått. Samarbetsområdena har anknytning till genomförande av fredligt samarbete från överföring av kärnämnen, utrustning och material till utveckling av kunnandet och tekniken samt personalresurserna. 
Artikel 4.Samarbetsformer. I artikeln föreskrivs om de samarbetsformer som kan användas när samarbete bedrivs på de avtalsenliga samarbetsområdena inom ramen för avtalet. Enligt artikeln kan det samarbete inom olika områden som avses i artikel 3 genomföras genom 1) informationsutbyte, 2) seminarier, workshopar, föreläsningar och vetenskapliga kurser, 3) gemensamma arbetsgrupper med uppgift att göra utredningar eller genomföra vissa specialprojekt, 4) utbyte av kärnämnen och andra material, annan utrustning och teknik samt transporter av dessa, 5) utarbetning, finansiering och genomförande av planer för gemensamma forskningsprojekt, 6) utveckling av sådana mekanismer som hjälper att samordna handlingsprinciperna för beviljande och utnyttjande av behövliga patent, 7) utbyte av teknisk expertis och service, såsom utbyte av teknisk eller vetenskaplig personal inom olika områden, 8) andra samarbetsformer som parterna kommer överens om. 
Syftet med fördraget mellan Finland och Saudiarabien är att skapa allmänna ramar för ovan nämnda samarbetsformer och projekt i samband med dem med hänsyn tagen till parternas nationella bestämmelser och föreskrifter samt multilaterala internationella konventioner. 
Artikel 5.Behöriga myndigheter och verkställighetsarrangemang. I artikeln föreskrivs om behöriga myndigheter. Enligt artikeln genomförs samarbetet inom de sektorer som omfattas av avtalet av sådana behöriga myndigheter som parterna godkänt. För Finlands del är arbets- och näringsministeriet behörig myndighet och för Saudiarabiens del är King Abdullah City for Atomic and Renewable Energy (KA.CARE) behörig myndighet. De behöriga myndigheterna svarar för samordningen av frågor och genomförandet av åtgärder enligt avtalet. 
Artikel 6.Datasäkerhet och tillgång till information. Artikeln handlar om datasäkerhet och användning av sådan information som utbyts inom ramen för samarbetet. Enligt artikeln får vardera parten fritt använda den information som utbytts i enlighet med bestämmelserna i avtalet, med undantag för sådana fall där den ena parten i förväg meddelat begränsningar och reservationer i fråga om användning och spridning av informationen. Artikeln innehåller också en bestämmelse om att parterna vidtar i enlighet med sina bestämmelser och föreskrifter alla relevanta åtgärder för att vidmakthålla sådana begränsningar och/eller reservationer som gäller användning och distribution av säkerhetsklassificerad eller annan information som överförts mellan personer inom en parts jurisdiktion som har rätt att överföra information. 
I fråga om sekretess tillämpas i den nationella lagstiftningen kärnenergilagens 78 § om tystnadsplikt. I paragrafen föreskrivs att den som i samband med verksamhet som avses i kärnenergilagen fått uppgifter som ingår i sådant informationsmaterial som avses i 2 § 1 mom. 5 punkten, får inte röja uppgifterna för utomstående. Detsamma gäller även uppgifter om planer för skyddsarrangemang enligt 7 § i kärnenergilagen och material som uppkommit vid beredningen av dem samt uppgifter om handlingar som utarbetats med stöd av planerna, om röjande av dessa uppgifter för utomstående kan äventyra avsikten med skyddsarrangemangen. Enligt paragrafen ska uppgifterna också skyddas så att utomstående inte obehörigen kan få dem i sin besittning. Beträffande offentlighet i fråga om handlingar gäller i övrigt nationellt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). 
Artikel 7. Kärnämneskontroll och exportkontroll. Artikeln innehåller en bestämmelse om kärnämneskontroll och exportkontroll. Enligt artikel 7.1 iakttas vid export av kärnämnen, annat material, utrustning och teknik på basis av statsfördraget de skyldigheter för parter som föreskrivs i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, samt dessutom de multilaterala system för exportkontroll som parterna iakttar i enlighet med sin nationella lagstiftning. För Finlands del utgörs avtalet av Euratom-fördraget samt av avtalet mellan de kärnvapenfria medlemsstaterna i Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Internationella atomenergiorganet rörande tillämpningen av bestämmelserna om kontroll i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (IAEA-dokument INFCIRC/193), sådant det lyder kompletterat genom tilläggsprotokollet (IAEA-dokument INFCIRC/193/Add.8). För Saudiarabiens del utgörs avtalet av det avtal som den 16 juni 2005 ingåtts mellan Konungariket Saudiarabien och IEAE om tillämpning av kärnämneskontrollen i samband med fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen. 
Enligt artikel 7.2 tillämpas på kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som parterna överför i enlighet med detta avtal samt på kärnämnen och annat material, anläggningar och utrustning som framställs med hjälp av dem, följande särskilda bestämmelser: a. de används inte för forskning i, utveckling eller framställning av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller till något annat militärt ändamål, b. på dem tillämpas för Finlands del de kärnämneskontrollåtgärder enligt IEAE:s konvention om kärnämneskontroll som är tillämpliga på Finland under hela den tid som de faktiskt befinner sig inom Republiken Finlands jurisdiktion. På dem tillämpas på motsvarande sätt den konvention om kärnämneskontroll som är tillämplig på Saudiarabien under hela den tid som ämnena, materialet, utrustningen och tekniken befinner inom området för Konungariket Saudiarabiens jurisdiktion, c. kärnämnen som överförs enligt detta avtal får inte anrikas så att anrikningsgraden överskrider 20 procent med avseende på isotop U-235 och de får inte upparbetas, d. kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförs enligt detta avtal flyttas inte utanför den mottagande partens jurisdiktion utan ett skriftligt samtycke av den part som levererat dem, e. kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som tas emot enligt detta avtal får inte överföras på en person som inte har rätt till dem. 
Enligt artikel 7.3 omfattas de produkter med dubbla användningsområden och deras kopior som överförs enligt detta avtal av följande avtalsbestämmelser: a. De används uteslutande till de ändamål som uppgetts och som inte har något samband med verksamhet för framställning av kärnladdningar, b. de används inte till verksamhet som har samband med kärnbränslecykeln som omfattas av konventionerna om kärnämneskontroll, om konventionerna om kärnämneskontroll i fråga inte tillämpas, eller produkter med dubbla användningsområden, och c. de kopieras, ändras, återexporteras eller flyttas inte till någon annan stat utan ett skriftligt förhandssamtycke av den överförande parten. 
Bestämmelsen utgör kärnan i avtalet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att ämnen, utrustning och informationsmaterial som överförs inom ramen för samarbetet inte hamnar hos parter som skulle kunna missbruka dem, och att överföring också annars sker i enlighet med tillämpliga bestämmelser och föreskrifter. I artikeln förbjuds entydigt användning av kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförts inom ramen för avtalet samt användning av kärnämnen, annat material, utrustning, anläggningar och teknik som framställs med hjälp av dem, till forskning kring och utveckling och tillverkning av kärnvapen eller kärnladdningar av något slag eller till något annat militärt ändamål. 
I den nationella lagstiftningen behandlas samma sak i 4 § i kärnenergilagen där det föreskrivs att det är förbjudet att till Finland införa kärnladdningar samt att här framställa, inneha och spränga sådana. 
I Finland omfattas överföringarna av kärnämnen av tillståndsplikt enligt kärnenergilagen, och de överföringar mellan parterna som avses i artikeln påverkar inte denna huvudregel i kärnenergilagen. Tillståndsplikten följer av 2 § 1 mom. och 8 § i kärnenergilagen. Kärnenergilagen är tillämplig på export och återexport, men innehavet och importen av produkter med dubbla användningsområden på kärnenergiområdet är inte förenade med några nationella myndighetskrav. I Finland är utrikesministeriet den myndighet som utövar tillsyn över exporten av produkter med dubbla användningsområden. Exportkontrollen omfattar exporten av produkter och teknik med dubbla användningsområden.  
I fråga om kärnämneskontrollen upprätthåller Strålsäkerhetscentralen enligt 118 § i kärnenergiförordningen (161/1988) ett tillsynssystem för kärnmaterial med uppgift att ombesörja nödvändig tillsyn över användningen av kärnenergi i syfte att hindra spridningen av kärnvapen samt tillsyn i anslutning till sådana internationella avtal på kärnenergiområdet där Finland är avtalspart. I 55 och 63 § i kärnenergilagen finns bestämmelser om Strålsäkerhetscentralens uppgifter och övervakningsbefogenheter. 
Artikel 8. Skyddsarrangemang. Artikeln innehåller bestämmelser om skyddsarrangemang som tillämpas på det avtalsenliga samarbetet. Enligt artikeln ska parterna skydda kärnämnen och utrustning som överförts inom ramen för avtalet mot olovligt besittningstagande och mot skadegörelse genom åtgärder och arrangemang i enlighet med åtminstone IAEA:s rekommendationsdokument INFCIRC/225/Rev.5 och sådana senare ändringar av det som båda parterna har godkänt. Kärnenergilagen i Finland liksom också de förordningar som utfärdats med stöd av den och Strålsäkerhetscentralens myndighetsanvisningar samt Strålsäkerhetscentralens föreskrifter är redan nu förenliga med rekommendationerna. Rekommendationerna utvecklas regelbundet och det är motiverat att vid varje enskilt tillfälle tillämpa de senaste rekommendationerna. 
En motsvarande hänvisning till dokumentet INFCIRC/225 ingår också i de avtal om samarbete på kärnenergiområdet som ingåtts mellan Euratom och tredje länder. Ett motsvarande krav angående nivån på skyddsarrangemang för kärnämnen och kärnanläggningar ingår också i ändringen av konventionen om fysiskt skydd av kärnämne (The Amendment to the Convention on the Physical Protection of Nuclear Material (ACPPNM)), som Finland har godkänt 2011 och som trätt i kraft den 8 maj 2016. Också Saudiarabien har godkänt ändringen av konventionen.  
I 7 l—7 o § i kärnenergilagen finns bestämmelser om de principer och krav som gäller skydds- och säkerhetsarrangemangen. Kärnenergilagen och strålskyddslagen (592/1991) ändrades genom lag 676/2015 då bl.a. 7 q § i kärnenergilagen ändrades, så att befogenheten att utfärda allmänna säkerhetsföreskrifter överfördes på Strålskyddscentralen från och med den 1 januari 2016. Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om detaljer av teknisk karaktär beträffande de principer och de krav som föreskrivs i 2 a kap. i kärnenergilagen. Strålsäkerhetscentralen har med stöd av den gällande kärnenergilagen redan tidigare utarbetat förslag till allmänna säkerhetsföreskrifter som har utfärdats i form av statsrådets förordningar. I fortsättningen har Strålsäkerhetscentralen hela ansvaret för utarbetandet, fastställandet och upprätthållandet av sådana föreskrifter. 
Strålsäkerhetscentralens nya allmänna säkerhetsföreskrifter trädde i kraft från och med ingången av 2016 och samtidigt upphävdes statsrådets gamla förordningar om säkerheten vid kärnkraftverk (717/2013), om skyddsarrangemang vid användning av kärnenergi (734/2008), om beredskapsarrangemang vid kärnkraftverk (735/2008) och om säkerheten vid slutförvaring av kärnavfall (736/2008). Bestämmelserna om skyddsarrangemang ingår i Strålsäkerhetscentralens föreskrift om skyddsarrangemangen vid användning av kärnenergi (Föreskrift STUK Y/3/2016). 
Artikel 9.Kärnsäkerhet. Artikeln innehåller en bestämmelse om kärnsäkerhet. Enligt artikeln samarbetar och diskuterar parterna med varandra i syfte att identifiera risker som tillämpningen av avtalet kan orsaka, för att skydda miljön och förhindra kärnolyckor som kan orsakas av kärnanläggningar som överförs enligt detta avtal. Enligt artikeln diskuterar parterna dessutom för att ordna med stråskydd för sådan verksamhet som omfattas av avtalets tillämpningsområde. 
Säkerheten vid användning av kärnenergi är en ledande princip i kärnenergilagen som definieras i 7 a § (ändr. 342/2008). I 7 a § i kärnenergilagen föreskrivs det att säkerheten vid användning av kärnenergi ska hållas på en så hög nivå som det praktiskt är möjligt. Främjandet av säkerheten ska ske genom åtgärder som med beaktande av erfarenheterna av anläggningens drift, resultaten av säkerhetsforskningen samt den vetenskapliga och tekniska utvecklingen kan anses motiverade. Bestämmelsen i artikeln överensstämmer med kärnenergilagens viktigaste ledande princip som gäller säkerheten. 
Artikel 10. Skadeståndsansvar för kärnskada. Artikeln innehåller en bestämmelse om atomansvarighet. Enligt artikeln bekräftar parterna att det är ytterst viktigt med skadeståndsansvar för kärnskador och avtalar om att de ska följa de internationella bestämmelserna om ansvar vid kärnskador eller vidta omedelbara åtgärder för att godkänna sådana bestämmelser.  
Finland har förbundit sig vid Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område (FördrS 20/1972). Förpliktelserna i Pariskonventionen har i Finland satts i kraft nationellt genom atomansvarighetslagen (484/1972) samt genom lagen om temporär ändring av atomansvarighetslagen (581/2011), genom vilken atomansvarighetslagen ändrades. Utöver lagen om temporär ändring av atomansvarighetslagen har atomansvarighetslagen dessutom ändrats genom lag 493/2005. Ikraftträdandet av den väntar på den internationella ratificeringen av tilläggsprotokollen till Pariskonventionen. Saudiarabien är fördragsslutande part i Wienkonventionen om ansvarighet för atomskada (INFCIRC/500, 21.5.1963) sedan 17.3.2011.  
Den konvention som ska tillämpas på skadeståndsansvar för kärnskada beror på var skadan har inträffat. Enligt Pariskonventionen ersätts endast sådana skador som har uppkommit till följd av en incident som inträffat vid en kärnanläggning inom den fördragsslutande partens territorium. Enligt Wienkonventionen ersätts sådana skador som har uppkommit till följd av en incident som inträffat vid en kärnanläggning inom territoriet av en stat som är part i Wienkonventionen. Den innehavare av kärnanläggning som bär ansvaret och den konvention som ska tillämpas bestäms således utgående från kärnanläggningens förläggningsort. 
Både Pariskonventionen och Wienkonventionen omfattar endast ansvaret för innehavare av en kärnanläggning som finns inom fördragsslutande partens territorium. På en kärnskada som uppkommer i Finland tillämpas således Pariskonventionen och på en kärnskada som uppkommer inom Saudiarabiens territorium tillämpas Wienkonventionen. 
När det gäller tillämpningen av Pariskonventionen och Wienkonventionen har det upprättats ett gemensamt protokoll (1988), som förenar konventionernas regimer till en enda omfattande, täckande regim. Parterna till det gemensamma protokollet behandlas som om dessa vore parter i båda konventioner. Finland har godkänt och undertecknat det gemensamma protokollet (FördrS 98/1994), men Saudiarabien har tills vidare inte undertecknat det gemensamma protokollet. 
Artikel 11.Skyddet för intellektuell egendom. Artikeln innehåller bestämmelser om hanteringen av intellektuell egendom. Enligt artikeln fullgör parterna sina internationella förpliktelser och iakttar sina egna nationella bestämmelser och föreskrifter om skyddet för den intellektuella egendomen och immateriella rättigheter. 
I Finlands nationella lagstiftning regleras immateriella rättigheter och skyddet för intellektuell egendom genom upphovsrättslagen (404/1964), patentlagen (550/1967), varumärkeslagen (7/1964) och mönsterrättslagen (221/1971). 
Konkreta föreskrifter om sådan intellektuell egendom som överlåts eller uppkommer inom ramen för det samarbete som omfattas av avtalet utfärdas i sista hand i projektavtalen. 
Artikel 12.Upphörande av samarbetet. Artikeln innehåller bestämmelser om upphörande av samarbetet och om förfarandet i samband därmed. Enligt artikel 12.1 strävar parterna efter att undvika åtgärder som försvårar samarbetet enligt detta avtal. Om någondera parten underlåter att följa bestämmelserna i de centrala artiklarna 6,7, 8, 9 och 11 i detta avtal, ska parterna utan dröjsmål förhandla med varandra och den andra parten har rätt att upphöra med samarbetet enligt detta avtal. 
I artikel 12.2 föreskrivs att om den ena parten säger upp det avtal om kärnämneskontroll som denne ingått med IAEA eller väsentligen bryter mot det, har den andra parten rätt att avstå från vidare samarbete enligt detta avtal, avbryta tillämpningen av avtalet eller säga upp avtalet och kräva att material och utrustning som överförts enligt avtalet samt det särskilda klyvbara ämne som framställts med hjälp av överfört kärnämne, annat material eller utrustning, ska återlämnas.  
I artikel 12.3 avtalas om de bestämmelser i avtalet på vilka avtalet fortsättningsvis tillämpas och om de situationer som avtalet fortsättningsvis tillämpas i. Enligt bestämmelsen tillämpas avtalet fortsättningsvis på kärnämnen, annat material, utrustning och teknik tills dessa har flyttats från den mottagande partens jurisdiktion eller enligt annan överenskommelse mellan parterna. I artikeln konstateras dessutom att om någondera parten tänker utöva de ovan nämnda rättigheterna enligt denna artikel, ska dennes beslut att utöva rättigheterna meddelas skriftligt till den andra parten. 
Artikel 13.Tvistlösning. Artikeln innehåller en bestämmelse om tvistlösning. Enligt artikeln strävar båda parterna efter att lösa alla tvister som eventuellt uppstår kring verkställandet av detta avtal, inklusive tolkningen eller tillämpningen av avtalet, i godo genom förhandlingar eller samråd som ordnas särskilt i detta syfte. 
Artikel 14. Avtalets ikraftträdande och giltighet. Artikeln innehåller sedvanliga bestämmelser om ikraftträdande och giltighet av avtalet. Avtalet träder i kraft 30 dagar efter mottagandet av det senare skriftliga meddelandet som bekräftar att båda parterna slutfört de interna förfaranden som är nödvändiga för att avtalet ska kunna träda i kraft. 
Avtalet är i kraft i tio år och därefter förlängs giltigheten av avtalet automatiskt med fem år i sänder, om inte den ena av parterna, sex månader före dagen för utgång av avtalets giltighetstid, skriftligen på diplomatisk väg underrättar den andra parten om sin vilja att säga upp avtalet. Oberoende av utgången av avtalets giltighetstid eller uppsägning av avtalet förblir de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 7 och 11 i kraft tills parterna avtalar om något annat. Ändringar i eller tillägg till avtalet kan göras när som helst genom ett skriftligt samtycke av båda parterna, och ändringarna träder i kraft enligt bestämmelserna i artikel 14.1. 
2
Lagförslag
1 §. Paragrafen innehåller en sedvanlig bestämmelse i en blankettlag genom vilken de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft. De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen beskrivs ovan i detaljmotiveringen till propositionen och nedan i avsnittet om behovet av riksdagens samtycke. 
2 §. Avtalets övriga bestämmelser, dvs. andra bestämmelser än de som hör till området för lagstiftningen, och lagen föreslås träda i kraft samtidigt som avtalet, vid en tidpunkt som föreskrivs genom en förordning av statsrådet. 
3
Ikraftträdande
Avtalet träder i kraft 30 dagar efter mottagandet av det senare skriftliga meddelandet som bekräftar att båda parterna slutfört de interna förfaranden som är nödvändiga för att avtalet ska kunna träda i kraft. Lagen avses träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 
4
Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
4.1
Behovet av riksdagens samtycke
Enligt 94 § i grundlagen godkänner riksdagen fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse, eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande. Riksdagens samtycke krävs också för uppsägning av en sådan förpliktelse. 
Enligt 95 § i grundlagen ska de bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sättas i kraft genom lag. I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan det föreskrivas att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag. 
Enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ska en bestämmelse anses höra till området för lagstiftningen, 1) om den gäller utövande eller begränsning av någon grundläggande fri- eller rättighet som är skyddad i grundlagen, 2) om den i övrigt gäller grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, 3) om den sak som bestämmelsen gäller enligt grundlagen ska föreskrivas i lag eller 4) om det finns lagbestämmelser om den sak som lagen gäller eller 5) det enligt rådande uppfattning i Finland ska lagstiftas om saken. Enligt dessa kriterier hör en bestämmelse om en internationell förpliktelse enligt grundlagsutskottet till området för lagstiftningen oavsett om den strider mot eller överensstämmer med en lagbestämmelse i Finland (se t.ex. GrUU 11/2000 rd, 12/2000 rd och 45/2000 rd). 
Som sådana bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen kan betraktas definitionerna i artikel 1, bestämmelserna om dataskydd och databehandling i artikel 6, bestämmelserna om kärnmaterialkontroll och exportkontroll i artikel 7, bestämmelsen om skyddsarrangemang i artikel 8, bestämmelsen om kärnsäkerhet i artikel 9, bestämmelsen om atomansvarighet i artikel 10 och bestämmelsen om skyddet för intellektuell egendom i artikel 11. 
I artikel 1 definieras begrepp som förekommer i avtalet. I grundlagsutskottets tolkningspraxis konstateras att om de termer som definieras i en konvention gäller omständigheter som hör till området för lagstiftningen, inverkar definitionerna indirekt på innehållet i och tillämpningen av de materiella bestämmelser som hör till området för lagstiftningen och därmed hör de också själva till området för lagstiftningen (exempelvis GrUU 6/2001 rd och GrUU 24/2001 rd). Artikeln innehåller således bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Kärnämne har definierats både i avtalet och i kärnenergilagen, och definitionen på kärnämne hör således till området för lagstiftningen. 
I artikel 6 i avtalet finns bestämmelser om dataskydd och användningen av information. I 78 § i kärnenergilagen finns bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. I artikel 7 i avtalet förbjuds användning av kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförts inom ramen för avtalet samt av kärnämnen och annat material, anläggningar och utrustning som framställs med hjälp av dem, till forskning kring och utveckling och tillverkning av kärnvapen eller kärnladdningar av annat slag eller till något annat militärt ändamål. I den nationella lagstiftningen i Finland regleras saken i 4 § i kärnenergilagen. I bestämmelsen förbjuds införsel, tillverkning, innehav och sprängning av kärnladdningar. 
Artikel 8 i avtalet innehåller en bestämmelse om skyddsarrangemang. I den nationella finska lagstiftningen finns bestämmelser om skyddsarrangemang i 7 l—7 o § i kärnenergilagen. Dessutom innehåller 7 q § i kärnenergilagen bestämmelser om allmänna säkerhetsföreskrifter som från och med den 1 januari 2016 utfärdas av Strålsäkerhetscentralen. 
Artikel 9 i avtalet innehåller en bestämmelse om kärnsäkerhet. Enligt den nationella finska lagstiftningen ska användningen av kärnenergi enligt 6 § i kärnenergilagen vara säker och får inte orsaka skada på människor, miljö eller egendom. Enligt 55 § i kärnenergilagen ankommer övervakningen av säkerheten vid användning av kärnenergi på Strålsäkerhetscentralen. Strålsäkerhetscentralen meddelar allmänna säkerhetsföreskrifter enligt 7 q § och utfärdar detaljerade säkerhetskrav angående användning av kärnenergi enligt 7 r § i kärnenergilagen och svarar för övervakningen enligt 63 § i kärnenergilagen. 
Artikel 10 i avtalet innehåller en bestämmelse om skadeståndsansvar för kärnskada. I den nationella finska lagstiftningen ingår bestämmelserna om internationella förpliktelser i fråga om atomansvarighet i atomansvarighetslagen (484/1972), som har ändrats genom lagen om ändring av atomansvarighetslagen (493/2005) samt genom lagen om temporär ändring av atomansvarighetslagen (581/2011). I avtalets bestämmelse om atomansvarighet hänvisas till de gällande konventioner om atomansvarighet som för Finlands del har beaktas i lagstiftningen. 
Artikel 11 i avtalet innehåller bestämmelser om skyddet för intellektuell egendom. I den nationella finska lagstiftningen finns bestämmelser om skyddet för intellektuell egendom i upphovsrättslagen (404/1964), patentlagen (550/1967) och mönsterrättslagen (221/1971). 
4.2
Behandlingsordning
Avtalet innehåller inte några bestämmelser som skulle beröra grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen. Avtalet kan enligt regeringens uppfattning godkännas med en enkel majoritet av rösterna och förslaget till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen godkännas i vanlig lagstiftningsordning. 
Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås att  
riksdagen godkänner avtalet mellan Republiken Finlands regering och Konungariket Saudiarabiens regering om samarbete om fredlig användning av kärnenergi. 
Eftersom avtalet innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag: 
Lagförslag
Lag 
om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet med Konungariket Saudiarabien om samarbete om fredlig användning av kärnenergi  
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i det i Helsingfors den 8 september 2015 mellan Republiken Finlands regering och Konungariket Saudiarabiens regering ingångna avtalet om samarbete om fredlig användning av kärnenergi gäller som lag sådana Finland har förbundit sig till dem. 
2 § 
Om sättande i kraft av de övriga bestämmelserna i avtalet och om ikraftträdandet av denna lag föreskrivs genom förordning av statsrådet. 
Helsingfors den 1 december 2016 
Statsminister
Juha
Sipilä
Näringsminister
Olli
Rehn
Avtalstext
AVTAL OM SAMARBETE OM FREDLIG ANVÄNDNING AV KÄRNENERGI MELLAN REPUBLIKEN FINLANDS REGERING OCH KONUNGARIKET SAUDIARABIENS REGERING 
Republiken Finlands regering och Konungariket Saudiarabiens regering, 
nedan ”parterna”, som 
stöder sig på de vänskapliga relationerna mellan staterna, 
strävar efter att ytterligare förstärka de bilaterala relationerna,  
önskar att utveckla ett omfattande samarbete om fredlig användning av kärnenergi för att främja sina folks välfärd och välstånd, 
framhäver vikten av en trygg energiförsörjning för båda parterna samt behovet att skapa nya energikällor, 
är medvetna om att båda staterna är Internationella atomenergiorganets, nedan ”IAEA”, medlemsstater och att båda staterna är parter i fördraget av den 1 juli 1968 om förhindrande av spridning av kärnvapen, nedan ”icke-spridningsfördraget”, inklusive de avtal om tillämpning av kärnämneskontrollen som i enlighet med icke-spridningsfördraget ingåtts med IAEA, 
är medvetna om att Republiken Finland är Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) medlemsstat och som sådan skyldig att iaktta Euratomfördraget och föreskrifterna i den lagstiftning som härletts från det och att Republiken Finland tillämpar åtgärder för kärnämneskontroll enligt Euratomfördraget,  
beaktar att Republiken Finland den 1 oktober 1995 anslutit sig till det avtal som den 5 april 1973 ingåtts mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Europeiska Atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet rörande tillämpningen av artikel III.1 och III.4 i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (INFCIRC/193), sådant det lyder kompletterat genom tilläggsprotokollet av den 22 september 1998 till avtalet (INFCIRC/193/Add.8) (nedan ”IAEA:s kontrollavtal för Finland”),  
beaktar det avtal som den 16 juni 2005 ingåtts mellan Konungariket Saudiarabien och IEAE om tillämpning av kärnämneskontrollen i samband med fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (nedan ”IAEA:s kontrollavtal för Saudiarabien”), 
beaktar att Republiken Finland följer den allmänna anvisning om överföring av kärnämnen som utfärdats av Nuclear Suppliers Group (NSG) samt de allmänna anvisningarna om överföring av kärnkraftsrelaterad utrustning, kärnkraftsrelaterat material, kärnkraftsrelaterad programvara samt därtill hörande teknik med dubbla användningsområden (Guidelines for Transfers of Nuclear-related Dual-use Equipment, Material, Software and Related Technology), som IEAE har offentliggjort i form av dokument INFCIRC/254, Part 1 och Part 2, 
beaktar att Konungariket Saudiarabien följer den allmänna anvisning om överföring av kärntekniska produkter som utfärdats av Nuclear Suppliers Group (NSG) samt de allmänna anvisningarna om överföring av kärnkraftsrelaterad utrustning, kärnkraftsrelaterat material, kärnkraftsrelaterad programvara samt därtill hörande teknik med dubbla användningsområden (Guidelines for Transfers of Nuclear-related Dual-use Equipment, Material, Software and Related Technology), som IEAE har offentliggjort i form av dokument INFCIRC/254/Rev. 4, Part 1 och INFCIRC/254, Part 2, 
beaktar att Konungariket Saudiarabien och Republiken Finland är parter i konventionen av den 17 juni 1994 om kärnsäkerhet (INFCIRC/449), 
beaktar att Konungariket Saudiarabien och Republiken Finland är parter i konventionen av den 5 september 1997 om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerhet vid hantering av radioaktivt avfall (INFCIRC/546), 
beaktar att Konungariket Saudiarabien och Republiken Finland är parter i konventionen av den 26 oktober 1979 om fysiskt skydd av kärnämne (INFCIRC/274),  
beaktar att Konungariket Saudiarabien är part i den i Wien den 21 maj 1963 ingångna konventionen om ansvarighet för atomskada och att Republiken Finland är skadeståndsskyldig som part i den i Paris den 29 juli 1960 ingångna konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område samt avtalsslutande stat i det tilläggsprotokoll till konventionen som undertecknades den 31 januari 1963 i Bryssel, sådant det lyder ändrat genom tilläggsprotokollet från Bryssel av den 28 januari 1964 och protokollet av den 16 november 1982 om ändring av konventionen, samt part i det gemensamma protokollet av den 21 september 1988 om tillämpning av Wien- och Pariskonventionerna, 
beaktar att Konungariket Saudiarabien och Republiken Finland är parter i konventionen av den 26 september 1986 om tidig information vid en kärnenergiolycka, 
beaktar att Konungariket Saudiarabien och Republiken Finland är parter i konventionen av den 26 september 1986 om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge, 
bekräftar som sitt mål att sträva efter en säker, trygg och ur miljösynpunkt hållbar utveckling av kärnenergi för fredliga ändamål på ett sätt som stöder kärnsäkerheten, skyddsarrangemangen på kärnenergiområdet, icke-spridning av kärnvapen och kärnämneskontroll, och 
bekräftar att alla parter i icke-spridningsfördraget har full rätt att i enlighet med icke-spridningsfördraget sinsemellan byta sådan utrustning, sådant material och sådan vetenskaplig och teknisk kunskap som behövs för en fredlig användning av kärnenergi, 
har kommit överens om följande: 
Artikel 1 
Definitioner 
I detta avtal har följande termer betydelser enligt nedan:  
1. ”allmänna anvisningar”: allmänna anvisningar om överföring av kärnkraftsrelaterad utrustning som utfärdats av Nuclear Suppliers Group (Nuclear Suppliers Group Guidelines for Nuclear Transfers) och som IEAE har offentliggjort i form av dokument INFCIRC/254/Rev.4, Part 1 eller en senare ändring som godkänns av båda parterna, 
2. ”utrustning”: anläggningar, utrustning eller delar av dem som nämns i bilaga B till de allmänna anvisningarna, 
3. ”material”: annat material som nämns i bilaga A till de allmänna anvisningarna än kärnämnen, 
4. ”kärnämnen”: alla ”prekursorer” eller ”särskilt klyvbara material” i enlighet med artikel 20 i IEAE:s stadga, som godkänts den 29 juli 1957, Sådan ändring av artikel 20 i IEAE:s stadga som ändrar förteckningen över ämnen som betraktas som ”prekursoner” eller ”särskilt klyvbart material” gäller i enlighet med detta avtal, när båda parterna i avtalet skriftligen underrättat varandra om att de godkänner ändringen,  
5. ”teknik”: kunskap, kunnande och kompetens som kan behövas för utveckling, framställning eller användning av utrustning eller material som nämns i bilaga A till de allmänna anvisningarna, med undantag för offentlig information och offentliga publikationer (som alla har tillträde till). Kunskapen kan bestå av ”teknisk information” eller ”tekniskt bistånd”, 
6. ”intellektuell egendom”: termens betydelse har definierats i artikel 2 i den i Stockholm den 14 juli 1967 ingångna konventionen om upprättande av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, sådan konventionen lyder ändrad den 28 september 1979, 
7. ”kärnkraftsrelaterade produkter med dubbla användningsområden”: alla produkter som räknas upp i den förteckning över kärnkraftsrelaterad utrustning, kärnkraftsrelaterat material, kärnkraftsrelaterad programvara och därtill hörande teknik med dubbla användningsområden (List of Nuclear-Related Dual-Use Equipment, Materials, Software, and Related Technology) som utgör bilaga till dokument INFCIRC/254, Part 2. 
Artikel 2 
Avtalets syfte 
Parterna önskar utveckla sitt ömsesidiga samarbete kring den fredliga användningen av kärnenergi i enlighet med sin nationella lagstiftning samt sina internationella förpliktelser och förbindelser, med respekt för den andras nationella suveränitet samt utgående från åtgärdernas likvärdighet och den ömsesidiga nyttan, utan att blanda sig i varandras interna ärenden. 
För Finlands del inbegriper de ovan nämnda internationella förpliktelserna särskilt de rättigheter och skyldigheter som följer av Finlands medlemskap i Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen. 
Artikel 3 
Samarbetsområden 
Parterna kan samarbeta inom följande områden:  
1. fredlig grundläggande och tillämpad forskning i kärnenergivetenskap och i kärnkraftsrelaterad teknik, 
2. kärnreaktorer, inklusive konstruktion, byggande och drift i kärnkraftverk eller som forskningsreaktorer, 
3. hantering av kärnbränslecykeln och radioaktivt avfall, 
4. innovativ teknik i samband med nya generationens kärnreaktorer samt konstruktion och utsläppande av dem på den globala marknaden, 
5. produktion av radioaktiva isotoper samt strålningsteknik jämte tillämpningar av dem, 
6. industriella och medicinska tillämpningar av strålning och radioaktiva isotoper inklusive diagnostik- och behandlingstillämpningar, 
7. säkerhetsarrangemangen på kärnenergiområdet och kärnämneskontroller, inklusive övervakning och kontroll av kärnanläggningar, 
8. kärnsäkerhet, strålskydd och miljöskydd, 
9. utveckling av personalresurser i anknytning till kärnenergi, såsom utbildning, certifiering samt utbyte av experter och personal mellan parterna,  
10. alarmberedskap och beredskapsplaner med tanke på radioaktivitet och strålning samt deltagande i beredskapsverksamheten inför kärn- och strålningsolyckor,  
11. andra områden som parterna kommer överens om. 
Artikel 4 
Samarbetsformer 
Med hänsyn till parternas nationella bestämmelser och föreskrifter samt multilaterala internationella konventioner, genomförs det samarbete inom olika områden som avses i artikel 3 genom 
1. informationsutbyte, 
2. seminarier, workshopar, föreläsningar och vetenskapliga kurser, 
3. gemensamma arbetsgrupper med uppgift att göra utredningar eller genomföra vissa specialprojekt, 
4. utbyte av kärnämnen och andra material, annan utrustning och teknik samt transporter av dessa, 
5.utarbetning, finansiering och genomförande av planer för gemensamma forskningsprojekt, 
6. utveckling av sådana mekanismer som hjälper att samordna handlingsprinciperna för beviljande och utnyttjande av behövliga patent; 
7. utbyte av teknisk expertis och service, såsom utbyte av teknisk eller vetenskaplig personal inom olika områden; 
8. andra samarbetsformer som parterna kommer överens om. 
Artikel 5 
Behöriga myndigheter och verkställighetsarrangemang 
Samarbetet inom de sektorer som nämns i detta avtal genomförs av sådana behöriga myndigheter som parterna godkänt på sedvanligt sätt. Konungariket Saudiarabien har godkänt King Abdullah City for Atomic and Renewable Energy (KA.CARE) och Republiken Finlands regering har godkänt arbets- och näringsministeriet som behörig myndighet. De behöriga myndigheterna svarar för samordningen av frågor och genomförandet av åtgärder enligt detta avtal. 
Artikel 6 
Datasäkerhet och tillgång till information 
1. Parterna kan fritt använda all information som utbytts enligt bestämmelserna i detta avtal, med undantag för sådana fall där den part som lämnar information eller personer som har rätt att lämna ut information tidigare har meddelat begränsningar och/eller reservationer som gäller användningen och distributionen av informationen. 
2. Parterna vidtar i enlighet med sina bestämmelser och föreskrifter alla relevanta åtgärder för att vidmakthålla sådana begränsningar och/eller reservationer som gäller användning och distribution av säkerhetsklassificerad eller annan information som överförts mellan personer inom en parts jurisdiktion som har rätt att överföra information.  
Artikel 7 
Kärnämneskontroll och exportkontroll 
1. Vid export av kärnämnen, annat material, utrustning och teknik på basis av detta avtal iakttas de skyldigheter för parter som föreskrivs i fördraget av den 1 juli 1968 om förhindrande av spridning av kärnvapen, samt de multilaterala system för exportkontroll som Konungariket Saudiarabien eller Republiken Finland iakttar i enlighet med sin nationella lagstiftning. 
2. På kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som parterna överför i enlighet med detta avtal samt på kärnämnen och annat material, anläggningar och utrustning som framställs med hjälp av dem tillämpas följande bestämmelser: 
a) De används inte för forskning i, utveckling eller framställning av kärnvapen eller andra kärnladdningar eller till något annat militärt ändamål. 
b) På dem tillämpas för Republiken Finlands del de kärnämneskontrollåtgärder enligt IEAE:s konvention om kärnämneskontroll som är tillämpliga på Finland under hela den tid som de faktiskt befinner sig inom Republiken Finlands jurisdiktion, och för Konungariket Saudiarabiens del tillämpas den konvention om kärnämneskontroll som gäller Saudiarabien under hela den tid som de faktiskt befinner inom området för Konungariket Saudiarabiens jurisdiktion. 
c) Kärnämnen som överförs enligt detta avtal får inte anrikas så att anrikningsgraden överskrider 20 procent med avseende på isotop U-235 och de får inte upparbetas. 
d) Kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförs enligt detta avtal flyttas inte utanför den mottagande partens jurisdiktion utan ett skriftligt samtycke av den part som levererat dem. 
e) Kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som tas emot enligt detta avtal får inte överföras på en person som inte har rätt till dem. 
3. Kärnkraftstekniska produkter med dubbla användningsområden och kopior av dem som överförs enligt detta avtal  
a) används uteslutande till de ändamål som uppgetts och som inte har något samband med verksamhet för framställning av kärnladdningar, 
b) banvänds inte till verksamhet som har samband med kärnbränslecykeln som omfattas av konventionerna om kärnämneskontroll, om konventionerna i fråga inte tillämpas;  
c) kopieras, ändras, återexporteras eller flyttas inte till någon annan stat utan ett skriftligt förhandssamtycke av den överförande parten. 
Artikel 8 
Skyddsarrangemang 
Parterna vidtar behövliga åtgärder för att säkerställa att kärnämnen, annat material, utrustning och teknik som överförs enligt detta avtal skyddas genom säkerhetsarrangemang på minst den nivå som anges i rekommendationen i IAEA:s dokument INFCIRC/225/Rev. 5, inkl. senare ändringar av det som båda parterna har godkänt.  
Artikel 9 
Kärnsäkerhet 
Parterna diskuterar med varandra i syfte att identifiera risker som tillämpningen av avtalet kan orsaka, för att skydda miljön och förhindra kärnolyckor som kärnanläggningar som överförs enligt detta avtal kan orsaka, samt för att ordna med stråskydd för sådan verksamhet som omfattas av avtalets tillämpningsområde. 
Artikel 10 
Skadeståndsansvar för kärnskada 
Parterna bekräftar att det är ytterst viktigt att utarbeta relevanta bestämmelser och föreskrifter om skadeståndsansvaret vid kärnskador vilka omfattar ersättning för olyckor eller skador som orsakats av en olycka som inträffat i en kärnanläggning. Parterna avtalar om att de ska iaktta lagstiftningen om skadeståndsansvar för kärnskada eller vidta åtgärder för säkerställande av att sådan lagstiftning utan dröjsmål godkänns, i enlighet med antingen Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område eller Wienkonventionen om ansvarighet för atomskada, vilka är konventioner av betydelse med tanke på skadeståndsansvaret, och således av betydelse med tanke på utfärdandet av behöviga relevanta nationella bestämmelser. 
Artikel 11 
Skyddet för intellektuell egendom 
Som en del av sina internationella förpliktelser samt med iakttagande av de bestämmelser och föreskrifter som staterna i fråga ska tillämpa ger parterna ett aktivt skydd för den intellektuella egendom som hänför sig till den verksamhet som bedrivs i enlighet med detta avtal. 
Parterna vidtar i enlighet med sina nationella bestämmelser och föreskrifter samt konventionen av den 14 juli 1967 om upprättande av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, sådan konventionen lyder ändrad den 28 september 1979, och avtalet av den 15 april 1994 om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet), alla behövliga åtgärder för att tillämpa de begränsningar och reservationer som gäller användningen och spridningen av kunskap samt för att skydda sådan intellektuell egendom, inklusive affärs- och näringshemligheter, som omfattas av parternas jurisdiktion och som överförs mellan personer med rätt att överföra information. 
Artikel 12 
Upphörande av samarbetet 
1. Parterna strävar efter att undvika åtgärder som försvårar samarbetet enligt detta avtal. Om någondera parten underlåter att följa bestämmelserna i artiklarna 6,7, 8, 9 och 11 i detta avtal, ska parterna utan dröjsmål förhandla med varandra och den andra parten har rätt att upphöra med samarbetet enligt detta avtal. 
2. Om den ena parten säger upp det avtal om kärnämneskontroll som denne ingått med IAEA eller väsentligen bryter mot det, har den andra parten rätt att avstå från vidare samarbete enligt detta avtal, avbryta tillämpningen av avtalet eller säga upp avtalet och kräva att material och utrustning som överförts enligt avtalet samt det särskilda klyvbara ämne som framställts med hjälp av kärnämne, annat material och utrustning, ska återlämnas. 
3. Om samarbetet avslutas (avtalet sägs upp eller tillämpningen av avtalet avbryts) 
a) tillämpas avtalet fortsättningsvis på kärnämnen, annat material, utrustning och teknik tills dessa har flyttats från den mottagande partens jurisdiktion enligt bestämmelserna i artikel 7.2 i detta avtal eller enligt annan överenskommelse mellan parterna, 
b) tillämpas detta avtal fortsättningsvis på teknik som överförts inom ramen för avtalet, tills parterna avtalar om något annat.  
4. Om någondera parten anser det nödvändigt att utöva de ovan nämnda rättigheterna enligt denna artikel, meddelas dennes beslut att utöva rättigheterna skriftligt till den andra parten. 
Artikel 13 
Tvistlösning 
Båda parterna strävar efter att lösa alla tvister som eventuellt uppstår kring verkställandet av detta avtal (inklusive tolkningen eller tillämpningen av avtalet) i godo genom förhandlingar eller samråd som ordnas i detta syfte. 
Artikel 14 
Avtalets ikraftträdande och giltighet 
1. Avtalet träder i kraft 30 dagar efter mottagandet av det senare skriftliga meddelandet som bekräftar att båda parterna slutfört de interna förfaranden som är nödvändiga för att avtalet ska träda i kraft.  
2. Avtalet är i kraft i tio år, och därefter förlängs giltigheten av avtalet automatiskt med fem år i sänder, om inte den ena av parterna, sex månader före dagen för utgång av avtalets giltighetstid, skriftligen på diplomatisk väg underrättar den andra parten om sin avsikt att säga upp avtalet. Vardera parten kan dock när som helst säga upp avtalet genom att senast sex månader före den avsedda dagen för uppsägning skriftligen på diplomatisk väg underrätta den andra parten om sin avsikt att säga upp avtalet. 
3. Om tillämpningen av avtalet avbryts eller om avtalet sägs upp, förblir de delar och klausuler i avtalet som gäller sådana arrangemang och/eller överenskommelser som inletts under avtalets giltighetstid och som fortfarande pågår, i kraft, om inte parterna avtalar något annat. 
4. Om tillämpningen av avtalet avbryts eller avtalet sägs upp, förblir parternas skyldigheter och förbindelser enligt artikel 7 och artikel 11 i kraft och är fortfarande bindande för båda parterna, om inte parterna avtalar något annat. 
5. Ändringar i eller tillägg till detta avtal kan göras genom ett skriftligt samtycke av båda parterna, och ändringarna träder i kraft enligt bestämmelserna i artikel 14.1. 
Upprättat i två originalexemplar på arabiska, finska och engelska, vilka alla texter har samma giltighet. Om tvister trots detta uppstår, ska den engelska texten vara avgörande. 
Utfärdat i Helsingfors den 8 september 2015. 
För Republiken Finlands regering 
Olli Ilmari Rehn 
Näringsminister 
För Konungariket Saudiarabiens regering 
Hashim A.Yamani 
Generaldirektör för King Abdullah City for Atomic and Renewable Energy (“K.A.CARE”) 
AGREEMENT ON COOPERATION IN THE FIELD OF PEACEFUL USES OF ATOMIC ENERGY BETWEEN THE GOVERNMENT OF THE REPUBLIC OF FINLAND AND THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SAUDI ARABIA 
The Government of the Republic of Finland and the Government of the Kingdom of Saudi Arabia, Hereinafter referred to as the “Parties”; and 
Based on the amicable relations between the two countries; 
Seeking to further strengthen their bilateral relations; and 
Desiring to develop extensive cooperation in the peaceful uses of atomic energy for the welfare and prosperity of their peoples; and 
Emphasizing the importance of the security of energy supply for both Parties, and the need to develop new sources of energy, 
Recognizing that both countries are members of the International Atomic Energy Agency (IAEA) ; hereinafter referred to as the "Agency" and that both countries are parties to the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons of July 1, 1968; hereinafter referred to as the “Treaty”; including concluded agreements pursuant to the Treaty with the Agency with respect to the application of safeguards; and 
Recognizing that the Republic of Finland is a Member State of the European Union and of the European Atomic Energy Community ("Euratom") and, as such, bound by the provisions of the Euratom Treaty and its secondary legislation, and that the Republic of Finland applies the safeguards measures in accordance with the Euratom Treaty; 
Taking into account that on 1 October 1995 the Republic of Finland acceded to the Agreement between the Kingdom of Belgium, the Kingdom of Denmark, the Federal Republic of Germany, Ireland, the Italian Republic, the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of the Netherlands, the European Atomic Energy Community and the International Atomic Energy Agency in Implementation of Article III, (1) and (4) of the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (INFCIRC/193) of 5 April 1973, as it is supplemented with the Protocol Additional to the Agreement (INFCIRC/193/Add.8), done on 22 September 1998 (hereinafter “the IAEA Safeguards Agreement concerning Finland”);  
Taking into account the Agreement between the Kingdom of Saudi Arabia and the IAEA done on June 16th 2005, for the application of safeguards in connection with the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons (hereinafter “the Safeguards Agreement concerning Saudi Arabia”) 
Taking into account that the Republic of Finland complies with the Nuclear Suppliers Group Guidelines for Nuclear Transfers and the Guidelines for Transfers of Nuclear-related Dual-use Equipment, Material, Software and Related Technology published by the IAEA as INFCIRC/254, Part 1 and Part 2. 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia complies with the Nuclear Suppliers Group Guidelines for Nuclear Transfers and the Guidelines for Transfers of Nuclear-related Dual-use Equipment, Material, Software and Related Technology published by the IAEA as INFCIRC/254/Rev.4, Part 1 and INFCIRC/254, Part 2. 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia and the Republic of Finland are parties to the Convention on Nuclear Safety (INFCIRC/449), done on 17 June 1994; 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia and the Republic of Finland are parties to the Joint Convention on the Safety of Spent Fuel Management and on the Safety of Radioactive Waste Management (INFCIRC/546), done on 5 September 1997; 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia and the Republic of Finland are parties to the Convention on the Physical Protection of Nuclear Material (INFCIRC/274), done on 26 October 1979; 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia is a party to the Vienna Convention on Civil Liability for Nuclear Damage, done on 21 May 1963, and that the Republic of Finland is a party to the Paris Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy, done on 29 July 1960, and to the Brussels Supplementary Convention, done on 31 January 1963, as amended by the Brussels Additional Protocol, done on 28 January 1964, and by the Protocol of 16 November 1982, and to the Joint Protocol Relating to the Application of the Vienna Convention and the Paris Convention, done on 21 September 1988; 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia and the Republic of Finland are parties to the Convention on Early Notification of a Nuclear Accident, done on 26 September 1986; 
Taking into account that the Kingdom of Saudi Arabia and the Republic of Finland are parties to the Convention on Assistance in Case of a Nuclear Accident or Radiological Emergency, done on 26 September 1986; 
Affirming their goal of pursuing the safe, secure and environmentally sustainable development of atomic energy for peaceful purposes and in a manner that supports nuclear safety, nuclear security, nuclear non-proliferation and safeguards; and 
Affirming that all parties to the Treaty have the full right to exchange equipment, material, scientific and technological information, necessary for the peaceful uses of atomic energy, and in compliance with the provisions of the Treaty; 
Have agreed as follows: 
Article One 
Definitions 
For the purpose of this Agreement, the following terms shall have the meanings assigned thereto: 
1.“Guidelines”: The Nuclear Suppliers Group Guidelines for Nuclear Transfers published by the Agency as INFCIRC/254/Rev.4, Part 1, or any other subsequent revision that has been accepted by both Parties; 
2. “Equipment”: Any facilities, equipment or components set forth in Annex (B) of the Guidelines. 
3. “Materials”: Any non-nuclear material set forth in Annex (A) of the Guidelines. 
4.“Nuclear Materials”: Any “source material” or “special fissionable material” as defined in Article XX of the IAEA Statute as approved on 29th of July 1957. Any amendment to Article XX of the IAEA Statute, which amends the list of material considered to be “ source material” or “special fissionable material”, shall have effect under this Agreement when both Parties to this agreement have informed each other in writing that they accept such amendment; 
5.“Technology”: Any information, knowledge, or skills that may be required for the development, production, or use of any equipment or materials as set forth in Annex (A) of the Guidelines, with exception to public domain information and publications (accessible to all). This information may take the form of “technical data” or “technical assistance”. 
6. “Intellectual Property – IP”: Shall have the meaning of the definition set out in Article 2 of the Convention establishing the World Intellectual Property Organization done at Stockholm on 14th of July 1967, as amended on 28th of September 1979 
7. “Nuclear-Related Dual-Use Items”: Shall mean all items listed in the Annex of INFCIRC/254, Part 2 (List of Nuclear-Related Dual-Use Equipment, Materials, Software, and Related Technology) 
Article Two 
Purpose of the Agreement 
The Parties wish, on the basis of mutual respect for national sovereignty, non-interference in internal affairs, equality and mutual benefits, desire to develop, in compliance with their respective national legislations and their international obligations and commitments, their mutual cooperation in the field of peaceful uses of atomic energy. 
For Finland, the international obligations referred to in the previous paragraph include in particular the rights and obligations arising from the participation of Finland to the European Union and the European Atomic Energy Community. 
Article Three 
Fields of Cooperation 
Fields of cooperation between the Parties may include:  
1. Basic and applied peaceful research in the field of atomic energy sciences and their technologies. 
2. Nuclear reactors, including design, construction, and operation whether for nuclear power generation plants or for research reactors. 
3. Nuclear fuel cycle and radioactive waste management. 
4. Innovative technologies for new generations of nuclear reactors and their engineering and marketing worldwide. 
5. Activities of production of radioactive isotopes, radiation-related technologies and their applications. 
6. Industrial and medical applications of radiation and radioactive isotopes, including diagnostic and treatment applications. 
7. Nuclear security and safeguards, including monitoring and surveillance of nuclear facilities. 
8. Nuclear safety, radiation protection and environmental protection. 
9. Development of human resources, relevant to atomic energy, including education, qualification and exchange of expertise and personnel between both parties.  
10. Radioactive and radiation emergency preparedness and response plans and integration in activities for response to nuclear and radiation emergencies. 
11. Any other field to be agreed upon by both parties. 
Article Four 
Forms of Cooperation 
Taking into account internal laws and regulations for each Party, and multilateral international agreements, the fields of cooperation referred to under Article (3) of this agreement, shall be implemented through the following: 
1. Exchange of information. 
2. Organization of seminars, workshops, lectures and scientific courses. 
3. Formation of joint working groups to conduct studies or implement certain specific projects. 
4. Exchange of nuclear materials and other materials, equipment and technologies, and their transportation. 
5. Outline, finance and implement plans for joint research projects. 
6. Develop mechanisms to coordinate policies governing the granting and utilization of relevant patents. 
7. Exchange of technical expertise and services, including the exchange of personnel in areas of scientific or technical nature. 
8. Any other form of cooperation to be mutually agreed upon.  
Article Five 
Competent Authorities and 
Implementation Arrangements 
Cooperation in the fields specified under this Agreement shall take place through the competent authorities duly approved by the two parties. The Government of the Kingdom of Saudi Arabia has approved King Abdullah City for Atomic and Renewable Energy (KA.CARE), while the Government of The Republic of Finland has approved The Ministry of Employment and The Economy. The competent authorities shall be responsible for the coordination and implementation of matters carried out under this Agreement. 
Article Six 
Information Security and Utilization 
1. The Parties may freely use any information exchanged in conformity with the provisions of this Agreement, except in cases where the Party or authorized persons providing such information have previously made known restrictions and/or reservations concerning its use and dissemination. 
2. The Parties shall take all appropriate measures in accordance with their respective laws and regulations to preserve the restrictions and/or reservations concerning the use and dissemination of classified or other information transferred between authorized persons within the jurisdiction of either Party. 
Article Seven 
Safeguards and Export Control 
1. Exports of nuclear materials, other materials, equipment and technology taking place by virtue of this Agreement shall be implemented in accordance with the obligations of the Parties to the Agreement imposed by the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, done on 1 July 1968, and multilateral export control regimes which the Kingdom of Saudi Arabia or the Republic of Finland comply with, in accordance with their national legislation. 
2. Nuclear materials, other materials, equipment and technology transferred by the Parties by virtue of this Agreement, as well as nuclear materials and other materials, facilities and equipment produced as a result of their use, shall be subject to the following provisions: 
a) They shall not be used for the research or the development or the production of nuclear weapons or other nuclear explosives or for any other military purpose; 
b) With respect to the Republic of Finland, they shall be subject to safeguards measures within the scope of the IAEA Safeguards Agreement concerning Finland during the entire period of their actual presence under the jurisdiction of the Republic of Finland. With respect to the Kingdom of Saudi Arabia they shall be subject to the Safeguards Agreement concerning Saudi Arabia during the entire period of their actual presence under the jurisdiction of the Kingdom of Saudi Arabia;  
c) Nuclear material transferred pursuant to this Agreement shall not be enriched to 20 per cent or more in the isotope U-235, or reprocessed. 
d) Nuclear material, material, equipment and technology received pursuant to this Agreement shall not be transferred beyond the jurisdiction of the receiving Party without the written consent of the supplying Party. 
e) Nuclear material, material, equipment and technology received pursuant to this Agreement shall not be transferred to an unauthorized person. 
3. Nuclear-Related Dual-Use Items transferred pursuant to this Agreement and reproduced copies thereof;  
a) Shall be used exclusively for the declared purposes that are not related to activities for the manufacture of nuclear explosive devices; 
b) Shall not be used to carry out activities in the field of nuclear fuel cycle, subject to the relevant safeguards agreements unless those safeguards agreements are applied; 
c) Shall not be copied, modified, re-exported or transferred to any other state without prior written consent of the transferring party. 
Article Eight 
Physical Protection 
The Parties shall take appropriate measures to ensure that the nuclear material, other material, equipment and technology transferred pursuant to this Agreement, shall be physically protected, at least at the level taking into account recommendations presented in the IAEA document INFCIRC/225/Rev.5 and in its subsequent amendments, which both Parties have approved. 
Article Nine 
Nuclear Safety 
The two parties shall consult with each other to identify the risks that may arise from the application of this Agreement, with the objective of protecting the environment and prevent any nuclear accident that may arise from nuclear facilities transferred within the framework of this Agreement, and to provide radiation protection for any activity relevant to this Agreement. 
Article Ten 
The Civil Liability for Nuclear Damage 
The two Parties acknowledge the essential importance of establishment of appropriate regulations governing the Civil Liability of Nuclear Damage oriented towards the indemnification of damages or injuries resulting from any accident occurring in a nuclear facility. The Parties hereby agree to comply with or take such measures as to ensure timely adoption of a Civil Liability Act, in compliance with either Paris Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy or Vienna Convention on Civil Liability for Nuclear Damage relevant to Civil Law, and hence the enactment of the required pertinent national regulations. 
Article Eleven 
Intellectual Property Protection 
Each Party, within the framework of its international obligations and pursuant to the applicable laws and regulations in their respective countries, shall provide active protection for intellectual properties relevant to such activities as practiced under this Agreement. 
The Parties will, in accordance with their national laws and regulations and the Convention Establishing the World Intellectual Property Organization signed on 14 July 1967, as amended on 28 September 1979, as well as the Agreement on Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS) signed on 15 April 1994, take all necessary measures to apply restrictions and reservations concerning the use and dissemination of information and to safeguard any intellectual property falling under the jurisdiction of the Parties and transferred between authorized persons, including business and industrial secrets. 
Article Twelve  
Cessation of Cooperation  
1. Each Party shall endeavour to avoid taking any action that adversely affects cooperation under this Agreement. If either Party fails to comply with the provisions of Article 6, 7, 8, 9 and Article 11 of this Agreement, the Parties shall consult with each other promptly and the other Party shall have the right to suspend cooperation under this Agreement. 
2. In case a Party terminates or materially violates its safeguards agreement with the IAEA, the other Party shall have the right to cease further cooperation under this Agreement, to suspend or terminate this Agreement and to require the return of any material and equipment transferred under this Agreement and any special fissionable material produced through the use of nuclear material, material and equipment so transferred. 
3. In case of cessation of cooperation (termination or suspension of the Agreement): 
a) Nuclear material, material, equipment and technology shall remain subject to this agreement until such items have been transferred beyond the jurisdiction of the receiving Party in accordance with the provisions of paragraph 2 of Article 7 of this Agreement or it is otherwise agreed upon by the Parties. 
b) Technology transferred under this Agreement shall remain subject to this Agreement until otherwise agreed upon by the Parties. 
4. If either Party deems it necessary to exercise the above-mentioned rights under this Article, its decision to do so shall be notified to the other Party in writing.  
Article Thirteen 
Dispute Settlement 
Both Parties shall seek to amicably solve any dispute that may arise from the application of this Agreement, (including interpretation or application thereof) through negotiations and consultations to be arranged for this purpose. 
Article Fourteen 
Duration and Entry into Force of the Agreement 
1. The Agreement shall come into force 30 days after the receipt of the last written notice confirming that both parties have completed the required internal procedures. 
2. The Agreement shall remain valid for ten years and shall be automatically renewed for successive periods each of which is five years unless either party notifies the other party, in writing through diplomatic channels of its desire to terminate the Agreement, six months prior to its expiry date. However, either Party may, at any time, terminate this Agreement by notifying the other Party in writing through diplomatic channels of its desire to terminate the Agreement, at least six months prior to its intended date of termination. 
3. In the event this Agreement is suspended or terminated, those items and clauses having to do with arrangements and/or contracts which have been commenced during its validity period and are still continuing, shall remain valid unless the two Parties otherwise agree. 
4. In the event this Agreement is suspended or terminated, the obligations and commitments of both parties arising from Articles (7) and (11) of this agreement shall remain valid and binding to both Parties, unless agreed otherwise by them. 
5. This Agreement may be amended, or added to, pursuant to a written agreement of both Parties, and any amendment shall become in force, in accordance with the provisions set forth in Paragraph (1) of this Article. 
Done in two originals in Arabic, Finnish and English, all of which are equally authentic. However, should any conflict arise the English text shall prevail. 
Signed in Helsinki on September 8, 2015.  
For the Government of the Republic of Finland 
Olli Ilmari Rehn 
Minister of Economic Affairs 
For the Government of the Kingdom of Saudi Arabia 
Dr. Hashim A. Yamani 
President of King Abdullah City for Atomic and Renewable Energy “K.A.CARE” 
Senast publicerat 2.2.2017 10:40