2.1.1  Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter

Allmänt om utvecklings- och förvaltningscentret 

Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (nedan utvecklings- och förvaltningscentret) är en statlig myndighet av typen servicecenter som inledde sin verksamhet vid ingången av 2015. Bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentret finns i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009). Arbets- och näringsministeriet resultatstyr utvecklings- och förvaltningscentret. Resultatmålen för informationsförvaltningstjänsterna uppställs i enlighet med 27 § i förordningen om närings-, trafik- och miljöcentralerna av arbets- och näringsministeriet tillsammans med finansministeriet. 

Utvecklings- och förvaltningscentret är en myndighet inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och hör till närings-, trafik- och miljöcentralernas myndighetsnätverk. I statsbudgeten finns utvecklings- och förvaltningscentrets omkostnader under samma moment, 32.01.02, som närings-, trafik- och miljöcentralernas omkostnader. Utvecklings- och förvaltningscentret samt närings-, trafik- och miljöcentralerna bildar tillsammans ett räkenskapsverk. Utvecklings- och förvaltningscentrets omkostnader är cirka 26 miljoner euro om året och omkostnaderna för de närings-, trafik- och miljöcentraler samt arbets- och näringsbyråer som det förvaltar sammanlagt cirka 80 miljoner euro. 

Utvecklings- och förvaltningscentret är en arbetsgivarmyndighet. Personalen vid utvecklings- och förvaltningscentret står i anställningsförhållande till utvecklings- och förvaltningscentret. Utvecklings- och förvaltningscentret har inte gemensamma tjänster med till exempel närings-, trafik- och miljöcentralerna. Personalstyrkan vid utvecklings- och förvaltningscentret motsvarar cirka 520 årsverken. 

Bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsterna vid utvecklings- och förvaltningscentret, behörighetsvillkoret för direktören för civiltjänstcentralen samt rätten för tjänstemän vid utvecklings- och förvaltningscentret att föredra vissa förvaltningsärenden för avgörande av närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråerna utfärdas genom statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna. Förvaltningsärenden som en tjänsteman vid utvecklings- och förvaltningscentret kan föredra för avgörande av närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna är enligt statsrådets förordning bland annat dispositionsplanerna för omkostnadsanslagen för närings-, trafik- och miljöcentralerna, tjänsteutnämningar och beslut om anställning i avtalsförhållande, andra beslut i anslutning till ett anställningsförhållande än de som gäller tjänstledighet samt svar på klagan, om inte annat föreskrivs om klagan någon annanstans i lagstiftningen. 

Enligt 26 § i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna finns utvecklings- och förvaltningscentrets verksamhetsställe i S:t Michel, men tjänsteställen för personalen finns vid alla närings-, trafik- och miljöcentraler samt arbets- och näringsbyråer. Dessutom kan utvecklings- och förvaltningscentret ha tjänsteställen vid verksamhetsställen som hör till andra ämbetsverk inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Utvecklings- och förvaltningscentret har inga egna verksamhetslokaler någonstans. I praktiken har utvecklings- och förvaltningscentret verksamhet på flera olika ställen och genom ett nätverk. Dess personal arbetar på olika håll i landet vid närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna och arbets- och näringsministeriet. 

Uppgifter som sköts av utvecklings- och förvaltningscentret 

Enligt 3 a § 1 mom. i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna sköter utvecklings- och förvaltningscentret närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas gemensamma personalförvaltnings- och ekonomiförvaltningsuppgifter och andra motsvarande serviceuppgifter och allmänna förvaltningsuppgifter samt ger allmänna administrativa anvisningar och styr tillämpningen av dem vid närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråerna. Enligt 2 mom. i paragrafen sköter utvecklings- och förvaltningscentret sådana uppgifter i enlighet med 12, 19, 21 och 22 § i statsunderstödslagen (688/2001) som gäller utbetalning och återkrav av statsunderstöd som närings-, trafik- och miljöcentralen beviljat direkt med stöd av statsunderstödslagen. Utvecklings- och förvaltningscentret sköter utöver närings-, trafik- och miljöcentralen även tillsynsuppgifter i enlighet med 15 § i statsunderstödslagen. Utvecklings- och förvaltningscentret kan dessutom sköta uppgifter som gäller utbetalning, övervakning av användningen och återkrav av understöd som beviljats av närings-, trafik- och miljöcentralerna och arbets- och näringsbyråerna med stöd av speciallagstiftning samt uppgifter som gäller ersättning från staten på det sätt som särskilt föreskrivs om uppgifterna. 

I 12 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) avsedd utbetalning av stöd och ersättningar som beviljats av arbets- och näringsbyråerna samt kontroll av användningen av anslag som anvisats statliga ämbetsverk eller inrättningar är exempel på särskilt föreskrivna utbetalningsrelaterade uppgifter för utvecklings- och förvaltningscentret. Besluten om utbetalning är förvaltningsbeslut där utvecklings- och förvaltningscentret utövar offentlig makt. Utvecklings- och förvaltningscentret är också en sådan statsbidragsmyndighet som avses i statsunderstödslagen (688/2001) när sådant stöd eller sådan ersättning som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och som statsunderstödslagen tillämpas på återkrävs. De stöd och ersättningar som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och som betalas ut av utvecklings- och förvaltningscentret är lönesubvention, startpeng, kostnadsersättning enligt prövning, ersättning för rese- och logikostnader, stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen samt sysselsättningspolitiskt understöd och tilläggsstöd till kommuner. 

Utvecklings- och förvaltningscentret fattar för närvarande med stöd av lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice 300 000–450 000 utbetalningsbeslut om året. Antalet beslut varierar beroende på konjunkturerna i ekonomin och de arbetskraftspolitiska riktlinjerna. Varje år gäller 50 000–80 000 av utbetalningsbesluten startpeng. Utvecklings- och förvaltningscentret fattar årligen cirka 2 000 negativa beslut, 400 beslut med anledning av begäran om omprövning och 100 beslut om återkrav. Det ger också varje år cirka 150 yttranden till förvaltningsdomstolen i ärenden som gäller utbetalning och återkrav samt sköter ungefär 100 ärenden som gäller frivillig återbetalning. 

Dessutom betalar utvecklings- och förvaltningscentret med stöd av 44 § 1 mom. i lagen om främjande av integration (1386/2010) ut ersättning till kommunerna för de åtgärder som avses i den lagen. Utvecklings- och förvaltningscentret betalar också till kommunerna ut sådan ersättning från staten som avses i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) för kostnader för anordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte samt de reseersättningar till sjömän som avses i lagen om ersättning av statsmedel för sjömäns resekostnader (1135/2014). 

Utvecklings- och förvaltningscentret har sedan ingången av 2015 betalat ut de stöd och understöd som närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråerna har beviljat. När skötseln av denna uppgift inleddes ingick skötsel av utbetalningsrelaterade uppgifter i uppgiftsbeskrivningen för över 800 tjänstemän inom samma ämbetsverkskomplex. Utvecklings- och förvaltningscentret har koncentrerat uppgifterna till färre tjänstemän, gjort funktionen mer yrkesmässig samt förenhetligat praxis och behandlingstider. 

Närmare bestämmelser om utvecklings- och förvaltningscentrets uppgifter finns i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna. Enligt 30 § i förordningen ska utvecklings- och förvaltningscentret sköta närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas bokföringsenhets- och ekonomisystemuppgifter, personalförvaltningsuppgifter, styruppgifter, tjänster och anskaffning av tjänster inom informationsförvaltningen, gemensamma kommunikationstjänster och anskaffning av kommunikationstjänster, gemensamma beredskapstjänster, allmänna förvaltningstjänster, gemensamma interna utbildnings- och utvecklingsuppgifter samt anskaffning av dem, samt uppgifter som gäller utbetalning, övervakning av användningen och återkrav av stöd och understöd, som det föreskrivs särskilt om. Dessutom ger utvecklings- och förvaltningscentret de anvisningar som behövs för en likvärdig behandling av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas personal, en likvärdig behandling av kunderna och en enhetlig skötsel av uppgifterna i hela landet i de utvecklings- och förvaltningsärenden som föreskrivits för centret samt i uppgifter som gäller utbetalning, övervakning av användningen och återkrav av understöd. Civiltjänstcentralen, som är en fristående enhet vid utvecklings- och förvaltningscentret, sköter de uppgifter som avses i civiltjänstlagen (1446/2007). 

Enligt 31 § i förordningen sköter utvecklings- och förvaltningscentret sköter närings-, trafik- och miljöcentralernas, arbets- och näringsbyråernas, regionförvaltningsverkens och magistraternas informationsförvaltningstjänster. I form av informationsförvaltningstjänster utvecklar, producerar och skaffar utvecklings- och förvaltningscentret elektroniska tjänster och datasystem samt sköter andra motsvarande uppgifter som föreskrivs eller åläggs centret. Dessa tjänster är beroende av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt regionförvaltningsverkens verksamhetsområden till skillnad från de branschoberoende IKT-tjänster som Statens informations- och kommunikationstekniska center (Valtori) producerar. 

Utvecklings- och förvaltningscentret utvecklar närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas riksomfattande servicekoncept, verksamhetsprocesser, verktyg, ledning och expertkunskaper främst genom digitala lösningar. 

2.1.2  Arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter och dess uppgifter

Bestämmelser om arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter finns i 32 § i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna. Enligt den paragrafen har närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråerna ett gemensamt riksomfattande arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter (kundservicecentret) vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax. Kundservicecentret producerar inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde tjänster för person- och företagskunder. Kundservicecentret är fristående i förhållande till ansvarsområdena och de övriga enheterna. Enligt 1 kap. 3 § i 1 mom. 4 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice är kundservicecentret en arbets- och näringsmyndighet vid sidan av arbets- och näringsbyrån. Sålunda sköter kundservicecentret också vissa av de uppgifter som hör till arbets- och näringsbyråns kärnuppgifter. 

Kundservicecentret har varit centraliserat på riksnivå sedan ingången av 2012. Kundservicecentret kompletterar och erbjuder arbets- och näringsbyråernas sakkunnigservice med många kanaler stöd liksom stöd om man besöker arbets- och näringsbyrån personligen och eller uträttar ärenden elektroniskt. Stödet ges på fyra språk (finska, svenska, engelska och ryska) via telefon, e-post, chatt, video, webb eller sociala medier på tre olika servicelinjer. Kundservicecentrets servicelinjer är för närvarande TE-telefonservicen, som inledde sin verksamhet 1994 under namnet Jobblinjen, FöretagsFinland, som har varit i bruk sedan 2010, samt rådgivningstjänsten Ekonomisk rådgivning. 

Kundservicecentret ger personkunderna råd om jobbsökning inklusive internationell mobilitet, sysselsättningstjänster, sökande av utbildning, studiealternativ och alternativa sätt att finansiera studierna, integrationstjänster samt utkomstskydd för arbetslösa. TE-telefonservicen erbjuder telefon- eller videovägledning när det gäller karriär och yrkesval. 

Företagskunder får rådgivning bl.a. i frågor som gäller startande av företag, utveckling av företag eller ekonomiska problem och betalningsproblem samt allmän rådgivning om andra offentliga företagstjänster. Vid arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter finns det en myndighetstjänst för samarbetsärenden när det gäller allmän rådgivning och utbyte av lagstadgad information mellan myndigheter. 

Kundservicecentret strävar efter att vara proaktivt och erbjuda stöd när kunden uträttar ärenden och hittar lösningar på eget initiativ. Personalen har breda kunskaper om tjänsterna och de nätverk som anknyter till dem. Kundservicecentret sköter kundens ärende så ofta som möjligt från början till slut genom telefonservicen. Vid behov kan kunden hänvisas vidare till en närings-, trafik- och miljöcentral, en arbets- och näringsbyrå, nätverket FöretagsFinland eller någon annan samarbetsparts tjänster. Kundservicecentret har över 900 000 rådgivnings- och vägledningsfall årligen. 

Vanligen får TE-telefonservicen av personkunderna frågor om användningen av de elektroniska och digitala tjänsterna, men också frågor där kundservicecentret genom sitt svar ger kundrådgivning eller offentlig arbetskrafts- och företagsservice och integrationsservice genom att erbjuda arbetsförmedling, information och rådgivning inklusive rådgivning om de stöd och den ersättning som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice samt tjänster för kunskapsutveckling. TE-telefonservicen ger också råd i fråga om de tjänster som i landskapsreformen kvarstår som statens uppgifter, t.ex. de förmåner som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), användning av skatteförvaltningens tjänster samt undervisnings- och kulturministeriets ärenden, såsom erkännande av examina som avlagts utomlands samt ärenden som gäller internationell mobilitet. 

FöretagsFinlands telefontjänst erbjuder riksomfattande tjänster för nya företagare och arbetsgivar- och företagskunder. FöretagsFinland ger rådgivning genom offentliga företags- och arbetsgivartjänster med koppling till etablering av företag och företagsverksamhet samt erbjuder användarstöd för elektronisk användning av dessa tjänster. Rådgivningstjänsten Ekonomisk rådgivning ger rådgivning till företag med ekonomiska problem och betalningsproblem. 

Arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter deltar tillsammans med utvecklings- och förvaltningscentret i utvecklingen av digitala tjänster. Samarbetet omfattar bl.a. utveckling av suomi.fi, den under arbete varande serviceplattformen Arbetsmarknadstorget och ohjaustaverkossa.fi samt utnyttjande av artificiell intelligens och robotisering vid automatisering av serviceprocesserna. 

Arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter blir i proportion till antalet arbetssökande i regionerna kontaktat av kunder från olika delar av landet. Kontakttagandet från Nyland utgör nästan en tredjedel av arbets- och näringsförvaltningens volym av kunder som tar kontakt. 

*) Andelen kontakttaganden som besvarats av arbets- och näringsbyråernas telefonservice för personkunder indelad efter kundens arbets- och näringsbyrå samt andelarna för arbetssökande efter arbets- och näringsbyrå 2017 (regionen varifrån kunden ringer registreras inte hos alla servicekanaler och alla servicelinjer, men statistiken nedan omfattar drygt hälften av allt kontakttagande som har besvarats) 

2.1.3  Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna

Enligt 5 § i lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna kan en närings-, trafik- och miljöcentral sköta uppgifter också inom verksamhetsområdet för fler än en central, om en utvidgning av verksamhetsområdet kan effektivisera centralernas verksamhet och användning av statens personalresurser och andra resurser, förbättra tillgången till service, främja tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna för regionens finsk- och svenskspråkiga minoritet eller, inom samernas hembygdsområde enligt sametingslagen (974/1995), dess samiska minoritet eller säkerställa tillgången till sådan särskild sakkunskap som behövs för uppgifterna, eller om utvidgningen av verksamhetsområdet är ändamålsenligt av någon annan motsvarande orsak. Bestämmelser om hur ansvarsområden placeras i närings-, trafik- och miljöcentralerna och om hur centralernas verksamhetsområden utvidgas utfärdas genom förordning av statsrådet. 

När närings-, trafik- och miljöcentralernas omkostnader minskade avsevärt 2015–2018, blev personalresursen vid närings-, trafik- och miljöcentralerna avsevärt mindre och centralernas uppgifter centraliserades till att skötas regionalt av några centraler eller riksomfattande av en central. Parallellt med reformen av arbets- och näringstjänsterna genomfördes en omorganisering av nätverket av arbets- och näringsbyråer från ingången av 2013. För att trygga tillgodoseendet av språkliga rättigheter föreskrivs det i 34 § i statsrådets förordning om arbets-, närings-, trafik- och miljöcentralerna om svenska servicegrupper i myndighetsnätverket av närings-, trafik- och miljöcentraler samt arbets- och näringsbyråer. Det finns en svensk servicegrupp för följande uppgifter: 1) uppgifterna som förmedlande organ enligt lagen om utveckling av regionerna, strukturfondslagen samt lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten, 2) de uppgifter som avses i lagen om stödjande av företagsverksamhet och lagarna om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet, med undantag av sådana understöd i uppfinningsärenden som avses ovan i 7 § 1 mom. 2 punkten, samt 3) uppgifter som gäller service för utveckling av företagsverksamhet enligt 8 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), med undantag av utbetalningsuppgifter. För utvecklings- och förvaltningscentrets svenskspråkiga kundservice har Närings-, trafik- och miljöcentralen i Österbotten en servicegrupp. Tjänstestället för den personal som ingår i gruppen kan finnas vid ett annat ämbetsverk inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. 

I 35 § i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna finns det bestämmelser om kraven på språkkunskaper för tjänster i myndighetsnätverket. I paragrafens 1 mom. finns det en informativ hänvisning till lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003), enligt vars 6 § tjänster där högskoleexamen enligt lag eller förordning är ett behörighetsvillkor krävs det vid en tvåspråkig myndighet utmärkt förmåga att i tal och skrift använda befolkningens majoritetsspråk i ämbetsdistriktet och nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda det andra språket. Dessutom föreskrivs i 35 § 6 mom. att behörighetsvillkoren för alla tjänster i de svenska servicegrupperna är utmärkt förmåga att i tal och skrift använda svenska och nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda finska. De tjänster som avses i servicegrupperna produceras vid närings-, trafik- och miljöcentralerna i Nyland och Österbotten underledning av närings-, trafik- och miljöcentralerna i Tavastland och Mellersta Finland. Det höga kravet på språkkunskaper i svenska har lett till att myndighetsnätverkets tjänstemän med svenska som modersmål i praktiken har koncentrerats administrativt till dessa centraler.  

Dessutom föreskrivs det i 35 § 7 mom. i statsrådets förordning om närings-, trafik- och miljöcentralerna att när en tjänst tillsätts eller en person anställs i ett annat anställningsförhållande ska närings-, trafik- och miljöcentralen, utvecklings- och förvaltningscentret samt arbets- och näringsbyrån fästa uppmärksamhet vid att skötseln av de uppgifter som kräver användning av finska eller svenska, fördelas på personer som behärskar dessa språk. Genom att inrätta svenskspråkiga grupper med riksomfattande verksamhet har man i praktiken kunnat tilldela myndighetsnätverkets svenskspråkiga kundtjänster mycket goda resurser. 

Även arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenters tjänster produceras decentraliserat med hjälp av personalen vid flera olika närings-, trafik- och miljöcentraler och arbets- och näringsbyråer. Vid tillgodoseendet av språkliga rättigheter är en betydande producent av kundservicecentrets tjänster Österbottens arbets- och näringsbyrås verksamhetsställe i Jakobstad. Administrativt har arbets- och näringsbyråernas kundservicecenter som finns vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax fått positiv respons på produktionen av tjänster på svenska. 

2.1.4  Kundinformationssystemet för företagstjänster

Bestämmelser om kundinformationssystemet för företagstjänster finns i en separat lag (293/2017). I den lagen avses med företagstjänster understöd, finansiering samt utvecklings- och rådgivningstjänster som tillhandahålls, beviljas och betalas av staten, en kommun, statens specialfinansieringsbolag eller Business Finland Oy eller av ett förmedlande organ enligt 2 § 13 punkten i lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt samt sådana offentliga arbetskrafts- och företagstjänster som avses i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. 

Kundinformationssystemet för företagstjänster är enligt 4 § 1 mom. i den lagen arbets- och näringsministeriets datasystem i vilket de aktörer som nämns ovan registrerar kunduppgifter för att utnyttjas gemensamt. Dessutom kan andra myndigheter registrera offentliga kunduppgifter i kundinformationssystemet och behandla dem. Kundinformationssystemet består enligt 4 § 2 mom. av en riksomfattande kundinformationsresurs för företagstjänster och ett system för hantering av kundrelationer, vilka möjliggör trygg förmedling av det integrerade kunddatainnehållet till kundinformationssystemets användare genom en teknisk anslutning. 

I kundinformationssystemet för företagstjänster går det enligt 5 § också att producera datamaterial som innehåller uppgifter som behövs för utbildning, forskning, statistikföring, planering, uppföljning och styrning. Kunduppgifter får också användas för säkerhetsutredning av företag enligt säkerhetsutredningslagen (726/2014). 

I 6 § i lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster föreskrivs det om den tekniska administratören för kundinformationssystemet samt registeransvariga. Enligt 6 § 1 mom. svarar arbets- och näringsministeriet för kundinformationssystemets i egenskap av teknisk administratör för kundinformationssystemets allmänna funktion och för den tekniska anslutningen för registrering, samkörning, utlämnande och annan behandling av uppgifterna. Den tekniska administratören svarar för datasystemets användbarhet samt för integriteten, skyddet och bevarandet av de uppgifter som ingår i systemet. Den tekniska administratören har inte rätt att bestämma över de uppgifter som registrerats i datasystemet eller att lämna ut dem, om inte något annat föreskrivs i lag. Närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter svarar i praktiken för de uppgifter som teknisk administratör som i lagen föreskrivs för arbets- och näringsministeriet. De aktörer som registrerar uppgifter i kundinformationssystemet fungerar som registeransvariga i fråga om de uppgifter som de själva registrerat i systemet och beslutar om utlämnande av uppgifterna via kundinformationssystemet. Den aktör som registrerat uppgifter i kundinformationssystemet svarar för att uppgifterna är korrekta och uppdaterade. 

I kundinformationssystemet för företagstjänster får enligt 7 § registreras inte bara offentliga uppgifter med anknytning till företag utan också uppgifter om företagstjänster som företaget fått, uppgifter om företagets anhängiga tillståndsärenden och om beviljade tillstånd, uppgifter om huruvida företaget är eller tidigare har varit kund hos statens specialfinansieringsbolag, bedömningar av ett företags förutsättningar för lönsam verksamhet, sådana uppgifter om ett företag som införts i kreditupplysningsregistret, konkurs- och företagssaneringsregistret och utsökningsregistret, uppgifter om planer för utvecklande av företagets affärsverksamhet, sådana andra uppgifter om ett företag som behövs när beslut om beviljande och utbetalning av stöd eller finansiering fattas och användningen av dem övervakas samt för att tillhandahålla företagstjänster. 

I kundinformationssystemet får dessutom registreras identifikationsuppgifter för ansvariga personer vid ett företag, identifikationsuppgifter för personer som ett företag utsett till sina kontaktpersoner för de företagstjänster som avses i den lagen, med undantag för personbeteckningen, sådana uppgifter om ansvariga personer vid ett företag som införts i kreditupplysningsregistret, konkurs- och företagssaneringsregistret, utsökningsregistret och näringsförbudsregistret samt uppgifter om rådgivning i frågor kring inledande av företagsverksamhet eller annan service som en fysisk person fått samt identifikationsuppgifter för en fysisk person som fått sådan service. Identifikationsuppgifter är enligt 7 § namn, personbeteckning, modersmål, medborgarskap, hemland, hemort, näradress, e-postadress och telefonnummer. 

I 9 § i lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster föreskrivs det om avförande av uppgifter. Uppgifter om en fysisk person ska i regel avföras ur datasystemet senast fem år efter det att uppgifterna i fråga senast har behandlats för att producera tjänster. Den tekniska administratören, dvs. arbets- och näringsministeriet, har rätt att avföra kunduppgifter, om de är föråldrade eller om avförandet är nödvändigt för att säkerställa den tekniska funktionen hos kundinformationssystemet. 

Enligt 10 § i lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster får uppgifter lämnas ut till arbets- och näringsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, utrikesministeriet, beskickningar som hör till Finlands utrikesrepresentationen, närings-, trafik- och miljöcentraler, arbets- och näringsbyråer, Innovationsfinansieringsverket Business Finland, statens specialfinansieringsbolag, Landsbygdsverket och Business Finland Oy för tillhandahållande av företagstjänster samt i enlighet med 28 § i lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt till sådana förmedlande organ som avses i 2 § 13 punkten i den lagen. Vissa uppgifter får dessutom lämnas ut till de behöriga myndigheterna för skötseln av uppgifter enligt säkerhetsutredningslagen. 

2.1.5  Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem

I 13 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, som föreslås bli upphävd i samband med att landskaps- och tillväxttjänstreformen träder i kraft, föreskrivs det om arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem innehåller enligt 13 kap. 1 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ett register över enskilda kunder, ett arbetsgivarregister och ett register över serviceproducenter. Gemensamt personuppgiftsansvariga för kundinformationssystemet är utvecklings- och förvaltningscentret och arbets- och näringsbyråerna (RP 62/2018 rd). 

I registret över enskilda kunder kan enligt 13 kap. 3 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice för kundbetjäningen införas följande uppgifter om en enskild kund: 

1) identifieringsuppgifter, däribland personbeteckningen,2) uppgifter som har samband med kundrelationen till arbets- och näringsbyrån, kundbesöken vid byrån och eventuella specialarrangemang som besöken kräver,3) uppgifter om utbildning, anställningar och yrkeskunnande,4) uppgifter om servicebehov och planer,5) uppgifter om arbetserbjudanden och presentationer för arbetsgivare,6) uppgifter om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och annan sysselsättningsfrämjande service samt sakkunnigbedömningar,7) uppgifter om hälsotillståndet och andra uppgifter som krävs för tillhandahållande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice,8) utredningar som gäller utkomstskyddet och arbetskraftspolitiska utlåtanden,9) uppgifter om förmåner som hör till den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen. 

I arbetsgivarregistret kan enligt 13 kap. 3 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice för arbetskrafts- och företagsservicen införas följande uppgifter om arbetsgivaren: 

1) uppgifter för identifiering,2) uppgifter som har samband med kundrelationen till arbets- och näringsbyrån och kundbesöken vid byrån,3) uppgifter om verksamhet och servicebehov,4) uppgifter om arbeten och deras tillsättande,5) beslut om lönesubvention och tillhörande uppgifter om uppföljning och utbetalning,6) avtal om arbetsprövning,7) andra uppgifter som anknyter till planeringen och genomförandet av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen. 

I registret över serviceproducenter kan enligt 13 kap. 3 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice för kundbetjäningen införas följande uppgifter: 

1) uppgifter för identifiering av serviceproducenten,2) uppgifter som anknyter till anlitad service,3) upphandlingsavtal som ingåtts med serviceproducenten och uppgifter om utbetalning,4) uppgifter om den service som anskaffats,5) uppgifter om ansökning och antagning till servicen samt om uppföljning av servicen,6) andra uppgifter om serviceproducenten som behövs för planeringen och ordnandet av offentlig arbetskrafts- och företagsservice,7) uppgifter om arbetskraftsutbildning enligt lagen om yrkesutbildning och utbildningsanordnaren samt uppgifter om ansökan, urval och uppföljning i anslutning till utbildningen. 

En eventuell sekretess i fråga om uppgifterna i registret över enskilda kunder, arbetsgivarregistret och registret över serviceproducenter grundar sig på offentlighetslagen. Enligt 24 § 1 mom. i offentlighetslagen är uppgifter om en enskild kund hos arbetsförvaltningen sekretessbelagda. Således är alla uppgifter som registreras i registret över enskilda kunder sekretessbelagda. Däremot är uppgifterna i arbetsgivarregistret och registret över serviceproducenter i regel offentliga, men en del av dem kan med stöd av 24 § 1 mom. i offentlighetslagen också vara sekretessbelagda. 

Enligt 13 kap. 3 § 4 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice kan i registren införas även andra uppgifter som behövs för planeringen, anordnandet och uppföljningen av den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen men som inte är personuppgifter. I registren kan även ingå dokument samt datafiler som i övrigt hålls separata från arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem.  

Enligt 13 kap. 4 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, närings-, trafik- och miljöcentralen, närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter samt de serviceproducenter som sköter i 2 kap. 4–7 § avsedda uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande registrera kunduppgifter i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. (RP 62/2018 rd.) Den aktör som fört in uppgifter i kundinformationssystemet ansvarar för att uppgifterna är korrekta och uppdaterade. Om en personuppgift som registreras har erhållits på något annat sätt än av den som registreras, ska det i registret antecknas var uppgiften har erhållits och vem som har antecknat den. 

Enligt 13 kap. 4 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska sådana uppgifter som gäller en enskild kund och som avses i 3 § 1 mom. 2, 4 och 5 punkten, dvs. uppgifter som har samband med kundrelationen till arbets- och näringsbyrån, kundbesöken vid byrån och eventuella specialarrangemang som besöken kräver, uppgifter om servicebehov och planer samt uppgifter om arbetserbjudanden och presentationer för arbetsgivare, gallras ur informationssystemet när två år har förflutit från den dag när uppgiften infördes. Alla uppgifter om kunden eller serviceproducenten ska i regel gallras när fem år har förflutit från den dag då kundrelationen eller avtalsförhållandet upphörde. 

Bestämmelser om användarrättigheter till kundinformationssystemet finns i 13 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Användarrättigheter till kundinformationssystemet kan enligt 13 kap. 5 § 2 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice beviljas de tjänstemän vid arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, närings-, trafik- och miljöcentralen, närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter eller arbets- och näringsministeriet som sköter i den lagen eller någon annan lag avsedda uppgifter som har samband med ordnande av arbetskrafts- och företagsservice eller uppgifter som anges i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, lagen om alterneringsledighet eller lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Användarrättigheter kan även beviljas sådana, hos en aktör som på uppdrag av arbets- och näringsministeriet eller närings-, trafik- och miljöcentralen utför separat utvärdering, granskning eller utredning eller hos en serviceproducent som sköter i 2 kap. 4–7 § avsedda uppgifter som har samband med serviceprocessen för arbetssökande, anställda personer som sköter uppgiften i fråga. (RP 62/2018 rd.) 

Enligt 13 kap. 5 § 3 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice får den som beviljats rätt att använda arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem trots sekretessbestämmelserna söka och använda uppgifter i systemet, om det behövs för att ordna kundbetjäningen, utreda eller avgöra ett anhängigt ärende, utföra tillsyns-, utvecklings- och uppföljningsuppgifter eller utföra ett uppdrag. Enligt 4 mom. i den paragrafen beslutar arbets- och näringsministeriet om beviljande av i 28 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet avsett tillstånd att lämna ut sekretessbelagda uppgifter ur arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. 

2.1.6  Nättjänster

Nättjänsterna för arbets- och näringsbyråernas personkunder har sammanförts under Mina e-tjänster. De uppgifter som kunden meddelar där lagras i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. Uträttandet av ärenden i nättjänsterna sker med hjälp av nätbankskoder. 

I tjänsten Mina e-tjänster kan kunden inleda jobbsökning och meddela förändringar i sin situation (Egen jobbsökning), bedöma faktorer som bidrar till att man hittar arbete eller utbildning (Arbetslivsradar), presentera sig själv och sin kompetens för arbetsgivare (CV-netti), göra upp en plan tillsammans med arbets- och näringsbyrån så att jobbsökningen lyckas genom att godkänna ett utkast till plan eller göra upp ett eget utkast till plan för arbets- och näringsbyrån, granska de uppgifter som kommits överens i planen och berätta vad man gjort (Min plan), granska arbetskraftspolitiska utlåtanden, som arbets- och näringsbyrån gett till utbetalaren av arbetslöshetsförmån (FPA eller arbetslöshetskassa) om ens arbetslöshetsförmån samt svara på begäran om redogörelse och följa hur handläggningen av ens redogörelse framskrider (De egna utkomstskyddsuppgifterna), kontrollera tidsfrister för sökning till utbildning och informera arbets- och näringsbyrån när man har fått arbete samt ta emot arbets- och utbildningserbjudanden som arbets- och näringsbyrån förmedlar (Arbets- och utbildningserbjudanden), leta efter lämpliga arbetskraftsutbildningar, ansöka till dem och följa hur antagningsprocessen framskrider (Arbetskraftsutbildning), ansöka om startpeng för första fasen av företagsverksamhet och följa hur handläggningen av ansökan framskrider samt ansöka om utbetalning av det beviljade stödet (Startpeng och ansökan om utbetalning av startpeng) och lämna en kontaktbegäran hos arbets- och näringsbyrån (Kontaktbegäran).  

Mina e-tjänster användes över 2,2 miljoner gånger år 2017. Enligt uppgifter som kontrollerats i september 2018 har 83 procent av de jobbsökningar som inletts 2018 gjorts i den elektroniska tjänsten. Totalt 97 procent av ansökningarna om arbetskraftsutbildning och 92 procent av ansökningarna om startpeng har lämnats in i den elektroniska tjänsten. 

Utvecklings- och förvaltningscentret har förenhetligat kriterierna för bedömningen av servicebehovet och automatiserat funktioner. Arbets- och näringsbyråernas personalresurser för bedömningen av servicebehovet har tack vare detta i huvudsak kunnat riktas in på de fall som är svårast att greppa. Utvecklings- och förvaltningscentret har också utvecklat serviceprocesser för ändring och avslutande av jobbsökningen, så att de arbetssökande till denna del har kunnat uträtta sitt ärende inom arbets- och näringstjänsterna helt elektroniskt från och med juli 2017 i stället för att göra ett personligt besök. 

Utvecklings- och förvaltningscentret utvecklar för närvarande digital arbetsförmedling med anledning av landskapsreformen och den konkurrensinriktade modellen med flera producenter inom tillväxttjänstreformen. Den digitala arbetsförmedlingen är avsedd att också ge service åt de privata producenter av arbetsförmedling som landskapen använder i framtiden. Att utveckla arbetsförmedlingen är ett av regeringens spetsprojekt. 

Hösten 2016 inledde arbets- och näringsministeriet och utvecklings- och förvaltningscentret projektet TE-digi, som reformerar arbets- och näringstjänsterna och som också är ett av regeringens spetsprojekt. Projektets mål på kort sikt har varit en smidigare kundvägledning som förebygger att arbetslösheten drar ut på tiden samt användarvänliga nättjänster som stöder de arbetssökandes driftighet. Reformen av tillvägagångssätt och datasystem har som mål att minska byråkratin och förenhetliga praxis. Detta utvecklingsarbete syftar till att göra tillväxttjänsterna i landskapen till en helhet som bygger på de offentliga och de privata aktörernas gemensamma information och informationsutbyte mellan dem. Grunden för denna helhet utgörs av e-tjänsthelheten Arbetsmarknadstorget, som utvecklings- och förvaltningscentret utvecklar i brett samarbete med kunderna samt den privata och den tredje sektorns tillhandahållare av sysselsättnings- och utbildningstjänster. Arbetsmarknadstorget görs till en gemensam plattform för de offentliga och de privata aktörerna, genom vilken de arbetssökande och arbetsgivarna får tillgång till den offentliga, den privata och den tredje sektorns tjänster. Med hjälp av artificiell intelligens utvecklar man helheten Arbetsmarknadstorget, så att det hjälper kunderna att identifiera sitt kunnande och sina svagheter samt att hitta en arbetsplats och att planera sin karriär. Den första delen av Arbetsmarknadstorget har lanserats och genomgår testning. Avsikten är att kärnområdena i Arbetsmarknadstorget ska vara i bruk när landskapen inleder sin verksamhet. 

2.1.7  Dataskyddslagen

Den nya dataskyddslagen ( / ) ersätter personuppgiftslagen (523/1999). Dataskyddslagen kompletterar och preciserar EU:s allmänna dataskyddsförordning. Lagen är en allmän lag som tillämpas på behandling av personuppgifter. I och med att den kompletterar och preciserar dataskyddsförordningen utgör den ingen självständig och samlad helhet av lagstiftning, utan den ska tillämpas parallellt med dataskyddsförordningen. Undantag från dataskyddslagens bestämmelser kan göras i speciallagstiftning, om det är möjligt inom ramen för den prövningsmarginal som den nationella lagstiftaren ges i dataskyddsförordningen. 

I dataskyddslagen föreskrivs det inte uttömmande om den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter, utan det kan även i framtiden genom speciallagstiftning föreskrivas om grunderna för behandlingen inom ramen för de ramar som dataskyddsförordningen ger. I 4 § i dataskyddslagen preciseras grunden för behandlingen i enlighet med artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Enligt 4 § i dataskyddslagen får personuppgifter behandlas, om 

1) det är fråga om uppgifter som beskriver en persons ställning samt uppdrag och skötseln av detta inom ett offentligt samfund, näringslivet, organisationsverksamhet eller någon annan motsvarande verksamhet, i den mån som syftet med behandlingen är förenligt med allmänt intresse och behandlingen står i proportion till det legitima mål som eftersträvas, 

2) behandlingen behövs och är proportionell i en myndighets verksamhet för utförande av en uppgift av allmänt intresse, 

3) behandlingen behövs för vetenskaplig eller historisk forskning eller för statistikföring och den står i proportion till det mål av allmänt intresse som eftersträvas, eller 

4) behandling av forskningsmaterial och kulturarvsmaterial som innehåller personuppgifter samt av personuppgifter som hänför sig till innehålls- och referensinformation som gäller sådant material behövs för arkivändamål och behandlingen står i proportion till det mål av allmänt intresse som eftersträvas och den registrerades rättigheter. 

I 6 § 1 mom. i dataskyddslagen föreskrivs det om sådana undantag från tillämpningen av det i artikel 9.1 i dataskyddsförordningen avsedda förbudet att behandla särskilda kategorier av personuppgifter som är möjliga med stöd av artikel 9.2 och 9.3 i den förordningen. Enligt 6 § 1 mom. i dataskyddslagen får särskilda kategorier av personuppgifter behandlas bl.a. om behandlingen av uppgifter regleras i lag eller föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. I motiveringen till den bestämmelsen i dataskyddslagen har det ansetts att artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen möjliggör nationell lagstiftning om detta (RP 9/2018 rd, s. 88).  

En personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter i en situation som avses i 1 mom. ska enligt 6 § 2 mom. i dataskyddslagen vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter. Dessa åtgärder är enligt 2 mom. följande: 

1) åtgärder för att det i efterhand ska kunna säkerställas och bevisas vem som har registrerat, ändrat eller överfört personuppgifter, 

2) åtgärder för att höja kompetensen hos den personal som behandlar personuppgifter,  

3) utnämning av ett dataskyddsombud,  

4) den personuppgiftsansvariges och personuppgiftsbiträdets interna åtgärder för att förhindra tillträde till personuppgifter,  

5) pseudonymisering av personuppgifter,  

6) kryptering av personuppgifter,  

7) åtgärder för att fortlöpande säkerställa konfidentialitet, integritet, tillgänglighet och motståndskraft hos behandlingssystemen och tjänsterna i anknytning till behandlingen av personuppgifterna, inbegripet förmåga att återställa tillgängligheten och tillgången till uppgifterna i rimlig tid vid en fysisk eller teknisk incident,  

8) ett förfarande för att regelbundet testa, undersöka och utvärdera effektiviteten hos de tekniska och organisatoriska åtgärder som ska säkerställa behandlingens säkerhet,  

9) särskilda förfaranderegler för att säkerställa att dataskyddsförordningen och dataskyddslagen iakttas när personuppgifter överförs eller behandlas för något annat ändamål,  

10) utförande av en konsekvensbedömning avseende dataskydd enligt artikel 35 i dataskyddsförordningen.  

11) andra tekniska, förfarandemässiga och organisatoriska åtgärder. 

I 7 § i dataskyddslagen föreskrivs det om grunden för behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt överträdelser. Enligt paragrafen får personuppgifter som rör i artikel 10 i dataskyddsförordningen avsedda fällande domar i brottmål och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder behandlas bl.a. om uppgifterna behandlas för syften som anges i 6 § 1 mom. 1, 2 eller 7 punkten i dataskyddslagen, alltså bl.a. om behandlingen av uppgifter regleras i lag eller föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. 

I dataskyddslagen föreskrivs det om tystnadsplikt som tillämpas på alla åtgärder som har samband med behandlingen av personuppgifter. Enligt 35 §, som gäller tystnadsplikt, får den som vid utförandet av åtgärder som har samband med behandlingen av personuppgifter har fått kännedom om något som gäller en annan persons egenskaper, personliga förhållanden, ekonomiska ställning eller någon annans affärshemligheter inte obehörigen för utomstående röja de uppgifter som han eller hon erhållit på detta sätt eller använda uppgifterna för sin egen eller någon annans vinning eller för att skada någon annan. Enligt detaljmotiveringen till den paragrafen ska tystnadsplikten gälla t.ex. en person som är anställd hos den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet. 

Bestämmelser om straff för brott mot tystnadsplikten föreskrivs i 26 § i dataskyddslagen. I den paragrafen föreskrivs det om straffbestämmelser genom hänvisningar till strafflagen: Bestämmelser om straff för dataskyddsbrott finns i 38 kap. 9 § i strafflagen. Bestämmelser om straff för kränkning av kommunikationshemlighet och för grov kränkning av kommunikationshemlighet finns i 38 kap. 3 och 4 § i strafflagen och bestämmelser om straff för dataintrång och för grovt dataintrång i 38 kap. 8 och 8 a § i den lagen. Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 35 § i dataskyddslagen döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag. I 38 kap. 10 § 3 mom. i strafflagen finns det bestämmelser om åklagarens skyldighet att höra dataombudsmannen innan åtal väcks för brott som nämns i 1 mom. liksom om domstolens skyldighet att ge dataombudsmannen tillfälle att bli hörd när domstolen behandlar ett sådant mål. 

Behandling av personbeteckningar är enligt 29 § i dataskyddslagen tillåten på tre grunder. Den första av dem är samtycke, den andra när behandlingen regleras i lag och den tredje om det är viktigt att entydigt identifiera den registrerade för situationer som nämns i paragrafen. 

2.1.8  Lagen om företagshemligheter

I lagen om företagshemligheter (595/2018) föreskrivs det om skyddet för företagshemligheter och tekniska anvisningar i samband med näringsverksamhet. Genom lagen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs, nedan direktivet om företagshemligheter. 

Lagen om företagshemligheter innehåller en definition av begreppet företagshemlighet samt bestämmelser om olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemligheter. Begreppet företagshemlighet i lagen om företagshemligheter infördes samtidigt i den övriga lagstiftningen, bl.a. i offentlighetslagens 24 § 1 mom. 17 och 20 punkt som gäller de sekretessgrunder som föreskrivs i offentlighetslagen. 

Enligt lagen om företagshemligheter avses med företagshemlighet information a) som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt handskas med information av det aktuella slaget, b) som på grund av en egenskap som avses i underpunkt a har ekonomiskt värde i näringsverksamhet, och c) som den legitima innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att skydda. 

Ekonomiutskottet konstaterade i sitt betänkande om den regeringsproposition som gäller lagen om företagshemligheter att som företagshemligheter skyddas många olika typer av teknisk eller ekonomisk information. Skyddet antingen kompletterar eller utgör ett alternativ till de immateriella rättigheterna (EkUB 11/2018 rd). 

2.1.9  Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet

Genom lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, nedan offentlighetslagen) preciseras den offentlighetsprincip som anges i 12 § 2 mom. i grundlagen. Den utgångspunkt som uttrycks i 1 § i offentlighetslagen är att myndigheternas handlingar är offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i den lagen eller i någon annan lag. 

Eftersom det i offentlighetslagen föreskrivs om offentlighet för myndigheternas handlingar är det i lagen definierade begreppet myndighet viktigt. Enligt 4 § 1 mom. avses med myndigheter i offentlighetslagen bl.a. statliga förvaltningsmyndigheter samt övriga statliga ämbetsverk och inrättningar, statens affärsverk, kommunala myndigheter samt Folkpensionsanstalten och andra självständiga offentligrättsliga inrättningar. 

När offentliga förvaltningsuppgifter överförs utanför det egentliga myndighetsmaskineriet är bestämmelsen i offentlighetslagens 4 § 2 mom. avgörande. Enligt det momentet gäller vad som föreskrivs om en myndighet även sammanslutningar, inrättningar, stiftelser och enskilda personer som utövar offentlig makt och som enligt en lag, en bestämmelse eller en föreskrift som meddelats med stöd av en lag eller en förordning utför ett offentligt uppdrag. Det bör noteras att situationer där någon annan än en myndighet sköter en offentlig förvaltningsuppgift som inte omfattar utövning av offentlig makt inte omfattas av offentlighetslagens tillämpningsområde. Om man vill att offentlighetslagen ska tillämpas även på sådan verksamhet, ska det föreskrivas särskilt om det. 

Begreppet handling i 5 § i offentlighetslagen är mycket omfattande och det inbegriper även olika elektroniska och optiska meddelanden. Med myndighetshandling avses enligt 5 § en handling som innehas av en myndighet och som har upprättats av myndigheten eller av en anställd hos en myndighet eller som har inkommit till en myndighet för behandling av ett visst ärende eller i övrigt inkommit i samband med ett ärende som hör till myndighetens verksamhetsområde eller uppgifter. En handling anses ha blivit upprättad av en myndighet även när den har upprättats på uppdrag av myndigheten. En handling anses ha inkommit till en myndighet även när den har inkommit till den som är verksam på uppdrag av myndigheten eller i övrigt för myndighetens räkning, för att denne ska kunna utföra sitt uppdrag. 

I 10 § i offentlighetslagen föreskrivs det om rätten att ta del av en sekretessbelagd handling. Enligt den paragrafen får uppgifter om en sekretessbelagd myndighetshandling eller om dess innehåll lämnas ut endast om så särskilt föreskrivs i den lagen. Enligt 13 § 2 mom. i offentlighetslagen ska, när begäran avser en sekretessbelagd handling, en uppgift ur ett personregister som förs av en myndighet eller någon annan handling ur vilken en uppgift kan lämnas ut endast under vissa förutsättningar, om inte något annat särskilt föreskrivs, den som begär att få ta del av en handling meddela för vilket ändamål uppgifterna ska användas, lämna upplysningar om övriga omständigheter som myndigheten behöver för att kunna utreda förutsättningarna för utlämnande av uppgifter samt vid behov meddela hur uppgifterna kommer att skyddas. 

Enligt 16 § 3 mom. i offentlighetslagen får personuppgifter ur en myndighets personregister, om inte något annat särskilt föreskrivs i lag, lämnas ut i form av en kopia eller en utskrift eller i elektronisk form om mottagaren enligt bestämmelserna om skydd för personuppgifter har rätt att registrera och använda sådana personuppgifter. Med hänvisningen avsågs ursprungligen personuppgiftslagen (523/1999), men den kan i nuläget avses avse EU:s dataskyddsförordning och den nationella lagstiftning som utfärdats i syfte att precisera den (se RP 30/1998 rd, s. 74/I.) 

I offentlighetslagen föreskrivs det om skyldigheten att iaktta sekretess och grunderna för den. Enligt 22 § i offentlighetslagen ska en myndighetshandling sekretessbeläggas, om det i offentlighetslagen eller någon annan lag föreskrivs eller en myndighet med stöd av lag har föreskrivit att den ska vara sekretessbelagd eller om handlingen innehåller uppgifter för vilka tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En sekretessbelagd myndighetshandling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling får inte företes för eller lämnas ut till utomstående eller med hjälp av teknisk anslutning eller på något annat sätt företes för eller lämnas ut till utomstående. 

I 24 § 1 mom. 1–32 punkten i offentlighetslagen anges det vilka myndighetshandlingar som är sekretessbelagda. I speciallagstiftningen finns det dessutom ett stort antal sekretessbestämmelser. 

Enligt 24 § 1 mom. 17 punkten i offentlighetslagen är handlingar som innehåller uppgifter om statens, kommuners eller något annat offentligt samfunds eller i 4 § 2 mom. i den lagen avsedda sammanslutningars, inrättningars eller stiftelsers företagshemligheter sekretessbelagda. Enligt punkten gäller sekretessbeläggningen även sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med affärsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för sammanslutningen, inrättningen eller stiftelsen eller ge ett annat offentligt samfund eller en enskild som bedriver liknande eller annars konkurrerande verksamhet en konkurrensfördel eller försämra det offentliga samfundets eller i 4 § 2 mom. i den lagen avsedda sammanslutningars, inrättningars eller stiftelsers möjligheter till förmånlig upphandling eller arrangemang som avser placering, finansiering eller låneskötsel. 

I 24 § 1 mom. 20 punkten i offentlighetslagen konstateras det att handlingar som innehåller uppgifter om en privat företagshemlighet är sekretessbelagda myndighetshandlingar. Denna sekretessgrund är absolut och omfattar ingen prövning. Enligt punkten gäller sekretessen även handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med privat näringsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för näringsidkaren, och det inte är fråga om uppgifter som är betydelsefulla för skyddande av konsumenters hälsa eller en hälsosam miljö eller för bevakande av de rättigheter som innehas av dem som orsakas skada av verksamheten eller uppgifter om näringsidkarens skyldigheter och fullgörande av dessa. Denna sekretessgrund är förknippad med en klausul om skaderekvisit. Således ska handlingarna vara offentliga, om inte utlämnandet av handlingen leder till ekonomisk skada för näringsidkare. Begreppet affärshemlighet är således centralt med tanke på tillämpningen av 24 § 1 mom. 17 och 20 punkten i offentlighetslagen. 

Handlingar som innehåller uppgifter om en persons årsinkomster eller totala förmögenhet eller inkomster och förmögenhet som ligger till grund för stöd eller förmåner eller som annars beskriver personens ekonomiska ställning ska vara sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 23 punkten i offentlighetslagen. Enligt punkten är också utsökningsmyndigheternas handlingar till den del de innehåller uppgifter som införda i utsökningsregistret skulle vara sekretessbelagda enligt utsökningsbalken samt uppgifter om fysiska personer som utsökningsgäldenärer och utsökningsutredningar sekretessbelagda.  

Enligt 24 § 1 mom. 25 punkten är handlingar som innehåller uppgifter om en klient hos socialvården eller en enskild kund hos arbetsförvaltningen samt de förmåner eller stödåtgärder eller den socialvårdsservice eller den service för arbetsförvaltningens enskilda kunder denne erhållit eller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp, den hälsovård eller rehabilitering som denne har erhållit sekretessbelagda uppgifter. Enligt 29 punkten i det momentet är handlingar som innehåller uppgifter om psykologiska test eller lämplighetsprov som gäller en person eller resultatet av dem eller bedömning för placering av en värnpliktig, val av en anställd eller fastställande av avlöningsgrund sekretessbelagda. Sekretessen i fråga om 24 § 1 mom. 23, 25 och 29 punkten i offentlighetslagen avsedda handlingar är enligt ordalydelsen i bestämmelserna absolut.  

Tystnadsplikten omfattar förbud att röja sekretessbelagda handlingar eller sekretessbelagd information och förbud att använda sekretessbelagd information för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Enligt 23 § 1 mom. i offentlighetslagen avses med tystnadsplikt att den som är anställd hos en myndighet eller innehar ett förtroendeuppdrag inte får röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han har fått kännedom om i samband med sin verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En uppgift för vilken tystnadsplikt gäller får inte heller röjas efter det att verksamheten hos myndigheten har upphört eller det uppdrag som utförts för myndighetens räkning har avslutats. Den tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som föreskrivs i 23 § i offentlighetslagen omfattar en stor personkrets. Dessa gäller inte bara anställda hos en myndighet utan också t.ex. en praktikant hos en myndighet eller den som är anställd hos den som utför ett myndighetsuppdrag. 

Bestämmelser om grunderna för undantag från sekretessen finns i 7 kap. i offentlighetslagen. Allmänna grunder för undantag är bestämmelser i lag, samtycke från personen i fråga, utförande av uppdrag eller lämnande av handräckning, tillstånd av en myndighet bl.a. för vetenskaplig forskning, en annan myndighets rätt att få uppgifter och internationellt samarbete. 

En annan myndighets rätt att få uppgifter förutsätter enligt 29 § 1 mom. i offentlighetslagen att det i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter, att den person som berörs samtycker till att uppgifter lämnas ut, att handlingen behövs vid behandlingen av ett förhandsbesked, ett förhandsavgörande, sökande av ändring i ett myndighetsbeslut, en klagan med anledning av en åtgärd, ett underställt ärende eller av besvär som anförts hos ett internationellt lagskipnings- eller undersökningsorgan, eller att uppgiften behövs för att ett enskilt övervaknings- eller tillsynsuppdrag som är riktat mot en myndighet ska kunna utföras.  

I 29 § 3 mom. i offentlighetslagen finns det en specialbestämmelse om en myndighets rätt att för en annan myndighet öppna en teknisk anslutning till uppgifter i sitt personregister. Enligt bestämmelsen kan anslutningen öppnas till sådana uppgifter som den andra myndigheten enligt en i lag särskilt bestämd skyldighet ska beakta när den fattar beslut. Om personuppgifterna är sekretessbelagda, får uppgifter sökas med hjälp av en teknisk anslutning endast i fråga om sådana personer som har samtyckt till detta, om inte något annat uttryckligen föreskrivs särskilt om utlämnande av en sekretessbelagd uppgift. Således kan det inte öppnas en anslutning till sådana uppgifter som gäller t.ex. en enskild kund hos arbetsförvaltningen utan en bestämmelse i lag eller personens samtycke. I den regeringsproposition med förslag till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och till vissa lagar som har samband med den, som är under beredning i finansministeriet, föreslås det att 29 § 3 mom. i offentlighetslagen ska upphävas. 

I 18 § i offentlighetslagen finns det bestämmelser om god informationshantering. För att införa och genomföra en god informationshantering ska en myndighet enligt den paragrafen se till att dess handlingar och datasystem samt uppgifterna i dem är behörigen tillgängliga, användbara, skyddade och integrerade samt sörja även för andra omständigheter som påverkar kvaliteten på uppgifterna. I detta syfte ska myndigheten särskilt vid den beredning som sker när datasystem tas i bruk samt vid beredningen av en förvaltnings- eller lagstiftningsreform utreda bl.a. vilka följder de planerade åtgärderna kommer att ha för handlingsoffentligheten, handlingssekretessen, skyddet för handlingar och handlingskvaliteten liksom även vidta de åtgärder som behövs för att trygga rätten till information och kvaliteten på informationen samt för att skydda handlingarna och datasystemen samt uppgifterna i dem. I den regeringsproposition med förslag till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och till vissa lagar som har samband med den, som är under beredning i finansministeriet, föreslås det att 18 § i offentlighetslagen ska upphävas. 

2.1.10  Lagen om styrning av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen

I 7 § i lagen om styrning av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (634/2011, nedan informationsförvaltningslagen) föreskrivs för myndigheter inom den offentliga förvaltningen – bl.a. statliga ämbetsverk och från och med ingången av 2021 även landskap – en skyldighet att planera och beskriva sin övergripande arkitektur samt iaktta och uppdatera den. Ministerierna ska enligt 8 § inom sina ansvarsområden se till att beskrivningar och definitioner av interoperabiliteten mellan informationssystemen inom deras ansvarsområden utarbetas och uppdateras. 

Den offentliga förvaltningens myndigheter ska enligt 9 § se till att deras informationssystem överensstämmer med kraven på interoperabilitet. Denna skyldighet gäller när informationssystemen ändras väsentligt eller när nya informationssystem och tjänster upphandlas eller när informationssystemen i övrigt utvecklas. Skyldigheten gäller senast när serviceavtalen för informationssystemen löper ut. 

I informationsförvaltningslagen finns också bestämmelser om främjande av informationsutbyte mellan myndigheter. Enligt 10 § i informationsförvaltningslagen ska myndigheterna inom den offentliga förvaltningen sträva efter att ordna sin verksamhet så att de använder uppgifter som registrerats i de informationssystem som avses i den paragrafen, om myndighetens verksamhet förutsätter att dessa uppgifter används. Sådana informationssystem är bl.a. befolkningsdatasystemet, föreningsregistret, handelsregistret, stiftelseregistret samt företags- och organisationsdatasystemet. 

I den regeringsproposition med förslag till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och till vissa lagar som har samband med den, som är under beredning i finansministeriet, föreslås det att informationsförvaltningslagen ska upphävas.  

2.1.11  Förslaget till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen

Vid finansministeriet bereds en proposition med förslag till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen och till vissa andra lagar som har samband med den Genom den lagen upphävs arkivlagen (831/1994) och lagen om styrning av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (634/2011). Dessutom föreslås det att 18 § och 29 § 3 mom. i offentlighetslagen ska upphävas. 

I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen ska det föreskrivas det om den allmänna styrningen av informationshanteringen inom den offentliga förvaltningen, planering och beskrivning av informationshanteringen, informationssäkerhet, anteckningar om sekretess och säkerhetsklassificering, informationshantering av ärenden och tjänster, skapande och elektronisk överföring av informationsmaterial samt förvaring och arkivering av informationsmaterial. Lagen är till sitt tillämpningsområde en omfattande allmän lag. Den ska tillämpas på informationshanteringsenheter med vilka avses statliga ämbetsverk och inrättningar, riksdagens ämbetsverk, statens affärsverk, landskap, kommuner, självständiga offentligrättsliga inrättningar, ortodoxa kyrkan och dess församlingar, i universitetslagen avsedda universitet och i yrkeshögskolelagen avsedda yrkeshögskolor. Den ska också tillämpas på i samband med informationshanteringsenheter verksamma myndigheters hantering av informationsmaterial. Med myndighet avses i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen de myndigheter som avses i 4 § i offentlighetslagen, de universitet som avses i universitetslagen och de yrkeshögskolor som avses i yrkeshögskolelagen. Lagen tillämpas, med undantag för de allmänna bestämmelserna, bestämmelserna om den allmänna styrningen av informationsförvaltningen och de särskilda bestämmelserna, även på fysiska personer och sammanslutningar till den del offentlighetslagen tillämpas på dem. 

I 10 § föreläggs för informationshanteringsenheterna en skyldighet att bedöma behoven i anslutning till databehandlingen av tjänster och verksamhetsprocesser samt planera och beskriva metoder för överföring av informationsmaterial till informationslager. Informationshanteringsenheten ska i det allmänna datanätet publicera en uppdaterad beskrivning som är baserad på informationshanteringsmodellen (informationshanteringskarta) och varav framgår informationshanteringsenhetens viktigaste tjänster och verksamhetsprocesser, informationslagren i samband med dem och de datasystem som utnyttjar dem samt förbindelserna mellan dem och informationens tillgänglighet via gränssnitt. 

Enligt 11 § ska en informationshanteringsenhet utarbeta en ändringsplan för informationshanteringen, när enheten i något väsentligt avseende ser över sin förvaltning, sina tjänster eller sina informationssystem. Informationshanteringsenheten ska när den utarbetar en ändringsplan säkerställa att de nya informationsmaterial som den skapat kan utnyttjas av de myndigheter och övriga aktörer som har rätt att ta del av innehållet. Det ministerium som är ansvarigt för verksamhetsområdet ska också utarbeta en ändringsplan för informationshanteringen då bestämmelser som är under beredning kommer att påverka informationsmaterial och informationssystem. 

I 13 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen föreskrivs det om en informationshanteringsenhets skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa de anställdas och för enhetens räkning verksamma personers tillförlitlighet. I paragrafen finns det informativa hänvisningar till säkerhetsutredningslagen (726/2014) och lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004). 

I 14 § i den lagen föreskrivs det om informationshanteringsenhetens skyldigheter när det gäller informationssäkerheten för informationsmaterial och informationssystem och i 16 § om myndigheternas skyldighet att trygga säkerheten i fråga om informationsmaterial. 

I lagens 17 § föreskrivs det om kontroll av användarrättigheter och i 18 § om insamling av logginformation. Enligt 17 §, som gäller kontroll av användarrättigheter, ska en systemansvarig myndighet definiera informationssystemets användarrättigheter som ska hållas uppdaterade. Användarrättigheterna ska definieras utifrån användarens uppgiftsrelaterade användningsbehov. Myndigheten ska enligt 18 § se till att logginformation insamlas om användningen av dess informationssystem och om överföring av information från dem, om det i ett informationssystem hanteras personuppgifter eller sekretessbelagd information. Användningsändamålet för logginformationen är att följa upp användningen och överföringen av informationsmaterial samt att utreda tekniska fel. I 27 § föreskrivs det om informationsmaterial i elektroniskt format. Enligt paragrafen ska handlingar som inkommer till och upprättas av en myndighet bevaras endast i elektroniskt format, om inte något annat föreskrivs i en annan lag. Om en handling inte inkommer till myndigheten elektroniskt ska den konverteras till elektroniskt format. 

I 28 § föreskrivs det om myndighetens skyldighet att i första hand sträva efter att utnyttja information som samlats in av en annan myndighet, om myndigheten har rätt att få motsvarande information av den andra myndigheten via ett tekniskt gränssnitt eller en elektronisk förbindelse. En myndighet ska på förhand planera i vilka situationer den behöver be en förvaltningskund om uppgifter för ärendehantering eller tjänsteproduktion. 

I 29 § föreskrivs det om en myndighets skyldighet att regelbundet via tekniska gränssnitt överföra upprepad och standardiserad information mellan informationssystem, om den mottagande myndigheten enligt lag har rätt till informationen. Information kan enligt paragrafen annars överföras om det är nödvändigt på grund av informationsmaterialets karaktär eller av en tillfällig teknisk orsak. En myndighet kan också i andra situationer öppna ett tekniskt gränssnitt för en myndighet som har rätt till information. 

I 31 § föreskrivs det om en myndighets möjligheter att via ett tekniskt gränssnitt överföra information till en aktör som inte är en annan myndighet, om den mottagande aktören uttryckligen enligt lag har rätt att få informationen och hantera den. Den överlåtande myndigheten ska vid behov säkerställa att den mottagande aktören vid hanteringen av informationen vidtar motsvarande informationssäkerhetsåtgärder som en informationshanteringsenhet är skyldig att vidta enligt lagen. 

I 30 § föreskrivs det däremot om en myndighets möjlighet att för en annan myndighet öppna en elektronisk förbindelse till sitt informationslager för sådan information som den mottagande myndigheten har rätt till. En förutsättning för öppnande av en elektronisk förbindelse är att  

1) den mottagande myndigheten behöver tillgång till informationslagret, 

2) möjligheten till elektronisk förbindelse har begränsats till sådana behövliga eller nödvändiga uppgifter som omfattas av rätten till information, 

3) informationens användningsändamål datatekniskt utreds i samband med ansökan om information. 

I 32 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen föreläggs myndigheten en skyldighet att fastställa förvaringstiden för informationsmaterial inklusive handlingar och uppgifter som skapas i dess verksamhet. I 33 § föreskrivs det däremot om fastställande av arkiveringsbehovet för informationsmaterial. 

Den offentliga förvaltningens informationshanteringsnämnd beslutar enligt 35 § i den lagen om arkivering av informationsmaterial, var arkiveringen ska ske och om förstöring av informationsmaterial (livscykelbeslut). Ett ärende som gäller livscykelbeslut kan inledas hos informationshanteringsnämnden på initiativ av Riksarkivet eller informationshanteringsenheten. 

En informationshanteringsenhet ska enligt 34 § i den lagen tillställa Riksarkivet de i ändringsplanen för informationshanteringen ingående uppgifter om arkivering och förstöring av informationsmaterial som behövs för ett utlåtande, ifall de planerade ändringarna är relevanta för arkivering eller förstöring av informationsmaterialet. Riksarkivet ger sitt utlåtande om huruvida ändringsplanen uppfyller de i 36 § angivna kraven för arkivering av informationsmaterial och motsvarar informationshanteringsnämndens livscykelbeslut. 

I 36 § i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen föreskrivs det om de informationssäkerhetskrav som ställs vid överföring av informationsmaterial till arkiv. Informationsmaterial som ska arkiveras ska utan dröjsmål efter förvaringstidens utgång överföras till arkivet. Den informationshanteringsenhet som upprätthåller arkivet fastställer de informationsstrukturer och filformat i vilka materialen överförs till arkivet samt tidpunkten för överföringen. 

2.1.12  Lagstiftningen om elektronisk kommunikation och tillhandahållande av digitala tjänster

Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 

I lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003, nedan lagen om elektronisk kommunikation) föreskrivs det om de rättigheter och skyldigheter samt det ansvar som myndigheterna och deras kunder har vid elektronisk kommunikation. Lagen tillämpas bl.a. när anhängiggörande och behandling av förvaltningsärenden samt delgivning av beslut i nämnda ärenden sker på elektronisk väg, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Lagen gäller i tillämpliga delar också annan myndighetsverksamhet. I 5 §, som gäller anordnande av elektronisk service, föreskrivs det om myndighetens skyldighet att erbjuda var och en möjlighet att i syfte att anhängiggöra ärenden eller för behandlingen av dem sända meddelanden till en elektronisk adress eller specificerad anordning angivna av myndigheten. Skyldigheten är villkorlig så att den gäller sådana myndigheter som har behövlig teknisk, ekonomisk och övrig beredskap. 

En ändring av 5 § föreslås i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om tillhandahållande av digitala tjänster och lag om ändring av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (RP 60/2018 rd). Enligt vad som föreslås ska 5 § innehålla en hänvisning till den nya lagen om tillhandahållande av digitala tjänster. Enligt den föreslagna paragrafen ska bestämmelser om anordnande av elektronisk service och om säkerställande av tillgången till elektronisk service finnas i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ( / ). 

Förslaget till lag om tillhandahållande av digitala tjänster 

I lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ( / ) föreskrivs dessutom om skyldigheten för myndigheter och andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter att tillhandahålla digitala tjänster för kunderna inom förvaltningen och om skyldigheterna i anslutning till detta (RP 60/2018 rd). Med lagen genomförs den nationella reglering som Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer förutsätter. 

Ett mål med lagen om tillhandahållande av digitala tjänster är att främja tillhandahållandet av högklassiga och informationssäkra digitala tjänster inom den offentliga sektorn och att ge sådana grupper i samhället som har särskilda behov bättre förutsättningar att använda den offentliga sektorns digitala tjänster på egen hand. Det föreslås bestämmelser om metoder för att göra de digitala tjänsterna tillgängligare och säkerställa att tillgänglighetskraven blir effektivt genomförda. Lagens tillgänglighetskrav föreslås vidare bli tillämpade i vissa fall där myndigheter finansierar utvecklandet och förvaltningen av digitala tjänster. 

Lagen innehåller bestämmelser om de allmänna grunderna för tillgänglighetskraven, om tillgänglighetsutlåtanden, om tillsynsmyndigheten och dess uppgifter samt om skyldigheten att tillgodose rättigheterna för dem som använder webbplatser och mobilapplikationer. Utöver de föreslagna bestämmelserna kommer Europeiska kommissionen att särskilt anta närmare genomförandeakter om tillgänglighetskraven och tillgänglighetsutlåtandena. 

Lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster 

I lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016) föreskrivs det bl.a. om en skyldighet för statliga förvaltningsmyndigheter och kommunala myndigheter samt, efter inrättandet av landskapen, även för landskapsmyndigheter att använda de stödtjänster som tillhandahålls av Befolkningsregistercentralen, statskontoret och Lantmäteriverket. Även de som genom lag, en med stöd av lag utfärdad förordning eller ett med stöd av lag meddelat beslut av en statlig förvaltningsmyndighet har tillsatts för att självständigt sköta en offentlig förvaltningsuppgift får använda alla stödtjänster för skötseln av en lagstadgad offentlig förvaltningsuppgift. En del av tjänsterna får även användas av sådana aktörer som med stöd av ett avtal som baserar sig på lag eller på andra grunder sköter ett offentligt uppdrag. 

De stödtjänster som Befolkningsregistercentralen tillhandahåller är de tjänster som avses i 3 § 1 mom. 1–7 punkten i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster. Till dessa hör bl.a. den i 1 punkten avsedda informationsförmedlingskanalen, med hjälp av vilken användarorganisationerna kan överföra och lämna ut uppgifter som ingår i deras datalager och tillhandahålla elektroniska tjänster (nationell servicekanal) och den i 3 punkten avsedda tjänsten där användaren kan granska uppgifter som ingår i servicedatalagret samt uppgifter som införts i användarorganisationernas register om honom eller henne eller en fysisk person eller organisation som han eller hon företräder (servicevy). Sådana stödtjänster som tillhandahålls av Befolkningsregistercentralen är också den tjänst för identifiering av fysiska personer som avses i 3 § 1 mom. 4 punkten i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster och den i 6 punkten i det momentet avsedda behörighetstjänst som tillhandahåller användarorganisationen uppgifter om personens handlingsbehörighet och behörighet eller andra viljeyttringar. Av dessa punkter är alla utom 4 punkten sådana som utan ett separat beslut kan användas av dem som med stöd av ett avtal sköter ett offentligt uppdrag. I regel kan tjänster som inte får användas, såsom identifieringstjänster, också användas av dem som med stöd av ett avtal sköter ett offentligt uppdrag, om den som tillhandahåller stödtjänsten beslutar det. 

I 6 § i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster föreskrivs det om skyldigheten att göra uppgifter tillgängliga i servicedatalagret och servicevyn. Skyldigheten gäller myndigheter som är skyldiga att använda stödtjänster och användarorganisationer som har rätt att använda servicevyn, om den beslutar att utnyttja sin rätt. 

I 8 § i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster föreskrivs det om privata aktörers användningsrätt och förbud mot användning. Användningsrätten enligt 5 § gäller alltså endast användning för skötseln av offentliga uppdrag. Organisationer som också bedriver privat näringsverksamhet kan i denna sin verksamhet utnyttja stödtjänster i enlighet med 8 §. Privata sammanslutningar, stiftelser och näringsidkare får enligt 8 § 2 mom. vid tillhandahållande av tjänster för allmänheten använda 1) servicedatalagret för tillhandahållande av uppgifter som gäller deras tjänster, samt 2) servicevyer och behörighetstjänsten, om de har rätt att behandla sina kunders personbeteckning eller någon annan identifieringskod som behövs vid begäran om eller visande av uppgifter när de tillhandahåller sina tjänster. Befolkningsregistercentralen kan under vissa förutsättningar förbjuda eller förhindra att en stödtjänst används av en privat sammanslutning, stiftelse eller näringsidkare. 

Enligt 12 § 3 mom. i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster har Befolkningsregistercentralen vid tillhandahållandet av tjänsten för identifiering av fysiska personer rätt att till den användarorganisation som förvaltar den elektroniska tjänst som en person använder lämna ut uppgift om personens namn, personbeteckning och elektroniska kommunikationskod, om användarorganisationen enligt lag har rätt att behandla dessa uppgifter. Utlämnande av sådana uppgifter som nämns i momentet till en användarorganisation förutsätter alltså att det i lag föreskrivs om användarorganisationens rätt att behandla dessa uppgifter. 

2.1.13  Servicecentret Valtori som tillhandahåller och utvecklar statens gemensamma grundläggande informationstekniktjänster och gemensamma informationssystemtjänster

Enligt 2 § i lagen om anordnande av statens gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster (1226/2013) är statens gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster sådana tjänster för vars anordnande statliga myndigheter svarar och som allmänt och i stor omfattning används eller är avsedda att användas som stöd vid skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter, som inte kräver branschspecifika lösningar eller betydande branschspecifikt kunnande och som grundar sig på allmänt använda informations- och kommunikationstekniska lösningar. Statens gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster omfattar 1) gemensamma grundläggande informationstekniktjänster, vilka avser fysisk utrustning, program som krävs för utrustningens funktion, datakommunikations- och kommunikationstjänster samt därmed anknutna helheter av infrastruktur- och stödtjänster, och 2) gemensamma informationssystemtjänster, vilka avser sådana informationssystem och därmed anknutna tjänster som stöder skötseln av offentliga förvaltningsuppgifter eller likartad verksamhet inom olika organisationer. 

Statens gemensamma grundläggande informationstekniktjänster och gemensamma informationssystemtjänster tillhandahålls och utvecklas av ett servicecenter som hör till finansministeriets förvaltningsområde, dvs. Valtori. Enligt 5 § i statsrådets förordning om anordnande av statens gemensamma informations- och kommunikationstekniska tjänster (132/2014) har servicecentret till uppgift att tillhandahålla och utveckla följande gemensamma grundläggande informationstekniktjänster: 1) terminalutrustnings- och användarstödstjänster som omfattar stödtjänster för användare, åtkomsträttighetstjänster, terminalutrustningstjänster, tjänster för nätverk av arbetsstationer och utskriftshanteringstjänster, 2) kommunikationstekniska tjänster som omfattar e-posttjänster, webbmötes- och videokonferenstjänster, arbetsplatstjänster, ljud- och videotjänster samt taltjänster, 3) telekommunikationstjänster som omfattar stamnätstjänster, lokalnätstjänster och fjärranslutningstjänster samt till dessa anknutna datasäkerhetstjänster, 4) drifttjänster som omfattar datacenter- och kapacitetstjänster samt integrations- och meddelandeförmedlingstjänster för grundläggande informationsteknik och tillämpningar, 5) kontorstillämpningar som omfattar vedertagna och allmänt använda kontorsprogram, internet- och intranätsprogram samt tillämpningar och programvaror för de sociala medierna. 

2.1.14  Förslaget till landskapslag

Landskapens uppgifter 

I propositionen om landskapsreformen (RP 15/2017 rd) finns ett förslag till landskapslag. I 6 § i landskapslagen ( / ), som avses träda i kraft vid ingången av 2021, föreskrivs det om landskapets uppgiftsområden. Till dessa hör enligt 6 § 1 mom. 9 punkten regionutvecklingsmyndighetens uppgifter, utveckling och finansiering av regionen och dess näringsliv och innovationsmiljöer och den därmed förknippade utbildningen och kompetensutvecklingen, främjandet av kulturen, ordnandet av företags-, arbets- och näringstjänster samt främjandet av integrationen.  

Liksom i fråga om landskapets andra uppgifter, föreskrivs det separat om dessa uppgifter. De lagförslag som gäller dessa uppgifter behandlas nedan.  

Anordnande och tillhandahållande av uppgifter 

Enligt 7 § i den föreslagna landskapslagen ska landskapet kunna organisera skötseln av sina uppgifter självt eller avtala om överföring av organiseringsansvaret på ett annat landskap. Landskapet ska också enligt vad som särskilt föreskrivs i lag kunna avtala om överföring av organiseringsansvaret för en uppgift på en eller flera sådana kommuner som enligt landskapets bedömning har tillräckliga ekonomiska och andra resurser att fullgöra uppgiften. Det landskap som ansvarar för organiseringen av uppgifterna ska svara för att invånarnas lagstadgade rättigheter tillgodoses och för samordningen av tjänstehelheterna samt i fråga om de tjänster som organiseras och andra åtgärder svara för lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna, fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten i fråga om dem, det sätt som de produceras på, styrningen och tillsynen av produktionen och utövandet av myndigheternas befogenheter. Landskapet svarar enligt 7 § dessutom för finansieringen av sina uppgifter även om organiseringsansvaret har överförts på ett annat landskap eller när ett annat landskap enligt lag svarar för skötseln av uppgiften. 

Enligt 8 § i den föreslagna landskapslagen får landskapet producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra landskap eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter, om inte något annat föreskrivs genom lag. I fråga om skiljande av produktionen av en tjänst som hör till landskapets organiseringsansvar och om skyldigheten att bolagisera produktionen gäller vad som föreskrivs särskilt. När landskapet skaffar tjänster av en annan tjänsteproducent kvarstår det organiseringsansvar som avses i 7 § i den lagen hos landskapet. Dessutom bestäms tjänsteproducentens ansvar för tjänsterna i enlighet med vad som föreskrivs i den lagen eller annanstans och enligt vad som landskapet och tjänsteproducenten har avtalat om ansvarsfördelningen. 

Enligt 9 § i den föreslagna landskapslagen ska landskapet säkerställa att det affärsverk som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar och sammanslutningar och stiftelser som producerar sådana tjänster har tillräckliga professionella, verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningar för att producera tjänsterna. Landskapet ska se till att dess förvaltningsstadga och avtalen med tjänsteproducenterna innehåller de bestämmelser som behövs för att landskapets organiseringsansvar ska bli uppfyllt. Enligt 9 § ska landskapet styra och övervaka den tjänsteproduktion som hör till dess organiseringsansvar. Landskapet har enligt 9 § trots sekretessbestämmelserna rätt att av tjänsteproducenterna få de uppgifter som är nödvändiga för kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen. En landskapsmyndighet har dessutom för kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen rätt att inspektera tjänsteproducentens utrymmen och utrustning och då få tillträde till alla andra utrymmen som tjänsteproducenten förfogar över än sådana som används för boende av permanent natur. 

Nationella servicecenter 

I 16 kap. i landskapslagen finns det bestämmelser om landskapens nationella servicecenter och om skyldigheten att använda centrens tjänster. Servicecentren är enligt 118 § i den föreslagna landskapslagen aktiebolag som landskapen äger gemensamt och där också staten kan vara delägare. Enligt den föreslagna 118 § i landskapslagen är ett av servicecentren servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster. Enligt 122 § i den föreslagna landskapslagen har servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster till uppgift att producera tjänster som avser informationsförvaltning, utveckling, integration, informationssystem och informationsteknik. Centret kan med stöd av 118 § antingen producera tjänsterna självt eller skaffa dem som köpta tjänster. 

Landskap och sådana dottersammanslutningar till landskap som inte bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden är enligt den föreslagna landskapslagen skyldiga att använda de tjänster som produceras av servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster, om det inte är nödvändigt att anlita en annan tjänsteproducent i en bestämd verksamhet eller ett bestämt ärende eller en del därav av en grundad anledning som sammanhänger med ekonomiska, verksamhetsmässiga, tekniska eller motsvarande omständigheter. 

Avsikten var att alla servicecenter skulle vara aktiebolag och i huvudsak överföras från statens till landskapens ägo. Servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning inrättades sommaren 2017 i form av Hetli Oy och servicecentret för informations- och kommunikationsteknik i form av Vimana Oy. Vid slutet av 2017 stod det dock klart att landskapen inte kommer att köpa ekonomi- och personalförvaltningstjänster av Hetli Oy. Hetli Oy skulle främst ha haft gemensamma utvecklingsuppgifter och för de uppgifterna ansågs det inte nödvändigt att bilda ett aktiebolag. 

Arbets- och näringsministeriet utredde samtidigt hur informationsförvaltningstjänsterna för statens och landskapens tillväxttjänster ska ordnas i framtiden. Sommaren 2017 valdes som utgångspunkt för beredningen bildandet av ett aktiebolag (KasvuDigi Oy), som ordnar informationsförvaltningstjänster när det gäller tillväxttjänster, som dotterbolag till landskapens servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster, dvs. Vimana Oy. 

I början av 2018 granskades landskapens servicecenterstruktur som helhet på nytt. I samband med detta utreddes sex olika sätt att i aktiebolagsform att ordna informationsförvaltningstjänsterna för Vimana Oy, för tillväxttjänsterna och för social- och hälsovården. Utöver dessa alternativ fanns det även ett ämbetsverksalternativ. Vid beredningen stannade man för att informationsförvaltningstjänsterna för social- och hälsovården (SoteDigi Oy) och Vimana Oy ska vara separata aktiebolag. 

Den lösning som valdes för ordnandet av informationsförvaltningstjänsterna och utbetalningsuppgifterna när det gäller tillväxttjänster var att bevara närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter som ett ämbetsverk inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. Våren 2018 fastställde regeringen riktlinjen att beredningen av ordnandet av informationsförvaltningstjänsterna och skötseln av de utbetalningsrelaterade uppgifter som ännu var på hälft fortsätter så att utvecklings- och förvaltningscentret fortsätter sin verksamhet under ett nytt namn som ett ämbetsverk inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och sköter även i fortsättningen utbetalningsuppgifter och de uppgifter som anknyter till informationsförvaltningstjänster när det gäller tillväxttjänster.  

Uppföljning och produktion av information 

Bestämmelser om uppföljning av landskapets verksamhet, ekonomi och tjänsteproduktion samt produktion av information finns i 140 § i den föreslagna landskapslagen. Enligt motiveringen till den paragrafen gäller bestämmelsen alla landskapets uppgiftsområden enligt 6 §. Uppföljningsinformationen om landskapets verksamhet och ekonomi har betydelse särskilt för bestämmelserna om förhållandet mellan landskapet och staten i 3 kap. och i viss mån också för utvärderingsförfarandet enligt 103 och 104 §. (RP 15/2017 rd, s. 446.) 

Enligt 140 § 1 mom. i den föreslagna landskapslagen ska landskapet följa landskapsbefolkningens hälsa och välfärd samt kvaliteten, verkningsfullheten och kostnaderna i fråga om de uppgifter landskapet har enligt lag. Dessutom ska landskapet följa verksamheten och ekonomin inom sin egen tjänsteproduktion och jämföra den med verkningsfullheten, effektiviteten och ekonomin hos tjänster som produceras av andra. 

Landskapet ska i fråga om de uppgifter det har enligt lag producera information om verksamheten, ekonomin och tjänsteproduktionens kvalitet separat för olika verksamhetsområden för användning i uppföljningen, övervakningen och styrningen av verksamheten. Bestämmelser om vilken information som ska produceras och om hur och när den ska produceras får utfärdas genom förordning av statsrådet.  

Privata tjänsteproducenter som producerar tjänster för landskapet enligt ett uppdragsavtal ska enligt 140 § i landskapslagen lämna landskapet den information som krävs för uppföljningen på det sätt som anges av landskapet, Institutet för hälsa och välfärd eller en annan myndighet som enligt lag har rätt att få information. 

I 140 § 5 mom. i landskapslagen finns en informativ bestämmelse, enligt vilken särskilda bestämmelser gäller för produktionen av annan sektorsspecifik information för uppföljningen, övervakningen och styrningen av landskapets verksamhet. I motiveringen till bestämmelsen konstateras att det t.ex. i 31 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ingår en bestämmelse om uppföljning och utvärdering av social- och hälsovården (RP 15/2017 rd, s. 446). 

Bestämmelser om landskapens produktion av uppgifter föreslås inte bara i landskapslagen utan också i statistiklagen. Det föreslås att de bestämmelser i statistiklagen som gäller kommuners och samkommuners skyldighet att lämna uppgifter i fortsättningen också ska tillämpas på landskap (lagen om ändring av statistiklagen, RP 14/2018 rd). Enligt det föreslagna 14 § 2 mom. ska landskap trots sekretessbestämmelserna vara skyldiga att lämna Statistikcentralen för statistikframställningen nödvändiga uppgifter om ekonomi, nyttigheter och anställda och om var verksamheten är belägen samt om andra resurser som verksamheten förutsätter. Enligt det föreslagna 3 mom. ska skyldigheten även gälla landskapens affärsverk och det riksomfattande servicecentret för landskapen. Avsikten är att dessa skyldigheter även ska gälla tillväxttjänster. 

Vid finansministeriet pågår dessutom beredningen av en proposition som gäller lagstiftning om produktion och rapportering av ekonomiska uppgifter om kommuner och landskap. I den propositionen föreslås att det till kommunal- och landskapslagen fogas bestämmelser om rapportering av ekonomisk information. Kommunerna och landskapen ska förpliktas att lämna sina ekonomiska uppgifter enligt vad som särskilt föreskrivs direkt från ekonomiförvaltningens informationssystem till statskontorets riksomfattande informationsresurs för ekonomisk information. Bestämmelserna i kommunallagen och landskapslagen förpliktar kommunerna och landskapen att producera och rapportera ekonomiska uppgifter i enhetlig och jämförbar form. 

2.1.15  Förslaget till lag om regionutveckling och tillväxttjänster

I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om regionutveckling och tillväxttjänster och till vissa lagar som har samband med den (RP 35/2018 rd) finns ett förslag till lag om regionutveckling och tillväxttjänster, ett förslag till lag om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland och ett förslag till lag om införande av dessa lagar. I lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ( / ), som föreslås träda i kraft vid ingången av 2021, föreskrivs det om ordnandet av de tjänster som avses i 6 § 1 mom. 9 punkten i landskapslagen. Den proposition som gäller ordnandet av tillväxttjänster har samband med de lagförslag som gäller tjänsterna: regeringens proposition 93/2018 rd med förslag bl.a. till lag om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling och till lag om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster (nedan finansieringslagen) och regeringens proposition med förslag till lag om främjande av integration (RP 96/2018 rd). 

Bestämmelser om de i 6 § 1 mom. 9 punkten i den föreslagna landskapslagen avsedda tjänster och de tillhörande myndighetsuppgifter som i fortsättningen ska skötas av landskapen finns för närvarande i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012), lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014), lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt (8/2014), lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet (9/2014) och lagen om främjande av integration (1386/2010). Avsikten är att dessa lagar ska upphävas när den lagstiftning som gäller landskaps- och tillväxttjänstreformen träder i kraft, vid ingången av 2021. 

Det ska finnas både riksomfattande tillväxttjänster och tillväxttjänster på landskapsnivå. Alla tjänster ska enligt lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ordnas som samordnade och ändamålsenliga helheter. Landskapet ansvarar för ordnandet av tillväxttjänster på landskapsnivå. Arbets- och näringsministeriet ansvarar i egenskap av anordnare för de tillväxttjänster som produceras på riksomfattande nivå. I lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska det inte föreskrivas om de riksomfattande tillväxttjänsterna, utan bara konstateras att bestämmelser om de riksomfattande aktörerna i fråga om tillväxttjänster och om de tjänster som de producerar utfärdas separat. Inga ändringar föreslås i den lagstiftning som gäller de tjänster som tillhandahålls av statens specialfinansieringsbolag, Innovationsfinansieringsverket Business Finland och Business Finland Oy samt Finlands Industriinvestering Ab och som i samband med landskaps- och tillväxttjänstreformen blir riksomfattande tillväxttjänster. Det är således arbets- och näringsministeriet som ska svara för ordnandet av tjänster, och tjänsterna ska produceras av statens specialfinansieringsbolag Finnvera Abp samt av Innovationsfinansieringsverket Business Finland, Business Finland Oy och Finlands Industriinvestering Ab. 

Landskapet ska enligt 19 § 1 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster inom ramen för de tillgängliga anslagen inom sitt område tillhandahålla tillräckligt med sådana tillväxttjänster på landskapsnivå, som främjar möjligheterna för arbetslösa att få arbete. Med tillväxttjänster på landskapsnivå ska i enlighet med 16 § i den lagen avses offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling, vissa integrationsfrämjande tjänster, beviljande av lönesubvention samt sådana tjänster för att främja företagsverksamhet och företagande samt internationalisering som kallas företagstjänster samt tjänster som skapar förutsättningar för utveckling av innovationer. 

Bestämmelser om service för rekrytering och kompetensutveckling ska finnas i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling. Bestämmelser om integrationsfrämjande tjänster i anslutning till tillväxttjänster ska finnas i lagen om främjande av integration. Bestämmelser om lönesubvention, startpeng och stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen ska finnas i lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster. Det föreskrivs inte närmare om innehållet i andra företagstjänster på landskapsnivå, utan landskapet får självt besluta om ordnandet av dem och om deras innehåll. 

Enligt 18 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska landskapets organiseringsansvar utöver vad som föreskrivs i 7 § i landskapslagen omfatta säkerställande av att tillväxttjänsterna finns tillgängliga så att kunden i fråga om så många tjänster som möjligt kan välja en producent för den tjänst som kunden behöver bland fler än ett alternativ. Landskapet ska också sörja för information om kundens rättigheter, skyldigheter och förmåner samt för vägledning och rådgivning i anslutning till användningen av tjänster, samt rådgiva och stöda kunderna vid användningen av valfriheten i samband med tillväxttjänster. 

Landskapet ska enligt 22 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster kunna producera tillväxttjänster på landskapsnivå självt eller i sin dottersammanslutning. Landskapet kan i stället för eller utöver egen produktion välja en eller andra tjänsteproducenter. 

Vid ordnandet av tillväxttjänster ska det enligt 30 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster eftersträvas sådana mångformiga verksamhetsmodeller som främst möjliggör ett digitalt tjänsteutbud och användning av elektroniska tjänster. Bestämmelser om minimikrav på personkunders ärendehantering utfärdas separat. 

Enligt 31 § 1 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ordnar arbets- och näringsministeriet de datasystem och plattformar som stöder tillväxttjänster och som staten och landskapen använder gemensamt. Landskapet däremot utvecklar och förvaltar datasystem och plattformar som stöder tillväxttjänsterna inom landskapets område och datasystem och plattformar som stöder samarbetet mellan landskapet och kommunerna i regionen. Enligt 17 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska landskap och sådana dottersammanslutningar till landskap som inte bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden använda datasystem och plattformar som stöder av arbets- och näringsministeriet ordnade tillväxttjänster, om det inte är nödvändigt att anlita en annan tjänsteproducent i en bestämd verksamhet eller ett bestämt ärende eller en del därav av en grundad anledning som sammanhänger med ekonomiska, verksamhetsmässiga, tekniska eller motsvarande omständigheter. Denna bestämmelse är förknippad med ett bemyndigande att utfärda förordning enligt vilket närmare bestämmelser om statens och landskapens gemensamma datasystem och plattformar får utfärdas genom förordning av statsrådet. Landskapen och i behövlig omfattning landskapens dottersammanslutningar ska höras innan en förordning av statsrådet utfärdas. 

Enligt 28 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska landskapet i ett avtal om tjänster och i förutsättningarna för tjänsteproduktionen fastställa bl.a. vad tjänsteproducenten ska göra för att föra in kunduppgifterna i riksomfattande datasystem och de datasystem inom landskapet som landskapet har fastställt, och att trots sekretessbestämmelserna lämna de uppgifter som landskapet förutsätter för kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen. 

I 32 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster finns bestämmelser som gäller skapandet av datasystem. Enligt paragrafen är det arbets- och näringsministeriet som ordnar de datasystem som stöder riksomfattande tillväxttjänster så att de möjliggör och främjar ett gemensamt tjänsteutbud från alla riksomfattande aktörer och så att alla som ordnar och producerar riksomfattande tillväxttjänster kan stödja sig på samma datasystem. De datasystem som stöder riksomfattande tillväxttjänster och tillväxttjänster på landskapsnivå ska enligt paragrafen verkställas och förvaltas så att de möjliggör och främjar ett gemensamt tjänsteutbud tillsammans med dem som ordnar tillväxttjänster på landskapsnivå, och så att alla landskap i egenskap av tjänsteanordnare kan stödja sig på samma datasystem. Enligt bestämmelsen ska dessutom de datasystem som stöder tillväxttjänster på landskapsnivå verkställas och förvaltas så att alla landskap i egenskap av tjänsteanordnare stöder sig på samma datasystem. 

Enligt 19 § 2 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ska arbets- och näringsministeriet på riksomfattande nivå följa sysselsättningsutvecklingen och sysselsättningen samt tillgången till tjänster som främjar kompetensutveckling, och landskapet inom sitt eget område. Om sysselsättningsläget eller tillgången till tjänster i ett landskap avsevärt avviker från andra landskap eller är olika i olika delar av ett landskap, ska staten och landskapet i samband med regionutvecklingsdiskussioner behandla behövliga åtgärder och de resurser som åtgärderna kräver. Beslut om genomförandet av de åtgärder om vilka det avtalats vid diskussionen ska fattas av landskapet.  

I 34 § i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster föreskrivs det separat att den allmänna styrningen och strategiska utvecklingen av tillväxttjänster ankommer på arbets- och näringsministeriet. Ministeriet svarar för den riksomfattande politiken i fråga om tillväxttjänster, för beredningen av de riksomfattande målen och för beaktandet av dem vid styrningen av landskapens verksamhet. 

2.1.16  Förslaget till lag om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling

Enligt 1 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling, som föreslås träda i kraft vid ingången av 2021, innehåller den lagen bestämmelser om sådan service som landskapet ska ordna som i 16 § 1 mom. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ( / ) avsedda tillväxttjänster för främjande av arbetsmarknadens funktionsduglighet genom åtgärder som syftar till att trygga tillgången på kunnig arbetskraft och erbjuda de arbetssökande möjligheter att få arbete (offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling). 

I lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling avses med kund en fysisk person eller en juridisk person som begär att få eller får service som avses i den lagen. Med tjänsteproducent avses en sammanslutning, en stiftelse eller en enskild näringsidkare som producerar service enligt den lagen eller har som uppgift att sköta åtgärder som gäller kunders serviceprocesser. 

Landskapet får enligt 3 § i förslaget till lag om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling överföra uppgifter som gäller kundens serviceprocess enligt 4 och 10–13 § samt produktionen av tjänster enligt 16–18 § på en tjänsteproducent. Således kan tjänsteproducenten bedöma den arbetssökandes servicebehov (11 §), anvisa kunden service (4 §), utarbeta en sysselsättningsplan tillsammans med den arbetssökande (12 §) och bedöma den arbetslöses behov av sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen (13 §). Tjänsteproducenten svarar också för lämnandet av information till arbetssökande (10 §), om den sköter åtgärder som gäller serviceprocessen. Landskapet får enligt 3 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling bevilja en tjänsteproducent rätten att anvisa enskilda kunder till arbetsprövning som avses i 24 § och rätten att ingå avtal om arbetsprövning som avses i 27 § i den lagen. 

I 3 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling föreskrivs det också om tillämpningen av offentlighetslagen och arkivlagen när tjänsteproducenten sköter uppgifter som avses i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling. På tjänsteproducentens verksamhet tillämpas utöver dessa även de allmänna förvaltningslagarna direkt med stöd av bestämmelserna om tillämpningsområde i dessa lagar. I 3 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling föreskrivs det också om att straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på tjänsteproducentens anställda när dessa utför uppgifter enligt den lagen och görs det en hänvisning till skadeståndslagen (412/1974). 

I 37 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling föreskrivs det om landskapets, tjänsteproducentens och arbetsgivarens rätt att få information. Landskapet har enligt 37 § 1 mom. i den lagen trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av statliga myndigheter, landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna, tjänsteproducenter och verkställare av arbetsprövning få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av den lagen. Tjänsteproducenten har enligt 37 § 2 mom. i den lagen trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av landskapet och andra aktörer som avses i 1 mom. få de uppgifter om kunder som är nödvändiga för att producera tjänsten eller för att sköta en uppgift som överförts på tjänsteproducenten med stöd av den lagen. I 37 § 3 mom. föreskrivs det om arbetsgivarens rätt att trots sekretessbestämmelserna för att fullgöra den skyldighet att återanställa en uppsagd arbetstagare eller tjänsteinnehavare som anges i de lagar som gäller arbetsavtals- och tjänsteförhållanden avgiftsfritt av landskapet få uppgifter om huruvida en person som arbetsgivaren namngett är arbetssökande enligt 8 §. Enligt 37 § 4 mom. kan de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. även lämnas ut i maskinläsbar form eller med hjälp av en teknisk anslutning. 

I 38 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling föreskrivs det om rätten att få uppgifter om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Enligt den paragrafen har landskapets myndigheter, en i den lagen eller i 2 § 4 punkten i lagen om kundens valfrihet inom social och hälsovården ( / ) avsedd tjänsteproducent som deltar i sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen och Folkpensionsanstalten rätt att trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt av varandra få de uppgifter som är nödvändiga för att ordna sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Rätten att få information gäller även uppgifter om en arbetssökandes sociala situation och hälsotillstånd samt arbets- och funktionsförmåga som påverkar den arbetssökandes möjligheter att få arbete och som är nödvändiga för att erbjuda den arbetssökande tjänster. 

I 39 § i lagen om offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling föreskrivs det om publicering av uppgifter om jobbsökning och utlämnande av uppgifterna till en arbetsgivare. Enligt den paragrafen ska, när en jobbsökning inleds, de uppgifter om den arbetssökande som är nödvändiga med hänsyn till jobbsökningen och rekryteringen publiceras i tillväxttjänstens webbtjänst som stöder jobbsökningen och rekryteringen. Uppgifterna ska publiceras i en sådan form att den arbetssökande inte kan identifieras. För att andra uppgifter än de som avses ovan ska kunna publiceras och lämnas ut till en arbetsgivare krävs den arbetssökandes samtycke. Uppgifter om en arbetssökandes hälsotillstånd får lämnas ut till en arbetsgivare bara om den arbetssökande gett sitt uttryckliga samtycke. 

2.1.17  Förslaget till lag om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster

Lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster, som avses träda i kraft vid ingången av 2021, ska tillämpas när finansieringstjänster som avses i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster beviljas i Fastlandsfinland. Lagen tillämpas både på verksamhet som finansieras med nationella medel och på verksamhet som finansieras ur strukturfonderna. I lagen föreskrivs det om stöd som beviljas företag, stöd som beviljas för regionutveckling, lönesubvention, stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och startpeng. 

I 71 § i finansieringslagen föreskrivs det om rätten att få och lämna ut uppgifter. Enligt 1 mom. finns bestämmelser om rätten att få information av en annan myndighet och rätten att lämna ut information till en annan myndighet i 31 och 32 § i statsunderstödslagen. Enligt 2 mom. har landskapet, Nylands samkommun och arbets- och näringsministeriet rätt att få eller lämna ut information som avses i 1 mom. Enligt 3 mom. har arbetsgivaren dessutom, för att uppfylla de förutsättningar för beviljande av lönesubvention som anges i 4 kap., rätt få information om huruvida en person som arbetsgivaren namngett och vars anställningsförhållande upphört under de 12 månader som föregått ansökan om lönesubvention är registrerad arbetssökande. Uppgifter enligt 1 och 2 mom. får enligt 4 mom. tas emot och lämnas ut också elektroniskt. 

I 64 § i finansieringslagen föreskrivs det om rätten att få och lämna ut uppgifter i samband med strukturfondsprogrammet. I paragrafen föreskrivs det att utöver vad som i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter har den förvaltande myndigheten, den attesterande myndigheten och revisionsmyndigheten samt förmedlande organ trots bestämmelserna om sekretess rätt att avgiftsfritt av andra myndigheter eller av aktörer som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om sökanden och stödmottagaren och dennes ekonomiska ställning, affärs- eller yrkesverksamhet, finansiering som denne beviljats med offentliga medel och andra omständigheter som är betydelsefulla med avseende på stödet och som är nödvändiga för behandlingen av ett stödärende. Den förvaltande myndigheten, den attesterande myndigheten och revisionsmyndigheten samt förmedlande organ har trots bestämmelserna om sekretess rätt att till andra myndigheter, till aktörer som sköter offentliga uppdrag och till Europeiska unionens institutioner lämna ut uppgifter som behövs för fullgörande av en uppgift som föreskrivs i Europeiska unionens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen. Uppgifterna får tas emot och lämnas ut också på elektronisk väg. 

2.1.18  Förslaget till lag om främjande av integration

Avsikten är att lagen om främjande av integration ska träda i kraft vid ingången av 2021, precis som den övriga lagstiftning som gäller tillväxttjänster. Enligt 8 § i lagen om främjande av integration ska integrationsfrämjande tjänster ordnas som en del av tillväxttjänster och social- och hälsotjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar, den kommunala basservicen och det nationella utbildningssystemet samt i form av andra integrationsfrämjande tjänster. På produktionen av integrationsfrämjande tjänster och genomförandet av serviceprocessen som tillväxttjänster tillämpas bestämmelserna om produktion av tillväxttjänster och tjänsteproducentens skyldigheter i 4 kap. i lagen om regionutveckling och tillväxttjänster ( / ) och bestämmelserna om överföring av uppgifter till tjänsteproducenter och tjänsteproducentens skyldigheter i 3 och 15 § i lagen om offentliga tjänster för rekrytering och kompetensutveckling ( / ). Enligt 48 § i lagen om främjande av integration ska landskapet och kommunen ansöka om sådan ersättning som avses i den lagen genom en till Myndigheten för tillväxttjänster riktad ansökan. 

I 62 § i lagen om främjande av integration föreskrivs det om rätten att få uppgifter. Enligt 62 § 1 mom. ska arbets- och näringsministeriet, Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, landskapet, Myndigheten för tillväxttjänster, kommunala myndigheter, Folkpensionsanstalten och Befolkningsregistercentralen trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av varandra, Migrationsverket, förläggningar och flyktingslussar, tjänsteproducenter och företrädare som förordnats för barn utan vårdnadshavare avgiftsfritt få den information som är nödvändig för att utföra uppgifterna enligt den lagen.  

Enligt 62 § 2 mom. i den lagen har tjänsteproducenter trots sekretessbestämmelserna rätt att av landskapet och kommunala myndigheter och av andra tjänsteproducenter avgiftsfritt få den information som är nödvändig för ordnandet av de tjänster som avses i 2 kap. Enligt 3 mom. i den paragrafen ska en företrädare som förordnats för ett barn utan vårdnadshavare trots sekretessbestämmelserna ha rätt att av landskapet, kommunala myndigheter, Folkpensionsanstalten, Migrationsverket samt förläggningar och flyktingslussar avgiftsfritt få den information som är nödvändig för skötseln av de uppgifter som avses i 54 §. 

2.1.19  Säkerhetsutredningslagen

Enligt 37 § 1 mom. i säkerhetsutredningslagen (726/2014) får vid en säkerhetsutredning av företag sådana uppgifter om företaget som avses i 6 § 1 mom. i lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster (240/2007) användas. I bestämmelsen hänvisas det till den gamla lagen om kundinformationssystemet för företagstjänster, som upphävts genom lag 293/2017. De i momentet avsedda uppgifter som finns i 6 § 1 mom. i den gamla lagen är uppgifter av vilka framgår företagets namn, företags- och organisationsnummer samt andra identifieringsuppgifter och kontaktuppgifter, uppgifter om vem som är företagets ansvarspersoner, företagets verksamhetsområde, aktiekapital, bokslut eller andra sådana uppgifter i myndigheternas offentliga register som gäller företaget och allmänt beskriver dess verksamhet, sådana uppgifter om ett företag och dess ansvarspersoner som införts i kreditupplysningsregistret, konkurs- och företagssaneringsregistret samt utsökningsregistret. 

I 57 § i säkerhetsutredningslagen föreskrivs det om myndigheternas rätt att få information. Enligt den paragrafen ska myndigheterna till de enligt säkerhetsutredningslagen behöriga myndigheterna lämna ut uppgifter som dessa kan använda när säkerhetsutredningar görs och därtill hörande kontroll genomförs, och de behöriga myndigheterna i syfte att göra en enskild säkerhetsutredning utbyta uppgifter som är tillgängliga enligt denna lag. Enligt 57 § i säkerhetsutredningslagen har den behöriga myndigheten för att göra säkerhetsutredningar av personer och säkerhetsutredningar av företag samt i samband med kontroll enligt 51 § i nämnda lag rätt att få information av den registeransvarige för kreditupplysningsregistret. Uppgifterna får också lämnas ut genom en teknisk förbindelse. 

2.2.1  Europakonventionen

Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (FördrS 19/1990, nedan Europakonventionen) har var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Myndigheterna får enligt artikeln inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Artikel 8 i Europakonventionen har i Europadomstolens rättspraxis ansetts omfatta även skyddet för personuppgifter. 

2.2.2  Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Artikel 16.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan EUF-fördraget) föreskriver att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Enligt artikel 16.2 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa bestämmelser om skydd för enskilda personer när det gäller behandling av personuppgifter hos unionens institutioner, organ och byråer och i medlemsstaterna, när dessa utövar verksamhet som omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, samt om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Oberoende myndigheter ska kontrollera att dessa bestämmelser följs. 

Europaparlamentet och rådet har med stöd av artikel 16 i EUF-fördraget antagit den allmänna dataskyddsförordningen (EU) 2016/679 och ett dataskyddsdirektiv som gäller polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EU) 2016/680. Genom EU:s allmänna dataskyddsförordning upphävs det personuppgiftsdirektiv som antagits med stöd av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och som nationellt har genomförts genom personuppgiftslagen. 

2.2.3  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

I artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (2016/C 202/02) tryggas rätten till privatliv och familjeliv och i artikel 8 skyddet av personuppgifter. Enligt artikel 8 i stadgan har var och en rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne. Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem. En oberoende myndighet ska kontrollera att dessa regler efterlevs. 

Enligt artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. 

2.2.4  EU:s dataskyddsförordning

Förordningens syfte och tillämpningsområde 

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) antogs i april 2016 och började tillämpas i maj 2018. Genom dataskyddsförordningen upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG, som i Finland har genomförts genom personuppgiftslagen (523/1999). 

Denna förordning skyddar fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Förordningen tillämpas inte på behandling av personuppgifter som sker i anslutning till sådan verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för unionens lagstiftning. Nedan beskrivs förordningens innehåll särskilt till den del den medger medlemsstaterna handlingsutrymme eller den ålägger medlemsstaterna en skyldighet att precisera bestämmelserna i förordningen. 

Med personuppgifter avses i dataskyddsförordningen varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person, alltså en registrerad (artikel 4.1). Med behandling av personuppgifter avses i dataskyddsförordningen en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring (artikel 4.2). 

Nationellt handlingsutrymme 

Trots att dataskyddsförordningen är direkt tillämplig lagstiftning, ger den i vissa hänseenden medlemsstaterna direktivliknande nationellt handlingsutrymme. Med nationellt handlingsutrymme avses den prövningsmarginal som ges i dataskyddsförordningen och inom vilken lagstiftaren i en medlemsstat kan utfärda eller behålla gällande nationell rätt. Genom sådan nationell rätt kompletteras eller preciseras bestämmelserna i förordningen. Bestämmelserna utgör stommen för regelverket om behandlingen av personuppgifter. Sådan preciserande eller kompletterande nationell rätt ska sålunda alltid läsas tillsammans med den allmänna dataskyddsförordningen. 

Nationell rätt kan komplettera eller precisera den allmänna dataskyddsförordningen endast när det uttryckligen tillåts enligt den allmänna dataskyddsförordningen. I dataskyddsförordningen åläggs den nationella lagstiftaren faktiskt också en skyldighet att föreskriva om vissa frågor. Bestämmelserna om användningen av handlingsutrymmet i den allmänna dataskyddsförordningen kan delas in i bestämmelser om förpliktande, möjliggörande och tagande i beaktande. 

Vid bedömningen av om nationell lagstiftning behövs, ska det beaktas att dataskyddsförordningen till sin art är mer detaljerad både än det personuppgiftsdirektiv som gällde före den och än den personuppgiftslag som utfärdades för genomförandet av direktivet. När det gäller användningen av handlingsutrymmet ger förordningen möjlighet till olika lagstiftningstekniska metoder. Enligt skäl 41 till förordningen behöver den nationella lagstiftningen inte vara på lagnivå, så längre som den är tydlig, precis och förutsägbar. Enligt skäl 45 krävs det inte en särskild lag för varje enskild behandling. 

Principer för behandling av uppgifter 

I artikel 5 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs det om principer för behandling av personuppgifter. Den personuppgiftsansvarige svarar för att principerna enligt artikel 5 följs och ska också kunna påvisa att så är fallet. 

Med personuppgiftsansvarig avses i förordningen ett organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av medlemsstaternas nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i medlemsstaternas nationella rätt (artikel 4.7). Enligt dataombudsmannens byrå är kravet på att fastställa en personuppgiftsansvarig särskilt uttalat när grunden för behandlingen är ett allmänt intresse eller myndighetsutövning (Anvisning från dataombudsmannens byrå om lagstiftningsutlåtanden (på finska), 16.10.2017, version 1.0, s. 9). 

Den i artikel 5 föreskrivna principen för ändamålsbegränsning innebär att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. En annan central princip är att de ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. 

Enligt korrekthetsprincipen ska de vara korrekta och om nödvändigt uppdaterade. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas raderas eller rättas utan dröjsmål. Enligt principen för lagringsminimering får personuppgifter inte lagras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med databehandlingen. Principen för integritet och konfidentialitet innebär att personuppgifter ska behandlas på ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet för personuppgifterna, inbegripet skydd mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse, med användning av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder. 

Grunder för behandling av uppgifter 

I artikel 6 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om villkor som ska vara uppfyllda för att behandlingen av personuppgifter ska vara laglig. Centrala villkor med tanke på behandlingen av kunduppgifter inom tillväxttjänsterna är särskilt det i artikel 6.1 a avsedda villkoret om den registrerades samtycke, det i artikel 6.1 c avsedda villkoret om att behandlingen ska vara nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige samt det i artikel 6.1 e avsedda villkoret om att behandlingen ska vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. 

I artikel 7 finns bestämmelser om villkoren för samtycke. I skäl 43 avråds från samtycke, om den personuppgiftsansvarige är en offentlig myndighet. Enligt skälet bör samtycket inte utgöra giltig rättslig grund för behandling av personuppgifter i ett särskilt fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige. Detta gäller särskilt om den personuppgiftsansvarige är en offentlig myndighet och det därför är osannolikt att samtycket har lämnats frivilligt när det gäller alla förhållanden som denna särskilda situation omfattar. I själva förordningen finns ingen motsvarande bestämmelse. 

Den arbetsgrupp som justitieministeriet tillsatt för att utreda behovet av nationella lagstiftningsåtgärder till följd av den allmänna dataskyddsförordningen har utgått från att myndigheternas behandling av personuppgifter i första hand bör grunda sig på artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, alltså på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Detta innebär att myndighetens uppgift och befogenheter ska anges på ett sådant sätt i lagstiftningen att den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter och ändamålet med behandlingen framgår av den med beaktande av verksamhetens syfte. (Slutbetänkande av TATTI-arbetsgruppen, justitieministeriet, Helsingfors 2018, s. 32, på finska.) 

Enligt artikel 6.2 i dataskyddsförordningen får medlemsstaterna behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning med hänsyn till behandling för att efterleva punkt 1 c och e genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling. Bestämmelsen möjliggör alltså kompletterande nationell lagstiftning. 

Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska grunden för behandlingen av personuppgifter fastställas antingen i enlighet med unionsrätten eller med en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Syftet med behandlingen ska fastställas i lagstiftningen i fråga. Lagstiftningen kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i dataskyddsförordningen. Sådana särskilda bestämmelser kan gälla bl.a. de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. Ett grundläggande krav för sådan lagstiftning är att den ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Denna punkt innehåller alltså både en skyldighet att i den nationella lagstiftningen föreskriva om grunden för och ändamålen med behandlingen och en möjlighet att föreskriva också om annat. 

I artikel 9.1 dataskyddsförordningen förbjuds behandling av särskilda kategorier av personuppgifter. Sådana uppgifter är bl.a. uppgifter om hälsa samt ras eller etniskt ursprung. Undantag från behandlingsförbudet anges i artikel 9.2. 

Enligt artikel 9.2 a i dataskyddsförordningen får särskilda kategorier av personuppgifter behandlas om den registrerade uttryckligen har lämnat sitt samtycke till behandlingen av dessa personuppgifter för ett eller flera specifika ändamål, utom då unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt föreskriver att förbudet i punkt 1 inte kan upphävas av den registrerade. Innehållet i skäl 43, som det redogörs för ovan, lär nog vara tillämplig också på behandlingen av särskilda kategorier av personuppgifter, och behandlingen kan då inte grunda sig på samtycke, om den personuppgiftsansvarige är en myndighet. 

Enligt artikel 9.2 b får särskilda kategorier av personuppgifter också behandlas bl.a. om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra sina skyldigheter inom arbetsrätten och på områdena social trygghet och socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer den registrerades grundläggande rättigheter och intressen fastställs. Det nationella handlingsutrymme som denna punkt ger har utnyttjats i 6 § 1 mom. 3 och 5 punkten i dataskyddslagen. 

Enligt artikel 9.2 g är behandling också tillåten bl.a. om den är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen. Det nationella handlingsutrymme som denna punkt ger har utnyttjats i 6 § 1 mom. 2 punkten i dataskyddslagen där det föreskrivs att artikel 9.1 i dataskyddsförordningen inte tillämpas på sådan behandling av uppgifter som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Det nationella handlingsutrymme som denna punkt ger har också utnyttjats i 6 § 1 mom. 5 punkten i dataskyddslagen. 

Enligt artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen är behandling av särskilda kategorier av personuppgifter också tillåten bl.a. om behandlingen är nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande hälso- och sjukvård, bedömningen av en arbetstagares arbetskapacitet, medicinska diagnoser, tillhandahållande av hälso- och sjukvård, behandling, social omsorg eller förvaltning av hälso- och sjukvårdstjänster och social omsorg och av deras system, på grundval av medlemsstaternas nationella rätt eller enligt avtal med yrkesverksamma på hälsoområdet och under förutsättning att de villkor och skyddsåtgärder som avses i punkt 3 är uppfyllda. Enligt 9.3 i förordningen får personuppgifter behandlas bl.a. om uppgifterna behandlas av eller under ansvar av en yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt enligt medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ eller av en annan person som också omfattas av tystnadsplikt enligt medlemsstaternas nationella rätt eller bestämmelser som fastställs av nationella behöriga organ. Det nationella handlingsutrymme som denna punkt ger har utnyttjats i 6 § 1 mom. 4 punkten i dataskyddslagen. 

Enligt artikel 9.1 j i dataskyddsförordningen är behandling av särskilda kategorier av personuppgifter tillåten, om den är nödvändig för arkivändamål, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, enligt särskilda kriterier. Det nationella handlingsutrymme som denna punkt ger har utnyttjats i 6 § 1 mom. 7 och 8 punkten i dataskyddslagen. 

Den registrerades rättigheter 

I kapitel III i dataskyddsförordningen föreskrivs det om den registrerades rättigheter. Artiklarna 12, 13, 15, 16, 18 och 19, som finns i det kapitlet, är tillämpliga på sådan behandling av personuppgifter som görs med stöd av artikel 6.1 c och e, om tillämpningen inte begränsas enligt artikel 23. I dataskyddsförordningens artikel 12 föreskrivs det om klar och tydlig information och kommunikation, i artikel 13 om information som ska tillhandahållas om personuppgifterna samlas in från den registrerade, i artikel 15 om den registrerades rätt till tillgång, i artikel 16 om rätt till rättelse, i artikel 18 om rätt till begränsning av behandling och i artikel 19 om den personuppgiftsansvariges anmälningsskyldighet avseende rättelse eller radering av personuppgifter och begränsning av behandling. 

Utöver nämnda rättigheter har den registrerade med stöd av artikel 21 i dataskyddsförordningen rätt att, av skäl som hänför sig till hans eller hennes specifika situation, när som helst göra invändningar mot behandling av personuppgifter avseende honom eller henne som grundar sig på artikel 6.1 e eller f, inbegripet profilering som grundar sig på dessa bestämmelser. Den personuppgiftsansvarige får inte längre behandla personuppgifterna såvida denne inte kan påvisa tvingande berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades intressen, rättigheter och friheter. 

I dataskyddsförordningens artikel 22.1 föreskrivs det om den registrerades rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne. Undantag från denna huvudregel anges i artikel 22.2. Enligt artikel 22.2 b ska artikel 22.1 inte tillämpas om beslutet tillåts enligt unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av och som fastställer lämpliga åtgärder till skydd för den registrerades rättigheter, friheter och berättigade intressen. Punkten lämnar således nationellt handlingsutrymme. Artikel 22.2 c möjliggör automatiserat individuellt beslutsfattande också med stöd av den registrerades uttryckliga samtycke. Om det automatiserade beslutsfattandet grundar sig på den registrerades samtycke, ska den personuppgiftsansvarige enligt artikel 22.3 i förordningen säkerställa åtminstone den registrerades rätt till personlig kontakt med den personuppgiftsansvarige för att kunna utrycka sin åsikt och bestrida beslutet. 

Det automatiserade beslutsfattandet får enligt artikel 22.4 i dataskyddsförordningen inte grunda sig på de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1, såvida inte artikel 9.2 a eller g gäller och lämpliga åtgärder som ska skydda den registrerades berättigade intressen har vidtagits. Som det anges ovan har man i dataskyddslagen utnyttjat det nationella handlingsutrymme som artikel 9.2 g ger genom att föreskriva att sådan behandling är tillåten som regleras i lag eller som föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag.  

Genom artikel 23.1 i dataskyddsförordningen ges medlemsstaterna en möjlighet att i sin nationella rätt begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 12–22 och 34, samt artikel 5 i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 12–22, om en sådan begränsning sker med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa t.ex. en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse, särskilt ett av en medlemsstats viktiga ekonomiska eller finansiella intressen, däribland penning-, budget- eller skattefrågor, folkhälsa och social trygghet. I artikel 23.2 i förordningen föreskrivs det vad dessa lagstiftningsåtgärder ska innehålla bestämmelser om. 

Personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde 

I den allmänna dataskyddsförordningen avses med personuppgiftsansvarig en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller ett annat organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. Om ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kan den personuppgiftsansvarige eller de särskilda kriterierna för hur denne ska utses föreskrivas i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt (artikel 4.7). Definitionen gör det möjligt att föreskriva om den personuppgiftsansvarige i den nationella lagstiftningen. I förordningen avses med personuppgiftsbiträde en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning (artikel 4.8). 

Enligt artikel 26 i dataskyddsförordningen kan de gemensamt personuppgiftsansvarigas ansvarsområden fastställas i en medlemsstats nationella rätt. Den nationella rätten ska på lämpligt sätt återspegla de gemensamt personuppgiftsansvarigas respektive roller och förhållanden gentemot registrerade. Den registrerade får utöva sina rättigheter enligt förordningen med avseende på och emot var och en av de personuppgiftsansvariga oberoende av de gemensamt personuppgiftsansvarigas ansvarsfördelning. Artikeln gör det möjligt att i den nationella lagstiftningen föreskriva om gemensamt personuppgiftsansvariga och om ansvarsområdena för de gemensamt personuppgiftsansvariga. 

Enligt artikel 28.3 i förordningen ska när uppgifter behandlas av ett personuppgiftsbiträde hanteringen regleras genom ett avtal eller en annan rättsakt enligt unionsrätten eller enligt medlemsstaternas nationella rätt som är bindande för personuppgiftsbiträdet med avseende på den personuppgiftsansvarige och i vilken föremålet för behandlingen, behandlingens varaktighet, art och ändamål, typen av personuppgifter och kategorier av registrerade, samt den personuppgiftsansvariges skyldigheter och rättigheter anges. Medlemsstatens nationella rätt kan enligt dataombudsmannens byrå anses vara en sådan annan rättsakt. (Anvisning från dataombudsmannens byrå om lagstiftningsutlåtanden (på finska), 16.10.2017, version 1.0, s. 9.) Således kan det i medlemsstatens lagstiftning föreskrivas om dessa omständigheter. I den punkten föreskrivs det om personuppgiftsbiträdets skyldigheter, om vilka det ska föreskrivas separat i en sådan juridisk handling. 

Enligt artikel 29 i förordningen får personuppgiftsbiträdet och personer som utför arbete under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets överinseende och som får tillgång till personuppgifter endast behandla dessa på instruktion från den personuppgiftsansvarige, såvida han eller hon inte är skyldig att göra det enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt. I artikel 32.4 i den allmänna dataskyddsförordningen finns det en bestämmelse om detta. Enligt bestämmelsen ska den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet vidta åtgärder för att säkerställa att varje fysisk person som utför arbete under den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets överinseende, och som får tillgång till personuppgifter, endast behandla dessa på instruktion från den personuppgiftsansvarige, om inte unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ålägger honom eller henne att göra det. Enligt dataombudsmannens byrå verkar det enligt artikel 29 i dataskyddsförordningen vara möjligt att i lagstiftningen skapa sådana separata skyldigheter eller behandlingsrättigheter som avviker från de instruktioner som den personuppgiftsansvarige gett (Anvisning från dataombudsmannens byrå om lagstiftningsutlåtanden (på finska), 16.10.2017, version 1.0, s. 10). 

I artikel 35 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om konsekvensbedömning avseende dataskydd. I artikel 35.3 föreskrivs det om fall där en konsekvensbedömning särskilt krävs och i artikel 35.7 om vad bedömningen åtminstone ska innehålla. Enligt artikel 35.10 behöver en konsekvensbedömning inte göras om behandlingen av personuppgifter har en rättslig grund som den personuppgiftsansvarige omfattas av eller där behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller för den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning och en konsekvensbedömning avseende dataskydd redan har genomförts i samband med antagandet av denna rättsliga grund. Vid beredningen av sådan lagstiftning ska tillsynsmyndigheten höras i enlighet med artikel 36.4. 

Utlämnande av personuppgifter 

Enligt dataskyddsförordningen är utlämning av personuppgifter en form av behandling av personuppgifter (artikel 4.2). Med mottagare avses i dataskyddsförordningen en fysisk eller juridisk person, offentlig myndighet, institution eller annat organ till vilket personuppgifterna utlämnas, vare sig det är en tredje part eller inte. Offentliga myndigheter som kan komma att motta personuppgifter inom ramen för ett särskilt uppdrag i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska dock inte betraktas som mottagare. Offentliga myndigheters behandling av dessa uppgifter ska vara förenlig med tillämpliga bestämmelser för dataskydd beroende på behandlingens syfte (artikel 4.9). 

Förutsättningarna för utlämnande av personuppgifter ska bedömas med hänsyn till principen för ändamålsbegränsning. Om ändamålet med behandlingen ändras till följd av att uppgifterna lämnas ut, krävs det enligt artikel 6.4 att utlämnandet grundar sig på den registrerades samtycke eller på unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de mål som avses i artikel 23.1. Ett av de syften som avses i artikel 23.1 i förordningen är en medlemsstats viktiga mål av generellt allmänt intresse. Inom ramen för det nationella handlingsutrymmet kan man i enlighet med artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskriva om de parter och ändamål till vilka personuppgifter får lämnas ut. 

4.1.1  Konsekvenser för företag

De konsekvenser som tillväxttjänstreformen har för företagen har behandlas i den regeringsproposition som gäller lagen om regionutveckling och tillväxttjänster (RP 35/2018 rd) och i de regeringspropositioner som gäller substanslagarna om tillväxttjänsterna (RP 93/2018 rd och RP 96/2018 rd). Genom de i denna proposition föreslagna bestämmelserna om beviljande av användarrättigheter också för tjänsteproducenter ges företagen möjlighet att producera tjänster på samma villkor som offentliga tjänsteproducenter då de får samma möjligheter att använda kundinformationssystemet alltid när deras uppgifter förutsätter det. 

Kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning är nytt. Dess användare, inklusive de tjänsteproducenter som sköter uppgifter i samband med serviceprocessen för arbetssökande, måste få introduktion i användningen av systemet, vilket tar tid. Eftersom det är fråga om ett nytt system också för myndigheterna, har man för avsikt att tillhandahålla introduktion i systemet när ibruktagandet av det närmar sig och för alla användare efter att det har tagits i bruk. Kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning är också avsett för kundhantering. Myndigheten för tillväxttjänster ska ansvara för utvecklingen och förvaltningen av systemet. Inga användaravgifter kommer att tas ut av användarna. 

4.1.2  Konsekvenser för den offentliga ekonomin

Myndigheten för tillväxttjänster 

Det förslag som gäller Myndigheten för tillväxttjänster omfattar skötseln av de uppgifter som för närvarande utförs med ett anslag på 24 miljoner euro och genom totalt 175 årsverken vid utvecklings- och förvaltningscentret samt med ett anslag på 4,4 miljoner euro och genom cirka 85 årsverken vid arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter vid Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax. Avsikten är att de konsekvenser för anslagen som genomförandet av propositionen får för olika aktörers finansiering ska beaktas som kostnadsneutrala överföringar i den så kallade planen för de offentliga finanserna 2020–2023.  

Den personal som stannar kvar hos utvecklings- och förvaltningscentret när det blir Myndigheten för tillväxttjänster kvarstår i samma lönesystem hos den statliga arbetsgivaren. Även de anställda vid arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter som övergår från Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Savolax till Myndigheten för tillväxttjänster flyttas inom samma myndighetsnätverk och samma lönesystem. 

De årsverken som motsvarar skötseln av de uppgifter som överförs till Myndigheten för tillväxttjänster och de resurser som motsvarar årsverkena under övergångsperioden 1.1–31.12.2021. 

De årsverken som motsvarar skötseln av de uppgifter som överförs till Myndigheten för tillväxttjänster och de resurser som motsvarar årsverkena efter övergångsperioden fr.o.m. 1.2.2022. 

Skötseln av de uppgifter som skötts av utvecklings- och förvaltningscentret och som anknyter till användningen av de stöd och ersättningar som avses i 12 kap. 8 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och av de anslag som anvisats statens ämbetsverk och inrättningar samt fattandet av de i lagen om finansiering av regionutveckling och tillväxttjänster avsedda besluten om utbetalning av stöd för analys-, expert- och utbildningstjänster, av lönesubvention, av stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen och av utbetalning av startpeng, om avbrytande av utbetalning samt om återkrav upphör vid ingången av 2022 vid Myndigheten för tillväxttjänster efter en övergångsperiod på ett år. Efter övergångsperioden överförs till landskapen på det sätt som föreskrivs i lagen om införande av lagen om regionutveckling och tillväxttjänster och lagen om ordnande av tillväxttjänster i landskapet Nyland utbetalningarna av de stöd och understöd som arbets- och näringsbyråerna beviljat senast den 31 december 2020 och landskapen från och med den 1 januari 2021 samt den personal som sköter utbetalningarna. Efter övergångsperioden täcks uppgifterna av ett anslag på cirka 21 miljoner euro och sköts genom cirka 152 årsverken. 

Behandling av kunduppgifter inom tillväxttjänsterna 

Arbets- och näringsbyråns nuvarande, mer än 20 år gamla kundinformationssystem är inte längre tillräckligt användbart för att möjliggöra ordnandet och produktionen av de lagstadgade tillväxttjänster som omfattas av landskapens organiseringsansvar. Genom projektet för digitalisering av arbets- och näringstjänster ersätts det nuvarande kundinformationssystemet med ett nytt kundinformationssystem för rekrytering och sysselsättning och tillhörande nättjänster. Reformprojektet inleddes 2016 och avslutas vid utgången av 2020. De årliga tekniska förvaltningskostnaderna för arbets- och näringsbyråernas nuvarande kundinformationssystem och vissa tjänster är cirka 1,7–1,9 miljoner euro, och utvecklingskostnaderna orsakade av lagstiftningsändringar och andra motsvarande ändringsbehov är cirka 5 miljoner euro årligen. Huvuddelen av de årliga förvaltningskostnaderna, dvs. cirka 5,2 miljoner euro, finansieras för närvarande inom ramen för utvecklings- och förvaltningscentrets omkostnader. 

De totala kostnaderna för utvecklingen av det nya kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning samt dess anknytande nättjänster är uppskattningsvis 34,3 miljoner euro. Hittills har andelen på 9,9 miljoner euro av de totala utvecklingskostnaderna inte beaktats i planen för de offentliga finanserna. Enligt utvecklings- och förvaltningscentrets beräkning är de årliga förvaltningskostnaderna för systemet och de anknytande nättjänsterna cirka 25 procent av utvecklingskostnaderna, dvs. cirka 8–10 miljoner euro. Dessa kostnader finansieras inom ramen för Myndigheten för tillväxttjänsters omkostnader. Lagen leder inte till tvingande anslagsbehov som inte ingår i budgetpropositionen för 2019. Möjligheten till tilläggsfinansiering för de utvecklingskostnader som inte ingår i planen för de offentliga finanserna granskas senare separat. 

Vid utvecklingen av kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning beaktas systemets nära förbindelse med bland annat kundinformationssystemet för företagstjänster samt Folkpensionsanstaltens och arbetslöshetskassornas system, som också är under utveckling. Det bedöms att den föreslagna lagstiftningen inte leder till behov att ändra Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassornas system. De ändringar av lagstiftningen som i landskaps- och tillväxttjänstreformen hänför sig till ändring av uppgifter som gäller utkomstskyddet för arbetslösa bereds separat senare. Kostnaderna för de ändringar av informationssystem som de lagstiftningsändringarna föranleder beräknas i samband med beredningen av den lagstiftningen. I vilket fall som helst sker utvecklingen av kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning och systemen för skötseln av de uppgifter som gäller utkomstskyddet för arbetslösa samtidigt, varvid möjligheterna att från första början samordna utvecklingen av systemen är utmärkta och innebär att behovet av enskilda ändringar minskar. 

De uppskattade kostnaderna för de ändringar som landskaps- och tillväxttjänstreformen och denna proposition medför för kundinformationssystemet för företagstjänster är 0,5–1 miljon euro. Kostnaderna täcks under momentet 28.70.05 Stöd och handledning i samband med beredningen och genomförandet av landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen.  

4.3.1  Konsekvenser för jämlikheten

Propositionen har inga direkta konsekvenser för jämlikheten. Vid beredningen av kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning bör man beakta de krav som i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster, som för närvarande behandlas i riksdagen, och i tillgänglighetsdirektivet ställs i fråga om digitala tjänsters tillgänglighet. 

Genom effektiva digitala och elektroniska tjänster främjas kundernas jämlikhet när det gäller tjänstetillgången och tillgängligheten till tjänsterna. De digitala och elektroniska tjänsterna är också enhetliga. Riksomfattande centraliserade kundinformationssystem främjar indirekt regional jämlikhet. Exempelvis gör kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning det möjligt att tillhandahålla offentlig service för rekrytering och kompetensutveckling utifrån aktuella uppgifter oavsett inom vilket landskap personen sköter ärendena eller inom vilket landskap han eller hon söker arbete eller tjänster. 

4.3.2  Konsekvenser för sysselsättningen

Propositionen bedöms inte ha några direkta konsekvenser för sysselsättningen. Ett viktigt mål med propositionen är att göra sysselsättningstjänsterna effektivare och smidigare och därigenom också förbättra sysselsättningen. Det centraliserade kundinformationssystem för rekrytering och sysselsättning som föreslås i propositionen och som också används av privata serviceproducenter, bedöms bidra till ett effektivt samarbete mellan offentliga och privata serviceproducenter. Så använder t.ex. den serviceproducent som ansvarar för kundens serviceprocess och det landskap i vilket kunden är registrerad som kund ett och samma kundinformationssystem och får uppdaterad information om den arbetssökandes och varandras åtgärder. Ett gemensamt kundinformationssystem ger möjlighet till smidiga överföringar mellan landskap och serviceproducenter eller mellan landskap samt till en servicekedja som är smidigare för kunden. Ett gemensamt kundinformationssystem, som används runtom i landet, främjar också arbetstagarnas rörlighet. 

4.3.3  Konsekvenser för dataskyddet

Kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning är nytt. Systemet ersätter arbets- och näringsbyråns nuvarande kundinformationssystem från och med ingången av 2021. Kundinformationssystemet för företagstjänster är redan i användning och i systemet föreslås inte mer än obetydliga ändringar genom denna proposition. Av denna anledning fokuserar vi nedan på vilka konsekvenser kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning har på dataskyddet. 

Som det konstaterats ovan förutsätts det i artikel 35 i dataskyddsförordningen att den personuppgiftsansvarige före behandlingen ska utföra en bedömning av den planerade behandlingens konsekvenser för skyddet av personuppgifter, om behandlingen sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter. Vid bedömning av behovet av behandling ska beaktas dess art, omfattning, sammanhang och ändamål. Lagstiftaren kan som en del av lagberedningen göra en bedömning av konsekvenserna för dataskyddet. Om denna konsekvensbedömning görs i samband med lagstiftningsarbetet, är det inte längre nödvändigt att göra en konsekvensbedömning i samband med behandlingen. Dataombudsmannen har ansett detta vara mycket lönsamt när det gäller behandling som inbegriper en hög risk (utlåtande 777/03/2018). 

Dataombudsmannen har ansett att det finns risker med särskilda kategorier av personuppgifter och dessutom med t.ex. behandling i stor omfattning av personuppgifter, eftersom antalet registrerade då är stort. En hög risk är också i fråga om användarrättigheter förknippad med ett stort antal användare av informationssystem och de användarrättigheter dessa beviljats. (utlåtande 77/03/2018) 

Det nya kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning kommer, i likhet med arbets- och näringsbyråns nuvarande kundinformationssystem, att användas i stor omfattning. I oktober 2018 fanns det i det aktiva behandlingsskedet i arbets- och näringsbyråernas kundinformationssystem uppgifter om cirka 540 000 personer. I det blivande kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning kommer uppskattningsvis motsvarande antal personers uppgifter att behandlas. 

För det nya kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning kan det, precis som för arbets- och näringsbyråns nuvarande kundinformationssystem, beviljas användarrättigheter för tjänstemän vid många olika myndigheter, och dessutom även för anställda hos en tjänsteproducent som ansvarar för åtgärder som har samband med den arbetssökandes serviceprocess och anställda hos aktörer som utför ett separat uppdrag. Man kan därför anse att ett stort antal personer använder det nuvarande och det nya systemet. 

Utifrån antalet registrerade, arten av de personuppgifter som behandlas (nationellt klassade som sekretessbelagda uppgifter; delvis uppgifter som omfattas av de i dataskyddsförordningen avsedda särskilda kategorierna av personuppgifter) och antalet personuppgiftsbiträden kan det bedömas att behandlingen av personuppgifter i kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning sannolikt inbegriper en hög risk. Detta innebär att en i artikel 35 i dataskyddsförordningen avsedd konsekvensbedömning ska göras av behandlingen. 

Bedömningen ska enligt artikel 35.7 i dataskyddsförordningen innehålla åtminstone 

a) en systematisk beskrivning av den planerade behandlingen och behandlingens syften, inbegripet, när det är lämpligt, den personuppgiftsansvariges berättigade intresse, 

b) en bedömning av behovet av och proportionaliteten hos behandlingen i förhållande till syftena, 

c) en bedömning av de risker för de registrerades rättigheter och friheter som avses i punkt 1, och  

d) de åtgärder som planeras för att hantera riskerna, inbegripet skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att säkerställa skyddet av personuppgifterna och för att visa att denna förordning efterlevs, med hänsyn till de registrerades och andra berörda personers rättigheter och berättigade intressen. 

Den beskrivning som krävs enligt artikel 35.7 a i dataskyddsförordningen har gjorts i detaljmotiveringen till de bestämmelser som gäller behandlingen av kunduppgifter inom tillväxttjänsterna. De i detta lagförslag och i de lagförslag (RP 35/2018 rd, RP 93/2018 rd och RP 96/2018 rd) som gäller tillväxttjänster avsedda behandlingarna, såsom registrering av, åtkomst till, användning av och utlämnande av uppgifter är nödvändiga för att den service och de tjänster som avses i lagförslagen ska kunna ordnas och produceras på det sätt som förutsätts i lagförslagen. 

Som det konstateras ovan inbegriper behandlingen av personuppgifter i kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning sannolikt en hög risk. Åtgärder för att minska den höga risken har utretts och beretts som en del av planeringen av kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning. 

Enligt dataombudsmannen är tillsynen över en lagenlig användning av datasystem nära förknippad med ett system för inloggningsdata och tillhörande användarkontroll. Enligt dataskyddsombudsmannen kan skyddsåtgärder t.ex. vara följande (utlåtande 777/03/2018):  

inloggningsdata och annan användarkontroll 

användarvillkor som styr användningen av uppgifterna 

regelbundna granskningar som genomförs av en utomstående part 

skyldighet att rapportera till tillsynsmyndigheterna 

Bestämmelserna om tystnadsplikt i dataskyddslagen samt sanktioneringen av den kan anses vara skyddsåtgärder. Dataskyddslagen är en allmän lag, så dessa skyddsåtgärder gäller också behandling av personuppgifter i kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning och i kundinformationssystemet för företagstjänster. Även den i dataskyddslagen föreskrivna skyldigheten för en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftbiträde att vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter till den del som behandlingen gäller de i dataskyddsförordningen avsedda särskilda kategorierna av personuppgifter ska omfatta personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden för kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning och kundinformationssystemet för företagstjänster. 

De skyldigheter att säkerställa datasäkerheten vid informationshanteringsenheten som föreslås i förslaget till lag om informationshantering inom den offentliga förvaltningen kan också anses vara skyddsåtgärder. Även denna allmänna lag ska tillämpas på behandlingen av kunduppgifter när det gäller tillväxttjänster. 

Det föreslås dessutom att bestämmelser i förslaget till lag om offentliga rekryterings- och kompetensutvecklingstjänster ska tillämpas på de risker som är förknippade med behandlingen av personuppgifter i kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning. I den lagen föreskrivs det om tillämpningen av de allmänna förvaltningslagarna och av bestämmelserna om tjänsteansvar på den serviceproducent som vidtar åtgärder som gäller kundens serviceprocess. 

I planeringen av kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning har man dessutom med stöd av en utredning som erhållits från utvecklings- och förvaltningscentret beslutat att minska den höga risken genom nedan nämnda åtgärder. Det ska samlas in logginformation om den tekniska verksamheten, datatrafiken, it-säkerhetshändelser samt behandlingen av personuppgifter. All läsning, bearbetning och radering av personuppgifter registreras i loggen. Loggfilerna skyddas så att det är omöjligt att ändra eller radera dem om man har användnings- eller förvaltningsrättigheter i tjänsten. De loggar som innehåller tekniska loggar och personuppgifter separeras från varandra. De loggar som innehåller personuppgifter skyddas så att endast personer som utsetts för uppgiften kan läsa dem. Förvaringstiden för loggarna bestäms så att loggarna ger möjlighet att inom preskriptionstiden för brott utreda brott i fråga om personuppgifter eller andra sekretessbelagda uppgifter, men när det gäller förvaringstiden ska också kraven enligt dataskyddsförordningen för bevaringen av personuppgifter beaktas. 

Det finns användarvillkor för behandlingen av kunduppgifter. I villkoren beskrivs det på vilka villkor användarrättighet till uppgifter beviljas. Dessutom beskrivs processen för godkännande och förvaltning av användarrättigheter samt övervakningen av användningen av uppgifter. I användarvillkoren avtalas också ansvarsfrågor samt sanktioner vid eventuellt missbruk och eventuell kränkning av informationssäkerheten. 

Kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning, dess plattformstjänster samt processerna vid produktion av systemtjänster granskas av en utomstående instans innan systemet öppnas för produktionsanvändning. Som referensram för granskningen används den offentliga sektorns gällande krav för hantering av datasäkerhet. När referensramen bestäms tar man hänsyn till att de uppgifter som behandlas i systemet är av känslig karaktär. I samband med ändringar av system- och verksamhetsmiljön genomgår tjänsten en riskbedömning. Då bedöms utöver riskerna behovet av att genomföra extern granskning. En konsekvensbedömning av personuppgifterna genomförs om det är sannolikt att behandlingen utgör en hög risk för skyddet av personuppgifterna. En sådan hög risk anses uppstå bland annat när hälsouppgifter behandlas. Vid tidpunkten för beredningen av lagen tillämpas VAHTI- och KATAKRI-krav, men kriterierna kan komma att ändra vid tidpunkten för lagens ikraftträdande. Därför har man inte tagit ställning till kriterierna.  

Dataskydds- och datasäkerhetsavvikelser i informationssystemet rapporteras till tillsynsmyndigheterna, t.ex. dataombudsmannen, de styrande ministerierna, Kommunikationsverkets cybersäkerhetscenter och statens revisionsverk, på det sätt som situationen förutsätter med hänsyn till eventuella förändringar som skett vid de nämnda myndigheterna när lagen träder i kraft. 

De åtgärder som anges ovan bedöms vara tillräckliga för att säkerställa skyddet för personuppgifter i kundinformationssystemet för rekrytering och sysselsättning och för att kunna påvisa att dataskyddsförordningen har iakttagits. 

Medlemsstaten ska höra dataombudsmannen när den bereder en regeringsproposition som gäller behandling av personuppgifter. Utgångspunkterna för propositionen har diskuterats med dataombudsmannen i september 2018. Ett utlåtande har begärts och erhållits av dataombudsmannen om utkastet till proposition med förslag till lagar om Myndigheten för tillväxttjänster och behandling av kunduppgifter inom tillväxttjänsterna.