1.1  Lagstiftning och praxis

Förvärvstillstånd 

Bestämmelser om förfarandena för förvärv och innehav av skjutvapen finns i skjutvapenlagen (1/1998), i skjutvapenförordningen (145/1998) samt i statsrådets förordning om skjutvapenanmälan från yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (1223/2011). I tillståndsförfarandet tillämpas som komplement även bestämmelserna i förvaltningslagen (434/2003).  

Enligt skjutvapenlagen är tillverkning, förvärv och innehav av skjutvapen i huvudsak tillståndspliktig. I 5 kap. i skjutvapenlagen finns bestämmelser om förvärv, privat tillverkning och modifiering samt innehav. Enligt 42 § i skjutvapenlagen ska ansökan om förvärvstillstånd lämnas in personligen till polisinrättningen i sökandens hemkommun eller på sökandens hemort, medan tillstånd att förvärva särskilt farliga skjutvapen och delar till sådana meddelas av Polisstyrelsen. Skjutvapenlagens 42 §, som gäller förvärvstillstånd, tillämpas även på effektiva luftvapen. 

Förvärvstillstånd kan enligt 43 § i skjutvapenlagen endast meddelas för användningssyften som anges i skjutvapenlagen, alltså för jakt, sport- och hobbyskytte, arbete, uppvisning eller filminspelning, musei- eller samlarändamål, förvaring som minnessak, signalering eller förvaring av ett vapen som innehas av en person som fyllt 15 men inte 18 år och som står under tillståndshavarens vårdnad. Det vapen som förvärvas ska lämpa sig väl för det användningssyfte som sökanden anger och det får inte vara onödigt effektivt. Den som meddelas ett förvärvstillstånd ska på basis av sitt hälsotillstånd och uppförande anses lämplig att bära skjutvapen. Sökanden ska vid behov lägga fram kompletterande uppgifter t.ex. om sitt arbete, sin hobby och om sökanden fullgjort beväringstjänst.  

Genom skjutvapenförordningen utfärdas närmare bestämmelser om ansökan om förvärvstillstånd. Enligt förordningen ska förvärvstillstånd sökas skriftligen och i ansökan ska anges sökandens personuppgifter, grunden för ansökan, identifieringsuppgifter om skjutvapnet, vapendelen eller det effektiva luftvapnet, namnet på den vapenansvarige i sammanslutningen eller stiftelsen samt den planerade platsen och det planerade sättet för att förvara de skjutvapen eller vapendelar som ska förvärvas samt sådana patroner och särskilt farliga projektiler som är avsedda att användas i vapnen. Sammanslutningar och stiftelser ska till ansökan foga bolagsordning, stadgar eller annan skriftlig utredning över syftet med verksamheten.  

I praktiken gör sökanden ansökan muntligen medan tjänstemannen för in uppgifterna i systemet och det bedöms om vapnet lämpar sig för användningssyftet. Före intervjun kontrolleras det i polisens register, t.ex. i informationssystemet för polisärenden, om det finns några hinder för att meddela tillstånd. Om polisinrättningen överväger ett avslagsbeslut med anledning av sökandens bakgrund, t.ex. för att sökanden har gjort sig skyldig till brott, kallas sökanden in för att höras eller så får sökanden i stället för att delta i en intervju lämna in ett skriftligt svar. En intervjutid reserveras för sökanden och avsikten är att intervjuaren fattar beslutet.  

Lämplighetstest 

Enligt 45 c § i skjutvapenlagen ska den som ansöker om ett förvärvstillstånd genomgå ett lämplighetstest genom vilket sökandens personliga lämplighet klarläggs. Lämplighetstestet infördes genom den ändring av skjutvapenlagen som trädde i kraft 2011. Lämplighetstestet är ett test som görs på en dator och som baserar sig på ett test som används av försvarsmakten. Testet görs vid en polisinrättning i ett rum som reserverats för det på en dator som inte är kopplad till polisens datanät och så att polisinrättningens personal kan övervaka situationen. Det tar ungefär en timme att utföra testet. 

Testet är inte ensamt avgörande för meddelande av tillståndsbeslut, utan en del av den information som används vid bedömningen av huruvida tillstånd meddelas. Testet består av 267 påståenden som ska besvaras ja eller nej. Testresultatet blir antingen godkänt eller underkänt, och tillståndsmyndigheten ser inte svaren på de enskilda frågorna eller på vilka grunder lämplighetstestet underkändes. Den som har genomgått testet för mindre än tre år sedan behöver inte ta om det. Testet kan också ersättas med ett högst sex månader gammalt utlåtande från en läkare eller psykolog om sökandens personliga lämplighet. Ett utlåtande behövs också om testet inte har blivit godkänt.  

Om det krävs att sökanden också genomgår ett lämplighetstest, är strävan att testet görs vid samma besök som intervjun. Testet ska göras före intervjun. Bedömningen av om sökanden är lämplig och om det vapen som ska förvärvas är lämpligt för det angivna användningssyftet görs efter intervjun och det eventuella lämplighetstestet.  

Beslut om förvärvstillstånd 

Efter intervjun avgörs ansökan om förvärvstillstånd och uppgifterna om beslutet förs in i vapenregistret. I skjutvapenförordningen finns en bestämmelse om tillståndsbevis över förvärvstillstånd. I tillståndsbeviset ska anges tillståndshavarens namn och födelsetid eller företags- och organisationsnummer, tillståndets giltighetstid, identifieringsuppgifter om vapnet, vapendelen eller det effektiva luftvapnet, namnet på den vapenansvarige i sammanslutningen eller stiftelsen och eventuella tillståndsvillkor. I samband med utfärdandet av tillståndsbeviset över förvärvstillstånd ger tillståndsmyndigheten en anvisning om sätt för att förvara vapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler.  

Beslutet postas eller avhämtas av sökanden. Förvärvstillståndet berättigar till temporärt innehav och det gäller i högst sex månader. För en vapensamlare kan förvärvstillståndet dock meddelas för högst tolv månader.  

Tillstånd för privat tillverkning 

Tillstånd att för privat ändamål tillverka eller modifiera skjutvapen och vapendelar meddelas och återkallas enligt 50 § i skjutvapenlagen av polisinrättningen i sökandens hemkommun eller på sökandens hemort eller i fråga om särskilt farliga skjutvapen och delar till sådana av Polisstyrelsen. Tillståndet kan meddelas under de förutsättningar som anges i 45 eller 45 a samt i 45 c § i skjutvapenlagen, med iakttagande i tillämpliga delar av de bestämmelser i 42 § 2 och 3 mom. som gäller förvärvstillstånd samt de bestämmelser i 43 och 44 § som gäller godtagbara användningssyften. Privat tillverkningstillstånd meddelas för högst ett år och tillståndsmyndigheten kan i tillståndet ta in ett villkor enligt vilket det är förbjudet att skjuta med ett skjutvapen som hör till en samling. 

Innehavstillstånd  

I 52 § i skjutvapenlagen finns bestämmelser om tillstånd att inneha ett skjutvapen eller en vapendel. Enligt 52 § i skjutvapenlagen ska den som med stöd av ett förvärvstillstånd har förvärvat eller med stöd av ett privat tillverkningstillstånd har tillverkat eller modifierat ett skjutvapen eller en vapendel inom tillståndets giltighetstid ansöka om tillstånd att inneha skjutvapnet eller vapendelen. Tillståndet ska dock sökas inom 30 dagar från förvärvet, tillverkningen eller modifieringen.  

I praktiken innehåller förvärvstillståndet ett beslut om innehavstillstånd, och innehavstillstånd söks inte genom en separat ansökan. När innehavaren av förvärvstillståndet har skaffat ett skjutvapen eller en vapendel, ska vapnet eller vapendelen visas upp hos polisinrättningen i innehavarens hemkommun eller på innehavarens hemort under tillståndets giltighetstid, dock inom 30 dagar från det att vapnet eller vapendelen förvärvades. Det tas inte ut någon avgift i samband med att ett skjutvapen eller en vapendel visas upp. Det tillståndsbevis som gäller förvärvstillståndet eller det privata tillverkningstillståndet ska visas upp och på begäran överlämnas till polisen. Polisinrättningen kontrollerar i de register polisen använder om det finns några hinder för att meddela tillstånd. Om det finns sådana hinder, vägras innehavstillstånd och återkallas förvärvstillståndet. Om det inte finns några hinder för att meddela tillstånd, beställs innehavstillståndet.  

Sökanden får i regel inget separat beslut om att tillstånd meddelats, om tillståndet inte i enlighet med 53 § 2 mom. i skjutvapenlagen förenas med villkor. Enligt skjutvapenlagens 53 §, som gäller innehavstillståndets giltighetstid och tillståndsvillkor, meddelas innehavstillstånd vanligen tills vidare, om det inte av särskilda skäl ska meddelas för viss tid. Det första innehavstillståndet bl.a. för sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen eller för sport- och hobbyskytte, meddelas en fysisk person för högst fem år. Tillståndsmyndigheten kan förena tillståndet med ett villkor enligt vilket det är förbjudet att skjuta med ett skjutvapen som hör till en samling. I ett tillstånd som meddelats för arbete där vapen är nödvändigt tas det in ett villkor enligt vilket tillståndet är i kraft endast så länge som tillståndshavaren innehar arbetsuppgiften i fråga. I ett innehavstillstånd som har meddelats för förvaring och transport av ett hagelgevär, ett kombinationsvapen, ett gevär eller ett salongsgevär som innehas av en person som fyllt 15 men inte 18 år och som står under tillståndshavarens vårdnad ska det tas in ett villkor om att tillståndshavaren inte får skjuta med vapnet.  

I skjutvapenförordningen finns en bestämmelse om innehållet i tillståndsbeviset över innehavstillstånd. I tillståndsbeviset över innehavstillstånd ska bl.a. nämnas tillståndshavarens personuppgifter, tillståndets giltighetstid, identifieringsuppgifter om vapnet, vapendelen eller det effektiva luftvapnet, serie- eller identifieringsnummer för skjutvapnet eller serienummer för vapendelen, om det är känt, särskilda kännetecken för skjutvapnet eller vapendelen samt eventuella tillståndsvillkor. Uppgifter om innehavstillståndet kan temporärt antecknas i det tillståndsbevis som gäller ett förvärvstillstånd eller ett tillstånd för privat tillverkning. Kortets tillverkare postar innehavstillståndet till sökanden som ska kontrollera uppgifterna i tillståndet.  

Tillståndsförfarandet vid polisinrättningen 

Enligt polisens statistik äger privatpersoner i Finland ca 1,6 miljoner vapen. Största delen av dessa vapen är jaktvapen; mest hagelgevär, gevär och salongsgevär. Antalet handvapen, dvs. olika pistoler och revolvrar, är ca 220 000. För ett och samma vapen kan det finnas två tillstånd, eftersom t.ex. en familjemedlem kan ha ett parallelltillstånd till vapnet. 

Polisinrättningarna behandlar årligen ca 60 000 ansökningar om förvärvstillstånd och innehavstillstånd, vilket är 4,7 % av alla tillstånd. Det sammanlagda antalet vapentillstånd som meddelas hobbyskyttar är ca 40 000 per år, eftersom samma personer får både förvärvs- och innehavstillstånd. Skjutvapenärendena binder totalt 119 årsverken vid polisen, vilket motsvarar 13,6 % av alla årsverken inom tillståndsförvaltningen. För vapenärenden inflyter prestationsavgifter till ett belopp av sammanlagt ca 2,7 miljoner euro.  

År 2010 behandlades 70 164 ansökningar om förvärvs- och innehavstillstånd, år 2012 var de sammanlagt 59 048, år 2013 var de sammanlagt 59 324 och år 2014 var de sammanlagt 55 432. År 2015 meddelades 40 787 förvärvstillstånd och 37 539 innehavstillstånd. Antalet avslag på ansökningar om förvärvs- och innehavstillstånd var år 2015 sammanlagt 1 002. År 2015 meddelades sammanlagt 162 förvärvstillstånd för utomlands bosatta personer.  

Antalet tillståndsansökningar har klart minskat under de senaste åren, dvs. med ca 40 % från 2010 till 2015. Det finns ingen enskild orsak som kan förklara nedgången. I skjutvapenlagen gjordes 2011 vissa ändringar som hade som mål att förbättra övervakningen av tillstånd. Det verkar som om särskilt lämplighetstestet, till följd av att det cirkulerat felaktiga uppgifter om testet, haft en avskräckande effekt, vilket kan ha bidragit till en minskning av antalet tillståndsansökningar. Hobbyskyttet konkurrerar om skyttar med ett ständigt bredare utbud av grenar. Många skjutbanor som lämpar sig för hagelgevärs- och gevärsskytte har stängts, och jakt är inte på samma sätt som tidigare en fritidssysselsättning som lockar ungdomar och unga vuxna i tillväxtorter. 

Sportskytte som bedrivs aktivt är ingen billig hobby. För att meddelas förvärvstillstånd för ett eget vapen ska man påvisa aktiv hobbyverksamhet. Två års utövande av skytte med ett hyrt vapen, dvs. med en pistol eller revolver, så att minimiförutsättningarna för aktivt utövande uppfylls, alltså utövande vid sammanlagt minst tio tillfällen under två år, kostar som minst ca 650–800 euro beroende på ett hurdant vapen som används. Kostnader uppstår åtminstone av medlemsavgift, banavgift, hyra för vapen och patroner. Kostnaderna för anskaffning av ett eget vapen uppgår med tillstånd till närmare ettusen euro. Den ekonomiska situationen påverkar hobbyn, eftersom pengarna inte nödvändigtvis räcker till för hobbyskytte, utan används för något som är mer nödvändigt. Gamla utövare låter i motsvarande situation bli att köpa nya vapen och skjuter med sina gamla vapen så länge de fungerar, låter reparera dem och lånar vapen av andra utövare. 

Ett vapen och en vapendel ska visas upp för polisen i samband med förvärvet och vanligen också i samband med ansökan om parallelltillstånd och i vissa fall även i samband med ansökan om vapenpass. Sådana uppvisanden görs totalt ca 30 000 gånger om året. År 2015 inleddes sammanlagt ca 33 000 tillståndsärenden för vilka uppvisande krävdes. Av dessa var ca 25 500 ansökningar om förvärvstillstånd, drygt 4 000 ansökningar om parallelltillstånd, ca 2 100 ansökningar om duplett och ca 1 500 ansökningar om europeiskt skjutvapenpass.  

Det finns stora skillnader mellan polisinrättningarna när det gäller på vilken nivå besluten fattas. Vid en del polisinrättningar fattas beslut i vapenärenden endast av polisbefälet. Vid många polisinrättningar är det överkonstaplarna som har befogenhet att fatta dessa beslut, medan det vid en del polisinrättningar, under vissa förutsättningar, är byrå- eller avdelningssekreteraren som fattar beslut om meddelande av förvärvstillstånd. För att fatta förvaltningsbeslut i ett skjutvapenärende krävs inga polisbefogenheter, utan beslut kan fattas även av en civil tjänsteman.  

Tiden för behandling av ansökningar om vapentillstånd varierar enligt polisinrättningarnas uppskattningar från några dagar upp till några månader. Om sökanden förutsätts genomgå ett lämplighetstest eller en intervju, förlängs behandlingstiden med ungefär två till tre veckor jämfört med uppskattningen ovan. Behandlingstidens längd har ingen direkt koppling till antalet tillståndsansökningar eller till den nivå på vilken besluten fattas. Polisinrättningarna bedömer att den personal som handlägger skjutvapenärenden i genomsnitt har en god kompetensnivå, men det mest gedigna kunnandet har koncentrerats hos några personer vid några verksamhetsställen. Hur länge det tar att behandla ett ärende påverkas i hög grad också av sökandens eget förfarande, alltså bl.a. av hur väl ansökan är ifylld, hur snabbt sökanden lämnar in eventuellt begärda kompletteringar och tilläggsutredningar samt hur snabbt sökanden kan delta i en intervju och en lämplighetsutredning. 

Elektroniska servicetjänster har tagits i bruk i polisens andra tillståndsärenden, men inte i skjutvapenärenden. Polisens vapenregistersystem möjliggör en elektronisk behandling av skjutvapenärenden. De ärendehanteringsprocesser som tidigare införlivats i vapenregistersystemet stöder dock inte en elektronisk ärendehantering. Beslut i pappersform har inte kunnat frångås helt och hållet, eftersom systemet hittills inte har möjliggjort elektronisk förvaring av dokumenten.  

En uppdatering av vapenregistersystemet planeras som ska möjliggöra omfattande elektroniska tjänster och elektronisk förvaring av dokument. Uppdateringen görs inom ramen för det pågående projektet för utveckling av polisens vapenregistersystem som genomförs vid Polisstyrelsen. En förutsättning för ibruktagande av elektroniska tjänster för vapenärenden är att tillståndsprocessen utvecklas och beskrivs och att elektronisk datastyrning genomförs. I samband med uppdateringen kan man även i övrigt utveckla datasystemet så att det stöder vapentillståndsförfarandet bättre än tidigare, t.ex. kan man ur vapenregistersystemet till en person som har ett tidsbundet innehavstillstånd för ett vapen skicka en påminnelse om att tillståndets giltighetstid går ut.  

Register som vapensamlare för 

I 19 § i skjutvapenlagen föreskrivs det om undantag från tillståndsplikten. Enligt 19 § 1 mom. 3 punkten i skjutvapenlagen är innehav av skjutvapen samt förvärv och innehav av vapendelar, om förvärvaren eller innehavaren är en vapensamlare som för föreskrivet register, inte beroende av tillstånd. Enligt 59 a § i skjutvapenlagen kan Polisstyrelsen på ansökan ge en vapensamlare rätt att i stället för att ansöka om innehavstillstånd föra register över de skjutvapen som samlaren förvärvar, tillverkar eller modifierar, så som närmare bestäms genom förordning av statsrådet. En vapensamlare som beviljats rätt att föra register behöver alltså inte visa upp förvärvade skjutvapen hos polisinrättningen. Rätten upphör att gälla och med skjutvapnen ska förfaras så som anges i 8 kap. i skjutvapenlagen, om godkännandet som vapensamlare upphör att gälla eller återkallas. En vapensamlare som för register ska inom 60 dagar från det att skjutvapnet förvärvades, tillverkades eller modifierades återlämna förvärvstillståndet eller det privata tillverkningstillståndet till den myndighet som har meddelat tillståndet.  

Bestämmelserna i 60 § i skjutvapenlagen gäller register över en vapensamlares vapendelar. Enligt paragrafen ska en vapensamlare föra register över de vapendelar som han förvärvar och innehar, så som närmare bestäms genom förordning, eller utverka ett tillstånd som berättigar till förvärv och innehav av vapendelarna. Register behöver dock inte föras eller tillstånd utverkas, om vapensamlaren har rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar enligt 19 § 1 mom. 2 punkten i skjutvapenlagen. Vapensamlaren ska, så som närmare bestäms genom förordning, på anfordran visa registret för polisen samt överlämna det då godkännandet upphör att gälla eller om godkännandet återkallas.  

Register som vapennäringsidkare för 

Enligt 25 § i skjutvapenlagen har näringsidkare i vapenbranschen en skyldighet att föra register över skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Paragrafen tillämpas även på effektiva luftvapen och gassprayer. I registret ska antecknas namnet på den som överlåtit och den som tagit emot ett föremål samt namnet på den som gett i uppdrag att reparera eller modifiera ett föremål. Personuppgifter i registret får endast lämnas ut till den tillsynsmyndighet som avses i 115 § i skjutvapenlagen, alltså till Polisstyrelsen, gränsbevakningsväsendet eller tullen. Registret ska på anfordran visas för polisen samt överlåtas till tillståndsmyndigheten då näringstillståndet i vapenbranschen upphör att gälla eller om det återkallas. Registret ska förvaras i minst tjugo år efter det den sista anteckningen har gjorts i det och förstöras efter att det har gått 50 år sedan den senaste anteckningen gjordes i det. Närmare bestämmelser om förande, visande och överlåtande av registret utfärdas genom förordning av statsrådet.  

Återkallelse av tillstånd 

I 67 § i skjutvapenlagen finns bestämmelser om villkor för återkallelse av tillstånd. I paragrafen anges de villkor på basis av vilka ett tillstånd ska eller kan återkallas. Ett tillstånd som berättigar till innehav av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler ska återkallas på begäran av tillståndshavaren, om vårdnadshavarna återkallar sitt samtycke till ett tillstånd att inneha ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler eller om innehavaren av innehavstillståndet eller staten återkallar ett samtycke enligt 54 § 1 mom. i skjutvapenlagen.  

Ett tillstånd kan återkallas, om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till ett brott som utvisar våldsamt uppförande, ett brott enligt 50 kap. 1–4 § i strafflagen eller något annat brott som visar att han inte är lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Ett tillstånd kan också återkallas om tillståndshavaren har gjort sig skyldig till grovt skjutvapenbrott, skjutvapenbrott eller skjutvapenförseelse eller till någon annan straffbar gärning som har begåtts med skjutvapen eller om tillståndshavaren har brutit mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Ett tillstånd kan återkallas om tillståndshavaren på grund av sitt hälsotillstånd eller ett levnadssätt eller uppförande som äventyrar hans egen eller andras säkerhet inte kan anses lämplig att förvärva eller inneha skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler.  

Enligt 67 § i skjutvapenlagen kan ett tillstånd återkallas om sammanslutningen eller stiftelsen eller dess vapenansvarige har brutit mot skjutvapenlagen, mot de bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller mot tillståndsvillkoren eller annars visat likgiltighet i fråga om iakttagandet av de bestämmelser som gäller skjutvapen, vapendelar, patroner eller särskilt farliga projektiler. Om sammanslutningen eller stiftelsen inte längre uppfyller de krav som i 45 a § 1 mom. i skjutvapenlagen ställs på en innehavare av ett förvärvstillstånd, kan tillståndet återkallas. En grund för återkallelse av tillstånd är också om tillståndshavaren annat än tillfälligt har upphört att bära skjutvapen eller om tillståndshavaren inte visar att han eller hon använder skjutvapnet för sådant skjutande av djur som är tillåtet enligt jaktlagstiftningen, sport- och hobbyskytte, uppvisning, filminspelning eller annan motsvarande förevisning, eller innehavet av ett skjutvapen inte längre är nödvändigt för arbetet. Om skjutvapnet eller vapendelen har förkommit eller stulits, kan tillståndet återkallas.  

I skjutvapenlagens 91 §, som gäller omhändertagande, föreskrivs det att då ett näringstillstånd i vapenbranschen eller ett tillstånd som berättigar till innehav för privat bruk upphör att gälla eller återkallas ska polisen fatta beslut om omhändertagande av skjutvapnen, vapendelarna, patronerna och de särskilt farliga projektilerna, om de inte redan har överlåtits till en innehavare av behörigt tillstånd. 

Enligt skjutvapenlagens 92 §, som gäller temporärt omhändertagande, ska polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler missbrukas eller om en återkallelse av det tillstånd som gäller dem är anhängig, utan dröjsmål fatta beslut om temporärt omhändertagande av föremålen.  

Antalet temporära omhändertaganden, återkallelser och varningar i fråga om tillstånd som berättigar till skjutvapeninnehav har varit konstant de senaste åren. De temporära omhändertagandena var sammanlagt 1 414 år 2012, 1 420 år 2013, 1 392 år 2014 och 1 302 år 2015. Antalet beslut om fortsättande av de temporära omhändertagandena var sammanlagt 1 024 år 2012, 1 073 år 2013, 1 075 år 2014 och 1 127 år 2015. Antalet återkallelser och varningar uppgick 2011 till sammanlagt 3 290, medan antalet uppgick till 2 967 år 2012. Från och med 2013 ger polisens statistik en närmare specificering av återkallelserna och varningarna. År 2013 gjordes 2 472 återkallelser och gavs 652 varningar när det gäller ärenden som gäller vapeninnehav. År 2014 gjordes 2 049 återkallelser och gavs 646 varningar. År 2015 återkallades sammanlagt 2 306 innehavstillstånd och gavs 671 varningar.  

1.2  Den internationella utvecklingen och lagstiftningen i andra länder

Skjutvapendirektivet 

I Europeiska unionen (nedan EU) regleras de förfaranden som gäller skjutvapen av rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen, nedan skjutvapendirektivet, som har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008. Skjutvapendirektivet har genomförts nationellt genom att de behövliga bestämmelserna har tagits in i skjutvapenlagen. Avsikten med skjutvapendirektivet är att se till att den inre marknaden fungerar med avseende på skjutvapen och att medborgarna i EU samtidigt garanteras en hög säkerhetsnivå. Europeiska kommissionen antog den 18 november 2015 ett förslag till ändring av skjutvapendirektivet (COM(2015) 750 final). Bakgrunden till förslaget är de terrorattacker som under de senaste åren och särskilt 2015 inträffat i Frankrike och på andra håll i Mellaneuropa. Kommissionen ansåg att EU behöver en mer samordnad och enhetlig strategi när det gäller skjutvapen. Genom förslaget till skjutvapendirektiv strävar man också efter att bekämpa terrorism som en del av EU:s övergripande åtgärder i kampen mot terrorism. 

Skjutvapendirektivet antas av EU i så kallad vanlig lagstiftningsordning av rådet, dvs. medlemsländerna och Europaparlamentet. Det fördes intensiva diskussioner om skjutvapendirektivet under 2016. I rådet beslöt medlemsstaterna den 20 december 2016 att ge ordförandestaten ett mandat så att denna kan fastställa det politiska samförståndet för Europaparlamentet. Europaparlamentet ska rösta om antagande av skjutvapendirektivet i plenum i mars 2017. 

I det utkast till ändring av skjutvapendirektivet som det ska röstas om i Europaparlamentet kommer förbjudna vapen i kategori A i skjutvapendirektivet att inbegripa också vissa kombinationer av halvautomatvapen och magasin med många skott, halvautomatvapen som lätt kan förkortas och således lättare kan hållas dolda samt vapen som kan sättas ihop med hjälp av vapen i kategori A. Medlemsstaterna kan för det nationella försvaret bevilja tillstånd också för vapen i kategori A. Frivilligt försvar nämns särskilt. Närmare bestämmelser ska således utarbetas inom ramen för den nationella lagstiftningen. När direktivet genomförs nationellt ska Finland nationellt avgöra i vilka situationer det i försvarssyfte är motiverat att bevilja tillstånd för vapen av kategori A. 

Medlemsstaterna ska enligt utkastet till ändring av skjutvapendirektivet skapa ett övervakningssystem genom vilket man kontrollerar om förutsättningarna för vapentillståndet uppfylls. Som en del av övervakningssystemet ska också relevanta medicinska eller psykologiska uppgifter bedömas, men medlemsstaterna beslutar själva om detaljerna som gäller övervakningssystemet och medlemsstaterna beslutar själva om eventuella läkar- eller psykologkontroller och när de ska utföras. I Finland har man redan nu ordnat uppföljningen av förutsättningarna för vapentillstånd nationellt. 

I utkastet till ändring av skjutvapendirektivet reformeras till vissa delar kraven på märkning av vapen. Dessa krav gäller dock bara de vapen som tillverkas eller släpps ut på marknaden efter det att det nya direktivet har trätt i kraft. 

Privatpersoner får också i fortsättningen köpa vapen via internet. Identiteten hos och det vapentillstånd som den som köper ett vapen innehar ska dock kontrolleras senast då vapnet levereras. 

Medlemsstaterna ska huvudsakligen genomföra direktivet senast 15 månader efter det att direktivet trätt i kraft. 

Tillståndsförfarandet i vissa stater  

Det tillståndsförfarande som tillämpas i Norge är i stora drag likadant som det finländska, och villkoren för förvärv av vapen är tämligen likartade, likaså villkoren för återkallelse av tillstånd. Ett tillstånd från polisen krävs för förvärv av skjutvapen och patroner. Förvärvstillståndet gäller i ett år, och det kan på ansökan förlängas med sex månader. Vapenhandlaren antecknar uppgifterna om vapnet i förvärvstillståndet och skickar sedan tillståndet till polisinrättningen. Den som förvärvat vapnet får av vapenhandlaren en kopia av förvärvstillståndet där uppgifterna om vapnet fyllts i, och kopian fungerar som innehavstillstånd tills personen fått sitt innehavstillstånd från polisen. Ett liknande förfarande tillämpas i vapenaffärer mellan privatpersoner. För jakt får en person inneha högst sex vapen, men tillstånd för innehav av fler vapen än så kan meddelas, om sökanden kan lägga fram tillräckliga skäl. I Norge kan tillstånd för halvautomatiska handvapen meddelas endast för sportskytte, och för tillstånd krävs det att sökanden aktivt utövar skytte i en skytteförening. För jakt meddelas inte tillstånd för handvapen. 

I Sverige ansöker man om vapentillstånd genom att sända en ifylld ansökan antingen per e-post eller per post till polisinrättningen i hemkommunen. För meddelande av tillstånd för jaktvapen ska sökanden avlägga jägarexamen, och för vapentillstånd för hobbyskytte krävs det att sökanden i minst sex månader har varit medlem i en godkänd skytteförening. Tillståndsförfarandet sker i ett steg. Säljaren och köparen avtalar villkorligt om köpet, varefter tillstånd meddelas för ett specifikt vapen. Den som säljer vapnet är tvungen att förvara detta specifika vapen tills tillståndet meddelas. Den som har jägarexamen får förvärva fyra jaktvapen, och om sökanden vill förvärva fler än fyra jaktvapen, ska han eller hon kunna motivera sitt behov av fler vapen. För att få tillstånd till fler än sex jaktvapen ska sökanden ha ett kvalificerat behov. Tillstånd för handvapen meddelas för högst fem år, varefter tillståndet måste förnyas.  

I Tyskland tillämpas ett motsvarande vapenpass med stöd av vilket man kan förvärva flera vapen med ett tillstånd. Vapenförvärv antecknas i tillståndet och det anmäls till polisen i efterskott. Den som förvärvar ett vapen ska anmäla de uppgifter som behövs för registrering av vapnet till tillståndsmyndigheten inom två veckor från förvärvet. Denna modell utgår från en persons lämplighet att förvärva och inneha skjutvapen och här godkänns en person som vapeninnehavare med de krav enligt vilka tillståndet har meddelats, alltså t.ex. antalet vapen, deras användningssyfte och kaliber. I Tyskland förs i vapenregistret in uppgifter om vapnets ägare ända från det att vapnet tillverkats.  

I Schweiz meddelas tillstånd att förvärva skjutvapen av den kanton i vilken sökandes hemort ligger, men tillståndet gäller inom hela Schweiziska edsförbundet. För förvärvande av handvapen krävs förvärvstillstånd, men däremot behövs inget förvärvstillstånd för sådana gevär som förvärvas för jakt. Förvärvstillståndet är i regel i kraft i sex månader och i vissa fall högst nio månader. För att få bära vapen t.ex. i självförsvarssyfte behövs ett tillstånd för vilket krävs kunskaper i vapenhantering och ett godkänt resultat i ett prov som testar kunskaperna i vapenlagstiftning och kännedomen om olika vapen- och projektiltyper. Vapentillstånd behövs inte för att transportera ett vapen, t.ex. till skjutbanan eller jaktområdet, bara patronerna hålls åtskilt från vapnet.  

I Estland behöver sökanden ett läkarintyg för att meddelas tillstånd att förvärva ett skjutvapen. För att få förvärvstillstånd ska sökanden genomgå ett test som visar att han eller hon har kännedom om den estniska skjutvapenlagstiftningen samt ett test som utvärderar skicklighet i vapenhantering och skjutskicklighet. De godkända testerna är giltiga i ett år. En innehavare av ett giltigt vapentillstånd behöver inte genomgå nya test eller lämna in ett läkarintyg, om han eller hon vill förvärva ett vapen i samma tillståndskategori. Om innehavaren av ett giltigt vapentillstånd vill förvärva ett vapen i en annan tillståndskategori, ska han eller hon genomgå ett test som utvärderar skicklighet i vapenhantering och skjutskicklighet med ett vapen av vapentypen i fråga.  

I Förenade kungariket ska ansökan om tillstånd att förvärva och inneha vapen lämnas till den lokala polisinrättningen. För meddelande av tillstånd att förvärva och inneha skjutvapen krävs en rekommendation från två personer som anses vara tillförlitliga och som känt sökanden i minst två år. De förordande personerna får inte vara familjemedlemmar till sökanden, och för förvärv av hagelgevär räcker det med ett utlåtande från en förordande person. I tillståndsförfarandet ingår även en kontroll av sökandens identitet, en granskning av förvaringslokalerna för vapnet och en intervju med sökanden.  

När en person ansöker om sitt första vapentillstånd intervjuas personen vanligen i samband med att sökandens hem och förvaringslokalerna för vapnet granskas. I tillståndsansökan ska uppgifter om sökandes hälsotillstånd anges och dessutom har polisen rätt att kontakta sökandes läkare för ytterligare information. Uppgifter som polisen eventuellt har om sökanden, såsom att sökanden har gjort sig skyldig till brott, kontrolleras innan tillstånd meddelas. Vapentillståndet gäller i fem år, varefter det ska förnyas. I vapentillståndet antecknas också det maximala antalet patroner som personen får inneha. Handvapen är i princip förbjudna och för dem krävs särskilt tillstånd. 

1.3  Bedömning av nuläget

Anmälan av identifieringsuppgifter om vapen till vapenregistersystemet 

Enligt skjutvapenlagen har vapennäringsidkare en skyldighet att föra register över skjutvapen, effektiva luftvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler. Registret kan enligt skjutvapenförordningen föras i en separat bok eller i ett register som har gjorts upp med hjälp av automatisk databehandling, och det har inget samband med polisens vapenregistersystem.  

Skjutvapen som importeras och som tillverkas här ska föras in i vapenregistersystemet när de övergår i en vapennäringsidkares besittning. Detta möjliggör övervakning under ett skjutvapens hela livscykel och är en förutsättning för att elektroniska tjänster till viss del ska kunna utnyttjas vid förvärv av nya skjutvapen och det därtill anslutna utbytet av information mellan en vapennäringsidkare och tillståndsmyndigheten. Erfarenheterna av utbytet av information mellan privata aktörer och myndigheten har varit goda i passprocessen, där en enskild eller en fotoateljé som registrerat sig i polisens bildtjänst skickar foton i elektronisk form till polisens server. Förfarandet förenklar också vapennäringsidkarens arbete eftersom identifieringsuppgifterna om vapen redan från början finns införda i det elektroniska vapenregistersystemet, vilket gör det enkelt att föra in uppgifterna om överföring av besittning i systemet. Vapennäringsidkarna behöver då inte längre föra register, eftersom samma uppgifter förs in i det elektroniska vapenregistersystemet.  

Förfarandet för förvärvs- och innehavstillstånd 

De förfaranden som polisen med stöd av gällande lagstiftning för närvarande tillämpar i skjutvapentillståndsärenden har kritiserats. För att sköta förvärvs- och innehavstillståndsärenden krävs flera personliga besök, och tillståndsförfarandet anses vara komplicerat och besvärligt. Handläggningstiderna anses vara långa. Det är inte bara kunderna utan också polisens egen personal som anser att det nuvarande förfarandet inte är ändamålsenligt till alla delar. Övervakningen av tillstånd anses inte rikta sig till de rätta personerna.  

Ett av målen med statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram är att avveckla onödig reglering och att minska den administrativa bördan, bl.a. genom att göra skötseln av icke-brådskande tjänster elektronisk. I den tillståndsförvaltningsstrategi som inrikesministeriets polisavdelning och Polisstyrelsen tillsammans berett granskas polisens olika tillståndsslag och bedöms det hur tillståndsprocesserna kan göras ännu smidigare. I enlighet med polisens tillståndsförvaltningsstrategi görs samma utvecklingsåtgärder för alla tillståndsslag, alltså att förfarandena görs tydligare, elektroniska tjänster tas i bruk, kravet på att ärenden ska skötas i hemkommunen slopas och antalet personliga besök minskas. Avsikten är att de grundläggande processerna är desamma oberoende av tillståndsslag och att de omfattar elektroniskt anhängiggörande och elektronisk betalning samt avhämtning av dokument hos tjänsteleverantören eller i vissa fall leverans hem. Motsvarande reformer har redan gjorts i författningar om pass, identitetskort och den privata säkerhetsbranschen, alltså när det gäller sådana tillstånd som beviljas i stort antal. Vapentillstånden är sist ut när det gäller reformen av masstillstånd.  

Det är viktigt att samma utvecklingsåtgärder görs i fråga om alla tillståndsslag för att förenkla, digitalisera och effektivisera de förvaltningsinterna processerna, för att möjliggöra nationella elektroniska tjänster samt för att förbättra kundservicen och förenhetliga kvaliteten.  

Tillståndsförvaltningsstrategin omfattar även en strategi för förebyggande verksamhet. I enlighet med strategin är det ändamålsenligt att tillståndsförfarandena ordnas så att behandlingen av ansökningar som lämnas in av kunder vars ansökningar och bakgrund är i skick för att tillstånd ska kunna meddelas är snabb och smidig. På detta sätt kan tillståndsförvaltningens åtgärder och resurser riktas framför allt till behandlingen och bedömningen av sådana tillståndsansökningar som är av betydelse med tanke på den förebyggande verksamheten. 

Kravet på att sköta ärenden på hemorten 

Principen om att ärenden ska skötas på hemorten var en motiverad princip på den tiden då polisinrättningarnas områden var små och beslutsfattande på hemorten hade en faktisk övervakningsfunktion. Numera har människors ökade rörlighet, det stora antalet tillståndssökande och de stora polisinrättningarna lett till att beredare och beslutsfattare inte har samma lokalkännedom om invånarna som tidigare. Enligt de bestämmelser i förvaltningslagen som gäller motivering av beslut ska motiveringen för ett beslut bl.a. vara objektivt sett relevant och ändamålsenlig och således grunda sig på ett konstaterbart faktum. Detta innebär att en subjektiv observation på ryktesnivå, t.ex. av hur sökanden beter sig, inte kan vara en motivering till ett avslagsbeslut. Dessutom kan man enligt förvaltningslagen t.ex. förrätta syn, om det i ett enskilt fall anses behövligt att bekanta sig med de lokala förhållandena för att ett ärende ska kunna utredas. Slopandet av kravet på att ärenden ska skötas på hemorten ökar flexibiliteten när det gäller skötandet av ärenden vid en polisinrättning och gör således kundens process smidigare. 

Uppvisande av vapen 

Ett skjutvapen, ett effektivt luftvapen eller en vapendel som förvärvats med stöd av ett förvärvstillstånd eller som tillverkats eller modifierats med stöd av ett tillstånd för privat tillverkning ska visas upp för polisen. Det krävs vanligen att vapen visas upp också i samband med en ansökan om parallelltillstånd och i vissa fall i samband med ansökan om vapenpass. Antalet uppvisanden av skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar uppgår årligen till sammanlagt ca 30 000.  

Skjutvapen, vapendelar och effektiva luftvapen för vilka innehavs- eller parallelltillstånd har meddelats från och med den 1 mars 1998 finns redan i huvudsakligen i polisens vapenregistersystem, vilket innebär att de har visats upp för polisen minst en gång. Att visa upp samma vapen för tillståndsmyndigheten mer än en gång ger i regel inget mervärde till tillståndsförfarandet.  

Skjutvapen och vapendelar för vilka tillstånd har meddelats före 1998 har inte nödvändigtvis förts in i polisens vapenregistersystem korrekt eller tillräckligt specifikt, och i fråga om sådana föremål är ett uppvisande ändamålsenligt. De kort över innehavstillstånd som beviljats före 1998 är vanligen tillverkade av papp, även om en del kort senare kan ha ersatts med kort i plast t.ex. om pappkortet gått sönder. Skyldigheten att visa upp vapen ökar antalet obligatoriska besök som hör till tillståndsförfarandet.  

Lämplighetstest 

Det upplevs att lämplighetstesterna upptar onödigt mycket av polisens resurser i förhållande till den nytta de har. Avsikten med lämplighetstestet har varit att effektivisera övervakningen av hälsotillstånd och beteende hos den som ansöker om förvärvstillstånd. Enligt den gällande skjutvapenlagen ska tillståndssökanden genomgå ett lämplighetstest när han eller hon ansöker om sitt första tillstånd och därefter med jämna mellanrum. Testet har i praktiken dock inte haft någon betydelse för utfallet av ansökan, och det har inte fattats ett enda avslagsbeslut om en ansökan om förvärvstillstånd eller beslut om återkallelse eftersom ett negativt resultat inte i sig räcker som grund för att avslå en ansökan om förvärvstillstånd och gällande tillstånd inte kan återkallas på basis av testet. I fall där lämplighetstestet har gett ett negativt resultat och tillstånd att förvärva ett vapen har avslagits har grunden för avslagningen varit en omständighet som polisen haft kännedom om, såsom uppgifter om brott eller störande uppförande som fås genom en sökning i informationssystemet för polisärenden, och lämplighetstest har inte gett ytterligare information som stöd för beslutet. 

I motiveringen till den regeringsproposition som gällde en ändring av skjutvapenlagen (RP 106/2009 rd) konstateras det att testresultatet inte ska användas direkt för att motivera ett nekande tillståndsbeslut, utan avsikten är att resultatet ska ligga till grund för en eventuell vidarebedömning, begäran om ett läkarutlåtande eller en mer ingående intervju. Det har i praktiken visat sig att möjligheterna att utnyttja lämplighetstestet varit dåliga. Att testresultatet blir underkänt eller godkänt ger, på grund av sekretessen, inte beslutsfattaren någon som helst information om huruvida personen betraktas som en risk på basis av våldsamt uppträdande, självdestruktivitet eller andra orsaker. Då blir också t.ex. den intervju som följer på testet ytlig, eftersom frågorna inte kan anpassas enligt testresultatet.  

Testet är dyrt i förhållande till den nytta det ger. Testet ska utföras i ett separat, lugnt utrymme som övervakas. Den arbetsstation som används för testerna är enbart reserverad för det ändamålet, och den får inte innehålla någon information som polisen behandlat eller stå i förbindelse med omvärlden.  

Det kan inte anses leda till någon betydande nytta att t.ex. ändra på frågorna i lämplighetstestet, eftersom svaren på de enskilda testfrågorna på grund av datasekretessen ändå inte kan utnyttjas av den tillståndsmyndighet som avgör ansökan om tillstånd för förvärv och innehav av vapen. För att utveckla frågorna krävs det att tillståndsmyndigheten kan spara de svar som varje person som deltagit i testet lämnat. Dataombudsmannen har vid beredningen av bestämmelsen om lämplighetstest i skjutvapenlagen konstaterat som sin entydiga ståndpunkt att den strider mot de grundläggande fri- och rättigheterna när det gäller integritetsskyddet. Att testresultatet blir underkänt eller godkänt ger inte tillståndsmyndigheten någon information om vad testresultatet beror på och inte heller kan t.ex. intervjun med sökanden anpassas i enlighet med testresultatet. 

Register som vapensamlare för 

I skjutvapenlagen föreskrivs det om undantag från tillståndsplikten för innehav av skjutvapen samt förvärv och innehav av vapendelar, om förvärvaren eller innehavaren är en vapensamlare som för föreskrivet register. Undantaget omfattar även effektiva luftvapen. Enligt skjutvapenlagen har Polisstyrelsen kunnat ge en vapensamlare rätt att i stället för att ansöka om innehavstillstånd föra register över de skjutvapen som samlaren förvärvar, tillverkar eller modifierar. När det gäller vapendelar har samlaren antingen kunnat föra register eller ansöka om förvärvs- och innehavstillstånd. Register har dock inte behövt föras eller tillstånd utverkas, om vapensamlaren har rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar enligt 19 § 1 mom. 2 punkten i skjutvapenlagen. En vapensamlare har inte behövt göra en anmälan enligt 70 § i skjutvapenlagen till polisinrättningen om sådana vapendelar som avses i 19 § 1 mom. 2 punkten i skjutvapenlagen eller visa upp dem.  

Skjutvapenlagen, som trädde i kraft 1998, innehöll först en i 60 § föreskriven rätt för vapensamlare att föra register över de vapendelar som de förvärvar och innehar, utan att behöva ansöka om ett förvärvs- eller innehavstillstånd. Skjutvapenlagen ändrades genom lag 601/2001, som trädde i kraft den 1 mars 2002, så att rätten att föra register utvidgades till att också gälla skjutvapen för vilka den som beviljats rätt att föra register inte behöver ansöka om innehavstillstånd.  

I motiveringen i regeringens proposition 110/2000 rd underbyggs vapensamlarnas rätt att föra register bl.a. med att antalet vapen de förvärvar kan vara synnerligen stort och att ansökningarna om tillstånd för innehav ger upphov till merarbete för tillståndsmyndigheterna och dem som ansöker om tillstånden. I RP 110/2000 rd på s. 35 konstateras dock att det vore ändamålsenligt att rätten ges endast sådana vapensamlare som har för avsikt att förvärva minst flera tiotals skjutvapen. Det ska också alltid vara fråga om individuell prövning som inrikesministeriet gör fall för fall och där man noga beaktar omständigheter som har att göra med övervakningen samt med allmän ordning och säkerhet. Enligt motiveringen är avsikten att samlares rätt att föra register över vapen ska vara ett undantag från huvudregeln. I praktiken har rätten att föra register ändå beviljats samlare nästan utan undantag, om en samlare ansökt om ett sådant tillstånd. För vapensamlarnas del har det varit fråga om priset på ett innehavstillstånd och för tillståndsmyndighetens del fråga om den arbetsmängd ansökan ger upphov till. Tidigare var det tekniskt sett tidskrävande att skriva ut tillstånd, men i och med polisens vapenregistersystem har arbetsmängden minskat avsevärt.  

Vapensamlares rätt att föra register har också motiverats med vapenmuseer och de kostnader skjutvapnen orsakar dem. Det finns ingen statistik över hur många vapensamlingar som finns på ett museum, men enligt Polisstyrelsen finns det inte särskilt många samlingar som av Polisstyrelsen har meddelats tillstånd att föra register över skjutvapen och effektiva luftvapen. Det finns för närvarande ca 1 500 vapensamlare, av vilka endast 173 personer har en samling med över 100 skjutvapen. En samlare har i genomsnitt 54 skjutvapen. Antalet vapensamlare som beviljats rätt att föra register uppgår för närvarande till sammanlagt 350. Motiveringen att rätten att föra register är nödvändig för vapenmuseer gäller i praktiken endast ett tiotal museer. Antalet vapensamlare som har företags- och organisationsnummer, som fungerar som museer och som Polisstyrelsen beviljat rätt att föra register uppgår till sammanlagt 15. Det finns sammanlagt 10 museer och stiftelser som med gemenskapstillstånd för en förteckning över sina vapen.  

De vapenslags- och traditionsmuseer som lyder under eller fungerar med stöd av medel från Krigsmuseet som är underställt försvarshögskolan behöver inte innehavs- eller samlartillstånd, eftersom skjutvapenlagen inte tillämpas på försvarsmaktens vapen. Skjutvapenlagen tillämpas inte heller på statliga museer. Däremot tillämpas skjutvapenlagen på skjutvapen vid museer som förvaltas av privata eller av kommuner. Det är bra att komma ihåg att en del av vapnen vid de museer som förvaltas av privata eller av kommuner har tillverkats före 1890 eller deaktiverats. Det krävs inget tillstånd för att på museum eller i en samling förvara svartkrutsvapen som tillverkats före 1890, om man inte skjuter med vapnen. Det krävs heller inget tillstånd för deaktiverade vapen och det behöver inte föras register över dem enligt skjutvapenlagen.  

Samlare ska genom ändringen av skjutvapendirektivet börja omfattas av direktivets tillämpningsområde. Vid behandlingen av förslaget till direktiv ansåg rådets arbetsgrupp, kommissionen och vissa medlemsstater att samlare är en möjlig källa till de farliga vapen som använts bl.a. vid terrorattacker och som förvärvats utan tillstånd.  

Ett problem med förandet av register har visat sig vara att några vapensamlare har använt rätten fel och med stöd av de förvärvstillstånd de meddelats förvärvat vapen av helt annat slag än vad förvärvstillståndet eller den godkända samlingsplanen tillåter. De skjutvapen som vapensamlarna förvärvat har inte behövt visas upp för eller besiktas av polisen, vilket har gjort det möjligt att i registret föra in andra skjutvapen än sådana som förvärvstillståndet meddelats för. Det har varit mycket arbetsdrygt och tidskrävande för polisen att reda ut brotten mot villkoren. Antalet fall där man inlett ett ärende om återkallande av vapensamlarens rätt var sammanlagt 7 år 2012, sammanlagt 6 år 2013, sammanlagt 7 år 2014, sammanlagt 5 år 2015 och 2 fram till juni 2016.  

Det faktum att en vapensamlare under vissa förutsättningar inte behöver föra något register över vapendelar eller ansöka om innehavstillstånd för dem försvårar tillsynen över samlandet, vilket är problematisk ur polisens synvinkel. Skjutvapenlagens 60 § ger i praktiken en helt obegränsad möjlighet att inneha vapendelar som dessutom faller utanför tillsynen. I vissa fall har sådana vapendelar i samband med brottsutredning påträffats i stora mängder. I praktiken kan det handla om förråd av skjutvapen som förvaras som delar och som det inte krävs särskilda kunskaper eller färdigheter för att sätta i funktionsdugligt skick. De risker som dessa förråd, som står utanför all myndighetskontroll, utgör mot allmän ordning och säkerhet är betydande t.ex. vid stöld, även om största delen av vapensamlarna förhåller sig med tillräckligt allvar och tillräcklig omsorg till sina skyldigheter.  

Problemen med 60 § i skjutvapenlagen har också kommit fram i situationer där en vapensamlare också har tillstånd att idka näring i vapenbranschen. I vissa av fallen har den gällande skjutvapenlagen i praktiken möjliggjort en situation som står utanför all myndighetskontroll och där vapen har kunnat tillverkas och säljas utan risken att bli upptäckt.  

När ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds 

Enligt skjutvapenlagens 92 § 1 mom. ska polisen, om det finns grundad anledning att misstänka att ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler missbrukas eller om en återkallelse av det tillstånd som gäller dem är anhängig, utan dröjsmål fatta beslut om temporärt omhändertagande av föremålen. I lagen finns två alternativa förutsättningar för beslut om temporärt omhändertagande. För det första ska ett sådant beslut fattas om det finns grundad anledning att misstänka att ett vapen missbrukas. För det andra ska ett sådant beslut fattas om en återkallelse av vapentillståndet är anhängig. I bägge fallen har polisen en uttrycklig skyldighet att fatta beslut om temporärt omhändertagande och beslutet ska fattas utan dröjsmål.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman har i sitt beslut i ett klagomål gällande återkallelse av innehavstillstånd för skjutvapen 2015 (Dnr 3021/4/14) konstaterat att det i skjutvapenlagen föreskrivs om förutsättningarna för återkallelse av tillstånd, men inte om när ett förfarande för återkallelse av tillstånd kan eller ska inledas. Enligt ordalydelsen i skjutvapenlagen kan temporärt omhändertagande av ett vapen endast göras på den formella grund att en återkallelse av det tillstånd som gäller vapnet är anhängig. Riksdagens biträdande justitieombudsman anser detta vara problematiskt eftersom det att ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds medför en skyldighet att fatta beslut om temporärt omhändertagande av vapen.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman konstaterar att det är klart att det ska finnas sådana sakliga grunder till att inleda en prövning av ett vapentillstånd som har samband med förutsättningarna för återkallelse av tillståndet, men att tröskeln att återkalla skjutvapentillstånd på grund av ärendets natur inte kan vara hög, vilket betyder att det bör räcka att det till följd av ett konkret faktum finns anledning att misstänka att det finns förutsättningar att återkalla tillståndet. Riksdagens biträdande justitieombudsman anser att frågan i praktiken har tolkats så här, men att det ändå finns anledning att överväga om detta helt uttryckligen ska föreskrivas i lag. 

2.1  Målsättning

Målet med propositionen är att reformera förfarandet för tillstånd för förvärv och innehav av skjutvapen och vapendelar så att det blir smidigare och tydligare utan att det prutas på säkerheten i fråga om hanteringen av vapen. Enligt förslaget ska förfarandet som gäller tillstånd att inneha vapen reformeras bl.a. genom att tillståndsförfarandet görs elektroniskt och behovet av personliga besök minskas. Hanteringen av uppgifter om vapnens livscykel föreslås bli förbättrad genom att vapnen förs in i polisens vapenregistersystem redan då de övergår i en vapennäringsidkares besittning.  

Propositionen innehåller inga ändringsförslag i fråga om förutsättningarna för meddelande av tillstånd, utan de kvarstår oförändrade.  

2.2  Alternativ

I samband med beredningen av propositionen har man övervägt olika alternativa sätt att reformera förfarandet för tillstånd för förvärv och innehav av skjutvapen. Ett alternativ när det gällde reformen av förfarandet för vapentillstånd var att man i stället för att ändra på lagstiftningen strävar efter att förtydliga tillståndsförfarandet och minska den administrativa bördan genom att utbilda och ge anvisningar till den personal som sköter vapentillståndsärenden vid polisinrättningarna. Genom anvisningar och utbildning kan man ändå inte få till stånd samma slags flexibilitet i tillståndsförfarandet som genom en lagändring. Den gällande lagstiftningen ger rätt strikta ramar för tillståndsförfarandet, bl.a. ingår krav på personliga besök, skötande av ärenden på hemorten, uppvisande av vapnet och genomgång av ett lämplighetstest. Skjutvapenlagen möjliggör inte ett elektroniskt tillståndsförfarande.  

Ett annat alternativ som övervägdes vid beredningen av propositionen var en övergång från principen ”ett tillstånd, ett vapen” till den typ av vapenpass som används i Tyskland där ett vapenpass berättigar till förvärv av flera vapen. Ett slopande av vapenspecifika tillstånd innebär en stor förändring jämfört med det gällande tillståndsförfarandet och även i registreringen av vapenuppgifter.  

Ett vapenpass möjliggör ändå inte en lika effektiv myndighetstillsyn som ett vapenspecifikt tillstånd, där förutsättningarna för meddelande av tillstånd alltid kontrolleras separat för varje vapen och vapendel. Ett smidigare, elektroniskt tillståndsförfarande innebär också att ansökan om vapenspecifika tillstånd i fortsättningen går snabbare än för närvarande. Förfarandet skulle också vara snabbare än för närvarande särskilt om personen redan har ett giltigt vapentillstånd och det vapentillstånd som ansökan gäller avser ett vapen för samma användningssyfte.  

Under beredningen ansågs det vara tryggare att vapen förvärvas i takt med att det finns behov av dem. Det ansågs att ett förfarande som grundar sig på den nuvarande modellen men som är klarare och mer fungerande är det mest förnuftiga sättet att genomföra reformen.  

Vid beredningen av propositionen övervägdes också ett förfarande där ett gammalt och slitet vapen för vilket ett giltigt förvärvstillstånd meddelats skulle få bytas ut mot ett likadant eller liknande nytt vapen utan någon ny tillståndsansökan. Flera vapenorganisationer har föreslagit ett ibruktagande av ett sådant förfarande med utbyte av vapen bl.a. med motiveringen att förfarandet förbättrar säkerheten i fråga om hanteringen av vapen när gamla vapen som eventuellt är farliga för sina användare fås ur bruk. I samband med beredningen har det dock konstaterats att gamla men väl underhållna vapen inte i sig är farligare för sin användare eller omgivningen än nya vapen.  

Ett utbytesförfarande föranleder också många andra frågeställningar, t.ex. vad som händer med det gamla vapnet och vem som står för de eventuella skrotningskostnaderna. Om grunden för att byta ut vapnet är en ökad säkerhet i fråga om hanteringen av nya vapen jämfört med gamla, är det inte ändamålsenligt att det gamla vapnet säljs till en ny ägare. Polisen tar ständigt emot mängder av olovliga vapen som t.ex. finns i dödsbon, och som medför kostnader för polisen när de skrotas. Antalet överlåtna olagliga vapen var sammanlagt 1 512 år 2013, sammanlagt 1 272 år 2014 och sammanlagt 1 110 år 2015. Totalt överlåts ca 11 000 vapen per år till polisen. 

Ett förfarande med utbyte av vapen kan vara problematiskt också när det gäller att definiera ett hurdant vapen man får byta ut det gamla vapnet mot. Förfarandet blir alltför stelt om det nya vapnet måste vara exakt likadant som det gamla vapnet. Att byta ut det gamla vapnet mot ett nytt vapen med större eldkraft kan dock knappast anses öka säkerheten i fråga om hanteringen av vapen.  

Vid beredningen ansågs det att det förfarande för vapentillstånd som nu föreslås, där det för varje enskilt vapen som förvärvas ska kontrolleras att förutsättningarna för meddelande av tillstånd uppfylls och att vapnet är lämpat för användningssyftet, är det bästa alternativet att genomföra reformen.  

2.3  De viktigaste förslagen

Anmälan av identifieringsuppgifter om vapen och vapendelar till vapenregistersystemet 

I propositionen föreslås det att uppgifter om skjutvapen, effektiva luftvapen, gassprayer och vapendelar ska föras in i vapenregistersystemet när de kommer i en vapennäringsidkares besittning. Vapennäringsidkaren anmäler uppgifterna till polisens vapenregistersystem med hjälp av elektroniska tjänster och stark autentisering. Det föreslås att i vapenregistersystemet förs in uppgifter om skjutvapen, effektiva luftvapen, gassprayer och vapendelar som importerats, överförts, tillverkats eller modifierats. Till polisens vapenregistersystem anmäls också uppgifter om skjutvapen, effektiva luftvapen, gassprayer och vapendelar som förvaras eller repareras hos en vapennäringsidkare. I och med anmälningsskyldigheten kan vapennäringsidkares skyldighet att föra register frångås, eftersom samma uppgifter som nu omfattas av skyldigheten att föra register efter förändringen finns i polisens vapenregistersystem. 

Den föreslagna ändringen möjliggör övervakning under ett skjutvapens hela livscykel och är en förutsättning för att elektroniska tjänster till viss del ska kunna utnyttjas vid förvärv av nya vapen och det därtill anslutna utbytet av information mellan en vapennäringsidkare och tillståndsmyndigheten. Vapennäringsidkare är redan för närvarande skyldiga att föra bok över tillståndspliktiga vapen och vapendelar som de saluför, så skyldigheten att anmäla dessa till vapenregistersystemet ökar inte vapennäringsidkarnas administrativa börda nämnvärt. Möjligheten till elektronisk anmälan vid detaljhandel, kommersiell export, import och transitering minskar vapennäringsidkarnas administrativa börda. När identifieringsuppgifter om ett vapen, ett effektivt luftvapen eller en vapendel en gång har anmälts till polisens vapenregistersystem, är en elektronisk anmälan om överförd besittning enkel i praktiken och tar heller inte mycket tid i anspråk när identifieringsuppgifterna om föremålet i vapenregistersystemet flyttas över till innehavarens vapentillstånd.  

Genom den ändring av skjutvapendirektivet som mycket sannolikt godkänns våren 2017 blir vapennäringsidkare skyldiga att rapportera sina affärer till tillståndsmyndigheten via en elektronisk förbindelse, så genom ändringen av skjutvapenlagen föregrips också den skyldighet som införs genom ändringen av direktivet. 

Vapentillstånd 

I denna proposition föreslås det att det nuvarande tvåstegsförfarandet för förvärvs- och innehavstillstånd ska sammanföras till ett enda vapentillståndsförfarande som även kan förenas med en privat tillverkningsrätt. Inte heller i dagsläget söks innehavstillstånd i praktiken genom att en ny tillståndsansökan fylls i, utan ett skjutvapen som förvärvats med stöd av ett förvärvstillstånd ska visas upp vid polisinrättningen, varefter tillstånd meddelas om förutsättningarna för tillstånd uppfylls.  

Avsikten är att förfarandet för vapentillstånd ska ha två steg. I det första steget ska sökanden vid ansökan om vapentillstånd specificera om han eller hon ansöker om tillstånd för att förvärva eller för att tillverka eller modifiera ett skjutvapen, en vapendel eller ett effektivt luftvapen. Det andra steget går ut på att identifieringsuppgifterna om ett skjutvapen eller en vapendel som förvärvats, tillverkats eller modifierats ska skickas till polisinrättningen.  

Vapentillståndet kan förenas med en rätt att förvärva ett skjutvapen eller en vapendel och rätten gäller i regel i högst ett års tid. Av särskilda skäl kan förvärvsrätt beviljas för högst två år. Ett sådant särskilt skäl kan vara att det tar lång tid att tillverka vapnet eller beställa det utomlands ifrån eller att den vapenmodell som förvärvas är exceptionellt ovanlig. 

Enligt gällande lag meddelas förvärvstillstånd för högst sex månader, men en vapensamlare kan meddelas tillstånd för ett år. Vapenintresserade och vapennäringsidkare har upplevt att förvärvstillståndets giltighetstid är alltför kort i nuläget, eftersom tillverkningen av ett vapen, i synnerhet om det sker på beställning, kan räcka flera månader. En förlängning av förvärvsrättens giltighetstid möjliggör mer flexibelt än för närvarande att sökanden kan leta efter ett lämpligt vapen och att förvärva i synnerhet vapen som tillverkas på beställning. 

Vapentillståndet kan i stället för med förvärvsrätt förenas med en rätt att tillverka eller modifiera ett skjutvapen eller en vapendel. Enligt den gällande skjutvapenlagen meddelas privat tillverkningstillstånd att för privat ändamål tillverka eller modifiera skjutvapen och vapendelar för högst ett år. För ett vapen som tillverkas eller modifieras privat blir man ofta tvungen att beställa delar som kan ta flera månader att leverera och det privata tillverkningstillståndets giltighetstid har därför ansetts vara alltför kort i vissa fall. Enligt förslaget meddelas den privata tillverkningsrätt som förenas med vapentillståndet fortfarande i regel för högst ett år och av särskilda skäl för högst två år. Ett särskilt skäl kan vara den tid det tar att tillverka vapnet eller den tid det tar att leverera de delar som behövs för att tillverka vapnet.  

Förutsättningarna för meddelande av förvärvsrätt och privat tillverkningsrätt, som kan ingå i vapentillståndet, ändras inte jämfört med meddelande av förvärvstillstånd och privata tillverkningstillstånd enligt den gällande lagen.  

Elektroniska tjänster 

Enligt förslaget ska man i fortsättningen kunna ansöka om vapentillstånd med hjälp av elektroniska tjänster. Vid sidan om de elektroniska tjänsterna kvarstår möjligheten att ansöka om tillstånd genom att personligen besöka en polisinrättning. På detta sätt betjänas även de kunder som inte kan eller som ännu inte har vant sig vid att använda elektroniska tjänster. De elektroniska tjänsterna gör servicen smidigare och snabbare framför allt för kunderna, och tillsammans med utvecklingen av vapentillståndsprocessen kan man också effektivisera processen vid polisinrättningarna. 

Tillståndsförfarandet blir smidigare och mer flexibelt i och med de elektroniska tjänsterna. Avsikten är att hela förfarandet för vapentillstånd ska göras elektroniskt, från det att ett ärende inleds till att det arkiveras. Elektroniska tjänster möjliggör inledande av ett ärende oberoende av tid och rum, och under vissa förutsättningar kan hela tillståndsprocessen ske elektroniskt. Sökandens tid och resurser går inte längre till att besöka polisinrättningen. Ansökningar som inletts med hjälp av elektroniska tjänster minskar antalet personliga besök. Användningen av elektroniska tjänster kräver stark autentisering.  

Ibruktagandet av elektroniska tjänster kräver ändringar i polisens vapenregistersystem. Polisstyrelsen har tillsatt ett projekt för utveckling av vapenregistersystemet för tiden 1.1.2015–31.12.2016. Projektet omfattar delprojekt som gäller planering, definiering och anskaffning av systemet. Polisen har som mål att fortsätta projektet också när det gäller en migration, alltså en överföring, av vapenregistersystemet till ett annat system, elektroniska tjänster samt ibruktagande och utbildning. Målet med projektet är att uppdatera programvaran för plattformen för vapenregistersystemet i syfte att förbättra hållbarheten och användbarheten, att beakta de krav vapensystemet ställer för att möjliggöra elektronisk arkivering, att utveckla vapentillståndsförfarandet i syfte att genomföra elektroniska tjänster i tillståndsförvaltningen och att inkludera ärenden som gäller skjutvapentillstånd i den elektroniska ärendehanteringen och de elektroniska tjänsterna.  

Slopande av kravet på att ärenden ska skötas på hemorten 

Det föreslås att skyldigheten att inleda ett ärende som gäller vapentillstånd på hemorten slopas. Ansökan om vapentillstånd kan i fortsättningen lämnas in till en annan polisinrättning än polisinrättningen i sökandens hemkommun eller på sökandens hemort. I och med att polisinrättningarna blir större har man på polisinrättningen i sökandens hemkommun eller på sökandens hemort inte nödvändigtvis en sådan kännedom om sökanden som man hade förr och som skulle tala för att ansökan ska avgöras vid just denna polisinrättning. När ärenden kan inledas med hjälp av elektroniska tjänster minskar betydelsen av hemort ytterligare.  

Slopandet av kravet på att ärenden ska skötas på hemorten gör tillståndsförfarandet mer flexibelt. Sökanden kan dock inte själv bestämma vilken polisinrättning som avgör hans eller hennes ärende, utan Polisstyrelsen kan t.ex. välja att koncentrera avgörandet av vissa tillståndsärenden till en viss eller vissa polisinrättningar eller ordna riksomfattande arbetsköer. Förfarandet för vapentillstånd och den därtill hörande tillståndsprövningen bör vara enhetliga, så att man inte kan få olika beslut i sitt ärende beroende på polisinrättning. Detta kan man påverka t.ex. genom att utbilda och ge anvisningar till den personal som arbetar med tillståndsärenden vid polisen. Således har det ingen betydelse för den sökande till vilken polisinrättning avgörandet av tillståndsansökan styrs.  

Intervjun av sökanden kan göras vid polisinrättningen på sökandens hemort eller, om sökanden och polisinrättningen kommer överens om det, på någon annan polisinrättning. Avsikten är att man i framtiden ska utveckla möjligheten till intervjuer med hjälp av distansförbindelse.  

Begränsning av skyldigheten att visa upp vapen 

Ett skjutvapen, ett effektivt luftvapen och en vapendel som förvärvats med stöd av ett förvärvstillstånd ska visas upp på en polisinrättning inom 30 dagar från det att skjutvapnet eller vapendelen förvärvades. I fortsättningen ska skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar visas upp för polisen endast i vissa fall och på begäran. Skyldigheten att visa upp skjutvapen, vapendelar och effektiva luftvapen gäller i huvudsak sådana föremål som överförs genom överlåtelse mellan privatpersoner, som förvärvats utomlands eller som tillverkats eller modifierats privat. 

Huvudregeln är att vapen, effektiva luftvapen eller vapendelar som förvärvats av en vapennäringsidkare enligt 20 § i skjutvapenlagen inte behöver visas upp på en polisinrättning. Med anledning av den skyldighet som föreskrivs för vapennäringsidkare att anmäla identifieringsuppgifter är skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar i vapennäringsidkares besittning redan införda i polisens vapenregistersystem, varvid det är fråga om en anmälan av teknisk natur om vilket vapen överlåtelsen gäller. Polisen granskar minst en gång per år de register som vapennäringsidkare för och deras bokföring, lager och förvaringsutrymmen. Det föreslås dock att vapennäringsidkare i fortsättningen i stället för att föra register ska anmäla uppgifter om vapen de har i sin besittning till polisens vapenregistersystem. Tillståndsmyndigheten ska sedan granska anmälan och kan begära att vapnet visas upp. Ett uppvisande kan vara befogat t.ex. i de fall polisen inte tidigare har besiktat föremålet eller om det anmälda skjutvapnet, effektiva luftvapnet eller vapendelen inte ser ut att motsvara vapentillståndet.  

Identifieringsuppgifter om ett skjutvapen, en vapendel eller ett effektivt luftvapen som förvärvats av någon annan än en vapennäringsidkare enligt 20 § i skjutvapenlagen ska anmälas till polisen av tillståndshavaren. Anmälan kan med hjälp av elektroniska tjänster lämnas in till polisens vapenregistersystem eller genom ett besök vid en polisinrättning. Dessutom ska sådana skjutvapen, vapendelar och effektiva luftvapen visas upp på en polisinrättning som inte tidigare förts in i polisens vapenregistersystem. I praktiken gäller skyldigheten att visa upp ett skjutvapen, ett effektivt luftvapen och en vapendel sådana föremål där överlåtarens innehavstillstånd har meddelats före 2000 eller där föremålet förvärvats utomlands eller tillverkats eller modifierats privat. Dessutom kan polisen också alltid begära att ett skjutvapen, en vapendel och ett effektivt luftvapen som förvärvats av en vapennäringsidkare visas upp. Polisen är medveten om att en del av de skjutvapen, vapendelar och effektiva luftvapen som förts in i vapenregistersystemet efter den 1 mars 1998 inte har förts in med korrekta eller tillräckligt specificerade uppgifter i vapenregistersystemet, så när det gäller de föremålen är det fortfarande nödvändigt att visa upp dem för att korrigera uppgifterna.  

Utvecklande av bedömningen av lämplighet i tillståndsförfarandet 

Bedömningen av lämpligheten för en sökande av vapentillstånd ska utvecklas och förbättras på så sätt att den tid och polisens resurser som i den nuvarande tillståndsprocessen används till den tekniska behandlingen av ansökan och utförande av lämplighetstest till följd av det nya tillståndsförfarande riktas så att en mer individuell behandling av ansökan möjliggörs. De åtgärder för att utveckla tillståndsförfarandet som föreslås i propositionen, såsom ibruktagandet av elektroniska tjänster minskar avsevärt de personalresurser som anhängiggörandet och den tekniska behandlingen av ansökan t.ex. registrering av uppgifterna i ansökan och kontroll av registeruppgifter binder. Arbetstiden för polisens personal kan då i större utsträckning användas till bedömning av en sökandes lämplighet i stället för till tekniskt arbete. 

Utförande av lämplighetstest i samband med tillståndsförfarandet ska slopas eftersom testets användbarhet har varit liten och det är mycket svårt att utveckla testet på grund av bl.a. datasekretessen. 

Bedömningen av lämplighet ska i det nya tillståndsförfarandet effektiviseras genom att intervjuerna görs mer individuella och genom att de uppgifter som myndigheterna redan har utnyttjas bättre vid tillståndsprövningen. Genom ett målmedvetet utvecklande av intervjun kan säkerheten i fråga om hantering av skjutvapen förbättras mer effektivt än genom lämplighetstest som inte är till stor nytta. Intervjuarnas kunnande och yrkesskicklighet ska utvecklas genom utbildning.  

Det bör beaktas att i vapentillståndsärenden har kunnandet och yrkesskickligheten hos personalen inom tillståndsförvaltningen förbättrats under de senaste åren på grund av specialisering. Inom polisens tillståndsförvaltning har åtgärder enligt polisens tillståndsförvaltningsstrategi genomförts, av vilka fokusering på kärnfunktionerna har varit de viktigaste. Stora ärendekategorier har genom lagstiftningsändringar överförts från polisen till andra myndigheter, vilket har möjliggjort att personalen kan koncentrera sig på behandling av ärendekategorier som klassas som kärnfunktioner och specialisera sig inom dessa ärendekategorier. 

Bedömningen av lämpligheten ska dessutom utvecklas genom att de uppgifter som polisen redan har utnyttjas effektivare vid tillståndsprövningen. Arbetet med polisens informationssystem har under de senaste åren utvecklats och det görs ännu bättre bl.a. genom att utveckla det automatiska utbytet av information mellan informationssystemen. Sållningen av eventuellt farliga personer har effektiviserats betydligt och den uppnådda yrkesskickligheten överförs till tillståndsförvaltningen. Behovet av att undanröja eventuella legislativa hinder i anslutning till utbytet av information utreds i samband med revideringen av lagstiftningen om personregister i polisens verksamhet. Ett noggrannare och rättidigare utnyttjande av de uppgifter som polisen redan har ger en bättre bild av sökandens lämplighet samt förbättrar möjligheterna att bedöma när en sökande ska kallas till intervju och ger ytterligare information som stöd för intervjun.  

Polisinrättningarna följer på dygnsnivå upp registeruppgifterna och om det bland anmälningarna finns personer inblandade t.ex. i missbruk av berusningsmedel eller våldsamt uppträdande kan man genom samkörning av data ta reda på om personen har vapentillstånd och vid behov inleda ett ärende som gäller återkallelse av vapentillstånden och i fortsättningen ska denna uppföljning bli mer automatisk. I praktiken är de register ur vilka man genom uppföljning av uppgifter kan få betydelsefull information som påverkar vapentillståndet informationssystemet för polisärenden Patja, textdatabasen RikiTrip som uppdateras ur databasen för brottsutredning och handräckning samt vapenregistersystemet, av vilka framgår bl.a. varningar som getts till en innehavare av innehavstillstånd. Till följd av reformen av vapenregistersystemet automatiseras uppföljningen, vilket innebär att den blir mindre arbetsdryg. I nuläget utförs uppföljningen av en polisinrättnings personal. 

Dessutom får polisen via den anmälan om skjutvapen som ges av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården information om personer som p.g.a. sitt hälsotillstånd inte nödvändigtvis är lämpliga att inneha tillstånd. En värnpliktig sökande ska lägga fram en utredning över fullgjord beväringstjänst eller civiltjänst eller, om den värnpliktige inte har fullgjort beväringstjänst eller civiltjänst, visa upp ett förordnande om inledande av tjänstgöring eller ett beslut om befrielse från, uppskov med eller avbrytande av tjänstgöring med utredning över orsakerna till befrielsen, uppskovet eller avbrottet, och på så sätt fås uppgifter för bedömningen av sökandens lämplighet. Enligt värnpliktslagen (1438/2007) får militärmyndigheten i vissa fall lämna uppgifter ur värnpliktsregistret om en värnpliktigs uppförande till polisen på eget initiativ, och också på detta sätt kan tillståndsmyndigheten få information som är betydelsefull med tanke på meddelande av tillstånd och granskning av gällande tillstånd.  

Informationsgången mellan försvarsmakten och polisen har redan effektiviserats. Vid utvecklandet av det nya vapenregistersystemet beaktas kopplingarna till de behövliga informationssystem som polisen driver och med hjälp av kopplingarna skapas bl.a. en automatisk uppföljning av brottsanmälningar.  

Inrikesministern har gett Polisstyrelsen i uppdrag att utveckla bedömningen av lämplighet i det nya tillståndsförfarandet. Polisstyrelsen ska i enlighet med uppdraget ytterligare utveckla frågorna i den intervju som görs med den som ansöker om vapentillstånd och att utbilda den personal hos polisen som utför intervjuerna samt utveckla och förbättra myndighetstillsynen av dem som ansöker om vapentillstånd och tillståndshavarna samt att se till att utnyttjandet av de uppgifter som polisen redan har blir effektivare. För att säkerställa att förfarandet för vapentillstånd håller hög klass samt säkerheten i fråga om hantering av vapen ska de skyldigheter som nämns ovan tas in i resultatavtalet mellan inrikesministeriets polisavdelning och Polisstyrelsen. 

Slopande av vapensamlares förande av register 

Det föreslås att de paragrafer som gäller vapensamlares förande av register över skjutvapen och vapendelar ska slopas. Enligt förslaget ska vapensamlare ansöka om vapentillstånd för de skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar som de innehar och för vilka det inte finns ett tillstånd som berättigar till innehav. Vidare ska vapensamlare anmäla och på begäran för polisen visa upp vapendelar som de innehar, om rätten att förvärva vapendelar har baserat sig på att vapensamlaren med stöd av skjutvapenlagen haft rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar. Endast sådana skjutvapen och vapendelar som samlingsplanen omfattar hänförs till samlingen, i övrigt krävs ett vanligt vapentillstånd. Genom att förandet av register slopas kan vapensamlares vapen och vapendelar bättre omfattas av tillståndsmyndighetens övervakning. I propositionen föreslås det att tvåstegsförfarandet för förvärv och innehav också i övrigt slopas.  

Vapensamlares alla skjutvapen och en del av deras vapendelar är föremål som förvärvats med stöd av ett förvärvstillstånd och om vars överlåtelse och förvärv har gjorts en sådan anmälan som avses i 89 §, 59 a § 2 mom. och 70 § 1 mom. 1 punkten i skjutvapenlagen. Eftersom tillstånden för vapensamlare under en övergångsperiod kommer att meddelas avgiftsfritt och utan bedömning av om vapnet är lämpat för användningssyftet, kommer förfarandet för samlare i praktiken att innebära anmälan av uppgifter till tillståndsmyndigheten. Detta leder till arbete för samlarna, och mängden av arbete beror på en hur stor andel av vapnen och vapendelarna som redan har förts in i vapenregistersystemet.  

Till följd av den ändring av skjutvapendirektivet som mycket sannolikt godkänns våren 2017 ska skjutvapendirektivet och sådana minimikrav som i direktivet ställs på förfarandet för tillstånd för förvärv och innehav i fortsättningen tillämpas på vapensamlare. Enligt direktivet krävs det för förvärv och innehav av skjutvapen tillhörande kategori B, alltså tillståndspliktiga skjutvapen, att medlemsstaten beviljat innehavaren ett tillstånd, vilket betyder att det i fortsättningen inte längre är möjligt att i fråga om tillståndspliktiga vapen och vapendelar bevilja en rätt att föra register i stället för att meddela innehavstillstånd. Genom att vapensamlarna börjar omfattas av tillståndsförfarandet föregrips i praktiken också sådana skyldigheter som sannolikt följer av EU-lagstiftningen. Enligt förslaget ska vapensamlare få en övergångsperiod på ett år, under vilken tid de kan ansöka om vapentillstånd för vapen och vapendelar som förvärvats före lagens ikraftträdande samt avgiftsfritt göra en anmälan om vapendelarna. Om vapensamlarnas rätt att föra register slopades först i samband med att ändringen av skjutvapendirektivet träder i kraft, skulle övergångstiden bli kortare.  

När ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds 

Ett ärende som gäller återkallelse av ett tillstånd som berättigar till förvärv eller innehav av ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler ska enligt förslaget inledas, om förutsättningarna för återkallelse av tillstånd enligt 67 § 1 mom. uppfylls, eller det finns grundad anledning att misstänka att förutsättningarna för återkallelse av tillstånd enligt 67 § 2 mom. uppfylls. Ett tillstånd ska enligt förslaget återkallas om tillståndshavaren begär det, om vårdnadshavarna återkallar sitt samtycke till ett tillstånd att inneha ett skjutvapen, en vapendel, patroner eller särskilt farliga projektiler eller om innehavaren av vapentillståndet eller staten återkallar ett samtycke till parallelltillstånd. Ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds också om det vid övervakningen kommer fram uppgifter på basis av vilka det finns grundad anledning att misstänka att förutsättningarna för återkallelse av tillstånd enligt 67 § 2 mom. i skjutvapenlagen uppfylls. En sådan situation kan vara t.ex. att tillståndshavaren misstänks ha gjort sig skyldig till ett våldsbrott, ett jaktbrott, rattfylleri eller ett annat sådant brott där straffet är fängelsestraff, så som ett ekonomiskt brott eller trafikbrott. Också det faktum att man gjort sig skyldig till upprepade brott eller upprepade gånger gripits på grund av berusning kan leda till att ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds. En utveckling av vapenregistersystemet i syfte att effektivisera inledandet av ärenden och säkerställa en enhetlig behandling av tillståndshavarna kan göras t.ex. genom att informationsutbytet med polisens andra system automatiseras. 

Genom bestämmelserna om när ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds kan den nuvarande situationen förtydligas, eftersom det i skjutvapenlagen inte finns några bestämmelser om på vilka grunder ett förfarande för återkallelse av tillstånd kan eller ska inledas. Att ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd inleds medför en skyldighet att fatta beslut om temporärt omhändertagande av vapen. Det föreslås inte att förutsättningarna för återkallelse av tillstånd ändras, utan de bibehålls enligt den gällande skjutvapenlagen.  

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Att göra vapentillståndsförfarandet elektroniskt och att utveckla det elektroniska förfarandet föranleder kostnader, men samtidigt blir förfarandet lättare och behovet av personalresurser vid polisen som behandlar vapentillståndsärenden minskar. Elektroniska tjänster tas i bruk inte bara för vapentillståndsförfarandet utan också för den anmälan om identifieringsuppgifter om ett skjutvapen eller en vapendel som vapennäringsidkare gör till vapenregistersystemet. De behövliga reformerna görs i samband med att polisens vapenregistersystem revideras.  

En förstudie om projektet för utveckling av vapenregistersystemet har färdigställts vid Polisstyrelsen och systemutvecklingsarbete pågår. Genomförandet av projektet konkurrensutsätts i början av 2017. Systemet skapas 2017 - 2018 och tas i bruk i slutet av 2018.  

Projektet för att reformera polisens vapenregistersystem har finansierats med anslag under polisens omkostnadsmoment 26.10.01. Kostnaderna för projektet för att reformera vapenregistersystemet hänförs i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) till avgifterna för tillstånd för förvärv och innehav av skjutvapen. Således föreslås inget tilläggsanslag för reformprojektet under polisens omkostnadsmoment. 

I enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten ska en statlig myndighets prestation motsvara beloppet av de genomsnittliga totala kostnaderna för prestationen. Till den avgift som tas ut för förvärvs- eller innehavstillstånd för skjutvapen räknas alltså personkostnaderna för behandlingen av ärendet, kostnaderna för datasystem och utveckling, kostnaderna för anskaffande av förvärvs- eller innehavstillståndet samt en andel av polisens omkostnader, såsom lokaler. Enligt inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer 2016 (1426/2016) är avgiften för förvärvstillstånd, innehavstillstånd eller privat tillverkningstillstånd för skjutvapen eller vapendelar 79 euro 2017. Inrikesministeriets förordning och prissättningen av polisens prestationer ses över årligen. 

Det bedöms att de förslag som gäller elektroniska tjänster sänker den prestationsavgift som tas ut för vapentillstånd, eftersom förfarandet blir lättare och de genomsnittliga kostnaderna för ärendehantering minskar. Utvecklingen av vapenregistersystemet föranleder däremot extra kostnader. Enligt de preliminära beräkningar som gjorts i projektet för utveckling av vapenregistersystemet uppgår utvecklingskostnaderna 2016–2018 till sammanlagt 3 080 000 euro, medan användningen och förvaltandet av det nuvarande vapenregistersystemet under samma tidsperiod föranleder kostnader på 1 780 000 euro, vilket är ca 780 000 euro per år. Trots den reform av vapentillståndsförfarandet som nu föreslås måste vapenregistersystemet genomgå nödvändiga tekniska uppdateringar till följd av gammal teknik, vilket betyder att kostnaderna för att utveckla systemet inte i sin helhet är kostnader som föranleds av den föreslagna ändringen av skjutvapenlagen. 

Det lättare tillståndsförfarandet och de elektroniska tjänsterna sparar polisens personalresurser med uppskattningsvis ca 5 årsverken per år, alltså med ca 205 000 euro. Uppskattningen grundar sig på erfarenheter av redan genomförda utvecklingsåtgärder gällande elektroniska tjänster vid polisen. Detta minskar ändå inte behovet av anslag under polisens omkostnadsmoment eftersom det är fråga om avgiftsbelagd tillståndsverksamhet och personalkostnaderna har täckts med tillståndsavgifter och inte med polisens budgetanslag. I passärenden levereras det färdiga passet genom en privat serviceproducent. För närvarande utlämnas ca 80 % av de färdiga passförsändelserna av privata serviceproducenter enligt avtal. Ungefär 60 % av passärendena inleds med hjälp av elektroniska tjänster och ca 25 % genom ett s.k. förenklat förfarande. Enligt de resultatmål som inrikesministeriet ställt upp för förvaltningsområdet ska användningsgraden hos de elektroniska tjänsterna 2018 nå upp till 60 % i fråga om de ärenden där elektroniska tjänster är möjliga. År 2015 beviljades för skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar sammanlagt 40 787 förvärvstillstånd och 37 539 innehavstillstånd. Antalet avslag på ansökningar om förvärvs- och innehavstillstånd var i fjol sammanlagt 1 002. Till skjutvapenärenden användes 2015 ca 83 årsverken hos den lokala polisen och ca 15 årsverken vid Polisstyrelsens vapenförvaltning. 

Oavsett den föreslagna ändringen av skjutvapenlagen ska vapenregistersystemet utvecklas tekniskt i samband med att vapentillståndsförfarandet revideras eftersom den teknik som används i den nuvarande plattformen är föråldrad. Användnings- och förvaltningskostnaderna för det nya systemet blir lägre än för det nuvarande, ca 125 000 euro per år.  

I prissättningen av prestationsavgifter iakttas de principer i lagen om grunderna för avgifter till staten enligt vilka man i prissättningen ska beakta de direkta och indirekta kostnaderna för prestationen. För ärenden som inletts elektroniskt tar polisen för närvarande ut ett lägre pris för pass och identitetskort än för ärenden som inletts genom ett personligt besök i enlighet med inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer, eftersom personalkostnaderna blir lägre för ärenden som inletts elektroniskt än för ärenden som inletts genom ett personligt besök.  

De paragrafer som gäller vapensamlares rätt att föra register över skjutvapen och vapendelar ska enligt förslaget slopas i skjutvapenlagen. Enligt förslaget ska vapensamlare ansöka om innehavstillstånd, alltså vapentillstånd, också för de skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar som ingår i deras samlingsplan eller, om rätten att förvärva vapendelar har baserat sig på att vapensamlaren med stöd av skjutvapenlagen haft rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar, ska vapensamlaren göra en anmälan enligt 70 § i skjutvapenlagen om dessa vapendelar och på begäran visa upp dem för polisen.  

Det finns ca 1 500 vapensamlare och för närvarande har 350 vapensamlare av Polisstyrelsen beviljats rätt att föra register över skjutvapen. En samlare har i genomsnitt 54 skjutvapen. Det föreslås att vapensamlare ges en övergångsperiod på ett år från ikraftträdandet av lagändringen att ansöka om tillstånd för de skjutvapen och vapendelar som de innehar. Ansökan om vapentillstånd för skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar som förvärvats före lagens ikraftträdande föranleder inga kostnader för vapensamlare, eftersom det föreslås att tillståndsansökningarna behandlas avgiftsfritt på polisinrättningen. Avgiftsfriheten kräver en ändring av den förordning som gäller polisens avgiftsbelagda prestationer. Av vapensamlare har det i tiderna tagits ut en avgift för ansökan om förvärvstillstånd för de skjutvapen de innehar, så i fråga om dessa vapen är det orimligt att ta ut en ny avgift.  

Vapensamlare har med stöd av den gällande skjutvapenlagen haft rätt att utan förvärvstillstånd förvärva vapendelar, om samlaren haft rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar. I skjutvapenlagen föreskrivs om undantag från tillståndsplikten för förvärv och innehav av sådana vapendelar för vilka förvärvaren eller innehavaren har rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande vapendelar och det undantaget gäller även andra än vapensamlare. Samlare har emellertid inte enligt den gällande lagen behövt anmäla vapendelar eller visa upp dem för polisen, och av dem har för detta inte heller tagits ut en avgift, som enligt inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer för närvarande är 25 euro. För att uppgifter om alla vapendelar som vapensamlare innehar ska fås in i polisens vapenregistersystem, tas det enligt förslaget inte ut någon avgift för anmälan och uppvisande av dessa vapendelar under en övergångsperiod. Avgiftsfriheten utgör också ett incitament för att iaktta de nya tillstånds- och anmälningsskyldigheterna.  

Däremot tas det för skjutvapen och vapendelar som förvärvats efter lagens ikraftträdande av vapensamlare ut en avgift för ansökan om vapentillstånd och för anmälan. Enligt inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer är avgiften för förvärvstillstånd eller privat tillverkningstillstånd för vapen och vapendelar som antecknas i registret 28 euro år 2017, vilket är avsevärt lägre än avgiften för ett vanligt förvärvs- och innehavstillstånd, 79 euro. Från avgiften för förvärvstillstånd för vapen och vapendelar som antecknas i registret har avräknats de kostnader som föranleds av förfarandet i innehavstillståndsskedet, såsom tillståndskort och uppvisande av vapen. Priset på tillstånd har emellertid inte motsvarat de kostnader polisens tillståndsförvaltning föranleds, utan har varit lägre än dem. Genom ändringen försvinner den särställning som samlare som beviljats rätt att föra register haft jämfört med andra som söker vapentillstånd. Ändringen föranleder behov att göra ändringar i inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer. 

Förslaget har ekonomiska konsekvenser för de kostnader som polisen föranleds av vapentillstånden och för de avgifter som tas ut av kunderna och för intäkterna av de tillstånd som polisen beviljar. I och med att tillståndsförfarandet görs elektroniskt är även vapentillståndskortet elektroniskt i framtiden, men på begäran får tillståndshavaren ett tillståndskort. Det är sannolikt att fler tillståndshavare väljer ett elektroniskt tillstånd i stället för tillståndskort, varvid tillverkningen av kort minskar. Om man väljer att inte begära ett fysiskt kort, är priset på tillståndet sannolikt lägre än om man begär ett kort. Storleken på prestationsavgiften kan dock beräknas mer exakt först närmare ikraftträdandet av ändringarna eller först efter det att de genomförts. De elektroniska tjänsterna minskar den kundbetjäning som behövs för en enskild tillståndsprocess med mellan 15 och 30 minuter. Ett förenklat förfarande t.ex. i form av riktade intervjuer och slopade lämplighetstest förkortar den avgiftsbelagda arbetstiden per tillstånd. Det nya tillståndsförfarandet omfattar i stället flera steg i fråga om vilka polisinrättningen enligt egen prövning kan avvika från det sedvanliga förfarandet. Polisen kan fortfarande begära att tillståndssökanden kommer på intervju och att han eller hon visar upp vapnet, även om dessa steg inte ingår i förfarandet för alla sökande. Detta innebär att man vid beredningen av och tillståndsprövningen i ett enskilt tillståndsärende använder mer tid än tidigare till att utreda om sökanden lämpar sig för ett förenklat förfarande eller om det finns anledning att begära att sökanden kommer på personligt besök eller t.ex. visar upp det förvärvade vapnet. 

Utvecklingen och anskaffningen av det datasystem som används för vapentillståndsärenden pågår ännu, så kostnaderna kan inte anges till alla delar. När systemet är klart och de elektroniska tjänsterna har tagits i bruk beror den tid som sparas in vid kundbetjäningen på i hur hög grad de elektroniska tjänsterna utnyttjas. Utnyttjandet kan antas öka över tid i och med att elektroniska tjänster anses vara det mest naturliga sättet att sköta ärenden över lag. De kostnader för systemförvaltning som uppstår efter systemutveckling, anskaffning och införande av datasystemet kan överföras på tillståndsavgifterna, vilket i sin tur leder till ett tryck på att höja priserna. Dessutom kan det bedömas att den förenklade processen i synnerhet i fråga om det slopade lämplighetstestet och riktade intervjuförfarandet kan visa på ett uppdämt behov av vapentillstånd, vilket åtminstone temporärt kan öka antalet tillståndsansökningar och således öka arbetsmängden som helhet. 

Lagändringarnas och de elektroniska tjänsternas inverkan på tillståndspriserna kan bedömas mera detaljerat när det finns empirisk kunskap om dem, vilket är tidigast i slutet av 2018. Före detta kan man i prissättningen endast beakta faktorer man vet med säkerhet, t.ex. att en person som endast vill ha ett elektroniskt tillstånd kan få det till ett lägre pris än anskaffningspriset för ett plastkort.  

Under polisens omkostnadsmoment 26.10.01 föreslås inget tilläggsanslag till följd av detta förslag. 

3.2  Konsekvenser för myndigheterna

Att vapennäringsidkare till vapenregistersystemet ska anmäla identifieringsuppgifter om skjutvapen och vapendelar som importerats, tillverkats eller modifierats eller som förvaras eller repareras under en längre tid betyder att tillsynsmyndigheten har uppgifter om skjutvapen och vapendelar som finns i landet redan innan de överlåts och registreras i ett vapentillstånd. Den föreslagna reformen möjliggör en bättre kontroll av uppgifter om ett vapens livscykel och gör därigenom myndighetens tillsynsuppgift lättare samtidigt som säkerheten i fråga om hanteringen av vapen förbättras.  

Ibruktagandet av elektroniska tjänster har konsekvenser för myndigheternas handlingssätt och behandling av ärenden. Under vissa förutsättningar behövs inga personliga besök alls i samband med det elektroniska ansökningsförfarandet, och därigenom faller en del av de arbetsmoment som polisen nu utför bort. Inom polisens tillståndsförvaltning ska man dock se till att kunderna även i fortsättningen har möjlighet att besöka polisinrättningarna personligen, eftersom alla sökande inte har möjlighet, kunnande eller intresse att sköta ärenden elektroniskt.  

De föreslagna reformerna av vapentillståndsförfarandet gör tillståndsförfarandet snabbare. Ibruktagandet av elektroniska tjänster liksom också begränsningen av skyldighetan att visa upp vapen och slopandet av lämplighetstestet minskar de personliga besöken. Ett vapen ska för närvarande visas upp för polisen i samband med förvärvet och vanligen också i samband med ansökan om parallelltillstånd och i vissa fall även i samband med ansökan om vapenpass. Sådana uppvisanden görs ca 30 000 gånger om året. Det är svårt att göra en exakt uppskattning av hur mycket uppvisandet av vapen minskar. När uppvisande av vapen som förvärvats av en vapennäringsidkare enligt skjutvapenlagen är undantaget och inte regeln, kan det dock bedömas att uppvisandet minskar avsevärt.  

Ansökningar som inletts elektroniskt kan också arkiveras elektroniskt, vilket är snabbare än arkiveringen av pappersdokument. Arkiveringen av pappersdokument kräver fysiskt lagringsutrymme till skillnad från den elektroniska arkiveringen.  

Behandlingen av vapentillståndsärenden kräver mindre tid av personalen vid polisinrättningarna i och med att tillståndsförfarandet förenklas och behovet av personliga besök minskar. Vid polisen används 119 årsverken till skjutvapenärenden. En mindre del av tjänstemännens arbetstid går åt till behandling av tillståndsärenden när vapenregistersystemet blir elektroniskt i fråga om både kundbetjäning och arkivering. Den personalresurs som sparas in vid polisen uppskattas till 5 årsverken när alla de föreslagna reformerna har genomförts.  

Ett snabbare och mer flexibelt tillståndsförfarande kan uppmuntra till fler ansökningar om vapentillstånd. Eftersom förutsättningarna för beviljande av tillstånd förblir oförändrade är det osannolikt att ett smidigare tillståndsförfarande leder till en betydande ökning av tillståndsansökningar.  

Slopandet av kravet på att ärenden ska skötas på hemorten innebär att ansökan om vapentillstånd kan inledas på vilken polisinrättning som helst. I praktiken kan sökanden vilja lämna in ansökan t.ex. på polisinrättningen på den ort där sökanden arbetar eller t.ex. har sin sommarstuga. Sökanden har emellertid inte rätt att välja vilken polisinrättning som avgör ansökan, utan ansökan kan t.ex. till följd av en anhopning av ärenden riktas till en annan polisinrättning. Slopandet av kravet på att ärenden ska skötas på hemorten kan leda till att fler ansökningar lämnas in på polisinrättningarna i huvudstadsregionen, eftersom många som bor i kranskommunerna pendlar till sitt arbete i huvudstadsregionen. Möjligheten att inleda sitt ansökningsärende elektroniskt minskar däremot antalet ansökningar som inleds genom ett personligt besök på en polisinrättning.  

Slopandet av lämplighetstestet sparar på polisens resurser, eftersom tester inte längre behöver ordnas. I det föreslagna vapentillståndsförfarandet riktas övervakningen av tillstånd i allt högre grad till riskgrupper, vilket gör förfarandet smidigare och snabbare för vanliga hobbyskyttar. Säkerheten i fråga om hanteringen av vapen kan antas bli bättre, eftersom polisens resurser tydligare kan riktas till övervakning av riskgrupper.  

Det faktum att en vapensamlare nu blir tvungen att ansöka om vapentillstånd också för skjutvapen och vapendelar som omfattas av samlingsplanen eller att under vissa förutsättningar göra en anmälan till polisen om förvärvade vapendelar gör tillståndsmyndighetens uppgift lättare och minskar risken för missbruk. Enligt förslaget ges vapensamlare en övergångsperiod för att ansöka om vapentillstånd för de skjutvapen, effektiva luftvapen och vapendelar för vilka samlarna vid ikraftträdandet av lagen inte har ett tillstånd som berättigar till innehav och att till polisen anmäla de vapendelar som samlaren innehar med stöd av en rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar.  

Slopandet av rätten att föra register leder till en ökning av de ansökningar om vapentillstånd som lämnas in av vapensamlare under övergångsperioden, vilket bidrar till att öka arbetsmängden vid polisinrättningarna. Till följd av de föreslagna reformerna kommer antalet anmälningar om vapendelar och antalet uppvisanden av vapendelar som sker på tillståndsmyndighetens begäran att öka.  

Antalet vapensamlare som av Polisstyrelsen på ansökan beviljats rätt att föra register över skjutvapen är för närvarande ca 350 och varje samlare med denna rätt innehar flera vapen som finns i registret och för vilka samlaren saknar tillstånd som berättigar till innehav. När det gäller vapendelar som innehas av samlare är det svårt att bedöma hur stora mängder vapendelar som för närvarande finns införda i register eller som inte finns antecknade över huvud taget, eftersom samlarna i stället för att ansöka om förvärvs- och innehavstillstånd har kunnat föra in vapendelarna i sitt register eller, om samlaren haft rätt att inneha ett skjutvapen som består av motsvarande delar, har register inte behövt föras eller tillstånd ansökas. Det finns totalt omkring 1 500 vapensamlare.  

I propositionen föreslås det att bestämmelser om när ett ärende som gäller återkallelse av tillstånd ska inledas tas in i skjutvapenlagen. Ändringen förtydligar i vilka situationer en återkallelse av tillstånd ska inledas och polisen ska fatta beslut om temporärt omhändertagande av vapen och gör det därigenom lättare att avgöra i hurdana situationer en återkallelse ska inledas.  

3.3  Samhälleliga konsekvenser

Genom ändringarna görs vapentillståndsförfarandet avsevärt smidigare och genomförs regeringsprogrammets mål om att minska den administrativa bördan. Vapentillståndsförfarandet blir efter ändringarna mycket mer flexibelt än för närvarande, eftersom tillstånd i vissa fall helt och hållet kan ansökas elektroniskt. Behovet av personliga besök minskar avsevärt också i och med att lämplighetstesterna slopas och skyldigheten att visa upp vapen begränsas. 

Riskerna i anknytning till elektroniska tjänster har bedömts i samband med planeringen och genomförandet av ändringarna i passförfarandet. Hittills har man inte upptäckt några särskilda problem eller något missbruk. Man har kunnat försäkra sig om förfarandets tillförlitlighet och säkerhet bl.a. genom att myndigheterna fått anvisningar och utbildning samt genom fortlöpande övervakning av eventuella störningssituationer.  

Ett snabbare och mer flexibelt tillståndsförfarande kan uppmuntra till fler ansökningar om vapentillstånd. Antalet tillståndsansökningar har faktiskt minskat under de senaste åren. Antalet personer som har skjutvapen och jakt som hobby har minskat bl.a. eftersom det inte har kommit till nya utövare av hobbyerna i takt med att äldre utövare lagt av. Om antalet tillståndsansökningar ökar beror det mest sannolikt på att personer som sedan gammalt har innehavstillstånd förvärvar fler vapen. Det är emellertid osannolikt att ett smidigare och elektroniskt tillståndsförfarande i sig leder till att antalet tillståndsansökningar ökar betydligt, eftersom förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte ändras och det vapen som förvärvas ska lämpa sig väl för användningssyftet. De föreslagna ändringarna bidrar inte till att göra det lättare att få vapentillstånd, även om förfarandet blir smidigare och snabbare.  

Det att vapensamlare enligt förslaget ska ansöka om vapentillstånd för vapen och vapendelar och att under vissa förutsättningar göra en anmälan om vapendelar som de innehar kan leda till att samlandet minskar. Enligt gällande lagstiftning har samlare varit skyldiga att ansöka om förvärvstillstånd för vapen som ingår i deras samlingsplan, så följaktligen är kravet på att ansöka om vapentillstånd inte en så stor förändring när det gäller vapen. Förändringen är större när det gäller vapendelar. I fråga om dem har vapensamlare antingen kunnat föra register eller ansöka om tillstånd och under vissa förutsättningar har samlarna inte ens behövt föra register eller ansöka om innehavstillstånd eller behövt göra en anmälan till polisen. Kostnaderna för anskaffning av vapen, effektiva luftvapen och vapendelar kommer i och med reformen sannolikt att öka för de samlare som har fört register i stället för att ansöka om innehavstillstånd. Reformen innebär ett behov att göra ändringar i inrikesministeriets förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer. Den föreslagna ändringen har konsekvenser för brottsbekämpningen, eftersom de vapen och vapendelar som innehas av samlare efter ändringen på ett mer täckande sätt än tidigare kommer att finnas i polisens kännedom och under polisens övervakning.  

3.4  Konsekvenser för miljön

I propositionen föreslås det att tillståndsförfarandet görs elektroniskt, vilket innebär att även vapentillståndskortet i framtiden är elektroniskt, men på begäran får tillståndshavaren dock ett tillståndskort. Det är sannolikt att många tillståndshavare väljer ett elektroniskt tillstånd i stället för tillståndskort, varvid tillverkningen av kort minskar. Då antalet kort som tillverkas minskar, minskar också energianvändningen och råvaruförbrukningen i anslutning till tillverkningen av kort. Samtidigt minskar mängden avfall av kort vars giltighetstid har gått ut. 

I propositionen föreslås det att kravet på att tillstånd om förvärv och innehav av vapen och vapendelar ska ansökas personligen vid polisinrättningen slopas. I fortsättningen kan ansökan lämnas in genom ett personligt besök på polisinrättningen men också med hjälp av elektroniska tjänster eller t.ex. genom att ansökan lämnas in till polisinrättningen via e-post eller post. Lämplighetstestet slopas och skyldigheten att visa upp vapen begränsas till vissa fall i stället för att alla förvärvade vapen ska visas upp. Förslagen innebär att behovet av personliga besök på polisinrättningen minskar, vilket bidrar till att minska trafiken till polisinrättningar i vapentillståndsärenden.  

3.5  Konsekvenser för företagen

År 2015 fanns det sammanlagt 890 näringstillstånd i vapenbranschen i Finland. Av innehavarna av näringstillstånd var antalet företag med FO-nummer 468 och resten, sammanlagt 16, var andra näringsidkare. Det fanns 397 näringstillstånd i vapenbranschen, 149 tillstånd för tillverkning och 168 tillstånd för reparation och modifiering. År 2015 fanns det sammanlagt 13 skjutbanetillstånd, 92 utbildningstillstånd och 71 tillstånd för handel med patroner. Det finns inga statistiska uppgifter om vapennäringsidkarnas genomsnittliga försäljningsvolym. Försäljningsvolymen är enligt polisens uppgifter ändå rätt liten, i genomsnitt högst ett tiotal vapen per vecka.  

För vapennäringsidkare kan skyldigheten att anmäla identifieringsuppgifter om skjutvapen och vapendelar till vapenregistersystemet föranleda kostnader, om vapennäringsidkaren inte sedan tidigare har en dator och behövliga program. Vapennäringsidkare är dock enligt den gällande skjutvapenlagen skyldiga att föra register i princip över samma uppgifter som vapennäringsidkare i framtiden enligt förslaget ska göra en elektronisk anmälan om till polisens vapenregistersystem.  

I praktiken föranleds vapennäringsidkare extra arbete för anmälningsskyldigheten under den tid man inför de elektroniska tjänsterna i polisens vapenregistersystem och identifieringsuppgifterna och patronförråden första gången ska anmälas till polisens vapenregistersystem. Eftersom projektet med att reformera vapenregistersystemet pågår, är det för tillfället omöjligt att bedöma hur mycket tid som går åt till att göra den i 25 § föreslagna anmälan om identifieringsuppgifterna om ett enskilt föremål till vapenregistersystemet. Avsikten är emellertid att det nya systemet ska vara så enkelt och tydligt för användaren som möjligt och att det ska vara snabbt och lätt att mata in uppgifterna. Polisstyrelsen utreder i samband med reformen av vapenregistersystemet möjligheten att göra elektroniska massöverföringar av de uppgifter som finns i vapennäringsidkarnas register innan de elektroniska tjänsterna tas i bruk i december 2018 för att på det sättet minimera arbetsmängden för vapennäringsidkarna. En sådan massöverföring kan t.ex. göras så att vapennäringsidkaren skickar registret till polisen i elektronisk form, varifrån uppgifterna förs in i polisens vapenregistersystem.  

En elektronisk anmälan till vapenregistersystemet och elektroniska register förenklar i praktiken speciellt återförsäljarnas arbete, eftersom en anmälan om överlåtelse efter det att identifieringsuppgifterna en gång har matats in i vapenregistersystemet är mycket enkel då uppgifterna bara överförs till förvärvarens vapentillstånd. En elektronisk anmälan undanröjer behovet att göra samma anteckning om identifieringsuppgifter flera gånger.  

För privata och kommunala museer som har fört register över vapen, vapendelar och effektiva luftvapen de förvärvat leder förslaget till att den administrativa bördan ökar något i och med att museerna blir tvungna att ansöka om vapentillstånd för dessa vapen. Enligt förslaget ska det för ansökan om vapentillstånd ges en övergångsperiod på ett år under vilken tid man avgiftsfritt kan ansöka om tillstånd för vapen, vapendelar och effektiva luftvapen som förvärvats före lagändringen. För de museer som tidigare utnyttjat rätten att föra register blir ansökan om vapentillstånd dyrare i fortsättningen eftersom förvärvstillstånd för vapensamlare för närvarande har varit förmånligare för samlare som för register än ett vanligt förvärvs- och innehavstillstånd, och museerna har under vissa förutsättningar inte behövt ansöka om tillstånd för innehav eller göra en i skjutvapenlagen avsedd anmälan om vapendelar som de förvärvat.  

I och med det elektroniska tillståndsförfarandet införs vid sidan av tillståndskort ett elektroniskt tillståndskort. Om allt fler tillståndshavare väljer elektroniskt tillstånd framför tillståndskort, kommer antalet kort som beställs av korttillverkaren att minska, vilket minskar korttillverkarens inkomster för kortbeställningar.  

4.1  Beredningsskeden och beredningsmaterial

Inrikesministeriet tillsatte i januari 2011 ett projekt för att bereda en strategi för polisens tillståndsförvaltning. Ett syfte med projektet var att utarbeta en heltäckande strategi för polisens tillståndsförvaltning i vilken utvecklingen när det gäller de viktigaste tillståndsärenden som hör till polisens behörighet och deras betydelse för polisens uppgifter 2020 beskrivs. Ett syfte med projektet var också att samordna personalresurserna inom polisens tillståndsförvaltning, sätten att producera tjänster inom förvaltningen och volymerna av tillståndsärendena och övervakningen av tillstånd. I detta syfte utvärderades inom ramen för projektet bl.a. elektroniska tjänster som ett sätt att producera tjänster samt övrig utveckling av tillståndsförvaltningen t.ex. med tanke på strategier gällande kundservice, personal, verksamhetsställen och informationsförvaltning. Strategin för polisens tillståndsförvaltning (Inrikesministeriets publikationer 7/2012) utarbetades tillsammans med Polisstyrelsen. 

I mars 2014 tillsatte Polisstyrelsen en arbetsgrupp för att se över och utveckla kvaliteten och smidigheten i ärenden som gäller tillstånd för skjutvapen, särskilt när det gäller den totala behandlingstiden för tillståndsärenden och den process som sker via kundgränssnittet. Arbetsgruppen ansåg i sin rapport i december 2014 att skjutvapenlagen kräver en totalreform eller åtminstone en total översyn av vapentillståndsförfarandet. Arbetsgruppen föreslog särskilt att lämplighetstestet slopas, att expertservice endast ges på tidsbeställning, att elektroniska tjänster införs och att kravet på att sköta ärenden på boningsorten slopas.  

Polisstyrelsen tillsatte i april 2015 en arbetsgrupp för att se över behovet att utveckla vapentillståndsförfarandet och att skapa en målbild för tillståndsförfarandet. Arbetsgruppen lämnade sin utredning till inrikesministeriet i maj 2015. Arbetsgruppen föreslog att möjligheten att inleda ärenden elektroniskt tas i bruk, att elektroniska tjänster införs och att kravet på att ärenden ska skötas på hemorten, lämplighetstestet och skjutvapentillståndets specificering enligt vapen slopas. Arbetsgruppen föreslog att skjutvapen ska införas i register redan innan innehavstillstånd meddelas för dem. I utredningen konstateras att säkerheten i fråga om vapen dock inte får försämras i och med reformerna. 

Inrikesministeriet ordnade ett samråd om revideringen av vapentillståndsförfarandena den 26 november 2015. Vid samrådet presenterades de planerade ändringsförslagen och hördes intressentgrupper och centrala organisationer inom vapenbranschen. Vid samrådet understödde företrädarna för organisationerna inom vapenbranschen en reform av vapentillståndsförfarandet. En del organisationer önskade delta i arbetet med reformen.  

Inrikesministeriet tillsatte den 3 december 2015 ett projekt för att revidera förfarandet för skjutvapentillstånd. Projektets ledningsgrupp utgjordes av ledningsgruppen för inrikesministeriets polisavdelning. Uppgiften var att bereda en reform av den lagstiftning som gäller vapentillståndsförfarandet i form av en regeringsproposition. Avsikten var att under projektets gång utreda och presentera motiverade förslag i synnerhet till ibruktagande av elektroniska tjänster, minskande av personliga besök, slopande av kravet på att ärenden ska skötas på hemorten, begränsning av uppvisandet av vapen, ersättande av lämplighetstest med effektiviserad övervakning och förfarandet för återkallelse av vapentillstånd.  

Projektet har hört organisationer som företräder vapennäringsidkare, organisationer för vapenintresserade och andra intressentgrupper. Vapenorganisationerna inbjöds till ett möte den 8 juni 2016 där de reformförslag som tagits fram i projektet presenterades. Företrädarna för organisationerna förhöll sig i huvudsak positivt till ändringsförslagen och det var närmast förslaget om ändring av vapensamlares rätt att föra register som väckte kritik. En del av företrädarna för organisationerna ville att ett slitet, använt vapen ska kunna bytas ut mot ett likadant, nytt vapen, t.ex. med hjälp av ett anmälningsförfarande.  

4.2  Remissyttranden och hur de har beaktats

Utkastet till regeringsproposition sändes för utlåtande den 30 juni 2016 och yttrande begärdes av 37 remissinstanser. Yttrande gavs av 32 remissinstanser och de var följande: Ampumaharrastusfoorumi, Asealan Elinkeinonharjoittajat ry, Asehistoriallinen Yhdistys Arma Polaris Oulu ry, Asehistorian Liitto ry, Asekauppiaiden Liitto ry, riksdagens biträdande justitieombudsman, Firearms United Finland, jord- och skogsbruksministeriet, Försvarsgillenas förbund rf, Försvarsutbildningsföreningen, Forststyrelsen, NRA Kansallinen kivääriyhdistys ry, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, Polisstyrelsen, försvarsministeriet, Reserviläisliitto - Reservin Aliupseerien Liitto - Reservistförbundet - Reservunderofficersförbundet ry, Reserviläisurheiluliitto ry, social- och hälsovårdsministeriet, Krigsmuseet, Suomen Ampumahiihtoliitto ry, Suomen Ampumaurheiluliitto ry, Suomen Asehistoriallinen Seura ry, Suomen Metsästäjäliitto - Finlands Jägarförbund ry, Finlands museiförbund rf, Suomen Rauhanliitto - Finlands Fredsförbund ry, Finlands Fredsbevararförbund rf, Suomen Reserviupseeriliitto - Finlands Reservofficersförbund ry, Finlands viltcentral, De Hundras Kommitté i Finland rf, Tullen samt arbets- och näringsministeriet.  

Gränsbevakningsväsendet, Institutet för hälsa och välfärd, utrikesministeriet, justitiekanslern i statsrådet och miljöministeriet hade inget att påpeka eller kommentera om utkastet.  

Rent allmänt ansågs de ändringar som föreslogs i utkastet till regeringsproposition i regel vara goda och värda att understöda. Övergången från tvåstegsförfarandet för tillstånd som berättigar till förvärv och innehav till ett vapentillståndsförfarande, ibruktagande av elektroniska tjänster, slopandet av skyldigheten att sköta ärenden på hemorten och lämplighetstest samt begränsningen av skyldigheten att visa upp vapen ansågs vara positiva förändringar jämfört med förfarandet enligt den gällande skjutvapenlagen.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman ansåg att det i motiveringen till propositionen inte anges, om det är möjligt att utveckla och förbättra lämplighetstestets användbarhet. Finlands Fredsförbund och De Hundras Kommitté i Finland ansåg att lämplighetstestet inte ska slopas. När det gäller förslaget om att slopa lämplighetstestet har propositionen preciserats när det gäller orsakerna till att det inte är ändamålsenligt att utveckla testet.  

I flera av vapenorganisationernas remissyttranden framfördes önskemål om en övergång till ett system med vapenkonto där ett enda tillstånd berättigar till förvärv och innehav av flera vapen. Flera vapenorganisationer önskade införa ett förfarande där ett gammalt vapen kan bytas ut mot ett nytt t.ex. med hjälp av ett lätt anmälningsförfarande, utan en ansökan om vapentillstånd. Vid beredningen av propositionen har det tillståndsförfarande där förutsättningarna för beviljande av tillstånd kontrolleras i samband med varje vapen som förvärvas ansetts vara det bästa.  

Utkastet till proposition innehåller ett förslag till begränsning av skyldigheten att visa upp vapen. Enligt det omfattas i regel inte heller ett skjutvapen, en vapendel och ett effektivt luftvapen som överförts genom överlåtelse mellan privatpersoner av skyldigheten, om överlåtarens tillstånd som berättigar till innehav har beviljats 2000 eller senare. De ändringsförslag som gäller en begränsning av skyldigheten att visa upp vapen understöddes av andra remissinstanser än fredsorganisationerna, som ansåg att skyldigheten att visa upp vapen eller vapendelar visserligen kan anses som onödig reglering, men att den ändå är ett sätt att övervaka vapentillståndet och i synnerhet att ett lagligen förvärvat vapen inte har modifierats. I den fortsatta beredningen har det ansetts att den föreslagna begränsningen av skyldigheten att visa upp vapen minskar onödiga besök och att säkerheten i fråga om hanteringen av vapen inte äventyras till följd av begränsningen eftersom polisen alltid kan begära att ett vapen visas upp.  

I många remissyttranden ansågs det att rätten för vapensamlare att föra register över sina vapen och vapendelar bör hållas kvar i skjutvapenlagstiftningen. Undervisnings- och kulturministeriet föreslog att det bör övervägas om museer i framtiden endast omfattas av anmälningsskyldighet för skjutvapen eller vapendelar som förvärvas till museets samling. I och med att förhandlingarna om ändringen av skjutvapendirektivet framskrider är det i praktiken uppenbart att vapensamlare börjar omfattas av direktivets tillämpningsområde, varvid förandet av register frångås. Om rätten för vapensamlare att föra register inte slopas i enlighet med propositionen, blir frågan aktuell igen när ändringen av skjutvapendirektivet införlivas i den nationella lagstiftningen. Tiden för införlivande i den nationella lagstiftningen är enligt det utkast till ändring av skjutvapendirektivet som går till röstning i Europaparlamentet 15 månader. Den övergångsperiod på ett år som föreslås i propositionen för vapensamlare att sköta tillstånds- och anmälningsärenden gällande vapen och vapendelar är inte möjlig, om ändringen görs först i samband med genomförandet av direktivet. Även i övrigt är tanken med propositionen att frångå det nuvarande tvåstegsförfarandet för förvärv och innehav och att övergå till ett smidigare och enklare vapentillståndsförfarande. I samband med den fortsatta beredningen ansågs det att också övergången till ett nytt vapentillståndsförfarande talar för att det i skjutvapenlagen inte ska kvarstå ett separat tillståndsförfarande för en viss grupp.  

Polisstyrelsen, Finlands Fredsförbund och De Hundras Kommitté i Finland ansåg i sina remissyttranden att den föreslagna tidsfristen på två år för rätten att förvärva ett vapen är alltför lång. Polisstyrelsen föreslog att förvärvsrätt i regel beviljas för ett år, men att förvärvsrätten av särskilda skäl kan beviljas för två år. Ett särskilt skäl kan t.ex. vara att det tar lång tid att tillverka vapnet eller beställa det utomlands ifrån eller att den vapenmodell som förvärvas är exceptionellt ovanlig. Propositionen har efter remissen ändrats så att huvudregeln är att förvärvsrätt beviljas för högst ett år och av särskilda skäl för högst två år.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman ansåg att det är motiverat att det i lagen föreskrivs om kriterierna för inledande av prövning av återkallelse av vapentillstånd. I yttrandena konstaterades det att det samtidigt ska bedömas om det är motiverat alltid göra ett temporärt omhändertagande om en återkallelse av tillståndet har inletts. Om praxis i fråga om lagens tillämpning verkar innebära att påföljden är en varning, så kan man ha en motivering också för att temporärt omhändertagande inte behövs. Vid beredningen av propositionen har det ansetts att den myndighet som verkställer återkallelsen ännu inte i samband med att återkallelsen inleds kan veta om påföljden blir varning. För att säkerställa säkerheten i fråga om hanteringen av vapen är det viktigt att temporärt omhändertagande görs efter det att ärendet om återkallelse har inletts.  

Riksdagens biträdande justitieombudsman ansåg att det i situationer där polisen i icke-brådskande fall omhändertagit skjutvapen i utrymmen som omfattas av hemfriden har förekommit flertydighet och att det inom polisförvaltningen rått oklarhet om vad polisens befogenheter grundar sig på. Eftersom det är fråga om åtgärder som påverkar den i grundlagen skyddade hemfriden är det enligt riksdagens biträdande justitieombudsmans åsikt motiverat att precisera lagstiftningen till denna del. Enligt yttrandet kan denna precisering göras genom att det föreskrivs att polisen har rätt att för temporärt omhändertagande få tillträde till ett utrymme eller en annan plats som omfattas av hemfrid eller offentlig frid eller till en annan plats som allmänheten inte har tillträde till. I den fortsatta beredningen har i propositionen tagits in ett förslag till ändring av polislagen som gäller temporärt omhändertagande.  

Några organisationer anförde i sina yttranden kritik mot att man i propositionen vill utvidga förutsättningarna för återkallelse av tillstånd. I propositionen har det emellertid inte föreslagits ändringar i förutsättningarna för återkallelse av tillstånd, utan de förblir oförändrade. 

När det gäller skyldigheten för vapennäringsidkare att göra anmälningar till vapenregistersystemet ansåg några vapenorganisationer att en kriminalisering av försummelsen att göra anmälan inte kan träda i kraft förrän tidigast efter en övergångsperiod på ett år från det att de blivit anmälningsskyldiga. Förslaget innebär i praktiken att vapennäringsidkare inte har något straffrättsligt ansvar för de uppgifter som de anmält till vapenregistersystemet under övergångsperioden, och förslaget beaktades inte i den fortsatta beredningen av propositionen.  

Polisstyrelsen ansåg att man vid den fortsatta beredningen av propositionen borde utreda om skyldigheten för vapennäringsidkare att föra register längre är nödvändig när uppgifterna förs in i vapenregistersystemet. Också justitieministeriet ansåg att det finns anledning att överväga förslagets ändamålsenlighet. Vidare ansåg justitieministeriet att kriminaliseringen gällande vapennäringsidkares anmälningsskyldighet i utkastet till proposition överlappar kriminaliseringen gällande deras skyldighet att föra register. I den fortsatta beredningen ansågs det att man frångår vapennäringsidkares skyldighet att föra register, och de uppgifter som ska anmälas till vapenregistersystemet har i propositionen ändrats så att de omfattar alla de uppgifter som vapennäringsidkare tidigare varit skyldiga att registerföra.  

Justitieministeriet ansåg att näringsidkare bör ha möjlighet att uppfylla skyldigheten att anmäla identifieringsuppgifter om vapen och vapendelar också t.ex. genom personliga besök på polisens verksamhetsställe. I den fortsatta beredningen av propositionen ansågs det emellertid att det är smidigare att vapennäringsidkarna gör anmälningarna elektroniskt. Genom ändringen av kommissionens skjutvapendirektiv blir näringsidkare skyldiga att utan onödiga dröjsmål rapportera sina affärer till tillståndsmyndigheten och myndigheten ska säkerställa att det finns en elektronisk förbindelse för rapporteringen. 

Justitieministeriet konstaterade i sitt utlåtande att det enligt motiveringen ska användas stark autentisering vid elektronisk anmälan om uppgifter till polisens vapenregistersystem. Ministeriet ansåg att det med beaktande av 80 § i grundlagen ska föreskrivas i lag om skyldigheten att använda den teknik som krävs för stark autentisering och att man i den fortsatta beredningen ska klargöra de föreslagna bestämmelsernas förhållande till lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009). Propositionen har i den fortsatta beredningen preciserats i enlighet med justitieministeriets kommentarer.  

Under remissrundan var förslaget om skyldigheten för vapennäringsidkare att göra anmälningar till vapenregistersystemet förenat med en tidsfrist på 30 dagar inom vilken anmälan skulle göras. I den fortsatta beredningen har det ansetts att denna tid är onödigt lång. Enligt skjutvapendirektivet kommer näringsidkare att bli skyldiga att utan onödiga dröjsmål rapportera transaktioner till myndigheten. I den fortsatta beredningen har tidsfristen för anmälan till vapenregistersystemet ändrats så att den enligt propositionen är 10 dagar.  

Försvarsministeriet konstaterade i sitt yttrande att det bör beaktas att den elektroniska anmälningsskyldighet som avses i 25 § i skjutvapenlagen inte ska gälla försvarsmaktens vapen, även om de har lagrats hos vapennäringsidkare för återförsäljning. Skjutvapenlagen tillämpas inte på försvarsmaktens vapen. Vapennäringsidkare ska emellertid i samband med överlåtelse av försvarsmaktens vapen meddela identifieringsuppgifter om dessa vapen till polisens vapenregistersystem och i samband med överlåtelsen anteckna uppgifterna i vapentillståndshavarens tillstånd i vapenregistersystemet.  

Forststyrelsen konstaterade att den bestämmelse i skjutvapenlagen som gäller övervakning bör förtydligas så att också Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakare övervakar efterlevnaden av lagen. Jakt- och fiskeövervakarna utför i nuläget största delen av övervakningen av jaktvapen. Förslaget har inkluderats i propositionen i den fortsatta beredningen.  

Några organisationer föreslog att det för påvisande av aktivt utövande av hobbyskytte ska räcka med ett års regelbundet utövande och att värnplikten i sin helhet ska tillgodoräknas i tiden. I fråga om parallelltillstånd och gassprayer föreslog några organisationer att tillstånden ska meddelas för tio år åt gången. I propositionen föreslås inga ändringar vare sig i hur länge man ska ha utövat skytte eller i giltighetstiden för parallelltillstånd eller tillstånd för gassprayer, de förblir som i gällande lag. 

Arbets- och näringsministeriet ansåg i sitt yttrande att det i propositionen endast redogjordes ytligt för ändringarnas konsekvenser för vapennäringsidkare, och att konsekvensbedömningen bör fördjupas. Yttrandet har beaktats i propositionens bedömning av konsekvenserna för företagen.  

Det har gjorts ett sammandrag av remissyttrandena.