EU-förordningarnas förenlighet med det nationella påföljdssystemet
Enligt taxonomiförordningen och ändringsförordningen om koldioxidsnåla referensvärden ska medlemsstaterna lagstifta om åtgärder och påföljder som ska tillämpas vid överträdelser. Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar innehåller inga sanktionsbestämmelser för överträdelse eller försummelse av bestämmelser i förordningen, varför det föreslås att sådan reglering införs med tanke på konsekvensen i det nationella påföljdssystemet och finansmarknadens pålitlighet. Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar stöder sig på och kompletterar i många avseenden gällande EU:s lagstiftning för finansmarknaden 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), 3) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, 4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder, 5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande, 6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), 7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, 8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (omarbetning), 9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder och 10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt).. Den som försummat informationsskyldigheterna i den har oftast påförts påföljdsavgifter.
Överträdelse av upplysningsskyldigheter för finansmarknadsaktörer omfattas av administrativa påföljder, varför det i detta fall inte finns skäl att föreslå straffrättsliga påföljder. Administrativa påföljder för finansmarknadsaktörer åläggs av Finansinspektionen, och den rättsliga ramen för administrativa påföljder har fastställts i lagen om Finansinspektionen. Finansinspektionen kan ingripa i överträdelser med ordningsavgifter, offentliga varningar eller påföljdsavgifter enligt den nationella ramen eller EU-ramen eller vid behov använda sanktioner som anges i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen, såsom vite. Utan uttryckliga bestämmelser kan Finansinspektionen inte påföra andra administrativa påföljder för överträdelse än en offentlig varning. På ett allmänt plan har det för finansmarknadsaktörers överträdelse av informationsskyldigheter i den nationella ramen föreskrivits påföljdsavgifter. För en del mindre allvarliga överträdelser har en ordningsavgift ansetts vara tillräcklig. Eftersom det är fråga om EU-lagstiftning, kan man utöver påföljdsavgifter inom den nationella ramen även överväga möjligheten att tillämpa den tyngsta påföljdsavgiften enligt EU-ramen.
Den nationella påföljdsregleringen bygger inte enbart på verkställighet av EU-lagstiftning, utan genom påföljdsregleringen säkerställs en fungerande marknad och Finansinspektionens möjligheter att ingripa vid överträdelser även mera generellt. Därför finns det i flera sektorslagar för finansmarknaden nationella bestämmelser om påföljdsavgifter. Sådana bestämmelser om påföljdsavgifter ingår bland annat i 15 kap. 2 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen och 15 kap. 2 § 1 mom. i lagen om investeringstjänster. Av bestämmelserna i fråga grundar sig en del på sådan EU-reglering som inte innehåller något uttryckligt krav på sanktionsavgifter, medan en del är rent nationella. Som exempel på det senare fallet kan nämnas 15 kap. 2 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen som avser överträdelse av bestämmelserna om förbud mot att lämna osann eller vilseledande information och om opartiskt tillhandahållande av tillräcklig information i 1 kap. 3 och 4 § i samma lag. De nationella påföljderna i fråga är likväl mera moderata än påföljder som grundar sig direkt på EU-lagstiftning.
Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar innehåller ingen direkt skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva påföljder. För att den nationella påföljdsramen ska förbli konsekvent och för att eventuella oklarheter ska kunna undvikas bör det likväl lagstiftas om påföljder. Om inga sanktioner skulle påföras för en överträdelse av de informationsskyldigheter som anges i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar, skulle Finansinspektionen endast kunna meddela en offentlig varning för överträdelsen men inte påföra administrativa sanktionsavgifter. Finansinspektionen skulle således inte nödvändigtvis kunna ingripa effektivt vid eventuella överträdelser. Detta skulle kunna uppfattas så att överträdelse av de informationsskyldigheter som gäller hållbarheten inte ses som lika allvarligt som överträdelse av andra informationsskyldigheter, såsom de informationsskyldigheter enligt EU-lagstiftning som informationsskyldigheterna i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar bygger på.
Men eftersom informationsskyldigheterna i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar och även i taxonomiförordningen innebär att väsentlig information om finansiella produkter ges kunden och allmänheten, bör sådana överträdelser jämställas med överträdelse av tidigare föreskrivna informationsskyldigheter. Därför bör påläggandet av påföljder vid överträdelser av informationsskyldigheter som anges i förordningarna jämföras med påläggandet av påföljder vid överträdelse av informationsskyldigheter som redan gäller. Den som försummar informationsskyldigheter påförs antingen en ordningsavgift eller en påföljdsavgift. Denna lösning ger Finansinspektionen en möjlighet att ingripa vid överträdelse av informationsskyldigheterna i förordningarna med trovärdiga medel.
I taxonomiförordningen ingår ett krav om att för överträdelser av artiklarna 5– 7 fastställa regler om åtgärder och sanktioner som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I allmänhet har en offentlig varning i sådana fall inte ansetts vara tillräcklig, utan det har ansetts motiverat att föreskriva särskilt om påföljds- och ordningsavgifter. Artiklarna 5–7 i taxonomiförordningen kompletterar delvis artiklarna om informationsskyldighet i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar, särskilt artiklarna 6, 8, 9 och 11. Därför måste dessa två förordningar betraktas som en helhet i fråga om informationsskyldigheterna.
Om påföljdsavgifter påförs för överträdelse av artiklarna i taxonomiförordningen, skulle det vara inkonsekvent att inte påföra sanktioner för överträdelse av artiklarna i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar. I fråga om exempelvis finansiella produkter som avses i artiklarna 8 och 9 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar skulle överträdelse av informationsskyldigheterna leda till påföljdsavgifter bara i fråga om ett slags information, nämligen information som avses i taxonomiförordningen, medan överträdelse av skyldigheten att lämna andra uppgifter skulle leda till en offentlig varning. En ännu större inkonsekvens skulle följa av att handlingar som bör innehålla bland annat de uppgifter som avses i artiklarna 8 och 9 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar redan nu i många fall medför påföljdsavgifter enligt den nationella lagstiftningen om kraven inte uppfylls. En sådan inkonsekvens skulle orsaka oklarheter bland annat i fråga om tolkningen, om påföljderna för överträdelser som gäller uppgifter i handlingar vore olika.
Storleken på de påföljdsavgifter för överträdelser som gäller handlingar vilka innehåller uppgifter som ska lämnas kunden innan avtal ingås är olika för olika aktörer, och det bör noteras att det i fråga om en del aktörer enligt den nuvarande ramen har använts ordningsavgifter för överträdelse av informationsskyldigheter. För exempelvis fondbolagens, värdepappersföretagens och försäkringsanstalternas del är påföljderna i fråga sådana högre påföljdsavgifter som hör till den så kallade EU-ramen eftersom handlingarna i fråga har definierats exakt i EU-direktiven. Motsvarande påföljdssystem för pensionsstiftelser och pensionskassor stöder sig i fråga om informationsskyldigheterna i hög grad på ordningsavgifter. Eftersom aktörerna ska behandlas lika vid överträdelse av samma skyldighet blir det klarast om samma administrativa påföljd föreskrivs för överträdelser av informationsskyldigheter som görs av finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare som definieras i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Enligt 41 § lagen om Finansinspektionen ska Finansinspektionen när den fastställer påföljdsavgiftens belopp utgå från en samlad bedömning och ta hänsyn till bland annat förfarandets art, omfattning och varaktighet samt gärningsmannens ekonomiska ställning. Dessutom ska Finansinspektionen enligt 41 b § i lagen om Finansinspektionen bestämma en gemensam påföljdsavgift vid överträdelse av två eller flera bestämmelser som för vilka en ordningsavgift eller påföljdsavgifter påförs. Enligt 42 § i lagen om Finansinspektionen kan Finansinspektionen vid mindre överträdelser ändra en påföljdsavgift till en offentlig varning. De bestämmelser som nämnts ovan anses göra det möjligt för Finansinspektionen att utföra prövning enligt behov och ingripa effektivt vid överträdelser, när en heterogen grupp av finansmarknadsaktörer påförs en administrativ påföljd på samma nivå, det vill säga i detta fall en påföljdsavgift enligt den nationella ramen.
Dessutom innehåller förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ytterligare informationsskyldigheter som gäller finansiella produkter som tillhandahålls som hållbara eller som har karakteristiska drag som är förknippade med hållbarhet. I fråga om sådana finansiella produkter måste investeraren kunna lita på att hållbarhetsegenskaperna hos den finansiella produkt som erbjuds är riktiga så att så kallad gröntvätt inte kan ske. Att tillhandahålla finansiella produkter är inte obligatoriskt, utan valet att tillhandahålla en sådan produkt är alltid tjänsteleverantörens.
Marknaden för hållbar och ansvarsfull finansiering växer. Investerarnas intresse för hållbarhetsaspekter av fonder och finansiella produkter har vuxit märkbart under de senaste åren. Därför ska det säkerställas att investerarna ges tillförlitlig information om finansiella produkters hållbarhet och att den information som ges är korrekt. Dessutom ska risken för så kallad gröntvätt minskas. Betydande missbruk och givande av vilseledande information kan i värsta fall leda till att den hållbara finansmarknaden försvagas genom att förtroendet för marknaden går förlorat. Därför behöver Finansinspektionen trovärdiga instrument för att ingripa när de hållbarhetsrelaterade informationsskyldigheterna inte iakttas.
Av de orsaker som lagts fram ovan ska det i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen enligt förslaget göras ändringar såväl i 38 § om ordningsavgifter som i 40 § om påföljdsavgifter. Underlåtelse att iaktta av artiklarna 5–7 i taxonomiförordningen och artiklarna 3–13 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska enligt förslaget bestraffas med administrativa påföljder. Dessutom görs i 40 § 2 mom. de ändringar som behövs på grund av ändringsförordningen om koldioxidsnåla referensvärden.
Ordningsavgift
Till 38 § 1 mom. i lagen om finansinspektionen fogas enligt förslaget en ny punkt där det föreskrivs att den som försummar eller bryter mot skyldigheterna enligt artikel 3, 5.1 eller 12 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en ordningsavgift.
Det föreslås att den som bryter mot artikel 3 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en ordningsavgift. Artikeln gäller transparens i fråga om policyer för hållbarhetsrisker. I artikeln åläggs finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare att på sina webbplatser offentliggöra information avseende sina policyer för integreringen av hållbarhetsrisker i finansmarknadsaktörernas investeringsbeslutsprocess och i de finansiella rådgivarnas investerings- eller försäkringsrådgivning. Med tanke på investerarnas beslutsfattande och tillgång till information är det viktigt att policyerna för hållbarhetsrisker kan jämföras tillförlitligt på marknaden. Det finns anledning att påföra sanktioner för brott mot eller försummelse av informationsskyldigheten för att säkerställa att bestämmelsen iakttas.
Det är fråga om en informationsskyldighet som värdepappersföretag, kreditinstitut, placeringsfonder och AIF-förvaltare, försäkringsbolag samt tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor ska uppfylla. Redan tidigare har Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang lett till att den nationella lagen kompletterats med en skyldighet för värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder, försäkringsbolag som bedriver livförsäkring samt tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor att informera om principerna för ägarstyrningen när de fungerar som kapitalförvaltare. Lagstiftaren ansåg i tiden att en överträdelse av denna skyldighet är så obetydlig att det går att ingripa tillräckligt effektivt genom en offentlig varning som ges av Finansinspektionen http://www.eduskunta.fi//SV/vaski/HallituksenEsitys/Documents/RP_305+2018.pdf , s.107. Informationsskyldigheten enligt artikel 3 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar kan delvis anses jämförbar med offentliggörandet av principerna för ägarstyrningen. Likväl är ägarstyrningen bara ett av de instrument som aktörerna har för att beakta hållbarhetsrisker. Den skyldighet som anges i artikel 3 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar är således mera omfattande till sin betydelse och med hänsyn till helheten. Dessutom har intresset för finansmarknadsaktörernas ansvarstagande ökat betydligt under de senaste två åren. Sålunda kan en överträdelse av informationsskyldigheten enligt artikel 3 inte betraktas som så obetydlig att en offentlig varning är tillräcklig. Eftersom informationsskyldigheten enligt artikel 3 gäller offentliggörande av policyer och artikeln inte ger detaljerade anvisningar om deras innehåll, anses en ordningsavgift lämpligare än en påföljdsavgift.
Enligt förslaget ska det för överträdelse av artikel 5.1 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar föreskrivas en ordningsavgift. Avsikten med den nationella sanktionen är att säkerställa att finansmarknadsaktörerna och de finansiella rådgivarna uppfyller sin informationsskyldighet enligt artikel 5.1 genom att på sin webbplats offentliggöra information om hur ersättningspolicyerna är förenliga med integreringen av hållbarhetsrisker. Bestämmelsen avser att säkerställa att de slutliga investerarna ges den väsentliga informationen. För brott mot eller försummelse av artikel 5.2 i förordningen föreslås ingen sanktion, eftersom bestämmelsen anger vilken information som ska inkluderas i ersättningspolicyer som uppfyller sektorsspecifik lagstiftning.
Eftersom det är fråga om värdepappersföretag, kreditinstitut, förvaltare av alternativa investeringsfonder, fondbolag, försäkringsbolag, försäkringsombud, försäkringsmäklare, tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor, kan det i och för sig föreslås att det ska föreskrivas en påföljdsavgift. Gällande lagstiftning är emellertid inte enhetlig när det gäller dessa aktörers ersättningspolicyer eller publiceringen av dem. Fondbolagen ska i sitt fondprospekt eller på sin webbplats offentliggöra information om sin ersättningspolicy (15 kap. 3 § i lagen om placeringsfonder). Värdepappersföretag och kreditinstitut ska informera om hur de efterlever bestämmelserna om ersättningar (8 kap. 15 § i kreditinstitutslagen). Förvaltare av alternativa investeringsfonder har inte en sådan informationsskyldighet. Försäkringsbolag ska ha ett ersättningssystem, men uppgifter om det behöver inte offentliggöras (6 kap. 17 § i försäkringsbolagslagen). Tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor är skyldiga att upprätthålla en löne- och arvodespolicy, men under vissa förutsättningar behöver bara betydelsefulla uppgifter offentliggöras (42 g § i lagen om pensionsstiftelser och 77 g § i lagen om försäkringskassor). Försäkringsförmedlare är inte skyldiga att skapa ett ersättningssystem, eftersom det inte föreskrivs om saken i lagen om försäkringsdistribution. Eftersom det är fråga om ny lagstiftning som ska vara konsekvent och rättvis för aktörerna, anses en ordningsavgift vara ett skäligare alternativ än en påföljdsavgift.
Även den som bryter mot eller försummar att iaktta artikel 12 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska enligt förslaget påföras en ordningsavgift. Enligt artikel 12.1 ska en finansmarknadsaktör säkerställa att information avseende dess policyer för hållbarhet enligt artikel 3, information om transparens i fråga om ersättningspolicyer enligt artikel 5 och information om transparens i fråga om främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper och av hållbar investering enligt artikel 10 hållas uppdaterad på aktörens webbplats. När informationen ändras ska det därtill offentliggöra en tydlig förklaring av ändringen på samma webbplats. Enligt artikel 12.2 ska finansiell rådgivare på motsvarande sätt säkerställa att de uppgifter som ska offentliggöras enligt artiklarna 3 och 5 hållas uppdaterade och offentliggöra förklaringar av ändringar.
Ovan har det föreslagits att det föreskrivs ordningsavgifter för överträdelse av artiklarna 3 och 5. Senare i propositionen föreslås påföljdsavgifter för överträdelse av artikel 10. I artiklarna 3 och 5 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar föreskrivs det bara om offentliggörande av de den information som avses där medan det i artikel 10 föreskrivs också om att informationen ska hållas uppdaterad. Offentliggörandet av uppgifter enligt artikel 10 gäller eventuellt offentliggörande av information om flera finansiella produkter, varför det har funnits ett behov att i denna artikel föreskriva också om att hålla informationen uppdaterad. I artikel 12 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar föreskrivs det att informationen i fråga som offentliggörs ska vara uppdaterad och att en förklaring ska offentliggöras vid betydande ändringar i informationen. Underlåtenhet att offentliggöra en sådan förklaring om ändringar kan anses vara en lindrigare förseelse än överträdelse av skyldigheten att offentliggöra och uppdatera information om en finansiell produkt på en webbplats, och den kan anses likvärdig med en överträdelse av artikel 3 eller 5. Om Finansinspektionen anser sig kunna göra tolkningen att en aktör har överträtt såväl någon av artiklarna 3, 5 och 10 som artikel 12, ska myndigheten vid fastställandet av påföljder använda sin prövningsrätt. Dessutom ska Finansinspektionen vid en sådan överträdelse fastställa en gemensam påföljdsavgift.
För överträdelse av artikel 12 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar är det befogat att föreskriva en ordningsavgift, eftersom det är viktigt med tanke på investerarnas tillgång till information att finansmarknadsaktörerna och de finansiella rådgivarna inte på sina webbplatser tillhandahåller inaktuell information som kan vilseleda den slutliga investeraren gällande hållbarhetsaspekter. Likväl är det fråga om uppdatering av tidigare offentliggjord information och eventuellt offentliggörande av en förklaring rörande ändringar. Att bryta mot eller försumma artikel 12 kan i princip under vissa förutsättningar jämställas med vilseledande marknadsföring. För sådan föreskrivs enligt gällande lag en påföljdsavgift (27 kap. 2 § 2 mom. 8 punkten i lagen om placeringsfonder, 15 kap. 2 § 6 mom. 8 punkten i lagen om investeringstjänster, 22 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Om information som offentliggjorts på aktörens webbplats får stå kvar trots att den inte längre är aktuell och det leder till att den slutliga investeraren får en vilseledande bild av finansmarknadsaktören, den finansiella rådgivaren eller den finansiella produkten, är det fråga om vilseledande marknadsföring. All information som inte är uppdaterad kan likväl inte anses vara vilseledande marknadsföring, och sanktionen för den som bryter mot eller försummar artikel 12 bör därför inte vara lika tung som en påföljdsavgift. Därför anses en ordningsavgift vara en ändamålsenlig sanktion för den som bryter mot eller försummar artikel 12.
Påföljdsavgift
Ändringsförordningen om koldioxidsnåla referensvärden. I propositionen föreslås en ändring i 40 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finansinspektionen, enligt vilken den som bryter mot angivna artiklar i referensvärdesförordningen ska påföras en påföljdsavgift. Genom ändringen föreskrivs en påföljdsavgift för den som bryter mot eller försummar artiklarna 19a–19c i ändringsförordningen om koldioxidsnåla referensvärden. Förslaget grundar sig på en ändring av artikel 42 i referensvärdesförordningen enligt vilken medlemsstaterna i enlighet med nationell rätt ska ge de behöriga myndigheterna befogenhet att i tillämpliga fall påföra lämpliga administrativa sanktioner och vidta andra administrativa åtgärder vid överträdelser av artikel 19a, 19b eller 19c, som lagts till genom ändringsförordningen.
Artikel 19a gäller tillhandahållande av och bidrag till EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Artikel 19b gäller krav för EU-referensvärden för klimatomställning. Artikel 19c gäller uteslutande med avseende på EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet.
Förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Till 40 § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen ska det enligt förslaget fogas en ny punkt enligt vilken den som bryter mot eller försummar sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 4.1–4.5, 6, 7, 8.1, 8.2, 9.1–9.4, 10.1, 11.1, 11.2 och 13.1 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. Dessutom föreslås det att 40 § i lagen om Finansinspektionen kompletteras med ett nytt 6 mom. enligt vilket även närmare bestämmelser som utfärdas med stöd av förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar och taxonomiförordningen är sådana bestämmelser enligt 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen som omfattas av påföljdsavgifter.
Det föreslås att den som bryter mot artikel 4.1–4.5 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. Artikel 4 gäller transparens i fråga om negativa konsekvenser för hållbar utveckling på enhetsnivå. Dessutom kan artikel 3 på samma sätt som artikel 4 delvis anses påminna om den informationsskyldighet som gäller principerna för kapitalförvaltares ägarstyrning. Liksom är fallet med artikel 3 anses även skyldigheten enligt artikel 4 om transparens i fråga om hur negativa konsekvenser för hållbarheten beaktas omfatta mera än att principerna för ägarstyrningen offentliggörs. Artikel 4.2 c innehåller mycket riktigt en hänvisning till principerna för ägarstyrningen, och artikeln ålägger finansmarknadsaktören att i den information som ska offentliggöras enligt artikeln inkludera en sammanfattning av sina av policyer för aktieägarengagemang om gällande lagstiftning medför en skyldighet att offentliggöra informationen i fråga. I motsats till artikel 3 och principerna för ägarstyrningen inbegriper informationsskyldigheten i artikel 4 krav på innehållet. Därför anses en påföljdsavgift lämpligare än en ordningsavgift. Det är befogat att införa påföljder också för den som bryter mot eller försummar artikel 4, eftersom den slutliga investeraren lätt bör kunna kontrollera på finansmarknadsaktörens eller den finansiella rådgivarens webbplats om de beaktar skadliga effekter på hållbarhetsfaktorerna i sina investeringsbeslut eller inte.
Dessutom kommer artiklarna 4 och 7 i förordningen med tiden att bilda en helhet ur enhetens synvinkel. Därför bör påföljdens nivå för de två artiklarna vara lika. Det finns även ett behov att jämföra de negativa konsekvenser för hållbar utveckling som behandlas i artiklarna 4 och 7 med de hållbarhetsrisker som avses i artikel 6. Ur kundens synvinkel kan information om negativa konsekvenser för hållbar utveckling vara lika nödvändig information inför ett investeringsbeslut som information om produktens hållbarhetsrisker.
Tidigare har det föreslagits att motsvarande skyldigheter inkluderas i regelbundna rapporter, varför användningen av webbplatsen som kanal för offentliggörande är ny. Dock offentliggörs också de regelbundna rapporterna oftast på aktörens webbplats. I dag är webbplatserna en viktig kanal där kunden kan hitta information, varför informationen på webbplatserna bör vara aktuell och korrekt. Därför har man i fråga om artikel 4 beslutat att granska vikten av dess innehåll och beröringspunkterna med artikel 7. Den som bryter mot eller försummar artikel 4.1–4.5 ska enligt förslaget påföras en påföljdsavgift.
I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 6 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. I artikel 6 i förordningen anges på vilket sätt finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare ska integrera information om hållbarhetsrisker i upplysningar som lämnas innan avtal ingås samt de dokument i vilka olika aktörer ska integrera informationen. Den information som ges innan avtal ingås ska innefatta det sätt på vilket hållbarhetsriskerna har beaktats i investeringsbeslutet samt de effekter på avkastningen av de finansiella produkterna som hållbarhetsriskerna sannolikt orsakar enligt konsekvensbedömningen. När finansmarknadsaktörer eller finansiell rådgivare anser att hållbarhetsrisker inte är relevanta ska den information som ges innan avtal ingås inbegripa en tydlig och koncis redovisning av skälen till detta. Det handlar om information som är väsentlig med hänsyn till investerarens beslut, varför det anses motiverat att påföra den som bryter mot eller försummar artikeln en påföljd.
Enligt artikel 6.3 ska informationen ges i det fondprospekt som avses i 15 kap. 3 § i lagen om placeringsfonder, i samband med den informationsskyldighet som anges i 10 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster och 12 kap. 4 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, i fråga om försäkringsbolag och försäkringsförmedlare i samband med de informationsskyldigheter som anges i 36, 48 och 51 § i lagen om försäkringsdistribution och i 5, 5 c och 7 § i lagen om försäkringsavtal samt i fråga om tilläggspensionsstiftelser i samband med de informationsskyldigheter som anges i 49 g § i lagen om pensionsstiftelser och i fråga om tilläggspensionskassor i samband med de informationsskyldigheter som anges i 84 g § i lagen om försäkringskassor. För underlåtelse att uppfylla kravet att offentliggöra fondprospekt i lagen om placeringsfonder (15 kap. 3 §) tas en påföljdsavgift ut (27 kap. 2 § 4 mom. i lagen om placeringsfonder). För underlåtelse att iaktta informationsskyldigheten i 10 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster tas en påföljdsavgift ut (15 kap. 2 § 6 mom. 8 punkten i lagen om investeringstjänster). För underlåtelse att iaktta informationsskyldigheten i 12 kap. 4 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder tas en påföljdsavgift ut (22 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För underlåtelse att iaktta de aktuella informationsskyldigheterna i lagen om försäkringsdistribution och lagen om försäkringsavtal tas en påföljdsavgift ut (71 § 1 mom. 1 punkten i lagen om försäkringsdistribution) För överträdelse av de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor som nämns ovan föreskrivs offentlig varning (39 § i lagen om Finansinspektionen) eller ordningsavgift (69 f § lagen om pensionsstiftelser, 101 f § i lagen om försäkringskassor, 38 § i lagen om Finansinspektionen). För överträdelse eller försummelse av artikel 6 är det motiverat att ta ut en påföljdsavgift, eftersom de sätt på vilka den information som avses i artikel 6 ska ges redan omfattas av gällande lagstiftning, och det för de flesta fall av försummelse av dessa sätt att ge information föreskrivs en påföljdsavgift. En annan lösning skulle kunna leda till oklarheter när olika aktörer skulle påföras olika administrativa påföljder vid överträdelse av samma skyldighet enligt förordningen. När Finansinspektionen bestämmer en administrativ påföljd ska den tillämpa en helhetsbedömning, vilket ger flexibilitet visavi olika aktörer även om den administrativa påföljden är den samma enligt lagstiftningen. Det dokument som avses i artikel 6.3 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska inbegripa den information som anges i artiklarna 6–9 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar och artiklarna 5–7 i taxonomiförordningen.
Den som bryter mot eller försummar artikel 7 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska enligt förslaget påföras en påföljdsavgift. Det är fråga om en skyldighet att för finansiella produkter ge information om de huvudsakliga negativa konsekvenserna för hållbarhetsfaktorer eller om att finansmarknadsaktören inte beaktar de negativa konsekvenserna av investeringsbeslut för hållbarhetsfaktorer och om skälen till detta. Denna information är väsentlig för att den slutliga investeraren ska kunna fatta investeringsbeslut som grundar sig på tillförlitlig information.
I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 8.1, 8.2 eller 9.1–9.4 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. Artikel 8 gäller främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper i den information som lämnas innan avtal ingås och artikel 9 transparens i fråga om hållbar investering i upplysningar som lämnas innan avtal ingås. Det är motiverat att påföra sanktioner för brott mot eller försummelse av bestämmelserna i artiklarna 8 och 9 för att säkerställa att investerarna får adekvat information. För brott mot eller försummande av artikel 8 eller 9 föreskrivs enligt förslaget en påföljdsavgift. I fråga om en produkt enligt artikel 8 eller 9 kan finansmarknadsaktören anses ha en accentuerad skyldighet att upplysa om miljörelaterade och sociala egenskaper. När en finansmarknadsaktör släpper ut en finansiell produkt av det slag som avses i artikel 8 eller 9 på marknaden har aktören fattat ett medvetet beslut rörande produktens miljörelaterade och sociala egenskaper och hur de ska lyftas fram vid marknadsföringen av produkten. I fråga om en sådan finansiell produkt har kunden ett särskilt behov av information om hållbarhetsrelaterade faktorer. Tillhandahållaren av produkten ska känna till produktens miljörelaterade och sociala egenskaper och upplysa kunden om dessa. Annars föreligger risk för så kallad gröntvätt eller för att kunden avsiktligt vilseleds.
I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 10.1 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. Artikel 10 gäller transparens på webbplatser i fråga om miljörelaterade eller sociala egenskaper samt främjandet av hållbar investering. I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 11.1 eller 11.2 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. Artikel 11 gäller transparens i regelbundna rapporter i fråga om främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper och av hållbar investering.
Det är motiverat att påföra sanktioner även för brott mot eller försummelse av bestämmelserna i artiklarna 10 och 11 för att säkerställa att investerarna får adekvat information. I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 10.1, 11.1 eller 11.2 ska påföras en påföljdsavgift. I artikel 10 anges en skyldighet för aktörer att lämna information på sin webbplats, varför det i princip skulle vara möjligt att föreskriva en ordningsavgift för brott mot eller försummelse av artikeln på samma sätt som i fråga om artikel 3. Emellertid kan artikel 10 anses ingå i den helhet som utgörs av artiklarna 8–11 för vilken jämförbara påföljder bör tillämpas. Dessutom gäller artikel 10 offentliggörande av uppgifter om olika finansiella produkter enligt artikel 8 eller 9. Så som ovan har konstaterats i fråga om produkter enligt artikel 8 eller 9 kan finansmarknadsaktören anses ha en accentuerad skyldighet att informera om produktens hållbarhetsrelaterade egenskaper.
I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 13.1 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar ska påföras en påföljdsavgift. Enligt artikeln ska finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare säkerställa att deras marknadsföringsmaterial inte motsäger den information som lämnas i enlighet med förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar, likväl utan att det påverkar tillämpningen av striktare sektorsspecifik lagstiftning. Det är motiverat att påföra sanktioner för brott mot eller försummelse av artikel 13 eftersom de slutliga investerarna måste kunna lita på att det marknadsföringsmaterial som finansmarknadsaktörerna tillhandahåller dem inte står i konflikt med den information som ska ges enligt förordningen. Bestämmelsen avses säkerställa att marknadsföringen inte ger en grönare bild av aktören eller den produkt som denna tillhandahåller än den i verkligheten är.
I propositionen föreslås att den som bryter mot eller försummar artikel 13.1 ska påföras en påföljdsavgift. Att bryta mot eller försumma att iaktta artikeln är jämförbart med vilseledande marknadsföring. Enligt gällande lagstiftning är sanktionen för vilseledande marknadsföring en påföljdsavgift (27 kap. 2 § 2 mom. 8 punkten i lagen om placeringsfonder, 15 kap. 2 § 6 mom. 8 punkten i lagen om investeringstjänster, 22 kap. 2 § 1 mom. 8 punkten i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och 71 § 1 mom. 1 punkten i lagen om försäkringsdistribution). För att påföljdsregleringen gällande de informationsskyldigheter som anges i förordningen ska vara konsekvent i förhållande till gällande påföljdsreglering bör den som bryter mot eller försummar artikel 13 påföras en påföljdsavgift.
Taxonomiförordningen. Till 40 § 2 mom. i lagen om Finansinspektionen ska det enligt förslaget fogas en ny punkt enligt vilken den som bryter mot eller försummar sina skyldigheter enligt artiklarna 5–7 i taxonomiförordningen ska påföras en påföljdsavgift. Förslaget grundar sig på artikel 22 i taxonomiförordningen enligt vilken medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner vid överträdelser av artiklarna 5–7. Dessa åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessutom föreslås det att 40 § i lagen om Finansinspektionen kompletteras med ett nytt 6 mom. enligt vilket även närmare bestämmelser som utfärdas med stöd av förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar och taxonomiförordningen är sådana bestämmelser enligt 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen som omfattas av påföljdsavgifter.
Artikel 5 gäller transparens i fråga om miljömässigt hållbara investeringar i upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter. Genom artikeln kompletteras den informationsskyldighet rörande finansiella produkter som anges i artikel 9 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar.
Artikel 6 i taxonomiförordningen gäller transparens i fråga om finansiella produkter som främjar miljörelaterade egenskaper i upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter. Genom artikeln kompletteras den informationsskyldighet rörande finansiella produkter som anges i artikel 8 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Enligt artikel 6 i taxonomiförordningen ska den finansmarknadsaktör som tillhandahåller en finansiell produkt lämna den information som krävs enligt artikel 5, om produkten främjar miljörelaterade egenskaper. I annat fall ska aktören enligt artikel 6 upplysa om att taxonomins kriterier eller principen orsaka inte betydande skada inte tillämpas på produkten.
Artikel 7 i taxonomiförordningen gäller transparens i fråga om andra finansiella produkter än de som avses i artiklarna 5 och 6 i upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter. I upplysningar som lämnas innan avtal ingås och i regelbundna rapporter ska det informeras om att taxonomins kriterier inte tillämpas på den finansiella produkten.
I propositionen föreslås det att det för överträdelse av artiklarna 5–7 i taxonomiförordningen ska tas ut en påföljdsavgift. Påföljdsreglering som hänför sig till artikel 5 ska vara samstämd med artikel 9 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar eftersom artikel 5 i taxonomiförordningen kompletterar artikel 9 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar. På motsvarande sätt ska påföljdsreglering som hänför sig till artikel 6 i taxonomiförordningen vara samstämd med artikel 8 i förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar. Den påföljdsreglering som hänför sig till artikel 7 i förordningen ska i sin tur vara samstämd med den påföljdsreglering som hänför sig till artiklarna 5 och 6. Därför föreslås det att den som bryter mot eller försummar artiklarna 5–7 i taxonomiförordningen ska påföras en påföljdsavgift.